Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, justitieminister Gunnar Strömmer, civilminister Erik Slottner och EU-minister Jessica Rosencrantz.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Det behövs fler fängelseplatser i Sverige, och det börjar bli alltmer akut. Det går alldeles för långsamt att bygga ut kriminalvården i Sverige. Regeringen vill därför hyra ett fängelse i Estland. Det kommer vi socialdemokrater att stödja som en nödlösning på problemet och för att tillfälligt köpa tid åt myndigheten att kunna bygga ut verksamheten hemmavid. Men långsiktigt är detta ingen bra strategi eftersom 400 jobb nu hamnar i Estland, och dessa jobb behövs på nya anstalter i Sverige.

Flera kommuner har uppvaktat regeringen, och en del av dem har till och med färdig, detaljplanerad mark. Min fråga till justitieministern är: Kommer regeringen att se till att bygga maximalt enligt vad dessa detaljplaner möjliggör, eller kommer man att fortsätta att ge bort svenska jobb till utlandet?

Fru talman! Jag tackar för relevanta frågor.

Först och främst välkomnar jag förstås att Socialdemokraterna, om än lite sent på bollen, är med och stöder det jätteviktiga projektet att snabbt få 600 platser i Estland. Det är riktigt att detta återspeglar ett högt tryck på kriminalvården, ett högt tryck som byggdes upp med en enastående systematik under åtta år av socialdemokratiskt styre. När vi stänger butiken efter dessa fyra år kommer vi att ha fått på plats anstaltsplatser motsvarande sju Kumlaanstalter, vilket kan jämföras med motsvarande två som S under åtta år fick på plats. Det är alltså helt riktigt att byggnadstakten har varit utomordentligt låg, men regeringen har höjt takten rejält.

Låt mig också understryka att inga arbetstillfällen flyttar utomlands eftersom bemanningen kommer att utgöras av framför allt estnisk personal. Den investering vi gör i Sverige kommer att ge en fin utveckling av arbetstillfällen i Sverige.

Fru talman! Om strategin är att fortsätta att hyra fängelseplatser utomlands innebär det per automatik att arbetstillfällen går förlorade här hemma i Sverige.

Vi har ännu inte sett någon proposition, så man kan ju fundera på om vi är sena på bollen eller om vi faktiskt är tidiga med ett besked.

Jag vill bara uppmana Gunnar Strömmer att framöver lägga lika mycket tid, kraft och energi på att bygga anstalter i Norrköping, Åmål, Munkfors, Hagfors, Trelleborg och på andra orter i Sverige som han har lagt på Tartu i Estland och de jobb som nu hamnar där.

Fru talman! Jag uppfattar som sagt att vi har fått glädjande besked i dag om att S är med på noterna när det gäller Estland, så jag tycker inte att vi behöver problematisera detta steg särskilt mycket.

Så sent som i förra eller förrförra veckan var jag i Kalmar, och där kan det bli upp till 1 000 platser eftersom vi och den nationella samordnaren ligger på och maximerar de förutsättningar som finns lokalt för att bygga ut.

Jag säger det igen: Under åtta år med Sstyre byggdes det motsvarande två Kumlaanstalter. När vi stänger butiken efter dessa fyra år är det motsvarande sju. Det är helt riktigt att det har byggts för lite och därför skapats ett tryck. Men det är Socialdemokraternas ansvar, inte vårt, och nu rättar vi till det.

(Applåder)

Fru talman! Kommunerna ansvarar för äldreomsorgen sedan den så kallade ädelreformen 1992. Nu tar vi del av det fasansfulla facit. Flera allvarliga fall av vanvård och allvarlig brottslighet mot äldre har uppmärksammats, och flera personer har stängts av från sina tjänster. Trots det har personer som helt verkar sakna respekt för svenskar i allmänhet och kvinnor i synnerhet haft fritt tillträde till äldres hem genom nya anställningar.

Sverigedemokraterna har länge larmat, men trots riskerna har äldreomsorgen använts som integrationsåtgärd för dessa nytillkomna talanger, som partier med skygglappar ofta kallar dem.

Fru talman! Det är nu katastrofläge. Vilka åtgärder anser äldreministern behöver vidtas för att förhindra att äldre vanvårdas och utsätts för brott i sina egna hem av omsorgspersonal?

Fru talman! Jag tackar Ann-Christine Frohm för att hon tar upp denna viktiga fråga.

Äldre ska kunna känna sig trygga och säkra, särskilt när de är beroende av andra i sitt eget hem. De händelser vi har läst om i medierna är fruktansvärda, och vi kan helt enkelt inte acceptera sådant i vårt samhälle.

Vi jobbar intensivt med att det ska finnas ett tydligt lagstöd för att kunna göra bakgrundskontroller och utdrag ur belastningsregister innan en anställning. Men kommunerna måste också göra sin hemläxa. De måste ta referenser, göra ordentliga intervjuer och ha koll på vem de anställer. Framför allt måste de vid minsta lilla indikation på att något är fel utreda och polisanmäla.

Fru talman! Utsatta äldre i beroendeställning våldtas, misshandlas, serveras kattmat och filmas i utsatta situationer utan möjlighet att vare sig försvara sig eller värja sig. De som förväntas hjälpa dem i deras hem skadar och förnedrar dem i stället. Sverige kan inte låta detta fortgå.

Kommer regeringen att på nationell väg finna stöd för förändring och säkerställa tryggheten för våra äldre inom omsorgen?

Fru talman! Det vi har sett den senaste tiden är fruktansvärt och givetvis inget vi kan acceptera. Vi väljer nu att gå fram med ett tydligt lagstöd när det gäller bakgrundskontroller. Vi går också vidare med att det ska bli obligatoriskt med utdrag ur belastningsregister och misstankeregister vid anställning och kanske också under anställning.

Men det är inte det enda vi gör. Vi går också vidare med ett språkkrav så att äldre kan förstå och göra sig förstådda, och vi satsar på ett ökat äldreomsorgslyft för att höja kvaliteten. Vi går även vidare med andra åtgärder.

Fru talman! Min fråga är av allmänpolitisk karaktär.

Skolverket har granskat 30 skolor med engelskspråkig undervisning, och 27 av dem hade brister i undervisningen. Många fristående skolor väljer att ha merparten av undervisningen på engelska eftersom de då undantas från kravet på lärarlegitimation. Det gör att man kan pressa lönerna och hålla dem nere.

En granskning där Engelska Skolan och den kommunala skolan jämfördes visade att det skiljer 3 000 kronor mellan lärarlönerna. Detta är självfallet ett sätt för de fristående skolorna att öka vinsterna. I undersökningen visade det sig också att det finns brister i undervisningen och att både engelskan och svenskan brister hos lärarna, vilket gör att elever tvingas rycka in och tolka åt andra elever.

Min fråga till ministern är därför: Avser regeringen att vidta några åtgärder för att se till att kravet på lärarlegitimation gäller alla lärare?

Fru talman! Stort tack, Isabell Mixter, för en väldigt viktig fråga!

Vi har nolltolerans mot dåliga skolor, oavsett driftsform. Vi har också gått fram med ett gediget kvalitetsprogram när det gäller våra skolor, både i den här budgeten och under hela mandatperioden, för att få bukt med de brister som finns i det friskolesystem vi har men givetvis också i våra kommunala skolor.

Frågan, som var väldigt direkt ställd, har jag inte riktigt något konkret svar på, men jag tar med mig den och alla andra frågor som rör det vi gör för att upprätthålla kvaliteten och framför allt se till att vi går ifrån den flumskola som funnits under väldigt många år till den kunskapsstyrda skola som vi förordar.

Fru talman! Det man hör från regeringen är väldigt mycket prat om att man ska reglera friskolorna och att det får vara slut med den oreglerade verksamheten, där man till exempel tar in outbildade lärare för att kunna göra så mycket vinst som möjligt.

Vi hör mycket prat, men väldigt lite har hänt under den här regeringens mandatperiod. Jag kan inte se att det finns några konkreta förslag på regeringens bord för att åtgärda de här sakerna. En väldigt lågt hängande frukt är till exempel att införa ett krav på lärarlegitimation. När ska regeringen börja agera?

Fru talman! Jag delar inte alls ledamotens uppfattning att det sker lite på det här området. I den budget som vi precis har presenterat görs en omfattande satsning på den svenska skolan, både när det gäller att minska den psykiska ohälsan och se till att elevhälsan stärks och när det gäller själva innehållet i den svenska skolan. Den ska gå från en mer flumstyrd skola till en kunskapsstyrd skola där vi får fler elever som lyckas gå igenom skolan med godkända betyg och som därmed blir rustade för framtiden och för jobb.

