Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av försvarsminister Pål Jonson, migrationsminister Johan Forssell, bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa och sjukvårdsminister Elisabet Lann.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Försvarsminister Pål Jonson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Under de senaste veckorna har vi hört personal från förlossningsvården i Skåne beskriva konsekvenserna av tuffa besparingar. Personalen hinner inte ta rast, och den hinner inte heller göra sitt jobb. Patienter ringer på klockan utan att någon kommer, och blodiga lakan byts inte ut. De nyfödda barnen torkas dessutom med det papper som är billigt i stället för med de mjuka, men dyrare, tvättlapparna.

Det är en beskrivning som lämnar få oberörda, men regeringen gick till motattack. Kulturministern var mest kreativ och använde AI för att bevisa att personalen for med osanning, vilket blev rätt genant när personalen och medierna kunde bevisa att det faktiskt förhöll sig så som de beskrivit det.

Frågan går därför till sjukvårdsministern. Tycker hon att det är regeringens uppgift att ifrågasätta den personal som larmar om brister i vården, eller tycker hon att det är regeringens uppgift att lyssna och, om det behövs, vidta åtgärd?

Fru talman! Jag tycker att det är jättebra när sjukvårdspersonal vittnar om hur det är i sjukvården och att politiker ska lyssna på det. Svaret på frågan är alltså att politikens roll inte är att ifrågasätta det.

Däremot tycker jag att det är problematiskt när man använder personal och vård som slagträ i en politisk debatt på ett ohederligt sätt, vilket är fallet här. Socialdemokraterna målar nämligen upp en skrämselbild av hur det står till med förlossningsvården i Sverige trots att de själva gjorde mycket större neddragningar på den budgetposten när de styrde. Det gjordes i en tid då det var ungefär 17 000 fler förlossningar i Sverige och en riktig förlossningskris.

Jag tycker att detta är en fråga som förtjänar respekt och ärlighet. Det är mitt svar.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen tar alltså personalen på allvar. Det är bra. Regeringen talar också om statsbidrag. Det är också bra.

När man läser regeringens budget ser man dock svart på vitt att den sparar. Förra året fick regionerna 1,6 miljarder i riktade statsbidrag till mödrahälsovård, förlossningsvård och flickors och kvinnors hälsa. I år är det 1 miljard, det vill säga 600 miljoner kronor mindre. Hur kan sjukvårdsministern försvara att hon sparar på förlossningsvården samtidigt som personalen inte hinner med?

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt att påminna om att det är regionerna som ansvarar för att finansiera sin sjukvård. Statsbidragen går till att utveckla vården. Det här bidraget har varit kortsiktigt, höll jag på att säga – det har hela tiden varit ettårigt eller på få år. Det har alltså inte varit en ramhöjning.

När Socialdemokraterna styrde drog de först ned med 200 miljoner, och året efter drog de ned med 600 miljoner. Detta skedde under en förlossningskris i Sverige då det föddes ungefär 17 000 fler barn. 17 000 normalförlossningar kostar ungefär 680 miljoner kronor.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går också till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Regeringen har under den här mandatperioden avsatt ungefär 25 miljarder kronor för att just korta vårdköerna. De villkorade statsbidragen förbinder regionerna att faktiskt prioritera vårdköerna, och det har nu gett resultat över hela landet.

Olika regioner använder dock stödet i varierande grad. Som exempel har vi socialdemokratiskt styrda Region Stockholm: Det är den enda regionen där vårdköerna verkar öka just nu – samtidigt som den går med ett stort överskott och inte lyckas hämta hem det här stödet som vi erbjuder från statligt håll. Det väcker naturligtvis frågan vilka regioner som faktiskt använder resurserna väl och hur behovet av statligt stöd ser ut framöver.

Därför är min fråga till ministern om hon möjligtvis kan ge en övergripande bild av hur regionerna har nyttjat de riktade statsbidragen för att korta vårdköerna.

(Applåder)

Fru talman! De här 25 miljarderna har fördelats på flera sätt. Alla är inte riktade till specifika insatser, utan det är bara under de två senaste åren som vi har haft de här medlen – 1 miljard förra året och 750 miljoner i år – som riktar sig till specifika engångsinsatser.

Vi kan se att regionernas nyttjande av de medlen skiljer sig väldigt mycket åt, och där sticker Stockholm ut: Trots att var femte kvinna väntar olagligt länge på att få en framfallsoperation i Stockholmsregionen använder regionen bara 10 procent av det statliga stödet. Tittar vi ut över landet ser vi att antalet som väntar olagligt länge på just framfallsoperation har minskat med 66 procent.

Det är alltså olyckligt att alla regioner inte använder det här stödet, men till exempel Gotland använder 100 procent. Jämtland använder 100 procent, och Skåne använder 80 procent. Det finns alltså många regioner som är bra på att nyttja det här stödet för att korta sina köer och öka tillgängligheten. Några är dock betydligt sämre.

Fru talman! Jag tackar ministern för den upplysningen.

Den naturliga följdfrågan blir ju vad vi gör med de regioner som inte nyttjar den här möjligheten och där patienterna till följd av det faktiskt drabbas, trots de goda förutsättningarna. Det handlar om 21 regioner, vilket egentligen innebär 21 potentiella felkällor i det här fallet. Nu har vi ju haft en vårdgaranti som man i många fall i praktiken har struntat i, och jag vet att vi lägger fram skarpa förslag om att skärpa tidsgränserna och kanske införa ekonomiska sanktioner. Men vad gör vi med regionerna som inte nyttjar den här möjligheten?

(Applåder)

Fru talman! Just det som frågeställaren nämner här på slutet är sådana saker som vi tittar på för att kunna sätta ytterligare press på regionerna. Utöver att sätta press på regionerna har vi bjudit in dem till en dialog om hur vi ska använda de här medlen bättre. De har fått skicka in önskemål om vilka områden som skulle lämpa sig för den här typen av statsbidrag. Det har varit med i den dialogen. Trots att vissa hävdar annorlunda i debattartiklar har regionerna fått vara delaktiga i att ta fram det här arbetssättet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Lann.

Regeringen presenterade för två veckor sedan siffror över hur mycket vårdköerna har minskat under mandatperioden, alltså minskningen av antalet personer som står i vårdkö mellan första besök och operation eller åtgärd inom specialistvården. Vi har tittat på detta, och mellan januari 2023 och januari 2026 gick antalet ned med 8,9 procent. Mellan oktober 2022 och januari 2026 minskade antalet med 13 procent. Det är en betydligt mindre minskning än de 28 procent som regeringen presenterade för medierna vid presskonferensen.

En anledning till att regeringens siffror blev fel, eller i alla fall missvisande, är att den exkluderade nio regioner ur statistiken. Om man räknar in samtliga regioner och tittar på samma period som regeringen gjorde inför sin pressträff kommer man alltså fram till andra siffror. Våra siffror kommer från SKR.

Jag frågar mig verkligen: Varför valde ministern att presentera siffror som inte håller hela vägen?

(Applåder)

Fru talman! Vi använder ett etablerat statistikmått där man rensar för säsongsvariationer. Vi har alltså lämnat det där med att rycka enstaka månader som det passar oss, för det ger en väldigt missvisande bild. Det är viktigt att rensa för säsongsvariationer, så att medborgarna får en rättvis bild av trenderna och vartåt det går.

