Hushållningen med mark- och vattenområden

Anf. 136 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 16 och till utskottets förslag i civilutskottets betänkande CU14 i övrigt.

Under rubriken Hushållningen med mark- och vattenområden diskuterar vi de motioner som berör allt från riksintressen, behovet av bostäder, skyddet av brukningsvärd jordbruksmark, va-frågor och skyddet av vattenområden till förutsättningarna för att bedriva vattenverksamhet.

Under denna mandatperiod har vi redan haft debatt om de flesta av de frågor som vi även i dag debatterar. Jag kommer därför att fokusera på det förslag till tillkännagivande som finns i betänkandet. Men låt mig börja med att sätta in frågan i ett viktigt politiskt sammanhang, nämligen maktfördelningen i vårt samhälle.

Den socialdemokratiska samhällsmodellen handlar om att forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde och lika rätt. I detta ligger en självklar uppgift att åstadkomma en maktbalans mellan olika intressen.

Ägande av kapital är en oerhörd maktfaktor i alla sammanhang. Det är också så att utvecklingen i världen och inte minst i Sverige innebär att ägandet blir allt mer koncentrerat till några få individer och att det därmed blir en ökad maktkoncentration.

Det demokratiska samhället är den enda kraft som kan utgöra en verklig motvikt till den ekonomiska eliten. Med demokratiska beslut kan politiken förändra maktförhållandena och utjämna de ekonomiska klyftorna. Varför poängterar jag då detta, fru talman? Jo, i dag ska vi nämligen diskutera ett förslag om tillkännagivande från de partier som politiskt står till höger om Socialdemokraterna. De 60 procent av ledamöterna i denna kammare som förväntas stödja tillkännagivandet vill att en enskild individ ska ha rätt att vägra att ansluta sig till kommunalt vatten och avloppssystem. Det kan vid första anblicken låta sympatiskt, att man får bestämma själv - jag vet. Men låt mig återkomma till varför detta är problematiskt.

Först vill jag påpeka att kraven på kommunal utbyggnad av vatten och avlopp vid byggnation på landsbygden är ett stort och kostsamt hinder för att vi ska kunna låta hela landet leva. Det finns en målkonflikt i nuvarande lagstiftning mellan kommunens ansvar att skydda människors hälsa och miljö och behovet av fler bostäder.

Regeringen har meddelat riksdagen att det kommer ett lagförslag baserat på förslagen i utredningen Vägar till hållbara vattentjänster redan nu under våren. Förslagen i utredningen handlar om att ge kommunerna möjlighet att göra en bedömning av behoven av allmänna vattentjänster och om det finns möjligheter att på annat sätt uppnå ett motsvarande skydd för människors hälsa och miljö.

Vi socialdemokrater ser mycket positivt på förslaget om ökad flexibilitet för kommunerna när man planerar förtätning och bebyggelse på landsbygden.

Fru talman! Jag ska nu gå över till högermajoritetens förslag. Deras förslag innebär att även när kommunen konstaterar att det inte finns möjligheter att på annat sätt uppnå motsvarande skydd för människors hälsa och miljö, och en utbyggnad av allmänna vattentjänster därmed är det enda möjliga, ska en enskild fastighetsägare kunna vägra att ansluta sig till det kommunala va-systemet.

Vad blir då konsekvenserna av en sådan rättsordning? Dels kommer det att negativt påverka Sveriges möjligheter att klara kraven i vattendirektivet, dels blir de ekonomiska stordriftsfördelarna med kommunalt va negativt påverkade då färre är med och delar på kostnaderna. Men framför allt kommer skyddet för människors hälsa och miljö otvetydigt att försämras.

Jag ska gå tillbaka till maktfrågan, eftersom det är där konflikten mellan vänster och höger i politiken blir så tydlig. Där partierna till vänster vill stärka demokratin för att utgöra en relevant maktfaktor till den makt ägande av kapital för med sig sätter högerpartierna alltid kapitalägandets makt i första rummet. Att göra som högermajoriteten vill, alltså genomföra lagförändringar som minskar den demokratiska makten och stärker makten för den enskilde när vi så tydligt under de senaste 30 åren sett en kraftig maktförskjutning till ägandets fördel på demokratins bekostnad, tycker jag är problematiskt.

