Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av jämställdhetsminister Nina Larsson, finansminister Elisabeth Svantesson, minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin och utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Jämställdhetsminister Nina Larsson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Under regeringens snart fyra år har klyftorna ökat. Fattigdomen har växt, och allt fler människor har hamnat hos Kronofogden.

Under den här tiden har regeringen valt att prioritera att låna till skattesänkningar för i huvudsak de människor som har höga inkomster och stora tillgångar. Denna lånekarusell har dessutom inneburit att man har underfinansierat statens budget med mer än 350 miljarder kronor. Det är lätt att få intrycket att regeringen har tappat kontrollen över Sveriges ekonomi.

Min fråga går därför till finansminister Elisabeth Svantesson. Vilket råd vill finansministern ge alla de människor som lever under knappa ekonomiska omständigheter – de som går och oroar sig för en kommande hyreshöjning, kanske behöver låna för att betala ohemula elräkningar eller har svårt att sätta mat på bordet till sina barn?

Fru talman! Jag tackar Niklas Karlsson för frågan.

Jag noterar Socialdemokraternas ganska sorgliga partipolitiska spel de senaste veckorna. Det jag tänker på då är att Socialdemokraterna, som jag har uppfattat det, står bakom det vi nu gör tillsammans. Det handlar om försvarsutgifter som ska höjas, om stora investeringar i infrastruktur och rättsväsen, om att vi bygger också fängelser och om mycket annat. Detta gör att vi på kort sikt, till exempel när det gäller försvarsinvesteringarna, kommer att behöva låna tillfälligt. Det står dock Socialdemokraterna bakom.

Därför undrar jag vad det här är för spel. Handlar det om att man vill mörka det faktum att vi har gjort saker för de människor som Niklas Karlsson nu nämner? Jag tänker på de människorna varje dag när jag går till jobbet. Vi har sett till att sänka skatten för den som jobbar, till exempel undersköterskan, och vi har sett till att sänka drivmedelspriserna. Vi ser till att förskoleavgiften blir lägre och att priset för matkassen blir lägre, liksom allt annat. Det har vi gjort för att just de här människorna ska få stöttning i en svår tid.

Vad vill Socialdemokraterna ta bort av allt detta? Det undrar jag.

Fru talman! Jag noterar att finansministern inte har några råd att ge till de här människorna eller hushållen. Finansministern har inga förslag för att förbättra situationen för de människor som oroar sig för nästa hyreshöjning, kanske måste låna för att betala ohemula elräkningar eller för den delen har svårt att sätta mat på bordet. Men det är klart, det kanske är svårt att känna igen sig i de situationer som de här människorna befinner sig i när man själv har fått stora skattesänkningar.

Min fråga till finansministern är: Hur mycket har finansministern själv fått i skattesänkning?

Fru talman! Låt mig börja med ett råd till människor runt om i Sverige: Rösta inte på Socialdemokraterna i höstens val! Här mörkas nämligen skattehöjningar. Man vill inte definiera dem eller berätta hur de kommer att drabba vanliga människor.

År efter år har jag varit med och sänkt skatten för sjuksköterskor, undersköterskor, löneadministratörer och många andra, och jag har haft deras bästa för ögonen. Över hälften av det underskott vi nu har beror på finansieringen av Ukrainas försvar, och det står ju Socialdemokraterna bakom. Eller drar ni er ur det, Niklas Karlsson? Vill ni inte erkänna att er budget ser precis likadan ut? Det är en expansiv budget där vi faktiskt gör investeringar tillsammans.

(Applåder)

Fru talman! Under de senaste åren har vi steg för steg sett hur makten över svensk arbetsmarknadspolitik har flyttats från svenska arbetsgivare och fackförbund till byråkrater i Bryssel. Först ut var minimilönedirektivet, och nu är det EU:s lönetransparensdirektiv. Bit för bit monteras den svenska modellen ned genom överstatlig detaljstyrning kopplat till den sociala pelaren.

Den statliga utredningen tog fram ett förslag gällande lönetransparensdirektivet som var anpassat till den svenska modellen. Det går att genomföra direktivet utan att slå sönder fungerande strukturer. Ändå väljer regeringen att kasta utredningens arbete åt sidan och i stället lägga fram ett mer betungande förslag. Remissinstanser varnar för kraftigt ökad administration, ökade kostnader och merarbete som riskerar att bli både missvisande och kontraproduktivt. Arbetsgivarverket har pekat på att lönejämförelser i praktiken kan försvåras snarare än förenklas.

Min fråga går till jämställdhetsminister Nina Larsson. Varför väljer regeringen att gå fram med ett förslag som kraftigt försvagar vår svenska arbetsmodell när det finns ett annat alternativ?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en viktig och angelägen fråga.

Lönetransparensdirektivet är beslutat i EU, och Sverige har ålagts att genomföra det. Precis som ledamoten Magnus Persson är inne på har regeringens ambition varit att hålla nere regelbördan i så stor utsträckning som det bara går. När det gäller lönebegreppet och de delar som jag bedömer att ledamoten syftar på är direktivet klart och tydligt formulerat på ett sådant sätt att regeringens bedömning är att vi behöver genomföra det.

Samtidigt underlättar vi ju för små arbetsgivare genom att höja gränsen för den skriftliga lönekartläggningen från 10 till 25 anställda. Sammantaget försöker vi hitta en bra balans i detta.

Fru talman! Även DO, som ska administrera direktivet, är tydlig med att det inte är någon panik att sjösätta förslaget då Sverige ligger långt fram jämfört med andra länder. Några sanktioner är alltså inte att tala om i dagsläget, så det behöver vi inte vara rädda för.

Är det inte dags att vi slutar kröka rygg för EU, står upp för vår svenska arbetsmarknadsmodell och förpassar det aktuella förslaget till papperskorgen? Eller är det så att ministern förespråkar ökad styrning från byråkraterna i Bryssel och på sikt vill avveckla vår svenska arbetsmarknadsmodell?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den kompletterande frågan.

Det är mycket riktigt så att vi i dag har ett lönegap som är osakligt. Det går alltså inte att förklara vad det beror på. Det är klart att ambitionen med direktivet som sådant är att komma åt detta. Man ska ha rätt lön för det arbete man utför, oavsett vem man är, och det är ett arbete som vi behöver fortsätta med. Vi ligger långt fram i Sverige i detta, och jag är säker på att vi kommer att hitta en bra balans framåt.