Skälet till att vi inte räknar med de nio regioner som byter journalsystem är att siffrorna inte är tillförlitliga. Det handlar inte genomgående om regioner som har problem. Välskötta regioner – om jag får uttrycka mig lite slarvigt – med goda resultat i mätningar, exempelvis Halland, finns med bland dem som byter journalsystem. Det vore dock missvisande att använda statistik när det inte finns tillförlitliga data. Detta har varit ett problem tidigare.

Nu tar Socialstyrelsen över hanteringen av dessa data. Det som vi redovisar kommer fortfarande från SKR, men vi redovisar inte siffrorna för dem som byter journalsystem. De säger själva att siffrorna inte är tillförlitliga i det här läget.

Fru talman! Regeringen använder alltså data som exkluderar de regioner som har bytt eller byter journalsystem. Det går att få tag på de siffrorna. De nio regioner som det handlar om är Blekinge, Dalarna, Gävleborg, Halland, Norrbotten, Sörmland, Västerbotten, Västernorrland och Örebro. På det här viset slipper ni inkludera dem; en del av dessa regioner hade nämligen ganska dåliga siffror.

Det är väldigt missvisande att säga att vårdköerna har minskat med 28 procent. Vi tycker att det är jättebra att de minskar, men det vore superbra med siffror som alla kan ställa sig bakom.

(Applåder)

Fru talman! Det viktiga är ju att vi använder samma mått hela tiden. Vi kan inte använda information som inte är tillförlitlig på grund av att man byter journalsystem och inte har ordning på sina siffror.

Dessa nio regioner är också exkluderade från siffrorna från 2022. Vi använder alltså hela tiden samma regioner. Det är ju så vi kan se att antalet patienter som får vänta olagligt länge har gått ned med 28 procent. Vi ser också att antalet insatser har ökat med över 40 000.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen påstår att man har stoppat tonårsutvisningarna. Vi kan dock konstatera att man inte har gjort det – tonårsutvisningarna fortsätter. Jag kan till exempel nämna Donya och Darya; jag har deras beslut här i min hand.

Migrationsministern säger att människor som Donya och Darya, som sitter i det krigshärjade Iran, kan ansöka om att få komma tillbaka, men verkligheten är ju att de får avslag när de ansöker. Det handlar inte om detta specifika fall utan om det generella regelverket. Orsaken till att de får avslag är att de har familj här i Sverige och att det finns andra skäl till att de skulle vilja komma till Sverige än att de ska studera. Självklart finns det andra skäl! De vill tillbaka till den familj som Tidöregeringen har utvisat dem ifrån.

Hur tänker migrationsministern säkerställa att alla de tonåringar som regeringen har utvisat får möjlighet att komma tillbaka när de ansöker, så att detta inte bara blir en slogan från regeringen för att det ska låta lite bättre när folk utvisas?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, för frågan!

Det här är ju en lagstiftning som det fattades beslut om i full politisk enighet år 2016. Centerpartiet stod bakom den. Centerpartiet hade sedan sex år på sig att ta fram en permanent lösning men lyckades inte med det. Intresset verkar ha vaknat för några veckor sedan efter att medier börjat skriva om detta.

Från regeringens sida har vi agerat på ett annat sätt. Vi började redan under förra året att ta fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det är klart att de ska kunna studera klart på gymnasiet. Det är klart att de ska kunna bygga sig en framtid här. Med det sagt är det naturligtvis också så att de sedan måste ha ett uppehållstillstånd i Sverige. De måste arbeta eller studera.

Vi arbetar för högtryck med att ta fram en permanent lösning. Jag kan också konstatera att Migrationsverket har valt att pausa ärendehanteringen i avvaktan på detta.

Fru talman! Jag kan bara konstatera att det var år 2023 som man tog bort ömmande skäl. Det var Tidöregeringen, tillsammans med sossarna, som gjorde att dessa människor inte fick en chans att stanna kvar. Det vill jag ha sagt.

Frågan här är: Får de komma tillbaka? Det regelverket tittar inte regeringen på just nu. Som sökande får man avslag för att man har familj här och för att det finns andra skäl till att man vill komma till Sverige än att man ska studera eller jobba. Just detta tittar regeringen inte på.

Därför frågar jag igen om regeringen på riktigt vill göra någonting åt den här situationen.

Fru talman! Vi arbetar som sagt för högtryck med detta. Jag önskar såklart att vi inte hade varit i den här situationen. Jag önskar att det hade funnits en permanent lösning redan för sex år sedan. Jag konstaterar att Migrationsverket säger att den förändring som Niels Paarup-Petersen nämnde har haft en oklar betydelse för den här gruppen. Migrationsverket säger också att antalet tonårsutvisningar har gått ned.

Jag kan ge ett tydligt besked: Vi kommer inte att anta några rättsosäkra gymnasielagar. Vi kommer inte att ha några amnestier. Vi ska inte öka asylinvandringen till Sverige kraftigt, för det skulle försämra våra möjligheter att lyckas med integrationen. Där tycker nog Niels Paarup-Petersen och jag helt olika.

(Applåder)

Fru talman! Många av oss har reagerat på rapporterna om stora nedskärningar på förlossningsvården i min hemstad Malmö de senaste veckorna. Sjukvården i Region Skåne, och i flera andra regioner i Sverige, har gått med mångmiljardunderskott under flera års tid. Stora besparingar på både personal och arbetsmiljö genomförs just nu på sjukhusen, bland annat på BB i Malmö. Anledningen är att regeringen inte har gett tillräckligt med statsbidrag till regionerna och att det lokala Tidöstyret har vägrat att höja regionskatten för att kompensera för underskottet.

Häromveckan meddelade regeringen också att man vill straffa kommuner och regioner som höjer skatten framöver. Min fråga till sjukvårdsministern blir därför: Hur ska regioner i Sverige kunna bedriva en fungerande sjukvård för medborgarna om de varken från staten eller via skatteintäkter får tillräckligt med pengar för att finansiera den?

Fru talman! Hur kommuner och regioner ska kunna höja skatten för att lägga pengar på onödiga saker, så att säga, är en fråga som bereds.

Det är glasklart att sjukvårdsuppdraget är regionernas ansvar. De har beskattningsrätt för att finansiera sin sjukvård.

Problemen i Region Skåne är inte nya, utan de har funnits under mycket lång tid och även under tidigare styren. Det är svårt för regionen att få ordning på sin ekonomi, men det går åt rätt håll. Jag vill också nämna att Region Skåne är den region som har lyckats bäst med att korta köerna – betydligt bättre än andra regioner. Man har dessutom minskat beroendet av hyrpersonal kraftigt.

Det händer alltså riktigt bra saker i Region Skåne, men jag tycker att det är svårt att diskutera enskilda regioner i detta forum.

Fru talman! Nu har ju besparingarna i Region Skåne varit betydligt mindre eftersom man inte har uppnått budget. Man har gått med flera miljarder i underskott under flera års tid.

Min fråga är: Hur ska regionerna kunna finansiera vården om de inte ska få höja skatten? Detta är, som statsrådet sa, visserligen en fråga som bereds, men regeringen har uttalat ambitionen att regionerna och kommunerna ska straffas om de höjer skatten. Hur ska de finansiera vården om de inte får tillräckligt med pengar?

Fru talman! Just den här utredningen är en fråga som inte ligger på mitt bord. Intentionen med utredningen är att regioner och kommuner inte ska kunna slösa med skattemedel eller strunta i sin kärnverksamhet och sitt kärnuppdrag. Det här är, återigen, en fråga som ligger utanför mitt departement och frågeställningen om sjukvården. Vi vet dock, eftersom vi har utrett frågan om regionernas ansvar, att den långsiktiga finansieringen är en riktig utmaning för regionerna med det system vi har.

