EU:s institutioner
Lagstiftning, budget, toppmöten, domstolsärenden och eurosamarbete – arbetsuppgifterna inom EU är många och varierande. För att maskineriet ska fungera har EU sju institutioner där det jobbar politiker, tjänstemän och annan personal från medlemsstaterna. Institutionerna ska jobba för att förverkliga EU:s mål och tillvarata medlemsstaternas intressen. Institutionernas roller och befogenheter regleras av fördragen, som kan liknas vid EU:s grundlagar.
Arbetar för EU-länderna
EU:s sju institutioner utgör grunden för organisationen. De jobbar för att främja EU:s värderingar, förverkliga unionens mål, säkerställa effektivitet i verksamheten och tjäna EU-ländernas intressen. I varje institution jobbar representanter från medlemsstaterna, politiker, tjänstemän och annan personal från EU:s medlemsstater.
EU:s sju institutioner har olika arbetsuppgifter
Institutionerna finns i fyra städer
Bryssel är starkt förknippat med EU eftersom staden är huvudort för flera EU-institutioner. Men även i Strasbourg, Luxemburg och Frankfurt finns EU-institutioner. Det är EU-länderna som kommit överens om var institutionerna ska ligga. Genom tiderna har länderna haft svårt att enas i denna fråga.
Alla EU-länder måste enas
Det är EU:s medlemsstater som genom förhandlingar bestämmer var EU:s institutioner ska ligga. Att den belgiska huvudstaden Bryssel, den franska staden Strasbourg, den tyska staden Frankfurt och Luxemburg är huvudorter för olika institutioner grundar sig i flera beslut som tagits under åren, bland annat ett beslut 1992 av EU:s dåvarande medlemsstater.
- EU-kommissionens huvudort är Bryssel.
- Ministerrådets huvudort är Bryssel, men i april, juni och oktober hålls mötena i Luxemburg.
- Europaparlamentets huvudort är Strasbourg. Utskottsmöten och extra mötesperioder hålls i Bryssel. Sekretariatet ligger Luxemburg.
- Europeiska rådets huvudort är Bryssel.
- EU-domstolens huvudort är Luxemburg.
- Europeiska centralbankens huvudort är Frankfurt.
- Europeiska revisionsrättens huvudort är Luxemburg.
Fördragsändring krävs om en ort ska ändras
Sedan 1997 ingår beslutet i EU:s fördrag, alltså reglerna för EU-samarbetet. För att ändra institutionernas huvudorter, eller säten som de också kallas, krävs en fördragsändring, något som alla EU-länder måste stå bakom.
Plan på en huvudort skrotas
EU-länderna har genom EU:s historia haft svårt att enas i frågan om var EU:s institutioner ska placeras. Den ursprungliga planen att bestämma en gemensam huvudort för alla institutioner fick exempelvis skrotas.
Från början bara Luxemburg och Strasbourg
Det första beslutet i frågan fattas under 1950-talet av de dåvarande medlemsstaterna Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland, Frankrike och Italien. De bestämmer att Luxemburg ska vara tillfällig huvudort för institutionerna och Strasbourg för det som idag är Europaparlamentet.
Fler institutioner öppnar upp för Bryssel
Några år senare, när samarbetet fördjupats och fler institutioner skapats, beslutar medlemsstaterna att Bryssel, Luxemburg och Strasbourg ska vara tillfälliga huvudorter för institutionerna. Men under 1960-talet, i samband med att flera av institutionerna slås ihop, placeras de i Bryssel istället för i Luxemburg. Luxemburg kompenseras genom ett beslut 1965 om att ministerrådet under några månader om året ska mötas i Luxemburg och att vissa andra institutioner ska placeras i staden.