Fru talman! I förra veckans Uppdrag granskning framkom akuta och allvarliga problem. Polisen får inte larma friskolor om anställda på skolor misstänks för barnpornografibrott. Polisen får larma kommunala skolor men inte friskolor, eftersom dessa inte lyder under offentlighetsprincipen.

År 2024 röstade Liberalerna och övriga Tidöpartier nej till att införa en offentlighetsprincip även för friskolorna. Det var 154 röster mot och 152 röster för. Detta hade vi kunnat genomföra för länge sedan. Nu kommer lagstiftningsförslag från Tidöregeringen, men det kommer att dröja ända till 2027 innan lagstiftningen börjar gälla. Det hade inte behövt ta så här lång tid.

Fru talman! Min fråga är: Varför ska det dröja ända till 2027 innan polisen kan få larma friskolor om deras anställda misstänks för barnpornografibrott?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en otroligt viktig fråga!

Sedan jag tillträdde som utbildningsminister har jag träffat och haft samtal med många unga, inte minst med många unga tjejer som har utsatts för sexuella trakasserier i skolan och till exempel blivit utnyttjade sexuellt eller smygfilmade av lärare eller annan personal. Så länge det finns barn som får en klump i magen av att gå till skolan på grund av att de inte känner sig trygga har vuxenvärlden ett jättestort arbete att göra.

Från regeringens sida skärper vi nu registerkontrollerna i skolan. Det är avgörande för att se till att vuxna som är olämpliga aldrig ens kommer till skolan. Vi inför också en offentlighetsprincip för friskolor som kommer att göra det möjligt för polisen att exempelvis förvarna. Den kommer också att göra det möjligt för omvärlden att se på friskolor som man ser på kommunala skolor. Detta är viktiga grundpelare för att få bort olämpliga personer från skolan.

Fru talman! Det är ju fint att regeringen har vaknat i elfte timmen. Det här är inte ett nytt problem, utan regeringen har blundat för det under lång tid. Man har inte kunnat anmäla denna typ av brott, och föräldrar med barn på en friskola har inte fått kännedom om sådana brott.

Förra året gjordes en granskning av Engelska Skolan, som tystade ned en pedofilskandal för att inte skada skolans rykte. I granskningen i Uppdrag granskning framkom att Academediakoncernen valt att inte informera vårdnadshavare och personal om sådant.

Varför försvarar ni marknadsskolan när den till varje pris vill skydda sin vinst i stället för eleverna?

Fru talman! Vi gör de största förändringarna av svensk skola på över 30 år. Jag kan lova ledamoten att tryggheten för Sveriges barn och elever inte är ett undantag.

Man ska polisanmäla när man ser att en vuxen inte sköter sig. Jag säger nej till alla de kommuner och huvudmän som i dag köper ut olämplig personal med konstiga klausuler. Det måste vara så att Sveriges elever och barn kan lita på att vuxenvärlden inte vänder dem ryggen utan snarare har deras rygg i de här frågorna.

Fru talman! I höstas kom Miljömålsberedningen överens om att justera de svenska klimatmålen utifrån EU:s beräkningsmetoder. Vi var alla eniga. Alla utom SD var också eniga om att behålla det viktiga transportpolitiska målet.

Så sent som för någon vecka sedan sa klimatministern följande: Bilden att den här regeringen avskaffar och sänker klimatmål är något jag varje dag måste försvara mig mot. Jag tycker att det är synd, för i Sverige har vi en fantastisk enighet när det gäller klimatmålen. Det är en enighet som är värd att försvara.

I förrgår gick klimatministern ut och sa att man vill slopa ett klimatmål, trots att Volvo, Scania, Transportföretagen, drivmedelsproducenter, fordonsproducenter, andra organisationer och forskningen är överens om att det här målet behövs. Det är viktigt både för utsläppen och för investeringar.

Min fråga till Nina Larsson är: Hur ska man kunna lita på den här regeringen? Ena dagen säger man att det är viktigt med enighet. Nästa dag säger man att det är dags att avskaffa ett klimatmål.

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för en mycket angelägen fråga!

Det är helt centralt att vi kan agera tillsammans med de andra EU-länderna i de här frågorna. Vi behöver se till att EU-länderna går fram gemensamt i frågor rörande klimatmålen. Vi kan ha höga ambitioner, mål och krav för svenskt vidkommande, men det är helt centralt att EU:s länder agerar tillsammans.

Fru talman! När jag ställer mig på startlinjen i Vasaloppet på söndag satsar jag på att komma till Mora så fort som möjligt. Regeringen gör tvärtom – man går åt andra hållet, och när man ser att det blir svårt att nå repet i Mångsbodarna ger man upp loppet. Sedan vill man avskaffa hela Vasaloppet och ifrågasätter dess existens.

Det är ju detta som är problemet. Man har kommit längre bort från klimatmålen och ökat utsläppen. När man inte når målen vill man avskaffa dem.

Alla säger att det är viktigt att göra detta, men regeringen gör precis tvärtom. Hur ska man kunna lita på en sådan regering?

Fru talman! Den här regeringen har höga krav och ambitioner när det gäller klimat- och miljö, och så har det varit sedan dag ett. Vi kan också se i mätningar att Sverige är ledande. År efter år hamnar Sverige högt upp på listorna över länder med höga klimat- och miljöambitioner, och Sverige når dem också.

Det är helt centralt att vi kan förhålla oss till den verklighet som råder också inom EU. Det är också centralt att vi får med oss de övriga EU-länderna om vi ska få full effekt på de åtgärder som vi vidtar.

Fru talman! Även jag har en fråga till jämställdhetsminister Nina Larsson.

Vice statsminister Ebba Busch har flera gånger pratat om förändringen av könstillhörighetslagen, som trädde i kraft i somras. Enligt Busch har samhället bland annat rört sig från ett könskrig till en könlöshet. Det yttersta tecknet på detta var förändringen av könstillhörighetslagen. Busch har bland annat sagt att vi nu genom lag försöker att utplåna biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Samtidigt menar hon att sociala skillnader mellan män och kvinnor har cementerats i och med denna lagändring. Vice statsministern har inte förklarat vad hon menar med dessa märkliga påståenden.

Vice statsministern har också upprepade gånger fortsatt att ge allmänheten felaktiga intryck av vad ändringen av könstillhörighetslagen har inneburit. Bland annat verkar hon mena att det fruktansvärda mordet i Rönninge på något sätt berodde på könstillhörighetslagen.