I en rättsstat ska den enskilde självklart ha ett starkt skydd mot staten för att en totalitär utveckling ska förhindras. Det är lika centralt för en demokratisk maktbalans. Men i denna fråga handlar det så tydligt om en målkonflikt mellan den enskildes intresse av att själv få bestämma och det allmännas intresse att skydda alla människors hälsa och miljö.

Detta är ett tydligt exempel på när ideologiska skygglappar får politiker att fatta irrationella beslut som sätter den enskildes rätt att bestämma före alla andra människors hälsa och miljö. Det är en oroväckande utveckling, och jag beklagar verkligen detta.

Anf. 137 Lars Beckman (M)

Fru talman! Man märker att det börja närma sig första maj - klasskampen sjuder i kammaren. Och man undrar i vilken familj Centerpartiet egentligen har hamnat. Men det får vi väl höra så småningom.

Fru talman! Vattenfrågor är väldigt viktiga. Den 27 april var det faktiskt ett litet jubileum. Då var det 160 år sedan som Stockholm fick sin första vattenförsörjningsledning. Stockholm Vatten har en väldigt bra beskrivning av hur detta gick till i Stockholm.

Man ville ha en allmän vattenledning. Man utredde frågan. I juni 1853 överlämnade man ett förslag med ritningar på hela systemet omfattande rörnät, pumpar, filter, bassänger och reservoar. Och så hittade man en bra plats för det.

Då kan vi tänka oss att alla skulle ha jublat, fru talman. Tänk att få färskvatten. Men så var det inte. Utredningen presenterades av en kommitté.

Stockholm Vatten skriver: När detta var gjort fattades under 1855 beslutet att ledningen skulle byggas. Men motståndet i staden mot en vattenledning var fortfarande starkt, och protesterna lät inte dröja. Beslutet överklagades ända upp till kungen. Men klagomålet avslogs.

Tre år senare var det kunglig invigning, och på den vägen är det.

Ibland känns det som att vatten- och avloppsfrågor är tidlösa, fru talman.

Det stämmer som Joakim Järrebring sa, att det finns ett tillkännagivande. En majoritet i Sveriges riksdag värnar fastighetsägarna som inte ska behöva ansluta sig till ett kommunalt va-nät om de har ett fungerande enskilt avlopp.

Jag noterar att ledamoten från Socialdemokraterna sannolikt aldrig har sett Kalla fakta på TV4. Det var program som handlade just om personer och fastighetsägare som tvingades att ansluta sig.

Det är väldigt dyrt att ansluta sig. Man har ett fungerande va-nät, och man har ett system som man är nöjd med. Då blev det en väldigt hög kostnad. Majoriteten här i Sveriges riksdag värnar demokratin och äganderätten och att den enskilde ska skyddas från dessa delar.

Vatten är väldigt viktigt, fru talman. Tyvärr är det väldigt få politiker som går till val på att man ska renovera va-nätet. Ganska ofta är det tvärtom att man säger att man ska bygga nya ishallar, nya idrottsarenor eller göra någonting annat som väljarna tycker är viktigt.

Men det betyder, fru talman, att det finns en underhållsskuld på va-näten i Sverige som enligt vissa beräkningar rör sig om 800 miljarder kronor. Vi ser hur det oftare och oftare blir allvarliga vattenläckor.

Därför tycker vi moderater att kommunerna ska kunna säkerställa tillgången till dricksvatten och ha en planering för det. Man ska inventera och säkerställa reservvattentäkter, och man ska ha planer. Kommunerna behöver planera för en prioritering av dricksvattenförsörjningen utifrån geografiska och faktiska förhållanden i den egna kommunen. Detta tror jag är mycket viktigt - faktiskt extremt viktigt.