Fru talman! I tisdags befann jag mig på äldreriksdagen, som anordnas av SPF Seniorerna och SKPF Pensionärerna. I politikerpanelen deltog, förutom jag själv, partisekreterarna från respektive riksdagsparti. En av de frågor som ställdes till oss handlade om att införa ett allmänt vaccinationsprogram för äldre. Det är en fråga som Centerpartiet har drivit under många års tid för att stärka det förebyggande arbetet för äldres hälsa, inte minst vad gäller infektioner.

Det var därför väldigt glädjande att få ta emot beskedet från partisekreterarna från Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna att dessa partier nu också vill införa ett sådant program.

Min fråga till äldreministern är därför: När kommer regeringen att ta initiativ till den utredning som behöver ligga till grund för införandet av ett allmänt vaccinationsprogram för äldre, i enlighet med det löfte som Tidöpartierna gav på årets äldreriksdag?

Fru talman! Tack så jättemycket, Christofer Bergenblock, för en viktig fråga!

Moderaterna har nyligen presenterat de förslag som vi ämnar gå till partistämman med och få beslut om. Där finns just ett allmänt vaccinationsprogram för äldre som en av de viktiga frågor vi kommer att besluta om.

Att se till att äldre får vaccinationer, ungefär som barn, är oerhört viktigt. Vi vet att många låter bli att ta olika vaccinationer på grund av att de är väldigt dyra. Jag är av den uppfattningen att plånboken inte ska styra här. Vi vet också att många undviker umgänge därför att de är rädda att bli smittade, och därmed sprider sig den ofrivilliga ensamheten.

Jag är därför väldigt glad över att mitt parti nu står bakom detta, och jag vet att flera andra partier också gör det. Den här frågan får regeringen diskutera framöver och se hur vi kan gå vidare med den.

Fru talman! Ett förebyggande vaccinationsprogram menar vi i Centerpartiet är en del i ett större hälsovårdsprogram som behövs för äldre, med såväl vaccinationer som hälsosamtal och screening längre upp i åren. Just vaccinationer är viktigt för att motverka infektioner. Det kan handla om bältros, säsongsinfluensa eller covid19. Detta kommer professionen att få avgöra.

Det som många som var med på äldreriksdagen väntar på besked om är: När kommer initiativet från regeringen?

Fru talman! Något datum kan jag inte ge besked om i dag, men jag är helt övertygad om att vi kommer att kunna enas om frågan och gå vidare, givet hur många andra frågor som vi kan enas om och som är viktiga för både äldre, yngre och personer mitt i livet.

Precis som ledamoten säger är det här en viktig del i en större helhet, för när man erbjuds vaccinationer får man också en kontakt. Då kan man få hjälp och stöd med andra saker som dyker upp, vilket i sin tur minskar den psykiska ohälsan och framför allt ger ett större fysiskt välmående som gör att fler håller sig på benen längre.

Fru talman! Försörjningsstödet är välfärdens yttersta skyddsnät. Det ges till arbetslösa, sjukskrivna och andra som inte har tillräcklig inkomst för att klara de absolut mest nödvändiga utgifterna.

Varje annan inkomst räknas bort från försörjningsstödet så att du inte kan få mer än vad som är minimum för att försörja dig själv och exempelvis dina barn. Får du en hundralapp i födelsedagspresent sänks ditt försörjningsstöd med samma summa. Om någon swishar dig för glassen du lade ut för händer samma sak.

Med regeringens nya fattigdomsreform sänks försörjningsstödet på flera håll i landet på grund av den förändrade riksnormen. Flerbarnsfamiljer får ett tak för hur mycket de kan få. Oavsett behoven och de omedelbara konsekvenserna för vuxna och barn ska utsatta familjer få mindre att leva på.

Min fråga till socialförsäkringsministern är därför: Hur lite pengar är det rimligt att en barnfamilj ska klara sig på om barnen ska må bra och klara skolan?

(Applåder)

Fru talman! Stort tack, Malte Tängmark Roos, för din fråga! Jag skulle vilja vända på den: Hur länge är det rimligt att ett barn ska växa upp i en familj med långvarigt bidragsberoende, utan att se sina föräldrar gå till jobbet och kanske utan att själv gå till förskolan?

Den enskilt viktigaste vägen ut ur fattigdom och för att man själv ska lyckas i livet är att båda föräldrarna eller föräldern har ett arbete att gå till och att man själv lyckas i skolan. Den bidragsreform som vi nu lägger fram syftar till att bryta utanförskapet och till att fler ska gå från bidrag till arbete och därmed få möjlighet att behålla mer pengar själva, stå på egna ben och försörja sig själva. Därmed kan man också ta sig ur fattigdom och utanförskap.

Fru talman! Anna Tenje upprepar det påstående som regeringen har kommit med många gånger, nämligen att människor väljer försörjningsstöd hellre än att arbeta och att det säger sig självt att folk väljer försörjningsstöd framför arbete om de kan. Jag anser att det är ett känsloargument där man helt ignorerar hur svårt det faktiskt är att klara sig på försörjningsstöd.

Vi i den här församlingen borde basera lagar på fakta, så jag önskar siffror och en källa från Anna Tenje på hur många av dem som lever på försörjningsstöd i Sverige i dag som gör det av egen fri vilja i stället för att arbeta.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för följdfrågan.

Jag har bara en stilla undran: Hur rättvist är det att en familj som har två vuxna och fem barn och som varje morgon ställer klockan, går upp och går till jobbet och sliter där hela dagen får ut mindre pengar än familjen på andra sidan trappuppgången, som lever på bidrag trots att de kan arbeta? Vad är rättvisan i att den som arbetar och sliter får ut mindre pengar än den som lever på bidrag?

(Applåder)

Fru talman! En fembarnsfamilj med två arbetslösa föräldrar kan i dag få 46 500 kronor i försörjningsstöd skattefritt varje månad. I en motsvarande familj där båda föräldrarna arbetar och har 22 000 kronor i månadslön är den disponibla inkomsten 43 300 kronor, det vill säga 3 200 kronor lägre disponibel inkomst per månad för familjen där föräldrarna arbetar än för familjen som lever på bidrag.

Det finns ingen som helst rättvisa i detta. För oss moderater är det alldeles självklart att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Därför är det glädjande att den moderatledda regeringen gör något åt detta. Den största bidragsreformen på decennier har presenterats, och ett bidragstak kommer att införas.

Min fråga till socialförsäkringsminister Anna Tenje är därför vilka effekter ministern ser att det föreslagna bidragstaket kommer att få för rättvisan, för individerna det berör och för samhället i stort.

Fru talman! Ett stort tack till ledamoten Wärnick för en mycket bra fråga, som dessutom följer på det tidigare resonemanget!

Det är just det här att det måste löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag. Det är både rätt och rättvist. Den som ställer klockan, går till jobbet och sliter måste kunna känna att det lönar sig att arbeta och att det lönar sig mer att anstränga sig än att leva på bidrag.

Livet för den som lever på bidrag är definitivt inget lyxliv. Det ska vi inte lura oss att tro. Det är förödande. Vi vet utifrån studier att långvarigt bidragsberoende som biter sig fast är dåligt för ens hälsa, både den psykiska och den fysiska. Dessutom finns det risk att utanförskapet bara växer och att ens barn får det i arv. Det är därför det är så viktigt att vi bryter utanförskapet och att vi gör någonting på riktigt för att fler ska kunna lämna bidragsberoendet.

Det gör vi med den här reformen genom att vi gör det mer lönsamt att arbeta än att leva kvar på bidrag. Fler kommer att lämna bidrag och gå till arbete. Fler barn kommer att se sina föräldrar gå till jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Äntligen tar vi tag i den bidragslinje som Socialdemokraterna försvarat och administrerat under så många år!

En annan del i Moderaternas och regeringens bidragsreform handlar om att införa ett obligatoriskt aktivitetskrav i försörjningsstödet. Vad kan ministern säga om förväntningarna på detta?

Fru talman! Jag har faktiskt egen erfarenhet i den frågan. Under min tid som kommunstyrelsens ordförande i Växjö införde vi heltidsaktivering i försörjningsstödet, vilket betyder två saker.

Vi ställer högre krav och högre förväntningar på den enskilde som lever på försörjningsstöd. Har man en arbetsförmåga på 100 procent ska man vara sysselsatt till 100 procent. Har man en arbetsförmåga på 50 procent är det 50 procents sysselsättning som gäller. Då blir det per automatik så att man gör mer för att kunna närma sig arbetsmarknaden. Man läser svenska, man går en yrkesutbildning, man har arbetspraktik – allt för att närma sig arbetsmarknaden igen.

