Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, justitieminister Gunnar Strömmer, migrationsminister Johan Forssell och finansmarknadsminister Niklas Wykman.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Inför valet lovade regeringspartierna sänkta elpriser och omfattande elstöd. Samtidigt kallades höga priser för ”Magdapriser på el”.

Efter tre år med regeringen och Sverigedemokraterna blir elräkningarna dyrare. Det är högre elpriser, högre elnätspriser och en ny effektavgift. I januari nådde elpriserna nivåer som gör att januari 2026 är den dyraste januarimånaden som uppmätts i samtliga svenska elområden.

Min fråga går därför till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson: Hur kan regeringen försvara att hushållens elräkningar fortsätter att öka, trots upprepade löften i valrörelsen om att pressa ned elpriserna?

Fru talman! Elpriserna har minskat dramatiskt, med besparingar på tusentals eller tiotusentals kronor för en villa, beroende på hur man jämför och vilken period.

Vi har sänkt elskatten, fler industrier får effekt och effektbalansen förbättras i södra Sverige. Vi har också halverat ledtiderna för nätutbyggnad, och i dag har ett positivt besked också givits rörande kärnkraften. Vi har alltså både hanterat en situation här och nu och tagit ansvar för tillkortakommanden bakåt i tid, där man i stället för att planera för stabil energi och ökad energiproduktion i Sverige sått en osäkerhet om huruvida vi ska ha kärnkraft över huvud taget. Den osäkerheten finns ju fortfarande kvar i Niklas Sigvardssons eget regeringsunderlag.

Regeringen tar ansvar. Vi har levererat. Vi ser att elpriserna har sjunkit, men det finns mer att göra, och vi i regeringen är tillsammans med vårt samarbetsparti överens om vägen framåt.

Fru talman! Januari månad 2026 var den dyraste i samtliga svenska elområden. Elräkningar har till och med fått en helt ny rad, den så kallade effektavgiften. Hundratusentals hushåll betalar redan i dag avgifter som saknar en faktisk och tydlig koppling till flaskhalsar i elnätet.

Min kompletterande fråga blir därför om ministern är beredd att pausa införandet av effektavgifter, så som Socialdemokraterna vill, och se över de modeller som redan införts.

Fru talman! Det går ju alltid att komma med olika åtgärder som kan lösa en viss del av det här men samtidigt inte ta ansvar för helheten. Detta ger Socialdemokraterna nu ett lysande exempel på.

Det regeringen gör och kommer att fortsätta göra är att ta ansvar för att vi ska ha en hållbar energiproduktion och effekt i det svenska elnätet som både gynnar svenska hushåll och svensk industri. Då måste också kärnkraft vara en del i detta.

Fru talman! Min fråga går till migrationsministern.

En utredare tittar just nu på frågan om vilken brottslighet som i framtiden ska kunna leda till att ett svenskt medborgarskap återkallas. En utgångspunkt för Sverigedemokraterna har varit att de nya reglerna ska ta sikte på särskilt allvarlig organiserad brottslighet, i synnerhet ledande personer inom kriminella nätverk.

Den gängrelaterade brottslighet som får mycket uppmärksamhet i Sverige, exempelvis skjutningar och sprängningar, är inte nödvändigtvis den typ av brott som ledande gängkriminella gör sig skyldiga till. Sådana personer begår ofta grova narkotikabrott och ägnar sig åt grov penningtvätt, koppleri och liknande.

Håller migrationsministern med mig om att det för att komma åt gängtopparna är nödvändigt att även den typen av mindre synlig brottslighet omfattas?

Fru talman! Tack, Nima Gholam Ali Pour, för frågan!

Vi förändrar ju reglerna kring det svenska medborgarskapet i grunden, och vi kommer snart att presentera detta. Vi vill att man ska vara stolt över att vara svensk medborgare och att vara medborgare i vårt fina land, och stolt blir man ju när man behövt anstränga sig för att faktiskt bli någonting.

En del i detta är att införa en möjlighet att i vissa situationer vid dubbla medborgarskap kunna återkalla ett medborgarskap. Det är en modell som finns i flera grannländer men som fram till nu inte har funnits i Sverige.

Vi väntar nu på en utredning som snart kommer att presenteras. Vi har sagt att vi där gärna vill se en möjlighet att kunna återkalla dubbla medborgarskap vid brott som hotar statens vitala intressen.

Detta är en viktig och en stor förändring. Det är också en grundlagsfråga som vi kommer att återkomma med till kammaren. Vi kommer att återkomma till fortsättningen, men först ska vi invänta utredningen, som vi snart får.

Fru talman! Jag vill tacka migrationsministern för svaret.

För Sverigedemokraterna är detta i grunden en fråga om träffsäkerhet. Om syftet är att den organiserade brottsligheten ska drabbas måste regelverket rikta in sig på dem som faktiskt leder och tjänar på den, och inte bara på de synligaste uttrycken för våld. Det är därför avgörande att lagstiftningen utformas så att även denna typ av brottslighet omfattas.

Fru talman! Den lagstiftning vi vill se kommer att innebära en väldigt stor förändring när det gäller just reglerna för medborgarskapet.

Man ska också se den i ett större sammanhang. När vi nu talar om tungt gängkriminella personer blir också den lagstiftning som vi snart kommer att presentera relevant, för den sänker ju gränsen kraftigt för brottsutvisningar. Utredaren har till och med talat om att det kan bli tal om en sexdubbling av antalet utvisningar.

Det är alltså sammantaget en väldigt stor förändring som vi snart kommer att gå med till den här kammaren.

Fru talman! Under veckan publicerade Sveriges Stadsmissioner hemlöshetsrapporten för 2026. Den är en larmklocka som borde få regeringen att vakna.

Trots en nationell strategi mot hemlöshet har antalet vräkningar ökat med över 30 procent på tre år, det vill säga under de tre år som Tidöpartierna har suttit vid makten.

Förra året vräktes 824 barn. Det är en ökning med 50 procent på fem år. Sedan nollvisionen infördes har nästan 10 000 barn vräkts i Sverige. Detta är inte längre ett socialt problem, utan det är en bostadspolitisk katastrof och ett statligt svek mot barn.

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Hur kan regeringen försvara att barn fortfarande vräks, trots att barnkonventionen är lag i Sverige? Vilka omedelbara åtgärder tänker ministern vidta för att stoppa barnvräkningarna i Sverige?

Fru talman! Regeringen ser allvarligt på vräkningar av barnfamiljer. Inget barn i Sverige ska behöva stå utan ett tryggt hem. När barnfamiljer vräks äventyras barnens hälsa, trygghet och skolgång.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att motverka vräkningar. Vi har inte bara förlängt den nationella hemlöshetsstrategin utan även förstärkt den; vår regering satsar fem gånger mer än den förra regeringen på det här arbetet. Vi har också gett Kronofogden i uppdrag att arbeta för att förebygga avhysningar, och vi har förstärkt och höjt taket i bostadsbidraget för första gången på 30 år. Vi har dessutom en lagstiftning om hyresgarantier för barnfamiljer på gång.

Frågan är dock var de här vräkningarna äger rum. De flesta sker i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det finns ett kommunalt ansvar som Malcolm Momodou Jallow helt bortser från i sin fråga, fru talman.

Fru talman! Ministern vill skylla på kommunerna och hänvisar till åtgärder i strategin. Men Hemlöshetsrapporten 2026 visar ett glasklart faktum: Vräkningarna ökar, och barnvräkningarna ökar. Hemlösheten ökar.

Min följdfråga är därför: Kan ministern här i kammaren i dag ge ett entydigt besked om vilka reformer som han är beredd att genomföra nu, den här våren, och som faktiskt stoppar barnvräkningar i praktiken? Hur många barn till måste vräkas för att den här regeringen ska agera?

Fru talman! Jag ska ge ett mycket konkret och tydligt exempel: Vi ställer krav på kommunerna att införa hyresgarantier för barnfamiljer.

Jag lägger inte över något av mitt ansvar på kommunerna, fru talman, men kommunerna har redan ett ansvar. Det tycks Vänsterpartiet strunta helt och hållet i, och Vänsterpartiet är med och styr i Stockholm och Göteborg. Jag tackar alltså för tipsen till oss, men vi har vidtagit betydligt många fler åtgärder för att motverka vräkningar än vad andra har gjort. Det krävs dock att kommunerna tar ett ännu större ansvar – och att de tar det ansvar de redan har, fru talman.

Fru talman! Min fråga kommer att gå till statsrådet Carlson.