Fru talman! Min fråga går till utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

Ministern har engagerat sig mycket för den framgångsrika exporten från den svenska dataspelsbranschen. Senast hade vi förmånen att ha ministern på besök i Malmö för att träffa ett av de företag där 95 procent av försäljningen sker i andra länder än Sverige.

Det finns få kulturella verksamheter som överbryggar skillnader så mycket som idrott och datorspelande. Vi ser hur andra länder kraftigt subventionerar för att stödja branschen och snedvrida konkurrensen. Här behövs hjälp för att stoppa en skadlig utveckling i en bransch som mycket väl kan stå på egna ben.

Min fråga till ministern är därför: Vad kan du som minister för utrikeshandel bidra med för att den svenska datorspelsexporten ska kunna fortsätta att växa?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Svensk datorspelsbransch är en av de branscher som växer absolut snabbast, vilket är mycket glädjande både för mig som spelare och för svensk ekonomi genom ökade skatteintäkter. Det var dessutom ett mycket givande besök.

Vi gör flera olika saker, och på ett sätt är ett utvecklande företag precis som vilket företag som helst. Vi gör det nu enklare och billigare att driva och äga företag i Sverige, och vi sänker arbetsgivaravgifterna för unga. Migrationsministern har också förtjänstfullt fått ned handläggningstiderna kraftigt för högkvalificerad arbetskraftsinvandring, från över hundra dagar till att nu närma sig två veckor. Det är också viktigt för denna bransch.

Jag ska även vara lite teknisk. Det pågår just nu förhandlingar i WTO där en del länder inte vill förlänga förbudet mot att införa tullar på streamningstjänster, däribland datorspel. Här agerar regeringen för att detta förbud ska fortsätta att gälla, vilket är viktigt för framför allt denna bransch.

Fru talman! Är det ministerns uppfattning att Sveriges ambassader och konsulat i tillräcklig omfattning känner till den framgångsrika svenska kulturella och kreativa näringen och hjälper företagen att nå ut i hela världen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.

Vi gör ett ganska stort omtag vad gäller både Business Swedens och ambassadernas arbete kopplat till just främjande. I ärlighetens namn varierar det nog hur erfarna de är när det gäller just denna bransch. Men vi vill att fler framför allt små och medelstora företag ska få dra nytta av att de fantastiska ambassaderna och ambassadörerna kan koppla ihop dem med rätt personer i respektive land, och det sker just nu ett stort arbete för att göra ambassaderna mer kommersiellt orienterade.

Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson.

För en tid sedan uttalade Socialdemokraternas statsministerkandidat följande om kärnvapen: ”Även i dag har ju Europa kärnvapen så vi kan bomba Ryssland sönder och samman.”

Fru talman! Man behöver inte vara särdeles kunnig i internationell politik eller säkerhetspolitik för att förstå att detta kan uppfattas synnerligen hotfullt.

Jag undrar därför: Hur har regeringen reagerat på detta uttalande?

Fru talman! Jag tackar Magnus Jacobsson för frågan.

När man uttalar sig om kärnvapen finns det skäl att vara extra noga med att uttala sig både välinformerat och eftertänksamt.

Kammaren fattade ett totalförsvarsbeslut i december 2024, och i det står det klart och tydligt att det är USA:s utsträckta kärnvapenavskräckning som gör Natos kärnvapenavskräckning trovärdig. Europa har alltså inte en egen förmåga i det avseendet.

Den andra dimensionen av det framgår också i Natos strategiska koncept. Kärnvapen har man inte för att vinna krig utan för att se till att det inte blir krig. Det fundamentala är att kärnvapen är till för avskräckning.

Därför finns det skäl att rikta kritik mot uttalandet.

Vi söker dock inte konfrontation i dessa frågor, och jag noterar att Magdalena Andersson har sagt att Socialdemokraterna är villiga att informera sig bättre, också kopplat till det franska initiativet.

Fru talman! Vi ska kanske inte överdriva Rysslands förmåga, för man har varken klarat av Venezuela, Syrien, Iran eller Ukraina. Men vi ska inte heller underskatta Rysslands förmåga, framför allt i vårt närområde.

Min följdfråga blir därför: Ökar ett sådant här uttalande säkerhetshotet mot Sverige?

Fru talman! Jag ska vara försiktig med att värdera det. Jag uppmanar alla som diskuterar kärnvapenfrågor att uttrycka sig välinformerat, eftertänksamt och lågmält snarare än bullrigt. Därför har vi också sagt till oppositionen att vi inte söker konfrontation utan breda överenskommelser i säkerhets- och försvarspolitiken.

Uttalandet var olyckligt, men jag har inget behov av att märka ord. Jag välkomnar i stället att Socialdemokraterna öppnar för att fördjupa dialogen med regeringen kopplat till det franska initiativet på detta område.

Fru talman och statsrådet Forssell!

Kriget vid Persiska viken riskerar att få långtgående humanitära konsekvenser och kan, som vi har sett vid tidigare konflikter i närområdet, snabbt leda till ökade flyktingströmmar till Europa. Erfarenheterna från 2015 visar hur snabbt situationen kan förändras och hur stora krav då ställs på såväl mottagningssystem som gränskontroller och samordning inom EU. Sedan dess har EU enats om en migrationspakt med samordnad asylpolitik, som troligen har ökat beredskapen.

Min fråga till statsrådet är: Vilken konkret beredskap finns i Sverige och inom EU för att hantera ett scenario med kraftigt ökade flyktingströmmar till följd av konflikten i regionen?

Fru talman! Jag tackar Anders Ekegren för frågan.

Det är korrekt att situationen är svår, inte bara på detta område utan på en lång rad andra områden, och vi står potentiellt sett inför en ännu mer riskabel situation. I dag är det omöjligt att veta hur detta kommer att utspela sig, men det man kan göra är att ha beredskap för olika situationer.

När EU:s migrationsministrar nyligen träffades stod denna fråga högt upp på dagordningen. Det handlade både om att diskutera beredskap och utbyta information. Det är inte alltid enkelt att få information om vad som händer inom Iran, men vi kan se att det kommer många människor till Libanon. Än så länge ser vi inga stora flyktingströmmar till Europa, inte så som vi såg för tio år sedan. Man ska dock veta att för tio år sedan var det en gradvis förändring som sedan snabbt tog fart. Mycket kan alltså fortfarande hända.

Vi står i nära kontakt med Migrationsverket och våra partner på EU-sidan och har beredskap att agera.

Fru talman! Det bor väldigt många människor i Libanon och Iran, sammanlagt över 100 miljoner. Om flyktingströmmarna skulle öka väldigt snabbt, har Sverige och EU då kapacitet att också jobba väldigt snabbt?

Fru talman! Vi har alltid beredskap att arbeta väldigt snabbt när så behövs. Men man ska också ta rätt beslut. För regeringen är det helt uteslutet med en upprepning av det som skedde för tio år sedan med den flyktingkris som följde eftersom det skulle omöjliggöra integration.

Vi står som sagt i nära kontakt och har beredskap att agera och vara med att skapa säkra områden på plats. Vi kan också hjälpa till på andra sätt, till exempel genom bistånd, för att skapa möjligheter att verka i närområdet.

Men vi ska inte ha en upprepning av flyktingkrisen 2015.