Med anledning av detta vill jag fråga Nina Larsson vad hon gör för att motverka den desinformation som sprids från andra medlemmar av regeringen.

Fru talman! Den 17 april 2024 röstade riksdagen ja till socialutskottets förslag till förbättrade möjligheter att ändra kön. Förslaget som låg till grund för riksdagens beslut var ett så kallat utskottsinitiativ, vilket innebär att det var ett av riksdagens utskott som tog initiativ till det. Det handlade alltså inte om en proposition från regeringen eller om motioner från ledamöter, vilket annars är det vanliga.

Riksdagen riktade också fyra tillkännagivanden till regeringen om behovet av föreskrifter, kunskapsstöd, förebyggande av brottsligt agerande och uppföljning. Regeringen har tillgodosett samtliga dessa tillkännagivanden.

Vad ledare för enskilda partier gör är inte upp till mig som jämställdhetsminister att besvara. Jag kan konstatera att vi nu har en lagstiftning och att vi följer implementeringen av den.

Fru talman! Det som oroar mig är just den här typen av desinformation och det som Ebba Busch framför i rollen som vice statsminister. Nyligen skrev vice statsministern ett öppet brev till Socialdemokraterna där hon mörkade Kriminalvårdens möjligheter att förhindra förflyttningar mellan olika anstalter om man gör bedömningen att någon ändrar juridiskt kön endast i syfte att bli förflyttad.

Jag undrar fortsatt om det förs samtal inom regeringen om vikten av att inte sprida felaktigheter som riskerar att göra en utsatt grupp ännu mer utsatt.

Fru talman! Det är mycket riktigt så att den lag om könstillhörighet som riksdagen antog 2024 syftar till att ge en liten och utsatt grupp i Sverige bättre möjligheter till självförverkligande. Det är en självklarhet att ingen i Sverige ska behöva utstå diskriminering på grund av vem man är. Ens juridiska eller biologiska kön ska inte avgöra vilka rättigheter man har.

Vi följer naturligtvis implementeringen av det här. Vad enskilda partiledare yttrar i frågan får man dock fråga dem om.

Fru talman! Sveriges finanspolitik och vår finansiella ställning är grundbulten för all politisk prioritering och möjliggör Sveriges utveckling.

Jag har just återkommit från den senaste SESS-konferensen i EU-parlamentet om stabilitet, ekonomisk samordning och styrning. Där fick Sverige mycket goda omdömen om vårt finanspolitiska ramverk, vår finanspolitik och inte minst vår välfungerande kapitalmarknad. Jag hade även förmånen att träffa Enrico Letta, Italiens tidigare premiärminister och författare till en ledande rapport inom ämnet i EU. Även han lovordade Sveriges hantering av den ekonomiska situationen.

Min fråga går till finansministern. Hur ser finansministern på dessa omdömen, och vilka effekter kan de ha på Sverige?

Fru talman! Sverige och många andra länder står inför otroligt stora utmaningar. Det handlar om behovet av att bygga upp försvaret och i vårt fall också att bygga ett starkt rättsväsen, fängelser med mera. Detta kostar pengar. Att i detta läge ha starka statsfinanser är A och O. Det är något både jag och riksdagen värnar, och av just den anledningen har vi ett ramverk.

I veckan fick Sverige betyget AAA av Moody’s, vilket bara tio länder har, och det betyder att vi är väldigt kreditvärdiga. Vi är ett land med stabila statsfinanser, låg statsskuld, stabila institutioner och ett finanspolitiskt ramverk. Då kan vi, till skillnad från många andra länder, göra det som krävs. Det gör också att vi kan låna billigare, och det är en fördel i ett läge när många andra länder kämpar med höga statsskulder och dyra lån och inte alls förmår att göra det som krävs.

Fru talman! Vilka konkreta prioriteringar anser ministern är viktigast för att även framöver säkra Sveriges starka internationella förtroende och höga kreditvärdighet?

Fru talman! För oss är det väldigt prioriterat att se till att svensk ekonomi växer. Det är bara en växande ekonomi som kan finansiera allt Sverige behöver, och det är också grunden för Sveriges välstånd framöver. Detta är A och O samt att hålla sig till ramverket. Det handlar till exempel om att finansiera försvarssatsningar permanent. Med långsiktighet kommer vi fortsatt att ha låg statsskuld men högre tillväxt.

Fru talman! Som tidigare nämnts drevs juridiskt könsbyte från 16 år igenom i riksdagen. Då sades det att det skulle göras en medicinsk helhetsbedömning inför bytet. Men precis som vi varnade för här i kammaren har det inte blivit något av det, utan det räcker med en kontakt på nätet med Kry eller liknande.

Är detta rimligt, jämställdhetsministern? Många i denna grupp har samsjuklighet eller psykisk ohälsa. Är det inte en risk att man missar detta?

Gunnar Strömmer har sagt att juridiskt könsbyte inte är bra när det gäller brottsbekämpning och att dömda män kan byta till kvinnofängelse. Han har sagt att det ska ske en översyn.

Kommer regeringen att göra en översyn av lagstiftningen i närtid?

Fru talman! Ingen i Sverige ska behöva utstå diskriminering på grund av vem den är. Ledamoten tar upp att appliceringen av lagen kan behöva ses över och hänvisar till Gunnar Strömmer. För all lagstiftning gäller att om en lag missbrukas måste hålen täppas till, och regeringen tillsatte i september en utredning som undersöker just detta.

Sjukvårdsminister Elisabet Lann konstaterade i en interpellationsdebatt att regeringen under innevarande mandatperiod inte kommer att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen med syfte att göra det svårare att byta juridiskt kön.

Regeringen följer dock utredningen och lagens implementering med full kraft.

Fru talman! Alla här i kammaren minns nog att debatten var massiv och att experter varnade för just detta, men tyvärr lyssnade man inte. Nu visar det sig dock bara drygt ett halvår efter införandet att det finns stora problem. Dessa vill Strömmer nu rätta till, bland annat att kriminella väldigt smidigt kan byta identitet när de behöver det. När det gäller barnen går många kanske vidare och gör medicinska ingrepp, men ingen forskning visar att dessa barn och unga mår bättre.

När kommer regeringens översyn?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.

Denna lagstiftning syftar till att ge en liten och utsatt grupp mycket bättre möjligheter till självförverkligande. En större frihetsfråga för just dessa individer står inte att finna.

