Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari och EU-minister Jessica Rosencrantz.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Socialtjänstministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Jag kan bara beklaga att klimat- och energipolitiken fortsätter att reduceras till ett så kallat kulturkrig där kortsiktiga politiska poänger får gå före vad som faktiskt är bäst för Sverige och svenska styrkeområden. Regeringen borde i stället fokusera på att öka takten i klimatomställningen för att få fart på svensk tillväxt, vända arbetslösheten och skapa stabila spelregler för svenska företag.

Vi vet att svensk industri ligger i framkant i omställningen. Det är något som svenska företag borde belönas för men som de nu i stället straffas för när EU backar från tidigare klimatambitioner. Vi såg det senast i frågan om förbränningsmotorer, där Tidöpartierna gav helt olika besked.

Vad gör klimatministern och regeringen för att säkerställa stabila och långsiktiga spelregler för industrins omställning?

Herr talman! Det är onekligen tydligt att det finns olika bilder av vad det är som händer i Europa. Klimatfrågan är i varje fall global – alla ledamöter kan nog ställa sig bakom att utsläppen inte stannar vid ländernas gränser.

Vi ser också att Europa tar sitt ansvar här. Europa levererar just nu när det gäller Parisavtalet genom att anta lagar om utsläppshandel och ansvarsfördelningsförordningen. De ser till att länderna måste leverera vad gäller begränsningar av utsläppen och steg för steg minska sina utsläpp.

Sverige är det land som ligger längst fram och har lägst utsläpp per capita av samtliga EU-länder. Utan Sverige hade EU inte, för bara några veckor sedan, fattat beslut om ambitiösa 2040-mål; det kan vi också konstatera.

Här finns det onekligen olika bilder av läget, inte minst i europeisk klimatpolitik.

Herr talman! Bilden efter snart en mandatperiod med den här regeringen är att det inte blev någon energiöverenskommelse, eftersom regeringen valde att lyssna på partistrategerna i stället för på svensk industri. Det blev ingen effektiv klimatpolitik utan i stället den största utsläppsökningen på 15 år. Det blev – och blir – bevisligen inte svenska intressen som får genomslag i EU:s klimatpolitik.

Är det denna utveckling som klimatministern är nöjd med? Är det detta som Romina Pourmokhtari kallar stabila och långsiktiga spelregler för industrins omställning?

Herr talman! Regeringen tycker att det är bra att Europa precis har beslutat om ett 2040-mål för klimatet som är på 90 procents ambitionsnivå. I princip samtliga experter sa att det skulle bli väldigt svårt att lyckas med detta. Vi var några få länder som kämpade för en hög ambitionsnivå. Sverige var i täten och tog en avgörande roll. Detta ger stabilitet till industrin.

Det ger också stabilitet att Socialdemokraterna väljer att rösta för regeringens fantastiska förslag kring kärnkraften. En energiöverenskommelse kanske hade haft en större funktion om det fanns en så pass stor splittring att det skilde sig mellan regeringen och oppositionen.

Herr talman! Sedan 2021 har närmare 400 våldtäkter mot kvinnor över 60 år anmälts i Sverige, och mörkertalet är stort. Bara under förra året dömdes åtta män för grova sexualbrott inom äldreomsorgen. Det här är fullständigt vidrigt och måste motverkas med full kraft.

Regeringen har redan vidtagit viktiga åtgärder, bland annat när det gäller förslaget att införa ett tydligt lagstöd för att man ska kunna kräva utdrag ur misstankeregistret och belastningsregistret, exempelvis för personer som ska arbeta inom äldreomsorgen. Detta är ett steg i rätt riktning, men det är helt uppenbart inte ett tillräckligt skarpt förslag. Vi menar att det borde finnas direkta krav på kommunerna att göra den här typen av bakgrundskontroller. Det är också något som borde ske återkommande så att man efter anställning kan följa upp det här.

Mot denna bakgrund vill jag fråga hur statsrådet Anna Tenje ser på behovet av att införa direkta krav på kommunerna att göra den här typen av bakgrundskontroller.

Herr talman! Stort tack, Clara Aranda, för en väldigt viktig fråga! Få saker gör mig så otroligt förbannad, upprörd och illa berörd som att läsa om övergrepp, våld och våldtäkter mot äldre.

Jag är den första att skriva under på att det är oerhört viktigt att regeringen går fram med flera olika förslag och steg för steg höjer kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Vi ökar kompetenskraven och inför ett språkkrav. Vi ser också till att kommunerna nu får ett tydligt lagstöd för att göra dessa viktiga utdrag ur belastningsregistret.

Vi stannar heller inte där. Vi vill inte att detta ska vara ett fritt valt arbete för kommunerna, utan vi har en utredning som jobbar parallellt för att det ska vara obligatoriskt för kommunerna att göra de här viktiga utdragen både före och under anställning.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Vi vet att äldre kvinnor är särskilt utsatta, och därför behöver lagstiftningen, som statsrådet var inne på, spegla allvaret i dessa brott. Sverigedemokraterna och regeringen kommer nu att se till att gränsen för brottsutvisning sänks och säkerställa att den som våldtar kommer att utvisas utan undantag. Nästa steg borde rimligtvis vara en ny sexualbrottslagstiftning för att stärka skyddet för äldre. Detta är något som jag vill att statsrådet tar med sig.

Herr talman! Stort tack, Clara Aranda, för följdfrågan!

Den senaste tiden har vi ju kunnat läsa och höra om olika typer av övergrepp, rån och våldtäktsförsök, inte minst i Huskvarna. Kriminella personer har väldigt enkelt fått tag i äldre människors personuppgifter och har på så vis kunnat pinpointa, söka upp och cyniskt välja ut särskilt utsatta grupper i vårt samhälle. Så var det inte tänkt, och så ska det heller inte vara. Därför har vi nu aviserat att vi tillsätter en ny utredning för att se hur vi kan skydda äldre på ett ännu tydligare sätt och se till att deras uppgifter inte blir så offentliga.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet arbetar för en rättvis klimatomställning. Det ska vara lätt för människor att göra rätt. Månadskortet i kollektivtrafiken borde till exempel kosta 450 kronor.

En rättvis klimatomställning innebär också att det är den som släpper ut mest som måste minska sina utsläpp mest. I Sverige har miljardärerna extremt höga klimatutsläpp. De är så höga att det skulle ta 30 år för en medelinkomsttagare att släppa ut lika mycket som de rikaste gör på ett år.

Min fråga till Romina Pourmokhtari är: Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser och gör sin del av klimatomställningen?

Herr talman! Det finns olika sätt att se till att de som har mest också bidrar mest till klimatarbetet. Regeringen menar att om man tjänar väldigt mycket betalar man också mer i skatt än vad de som tjänar mindre gör och att skattemedel är något som sporrar klimatarbete och klimatomställning i Sverige. Det finns också prismekanismer på plats som innebär att den som släpper ut ska betala. Om man släpper ut mer genom att konsumera mer och resa mer blir kostnaderna också högre, och på så vis betalar man också mer.

Ju mer man släpper ut, desto mer ska man betala. Så är det i Sverige, och Sverige har haft koldioxidskatt nästan längst i världen. Men det finns också många andra system.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är dock uppenbart att detta inte räcker, för som jag sa i mitt tidigare inlägg släpper miljardärerna ut så oerhört mycket. Det behövs säkerligen mer för att de ska minska sina utsläpp i den takt som krävs.

