Samhällets krisberedskap

Betänkande 2016/17:FöU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 april 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Konsekvenser av resursbrist bör ses över (FöU7)

Regeringen borde göra en översyn av vad resursbrist inom sjukvården kan få för konsekvenser vid en extraordinär händelse. Riksdagen uppmanade regeringen till detta i ett tillkännagivande.

Under de senaste åren har svenska sjukhus vid flera tillfällen behövt införa stabsläge i vissa kritiska lägen, såsom vid överbeläggningar eller vid akut personalbrist. Ett stabsläge innebär att sjukhuset tvingas göra hårda prioriteringar i resursanvändandet. Konsekvensen kan bli att patienter hänvisas till andra sjukhus och att operationer behöver ställas in. Att sjukhus behöver gå in i stabsläge vid relativt normala förhållanden är oroande anser försvarsutskottet. Riksdagen vill alltså därför att regeringen ser över vilka konsekvenser resursbrist skulle få vid en extraordinär händelse med stor belastning på samhällets vårdresurser.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till motioner med tillkännagivande till regeringen om krisberedskapen inom sjukvården. Avslag på övriga motioner.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 34

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-03-23
Justering: 2017-04-06
Trycklov: 2017-04-12
Reservationer: 21
Betänkande 2016/17:FöU7

Alla beredningar i utskottet

2017-03-16, 2017-03-23

Konsekvenser av resursbrist bör ses över (FöU7)

Regeringen borde göra en översyn av vad resursbrist inom sjukvården kan få för konsekvenser vid en extraordinär händelse. Försvarsutskottet föreslår att riksdagen uppmanar regeringen till detta.

Under de senaste åren har svenska sjukhus vid flera tillfällen behövt införa stabsläge i vissa kritiska lägen, såsom vid överbeläggningar eller vid akut personalbrist. Ett stabsläge innebär att sjukhuset tvingas göra hårda prioriteringar i resursanvändandet. Konsekvensen kan bli att patienter hänvisas till andra sjukhus och att operationer behöver ställas in. Att sjukhus behöver gå in i stabsläge vid relativt normala förhållanden är oroande anser försvarsutskottet. Utskottet vill alltså därför att regeringen ser över vilka konsekvenser resursbrist skulle få vid en extraordinär händelse med stor belastning på samhällets vårdresurser.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-04-19
Debatt i kammaren: 2017-04-20
Stillbild från Debatt om förslag 2016/17:FöU7, Samhällets krisberedskap

Debatt om förslag 2016/17:FöU7

Webb-tv: Samhällets krisberedskap

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 113 Allan Widman (L)

Samhällets krisberedskap

Herr talman! Vi ska nu debattera ett antal förslag från allmänna motionstiden som behandlar samhällets krisberedskap.

Efter det att kalla kriget tog slut och Warszawapakten upplöstes 1991 började vi i Sverige sakta men säkert att avveckla det civila försvaret, och det som kallades för totalförsvarsplanering upphörde.

Nu, herr talman, befinner vi oss i en tid då inte ens för svenskt vidkommande möjligheten av ett krig kan uteslutas, inte ens på kort sikt. Det är mot bakgrund av detta som sedan några år tillbaka planerna på att återuppbygga civilförsvaret blivit alltmer konkreta. Vi har även sett en början till en totalförsvarsplanering.

Under 90-talet och det tidiga 00-talet, när kriget ansågs omöjligt, blev det bara krisen som blev kvar. Det förklarar rubriken på betänkandet: Samhällets krisberedskap.

Det är viktigt att komma ihåg att ett krig i modern tid mellan teknologiskt högtstående parter är den värsta kris som något land kan råka ut för. Därför är jag övertygad om, herr talman, att begreppen civilt försvar och totalförsvar återigen kommer att användas i rubriker för betänkanden av det här slaget och för förslag av den typ som nu kommer att behandlas.

Det finns ett tillkännagivande från ett enigt försvarsutskott om att regeringen måste se över våra sjukvårdsresurser i anledning av extraordinära händelser. Bakgrunden till detta tillkännagivande är att nu under djupaste fred, och även när det inte har funnits krissituationer, har flera sjukhus haft ett sådant tryck på sig att de har behövt gå upp i stabsläge. Det är en oroande signal som gör att utskottet ställer sig frågan vad som händer med vårt sjukvårdssystem om en extraordinär händelse inträffar. Detta har, herr talman, dessvärre alldeles nyligen aktualiserats i anledning av det fruktansvärda terrorattentatet som inträffade för snart två veckor sedan i Stockholms city. Det understryker betydelsen av att regeringen nu gör en översyn av sjukvårdssystemet.

Alliansen har tre reservationer. Den första handlar om krisberedskapen i våra länsstyrelser, det vill säga våra regionala statliga representanter. Här handlar det om att man på många håll och under lång tid inte övat för krissituationer. För några år sedan när det brann i skogarna i Västmanland var det första gången på mycket lång tid som en länsstyrelse fick kliva in och ta över ett räddningsledarskap i en svår situation. Det visar på ett behov av övning bland våra länsstyrelser.

Den andra reservationen gäller skydd av samhällsviktig infrastruktur. Där är bakgrunden till motionen det problem som har funnits med infrastrukturen i Sverige de senaste åren. Det handlar om möjligt sabotage av en stor telemast i Västra Götaland. Det handlar om att vid flera tillfällen har inrikestrafiken inom flyget stoppats till följd av olika kommunikations och it-problem.

Det är viktigt att Sverige är robust och att vårt samhälle och den kritiska delen av vår infrastruktur också tål påfrestningar. Därför menar vi från Alliansens sida att regeringen nu bör se över situationen och se på vilket sätt som skyddet kan stärkas.

Den tredje reservationen handlar om livsmedelsförsörjningen. Sverige importerar i dag mer livsmedel än vad vi själva producerar. Det innebär risker med avseende på det som kallas försörjningssäkerhet, nämligen möjligheten att ställa mat på bordet i hela vårt land i händelse av kris eller krig.

Det är inte bara så att den svenska livsmedelsproduktionen minskar. Dessutom är de enskilda hushållens beredskap när det kommer till livsmedel ganska begränsad. Därför är det viktigt, herr talman, att regeringen nu ser på hur försörjningssäkerheten kan förbättras. Det är väl i sammanhanget lite pikant att just under den punkten har också vice ordföranden i försvarsutskottet Åsa Lindestam själv väckt en motion i ungefär samma riktning, men dessvärre har Socialdemokraterna inte ställt sig bakom motionen när utskottet har behandlat förslagen. Det är tråkigt. Annars hade vi också på den punkten kunnat ge regeringen ett viktigt uppdrag.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 2.


Anf. 114 Lotta Olsson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen på punkt 18, reservation 11.

Vi har att debattera samhällets krisberedskap, ett ämne som aldrig varit så aktuellt som det är nu. När extraordinära händelser inträffar ser vi att samhällets förmåga till rätt krisberedskap är avgörande för vilka konsekvenser händelserna får. Vårt samhälle är aldrig robustare än vår krisberedskap är.

Därför vill jag börja med att tacka alla som ryckte ut i samband med det tragiska attentatet på Drottninggatan här i Stockholm för drygt en vecka sedan. Ni professionella människor som så självklart griper er an era arbetsuppgifter i en krissituation, många gånger med risk för er egen säkerhet, är alla beundransvärda. Era insatser är helt avgörande för vilka konsekvenser en sådan extraordinär händelse får.

Betänkandet innehåller hela 60 motioner och hela 21 reservationer. Det visar väl det stora engagemanget för ämnet. Dessutom innehåller det ett tillkännagivande till regeringen. Regeringen bör göra en översyn av de konsekvenser som den resursbrist som lett till stabsläge vid flera sjukhus har inneburit. Trots att det inte finns ett bra, fungerande system för inrapportering har resursbristen inneburit att stabsläge införts vid många tillfällen utan att extraordinär händelse inträffat.

Om vi redan under en vanlig vecka kan se stabsläge på våra sjukhus, vad finns det då för resurser om en stor olycka eller annan extraordinär händelse skulle inträffa? Vad innebär det för alla dem som arbetar på våra sjukhus att arbetsbelastningen är så tuff att verksamheterna sätts i stabsläge vanliga veckor?

Att arbeta i verksamheter med stabsläge innebär att man arbetar med sämre resurser och tvingas prioritera tufft. Varje beslut kan få konsekvenser på ett helt annat sätt än en vanlig arbetsdag. Detta måste regeringen göra en översyn av.

Jag tycker att det är skrämmande att regeringen inte valt att ta tag i den här utmaningen i stället för att koncentrera sig på debatten om vinster i välfärden. Det är fungerande primärvård som avlastar den akuta sjukvården då det behövs. Ingen privat vårdcentral får mer i ersättning än den offentliga vården; ändå är det här man lägger det politiska engagemanget i stället för på de samhällsfarliga köerna. Varje vårdcentral med köer innebär en ökad belastning för akutsjukvården och en risk för stabsläge. Det är en farlig politisk prioritering i debatten av vår regering och dess vänsterpartistiska stödparti.

Vi behöver på nästan alla områden förstärka vår krisberedskap. Bara genom att i fredstid och utan att samhället är utsatt för extraordinär händelse ha en bra beredskap har vi också i kris och krig en förmåga att växla upp insatser och resurser.

Vi behöver tydligare mål och planer för olika typer av hot och kriser som ett modernt samhälle kan utsättas för.

Vi behöver bättre ta till vara den erfarenhet som finns från utvärderingen av de stora kriser och extraordinära händelser som inträffat i Sverige. Erfarenheten från den stora Västmanlandsbranden visade att hur robust beredskapen är inte bara handlar om resurser. Det handlar om ledarskap - att det finns ett starkt ledarskap men också att ledarskapet har mandat att ta beslut och att besluten verkställs snabbt och effektivt.

Jag hade förra veckan möjlighet att besöka den italienska motsvarigheten till MSB. Det är en organisation som är van vid både jordskalv och vulkanutbrott även om de inte inträffar varje år.

Det tydliga budskapet från denna organisation var att den som har ansvar för krisberedskapen också ska ha fullt mandat att besluta om insatser. Inga beslut får hamna mellan stolarna, och alla samhällets viktiga funktioner ska finnas med vid beslutsbordet. Här var till och med kriminalvården representerad. Dessutom hade man ett starkt civilt engagemang, och människor var ofta väldigt medvetna att katastrofen kan vara alldeles runt hörnet.

MSB har också efter Salabranden tydligt satt upp handlingskraft som en viktig egenskap på ett sätt som man inte gjorde tidigare. Det får inte finnas en kultur där man kan komma undan ansvar om man är passiv. Även om vissa beslut i en kris eller ett krig blir mindre bra måste det hela tiden finnas handlingskraft så att handlingar sätts in i tid. Samarbete måste fungera, och dolda maktstrider får inte påverka utfallet av en kris.

Vidare vill vi se mer av organisationsutveckling och mindre av korta projekt i våra organisationer. Det måste finnas en kontinuerlig utveckling av verksamheten, och den får inte avstanna för att projektpengarna tar slut.