Men det är självklart så att där lagstiftning missbrukas, oavsett vilken lagstiftning det är, är regeringen villig att täppa till hålen. Vi följer givetvis utredningen och återkommer.

Fru talman! Min fråga går till finansminister Elisabeth Svantesson.

Regeringen är väl medveten om att Sveriges långsiktiga tillväxt är avgörande, och därför tillsattes tidigt under mandatperioden Produktivitetskommissionen, som ska analysera hinder för tillväxt och lämna förslag på reformer som kan stärka Sveriges konkurrenskraft. Produktiviteten är ju avgörande för reallöner, skatteintäkter och finansiering av välfärden. Många utredningar riskerar dock att bli hyllvärmare och inte omsättas i konkret politik.

Nu har tillväxtprognosen förbättrats, och Sverige beräknas hamna i EU-toppen, vilket är viktigt och bra.

Kan finansministern utveckla hur hon ser att regeringen på bästa sätt kan omsätta Produktivitetskommissionens arbete till konkreta åtgärder som på lång sikt kan lyfta Sveriges tillväxt ännu mer?

Fru talman! Jag tackar Cecilia Rönn för frågan.

Ända från första dagen på det här jobbet har det varit viktigt för mig att göra det som krävs för att Sverige och svensk ekonomi ska vara bättre i morgon men också om 10, 20 och 30 år, och som ledamoten säger är det centralt att ekonomin kan växa. Vi var snabba med att tillsätta kommissionen eftersom produktivitet är en viktig faktor för tillväxt, och regeringen har i sina budgetar genomfört flera av förslagen i det första delbetänkandet.

Det finns dock mycket mer att gå vidare med, vilket vi jobbar med nu och vill fortsätta jobba med framöver. Det finns till exempel mycket mer att göra vad gäller offentlig sektor, digitalisering och AI. Det handlar om att använda pengarna på ett ännu bättre sätt så att vi får ut mer av varje krona. Det handlar också om regelförenklingar och tillståndsprocesser. Här har vi tagit många viktiga steg, men det finns mycket kvar att göra.

Vi utgår från Produktivitetskommissionen i mycket av det vi gör.

Fru talman! Jag håller med om att det är viktigt att använda skattepengar på bästa sätt.

Produktivitetskommissionen pekar också på att starkare drivkrafter för utbildning, arbete och kompetens är avgörande för ett lands tillväxt och utveckling. Därför är det bra att regeringen har fortsatt att sänka marginalskatterna och i varje budget satsat på både skola och vuxenutbildning och dessutom gått fram med en historisk forskningsproposition.

Men vi är fortsatt ett land som sticker ut med väldigt höga inkomstskatter. Kan finansministern tänka sig att fortsätta att sänka marginalskatterna?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för följdfrågan.

Det är helt riktigt att regeringen i en av sina budgetar sänkte marginalskatterna. Men skatten kan fortfarande vara över 50 procent på en intjänad hundralapp, och det tycker jag är orimligt.

Ibland låter det i debatten som att de som tjänar mest inte betalar så mycket skatt, men de betalar såklart väldigt mycket mer skatt genom att vi har progressiv beskattning. Vi vet att det kan hämma tillväxten.

Att sänka marginalskatten så som vi gjorde är absolut en fråga som är möjlig att komma tillbaka till. Man kan också sänka till exempel bolagsskatten så att fler företag och jobb skapas i Sverige.

Fru talman! Min kollega Niklas Karlsson fick inte svar på sin fråga om hur mycket finansministern har fått i skattesänkning varje månad. Jag noterar att finansministern inte gärna pratar om sin egen skattesänkning eller vilka råd hon skulle ge till dem som inte kan betala sin elräkning denna månad.

Jag vill fråga: Hur motiverar finansministern sänkningen av skatten för henne själv och andra höginkomsttagare samtidigt som människor får det allt tuffare? Är det verkligen en rimlig prioritering?

Fru talman! Jag tycker att man ska vara väldigt noga med sanningen, och det ska jag vara. Vi har sänkt skatten många gånger, både under alliansåren, i opposition och nu, men jag har aldrig sänkt skatten för min egen skull. Jag har sänkt skatten för att hårt arbetande människor ska få behålla mer pengar i plånboken.

Jag är av uppfattningen att man aldrig ska ta ut mer skatt än vad som krävs. Man kan prioritera om och förändra, och det är det vi har gjort. Jag har tio gånger här i riksdagen varit med och sänkt skatten för undersköterskor, busschaufförer och löneadministratörer. Det har sossarna röstat emot de allra flesta gånger.

I grund och botten kommer jag inte att ge människor råd, men man ska veta att vi har bekämpat inflationen, som låg på 10 procent när jag tillträdde. Den var ett gift för svenska folket. De som kämpade och slet på jobbet såg att hela lönen började gröpas ur och att de inte fick lika mycket i matkassen när de handlade.

Vi har sänkt skatten för dem som jobbar, och vi har sänkt drivmedelspriserna. Nu sänker vi matmomsen och förskoleavgiften. Det är några av de många saker vi gör för att underlätta för människor. Det här jobbet har jag inte för min egen skull.

(Applåder)

Fru talman! Mycket kan sägas om EU:s förvaltning av Sveriges avgift, men ett problem som inte får så mycket uppmärksamhet är EU:s snabba steg mot att bli en skuldunion. År 2021 var den gemensamma skulden cirka 240 miljarder euro. I dag kan vi lägga till 800 miljarder euro till den summan. Sveriges andel av denna skuld är anseende, vilket i slutändan minskar vårt ekonomiska utrymme här hemma.

Just nu förhandlas den kommande långtidsbudgeten, och det är en styrka att Tidöpartierna är överens om att vi inte ska godkänna kommissionens förslag om ännu en enorm skuldsättning. Min fråga till finansministern är: Kan vi vara trygga med att hon kommer att driva denna ståndpunkt efter att vi, förhoppningsvis, har vunnit valet, oavsett vad kommissionen pressar Sverige med?

Fru talman! Tack, Charlotte Quensel, för en viktig fråga!

Det är en lång och väldigt svår process. Jag delar helt bilden att skuldsättning generellt är ett riktigt gissel. Den globala skuldsättningen oroar mig mer än tullarna, även om de är väldigt skadliga. Många av Europas länder är högt skuldsatta. Det riskerar att bli mycket värre nu när man till exempel bygger en starkare försvarsförmåga, men det finns många andra utmaningar som också vi står inför.

