Riksdagen fattar hundratals beslut varje år. Motorn i riksdagsarbetet är de 15 utskotten. Det är där ledamöterna förbereder besluten. När ett utskott har presenterat ett förslag till beslut ska riksdagens alla 349 ledamöter ta ställning till förslaget.
När regeringen lämnar ett förslag i form av en proposition till riksdagen hamnar den alltid först i ett utskott. Det är likadant med förslag i motioner som ledamöterna skriver. Utskottet tar ställning först, innan det är dags för hela riksdagen att fatta sitt beslut om regeringens eller ledamöternas förslag.
Varje utskott har ett antal ämnesområden som det behandlar. Militära frågor hamnar till exempel i försvarsutskottet, medan socialutskottet tar hand om förslag som gäller sjukvården.
I utskotten finns alla riksdagspartier representerade. Här sammanträder utrikesutskottet.
Utskotten ska alltid bestå av ett udda antal ledamöter, och det ska vara minst 15. För närvarande har varje utskott 17 ordinarie ledamöter. Antalet ledamöter i utskotten bestäms av riksdagen efter varje val.
Sammansättningen av ledamöterna i utskottet speglar fördelningen av platser i riksdagen. Det största partiet i riksdagen har normalt också flest platser i varje utskott.
Efter ett riksdagsval är det valberedningen som föreslår hur många ledamöter som ska sitta i varje utskott. Valberedningen tar också fram förslag på vilka ledamöter och suppleanter som ska sitta i utskotten. Partierna får nominera ledamöter för de olika utskotten till valberedningen. Valberedningen utses i samband med uppropet i riksdagen på hösten efter valet till riksdagen.
Ett utskott ska ha minst lika många ersättare, så kallade suppleanter, som det har ordinarie ledamöter. Antalet suppleanter brukar dock vara högre än så. Suppleantens uppgift är att vid behov träda in i ordinarie ledamots ställe.
Om en ledamot lämnar sitt parti lämnar hen också sitt uppdrag i utskottet, men sitter kvar i riksdagen och kan exempelvis delta i omröstningar. En ledamot kan också självmant anmäla att hen vill lämna sin plats i ett utskott, vilket kammaren sedan formellt godkänner.
Alla utskott har en ordförande och en eller flera vice ordförande. Riksdagspartierna kommer överens om hur utskottens ordförande- och vice ordförandeposter ska fördelas mellan partierna. Varje utskott väljer sedan vilka ledamöter som ska vara ordförande och vice ordförande. Det är ordföranden som leder utskottssammanträdena.
Ordföranden har utslagsröst om omröstningar i utskottet slutar oavgjort. Om rösterna har fördelat sig jämnt mellan två förslag vinner alltså det förslag som utskottsordföranden säger ja eller nej till.
Sammanträdena i utskotten är inte offentliga. Det innebär att allmänheten och medierna inte får vara med på mötena. Eftersom sammanträdena är stängda kan ledamöterna diskutera känsliga politiska frågor utan åhörare. Tanken är att det ska göra det enklare att få till överenskommelser och kompromisser mellan partierna.
Den politiska vardagen handlar mycket om att ge och ta. Eftersom inget parti har egen majoritet i riksdagen kräver politiken att partierna är beredda att förhandla med varandra.
Varje utskott har ett kansli med tjänstemän som hjälper ledamöterna att skriva de förslag till beslut som riksdagen sedan ska besluta om, så kallade utskottsbetänkanden. Tjänstemännen hjälper också till med att skriva utlåtanden över olika EU-dokument som sedan debatteras och beslutas i kammaren. Tjänstemännen arbetar också med utskottens uppföljning och utvärdering av riksdagsbeslut och deras arbete med forsknings- och framtidsfrågor.
Tjänstemännen är partipolitiskt neutrala. Det innebär att de ska hjälpa alla åtta riksdagspartier på samma sätt och inte får favorisera ett enskilt parti.
Mycket av utskottets arbete går ut på att ta ställning till förslag. De flesta förslagen är propositioner från regeringen och motioner från ledamöterna, men ett utskott kan också lägga fram ett eget förslag. Ett sådant förslag kallas för utskottsinitiativ. Mest tid lägger utskotten ned på att ta ställning till regeringens propositioner. Varje proposition behandlas av ett utskott. Handlar den om till exempel järnvägar hamnar den hos trafikutskottet.
Partigrupperna är viktiga i riksdagsarbetet. En partigrupp består av alla ledamöter från partiet. En vanlig fråga på oppositionspartiernas gruppmöten är hur de ska ställa sig till regeringens propositioner. Ska de säga ja till förslagen eller ska de presentera egna alternativ i en följdmotion?