Detta ställer också ökade krav på kommunerna. Det är en viktig del i detta.

Fru talman! Ett stort gissel för många av landets jordbruksföretag är att kriminella aktivister bryter sig in på gårdar runt om i landet. Det händer tyvärr gång på gång och är ett reellt hot mot våra bönder. De känner både rädsla och oro när det varit inbrott på gårdar men också stor oro över att kriminella aktivister ska ta med sig smittor in på deras gårdar. Vi som är ute bland bönder vet att det är mycket säkerhet kring besök på gårdar just för att skydda mot smittor och sjukdomar.

Nyligen föll domen i ett uppmärksammat fall. Brottslingarna erkänner att de har brutit sig in på gårdar och stulit höns, men de nekar till brott. Vad blev straffet? Jo, villkorlig dom och dagsböter och skadestånd på 510 kronor respektive 7 000 kronor. Domen känns som ett jaså. Blir det inte värre än så är det bara för aktivisterna att fortsätta.

Min fråga är till justitieministern. Vad gör regeringen för att stävja denna kriminalitet?

Fru talman! Jag tackar Magnus Oscarsson för en väldigt relevant fråga.

Den understryker till att börja med vikten av allt det vi nu gör när det gäller straffen, polisens verktyg och polistillväxten. Det gör vi i stor utsträckning för att komma åt och bekämpa den organiserade brottsligheten, skjutningarna och sprängningarna och annat. Men vi gör det också för att kunna lägga resurser och tid på annan allvarlig brottslighet som inte nödvändigtvis är organiserad men som drabbar människor väldigt hårt i vardagen. Det omfattar inte minst lantbrukare och andra näringsidkare. De måste kunna värna sin verksamhet mot hot, trakasserier, stölder och andra brott.

Vi gör nu flera saker. Vi har ändrat lagstiftningen så att olaga intrång och hemfridsbrott också ska omfatta sådana situationer som Magnus Oscarsson tar upp. Vi har precis dragit igång ett arbete för att se på sådant som tillträdesförbud, nödvärnsrätt och annat som ger den enskilde större möjligheter att freda sig och sin egendom mot den här typen av intrång.

Slutligen kommer den stora polistillväxt som nu sker lokalt att ge bättre förutsättningar att klara upp fler av de här brotten.

Fru talman! En av de drabbade bönderna sa så här efter domen: ”Om det inte tas på allvar när lantbrukare kränks av djurrättsaktivister så är det nog många som är tysta i stället.”

Det här är mycket bekymmersamt. Kränkningarna medför oro och i värsta fall smitta som kan drabba en hel besättning, med stor ekonomisk skada till följd. Min fråga till ministern är: Hur tänker man gå vidare med denna viktiga fråga?

Fru talman! Vi ska göra det som jag sa inledningsvis, det vill säga säkerställa att det som tas upp här är kriminaliserat, och säkerställa att andra effektiva verktyg finns på plats för att möta det. Vi ska se till att polisen finns på lokal nivå, både för att förebygga och förhindra brottslighet och för att klara upp den.

Till det kommer att vi nu skärper straffen så att de på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar. Det är inte minst betydelsefullt när man kränks, antingen i sitt hem eller på sin egendom i övrigt.

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern.

Regeringen har gett bland andra polis och tull en ny lag som gör att man kan sätta upp fasta kameror längs vägnätet med ANPR-systemet, alltså ett system som automatiskt avläser bilars registreringsnummer.

Det här systemet kan även fungera mobilt, det vill säga att polisbilarna är utrustade med kameror med ANPR-system. Det prövades i Skåne för sju åtta år sedan med bra resultat, men sedan hände ingenting. I dag är det i princip inga bilar hos polisen som har det systemet.

Min fråga till justitieministern är helt enkelt: Kan ni göra något så att detta implementeras och börjar användas? Viljan finns hos poliserna, och tekniken finns.

Fru talman! Jag tackar Martin Melin för att han tar upp den viktiga frågan om hur vi kan maximera polisens möjligheter att använda ny, modern teknik för att både förebygga och bekämpa brott.

Vi har tagit stora grepp under den här mandatperioden, inte minst när det gäller polisens tillgång till fasta kameror, som Martin Melin nämnde, och resurstillskott till polisen för att kunna investera i ny teknik för att maximera det här. Vi kommer snart till riksdagen med förslag som tar sikte på ansiktsigenkänning och möjligheter att använda det för att både förebygga och klara upp brott.

När det gäller just kamerorna i bilarna följer jag den frågan väldigt noga, men jag ber att få återkomma till om jag kan göra någonting åt det. Det kan vara antingen en teknisk fråga eller möjligtvis en fråga om tolkning av en annan reglering än den som de fasta kamerorna träffas av, nämligen dataskyddsregleringen. Men vi har ett gemensamt intresse av att se till att den här typen av teknik används också i polisens fordon, i synnerhet som polisen har tillgång till tekniken och den är effektiv.

Fru talman! Jag är som vanligt nöjd med svaret.

Fru talman! Jag är som vanligt väldigt nöjd med att Martin Melin ger uttryck för att han är nöjd. Så skulle vi ha det oftare. Så har vi det relativt ofta, uppfattar jag, men det kan bli ännu mer av den varan.

Fru talman! I och med att SD-regeringens budget nu har presenterats står det klart att myndigheterna Post- och telestyrelsen och Myndigheten för digital förvaltning kommer att slås samman till en enda myndighet. I dag har PTS sitt huvudkontor i Stockholm, och Digg har sitt huvudkontor i Sundsvall.

Min fråga till statsrådet Slottner är: Tänker regeringen besluta att de framtida placeringsorterna för den nya och sammanslagna myndigheten ska vara Stockholm och Sundsvall – i linje med den starka rekommendation som kommer från myndighetsledningarna på de myndigheter som ska slås ihop?

Fru talman! Till att börja med är det väl bra att upplysa ledamoten Peder Björk om att vi inte har en SD-regering i det här landet. Sverigedemokraterna sitter inte i Sveriges regering – det gör Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Vi har parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att i en demokratisk ordning få igenom vår politik i den demokrati vi lever i, där dessa fyra partier har fått över 50 procent av ledamöterna i parlamentet. Peder Björk kan alltså sluta nämna det ordet framöver, förhoppningsvis.

Vad gäller PTS och Digg är det mycket riktigt så att vi tar ytterligare steg i och med denna borgerliga regerings budget gällande att slå samman Post- och telestyrelsen med myndigheten för digitaliseringen av den offentliga förvaltningen. Något formellt beslut om att slå samman dessa finns inte, utan nu kommer ett konkretare arbete att påbörjas.

Dessa är i dag lokaliserade i Stockholm och i Sundsvall. Jag ser ingenting som pekar på att detta skulle förändras i framtiden. Exakt vilka lokaliseringsbeslut regeringen fattar – om vi ska fatta sådana, eller om det blir upp till myndigheterna att själva besluta om – kommer dock vid senare tillfälle.

Fru talman! EU-kommissionen har presenterat sitt övergripande förslag till långtidsbudget. Föga förvånande kommer samtliga utgifter att öka, och förslaget skulle kunna innebära en fördubbling av Sveriges medlemsavgift till EU.

Kommissionens förslag till nya intäkter är synnerligen uppfinningsrikt och innehåller såväl ett borttagande av Sveriges medlemsrabatt som avgifter på plast och elektronik, högre andelar från avgifter och tullar som i dag delas mellan medlemsländerna och EU samt nya EU-skatter på stora företag.

För Sverigedemokraterna är en restriktiv budgetlinje i EU helt avgörande, och behovet att prioritera saker som försvar, stöd till Ukraina, konkurrenskraft och att motverka kriminalitet är viktigare än andra utgifter.

Det ligger på finansministerns ansvar att förhandla förslaget, men hur avser EU-ministern att arbeta för en stramare långtidsbudget där man även säkerställer medlemsstaternas intressen och EU:s begränsade inflytande?

Fru talman! Stort tack, Eric Westroth, för en mycket viktig fråga! Jag ser själv fram emot – om man kan säga så – att ge mig i kast med dessa förhandlingar. De kommer att pågå under lång tid framåt.

Jag skulle vilja säga att den budget som nu har presenterats är rätt i bemärkelsen att den har ett fokus på konkurrenskraft, säkerhet och stöd till Ukraina. Det är något Sverige har drivit på för. Den är dock fel i volym – det vill säga att den är alldeles för stor. Vi behöver en bättre budget, inte en större budget.

När det gäller detta kommer Sverige att jobba oerhört aktivt tillsammans med många likasinnade – jag vill understryka att vi inte står ensamma i detta – för att se till just att fokus är rätt för att möta vår tids utmaningar. Volymen måste dock absolut ned.

