Skolväsendet

Anf. 79 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Jag har den stora förmånen att lämna mina barn på en skola där jag känner att de får stöd och hjälp när de behöver och att de ses och möts som de personer de är. När jag vinkar av dem vid skolgården tänker jag ofta på att det tyvärr inte är alla som får uppleva den sköna magkänsla som jag har när jag lämnar mina barn.

Att få gå i en skola som ger de bästa förutsättningarna för en positiv framtid ska dock vara en självklarhet i ett välfärdsland som Sverige. Rätten till tidigt stöd är då helt avgörande. Forskningsstödet för betydelsen av detta är massivt. Men även sunda förnuftet säger att ju tidigare ett barn kan få hjälp att utveckla sina förmågor - starka eller svaga - desto mer kommer det att påverka barnets utveckling positivt.

Alliansen har drivit frågan om tioårig grundskola just för att ge alla sexåringar rätt till ett tidigt stöd. I dag går ca 95-96 procent av alla sexåringar i förskoleklass. Det är en frivillig skolform som i utvärderingar visar sig hålla mycket ojämn kvalitet. Den vill vi i Alliansen ersätta med en ny årskurs 1 som ska omfattas av kunskapsmål som stäms av och utvärderas redan i årskurs 1. Inget barn ska falla mellan några stolar, och alla barn ska få de resurser de har rätt till - ju tidigare desto bättre. Till detta kommer det faktum att Sverige är ett av få länder i världen där barnen börjar skolan så sent.

Alliansregeringen tillsatte en grundskoleutredning för att titta på bland annat den här frågan. Vi ville också utreda hur lärarnas kompetens bäst kan stödja inlärning avseende läsa, skriva och räkna. Det gällde framför allt de förskollärare som i dag ofta undervisar i förskoleklassen. Med den kompetens som de besitter genom sin förskolelegitimation är de stora tillgångar under de tidiga skolåren. Men Alliansen ville utreda hur den fortbildning skulle se ut som dessa förskollärare skulle komplettera med för att också stödja första klassens eller klassernas inlärning. Att bedöma små barns inlärning avseende läsa, skriva och räkna var också viktiga beståndsdelar i detta.

I dagens betänkande finns det glädjande nog stöd hos en majoritet för en tioårig grundskola. Detta är mycket positivt för Sveriges barn eftersom det kan säkerställa att alla barn får möjlighet till tidigt stöd. I den budget som vann riksdagens majoritet i december, Alliansens budget, fanns det pengar för att utreda och utveckla en tioårig grundskola. Dessa pengar har regeringen tagit bort, herr talman, trots att det finns en majoritet i riksdagen som är för en tioårig grundskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Regeringen säger sig vilja diskutera detta med oppositionen. Då bör minsta kriteriet vara att man lägger tillbaka de ursprungliga direktiv som alliansregeringen gav till Grundskoleutredningen så att de båda alternativen verkligen kan diskuteras. Annars kommer den diskussionen tyvärr att vara ganska fruktlös.

Herr talman! För ett par veckor sedan fick vi OECD:s rapport om skolorna i Sverige. Det var inte jättemånga överraskningar i denna rapport, åtminstone inga positiva sådana. Men det fanns åtskilligt att ta till sig och reflektera över. Det finns människor som tycker att vi inte ska lyssna på OECD och som hävdar att den svenska skolan är bra på mycket annat som OECD inte mäter eller värderar. Det är säkert sant. Men om man inte reflekterar över att de svenska eleverna får allt svårare att förstå texter de läser och att begripa hur man ska lösa ganska enkla mattetal gör man eleverna en björntjänst när man inte tar dessa resultat på allvar.

OECD ger Alliansen stöd för många av de reformer vi har genomfört och vill genomföra. En sådan är mer matematik i de högre årskurserna. Sverige är ett land som dessvärre sticker ut i flera negativa avseenden. I internationella jämförelser har vi till exempel lite undervisningstid, bland annat i matematik. Därför införde den dåvarande alliansregeringen 2013 mer matematik i de lägre årskurserna.

I den budget som riksdagen antog i december förra året fanns det ett förslag om mer matematik i årskurs 7-9. Detta var finansierat och möjligt att införa höstterminen 2016. Även detta har regeringen valt att ta bort ur budgeten, liksom pengarna till tioårig grundskola.

Jag konstaterar att regeringen inte finner mer matematik i högstadiet prioriterat och därför tar bort denna finansiering. Samtidigt säger man sig vilja prata om detta. Vilken ytterligare information kan regeringen rimligen behöva för att hitta argumenten för denna satsning på mer matematik, som också OECD påpekar?

Varför ska minst en kull elever behöva gå miste om detta för att Sverige har en utbildningsminister som låter politisk prestige gå före elevernas behov?

Herr talman! De viktigaste påpekandena som OECD gör avser lärarna. Man pekar på behoven av karriärvägar för de svenska lärarna. Alliansregeringens förstelärarreform får starkt stöd, och man påtalar behovet av att fortsätta utveckla den sortens tjänster. Den satsning som Alliansen gör i budgeten är en kraftig satsning på denna reform och där antalet förstelärare ökas från 17 000 till 22 000. Gissa då vad regeringen gör? Jo, man tar bort den satsningen.

Men vad som är ännu märkligare är att man tar bort satsningen på förstelärare i utanförskapsområden, ytterligare ett område där Sverige sticker ut. Vi är ett land där de skickligaste pedagogerna inte arbetar med de tuffaste utmaningarna eller där de största behoven finns. Vi försöker hitta sätt att få de duktigaste pedagogerna att söka sig dit där de största behoven finns. Ett sådant sätt var Alliansens förslag att styra en högre koncentration förstelärare till utanförskapsområden. Vad gör då regeringen? Jo, man tar bort även detta. Att duktiga lärare styrs till utanförskapsområden så att de kan hjälpa de elever som har stort behov av detta är tydligen inte heller något som regeringen tror på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Fru talman! Jag tror inte att jag behöver understryka den oro jag känner för hur regeringen väljer att hantera de rekommendationer och påpekanden som OECD gör.

I februari kom Alliansens fyra partier och regeringspartierna överens om något som kom att kallas betygsöverenskommelsen. Den fokuserar framför allt på det faktum att betyg i årskurs 4 ska tillåtas som försöksverksamhet i ett antal skolor i landet, men överenskommelsen innehöll flera andra mycket viktiga punkter.

En av de viktigaste var att regeringen gick Alliansen till mötes när det gällde den mycket viktiga frågan om obligatoriskt bedömningsstöd i svenska och matematik. Detta säkerställer en likvärdig bedömning av våra elever, men framför allt sker det redan i första klass, och då ser vi om extra stöd behöver sättas in när det gäller läsförståelse och den grundläggande förståelsen i matematik.

Till detta kommer bland annat att vi ska ta steg mot digitaliserade nationella prov och på det viset hitta olika sätt för minskad administrativ börda för lärarna.

Detta är punkter som tas upp i motionsyrkanden från Alliansen i detta betänkande och som genom överenskommelsen med regeringen kommer att realiseras. Jag är oerhört glad över dessa viktiga delar i överenskommelsen som jag tror kommer att få stor betydelse.

Jag skulle vilja ta upp förslaget i betänkandet gällande mer idrott i skolan. Inte minst har vi kunnat se vad ökad daglig rörelse har gjort för elevers resultat och kunskapsutveckling. Utskottet hade för ett antal veckor sedan en mycket bra hearing där vi tog del av hur mer rörelse påverkar barns utveckling och måluppfyllelse i positiv riktning. Därför yrkar jag bifall till vår reservation 31.

Slutligen vill jag säga några ord om den stora oro jag känner för regeringens intentioner att införa ett kommunalt veto. Alla de fristående skolor som har inneburit så oerhört mycket positivt för vårt land och för våra elever känner nu en djup oro inför sin framtid. Det är väl ganska troligt att i alla de kommuner som i dag har ett vänsterstyre kommer vi inte att se att några nya fristående skolor ska kunna etablera sig, och det bekymrar mig oerhört mycket.

Det fria skolvalet och friskolornas framväxt har varit fantastiskt viktigt för att ge möjligheter för alla elever att finna en skola som möter just dem.

Med detta, fru talman, vill jag säga att jag naturligtvis står bakom alla Alliansens reservationer i betänkandet. Men för tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservationerna 14, 20 och 31.

(Applåder)

Anf. 80 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Vi sverigedemokrater står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande vill jag börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2, 4, 6, 10 och 41. Tyvärr är det väldigt mycket som ska avhandlas här i dag, därför så många reservationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Fru talman! Det viktigaste vi i dag har att prata om är egentligen en enda sak, och det är trygghet och studiero. Vi kan göra alla förändringar vi vill inom skolans värld, men om det inte finns trygghet och studiero kommer eleverna aldrig att kunna tillgodogöra sig lärandet.

Fru talman! Sverigedemokraterna har en lösning på det här problemet, och det är jourskolor. De elever som inte klarar av att vistas i klassrummet av olika anledningar måste få en möjlighet att gå i jourskola. Vi måste sluta offra skolelever i klassrummen, elever som inte får tillgodogöra sig sin utbildning på grund av att det inte finns trygghet och studiero.

Jag ska berätta om ett exempel, fru talman. Det var en lärare som tog tag i en elev som hade en grön laserpekare. Läraren gick upp med eleven till rektorn och förklarade vad som hade hänt. Grön laser är något som man kan skjuta på flygplan med, ifall ni undrar vad det är för något. Det kan också skada ögonen allvarligt. Rektorn gjorde i det här fallet ingenting utan gav läraren en skriftlig varning för att han tagit eleven i armen. Den signalpolitiken har vi i dag, fru talman.

Om rektorn i stället hade tagit ut eleven, kallat in föräldrarna, gjort en polisanmälan, skickat ut ett mejl till alla lärare som förklarade för alla elever varför polisen kom till skolan den dagen, då hade det varit en tydlig signal om att det är lugn, ro och trygghet i skolan som vi måste ha. Utan detta kommer ingenting att fungera. Det är bäst för alla. Det är bäst för lärarna och deras arbetsmiljö, det är bäst för eleverna som sitter kvar i klassrummen och deras arbetsmiljö och det är bäst för de elever som inte klarar av klassrumsmiljön. De kommer att få en pedagogisk person som kan sätta sig in i de här elevernas problem, en specialpedagog som tar hand om eleverna på bästa möjliga sätt.

Fru talman! När det gäller de skriftliga ordningsomdömena har vi och Alliansen lite olika syn. Jag hoppas att Alliansen gör en kovändning och får för sig i dag att i stället rösta på Sverigedemokraternas förslag, då vårt förslag är skriftliga omdömen från årskurs 1 medan Alliansens förslag är skriftliga omdömen från årskurs 7. Fostran börjar inte i årskurs 7. Fostran börjar i årskurs 1 eller ännu tidigare än så. Ju tidigare man kan komma in med skriftliga ordningsomdömen till eleverna och till föräldrarna så att de får se hur deras barn sköter sig i klassrummet, desto bättre. Men som de pragmatiker Sverigedemokraterna är kommer vi, om vårt förslag faller, att rösta på Alliansens förslag. Det är bättre med det lilla ibland.

När det gäller den tioåriga grundskolan är Sverigedemokraterna och Alliansen helt överens. Förskoleklassen har så mycket gemensamt med skolan att den bör inkluderas i den. Vi kan också se en möjlig personalvinst i det här fallet. Framför allt sker en bättre överlämning.

Alla förskollärare vet om att de har en otroligt stor kunskap om elevernas utveckling. Sexåringar har utvecklat 80 procent av sitt kognitiva vetande vid sex års ålder. Det här är en siffra som vi måste komma ihåg. Då måste förskoleklassens barn få bra överlämning till skolan. Förskoleklasslärarna har oftast mycket god kunskap om vilka elever som ska gå med vilka elever, vilka klasser som kommer att fungera bra ihop och med bra sammansättningar. Dessa kunskaper kommer att kunna tas upp mycket bättre genom att förskoleklassen inkluderas i en tioårig grundskola.

När det gäller betyg i årskurs 4 hade tyvärr inte Alliansen is i magen att vänta in Sverigedemokraternas beslut. Sverigedemokraterna är självklart för betyg i årskurs 4. Därför yrkar vi också bifall till den saken, även om det pågår en försöksverksamhet nu. Det enda vi sverigedemokrater ville var helt enkelt att lyssna in de instanser som hade något att säga om det här. Och så pass ödmjuka måste vi kanske vara som politiker att vi lyssnar av vad de olika instanserna har att säga innan vi tar beslut. Tyvärr ville Alliansen inte vänta in det beslutet, men jag kan glädja er med att vi kommer att fortsätta stödja betyg från årskurs 4 och kanske till och med ännu tidigare än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi kan titta på OECD-länderna. Alla länder som ligger före oss på listan inom matematik och naturvetenskap har betyg ännu tidigare. De har betyg från årskurs 3 eller till och med från årskurs 1.

Formativ bedömning är viktigt. Som lärare har jag själv lämnat muntliga omdömen. Tyvärr minns elever och föräldrar bara det positiva när de går därifrån. Om en elev har låg kognitiv kunskap måste vi lyfta fram de positiva sidorna hos eleven, och det är dessa positiva sidor som lärare, föräldrar och elev tar med sig därifrån trots att eleven avsevärt har missat målen. Därför anser vi att betyg är en bättre formativ bedömning.

När det gäller samverkan och skola är Sverigedemokraterna hela landsbygdens parti. Jag vet att andra partier vill ha denna titel, men just nu äger vi den. Vi vill på riktigt hejda centraliseringen och den urbanisering som pågår. Vi måste låta landsbygden leva.

Ska landsbygden leva krävs tre saker. Det krävs en skola. Det krävs en mataffär. Det krävs en mack, för med stora avstånd krävs det bensin och diesel så att man kan ta sig fram och tillbaka.

Vi måste tänka på att värna bygdeskolorna och den mindre skolenheterna. Vad är då skillnaden mellan en centralskola med 1 600 elever och en skola med 287 elever? Jo, att lärarkollegiet på den mindre skolan oftast kan namnet på vartenda barn. Det är stor skillnad mellan att säga ett barns namn rätt över skolgården när han eller hon gör något fel och att stå på en skolgård och inte veta vad barnet som busar heter.

För framför allt barnen är det en trygghet att gå på en mindre skola. För föräldrarna innebär det en närhet till skolan. Barn i viss ålder kan börja gå hem själva och behöver inte vistas i skolmiljön mer än nödvändigt utan kan komma tillbaka till sin naturliga trygghet i hemmiljön.

Fru talman! Lärarutbildningen har ställt till det för bygdeskolorna. Vi har ändrat lärarutbildningen så många gånger att det i princip är omöjligt för bygdeskolornas rektorer att få ihop ett lärarlag som kan sätta betyg på alla elever.

De lärare som fanns i bygdeskolorna, som eleverna gick i till årskurs 6 då de ansågs vara mogna nog att åka buss eller på annat sätt ta sig in till de större skolorna, finns inte kvar. De är på väg ut ur systemet. I stället har vi speciallärare med smal inriktning, vilket gör det nästan hopplöst för rektorer att få ihop ett betygssättande lärarlag.

Den gamla utbildningen var bra, och vi måste våga titta på hur vi ska utbilda lärare på rätt sätt.

När det gäller skolans värdegrund tycker Sverigedemokraterna att det är viktigt att vi får en förståelse för det svenska kulturarvet, det svenska språket med mera. Det handlar om de oskrivna regler som finns och hur vi uppför oss, inte bara i skolan utan i hela samhället. Det är viktigt att ha samtal om detta. Gemensamma värderingar ger en sammanhållning i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Ett led i detta kan vara att koppla ihop skola och äldre. Det finns många förslag från de olika partierna. Sverigedemokraterna har tidigare föreslagit klassmorfar, som är ett väl beprövat system.

Vi behöver också titta på hur man jobbar i andra länder. Hur uppnås den läsa-skriva-garanti som olika partier förslår? På Nya Zeeland har de kiwimetoden. Jag har nämnt den förut, och jag nämner den igen. Endast 0,2 procent av eleverna som går ut årskurs 1 kan inte läsa. Den siffran har vi inte ens i årskurs 9 i Sverige.