Varför vill regeringen inte ta till extra åtgärder mot de rikaste för att minska utsläppen av växthusgaser? Eller anser regeringen att det är vanliga löntagare som ska ta smällen?

Herr talman! Det blir nog svårt för Kajsa Fredholm att på ett fullgott sätt redogöra för hur alla miljardärer är större utsläppare än dem som inte är miljardärer. Man kan ju utgå från nidbilden att alla som har mycket pengar flyger till höger och vänster, äter mer kött och gör saker som ökar utsläppen. Eller så ser verkligheten kanske ut som så att det finns miljardärer som har en ganska ohållbar livsstil och i hög utsträckning bidrar till utsläpp men att det också finns miljardärer som är en del av lösningen och investerar i klimatarbete. Vi menar att det finns en variation och att man inte ska generalisera.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Sam, 35, har varit i Sverige i tio år och har fått fast jobb i äldrevården i moderatledda Nyköping. Men det lönegolv den moderatledda regeringen har satt, 80 procent av medianlönen, gör att han ska utvisas. Detsamma gäller undersköterskorna Zarah och Afshad på Södersjukhuset. I Skåne kommer nya utvisningsbeslut för vårdpersonal inom kommunerna och regionen nästan varje dag. Det handlar om folk som bidrar, som jobbar i både företag och välfärd och som är viktiga, inte minst för våra äldre. De har inte begått några brott, och de har följt alla regler och lärt sig svenska. De har gjort allt vi som land har efterfrågat.

Men regeringen vill utvisa dessa människor som är helt avgörande för vården och omsorgen av våra äldre. Detta är medvetet, genomtänkt och inget misstag utan rent av syftet med att avskaffa spårbytet och höja lönegolvet. Men det är dumt.

Varför önskar regeringen underminera svensk välfärd för våra äldre på detta sätt?

Herr talman! Stort tack för ledamotens fråga!

På Centerpartiet och andra i denna kammare låter det ibland som att kompetensbristen inom vård och omsorg har orsakats av att vi har avskaffat spårbytet och på senare tid kraftigt minskat asylinvandringen till Sverige. Snarare handlar det om att vi har flera hundra tusen människor i Sverige som kan arbeta men av olika skäl inte gör det, bland annat för att det inte lönar sig att gå från bidrag till arbete, för att de inte har rätt utbildning och för att de inte kan svenska språket.

Därför är det så viktigt att den svenska regeringen nu går fram med en kraftfull bidragsreform med bidragstak och aktivitetskrav. Vi ska se till att de som kan arbeta får rätt möjlighet att göra det.

Herr talman! Jag uppskattar att Moderaterna inte helt har glömt arbetslinjen. Den står vi också bakom, men det är inte frågan här. Det är inte så att tusentals vårdbiträden och undersköterskor är arbetslösa och bara väntar på att bidragen ska sänkas så att de måste börja jobba. Mycket behöver göras här, men det är inte detta som gör att det kommer att saknas undersköterskor framgent.

Varför vill ni förstärka problematiken? Er politik gör ju att det kommer att saknas vård- och omsorgspersonal för våra äldre.

Herr talman! Stort tack, ledamoten, för följdfrågan!

Jag förstår att det finns ett stort engagemang och goda argument i vissa enskilda fall när så många nu drabbas av det avskaffade spårbytet. Låt mig dock påminna om att systemet har haft många fel och brister och att det har kritiserats av många olika myndigheter. Det har också framhållits att det finns stor risk för missbruk och fusk och för att människor kan utnyttja systemet. Just därför har vi gått fram med vår förändring.

Herr talman! Kanske ligger många liberaler vakna om nätterna och funderar på den negativa trenden för det egna partiet, men det vet jag inte. En sak som jag ligger vaken för om nätterna är den negativa trenden vad gäller många olika arter i såväl Sverige som världen. Det gäller vargen, lodjuret, nornan och ålen – ålen som har fiskats illegalt av statsministerns närmaste man och som regeringen uppmanar svenskar att äta. Min oro blir inte bättre av regeringens nedskärningar och totala nedmontering av miljölagarna.

Regeringen vill nu göra om artskyddet så som skogsindustrin har önskat så att inga arter ska stå i vägen för kalavverkningar – detta till förmån för stora bolags miljardvinster. Man föreslår att bara de mest hotade arterna ska ha fortsatt juridiskt skydd.

Min fråga till miljöministern är: Var går gränsen för när en art är tillräckligt hotad för att få juridiskt skydd?

Herr talman! Myndigheten Naturvårdsverket tittar just nu på en ny artlista och gör bedömningar av hur olika arter ska hanteras utifrån den risk som finns för dem. Man tittar på vilka arter som ska vara nationellt fridlysta och vilka som inte ska vara det.

Regeringen arbetar på många fronter för att det ska vara mer förutsägbart för svenska skogsägare vad de ska göra. Under de rödgrönas tid och under Miljöpartiets ansvar fick de skogsägare som tog ett ansvar och hade en stor biologisk mångfald på sin mark ett avverkningsstopp men ingen ersättning för det av staten. Det främjade de skogsägare som inte tog ansvar för den biologiska mångfalden.

Därför tror jag att de liberaler som ligger vakna snarare gör det för att de är nöjda över att vår politik ger de skogsägare som gör gott rätt. Det vore ju bakvänt om de som inte värnar om den biologiska mångfalden skulle tjäna på det, men så var det i Miljöpartiets Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för miljöministerns svar och för applåden för den miljöpolitik Miljöpartiet har drivit länge: att de markägare som skyddar hotade arter på sin mark ska få en ekonomisk fördel.

Det stämmer dock inte, vilket miljöministern vet, att det har funnits en oförutsägbarhet. Fridlysningen av arter i Sverige har nämligen funnits länge och sett likadan ut, tills nu när den skräddarsys efter skogsindustrins önskemål.

(Applåder)

Herr talman! Det var snarare nu det blev en applåd för Miljöpartiets linje.

Kanske behöver fler från Miljöpartiet träffa svenska skogsägare och fråga dem om de tycker att regelverket är förutsägbart och om det går att begripa vad det är man ska göra för den biologiska mångfalden för att få hjälp och stöd av staten. Jag har aldrig träffat en skogsägare som vet säkert vad som händer när man gör rätt, vad det finns för stöd och hur man ska göra för att stärka miljöskyddet. Men det kommer Tidöregeringen att rätta till.

(Applåder)

Herr talman! I dag lever 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom. Vi vet att den siffran kommer att öka kraftigt de kommande åren. Tack och lov går forskningen framåt. Vi har mer kunskap än någonsin på det här området, och vi vet hur demens kan både behandlas och förebyggas.

Varje människa som drabbas av demens ska få leva ett värdigt och meningsfullt liv även efter en diagnos. Under förra året presenterade regeringen en uppdaterad demensstrategi, och jag vill därför fråga statsrådet Anna Tenje: Vilka förändringar innebär denna nya strategi?

Herr talman! Stort tack, Ulrika Heindorff, för en väldigt viktig fråga!

Den nya demensstrategin spelar kanske större roll för svensk demensvård och hur den utvecklas i Sverige än vad det mesta av det som vi har gjort tidigare kommer att göra. Det här är ett första steg där vi helt och hållet vänder på kuttingen. Vi ser inte demenssjukdomar som en del av det naturliga åldrandet utan helt enkelt som en sjukdom precis som alla andra. Åldrandet är förvisso en riskfaktor, men demens är en sjukdom. Då har man rätt att få den vård och behandling som man faktiskt behöver.