Vi kommer också fortsatt att vara mycket kritiska till förslagen om nya egna medel, och självklart kommer den svenska rabatten också att vara mycket viktig i den här förhandlingen. Det handlar om en rättvis fördelning av ansvar mellan medlemsstaterna.

Fru talman! Jag har en fråga till justitieministern som jag verkligen önskar att jag inte hade behövt ställa. Vi har nyligen beslutat om stärkta kontaktförbud, som tillsammans med fotboja skulle öka skyddet för fler hotade och utsatta personer.

Förra veckan fick jag information från flera håll om att åklagare inte tar beslut om fotboja. Anledningen är att det ännu inte finns fotbojor med gps-system. Det finns alltså ännu inte fotbojor som det går att lita på.

Jag vill fråga justitieministern om det nu går att garantera att Sverige mycket snart har fotbojor med gps-funktion? Detta är en oerhört viktig fråga, inte minst för våldsutsatta kvinnor och barn.

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för att ledamoten håller i dessa frågor och har gjort det konsekvent under lång tid.

Jag vill säga att jag är väldigt stolt över att vi nu driver igenom lagstiftning på flera fronter som gör att exempelvis bevakning med fotboja inte ska vara ett sistahandsalternativ som i praktiken aldrig används. Det ska kunna vara ett förstahandsalternativ när trygghetssituationen så att säga motiverar det.

Vi gör det dessutom i annan lagstiftning, med kontaktförbudslagstiftningen som förebild. Det handlar om mycket mer ingripande åtgärder i ett tidigt skede för att kunna förebygga och förhindra brott. När vi expanderar lagstiftningen så mycket som vi gör på det sättet uppstår ett tryck på tekniktillväxt. Där kan jag bara konstatera att vi har ärvt ett stort underskott när det gäller investeringar i teknik. De investeringarna kommer, och fotbojorna kommer. Vi bevakar det väldigt noga för att säkerställa att lagstiftningen också får avsedd effekt i praktiken.

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Jessica Rosencrantz.

Nordiska ministerrådet har tillsammans med Gränshinderrådet och Nordiska rådet tagit fram en skatterapport som lanserades 2022, Arbete på tvärs i Norden. Rapporten lyfter fram ett antal förenklingsåtgärder och hinder kopplade till skatteområdet.

Även andra aktörer, till exempel de gränsregionala informationstjänsterna, pekar precis som rapporten mycket tydligt på att skatt är ett gränshinder. Vi behöver ta stora grepp för att underlätta mobilitet och arbetspendling i Norden för att uppnå visionen.

Hittills har vi endast sett smärre ändringar av Öresundsavtalet som till stor del bara hjälper myndigheter och inte enskilda gränspendlare. När kommer regeringen att ta tag i de utmaningar som rapporten pekar på och påbörja en revidering av det nordiska skatteavtalet?

Fru talman! Tack, Catarina Deremar, för en viktig fråga! Jag skulle vilja säga att själva kärnan i det nordiska samarbetet inte minst handlar om att riva gränshinder. Det är något den svenska regeringen tog på allra största allvar när Sverige under förra året var ordförande i Nordiska ministerrådet. Vi gick tillbaka till det som ska vara huvudfokus, det vill säga att riva gränshinder.

Många steg togs då. Framför allt tog vi fram ett nytt program för detta och skaffade oss ett tydligare politiskt ägarskap över gränshinderfrågorna. Det finns flera konkreta exempel.

Det reviderade skatteavtal mellan Sverige och Danmark som ledamoten nämner är ett viktigt exempel för att också underlätta för arbetstagare och arbetspendlare i Öresundsregionen. Min förhoppning är att detta också kan fungera som inspiration för övriga nordiska länder när det gäller övriga skatteavtal.

Vi måste såklart också gå vidare med att riva ytterligare gränshinder på skatteområdet samt ha en fortsatt bevakning på det som sker inom OECD för att följa diskussionen som pågår där kopplat till skatter över gränser. Vi fortsätter att hålla den här frågan högt på dagordningen.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner. Vi har sedan i våras en digitaliseringsstrategi och sedan förra veckan en budgetproposition där det finns en hel del strategier och målsättningar vad gäller digitalisering och den fortsatta utvecklingen inom AI – något som vi i mångt och mycket välkomnar. Jag tycker till exempel att det är väldigt bra att staten tar kontroll över identitetsuppgifter och frågor som åldersverifiering.

Jag saknar dock några frågor som behöver belysas. Det handlar bland annat om hur vi relativt okritiskt överlämnar både data och uppgifter till privata företag. Det här är särskilt vanligt i USA, där till exempel polisen samarbetar med bolag som samlar in miljarder bilder för att hantera ansiktsigenkänningsfrågor.

Min fråga är hur regeringen tänker på det området. Är det rimligt att överlåta så mycket av medborgarnas uppgifter till stora privata techbolag?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Riise för en fråga som är viktig och väldigt aktuell inte bara i Sverige. Framför allt är detta en väldigt aktivt pågående debatt inom hela EU.

Senare i år eller tidigt nästa år kommer det nya förordningar från EU:s sida med nya akter och en ny molnpolicy med rekommendationer för hela unionen, vilket jag välkomnar.

I den digitaliseringsstrategi som ledamoten nämnde och som regeringen fattade beslut om precis före sommaruppehållet aviseras också en molnpolicy som vi hoppas ska skapa en tydligare klarhet och tydligare riktlinjer för myndigheter, kommuner och regioner. Det här är en fråga jag stöter på ofta när jag är ute och reser i landet; inte minst många kommuner vill göra väldigt mycket AI-investeringar, men just hanteringen av data och känsliga datauppgifter är svår.

Det är också mot bakgrund av detta som Integritetsskyddsmyndigheten och Digg har tagit fram gemensamma riktlinjer som stöd och hjälp för myndigheter, kommuner och regioner i dessa många gånger ganska komplicerade frågor.

Fru talman! Min mamma är en av de hjältar som jobbar natt inom äldreomsorgen. Hon brukar säga: Inom äldreomsorgen jobbar man inte för lönen, man jobbar för hjärtat. Därför är det extra fint att de moderata jobbskatteavdragen har gett en undersköterska mer än en extra månadslön om året.

Regeringen gör dock betydligt mer än så. Den ser till att stärka stödet till dem som vårdar anhöriga, och den ser till att satsa på kompetensutveckling och kompetensförsörjning. En annan sak den nu gör är att införa ett språkkrav som ska se till att varje äldre person alltid blir hörd, alltid blir förstådd och alltid förstår.

Skulle statsrådet Tenje kunna redogöra för vilka effekter man förväntar sig av detta och när?

Fru talman! Stort tack för en alldeles utmärkt fråga, ledamoten, och varmt välkommen till socialutskottet!

Jag skulle säga att språkkravet är avgörande. Det är grundläggande för en trygg och säker äldreomsorg. Precis som ledamoten så tydligt säger måste äldre kunna förstå, och de måste kunna göra sig förstådda. Det är oerhört viktigt.

Det handlar också om att större språkkunskaper hos personalen ger äldre ett större inflytande över sitt eget liv och att de får bestämma bättre över den omsorg som ska ges. Dessutom ökar givetvis patientsäkerheten och den medicinska säkerheten när språkkunskaperna är goda hos personalen, så att det inte görs några misstag i vården och omsorgen.

Jag skulle dock vilja säga att det även är oerhört viktigt för att förbättra arbetsmiljön. Missförstånd och onödig frustration undviks, men framför allt kan personalen prata med varandra vid fikabordet och bygga goda vänskaper. Det är bra för arbetsmiljön.

Fru talman! Jag vill berätta om Elsa, 85 år, i Uppsala. Hon har hemtjänst, och hon slog larm när en man i hemtjänsten blottade sig för henne. Inga åtgärder vidtogs, och några månader senare blev hon våldtagen. Det finns många saker med detta som är otäcka och fruktansvärda, men det värsta av allt är att samma sak hade skett på mannens förra arbetsplats. Men ingen bakgrundkontroll gjordes, något som är självklart när det gäller barnomsorgen.

Det finns andra exempel. Nyligen riskerades en äldre människas liv på ett boende i Västerås därför att ingen kunde prata svenska med ambulanspersonalen.

Fru talman! Vi måste ha värdighet. Min fråga är: När kommer det åtgärder? När införs ett obligatoriskt språkkrav för hemtjänsten och obligatoriska bakgrundskontroller av all personal? Efter de här skandalerna runt om i landet borde det vara en självklarhet.

Fru talman! Stort tack för dina frågor, Mikael Oscarsson!