Det är fem sex år tills Fehmarn Bält-tunneln står klar, och då väntar en stor kapacitetsökning för gods som går över Öresund. Vi vet att det svenska järnvägsnätet i dag inte har kapacitet att ta emot den ökningen. Trafikverket pekar på att det handlar om uppemot 40 procents ökning på bara 20 år, och på vår sida av sundet har vi svårt att hantera det.

Vi behöver ny kapacitet, men vi behöver också möjlighet att låta nya längre och tyngre tåg gå på våra järnvägar både i södra Sverige och längre norrut. De åtgärder som skulle behövas inom kort ligger dock väldigt långt fram i de planer som finns.

Min fråga blir därför: Vilka åtgärder tänker regeringen vidta så att längre och tyngre tåg kan framföras i Sverige när Fehmarn Bält-tunneln öppnas?

Fru talman! Det är en angelägen fråga som Ulrika Heie ställer.

Detta fanns på bordet när man tog fram den förra planen. Då fanns det konkreta objekt som Trafikverket sa att vi måste åtgärda för att öka kapaciteten när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar, men det kom ändå inte med i den nationella plan som den dåvarande regeringen antog 2022. Det ändrade den nuvarande regeringen på i oktober 2023, då vi lade in de här objekten.

Vi ser till att öka kapaciteten på svensk sida. Samma dag som den svenska regeringen fattade sitt beslut fattade Danmark ett beslut om åtgärder på dansk sida, och de här åtgärderna ökar kapaciteten på Öresundsbron med över 30 procent. Detta har vi lagt fram, och vi har skyndat på uppdraget till Trafikverket för att se till att få det på plats snabbare. Det är klart att man kan komma och tycka att det är lite sent, men regeringen gjorde alltså detta redan efter ett år.

Vi har rättat till och skyndat på åtgärder för att öka kapaciteten så att vi ska klara av läget när Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar. Det finns dock mer att göra, och vi kommer att återkomma i den nationella planen under våren.

Fru talman! Jag tänker att vi alla väntar på den nationella planen, men detta är viktigt inte minst för många företag som är beroende av att godstransporterna fungerar. Är ministern beredd att lägga in ytterligare delar som gör att vi kan köra uppemot en kilometer långa tåg? Kommer man att kunna öka hastigheten för att öka kapaciteten? Nu pratas det bara om att vi kommer att lägga in delar för ökad kapacitet – kan ministern bli lite mer precis?

Fru talman! Det blir jag gärna! Vi var ju precisa redan den 23 oktober 2023, då vi lade in åtgärder som den förra regeringen verkade ha glömt bort.

Det handlar om åtgärder som är helt nödvändiga för att vi ska klara av den kapacitetsförstärkning som behövs till följd av att Fehmarn Bält-förbindelsen öppnar. Det är alltså en förbindelse mellan Danmark och Tyskland som kommer att göra att det blir ungefär lika smidigt att åka från Malmö till Hamburg som att åka upp till Jönköping. Det här binder verkligen ihop länderna.

Det är klart att det behövs åtgärder. Regeringen har vidtagit åtgärder, och vi avser att återkomma med ytterligare åtgärder framöver.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

Alla barn behöver ett tryggt hem, en plats att göra till sin, så att de kan gå i skolan i lugn och ro och umgås med sina vänner – ja, bygga sitt liv för framtiden. Förra året vräktes dock hundratals barn från sina hem, och faktum är att hundratals barn har vräkts varje år sedan Tidöregeringen kom till makten. Siffran har också ökat alltmer.

Anledningen till detta är att människor helt enkelt inte kan betala sin hyra. Då är bostadsbidraget väldigt viktigt, men förra året sänkte regeringen bostadsbidraget med upp till 2 100 kronor. Sedan återställde man det till mindre än hälften, vilket inte är alls tillräckligt. Det är en urholkning.

Min fråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att på riktigt reformera bostadsbidraget och koppla det till ökande kostnader så att det inte hela tiden urholkas utan faktiskt blir en hjälp för barnfamiljer som har det tufft?

Fru talman! Jag vill tacka Amanda Palmstierna för en angelägen fråga.

Det här är en viktig och angelägen fråga för regeringen, och från årsskiftet höjde vi bostadsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer med som mest 800 kronor per månad för familjer med ett barn och 1 000 kronor per månad för familjer med två eller flera barn.

Vi har också aviserat att vi kommer att göra det obligatoriskt för kommuner att under vissa förutsättningar tillhandahålla hyresgarantier till barnfamiljer. Detta var en del i utredningen om åtgärder för en bättre bostadsförsörjning och i den proposition som vi lade fram med anledning av utredningen. De ändringar som trädde i kraft den 1 mars 2025 innebär ett större ansvar för kommunerna att ta fram handlingsplaner för bostadsförsörjning och att de ska ta det ansvar de redan har på större allvar.

Vi ser till att även ställa krav på hyresgarantier. Det är en viktig del i arbetet med att möta den strukturella hemlösheten och en del av den sociala bostadspolitik som regeringen genomför.

Fru talman! Det här med hyresgarantier var ett förslag som den tidigare miljöpartistiska ministern Karolina Skog utredde. År 2022 lade hon fram förslaget att kommunen ska gå in som borgensman och garantera att hyran blir betald, vilket är väldigt bra när någon har osäkra inkomster. Men förslaget lades alltså fram redan 2022, och jag undrar verkligen varför man har dröjt i fyra år med att lägga fram sitt förslag. Vi hade även ett lagförslag som lades fram 2024, men då valde man att inte gå vidare med det.

Varför har det dröjt så länge? Varför har man låtit alla dessa barn vräkas under dessa år?

Fru talman! Det är ett viktigt besked att regeringen nu går fram med hyresgarantier för barnfamiljer. Vi har också gett Kronofogden i uppdrag att arbeta för att motverka vräkningar, och vi har förändrat socialtjänstlagen i grunden för att tydliggöra ansvar och ge andra verktyg. Vi har alltså gjort väldigt mycket. Vi har dessutom skjutit till medel till den nationella hemlöshetsstrategin, där Bostad först är en viktig metod.

De åtgärder som regeringen har vidtagit har alltså varit omfattande, men det är självklart viktigt att hela tiden göra mer och göra det som krävs. Det är därför vi går fram med de förändringar som vi går fram med, fru talman.

Fru talman! Förra året gick Socialdemokraterna ut med att de vill tvångsblanda befolkningen genom att bygga hyresrätter i villaområden.

I min hemstad Göteborg har det rödgröna styret konkretiserat dessa planer genom att föreslå höghus såväl på Sankt Sigfrids plan i Örgryte som vid Gamla Särövägen i Askim. På Sankt Sigfrids plan vill man bygga uppemot sex våningar höga hus i en park från 1920-talet, och vid Gamla Särövägen i Askim vill man bygga över hundra lägenheter i två hundra meter långa längor i ett naturområde.

Samtidigt vet vi att sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus men att bara fyra av tio gör det i dag. De som har svårast att ha råd med att köpa eller bygga ett hus är självklart de som har sämst ekonomi.

Tror bostadsministern att vi bidrar till ökad integration genom att bygga höghus i trädgårdsstäder, eller är det bättre att fokusera på att fler ska kunna uppfylla sin dröm om ett eget hus?

Fru talman! Jag svarar nej på fråga A och ja på fråga B, om jag förstod frågorna rätt. Regeringen är inte för ovarsam förtätning. Regeringen är inte för att uppifrån tvinga på människor någonting som har beskrivits som tvångsblandning. Jag tror att det vore fel väg att gå.

Däremot ser vi att man genom att göra det möjligt för människor att förverkliga sina boendedrömmar och genom att se till att fler kan flytta in i sitt drömboende – ett småhus, en villa eller ett radhus – kan bidra till både frihet och trygghet.

Vi ser också positivt på trädgårdsstäder där det kan finnas varierad, småskalig bebyggelse. Småhus och radhus har en del, men det finns också plats för hyreshus i mänsklig skala, på gator där barnen kan springa omkring och rulla fram innebandymålen. Bilarna finns där, men de tar inte över hela området.

Regeringen har vidtagit många åtgärder för att få till denna politik. De senaste veckorna har vi till exempel presenterat en reform för hyrköp som kan sänka trösklarna ytterligare.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

I en artikel i Dagens Nyheter i höstas sa arkitekten Kjell Forshed att en viktig sak när man ritar ett nytt bostadsområde är att barnen kan leka kurragömma. En husbyggare jag träffade i Halland sa att det vanligaste som kunder till radhus efterfrågar är en trädgård som är tillräckligt stor för att man ska få plats med en studsmatta.