I den här budgetförhandlingen är vi nio länder, varav flera stora, som normalt sett kanske inte kommer överens om långtidsbudgeten men som har bestämt att vi ska jobba tillsammans även om vi inte är överens om allt. Detta gör vi därför att vi ser att den budget som kommissionen har föreslagit måste bantas ned ordentligt. Vi jobbar steg för steg tillsammans med de länderna. Det är ett arbete som kommer att pågå länge.

Jag delar helt Charlotte Quensels bild att det finns en stor risk att det drar iväg. Vi kommer att jobba hårt varje dag för det som också riksdagen är enig om: att vi ska hålla nere avgiften och att vi ska få ut så mycket som möjligt av varje peng.

Fru talman! Färsk statistik från SCB visar att antalet svenskar i social och materiell fattigdom har fördubblats på fem år, till 730 000 personer. Förra året beräknades 276 000 barn leva i ekonomisk utsatthet, med föräldrar som inte hade råd att äta sig mätta eller köpa näringsriktig mat. En mamma vittnar om att hon låter barnen gå till skolan även om de är lite sjuka för att de ska äta där.

Livsmedelskostnaderna för en familj med två barn har på tre år ökat med 2 800 kronor i månaden. Samtidigt har barnbidraget inte höjts sedan 2018.

Vi är överens över partigränserna om att sänka skatten på mat, men det räcker inte. Även stödet till barnfamiljer måste öka. Regeringen tänker i stället införa bidragstak och regler som ytterligare fördjupar barnfattigdomen och barns utsatthet.

Min fråga till finansministern är kort och enkel: Om och när kommer barnbidraget att höjas?

Fru talman! Tack, Ilona Szatmári Waldau, för frågan!

Det korta svaret är att man kan göra många saker för att underlätta för barnfamiljer, och det har vi gjort. Jag vet att många på vänstersidan bara håller fast vid barnbidraget. Jag utesluter inte att det kommer att behöva höjas eller att det kommer att höjas, men i grund och botten handlar det om många andra saker som vi kan göra för att stötta familjer.

Som jag var inne på tidigare får man inte glömma vad det är som har gjort oss och många andra länder och medborgare runt omkring fattigare, nämligen den höga inflationen. När den var tvåsiffrig utvecklades priserna och kostnaderna i en enorm takt som var ett gift för varje person i Sverige, speciellt för dem som redan hade en tajt ekonomi. Det giftet var vi tvungna att trycka till och få ned, och det är jag väldigt glad över att vi har gjort.

Vi har också stöttat genom att till exempel höja taket i bostadsbidraget. Det hade inte höjts sedan 1997. Vi kommer även väldigt snart att sänka förskoleavgiften. Det är vi som lägger fram förslag om sänkta matpriser. Vi kommer att fortsätta att göra det som krävs för att stötta hårt arbetande människor.

Fru talman! ”Unga ska tidigt se entreprenörskap som en naturlig väg framåt.” Så skrev vice statsminister Ebba Busch i Expressen i veckan. Det ska bli lättare att gå från UF-företag till ett vanligt företag. Gott så! Centerpartiet instämmer i den ambitionen.

Samtidigt föreslår Simona Mohamssons departement att begreppet entreprenörskap ska strykas från läroplanens inledande och övergripande delar. Ung Företagsamhet kallar det förslaget ett hot mot deras existens.

Jag vill fråga Simona Mohamsson: Hur hänger det här ihop? Är det samma dissonans inom regeringen i den här frågan som i frågan om AI? Å ena sidan har man en stor ambition att Sverige ska bli världsledande inom AI, men å andra sidan har man en skolpolitik som leder till att den digitala kompetensen bland dagens skolelever sjunker?

Fru talman! Tack, Anders, för frågan! Den är otroligt viktig.

Vi har i dag ett grundläggande problem i skolan: att barn och unga inte har tillräckliga kunskaper för att klara resten av skolgången. Det finns barn som inte kan läsa ordentligt, som inte kan skriva ordentligt och som heller inte kan räkna ordentligt.

I den stora förändring vi gör av svensk skolpolitik är det helt avgörande att barn lär sig grunderna. Därför gör vi om läroplanerna så att de fokuserar på just barnens grunder och så att det blir tydligt vad barn ska lära sig och när. Detta innefattar även entreprenörskap. Jag tror att det är bra att det inte står i de inledande delarna av läroplanerna utan kommer att ingå i kursplanerna, för då blir det tydligt var och när elever ska lära sig det entreprenöriella.

Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsminister Simona Mohamsson.

Om tre veckor ska Tabitha utvisas från Sverige. Hon drömde om att söka till ambulanssjuksköterskeutbildningen till hösten, när hon har tagit studenten, men hon är en av dem som nu tonårsutvisas från sina familjer och från sina drömmar i Sverige därför att lagstiftningen har ändrats.

Vi hör att det ska komma en ny ventil, men hennes liv och framtidsdrömmar riskerar att hinna slås sönder om regeringen inte snabbt kommer fram med en stopplag för tonårsutvisningar som kan gälla tills en ny ventil är på plats.

Jag vill fråga Simona Mohamsson, som uttalade sig om det här i går: Varför ser hon en motsättning mellan dessa förslag?

Fru talman! Tack, Annika, för frågan!

Jag kan inte kommentera enskilda fall, men generellt utvisar Sverige inte barn utan deras föräldrar eller om ett ordnat mottagande inte kan säkerställas.

De nuvarande reglerna är en följd av lagändringar som den förra regeringen genomförde. Samtidigt som vi är måna om att ha ett system som är enhetligt, förutsägbart och rättssäkert är vi medvetna om att de nuvarande reglerna kan skapa problem för skötsamma människor och familjer som har kommit hit och som följer regler och gör rätt för sig. Det är därför den här frågan är något vi tittar på, och vi hoppas hitta en hållbar, rättvis och långsiktig lösning.

Fru talman! Som vi alla blivit varse under de senaste åren är säkerhetsläget i vårt Östersjön kraftigt försämrat, med ökad risk för hybridoperationer mot undervattensinfrastruktur, sjöfart och kustnära anläggningar. De senaste årens incidenter, oavsett om de är avsiktliga eller oavsiktliga, understryker verkligen behovet av säkerhet i Östersjön.

Därför, fru talman, vill jag fråga statsrådet Carl-Oskar Bohlin: Vad gör regeringen för att stärka den kritiska infrastrukturen i Östersjön?