Fru talman! En annan viktig fråga här handlar om de småskaliga vattenkraftverken som finns runt om i Sverige. De är viktiga av många olika anledningar. Men låt oss leka med tanken att det blir en ofredssituation. Vad händer om det blir problem med strömförsörjningen i Sverige? Vad händer om vi inte har stamnät som fungerar? Då kan det betyda att de småskaliga vattenkraftverken har en väldigt stor betydelse. Det är också en äganderätt, fru talman. Den som äger de småskaliga vattenkraftverken utsätts nu i många fall för, som de själva upplever det, övergrepp från staten. Kraven blir så orimliga att det bara slutar med att man helt enkelt måste riva dem. Det är inte bra.

Som sagt var: Vatten- och avloppsfrågor är tidlösa. Det är mycket viktigt att kommunerna planerar för detta. Och detta tillkännagivande stärker fastighetsägarna, vilket vi tycker är bra.

Anf. 138 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! När det gäller utbyggnad av det kommunala vatten- och avloppsnätet är det oerhört viktigt att det finns en framförhållning i planeringen. Fastighetsägare ska på lång sikt kunna veta vad som planeras för deras område och vilka framtida kostnader som eventuellt kan dyka upp. En investering i egen vatten- och avloppsanläggning handlar om stora pengar, och därför är det viktigt med framförhållningen.

Lagen om allmänna vattentjänster är i dag väldigt stelbent. Den innebär långtgående skyldigheter för kommunen att tillhandahålla utbyggda kommunala va-nät. Samtidigt innebär det en stor kostnad för kommuner att bygga ut de kommunala vattennäten, vilket innebär att vissa kommuner ibland hämmas i sin bostadsutveckling eftersom man avstår från att planera nya bebyggelser. Ny planerad bebyggelse innebär ju stora kostnader för kommunen, men det kan också drabba dem som redan i dag har bostäder i dessa områden. Att boende ordnar egna godkända småskaliga vatten- och avloppsnät, i stället för att man bygger ut det kommunala vattennätet, skulle vara en mycket billigare modell för både kommunen och de enskilda.

Därför välkomnar vi förslagen i det betänkande som heter just Vägar till hållbara vattentjänster. Det är förslag som innebär en ökad flexibilitet i lagstiftningen för kommunerna. De ger kommunerna en flexibilitet i bedömningen av när man ska bygga ut de kommunala vattennäten. De skapar också möjligheten till frivilliga gemensamhetsanläggningar i stället för att man bygger ut kommunala vatten- och avloppsnät. Ett annat förslag som läggs fram är att en majoritet av en befolkning i mindre samlad bebyggelse bör ges möjlighet att själva bestämma om de ska ansluta sig till det kommunala va-nätet eller inte. Sverigedemokraterna ser väldigt positivt på de förslag som läggs fram i det här betänkandet.

Dessutom behöver enskilda hushåll i dag ett bättre skydd mot tvångsinlösningar av redan godkända vatten- och avloppsnät. Med dagens lagstiftning har kommunerna rätt att lösa in befintliga vatten- och avloppsanordningar - avloppsanordningar som det har kostat väldigt mycket att införskaffa - vid en utbyggnad av det kommunala vatten- och avloppsnätet. Vi motsätter oss den stelbenta lagstiftningen.

Det som också är tragiskt i situationen är att regeringen nu har skjutit upp de aviserade propositionerna på det här området två gånger. Det är därför oerhört viktigt att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en proposition på området, för att de enskilda fastigheterna i Sverige i dag ska ges ett bättre skydd. Det är därför bra att utskottet nu vill uppmana regeringen att skyndsamt vidta åtgärder för att enskilda avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav inte ska tvingas anslutas till det kommunala vattennätet.

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till reservation 17.

Anf. 139 Lars Beckman (M)

Fru talman! Först skulle jag vilja yrka bifall till reservation 1. Det borde jag ha gjort redan i mitt anförande, men nu har jag gjort det.