Hur kan vi från riksdag och regering se till att det byggs fler trädgårdsstäder så att fler barn kan få leka kurragömma och hoppa studsmatta?

Fru talman! Regeringen tog i dag ett viktigt steg genom att besluta om en proposition om höjt bolånetak, vilket kan korta tiden det tar för en barnfamilj att få ihop till kontantinsatsen med två till fyra år.

Den modell jag nämnde med hyrköp innebär att man kan hyra sitt boende, flytta in i drömhuset och successivt betala av eller samla ihop till kontantinsatsen samtidigt som man bor där. Detta är ett väldigt viktigt steg för att sänka tröskeln till drömboendet.

Det här är två konkreta åtgärder som kommer att få effekt.

Fru talman! Kristdemokraterna vill slopa skatten vid bostadsförsäljning, den så kallade flyttskatten. Människor ska kunna byta bostad när behoven förändras utan att drabbas av en orimlig beskattning som gör att de hellre bor kvar i en för stor bostad. Detta skulle också få fart på flyttkedjorna, vilket skulle göra att fler barnfamiljer kan förverkliga drömmen om villa, Volvo och vovve.

Min fråga till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är: Vad gör regeringen för att fler familjer ska kunna flytta till villa?

Fru talman! Det är verkligen en angelägen fråga som Christian Carlsson ställer.

Jag var nyss inne på att vi tidigare i dag fattade beslut om höjt bolånetak. Vi tar bort det skärpta amorteringskravet och inför en ny modell för hyrköp. Vi har en stimulans – en bonus – för kommuner som tar fram plats att bygga husen på. Vi ändrar också strandskyddsregelverket så att man kan bygga i fler attraktiva lägen.

Vi har gett Boverket i uppdrag att ta fram förslag om typgodkännande av småhus, som under vissa förutsättningar kan byggas helt bygglovsfritt. Vi har också gjort de största bygglovsförenklingarna på 15 år som en del i vår massiva regelförenklingsagenda.

Vi har tillsatt en egnahemskommissionär i Stefan Attefall med syfte att främja en egnahemsrörelse, öka småhusproduktionen och främja trädgårdsstäder. En av hans iakttagelser så här långt är att ungefär en miljon människor som i dag bor i hyresrätt hade velat bo i småhus om de hade fått chansen. Den chansen vill vi ge till fler.

Fru talman! Som ett led i Socialdemokraternas politik att blanda befolkningen ser vi nu tyvärr hur man i Stockholm och i andra kommuner vill förtäta och helt förändra karaktären i trygga och trivsamma villaområden. Man vill ta bort grönytor och spränga in lägenheter i befintlig villabebyggelse.

Vad gör regeringen för att det i stället ska byggas fler villor?

Fru talman! Det finns skäl att se med oro på den typen av ovarsam förtätning, som inte bidrar till ökad trygghet utan faktiskt riskerar att bidra till motsatsen.

Vi ser att det finns goda exempel där man i stället har öppnat möjligheter för småhus i områden där det funnits flerbostadshus och öppnat för mer ägande i områden där det har funnits mycket hyrt bestånd. Det handlar om att få en mix som möter människors behov men som inte tvingas på ovanifrån.

Fru talman! Regeringen ändrade förra året lagen om kameraövervakning. Meningen med det var att det skulle bli enklare att få tillstånd att sätta upp kameror för att förebygga, utreda eller i bästa fall förhindra brottslig verksamhet.

Att sätta upp kameror i skolorna har visat sig vara väldigt effektivt. Stök och bråk, stölder och inte minst hantering av narkotika har minskat rejält i de skolor där man har satt upp kameror.

Jag riktar min fråga till justitieministern.

Problemet i dag är att Imy, Integritetsskyddsmyndigheten, menar att kamerorna inte får användas när riskbilden inte längre är densamma i den aktuella skolan. Det här är väldigt märkligt. Alla tänkande människor förstår ju att problemen kommer att komma tillbaka när kamerorna, som har använts med stor effektivitet och bra resultat, inte längre används. Då måste man söka nytt tillstånd och gå igenom ett nytt tillståndsförfarande. Skolan måste hela tiden anteckna åtgärder så att man kan söka nytt tillstånd. Är det meningen att det ska vara så här?

Fru talman! Tack, Martin Melin, för en mycket berättigad fråga!

Mitt grundläggande svar är: Nej, så ska det inte vara – eller, rättare sagt, så borde det inte vara. Jag ifrågasätter dock naturligtvis inte Imys bedömning av rättsläget som det ser ut i dag.

Det är helt riktigt att vi genomförde en väldigt viktig reform när det gäller kameror förra året. Vi slopade tillståndsplikten och gjorde det därmed möjligt för kommuner och andra aktörer – även andra myndigheter – att sätta upp kameror för att skyndsamt möta de behov som man bäst känner lokalt utan att först behöva vända sig till länsstyrelsen och gå igenom en komplicerad byråkratisk tillståndsprocess.

Detta var en väldigt viktig reform, och den har också fått stora positiva effekter. Nästa steg handlar om att se över den rättsliga regleringen av i vilka situationer man faktiskt får använda kameror.

Det problem som Martin Melin tar upp här har även flera andra tagit upp. Många skolhuvudmän och kommuner har nämnt det. Vi jobbar med frågan, och jag ber att få återkomma till exakt hur vi tänker ta detta vidare.

Fru talman! Jag är nöjd med svaret. Jag ser fram emot att få fortsatta svar på detta framöver.

Fru talman! Jag säger som jag brukar säga: När Martin Melin är nöjd är även jag nöjd.

Fru talman! I går debatterade trafikutskottet trafiksäkerhet. En fråga som hamnade i fokus då var regeringens beslut att kraftigt minska de medel som Trafikverket har att fördela till de civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet. Anslaget minskar från 15 miljoner till 7 miljoner.

Jag har träffat flera av dessa organisationer. De uttrycker nu stor oro för sin fortsatta verksamhet. Civilsamhället spelar en avgörande roll i att nå nollvisionens mål och når grupper som myndigheter har svårt att nå.

Samtidigt talar regeringen om historiska satsningar på infrastrukturen. Min fråga till statsrådet Carlson är därför: Varför väljer regeringen att mer än halvera stödet till civilsamhällesorganisationer som jobbar med trafiksäkerhet, och hur kan detta förbättra trafiksäkerheten?

Fru talman! Regeringen gör kraftiga förstärkningar av budgeten till infrastruktur och till trafiksäkerhetshöjande åtgärder. Vi har samtidigt sett över en del av kostnaderna i Trafikverkets förvaltning och det anslag som Carina Ödebrink nämnde.

Det vi har säkerställt och varit tydliga med är att trafiksäkerhet ska väga tungt när de medel som är kvar fördelas. Detta besked vill jag också ge i kammaren i dag: När det gäller de medel som finns kvar till civilsamhällesorganisationer ska tyngdpunkten ligga på just arbetet med trafiksäkerhet.

Sverige har en stolt historia av trafiksäkerhetsarbete. Vi är världsledande i arbetet med civilsamhälle, akademi, näringsliv, fordonstillverkare och myndigheter. Det ska vi fortsätta att vara, och de medel som finns ska därför även framöver främst gå till trafiksäkerhetsarbete.

Fru talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Wykman.

Statens fastighetsverk fyller en viktig funktion i sitt arbete med att förvalta kulturhistoriskt viktiga byggnader för kommande generationer. Tyvärr var verket under många år underfinansierat, vilket märktes ute i landet. Det gjorde förstås extra ont i ett halländskt hjärta att se Varbergs Fästning inte få det underhåll den så väl behövde.

Det är därför bra att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har gett verket höjda anslag. Dessa medel har bland annat kommit till god nytta i nödvändiga reparationer av fästningens yttre mur och gamla fängelse. Frågan är bara om anslagen är tillräckliga. När verkets fastighetsdirektör intervjuades och tillfrågades om de ekonomiska behoven nämndes nämligen betydligt större summor.

Bedömer regeringen att Statens fastighetsverk kan utföra sitt viktiga uppdrag på ett tillfredsställande vis med nuvarande budget, eller kan det vara aktuellt att tillföra mer medel inför 2027?

Fru talman! Jag tackar Erik Hellsborn för frågan. Jag tackar också för ett gott samarbete mellan Tidöpartierna för att åtgärda något som inte har varit bra i Sverige.

