EU är en europeisk samarbetsorganisation där de flesta av Europas länder ingår. EU-länderna har gått samman och beslutar om mängder av saker gemensamt i stället för på egen hand. Grunden till dagens EU bildades av sex medlemsländer 1952.
I år är det 30 år sedan Sverige blev en del av den Europeiska unionen – EU. Därför uppmärksammar riksdagen Sveriges inträde i EU och därmed även starten på riksdagens arbete med EU-relaterade frågor.
Genom att spela denna video samtycker du till att kakor används.
Alla europeiska länder som respekterar EU:s demokratiska värden och de mänskliga fri- och rättigheterna kan ansöka om att bli medlem i EU. I dag är 27 europeiska länder medlemmar i EU. Sverige gick med i EU 1995 efter en folkomröstning.
EU började i efterkrigstidens Europa som ett samarbete mellan sex länder i västra Europa. Över tid har unionen växt och i dag har den 27 medlemsländer. EU:s största utvidgning skedde 2004 när tio länder i östra Europa blev medlemmar i EU. Storbritannien lämnade unionen den 31 januari 2020.
*Storbritannien gick med i EU 1973 men lämnade 2020.
Alla EU-länder kan handla fritt med varandra inom den så kallade inre marknaden. Dessutom samarbetar länderna inom till exempel klimat- och miljöpolitik, transporter, utrikes- och säkerhetspolitik, rättsliga frågor och migration.
20 av EU:s medlemsländer deltar i eurosamarbetet och använder euro som gemensam valuta. Euron skapades för att förenkla handeln mellan länderna och ett land som vill införa euro måste klara flera ekonomiska krav. De svenska politikerna har inte infört euro i Sverige. Det beror på att en majoritet av väljarna i Sverige röstade nej till euron i en folkomröstning 2003.
De 20 EU-länder som har gått över till euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland, Österrike.
Det övergripande målet med Schengensamarbetet är att förstärka den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital över gränserna.
Sverige ingår i Schengenområdet som omfattar 23 EU-länder samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz. Inom Schengen är gränskontrollerna avskaffade. Det betyder att passkontrollerna mellan Schengenländerna har tagits bort – tanken är att alla enkelt ska kunna resa över gränserna. De länder som ingår i Schengenområdet har istället gränskontroller mot länder som inte är med i samarbetet. Ett Schengenland kan tillfälligt återinföra passkontroller om det uppstår problem med landets säkerhet.
De EU-länder som ingår i Schengen är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda avtal.
EU samarbetar med Norge, Island och Liechtenstein som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). EES-avtalet är ett djupgående samarbete som inkluderar dessa länder i EU:s inre marknad. Även Schweiz har ett liknande avtal med EU.
EU:s verksamhet finansieras av avgifter som medlemsländerna betalar in till EU:s budget varje år. EU-länderna får sedan tillbaka pengar i form av EU-stöd. Åren 2020–2025 har Sverige årligen betalat mellan 41–52 miljarder kronor till EU:s budget och fått tillbaka mellan 14–32 miljarder kronor i återflöde från EU:s budget. Utöver det får exempelvis myndigheter, organisationer, universitet och högskolor i Sverige även EU-stöd via olika EU-projekt och nätverk.
EU:s verksamhet finansieras genom att Sverige och de andra EU-länderna betalar en årlig EU-avgift. Hur stor avgiften är beror på landets ekonomiska förutsättningar. Avgiften beror bland annat på landets bruttonationalinkomst (BNI).
Sverige har en relativt hög BNI jämfört med många andra EU-länder. Det innebär att Sverige betalar mer i avgift till EU än vad som kommer tillbaka som återflöde i form av ekonomiskt stöd. Länder som betalar mer än de får tillbaka brukar kallas nettobetalare.
Nedan listas vad Sverige har betalat i avgift till EU och fått tillbaka i EU-stöd sedan landet gick med i EU 1995. Summorna är angivna i miljarder kronor i det aktuella årets penningvärde. Uppgifterna kommer från årsredovisningen för staten, där regeringen i tabell 7.1, Avgift till och återflöde från EU, redovisar avgiften till och återflödet av pengar från EU det aktuella året. I årsredovisningen för staten används begreppet EU-bidrag för återflödet av EU-stöd.
Sverige får vanligtvis mer EU-stöd varje år än vad som redovisas i listan nedan. Det beror på att vissa EU-stöd går till exempelvis svenska myndigheter, organisationer, universitet och högskolor via olika EU-projekt och nätverk. Dessa stöd kommer inte direkt från EU:s budget det aktuella året utan indirekt via olika organisationer och aktörer.