Fru talman! Tack, Helena Bouveng, för frågan!

Helena Bouveng sätter fingret på en mycket angelägen fråga, nämligen att stärka skyddet kring kritisk infrastruktur. Vi har ju de senaste åren sett en ökad frekvens i förekomsten av händelser som har lett till att kritisk infrastruktur till exempel på havsbotten har skadats.

I dag har regeringen kunnat meddela att vi har gett Kustbevakningen i uppgift att vara nationell kontaktpunkt för det finska initiativ som syftar till att få ihop myndigheterna från de olika länderna runt Östersjön för att kunna dela information och ha en bättre lägesbild och därför också kunna ingripa snabbare mot den här typen av händelser.

Sverige har blivit bättre på detta. Vi har kortat tiden för att ingripa, vilket har gjort att vi har kunnat beivra fler av de här händelserna. Men det är ett arbete som vi måste fortsätta att växla upp, och det gör vi bland annat genom dagens besked.

Fru talman! Min fråga går till finansministern.

Nu när regeringen har sänkt skatten för vanligt folk och sänkt matmomsen så att människor ska ha lite lättare att klara sin ekonomi vore det inte sjyst om kommunerna ohämmat höjde sina avgifter.

De senaste 24 åren har kommunprisindex ökat med 60 procent, men de kommunala avgifterna har ökat med 120 procent. Det är oacceptabelt att detta får fortgå.

Vi kristdemokrater har föreslagit mer transparens i hur man räknar ut avgifter, ett produktivitetsavdrag som man gör i många andra verksamheter och en bygglovsnorm som talar om vad som ska ingå i avgiften.

Min fråga till ministern är: Vad anser ministern om kommunernas ohämmade avgiftsökningar i ljuset av regeringens arbete för att underlätta ekonomiskt för invånarna?

Fru talman! Arbetet är ju fördelat så att det är jag som svarar på de allmänpolitiska frågorna. Detta är min ministerkollega Erik Slottners område.

Jag tackar ledamoten för en utmärkt fråga som verkligen poängterar en angelägen inriktning i det läge som Sverige och Europa befinner sig i nu. Att vi kan hålla nere avgifter och se till att de skatter och avgifter som vi plockar in hanteras så effektivt som möjligt är helt avgörande.

Jag tror att det här är något som vi från regeringens sida arbetar med att följa och trycka på för. Det är också ett angeläget område för kommuner, regioner och övriga myndigheter.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om den ökande fattigdomen i Sverige.

Enligt den nya statistiken från SCB lever 729 000 personer i materiell och social fattigdom och över 400 000 personer i allvarlig fattigdom. Vi har sett en dramatisk ökning under de senaste åren, under den tid den här regeringen har fått verka.

Man får säga en sak om vår finansminister, och det är att hon gjort slag i sin egen devis att det måste börja löna sig att tjäna 125 000 kronor i månaden. Personer som tjänar vad finansministern gör, över 160 000 kronor i månaden, har ju kunnat se skattesänkningar på 6 000 kronor i månaden.

Min fråga är därför väldigt enkel: Var det rätt prioriterat, finansministern, att sänka skatten?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Arber Gashi, för frågan!

Sverige och många andra länder runt om i Europa och övriga världen har upplevt en väldigt tuff tid därför att inflationen har varit väldigt hög. Den har, som jag sagt, gröpt ur plånböckerna. Man har fått mycket mindre för pengarna, och bor man till exempel i en hyresrätt har avgifterna gått upp. Den som jobbat och kanske haft låg inkomst eller medelinkomst har generellt inte fått kompensation för det. Den som har bidrag har fått det.

Det är därför det har varit viktigt att sänka skatten för alla. Vid ett tillfälle – det kanske ledamoten minns – frös vi också brytpunkten för att se till att alla skulle få ta del av den skattesänkningen.

Jag vet att våra två partier ser olika på den här frågan. Men SCB:s mätning, som verkligen ska tas på stort allvar, handlar ju om självupplevd fattigdom.

De här åren har verkligen prövat oss. Det är därför det är så viktigt att fortsätta att stärka hushållen. Det är därför det är så viktigt att se till att man inte höjer skatter för vanliga människor utan underlättar och sänker.

Här i Stockholm har Socialdemokraterna nu två år i rad höjt skatten för dem som har det alla tuffast.

Fru talman! Min fråga går till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson med anledning av integrationsfrågan.

Det fanns en tid i Sverige då man trodde att vi kunde ta in hur många människor som helst, helt förutsättningslöst. Det visade sig inte fungera.

Sedan kom vi till en tid då man trodde att alla kulturer är kompatibla med varandra. Alla integrationsproblem kommer att lösas så länge människorna i fråga kommer in i arbete. Den vanföreställningen har också bidragit till många av de problem som vi ser i dag.

Bara för att man kommer till Sverige för att arbeta betyder det inte att man lär sig språket. Det betyder inte att man anammar grundläggande normer och värderingar. Det betyder heller inte att man lyckas hålla sig undan den segregation som de andra partierna har byggt upp under väldigt lång tid.

Tillsammans har vi inom Tidö lyckats åtgärda väldigt mycket på migrationsområdet. Men jag hoppas att jag och ministern också är överens om att vi behöver dra en röd linje mot en misslyckad, eller åtminstone ansvarslös, arbetskraftsinvandring.

Därför undrar jag: Vilka aktiva åtgärder vidtas för att integrera just arbetskraftsinvandrare?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vi har en otroligt stor integrationsskuld i Sverige. Vi har över 175 000 barn och unga som riskerar att leva i utanförskap, att inte lära sig det svenska språket, att inte klara skolan och att inte få ett jobb.

Den här regeringen lägger nu om från en integrationspolitik som varit präglad av ängslighet, ren magkänsla och gissningar till en integrationspolitik som präglas av väldigt tydliga fakta på bordet. Det är också därför den här regeringen har gjort stora satsningar på bland annat att mäta värderingar för att vi sedan ska kunna göra konkreta insatser.

För mig som integrationsminister är det tydligt att integration ska handla om tre delar. Det handlar om språk, det handlar om skola och det handlar om värderingar. Det är så man får en tydlig bild av vilka skyldigheter man har i Sverige men också vilka möjligheter man har. Det är en perfekt karta in i det svenska samhället.

Fru talman! Även min fråga går till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson men är om ett helt annat ämne.