Jag skulle vilja veta Sverigedemokraternas syn på småskalig vattenkraft. Tidigare har ni varit med oss i den frågan, Roger Hedlund, men jag noterar nu att ni inte är det längre. Vi har i alla fall ingen gemensam reservation. Jag skulle alltså vilja veta hur Sverigedemokraterna ser på småskalig vattenkraft i Sverige och på vikten av att värna den.

Anf. 140 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Tack för din fråga, Lars Beckman!

Jag vet inte riktigt hur du har kommit fram till uppfattningen att vi inte längre står bakom det vi tidigare har ställt oss bakom. Den småskaliga vattenkraften är någonting som Sverigedemokraterna har argumenterat för, debatterat för och stridit för under en längre tid, och det är inget vi har ändrat åsikt kring. Vi anser fortfarande att den småskaliga vattenkraften är någonting som ska värnas och att man ska skapa fortsatta förutsättningar för att den ska kunna bedrivas i Sverige i dag. De hinder som i dag finns för den småskaliga vattenkraften ska tas bort för att den ska kunna fortsätta att bedrivas i mindre skala.

Anf. 141 Lars Beckman (M)

Fru talman! Anledningen till att jag ställer frågan är naturligtvis att ni inte slöt upp bakom den gemensamma reservation som Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna har, Roger Hedlund. Det är klart att man av det kan få uppfattningen att ni har bytt position, för hade ni anslutit er till vår reservation hade vi haft större möjligheter att här i riksdagen skicka en viktig signal till regeringen om småskalig vattenkrafts betydelse.

Anf. 142 Roger Hedlund (SD)

Fru talman! Precis som ledamoten nämnde i sitt anförande har vi ju tidigare föreslagit tillkännagivanden som har varit väldigt tydliga i den här frågan. Vi har också sett att det har gett stor effekt att vi har haft gemensamma uttalanden. Vårt ställningstagande har inte förändrats över huvud taget, utan man kan se Sverigedemokraterna som ett fortsatt starkt stöd i den här frågan. Vi är såklart villiga att på alla sätt och vis samverka med andra partier för att fortsatt driva den här viktiga frågan framåt.

Anf. 143 Ola Johansson (C)

Fru talman! Dricksvattnet i Sverige håller alltjämt hög kvalitet på de flesta håll. Under några veckor på sommaren kan bevattningsförbud behöva påkallas, och för några somrar sedan fanns det en oro över låga grundvattennivåer och att en del vattenmagasin riskerade att sina. Men utöver att få gula gräsmattor är det få svenskar som ännu har påverkats av den vattenbrist som nu hotar oss.

Det betyder inte att vi kan slösa på vatten - tvärtom måste detta vårt viktigaste livsmedel värnas för kommande generationer. På hushållsnivå kan relativt enkla åtgärder vidtas som bidrar till en mer effektiv vattenförbrukning. Centerpartiet vill att det sätts högre standarder för utformningen av produkter redan i tillverkningsfasen genom skarpare ekodesignkrav. Vi vill se krav på att bland annat toaletter, duschar och blandare ska vara vattensnåla. Toaletter som är snålspolande eller använder så kallat gråvatten, det vill säga vatten från bad, disk och tvätt, är redan vanligt förekommande, och studier visar att vattenförbrukningen i ett hushåll kan minska med upp till 50 procent med hjälp av rätt åtgärder.

Fru talman! De svenska va-systemen är föråldrade och behöver klimatanpassas till extremt väder i framtiden och till grundvattennivåer som har minskat. Spår av kemikalier, läkemedel och mikroplaster är också mer vanligt förekommande i dricksvattnet nu än tidigare.

Branschorganisationen Svenskt Vatten anger att vi i dagsläget investerar cirka 16 miljarder kronor årligen i va-systemen, men man menar att den summan kommer att behöva ökas till 23 miljarder per år under en tjugoårsperiod för att täcka alla framtida investeringsbehov. Utbyggnaden av va i form av nya ledningar och rör till bland annat nya bostadsområden och stadsdelar utgör nästan en tredjedel av de här investeringsbehoven. Därutöver står klimatanpassningsåtgärder och åtgärder för att utrusta reningsverken med den senaste tekniken för en mindre, men viktig, del av de nödvändiga framtida investeringarna.