Vad gör man i kiwimetoden? Jo, man inkluderar alla äldre. Mormor och morfar, farmor och farfar, ja, alla som finns stoppar man in i skolsystemet och satsar alla resurser redan i årskurs 1 så att eleverna lär sig att läsa. Kan de läsa klarar de av alla andra ämnen.

Fru talman! Vad gäller det statliga huvudmannaskapet finns det lite olika förslag, bland annat om statligt övertagande av skolor som har misslyckats. Sverigedemokraterna anser att vi framför allt behöver titta på ett ekonomiskt övertagande. Kommunerna skär tyvärr mer och mer från den 50-procentiga kaka som är skolans del i den kommunala budgeten, och lärare och elever drabbas.

När friskolorna tillkom blev också många tomma lokaler stående. Tyvärr har kommunerna inte utnyttjat dem på rätt sätt, utan kostnaderna för dessa hamnar också på skolan.

Fru talman! Samtidigt har rektorerna ute på skolenheterna fått mer och mer ekonomiskt ansvar. Beroende på vilken skola och vilken undersökning vi tittar på lägger rektorerna enbart 5-20 procent av sin tid på pedagogisk utveckling. Det är helt fel enligt Sverigedemokraterna. En rektor ska finnas där för lärarkollegiet för att utveckla det pedagogiskt.

Fru talman! Vi yrkar inte bifall till reservation nr 15 av en anledning. Det muntliga förslag som finns från regeringen är att bygdeskolor och skolor med specialpedagogisk inriktning ska exkluderas från kommunalt veto men inte skolor med allmänpedagogisk inriktning. Problemet är att Waldorf, Montessori och andra skolenheter som definitivt är specialpedagogiska räknas som allmänpedagogiska.

Därför yrkar Sverigedemokraterna inte bifall till denna reservation. Om regeringen vill ha vårt stöd i denna fråga hoppas jag att man hörsammar att bygdeskolor och specialpedagogiska skolor måste exkluderas. När propositionen kommer hoppas jag att förslaget är bra och genomtänkt.

Moderaternas Camilla Waltersson Grönvall talade om att vänsterkommunerna, som hon kallade dem, inte kommer att rösta för detta. Vi har ett konkret exempel. För en vecka sedan röstade den jätteröda kommunen Botkyrka igenom två friskolor. Det förekommer alltså.

När det gäller mottagandet av elever på kommunala skolor och friskolor kan friskolorna i dag ducka och låta bli att ta de elever som har de största problemen. De är välkomna på skolan, men det finns inga pedagoger som kan ta hand om dem. Som förälder väljer man oftast inte dessa skolor. Här måste det bli bättre likvärdighet.

Tyvärr får Alliansen inte vårt stöd för mer idrott i skolan. Som gammal idrottslärare gråter jag nästan blod när jag måste rösta mot detta, men Alliansen har tyvärr bytt inriktning. Man har valt att plocka bort elevens val. Så var det inte sagt från början, utan det skulle bli en utökning av skoltiden. Elevens val kan många gånger vara elevernas enda möjlighet att fördjupa sig i ett ämne. Därför kommer vi inte att yrka bifall till detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Det flesta vet vad Bunkefloprojektet, som ligger till grund för denna tankegång, är för något. Jag tror att många är väl insatta i det. Jag hade själv turen att få utvecklas med detta program. Jag började min karriär som lärare i den klassen.

Det är otroligt viktigt för barn att få röra på sig i skolan. Sverigedemokraterna har också ett förslag för det. Det är ett annorlunda förslag där vi utökar studietiden. Alliansen kommer nog inte på stående fot att bestämma sig för att rösta på det förslaget, men vi anser att det är ett mycket bättre förslag än att ta bort elevens val.

Fru talman! Lärande för hållbar utveckling och miljömedvetenhet är viktigt. Ett praktiskt exempel på vad som händer när skolor är duktiga på detta är att eleverna kommer hem och plågar sina föräldrar med att allt ska sparas och samlas. Det har nog alla vi vuxna råkat ut för. Vi ser vilken genomslagskraft skolan kan ha i detta. Skolan påverkar en elevkull som påverkar föräldrar som påverkar sina arbetsplatser. Skolan har en viktig roll för att lyfta miljömedvetenheten hos barn.

Vi ställer oss kritiska till stora delar av dagens genuspedagogik där utgångspunkten är att lärare och andra pedagoger bör övervaka barns beteende och styra deras val i en normbrytande riktning och problematisera varje könsnormativt uttryck. Vi vill se en avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik.

Fru talman! Den sista punkten gäller skolmaten. Tidigt i mitt anförande sa jag att något av det viktigaste är trygghet och studiero. Något annat som är viktigt är skolmaten. Får eleverna inte näringsrik mat kommer de inte att fungera. Det är som att tanka för lite när man ska åka långt.

Eleverna behöver tillagningskök, inte mottagningskök. Eleverna behöver utbildad kockpersonal. Eleverna behöver ett mindre svinn, för det ger bättre kvalitet på maten som serveras. I stället för att lägga pengarna på svinn kan de läggas på bättre mat. Eleverna behöver nylagad och näringsrik mat. Det ska vara restaurangkänsla när eleverna kommer in i matsalen; det ska lukta god mat, inte stekos.

Vi måste börja göra mat från grunden med svenska råvaror. Vi har varit och tittat på olika skolor för att få fram prisexempel. Om man ska kunna välja mellan fem och tio maträtter eller en halvfabrikatsrätt, producerad och framlagd till eleverna, uppvärmd fyra gånger och helt utan näringsvärde, skiljer det per elev 700-800 kronor, fru talman.

Är våra svenska skolelever inte värda mer än 500-700 kronor mer per år i mat? Ger vi eleverna chansen att få rätt mat och att få lugn, trygghet och studiero är allt annat plåsterlösningar, fru talman. Det är de viktigaste sakerna.

Anf. 81 Jabar Amin (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi ett stort antal motioner om skolans framtid och utveckling.

Det handlar om bland annat läraryrkets status, ordningsomdömen, huvudmannaskapet för skolan, det fria skolvalet, betyg, tioårig grundskola, skolbibliotek med mera.

Beträffande skolan har vi i Miljöpartiet en vision där varje elev, oavsett bakgrund, får möjligheten att utvecklas.

I skolan ska varje barn få redskapen att lära sig läsa, skriva och räkna, skapa, samarbeta och tänka fritt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Skolan ska präglas av förtroendefulla relationer, och varje elev ska ges inflytande över sin studieväg och skolmiljö. Skolan ska helt enkelt vara en plats där elevernas naturliga lust att lära utvecklas.

Kunskap, värdegrund med jämställdhet, demokrati och hållbarhet som utgångspunkt, kritiskt tänkande, estetik och skapande, elevhälsa och elevinflytande, näringsrik skolmat, respekt för lärarnas och den övriga skolpersonalens professioner och omsorgen om deras arbets- och lönevillkor är alla centrala beståndsdelar för en framgångsrik skola.

För att kunna förverkliga detta och föra den svenska skolan framåt har vi i samarbetsregeringen aviserat många viktiga förändringar och tillfört medel.

Fru talman! Vi i samarbetsregeringen har tre huvudprioriteringar när det gäller skolan: att satsa på läraryrket, att satsa på tidiga insatser för eleverna och att åstadkomma en likvärdig och jämlik skola.

För att satsa på lärarkåren har vi redan aviserat många reformer. En av dessa är att 3 miljarder kronor per år från och med nästa år ska satsas för att stimulera ökade lärarlöner på bredden för hela lärarkåren. Detta gör vi jämsides med satsningarna på karriärtjänsterna.

Dessutom arbetar vi för bättre arbets- och utvecklingsvillkor för lärarkåren. Vi satsar 500 miljoner per år på speciallärare och specialpedagoger från och med nästa år.

Vi har redan börjat minska de administrativa bördorna för lärarna, bland annat genom att göra vissa av de nationella proven frivilliga. Vi ska underlätta för våra lärare att få tid med eleverna.

Vi satsar 200 miljoner kronor på fortbildning för förskollärare och lärare från och med nästa år. Vi satsar på fortbildning av förskolechefer. Vi gör dessa och många andra reformer för att bidra till att höja kvaliteten hos lärarna och för att höja läraryrkets attraktionskraft.

Fru talman! Vi utvecklar skolan genom att satsa på eleverna i ett tidigt stadium. Elever som behöver extra stöd ska få detta redan på lågstadiet.

Vi har redan aviserat en läsa-skriva-räkna-garanti som ska gälla alla elever innan de lämnar årskurs 3. Vi ska se till att resurser styrs dit de bäst behövs. Skolor med tuffa förutsättningar ska få extra medel - vi har aviserat 600 miljoner per år.

Elevhälsan ska prioriteras och få 200 miljoner kronor per år. Vi satsar närmare 400 miljoner kronor per år på läxhjälp så att alla elever, inte bara de som har föräldrar med tjocka plånböcker, får det extra stöd de behöver.

Vi satsar 150 miljoner kronor på lov- och sommarskola. Vi satsar 2 miljarder per år för att bland annat anställa fler lärare på lågstadiet.

Förra månaden tillsatte samarbetsregeringen en skolkommission med uppgift att komma med förslag som höjer kvaliteten i den svenska skolan. Denna kommission ska också titta på styrningen av skolan och på många andra frågor.

Allt detta, fru talman, gör vi för att se till att eleverna får det stöd de behöver för att kunna utvecklas och lyckas bättre i skolan.

När vi i dag debatterar detta betänkande är vi överens med de borgerliga partierna om många av frågorna men oense om andra.

En fråga vi nu i stort är överens om är frågan om de nationella proven, där vi konstaterar att vi i stora drag har en samsyn kring behovet av att förenkla rättningen av de nationella proven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Regeringen har därför tillsatt en utredning om översyn av de nationella proven där frågan om såväl digitalisering som central rättning finns med i direktiven.

En fråga där vi är oense är synen på skriftliga ordningsomdömen. Med stöd av Sverigedemokraterna vill de borgerliga partierna nu tvinga alla skolor att utfärda ordningsomdömen för alla elever på högstadiet och gymnasiet.

Vi anser att detta är fel väg att gå. Kravet på skriftliga ordningsomdömen kommer att öka de administrativa bördorna för lärarkåren. Det i sig är negativt. Miljöpartiet ser det som mycket viktigt att skolan - elever såväl som lärare - får arbetsro, men vi tror inte att det är genom ordningsomdömen detta sker.

Det som behövs är att erbjuda skolor och huvudmän en variation av insatser inom ramen för de nationella skolutvecklingsprogram som enligt regeringen bör genomföras för att ge alla huvudmän och skolor möjlighet att utvecklas.

Detta kan avse olika kompetens- och stödinsatser som exempelvis rör undervisning i ämnen och arbete med elever i behov av särskilt stöd.

I stället för att öka lärarnas administrativa bördor bör vi ge lärarna mer tid till sitt pedagogiska uppdrag. Förslaget avslöjar dessutom att de borgerliga partierna inte är seriösa när de hävdar att de vill minska lärarnas administrativa uppgifter, eftersom detta förslag just ökar dessa.

Fru talman! Ett annat förslag från de borgerliga partierna är att ersätta dagens förskoleklass med första året i en ny tioårig grundskola.

Skolstart ska, enligt de borgerliga partierna, ske vid sex års ålder genom att förskoleklassen görs om till en ny årskurs 1 i grundskolan. I och med detta kommer förskoleklassens syfte, uppdrag och innehåll att förändras på ett negativt sätt.

Vi anser att det är fel väg att gå och att det knappast bidrar till att utveckla den svenska skolan. Det finns redan en grundskoleutredning som bland annat arbetar med att utreda frågan om en tioårig grundskola. Utredningen ska hantera frågorna om att införa en obligatorisk förskoleklass för sexåringar alternativt förskoleklassen som en del av grundskolan.

Miljöpartiet vill invänta utredningens resultat innan vi tar några steg i den riktningen. Annars kan det bli ett hastverk som varken gynnar eleverna eller skolan.

Fru talman! En ytterligare fråga som behandlas i dagens betänkande är idrott och hälsa. Likt motionärerna anser vi att idrott och hälsa är viktigt för elevens välbefinnande. Skolan har ett ansvar för att läroplanen följs även när det gäller idrott och hälsa.

Att bryta ut antalet timmar för idrott och hälsa är dock inte riktigt genomtänkt. Frågan bör diskuteras inom ramen för den överenskommelse som regeringen och de borgerliga partierna träffade i februari i år och som kommer att beröra även frågan om grundskolans timplan.

Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag för tids vinnande bifall till reservation 3 och till förslaget i betänkandet i övrigt.

Anf. 82 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Förutom att jag har gått nio år i den svenska grundskolan har jag gått ganska många år i söndagsskolan. Var det något som jag lärde mig där var det att man ska hålla sig till sanningen. Jag vet inte, fru talman, om Jabar Amin har gått i söndagsskolan. Men jag känner att han definitivt hade haft ett behov av att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Jag konstaterar också att alliansregeringen tog sig an resultat i den svenska skolan som hade sjunkit sedan 80-talet. Det har vi i utbildningsutskottet kunnat ta del av inte minst genom en rapport från IFAU som presenterades inför utbildningsutskottet, så det har vi hört allihop. Resultaten började sjunka redan på 80-talet. Genom en rad reformer som fokuserade på att återupprätta kunskapsfokus i den svenska skolan jobbade alliansregeringen mycket målmedvetet.

Under åtta år röstade Miljöpartiet mot de allra flesta av de reformerna. Men i dag behålls de. De förslag som Alliansen lade i den av riksdagen beslutade budgeten i december till och med plagieras skamlöst. Då pratar jag om de 2 miljarder på lågstadiesatsning som regeringen presenterade nu under våren med samma pengar och samma innehåll.

Jag vill fråga Jabar Amin: Varför tar ni bort de satsningar som vi får påpekanden från OECD om att vi behöver göra? Det handlar om matematik i årskurs 9 och Läslyftet efter modell av Mattelyftet, som vi har sett är den mest framgångsrika kompetensutveckling som vi har gjort. Varför tar ni bort karriärtjänsterna, de satsningar som var beslutade i budgeten, från 17 000 till 20 000? Och varför - vilket är det mest oroande - plockar ni bort satsningen på lärare i utanförskapsområden, där lärarna kan göra den absolut största nyttan?

Anf. 83 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Är det något som Camilla Waltersson Grönvall tydligen inte har lärt sig i den söndagsskola som hon gick i är det att tala sanning. För 20 minuter sedan sa hon här i talarstolen att alla de fristående skolorna känner oro, nu när vi pratar om hur kommunerna ska göra.

Det är en osanning. Ingen skola ska känna oro, varken de idéburna skolorna, de skolor som har annan pedagogisk inriktning eller de skolor som är ute efter pengar och vinstjakt - bara för att påminna om vikten av att tala sanning.

Vi har olika synsätt, vi och Moderaterna. Det är självklart.

Åtta år av alliansstyre resulterade i sjunkande resultat, större utslagning och minskad likvärdighet. Nu ska ni inte komma hit och säga att resultaten sjönk tidigare. Ni gick till val 2006 för att höja resultaten, minska utslagningen och höja likvärdigheten. Ni skulle dessutom göra det på fyra år, står det i ett och annat av de borgerliga partiernas valmanifest.

Ni lyckades inte med det, och väljarna sa nej till er politik. Nu har vi haft möjlighet att regera i ungefär sex månader. Vi kommer att se till att den svenska skolan utvecklas i rätt riktning. Vänta och se, Camilla Waltersson Grönvall! Om fyra år ser du resultatet.

Anf. 84 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Fru talman! Det finns väl ingen som ifrågasätter att IFAU sa vad de sa. Den rapporten är offentlig, så det är bara att sätta sig och läsa. Läskunnigheten kan nog tyvärr inte ens en söndagsskola rätta till, men det är fullt möjligt att läsa sig till detta, och hade du lyssnat hade du hört vad man sa.