I Sverige tog vi under lång tid inte hand om vårt fantastiska kulturarv. Det svenska kulturarvet är väldigt brett eftersom vi har bott och verkat i detta land under lång tid, vilket har resulterat i många fantastiska byggnader och historiskt viktiga platser. Under lång tid var anslagen till kulturarvet mycket sparsmakade, vilket ledde till hårda prioriteringar och, precis som frågeställaren sa, på sina håll ett mycket eftersatt underhåll.

Tidöpartierna har delvis kunnat åtgärda detta, men arbete återstår. Jag ska inte föregripa några budgetförhandlingar, men det är också viktigt att få in fler ansvarstagande och intresserade privata aktörer som vill vara med och bidra. En stark äganderätt där många människor är med och tar ansvar tror jag i grunden är bättre för hela kulturarvet – vid sidan av att staten tar sitt ansvar.

Fru talman! Socialstyrelsen har nyligen publicerat två tunga rapporter om kvinnor respektive barn som utsatts för grovt eller till och med dödligt våld. I rapporten om barn konstaterar man att samhällsaktörer brister i sitt förebyggande arbete när det gäller barn med normbrytande beteenden. Två myndigheter som kritiseras är Polismyndigheten och Kriminalvården. Dessa barn är osynliga i deras utredningar.

De här två myndigheterna ingår i justitieministerns ansvarsområde, och jag frågar därför ministern: Hur kommer ministern att säkerställa att dessa barn blir synliga och får brottsförebyggande insatser? Jag ställer frågan särskilt utifrån att regeringen vill att Kriminalvården också ska ha ansvar för barn så unga som 13 år.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för en viktig fråga.

Det är oerhört viktigt att kunna sätta in preventiva insatser i relation till barn, i synnerhet långt innan de kan bli föremål för frihetsberövande insatser oavsett om det handlar om statlig ungdomsvård eller kriminalvård.

Den enskilt viktigaste reform vi genomför för att åstadkomma detta är att vi nu river sekretesshindren så att socialtjänst, polis och skola kan dela information med varandra på ett helt annat sätt i syfte att alla relevanta aktörer ska kunna komma in mycket tidigare och baserat på den information man nu kan dela med varandra arbeta förebyggande, helst på bredden långt innan barnet dras in i riskzonen för allvarlig brottslighet. Givetvis gäller detta också annan problematik, till exempel barn som blir osynliggjorda i relation till föräldrar som begår allvarliga brott – eller för den delen helt andra typer av frågor, såsom missbruk och annat.

En uppföljning av hur dessa regler slår igenom i praktiken är dock A och O.

Fru talman! Jag ska ställa en fråga till migrationsministern som jag tror att många svenskar ställer sig just nu.

Hur kan det vara en ordnad och strikt migrationspolitik att en 18-åring som har bott nästan hela sitt liv i Sverige, gått hela sin skolgång i Sverige, talar svenska, har sina vänner här, pluggar hårt, har köpt studentmössa och jobbar extra och vars föräldrar har permanent uppehållstillstånd inte anses ha anknytning till Sverige och inte anses vara svensk utan ska utvisas med kort varsel efter sin 18-årsdag?

Hur kan detta vara bra för ekonomin? Framför allt, hur kan det vara bra för det allmänna rättsmedvetandet att vi samtidigt som vi inte lyckas utvisa våldtäktsmän och andra kriminella utvisar svenska tonåringar och folk som gör rätt för sig?

Fru talman! Jag tackar Martin Ådahl för frågan.

Jag kan inte kommentera enskilda fall. I ett Sverige med reglerad invandring är det myndigheter och oberoende domstolar som fattar denna typ av beslut. Låt mig dock påminna Martin Ådahl om att den lagstiftning vi har är följden av beslut och förändringar i svensk migrationspolitik som skedde för tio år sedan och som hade ett väldigt brett stöd i kammaren, inklusive från Centerpartiet.

För regeringen är det viktigt att ha en restriktiv migrationspolitik vad gäller anhöriginvandring och ett system som är enhetligt. Det är därför vi också skärper regelverket kopplat till exempelvis försörjning framåt.

Det är dock viktigt att vi också har regler som är rimliga för alla skötsamma människor som finns i vårt land. Vi har nyligen fått en utredning på vårt bord som tittar på just frågan om 18-åringarna, och vi kommer att adressera frågan och återkomma med besked.

Fru talman! Före valet lovade Elisabeth Svantesson att ny kärnkraft skulle börja byggas inom 100 dagar, och Ulf Kristersson lovade att det skulle ske utan subventioner. Regeringen har målat upp en vision om tio nya kärnkraftsreaktorer för att kunna möta en konsumtion på 300 terawattimmar.

Nyligen meddelade Niklas Wykman att det inte blir några tio nya kärnkraftsreaktorer. Det blir nog inte fyra reaktorer heller, för det finns inte ens ansökningar för två. Det är alltså högst osäkert om det blir något alls eftersom det inte finns några beslut. Samtidigt har man stoppat utbyggnaden av all annan kraftproduktion, och utbyggnadstakten har minskat med 75 procent.

Min fråga till Niklas Wykman blir därför: Var ska elen komma från för att regeringen ska nå sitt mål om 300 terawattimmar?

Fru talman! Man ser sällan så mycket dold skadeglädje som när en miljöpartist får beskriva hur hon eller han tycker att stabiliseringen av det svenska energisystemet går. Jag tycker inte att det är särskilt klädsamt med tanke på vad svenska hushåll har behövt möta de senaste åren sedan Miljöpartiet drev på för att stänga ned fungerande svensk kärnkraft. Jag pratar om de priser hushåll har fått betala, den osäkerhet människor har fått möta och de anslutningsproblem vi har haft.

Fru talman! Nästan inget av det Linus Lakso säger stämmer. Vi har undanröjt hinder för att bygga ny kärnkraft i Sverige och tagit bort de begränsningar som tidigare har funnits. Vi har också en statlig stödmodell. Den har aldrig omfattat något annat än de 5 000 megawatt som riksdagen har fattat beslut om, och vi har ett budgetbemyndigande för 2 500 av dem. Linus Lakso behöver helt enkelt läsa på.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer. Vi ser att det har blivit vanligare att mycket unga personer dras in i allvarlig brottslighet. Det är svårt att ta in att 52 barn under 15 år var involverade i rättsliga prövningar av mord och mordplaner under förra året.

Vi vet att den nuvarande ordningen med sluten ungdomsvård för unga mellan 15 och 17 år, som verkställs i Sis regi, fungerar alltför dåligt. Vi ser också att brottsförebyggande insatser för barn och unga över tid har varit svaga och kommit alltför sent.

Min fråga till justitieministern är därför: Vilka åtgärder vidtar regeringen när det kommer till unga som begår grova brott?

Fru talman! Tack, Mikael Damsgaard, för frågan!

Det finns aspekter av detta problem som vi måste hantera. En är vad vi gör när unga personer begår väldigt allvarliga brott, inklusive att döda andra barn eller att utsätta andra människor för livsfarligt våld. Där är det viktigt att vi nu har en reform avseende ungdomsfängelser som också ska omfatta 13–14-åringar som begår riktigt allvarliga brott.

Det är naturligtvis inte ett svar på frågan hur vi ska förhindra att barn hamnar i så allvarlig brottslighet, oavsett om de är 13, 14, 15 eller 16 år. Där måste vi göra helt andra saker. Det handlar om något annat än ytterligare 10 miljoner kronor till en politik som uppenbarligen inte har fungerat. Det är därför vi river sekretesshindren. Det är därför vi har en ny socialtjänstlag på plats. Det är därför vi nu bereder nya verktyg till socialtjänsten så att man kan göra insatser även i de fall där familjer och föräldrar sagt nej. Det är därför vi ser över LVU. Det är därför vi ser över den statliga ungdomsvården.

På det här sättet kan vi både skydda människor mot livsfarligt våld och bryta destruktiva mönster runt de barn vi talar om.

Fru talman! I lördags samlades över 13 000 människor på 3 Arena på antivåldssamlingen Det räcker! Där fanns föräldrar som vittnade om hur de förlorat sina barn, till exempel Adrianas mamma som förlorade sin dotter som var ute med sin hund. Drottning Silvia, statsministern, Sebastian Stakset och många andra medverkade – det var en bred samling.