Att öva krisberedskap är en viktig och värdefull del i att lära sig var svagheter och utvecklingsbehov finns. Det är något vi behöver göra mer av. Övningarna synliggör också behovet av att vi alla tar ansvar för och tänker på att vara förberedda i händelse av kris eller krig.

Det finns en fara i att vara ett välfungerande land med låg nivå av hot vad avser naturkatastrofer och att dessutom vara ett land som haft lyckan att inte vara i krig på 200 år. Vi har en befolkning som är rätt så ovan vid extraordinära händelser.

Det innebär dock inte att människor är oengagerade. Tvärtom kan vi se att engagemanget är stort från många håll då tragedier ändå drabbar oss. Men vi behöver bättre organisera och ta till vara den kraft som finns i det personliga engagemanget. Fler behöver tydligt veta var och med vad man kan hjälpa till om det behövs.

Här behöver länsstyrelserna bättre och effektivare se till att resurserna utnyttjas på rätt sätt. Det finns ett arbete att göra för att befolkningen ska ha både den kunskap som behövs och den medvetenhet som behövs. Ett lands krisberedskap är aldrig starkare än den civila befolkningens förmåga och engagemang. Detta gäller givetvis också andra hot som kan uppkomma i ett modernt, öppet samhälle.

Att människor har förmåga att kritiskt granska och ta till sig den information som sprids är avgörande. Hur robusta våra informationssystem än är och hur bra våra fria medier än fungerar kan vi ändå aldrig helt skydda oss mot påverkansattacker. Om då en stor del av vår befolkning faktiskt har förmåga att inte tro på allt som förmedlas är det egentligen det bästa skyddet mot påverkansattacker.

Detta är något som vi måste börja med redan i skolan. Svensk skola är rätt bra på detta, men vi kan givetvis göra mer. Kanske borde krisberedskapsutbildning finnas på schemat på samma sätt som andra viktiga ämnen.

Vår infrastruktur är på samma sätt som vår övriga kommunikation betydelsefull att skydda och bevaka. Att mycket av vår mat och andra livsnödvändiga förnödenheter produceras långt ifrån oss har sina risker. Vi lever mycket i ett "just in time"-samhälle, där varor bara under en kort tid finns i butiker i närheten av oss och där stora centrallager och containrar på världshaven till stor del är avgörande för nästa veckas tillgång till mat. Detta innebär självklart en risk, en risk som vi på bästa sätt måste minska. Vi behöver se över hur vi kan göra våra transporter och vår infrastruktur mindre sårbara.

Vi är glada för den krisberedskapsvecka som planeras den 8-14 maj och hoppas att den i så många kommuner som möjligt ska bli en väckarklocka för både kommun och medborgare om det viktiga ämnet krisberedskap.


Anf. 115 Roger Richtoff (SD)

Herr talman! Jag ska lägga lite av en ny vinkling på det här ämnet i dag. Mikael Jansson kommer sedan att tala om andra delar i krisberedskapen som vi menar är nödvändiga - livsmedelsförsörjning, drivmedelsförsörjning, lagring och så vidare.

Vi debatterar krisberedskapen, men jag känner en viss oro. Förra gången debatterade vi försvaret. Flera av er har sagt att nu, med tanke på läget i Ryssland, måste vi höja försvaret och bygga upp ett nytt och starkare försvar. Inte som det såg ut som förut, dock - det krävs hundratals miljarder, möjligtvis, innan vi är där igen.

Det är detta som oroar mig: Vi har hela tiden hävdat att man måste ha ett starkt försvar över tiden. Vi kan diskutera nivån på det. Det gäller både civilt och militärt försvar. Det är väl ändå inte så att vi om det skulle bli lugnare i Ryssland ska rasera allt igen. Vi tänker inte bryta ned det som byggs upp på Gotland, hoppas jag, utan som vi har sagt bibehålla ett starkt försvar över tiden. Nivån kan vi resonera om.

Med det sagt ska jag gå över till krisberedskapen. Jag tycker att det inom ramen för detta handlar om en kris inom landet. Det såg vi häromdagen på Drottninggatan. Det finns i våra utanförskapsområden, som de kallas. De som lider mest av detta är de som bor i dessa områden. De är alldeles förtvivlade över bilbränder, och polisen kan inte komma in. Möjligtvis kan de komma in om de är tillräckligt starka. Blåljuspersonal utsätts för stenkastning och så vidare. Vem tar ansvar? Ja, ni har inte tagit särskilt mycket ansvar tidigare, enligt vår uppfattning.

Det största hotet mot Sveriges säkerhet i dag finns inom landet. Varje dag uppstår kriser överallt. Varför, herr talman, måste det ske ett terrordåd för att man ska se över möjligheten att kriminalisera deltagande i terrororganisationer? Varför måste det krävas ett terrordåd för detta? Svara på det! Hur långt ska det behöva gå innan politikerna tar sitt ansvar? Detta är politikernas fel, inte invandrarnas.

Den 3 april tog Per Ossmer, Sverigedemokraterna, upp frågan om potentiella terrorattentat med fordon och vad Stockholms stads styrelse har gjort för att förhindra någonting sådant i Stockholm - några dagar innan. Det miljöpartistiska trafikborgarrådet Daniel Helldén säger - och detta finns på videoinspelning - att det är polisen och Säpo som ansvarar för förebyggande åtgärder. Detta hänvisar miljöpartisten till och säger att trafikkontoret inte har kompetens att behandla dessa frågor. Det är väl så att han inte har kompetens.

I dag hör vi på nyheterna att Stockholms stad ska sätta upp fler och tyngre hinder för att förhindra att sådana här saker upprepas. Reaktionen kommer alltså efteråt, och några förebyggande åtgärder vidtas inte. Varför gör vi så här? Hur många terrordåd till ska miljöpartisterna klara av innan ni börjar förstå att ni måste verka innan, proaktivt?

Miljöpartiet har konsekvent motarbetat Säkerhetspolisens arbete mot terrorism. Jag har många exempel på detta som jag är beredd att läsa upp här lite senare.

Hade utvisningarna skett så som vi har föreslagit hade det senaste dådet inte skett, får man förmoda; det kan ju hända ändå. Men flera av dessa brott - morden på Ikea, det senaste terrordådet - har ju begåtts av personer som inte har rätt att vara i landet. Nu ropar Miljöpartiet på fotboja och kritiseras hårt för det i tidningarna i dag. Nu kommer de mörka krafterna fram igen! Då grät man över gränskontroller, och nu vill man ha fotboja. Det kan ändra sig fort!

Siffrorna varierar, men det är väl mellan 4 000 och 12 500 som har avvikit - var finns de? Det vet vi inte. Varför vet vi inte det? Man skickar ett brev och talar om att de inte ska vara i landet. Och vad har ni gjort? 50 kronor för ett tandläkarbesök och fri skolgång; barnen ska ju gå i skolan. Men man har ingen skyldighet att tala om att han inte får vara i landet. Han är illegal - han ska ut.

Nu låter det annorlunda, eller hur? Nu har sådana här saker hänt. Hur många till ska hända innan ni går på den linje som vi förespråkar? De som är ett hot mot Sveriges säkerhet ska förvaras och utvisas. Hur svårt kan det vara?

Detta är vårt ansvar - att i första hand skydda den svenska befolkningen. Nu är det dags att ta det ansvaret och inte fega ur, som ni gör, för att ni är rädda för vad som ska stå i Aftonbladet och Expressen i morgon. Nu gäller det att sätta ned foten ordentligt!

Vi kan väl ta en centerpartist också så att det blir lite rättvist, herr talman. Den 16 december 2012: En naturlig konsekvens för den som tror på allas lika värde är att öppna gränserna. Alla begränsande regler kring invandring slopas, sa man 2012. Är detta att ta ansvar? I dag låter det annorlunda, eller hur? Det finns inte en centerpartist som skulle komma upp här och säga samma sak. För nu har det hänt terrordåd, och då ansluter man sig mer och mer till den politik som vi för, har fört och har lagt förslag till. Men vi tycker att det är bra att ni ändrar er i detta stycke.

Herr talman! Statsministern säger efter det senaste terrordådet: Vi måste hålla samman i Sverige; sammanhållning är viktigt. Visst är det så? Vi alla här ska hålla samman och ena oss. Sedan säger han, eller tänker: Javisst ja, kanske 1 ½ väljare röstade ju fel. Dem samarbetar vi inte med. Här i kammaren skulle det aldrig falla oss in att samarbeta med Sverigedemokraterna. Det säger många av er också.

Hur ser ni på demokratin egentligen? Vilka signaler skickar ni ut i samhället när det gäller sammanhållning? Ni visar förakt för kanske 1 ½ väljare genom att inte vilja samarbeta med mig, som representerar dem i försvarsfrågor och annat. Hur tänker ni? Hur är er demokratisyn egentligen? Hur mycket är den värd?

Herr talman! Jag tror att en politiker måste våga vidta åtgärder i förebyggande syfte. Jag tycker att sammanhållningen borde vara starkare mellan oss så vi i alla fall kan resonera om det som vi inte kommer överens om och inte utestänger stora delar av den demokratiskt valda församlingen. Här tycker jag att ni ska skärpa er!

Statsministern, den förra och den nuvarande, ska enligt vår uppfattning representera hela folket, lite statsmannalikt, och inte stänga ute en stor del. Sammanhållning ska vi ha i Sverige, men inte med dem. Det är precis det han säger och gör.

Jag tror att det har med karaktärsdragen att göra, herr talman. Jag tror egentligen att politikerna som har varit här nu är för fega för att stå upp och vidta de åtgärder som är nödvändiga för säkerheten i Sverige. Det tror jag beror på att ni är livrädda för vad som kommer att stå i tidningarna i morgon. Hur kommer ni att bli uthängda?

Jag tror att detta är direkt skadligt, och fortsätter ni på detta sätt borde ni med tanke på det som hänt även på detta område komma upp hit och be svenska folket om ursäkt för er uraktlåtenhet att handla. Och ni som har deltagit i dessa beslut borde avgå.

I detta anförande instämde Mikael Jansson och Crister Spets (båda SD).


Anf. 116 Allan Widman (L)

Herr talman! Det är något av en prestation att under nästan åtta minuter inte på något sätt beröra det område som detta betänkande handlar om, nämligen samhällets krisberedskap. Däremot har Roger Richtoff gjort en stor exposé över en lång rad av riksdagens utskott - socialförsäkringsutskottet, justitieutskottet och mycket annat - och deras frågor.

Sedan säger Roger Richtoff att han tycker att sammanhållningen är för dålig, och han förundras över att Sverigedemokraterna inte i större utsträckning omfamnas av de övriga partierna. Men sekunden senare, herr talman, hemfaller han åt ett språkbruk som jag reagerar mycket starkt över när det används i kammaren. Han talar om att hans kollegor är fega och att de bör skämmas.