Jag konstaterar att Jabar Amin vägrar att svara på frågan: Varför plockar man bort pengarna till matematik i årskurs 9? Var ärlig och svara på frågorna! Varför gör man en sådan sak, som vi vet att vi behöver åtgärda? Varför plockar man bort pengarna till Läslyftet? Varför säger Jabar Amin att ni satsar på karriärtjänster, när ni i själva verket plockar pengarna för de 5 000 förstelärare som Alliansen har föreslagit och som vi har beslutat om i budgeten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

OECD pekar också ut oss som ett land som inte använder de lärare som har bäst pedagogiska "skills" i de absolut mest utsatta områdena. Vi urskiljer oss som ett land som inte använder våra lärare på rätt sätt. Därför var reformen gällande lärare i utanförskapsområden så viktig, just för att hjälpa de barn som har störst behov av stöd. Varför väljer regeringen att plocka bort så viktiga reformer? Jag skulle vilja ha ett svar på det.

Jabar Amin pratar storvulet. Ja, vi hörde en utbildningsminister som lovade att han skulle vända utvecklingen i den svenska skolan på hundra dagar. Nu gömmer man det i stället i en skolkommission. Varför väljer regeringen att gömma skolutvecklingen i en skolkommission som ska presentera förslag 2017? Vi kommer att vara långt bortom de fyra år som Jabar Amin pratar om innan vi ser något. Det var hundra dagar, Jabar Amin. Nu göms det i en skolkommission. Det är resultatet av regeringens skolpolitik.

Anf. 85 Jabar Amin (MP)

Fru talman! Det är magstarkt av en opposition som regerade i åtta långa år utan att kunna prestera något för den svenska skolan att nu kräva att vi i samarbetsregeringen ska vända all utveckling på sex månader. Det är helt oseriöst, och det är mycket magstarkt att över huvud taget prata i sådana termer.

Fru talman! Vi har redan för många år sedan pratat om behovet av att satsa på lärarkåren, och vi satsar på lärarkåren, inte på en liten del av lärarkåren på 3, 4, 5 eller 6 procent, utan vi vill satsa på hela lärarkåren. Det är därför vi har aviserat 3 miljarder kronor per år. Ni hade i er budget inte en enda krona till generella lönelyft. När jag, fru talman, här i talarstolen för tre år sedan ställde en fråga till statsministern sa han: Det är inte vårt ansvar, utan det är arbetsmarknadsparternas ansvar.

Det är skillnaden mellan oss och er. Vi vill jämsides med karriärtjänsterna satsa stora medel på breda lärarlöneökningar. Det är skillnaden mellan oss och er. 3 miljarder kronor är skillnaden bara på den generella lönesatsningen mellan oss och Alliansen.

Jag förstår. Efter arvet från Alliansens politik, när ni misslyckades med i stort sett allt, vill ni avsäga er ansvaret.

Anf. 86 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Där lyssnade vi till ett replikskifte som var förvånande på vissa sätt. Men jag ska inte recensera det nu - det får vi säkert anledning att göra vid ett senare tillfälle.

Jag vill, fru talman, börja med att säga att Centerpartiet givetvis står bakom alla sina reservationer, liksom Alliansens gemensamma reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 14 och 31.

Den svenska skolan har i princip allt. Den har elever som presterar på toppen av sin förmåga. Men den har också elever som inte alls får det stöd som de behöver för att kunna utvecklas på det sätt som man har rätt till. Och så finns allt däremellan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Den svenska skolan har fantastiskt duktiga lärare som på olika sätt verkligen arbetar för att motivera, inspirera och bidra till barns starka utveckling. Men jag måste vara ärlig och säga att det också finns lärare som för länge sedan borde ha bytt yrke. Och så finns det allt däremellan.

Det finns framgångsrika skolor där de allra flesta elever får chans till lärande utifrån sina förutsättningar och verkligen har fantastiska resultat. Sedan finns det skolor som fungerar riktigt dåligt, och där man verkligen inte når de resultat som man borde förvänta sig. Sedan finns allting däremellan.

Jag skulle kunna fortsätta denna uppräkning, oavsett om det gäller på individnivå, på lärarnivå eller på skolnivå, därför att det finns så stora skillnader i den svenska skolan.

Då finns det de som ganska snart rusar fram och säger: Låt oss då förstatliga skolan!

Men jag tror inte alls på det. Det sa också OECD vid sin utvärdering, nämligen att det inte handlar om ett systemskifte i huvudmannaskap utan att det handlar om styrning och ledning av den svenska skolan på ett klokt sätt.

Alliansen hade under sina åtta år i regeringsställning möjlighet att utveckla många av styrdokumenten, som är en viktig grund för skolans utveckling. Efter att man inte vågat att från grunden förändra skollagen gjordes det 2010. Det finns förändringar som sedan behöver göras, precis som i all lagstiftning. Men grunden ligger väldigt väl där. Där påpekar man alla elevers rätt till möjligheten att nå så långt som möjligt.

De andra styrdokumenten i form av läroplaner och kursplaner har också arbetats om.

När man gör besök i den svenska skolan ser man att det är en mycket positiv respons på de styrdokument som finns. Här skulle jag redan nu vilja peka på de delar som vi lyfter fram i betänkandet och också i reservationer från Alliansens sida om hållbar utveckling och entreprenöriellt lärande. Det är många som säger att de är glada för de tydliga skrivningar som finns i styrdokumenten kopplade till de stora utmaningar som skolan är en viktig del av, till exempel hållbar utveckling i alla dess dimensioner, men också att det entreprenöriella lärandet får en chans att utvecklas.

Jag måste säga att jag är lite besviken på att samarbetsregeringens partier och Sverigedemokraterna inte ser behovet av att se över det entreprenöriella lärandet och följa upp det. Man säger i skrivningarna från utskottets majoritet att de styrdokument som finns ska inspirera till arbete ute. Men vi vet så väl att där vi efterfrågar ett resultat sker också saker. Därför är jag lite förvånad över vad man gör på detta område. Jag trodde att ett av samarbetsregeringens partier i alla fall stod upp för entreprenöriellt lärande och dessa strategier och att man också var beredd att se till att det faktiskt blir resultat.

Jag valde att i inledningen av mitt anförande tala om de stora olikheterna i den svenska skolan. Samtidigt blir man bedrövad i debatten när det mesta dras över en kam och det talas om att skolan är dålig, att lärarna är dåliga eller att eleverna är dåliga.

Jag lyssnade till gymnasie- och kunskapslyftsministern på skolriksdagen häromveckan. Hon talade om hur hon hade skämts när hon satt på en konferens i Kanada och fick reda på hur dålig den svenska skolan var i ett internationellt perspektiv. Jag tror inte att någon gick därifrån och kände sig speciellt upplyft över allt det slit som man lägger ned för att faktiskt bidra till de framgångsrika skolorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi måste givetvis våga lyfta fram det som inte fungerar, men inte i något slags debatt där vi inte kan visa också de nyanser och de skillnader som finns. Vi måste kunna uppmärksamma de som gör ett gott arbete och sprida den kunskapen till fler.

Även om vi har en debatt om likvärdighet i den svenska skolan är skillnaderna ändå relativt små i ett internationellt perspektiv. Vill vi möjliggöra för profilering och för utveckling måste vi gå från alltmer av den detaljstyrning som sker av skolan till att faktiskt också främja olika skolors möjligheter att utvecklas. Men vi ska givetvis ställa höga krav på kvalitet.

Kommissioner och utredningar från regeringen i all ära, Jabar Amin, men det känns ändå lite svagt när den så kallade samarbetsregeringens företrädare står här och självsäkert hävdar - som de har gjort under ett antal år - att alliansregeringen gjorde allt fel och att de minsann visste bättre.

Jag förstår att man då säger att sex månader är en alltför kort period. Samtidigt är det en viktig signal att ge att vi har sett det som vi vill ändra på och vill vara tydliga med det.

Men det är faktiskt så att man från samarbetsregeringens sida inte kan presentera de förslag som ger en tydlig förändring utan gömmer det i en skolkommission, som Camilla Waltersson Grönvall sa, givetvis med mycket namnkunniga personer. Men man har så självsäkert sagt att man vet vad man behöver göra. Sedan ändrar man inte på någonting i alla fall.

Det var ganska tydliga uppmaningar som OECD gav i sin rapport för bara ett par veckor sedan.

Jag ser med stor oro på debatten om att man vill minska valfriheten. Redan i debatten i dag har man lyft fram frågan om det kommunala vetot.

Vi har en annan fråga, som vi inte ska blanda in i dagens debatt, som handlar om boendesegregationen. Men den utgör en stor del av den uppdelning som vi ser.

OECD pekar också på ett karriärsystem för den svenska skolan. Men regeringen gör helt andra prioriteringar. Regeringen säger: Vi vill ta över lönepolitiken från kommunerna.

Det var väl det som Jabar Amin nyss sa? När statsministern hade sagt att detta är en fråga för arbetsmarknadens parter, sa man: Vi vet bättre, och vi ska ta över detta.

Då genomför man en generell löneökning, som i och för sig blir en tummetott. Det får jag säga. Man lovade 10 000 kronor till varje lärare, och det blev strax under 1 000-lappen. Då får jag ta en tummetott på två fingervantar för att det ska bli lika många procent. Det är väl bra.

Jag funderar på om Miljöpartiet är på väg alltmer mot en annan inriktning av utbildningspolitiken än man tidigare hade, som stod för valfrihet och för möjligheter till olika utveckling, och nu gör allt för att likrikta på ett helt annat sätt.

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström har vid ett antal tillfällen talat om tre viktiga L. Det är alltid lätt om man kan hänga upp saker på olika bokstäver. Hon talar om lärare, om likvärdighet och om långsiktighet. När man speglar dessa tre L mot det som alliansregeringen arbetade med och som allianspartierna fortsätter att arbeta med är det viktiga satsningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi anser att det är oerhört viktigt att satsa på lärarna. Därför skedde det stora lärarlyft, därför gjordes lärarutbildningen om och därför infördes också karriärtjänster för lärare. Det har lyfts fram tidigare, men det är klart att frågan är stor. Varför går man ifrån de satsningar som har gjorts tidigare?

När det handlar om likvärdigheten finns det ett antal olika förslag som man skulle kunna lyfta fram. Det hinner jag inte göra i denna debatt. Men möjlighet till fjärrundervisning som på olika sätt bidrar till att lärande kan ske över hela Sveriges yta på ett för eleverna viktigt sätt är en viktig del. Den satsning som regeringen gjorde på fler speciallärare är en annan viktig del för att både öka likvärdigheten och motverka segregationen. Dessa saker kommer givetvis att få genomslag på lång sikt.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis gå tillbaka till en fråga som jag tog upp i inledningen av mitt anförande. Den handlar om det entreprenöriella lärandet och om hållbar utveckling.

Det är säkert en del av er andra i utbildningsutskottet som liksom jag har haft förmånen att vara på mässor om ung företagsamhet under våren och även på det SM som var i Stockholm för någon vecka sedan. Det var fantastiskt att se så många ungdomar starta, driva och utveckla företag och fundera igenom så många olika aspekter av företagsamhet.

Jag skulle önska att vi, nu när gymnasieskolan ska ses över i en annan utredning, på olika sätt gemensamt ser över på vilket sätt man möjliggör för den typen av engagemang också inom yrkesprogrammen. Vi kan se att en hel del av de högskoleförberedande programmen har ung företagsamhet i dag, till skillnad från yrkesprogrammen.

Det har nämnts mycket annat viktigt i den här debatten, och jag hoppas att den ska fortsätta länge och handla om helheten. Men låt mig också nämna vikten av satsningar på elevhälsan och samverkan där, vikten av fysisk aktivitet och vikten av att ha en tro på att man med ett gott ledarskap åstadkommer förändring. Det är så många skolor som är framgångsrika som har lika stora utmaningar som andra och som inte har större resurser men som har höga förväntningar på eleverna och som arbetar med att motivera, utveckla och skapa en känsla av samhörighet och sammanhang och därmed också ta skolan vidare.

(Applåder)

Anf. 87 Daniel Riazat (V)

Fru talman! När jag satt och lyssnade på debatten märkte jag någonting jag brukar märka även i andra debatter här i riksdagen, nämligen att vi ofta står och debatterar med varandra hur många miljarder som har satsats hit eller dit, vem som har satsat mest och vem som har satsat minst. När det gäller skolan tror jag att såväl lärare som elever självklart vill ha större satsningar, men jag tror att de främst vill höra om visioner och inte om hafsverk. Jag tror att de vill höra att man på riktigt ska se till att vända trenden i den svenska skolan i stället för att bara komma med paroller som vi ser inte har lett till några resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

För några veckor sedan var det dags igen. Likt en elev som har skrivit underkänt på det nationella provet stod den där, den utskällda svenska skolan. Det var bekymrade miner från de ansvariga ministrarna, som lovade att skärpa sig och lyssna till korrigeringsangivelserna från OECD. Är det så här det ska vara? Ska den svenska skolan vara som en elev som har skrivit underkänt på ett nationellt prov? Är det detta Sverige kan och klarar av?

Svaret är nej. Sverige kan bättre. Faktum är att Sverige har kunnat bättre, och med rätt politik kommer man att kunna vända trenden igen. Det är dags att vi tar den svenska skolan ur det förlamade tillstånd den har hamnat i. Den har inte hamnat där på grund av att personalen, eleverna eller föräldrarna har gjort fel utan på grund av att politiken mycket medvetet har fattat vissa beslut som har påverkat skolan.

Det har alltså kommit ännu en rapport från OECD som slår larm om en rad problem i den svenska skolan. Läraryrkets villkor har försämrats, antalet lågpresterande elever har ökat och inte minst har den svenska skolan slitits isär. Skillnaderna mellan skolorna har ökat dramatiskt, liksom uppdelningen av elever efter inkomst och föräldrarnas utbildning och etnicitet. Rika kommuner som Danderyd, Lidingö och Täby ligger i topp i de nationella proven, och ytterförorter och glesbygd ligger i botten. Vi ser en ljusnande framtid för dem som har råd och kontakter, och vi ser en mörknande framtid för de andra.

Det här är effekten av en mycket medveten politik, inte en olycklig slump. Det handlar dels om kommunaliseringen, som tyvärr drevs igenom under 1990-talet, dels om friskolereformen. Den har ökat klyftorna dramatiskt och öppnat den svenska skolan som en marknad där den tidigare alliansregeringen låtit riskkapitalbolagen helt fritt ta för sig alltmer av de gemensamma resurser som skulle ha gått till lärarna och eleverna.

Nu anser OECD att staten måste ta ett större ansvar för att vända utvecklingen. Staten måste ta ett större ansvar för den svenska skolan. Utbildningsminister Fridolin har som svar på detta pekat på en rad statliga budgetsatsningar på skolan, och det är bra. Faktum är dock att pengar inte räcker, utan det som verkligen behövs är att staten faktiskt tar huvudansvaret för den svenska skolan. Staten behöver ta över styrningen av den svenska skolan.

Alla barn ska ha samma rätt till kunskap, men skolorna har väldigt olika förutsättningar att klara av sitt uppdrag. Politiken fördelar i dag inte resurserna på ett sätt som kompenserar för dessa svårigheter. När man pratar med lärare och skolledare om skolans problem och vem som har ansvaret för att lösa dem kommer det olika svar från alla. Detta pekar också OECD på i sin rapport: Man är inte säker på vilka det är som styr den svenska skolan.