Min fråga till justitieministern, som också var där, är: Hur kan vi gå vidare? Hur kan vi kroka arm med civilsamhället, med antivåldsorganisationer och med kyrkor för att konkret komma vidare, stoppa nyrekryteringen och hindra våld som kan sluta i skjutningar?

En konkret sak som lyftes upp var Australien. Kriminella organisationer använder ofta sådant som Facebook för att kunna rekrytera. Detta har Australien stoppat genom att införa en 16-årsgräns, som nu fungerar. Kan vi göra något liknande i Sverige?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Mikael Oscarsson för att han uppmärksammar den helt fantastiska satsning som Det räcker! innebär, i form av både galan och det långsiktiga arbete som civilsamhället nu gör för att hjälpa till att förebygga och förhindra att barn och unga dras in i allvarlig brottslighet. Det fanns mycket som var storartat i arrangemanget, men det allra mest gripande var förstås vittnesbörden från anhöriga som förlorat familjemedlemmar och närstående till våldet.

I mars tar jag emot en ordentlig kartläggning från Brottsförebyggande rådet, med ett enda uttryckligt syfte: Hur kan vi mobilisera civilsamhället in i det brottspreventiva arbetet? Det kommer att vara startpunkten för vårt arbete, och där kommer vi att involvera olika aktörer från civilsamhället och näringslivet för att åstadkomma det som jag uppfattar var hela syftet med galan, nämligen att understryka att hela samhället måste mobiliseras om vi på allvar ska kunna rädda barn från gängens mörker och klor.

Fru talman! Jag vänder mig till migrationsminister Johan Forssell. Det är många som under den senaste tiden har kunnat läsa i medierna och uppröras över hur tonåringar med tidsbegränsat uppehållstillstånd och lång förankring i Sverige får beslut om att de ska utvisas, ibland mitt i en pågående gymnasieutbildning.

På en pressträff i januari meddelade migrationsministern, som svar på en fråga om de så kallade tonårsutvisningarna, att regeringen har tittat på en ventil för den här gruppen och att en proposition planeras under våren. Därför undrar jag och många med mig: Kommer den planerade propositionen Skärpta villkor för anhöriginvandring att innehålla förslag som kommer till rätta med fallen med orimliga utvisningar av tonåringar?

Fru talman! Tack, Blåvitt Elofsson, för frågan!

Precis som jag nämnde tidigare är det system som vi har i dag en följd av en lagändring för tio år sedan. För oss är det viktigt att vi nu förändrar regelverket för anhöriginvandring. Detta är något som vi har lovat svenska folket och som vi gör av ett viktigt skäl, nämligen att vi ska förbättra integrationen och se till att människor som kommer till Sverige inte direkt hamnar i utanförskap, trångboddhet eller arbetslöshet.

Sedan finns frågan om 18-åringar som tidigare har fått uppehållstillstånd kopplat till sina familjer. Någon gång i livet är man ju vuxen – det är på det sättet. Vi har fått ett förslag och tittar på frågan. Vi bereder den just nu och kommer att återkomma. Men någon gång i livet är man ändå just vuxen. Om man har asylskäl kommer man alltid att få en fristad i Sverige, men har man inte det kommer man förr eller senare att behöva åka hem.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Carlson.

Liksom tidigare vintrar verkar även denna vinter komma som en överraskning för Trafikverket. Det är ishalka, olyckor, kaos och totalstopp, och det skapar stora problem för näringslivet, vars leveranser försenas. Det gäller E6:an, E22:an, E4:an – listan kan göras hur lång som helst.

Så sent som den 20 november missade en ansvarig entreprenör helt att röja E22:an på den beryktade sträckan mellan Gårdstånga och Lund. Flera hundra bilar fastnade. Något liknande hände på E6:an vid Glumslöv. Sveriges åkeriföretag är tydliga: Deras samlade bild är att de preventiva åtgärderna, som är avgörande för utfallet, oftast sätts in alldeles för sent.

Bristande vinterväghållning kostar liv, men det kostar också samhället och näringslivet stora summor. Det här håller inte. Sverige kan bättre.

Avser ministern att vidta några åtgärder, och i så fall vilka, för att förbättra vinterväghållningen i syfte att få ned antalet olyckor och totalstopp på vägarna?

Fru talman! Ja, regeringen vidtar och har vidtagit flera åtgärder. Regeringen gav under 2024 ett uppdrag till Trafikverket att redogöra för förbättringsåtgärder och ta fram en konkret handlingsplan för förbättrad vinterväghållning.

Trafikverket har levererat konkreta åtgärder sedan dess. Arbetet med att placera ut tungbärgare och bandvagnar i förväg och följa väderrapporterna från SMHI har blivit bättre. Informationen till allmänheten har blivit betydligt bättre. Samarbetet med länsstyrelser, polis och räddningstjänst har blivit bättre.

Jag har kallat till mig de större vägentreprenörerna tillsammans med Trafikverket för att se vad man kan göra ytterligare. Den här vintern har hittills visat på framsteg i arbetet. Det finns mer att göra, men det är stor skillnad på vinterväghållningsarbetet nu jämfört med när regeringen tillträdde och när vi upplevde kaoset på E22:an under vintern 2023/24. Arbetet pågår, fru talman.

Fru talman! För mig och Centerpartiet är det viktigt att beslut fattas utifrån fakta även om vi ibland kan landa i olika slutsatser. När det gäller stöd till barn och unga sägs det ofta att familjer tackar nej till insatser, men vi vet inte konkret varför. Är det ett nej till stöd eller ett nej till insatser som inte fungerar i vardagen?

Gunnar Strömmer sa i Skavlan & Sverige att det finns områden där 100 procent tackar nej till insatser. Jag skulle vilja veta varifrån den siffran kommer. I regeringens egen utredning om så kallat mellantvång anges siffror på 17–43 procent. Min fråga till justitieministern är därför: Varifrån kommer uppgiften 100 procent? Och varför driver regeringen hårt kritiserade förslag vidare innan vi har fått bättre kunskap om varför familjer tackar nej?

Fru talman! Det finns en ganska bred debatt om och en erfarenhet av att väldigt många familjer som socialtjänsten bedömer bör bli föremål för insatser för att rädda barn i utsatta situationer tackar nej till insatserna.

Detta gör att alla som talar om socialprevention och gärna vill sätta det i motsatsställning till repressiva insatser rimligen blir svaret skyldig. Om våra sociala insatser över huvud taget inte kommer fram – vad blir vi då stående med?

Alldeles oavsett om det rör sig om 17–43 procent av familjerna eller om familjer som gång på gång i 100 procent av fallen säger nej till insatserna är det klart att vi har ett problem som vi måste hantera.

Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi nu har en ny socialtjänstlag, men den kommer såklart inte att råda bot på just denna problematik. Det är därför vi nu har väl utredda förslag på det så kallade mellantvånget. De har väldigt goda skäl för sig, och vi har för avsikt att komma tillbaka med dem till riksdagen.

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson och handlar om de så kallade kumulativa effekterna, alltså vad som sker när ett problem läggs på ett annat, en utmaning på en annan eller sten på börda, om man så vill.

Det här är en frågeställning som rennäringen har känt till i flera decennier. Olika krav på markanvändningen kan läggas på varandra, och det blir till slut svåröverkomligt. Man börjar med en väg, sedan blir det en järnväg och så kanske en gruva.

Den föreslagna utbyggnaden av Per Geijer-gruvan i Kiruna medför konsekvenser både för Kiruna kommun och för Gabna sameby. I fallet Gabna sameby kan det handla om att den delas itu och att all rennäring eller åtminstone all förflyttning av renar på så vis omöjliggörs.

Min fråga är: Är det en rimlig balans vi har mellan krav på förenklingar för nya verksamheter å ena sidan och rennäringens och samernas krav på rättigheter och möjligheter att utöva sin näring å andra sidan?

Fru talman! Jag tackar Jan Riise för frågan.

Det finns flera bottnar i detta, bland annat riksintressen som är överlappande och som finns i olika delar av landet. Regeringen har aviserat att vi avser att presentera en utredning som handlar om den nationella fysiska planeringen för att ge bättre verktyg för att hantera den typ av målkonflikter som kan uppkomma. Detta är en förlängning av det arbete som påbörjades med den utredning som Lena Erixon, Trafikverkets förra generaldirektör, ledde.

Regeringen kommer att återkomma med en utredning som arbetar med nationell fysisk planering, och jag utesluter förstås inte att den typ av frågeställningar som Jan Riise lyfter här i kammaren i dag kan ingå i de överväganden som görs inom ramen för ett sådant utredningsarbete.