Vid ett tidigare tillfälle har han sagt att vi enskilda ledamöter borde gå upp i talarstolen och be det svenska folket om ursäkt. Jag vill bara göra det enkla påpekandet för Roger Richtoff att det inte går att attackera, kritisera och belacka sina politiska kollegor den ena sekunden och i nästa sekund tro att Sverigedemokraterna kommer att omfamnas.

Herr talman! Jag ger gärna erkännandet att från tid till annan har Sverigedemokraterna lagt fram förslag som är välavvägda och sakliga och förhoppningsvis också i delar effektiva. Men det finns samtidigt en grundläggande ton i partiet, inte minst genom Roger Richtoff, som åtminstone för min personliga del utesluter all form av samarbete.


Anf. 117 Roger Richtoff (SD)

Herr talman! Jag hade inte förväntat mig något annat än ett sådant svar av Liberalerna. Detta svar, herr talman, gav ju ledamoten redan före anförandet. Redan innan jag höll anförandet om försvaret hörde vi samma sak. Vi har hört partiledaren säga: Vi kommer aldrig att prata med Sverigedemokraterna. Vi kan backa ett år till innan jag hade sagt ett ord här i kammaren. Så småningom blir man förtjänt av det här.

Jag förstår att Allan Widman inte känner något som helst ansvar för den utveckling som har skett i Sverige. Ullenhag skickade ni till Jordanien, för det gick inte att ha kvar honom i Sverige. Han var Sveriges svar på Bagdad Bob, ungefär. Det är sant! Han kom med lögner och myter och menade att det egentligen inte fanns några problem. Det var ni ansvariga för. Ni satt i regeringsställning. Men det är borta.

Vi som kritiserar det hela nu kallas för rasister och främlingsfientliga. Och nu förväntar du dig ett tonläge med ödmjukhet, förmodar jag. Glöm det, Allan Widman, glöm det!

Det är slut med det nu. Nu ska ni ta ansvar. Ni har varit fega, och ni lämnar över problemställningen. Ni ser inte att det är kris i Sverige. Krisberedskapen höjs. Sjukhusen tar hand om skadade och sårade på grund av er politik. Det har med krisberedskap att göra. Som jag sa har vi delat upp det hela, och Mikael Jansson kommer att ta de vanliga frågorna. Att det inte passar Allan Widman gör mig inte sömnlös.


Anf. 118 Allan Widman (L)

Herr talman! Nej, jag förväntar mig inte någon ödmjukhet, Roger Richtoff. Jag förväntar mig saklighet. Problemet med er politik är att ni systematiskt - inte öppet och uttryckligt men systematiskt - misstänkliggör en stor del av de människor som befinner sig i Sverige och som har kommit till Sverige under de senaste decennierna.

Du säger inte detta i talarstolen. Du säger tvärtom - att det inte är invandrarnas fel och inte migranternas fel. Men i grund och botten går hela er politik ut på det systematiska misstänkliggörandet. Men det, herr talman, vågar Roger Richtoff aldrig fullt ut uttala i den här talarstolen.

Detta förhållande och ett antal andra saker som jag måste lägga till som handlar om synen på Ryssland och den politiska utvecklingen där och som handlar om Sverigedemokraternas ovilja att medverka till sanktioner när detta land annekterar land i Ukraina och Krim - allt detta sammantaget, herr talman, inger inte på något sätt förtroende. Jag bedömer att det inte kan ligga till grund för något ansvarsfullt styre av det här landet.

Herr talman! Därför kommer jag inte att omfamna Sverigedemokraterna.

(Applåder)


Anf. 119 Roger Richtoff (SD)

Herr talman! Systematiskt yttrande, säger Allan Widman. Det blir inte bättre, Allan Widman. Det kommer inte att bli bättre för att du står och hittar på och ljuger om att vi inte skulle ha stött sanktionerna mot Putin. Det blir inte bättre för att du ljuger.

Jag har lämnat över en lista på hur vi har röstat i EU till Centerpartiet. Har du läst den? Gör det! Ingenting av det du säger är sant. Det går inte längre. Det gick bra innan vi kom in här, men i dag måste du ha mer fakta när du påstår saker och ting. Du har varit med och raserat det svenska försvaret. Du har raserat det civila försvaret. Du bröt sönder systemen. Var är ditt ansvar för det?

När jag säger till dig att du borde ta och be svenska folket om ursäkt tycker du att jag är oförskämd. Så kan man visst inte säga till dig. Björklund har kallat oss för rasister och främlingsfientliga. Tycker du att vi är det? Det säger din partiledare - en gammal officerskollega till mig. Så uttryckte han sig inte när vi träffades på den tiden, och inte heller i dag när vi träffas utanför kammaren. Men här i kammaren umgås han inte, för vi är ju rasister.

Det här duger inte, Liberalerna. Det duger inte att ha den argumentation som ni har och sedan tro att ni ska bemötas med vänskap och att vi ska betrakta er respektfullt och med artighet när ni står och kastar ord som rasister tillbaka. Det är slut med det nu, Allan Widman. Ta ditt ansvar och be svenska folket om ursäkt för vad ni har ställt till med!


Anf. 120 Daniel Bäckström (C)

Herr talman! Socialstyrelsen gör många bedömningar. En risk- och sårbarhetsanalys visar att närmare hälften av alla landsting inte ens har analyserat vilka resurser som krävs för att kunna hantera en extraordinär händelse. Ett exempel på en sådan händelse är en terroristattack.

Fler än hälften av Sveriges landsting saknar rutiner för hur man ska fråga efter eller ta emot förstärkningsresurser från andra landsting eller nationellt. Ca 30 procent av landstingen saknar avtal med annan aktör om förstärkningsresurser. Det kan leda till fördröjningar och osäkerhet och till ineffektivitet vid hastigt uppkomna och akuta behov. Det här är allvarligt. Det är viktiga frågor för den grundläggande krisberedskapshanteringen i vårt samhälle.

En god krisberedskap kräver såväl planering som övning och samverkan. Att så många som drygt en tredjedel av landstingen bedömer att deras planering för utbildning och övning är otillräcklig lämnar frågetecken för var vi står. Inte nog med att utbildnings- och övningsplanerna är otillräckliga; de övningar som ändå genomförs visar på stora utmaningar för sjukvården vid stora skadeutfall orsakade av exempelvis terrorism.

Hur den katastrofmedicinska kapaciteten hade sett ut i Stockholm vid ett större skadeutfall och ännu fler döda kan vi inte veta. Däremot visar en scenarioanalys som MSB har gjort av ett terroristattentat i centrala Stockholm med stort skadeutfall att hälso- och sjukvården skulle bli mycket hårt belastad under hanteringen av händelsen. Det handlar om förmågan inom sjukvården när det gäller att prioritera och ta hand om skadade personer, inklusive att frigöra vårdplatser, behovet av specialistkompetens på kort och lång sikt, att säkra tillgången till blod, helikoptertransporter med mera. Allt detta är kritiskt.

Socialstyrelsen har informerat om fler scenarioanalyser och övningar, inte minst en där sju landsting på regional nivå berörs. Det handlar om en svår tågolycka med många skadade och brännskadade patienter. Slutsatserna av detta är jätteviktiga att ta med oss i det fortsatta arbetet när det gäller hur vi ska dimensionera vår totala krisberedskap i Sverige.

Det handlar också om hur vi jobbar med dokumentation och lägesbeskrivningar, kommunikation och terminologi, mobilisering och dirigering av resurser, fördelningsstrategi och gränssättande kapacitet. Det visar på behovet av att utveckla den nationella samordningen och hur vi övningstekniskt ska jobba vidare för att bli ännu mer stringenta och duktiga.

Krisberedskap utgår ifrån en ansvarsprincip: Den som har ansvar för den ordinarie verksamheten ska också ha det under mer extraordinära händelser och kriser. Det handlar om ansvar för att vidta de åtgärder som krävs för att förebygga, motstå, hantera, återställa och lära från olyckor och kriser. Alla aktörer i samhället ska inom sina respektive ansvarsområden se till att krisberedskapsarbetet utvecklas.

MSB lyfter fram fem utvecklingsområden för att stärka krisberedskapen. Det gäller bland annat att krisberedskap och civilt försvar behöver prioriteras högre och att kunskapen om varandras roller och ansvar inom krisberedskapen behöver öka. Arbetet med risk- och sårbarhetsanalyser behöver utvecklas rejält. Det nämns även att man ska kunna ha dimensionerande scenarier som kan komplettera och utveckla krisberedskapen. Och det ställs tydliga krav på våra samhällsviktiga verksamheter.

Ett exempel på en av de många sårbarheter som vi ser, som också dokumenteras i det arbete som utförs på ett mycket gott sätt, är detta: År 2015 hade hälften av befolkningen inte gjort några praktiska förberedelser för att kunna möta ett långvarigt elavbrott. Frågan är hur många det är som har gjort det i dag. Hur många har reflekterat över vilka konsekvenser ett långvarigt elavbrott skulle få för den enskilde men också för invånarna i en by eller i en kommun, för anställda och företagsledare i ett företag eller för samhällets service?

Detta hör ihop med den påbörjade totalförsvarsplaneringen, som är en viktig grundpelare för det långsiktiga arbetet med att stärka krisberedskapen i Sverige. Hur vi hanterar de dagliga utmaningarna är av avgörande betydelse för hur vi ska kunna hantera de långsiktiga. Det handlar också om hur vi tillsammans kan skapa en målbild för att öka vår samlade förmåga.

Utmaningarna är dock avsevärda. Det är slimmade och icke redundanta organisationer. Det är få nyckelfunktioner och befattningar i arbetet med dessa frågor, vilket gör att det är ännu mer sårbart. I nuläget kan det vara svårt att skala upp verksamheten för att möta en kris och också att dimensionera utifrån olika nivåer.

Det har funnits statliga pengar i flera år för att uppmuntra och inspirera det lokala och regionala krisberedskapsarbetet. SKL och staten har gjort avtal där man pekat ut riktningen framåt för hur det här ska bli. Nu står vi snart inför en ny överenskommelse mellan staten och SKL.

Man kan se hur det ser ut i landsting och kommuner. Vi vet att det finns mycket mer att ta i och jobba med för att prioritera upp dessa frågor i det samlade politiska ledarskapet. För det är inte riktigt så i alla kommuner. Man har tagit emot resurser. Man har jobbat en del. Men kanske behöver erfarenheter från händelser tas om hand för att man ska bli ännu mer fokuserad i dessa frågor. Det handlar också om hur vi ska stärka kommunikationen lokalt mellan kommuner och inom kommuner samt regionalt mellan kommuner, landsting och län.

Här finns det sådant som är viktigt för att man ska uppnå ännu mer tryck i dessa frågor och också stärka krisberedskapsarbetet. Det handlar om frågan om säker kommunikation. Ofta överlämnar man hemlig information i kuvert till varandra mellan stat och kommun. Det kan handla om skyddsobjekt. Det kan handla om andra frågor. Det handlar också om hur det kommande beslutet om 700-megahertzbandet kommer att bli och hur vi ska använda det för att kunna få en bra täckning och kunna förena många olika intressen i det möjliga utvecklingsarbetet.