Vi i Vänsterpartiet anser att rätten till likvärdig utbildning ska vara ett nationellt ansvar. I dag har dock inte staten verktygen för att förverkliga detta ansvar. Staten måste därför ta över ansvaret från kommunerna. Detta skulle göra det möjligt att införa en finansieringsmodell där staten fördelar skolans resurser med hänsyn till elevernas särskilda behov. Det är självklart inte så att OECD:s förslag till lösningar alltid är de rätta; OECD har haft fel tidigare. Men omfattningen av situationen visar ändå tydligt att dessa svårlösta problem behöver en rad olika satsningar, och en är att förstatliga skolan. Problemen är nationella, och då krävs det ett nationellt ansvarstagande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vänsterpartiet kräver att likvärdigheten ställs i förgrunden. Vi måste få en skola där alla barn har en chans oberoende av föräldrarnas bakgrund och inkomst och oberoende av var i landet man bor, det vill säga oberoende av om man kommer från landsbygden i Dalarna eller från Stockholm. En likvärdig skola förutsätter en likvärdig ekonomi, och ett statligt huvudansvar är centralt för att nå dit. Därför har Vänsterpartiet föreslagit att det ska tillsättas en parlamentarisk utredning som ska ta fram förslag om hur detta ska gå till.

När vi talar om det fria skolvalet kan man få uppfattningen att det hela handlar enbart om frihet och att det är så fint att människor ska få välja. I en debatt tidigare i år minns jag att Folkpartiets representant i debatten frågade varför vi från vänstersidan inte vill att en förälder ska få välja en bättre skola till sitt barn. Frågan jag då ställer mig är varför någon politiker i dag går med på att vi har dåliga skolor. Varför ska vi ha dåliga skolor som människor ska välja bort? Varför ska vi inte se till att få en likvärdig skola där ingen människa behöver välja bort en dålig?

Jag har inte hört ett enda svar på dessa frågor hittills, och det är för att det inte finns något svar. Målet för alla oss som sitter här i dag är nämligen inte att det ska vara en likvärdig skola, utan vi har olika målsättningar för vad den svenska skolan ska gå ut på. Vissa av oss anser att vi ska ha en likvärdig skola, och vissa av oss har drivit en politik för att medvetet se till att det inte ska vara likvärdigt.

Tvärtemot vad som sägs från borgerligt håll i debatten har det fria skolvalet lett till att segregationen har ökat. Det är också en av anledningarna till att resultatet har sjunkit. Det fria skolvalet har lett till att skolor har lagts ned ute i förorterna, för att människor har valt bort dem. I stället för att satsa på att förbättra de skolorna och på att se till att alla elever i området får sin rätt till en bra skola tillgodosett har man gett alternativet: Sök er till ett bättre område! Det kallar jag inte en långsiktig skolpolitik.

Vad gäller de fristående skolorna är det allmänt känt i debatten var Vänsterpartiet står. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att förbjuda vinsterna i välfärden, där skolan är en stor del. Det handlar helt enkelt om att vi vill se en skola som är till för alla. Vi vill se en skola som inte ser elever som kunder och lärare som utbytbara, som på vilken marknad som helst. Därför är vi, vilket jag har nämnt tidigare, mycket glada över den överenskommelse vi har gjort med regeringen om att se över och i slutändan sätta stopp för de privata vinsterna i välfärden.

Jag ska nämna några av de punkter som togs upp av allianspartierna och av det femte - rasistiska - högerpartiet Sverigedemokraterna. Man talar ständigt om ordningsbetyg, ordningsomdömen och betyg från årskurs 4. Någonstans undrar jag var gränsen går. När ska vi sluta tro att lösningen för att få bättre resultat i svenska skolan är att ha betyg i lägre åldrar, att vara tuffare mot eleverna och att läraren ska vara en auktoritet som ingen elev ska kunna ifrågasätta?

De bästa skolor jag har varit ute och besökt är de skolor där elever och lärare tillsammans har utformat och varit engagerade i undervisningen. Det är de skolor där eleverna utifrån ett elevdemokratiskt perspektiv har varit med och tyckt till om hur skolan ska vara. Jag blir därför upprörd när man ställer lärare mot stökiga elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Det som egentligen borde tas upp är elever som i dag inte har arbetsro i skolan och lärare som har för dåliga arbetsvillkor. Politiken har totalt struntat i det. Det är de två konfliktområden som borde tas upp, inte ställa elever mot lärare. Har vi elever som får vara mer delaktiga i den svenska skolan får vi också bättre engagemang i skolan. Har vi lärare som har bättre arbetsvillkor får vi också lärare som mår bättre. I slutändan gynnar det eleverna och deras resultat.

Vad gäller betyg från årskurs 4 undrar jag även där var gränsen går. Vid vilken ålder ska vi sätta stopp för de hafsverk som funnits de senaste åren? Först var det betyg från årskurs 6, och helt utan utvärdering av vad det gett, eller snarare inte gett, går vi vidare till att experimentera med den svenska skolan genom att hundra skolor med elever i årskurs 4 ska testa betyg. Var går gränsen? Sverigedemokraterna anser att det ska vara från lägre ålder. Tyvärr är jag ganska säker på att de förslagen kommer att komma även från de andra borgerliga partierna framöver.

Jag vill att ni ställer en fråga till er själva. När ni skulle börja med en sport då ni var små, eller när ni skulle gå på dans eller något annat, lärde ni er då mer av att tränaren, när ni var sex år gamla, kom och sa till er att ni har fått icke godkänt så ni kan gå och sätta er på avbytarbänken, eller av att ni tillsammans med alla andra fick gå ut och ha kul och alla barnen fick medalj, trots att vissa inte var lika bra på att spela som de andra?

Hur underlättar vi för elever så att de lär sig på ett bättre sätt? Hur underlättar vi för elever så att de får en högre kunskapsnivå? Att införa betyg från allt lägre åldrar visar dessutom att ni inte tror att lärarna vet vad de gör, att ni inte tror att lärarna kan säga till föräldrarna var deras barn står i fråga om skolresultaten. För det behöver man inte betyg. Lärarna har redan i dag koll på var eleverna står, vilken nivå de ligger på och vad de behöver hjälp med. Det lärarna saknar är resurser för att kunna lösa de problem som finns.

Jag vill, så att jag inte glömmer det, yrka bifall till reservation 12 och 19 från Vänsterpartiet.

Avslutningsvis vill jag tala om det som SD kallade för kulturarv. Såvitt jag vet är SD:s kulturarv inte det som är det svenska kulturarvet. Svenskt kulturarv har byggts upp av många människor som över huvud taget inte står Sverigedemokraterna nära. Svenskt kulturarv är ingenting som ett parti ensamt kan företräda och ha patent på.

Jag lever i det här samhället men är född i ett annat land och är även medborgare i ett annat land. Jag anser att Sverige är mitt hemland, men om kulturarvet ska vara det som SD står för vet jag inte om jag vill ta till mig det. 87 procent av väljarna i det här landet har inte röstat på det som SD kallar för kulturarv och svenskhet. Därför tycker jag att det är onödigt av SD att ens nämna det i talarstolen.

Anf. 88 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Jag kan likt Daniel Riazat säga att man kan bli provocerad av olika saker. Jag blev oerhört provocerad av påståendet att vi inte skulle vilja ha en likvärdig skola, att vi utmålas som ett parti som står för att det är bra att det är skillnad i likvärdigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Låt mig förtydliga och säga att likvärdighet inte är detsamma som lika. Därför är det oerhört viktigt att varje barn och elev i den svenska skolan får chansen att nå så långt som möjligt. Det innebär inte att alla kommer att nå lika långt, hoppa lika högt, om vi tar idrottsjämförelsen igen, men de ska få chansen och få det stöd de behöver.

Den svenska skolan har relativt gott om resurser om vi tittar på det i ett internationellt perspektiv. Frågan är hur vi använder resurserna på bästa sätt. Daniel Riazat nämnde i sitt anförande att man skyller på någon annan och att det vore bättre att staten, den goda staten, tog över och tydligt bestämde åt människorna vilken skola barnen ska gå i, vilka resurser som ska finnas, vilka lärare som ska vara där.

Det var många vackra ord, men är det en likriktning av den svenska skolan som är lösningen? Jag skulle gärna vilja att Daniel Riazat lite grann utvecklade vad som är Vänsterpartiets syn på rätt politik, kopplat till att man hävdar att det inte behövs återkoppling.

Om vi tar betygen är det en form av återkoppling som sker. Daniel Riazat frågade vid vilken ålder det ska ske. När det gäller den sexpartiöverenskommelse som handlar om möjligheten att ge betyg från årskurs 4 är det ingenting som tvingas på någon. Det finns inskrivet att det är beroende av om professionen efterfrågar det eller inte.

Över huvud taget är det mycket förvånande om man tror att den statliga kvantifierade fördelningspolitiken är den goda politiken.

Anf. 89 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag ska försöka svara på frågorna så gott det går.

Jag kan förtydliga vad gäller det fria skolvalet och Vänsterpartiets ställningstagande. Vänsterpartiet anser att det fria skolvalet varit ett problem inom grundskolan, detta utifrån det som jag nämnde. Det är alltså på grundskolans område som vi vänder oss emot att vi har det som vi har det i dag. Det fria skolvalet har lett till större segregation. Det har lett till att det blivit ännu mer uppdelat utifrån familjernas ekonomiska förutsättningar. Det har också blivit mer uppdelat beroende på varifrån du kommer.

Dessutom är det i dag svårt för kommunerna att planera sina verksamheter eftersom de inte vet hur många elever som kommer till skolan om en månad. Jag vet att Ulrika Carlssons partikamrater som jobbar lokalt med dessa frågor håller med om att det är ett bekymmer när man inte vet hur man ska planera. Då uppstår också ekonomiska problem eftersom man inte har dimensionerat verksamheterna rätt. Det i sin tur leder till ännu större problem. Det blir en ond cirkel.

Vänsterpartiet anser att man ska kunna välja, men först och främst ska närhetsprincipen gälla. En anledning till det är att vi aldrig ska kunna flytta ansvaret från oss själva, skylla ifrån oss, genom att lägga ned skolor i de områden som har problem i stället för att satsa på dem och se till att lösa problemen.

Alliansens sätt att lösa skolans problem de senaste åren har varit att om det varit problem i ett område har man lagt ned skolan och sagt till föräldrarna att de kan flytta sina barn till en annan skola, för det området är lite finare. Så vill inte vi ha det, utan vi vill ha en likvärdig skola. Dessutom räcker det inte med att säga att man vill ha en likvärdig skola. Man måste också visa i praktiken vad man gjort eller vad man vill göra för att nå dit. Det finns inte en enda åtgärd som Alliansen vidtagit de senaste åtta åren för att vi ska få en mer likvärdig skola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Nu är min repliktid slut så jag får ta resten av svaren i nästa replik.

Anf. 90 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Då ska jag be att få räkna upp ett antal saker som har gjorts för att skapa en mer likvärdig skola. Det har handlat om att förtydliga målen så att de blir både mer lättförståeliga och mer tydliga. Det har handlat om stora satsningar på lärarfortbildning. Jag hoppas att Daniel Riazat delar allianspartiernas syn att det finns ett behov av lärarfortbildning, till exempel fler speciallärare.

Det var spännande att höra att man ska kunna välja men att närhetsprincipen ska gälla. Jag får det inte riktigt att gå ihop. Om man både ska kunna välja och det ska finnas en närhetsprincip låter det, åtminstone i mina öron, som att det behöver finnas ett antal överplatser för att verksamheten inte ska behöva vara så oerhört planerad. För mig går det inte riktigt ihop.

Jag vill än en gång betona den stora satsningen på klassrumsnära forskning och på Lärarlyftet, de båda delarna Läslyftet och Matematiklyftet. Man har verkligen lyft in möjligheten att stärka barns lärande. Om jag ska vara riktigt ärlig hör jag i Vänsterpartiets retorik inte något mer än att staten ska ta över och fördela resurserna. Då tänker vi åter kvantitativt utifrån behov. Men på vilket sätt ska vi säkerställa att vi når hög kvalitet i en skola som har relativt mycket resurser, i en skola som finns över hela landet, i en skola som ger en form av valfrihet, som tydligen också Vänsterpartiet är positivt till?

Att från Vänsterpartiets sida utmåla kommunaliseringen och friskolereformen som demonerna som förstört den svenska skolan känns lite magstarkt. Sedan säger man att om bara den goda staten får fördela resurserna så kommer allting att lösa sig. Jag ser med spänning fram emot de ytterligare svaren på frågorna.

Anf. 91 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Jag ska försöka skynda mig för att hinna med allting.

Det är väldigt spännande: När ens parti gynnas av saker som sägs i olika rapporter lyfter man fram det, men i andra fall vill man bara lägga rapporterna åt sidan. OECD har tydligt sagt att det finns brister med att kommunerna styr den svenska skolan. Man menar att staten måste ta ett större ansvar. Man menar också på att staten i de lyckade skolländerna har ett betydligt större ansvar över skolorna. Det är väldigt tydligt varför vi tycker som vi tycker.

Men ett förstatligande och ett statligt huvudansvar löser inte alla problem. Om man har Jan Björklund som utbildningsminister spelar det ingen roll om skolan är kommunal eller statlig. Det handlar helt enkelt om vilka det är som styr landet och vilken skolpolitik man driver.

Vad gäller resurser håller jag med helt och hållet. Jag tror att jag sa i mitt anförande att det inte räcker med resurser. Det finns skolor som har resurser men inte får de resultat som man kan förvänta sig. Men något jag fokuserade mycket på var också likvärdigheten. Resurserna fördelas inte likvärdigt runt om i landet i dag, och dessutom är det inte behovsanpassat. Det finns vissa kommuner som har modeller för att fördela resurserna utifrån de behov som finns. Men generellt sett vet vi att det finns väldigt stora skillnader. Jag menar inte heller att likvärdigt är lika, utan det ska ske utifrån behoven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Nej, betyg är inte bara en återkoppling. Det är en stämpling. Det innebär att väldigt tidigt säga till eleven att den misslyckats, i stället för att som lärarna gör i dag, prata med föräldrarna och säga att deras barn behöver arbeta mer med vissa saker, vilket räcker gott och väl. Dessutom säger Ulrika Carlsson vad gäller betyg från årskurs 4 att de inte är tvingande. Men vad är det för likvärdighet om vi har 100 skolor som gör på ett sätt och andra som gör på ett annat sätt?

Anf. 92 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag har tidigare med flit valt att inte gå upp i debatt med Daniel Riazat. Det Daniel Riazat säger, fru talman, är nämligen oftast trams och snömos.

Men Daniel Riazat står här och kastar epitet för jag vet inte vilken gång i ordningen. Nu sitter det elever uppe på läktaren och lyssnar på vår debatt, så vi kanske skulle ta och tänka på hur vi uppför oss här. Om vi riksdagsledamöter uppför oss som föredömen kanske eleverna kan ta med sig det hem. Men tyvärr har Daniel Riazat, fru talman, inte visat det beteendet hittills.

Det verkar som att söndagsskolan var någonting som både Miljöpartiet och Vänsterpartiet missade. Eller också har Daniel Riazat helt enkelt valt att kasta ut lögner från talarstolen, fru talman. Läser man den senaste friskolerapporten visar det sig att 22 procent av de elever som går i friskolor är utlandsfödda, medan det i den kommunala skolan är 17 procent - alltså tvärtemot vad Daniel Riazat står och säger i talarstolen, fru talman. Söndagsskolan kanske är någonting som Vänsterpartiet borde besöka.

När det gäller epitet och härskartekniker tycker jag att vi kan diskutera politik i stället för att kasta en massa olika epitet på varandra. Jag kan stå och kalla Vänsterpartiet Sverigefientligt om jag skulle vilja. Men jag tycker inte att det är ett bra klimat. Det är inte så vi ska debattera. Vi ska uppföra oss som vuxna personer och föredömen för de elever som sitter och tittar på oss.

Fru talman! Jag avser att komma fram till min fråga. Helt plötsligt dyker frågan om kulturarvet upp. Hade Daniel Riazat, fru talman, lyssnat på mig hade han hört att jag sa att det gäller det svenska språket och de gemensamma värderingarna. Men anser Vänsterpartiet att vi inte har något svenskt kulturarv, Daniel Riazat?

Anf. 93 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Det är väldigt spännande när en sverigedemokrat ska stå och prata om hur man ska vara föredömen för elever i skolan, med tanke på de senaste årens händelser, bland annat dem som era riksdagsledamöter varit inblandade i.