Fru talman! Min fråga går till Elisabet Lann. Hon fick nyss en fråga av min partikamrat om situationen i förlossningsvården i Skåne och gav då ett svar som gjorde det tydligt att personalens vittnesmål är så jobbiga för ministern att hon vill förbjuda oss att använda dem i debatten. Vidare sa hon att sjukvården är ett regionalt ansvar och menar därmed att det är hennes partikamrater i Region Skåne som ska fixa detta.

Jag konstaterar att statens enskilt största utgift är statsbidragen till kommuner och regioner, vilket gör att staten också har ett stort ansvar. Regeringen har under hela mandatperioden underfinansierat statsbidragen till sjukvården, vilket har lett till denna situation.

Frågan är inte vad vi i S har gjort fel eller vad Elisabet Lanns partikamrater i Skåne ska göra, utan frågan är vad Elisabet Lann ska göra för att stoppa den ansträngda situation personalen där vittnar om.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att protestera mot sättet att vantolka och ljuga. Här har inte talats om förbud.

Jag tycker att det här är en viktig fråga som förtjänar en ärlig debatt. Hör man då till ett parti som när man själv har makten och lägger budget väljer att dra ned först 200 miljoner och sedan 600 miljoner på en förlossningsvård som man menar är så viktig och ska finansieras av staten när det är betydligt fler förlossningar och det råder kris i förlossningsvården, då tycker jag att det är problematiskt om man inte håller den linjen när man är i opposition.

Vi har utvärderat det här stödet och ser att kvinnors sjukdomsbörda inte är tyngst kopplat till dessa områden. Därför har vi i budget gjort vissa omprioriteringar. Vi har skjutit till 200 miljoner nya pengar till exempelvis sexuellt våldsutsatta. Vi skjuter även till en halv miljard till cancer, som håller på att bli den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Vi har alltså gjort vissa omprioriteringar med fokus på och respekt för hur viktig frågan om kvinnors hälsa är.

(Applåder)

Fru talman! Enligt Openaid uppgick Sveriges bistånd till Palestina år 2025 till 1,16 miljarder kronor, vilket är mer än en fördubbling jämfört med år 2024. Det gör Palestina till vår näst största mottagare efter Ukraina.

Regeringen har själv tidigare pekat på risker kopplade till Hamas, och därför pausades delar av biståndet för översyn efter terrorattackerna 2023. Sverige har ett visst ansvar i humana kriser, men svenska skattebetalare har också rätt att kräva full kontroll, spårbarhet och konsekvens.

Fru talman! Vilka kontrollåtgärder avser ministern att införa eller skärpa när stödet ökar så markant? Är ministern beredd att omedelbart stoppa medel där risken finns att pengarna hamnar hos Hamas eller Hamasnära strukturer?

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Inte en enda svensk skattekrona ska hamna i fickorna hos islamister eller i allra värsta fall hos terrorister. I ärlighetens namn har vi haft alldeles för dålig koll på var svenska skattemedel handlar någonstans.

Vi måste ha två tankar i huvudet samtidigt: å ena sidan säkerställa att inte en enda krona hamnar fel, å andra sidan hjälpa några av de mest utsatta människorna på hela jordklotet, vilket vi framför allt kan se just nu i Gaza som konkret exempel. Det finns ingen annan plats på jorden där fler barn till exempel är amputerade än i Gaza.

Vi använder oss framför allt av FN-organisationer som vi litar på, vi har skärpt styrningen av Sida och vi har också sagt åt myndigheten att tillämpa en försiktighetsprincip. Resultatet av den försiktighetsprincipen blev att Islamic Relief numera inte får stöd.

Vi gör alltså allt vi kan för att säkerställa att inte en enda svensk skattekrona ska hamna i fel händer.

Fru talman! Regeringen har lovat att städa upp i det svenska biståndet. Inga pengar ska betalas ut till organisationer som inte håller måttet.

Trots det har Sverigedemokraternas biståndsorganisation Hepatica fått miljonbistånd, trots att de enligt Sida inte uppfyller kraven inom en rad olika områden. I dag avslöjar Dagens Nyheter att Hepatica stöder en organisation i Brasilien som är abortmotståndare och motsätter sig sexualundervisning i skolan.

Stödet till den brasilianska organisationen Institute for Conservative Action går helt klart emot hur svenskt bistånd får användas. Regelverket säger att bistånd ska gå till organisationer som stöder demokratiutveckling. Det får inte gå till aktörer som motverkar kvinnors och flickors rättigheter.

Att ge stöd till abortmotståndare är inte att stå upp för kvinnors och flickors rättigheter. Är det inte hög tid att dra in stödet till Sverigedemokraternas biståndsorganisation Hepatica mot den bakgrunden?

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Vi har gjort om systemet för hur partianknutna biståndsorganisationer ska få pengar så att det baseras mer på mandaten som finns i den här kammaren. Bakgrunden till det är att systemet var riggat till Socialdemokraternas fördel så att Olof Palme International Center år ut och år in kunde sko sig på skattebetalarnas pengar.

Nu är det slut på det; det ska vara lika för alla. Det är lika för alla i bemärkelsen hur mandaten fördelas. Det är också lika för alla i bemärkelsen att alla måste följa de regler och de rutiner som Sida har.

Den nyligen diskuterade nya instruktionen till Sida gäller självklart även Sverigedemokraternas biståndsorganisation. Inga pengar ska gå till organisationer, inklusive vidareförmedling till organisationer, som till exempel undergräver kvinnors och flickors rättigheter.

Det ska vara lika för alla, och det är vi som har gjort om det systemet.

(Applåder)

Fru talman! Efter USA:s slakt av biståndet är EU numera världens största biståndsgivare. Nu – faktiskt precis just nu – förhandlas biståndsbudgeten inför nästa långtidsbudget.

När biståndet i världen minskar är det framför allt kvinnor och barn som drabbas hårdast. Vi ser hur jämställdheten backar, samtidigt som vi vet att det mest effektiva för att få upp det igen är att ge bistånd som gynnar jämställdhet och SRHR.

Jämställdhet och SRHR är ju Sveriges gren, och det brukar även regeringen hävda. Därför är min fråga till biståndsministern om regeringen kommer att driva på för en öronmärkning av jämställdhet och SRHR i EU:s bistånd inför de kommande sju åren.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Vi delar engagemanget för kvinnor och flickor runt om i världen, och vi har redan sett dramatiska effekter av att USA med precision har gett sig på just de här frågorna. Mexico City Policy, eller global gag rule som den också kallas, har införts av egentligen alla republikanska presidenter sedan Ronald Reagan och innebär att allting som är kopplat till det här området inte längre får amerikanskt stöd.

Mot den bakgrunden fattade regeringen under förra året beslut om ett extra paket just för att säkra upp fler säkra aborter. Vi vet ju att osäkra aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna i fattiga länder.

Självklart kommer regeringen att hålla fanan högt när det kommer till EU:s långtidsbudget och biståndsarbetet även på det europeiska planet. Vi gör det inte bara i EU utan även i Världsbanken och alla andra FN-organisationer som vi är engagerade i, delvis som land men också där vi har styrelseplatser.

Jag kan alltså försäkra ledamoten om att det här är en prioriterad fråga för regeringen.

Fru talman! Under de år som Sverige hade trupper i Afghanistan var våra soldater beroende av lokalanställd personal för att utföra sitt uppdrag. I dag är ett femtiotal av dessa kvar i Afghanistan. De gömmer sig för talibanerna och betraktas som förrädare och legitima mål. I juni mördades en av dessa, och i måndags såg vi återigen hur det faller bomber över Kabul.