Särskilt påverkade av ekonomin, fru talman, blir kommuner i glesbygdsområden som har låg befolkningstäthet och stora avstånd då det blir färre betalande per meter ledning och högre kostnader per hushåll som ansluts till reningsverken.

I dagsläget får kommuner inte ta ut en högre vattentaxa än vad som behövs för att täcka löpande underhåll, och de får heller inte fondera medel för framtida investeringar. Det innebär att många kommuner har kraftigt begränsade resurser att uppgradera sitt va-system med.

Det behövs således ytterligare resurser för framtida investeringar och klimatanpassningsåtgärder. Det finns olika varianter på hur dessa medel kan gå till investeringar, och detta är något som vi vill se utrett. Priset på vatten skulle som styrmedel också kunna leda till ett ökat incitament att välja vattensnåla produkter vid renoveringar och ombyggnationer, som jag nämnt tidigare.

Det finns också anledning att se över möjligheten att tillåta extern finansiering av va-infrastrukturen för att råda bot på bristen på investeringskapital. Såväl pensionskapital som privata investerare som söker långsiktiga investeringar med lång och trygg avkastning skulle kunna utgöra lämpliga samarbetspartner, men detta kräver lagändringar och en förändrad syn på offentlig-privat samverkan i Sverige.

Många va-organisationer runt om i landet är dessutom alldeles för små för att kunna locka och utveckla personal med modern kunskap och spetskompetens. Jag talar här om de mindre kommunerna, fru talman. Det kan vara särskilt angeläget att se hur flera små och glesbefolkade kommuner kan gå samman kring en gemensam va-organisation eller samfinansiering. Byråkratiska hinder som försvårar detta bör ses över och undanröjas.

Fru talman! I tider av kris behövs en god och hög beredskap, inte minst i jordbruket, som är beroende av säker tillgång till rent vatten. Grundvattennivåerna, som på senare år har varit mycket låga sommartid, måste långsiktigt höjas.

I landskapet finns det också stora möjligheter att använda vattnet effektivare. Vi ser ett behov av översyn av dagens vattenlagstiftning så att den inte bara anpassas till att leda bort vatten utan även till att samla upp vatten. Det kan till exempel handla om att anlägga bevattningsdammar och kombidammar av olika slag.

En ofta omtalad källa till övergödning är enskilda avlopp som är gamla, inte minst i kust- och sjönära områden. Det är viktigt att näringsläckaget från dessa minskar. I dagsläget menar vi från Centerpartiet dock att styrmedlen inte är optimalt utformade för detta syfte, eftersom de leder till orimligt dyra och höga krav på enskilda fastighetsägare. I stället för tvångsanslutningar till det kommunala va-systemet, som har varit det dominerande tillvägagångssättet, förespråkar vi fler kostnadseffektiva och flexibla åtgärder där miljönyttan är det vägledande kriteriet - därav vårt bifall till utskottets förslag i den delen och vårt avslag på reservationerna från Socialdemokraterna med flera.

Det finns inget motsatsförhållande mellan miljövänliga åtgärder och enskilda lösningar för va. En tänkbar lösning är att uppmuntra till samfälligheter där flera fastighetsägare går ihop om en lokalt utformad kollektiv lösning.

För Centerpartiet är det viktigt att den svenska vattenlagstiftningen ses över. Jag yrkar därför bifall till reservation 13, om vattenförsörjning och vattenförvaltning.

Utöver detta finns det ytterligare fem reservationer som vi givetvis ställer oss bakom. Bland dem vill jag avslutningsvis särskilt nämna skyddet av värdefull åkermark samt prövning av småskalig vattenkraft.