I den svenska skolan ska eleverna lära, utvecklas och stimuleras till att bli demokratiska medborgare i det här landet. Man ska lära dem våra gemensamma värderingar, som går ut på att alla människor är lika mycket värda. Man ska lära dem att de kan älska sitt land, men att det inte betyder att de behöver hata alla andra länder. Man ska lära eleverna att det inte spelar någon roll om klasskompisen äter griskött eller nötkött, för innerst inne är vi alla människor. Det är det som jag försöker få ut till eleverna genom att kalla er för det ni är: ett rasistiskt parti.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

De svenska gemensamma värderingarna, som Stefan Jakobsson kallar för kulturarv, ser vi väldigt olika på. Jag ser på det svenska "kulturarvet" på ett sätt, ni på ett helt annat. Om vi ska kolla lite mer i närtid anser jag att det handlar om demokratiska värderingar, solidaritet och gemenskap. Där finns det inga gränser för var du kommer ifrån, vad du har för hudfärg, vad du har för hårfärg och så vidare. Det handlar också om att se till att vi har jämställdhet i det här landet. För er handlar det om att göra skillnad på människor, att påpeka att vissa människor redan som barn är illegala, som Stefan Jakobsson gjorde i den förra debatten, och att se till att splittra samhället utifrån etnicitet, hudfärg och hårfärg. Det är inte vad Vänsterpartiet står för.

Anf. 94 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Vi ska väl återigen korrigera några saker som sas i talarstolen tidigare av Daniel Riazat. Daniel Riazat, fru talman, lyfte fram det här med kommunaliseringen. Men det var faktiskt så att V med hjälp av Ylva Johansson röstade igenom det här på den tiden. Här står man och säger att kommunaliseringen är ett stort problem, men man har själv röstat fram det.

Daniel Riazat tog upp ett exempel, fru talman, som handlade om dans och om att behöva gå och sätta sig på bänken. Jag vet inte om Daniel Riazat lyssnar med ett halvt öra och sitter och leker med Facebook på telefonen i övrigt. Sverigedemokraterna anser att bedömning genom skriftligt omdöme, betyg eller annat ger en indikation som ska göra att man kan tillsätta resurser för de elever som behöver dem. Det har ingenting att göra med att sätta sig på bänken, tvärtom. Snarare blir det för de här eleverna extra mycket dansträning, fotbollsträning eller vilket exempel nu Daniel Riazat vill använda, fru talman.

Jag fick visserligen inget svar på fråga nr 1, vilket är ganska vanligt här i talarstolen, fru talman, men vill gå över till fråga nr 2. Menar alltså Vänsterpartiet att tydlighet och regler för elever är skadligt och att man gemensamt i någon sorts flumskola - som man försökt genomföra sedan 1976 - ska sitta och komma fram till gemensamma saker? Jag tror att eleverna som sitter på läktaren och lyssnar vill ha väldigt tydliga regler från lärarna om vad som gäller, vad man har att förhålla sig till och hur man ska förhålla sig till varandra.

När det gäller hur vi förhåller oss till varandra kan jag säga att jag står här och uppför mig som en vuxen, trevlig person mot dig, Daniel Riazat, medan du står och fortsätter att kasta epitet och påstå saker om mig. Jag har aldrig någonsin, Daniel Riazat, påstått någonting om ert parti och försökt plasta på saker som inte stämmer och inte hör till. Om alla är lika mycket värda enligt din egen utsago, är då Sverigedemokraterna lika mycket värda?

Anf. 95 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Fru talman! Jag kan börja med det sistnämnda. Självklart är alla människor lika mycket värda, oavsett om de är rasister eller demokrater. De två sakerna går inte att kombinera med varandra, hur mycket man än försöker med olika trix. Alla människor är lika mycket värda. Det gäller även sverigedemokrater.

Detta betyder dock inte att Sverigedemokraterna som parti skulle vara ett demokratiskt parti och att jag som antirasist ska behöva stå här och bortse från eller normalisera det faktum att vi har ett rasistiskt parti som sitter i Sveriges riksdag och som gör skillnad på människor. Det kommer jag aldrig att göra. Jag kommer att fortsätta att påpeka att vi har ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag, för jag vill inte vara med på normaliseringsprocessen, som tyvärr väldigt många ledamöter i riksdagen har anpassat sig till.

Jag ber om ursäkt om jag satt på Facebook. Det vet jag inte ens om jag gjorde. Men jag kan nöja Stefan Jakobsson med att jag i alla fall inte satt på Avpixlat.

Ja, Vänsterpartiet röstade för kommunaliseringen. Om Stefan Jakobsson hade lyssnat på föregående debatter hade han hört att jag nämnt i alla debatter att Vänsterpartiet tyvärr röstade för kommunaliseringen. Men man kan ändra sig. Vänsterpartiet ändrade sig ganska snabbt. Vi såg att det som var syftet med kommunaliseringen inte blev av. Det skulle bli mer decentraliserat. Det skulle bli mer makt åt lärarna och rektorerna. Så blev det inte. När vi ser att det inte har blivit så, när rapport efter rapport säger att det inte har blivit så, måste vi göra någonting åt det. Som jag ser det är ett förstatligande en förutsättning för att kunna decentralisera på riktigt och se till att man får makt på golvet.

Vad gäller betyg är jag häpen. Alla remissinstanser, varenda forskare som någonsin har jobbat med den här frågan, förutom den som Jan Björklund hittade från 1935, professionen, eleverna och alla organisationer har sagt nej till detta. Ändå väljer ni att vara positiva till detta.

Anf. 96 Christer Nylander (FP)

Fru talman! Den som för mycket förlitar sig på historien har svårt att bli framtidens vinnare. Ungefär så sa OECD:s skolexpert nyligen. Det finns i den enkla formuleringen en rätt viktig förklaring till varför de svenska kunskapsresultaten har halkat efter i internationella skoljämförelser. Man skulle också kunna säga att högmod går före fall.

Vi levde i tron att vi var bäst och slutade att anstränga oss. Vi levde i tron att vi hade världens bästa skolsystem och slutade att reformera det. Vi trodde att andra skulle följa efter när vi avskaffade betyg, läxor och problematiserade begreppet kunskap, men det gjorde de inte. I stället passerade de oss i kunskapsjämförelserna.

Vi trodde att de andra skulle lära av oss, fru talman, men det blev inte så. De passerade oss i stället. Då tröstade vi oss med tanken: Eleverna lär sig kanske inte så mycket fakta i den svenska skolan, men de blir väldigt kreativa. Det visade sig att vi hade fel i det också.

Det finns ingen motsättning mellan kunskap, fakta och kreativitet, utan de förutsätter varandra. Ska man tänka utanför boxen måste man veta ungefär vad en box är för någonting. Ska man hitta på nya kemiska lösningar måste man veta någonting om det periodiska systemet. Ska man kunna ifrågasätta ojämställda strukturer i samhället måste man kunna se system i historiska kontexter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Jag hoppas att de senaste årens beska besked har blivit en väckarklocka. PISA-rapporten och OECD:s rapport senaste veckan har visat att de tonåringar som gick i skolan som dominerades av 68-vänsterns idéer halkade efter. De fick sämre resultat än vad elever fick i andra länder.

Åtta år av alliansregering har inneburit ett tydligt trendbrott. Vi gör nu stora förändringar i värderingar, men vi måste göra mer. Vi har gjort många reformer, men det behövs fler reformer. Ska Sverige åter bli ett land med ett av de allra bästa skolsystemen måste vi upp på tårna igen. Det gäller oss alla. Vi politiker måste fortsätta att reformera skolan. Det har hänt mycket de senaste åren, och en del talar om reformtrötthet. Men det är rätt uppenbart att det behövs fortsatt utveckling och inte att den regering som vi nu har rullar tillbaka reformerna.

Lärarna måste få bättre utbildning och fortbildning. Det behövs fler karriärvägar och fortsatt tydlig fokus på kunskap i skolan. Men också eleverna måste anstränga sig. Det finns säkert de som tycker att det är provocerande att jag säger så. Men det finns få saker som är viktigare än att lyckas i skolan, och det finns få saker som avgör mer om eleverna lyckas i skolan eller inte än att de själva anstränger sig.

Det är så de tar makten över sina liv. Det är så de skaffar egenmakt och möjligheter för framtiden. Det finns många som tycker att de anstränger sig väldigt mycket redan i dag. Men ska de upp på tå och utvecklas ytterligare måste de nog faktiskt göra det ännu mer.

För den som kommer från socialt utsatta situationer är skolan en möjlighet att skapa sig en bättre framtid. Elever måste känna att egen insats gör skillnad och se hur viktigt det är att anstränga sig lite grann extra och att det också förbättrar resultatet.

Vad spelar det för roll om man har ett väldigt bra skolsystem om eleverna inte vill lära sig någonting? Det vill de allra flesta göra. Alla vill förmodligen lära sig mer i skolan. Det är viktigt att vi har den värderingen att det är väldigt viktigt att du vill lära dig ännu mer.

Lärarna måste också upp på tå. Vi måste lära mer av varandra. Vi måste nyfiket följa våra kollegor och deras bästa lektioner, inspirera varandra till nya framsteg och lära oss från det ena klassrummet till det andra och från den ena skolan till den andra om hur man kan utveckla undervisning och nå ytterligare framgång.

Också föräldrar måste engagera sig mer i sina barns skoldag och tydligt förmedla vikten av att gå i skolan och lära sig mer. Blir inte det orättvist invänder säkert någon, eftersom föräldrar har så olika förutsättningar? Men faktum är att alla föräldrar kan bidra. Det kan de göra genom att visa engagemang och engagera sig i barnets skolgång.

De kan fråga hur det gick i skolan, fråga om de har läxor eller fråga hur det gick på provet. Om de visar att de tycker skolan är viktig bidrar de bara med det lilla. De behöver inte behöver inte vara experter på matematik för att bidra till sitt eget barns utveckling. Det räcker att de frågar hur det gick på provet.

En del föräldrar har naturligtvis bättre möjligheter än andra. Kanske kan man då förvänta sig att några av dem funderar på att hjälpa elever som inte har samma förutsättningar till exempel genom frivillig läxhjälp eller annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Fru talman! I detta betänkande tas en lång rad motioner upp. Från Alliansens sida framhåller vi flera gemensamma saker. Det gäller rimliga villkor för friskolor. Vi säger nej till kommunalt veto. Daniel Riazat diskuterade tidigare likvärdighet och valfrihet.

Också jag tycker att alla skolor ska vara bra. Men det kan vara så att någonting som är bra för en elev inte är lika bra för någon annan. Det kan vara så en skola är bättre på att erbjuda ett barn en bra undervisning än att erbjuda ett annat barn det.

Människor är olika. Det kan vara så att en pedagogik bättre passar en elev än en annan. Därför behövs det mångfald. Vi ska ha bra skolor generellt. Men vi måste också ha en mångfald för att fånga upp den mångfald som finns bland eleverna.

Vi förespråkar ökad undervisningstid i idrott. Inte minst efter utskottets utfrågning om detta är vi övertygade om hur viktigt det är. Det handlar om att kombinera och se sambandet och att rörlighet, kunskap och välmående hör ihop, och vi föreslår fortsatta reformer för att lyfta lärarna.

Fru talman! I utskottet finns det också majoritet för att ge regeringen ett tydligt uppdrag att nu genomföra en tioårig grundskola. Detta har utskottet varit tydligt med tidigare. Det är en väldigt viktig reform inte minst för att ge flera elever en bra start att vi börjar tidigare och får fler lektioner.

Regeringen känner till att det finns en majoritet i utskottet och i riksdagen för detta och har funnits under en tid. Det är märkligt, lite frustrerande och kanske rentav provocerande att regeringen nu gör tvärtom. Den går från utvecklingen mot en tioårig grundskola i stället för att närma sig det som riksdagen vill ha. Jag vill att regeringen ger svar på hur den ska förvalta det besked som riksdagen i dag ger.

Det finns också en majoritet för att ge de skolor som så vill ytterligare verktyg för att få ordning på studierna i klassrummet genom att de ska kunna ge ordningsomdömen. Också här förutsätter jag att regeringen levererar. Det är ett tydligt besked från riksdagen att den vill att detta ska genomföras.

Jabar Amin var kritisk mot båda dessa punkter. Kanske är det ändå rimligt att representanten från det parti som innehar utbildningsministerposten ger besked om regeringen tänker genomföra det som riksdagen ger regeringen i uppdrag. Jag förutsätter att det är så.

Fru talman! Folkpartiet har också egna reservationer. Det handlar om att förstärka arbetet mot kränkande behandling i skolan. Det handlar också om att till exempel följa upp beslutet om skolbibliotek.

Det finns en reservation från Folkpartiet som jag särskilt vill lyfta fram. Det är behovet av tydligare styrning av skolan. Otydligheten om vem som egentligen har ansvaret är förödande. Rektorsuppdraget måste bli tydligare på att det är pedagogik och kunskap och inte kommunal administration som är viktigast.

Om staten är den som definierar kunskapsuppdraget är det också rimligt att staten är den som ser till att det finns förutsättningar att nå de resultat som förutsätts. Därför bör staten ta över huvudmannaskapet från kommunerna.

Fru talman! Det är slutligen viktigt att samhället genomströmmas av tanken att skolan är viktig. Det är viktigt att alla som har ledande positioner i samhället är mycket tydliga med att skolan är viktig. Oavsett var vi befinner oss i samhället måste vi tydligt markera att Sverige måste upp på tå igen för att förbättra utbildningssystemet och kunskapsresultaten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi behöver ett värderingsskifte som handlar om att sträva högre och att försöka nå ännu längre för varje elev. Ska vi nå dit är vi många som måste ta ansvar och bidra, fru talman. Med detta yrkar jag bifall till reservation 14 om valfrihet och reservation 13 om statligt huvudmannaskap.

(Applåder)

Anf. 97 Annika Eclund (KD)

Fru talman! Vi har i dag att debattera ett betänkande som innehåller väldigt många frågor. Det mesta har redan berörts. Jag tänker uppehålla mig vid några valda delar som är viktiga för mig och mitt parti. Det gäller elevhälsan och även elevhälsa kopplat till ämnet idrott. Jag ska också säga några ord om karriärtjänsterna för lärare.

Naturligtvis ställer jag mig bakom alla allianspartiernas reservationer samt Kristdemokraternas två egna reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 14 och 28.

Fru talman! Skolan är barns och ungas arbetsplats, och därför måste det finnas möjlighet att i ett tidigt skede få hjälp med ohälsoproblem. Elevhälsan spelar en viktig roll i detta sammanhang. Den ska fungera som första linjens hälsovård för våra unga.

I den nya skollagen som trädde i kraft 2011 har krav på en samlad elevhälsa införts med tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt personal med specialpedagogisk kompetens. Denna skärpning av lagstiftningen är mycket välkommen. Kristdemokraterna har också verkat för att alliansregeringen har satsat 650 miljoner under perioden 2012-2015 på elevhälsan. Ett riktat statsbidrag har erbjudits skolhuvudmän som gör insatser för att stärka elevhälsan. Intresset har varit stort bland skolor och kommuner.

Det är dock ett stort problem att det fortfarande är många skolor som endast erbjuder ett minimum av elevvårdande insatser. Det kan till exempel vara så att skolsköterskan endast finns på plats några få timmar per vecka. Det råder också stor brist på kuratorer och psykologer i många kommuner. Mot bakgrund av den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar är denna utveckling inte acceptabel. Vi kristdemokrater vill därför införa en elevhälsogaranti som ger rätt att inom ett dygn få kontakt med elevhälsan. Det innebär inte att man måste få någon typ av behandling inom ett dygn, men att man får kontakt med elevhälsan.

Fru talman! Ett område som det finns skäl att ta på allvar handlar om hälsa, men även om välbefinnande och om skolprestationer. Det är vikten av att röra på sig och att öka den fysiska aktiviteten även under skoltid. Senast nu i dag på morgonen slog forskare larm om att den fysiska aktiviteten bland pojkar i åldern 11-13 år har minskat med en fjärdedel på 13 år. Det visar en ny studie. Studien har gjorts vid Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet. Forskarna bakom studien har vid tre mätningar mellan år 2000 och 2013 mätt den dagliga fysiska aktiviteten bland elever i årskurs 2 och 5 på fem skolor i en medelstor svensk stad.