När ledamöterna läst in sig och diskuterat med sina partikollegor är det dags för diskussion i utskottet. En tjänsteman på utskottets kansli presenterar ärendet. Sedan diskuterar ledamöterna hur de ska ställa sig till propositionen och de förslag i motioner som lämnats i anslutning till propositionen.
Vill en majoritet av ledamöterna i utskottet att riksdagen ska säga ja till förslagen från regeringen? Finns det en utskottsmajoritet för att säga ja till någon av motionerna i ärendet?
Ibland tar ledamöterna ställning vid det första sammanträdet, men ofta behövs det flera möten innan utskottet kan presentera ett förslag till riksdagsbeslut.
Utskottets förslag grundar sig på vad majoriteten i utskottet tycker. De som inte håller med får lämna in invändningar i form av så kallade reservationer. I reservationerna redogör minoriteten för sin uppfattning i frågan.
När utskottet är klart med sitt arbete blir betänkandet offentligt. Alla kan då ta del av förslaget till riksdagsbeslut. I betänkandet finns också utskottsminoritetens reservationer.
Ett utskott kan på eget initiativ lämna förslag till riksdagen i ämnen som hör till dess ansvarsområde. Då kommer förslaget inte från en proposition från regeringen eller en motion från ledamöter utan från utskottet. Utskottet presenterar sitt förslag till riksdagsbeslut i ett betänkande.
Ett utskott kan komma överens med ett eller flera andra utskott om att arbeta med en fråga tillsammans. Då bildas ett tillfälligt, så kallat sammansatt utskott. Ett exempel på ett sådant utskott som har bildats vid flera olika tillfällen är sammansatta utrikes- och försvarsutskottet.
När utskottet har presenterat sitt förslag till riksdagsbeslut går ärendet till kammaren. Där ska alla 349 ledamöter ta ställning till betänkandet.
Det brukar ta en till två veckor från det att utskottet är klart med förslaget tills det är dags för debatt och beslut i kammaren.
När debatten är avslutad är det dags för omröstning. Oftast vinner utskottsmajoritetens förslag även i kammaren. Det beror på att utskotten speglar hur hela riksdagen är sammansatt.
Utskotten kan hålla öppna utfrågningar för att få mer information i ett visst ämne. Då bjuder utskottet in experter och företrädare för olika samhällsintressen som ska svara på frågor från ledamöterna. När utbildningsutskottet behandlar en proposition om högskolorna kan de till exempel hålla en öppen utfrågning där representanter från högskolorna medverkar.
Allmänheten kan följa de öppna utfrågningarna på plats. Utfrågningarna sänds också via webb-tv och de kan ses direkt eller i efterhand.
Finansutskottets ledamöter på en öppen utfrågning om rapporten Svensk finanspolitik från Finanspolitiska rådet våren 2023.
Utskotten ska följa upp och utvärdera de beslut som riksdagen har fattat. Tanken är att det utskott som förberett ett beslut senare ska utvärdera vad beslutet har gett för resultat. Uppföljningsarbetet består dels av fördjupade uppföljningar och utvärderingar, dels av löpande uppföljningar. Utskotten stöds i detta arbete av riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat och de egna kanslierna.
De fördjupade uppföljningarna innebär att utskotten mer ingående följer upp och utvärderar utfallet av ett visst riksdagsbeslut, till exempel om syftet med en lag har uppnåtts. Resultaten dokumenteras ofta i en rapport i serien Rapporter från riksdagen (RFR).
Resultaten behandlas vanligen också på en offentlig utfrågning och kan även användas av utskottet i ett betänkande, till exempel vid motionsbehandling.
Varje utskott har en sida på webbplatsen där det går att läsa om de fördjupade uppföljningar och utvärderingar som utskottet arbetar med eller har genomfört tidigare.
Regeringen informerar varje år i budgetpropositionen om de resultat som har uppnåtts på olika områden i samhället. Utskotten granskar den här resultatinformationen när de behandlar budgetpropositionen. De behandlar också resultaten av de granskningar som Riksrevisionen gör. Utskotten genomför också utfrågningar, studiebesök och informationsmöten med representanter från regeringen och myndigheter.
För att kunna fatta väl underbyggda beslut är det viktigt att riksdagsledamöterna får bra underlag över hur samhällsutvecklingen ser ut. Riksdagen har därför beslutat att föra in forsknings- och framtidsfrågor i riksdagsarbetet. Utskotten stöds i detta arbete av riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat och de egna kanslierna.