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Forssell.

I dag är det svårt att utvisa en person som uppbär flyktingstatus. Det kan gälla även vid väldigt allvarliga brott, till exempel våldtäkt eller förnedringsrån. Det kan även handla om att någon är central aktör i något av de kriminella gäng som slår sönder vårt samhälle i dag.

Det här innebär såklart att brottsoffer riskerar att träffa på sina gärningsmän när dessa har avtjänat sitt straff, men det innebär också att vi bereder plats i Sverige åt uppenbart farliga individer. Vi låter dem fortsätta att vara här och utsätta nya människor för nya brott och skapa nya brottsoffer i framtiden.

Jag förstår att ett stort problem när det gäller just flyktingar och personer som uppbär flyktingstatus är internationella konventioner.

Min fråga är därför: Ser ministern att det ändå går att göra något åt det här och försöka lösa problemet?

Fru talman! Tack, Magnus Resare, för frågan!

De allra flesta människor som kommer till Sverige begår inga brott. De är hederliga, och de vill bara ha ett bättre liv för sig själva och för sin familj. Men det finns en liten grupp som under alldeles för lång tid har kunnat begå väldigt allvarliga brott utan några synbara konsekvenser. Det har daltats med dem. De har kunnat fortsätta att begå brott, och de har kunnat fortsätta att förstöra livet för sina brottsoffer. Det är inte roligt att träffa brottsoffer som vittnar om den form av dubbel kränkning som de upplever.

Jag kommer snart att gå till den här riksdagen med en helt ny lagstiftning gällande brottsutvisningar. Det innebär att Sverige kommer att få det tuffaste regelverket i hela Norden för detta.

Det är dock inte tillräckligt, utan vi behöver göra mer. Vi behöver också förändra de internationella konventioner som är föråldrade, för de hade aldrig sett ut på det här sättet om de hade skrivits i dag. Jag är stolt över att regeringen nu har fattat beslut om att vi ska ta på oss ledartröjan och försöka förändra till och med FN:s flyktingkommission just i den del som handlar om detta.

Våldtäktsmän som inte är svenska medborgare ska alltid utvisas ur det här landet.

(Applåder)

Fru talman! Gotlands tålamod tryter. De senaste åren har priset för gods och passagerare i Gotlandstrafiken ökat med över 50 procent. Vi har invånare på Gotland som inte har råd att lämna sin hemkommun. Det är orättvist, och det är ovärdigt Sverige.

Priskrisen har nyligen varit på tapeten här i Sveriges riksdag, och Region Gotland har tydligt visat att priserna är högre än redovisat och därtill oförutsägbara. Två utskottsinitiativ har röstats ned med hänvisning till ordinarie processer, men infrastrukturministern själv har tillsatt en arbetsgrupp med syfte att åstadkomma just rimligare priser. Det är en viktig arbetsgrupp, och den har ett lovvärt och angeläget syfte.

Därför undrar jag: När kommer gotlänningarna att kunna resa till rimligare priser i Gotlandstrafiken?

Fru talman! Tack, Hanna Westerén, för frågan!

Jag har stor respekt för gotlänningarnas frustration över priserna, och jag delar uppfattningen att Gotland ska ha goda och rimliga förbindelser med fastlandet.

Just därför arbetar Trafikverket med en arbetsgrupp för att se över hur Destination Gotland konkret kan fasas in i det nya tonnageskattesystemet under 2026.

Regeringen har ändrat skattesystemet så att Destination Gotland och Gotlandsfärjorna kan ingå i det tonnageskattesystem vi har i Sverige. Det gör det mer förmånligt, och det gör det möjligt att dämpa prisutvecklingen. Det här blir möjligt framför allt i det nya avtalet, som börjar gälla från 2027. För att brygga över till detta har arbetsgruppen ett arbete igång för att se hur man kan fasa in det här redan under 2026. Arbetet pågår.

Trafikverket har också öppnat en fråga som tidigare har avfärdats, nämligen att titta på statligt tonnage för nästa avtalsperiod. Jag tror att detta är en viktig diskussion, samtidigt som Trafikverket här och nu ser över arbetet under 2026.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

När man bygger ett vanligt småhus kan uppemot en tredjedel av kostnaden hamna på sådant som inte är själva bygget. Det handlar om bygglov, planavgift, anslutning till vatten- och avloppsnät, anslutning till elnät och fibernät, nybyggnadskarta och utstakning, lantmäteri, lagfart och pantbrev. Ovanpå detta kommer kostnader för konsulter och räntor när processerna drar ut på tiden.

Regelkrav och handläggning har byggts på under lång tid, och flera moment och längre ledtider gör nybyggen dyrare.

Mina frågor blir: Vilka är de viktigaste saker statsrådet Carlson vill göra för att pressa ned byråkrati och anslutningskostnader? När kan vi räkna med att den som ska bygga – förhoppningsvis ett Sverigehus – kommer att märka av det?

Fru talman! Mats Hellhoff sätter fingret på något som är väldigt angeläget, nämligen hur man kan hyvla ned tröskeln så att fler kan förverkliga drömmen om att bo i ett eget hus.

Regeringen har gjort väsentliga förändringar vad gäller regellättnader och korta ledtider, och allt detta syftar till att göra det hela enklare, billigare och snabbare.

Vi har också tillsatt en egnahemskommissionär, som i sin tredje delredovisning presenterar och kartlägger de kostnader som Mats Hellhoff ger exempel på. Regeringen sopar alltså inte detta under mattan, utan vi ser att det behöver synliggöras för att vi ska kunna ta fram de åtgärder som krävs för att hantera kostnadsökningar, exempelvis vad gäller taxor och avgifter. Där har förstås kommunerna ett viktigt ansvar, och även myndigheter som är involverade behöver arbeta med att dämpa de skenande taxorna.

Egnahemskommissionären har i de förslag han har lämnat till regeringen pekat på att det krävs incitament. Detta överväger vi förstås när vi arbetar vidare för att fler ska få förverkliga sina boendedrömmar.

Fru talman! I höstas besökte minister Forssell och minister Dousa Syrien för att, precis som i Somalia, sluta ett avtal som ska främja återvandring och utvisningar, fast då till Syrien. Den här gången har det vad jag förstår kostat 295 miljoner kronor i biståndsmedel. Man har också återigen slutit ett avtal med en högst tveksam regering, som tidigare bland annat varit med och förföljt och dödat kristna och som för bara några veckor sedan attackerade det kurdiska självstyret.

Till detta kommer Israels återkommande bombningar i Syrien samt tecken på ökad aktivitet från IS.

Min stilla undran är därför: Anser migrationsministern att de 295 miljoner kronorna är en effektiv investering? Och hur många återvandrar, alternativt utvisar vi, just nu till Syrien?

Fru talman! Jag tackar Anna Lasses för frågan.

Det korta svaret är ja. Detta är 295 miljoner kronor av svenska biståndspengar som går till olika FN-organ, till exempel, för att se till att människor i det väldigt krigshärjade och svårt plågade Syrien kan få en bättre framtid, i realiteten mat för dagen och tak över huvudet. Behoven är enorma.

Sedan ligger det kanske i sakens natur att biståndet verkar i komplexa miljöer. I perfekta demokratier som är rika och välutvecklade behövs ju inte biståndet. Det är just i miljöer som exempelvis Syrien som det kan göra stor skillnad för människor.

Förändringen här är att biståndet inte längre är en bankomat utan att vi också ställer krav på att landet ska ta emot sina egna medborgare.

I dagsläget har jag för mig att vi har 128 syrier som är dömda till utvisning på grund av brott som de begått i Sverige. De ska inte vara här. De ska inte kunna fortsätta begå brott. De ska inte kunna fortsätta förstöra livet för sina brottsoffer. Det tänker vi se till.

Fru talman! Vid skilsmässor och separationer drar bodelningar ofta ut på tiden. En rikare part, ofta mannen, kan trilskas, dra bodelningen i långbänk och utan större problem dölja tillgångar.

I dag har en bodelningsförrättare väldigt begränsade möjligheter att själv inhämta underlag avseende just ekonomiska tillgångar. Dessutom utgår i dag ränta från dagen för bodelning, vilket innebär att den rikare parten kan tjäna ytterligare på att skjuta upp tidpunkten för bodelningen. Det kan alltså dröja år innan den ekonomiskt svagare parten kan få ut sin rätt, om den alls får ut det som den har rätt till.