I kristider är det förutom dricksvatten två saker som är livsavgörande: tillgången på livsmedel från en inhemsk odling och vår elförsörjning. De småskaliga vattenkraftverken står visserligen för en försumbar del av detta, men om flera av dessa tas ur bruk riskerar vi både att mista den el som produceras och att åtgärder som ska vidtas för att återskapa vandringsvägar för fisk aldrig vidtas. Centerpartiet anser fortfarande att prövningen av vattenverksamheten behöver förenklas, och här finns det som sagt en gemensam reservation.

Åkermark som bebyggts kommer aldrig att kunna återskapas. Därför behöver ytterligare skydd av brukningsvärd åkermark utredas. I en sådan utredning kan det tydliggöras hur kommuner ska definiera ett väsentligt samhällsintresse och vilka förtydliganden som behöver göras för att ett skydd mot exploatering av åkermark ska kunna tillämpas.

Anf. 144 Larry Söder (KD)

Fru talman! Det finns ju saker som vi förväntar oss bara fungerar. Vi förväntar oss att vi kan gå till affären och handla mat. Vi förväntar oss att vi får elektricitet när vi trycker på knappen. Vi förväntar oss också att dricksvatten finns i kranen. Detta är någonting som inte fungerar helt automatiskt, utan man måste ha va-ledningar och andra delar som fungerar för att det faktiskt ska vara så.

Flera ledamöter har tidigare varit inne på den va-skuld som vi har och som vi på något sätt måste hantera. På nationell nivå kan man väl säga att det sammanlagt handlar om flera miljarder. Vi måste hitta någon typ av finansiering för detta framöver. Jag tycker att Ola Johansson var föredömlig i sin beskrivning av att detta kan göras på lite olika sätt.

Man kan också vara lite innovativ, men vi kan konstatera att de regler som vi har i dag för kommunalt va betyder att man inte kan lägga pengar på hög särskilt länge för att reinvestera i verksamheten. Kommunernas förutsättningar måste i så fall på något sätt förändras så att man kan investera i va för att kunna reinvestera i de ledningar som finns.

Jag tror att det finns många olika sätt att göra detta på. Jag tror också att andra intressenter kan vara med och ta en del av investeringskostnaden. Jag tror dock att det viktigaste är att vi börjar diskutera detta. Gör vi inte det kommer den här skulden att öka alltmer, och vi kommer att få större problem med att lösa den framgent. En kostnad försvinner inte, utan den ökar hela tiden om man inte gör någonting åt den.

Hittills har jag talat om kommunala va-verksamheter. Vi har också ett betänkande, och där har vi ett tillkännagivande med anledning av motionsyrkanden om anslutning till kommunalt vatten och avlopp. Det är synd att regeringspartierna inte är kvar; jag tycker att det skulle ha varit ganska intressant att diskutera äganderätten och den demokratiska möjligheten att säga nej till någonting när man faktiskt uppfyller miljö- och hälsokraven, när man faktiskt äger marken och när det faktiskt är den enskilde som står för kostnaden. Tycker regeringspartierna att det demokratiskt är rätt att man helt plötsligt blir tvingad att betala någonting som man uppenbarligen inte behöver om man klarar av miljö- och hälsokraven?

Men för regeringspartierna, eller för Socialdemokraterna, som tyvärr har lämnat kammaren, är det tydligen viktigare att kunna pådyvla människor en kostnad på flera hundra tusen än att människor som har en markbit har möjlighet att klara av de krav som finns på annat sätt än genom att lägga ut en stor summa för kommunalt va.

Det är väldigt synd att man inte tar en debatt kring äganderätten, för jag tror att den är viktig i sammanhanget.

Regeringen har ju lämnat in en propositionsförteckning för 2020/21 där man aviserat att det ska komma en proposition om vägar till hållbara vattentjänster. Man har även tidigare talat om att den ska komma, men likt tidigare har den försenats. Detta betyder att den inte kommer under denna vår, men förhoppningsvis kommer den under hösten.

Jag tycker att det är beklagligt för oss som partier och politiker att vi inte kan få den till stånd och diskutera den. Jag tror dock att det är ännu viktigare för de kommuner som faktiskt går och väntar på en sådan proposition och för de enskilda människor som går och väntar på den. Vi kan tycka att det är lite tråkigt, men för människor och kommuner handlar det om ganska mycket pengar.

