Justitieutskottets uppföljningsarbete

Justitieutskottets arbetsgrupp för uppföljning och utvärdering (arbetsgruppen) har följt upp Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel. Uppföljningens övergripande frågeställning har varit att undersöka om polis och åklagare bedriver ett effektivt arbete för att förebygga, utreda och åtala för människohandels- och människoexploateringsbrotten vid olika exploateringsformer. 

Uppföljningen visar att de sju polisregionerna har stort utrymme att själva organisera utredningarna av människohandel och människoexploatering. Resultatet har blivit flera olika modeller: Vissa polisregioner har specialiserade enheter med specialistfunktioner, medan andra saknar dedikerade resurser. Brotten utreds på polisområdesnivå i två polisregioner och i övriga fem polisregioner på regional nivå, alla med mer eller mindre olika sätt att organisera arbetet. Åklagarsidan är mer specialiserad. Förundersökningarna hanteras av seniora åklagare på riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet (RIO), och i realiteten är det 10–15 seniora åklagare på RIO som leder förundersökningarna.

Många polisanmälningar om människohandel och människoexploatering når aldrig åklagare, och en stor andel läggs ned tidigt, ibland redan hos polisens kontaktcenter eller andra enheter utan särskild människohandelskompetens. Det uppsökande och brottsförebyggande arbetet bedöms också vara begränsat, trots att mörkertalet anses vara stort.

Framgångsfaktorer som poliser och åklagare ofta lyfter fram i samband med utredningarna är ett proaktivt arbetssätt och kompetens hos utredande poliser för att snabbt identifiera människohandel och bygga bevisning innan tillslag. Tidig kontakt mellan polis och åklagare skapar förutsättningar för effektiva åtgärder, tydlig styrning och nära samverkan under hela utredningen. Det är också viktigt att målsägandena får trygghet, skydd och stöd redan från början, eftersom det ökar chansen att de kan medverka genom hela rättsprocessen. Dessutom behövs tidig bevissäkring och bred stödbevisning samt fredade resurser och tillgång till specialister under hela utredningen.

Polismyndigheten saknar ett nationellt metodstöd för utredningar om människohandel och människoexploatering, och polisregionerna använder i stället egna checklistor och promemorior. Det fungerar ofta för erfarna utredare men är ett problem för poliser i yttre tjänst. I den ordinarie polisutbildningen finns inga generella inslag om människohandel, medan det för utredare av dessa brott finns en årlig tvåveckorsutbildning. Åklagarmyndigheten har sedan 2025 ett metodstöd i form av en rättslig vägledning. Samtidigt saknas utbildning i människohandel i grundutbildningen för åklagaraspiranter, och kompetensen hos åklagare utanför RIO beskrivs som ofta bristfällig.

Samverkan är en grundförutsättning i arbetet mot människohandel. Samarbetet mellan polisen och RIO-åklagarna beskrivs i huvudsak som gott och viktigt redan i ett ärendes inledning. Samtidigt finns problem: Åklagares direktiv genomförs inte alltid i tid därför att polisen inte alltid avsätter nödvändiga resurser. De totalt cirka 20 regionkoordinatorerna hos socialtjänsterna lyfts fram som en viktig brygga mellan brottsutredning och stödinsatser, både för att identifiera brottsoffer och för att skapa trygghet så att utsatta vågar medverka.

Arbetsgruppen konstaterar sammantaget i sina iakttagelser att polis och åklagare i dag inte arbetar tillräckligt effektivt för att förebygga, utreda och åtala för människohandels- och människoexploateringsbrotten, oavsett exploateringsform. Samtidigt finns det delar av arbetet som fungerar bra och tydliga framgångsfaktorer som går att bygga vidare på. Åklagarnas specialisering och det nära samarbetet mellan polis och åklagare i enskilda ärenden är tydliga styrkor. Men de svagheter som kommit fram i uppföljningen är betydande: otillräckligt uppsökande och förbyggande arbete, tecken på svag initial identifiering av brottsutsatta, kompetens- och resursbrist inom polisen och ett omfattande bortfall av ärenden innan de når åklagare samt otillräckliga kunskaper om människohandel hos åklagare vid de allmänna åklagarkamrarna. Detta inverkar negativt på antalet åtal och dömda, framför allt när det gäller de i allmänhet mer komplexa och resurskrävande ärenden som rör arbetskraftsexploatering men även ärenden om sexuell exploatering.