Det handlar om det preventiva arbetet, som inte har varit med tidigare i demensstrategin, och det handlar om att få en diagnos och om att få vård, behandling och rehabilitering, precis som vid alla andra sjukdomar. Det handlar givetvis också om en värdig omsorg och om att ta del av och inkorporera forskningen, som tack och lov går extremt snabbt framåt. Det handlar även om att bredda detta, och där spelar inte minst hörsel och munhälsa en stor roll.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En närliggande fråga som också finns med i strategin är anhörigstödet. I dag vårdar 1,3 miljoner svenskar en anhörig, och för detta förtjänar de verkligen all uppskattning. De drar ett tungt lass, och det är viktigt att de själva får rätt stöttning. Därför undrar jag: På vilket sätt stärker regeringen anhörigstödet?

(TALMANNEN: Äldre- och socialförsäkringsministern har 30 sekunder på sig att svara på detta.)

Herr talman! Tack så mycket för upplysningen!

Anhörigstödet är oerhört viktigt. Det är en fråga som förstärks nu. Den 1 juli 2026 kommer kommunerna att vara skyldiga att stärka stödet till anhöriga. Många blir sjuka själva, och det måste vi helt enkelt förhindra.

Vi slår nu fast i socialtjänstlagen att kommunerna är skyldiga att ha en fast anhörigkontakt för att hjälpa och stötta anhöriga. Min skarpa uppmaning till alla kommuner är: Satsa på anhörigstödet – avlastning, dagverksamhet och inte minst anhöriggrupper!

Herr talman! Omprövningen av den svenska vattenkraften måste förhålla sig till två mycket utmanande delar i svensk miljörätt: miljökvalitetsnormer för vatten och Natura 2000.

Natura 2000 och dess påverkan på omprövningarna har inte gett sig till känna lika tydligt tidigare i omprövningarna, men sedan ett år tillbaka finns det tydliga bevis för att Natura 2000 i kombination med delar av miljökvalitetsnormerna riskerar att leda till gigantiska problem för omprövningarna av den svenska vattenkraften och därmed den svenska elförsörjningen.

Det här beror inte minst på att myndigheter verkar ha extremt olika uppfattningar om hur omprövningarna ska genomföras i förhållande till Natura 2000-reglerna. Många av problemen går att härleda till hur de bevarandeplaner som länsstyrelserna beslutar om för de aktuella Natura 2000-områdena är formulerade.

Hur avser klimat- och miljöministern att agera för att säkerställa att landets länsstyrelser genomför uppdraget att uppdatera bevarandeplanerna för de Natura 2000-områden som berörs av omprövningarna när det gäller moderna miljövillkor, på det sätt som faktiskt anges i NAP:en?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en välställd fråga!

Tidöregeringen arbetar aktivt med att se till att konsekvensen vid miljöprövningar av vattenkraft inte ska bli att en massa vattenkraft läggs ned och att processerna blir utdragna, dyra och oförutsägbara och, inte minst, riskerar att påverka den rena och fantastiska el som vattenkraften förser hela vårt avlånga land med.

Det är därför viktigt att vi förbättrar processerna, och detta har regeringen gjort. Sedan vi tillträdde har vi pausat prövningarna för att se över och förbättra dem. Det gör vi i många olika led. Det gäller både hur vi hanterar små kraftverksdammar och hur vi generellt hanterar de miljöprövningar som pågår.

Det finns nu ett system som arbetar utifrån en fond där man finansierar och på andra sätt försöker se till att processen går rätt till. Vi måste också göra vårt från det offentligas sida – från länsstyrelser, staten och olika kommuner – för att processerna ska bli mer stabila. Detta är ett arbete som sker på många olika sätt.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag kan bara skriva under på att det har gjorts ett stort arbete för att komma framåt när det gäller omprövningarna, men på senare tid har det kommit fram något som inte har varit känt på samma sätt tidigare. Vi ser att Natura 2000-områden verkligen kommer att ställa till det, och det rejält.

Vi ser nu att länsstyrelser agerar på olika sätt och att en del länsstyrelser inte agerar som de ska enligt lagstiftarens intentioner när det gäller bevarandeplanerna. Hur kan ministern agera för att de ska besluta i linje med vad vi faktiskt har beslutat?

Herr talman! Vi har föreslagit flera olika åtgärder för att förbättra processerna. Jag skulle säga att den tidigare regeringens väldigt otydliga instruktioner har lagt grunden för att prövningarna går till på ett sätt som inte är bra.

Vi arbetar hela tiden för att förbättra och förtydliga. När regeringen är tydligare finns det mindre utrymme att göra på olika sätt, göra godtyckliga bedömningar eller exempelvis överimplementera EU-lagstiftningen på ett orimligt sätt. Här kommer vi från regeringen att behöva arbeta vidare på många olika sätt.

Nu rinner tiden ut, men vi kommer säkert att få tillfälle att diskutera detta vidare.

Herr talman! Nu är det dags för en fråga till Jessica, tycker jag.

När jag började intressera mig för EU i samband med folkomröstningen för cirka 30 år sedan var mantrat att Frankrike och Tyskland måste vara överens för att det skulle hända något i EU. I dag hackar framför allt Frankrike betydligt.

EU behöver länder som drar samarbetet framåt. De nordiska och baltiska länderna inom NB8, Polen och Tyskland samt Irland, vilket är lite intressant, börjar samarbeta mer och mer och kan bli en kraft inom EU.

Vilken bedömning gör EU-minister Jessica Rosencrantz – finns det ytterligare länder inom EU som tillsammans med de nämnda länderna skulle kunna bidra och göra EU till en starkare och slagkraftigare organisation?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig och strategisk fråga!

Sverige har varit medlem i EU i 30 år nu, och jag skulle säga att samarbetet är viktigare än på mycket länge. De beslut som vi fattar i dag skapar eko för kommande generationer. Det gäller vår säkerhet, vår konkurrenskraft och vår välfärd. Det är otroligt viktigt att Sverige är med och formar detta eko. Tillsammans med många andra länder runt om i Europa gör vi nu detta tydligt, till skillnad från tidigare regeringar som knappt kunde komma överens – det gällde allt från skogen till kärnkraften.

Vi krokar såklart arm med Norden och Baltikum, där vi vet att vi är eniga inte minst i vårt stöd till Ukraina, och med länder som Tyskland och Nederländerna, när det handlar om EU:s budget och att ta ansvar för skattebetalarnas pengar, men också med ett land som Spanien när det handlar om klimatpolitik.

I grund och botten handlar det om att Sverige är ledande inom många av de områden som nu är centrala för Europa. Vi är en partner som många vill kroka arm med. Det är ett socialt kapital som vi ska använda.

Herr talman! Jag tackar för ett mycket bra svar.

Det naturliga hade varit att få med sig Storbritannien, men de har ju valt en annan väg. Det var positivt att höra om Nederländerna, som jag givetvis hoppades skulle komma med i ministerns lista. Jag tycker även att det överraskar positivt att också ett land som Spanien kan vara med och driva EU framåt.

Lycka till!

Herr talman! Jag tror att det man ska ta fasta på är att det finns olika frågor där vi kan samarbeta med olika länder. Jag ser att Sverige har en oerhört viktig roll att spela. Det gäller egentligen alla länder som på ett eller annat sätt befinner sig runt Östersjön, som har blivit ett epicentrum för mycket av den säkerhetspolitik som vi nu vet att vi behöver ta ett större ansvar för.

Vi ser att länder som Tyskland och Polen vill samarbeta och komma närmare oss nordisk-baltiska länder. Det gör oss väldigt väl placerade att ta en central roll framöver.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstministern.