Utskotten har kontakt med forskarvärlden på olika sätt. De kan ha regelbundna kontakter med olika forskningsinstitutioner, delta i seminarier och konferenser om aktuell forskning eller ordna seminarier. Utskotten genomför öppna utfrågningar och bjuder in forskare för att delta.
Ibland gör utskotten forskningsöversikter inom sina ansvarsområden. Översikterna besvarar ofta frågan vad den samlade forskningen säger i en viss fråga. Det kan till exempel vara kunskapsläget inom hälsa, miljö och klimat, infrastrukturinvesteringar eller ekonomi. Många av utskottens forskningsöversikter, teknikutvärderingar och öppna utfrågningar dokumenteras i serien Rapporter från riksdagen (RFR).
Utskotten ska följa och ta ställning till EU-frågor inom sina ämnesområden. Utskotten kan granska nya EU-förslag och avgör i vilka frågor regeringen måste överlägga med dem. Utskotten ska också pröva vissa EU-förslag utifrån den så kallade subsidiaritetsprincipen. Den innebär att beslut om nya lagar ska tas så nära medborgarna som det effektivt är möjligt.
Många av regeringens och ledamöternas förslag som utskotten arbetar med handlar också om EU. Föreslår till exempel regeringen att skattereglerna ska ändras på grund av ett EU-beslut är det skatteutskottet som ska arbeta med förslaget.
Riksdagen har en tjänsteman i Bryssel som följer arbetet i EU och rapporterar hem till utskotten och andra i riksdagen.
Riksdagen får officiella EU-dokument av olika slag från EU-kommissionen. Vilka dokument som ska granskas av utskotten beslutas av riksdagens talman i samråd med partiernas gruppledare. Dokumenten som ska granskas överlämnas till det utskott som har ansvar för frågan.
Utskotten kan granska EU:s strategiska dokument, där EU-kommissionen berättar om idéer, tankar och kommande åtgärder. När ett utskott har granskat ett dokument skriver det ett så kallat utlåtande till kammaren om granskningen. I utlåtandet kommenterar utskottet frågan och beskriver olika uppfattningar som kan finnas bland riksdagens partier. Kammaren debatterar och fattar beslut om utlåtandet. Efter beslutet i kammaren skickar Riksdagsförvaltningen utlåtandet för kännedom till EU-kommissionen och till Regeringskansliet.
Riksdagen granskar EU-dokument
Riksdagen ska pröva färdiga EU-lagförslag utifrån den så kallade subsidiaritetsprincipen. Den principen innebär att beslut ska fattas på den politiska nivå som kan ta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. Dessutom prövas om de föreslagna åtgärderna är förenliga med proportionalitetsprincipen, det vill säga att de inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå målen i EU:s fördrag.
Det är utskotten som gör subsidiaritetsprövningar. De ska då bedöma om ett beslut bör fattas av EU eller av de olika EU-länderna själva. Om utskottet anser att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utlåtande. Om kammaren håller med om utskottets bedömning skickar riksdagen ett yttrande om sin uppfattning till EU:s beslutande institutioner.
Om tillräckligt många av EU-ländernas parlament anser att EU inte ska ta beslut om ett lagförslag varnas EU-kommissionen. Då måste EU-kommissionen ompröva, alltså överväga att ändra, EU-förslaget.
Regeringen ska informera riksdagen om sin syn på nya EU-dokument som regeringen bedömer som betydelsefulla. Det gör regeringen genom så kallade faktapromemorior. Utskotten kan även begära muntlig information från regeringen om EU-frågor. Då kommer ansvarig minister eller statssekreterare till utskottet och informerar om frågan, och utskottets ledamöter kan ställa frågor.
Riksdagens utskott avgör i vilka EU-frågor regeringen måste överlägga med utskotten. Vid överläggningarna kan partierna säga till regeringen vad de tycker i frågan. Det är också ett tillfälle för regeringen att stämma av om den har stöd i riksdagen i en fråga.
Konstitutionsutskottet, KU, har en särskild roll i riksdagens kontroll av hur regeringen sköter sitt arbete. Varje år granskar KU hur regeringen sköter informationen och samrådet med riksdagen i EU-frågor. Om KU hittar brister i regeringens arbete leder det till kritik och uttalanden om hur regeringen kan bättra sig. KU följer också hur riksdagen granskar EU-förslag utifrån subsidiaritetsprincipen.
Samarbetet mellan medlemsländernas parlament och Europaparlamentet sker till stor del mellan utskotten i ländernas parlament. Varje år ordnas flera möten. Till exempel träffas ordförandena för parlamentens utrikesutskott regelbundet för att diskutera utrikespolitiska frågor. Parlamentet i EU:s ordförandeland har ett särskilt ansvar för vilka möten som ska hållas och vad de ska innehålla.