Summan för alla EU-stöd som hanterats i Sverige ett visst år finns i Not 3, Intäkter av bidrag, i årsredovisningen för staten det aktuella året.
Årsredovisning för staten 2024 på regeringens webbplats
Sveriges EU-avgift och återflöde 2023:
Årsredovisning för staten 2023 på regeringens webbplats
Sveriges EU-avgift och återflöde 2022:
Årsredovisning för staten 2022 på regeringens webbplats
Sveriges EU-avgift och återflöde 2021:
Årsredovisning för staten 2021 på regeringens webbplats
Sveriges EU-avgift och återflöde 2020:
Sveriges EU-avgift och återflöde 2019:
Sveriges EU-avgift och återflöde 2018:
Sveriges EU-avgift och återflöde 2017:
Sveriges EU-avgift och återflöde 2016
Sveriges EU-avgift och återflöde 2015
Sveriges EU-avgift och återflöde 2014
Sveriges EU-avgift och återflöde 2013
Sveriges EU-avgift och återflöde 2012
Sveriges EU-avgift och återflöde 2011
Sveriges EU-avgift och återflöde 2010
Sveriges EU-avgift och återflöde 2009
Sveriges EU-avgift och återflöde 2008
Sveriges EU-avgift och återflöde 2007
Sveriges EU-avgift och återflöde 2006
Sveriges EU-avgift och återflöde 2005
Sveriges EU-avgift och återflöde 2004
Sveriges EU-avgift och återflöde 2003
Sveriges EU-avgift och återflöde 2002
Sveriges EU-avgift och återflöde 2001
Sveriges EU-avgift och återflöde 2000
Sveriges EU-avgift och återflöde 1999
Sveriges EU-avgift och återflöde 1998
Sveriges EU-avgift och återflöde 1997
Sveriges EU-avgift och återflöde 1996
Sveriges EU-avgift och återflöde 1995
Det beräknade återflödet gäller endast EU-stöd som går direkt till den svenska statsbudgeten från EU:s budget. Utöver det får exempelvis svenska myndigheter, organisationer, universitet och högskolor även EU-stöd via EU-projekt och nätverk, där bidragen inte kommer direkt från EU:s budget det aktuella året utan indirekt via olika organisationer och aktörer.
Det ekonomiska stödet från EU går exempelvis till forskning, klimatarbete, regional utveckling och jordbruksstöd i EU-länderna.
Riksdagen tar varje år beslut om statens utgifter och inkomster. Utgångspunkten för beslutet är den budgetproposition, alltså förslag till statsbudget, som regeringen lämnar till riksdagen under hösten varje år. En av utgifterna i statsbudgeten är EU-avgiften. Den brukar vara ett fåtal procent av de totala statliga utgifterna.
Alla europeiska länder kan ansöka om att bli medlemmar i EU. Ett land som vill bli medlem måste uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna som är en samling politiska, ekonomiska och administrativa krav. EU har åtta kandidatländer som vill bli medlemmar och som uppfyller de politiska kraven.
Alla europeiska länder som respekterar principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten kan ansöka om att bli medlemmar i EU. Ofta är ansökan om att bli medlem i EU en del i en lång process av anpassningar till EU och dess regelverk.
EU:s krav för att ett land ska kunna bli medlem kallas för Köpenhamnskriterierna, som är en samling politiska, ekonomiska och administrativa krav.
Om ett land som vill bli medlem i EU klarar det politiska kravet blir landet ett så kallat kandidatland. Det innebär att EU kan börja förhandla om medlemskap med landet i fråga om alla EU-länder har enats om detta i ministerrådet, en EU-institution där ministrar från EU-ländernas regeringar ingår.
EU har åtta kandidatländer
Albanien, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Moldavien, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien, Turkiet, Ukraina
Steg för att gå med i EU på EU-kommissionens webbplats (eng)
Ett EU-land kan välja att gå ur EU. Reglerna för hur ett utträde ska gå till finns i EU-fördraget, reglerna för hur EU-samarbetet ska fungera. Hittills har ett medlemsland, Storbritannien, lämnat unionen.
Ett EU-land som vill gå ur EU måste först ansöka om utträde vilket innebär att landet anmäler till Europeiska rådet att det inte länge vill vara med i EU. Europeiska rådet, som består av EU-ländernas stats- och regeringschefer, tar då fram riktlinjer för det avtal som EU ska ta fram med landet.
När riktlinjerna är klara sköter EU-kommissionen avtalsförhandlingarna med landet som vill gå ur EU. Eftersom EU-samarbetet gäller så många områden tar förhandlingarna tid. Men ett avtal ska vara klart inom två år.