Det som har hänt såväl i Uppsala och Västerås som på flera andra ställen och som vi har kunnat läsa om i medierna är fruktansvärt. Det är helt oacceptabelt, och så kan vi inte ha det. Vi jobbar nu frenetiskt med att inte minst få ett tydligt lagstöd för att kunna göra bakgrundskontroller i belastningsregistret vid nyanställning. En utredning tittar också på möjligheten att göra utdrag ur belastningsregistret och misstankeregistret både vid anställning och under pågående anställning, allt för att försöka förhindra sådana här händelser.

Enbart detta hjälper dock inte. Man måste ta referenser, och man måste göra ordentliga intervjuer. Framför allt måste man gå till botten med det som inträffar om något händer, men i vissa kommuner har vi sett att man i stället stoppar huvudet i sanden. När man vet att något har hänt måste man polisanmäla så att det går att hitta i belastningsregistret eller genom att ta referenser när vederbörande sedan går till nästa kommun. Det är alltså många saker som måste till.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Rosencrantz.

Vikten av infrastruktur som binder samman Norge, Sverige och Finland har de senaste åren visat sig allt viktigare eftersom vi numera lever i ett nytt säkerhetspolitiskt läge där vi har krig i vår närhet i och med att Ryssland bedriver ett fullskaligt invasionskrig mot Ukraina.

Vårt östliga grannland Finland har en lång gräns mot Ryssland – cirka 1 340 kilometer. Om något skulle ske som stoppar trafiken på Östersjön är Finland helt beroende av alternativa vägar ut ur landet, det vill säga genom Sverige och Norge. Då är det viktigt med både kapacitet och redundans i infrastrukturen, liksom att vi har ett gott samarbete mellan länderna för att snabbt kunna lösa de gränshinder som uppstår.

Ur det perspektivet är min fråga: Hur ser ministern på behovet av ett nordiskt ministerråd för infrastruktur i detta förändrade geopolitiska läge? För mig är det uppenbart att det behövs.

Fru talman! Jag tackar Åsa Karlsson för frågan.

Detta är vid det här laget en känd fråga som vi har diskuterat mycket Nordiska rådet och ministerrådet emellan. Jag tycker att ledamoten har helt rätt i att vi behöver förstärka infrastrukturen. Det gäller självklart både i vårt land, där vi nu gör historiska satsningar på att bygga nytt och inte minst på att ta igen den underhållsskuld som finns, och gränsöverskridande.

När det gäller hur formaten ska se ut för att vi ska ha det bästa möjliga samarbetet i Norden kan man såklart diskutera det. Mitt främsta fokus är att det ska bli bra i de konkreta besluten, och jag kan konstatera att våra transportministrar har ett omfattande och långtgående samarbete som de enligt uppgift känner sig väldigt nöjda med. Inte minst samordnar man sina positioner inför olika typer av EU-möten.

Jag skulle alltså säga att vi absolut ska ha ett samarbete och ett fokus på infrastrukturfrågor men att just ett transportministerråd inte nödvändigtvis är det enda sättet att organisera sig. Däremot ska man ta fasta på allt som fungerar bra i samarbetet i dag.

Fru talman! Vi har nyligen kunnat läsa om fruktansvärda situationer där dömda pedofiler har varit tränare för barn i svenska idrottsklubbar trots att föreningarna måste begära ut utdrag ur belastningsregistret.

Det är fullkomligt oacceptabelt att människor som begår sexuella övergrepp mot barn sedan får arbeta med barn. Sverigedemokraterna har sedan många år tillbaka pratat om ett offentligt pedofilregister likt den modell som bland annat USA och Kanada har. Vi vill också införa kemisk kastrering av pedofiler som begår sexualbrott mot barn.

Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen väldigt mycket på det här området. Bland annat ska upprepade sexualbrott kunna leda till livstids fängelse, och det ska införas en tidsobestämd frihetsberövande påföljd för allvarliga vålds- och sexualbrott.

Min fråga går till justitieministern: Vad anser ministern är viktiga åtgärder i närtid för att säkerställa att vi får bort pedofiler från gator och torg?

Fru talman! Tack, Sara Gille, för en väldigt viktig fråga!

Till att börja med vill jag ta fasta på de straffskärpningar som riksdagen kommer att fatta beslut om i närtid och som är väldigt viktiga för att vi ska kunna låsa in farliga personer under längre tid. Det handlar bland annat om möjligheten att upprepade brott av det här slaget ska kunna leda till livstids fängelse även om det så att säga inte finns i straffskalan för enskilda brott.

Ledamoten nämnde också det som har kallats för säkerhetsstraff eller förvaringsstraff, det vill säga en tidsobestämd påföljd för dem som är riktigt farliga. Personer som har begått den här typen av brott och som är farliga för andra ska naturligtvis inte heller släppas ut i förtid från det fängelsestraff som de avtjänar. Allt det är väldigt viktigt.

Den andra processen jag skulle vilja peka på och som jag också tror kommer att kunna ta hand om en del av de frågor som lyftes är att vi nyligen tillsatte en utredning som tar det breda greppet om bakgrundskontroller. Där kommer det att finnas möjlighet att bevaka och lyfta frågor också när det gäller pedofiler och hur vi på ett bättre sätt än i dag säkerställer att de inte kommer i närkontakt med barn vare sig i civilsamhället, i skolor eller på andra platser.

Fru talman! Min fråga går till Anna Tenje, eftersom den är av allmänpolitisk karaktär.

I går kom beskedet att regeringen drar in de gröna kreditgarantier som svenska företag kan få för sin omställning här i Sverige. I går kom också beskedet, via ett avslöjande i DN, att regeringen är beredd att se över regelverket för att kunna sponsra fossila projekt med kreditgarantier i andra länder. Det rör sig om högriskprojekt utomlands.

Regeringen försvårar alltså den gröna omställningen här och underlättar fossila projekt i andra länder. Det är helt bakvänt. Vi måste göra precis tvärtom – tillväxten måste ju upp och utsläppen ned. Ändå gör regeringen precis tvärtom.

Jag har två frågor till regeringen. Den första är: Vilka signaler tycker regeringen att detta skickar till de svenska företag som vill ställa om? Den andra är: Var tappade regeringen sin moraliska kompass för framtida generationers välbefinnande?

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Jag kan konstatera att Sverige är ett av de EU-länder som har lägst utsläpp. Nu har regeringen lagt en budget på riksdagens bord som fortsätter att minska utsläppen och tar oss närmare våra klimatmål. Det är jag stolt över, och det är även regeringen stolt över.

De statliga kreditgarantierna har fyllt en funktion när det gäller att möjliggöra ny teknik och nya satsningar, men det är – på alla områden – viktigt att ibland utvärdera om pengarna har gått till rätt saker enligt rätt kriterier. Det är skälet till denna paus.

Det som Rickard Nordin beskriver som fossila satsningar handlar om att det i många låg- och medelinkomstländer råder akut energibrist. Där investeringar som vi kan bidra med kan påvisas vara bättre än alternativa investeringar ur ett miljö- och klimatperspektiv finns det en roll för Exportkreditnämnden när det gäller att kunna gå in med olika typer av satsningar. Detta gäller som sagt om det är bättre än alternativen. På så sätt kan vi gynna miljön i dessa länder och i världen såväl som Sveriges ekonomi. Många länder gör på liknande sätt.

Fru talman! I Sverige har vi haft allmän välfärd i över 70 år. Denna princip har byggt vårt land till en av världens främsta välfärdsnationer. Regeringens fattigdomsreform bryter nu med denna grundläggande princip. Syftet är att använda människor som kommit hit som avskräckningsbrickor. Det sker på bekostnad av likvärdighet och gör att barn som redan lever här och kämpar för sin vardag inte får goda uppväxtvillkor.

Att vissa ska behöva kvalificera sig till välfärden innebär att välfärden inte längre är allmän och att vi överger idén om jämlikhet. Min fråga till statsrådet Anna Tenje är därför: När välfärden nu inte längre är allmän, vilken blir nästa grupp att undantas? Är det fattigpensionärer, lågavlönade eller kanske sjukskrivna?

Fru talman! Stort tack, Jacob Risberg, för frågan!

Den bidragsreform vi har tagit fram syftar till två saker. För det första ska fler gå från bidrag till arbete och snabbt komma i arbete. För det andra ska fler barn se sina föräldrar gå till jobbet. Vi ska alltså bryta utanförskapet och skapa förutsättningar för att barn ska slippa ärva sina föräldrars utanförskap. Framför allt ska fler ta sig ur ekonomiska svårigheter och kunna försörja sig själva.