En av forskarna säger: Jag häpnade! Jag trodde inte på siffrorna. Vi fick räkna om och räkna om, och när vi väl såg att så här var fallet fick vi titta på andra observationer som vi gjort!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Han påpekar också att det kan vara de smarta mobilerna som tycks öka pojkars stillasittande. Mot bakgrund av detta vill jag lyfta fram allianspartiernas motion om fler idrottstimmar.

I Bunkeflostrand har forskare under nio år studerat effekterna på 200 barn som har fått mer motion och idrott i skolan. En grupp elever har haft daglig schemalagd fysisk aktivitet under 45 minuter jämfört med kontrollgruppen, som fick ha idrott två gånger per vecka. Slutrapporten visar att 96 procent av eleverna i den grupp som har haft daglig fysisk aktivitet klarade grundskolans mål och uppnådde behörighet till gymnasieskolan. Bland dem som hade idrott två gånger i veckan var motsvarande siffra 89 procent. Det är framför allt pojkarnas resultat som påverkas. Pojkarna med daglig fysisk aktivitet har dessutom signifikant högre betyg i svenska, engelska och i matematik samt i idrott och hälsa än de andra pojkarna.

Den här kunskapen bör tas till vara. Bättre skolresultat ger bättre hälsa. De barn som har föräldrar med god ekonomi klarar sig alltid bra. De som halkar efter kunskapsmässigt, och hälsomässigt, är framför allt och inte sällan de som lever i ekonomiskt och socialt utsatta sammanhang. Inte minst för dem måste denna forskning leda till slutsatser när det gäller utformningen av skolan.

Svenska elever har mindre schemalagd idrott än eleverna i många andra europeiska länder. Enligt timplanen ska grundskolan ha totalt 500 idrottstimmar, i snitt en och en halv timme per vecka. Men skolorna har stora möjligheter att bestämma detta själva. De kan både minska antalet med 20 procent och lägga in fler idrottspass. Detta innebär stora skillnader över landet och mellan och inom kommuner. Därför borde det inte vara upp till varje skola att göra ett val att ha mer idrott, utan det borde i stället läggas in i timplanen. Vi föreslår därför att antalet idrottstimmar utökas från 500 till 600 i grundskolan och att man preciserar hur fördelningen ska se ut mellan årskurserna.

Tyvärr har idrott och hälsa också blivit ett teoretiserat ämne. Det behövs därför ett förtydligande i skollagen med avseende på att idrott ska innebära fysisk aktivitet och mindre teori. Mer idrott i skolan bidrar inte bara till att göra våra barn friskare och starkare; mer idrott bidrar också till att barnen presterar bättre i alla ämnen. Att röra på sig ger bättre koncentrationsförmåga, och det stimulerar också inlärningen.

Fru talman! En av de viktigaste faktorerna för att eleverna ska klara skolan är lärarna. För att säkra en hög kvalitet på lärarna måste läraryrket göras mer attraktivt så att eleverna får en förbättrad undervisning och därmed kan öka sina förutsättningar att nå de nationella målen och goda resultat.

En mycket viktig åtgärd för att stärka läraryrket, och därmed skolsystemet, är möjligheten för lärarna att göra karriär inom sitt yrke. Det är viktigt att lärare har goda utvecklingsmöjligheter och kan premieras lönemässigt. Alliansregeringen inrättade avlönade karriärtjänster för lärare, och vi hade för avsikt att utöka antalet karriärtjänster. Men detta har tyvärr den nuvarande regeringen valt att lägga på is.

Jag vill i sammanhanget lyfta fram några problem jag ser i och med implementeringen av reformen. Karriärtjänsterna är så viktiga att de inte får slarvas med. Vi behöver skapa ett tydligare regelverk kring dem, vilket vi kristdemokrater också har väckt en motion om i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Det har visat sig att skolhuvudmännen har infört högst varierade system när det gäller kriterier för tillsättning, precisering av arbetsuppgifter och varaktighet i utnämnande till karriärlärare. Enhetliga kriterier för vem som får bli förstelärare saknas. Oklarhet på denna punkt orsakar i praktiken missnöje ute på arbetsplatserna. Det saknas enhetlighet vad gäller innehållet i förstelärartjänsterna. Vissa huvudmän lägger på förstelärarna nya arbetsuppgifter utan att minska deras undervisningstid, vilket i praktiken innebär att det extra lönepåslaget blir något slags övertidsersättning för de nya uppgifterna. Andra minskar förstelärarnas undervisningstid till följd av att de har fått nya uppgifter. En tredje grupp huvudmän ger endast ett lönepåslag och titeln förstelärare utan att lärarens arbetsuppgifter förändras. Det saknas också klarhet i hur länge ett förordnande som förstelärare gäller. Kan det dras tillbaka när som helst, vilket görs?

Kristdemokraterna anser att staten behöver ta ett tydligare grepp för att anpassa karriärlärarreformen till den mångfald av huvudmän som finns inom skolsystemet. Det är rimligt att huvudmännen fortfarande får ansvar för tillsättning av förstelärare. Men för förstelärare, liksom för lektorer, bör staten utforma kriterierna och processen för tillsättning och precisera och fastställa vilka arbetsuppgifter som ska innefattas i anställningen samt med vilken varaktighet tjänsten inrättas.

Riksdagen bör också fastställa en norm för hur många förstelärare och lektorer som, sett till antalet elever och skolform, bör finnas i en skola. Det bör vara en självklarhet att åtminstone de studieförberedande gymnasieprogrammen har lektorer knutna till sig. Kriterierna för innehållet i förstelärartjänsterna ska naturligtvis utformas så att dessa får minskad undervisningstid för att kunna sköta sina nya uppgifter inom ramen för en heltidstjänst.

Ovanstående förslag, fru talman, är i nuläget de mest angelägna åtgärderna för att karriärtjänstreformen ska bli det lyft för läraryrket som många lärare och skolforskare ser som en nödvändighet för att vända de sjunkande kunskapsresultaten.

(Applåder)

Anf. 98 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Annika Eclund nämnde Bunkefloprojektet, och då kunde jag tyvärr inte låta bli att springa upp till talarstolen. Jag avser inte att dra ut på debatten. Men vi har ett stort gemensamt intresse, många partier här inne, fru talman. Det är utökade idrottstimmar. Som jag förstår det har KD en lite annorlunda linje än de övriga allianspartierna. Man vill utöka; man vill inte ta bort någonting. Man utökar tiden.

Bunkefloprojektet hänger egentligen ihop med benskörhet hos de äldre. Det var så man började arbetet. Tanken är att parallellgrupperna ska jämföras hela vägen till dess de uppnår pensionsålder och hur träningen har fungerat.

De positiva bieffekterna har visat sig, precis som Annika Eclund föredömligt har nämnt här, vara att eleverna blir friskare och får bättre resultat. Allt har blivit positivare.

Den stora skillnaden med Bunkefloprojektet, fru talman, är att de lokala entreprenörerna inkluderas. I det här fallet är det den lokala fotbollsföreningen, den lokala innebandyföreningen och en lokal dansförening. De har varit tre gånger i skolan. Här måste vi bli mycket bättre på att använda de externa resurser som faktiskt finns utanför skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Jag har två frågor. Min första fråga gäller om KD har några tankar här. Min andra fråga gäller om KD kan tänka sig samtala med den övriga Alliansen och se till att vi kommer fram till ett gemensamt förslag så att vi kan införa fler idrottstimmar utan att ta bort elevens val.

Anf. 99 Annika Eclund (KD)

Fru talman! Tack för tillfället att få en replik när man kommer in så sent i debatten.

Jag förstod inte riktigt att vi skulle ha ett annat förslag än övriga Alliansen. Jag ledde det kristdemokratiska arbetet runt skolfrågor i två år, och vi fick fram en skolrapport på 43 sidor. En del av rapporten innehåller förslaget om mer idrottstimmar från 500 till 600 timmar.

Precis exakt den skrivningen och det förslaget har anammats av den övriga Alliansen. Den frågan förstod jag inte riktigt. Jag är glad över att förslaget har fått genomslag. Jag talar gärna med mina allianskompisar om andra förslag.

Stefan Jakobsson vet nog att Kristdemokraterna i alla sammanhang lyfter fram det civila samhället. Samhället ska byggas underifrån. Organisationer, föreningar och kyrkor som kan tänkas bidra till samhället ska stöttas. Där är vi helt på samma linje.

Anf. 100 Stefan Jakobsson (SD)

Fru talman! Jag är lite chockad. Jag fick svar på frågorna. Det är fantastiskt! Jag brukar alltid få ställa dem en gång till. Det var trevligt, fru talman.

Ytterligare en sak nämndes, nämligen teorin. Jag är själv idrottslärare, och jag anser att teorin inom idrotten tyvärr har ökat. Man sitter stilla i idrottshallen i stället för att aktivera sig i idrottshallen. Framför allt är det viktigast för eleverna att ha något tillfälle i veckan att få röra sig.

Vi ser tyvärr en nedåtgående trend i skolorna att skära bort idrotten till fördel för mer teoretiska ämnen. Bunkefloprojektet visar att det snarare ska vara tvärtom. Eleverna kommer med utökad idrott att tillföras kunskaper. De syresätter hjärnan bättre, de har fått rasta av sig och de kan sitta still mycket längre.

Jag har egentligen ingen ytterligare fråga utan jag är nöjd med de svar jag fick.

Anf. 101 Annika Eclund (KD)

Fru talman! Jag kommenterar gärna detta också. Både Stefan Jakobsson och jag har erfarenhet av att vara lärare. Det finns ett problem med att de ämnen som ska vara praktiska eller estetiska ämnen blir mer och mer teoretiserade. Det gäller hem- och konsumentkunskap samt idrottsämnet. Våra elever sitter och skriver och skriver. Vi måste lyfta fram den delen av utbildningen som är både praktisk och estetisk. Den tillför så mycket även för de andra teoretiska ämnena.

Anf. 102 Gunilla Svantorp (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 och i övrigt till utskottets förslag i betänkande UbU 11.

Vi debatterar i dag det stora betänkandet Skolväsendet där många olika områden behandlas. Jag tänkte lyfta upp några viktiga frågor i mitt anförande.

Vi har en skola där det finns stora utmaningar, men vi har också en skola med fantastisk personal som vi behöver vara rädd om. En skolkommission har nu tillsatts. Forskare och skolaktörer ska under generaldirektör Anna Ekströms ledning ta sig an såväl OECD:s Sverigegranskning som övrig befintlig väsentlig forskning. Tillsammans med en politiskt sammansatt referensgrupp ska de försöka enas om framgångsfaktorer för svensk skola. Inte minst viktigt är det att ha en jämlik skola och en skola för alla som vår målbild.

En skola för alla kan symboliseras på olika sätt. Förr sa vi att direktörens och industriarbetarens barn skulle gå i samma klass och ges samma chans till utbildning och bildning. I dag säger vi att en skola för alla är en skola där familjens ekonomi saknar betydelse. Skolan ska kompensera för den studieovana hemmiljön och ge alla elever lika förutsättningar. Allt ramas in av att Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Alla har en begåvning, och alla har rätt till utbildning - med övertygelsen att alla kan.

Fru talman! Lika stolt som jag är över den ambitionen och den färdriktningen i svensk skolpolitik, lika medveten är jag om att det inte ser ut så överallt i dagens Sverige. Segregationen är tydlig mellan kommuner, mellan skolor och mellan elever. Det beror på flera olika saker. Boendesegregationen i huvudsak men även friskolesystemet och resurstilldelningen som den har drivit fram ger inte elever lika förutsättningar. Med detta följer att eleverna själva har helt olika förväntningar på sin förmåga beroende på var de bor och vilken skola de går i. Förväntningar och brist på förväntningar påverkar självförtroende och självbild och har i sin tur stor inverkan på den faktiska prestationen.

Den nationella likvärdigheten måste öka. Det innebär för mig, och för oss, inte ett förstatligande. Jag menar att inget talar för att en större organisation kommer att styra bättre mot målen. Men om den nationella likvärdigheten ska öka innebär det förstås att staten ska styra där så krävs. Karriärtjänsterna som fördelas till kommunerna för att höja lärarnas löner är ett exempel på hur staten missade ett gyllene tillfälle att börja bygga ett likvärdigt fortbildningssystem med skolutveckling som grund.

Men om statens styrning ibland behöver öka måste i gengäld mer av ansvaret för att nå målen med stor tillit lämnas till professionerna.

Fru talman! Alltför många obehöriga elever, sjunkande kunskapsresultat och minskad status för läraryrket har uppmärksammats även av OECD med direktör Andreas Schleicher i spetsen. OECD lämnade nyligen på uppmaning en särskild Sverigerapport till regeringen. Jag var där, tillsammans med många andra som sitter i den här salen, och lyssnade på honom. Han inledde sin presentation med att säga att Sverige har gjort honom besviken. Han kände till Sverige som ett land framstående på utbildningsområdet, men i början av 90-talet förlorade Sverige sin själ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

OECD menar i rapporten att den svenska skolan är i stort behov av omfattande förändringar. Lärarnas kompetens måste stärkas, och läraryrket måste få högre status. Dessutom måste elevernas attityder i klassrummet förändras. Andreas Schleicher återkom flera gånger till det svenska systemet med omfattande valfrihet i skolan. Han poängterade att ju större valfrihet som finns, desto starkare måste skolsystemet vara. Många föräldrar väljer i dag skola för sina barn på fel grunder.

OECD anser också att svenska lärare arbetar för mycket ensamma utan återkoppling på sitt arbete. Schleicher sa också att lön är viktigt, men att dela erfarenheter är bland det viktigaste för att lärare ska tycka om sitt jobb. I Sverige jobbar många lärare enskilt på egen hand.

Fru talman! Det finns anledning att också säga något om förslag som väckts under allmänna motionstiden gällande förändringar i timplanen. Det finns en överhängande risk att alla kunskapsbehov i samhället ska lösas med ett eget ämne, ett kursmål eller en utökad timplan. Sällan är vi beredda att ta bort motsvarande timmar eller ämnen. Det är inte alls konstigt utan snarare rätt naturligt då vi ser nyttan med befintlig kunskap, är vetgiriga och vill veta mer. För att göra rimliga avvägningar är det klokt att se timplanen i ett sammanhang. Då tvingas man ta ansvar för helheten, vilket jag menar är avgörande för att skolan ska klara sitt uppdrag.

Ibland är det inte heller säkert att fler lektioner i ämnet leder till ökad måluppfyllelse. Så tror jag faktiskt är fallet när det gäller mer idrott i skolan, åtminstone så länge vi inte är klara över vilken måluppfyllelse vi talar om. Ska eleverna röra sig mer varje dag? Ska goda vanor grundläggas? Ska de lära sig mer om idrotter? Ska kunskapen om god hälsa stärkas?

För att fördjupa sig i detta organiserade utbildningsutskottet i april en välbesökt och uppskattad hearing om idrott och fysisk aktivitet som ett sätt att stärka inlärning och hälsa. Något som fastnade hos mig då var Skolinspektionens bild efter dess flygande tillsyn på 172 skolor och dubbelt så många lektioner.

Tillsynen gjordes visserligen 2010 och i ett urval av landets skolor, men det är ändå tydligt att hälsoperspektivet är i princip helt frånvarande. Det är en hög andel bollspel och bollekar, starkt fokus på prestation och tävling i bollekarna och en stor andel frånvarande elever. En varierande men ändå hög andel elever är befriad från idrottsundervisningen. Det finns en stor andel obehöriga idrottslärare och dessutom behov av ämnesinriktad kompetensutveckling.

Mot denna bakgrund blir det självklart allt viktigare att veta vad syftet är med fler lektioner. Hur får man dem som i dag inte deltar att göra det? Är det verkligen idrott vi menar när vi talar om rörelse varje dag? Vill vi ha mer av bollekar? Hur får vi fler behöriga lärare? Saken är sällan enkel när man sätter sig närmare in i frågan. Mer idrott i skolan är ett bra exempel på komplexiteten.