Regeringen föreslår ett bidragstak, som innebär att ekonomiskt bistånd begränsas för flerbarnsfamiljer. Kritiken har varit att detta riskerar att ytterligare drabba barn som redan lever i ekonomisk utsatthet. Barn kan inte påverka sin familjs ekonomi eller föräldrarnas möjlighet att arbeta men riskerar ändå att få sämre levnadsvillkor.

Min fråga till ministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att ett bidragstak inte leder till ökad barnfattigdom?

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten, för den viktiga frågan!

Att arbeta för att barn i Sverige ska få ökad trygghet och ökat skydd är en av våra högst prioriterade frågor – därav den skattesänkning som gör att det för en vanlig barnfamilj kommer att finnas 5 000 mer i plånboken i slutet av varje månad i år än det gjorde 2022. Det är naturligtvis en viktig del.

En annan del är att bostadsbidraget nu höjts för första gången på 30 år. Där har vi också arbetat med uppdrag till Socialstyrelsen. Vi ser att olika kommuner lyckas olika väl. Vi har kommuner som är väldigt framgångsrika i att arbeta med till exempel vräkningsdelar. Socialstyrelsen arbetar nu med att det ska kunna spridas till andra kommuner. Det är en liten del.

Herr talman! Jag tänkte på barnfamiljer som inte får rätt till lika mycket försörjningsstöd som de hade tidigare. Det påverkar barn, som alltså inte kan påverka sina föräldrars ekonomi, anställbarhet eller bostadssituation. Ändå kommer de barnen, de fattigaste barnen, att få ta konsekvenserna av förslaget.

Kan inte regeringen göra något mer för att skydda barnen? Ta barnens perspektiv, tack!

Herr talman! Ett av de mest omskakande av de studiebesök jag gjort var besöket i Hackney i London. Där såg man fjärde generationens arbetslöshet och vad det ger för effekt.

Att barn ser sina föräldrar gå till arbetet är en av de bästa åtgärder vi kan vidta för att barn inte ska fara illa.

Därtill förstärker vi flera andra saker. Fritidskortet är ett sådant exempel. Man ska kunna få 2 000 kronor mer om man behöver det stödet från samhällets sida.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Under hösten uppmärksammades det att flera ehandelsföretag sysslade med försäljning av sexdockor med barnlikt utseende. Detta väckte stark kritik, inte minst på grund av risken att potentiellt normalisera sexuella övergrepp på barn. Idén är både vidrig och oanständig.

Socialtjänstministern engagerade sig direkt i frågan och kallade till möte med ehandelsföretag, barnrättsorganisationer och berörda myndigheter för att diskutera problemet och möjliga åtgärder. Regeringen sa sig vara beredd att gå vidare med lagstiftning eller andra rättsliga verktyg om ehandelsföretagen inte själva tar bort produkterna och förebygger sådan försäljning.

Med anledning av detta vill jag fråga vilken uppföljning som har gjorts och vilka åtgärder som har vidtagits för att denna handel ska upphöra.

Herr talman! Tack så mycket, Mona Olin, för frågan!

Låt mig först uttrycka min vämjelse över hela den här företeelsen. Jag tror att det finns ord som inte lämpar sig för den här kammaren när det gäller vad jag anser om detta.

Det som är glädjande att konstatera i sammanhanget är att personer i Sverige som har innehaft de här dockorna har dömts för barnpornografibrott eftersom domstolarna har bedömt att det här är barnpornografi. Dessutom har personer dömts för smuggelbrott eftersom barnpornografi inte får föras över Sveriges gränser. Dessa typer av dockor har alltså, tack och lov, klassats som olagliga i Sverige.

Nu gör vi en rad saker framåt. Det handlar bland annat om de provokativa åtgärder som nu uppdras åt polisen när det gäller digitala forum och de pågående utredningar som också handlar om hemliga och preventiva tvångsmedel, där man får analysera möjligheten att störa, sabotera och avbryta just cyberbrott när det gäller spridning av till exempel sexuellt övergreppsmaterial.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall!

Det är väldigt glädjande att höra att man har vidtagit snabba åtgärder och att domar har utdelats både mot innehavare av de här produkterna och mot dem som har sålt dem.

Jag skulle också vilja veta om man kommer att införa några lagar för att förhindra liknande händelser och försäljningar i framtiden.

Herr talman! Det är svårt att beskriva allt på under en minut, men vi är alltså ett väldigt pådrivande land i EU när det gäller till exempel övergreppsmaterial online. Vi är väldigt starkt pådrivande där.

Vi kommer också att ge polisen i uppdrag att intensifiera arbetet när det gäller internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, alltså att förstärka den förmågan hos polisen. I ett sådant uppdrag kommer man också att se över arbetet när det gäller spärrlistan, det vill säga att kunna blockera internetadresser som innebär exploatering av barn.

Herr talman! Vi lever i en orolig tid, och vi behöver öka vår beredskap och vår självförsörjningsgrad. Därför är svensk livsmedelsproduktion med en levande landsbygd viktigare än på mycket länge.

Tyvärr är förutsättningarna i EU på flera sätt orättvisa, och det är tufft för många svenska lantbrukare. Det finns en stor frustration, som visade sig tydligt när många reste till Bryssel och demonstrerade före jul.

Min fråga till EU-ministern är därför: Inför de kommande CAP-förhandlingarna, hur ska regeringen se till att svenska lantbrukare får ersättning för höga miljökrav och hög djurvälfärd samtidigt som vi ska öka vår konkurrenskraft?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en väldigt viktig fråga!

Ja, vi går nu in i en gigantisk förhandling om EU:s kommande långtidsbudget. Det är bara att konstatera att världen så som den ser ut i dag är en helt annan än för tio år sedan, precis som ledamoten beskriver. Vi har helt nya utmaningar att hantera när det gäller försvar och säkerhet och när det gäller bristande konkurrenskraft. Det är frågor som vi måste använda EU:s budget för att bemöta samtidigt som vi måste vara ansvarsfulla med skattebetalarnas pengar och inte bara ösa på med nya utgifter.

Men i detta finns också utgifter som tidigare har funnits i EU:s budget och som är fortsatt viktiga. En sådan är stödet till våra jordbrukare. Inte minst har behovet av livsmedelssäkerhet och livsmedelsberedskap lyfts fram ännu mer i ljuset av kriget i Ukraina och den säkerhetspolitiska situation vi har.

Regeringen kommer att agera för att försöka hitta en bra balans i de här förhandlingarna så att vi helt enkelt kan möta alla dessa utmaningar samtidigt. Kommer det att vara enkelt? Nej, verkligen inte. Det kommer också att ställa krav på att vi förmår prioritera bland dessa utgifter.

Herr talman! Jag är lite bekymrad över regeringens prioriteringar i just dessa frågor.

I dag kom ytterligare en nyhet i samma härad. Det handlar om bristen på svenskt nötkött, som det rapporterats om i medierna ett tag. Orsaken är bland annat att det är ont om nötkreatur. Det är ont om djur i vårt land just nu, och denna trend ser ut att bli ännu sämre framöver.

Jag vill ställa ungefär samma fråga men enklare uttryckt: Hur kan vi säkerställa att vi även framöver får svensk nötfärs i våra fredagstacos?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Den här regeringen arbetar både i Sverige och i EU för att vi ska ha bättre villkor för våra lantbrukare. Till skillnad från den förra regeringen, som oftast tycktes se lantbrukare eller för den delen skogsägare som ett problem, ser vi alla dessa viktiga människor som en del av lösningen för att skapa välstånd och tillväxt i vårt land, för att höja vår livsmedelsberedskap och för att vi ska få kött och annan mat på tallriken. De är såklart också en del i att möta våra miljöutmaningar.

