Folkomröstningar i Sverige är oftast rådgivande, men kan också vara beslutande i vissa fall. Det är riksdagen som beslutar om det ska hållas en folkomröstning i hela landet. Det kan också hållas folkomröstningar i kommuner och regioner.
En majoritet av svenskarna röstade nej till att gå över till euro som valuta i en folkomröstning 2003.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
När det hålls en rådgivande folkomröstning i en fråga fattas det avgörande beslutet i frågan vanligen av landets parlament om det är en landsomfattande omröstning, eller av kommunfullmäktige eller motsvarande i en lokal omröstning. Vid en beslutande folkomröstning blir resultatet i vissa fall bindande på en gång.
I Sverige är det i första hand riksdagen som beslutar om sådant som gäller hela landet. Folkomröstningar i hela landet ska vara ett undantag. Därför är det bara genom ett riksdagsbeslut som det kan beslutas om en sådan folkomröstning.
Riksdagen kan besluta om två typer av folkomröstningar: rådgivande folkomröstningar och folkomröstningar i en grundlagsfråga, som kan vara bindande.
Rådgivande folkomröstning
Det är riksdagen som beslutar om att ha en folkomröstning i hela landet. En särskild lag stiftas där det bestäms vilken fråga som ska ställas och vilken dag omröstningen ska hållas. Om inte något annat beslut fattas är rösträtten densamma som vid val till riksdagen.
En rådgivande folkomröstning är inte bindande. Riksdagen kan alltså fatta beslut som går emot resultatet. Men tanken är att omröstningen ska ge vägledning inför ett riksdagsbeslut.
Sex nationella folkomröstningar
Möjligheten att anordna rådgivande folkomröstningar infördes år 1922 och användes redan samma år i en omröstning i hela landet om att förbjuda alkoholhaltiga drycker. Därefter har vi haft fem nationella folkomröstningar till: 1955 om att gå över från vänster- till högertrafik, 1957 om allmän tilläggspension (ATP), 1980 om kärnkraft, 1994 om medlemskap i EU och 2003 om att införa euro som valuta i Sverige.
Resultatet kan vara svårtolkat
Resultatet av en folkomröstning kan vara svårtolkat. Det gäller framför allt när det finns flera alternativ att rösta på, som i pensionsomröstningen 1957 och kärnkraftsomröstningen 1980 då det fanns tre förslag vardera. Det blir då riksdagens sak att tolka resultatet.
Vid de två senaste nationella omröstningarna, om EU-medlemskap och om införande av euro, fanns två alternativ; ja eller nej till EU-medlemskap respektive ja eller nej till införande av euron. Trots att dessa omröstningar formellt var rådgivande kom de i praktiken att bli beslutande. Riksdagspartierna hade i förväg lovat att följa resultatet.
Folkomröstningar i grundlagsfrågor
Sedan 1980 finns möjligheten att ha folkomröstningar i grundlagsfrågor. Det kan handla om vilande grundlagsändringar eller om att godkänna internationella överenskommelser som gäller grundlagsskyddade rättigheter och skyldigheter.
För att ändra i någon av Sveriges grundlagar krävs två beslut av riksdagen med val emellan. Efter det första beslutet blir ändringsförslaget vilande och tas upp igen en andra gång när en ny riksdag har valts. Grundlagsändringen blir definitiv om den nyvalda riksdagen bekräftar det tidigare beslutet, annars har ändringsförslaget fallit.
Minst 35 ledamöter måste begära
Riksdagen kan besluta att hålla en folkomröstning om ett vilande grundlagsförslag. Minst 35 riksdagsledamöter måste då ha begärt det. Därefter räcker det att en tredjedel av riksdagens ledamöter, det vill säga 117, röstar för förslaget om att hålla en folkomröstning. Går förslaget igenom ska folkomröstningen hållas samtidigt som nästa riksdagsval.
Reglerna om rösträtt, röstning och röstsedlar är vid en sådan folkomröstning samma som vid riksdagsvalet.
Bara ett nej är bindande
Resultatet av folkomröstningen är bindande om en majoritet av de som röstade säger nej till förslaget, samtidigt som de är fler än hälften av de som samtidigt röstade vid riksdagsvalet. Uppnås denna majoritet har förslaget fallit, och den nyvalda riksdagen kan inte ta upp förslaget en andra gång.
Om en majoritet av de röstande inte säger nej till förslaget prövas grundlagsändringen på vanligt sätt en andra gång av den nyvalda riksdagen. Med enkel majoritet beslutar riksdagen då om det vilande grundlagsförslaget ska antas eller inte.
Resultatet av en folkomröstning om grundlagsfrågor är alltså bindande bara om de som röstar är emot förslaget. Det kan med andra ord inträffa att en grundlagsändring som en majoritet av de som röstade i folkomröstningen sa ja till, ändå förkastas av riksdagen.
Det har ännu inte hållits någon folkomröstning om en grundlagsfråga.
Kommunala folkomröstningar
Folkomröstningar i kommuner och regioner är alltid rådgivande. Om 10 procent av de som har rätt att rösta i en kommun eller en region begär det måste kommun- eller regionfullmäktige pröva om en folkomröstning ska hållas. Men om två tredjedelar av ledamöterna i fullmäktige sedan röstar nej till initiativet blir folkomröstningen inte av.
Kommun- eller regionfullmäktige kan själva besluta att fråga de boende i kommunen eller regionen vad de tycker i en viktig fråga genom en folkomröstning. Fullmäktige kan begränsa folkomröstningen till en viss del av kommunen eller regionen. Rösträtt har då alla som har rösträtt vid kommunala val i det område där folkomröstningen ska hållas.