Fru talman! Det viktigaste för att vi ska lyckas med skolan är lärarna. I regeringsförklaringen angav Stefan Löfven tydligt tre åtgärder: Vi måste höja kunskapsresultaten, vi måste öka jämlikheten och vi måste höja läraryrkets attraktivitet.

Det är precis det vi håller på med just nu. Vi har skapat en nationell samling för läraryrket, där fokus ligger på att stärka läraryrkets attraktivitet genom statliga insatser för att höja lönenivån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Men det är inte bara en statlig insats som krävs. Det krävs lite på den kommunala sidan också genom kvalitetssatsningar på utbildning, fler lärarledda lektioner i högskolan och kompetensutveckling för lärare.

Vi avsätter som ett första steg 2 miljarder i ett lågstadielyft som vi vill ska minska barngruppernas storlek och ge fler anställda och därmed ge lärarna bättre möjligheter att utöva ett pedagogiskt ledarskap i klassrummet.

Jag som många andra "skuggar" ofta lärare. Jag möter fantastiskt engagerade lärare, kompetenta och duktiga. De måste få tid till sitt arbete, tid att se alla barn och tid att sätta in tidigt stöd vid behov. Det behövs fler vuxna i skolan.

(Applåder)

Anf. 103 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Fru talman! Först jag vill säga att jag är glad över Socialdemokraternas och Gunilla Svantorps klara förtydligande om ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap. Det är viktigt att det slås fast.

Jag har ett par andra frågor som jag skulle vilja få belysta.

I början av sitt anförande nämnde Gunilla Svantorp friskolornas framgångar eller framfart - jag är lite osäker på ordet - och resursfördelningen så som vi har utformat den som problem när det gäller vilka förväntningar elever har på sin egen skolgång. Är det detta som Gunilla Svantorp och Socialdemokraterna ser som roten till att de inte har höga förväntningar? Jag skulle vilja höra ett lite mer utförligt resonemang om det.

Gunilla Svantorp lyfte fram fysisk aktivitet och rörlighet som en oerhört komplex fråga. Samtidigt är det kanske en av de lättaste frågorna, då det finns ett antal forskningsförsök som faktiskt har visat på att fysisk aktivitet ger möjlighet till ökat lärande. Varför då vänta med viktiga reformer som de barn och elever som är unga i dag skulle behöva ha tillgång till ganska snart?

Skolkommissioner och utredningar och att man ska bestämma sig för vilket syfte ämnet idrott ska ha i all ära - många frågor behöver man givetvis ställa, men jag blir ändå förvånad över att man ska vänta med just den här frågan. Vi ser ju till exempel det som Annika Eclund lyfte fram i sitt anförande om pojkars rörlighet, och vi ser resultatutvecklingen. Här skulle jag önska att man inte sa så tydligt och kategoriskt nej. Jag förstår detta med timplanen, men man måste också kunna visa vad man vill och inte bara ställa frågorna.

Anf. 104 Gunilla Svantorp (S)

Fru talman! Jag tycker att vi visar ganska väl vad vi faktiskt vill. Jag läste upp vad Stefan Löfven sa i regeringsförklaringen: Vi vill höja kunskapsresultaten, vi vill öka jämlikheten och vi vill höja läraryrkets attraktivitet. Det är en ganska god viljeinriktning. Dessutom lägger vi ganska mycket pengar på att göra detta.

Men för att svara på dina frågor, Ulrika Carlsson: Jag tror att du blandade ihop vad jag sa om friskolor och vad jag sa om förväntningar. Oavsett om det handlar om friskolor eller kommunala skolor ser vi att man har för låga förväntningar på vissa barn. Det leder också till att barnen inte lyckas. Oavsett vilken skola de går i måste man faktiskt tro att alla barn kan lyckas. Det gör de om man också sätter av pengar till tidigt stöd. Då kommer barnen att lyckas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Det är klart att man kan sätta en stämpel på oss, så som Ulrika Carlsson gör, att vi är emot friskolor. Det är vi inte alls. Men när man ser att friskolor går i konkurs och från den ena dagen till den andra ställer barn på gatan utan skolgång, då måste man såklart ifrågasätta det som Ulrika tog upp i sitt anförande: de tre L:en som Anna Ekström anger, alltså lärare, likvärdighet och långsiktighet. Är det långsiktigt att ha ett system som gör att elever stängs ute från den ena dagen till den andra? Det tycker inte vi. Det är klart att vi måste titta på kvaliteten. Är det god kvalitet i alla våra skolor? Vi ska inte ha dåliga skolor. Vi ska ha bra skolor.

Anf. 105 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Tack för förtydligandet och svaret, Gunilla Svantorp! Jag är lite förvånad över att det är så likt det som alliansregeringen sa under sina åtta år om att öka jämlikheten och göra satsningar på tidigt stöd, som lyftes fram som ett sätt att höja förväntningarna. Det är precis det vi har jobbat med, kopplat till att få fler speciallärare och fler möjligheter att höja kunskapsnivån och läraryrkets attraktivitet. Det bidrar väl till att det är ganska likt det som tidigare har varit.

Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga. Gunilla Svantorp sa att man ska minska barngruppernas storlek. OECD lyfte upp behovet av att satsa på lärares kompetens och hur mycket viktigare det är än att minska barngruppernas storlek. Nu pratar vi om grundskolan - förskolan finns ju inte med i detta. Därför förvånar det mig lite att man så tydligt biter sig fast i att man ska minska barngruppernas storlek. Det finns ju ganska många skolor som redan i dag har relativt små barngrupper utan att det höjer kvaliteten. På vilket sätt kan man arbeta för att höja kvaliteten där?

Det bekymrar mig om jag uttryckte mig som om Socialdemokraterna är mot friskolor. Det var inte riktigt så jag menade. Jag tycker att det kommunala vetot är ett tydligt sätt att visa att man inte ser friskolornas möjligheter. Men om vi ska dra fram de frågorna finns det exempel på att även kommuner stänger skolor med ganska kort varsel och säger till eleverna att de är hänvisade till en helt annan skola. Över huvud taget, oavsett kommunalt huvudmannaskap eller friskolor, är det oerhört viktigt att eleverna vet vad fortsättningen kommer att bli.

Jag skulle vilja veta lite mer om varför man så tydligt prioriterar att minska barngruppernas storlek i stället för att satsa på lärarna.

Anf. 106 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Nu höll jag på att kalla talmannen för fru.

(TALMANNEN: Det hade gått, det också.)

Ulrika sa att vi satsar på att minska barngruppernas storlek i stället för att satsa på lärarna. Då har inte Ulrika läst någonting av vad vi föreslår.

Vi säger att vi ska satsa på lärarna. Jag har nog sagt det tre gånger nu, men jag kan säga det igen: Det var det som Stefan Löfven sa i regeringsförklaringen - att vi ska höja läraryrkets attraktivitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi avsätter också ett visst antal miljarder för att göra detta. Vi pratar hela tiden om lärarna, hur viktigt det är att det satsas på lärarna och att lärarna känner att vi tror på dem och att de gör ett gott arbete. Det är det vi har sett när vi reser runt i världen. I de länder där man verkligen tror att lärarna gör ett gott arbete lyckas man. Där höjer man skolresultaten. Vi vill också dit. Vi tror på lärarna. Det är klart att vi då avsätter pengar. Men det har inte ni gjort under er tid. Ni har i stället satsat på skattesänkningar.

I budgeten 2014 lade Socialdemokraterna 4,2 miljarder i sitt förslag till utökad utbildningsbudget. Det var sex gånger mer än vad ni lade på den tiden. Det är klart att vi satsar på lärarna.

Ja, vi pratar om att minska barngruppernas storlek. Det är faktiskt det som man möter när man kommer ut i skolan. Jag vet att Ulrika Carlsson är mycket ute i skolorna, precis som vi är. Det man då möter är att lärarna och skolan alldeles på egen hand försöker göra det de kan för att ha små grupper. Men det här ska inte vi bestämma. Därför pratar vi om tidigt stöd. Men tidigt stöd kan ju leda till att man får mindre barngrupper och alltså får större möjligheter att se alla barnen och att sätta in stöd när det behövs.

Nu glömde jag resten.

Anf. 107 Christer Nylander (FP)

Herr talman! Jag har egentligen bara en kort och enkel fråga: Hur anser Gunilla Svantorp att regeringen ska hantera de båda tillkännagivanden som riksdagen snart fattar beslut om?

Anf. 108 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Ja, de ska väl hanteras på samma sätt som regeringen under de gångna åtta åren har hanterat de tillkännagivanden som de fått under den tiden. De ska alltså in i den ordinarie processen. Sedan har vi inte röstat än.

Anf. 109 Christer Nylander (FP)

Herr talman! Om en liten stund, när vi voterar, kan det var så att riksdagen bestämmer att regeringen ska vidta åtgärder för att skolor ska kunna ge elever på gymnasiet och högstadiet ett skriftligt ordningsomdöme och att regeringen ska återkomma med förslag till riksdagen om en tioårig grundskola.

Det är två ganska tydliga saker som man antingen gör eller inte gör. Jag skulle återigen vilja ställa frågan till Gunilla Svantorp: Anser Gunilla Svantorp att regeringen ska göra de två tydliga saker som riksdagen om en liten stund eventuellt fattar beslut om?

Anf. 110 Gunilla Svantorp (S)

Herr talman! Det är klart att jag har respekt för demokratin och respekt för att riksdagen beslutar - jag är ju riksdagsledamot. Det är klart att om riksdagen beslutar en sak måste frågan noga utredas och sedan återkomma hit för beslut.

Anf. 111 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Jag vill först instämma i Gunilla Svantorps anförande och be om ursäkt för om jag kommer att prata lite fort, men ni som är här förstår varför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Vi har i svensk grundskola fantastiska lärare och drivande skolledare, elever som gör enastående prestationer och kockar, kuratorer och personliga assistenter som hjälper till att rusta alla barn och elever. Jag har mött dem i Jönköping, Eskilstuna, Motala, Kalmar, Bredäng, Nybro och Malmö. De finns överallt. Det är vuxna som i sina professioner bistår eleverna i sitt lärande. Och överallt finns det elever som kämpar med sina basfärdigheter, estetiska ämnen, nationella prov, muntliga framträdanden, historiekunskaper och specialarbeten.

Jag säger detta för att jag vill understryka att de som verkar i svensk skola har mycket att vara stolta över även om de står inför stora utmaningar. Stora är också omvärldens förväntningar på att kunskapsresultaten ska vända. Men det är inte bara lärares och elevers uppdrag. Det är ett gemensamt åtagande. Föräldrar, grannar, släkt, vänner, rektorer och kommunpolitiker - alla - måste fundera på hur man talar om skolan.

För oss som är politiker på riksnivå är det helt avgörande att vi nu tar vårt ansvar, gör vår del och inte lägger oss i fel frågor. Den kommande tiden ska vi visa att vi förmår fokusera och avlasta skolan onödig administration och ge läraren mer tid att vara just lärare.

Trots bitvis lite hårt tonläge i den här debatten tror jag att vi har möjligheter att vara konstruktiva i skolpolitiken framöver. Vi måste helt enkelt vara det.

En av punkterna i betänkandet och även en reservation har rubriken "Tioårig grundskola". Låt mig säga att efter uppemot fem år i förskolan väntar tio års lärande i skolans miljö utifrån grundskolans läroplan. Men sexåringens allra första år har konstruerats som ett möte mellan förskolans och skolans pedagogik och struktur. Det är en brygga in i skolans värld med fokus på små barns lärande som vi har valt att kalla förskoleklass. Att skolas in är viktigt. Även om ett fåtal i dag inte deltar vill vi understryka vikten av att alla gör det genom att göra verksamheten obligatorisk så att man i förskoleklassen kan lägga in moment som man därmed vet når alla barn, så att eventuella stöd eller extrautmaningar som barnen behöver ges redan i förskolan, om inte ännu tidigare.

Det är en unik kompetens att kunna läsa små barns utveckling och behov. Det är en kompetens som bland annat förskollärarna besitter. Därför är det en god idé, herr talman, att invänta Ann-Marie Beglers utredning som kommer i höst. Hon har bland annat fått uppdraget att se hur förskolan ska bli obligatorisk - notera att jag inte säger "om" utan "hur" den ska bli obligatorisk - med förskolepedagogiken som fortsatt grund och med ökad likvärdighet.

Sverigedemokraterna vill ha skriftliga ordningsomdömen från första klass. Man vill ha jourskolor för stökiga elever och betyg i årskurs 4, om inte tidigare än så. Man vill skilja flickor och pojkar åt i idrottsundervisningen. Man vill avveckla stödet till genuspedagogik - förhindra inte att barnen styrs av samhällets normer!

Det är inte självklart att politiker lyssnar på professionen. Det är heller inte givet att vi ska lämna en auktoritär skola bakom oss. Jag tycker att de här förslagen förtjänar att belysas. De är tagna direkt ur Sverigedemokraternas reservationer. Jag är övertygad om att stödet är svagt hos både lärare och elever. När det gäller genuspedagogik kallar Sverigedemokraterna det för mycket svagt förankrade politiska teorier som försöker experimentera med eller ändra på våra barns beteendemönster och könsidentitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Antingen är det dålig ironi eller så negligerar ni hela den pågående jämställdhetsdebatten. Har ni missat hur män och kvinnor, redan pojkar och flickor, berövas möjligheter att jobba med det de vill, utöva det fritidsintresse de vill och vara den de vill på grund av starka normer i samhället?

Det är en självklar uppgift, herr talman, att rusta alla barn med kunskaper och färdigheter men också med självförtroende och tron att allt är möjligt. Killar kan bli ingenjörer, elektriker, förskollärare eller undersköterskor, och tjejer kan studera och göra karriär, bli brandmän eller lastbilschaufförer om de vill, inte för att samhällets starka normer tvingar dem eller hindrar dem.

En skola som stärker individen och självbilden rustar för livet. Det är en skola för alla, som elever vill gå i och som lärare vill arbeta på. Dit ska vi.

Anf. 112 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Jag tänker i likhet med Lena Hallengren att det finns en rad olika frågor som vi, precis som med betygsöverenskommelsen, bör kunna resonera vidare om och hitta en långsiktig lösning för, för elevernas bästa och för den svenska skolans bästa. Men jag måste ändå ställa frågan varför en rad olika delar som vi inte verkar vara helt oense om har plockats bort i regeringens budget.

Vi har fått tydliga indikationer på att vi i ett internationellt perspektiv ligger lågt till exempel när det gäller undervisningstid i matematik. Där gjorde alliansregeringen en satsning 2013 på de mindre barnen. I den budget som det fattades beslut om i december fanns det också en finansierad satsning från höstterminen 2016 på matte i årskurs 7-9. Detta plockade regeringen bort.

Mattelyftet var en av de bästa kompetensutvecklingssatsningar som vi har gjort. Det säger Skolverket tydligt. Läslyftet var en vällovlig satsning. Detta plockas bort. Vi anser att karriärtjänster är en viktig del i att ge våra svenska lärare möjligheter till karriär. Allianspartierna satsade på 5 000 extra förstelärare, framför allt förstelärare i utanförskapsområden, samt på premier för de lärare som vi anser att vi behöver satsa extra mycket på och som det råder brist på. Det gäller bland annat matte och naturvetenskap.

Jag försökte få kollegan Jabar Amin att svara på denna fråga. Nu riktar jag den till Lena Hallengren: Varför tar man bort dessa viktiga satsningar?

Anf. 113 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Vi kan ta en liten minibudgetdebatt - det blir alltid så när utskottet ska debattera - även om detta inte riktigt är frågor i det här betänkandet.

Jag vill börja med att säga att vi inte är avvisande när det gäller mer matematik. Jag själv kanske inte hann säga det, men jag vet att Gunilla Svantorp sa det i sitt anförande. Vi vill se timplanen i sin helhet. Det handlar ju om att få ihop detta. Men i grund och botten har regeringen ingen annan uppfattning än att det behövs mer matematik i skolan.