Jag kan garantera ledamoten att vi tar de här frågorna på allra största allvar. Det är med den här regeringen som man som lantbrukare kan vara säker på att få bättre villkor och färre regler.

Herr talman! Under hösten tog regeringen bort förbudet mot uranbrytning på svensk mark. Den 1 januari ändrades lagstiftningen, och den 7 januari kom den första ansökan om att bryta uran i ett område i Jämtland nära Storsjön där naturliv, jordbruksmark och dricksvatten nu riskeras av ett eventuellt kilometerstort dagbrott. Samtidigt ändrar regeringen lagstiftningen och stoppar det kommunala vetot mot uranbrytning samt försvagar lagstiftning om uranföroreningar i vatten.

Rent dricksvatten är en livsviktig men också ändlig resurs. Hur ser miljöministern på de avvägningar mellan rent vatten och gruvdrift som kommer att behöva göras framöver? Hur vill regeringen prioritera mellan gruvor och rent vatten när sådana avvägningar behöver göras för att målkonflikter uppstår?

Herr talman! Det finns mycket att nämna om detta. Vi märkte också under gårdagens partiledardebatt att dessa frågor väcker stort intresse.

Låt mig vara tydlig. Om man är så fruktansvärt oroad över kommunernas makt över gruvor och kommunernas rätt att få uttrycka sig, hur kommer det sig att det endast är uran man menar att kommunerna ska ha ett veto mot? Det är just det som är den här regeringens problem. Vi ska inte särskilja och favorisera för att begränsa kärnkraften. Vi vet alla att detta var skälet till att de särskilda uranlagstiftningarna dök upp runt 2017 från den tidigare regeringens sida.

Det är det detta handlar om. Det handlar om att renodla vår gruvlagstiftning och se till att de starka miljövillkor vi har gäller på ett ordentligt sätt. Vi ska inte särbehandla enskilda metaller och mineral – som uran. Det är detta förändringarna handlar om.

Självklart ska vi ha rent dricksvatten i Sverige. Självklart ska vi ha helt säkra dricksvatten i Sverige. Jag är övertygad om att svensk miljölagstiftning alltid kommer att ta stor höjd för detta och ha god marginal. Det verkar även denna regering för. Det ska det inte råda några oklarheter om.

Vårt arbete handlar exempelvis om att det finns många gruvor i Sverige som bryter många andra metaller och mineral där man ibland får upp små mängder uran. Vi menar att de mängderna uran inte ska hanteras som avfall så att Sverige sedan ska importera från andra länder, som det var under den tidigare regeringens tid. Här gäller det att vi har sunt förnuft och tar vara på de resurser som i dag faktiskt bryts och tas upp ur marken och ser till att det uranet inte hanteras som avfall, för det vore resursslöseri. Det borde även Miljöpartiet kunna köpa.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Förra veckan var jag uppe i Östersund tillsammans med riksdagsgruppen. När vi bjöd in till samtal om brytning i alunskiffer och uranbrytning kom nästan 200 personer som ville uttrycka sin oro över det som händer runt Storsjön. Detta handlar om att människor ska få yttra sig och få kontroll över sin närmiljö.

Det jag frågade om nu handlade dock väldigt mycket om det rena vattnet, för det kommer att uppstå målkonflikter. När man bryter i alunskiffer och bryter uran finns en stor problematik. Jag vill veta hur regeringen har tänkt hantera detta.

Herr talman! Jag förstår självklart den oro som nu finns, inte minst på grund av oppositionens retorik i både tv-debatter – där jag får stå och försvara mig mot rena lögner om detta från Centerpartiet – och nu i kammaren.

Det har inte funnits ett veto mot att bryta i alunskiffer tidigare. Den rödgröna regeringen utredde huruvida man ska förbjuda brytning i alunskiffer, och den rödgröna regeringens utredare kom fram till att det inte behövs ett förbud mot att bryta i alunskiffer.

Jag menar att detta är ett väldigt enkelt sätt att skrämma upp folk. Det är oseriöst, och jag beklagar att man hanterar svensk gruvnäring med så pass lite respekt och seriositet.

Herr talman! I veckan publicerades den efterlängtade och rekordlånga propositionslistan med de skarpa förslag som kommer från regeringen under våren. Där kunde vi se bidragsreformens tre delar.

Den kommande bidragsreformen är nödvändig för att återupprätta arbetslinjen och på allvar bryta utanförskapet. De tre delarna – kvalificering till välfärd, aktivitetskrav och bidragstak – tar ett gemensamt helhetsgrepp mot det utanförskap som har inneburit att alltför många barn inte har sett sina föräldrar gå till jobbet.

Jag vill ställa en fråga till statsrådet Anna Tenje om det aktivitetskrav som föreslås träda i kraft från den 1 juli i år. Vilka effekter tror statsrådet att reformen kan få för framför allt utlandsfödda kvinnor?

Herr talman! Det här är verkligen viktigt. Jag tror ingenting när det gäller vilka effekter detta kan ge – jag vet vilka effekter det kan ge.

Under min tid som ordförande i kommunstyrelsen i Växjö hade jag förmånen att få införa aktivitetskrav i försörjningsstödet. Jag såg då vilken stor skillnad det kunde göra – inte minst för kvinnor – att komma ut i sysselsättning, att komma närmare ett arbete och framför allt att lära sig svenska och få någon typ av utbildning. Man kanske gick lärling eller kom i någon form av sysselsättning.

Detta hade störst betydelse för kvinnornas barn, som tidigare inte hade gått i förskola och inte hade lärt sig svenska eller hade andra lekkamrater än möjligtvis sina syskon. De fick nu i stället gå till förskolan, där de fick en viktig kunskapsgrund att stå på och lärde sig svenska språket. När de kom in i svensk skola hade de inte längre samma tunga ryggsäck som många andra barn, som aldrig hade sett sina mammor aktivera sig eller komma i arbete. Det här är de stora förändringarna.

Herr talman! Stort tack, statsrådet, för svaret! Jag är helt enig med statsrådet och tror verkligen att det här kan göra stor skillnad.

Skulle statsrådet kunna nämna någonting om hur kommuner och civilsamhälle skulle kunna arbeta med exempelvis aktivitetskravet?

Herr talman! Det gör jag så gärna.

Det gäller verkligen att vi nu krokar arm. Detta ställer inte bara ökade krav på individen gällande att man ska göra det man kan för att komma i sysselsättning och närma sig arbete. Det ställer också stora krav på kommunerna att faktiskt se till att ens kommuninvånare blir rätt rustade och får rätt utbildning och möjlighet att närma sig arbetsmarknaden.

Detta gör man bäst tillsammans med civilsamhället. Till exempel kan Röda Korset och Erikshjälpen – som jag sett i Växjö – bereda plats för både olika praktikplatser och arbetsträning, vilket gör att fler kommer att närma sig arbete.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Den senaste tiden har vi sett flera allvarliga fall av sexuella övergrepp inom äldreomsorgen. Det har bland annat rapporterats om misstänkta sexualbrott och våldtäkter mot en kvinna på ett äldreboende i Vännäs, där två anställda nu utreds.

Det som kommer fram i uppgifterna är fullständigt oacceptabelt. Ingen äldre ska behöva känna rädsla inför den personal som ansvarar för intim omvårdnad. Trygghet, integritet och värdighet måste vara grundläggande.