Till skillnad från andra länder har inte Sverige fortsatt insatsen för att hjälpa dem som bistod våra trupper att komma därifrån. Det gör fortfarande flera av våra allierade. I riksdagen har SD meddelat att de blockerar en lösning som ligger på försvarsministerns bord.

Jag vill ställa frågan till Pål Jonson: När kommer han att gå vidare med det här förslaget? Hur länge ska SD få blockera en lösning?

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen för frågan!

Låt mig säga att regeringen arbetar vidare med ambitionen att personer som kan vara kvar i Afghanistan och har ett behov av att få sina skyddsskäl prövade ska kunna få det.

Sedan måste man också vara ärlig och säga att det är svårare att göra det med tanke på att vi inte har en diplomatisk närvaro i Afghanistan. Det jag kan säga är att vi också är i nära kontakt med andra allierade länder som också har arbetat med att flytta ut kvarvarande personer.

Man ska också ha klart för sig att det kan vara tio femton år tillbaka i tiden som man eventuellt var anställd av Försvarsmakten. Men ambitionen kvarstår att de personer som finns i Afghanistan efter december 2021 och har behov av att få sina skyddsskäl prövade också ska ha möjlighet att få det.

Fru talman! Jag var precis på besök i Finland och besökte det som heter FLF Finland, alltså Forward Land Forces Finland – försvaret av Natos nordöstra flank. Vi har förstått att det skiljer sig lite mot andra sådana insatser. Kan försvarsministern berätta hur och varför det skulle vara en fördel för Sverige?

Fru talman! Sverige är det land som har ramverksansvaret för FLF Finland, som har ansvaret för Natos aktiviteter för avskräckning och försvar.

Vi har en stor fördel av att vara ramverksnation, för samarbetet bygger på det svensk-finska försvarssamarbetet, som nu expanderar. Vi kan se till att det blir extra kraftfullt nu när både Sverige och Finland är Natoallierade. Arbetet går snabbt framåt, och vi har skyndat på det i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget.

Det är speciella geografiska förutsättningar i norra Finland med ett tjugotal floder man behöver passera. Det är också väldigt mycket skog. Vi kommer därför inte att ha ett stående svenskt förband i Finland, utan stridsgruppen FLF Finland kommer att utgå från Boden. Sedan kan man rotera in den och samverka, precis som vi gjorde inom ramen för Cold Response med de andra nordiska länderna.

Fru talman! Svensk sjukvård präglas av stora regionala skillnader. Det blir särskilt tydligt när vi ser på vårdköerna.

Under alliansåren, när Kristdemokraterna hade ansvar för sjukvården, halverades köerna. Under de två senaste mandatperioderna med Socialdemokraterna mer än fördubblades de, även före pandemin.

Utvecklingen ser dock olika ut i landet. I mitt hemlän Skåne ser vi att vårdköerna har minskat mest i Sverige. Det visar att det går att vända utvecklingen och att rätt prioriteringar, ledarskap och styrning kan ge effekt. Motsatsen ser vi i andra regioner, som i det rödgrönt styrda Stockholm, där köerna i stället växer.

Detta understryker problemet med dagens system med 21 självstyrande regioner. Vården blir ojämlik och beroende av var i landet man bor.

Min fråga till sjukvårdsminister Elisabet Lann är därför: Vad kan ministern göra för att fler regioner ska kunna ta efter det resultat vi ser i Skåne och säkerställa att vårdköerna kortas i hela landet?

Fru talman! Det är precis som frågeställaren säger; det skiljer sig åt mellan regionerna när det gäller förutsättningarna och framgångarna.

Jag har sett massor av jättegoda exempel i olika regioner på hur man på verksamhetsnivå, lite längre ut i leden, har lyckats fantastiskt väl med att få bort köer genom att arbeta på nya sätt. Man har sett efter var i systemet och flödet det uppstår blockeringar eller proppar och hittat bra sätt att genom schemaförändringar och annat lägga om arbetet och på så vis nått enorm framgång.

Genom att vi nu har infört en nationell kösamordnare har vi lättare att fånga upp de goda exemplen. Han reser runt i regionerna och plockar upp exempel som han kan föra vidare. Socialstyrelsen har också fått väldigt tydliga direktiv att arbeta verksamhetsnära, vilket man gör sedan förra året. Vi ser väldigt goda resultat av det, och regionerna uppskattar stödet från Socialstyrelsen.

Fru talman! Sjukvårdsministern anklagar min kollega för att vantolka och ljuga, och detta när vi vet att den ekonomiska politiken direkt påverkar vårdens förutsättningar!

Vi i Socialdemokraterna har föreslagit betydligt större resurser till välfärden, medan regeringen har prioriterat skattesänkningar. Vi kräver att regeringen lägger fram en plan för hur nedskärningarna inom förlossningsvården ska stoppas och vilka konsekvenser underfinansieringen av sjukvården och nedskärningen med de 600 miljonerna till förlossningsvården får.

Kan ministern förklara för barnmorskor, undersköterskor och sjuksköterskor varför det är viktigare att ge Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson en skattesänkning på ungefär 6 000 kronor i månaden än att satsa på en trygg förlossningsvård?

(Applåder)

Fru talman! Jag anklagar inte lättvindigt människor för att ljuga. Men när man säger att jag har sagt att jag vill förbjuda politiska motståndare att använda exempel utifrån verksamheten är det en lögn, eftersom jag aldrig har sagt det.

Jag sa tvärtom att jag tycker att det är jätteviktigt att vi från politikens sida lyssnar på personalen ute i verksamheterna, och det står jag för. Det är vad jag har sagt, och därför säger jag det igen.

Vi har tagit fram en förlossningsplan. För första gången någonsin finns det en nationell plan för förlossningsvården. Socialstyrelsen tar nu fram ett kunskapsstöd för att få ut detta i regionerna, ge tydligare vägledning och stöd och skapa förutsättningar för en mer jämlik vård.

Det är dock inte statsbidragen vare sig i den liggande budgeten, i den beslutade budgeten eller i någon skuggbudget som finansierar grunden i sjukvården, utan det är regionernas skatteintäkter. Det som kommer från staten är en liten del, som brukar riktas till att utveckla och stödja verksamheten i förbättringsarbetet.

(Applåder)

Fru talman! Fortifikationsverket beslutade i förra veckan att säga upp avtalet med en stor och populär jaktskytteklubb i Rosersberg.

Beslutet är ganska svårbegripligt, inte minst eftersom föreningen stöttar totalförsvaret, inklusive Myndigheten för civilt försvar, och Polismyndigheten, som tränar skytte där. Den här typen av föreningar är enligt totalförsvarspropositionen en nödvändig del av den civila och militära infrastrukturen. Det finns inte heller jättemånga sådana här skjutbanor i Stockholmsområdet.

Jag vill därför fråga försvarsministern om han kan tänka sig att vidta någon åtgärd för att se till att den här typen av skjutbanor inte läggs ned om det inte finns några starka skäl till det, vilket det inte verkar göra i det här fallet.

Fru talman! Tack, Ludvig Aspling, för frågan!

I formell bemärkelse ligger Fortifikationsverket under finansmarknadsminister Niklas Wykman, och jag kan inte riktigt gå in och kommentera enskilda skjutbanor.

Med det sagt: Skytterörelsen är viktig ur ett totalförsvarsperspektiv, vilket också framgår av totalförsvarspropositionen. Det handlar bland annat om att öka tillgängligheten till skjutbanor.