Det pågår också en utredning om alarmeringstjänsten. Det får hanteras med prioritet och inte dra ut på tiden.

Det finns ett ytterligare område som berörs och som vi följer. Det handlar om utmaningarna inom räddningstjänsten. Det gäller kompetensförsörjning, personalförsörjning och tillgången till personal i hela landet. Vi vet att det finns och kommer att finnas utmaningar som vi måste ta på allvar. Ingen ska behöva förlora ekonomiskt på att vara deltidsbrandman, inte heller om man rycker ut när man i övrigt är arbetslös.

Det krävs välutbildad personal som finns tillgänglig i hela landet. Räddningstjänsten har en oerhört viktig uppgift för samhällets skydd och säkerhet. Människor runt om i landet måste kunna lita på att räddningstjänsten finns där när olyckan är framme.

Det är positivt med de steg som tas för att uppmuntra en mer lokal utbildning och rekrytering och att man förlägger utbildningar regionalt i landet för att utbildning ska kunna genomföras så nära hemmet som möjligt.

Ett annat område som är viktigt när det handlar om krisberedskap är tillgången till livsmedel. För Centerpartiet är det oerhört viktigt att arbeta med frågan om Sveriges livsmedelsförsörjning och försörjningstryggheten för livsmedel i händelse av höjd beredskap och krig. Detta sker för närvarande i flera instanser, bland annat inom ramen för Försvarsberedningens arbete. Flera aspekter behöver fördjupas och belysas. Det gäller allt från primärproduktion till förädling och distribution av livsmedel. Det är också viktigt att utreda ännu mer hur livsmedelskedjans sårbarhet vid kris kan minskas och att ansvarsfördelningen i fråga om livsmedelsberedskapen vid kris tydliggörs.

Fru talman! Jag kan notera något. Detta är ett omfattande betänkande - det är mer än 80 sidor - som innehåller många viktiga områden. Roger Richtoff gör i sitt anförande inte särskilt många kopplingar. När det handlar om ledarskap för att ta sig an de här frågorna finns det frågor till Roger Richtoff om hur man ser på innehållet i dagens betänkande.

Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 6 och nr 4.

(Applåder)

(forts. § 12)


Anf. 121 Birger Lahti (V)

Samhällets krisberedskap

Fru talman! Samhällets krisberedskap är en oerhört viktig fråga för oss alla. Vi blev smärtsamt påminda om det för knappt två veckor sedan bara några kvarter härifrån. Jag är givetvis tacksam för att krisberedskapen i Stockholm fungerade så väl som den gjorde.

Krisberedskapen ställer många och olikartade krav. Det handlar om alltifrån sådana händelser som den nämnda till stora skogsbränder och störningar i elförsörjningen.

Vänsterpartiet har väckt en omfattande motion i ämnet. I detta betänkande hanteras dock frågan om informationssäkerhet i den civila förvaltningen, varför jag ska argumentera kring just detta ämne och yrka bifall till reservation nr 7.

För snart tio år sedan undersökte Riksrevisionen hur det var beskaffat med informationssäkerheten bland de civila myndigheterna, och resultatet var beklämmande.

Sju år senare följde Riksrevisionen upp granskningen i sin rapport, 2014:23, om informationssäkerhet i den civila statsförvaltningen. Men trots att det hade gått sju år, trots att vi hade blivit alltmer beroende av itsystem på snart sagt alla livets områden och trots mängden av attacker hade i princip ingenting gjorts för att öka skyddet.

Den nuvarande regeringen har satt bättre fart. Men ännu återstår det mesta att göra, och det brådskar.

Därför, herr ålderspresident, anser Vänsterpartiet att riksdagen ska begära att regeringen får i uppdrag att under mandatperioden komma med förslag som handlar om att stärka totalförsvaret i Sverige.

Jag föreslår därför att regeringen återkommer under mandatperioden med konkreta och kostnadsberäknade förslag på hur man avser att förbättra skyddet av samhällsviktiga funktioner.


Anf. 122 Paula Holmqvist (S)

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi alltså försvarsutskottets betänkande FöU7 där utskottet behandlar frågor om samhällets krisberedskap, bland annat räddningstjänstutbildning, förebyggande åtgärder mot naturolyckor, livsmedelssäkerhet, den enskildes ansvar och beredskap, krisberedskapssystemet och det civila försvaret.

I betänkandet föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en översyn av vilka konsekvenser den resursbrist som lett till stabsläge vid flera sjukhus de senaste åren skulle få vid en extraordinär händelse med stor belastning på samhällets vårdresurser.

Herr ålderspresident! Samhällets krisberedskap är en stor, övergripande och viktig fråga. Samhällets krisberedskap kan beskrivas som förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Syftet med svensk krisberedskap är att värna befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet och förmågan att upprätthålla våra grundläggande värden, såsom demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter.

Samhällets krisberedskap bör fortsätta att utvecklas och anpassas efter de hot, risker och sårbarheter som identifieras. Arbetet bör genomsyras av hög riskmedvetenhet och insikt om att det kommer att inträffa situationer som samhället inte har förberett sig på och som kan få omfattande konsekvenser.

Utgångspunkten för krisberedskapen är att hela samhället med myndigheter, kommuner, landsting, privat näringsliv och frivilligorganisationer gemensamt och inom sina respektive områden tar ansvar för och utvecklar krisberedskapsarbetet.

Utvecklingsarbetet är viktigt och ska balanseras mot myndigheternas behov av att även utveckla och bedriva övrig kärnverksamhet. I detta ligger också att enskilda människor utifrån sina egna förutsättningar tar ansvar för sin säkerhet.

Krisberedskapsarbetet utgör också en grundläggande förutsättning för arbetet med det civila försvaret.

Herr ålderspresident! Som utskottet anfört vid flera tillfällen bildar den befintliga och civila krisberedskapsverksamhet som utvecklats under flera år bas för det civila försvaret.

Då det i Försvarsberedningens direktiv bland annat ingår att mot bakgrund av behoven vid höjd beredskap och ytterst i krig lämna förslag för den fortsatta inriktningen av totalförsvaret för åren 2021-2025 samt att särskilt belysa den fortsatta utvecklingen av en sammanhängande planering för totalförsvaret - ett arbete som precis startat - anser jag att det för närvarande inte finns skäl att vidta några ytterligare åtgärder.

De utredningar som tagits fram mot bakgrund av skogsbranden i Västmanland 2014 och med anledning av flyktingsituationen 2015, det samarbete som sker mellan MSB och Försvarsmakten om totalförsvarets utveckling och Riksrevisionens granskningsarbete är exempel på viktiga ingångsvärden också för länsstyrelsernas fortsatta arbete.

Regeringens avsikt att väsentligt förbättra länsstyrelsernas förutsättningar att bedriva en effektiv, ändamålsenlig och kostnadseffektiv verksamhet välkomnas av utskottet.

Vad gäller övningar är dessa mycket viktiga för att samhället ska kunna stå väl rustat vid en kris. Kännedom om varandras roller och mandat är ovärderlig i ett sådant sammanhang.

Den för våren 2018 planerade nationella samverkansövningen på temat civilt försvar och den stora totalförsvarsövningen 2020 är mycket värdefulla också för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete.

Det är alltså av stor vikt att nu inte föregripa Försvarsberedningens arbete, kommande övningars genomförande med tillhörande erfarenhetsåterföring eller utvecklingsarbetet för länsstyrelserna.

Herr ålderspresident! När det gäller den enskildes ansvar och beredskap anser utskottet fortsatt att den enskilda människan bör vara i centrum för krisberedskapsarbetet, och utskottet välkomnar de satsningar som görs på kommunal nivå genom MSB samt det nyligen framlagda regeringsuppdraget till samma myndighet. Det är i linje med hur resonemangen fördes i samband med att vi i utskottet tog fram vår rapport Om krisen eller kriget kommer.

Det har tidigare konstaterats av oss i utskottet att informations- och utbildningsbehovet är stort i samhället, och vi anser därför att den aviserade Krisberedskapsveckan för kommunerna, och i förlängningen alla dem som bor i landet, är central i sammanhanget. Också myndigheter och frivilligorganisationer, i samverkan med skolorna, har en viktig roll för att tillfredsställa detta behov.

I sammanhanget vill utskottet understryka att ett av resultaten av den egna uppföljningen var att det civila försvarets direkta behov sällan beaktas uttryckligen i informationsflödet och att förberedelser för höjd beredskap och krig kräver utvecklade informationsinsatser. Det är därför glädjande att regeringen har valt att peka på detta i det nyligen framlagda regeringsuppdraget till MSB.

Herr ålderspresident! När det gäller tillgången på räddningspersonal i beredskap, så kallade deltidsbrandmän, är den av vital betydelse för räddningstjänstens verksamhet totalt sett. Det stöd som ges till kommunerna på olika sätt i arbetet med att organisera räddningstjänsten med deltidsanställda brandmän bör fortsätta att utvecklas.

Att regeringen tillsatt en utredning om en effektivare kommunal räddningstjänst rörande räddningstjänstens deltidsbrandkår är mycket viktigt. Utskottet ser positivt på att detta arbete, liksom MSB:s utvecklingsarbete, bland annat ska kunna öka möjligheten att ge deltidsbrandmän utbildning på regional och lokal nivå och att detta i sin tur ska kunna bidra till att en långsiktig lösning på rekryteringsproblemet nås.

Det är vidare positivt med det initiativ som MSB, tillsammans med Trafikverket och Brandskyddsföreningen, tagit till en vägledning för att öka säkerheten i vägtrafiken för dem inom räddningstjänsten som arbetar med att ta hand om trafikolyckor.

Herr ålderspresident! Frågan om livsmedelsförsörjning är en central del i vårt samhälles krisberedskap, och jag vill understryka vikten av att Sverige säkerställer flöden av viktiga varor och då främst sin försörjning av livsmedel, inklusive dricksvatten, i en krissituation. Jag instämmer med regeringen i att hela livsmedelskedjan bör vara så pass robust att även allvarliga påfrestningar och störningar kan klaras med rimliga konsekvenser för samhället.

Detta kräver i sin tur en fungerande infrastruktur i form av till exempel vägar, el, datakommunikation och vattenförsörjning. Hela landet måste kunna försörjas. Regeringens tidigare beslut att återuppta en sammanhängande planering för totalförsvaret spelar här en viktig roll.

På grund av livsmedels- och dricksvattenområdets komplexitet kräver utvecklingen av leveranssäkerheten och krisberedskapen på området en mycket god samverkan mellan ansvariga aktörer i form av företag, kommuner, länsstyrelser, centrala myndigheter, inklusive Försvarsmakten, och branschorganisationer.

Det är därför glädjande att propositionen om en livsmedelsstrategi för Sverige betonar just vikten av dessa frågor. Även resultatet av Regeringskansliets beredning av slutbetänkandet från Dricksvattenutredningen är ett viktigt ingångsvärde för det fortsatta arbetet.