Vi kristdemokrater anser att äldre personer bör ges möjlighet att själva välja vilket kön den personal som utför intim vård ska ha. Om det är möjligt ska vården utföras av personal av samma kön som omsorgstagaren. Det handlar inte om lyx eller bekvämlighet utan om värdighet och respekt för den äldre.

Min fråga är: Vad anser ministern om att ge äldre rätt att själva välja kön på personal vid intim vård?

Herr talman! Jag tackar Dan Hovskär för en väldigt viktig fråga. Det finns få saker som upprör mig så mycket som när äldre personer blir utsatta för grov våldsamhet och våldtäkter.

Som jag ser det är det här en fråga om valfrihet. Det är en fråga om möjligheten för äldre att påverka vem som ska utföra hemtjänsten och på vilket sätt – eller vilket boende man ska bo på. Att kunna påverka och vara delaktig i den vård och omsorg som man har behov av och rätt till ser jag som en självklarhet. Jag vet också att många vårdgivare så långt det bara är möjligt försöker tillgodose dessa önskemål.

Jag vill återigen vara tydlig, herr talman, om att regeringen nu steg för steg höjer kraven för rätten att kunna jobba inom svensk äldreomsorg. Det handlar om kompetens, det handlar om språket och det handlar om utdrag ur belastningsregistret. Det är ingen mänsklig rättighet att jobba inom svensk äldreomsorg, men det är de äldres rätt att kunna känna sig trygga och säkra.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, ministern!

Det är att sätta de äldre i centrum som är det viktiga. Vi måste titta på deras situation snarare än på systemet, och trygghet och värdighet är det som behöver komma i första rummet. Ministern var inne på några saker som görs, och följdfrågan blir vilka övriga satsningar som regeringen nu gör för att stärka skyddet för den enskilda äldre som befinner sig inom äldreomsorgen.

Herr talman! Som jag var inne på: Steg för steg höjer vi kraven för att få jobba inom svensk äldreomsorg. Detta handlar också om att satsa på personalen och på arbetsmiljön så att fler vill, kan och orkar jobba mer – och att fler vill söka sig till de här viktiga vård- och omsorgsyrkena. Det är nämligen inte tu tal om att det kommer att behövas fler som arbetar där. Vi är allt fler som blir allt äldre, och det behövs fler som jobbar inom vård och omsorg.

Kompetenssatsningar och kompetensförsörjningen blir alltså den allra viktigaste frågan för regeringen att fortsätta arbeta med.

Herr talman! Min fråga går till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Under det senaste decenniet har vi sett en utveckling på miljörättens område som innebär att enskilda skogsägare tvingas se sina livsverk slås i spillror när de förlorar rätten att bruka sin skog – och detta utan rätt till ersättning. Det är helt ovärdigt en rättsstat. Något som har förvaltats i generationer för att lämnas vidare går förlorat. Man straffas för att man gör rätt, helt enkelt. Så kan vi inte ha det.

Om det är någon fråga som har fått mig att ligga vaken om nätterna under den här mandatperioden är det just den här. Nu går vi fram och ser till att det införs en rätt till ersättning, vilket är den absolut viktigaste frågan när det gäller skogsområdet den här mandatperioden och i år. Men mer finns att göra, så min fråga blir: Vilka andra åtgärder är på gång för att få till en mer rimlig tillämpning av artskyddsbestämmelserna?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vi har ett system i dag som faktiskt straffar den som försöker göra rätt, och så kan vi inte ha det. Det är inte ett system som stärker miljöskyddet, och det är inte ett system som är sjyst mot svenska skogsägare. Det är inte ett system som gynnar någon, och det här försöker Tidöregeringen steg för steg rätta till. Vi gör det bland annat genom de förändringar som ledamoten nämner, det vill säga vårt nyligen presenterade förslag om ersättning vid rådighetsinskränkningar. Det är ett första steg.

Vi arbetar också vidare på flera fronter; bland annat kollar vi på hur vi kan göra artskyddsreglerna mer förutsägbara så att man kan veta vad som gäller. Inte minst tittar vi också på hur EU-lagar har översatts till svenska och hur vi kan se till att de inte översätts på ett sätt som missgynnar svenska skogsägare, och vi har även gett i uppdrag till Naturvårdsverket att se över vilka arter som är nationellt fridlysta. Att denna nya artlista plockas fram är ett väldigt viktigt steg i det här arbetet.

Herr talman! Stort tack för svaret, Romina Pourmokhtari! Vi delar verkligen engagemanget i den här frågan.

Det finns som sagt mer att göra, men är det rimligt att anta att det faktiskt stärker de höga miljövärdena – i stället för att, som oppositionen påstår, haverera skogspolitiken – när man nu styr upp artskyddet och ser till att det som verkligen behöver skyddas faktiskt skyddas? Kan statsrådet säga något om det?

Herr talman! Det gör jag så gärna!

Vi har vissa arter i Sverige som är väldigt hotade men ett artskydd som kan stoppa avverkning för att skydda en art som vi samtidigt skjuter 20 000 individer av per år. Det är ju ett system som försvagar skyddet generellt. Att vi nu ser till att koncentrera skyddet till de allra mest hotade arterna är jag helt övertygad om leder till ett starkare miljöskydd som gör att vi faktiskt kan rädda utsatta arter på ett väldigt bra sätt. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att göra det så att svenska skogsägare både är glada och kan bidra till ett starkt miljöskydd.

Herr talman! Årets fattigaste månad är här, och inte minst ensamstående har det väldigt tufft med tanke på de höjda hyrorna och de skenande matpriserna. En undersköterska kan i dag jobba heltid och ändå inte lyckas få ekonomin att gå ihop.

I morse hade Majblomman ett rapportsläpp här i riksdagen. Där föreslogs flera åtgärder som vi socialdemokrater har tittat på men som regeringen ännu inte har genomfört eller som den har avfärdat. Höjt barnbidrag och gratis kollektivtrafik under loven är två exempel på sådana åtgärder. Majblommans stöd till utsatta familjer har ökat med 17 miljoner på tre år. Barnfattigdomen ligger därmed på väldigt kritiska nivåer.

Vid seminariet träffade jag även Kronofogden. Antalet barn som har blivit utsatta för vräkning har stigit från 449 till 711 på bara fyra år, och då menar myndigheten att det dessutom finns ett stort mörkertal. Obetalda hyror är den vanligaste grunden för uppsägning av hyresgäster.

Min fråga går därför till socialförsäkringsminister Anna Tenje. Varför ser det ut så här, och vilka åtgärder kan ministern och regeringen tänka sig att vidta?

Herr talman! Stort tack för en väldigt viktig fråga, Sanne Lennström!

Oxveckorna är som sagt här, och det är klart att det är påtagligt för många familjer – inte minst ensamstående kvinnor. Just därför har regeringen vidtagit en rad olika åtgärder. Det finns olika sätt att stödja barnfamiljerna, och vi har valt en väg medan andra har förslag på andra vägar. Det handlar delvis om en halverad matmoms, om sänkta elpriser och om sänkta drivmedelskostnader. Men det handlar också om ett fritidskort, och det handlar dessutom om att vi nu höjer taket i bostadsbidraget. Det är den första höjningen på 30 år och kommer att ha väldigt stor betydelse för de här familjerna.