Den andra dimensionen gäller de frivilliga försvarsorganisationerna. Det finns skytterörelser som är engagerade i detta, och där för vi numera en mycket nära dialog med flera av de frivilliga försvarsorganisationerna. Vi ser ett ökat tryck på våra skyttebanor, inte minst mot bakgrund av utbyggnaden av hela det militära försvaret.

Jag kan ibland känna en oro för att de frivilliga försvarsorganisationerna får minskat tillträde till skyttebanorna. Vi för därför en dialog inom regeringen i frågan, och vi för också en dialog med berörda frivilligorganisationer för att se vad vi kan göra för att öka tillgängligheten och tillträdet till bland annat skyttebanor.

Fru talman! Också jag vill ställa en fråga till försvarsminister Pål Jonson.

Myndigheten för civilt försvar har i dag sitt huvudkontor i Karlstad, och där arbetar cirka 550 medarbetare. Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen, delar av kommunikation och försörjningsberedskap är några av ansvarsområdena.

Nu har vi fått besked om att myndigheten planerar att flytta centrala funktioner från Karlstad till Stockholm. Detta skapar stor osäkerhet om framtidsutsikterna för statliga jobb såväl i Karlstad som i övriga landet inom beredskapsområdet.

Centraliseringen sker i en tid med ett försämrat säkerhetsläge, där vi behöver bygga robusthet och minska sårbarheterna. Centralisering ger ökad sårbarhet, och regeringen behöver ge tydliga besked om hur centraliseringen ska mötas.

Min fråga till Pål Jonson är: Hur ser han på denna centralisering av statlig verksamhet från Karlstad till Stockholm?

Fru talman! Tack, Daniel Bäckström, för frågan!

I formell bemärkelse ligger Myndigheten för civilt försvar under statsrådet Bohlin, men vi för en väldigt nära dialog kopplad till de här sakerna.

Verksamheten vid Myndigheten för civilt försvar har växt väldigt kraftfullt i Karlstad i ljuset av ökade behov när det kommer till uppbyggnad av totalförsvaret. Tanken nu är framför allt att renodla en del av verksamheten i Karlstad, framför allt för att den ska få göra det den är allra bäst på, det vill säga arbetet med att bygga upp en starkare räddningstjänst. Här finns också många lärdomar att dra av erfarenheterna från kriget i Ukraina, som visar hur viktig och central utbyggnaden av räddningstjänsten är också vid höjd beredskap och krig.

Exakt hur detta kommer att landa och hur fördelningen blir mellan huvudkontoret i Karlstad och verksamheten i Solna får jag be att statsrådet Bohlin som ansvarigt statsråd får återkomma till.

Fru talman! För en liten stund sedan här i kammaren skyllde migrationsministern utvisningarna av ungdomar på en lagändring under den förra regeringen. Det är dock först efter att Tidöpartierna avskaffat etableringsventilen som problemet med de familjesplittrande tonårsutvisningarna har blivit standard.

Han hänvisar nu till att det kommer en ventil under våren men vägrar samtidigt ta ansvar för de ungdomar som redan fått sina beslut om utvisning och nu sitter i fängelseliknande förvar i väntan på besked eller de tonåringar som utvisats till Iran och nu fruktar för sina liv på grund av kriget.

Detta handlar om unga människors liv och framtid, unga människor som tillbringat nästan hela livet i Sverige och till sommaren skulle ha tagit studenten här.

Jag vill därför fråga migrationsministern: Vad ämnar statsrådet göra för de ungdomar som redan fått utvisningsbeslut eller nyligen utvisats till länder där det nu råder krig? Utan lagändring kan ungdomarna få nej på ansökan om att återvända till Sverige.

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för frågan.

Den lagstiftning vi har i dag har gällt sedan 2016. Den var Miljöpartiet med och röstade igenom för tio år sedan. Jag önskar såklart att Miljöpartiet hade visat framfötterna lite mer och varit med och tagit fram en permanent lösning. Det gjorde inte Miljöpartiet. Kanske ska Jacob Risberg titta sig lite mer i spegeln och fundera på sitt eget och sitt eget partis ansvar i detta.

Vi är den regering som nu faktiskt tar fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det är klart att de ska kunna gå klart gymnasiet. Det är klart att de ska kunna bygga sig en framtid i Sverige om de arbetar och gör rätt för sig. Men då ska vi inte ha några nödlösningar. Vi ska inte ha en massa paniklösningar. Vi ska inte heller ha en återgång till den politik som Miljöpartiet drev igenom: totalt rättsosäkra gymnasielagar och amnestiliknande lösningar som varit orättvisa, skapat en mängd problem och dessutom ökat asylinvandringen väldigt kraftigt.

För den grupp av ungdomar som detta nu gäller är det också så att har man fått ett beslut kan man lämna in en ny ansökan till migrationsdomstolen, eller för den delen söka ett nytt uppehållstillstånd.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till handelsminister Benjamin Dousa.

I Sverige har vi ett av de lägsta antalen rökare i hela EU. Det är en direkt konsekvens av vår långa tradition av snusande. Snuset är inte bara en viktig del av Sveriges tradition och kultur; det är även en stor industri i Sverige bestående av företagare och entreprenörer som bidrar med jobbtillfällen och skatteintäkter. Exportmässigt är även snuset en mångmiljonindustri för Sverige, framför allt det vita snuset.

Vi ser nu ett flertal hot från EU när det gäller snuset i Sverige, speciellt mot det vita snusets framtid inom unionen. Jag undrar därför hur handelsminister Benjamin Dousa och regeringen arbetar för att försvara denna industri och näring i Europa.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi ser just nu en attack mot det svenska vita snuset. Det är inte bara en attack mot den fria rörligheten; det är också en attack mot det svenska sättet att leva.

I regeringen gör vi allt vi kan för att sätta stopp för de planer som finns, såväl i Bryssel, med skatter som kan innebära att en dosa vitt snus kan kosta så mycket som 20 kronor mer, som i de länder – Frankrike, Spanien och nu senast Österrike – som vill reglera, förbjuda och i Frankrikes fall till och med kriminalisera innehav av vitt snus. Det är såklart fullständigt oacceptabelt. Vi har använt de skarpaste verktyg vi har i verktygslådan för att sätta stopp för detta.

Vi kommer att göra allt vi kan. Den här regeringen står upp för svenska snusare. Man kan också som snusare känna sig trygg med att vi kommer att fortsätta göra det. Vad har nämligen de här tre länderna gemensamt? Jo, alla tre har högre tobaksrelaterad dödlighet än vi hemma i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! I reformagendan för biståndet betonas vikten av långsiktighet, transparens och effektivitet. Kvalitet och tydligare redovisning av resultat är centralt.

I civilsamhällesstrategin lyfts kravet på transparens i Sidas process för att välja mottagande organisationer. Ett och ett halvt år efter regeringens beslut finns fortfarande frågetecken kring vilken fördelningsnyckel, vilka kriterier och vilken poängsättning Sida använder för att sålla fram vilka organisationer som ska få förmedla svenskt bistånd samt hur Sida kommer fram till de olika beloppsnivåerna, som kan variera kraftigt mellan organisationerna. Det finns också frågetecken kring varför Sida har börjat exkludera ett fåtal svenska CSO:er från sin normativa dialog.