Jag har haft förmånen att få träffa många från de frivilliga försvarsorganisationerna. Det som fascinerar mig är deras arbete och engagemang och deras bidrag till totalförsvarets och samhällets krisberedskap. De gör ett mycket viktigt arbete. De bidrar till att öka enskilda människors förmåga att hantera allvarliga händelser, olyckor och kriser.

När det gäller krisberedskapen inom sjukvården konstaterar utskottet att det vid några tillfällen på senare tid förekommit att svenska sjukhus behövt införa så kallat stabsläge i vissa kritiska situationer, såsom vid överbeläggningar eller vid akut personalbrist.

En utveckling som innebär att sjukvården behöver gå in i stabsläge även vid relativt normala förhållanden är enligt utskottets mening oroande, särskilt med tanke på att möjligheterna att kunna ge adekvat sjukvård lär vara mindre vid en extraordinär händelse med en än hårdare belastning på vårdresurserna.

Herr ålderspresident! I slutet av mars var jag i Färgelanda kommun och besökte Jimmy Högberg och hans företag Torggummans Ägg, och för knappt två veckor sedan besökte jag Conny och Denise Karlsson på Hede gård i Högsäter, som är en ekologisk mjölkgård. Båda besöken var väldigt bra, och vi samtalade om många olika frågor, bland annat om hur det är driva dessa företag med allt vad det innebär. Vi pratade också om hur viktiga de är för vår krisberedskap och livsmedelsförsörjning.

Efter avslutat besök på Hede gård den 7 april tittade jag till i min telefon och insåg att något riktigt allvarligt hänt här i Stockholm. Sedan följde många timmar av uppdatering och att meddela vänner och bekanta att jag var i säkerhet.

Detta hemska dåd gjorde att fyra människor fick sätta livet till, många skadades, anhöriga miste familjemedlemmar och många anhöriga oroades över sina nära som var skadade. Mitt i detta kaos fanns hjältar från räddningstjänsten, polisen, sjukvårdare och många frivilliga som på något vis bidrog till att skapa trygghet och som verkligen gjorde sitt yttersta.

Vi visade en otrolig förmåga genom att vi stod upp för varandra, hjälpte och stöttade varandra i denna svåra stund. Tillit och tillsammans blev viktiga ord. Detta är en viktig del i samhällets krisberedskap. Vi finns för varandra när det behövs.

Herr ålderspresident! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.


Anf. 123 Anders Schröder (MP)

Herr ålderspresident! I dag diskuterar vi krisberedskap. En kris kan se ut på många olika sätt. Det kan handla om pandemier, stormar, utslagna elnät, terrorism, gråzonsproblematik med mera.

Ju mer komplext och specialiserat vårt samhälle blivit, desto mer komplexa blir också den hotbild och de olika kriser vi kan ställas inför. Samtidigt har krisberedskapen och det civila försvaret nedprioriterats under lång tid.

Att det civila försvaret nedmonterats till så stor del är något som vi i Miljöpartiet har varit skeptiska till. Vi har under lång tid förespråkat att öka samhällets resiliens genom att satsa pengar på att anpassa samhället till klimatförändringarna, se till att producera närodlad mat och skapa ett förnybart decentraliserat elsystem. Samtliga dessa reformer skulle bidra till att öka resiliensen och minska risken för att kriser uppstår.

Om en kris ändå drabbar oss måste vi ha verktyg för att kunna möta den situationen. Totalförsvarets uppgift är att förbereda Sverige på att kunna hantera en krigssituation. Förberedelse för krig ger också en bättre beredskap i kris. Ett nutida konkret exempel är den satsning på fler lastbilar till hemvärnet som fem partier står bakom som en del av den försvarsuppgörelse som gjordes i vårändringsbudgeten. Lastbilarna motiverades utifrån ett behov i ett krigsscenario men kan naturligtvis också utnyttjas i andra scenarier, till exempel vid en naturkatastrof.

Svensk krisberedskap utgår från ansvarsprincipen, som innebär att den aktör som ansvarar för ett område i vanliga fall också har ansvaret vid en kris. Det är en bra ordning. Att i en krissituation gå över till en ny ansvarsfördelning som myndigheten inte är van vid riskerar att skapa fler problem än det löser.

I utskottet har vi fått höra exempel på hur myndigheter övar inför olika kriser.

Det är tydligt att det på sina håll finns mycket att arbeta med. En god krisberedskap kräver regelbundet övande. Ett bra exempel på när övningar ändå verkar ha gett resultat är i samband med attentatet på Drottninggatan nyligen, där såväl polis som andra myndigheter verkar ha agerat snabbt och korrekt. I medierna har det framgått att de hade övat på liknande scenarier så sent som en vecka tidigare. Detta tycker jag understryker vikten av att öva på olika krissituationer.

Som jag nämnde inledningsvis har de civila delarna av försvaret nedprioriterats under lång tid. Nu har MSB tillsammans med Försvarsmakten fått i uppgift att upprätta en sammanhängande planering för totalförsvaret. Till 2020 ska bevakningsansvariga myndigheter ha förmågan till samverkan och ledning. Detta är ett viktigt steg för att återupprätta svensk krisberedskap.

Om några månader kommer MSB och andra myndigheter att presentera vilka åtgärder som de anser behöver vidtas för att man ska kunna få en adekvat förstärkning av totalförsvaret och därmed av krisberedskapen. Jag ser fram mot deras redovisningar och en diskussion om dessa frågor då.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Det kom en utläggning från Roger Richtoff tidigare angående Miljöpartiet som jag känner förtjänar att kommenteras. Roger Richtoff inledde med att tala länge om frågor som inte har att göra med det som vi diskuterar i dag utan som snarare är justitiefrågor. Han hävdade att Miljöpartiet inte har gjort någonting mot terrorismen. Det är inte korrekt i sak. Regeringen har agerat i en rad frågor för att bekämpa terrorism. Inom parentes kan jag säga att det var mer eller mindre ett tomt bord när vi tillträdde. Det Roger Richtoff säger är därför helt enkelt inte korrekt. Jag hoppas därför att han går hem och läser på.

Roger Richtoff är också mycket förvirrad när det gäller varför inga andra partier vill samarbeta med honom, varför man exkluderar Sverigedemokraterna och kallar dem rasister. Eftersom Roger Richtoff frågade om detta tänkte jag besvara det.

Sverigedemokraterna bildades ur det nazistiska Bevara Sverige svenskt 1989. Det var ett gäng skinnskallar, en gammal nazist vid namn Klarström med flera. År 1995 tillträde Mikael Jansson, som är Richtoffs kollega här, som partiledare. Han fick införa uniformsförbud, eftersom det tydligen var ett stort problem att folk dök upp i rasistuniformer. Men det tog fem år till innan nazisterna från Nationaldemokraterna bröt sig ur partiet och bildade ett eget.

Vi behöver inte gå tillbaka till Sverigedemokraternas historia för att hitta exempel på rasism. Härommånaden skrev en sverigedemokrat i SD i Färgelanda på sin Facebooksida att man borde försöka skapa en konflikt med muslimer genom att sprida ut slaktavfall från grisar på gatorna, så att muslimerna blev provocerade och anföll. Då kunde man slå tillbaka.

En annan sverigedemokrat var ute och talade om att det skulle komma 500 000 antidemokrater till Sverige per år om de rödgröna fick som de ville.

Nu har jag inte ens börjat tala om Kent Ekeroth som sprider högerextrem propaganda om sig och kring sig när han inte är ute och vevar med järnrör.

Ja, Roger Richtoff, jag kallar er rasister, och jag vågar stå för det. Jag bryr mig inte om ifall Moderaterna eller några andra har ändrat sig och är beredda att bjuda in er till samtal. Det är min hållning och över min döda kropp att jag kommer att ändra den.

(Applåder)


Anf. 124 Jan R Andersson (M)

Herr ålderspresident! När man talar om samhällets krisberedskap är det svårt att inte nämna de personer som dagligen utgör ryggraden i vår krisberedskap. Det handlar om blåljuspersonal i olika kategorier - poliser, ambulanssjukvårdare och brandmän som möter svenskar i de mest utsatta och svåra situationer som de drabbas av. De utgör alltså vår ryggrad i krisberedskapen, och de förtjänar vår uppmärksamhet.

Därför kan jag konstatera att det är bra att vi trots allt har en civilminister som nu talar om att vi behöver fler poliser. Men samtidigt är det också oroande. Om det har tagit så lång tid för civilministern att förstå att vi behöver fler poliser, funderar man på när han ska förstå att vi också har problem med våra brandmän. Om det är polisen som står först i kön och enligt besked från Socialdemokraterna ska bli fler någon gång kring 2024 - alltså en bra bit framåt i tiden - undrar man var i kön brandmännen står och när de ska bli fler. Kan det vara under nästa sekel?

Jag vill då bara meddela civilministern att han inte har den tiden. Situationen för många deltidsbrandkårer är i dag akut. Jag tror inte att man kan slå upp någon tidning i någon del av landet utan att läsa om massuppsägningar och de problem som det nya RiB-avtalet har skapat. Det är problem som nu gör att vi har en beredskap som är ytterst problematisk på många ställen i landet.

Men även om dessa massuppsägningar skapar en viss dramatik är det kanske inte det som är farligast. Vid massuppsägningar blir det ofta en reaktion som gör att man kommer fram till lösningar av olika slag. Jag tror att lokala uppgörelser har gjorts på många ställen i landet, och fler är på gång.

Det som jag tror är det farliga i situationen är när det sker tysta uppsägningar. Den brandstation som kanske skulle ha tre skiftlag kanske har två och ett halvt eller två. De brandmän som är kvar och jobbar deltid får då slita så hårt att de till slut inte orkar. Hela situationen blir då i grunden helt ohållbar.

Det är klart att man kan kritisera det RiB-avtal som har tagits fram av SKL. Men jag tror att vi också generellt måste titta på de villkor som finns.

Jag tror att det som regeringen har aviserat inte räcker. Regeringen säger att man ska ta fram en utredning som ska presenteras någon gång nästa år. Därmed kan jag konstatera att hela denna mandatperiod har varit ett förlorat kapitel när det gäller rekrytering av deltidsbrandmän. Jag kan också konstatera att Ygeman väljer att tala om andra saker.

Herr ålderspresident! Stockholm skakades nyligen av en terrorattack. Men samhällets svar visade på en robusthet både vad gäller myndigheternas åtgärder och befolkningens agerande. Så långt är det bra.

Samtidigt visade sig brister. Ett exempel är ett problem som uppstod i gränsskyddet. Huvudskyddsombudet i Stockholm, som ansåg att det var för farligt för tullpersonal att arbeta obeväpnad, beslutade att införa ett så kallat skyddsstopp kl. 20 på fredagskvällen. Det innebar att kvalificerad personal som skulle ha kunnat bistå polisen i att gripa en eller flera terrorister i stället skickades hem. Hårdraget kan man säga att i stället för att staten skyddade befolkningen skyddades statstjänstemännen.