Om räntan i stället skulle utgå från skilsmässodatum finns ett ökat ekonomiskt incitament att snabbare få till en bodelning. Att dessutom ge bodelningsförrättaren behörighet att inhämta uppgifter från banker med mera skulle även det öka tryggheten i att bodelningen blir rättvis.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är: Vill regeringen se över vilket datum ränta utgår från samt ge bodelningsförrättare utökade befogenheter för att öka den ekonomiska tryggheten vid skilsmässor och separationer?

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för att de här frågorna lyfts. De är oerhört angelägna och understryker vikten av att vi orkar se flera frågor samtidigt när vi ska angripa mäns våld mot kvinnor – både det fysiska och det psykiska våldet men också det ekonomiska våld och eftervåld som framför allt bodelningar har visat sig kunna användas till.

Jag är väldigt glad över att jag i januari tog emot ett väldigt genomarbetat paket i form av en utredning för att komma åt den här problematiken. Dessa frågor aktualiserades för första gången för 20 år sedan, 2005. Mycket hade kunnat vara bättre om saker hade gjorts tidigare. Nu är jag väldigt glad att vi får detta på plats.

Bland förslagen, som nu är ute på remiss, finns flera av de saker som Jacob Risberg lyfter upp, som utökade möjligheter för bodelningsförrättare att skynda på processen och säkerställa att den ekonomiskt svagare parten kan få ett förskott i ett tidigare skede, exempelvis, för att kunna vara något mer ekonomiskt jämlik under processens gång. Inte minst föreslås också utökade verktyg för att själv hämta in information från exempelvis olika finansiella institut.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Försvarsmakten anser att det är av nationellt intresse att säkerställa funktionella, robusta och långsiktigt hållbara anslutningar mellan Ostlänken och det befintliga järnvägssystemet i angränsande regioner. I detta ingår att Stångådalsbanan Kalmar–Linköping och Tjustbanan Västervik–Linköping ges systemmässigt fungerande och långsiktigt hållbara kopplingar till Ostlänken.

Min fråga är om det är ministerns och regeringens ambition och vilja att säkerställa att dessa banor får en funktionell anslutning till Linköpings framtida stationsläge.

Sedan vill jag ha svar på ytterligare en fråga. Min kollega Niklas Sigvardsson fick inte svar på sin fråga tidigare om regeringen är beredd att pausa införandet av effektavgifter här och nu för att underlätta för svenska hushåll.

Fru talman! Jag svarade på Niklas Sigvardssons fråga tidigare, så jag kommer att fokusera på den fråga som Tomas Kronståhl ställer.

Regeringen avsätter 1 200 miljarder kronor till infrastruktur de kommande tolv åren. Det är en historiskt stor satsning. Det är en ökning jämfört med nu gällande plan med hela 27 procent. Detta är förstås viktigt för att vi ska underhålla bort den underhållsskuld som har byggts upp under decennier.

När vi nu bereder det förslag till ny nationell plan som Trafikverket har lagt på regeringens bord, tillsammans med de remissvar som inkommit från olika delar av landet – bland annat från näringslivet, men listan kan göras lång – kommer vi förstås att lyssna på de olika regionernas synpunkter och på Försvarsmaktens behov.

Jag kommer i dag inte att ge besked om något som regeringen kommer att återkomma kring, nämligen hur den nationella planen kommer att se ut. Jag ser dock fram emot att återkomma och tackar för att Tomas Kronståhl lyfter ett viktigt perspektiv här i kammaren i dag.

Fru talman! Fortifikationsverket, som förvaltar försvarets fastigheter, skapades 1994 och placerades 1997 under Finansdepartementet, en modell från 90-talets nedrustning och naiva tro på evig fred.

I dag, med ökade spänningar och krav på snabb återuppbyggnad av totalförsvaret, är regementen, flygplatser, hamnar, skjutfält och bergrum avgörande för Försvarsmaktens förmåga. Ändå ligger ansvaret kvar hos Finansdepartementet.

Även hyresmodell 2006 innebär årligen miljarder i interna hyror. Det skapar byråkrati, onödig pengacirkulation och höjda kostnader vid investeringar, vilket försvårar den snabba upprustning som Sverige behöver.

Därför vill jag fråga finansmarknadsminister Niklas Wykman: Har regeringen planer på att flytta Fortifikationsverket till Försvarsdepartementet och samtidigt se över eller ersätta hyresmodell 2006 för att minska byråkratin och underlätta beredskapen? Om inte, varför behålla denna 90-talslösning när nu behovet av att snabbt skala upp Sveriges försvar är akut?

Fru talman! Det är inte min sak att avgöra vilka verksamheter som ska sortera under vilka departement. Däremot kan jag berätta varför Fortifikationsverket sorterar under Finansdepartementet. Det beror inte på någon avvecklingsambition, utan det handlar om att vi vill upprätthålla två saker.

Det ena är transparens gentemot medborgarna om hur skattepengar används. Om man blandar ihop brukandet av fastigheten med själva förvaltandet av fastigheten är det oklart vad verksamheten egentligen kostar. Därför vill vi gärna ha den här särredovisningen mellan användandet och förvaltandet så att skattebetalarna kan gå in i budgeten och kontrollera vad de får för pengarna.

Det andra är en sammanhållen fastighetsförvaltning. Vi förvaltar många fastigheter, bland annat militära anläggningar men också väldigt många fler. Vi har pratat om Statens fastighetsverk. Det är mer effektivt om vi kan göra det tillsammans och sammanhållet. Det blir stordriftsfördelar, helt enkelt.

Slutligen kan vi också konstatera att Fortifikationsverkets huvudsakliga kund är Försvarsmakten men inte uteslutande. Det finns fler som använder Fortifikationsverket.

Fru talman! Enligt Kronofogden är i dag 450 000 människor i Sverige skuldsatta. Över 3 000 människor har till följd av vräkningar förlorat sina hem. Av dem är 824 barn.

Det här är inte en slump. Det är ett resultat av politiska beslut som gjort det dyrare för vanligt folk att leva, samtidigt som skyddsnäten har försvagats. När nästan nio av tio vräkningar beror på att hyran inte går att betala handlar det inte om bristande ansvar; då handlar det om att människor pressas bort från sina hem och om ett samhälle som inte längre håller ihop.

Därför vill jag fråga finansmarknadsminister Niklas Wykman om han anser att hans och regeringens åtgärder mot överskuldsättning och vräkningar har varit tillräckliga.

Fru talman! Om jag minns siffrorna rätt har Socialdemokraterna själva skickat 8 000 hushåll till Kronofogden för sina lotteriskulder. Där kan man ägna sig åt viss självkritik.

När det kommer till att åtgärda överskuldsättningen har den här regeringen vidtagit kraftfulla åtgärder som borde ha vidtagits för länge sedan. Det ska krävas banktillstånd för att få låna ut pengar. Rovdriften med ömsom spelreklam, ömsom reklam för att låna pengar utan kreditprövningar är oanständig i ett välfungerande samhälle. Därför har vi infört kraven på banktillstånd.

Tidigare regeringar tyckte att man kunde ta ut 40 procents ränta på så kallade sms-lån. Det har vi sänkt till 20 procent. Det ska inte ligga i själva affärsidén att människor inte kan betala tillbaka sina skulder. En gedigen kreditprövning är helt nödvändig.

Så kan man fortsätta på område efter område, där det tidigare tilläts en rovdrift och där det numera råder ordning och reda. Med detta tar vi stora steg mot ett mycket tryggare samhälle för de mest utsatta människorna.

Fru talman! Min fråga går till villaministern – förlåt, bostadsministern.

En fråga som har tagits upp flera gånger i dag har varit vräkningar av barnfamiljer. Vi vet att de har ökat kontinuerligt år efter år. De svar vi har fått från ministern är plåsterlösningar. Man pratar om hyresgarantier och så vidare.

Det reella problemet är att det inte byggs bostäder. Det hade varit fantastiskt om en bostadsminister verkligen tog ansvar för en sådan fråga. Varje år byggs 20 000–25 000 färre bostäder än vad som är behovet. Det är en spiral som inte kan stoppas.

Vi behöver fler bostäder för att kunna stoppa vräkningarna och inte tvinga in familjer på vandrarhem eller skumma hotell i städerna.

Fru talman! Villaminister låter inte så farligt. Tack så mycket för det, ledamoten Lorena Delgado Varas. Ungefär 1 miljon av dem som bor i hyresrätt drömmer om att få flytta till en villa, men tröskeln är alldeles för hög.