Hur säkerställer regeringen att Sidas bedömning av vilka CSO:er som får avtal om att fördela bistånd sker på ett transparent, förutsägbart och rättssäkert sätt?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Som kammaren känner till har vi gjort en stor omläggning av systemet för CSO:er, som tidigare var mycket intransparent. 17 organisationer hade en särskilt privilegierad ställning gentemot Sida. Detta har vi nu gjort om i grunden. Nu är det ungefär 200 CSO:er som har direktavtal med Sida. Vi städar steg för steg upp i det system som Socialdemokraterna i decennier hade byggt upp och även riggat till sin egen fördel.

Vi tar tag i de problemen. Transparens är såklart oerhört viktigt i detta. Jag tar med mig exakt den här typen av inspel från kammaren. Det är viktigt att CSO:er också vet vad som gäller och vilka kriterier Sida använder och kan planera sin egen verksamhet utifrån det. Men systemet som det var tidigare ska vi inte gå tillbaka till. Vi ska fortsätta reformera utifrån den stora omläggning som vi precis har drivit igenom.

Fru talman! Jag har en fråga till sjukvårdsminister Lann.

Nationella planer i all ära, men det är människor som förlöser mödrar. Det är människor som tar hand om nyfödda barn. Där handlar det om att ha folk på plats i förlossningsvården.

I min region Gävleborg, som är högerstyrd, har man nu en pressad situation där högermajoriteten försöker hålla förlossningen i Hudiksvall öppen åtminstone på papperet. Man försöker ha en skelettbemanning för att slippa säga att man behöver stänga. Det sätter press på personalen i Gävle. Det gör att barnmorskor behöver förlägga sina semestrar i maj och september i stället för under ordinarie semesterperiod för att man inte klarar av att ta ansvar.

Detta är kulmen på tre år av konstanta besparingar och konstant press på regionerna. Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur ska hon säkra att förlossningsvården i Sverige fungerar och att det finns tillräckligt med personal?

(Applåder)

Fru talman! Det är precis som frågeställaren säger: Detta är helt beroende av personal. Just förlossningen i Hudiksvall har jag besökt. Den är bäst i Sverige på att förebygga förlossningsskador – ett otroligt imponerande arbete! Jag hoppas verkligen att man lyckas behålla den öppen, men den präglas ju av den glesbygdsproblematik som plågar många regioner där man har otroligt mycket svårare att rekrytera än andra regioner.

Jag vill påminna om att regionerna samlat gick plus med ungefär 8 miljarder föregående år. Det är alltså inte bara fråga om resursbrist, utan kompetensbristen beror också på andra saker.

Förutsättningarna är väldigt ojämlikt fördelade i Sverige. En del regioner har goda förutsättningar, medan vissa har ett nästan omöjligt uppdrag. Hade Kristdemokraterna haft egen majoritet hade det sett annorlunda ut i den frågan.

Fru talman! Min fråga ställs till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

EU och Indien har nu gjort klart sitt frihandelsavtal. Nu ska det granskas inom EU och så småningom beslutas. Det är här det blir viktigt på riktigt, så att säga, för det är nu regeringen avgör hur svenska intressen faktiskt tas till vara, både i beslutet och i hur avtalet sedan genomförs. Vi måste ha koll på konsekvenserna så att det inte dyker upp saker i efterhand, till exempel ökad invandring av lågutbildad arbetskraft.

Min fråga till ministern är: Vilka prioriteringar driver regeringen för att säkra svenska intressen i genomförandet av EU–Indien-avtalet, särskilt när det gäller tydliga villkor, uppföljning och kontroll?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Min bild är att det avtal som kommissionen har förhandlat fram tillsammans med Indien till stor del bygger på exakt det som varit regeringens politik.

Jag har personligen varit lite orolig över att det avtal som skulle läggas fram för rådet och parlamentet skulle vara väldigt smalt. Indien har till exempel i dag ett avtal med Australien där inte så många varukoder eller branscher omfattas, och det har inte riktigt fått igång exporten.

Detta är ett substantiellt avtal som kommer att kunna skapa tusentals jobb här hemma i Sverige och hundratusentals jobb i Europa. Det kommer att bidra till vård, bnp, nya skatteintäkter och nya jobb.

Skrivningar om migration och rörlighet är vanliga i frihandelsavtal. De är icke bindande, det vill säga kammaren tillsammans med regeringen fattar självständigt beslut om vilken migrationspolitik vi ska ha. Men oftast skriver man in icke bindande delar för att förenkla för till exempel exportaffärer.

Sverige styr självt över sin egen migrationspolitik. Den styrs inte genom frihandelsavtal, till exempel med Indien.

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap är mer än ett pass och en resehandling. Det är en gemenskap som innebär såväl rättigheter som skyldigheter.

Genom åren har vi haft glädjen att välkomna människor som gör rätt för sig och som är med och gör avgörande insatser för svensk tillväxt och samhällsgemenskap. Samtidigt har vi sett rent av stötande situationer där medborgarskap har delats ut till människor som varken följer svensk lag eller verkar ha något intresse av att vara en del av det svenska samhället.

Nu går regeringen vidare med förslag om skärpta krav för medborgarskap. Jag undrar om statsrådet Johan Forssell kan berätta mer om vilka krav regeringen avser att införa och vilken påverkan man bedömer att det kan få för Sverige.

Fru talman! Jag tackar Caroline Högström för frågan.

Det stämmer bra att Sverige tyvärr under många år har haft en lagstiftning om medborgarskap som har präglats av kravlöshet. I Sverige har man, till skillnad från alla andra länder i hela Europa, kunnat bli medborgare utan att kunna ett enda ord svenska. Är det rimligt att man om man vill bli medborgare i vårt land inte behöver kunna ett enda ord svenska?

Nu förändrar vi detta. Vi inför en lång rad olika viktiga och rimliga krav. Ja, man behöver kunna hygglig svenska. Man behöver ha en grundläggande förståelse för och kunskap om det svenska samhället. Man ska såklart inte ha begått några brott, och man ska också ha en egen försörjning. För första gången på 50 år införs i Sverige ett försörjningskrav kopplat till medborgarskapet.

Det här är viktiga förändringar för att vi ska lyckas med integrationen av alla människor som har kommit till vårt land de senaste åren, så att de blir en integrerad del av det svenska samhället, och för att uppvärdera medborgarskapet som sådant. Man ska vara stolt över att vara medborgare i vårt fantastiska land.

Nu gör vi de här förändringarna, och så tar vi Sverige framåt.

(Applåder)

Fru talman! Även jag har en fråga till statsrådet Forssell.

Jag vill först och främst säga att jag välkomnar beskedet om att stoppa tonårsutvisningarna och att regeringen har intagit en position som Socialdemokraterna tydligt har haft den senaste perioden om att vi snabbt behöver få till en paus. Det som påstås vara olagligt och omöjligt visade sig vara fullt möjligt. Många välkomnade beskeden på presskonferensen för någon vecka sedan.

Där sa också statsministern att alla de som befinner sig i processen nu, eller som har fått beslut som inte är verkställda, kommer att kunna göra nya ansökningar. Uppenbart är att så inte riktigt har blivit fallet. Utvisningarna fortsätter, och det skildrar både Aftonbladet och DN.

Varför genomför inte regeringen i praktiken det man själv säger att man vill åstadkomma, nämligen att stoppa dessa utvisningar och ge de drabbade en reell möjlighet till en ny prövning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Arber Gashi för frågan.