När det gäller vräkningarna sticker Sstyrda Malmö och Sstyrda Göteborg ut. Jag tycker att det är väldigt beklämmande. Här krävs inte minst ett lokalt engagemang och ledarskap, men Socialstyrelsen har också sedan tidigare ett uppdrag från regeringen – och vi fick en delredovisning i december – att titta just på hur vi kan motverka detta och sprida de goda exemplen så att barnfamiljer inte blir vräkta.

Herr talman! I slutet av den förra mandatperioden forcerade den dåvarande regeringen igenom ett beslut om förbud mot utvinning av kol, olja och naturgas samt skärpta regler för utvinning i alunskiffer. Detta gjordes trots att inte minst naturgas lär spela en viktig roll för landets effektbalans och reservkraft under överskådlig framtid.

Jag menar att det sett ur ett totalförsvarsperspektiv är direkt skadligt att fortsatt ha en lagstiftning som begränsar oss som nation gällande vilka av våra tillgångar vi kan nyttja för att utvinna energi. För att ytterligare belysa det absurda i förbudet kan det påpekas att det förekommer naturliga läckage av gas i naturen, exempelvis i Siljansbygden, och att denna gas inte kan tillvaratas och brukas på grund av begränsningarna i lagstiftningen.

Jag vill därför fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari om regeringen avser att verka för ett avskaffande av förbudet mot utvinning av kol, olja och naturgas.

Herr talman! Det raka svaret är: Nej, det finns i dag inga sådana planer från regeringens sida.

Det är dock självfallet så att vi hela tiden måste tänka på vilken värld vi lever i när vi utvecklar vår klimat- och miljölagstiftning. Vi måste exempelvis se till att den lagstiftning vi har inte försämrar för svenska bönder och jordbruksproducenter och deras kapacitet att förse hela vårt avlånga land med olika livsmedel. Vi måste även se till att svenska skogsägare kan ta ansvar för miljöskydd men också producera alla de bioråvaror som vi har nytta av i hela vårt samhälle.

Vi måste alltså se till att vår lagstiftning är anpassad efter den verklighet vi lever i, och den verklighet vi i dag lever i innebär alldeles uppenbart ett väldigt skarpt säkerhetsläge där det är viktigt att vi har förmåga att säkra de grundläggande funktionerna i vårt samhälle. Detta är en fråga som är ständigt närvarande och som vi arbetar med på många olika sätt. Men när det gäller just det som ledamoten ställer frågor om finns det i dag inga planer från regeringens sida.

Herr talman! Min fråga går till EU-ministern.

EU:s och Mercosurländernas handelsavtal har ju förhandlats i många år och verkar snart bli verklighet. Det innebär stora fördelar inte minst för svensk och europeisk industri. I grunden är det väldigt bra med handelsavtalet, men det finns också frågetecken när det gäller våra bönder och en ökad självförsörjningsgrad i Sverige och Europa.

Avtalet riskerar att slå ut en stor del av vårt jordbruk, vilket är olyckligt och riskerar att försämra vår försvarsförmåga inte minst när det gäller mat. Mercosurländerna producerar livsmedel på ett helt annat sätt än vi gör i Sverige med våra höga krav på djurhållning, miljö och klimat. Det pressar dessutom priserna och sänker konkurrenskraften inte bara för svenskt utan även för europeiskt jordbruk.

Min fråga är hur regeringen tänker säkra en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel i Sverige och fortsatt konkurrenskraft för svenska bönder – inte minst med tanke på att EU:s jordbruksbudget ser ut att minska parallellt med införandet av Mercosuravtalet.

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan.

Efter 25 år av förhandlingar ser det äntligen ut som att vi kan få Mercosuravtalet på plats. Det är fantastiskt. Kanske finns det snart ett avtal med Indien. Det är ett sätt att visa att det som skapar välstånd och tillväxt i världen är handel, inte tullar. Det är oerhört viktigt och bra om vi kan skapa en av världens största frihandelszoner. Detta applåderar jag, och det är efterlängtat.

Med det sagt tar jag naturligtvis många bönders oro på största allvar. Alla handelspartner som exporterar exempelvis kött till EU måste uppfylla EU:s hälsokrav, bland annat gäller EU:s importförbud mot kött som producerats med hormoner och tillväxtbefrämjare. Vi samarbetar hela tiden med andra länder för att se till att få bättre villkor där.

Något som jag tycker är glädjande är att svenska konsumenter har en stark preferens för svenskt kött. Därför gör våra myndigheter bedömningen att tullkvoterna inte kommer att påverka svenskt jordbruk i någon väsentlig omfattning. Kanske kommer köttet snarare att tränga ut annat importerat kött.

Herr talman! För ett halvår sedan infördes den nya könstillhörighetslagen efter brett stöd i riksdagen. Det här var en välkommen lag ämnad att göra livet lite lättare för transpersoner, som länge varit en utsatt grupp i det svenska samhället.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys fick uppdraget att göra en översyn av lagen efter tre år, när det finns tillräckligt med statistik för att avgöra dess effekter.

Nu har lagen varit på plats i ett halvår, men redan nu vill regeringsföreträdare göra en översyn – trots att det knappast kan finnas tillräcklig tillförlitlig statistik för att avgöra hur lagen har fungerat. Man vill även styra över idrottsrörelsens interna regelverk.

Utspelet om en översyn slog ned som en blixt från klar himmel och har kritiserats inte bara av hbtqi-rörelsen utan även av juridiska experter.

Min fråga till socialtjänstminister Waltersson Grönvall är följande. Vad mer exakt föranleder det panikartade agerandet?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Den nya könstillhörighetslagen motiverades av respekt för dem som upplever att deras könsidentitet inte stämmer överens med det registrerade könet. Det är en fråga, som ledamoten väl känner till, som är mer komplex än vad det ibland ges utrymme för när vi diskuterar den.

I arbetet med den nya lagen var regeringen redan från början tydlig med att den inte ska kunna utnyttjas av kriminella eller försvåra för brottsbekämpande myndigheter i deras arbete. Lagen skulle följas upp. I sig har det inte kommit några som helst nyheter. Det finns flera andra lagstiftningar som vi har följt upp efter ett år eller ett halvår. Det handlar om att lagen ska kunna utvärderas så att den lever upp till sitt ursprungliga syfte, att kvinnor alltid ska känna sig trygga i Sverige och att vi ska vara säkra på att könstillhörighetslagen aldrig kan användas för att försvåra brottsbekämpningen.

Herr talman! Runt om i Sverige finns hundratusentals skogsägare som varje dag tar hand om sin mark. Ofta handlar det om familjer som har brukat samma plätt i generationer och som helt frivilligt gjort insatser för att bevara och stärka naturvärden.

Trots det har många upplevt att staten inte står på deras sida. De har fått sitt brukande kraftigt begränsat och ibland helt stoppat till följd av artskyddsförordningen utan rimlig ersättning. I vissa fall har de till och med tvingats bekosta utredningar för att möta statens krav. Det här har skapat oerhörd frustration och urholkat tilliten i systemet.

Mot denna bakgrund är regeringens besked mycket välkommet, det vill säga att skogsägare som begränsas ska få ersättning.

Hur ser klimat- och miljöministern och regeringen på betydelsen av reformen, och hur kan vi fortsätta att säkerställa att de som tar ansvar för vår natur inte bestraffas?

Herr talman! För oss är det alldeles självklart att de svenska skogsägare som drabbas av avsevärda inskränkningar i rätten att använda den mark de äger, inte minst till att producera de fantastiska råvaror vi använder oss av i klimatarbetet och för omställning bort från fossila produkter, förtjänar rimliga förutsättningar, förutsägbarhet och stabilitet. De ska inte motarbetas av det offentliga. Vi ska inte göra det svårt för dem. Det ska absolut inte vara som hittills, nämligen att de när de gör rätt riskerar att få avverkning stoppad helt utan ersättning. Det är för oss viktigt att de inte ska förlora på att göra rätt.