Arbetsgruppen bedömer att problemet inte är brist på kunskap hos polis och åklagare om hur människohandel och människoexploatering ska bekämpas. Problemet är i stället att arbetet ännu inte är organiserat och prioriterat eller har tillräckliga resurser för att gynna de faktorer som polis och åklagare lyft fram som framgångsrika för att en förundersökning ska nå hela vägen fram till åtal och prövning i domstol.

Dokument

Rapporter från riksdagen 2025/26:RFR20 Uppföljning av Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot människohandel

Kontaktperson för media

Martin Englund Krafft, föredragande justitieutskottet, telefon 08-786 40 63, e-post martin.englund.krafft@riksdagen.se

Roger Aule, utredare utvärderings- och forskningssekretariatet, telefon 08-786 42 77,  e-post roger.aule@riksdagen.se

Onsdagen den 23 april 2025 höll justitieutskottet ett öppet seminarium om rekrytering av barn och unga till kriminella gäng.

Rekrytering av barn och unga till kriminella gäng utgör ett stort samhällsproblem. De senaste åren har allt fler och yngre barn och unga rekryterats till kriminella gäng och blivit såväl offer som gärningsperson. Rekryteringen sker i allt större utsträckning i de digitala miljöerna, såsom chattar och sociala medier. För att långsiktigt komma till rätta med den grova kriminaliteten behöver rekryteringen av barn och unga till kriminella gäng förebyggas och bekämpas.

Seminariets syfte är att analysera hur rekrytering av barn och ungdomar sker och hur regeringen, myndigheter, civilorganisationer och medieplattformar arbetar med frågan.

Webb-tv

Justitieutskottets öppna seminarium om rekrytering av barn och unga till kriminella gäng

Kontaktperson för media

Martin Englund Krafft, föredragande justitieutskottet, telefon 08-786 40 63, e-post martin.englund.krafft@riksdagen.se

Onsdagen den 31 maj 2023 höll justitieutskottet en öppen utfrågning om Polismyndighetens lokala närvaro.

Medverkar gör bland annat

• Anders Ivarsson Westerberg, professor i offentlig förvaltning, Södertörns högskola,
• Patrik Hall, professor i statsvetenskap, Malmö universitet,
• Bo Wennström, professor emeritus i rättsvetenskap, Uppsala universitet
• Micael Björk, professor i sociologi, Göteborgs universitet, gästprofessor, Akademin för polisiärt arbete på Högskolan i Borås
• Rikspolischef Anders Thornberg

Webb-tv

Justitieutskottets öppna utfrågning om Polismyndighetens lokala närvaro

Kontaktperson för media

Martin Englund Krafft, föredragande justitieutskottet, telefon 08-786 40 63, e-post martin.englund.krafft@riksdagen.se

Justitieutskottets har följt upp om ändringen av lagen (1964:167) om unga lagöverträdare (LUL), där polisens möjligheter att leda förundersökningar i ungdomsärenden utökades, har påverkat handläggningstiderna, och då särskilt tiden för förundersökningar. Vidare har utskottet studerat vilka kompetensinsatser som har gjorts vid Polismyndigheten för att möta ändringarna och vad förändringen har inneburit för åklagarnas resurser. Avslutningsvis har frågan om ungas rätt till offentlig försvarare studerats. Uppföljningen visar följande.

Handläggningstider för unga lagöverträdare

När det gäller unga lagöverträdare finns det ett särskilt starkt intresse av en snabb reaktion från rättsväsendet. För ungdomsärenden finns därför ett särskilt skyndsamhetskrav – den så kallade sexveckorsfristen (4 LUL).

Ett viktigt skäl till ändringen i LUL var förhoppningen om att tiden för förundersökningar skulle kunna kortas. Även om det finns vissa indikatorer på att den samlade handläggningstiden i ungdomsärenden har minskat något har det visat sig svårt att närmare avgöra hur handläggningstiden har utvecklats och i vilken utsträckning sexveckorsfristen efterlevs. Detta beror bland annat på att det saknas en heltäckande nationell statistik. Bristerna i uppföljningssystemen gör det svårt att avgöra om effektiviteten har blivit bättre och om genomströmningstiderna har minskat sedan polisen under 2012 övertog delar av förundersökningsledarskapet i ärenden med unga lagöverträdare.