Jag är inte den person som kan säga om detta var rätt eller fel. Det får andra avgöra. Men för mig är det inte tillräckligt att inte tullen vet vad man ska göra i en sådan situation och att en av våra brottsbekämpande myndigheter står rådvill när en sådan situation uppstår. Man borde ha varit tränad, och detta borde ha utretts för länge sedan.

Sverige måste stå väl rustat även inför en allvarlig icke krigsliknande händelse, och i en sådan situation är det inte lämpligt att personal inom samhällskritiska verksamheter får gå hem på grund av att skyddsombudet konstaterar att situationen är för farlig. I en sådan situation måste hela samhället kunna lösa sin uppgift, även om situationen är svår.

Med all tydlighet har vi i dag en lagstiftning som inte möter de krav som samhället ställer. Därför behöver den ses över.

Detta exempel med tulltjänstemän som skickades hem visar på två saker. För det första visar det att det är först när systemen prövas som brister kommer fram. Därför är det viktigt med återkommande och realistiska övningar. Det är först då vi vet hur vi ska gå vidare. För det andra visar det att vi behöver en moderniserad lagstiftning som gör att vi, hela samhället, kan möta alla de utmaningar som kan drabba oss. Vi ska inte ha en lagstiftning som exempelvis innebär att statstjänstemän går hem för att situationen upplevs som för farlig. Vi moderater menar därför att en modernisering av dessa lagrum borde vara en uppgift för Försvarsberedningen att se över.

Vi har i dag en lagstiftning som huvudsakligen är svartvit. Antingen är det fred eller också är det krig. Men de flesta konflikter i dag är inte svartvita. De flesta konflikter i dag rör sig någonstans på gråskalan. Jag tycker att terrordådet i Stockholm visar på just detta.

Så hur agerar vi i en händelse där vi inte kan begära samhällets resurser som vi kan göra i händelse av krig? Hur agerar vi i andra situationer som kan innebära att vi är i en krigsliknande situation? Och vilken regering vågar trycka på den knappen med den lagstiftning som vi har i dag? Svaret tror jag är att vi har en lagstiftning som gör det svårt för en regering att faktiskt agera på ett sådant sätt att man kan möta de hot och olyckor som kan komma.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 4.


Anf. 125 Mikael Jansson (SD)

Herr ålderspresident! Nu har vi fått en liten extradebatt här. Schröder talar om Sverigedemokraterna i olika perspektiv, eller han hade framför allt två perspektiv.

När det gäller partiernas ursprung kan jag garantera att om vi ska ta en debatt där vi talar om partiernas ursprung, vilket vi kanske inte ska göra nu, kommer Sverigedemokraterna att vinna debatten. Det kommer att visa sig att vi har minst brister och att de andra partierna får skämmas mer än vad vi gör.

Det beror på att SD är snart 30 år gammalt; vi är ett ungt parti. Många partier har funnits under längre tid. Många av partierna här i kammaren - de flesta - fanns under andra världskriget, och det gjordes fel då. Det gjordes också fel hos de andra partierna i början av 1900-talet. Vi kan dock ta en debatt om vilka brister som fanns när våra partier uppstod. Vi kommer att vinna den.

Man kan också räkna upp olika partimedlemmar som har brustit. Det finns alltid rötägg, i alla partier - det tror jag att ni vet. I slutet av 1980-talet var jag centerpartist och verksam i Örebro län. Jag minns en miljöpartist i Hallsberg som ville ge utmärkelser till förbrytaren Ursut för att han var så vänlig när han mötte polisen i skottväxlingar och sådant.

Det var en ganska konstig miljöpartist, och jag tror inte att hur han är och var då egentligen har någon betydelse för vad Miljöpartiet är. Det finns inga sådana jämförelser som påverkar det, utan det handlar om enstaka rötägg. Det är klart att man kan leta upp ett rötägg i vårt parti också, och tycker man att det är intressant att ta upp detta i debatten om krisberedskap kan man göra så.

Tillbaka till ämnet! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 20.

I dessa dagar är det många som främst vänder sina blickar mot ansträngningen att återskapa ett totalförsvar. Vad som framför allt har saknats i vårt totalförsvar är det civila försvaret. Det är alltså civila resurser som behövs i krig för att skydda befolkningen och serva det militära försvaret. I dag ska vi dock inte fokusera på det civila försvaret utan på samhällets krisberedskap.

Även i tider av fred kan samhället drabbas av svåra påfrestningar. Av någon orsak ökar antalet katastrofer i världen. Sverige är inte lika drabbat som en del andra länder där det, vilket vi kan se på tv, sker stora jordbävningar, tsunamier, översvämningar och orkaner. Vi ska vara tacksamma att vi har vår plats på en lugn del av vår kontinentalsockel och att de vädersystem vi vistas i inte tillhör de värsta. Dock har vi också katastrofer, och vi behöver vår krisberedskap.

Lyckligtvis har vi väl utbildade och väl rustade blåljusorganisationer med hög kvalitet. Vårt samhälle är välorganiserat sedan länge. Ett problem är i och för sig att våra blåljusorganisationer är skattefinansierade och att fördelningen av våra begränsade skatteresurser alltid är en kamp. Det finns andra myndigheter som också behöver resurser och starkt kan motivera detta. Jag tycker hur som helst att blåljusorganisationerna ska ha en större del. En högre krisberedskap gör oss alla tryggare. En högre krisberedskap ger tillbaka resurser dynamiskt. Ta bara skogsbränder; kan vi stoppa dessa tidigt sparas resurser.

Ett väl fungerande samhälle håller sig med en hög krisberedskap. Ett samhälle i kris måste tulla på krisberedskapen. Kan vi få ordning på Sverige är det ingen omöjlighet att vi kan klättra tillbaka till den plats vi tidigare hade i OECD:s välståndsliga, och då skulle vi ha råd att satsa på en riktigt hög krisberedskap. Som jag har antytt finns det dock skäl att satsa på hög krisberedskap redan nu.

Förutom resurstilldelningen till samhällets krisberedskap finns det många detaljbeslut som kan optimera samhällsområdet. Exempelvis bör SOS Alarm åter bli en myndighet. Den bör skyddas och spridas samt samlokaliseras med andra myndigheter, där en gemensam lägesbild blir viktig. Vi vet i dag att våra myndigheter har olika lägesbilder vid katastrofer. Det är allvarligt och bör åtgärdas.

Det är inte bara i krigstider som våra stora elverk, främst då kärnkraft och vattenkraft, är hotade - även i fredstid finns det galningar som hotar verken, bland annat genom att tränga in på deras områden. Ett bättre skalskydd för våra elverk är därför viktigt. Det kan krävas mer säkrad terräng runt om och mer säkerhetssystem. I händelse av att ett eller flera stora elverk ändå faller ur kan särskilda reservkraftverk, dedikerade för viktiga områden, vara en viktig beredskap.

Sverige har upplevt flera allvarliga jordskred. En älv som är hotad av nya skred är Göta älv, där kvicklera längs älven gör att situationen är mycket förrädisk. Därigenom hotas såväl färskvattnet för 700 000 människor som sjöfarten på älven. Kostnaden för att jordskredssäkra Göta älv bör tas i närtid, annars är risken stor att kostnaden blir mångfalt större.

Sveriges låga självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel är ett hot mot vår befolkning inte bara i krig utan även vid svåra katastrofer i vår omvärld. Sverige bör återta större odlingsytor i hela landet. Vi behöver beredskapslagra livsmedel i alla kommuner, och vi behöver en strategi för att välja ut en anpassad livsmedelsproduktion under tider av kris. Vi behöver också en större medvetenhet hos svenska folket att handla lokalproducerat.

Till sist, herr ålderspresident: Resurstilldelningen är viktig för de myndigheter som står för krisberedskapen. Bra lagar och styrning är viktigt, men alla vi svenska medborgare är också viktiga. Vi har alla en privat beredskap, och den är oftast frivillig. Vi ska förvarna myndigheter och varandra om hot. Vi ska också bistå och hjälpa varandra när kriser uppstår.


Anf. 126 Daniel Bäckström (C)

Herr ålderspresident! Tack för reflekterandet över dessa viktiga frågor, herr Jansson! Det finns många aspekter i det betänkande om krisberedskapsarbete i Sverige som tas upp i dag. Utgångsläget är att vi har många utmaningar och att det sakligt sett finns oerhört många åtgärder att vidta på både kort och längre sikt. Jag tycker att det är viktiga aspekter herr Jansson tar upp kring såväl skogsbränder och att kunna förebygga i tid som att det ska finnas en sund och klok livsmedelsförsörjning.

Jag skulle vilja höra Sverigedemokraternas målbild, mer detaljerat, på ett område. Kan Mikael Jansson konkretisera vad "en riktigt hög krisberedskap" innebär i praktiken? Det gäller både när det handlar om resurser och när det handlar om i-hela-landet-perspektivet utifrån det arbete som nu påbörjas med totalförsvarsplanering och alla de olika instanser som ska involveras. Jag hörde nämligen just den målbilden nämnas. Vad innebär "en riktigt hög krisberedskap"? Det är den första frågan.

Den andra frågan ställer jag utifrån en annan sverigedemokratisk riksdagsledamots anförande i denna debatt. Han uttalade sig bland annat om väldigt många andra frågor än dem i själva betänkandet, och jag hörde Mikael Jansson tydligt säga "Tillbaka till ämnet!". Jag tycker att det är en utmärkt kommentar efter Roger Richtoffs anförande tidigare, för det handlade inte om dagens betänkande i särskilt många delar.

Roger Richtoff uttalade bland annat att det största hotet finns i Sverige. Nu ska vi genomföra en försvarsberedning. Är det så, Mikael Jansson, att det största hotet finns i Sverige? Kommer det inte från andra länder?


Anf. 127 Mikael Jansson (SD)

Herr ålderspresident! Frågorna gällde målbild och en riktigt hög krisberedskap. Det kan vara lite svårt för mig att stå här och föregå exempelvis Försvarsberedningen, som jobbar med det civila försvaret, vilket är en lite annan sida av krisberedskapen.

Finland har krisberedskap för sin befolkning för flera månader. I den förra försvarsberedningens rapport diskuterades att det civila försvaret ska klara sig fem till tio dagar, men detta tycker vi är för lite. Det civila försvaret måste klara sig i flera månader, och samma sak måste gälla krisberedskapen. Att klara sig måste innebära att man klarar befolkningens nödtorft.

När den nuvarande försvarsberedningen tar fram en rapport om hur det civila försvaret ska gestalta sig kanske vi partier kan diskutera lite bättre exakt hur den här målbilden ska se ut. Vi är dock väldigt ambitiösa på området.

Du ställde visst en annan fråga, Daniel Bäckström, men jag har tappat bort den, så vi får ta den i nästa runda.


