Folkomröstning

En folkomröstning är en omröstning där väljarna direkt tar ställning i en politisk sakfråga. Det är riksdagen som beslutar om det ska hållas en folkomröstning i hela landet. Det kan också hållas folkomröstningar i kommuner och regioner.

I Sverige finns det två sorters folkomröstningar som gäller hela landet, så kallade nationella folkomröstningar. Det är rådgivande folkomröstningar och folkomröstningar som gäller en grundlagsfråga, som kan vara bindande i vissa fall.

Om det har hållits en rådgivande folkomröstning i en fråga fattas det avgörande beslutet i frågan vanligen av landets parlament om det var en landsomfattande omröstning, eller av kommunfullmäktige eller motsvarande om det var en lokal omröstning. Vid en beslutande folkomröstning om en grundlagsfråga kan resultatet i vissa fall bli bindande på en gång.

I Sverige är det i första hand riksdagen som beslutar om frågor som gäller hela landet. Folkomröstningar i hela landet ska vara ett undantag. Därför är det bara riksdagen som kan besluta om det ska hållas en nationell folkomröstning.

Rådgivande folkomröstningar

Om riksdagen beslutar att det ska hållas en nationell folkomröstning så antas en särskild lag med regler som bara gäller för den aktuella folkomröstningen. Där bestäms det till exempel vilken fråga som ska ställas och vilken dag omröstningen ska hållas. Om inte något annat beslut fattas är rösträtten densamma som vid val till riksdagen. Vanligen gäller i stort sett samma regler för nationella folkomröstningar som vid riksdagsval för till exempel rösträtt, valdistrikt och röstning.

En rådgivande folkomröstning är inte bindande. Riksdagen kan alltså fatta beslut som går emot resultatet. Men tanken är att omröstningen ska ge vägledning inför ett riksdagsbeslut.

Sex nationella folkomröstningar

Möjligheten att anordna rådgivande folkomröstningar infördes år 1922 och användes redan samma år i en omröstning om förbud för alkoholhaltiga drycker. Sammanlagt har det hållits sex nationella folkomröstningar i Sverige:

• 1922 om att förbjuda alkoholhaltiga drycker.
• 1955 om att gå över från vänster- till högertrafik.
• 1957 om allmän tilläggspension (ATP).
• 1980 om kärnkraft.
• 1994 om medlemskap i EU.
• 2003 om att införa euro som valuta i Sverige.

Resultatet kan vara svårtolkat

Resultatet av en folkomröstning kan i vissa fall vara svårtolkat. Det gäller framför allt när det finns flera alternativ att rösta på, som i pensionsomröstningen 1957 och kärnkraftsomröstningen 1980 då det fanns tre förslag vardera. Det blir då riksdagens sak att tolka resultatet.

Vid de två senaste nationella omröstningarna, om EU-medlemskap och om införande av euro, fanns två alternativ; ja eller nej till EU-medlemskap respektive ja eller nej till att införa euro som valuta i Sverige. Trots att dessa omröstningar formellt var rådgivande kom de i praktiken att bli beslutande. Riksdagspartierna hade i förväg lovat att följa resultatet.

Folkomröstningar i grundlagsfrågor

Sedan 1980 finns en möjlighet att ha folkomröstningar om grundlagsfrågor. Det kan handla om vilande grundlagsändringar eller om att godkänna internationella överenskommelser som gäller grundlagsskyddade rättigheter och skyldigheter. Det har ännu inte hållits någon folkomröstning om en grundlagsfråga.

Två beslut med val emellan

För att ändra i någon av Sveriges grundlagar krävs två beslut av riksdagen med val emellan. Efter det första beslutet blir ändringsförslaget vilande och tas upp igen en andra gång när en ny riksdag har valts. Grundlagsändringen blir definitiv om den nyvalda riksdagen bekräftar det tidigare beslutet, annars har ändringsförslaget fallit.

35 ledamöter kan begära en folkomröstning om ett grundlagsförslag

Riksdagen kan besluta att hålla en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag. Minst 35 riksdagsledamöter måste då ha begärt det. Därefter räcker det att en tredjedel av riksdagens ledamöter, det vill säga 117, röstar för förslaget om att hålla en folkomröstning. Går förslaget igenom ska folkomröstningen hållas samtidigt som nästa riksdagsval.

Reglerna om rösträtt, röstning och röstsedlar är vid en sådan folkomröstning samma som vid riksdagsvalet.

Bara ett nej är bindande

Resultatet av folkomröstningen är bindande om en majoritet av de som röstade säger nej till förslaget, samtidigt som de är fler än hälften av de som samtidigt röstade vid riksdagsvalet. Uppnås denna majoritet har förslaget fallit, och den nyvalda riksdagen kan inte ta upp förslaget en andra gång.

Om en majoritet av de röstande inte säger nej till förslaget prövas grundlagsändringen på vanligt sätt en andra gång av den nyvalda riksdagen. Med enkel majoritet beslutar riksdagen då om det vilande grundlagsförslaget ska antas eller inte.

Resultatet av en folkomröstning om grundlagsfrågor är alltså bindande bara om en majoritet av de som röstar är emot förslaget. Det skulle med andra ord kunna hända att en grundlagsändring som en majoritet av de som röstade i folkomröstningen sa ja till, ändå förkastas av riksdagen.

Kommunala folkomröstningar

Folkomröstningar i kommuner och regioner är alltid rådgivande. Om tio procent av de som har rätt att rösta i en kommun eller en region begär det måste kommun- eller regionfullmäktige pröva om en folkomröstning ska hållas. Men om två tredjedelar av ledamöterna i fullmäktige sedan röstar nej till initiativet blir folkomröstningen inte av.

Kommun- eller regionfullmäktige kan själva besluta att fråga de boende i kommunen eller regionen vad de tycker i en viktig fråga genom en folkomröstning. Fullmäktige kan begränsa folkomröstningen till en viss del av kommunen eller regionen. Då har de rösträtt som bor i det område där folkomröstningen ska hållas och som har rösträtt vid vanliga kommunala val.