Alla som är medborgare i ett EU-land är också unionsmedborgare i EU, så kallade EU-medborgare. Med EU-medborgarskapet följer en rad rättigheter. Som EU-medborgare kan du bland annat rösta fram de politiker som ska sitta i Europaparlamentet. Du kan också resa fritt eller arbeta och studera i andra EU-länder. Dessutom finns EU:s ombudsman till din hjälp, om du anser dig ha blivit felbehandlad av en EU-institution.
Som EU-medborgare har du en rad rättigheter. Bland annat kan du resa, arbeta eller studera i alla länder inom EU. Det brukar kallas fri rörlighet för personer och är en av EU:s grundprinciper. Du kan också få hjälp av ett annat EU-lands ambassad om det inte finns någon svensk ambassad där du är.
Alla EU-länder omfattas av reglerna om fri rörlighet. Den fria rörligheten innebär bland annat att EU-medborgare, utan några särskilda formaliteter, har rätt att resa till och vistas i ett annat medlemsland i tre månader. Om du vill stanna längre än tre månader kan du behöva visa för landets myndigheter att du kan försörja dig ekonomiskt.
När du som är svensk medborgare reser inom EU eller till Schengenländerna Norge, Schweiz, Island och Lichtenstein ska du alltid ha med dig passet eller det nationella id-kortet som polisen utfärdar. Det är viktigt för att du ska kunna legitimera dig och visa i vilket land du är medborgare. Ett vanligt id-kort eller ett svenskt körkort duger inte som resehandling.
Att studera, praktisera och arbeta var som helst i EU är rättigheter knutna till EU-medborgarskapet. EU-medborgare har rätt att stanna längre tid än tre månader i ett annat EU-land om de är där för att
EU-medborgare har också rätt att stanna längre än tre månader i ett annat EU-land om de på annat sätt är självförsörjande.
När du reser till länder utanför EU kan du få hjälp av en ambassad från ett annat EU-land, om det inte finns någon svensk ambassad på platsen där du är.
Vill du skriva på svenska till EU? Inga problem. Som EU-medborgare kan du mejla eller skicka brev till EU:s institutioner på något av EU:s 24 officiella språk, till exempel svenska. De flesta av EU:s lagar och andra viktiga dokument finns också översatta till alla officiella språk.
Enligt EU:s språkpolicy ska alla EU-lagar, viktiga policydokument och allmän information om EU publiceras på EU:s 24 officiella språk. Tanken är att EU-medborgare ska kunna få information och ta del av EU:s lagstiftningsprocess på ett språk de förstår. EU-medborgare kan också skriva till och få svar från EU-institutionerna på vilket som helst av de officiella språken. Den som ringer till en EU-institution ska däremot vara beredd på att tala ett annat språk än exempelvis svenska.
Dokument som inte är rättsligt bindande finns normalt på engelska, franska och tyska. Brådskande, kortlivad eller väldigt specifik information publiceras ofta bara på ett eller ett fåtal språk beroende på målgrupp.
Antalet officiella språk i EU har ökat i takt med att fler länder har blivit medlemmar. Som regel kan man hitta EU-lagstiftning på ett lands språk från det år då landet blev med i EU. Till exempel finns nästan all EU-lagstiftning från 1995 och framåt på svenska. Äldre dokument, exempelvis från tiden för Kol- och stålgemenskapen och EU:s föregångare EEG, finns endast på franska, tyska, nederländska och italienska.
EU:s verksamhet utgår från möten mellan representanter från EU-länderna och EU:s institutioner. Mötena resulterar i mötesprotokoll och beslutsdokument. EU-medborgare kan ta del av EU-dokument från Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen.
EU-medborgare har rätt att få ut handlingar från Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Ansökan kan göras skriftligen på något av EU:s 24 officiella språk, till exempel svenska. Ingen motivering behövs för varför du vill läsa dokumentet.
Du ska få svar på din ansökan inom 15 arbetsdagar. EU-institutionerna måste motivera ett avslag på din ansökan skriftligen och ge information om hur du överklagar beslutet. Det är vanligt att delar av en EU-handling inte kan lämnas ut. Du har då rätt att få ta del av de övriga delarna. Sekretessen ska prövas och motiveras i varje enskilt fall när någon begär att få ta del av en handling.
Alla EU-institutioner har databaser där du själv kan söka efter dokument. Databaserna innehåller mycket information och det kan vara komplicerat att hitta rätt dokument. Ett tips är att söka på flera olika språk och att utnyttja till exempel dokument- eller ärendenummer i sökningen. Om ett dokument inte är direkt tillgängligt i databaserna kan du alltid lämna in en ansökan till EU-institutionen i fråga om att få ut EU-handlingen du söker.
Europeiska ombudsmannen tar emot klagomål om det som inte fungerar i EU:s institutioner. Privatpersoner, företag och organisationer i medlemsländerna kan vända sig till ombudsmannen för att få sina fall undersökta.
Europeiska ombudsmannen, även kallad EU-ombudsmannen, har till uppgift att reda ut om fel har begåtts inom EU:s institutioner, organ och byråer. Det kan handla om att en EU-institution gör fel i handläggningen av ärenden, vägrar att ge ut information eller att ett ärende tar onödigt lång tid. Det kan också handla om att en person anser sig orättvist behandlad eller diskriminerad av en EU-institution. Alla personer som är medborgare eller bosatta i ett EU-land har rätt att framföra klagomål till ombudsmannen. Företag, föreningar och andra organisationer som finns i ett EU-land har också rätt att klaga. Ombudsmannen kan även genomföra undersökningar på eget initiativ.
Ombudsmannen kan utreda missförhållanden och ge rekommendationer, men kan inte själv dra ett ärende inför domstol. Ombudsmannen kan heller inte ta upp ärenden som redan har avgjorts i en domstol, eller som är i ett pågående domstolsförfarande. Däremot kan ombudsmannen rapportera till Europaparlamentet, som i sin tur kan ta upp ärendet i EU-domstolen.