När det gäller karriärtjänsterna tackar jag för möjligheten att få utveckla den frågan lite grann, för jag tycker att det är en väldigt märklig bild som sprids.

Det finns 17 000 karriärtjänster. Nu tror jag faktiskt att jag har hört samtliga företrädare för de fyra borgerliga allianspartierna säga att vi kanske borde göra på ett annat sätt. Vi kanske skulle försöka få dem att vara mer samstämmiga och leda mot skolutveckling. Det kanske inte är så att varje kommun ska ha sitt eget sätt att arbeta med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Jag är övertygad om att karriärtjänster kommer att vara en del av den nationella samlingen där det ju finns 3 miljarder som parterna nu diskuterar användningen för. Jag är inte med där, så jag har ingen insyn och kan inte säga att jag vet, men det skulle förvåna mig mycket om det inte fanns den typen av inslag, och då är 3 miljarder en stor satsning.

Jag skulle i min tur vilja fråga Camilla Waltersson Grönvall om hon kan tala om hur mycket pengar som låg i Alliansens budget för just de här 5 000 karriärtjänsterna eftersom det är en stor kostnad förknippad med dem.

Jag ska ta en pengafråga till. 600 miljoner till skolsamverkan i utanförskapsområden kan leda till olika insatser beroende på vad skolorna anser vara det mest väsentliga. Det kan handla om fortbildning för lärarna, förstelärare eller någonting annat, men det ska göras skolprogram för utanförskapsområden, där inte lösningen är given.

Anf. 114 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Det har gått ganska lång tid, betydligt mer än de där 100 dagarna som utbildningsministern sa sig behöva för att komma till rätta med skolans problem. Vi kan ändå konstatera att regeringens verktygslåda när det gäller skolan är ganska tom.

Vi välkomnar de 3 miljarderna till lönesatsning. Jag tror att det är viktigt att vi satsar på lönerna. Men jag tror också att det är viktigt att vi belyser det faktum att vi faktiskt vände den negativa löneutvecklingen för svenska lärare redan 2011. Enligt Lärarförbundets egna beräkningar har de svenska lärarna sedan 2011 haft en löneökning på 1-2 procent mer än ett genomsnitt av övriga lönegrupper, och man har räknat ut att det har inneburit en löneökning på mellan 1 300 och 1 400 kronor i månaden.

Vi har alltså gjort en ganska rejäl satsning. De lyft man har gjort för de svenska lärarna har resulterat i att vi har en löneökning för de svenska lärarna som ligger betydligt över övriga lönegrupper, och det tycker jag är viktigt att markera.

Jag vill också ställa samma fråga som min kollega Christer Nylander ställde till Gunilla Svantorp nyss: Hur tänker Lena Hallengren att regeringen ska hantera de tillkännagivanden som riksdagen högst troligen tänker rösta om om en timme? En viktig del i detta är den tioåriga grundskolan och de tydliga signaler som riksdagen nu ger regeringen.

Anf. 115 Lena Hallengren (S)

Herr talman! Först vill jag säga att jag tycker att det är lite småtramsigt att prata om 100 dagar i ett läge där regeringens budget inte ens var den som vann i riksdagen. Det är klart att det då är lite svårare att driva både skolutveckling och genomföra de insatser man hade planerat.

Att det sedan finns idéer och tankar tror jag faktiskt i ärlighetens namn inte att Camilla Waltersson Grönvall har några tvivel om. Hon missar att tala om att 26 miljoner kronor är budgeterat för karriärtjänster. Den verkliga kostnaden är 500 miljoner kronor, så det återstår väl att visa det i kommande budgetar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Kommunerna har bidragit till att höja lönerna, det är alldeles riktigt. De har det ganska knapert däremot. De har det inte så lätt att hantera både de välfärdsutmaningar som finns och samtidigt höja löner. Därför skulle jag säga att det är välkommet att regeringen nu har de här 3 miljarderna som ska bidra till att också höja lönerna.

Hur hanterar man tillkännagivanden? Det skulle vi kunna ha en lång diskussion om. Det är väl ganska allmänt och inte specifikt för just den här debatten. Däremot tycker jag att det finns en konstig bild av att ett tillkännagivande är något annat än ett tillkännagivande. Regeringen har nu klart för sig vilken majoritet som finns i riksdagen för vilket beslut. Nu ska regeringen arbeta vidare med detta.

Jag hade bara ett anförande på fyra minuter och valde ändå att fokusera på just tioårig grundskola för att kunna ge en del av de svar som jag märker att Alliansens partier efterlyser. Då vore det ju önskvärt om ni lyssnade på vad vi sa.

Vi säger att vi vill ha en tioårig grundskola men att det ska vara möjligt att ha förskollärare det första året. Hade Camilla Waltersson Grönvall haft möjligheten till en replik skulle hon ha fått utveckla varför förskollärarna inte kan få arbeta kvar i förskoleklass. Det är ju den enda stötestenen som återstår, och jag är även där hoppfull om att vi kan finna varandra.

Anf. 116 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle ge Lena Hallengren lite mer tid så att hon inte behöver tala så fort och så att hon kan utveckla en del saker när det gäller dessa frågor.

Jag skulle vilja fortsätta där det tidigare replikskiftet slutade, nämligen om förskoleklassen och att den ska bli obligatorisk. Jag tyckte att Lena Hallengren mot slutet av replikskiftet ändå lyfte in behovet av en tioårig grundskola. Som det ser ut i dag har förskoleklassen många gånger blivit en sluss in i skolan. Visst är det viktigt att det sker en övergång och att de så kallade olika pedagogikerna får möta varandra på ett bra sätt. Samtidigt vet vi att ett tidigt lärande är viktigt liksom att tidigt få stöd om man behöver det. Det är också viktigt att tidigt möta lärare som på olika sätt lyfter in både språkutveckling, matematikutveckling och andra delar.

Det vi pratar om från Alliansens sida handlar om att den nya årskurs 1 blir från sex års ålder. I vår skrivning står det också om vikten av att förskolepedagogiken kommer in i grundskolan på ett bra sätt. Men man kanske inte behöver ha ett helt år på sig, utan man kan ganska fort få möjligheten.

I anförandet tidigare lät det som att först har man fem år i förskolan och sedan har man tio år i grundskolan, och det är väl bra om man får vänta så länge som möjligt innan man måste börja i grundskolan. Jag hoppas att det inte var det Lena Hallengren sa, utan att man just ser möjligheten till att påbörja lärandeutvecklingen och också få det stöd man behöver, inte minst när det gäller den språkliga utvecklingen som vi vet att för få elever får i dag.

Anf. 117 Lena Hallengren (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Herr talman! Vi har väl alla lite att jobba med när det gäller att försöka förstå varandra snarare än att missförstå varandra.

Det är naturligtvis så att man har ett lärande under fem år i förskolan. Men vi kan väl alla vara överens om att man oftast då är i vissa lokaler med viss personal, viss struktur och en egen läroplan, och därefter börjar man i stället i skolans lokaler.

I dag är första året någonting som vi kallar förskoleklass. Vi har i utskottets regi fått en föredragning från Skolverket som har gjort en kartläggning. De avråder inte alls utskottet från att fortsätta ha någonting som heter förskoleklass, men de visade på en hel del förbättringsområden där vi behöver jobba med likvärdigheten.

Jag vill nog påstå att vi inte har jobbat särskilt mycket med att försöka utveckla förskoleklassen, och jag tror att det är dags att vi gör det. Alternativet är inte bara att säga att årskurs 1 blir ett år tidigare och så utbilda bort alla förskollärare till grundlärare. Om jag får anlägga ytterligare en aspekt på det så är det ett faktum att vi har ganska svårt med lärarrekryteringen framöver. Att då utbilda bort förskollärare så att de inte ska vara behöriga att arbeta i förskoleklass längre är något som vi kraftigt motsätter oss.

Däremot är det naturligtvis så att en förskollärare kan bedöma barns utveckling och deras behov av lärande utifrån sina förutsättningar. Nu är snart läsa-skriva-räkna-garantin på plats som vi gemensamt har arbetat för, och med den måste naturligtvis både förskollärarna i förskoleklass och grundlärarna i årskurs 1 arbeta ur olika aspekter. Det är ju inte så att det arbetet ska börja i årskurs 1. Det tror jag, om jag inte minns fel, att utbildningsministern också har beskrivit för oss alla i utskottet.

Jag tror inte att min son i förskoleklass är den enda som har jobbat med just matematik, att knäcka läskoden, hålla på med fem- och tioskutt och väldigt mycket annat. Det är ett lärande som sker även i förskoleklass, men den där skola-in-perioden och ett långsamt övergående till det som är lite mer traditionell skola tror jag faktiskt är någonting som är ganska klokt, och jag tycker inte att någon har avrått oss från detta.

Anf. 118 Ulrika Carlsson i Skövde (C)

Herr talman! Centerpartiet föreslog redan från början när förskoleklassen infördes 1998 att den skulle bli obligatorisk, och det var väl klokt redan då. Vi har också föreslagit det som vi kallar för flexibel skolstart. Det har utretts, och man har tittat på både fördelar och nackdelar. Jag tror att det är det som vi egentligen på lite olika sätt är ute efter: att man faktiskt ska få möjligheten att bli utmanad och mötas som individ och inte, som det tyvärr ändå har blivit på en del ställen, hamna i lite mer av en stängd sluss.

Jag tycker att det är lite olyckligt att säga att man vill utbilda bort. Min erfarenhet är att när fritidspedagoger och förskollärare utbildar sig till grundlärare och då har en dubbel kompetens så är det viktigt för skolan att ha de dubbla kompetenserna, inte alltid hos två olika individer. Det är ett sätt att få möjlighet att bygga på sin kompetens och också göra karriär, vilket är viktigt för skolan.

Jag är också nyfiken på hur man kan bygga in frågan om flexibel skolstart, även om det inte precis fanns med i betänkandet. Men kan Lena Hallengren lyfta upp den frågan lite grann, kopplat till att skapa en organisatorisk förutsättning för att kunna arbeta även på det sättet?

Anf. 119 Lena Hallengren (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

Herr talman! Skolan fungerar olika på olika ställen i landet utifrån hur många elever den har, var den ligger, vilka kompetenser lärarna har och så vidare. På samma sätt är det såklart med den sluss eller bro in - beskriv det hur ni vill - som förskoleklassen förväntas vara. Ambitionen är såklart att det ska vara flexibelt.

Jag minns verkligen debatten om flexibel skolstart. Även om jag inte själv hade barn i förskolan i början av 2000-talet var jag förskoleminister i fyra år, och jag märkte att den debatten på något sätt ebbade ut lite i och med att förskoleklassen fyllde mycket av de behov som föräldrar kände. Det handlade om funderingar som till exempel: "Ska mitt barn börja nu? Ska barnet gå kvar? Ska barnet börja som fem, sex- eller sjuåring?" Nu behöver man inte stå inför ett sådant, som man upplever det som förälder, ganska dramatiskt val om barnet ska gå kvar ett år till eller inte. I princip alla sexåringar börjar förskoleklass.

Men det gäller att få en flexibilitet. Man får ändå säga att förskoleklassen är en ganska ny skolform. Hur hittar vi sätt för att underlätta samarbetet mellan professioner? Jag har inget alls emot dubbla kompetenser. Men jag är också realist och funderar över hur mycket utbildning det är rimligt att förvänta sig att en lärare som arbetar med de tidiga årskurserna ska ha. De kommer nästan att bli de mest välutbildade lärarna vi har i skolsystemet. Och jag är inte säker på att vi avlönar dem därefter.

Dessutom är risken stor för att man framöver, när de som i dag är förskollärare har kompletterat sin utbildning, kommer att få rekrytera grundskollärare till förskoleklasserna eftersom de inte har de dubbla kompetenserna. Jag blir mest bekymrad över att förskolans pedagogik långsamt försvinner när man blir en del av en stor skola. Jag vill på olika sätt värna förskolepedagogiken, men i en god dialog.

Vi bör ta vara på Skolverkets kartläggning över vad vi kan göra och vad vi behöver göra för att få en mer jämlik förskoleklass. På samma sätt som det spelar roll vilken förskola man går på i fem år, spelar det roll vilken förskoleklass man hamnar i och vilken skola man sedan går på. Allt detta måste vi arbeta för.

Anf. 120 Erik Bengtzboe (M)

Herr talman! Året var 2013. Xi Jinping blev president i Kina. Candy Crush, världens mest spelade mobilspel, lanserades. Katolikerna fick en ny påve. Kroatien gick med i EU. Och PISA-rapporten slog ned som en bomb i det politiska Sverige. Helt plötsligt var två uppsättningar av fyra bokstäver, PISA och OECD, något som varenda svensk hade en relation till, oavsett om man var skolpolitiker eller inte.

Häromveckan presenterade OECD en ny, fördjupad studie av Sverige som en uppföljning av detta. Den fördjupade studien beställdes efter att vi 2013 fick de resultat som pekade på att Sverige hade tappat i 30 år. Den nya rapporten pekar ut en rad områden där Sverige kan bli bättre och en rad områden där vi har blivit bättre. Men den pekar också ut några områden där man fortfarande tycker att Sverige är bra.

Man betonar framför allt det stora, starka och gemensamma politiska stödet för en likvärdig skola för alla, utan krav på egenfinansiering. Man betonar att det finns en långsiktighet i det politiska systemet och att det finns ett stort intresse för att skapa en skola där varje elev ska komma till sin rätt, få det stöd som behövs och få tryggheten och kunskapen i en jämlik skola. Det lyfts fram som något otroligt positivt. Det tycker jag är värt att komma ihåg när vi debatterar de här sakerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skolväsendet

När vi nu debatterar skolväsendet och går igenom samtliga motioner som ska hanteras är det, även om vi delar ett stort intresse för en gemensam skola, samtidigt uppenbart att regeringsunderlaget har lägre ambitioner. Detta är lite ryckt ur sitt sammanhang men likväl; när det diskuterades andra saker sa en företrädare för regeringsunderlaget att det räcker gott och väl som det är i dag. Det tycker jag är ganska talande.

Man är emot utvecklad hbtq-kompetens, emot utveckling av elevhälsan, emot utökade elevhälsosamtal, emot utökad undervisningstid i idrott, emot utökad matematikundervisning, emot fler förstelärare i utsatta områden och emot en tioårig grundskola. Och man är för att försvaga det fria skolvalet och i stället införa ett kommunalt veto.

Man är emot. Man är tveksam. Man skjuter på framtiden eller paketerar om, vilket blir uppenbart när företrädare för regeringspartiet står i talarstolen och talar om Lågstadielyftet. Det var en satsning från alliansregeringen som sedan har paketerats om till ett lågstadielöfte.

Den tioåriga grundskolan är kanske det absolut tydligaste exemplet på att man väljer att skjuta på framtiden i stället för att ta tag i de utmaningar som man ser.

Detsamma, och det kanske viktigaste inslaget i debatten, gäller dock synen på makten över skolan, på vem skolan finns till för och på vem som vet bäst vad som fungerar bra i den svenska skolan. När vi diskuterar det fria skolvalet, när vi diskuterar kommunalt veto, uppstår en fundamental skillnad mellan Alliansen och regeringsunderlaget. Regeringen sätter tydligt ned foten och menar att politiker minsann vet bättre än elever och föräldrar själva gör. Trots att bland annat Lärarförbundet har konstaterat att kommunalt veto skulle leda till ökad segregation, och trots att flera andra har konstaterat samma sak kör man på ändå. Man ignorerar det som OECD säger. Man drar undan de satsningar som spelar roll och väljer i stället att fokusera på det som känns bra i magen.

Det talades tidigare om vikten av höga förväntningar. Ja, det behöver svensk skola. Och det behövs hela vägen från Sveriges riksdag genom alla lärare. Men en viktig fråga att kunna besvara, för att kunna höja förväntningarna och kunna diskutera tillsammans är - jag citerar August Palm - "Vad vilja Socialdemokraterna?"

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)