För några dagar sedan fick vi regeringens AI-strategi och den tillhörande bilagan Handlingsplan för Sveriges AI-strategi.

Det är nu drygt ett år sedan vi fick AI-kommissionens Färdplan för Sverige. Där talades det inte så mycket om utbildning, även om behovet underströks tydligt. I AI-strategin finns däremot en hel del ord om detta, till exempel kritiskt förhållningssätt och medie- och informationskunskap. Men för de lägre årskurserna är det fortfarande mest det analoga materialet som gäller.

Min fråga gäller handlingsplanen. Där finns nämligen ingenting av detta med. Vad har regeringen för plan för hur den här strategin ska kunna förverkligas på skolområdet och vilka resurser som ska avsättas för det?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Att vi ger alla barn och unga rätt förutsättningar för resten av livet i skolan är helt avgörande. Vi vet att Sverige i många avseenden i internationella rankningar tyvärr visar sig använda mer skärmar och digitala hjälpmedel, men trots det är sämre på just de digitala hjälpmedlen.

Jag tycker att det här visar väldigt tydligt var vi i tidigare politik har hamnat fel. Vi har delat ut skärmar, vi har haft telefoner i klassrummen och vi har inte fokuserat på det grundläggande som barn och unga behöver ha, nämligen en riktig bok och papper och penna.

Jag är glad över att den här regeringen nu lägger om Sveriges skärmpolitik och att vi ser till att från och med i höst ta bort skärmarna i förskolan och telefonerna i grundskolan. Jag tror att det kommer att vara helt avgörande att vi ger barn rätt grunder i skolan för att de ska kunna klara sig i livet.

Fru talman! Jag kom i morse till Stockholm efter att ha besökt krigets Kiev. Syftet med besöket var att på årsdagen av den fullskaliga invasionen göra det jag kunde för att visa svenskt stöd för Ukrainas rätt till sin integritet, demokrati och möjlighet att själv fatta beslut om sitt lands framtid. Det har gått fyra år sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Ukraina är inne på det femte krigsåret.

Vi minns också hur debatten kunde låta i Sverige vid den fullskaliga invasionen 2022. Vänsterpartiet röstade nej till den första vapenleveransen till Ukraina, och Magdalena Andersson hade på dagen för den fullskaliga invasionen svårt att kalla den för just invasion. Mycket har hänt.

Jag vill fråga Carl-Oskar Bohlin: Hur arbetar Sverige med att stödja Ukraina vad gäller inte minst det civila försvaret? Vad har vi gjort, och vad mer kan vi göra för att stödja och hjälpa dem?

Fru talman! Tack, ledamoten Göthberg, för en angelägen fråga! Svaret är att Sverige fortsätter att stötta Ukraina precis så länge som det krävs. Vi fortsätter att ge Ukraina kraft att skaffa sig ett bättre läge vid förhandlingsbordet till följd av vårt omfattande militära stöd, vårt humanitära stöd och vårt stöd inom de civila delarna av totalförsvarsområdet.

I det senaste stödpaketet finns också en del för civila totalförsvarskomponenter, där en del av stödet kanaliseras via Kustbevakningen. Vi har tidigare också förstärkt med skyddsutrustning på CBRN-området. Vi fortsätter att göra detta för att Ukraina ska kunna skaffa sig en så god position som möjligt vid förhandlingsbordet.

Vi vill ha fred, men vi vill ha fred på ukrainska villkor.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att apropå det föregående frågeställare sa säga att vi ju står eniga i Sveriges riksdag om stödet till Ukraina.

De senaste åren har jag många gånger diskuterat hushållens oroande ekonomi med finansministern. Nu har vi sett att Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen också kritiserar regeringens ekonomiska politik. De menar att reformerna för att få fler i jobb och öka tillväxten är ineffektiva.

Ojämlikheten i Sverige har ökat. Antalet fattiga har ökat dramatiskt, och många har inte råd att betala mat eller de höga elräkningarna.

Därför undrar jag: Kommer finansministern i den kommande vårbudgeten att ha med några insatser för att få fler i jobb eller för de människor som kämpar och som inte får ihop sin ekonomi?

Fru talman! Tack, Ida Ekeroth Clausson, för frågan om just jobb!

Det är alldeles för många i Sverige som under för lång tid har gömts och glömts i arbetslöshet och som inte är självförsörjande. Det handlar naturligtvis om viktiga delar som utbildning, språk och många andra saker. Det handlar dock också om att många har institutionaliserats i en arbetslöshet, det vill säga att man har varit arbetslös så länge utan att få stöd och hjälp att man har fastnat.

Vi gör nu en stor bidragsreform som Sverige borde ha fått på plats för länge sedan. En del av den handlar om aktivitetskrav. Det låter kanske ganska akademiskt eller tråkigt, men det handlar om att man ska vara aktiv om man har försörjningsstöd och arbetsförmåga. Man ska gå en utbildning, komma närmare arbetsmarknaden eller ha en praktikplats. I dag är det faktiskt inte så.

Det handlar om att det är rimligt att ha något slags motprestation när man får ta del av det gemensamma, men för mig handlar det framför allt om att kvinnor i utsatta områden ska komma i jobb. Alldeles för många barn ser aldrig sina föräldrar gå till jobbet.

Fru talman! Myndigheten för psykologiskt försvar kommer under valåret att bedriva en landsomfattande utbildningskampanj utifrån en lärobok som har tagits fram i samarbete med Lunds universitet. I den insinueras med hänvisning till material som är 15 år och äldre att både mitt eget och statsrådet Bohlins parti medvetet ska ha spridit desinformation och propaganda. Samtidigt utelämnas information om övriga riksdagspartier, och opartiskhet och saklighet kan därmed ifrågasättas.

Jag vill därför fråga ministern om han anser att myndighetens utbildningsmaterial är lämpligt i förhållande till grundlagen och inte utgör ett hot mot vår inhemska demokrati.

Fru talman! Tack, Ann-Christine Frohm, för detta uppmärksammande, får man väl kalla det.

Jag är inte bekant med det här sedan tidigare och får helt enkelt ta med mig frågan tillbaka och studera det som påstås här i kammaren. Det låter på många sätt uppseendeväckande.

Fru talman! Regeringen skjuter till ganska många extramiljoner nu under 2026 till frivilliga försvarsorganisationer – utöver de tidigare ökningarna – för att möta det höga engagemanget. Medlen är tänkta att användas till rekrytering, försvarsupplysning och utbildning för att stärka totalförsvaret.