Avtalet ska slå fast hur utträdet ska gå till och hur landets framtida förbindelser med EU ska se ut när det har lämnat unionen. Det färdiga avtalet undertecknas av ministerrådet, som består av ministrar från EU-ländernas regeringar, och landet som lämnar EU-samarbetet. Avtalet ska också godkännas av Europaparlamentet, som består av folkvalda ledamöter från EU-länderna.
Europeiska rådet och landet som lämnar EU kan tillsammans besluta att förlänga tiden för förhandlingar om båda parterna är överens. Om det två år efter ansökan om utträde inte finns något färdigt avtal slutar ändå landets medlemskap i EU att gälla.
Storbritannien är det första medlemslandet som har lämnat EU-samarbetet. I juni 2016 hölls en folkomröstning där britterna sa nej till fortsatt medlemskap i EU. I mars 2017 lämnade den brittiska regeringen in en ansökan om utträde till Europeiska rådet. Därefter skötte EU-kommissionen avtalsförhandlingarna mellan EU och Storbritannien. Två år senare, i mars 2019, skulle Storbritannien ha lämnat EU men landet kom överens med Europeiska rådet om att förlänga förhandlingstiden. Landet lämnade unionen den 31 januari 2020.
När Storbritannien hade lämnat in sin utträdesansökan slog Europeiska rådet fast att förhandlingarna mellan EU och Storbritannien skulle ske i två steg. Den första etappen handlade om villkoren för utträdet. En viktig fråga som behövde redas ut var rättigheterna för EU-medborgare som bor i Storbritannien och britter som bor i EU-länder. En annan viktig fråga var att komma överens om hur mycket Storbritannien skulle betala till EU enligt de ekonomiska åtaganden och avtal som landet hade med EU. I den andra etappen förhandlade parterna sedan om hur de framtida förbindelserna mellan EU och Storbritannien skulle se ut. Ett nytt avtal mellan EU och Storbritannien började gälla den 1 januari 2021.
Storbritannien blev det första landet att lämna EU. Men det finns även regioner som har lämnat unionen. Ett exempel är Grönland, som är en del av Danmark och som blev medlem i EU när Danmark blev EU-medlem 1973. 1982 röstade grönländarna för att gå ur unionen och ön lämnade EU 1985. Eftersom ön är en del av Danmark gäller fortfarande vissa EU-regler i Grönland. Grönland har i dag status som ett av EU:s så kallade utomeuropeiska länder och territorier, tillsammans med exempelvis Franska polynesien och brittiska Falklandsöarna.
Om ett EU-land bryter mot EU:s grundläggande principer om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter kan landet förlora vissa rättigheter, som rätten att rösta i ministerrådet. Ett EU-land kan däremot inte bli uteslutet ur EU.
I EU:s fördrag, reglerna för hur EU ska fungera, beskrivs grundläggande principer om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. EU-samarbetet ska bygga på dessa värden och varje medlemsland förväntas agera utifrån dem.
Ett medlemsland som struntar i EU:s värden kan inte bli uteslutet ur EU. Men landet kan förlora vissa av sina rättigheter i EU-samarbetet. EU:s institutioner kan nämligen inleda ett särskilt förfarande, ett så kallat artikel 7-förfarande. Hur ett sådant förfarande går till står skrivet i artikel 7 i EU-fördraget, som innehåller regler för hur EU-samarbetet ska fungera.
Artikel 7-förfarandet kan se olika ut. Om det finns en klar risk att ett medlemsland åsidosätter EU:s värden kan ministerrådet konstatera det, ge rådgivning till landet om hur situationen kan förbättras och sedan kontrollera om risken kvarstår. Om ett medlemsland allvarligt och ihållande åsidosätter EU:s värden kan Europeiska rådet, som omfattar EU-ländernas stats- och regeringschefer, konstatera att så är fallet.
Om Europeiska rådet slagit fast att ett medlemsland åsidosätter EU:s värden kan ministerrådet besluta om att tillfälligt ta ifrån landet vissa rättigheter i EU-samarbetet, exempelvis rätten att rösta i ministerrådet där EU-ländernas ministrar beslutar om nya EU-lagar. Ett land som utesluts ur ministerrådet ska ändå ha kvar sina skyldigheter mot EU. Hittills har denna situation inte uppstått i EU.
EU har även ett system för så kallad tidig varning, som aktiveras innan det är aktuellt med ett artikel 7-förfarande. Det innebär att EU-kommissionen, den EU-institution som kontrollerar att EU-länder följer EU:s lagstiftning, kan starta en dialog med ett medlemsland som riskerar att bryta mot EU:s grundläggande principer.