I den föreslår man en ändring i vattentjänstlagen som innebär att kommuner ska lägga ett större fokus på att bedöma behovet av vattentjänster. Det föreslås att kommuner ska utreda om det finns en möjlighet att på ett annat sätt än med en allmän va-anläggning uppnå ett motsvarande skydd för människors hälsa och miljö, vilket skulle öppna en möjlighet att i befintlig bebyggelse åtgärda bristfälliga enskilda anläggningar i stället för att bygga ut allmänt va.

Detta tycker jag är ganska bra. Det finns många olika delar i kommuner där det faktiskt skulle vara behjälpligt, om man också vill bygga nytt, att man kan ha enskilda va-lösningar i stället för att bygga ut kommunalt va, som kanske blir mycket dyrare utan att vara bättre för miljön.

Jag tycker att det är oerhört frustrerande att regeringen inte mäktar med att lägga fram ett förslag till riksdagen. Det skulle göra många småhusägare glada och ta problemet dit där det ska vara - klarar man miljökraven eller inte? Man ska inte tvingas in i kommunalt va. Kostnaderna är betydande. Man kan klara det på andra sätt, som i många fall är betydligt bättre för miljön.

Jag anser även att en fastighetsägare som måste ansluta sitt enskilda avlopp - det kan finnas sådana som faktiskt vill ansluta sitt enskilda avlopp till det kommunala nätet - inte ska behöva betala anslutningsavgiften till kommunen förrän avloppet verkligen har kopplats upp mot nätet. Det finns faktiskt sådana som inte klarar miljökraven, och då ska de kopplas in till det kommunala va-nätet. Men man ska inte betala en tjänst innan man använder den. Det tycker jag är ganska rimligt. Detta skulle skapa större trygghet för den enskilde. Om en fastighetsägare vill ansluta vid en senare tidpunkt borde anslutningsavgiften även kunna justeras utifrån KPI-utvecklingen, så att kommunen inte förlorar en värdeutveckling.

Dessutom borde kommunerna bli bättre på att informera fastighetsägarna om att de har rätt att dela upp betalningarna på en tioårsperiod. Man behöver faktiskt inte betala anslutningsavgiften direkt, utan man kan dela upp den.

Det är en tung investering för den enskilde att investera i ett nytt enskilt avlopp, och det är få som tror att en sådan tung investering bara har en livslängd på 10 år. 20 år är mer praktiskt rimligt och bör även användas så att fastighetsägarnas investering inte slängs i sjön. Jag tror nämligen att vår regering har ett perspektiv på detta, och det är att det ska vara ett kommunalt sätt eller inget sätt. Jag tror att fastighetsägarna måste ha ett större ansvar och större möjlighet, och det är de som tar kostnaden.

Jag yrkar bifall till reservation 20.

Anf. 145 Malin Danielsson (L)

Fru talman! Förutom det tillkännagivande som utskottet riktar till regeringen angående att fastighetsägare som har ett enskilt avlopp som uppfyller gällande miljö- och hälsokrav inte ska tvingas att ansluta sig till kommunalt va, som vi i Liberalerna står bakom, finns det ett par förslag från oss som jag vill lyfta fram när det gäller hushållning med mark- och vattenområden.

Det första handlar om att säkra dricksvattenförsörjningen. Ingen har nog missat de senaste årens nyhetsflöden varje vår och sommar om låg grundvattennivå och hur man i olika delar av landet uppmanas att spara vatten genom att inte fylla poolen eller vattna gräsmattan. Åtgärder som bevattningsförbud har blivit allt vanligare.

De låga grundvattennivåerna och vattenbristen har under flera år ökat medvetenheten om grundvatten som en viktig resurs. Klimatförändringarna förväntas medföra att perioder med försämrad vattentillgång blir ett växande problem i delar av Sverige.