Genom att göra så att fler villor kan byggas och fler trädgårdsstäder kan anläggas kan fler förverkliga sina boendedrömmar. Då kan lägenheter i befintligt bestånd frigöras, så att det blir sådana positiva flyttkedjor som det har talats om i decennier.

En redan byggd lägenhet i det hyrda beståndet har betydligt lägre hyra än en nyproducerad lägenhet. Regeringen har vidtagit flera olika åtgärder för att underlätta nyproduktion, och samtidigt måste vi se på hur vi nyttjar det befintliga beståndet så att fler kan få tak över huvudet och ha ett drägligt och trevligt boende.

Därför ser vi positivt på de åtgärder vi redan har vidtagit för att underlätta nyproduktion och åtgärder för att kunna bo i det befintliga beståndet och nyttja det mer effektivt.

Fru talman! När Sverigedemokraterna och regeringspartierna tog över ansvaret för Sverige 2022 mådde landet inte bra. Vi hade sett en tredubbling i skjutvapenvåld på kort tid. År 2022 skulle sluta med 62 dödsskjutningar. När våra lagförslag har vunnit laga kraft har vi sett en successiv minskning av det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige.

36 dagar in på det nya året har vi fortfarande inte sett någon dödsskjutning. Det är faktiskt 54 dagar sedan den senaste dödsskjutningen i Sverige. Bara en person har hittills skadats i en skjutning i Sverige i år.

Vilka åtgärder som vi har genomfört de senaste fyra åren anser justitieminister Gunnar Strömmer har varit de viktigaste för att hamna i den förbättrade situationen för Sverige?

Fru talman! Jag tackar Pontus Andersson Garpvall för att dessa viktiga frågor lyfts upp.

Vi har från dag ett sagt att det här är ett långlopp, och vi är mitt inne i det. Vi är på rätt väg, men vi är långtifrån framme. Vi vet att det finns ett stort våldskapital hos de kriminella nätverken. Konfliktnivåerna är höga. Riskerna för nya våldsdåd ligger latent under ytan. Varje gång det sker en skjutning eller ett bombdåd måste det omgivande samhället förstås vara där och möta den oro och rädsla som finns hos brottsoffer och i det omgivande samhället.

Samtidigt måste vi ta fasta på de stora framsteg som görs. Det är en stor framgång för vårt samhälle att vi på tre år har lyckats minska de dödliga skjutningarna och därmed det dödliga gängvåldet till hälften.

Vad har varit viktigast? Det är nya arbetssätt, nya resurser, att använda hemliga tvångsmedel preventivt och att låsa in farliga personer under längre tid så att de inte kan begå nya brott. Där har vi några av de viktigaste komponenterna.

Fru talman! Riksdagens ombudsmän, JO, har granskat statsministerns kanslis hantering av vissa frågor som rör Landerholmsskandalen. Det handlar om statsministerns bästa kompis som blev säkerhetsrådgivare, slarvade och misskötte sig.

JO riktar skarp kritik mot statsministerns kansli. Kansliets chef, statsministern, omfattas dock inte av tillsynen, utan det ankommer på riksdagen att göra den enligt grundlagen.

Kruxet är att statsministern nu hindrar riksdagen från att fullgöra sin uppgift. Trots att JO enligt praxis har granskat nekar Kristersson KU att göra detsamma. När vi riktar interpellationer till honom gömmer han sig bakom Strömmers pondus, och justitieministern har vidgått att statsministern har gjort fel.

Riksdagen måste få göra sitt jobb och granska statsministern så att vi kan dra lärdom av det som har skett. Det handlar om Sveriges säkerhet.

Varför står justitieministern i vägen för att låta riksdagen granska Kristersson enligt grundlagen? Strömmer dras dessutom själv allt djupare ned i Landerholmshaveriet.

Fru talman! Nu är det jag som får frågor, men jag skulle egentligen vilja fråga: På vilket sätt då? Det var ett ganska långtgående påstående på slutet.

Man ska ha klart för sig att det inte är Kristersson eller ens en justitieminister – jag tar pondus som en komplimang – som fattar beslut i konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet råder över sin process.

Laila Naraghi och alla ledamöter i riksdagen är varmt välkomna att interpellera och ställa frågor, vilket också görs, och det blir svar i kammaren. I den delen det sker andra granskningar – Justitieombudsmannens avser förvisso Regeringskansliet, inte statsministern – sker naturligtvis sådana också. Det är alltså ingen som står i vägen för någon granskning över huvud taget.

Jag tror att det har ställts frågor från Laila Naraghi i interpellationsformat som ska besvaras i närtid i kammaren. Det handlar förvisso om viktiga frågor, men jag vågar påstå att de inte vinner i hantering genom att ledamöter sprider konspirationsteorier i kammaren.

Fru talman! Regeringen är bra på att snacka om brottslighet och om att bekämpa kriminalitet och brott. Men det finns ett visst brott som den här regeringen sällan vill prata om, nämligen det högerextrema våldet som har skakat om vårt land under flera års tid. Våldet återfinns i en stor majoritet av de politiskt motiverade morden och våldsdåden under de senaste tre decennierna i vårt land.

En gruppering och en politisk åsikt har via släktingar till och med tagit sig djupt in i Regeringskansliet. Det har lett till att vi i dag har en regering som bärs upp av ett parti som grundades av nazister.

Vad kommer Gunnar Strömmer att göra för att säkerställa att vi kan motverka högerextremismen, inte premiera den? Gunnar Strömmer är skyldig dem som dödades på Campus Risbergska och deras släktingar, dem som har släktingar i Kronogården i Trollhättan och andra människor som har drabbats av det högerextrema våldet ett svar.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att de som är offer för högerextremt våld i det här samhället har bättre ombud, bättre språkrör, än Daniel Riazat. Han gör väldigt svepande påståenden.

Det råder inget tvivel om att det fanns ett rasistiskt motiv i Trollhättan, men det finns ingenting i polisens utredning som tyder på det i Örebro. Var noggrann med den typen av utsagor.

Vi har, till att börja med, ett brett perspektiv. Vi ser det högerextrema våldet, vi ser den våldsbejakande islamismen och vi ser den autonoma vänsterns hot mot människors liv och hälsa. Vi går lika hårt fram mot alltihop.

Det andra är, om jag ska peka på någon åtgärd som vi gör, att om inte Vänsterpartiet under förra mandatperioden tillsammans med en del andra partier här i kammaren hade blockerat det vi ville göra, nämligen införa ett brott mot deltagande i kriminella organisationer, hade vi redan nu haft lagstiftning på plats för att kunna gå rakt på de strukturer som ni nu säger att ni vill gå på så effektivt. Glädjande nog har vi nu fått en majoritet som är för det, även när det gäller att ändra grundlagen.

En lagstiftning är på väg. Förslagen kommer om några veckor. Då kommer det att kunna hända grejer, tack vare en regering som leds av Moderaterna och tack vare att Vänsterpartiet är väldigt långt borta från den hanteringen.

(Applåder)

Fru talman! Dagen före julafton inkom den första ansökan till regeringen om finansiering av ny kärnkraft. Men familjer och företag är otåliga. Lägre elräkningar och stärkt konkurrenskraft kan inte komma tillbaka fort nog.

Därför vill jag fråga finansmarknadsministern om en uppdatering om det rådande läget. Har förhandlingarna börjat, och hur går det?

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för frågan!

Otåligheten är berättigad. Det som svenska hushåll och svenska företag har behövt utstå borde man givetvis inte ha behövt utstå i ett välutvecklat land som Sverige. Men besluten om nedläggning av kärnkraft i Sverige fick långtgående konsekvenser: volatila elpriser, högre kostnader och anslutningsproblem. Det är beslut som aldrig borde ha fattats men som grävde sig rakt in i svenska hushålls plånböcker och skapade stora problem för svenska jobb, svenska löner och svenska företag.

Detta håller nu på att förändras. I dag kunde jag på en presskonferens lämna det för svenska folket mycket glädjande beskedet att Ringhalsförhandlingarna är inledda. I detta nu tas alltså konkreta steg mot ny kärnkraft i Sverige.

Det är glädjande att det finns en bred uppslutning kring detta. Laila Naraghi fick lite ris från justitieministern här men kan belönas med ros från mig för att vi nu har samma budgetar, både från regeringen och Sverigedemokraterna och från Socialdemokraterna, för att få ny kärnkraft på plats. Många har arbetat hårt för det.

Nu går vi en bättre framtid till mötes.

Frågestunden var härmed avslutad.