En positiv effekt av ändringen i LUL är att den har frigjort resurser för åklagarna, som har kunnat användas till andra ärenden inom Åklagarmyndigheten. Detta var också ett av syftena med att lägga ansvaret för förundersökningar av enkel beskaffenhet hos polisen.

Skilda uppfattningar mellan åklagare och polis om tillämpning av sexveckorsfristen

Det finns indikationer på att polis och åklagare har skilda uppfattningar vad gäller synen på tillämpningen av sexveckorsfristen. Åklagarna förmedlar uppfattningen att fristen är viktig, men att ett överskridande är i sin ordning så länge förundersökningen bedrivs aktivt och det är motiverat för att få till stånd en bra förundersökning. Poliserna å sin sida menar att det i organisationen finns en stark tradition av kvantitativ målstyrning och att diskussionen om kvalitet i förundersökningar inte är lika levande. Även om det förekommer kritik mot en rigid syn på kvantitativa mått poängterar samtidigt åklagare och poliser som har intervjuats att sexveckorsfristen har ett viktigt signalvärde. Som ett resultat av fristen prioriteras arbetet med att utreda ungdomsärenden, även om fristen inte sällan överskrids.

Kompetensutveckling är viktig i ungdomsärenden

Polismyndigheten har genomfört flera insatser för att möta behovet av kompetensutveckling i samband med förändringen av förundersökningsledarskapet. Den nationella förundersökningsledarutbildningen är central tillsammans med särskilda ungdomsutredarutbildningar. Samarbete och kunskapsöverföring tillsammans med Åklagarmyndigheten har också varit väsentlig. Trots en relativt omfattande nationell satsning finns vid polismyndigheten fortfarande behov av fortsatta kompetensutvecklingsinsatser, bland annat deltagande i den nationella förundersökningsledarskapsutbildningen.

Socialtjänstens roll

Socialtjänsten har en viktig i roll i samhällets bemötande av unga lagöverträdare i rättsprocessen, från förebyggande insatser, via yttranden i förundersökning till vårdinsatser och genomförande av utdömda påföljder.

Uppföljningen visar att socialtjänsten endast i begränsad omfattning har möjlighet att delta,trots att de i stort sett alltid får en kallelse till ett inledande förhör.

Ett problem i processen som påverkar möjligheterna att hålla tidsfrister är att socialtjänstens hantering av yttranden är tidskrävande och alltför ofta synes yttrandena inte hålla nödvändig kvalitet. I det senare fallet kan det bero på att den relativt snäva tiden som socialtjänsten har för att lämna ett yttrande (normalt två veckor) kan medföra svårigheter att tillräckligt utreda och tillgodose de intressen som är knutna till den unges behov. Detta kan få till följd att yttrandena innehåller för mycket oväsentlig information och saknar bedömning av vårdbehov. Det kan få till konsekvens att unga inte alltid får den påföljd som vore mest lämplig för dem eller som för samhället skulle ha mest positiv effekt på sikt.

Förekomsten av offentlig försvarare vid inledande förhör med unga

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot att ungas rätt till offentlig försvarare inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Kritiken handlar om att unga misstänkta undanhålls information om rätten till offentlig försvarare och att offentlig försvarare inte i tillräckligt stor omfattning medverkar vid inledande förhör med unga misstänkta.

I uppföljningen har framkommit uppgifter som tyder på att regelverket kring ungas rätt till offentlig försvarare inte alltid följs till fullo. Det kan dock konstateras att det finns olika uppfattningar om i vilken utsträckning som regelverket inte följs.

Det huvudsakliga problemet är, enligt polis och åklagare, hur förhör ska hanteras som antingen sker utanför expeditionstid eller på platser där det inte alltid finns offentlig försvarare tillgänglig, till exempel i glesbygd. Enligt intervjuerna handlar det om ett begränsat antal fall där förhör måste hållas omgående. Advokatsamfundets erfarenhet av tillämpningen av regelverket är att det inte alls är ovanligt att unga förhörs utan försvarare, trots att de skulle ha haft en sådan närvarande. Advokatsamfundet instämmer inte i beskrivningen att det endast är praktiska omständigheter som påverkar närvaron av försvarare vid förhör utan att kravet på närvaro av försvarare vid inledande förhör med unga i många fall kringgås medvetet.