För att säkra dricksvattenförsörjningen behöver till att börja med fler yt- och grundvattentäkter ges skydd. För att jordbruket ska klara växtproduktionen och djurhållningen krävs en reservvattenförsörjning. För att mer vatten ska kunna magasineras och hållas kvar i markerna bör vi i större utsträckning restaurera och anlägga våtmarker eller anlägga bevattningsdammar. Våtmarkerna kan bidra till att bromsa upp och hålla kvar vatten i landskapet och förhindra vattenavrinning. Regelverket för bevattningsdammar och våtmarker måste ändras så att uttag av vatten medges för att kunna fungera som reservvattenförsörjning vid torka. Dessa åtgärder är viktiga för att skapa en ökad resiliens.

Det andra förslaget, fru talman, handlar om stranderosion. Världshaven har stigit med mellan 21 och 24 centimeter sedan 1880. Bara under 2019 steg haven med 6,1 millimeter, vilket är ett rekord. För närvarande ger Grönlandsisen det största smältvattenbidraget till havsnivåhöjningen. Mycket tyder på att avsmältningen på Grönland har gått så långt att den kommer att fortsätta även om temperaturen slutar att stiga.

Stigande havsnivåer är globalt ett mycket allvarligt bekymmer, eftersom majoriteten av världens befolkning bor i låglänta områden. Städer och infrastruktur kommer att kunna skyddas i viss mån. Nederländerna är ett exempel på att det är praktiskt möjligt. Havsnivåhöjningarna kommer dock att innebära att många människor behöver bosätta sig på andra platser. En ny studie som nyligen publicerades i Nature visar att ungefär 200 miljoner människor kommer att behöva flytta på grund av att de delar av jorden där de bor i dag kommer att ligga under vatten i framtiden. Samma studie visar också att 1 miljard människor beräknas drabbas av vattenbrist inom 30 år.

Fru talman! I Sverige leder de stigande havsnivåerna bland annat till ökande problem med stranderosion. Den strandnära bebyggelsen är ofta utsatt. Falsterbonäset är särskilt utsatt för effekterna av havsnivåhöjningen, och på vissa ställen längs de sydsvenska kusterna är situationen kritisk. Allt tyder på att situationen längs våra kuster kommer att förvärras, bland annat på grund av den hårdare väderlek som följer med klimatförändringarna. Risken för allvarliga översvämningar kommer att öka eftersom förekomsten av kraftiga stormar med tillhörande temporärt höga vattenstånd ökar.

Detta innebär att viktiga naturvärden samt turistintressen och rekreationsområden riskerar att gå förlorade. För människor som bor i riskområden kan erosion innebära en personlig tragedi då hus och egendom försvinner ut i havet. Därför behöver staten ta ett ökat ansvar för att bekämpa stranderosionen. Sverige behöver ha en aktiv kustpolitik som bygger på forskning och kunskap och på samverkan mellan de berörda kommunerna och statliga aktörer.

Det sista jag vill lyfta, fru talman, handlar om att återställa tidigare utdikade och igenväxta våtmarker. Det kan ge stora positiva effekter för både klimatet och miljön. Nyanlagda och restaurerade våtmarker kan bidra till att minska övergödningen i vattendrag. En våtmark som anläggs i eller nära ett tätbebyggt område kan även bidra till rekreationsmöjligheter och friluftsliv för allmänheten.

Klimatförändringarna för med sig utmaningar för tätbebyggda städer med stora arealer hårdgjord yta. Vid kraftiga regn kan till exempel belastningen på avlopps- och dagvattensystemen bli betydande. I det sammanhanget skulle våtmarker och dammar kunna vara en lösning. Genom att anlägga våtmarker och dammar i tätorter kan belastningen på va-nätet minskas. Vidare kan risken för utsläpp av föroreningar i hav, sjöar och vattendrag minskas.

Sammanfattningsvis har våtmarkerna många positiva effekter. Därför anser vi att det stödsystem som finns i dag för anläggande av våtmarker även bör omfatta åtgärder i tätbebyggda områden.

Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation nummer 10 som handlar om våtmarker och dammar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)