Min fråga går till ministern för civilt försvar. Vilka förväntningar har ministern på de 18 frivilliga försvarsorganisationerna, och hur följs det upp att det önskade målet uppnås?

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för en angelägen fråga! Det enkla svaret är naturligtvis att förväntningarna på de frivilliga försvarsorganisationerna är högt ställda. Jag vill också säga att man där sällan har anledning att bli besviken. Vi får väldigt mycket förmåga för de pengar som ges till de frivilliga försvarsorganisationerna, och de bedriver ett omistligt viktigt arbete i totalförsvaret.

Vi har på senare år också sett att allt fler frivilliga försvarsorganisationer tecknar avtal med myndigheter och andra för att fullgöra uppgifter i respektive myndighets krigsorganisation. Det är bra.

Med det sagt måste vi naturligtvis hela tiden följa upp att vi får valuta för skattepengarna när det kommer till satsningar på totalförsvaret. Där fyller bland annat Myndigheten för totalförsvarsanalys en viktig funktion utöver det arbete som bedrivs i MSB:s förmågeuppföljning och naturligtvis i Försvarsdepartementet.

Fru talman! Jag konstaterar att finansministern är obekväm med att tala om de skattesänkningar som hon har givit sig själv och andra väldigt högt betalda medborgare. Samtidigt lämnar finansministern efter sig det största budgetunderskottet på 30 år, skuldsätter kommande generationer och ser till att reformutrymmet för kommande regeringar blir minimalt. Detta är moraliskt förkastligt.

Under en tidigare interpellationsdebatt ville finansministern inte heller diskutera fördelningspolitiken och varför barnfamiljer ska ha det så svårt. Ensamstående mammor dricker te för att orka och få energi när de inte har pengar till mat. Samtidigt får finansministern stora skattesänkningar. Finansministern hänvisade detta till andra ministrar.

Därför ställer jag här i dag frågan: Vad vill finansministern göra för att minska barnfattigdomen och se till att man har råd med de där gummistövlarna? Vad är rådet till mammor som kämpar? Är det att rösta på Socialdemokraterna?

Fru talman! Tack för frågan, Jytte Guteland!

Jag tänker att det man ska göra är att lyssna noggrant på partierna och se om de säger sanningen eller gömmer sig bakom något.

Jag står upp för allt som vi har gjort, allt som vi har gjort för att underlätta för familjer och hårt arbetande människor. Vi har bekämpat inflationen och jobbar nu mycket med långsiktig tillväxt, för att även nästkommande generation ska ha välstånd.

Jytte Guteland talar om underskott. Jag tror att det vore bra om varenda socialdemokrat gick tillbaka och tittade på hur deras budgetar ser ut. De har alltså ställt sig bakom försvarssatsningarna, investeringar i infrastruktur och mycket annat. Och de har nästan exakt samma underskott. Kom också ihåg att drygt hälften av det är pengar som går till Ukraina och försvar.

Jag skulle önska lite mer hederlighet och mindre politiskt spel. Jag står för min politik. Men Socialdemokraterna verkar inte stå får sin.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till utbildnings- och integrationsminister Simona Mohamsson.

I min hemstad Borås ser vi en skrämmande utveckling. Polisen varnar nu för att gängen i områden som Norrby och Hässleholmen rekryterar barn som är så unga som i nioårsåldern.

Skolan har blivit en rekryteringsarena för de gängkriminella. Lärare i Borås vittnar om en total maktlöshet. De ser tecknen: dubbla telefoner för knarkhandel och öppen rekrytering. Men de hindras av en föråldrad sekretess. En rektor har ingen aning om vilka hot han släpper in i klassrummet.

Barnens säkerhet måste gå före de kriminellas integritet. Sverigedemokraterna kräver att sekretessmuren mellan skola och polis rivs helt. När presenteras lagförslaget om absolut informationsplikt, så att vi kan skydda barnen i Borås och i övriga Sverige?

Fru talman! Tack, ledamoten, för den viktiga frågan!

Det är avgörande att skolan inte är en plats som gängen kan använda i sin rekrytering. Det är också därför regeringen gör en stor omläggning med alltifrån en helt ny socialtjänstlag, som ska handla om just att delge information, till förstärkningar och satsningar på skolsociala team som ska fånga upp och försöka få tillbaka eleven och barnet som kanske är på glid.

Kanske viktigast av allt är att vi ser till att de personer som i dag är gängkriminella och som begår brott är bakom lås och bom. Då kan polisen arbeta förebyggande tillsammans med socialtjänsten och skolan.

Jag tror att det är en helt avgörande politik att få bort dem som förstör och som sätter skräck i hela områden och se till att så tidigt som möjligt skydda barn från gängens klor.

Fru talman! Skolan ska förmedla kunskap och svenska demokratiska värden. Trots detta ser vi att konflikter från omvärlden och antidemokratiska ideologier flyttar in i våra klassrum. Skolverkets rapport om antisemitism i skolan visar att hat och hot kan ta fart i samband med Israel–Palestina-konflikten och att elever och personal ibland möter konspirationsteorier och påtryckningar.

Sverigedemokraterna varnar särskilt för politisk islamism som bedriver påverkan genom skolor och föreningsliv. Detta kräver tydliga nationella riktlinjer, obligatorisk incidentrapportering och ett skarpt stöd till rektorer att avvisa propaganda och att polisanmäla när det behövs.

Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att upptäcka och stoppa islamistisk och antidemokratisk påverkan i skolan och för att säkerställa att mobilisering kopplad till Palestinarörelsen inte leder till antisemitism, hat eller hot?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag blir mycket orolig över rapporterna om ökad intolerans bland unga, inte minst i skolor. Där har antisemitism blivit ett allt vanligare inslag, och lärare känner ibland att de inte riktigt vet hur de ska orka hantera och trycka tillbaka det. Skolverket har också pekat på det tidigare.

Därför har regeringen gjort och fortsätter att göra viktiga insatser för att bekämpa antisemitiska och intoleranta attityder bland unga, bland annat genom en satsning till Segerstedtinstitutet för att öka kunskapen om fungerande metoder mot antisemitism. Jag tror att kunskap och kompetensutveckling bland lärare och skolpersonal är avgörande.

Vi har också gett ett uppdrag till Forum för levande historia för att de ska arbeta med att stärka demokratiska och toleranta värderingar bland barn och unga.

Intolerans har ingen plats i våra skolor.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.