Det här är en viktig fråga, som handlar om en lagstiftning som beslutades 2016 i full politisk enighet. Jag beklagar att man inte tidigare tog fram en permanent lösning, men vi är faktiskt den första regeringen som gör det. Vi har utrett frågan noggrant så att misstagen inte ska upprepas.

Jag har under veckorna som har gått sedan oppositionen verkar ha uppmärksammat detta hört många olika ståndpunkter från Socialdemokraterna. Först en, sedan en rakt annan. Att jag sedan skulle ägna mig åt ministerstyre och ringa upp Migrationsverket och kräva att de ska pausa den lagstiftning som kammaren har beslutat om är inte riktigt seriöst. Så agerar inte en regering i Sverige.

Jag vill att det ska bli bra för den här gruppen, och därför tar vi fram en permanent lösning för de skötsamma ungdomarna så att de kan gå klart gymnasiet, studera vidare på högskola och universitet, arbeta och bli en del av vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till migrationsministern.

Imam Ali Islamic Center i Järfälla har vid upprepade tillfällen kopplats till mullornas regim i Iran och till miljöer som enligt Säkerhetspolisen utgör säkerhetshot. Det finns även andra moskéer i Sverige som har kopplingar till diktaturer i Mellanöstern.

Samtidigt bedömer Vandelsutredningen att samröre mellan en utlänning och extremistiska rörelser eller kända personer från sådana rörelser kan utgöra bristande vandel. En sådan bristande vandel ska kunna leda till att en utlänning vägras uppehållstillstånd eller får sitt uppehållstillstånd återkallat.

Anser migrationsministern att utlänningar som har samröre med extremistiska moskéer, så som Imam Ali Islamic Center, omfattas av den typ av bristande vandel som Vandelsutredningen beskriver?

Fru talman! Jag tackar Nima Gholam Ali Pour för frågan.

Frågan är allvarlig i den delen att den ringar in ett allvarligt samhällsproblem. Det är naturligtvis inte vanligt förekommande, men vi vet att det tyvärr finns en hel del extremistiska miljöer. Här nämns ett exempel som har rapporterats.

Vi märker detta också på en lång rad andra områden, till exempel medborgarskapsansökningar, där inte minst Säkerhetspolisen arbetar framåtlutat. Det gäller att upptäcka dessa miljöer och att säkerställa att arbetet i dem försvåras och att vi aldrig beviljar medborgarskap till en person som har de uppfattningarna.

Vi har inte presenterat vandelslagstiftningen än. Vi kommer att göra det, och jag tror att den kommer att bli bra. Lagen kommer att öppna en viktig dörr.

De allra flesta människor som kommer till Sverige har inte sådana uppfattningar. De vill bara ha ett bättre liv för sig själva, vara laglydiga och sköta sig på alla sätt. Men det finns en liten grupp som har den typen av uppfattningar, och där måste lagstiftningen vara glasklar. Nu blir den det.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa.

Min fråga handlar om det så kallade Mercosuravtalet. Många av oss var glada över att det kom på plats vid årsskiftet för undertecknande. Sedan stoppade EU-parlamentet avtalet bland annat med hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Jag skulle vilja veta vad statusen är för avtalet och vad som kommer att hända. Finns det saker vi kan göra för att öppna andra marknader för Sverige och EU?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Mercosuravtalet är ett av de största avtalen som vi faktiskt kan få över mållinjen de närmaste åren. Det skulle skapa den största frihandelszonen i hela världen med 95 procent av alla tullar i båda riktningar. Man bedömer att det kan skapa över 300 000 jobb bara i Europa. För svensk del finns många exportnäringar som skulle gynnas av detta, till exempel maskiner, svensk verkstadsindustri och lastvagnar.

Det är mycket anmärkningsvärt och olyckligt att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjorde allt vad de kunde i Europaparlamentet för att stoppa avtalet. Tyvärr var det inte förvånande. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit emot i princip alla frihandelsavtal de senaste 20 åren. Socialdemokraterna är inte bättre. De stod inte ens bakom frihandelsavtalet med Kanada. Det är en trend vi har sett.

Det senaste som har hänt är att EU-kommissionen har beslutat att provisoriskt tillämpa Mercosuravtalet. Inom några månader kommer det som tur är att börja gälla, så att vi slipper vänta uppemot två år innan Mercosuravtalet träder i kraft.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Jag har en praoelev med mig, Fatima Rashed, som sitter på läktaren. Jag frågade henne vilka frågor som hon anser är viktigast. Hon ansåg att det var sjukvårdsfrågor. Då blev hon extra glad att sjukvårdsministern skulle vara här i dag.

Vi har hört att regeringen jobbar mycket med köerna till sjukvården. Det görs mycket för att stoppa köerna. Vidare ska vårdgarantin stärkas så att man snabbare får hjälp till vård.

Men Fatima är fortfarande lite orolig över sjukvårdsköerna. Ska hon få hjälp, och ska hennes familj få hjälp i god tid?

Kan man göra ännu mer för att korta sjukvårdsköerna?

Fru talman! Jag tackar både frågeställaren och frågeställarens praktikant.

Min förhoppning är att vi kommer att kunna sluta prata om köer inom en hyfsat snar framtid. Det är otroligt glädjande att det går åt rätt håll, vilket jag tror beror på att den här regeringen arbetar på flera fronter. Jag vet att det pågår ett väldigt flitigt arbete ute i regionerna. Nu bygger vi upp ett system för att nyttja den kapacitet som finns runt om i hela landet. Den nationella vårdförmedlingen är inte på plats, men det skapas en struktur för att bättre nyttja kompetens, lediga operationssalar och de resurser som finns, så att hela landet kan få lite bättre jämlik tillgång till den vårdkapacitet vi har. Det arbetet kommer att fortsätta och behöver fortsätta.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsministern och gäller hemförlossningar.

Socialstyrelsen har tidigare publicerat nationella riktlinjer för förlossningsvården för beslutsfattare. En punkt lyder: Planerad barnmorskeassisterad hemförlossning kan vara aktuellt för vissa gravida med okomplicerad graviditet som har fött barn tidigare.

Läkarförbundets förening för obstetrik och gynekologi framhåller dock att hemförlossningar innebär ökade risker på grund av avsaknad av omedelbar tillgång till avancerad fosterövervakning och akutmedicinsk utrustning, vilket kan leda till sämre utfall och komplikationer.

Det finns enligt uppgift två huvudanledningar till att kvinnor väljer att föda utanför vårdsystemet. Den ena är ideologisk. Den andra är att man har varit med om eller hört om saker som skett inom förlossningsvården.

Sätter man ideologi framför barnets hälsa? Hur ser ministern på det här?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Att besvara den kräver egentligen betydligt mer tid än vad jag har till mitt förfogande.

Det viktiga att poängtera är att förlossning ska ske på ett patientsäkert sätt. Därför finns det riktlinjer som anger vilka omständigheter som måste föreligga för att det ska vara tillåtet med hemförlossning. Riktlinjerna grundar sig helt på medicinska bedömningar. Jag vill betona att det också är medicinska bedömningar som ska ligga till grund för hur vården erbjuds.

Sedan tror jag att det ligger något i det som frågeställaren lyfter, fru talman – här finns det en skiljelinje på grund av vissa ideologiska aspekter som kanske gör frågan extra komplex och ger den en särskild dynamik. Men jag vill också betona att det är viktigt att man på förlossningsenheterna blir bättre på att skapa en lite mer trygg och hemlik miljö. Jag vet att många förlossningsenheter arbetar med det, även för att minska efterfrågan på hemförlossningar.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.