Anf. 128 Daniel Bäckström (C)

Herr ålderspresident! När man i anförandet så tydligt vill framhålla sig som företrädare för det bästa partiet och blickar bakåt på olika brister är det väl på sin plats att man tar chansen att så tydligt som möjligt berätta för riksdagen och svenska folket, som följer debatten, vad Sverigedemokraternas målbild om en riktigt hög krisberedskap i praktiken innebär.

Dagens ämne är nämligen krisberedskapsarbete. Detta ämne har mängder av underrubriker, och då är det oerhört viktigt att kunna kvantifiera, vilket Sverigedemokraterna gör i andra sammanhang när vi diskuterar budgetarbete. Dessa frågor är närliggande, så det kan inte vara någon utmaning för Mikael Jansson att på ett enkelt sätt besvara frågan. Jag upplevde nämligen inte att han gav något konkret svar på frågan.

För repetition: Den andra frågan som jag ställde till Mikael Jansson var ställd utifrån hans kollega Roger Richtoffs uttalande tidigare i kammardebatten om att det största hotet finns i Sverige.

Roger Richtoff uttalade sig också om att personer borde be om ursäkt och om att personer borde avgå. Jag skulle önska att få svar även på detta - kan Mikael Jansson namnge dem bland oss som ska avgå och dem som ska be om ursäkt? Det är ju ändå Sverigedemokraterna som för fram de här hälsningarna i dagens debatt.

Det största hotet finns alltså i Sverige. Nu har vi totalförsvarsplaneringen, som innehåller jättemånga viktiga aspekter. Då är min fråga: Är det inte hotet från andra länder som är det största hotet när det handlar om svensk krisberedskap?


Anf. 129 Mikael Jansson (SD)

Herr ålderspresident! Jag tycker att herr Bäckström ställer väldigt svåra frågor, men jag ska försöka att svara på dem.

I mitt förra svar var jag inne på att vi inte kan vara det enda parti som har en exakt, detaljerad målbild för hur krisberedskapen ska vara - det går ju inte.

Jag går tillbaka till den förra försvarsberedningens arbete och rapport, där man diskuterade att det civila försvaret ska klara sig fem till tio dagar. Detta menar vi är orimligt. Den finska modellen med fem månader är mer rimlig, för det militära försvaret kan över huvud taget inte klara sig utan det civila försvaret - ett dygn, säger man. Då går det inte att ha ett civilt försvar som bara klarar sig fem till tio dygn, för då har vi heller inget militärt försvar och inget totalförsvar.

Beträffande en hög krisberedskap tycker vi att de fem månader som Finland talar om kan vara ett bra mål. Detta är dock inte något detaljerat.

Jag kan påminna om att vi satsade pengar på det civila försvaret i vår senaste budget från i höstas, vilket vi tycker är en bra början. I den förra försvarsberedningens arbete sa de andra partierna att det nya civila försvaret skulle bli fullt av finesser. Det skulle bli en helt ny modell, väldigt billig och effektiv.

Jag har nu frågat efter den skissen i flera år, men det har inte kommit någonting. Nu visar det sig att det enda vi kan göra är att gå tillbaka till det gamla civila försvaret, ta upp det igen och sedan effektivisera därifrån - det är den enda möjligheten.

Daniel Bäckström ställde en fråga om det största hotet. Jag vet ju att ni som har regerat Sverige inte har lyckats med integrationspolitiken, vilket gör att Sverige i dag är sönderslitet. I varje stad i Sverige finns det flera bostadsområden där folk känner sig otrygga. Det kan man inte gå runt, utan så är det.

Detta är naturligtvis ett hot. Det är en fara när människor inte är solidariska och inte känner sig trygga och det inte finns någon enighet i landet - uppenbart är det så.


Anf. 130 Mikael Oscarsson (KD)

Herr ålderspresident! Det vi diskuterar här i eftermiddag är samhällets krisberedskap. Låt mig först, för tids vinnande, yrka bifall till reservation 2, som gäller länsstyrelsernas krisberedskap.

Det handlar om 60 olika motioner och yrkanden, som gäller allt från brandsäkerhet till krisberedskapssystem och det civila försvaret. Dessa frågor är väldigt viktiga när vi har ett läge där vi inte längre kan utesluta att Sverige kan angripas.

Vi vet att en kedja aldrig är starkare än den svagaste länken. Vi har stora utmaningar vad gäller det militära försvaret. När det gäller det civila försvaret är utmaningarna jättestora, eftersom det har legat nere, utan planering, under så lång tid. Därför är detta en så viktig fråga att diskutera.

I reservation 2, som jag nämnde, lyfter vi fram att det krävs att MSB får ett tydligt uppdrag att se över länsstyrelsernas krav på övningsverksamhet, i syfte att skapa en tydligare målstyrning. Utgångpunkten - med erfarenheterna från branden i Västmanland, där det fanns stora brister - är att det måste ske en helt annan samordning för att det ska fungera bättre vid nästa tillfälle. Det är ju tyvärr bara en tidsfråga innan någonting liknande kan komma att hända.

I reservation 6, som handlar om skydd av samhällsviktig infrastruktur, lyfter vi fram tillfället 2016 när en 332 meter hög radio- och tv-mast fälldes. Det finns även andra exempel - till exempel finns det it-spioner som arbetar i Sverige för att kunna släcka ned Sverige. Just detta hände i Ukraina den 18 december. Här har vi för dålig beredskap.

Av reservationen framgår att det krävs en rejäl översyn av hur vi kan stärka skyddet för samhällsviktig infrastruktur. Detta är en enormt viktig sak, eftersom det är ett hot mot det civila Sverige. Vi är för dåligt rustade, och det krävs ett bättre skydd.

Allra sist, herr ålderspresident, gäller det frågan om självförsörjningsgraden. Den har minskat kraftigt under de senaste decennierna och är i dag under 50 procent.

Om hänsyn till att maten ska kunna produceras även när importen av sådant som drivmedel, gödningsmedel, foder och andra insatsvaror skärs av bedömer expertis på Livsmedelsverket att Sveriges försörjningsgrad är mer eller mindre lika med noll. Det här är mycket allvarligt. I ett grannland som Finland har man en försörjningsgrad på runt 85 procent.

Det är dags att titta på hur våra grannländer gör och se till att få kvantitativa mål för Sveriges självförsörjning och etappmål så att vi kan vara bättre rustade om vi skulle behöva det. Just försörjningstryggheten är en viktig del i Sveriges säkerhet.


Anf. 131 Roger Richtoff (SD)

Herr ålderspresident! Jag ska försöka klara av det här ganska raskt. Miljöpartiet kallar oss för rasister. Det vet vi om sedan tidigare. För att vara lite snäll kan man säga att vad ledamoten tycker personligen har så liten betydelse att det nästan inte berör mig alls. Du lever med din Sverigefientliga inställning som du arbetar för kontinuerligt, Anders Schröder. Du har över huvud taget inget ansvar för de beslut och de vallöften ni ger.

Ett vallöfte var att ni skulle stänga Bromma flygplats, men det blev det ingenting av naturligtvis. Förbifart Stockholm skulle ni stoppa. 170 miljoner kostar den fördröjningen. Det är nästan lite patetiskt. Skolan och de 100 dagarna är ett till exempel.

Fridolin, blev inte han arresterad i Gaza? Han har också varit samtalsledare på Charta 2008, heter det väl? Det är ingen bra bild, eller hur? Mehmet Kaplan och det gänget var också där. Det här är er bakgrund. Det är patetiskt, och jag läste lite grann vad som har hänt inom ert parti tidigare. Nu är det fotbojedags och så vidare. Det är populistiskt.

Vem ska avskedas då? Jag tycker att de ministrar som var ansvariga för att sätta landet i det här läget borde ta sitt ansvar. Ni kommer ihåg ministrarna som avgick för en tv-licens och som hade svart arbetskraft hemma? De fick avgå. Men en minister som inte sätter Sveriges folk och Sveriges väl i första hand, det är inga problem.

När det gäller dem som var med - du var inte med, och den här ledamoten var inte med, och jag tycker dessutom att du gör ett bra jobb som centerpartist, Daniel Bäckström, men det är en annan fråga - tycker jag att man måste utkräva ansvar.


Anf. 132 Daniel Bäckström (C)

Herr ålderspresident! Vi hörde en kollega till Roger Richtoff nyligen besvara frågan om hur Sverigedemokraternas målbild ser ut när det handlar om en riktigt hög krisberedskap. Nu vill jag ge chansen till Roger Richtoff att för en gångs skull kommentera dagens betänkande och presentera Sverigedemokraternas konkreta arbete för hur den krisberedskap som så väl behöver utvecklas ska se ut inom några år. Ni talar om hur många konkreta förslag ni har, men beskriv för oss, som i ert tycke är i periferin, hur det här ska se ut i praktiken.

Det handlar om det civilmilitära samverkansarbetet, räddningstjänst, medicin, sjukvård, säkra kommunikationer och infrastruktur. Det handlar om att se framåt och också kunna utveckla ett ledarskap i det här landet som befrämjar säkerhet och krisberedskap.

Roger Richtoffs anförande på ungefär tio minuter den här dagen handlar absolut mestadels om att se bakåt och om att angripa dåvarande och tidigare beslutsfattare som tog beslut utifrån dåtidens förutsättningar. Det är alltid enklast att gå från ämnet och beskriva dåtid, men det är mycket svårare att vara en ansvarstagande ledare för det här landet, Roger Richtoff, och presentera hur ens politik ska se ut framåt. Det är om det jag vill ställa frågan till Roger Richtoff nu, så att vi talar om ämnet krisberedskap.


Anf. 133 Roger Richtoff (SD)

Herr ålderspresident! Du får gärna ställa de här frågorna, Daniel Bäckström. Jag ska börja med att säga att vi delade upp den här debatten. Du hade möjligheten att ställa de här frågorna till Mikael Jansson som hade förberett de här bitarna. Jag valde, som jag sa, att göra en annan vinkling eftersom vi anser att förhållandena inom Sveriges gränser med bränder, skjutningar och kriminella gäng landar i frågan om krisberedskap. Vi måste ta höjd för detta. Vi måste göra någonting åt det här. Därför valde vi att dela upp detta i våra anföranden. Nu har du missat chansen att prata med den som har förberett just de här frågorna.

Jag kan göra några axplock. Jag ska inte gå tillbaka nu, men varför tittar man i backspegeln? Det finns en erfarenhet där. Ta med dig den själv, för då kanske du inte nästa gång ni kommer i regeringsställning börjar avveckla landsbygden som ni gjorde under allianstiden. Blev det bättre för bönderna? Nej. Ni abdikerade från landsbygden.

Om ni inte kommer ihåg det finns det risk för att ni gör samma sak igen. Om ni inte tar med er erfarenheter genom att titta i backspegeln kan det vara så att ni lägger ned försvaret igen om det blir lugnt i Ryssland. Ni var ju med på att rasera systemen totalt. Nu ska man bygga upp detta igen. Titta i backspegeln och tänk: Vad lärde jag mig? Vilken erfarenhet tar jag med mig? Det är ett tips.