Det finns tre delar i denna bidragsreform: ett bidragstak med tillhörande jobbpremie, heltidsaktivering i försörjningsstödet och kvalificering till vissa socialförsäkringsförmåner. Detta kommer sammantaget att leda till att fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet och därmed även till en bättre framtid för barnen och deras familjer.

Fru talman! För några veckor sedan skrev rikspolischefen Petra Lundh och biträdande rikspolischefen Stefan Hector en debattartikel i Svenska Dagbladet om vikten av att bekämpa mängdbrottsligheten. I artikeln framgick att intäkterna från de så kallade vishingbedrägerierna har minskat med 40 procent sedan 2023. I förlängningen innebär detta mindre pengar som återinvesteras i annan grov organiserad brottslighet, som har att göra med vapen och narkotika, vilket påpekas i den senaste myndighetsgemensamma lägesbilden när det gäller organiserad brottslighet.

Även om trenden ser lovande ut finns det mycket kvar att göra. Min fråga till justitieministern är därför vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att se till att den goda trenden fortsätter och bedrägeribrottsligheten minskar.

Fru talman! Jag tackar Adam Reuterskiöld för en jätteviktig fråga.

Först och främst vill jag säga att det är en enastående stor framgång att vinsterna från telefonbedrägerier mot äldre, som ju är vad detta handlar om, har gått ned med 40 procent. Det betyder att färre äldre har blivit lurade på sina besparingar och att färre har blivit utsatta för den kränkning som det innebär att bli lurad på det sättet. Färre äldre blir då rädda när telefonen ringer. Det är dock helt riktigt att 60 procent av vinsterna finns kvar, och vi gör nu flera saker för att komma åt dem.

Vad var det som gjorde att vinsterna gick ned? Jo, det var att bankerna – till slut, får man nog säga – tog sig samman efter att regeringen tillsammans med polisen kallat dem till sig. De har vidtagit en massa förebyggande åtgärder för att förhindra bedragarna och försvåra för dem att komma åt pengarna. Vi hade nyligen ett möte gällande ytterligare åtgärder i den riktningen. Bedragarna anpassar sig ju, och vi måste följa efter.

Finansiellt underrättelsecentrum, som inrättades i april i år, är det andra jag skulle vilja lyfta fram. Det är en fysisk samverkan mellan polis, banker och andra institut som nu byggs upp inom polisen för att de tillsammans ska kunna dela information och trycka tillbaka bedragarna.

Fru talman! Barnfattigdomen ökar i Sverige, trots att regeringsföreträdare lovat att så inte ska ske. Samtidigt är det nu 50 år sedan man fick ut så lite i köpkraft av barnbidraget. Alla andra nordiska länder har valt att höja barnbidraget i tider av ökade kostnader för mat, hyra och räntor, men i Sverige har regeringen prioriterat annat.

Jag kan inte låta bli att påminna om en debatt jag deltog i, om semesterfattigdom, med socialförsäkringsminister Tenje i somras. Vi konstaterade då att allt färre barnfamiljer har råd att åka på semester. Statsrådet lyfte särskilt fram att regeringen satsar på vägunderhåll, vilket möjligen underlättar bilresan men knappast gör det lättare för barnfamiljer att ha råd med semesteraktiviteter eller mat.

Därför har jag en enkel fråga. Varför har regeringen, trots att barnfattigdomen ökar, trots att vi är ensamma i Norden och trots att det var 50 år sedan man fick så lite för barnbidraget, återigen valt att inte höja barnbidraget?

Fru talman! Stort tack, Arber Gashi, för frågan!

Jag vill dra mig till minnes att frågan om vägunderhåll möjligtvis kom in i diskussionen om de stora satsningar som görs på infrastruktur i vårt land och som i sin tur leder till fler jobb, vilket gör att fler som i dag inte har ett arbete kanske kan få ett jobb att gå till. Det kan även göra att konjunkturen stimuleras så att byggarbetare och vägunderhållsarbetare inte blir av med jobbet och hamnar i ekonomiska svårigheter. Helheten är ofta lite större – fler saker kommer ofta in i detta.

Vi har i den här budgeten satsat mycket kraftigt för att stärka de svenska hushållen. Vi har satsat på familjer och pensionärer just för att man ska få mer pengar i plånboken. Vi har sänkt matmomsen, elskatten och förskoleavgiften. Vi har också sänkt skatten på arbete och pension. Allt detta har vi gjort för att stärka hushållen. Vi har även höjt taket i bostadsbidraget. Det är en mycket träffsäker insats för de hushåll som har det ekonomiskt tufft.

Detta har vi gjort. Det gjorde inte ni.

(Applåder)

Fru talman! Rätten till jakt och fiske är en grundläggande del av den svenska kulturen och traditionen. Samtidigt pågår nu rättsprocesser där ett antal samebyar stämt staten gällande upplåtelse av jakt och fiske på samma sätt som i fallet med Girjas. En sådan utveckling skulle begränsa majoriteten av det samiska kollektivets rättigheter till jakt och fiske på statens mark såväl som svenska medborgares möjligheter till detsamma. Det vore enligt Sverigedemokraterna en fullständigt oacceptabel utveckling.

I början av sommaren gjorde Justitiekanslern uppmärksammade ställningstaganden i de pågående processerna, vilket har tolkats som att JK inte avser att bevaka svenska medborgares intressen utan agerar på ett sätt som medför en fördelaktig utgång för den minoritet av samerna som råkar vara medlemmar i en sameby.

Min fråga går till justitieministern. Hur ser regeringen på Justitiekanslerns agerande, och välkomnar regeringen utvecklingen – ska några tusen medlemmar i samebyarna ha fullständig rådighet över vem som ska få jaga och fiska?

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för en viktig fråga. Eftersom den gäller en pågående rättsprocess är mitt utrymme begränsat – jag kan inte gå alltför djupt ned i frågan. Men på ett annat plan kan jag säga i alla fall ett par saker.

De här rättsprocesserna aktualiserar en rättighetskonflikt mellan olika enskilda intressen. Staten har naturligtvis genom Justitiekanslern i uppgift att fullt ut bevaka ett antal av de enskilda intressena. I grund och botten är det Justitiekanslern som utformar rättsprocessen för att nå de mål och tillgodose de intressen som Justitiekanslern bevakar i det här fallet. Jag vet och håller med om att det handlar om väldigt viktiga enskilda intressen. Därför följer jag den här processen mycket noga.

Fru talman! Jag har en fråga till EU-ministern.

Kriget mellan Israel och Hamas startade den 7 oktober 2023 efter att terrororganisationen Hamas attackerat Israel i en av de mest fruktansvärda terrorattacker som gjorts. Regeringen har sedan krigets start framhållit Israels folkrättsliga rätt att försvara sig mot terrorism, samtidigt som man konsekvent uttryckt stark oro för både Israels och Hamas efterlevnad av krigets lagar och den internationella humanitära rätten och konstaterat att det sätt kriget nu bedrivs på är helt oacceptabelt. Regeringen har därför verkat för en rad åtgärder på EU-nivå för att sätta press på parterna, få gisslan frigiven och lindra nöden för den mycket hårt drabbade civilbefolkningen i Gaza.

Nu har EU-kommissionen presenterat flera av de förslag som Sverige har drivit för att öka pressen på Hamas och Israel. Kan EU-ministern säga något om vad som kommer att hända nu?

Fru talman! Jag tackar Magdalena Thuresson för en viktig fråga. Jag delar helt beskrivningen av det fruktansvärda dådet den 7 oktober och Israels rätt till självförsvar men också det givna att Israel måste hålla sig inom den internationella humanitära rättens gränser. Därför har Sverige drivit på för en frysning av handelsdelen i associeringsavtalet, liksom för att sanktionslista extremistiska ministrar. Vi ser helt enkelt att situationen i Gaza är bedrövlig i dag. Det gör ont i magen att se bilder därifrån.

Vi har fått gehör för den svenska positionen. Kommissionen har nu lagt fram förslag både om att frysa handelsavtalet och om att sanktionslista extremistiska ministrar samt uttryckt en ambition att ha hårdare och tuffare press mot Hamas. Just nu diskuteras de här förslagen i EU. Det finns ännu länder som inte fullt ut ställer sig bakom de här åtgärderna. Men vi märker att det är nya vindar som blåser, och vi kommer såklart att fortsätta jobba för ett starkare stöd bland alla länder så att vi kan nå en överenskommelse. Det är viktigt.

Fru talman! Regeringen föreslår i budgeten att Allmänna reklamationsnämndens anslag ska minska, samtidigt som allt fler tvister gäller utländska bolag som ofta inte följer besluten. Det riskerar att urholka konsumentskyddet.