Det finns olika sätt att hantera problemet med att förordna offentlig försvarare utanför expeditionstid. Vid vissa åklagarkamrar och polisområden har det upprättats jourlistor med advokater som kan kontaktas under kvällar, nätter och helger. Hanteringen är att tingsrätten fattar beslut om att förordna försvarare i efterhand. Erfarenheten av användandet av jourlistor och förordnanden i efterhand är i huvudsak god, men undanröjer inte problemet med att försvararen inte tar ett formellt förordnande innan förhör hålls.

• Uppföljningsrapporten: 
  Uppföljning om unga lagöverträdare (pdf,17,3 MB)

För mer information

Martin Englund Krafft, föredragande justitieutskottet, telefon 08-786 40 63, e-post martin.englund.krafft@riksdagen.se

• Rapport 2013/14:RFR24
  Offentlig utfrågning med anledning av EU-domstolens dom om dataskyddsdirektivet
  
  

Situationen för kvinnor som sitter i fängelse skiljer sig ofta från männens. De har till exempel sämre fysisk och psykisk hälsa och allvarligare missbruksproblem. Kriminalvården måste därför anpassas bättre efter kvinnornas behov, visar justitieutskottets uppföljning.

• Utskottets beslut om rapporten och dess publicering: Protokoll 2008/09:26
• Uppföljningsrapporten: 2008/09:RFR9 Uppföljning av kvinnor intagna i kriminalvårdsanstalt
• Summary in English: Follow-up of the situation of women i prisons (pdf, 59 kB)
• Utskottets behandling: Bet. 2009/10:JuU1

Justitieutskottets uppföljning uppmärksammar konsekvensen av att Kriminalvårdens behandlingsprogram i fortsättningen bara ska vara öppna för män som dömts. Tidigare har män som inte är dömda men söker sig till mansjourer eller kriscentrum för att få hjälp också kunnat delta.

• Utskottets beslut om rapporten och dess publicering: Protokoll 2007/08:12
• Uppföljningsrapporten: 2007/08:RFR9 Uppföljning av kriminalvårdens behandlingsprogram för män som dömts för våld i nära relationer
• Utskottets behandling: Bet. 2007/08:JuSoU1

Justitieutskottet har gjort en uppföljning av hur lagen om särskild företrädare för barn tillämpas.

Landets samtliga åklagarkammare uppmanats att besvara en enkät med frågor kring tillämpningen av lagen.

Av rapporten framgår bland annat att en övervägande majoritet av åklagarna anser att syftet med lagen, nämligen att förbättra möjligheten att utreda brott mot barn begångna av närstående, har uppfyllts. Många åklagare anser dock att tidsfristen inom vilken en vårdnadshavare skall underrättas om ett fattat interimistiskt beslut om förordnande av särskild företrädare är för kort för att lagen skall kunna användas effektivt i brottsbekämpningen.

Justitieutskottets uppföljningsrapport oktober 2005

2005/06:RFR2 Särskild företrädare för barn. Uppföljning om tillämpningen av lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn

Justitieutskottet har gjort en uppföljning av skillnader mellan Brottsoffermyndighetens beslut om brottsskadeersättning för kränkning respektive sveda och värk och domstolarnas sakprövade skadestånd beträffande samma skada.

Av rapporten framgår bland annat att Brottsoffermyndigheten i ungefär var femte ärende om brottsskadeersättning, där domstolen först prövat ett skadeståndsanspråk på grund av brottet, gör en annan bedömning än vad domstolen har gjort.

Justitieutskottets uppföljningsrapport oktober 2005

2005/06:RFR1 Brottskadeersättning och skadestånd på grund av brott

Justitieutskottet har gjort en uppföljning av domstolarnas respektive åklagarmyndigheternas tillämpning av bestämmelserna om så kallat yppandeförbud.

Justitieutskottets uppföljningsrapport april 2004

Slutrapport rörande genomförd uppföljning om användningen av yppandeförbud