Vad vill vi göra då? Jag kan nämna några korta saker. Vi vill ha lagring av drivmedel. Drivmedel är en av de bästa och viktigaste sakerna för att rulla igång och fortsätta med ett uthålligt civilt försvar och militärt försvar, och drivmedel måste lagras.

Livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Det har vi en politik för. Det är bara att läsa. Det är en alldeles utmärkt politik för detta. Vi satsar också på infrastruktur. Upprustning av Inlandsbanan med mera säkerställer vi också. Vi vill ha räddningsskolorna på plats igen så att vi kan utbilda värnpliktiga, räddningstjänst, brandkår och så vidare.


Anf. 134 Daniel Bäckström (C)

Herr ålderspresident! Erfarenhetsmässigt har jag själv varit kommunstyrelseordförande i en kommun på landsbygden i Värmland och varit ordförande i krisberedskapsnämnden som hanterar extraordinära händelser i fredstid. Jag har tagit del av den nya lagstiftning som kom just för att utveckla svenskt krisberedskapsarbete.

Jag vet inte hur Roger Richtoffs erfarenhet ser ut när det gäller krisledningsnämndsarbete på den kommunala arenan, men jag hade önskat att få höra betydligt fler konkreta exempel på vad Roger Richtoff driver för politik i försvarsutskottet när det gäller det här arbetet framöver.

Att man delar upp uppgifterna har jag full förståelse för. Det handlar ju också om de egna begränsningarna att kunna förklara sin politik. Men ta nu chansen att under två minuter konkret beskriva hur Sverigedemokraterna faktiskt tänker lägga upp arbetet med krisberedskap.

Att beskriva vår tidigare regeringspolitik som ett misslyckande får stå för Sverigedemokraterna. Jag ser konkreta exempel på hur landsbygden utvecklas till följd av långsiktiga struktursatsningar, inte minst i fiberprojekt som lyfter landsbygden och i avregleringar som ger företagsamhet i bygder som så väl behöver det.

Det vi nu ser är att vi behöver ta nästa steg för att skapa resiliens i Sverige och koppla ihop tankarna kring förnybara bränslen, energiproduktion och målsättningar om framtidslösningar för det här landet så att vi skapar mindre sårbarhet. Det är framtidspolitik.

Beroendet av Ryssland ser jag som ett jätteproblem i dag, men jag tror inte att Roger Richtoff delar den uppfattningen eftersom han beskriver Ryssland så begränsat och inte ens nämner namnet Ryssland i sitt anförande.

Det handlar också givetvis om livsmedel. Berätta då, utifrån er politik, hur livsmedelsproduktionen konkret ska öka i närtid. Var är målsättningen, Roger Richtoff, och vilka steg kommer ni att medverka till tillsammans i det här arbetet i ert parti? Jag upplever, utifrån de svar som presenteras, att ni inte vet sinsemellan hur den andra ska förklara politiken.


Anf. 135 Roger Richtoff (SD)

Herr ålderspresident! Jag har två minuter på mig att förklara Sverigedemokraternas politik på det civila området och utvecklingen framåt. Jag förstår att centerpartisten inte begriper att det är alldeles för kort tid. Det är lite knepigt. Men jag ska försöka beskriva vad vi vill göra.

Vi vill stärka det närproducerade. Hur gör vi det? Det tar en stund att utveckla det. Men det gör man genom upphandlingar. I förfrågningsunderlaget viktar man på särskilda sätt så att priset vid upphandlingar inte har den betydelse som det haft i många centerpartistiska kommuner och även andra. Där sätter man priset till 95 procent. Då går lastbilstransporterna från Danmark, och det går att köpa till halva priset i affärerna. Det är en konkret sak.

När det gäller skolorna kan det gå en kommungräns mellan två skolor som ligger på 300 meters avstånd från varandra. Den ena skolan är nedläggningshotad. I ert Sverige ska eleverna på den skolan bussas i två och halv mil, Daniel Bäckström. Det gjorde ni ingenting åt. Det ändrar vi på. Vi har en politik för det. Vi har en politik för närodlat, för detta och för att lagra drivmedel.

Samhällets krisberedskap

Vi sänker drivmedelsskatten för bönderna, med 3 eller 4 kronor per liter. Det gynnar landsbygden.

Vi fördelar om och sänker arbetsgivaravgifterna för de företag som är kvar ute på landsbygden.

Det är konkreta förslag, som jag hoppas att Centerpartiet kan gå med på och säga ja till. Det lyfter bland annat landsbygden och därmed totalförsvarets möjligheter.

Det handlar också om utsäde, livsmedelshantering, självproduktion och att odla upp mer mark i Sverige. Vi ska öka självförsörjningen så att vi kan nå upp till 70, 80 kanske 85 procent. Det tar tid. Det som raseras tar tid att bygga upp. Titta i backspegeln! Ta med erfarenheterna, och gå framåt!

Kom gärna tillbaka så ska vi resonera om och fördjupa oss i vår utmärkta politik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-04-26
Förslagspunkter: 28, Acklamationer: 22, Voteringar: 6

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Krisberedskapssystemet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1096 av Finn Bengtsson (M),

    2016/17:1415 av Lotta Finstorp och Gunilla Nordgren (båda M),

    2016/17:2775 av Björn von Sydow och Åsa Westlund (båda S) yrkande 2,

    2016/17:3205 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkandena 1 och 2 samt

    2016/17:3382 av Anna Kinberg Batra m.fl. (M) yrkandena 12 och 13.
    • Reservation 1 (M)
  2. Länsstyrelsernas krisberedskap

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2092 av Allan Widman m.fl. (L, M, C, KD) yrkandena 3 och 6.
    • Reservation 2 (M, C, L, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M069015
    SD340013
    MP22003
    C01903
    V18003
    L01405
    KD01402
    -1001
    Totalt168116065
    Ledamöternas röster
  3. Den enskildes ansvar och beredskap

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:2775 av Björn von Sydow och Åsa Westlund (båda S) yrkande 1 och

    2016/17:3205 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 3.
    • Reservation 3 (M)
  4. Obligatorisk samhällstjänst

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1341 av Jan Lindholm (MP).
  5. Brandlarm

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1212 av Lotta Olsson (M) och

    2016/17:2498 av Mikael Oscarsson (KD).
  6. Räddningstjänstpersonal i beredskap

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:3121 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 3 och

    2016/17:3205 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 9.
    • Reservation 4 (M, C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (M, C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M069015
    SD331013
    MP22003
    C01903
    V18003
    L14005
    KD14002
    -1001
    Totalt19589065
    Ledamöternas röster
  7. Räddningstjänstutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1636 av Johan Andersson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2 samt

    2016/17:3259 av Anders Hansson (M).
  8. Studie om förändrade kompetensområden m.m. för blåljuspersonal

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1294 av Jan Lindholm (MP).
  9. SOS Alarm

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 72.
    • Reservation 5 (SD)
  10. Kommunikationssystemet Rakel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3256 av Anders Hansson (M).
  11. Drunkningsolyckor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2295 av Thomas Finnborg (M).
  12. Skydd av samhällsviktig infrastruktur

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2092 av Allan Widman m.fl. (L, M, C, KD) yrkande 9.
    • Reservation 6 (M, C, L, KD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M069015
    SD340013
    MP22003
    C01903
    V17103
    L01405
    KD01402
    -1001
    Totalt167117065
    Ledamöternas röster
  13. Skydd av samhällsviktiga funktioner och system för totalförsvaret

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:159 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 1.
    • Reservation 7 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M690015
    SD340013
    MP22003
    C19003
    V01803
    L14005
    KD14002
    -1001
    Totalt26618065
    Ledamöternas röster
  14. Skalskydd i fråga om vatten- och kärnkraft

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 74.
    • Reservation 8 (SD)
  15. Översvämningar och skred

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:1820 av Jimmy Ståhl m.fl. (SD),

    2016/17:2642 av Camilla Waltersson Grönvall och Sten Bergheden (båda M) och

    2016/17:2643 av Camilla Waltersson Grönvall och Sten Bergheden (båda M).
    • Reservation 9 (SD)
  16. Krisberedskap för att hantera klimatförändringar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2775 av Björn von Sydow och Åsa Westlund (båda S) yrkande 3.
  17. Fonder för naturkatastrofer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 62.
    • Reservation 10 (SD)
  18. Försörjningstrygghet för livsmedel vid höjd beredskap och krig

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:634 av Kristina Nilsson och Åsa Lindestam (båda S),

    2016/17:1075 av Gunilla Nordgren (M) yrkandena 1 och 2,

    2016/17:1290 av Åsa Coenraads (M) yrkandena 1 och 2,

    2016/17:2092 av Allan Widman m.fl. (L, M, C, KD) yrkande 10,

    2016/17:2120 av Betty Malmberg (M) yrkandena 1 och 2,

    2016/17:2550 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 1,

    2016/17:2871 av Björn Söder m.fl. (SD) yrkande 15 och

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 63.
    • Reservation 11 (M, C, L, KD)
    • Reservation 12 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (M, C, L, KD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M069015
    SD003413
    MP22003
    C01903
    V18003
    L01405
    KD01402
    -1001
    Totalt1341163465
    Ledamöternas röster
  19. Livsmedels- och dricksvattenförsörjning vid naturkatastrofer m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:820 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 21,

    2016/17:824 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 39,

    2016/17:2010 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 3 och

    2016/17:3121 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkandena 2 och 6.
    • Reservation 13 (C)
  20. Flödessäkerhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3205 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 12.
    • Reservation 14 (M)
  21. Skyddsrumsavgift

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3251 av Anders Hansson (M).
  22. Samverkan för det civila försvaret

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:2497 av Mikael Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 5,

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkandena 3, 68 och 69 samt

    2016/17:3121 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 1.
    • Reservation 15 (SD)
    • Reservation 16 (C)
    • Reservation 17 (KD)
  23. Frivilliga försvarsorganisationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:3205 av Hans Wallmark m.fl. (M) yrkande 8.
    • Reservation 18 (M)
  24. Reservkraft

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkande 73.
    • Reservation 19 (SD)
  25. Lagring av olja och ransonering av petroleumprodukter

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2899 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkandena 64 och 75.
    • Reservation 20 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 20 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930020
    M681015
    SD034013
    MP22003
    C19003
    V18003
    L14005
    KD14002
    -0101
    Totalt24836065
    Ledamöternas röster
  26. Driftvärn för den kulturella sektorn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2441 av Jeff Ahl m.fl. (SD).
    • Reservation 21 (SD)
  27. Krisberedskapen inom sjukvården

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör göra en översyn av de konsekvenser som den resursbrist som lett till stabsläge vid flera sjukhus de senaste åren skulle få vid en extraordinär händelse med stor belastning på samhällets vårdresurser och tillkännager detta för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motionerna

    2015/16:2171 av Allan Widman m.fl. (FP, M, C, KD) yrkande 4 och

    2016/17:2092 av Allan Widman m.fl. (L, M, C, KD) yrkande 7.
  28. Temporära bostäder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1161 av Suzanne Svensson och Magnus Manhammar (båda S).