Konsumentverket får fler uppdrag, exempelvis AI-tillsyn för att bevaka gigantiska plattformar som manipulerar konsumenter i realtid, medan resurstillskotten är marginella.

Min fråga till civilministern är: Anser regeringen verkligen att dessa myndigheter har tillräckliga resurser för att kunna klara sina uppdrag och skydda våra konsumenter?

Fru talman! Jag tror att det är få instanser i samhället som påstår att de har tillräckligt med resurser. Det är klart att man alltid vill ha mer, men resurser är ofta en begränsad vara.

Allmänna reklamationsnämnden får minskade anslag därför att behovet av pengar minskat på grund av ett mycket gott internt arbete i myndigheten. Man har sänkt hyreskostnaderna trots bättre arbetsmiljö och bättre lokalytor. Man har med hjälp av AI fått effektivare arbetsprocesser och därmed kunnat frigöra en del resurser. Man har också infört en avgift för att få ärenden hanterade inom Allmänna reklamationsnämnden, vilket gjort att antalet anmälningar minskat. Man har skapat en god balans. Detta är alltså inte ett tecken på en ambitionssänkning från regeringens sida, utan det är helt enkelt så att behoven i myndigheten har minskat. Det är myndigheten själv helt bekväm med, så att säga.

Anna-Belle Strömberg berättade en del om den satsning regeringen gör på Konsumentverket med bland annat stärkt konsumentvägledning och nya sätt att upptäcka produktfel och farliga produkter med hjälp av AI – gott så!

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Konsumentverket tog nyligen fram en mycket grundlig och omfattande rapport om telefonförsäljning, där ett mycket stort antal områden analyseras. Kundperspektiv, marknadsperspektiv, juridiska och etiska perspektiv samt bransch- och marknadsperspektiv analyseras grundligt. Konsumentverkets entydiga slutsats är att telefonförsäljningen borde förbjudas. Det finns undersökningar som visar att endast 1 procent av befolkningen vill bli uppringda av företag där de inte redan är kunder. Det är en siffra som man bör ta på allvar.

Det finns många exempel på olämplig telefonförsäljning. Ett exempel som fått stor uppmärksamhet är telefonförsäljning av lotter. Dessa telefonförsäljare riktar särskilt in sig på äldre och har satt i system att hävda att ett muntligt avtal ingåtts trots att en intet ont anande kund tror sig ha sagt ja till något som är gratis.

Anser ministern att nuvarande lagar, regelverk och myndighetskontroll är tillräckliga för att förhindra oönskad och olämplig telefonförsäljning?

Fru talman! Jag tror att vi behöver skruva åt de här skruvarna en del ytterligare. Det var också av den anledningen regeringen gav Konsumentverket i uppdrag att ta fram den här rapporten. Vi ser att vi behöver göra mer för att stärka konsumentskyddet vid telefonförsäljning, som många gånger upplevs som mycket påträngande och rent av aggressiv, många gånger med tveksamma försäljningsmetoder.

Precis som ledamoten säger är det här ett allt större problem för myndigheter och andra offentliga aktörer, som inte får tag på medborgare – många väljer att inte svara när det är ett nummer som de inte känner igen sedan tidigare. Vi vet att särskilda branscher, bland annat spel och lotterier men även andra, är särskilt problematiska. Vi ser också att det finns vissa grupper som är extra sårbara, inte minst äldre, språksvaga och personer med vissa funktionsnedsättningar.

Jag tror alltså att vi kommer att behöva göra mer. Nu analyserar vi Konsumentverkets förslag för att lite längre fram se vad regeringen kommer att gå vidare med av detta.

Fru talman! Kriminalitetens utveckling under det senaste decenniet har inneburit att svenska fängelser är hårt belastade. Den tidigare socialdemokratiska regeringen startade utbyggnaden av kriminalvården alldeles för sent. Vid sidan av den massiva utbyggnad av svensk kriminalvård som nu pågår har den svenska regeringen tecknat ett avtal med Estland om att hyra 600 fängelseplatser. Förra veckan besökte jag det aktuella fängelset i Tartu tillsammans med en delegation från justitieutskottet. Jag tror att vi alla vid besöket fick en mycket positiv bild av estländsk kriminalvård.

Det är glädjande att konstatera att det nu tycks finnas en bred uppslutning här i riksdagen bakom regeringens plan. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av att Socialdemokraterna i justitieutskottet så sent som i april begärde att planerna på att hyra fängelseplatser utomlands skulle avbrytas.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är hur han ser på möjligheterna att i Estland bedriva kriminalvård av god kvalitet för svenska intagna.

Fru talman! Jag tackar Mikael Damsgaard för frågan. Jag tycker att det är uppenbart att de förutsättningarna är väldigt goda. Jag är också övertygad om att inte bara Mikael Damsgaard utan även övriga resenärer från justitieutskottet som besökte Tartu förra veckan kan bekräfta det efter att ha besökt fängelset i fråga.

Sedan vill jag understryka att vi nu inte bygger Kriminalvårdens samlade expansion på att hyra anstaltsplatser i Estland. Det är ett väldigt viktigt komplement. Det är platser som vi kan få tillgång till redan under andra halvåret nästa år, medan att exempelvis bygga fängelser tar lite längre tid.

Det är ett oundgängligt bidrag i det här läget. Vi kommer att kunna genomföra det på ett rättssäkert sätt med hög kvalitet. Vi kommer att återkomma till riksdagen med lagstiftning så att alla får chansen att ställa sig bakom detta.

Apropå frågor som ställts tidigare i dag vill jag säga att det på åtta år under socialdemokratiskt styre byggdes anstalter motsvarande två Kumlaanstalter. På fyra år kommer vi att ha hunnit med minst sju. Det är helt riktigt att vi kommer ur ett mycket besvärligt läge. Men nu är vi onekligen på gång med expansionen här hemma.

Fru talman! Bussförare, undersköterskor och barnsköterskor förlorar tusentals kronor i karensavdrag varje gång de stannar hemma för att de är sjuka. För en familj som redan har en ansträngd ekonomi kan det vara skillnaden mellan att ha råd med mat hela månaden eller att inte ha det.

Fyra av tio handelsanställda uppger att de inte har råd att stanna hemma från jobbet när de är sjuka, utan de måste gå och jobba i varje fall. Men många människor med andra typer av yrken, ofta tjänstemannayrken, kan ibland arbeta hemifrån när de är förkylda och slipper därmed karensavdraget.

Detta är ett djupt orättvist system. Det drabbar dem med låga inkomster mest. Därför vill vi socialdemokrater avskaffa karensavdraget. Sveriges arbetare vill ha ett tydligt besked. Vill Tidöregeringen behålla eller ta bort det orättvisa karensavdraget?

Fru talman! Stort tack för frågan, ledamoten Åsa Eriksson!

Vi vet att ett slopat karensavdrag leder till ett minskat antal arbetade timmar. Vi vet att ett slopat karensavdrag ökar den korta frånvaron. Vi vet att ett slopat karensavdrag kostar flera miljarder kronor. Olika beräkningar har gjorts. Vissa utredningar säger att det kostar 18–24 miljarder. Någon ska betala för detta.

Fru talman! Frågan är om det är skattebetalarna som ska stå för den notan eller om det är arbetsgivarna som ska stå för den notan. Ser man till vad Socialdemokraterna brukar göra är det att antingen höja skatten eller att i stället lägga det på arbetsgivarna.

Vi sänker skatten för dem som jobbar så att det blir mer lönsamt att arbeta. Vi ser i stället till att vidta åtgärder för att skapa bättre arbetsmiljö och framför allt för att minska den korta sjukfrånvaron.

Fru talman! Min fråga är riktad till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Regeringen och Sverigedemokraterna arbetar intensivt för att motverka bidragsbrott och felaktiga utbetalningar. Vi har bland annat gjort det lättare för myndigheter att dela information sinsemellan. Vi har Utbetalningsmyndigheten på plats, och vi har fler verktyg för att komma åt bidragsfusket.

Under förra året släppte Försäkringskassan en rapport som heter Lägesbild – Försäkringskassans allvarligaste risker för felaktiga utbetalningar och bidragsbrott 2023. Rapporten påvisar att utrikesfödda personer är överrepresenterade bland dem som är misstänkta för bidragsbrott, med en risk som är 2,1 gånger högre än den för den allmänna befolkningen. Inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar är även de överrepresenterade, med 1,9 gånger högre risk jämfört med den för den allmänna befolkningen.

Min fråga är: Behöver det göras fler riktade insatser för att stävja bidragsbrotten bland just dessa grupper?

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en mycket bra fråga!

Bidragsbrottsligheten har legat högt upp på agendan för hela regeringen och då särskilt på mitt bord från dag ett. Vi har vidtagit väldigt många åtgärder, eftersom väldigt lite var gjort sedan tidigare för att beivra bidragsbrottsligheten.

Vi vet att 10–15 miljarder varje år delas ut i felaktiga utbetalningar, varav hälften beräknas gå till den organiserade brottsligheten. Det är ett mycket viktigt arbete som behöver göras. Vi vet att 8 procent står bakom 80 procent av alla de felaktiga utbetalningar som görs. Det är en mycket liten del som står för väldigt mycket av bidragsbrotten.

Jag hinner inte gå in på alla åtgärder som vi har vidtagit. En sak som jag särskilt vill lyfta fram är att vi nu går vidare med sanktionsavgifter och framför allt en bidragsspärr för dem som återkommande begår bidragsbrott så att de helt enkelt kan bli stoppade och stängas av från de olika förmånerna.

Fru talman! Jag kanske inte behöver påminna riksdagen om att det pågår ett folkmord i Palestina. Det är ett folkmord som utförs av en högerextrem regering i Israel och som görs med stöd av stora delar av västvärldens regeringar genom vapenhandel, tystnad och medskyldighet.

Jag är inte här i dag för att tala om alla de tiotusentals barn som har blivit massmördade av Israel i detta folkmord. Dock vill jag påpeka för riksdagen som inte verkar ha förstått det att det inte är ett krig mellan Israel och Hamas. Det är ett krig som Israel har startat och som utgår från en ockupation. Man kan hålla flera saker i huvudet samtidigt. Det är Israel som står bakom folkmordet.

Min fråga är helt enkelt: Kommer den svenska regeringen att säkerställa stödet för alla de hundratals människor som nu är på båtar i Freedom Flotilla för att bryta blockaden mot Gaza? Spanien och Italien har ställt upp med sin flotta. Kommer den svenska regeringen att skydda sina medborgare som är på dessa fartyg för att bryta den olagliga blockaden mot Gaza?

Fru talman! Stort tack till Daniel Riazat för hans fråga!

Vi ser med största allvar på det som pågår i Mellanöstern just nu. Som jag var inne på i ett tidigare inlägg kan vi båda konstatera att Hamas startade detta den 7 oktober 2023, att Hamas har en skyldighet att släppa gisslan och att Hamas behöver avväpnas. Samtidigt måste Israel hålla sig inom den humanitära rätten. Vi ser att situationen i Gaza just nu är förskräcklig på alla vis. Där driver regeringen på för ytterligare åtgärder för att sätta press på just Israel.

När det gäller flotillan som är på väg till Gaza kan vi konstatera att Utrikesdepartementet och Regeringskansliet ser med stor oro på utvecklingen. Vi noterar att Israel offentligt har kommunicerat sina avsikter att upprätthålla blockaden utanför Gazas kust.

Vi vill påminna om att det sedan tio år tillbaka finns en avrådan från alla resor till Gaza. Det betyder i klartext: Åk inte dit! Det är en signal om att säkerhetsläget är mycket allvarligt och att enskilda noggrant bör tänka över sitt beslut att resa. Vi påminner om att Sverige inte har möjligheter att bistå konsulärt till havs.

Fru talman! Skogsnäringen är en av Sveriges viktigaste basnäringar. Den skapar arbetstillfällen och bidrar till en levande landsbygd i hela landet.

Jag skulle också vilja hävda att den svenska skogen och skogsbruket är Sveriges viktigaste klimatarbete. Skogsnäringen bidrar med stor klimatnytta. Skulle man dessutom räkna med nyttan som produkter från skogen bidrar med skulle den vara ännu större än vad som erkänns i dag.

Regeringen har nyligen meddelat att Sverige inte kommer att leva upp till EU:s klimatmål för koldioxidupptag i skog och mark utan att tvingas till kraftiga inskränkningar i det svenska skogsbruket. Det innebär en uppenbar risk för att tusentals arbetstillfällen försvinner och att klimatnyttan på lång sikt dräneras.

Jag undrar hur EU-ministern och regeringen ser på detta och hur man avser att arbeta för att svenskt skogsbruk inte hämmas.

Fru talman! Stort tack, Joanna Lewerentz, för en mycket viktig fråga!

Om det är någonting som Sverige kan är det skog och skogsbruk. Vi vet att skogen fyller en viktig funktion för att lagra koldioxid och också, som ledamoten säger, för att tränga ut fossila alternativ. Vi vill alla bygga hus i trä, göra kläder av träfibrer och göra allt vad vi kan göra för att tränga ut det fossila. Sverige är bäst i klassen, men vi har också väldigt högt ställda krav på oss.

När det handlar om skogen skulle vi för att nå de skogsmål som är satta för Sverige och som den förra, rödgröna regeringen förhandlade fram – på ett ganska dåligt sätt – i princip behöva stoppa all avverkning i ett helt år. Det är inte bra vare sig för Sverige, för jobben, för tillväxten eller för klimatet.

Därför jobbar vi nu starkt tillsammans med Finland för att få en större förståelse i kommissionen för att detta snarare missgynnar omställningen och lägger en våt filt över det svenska skogsbruket. Jag har goda förhoppningar om att vi kan nå framgång – betydligt bättre framgång än den förra, rödgröna regeringen, som i stort sett ignorerade det svenska skogsbrukets behov.

Det är såklart viktigt att jobba för att nå målen, men på ett rimligt sätt. Det ska vara mål som är rimliga för Sverige och som innebär att skogen fyller den viktiga roll för omställningen som den har.

Fru talman! Min fråga går till EU-ministern.

Den handlar om de diskussioner som har förts i allmänna rådet i EU rörande västra Balkan. Jag har förstått att detta var uppe till diskussion nyligen, och det skulle vara intressant att höra hur diskussionerna gick när det gäller utvidgningen. Jag tänker särskilt på vilken linje Sveriges regering driver, och då med speciellt fokus på vad som sker i Serbien. Det skulle vara mycket intressant att ta del av.

Fru talman! Jag tackar Stefan Olsson för en viktig fråga.

Jag skulle säga att utvidgningen är en av EU:s viktigaste geostrategiska verktyg för att säkra fred och frihet på vår kontinent. Om inte EU är i de här länderna är någon annan där.

Därför bejakar vi utvecklingen som på många sätt går i rätt riktning i flera länder på västra Balkan. Men vi beklagar den tillbakagång vi ser i Serbien, där journalister, civilsamhälle och akademier är under hård press från regering och myndigheter. Vi ser omfattande demonstrationer, som har mötts av våld och polisbrutalitet, vilket är fullständigt oacceptabelt i ett land som vill gå med i vår europeiska union. Det är alltså inte bara en geografisk union, utan den bygger på värderingar.

Mitt klara besked till alla serbiska företrädare som jag har mött är att det inte kan ske någon framgång i förhandlingarna om ett EU-medlemskap när demokrati och rättsväsen är på tillbakagång.

Fru talman! Det är självklart att det ska gå att kombinera arbetsliv och familjeliv. Men för föräldrar som har barn med kroniska sjukdomar, exempelvis diabetes, har det varit ganska svårt fram till nu.

De här föräldrarna har ofta många och återkommande kontakter med både skola, hälso- och sjukvård och andra aktörer. De föräldrar som inte har ett flexibelt arbete där man själv kan styra över sin tid har till och med blivit tvungna att ta semester från jobbet. Det är inte rimligt. Därför föreslår nu regeringen den efterlängtade utökade rätten till vab.

Min fråga går till minister Anna Tenje: Hur kommer den utökade vabben att gå till, och i vilka situationer kan den tänkas gälla?

Fru talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för en mycket bra fråga!

Den budget som finansministern presenterade i måndags är onekligen fylld av väldigt många bra reformer. Men det finns vissa saker i budgeten som får ens hjärta att klappa lite extra och som man har kämpat mycket för. Den reform som ledamoten nu lyfter, det vill säga en utökad möjlighet till vab för exempelvis föräldrar till barn med diabetes eller andra kroniska sjukdomar, är precis en sådan.

Det handlar helt enkelt om att man inte ska behöva ta semester eller för den delen tjänstledigt för att kunna gå till skolan och instruera personalen kring hur ens barn behöver hjälp och stöd. Framför allt handlar det om att instruera egenvården.

Man ska också kunna få den utökade möjligheten till vab för att delta i möten med skola eller förskola med anledning av barnets sjukdom eller funktionsvariation. Det kan även handla om barn där det finns en oro för att de riskerar att hamna på glid och där barnet är i behov av stöd och skydd. Då ska den utökade möjligheten till vab kunna gälla även för socialtjänstens utredningar. Detta är mycket viktigt och mycket bra!

Frågestunden var härmed avslutad.