Jag har svårt att begripa hur de som tycker att detta är fråga om negativa förändringar menar att det vore bra att skogsägare ska förlora när de gör vad som är bra för miljöskyddet, när de stärker den biologiska mångfalden i Sverige. Jag är alldeles övertygad om att de svenska skogsägarna delar den bilden.

Herr talman! Jag vänder mig till EU-minister Jessica Rosencrantz.

I veckan har Danmarks statsminister Mette Frederiksen gjort tydligt vad som står på spel när man, som Trumpadministrationen i Washington gör, utmanar folkrätten. Det handlar om att inte ändra gränser med makt, att man inte kan köpa ett annat folk och att små länder inte ska vara rädda för stora länder, sa Mette Frederiksen på en presskonferens tillsammans med Grönlands statsminister Nielsen i veckan.

Det är lätt att instämma. Sverige, Norden och EU behöver i det här läget vara en stark röst för den världsordning vi gemensamt byggt upp efter världskrigen. Det vi nu ser från andra sidan Atlanten är en farlig väg som riskerar att inspirera andra ledare i olika delar av världen.

Vilka konkreta initiativ avser EU- och Nordenminister Jessica Rosencrantz att ta för att samla de krafter i världen som vill stärka den globala demokratin och den internationella rätten?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en fråga som jag tror att vi alla just nu ägnar mycket tid åt att fundera över både dag och natt. Det som vi hör om Grönland från den amerikanska sidan är djupt oroande. Från svensk sida står vi i daglig kontakt med våra danska kollegor, och vi står helhjärtat bakom Danmarks och Grönlands rätt att besluta i frågor som rör Danmark och Grönland. Det är också uppenbart att vi alla behöver värna länders territoriella integritet och självständighet.

Vi står, som sagt, i daglig kontakt med och är beredda att bistå Danmark med det som önskas. Vi är också glasklara vad gäller efterlevnaden av folkrätten och att territoriell integritet respekteras.

Nu gäller det att bejaka att det i går hölls ett möte. Det är uppenbart att man fortfarande tycker olika, och det kan jag beklaga. Men att man ändå har hittat en form för dialog framåt kan förhoppningsvis bidra till att kyla ned läget något här och nu. Vi kommer att fortsätta att inte backa en millimeter från att stå bakom Danmark och Grönland i detta.

Herr talman! Jag tog del av det senaste numret av tidningen Svensk Torv. Där framgick att statsrådet har varit på studiebesök hos yrkesodlare ute på Ekerö i Stockholmsområdet. Där odlas sallad och örter. Där fick statsrådet ta del av ett odlingstest av timjan i olika odlingssubstrat. Resultatet visade naturligtvis att om timjan odlas med torv går det bra, men om man odlar med de andra alternativen och helt utesluter torv går det inte.

En liknande situation råder för andra grönsaker, exempelvis jordgubbar och skogsplantor. Utan svensk torv skulle svensk beredskap förvärras, och vi skulle få en utveckling där vi blir beroende av import. Samtidigt råder en problematisk utveckling där torvbruket motarbetas av myndigheter och så kallade legis-grupper.

Hur ser regeringen på situationen och de hot som finns mot det ansvarsfulla svenska torvbruket?

Herr talman! Det här är en fantastiskt intressant fråga eftersom det finns många områden där vi arbetar för att minska utsläppen. När det gäller torven är det bra att det finns ett utsläppshandelssystem i EU, som reglerar utsläppen som kommer från energitorven.

När vi pratar om odlingstorv tycker jag verkligen att vi ska se till den fantastiska förmåga som finns, inte minst i Sverige. Sverige har nyligen fått pris för att vi är det mest innovativa landet. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna utveckla alternativ som kanske inte lyckas exakt lika otroligt bra som odlingstorven men som kan främja hög produktivitet, kvalitet och tillväxt i vår odling.

Jag vill också vända mig emot att om man har odlingstorv går det bra men om man inte har det går det inte. Jag skulle säga att om man har odlingstorv går det väldigt bra och om man använder andra typer av tillväxtfrämjande går det inte riktigt lika bra som det gör med odlingstorven.

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Den 1 december förra året revs sekretesshindren mellan myndigheter och andra aktörer. Det är en mycket efterlängtad förändring, som det faktiskt väntats på i 50 år. Det handlar om att förenkla för myndigheter och andra aktörer att samarbeta och dela sekretessinformation med varandra. Syftet är att motverka all form av brottslighet, kriminalitet och fusk. Det kan låta som en enkel förändring, men jag har förstått att det faktiskt är ett systemskifte. Det är mycket som kommer att förändras och på många områden.

Det räcker förstås inte att bara göra en lagändring. Den ska också implementeras och användas. Vi ser till exempel med stor oro på hur många ungdomar i allt yngre åldrar som rekryteras till kriminella gäng. Då är det förstås viktigt att riva sekretessen mellan polis, socialtjänst och skola. Detta är egentligen första gången man kan samarbeta på det här sättet för att kanske kunna minska detta.

Min fråga till socialtjänstministern är: Vad kan man göra med den här nya lagen? Hur kan vi komma åt de här problemen när sekretesshindren har ändrats? Jag tänker framför allt på rekryteringen av ungdomar till kriminella gäng men också på andra områden.

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Det som regeringen gör och som är högt prioriterat är ett slags paradigmskifte när det handlar om att fokusera på ett förebyggande arbete. Ledamoten nämner att vi måste bryta gängens rekrytering av allt yngre barn. Den nya socialtjänstlagen är en portallag när det gäller det.

Men olika aktörer ska också kunna prata med varandra. För första gången blir det nu lagligt och möjligt att sitta runt samma bord och lämna information om en ung människa. Det kommer naturligtvis att vara helt avgörande för att tidigt kunna upptäcka när ett barn är på väg att fara illa och därmed sätta in insatser.

Det här gäller alltså i stort sett för att tidigt kunna förebygga och sätta in insatser inom alla områden. Nu bryter vi sekretessen för att göra det fullt möjligt.

Herr talman! Min fråga går till äldreminister Anna Tenje.

Som ministern säkert känner till görs det nu jämförelser inom svensk äldreomsorg. Enligt den senaste statistiken från Socialstyrelsen finns det stora ojämlikheter mellan Sveriges kommuner när det gäller kvalitet, bemanning och kontinuitet. Det innebär att äldre med samma behov får olika vård och omsorg beroende på vilken kommun i landet de bor i.

Vi vet att en viktig faktor är att kommunernas ekonomiska situation styr en hel del av äldreomsorgens kvalitet och hur omsorgen ser ut. Kommunerna har naturligtvis huvudansvaret, men staten har ansvar för likvärdigheten.

Nuvarande regering har inte prioriterat välfärden lika starkt. Därför är min fråga till äldreministern: Hur avser regeringen att använda statens ansvar och styrning för att minska skillnaderna i äldreomsorgen mellan kommuner och säkerställa likvärdig omsorg för äldre i hela Sverige?

Herr talman! Stort tack, Mikael Dahlqvist, för en viktig och bra fråga!

Kvaliteten inom äldreomsorgen behöver definitivt höjas. Precis som ledamoten beskriver kan det skilja sig åt mellan kommuner, men det kan också skilja sig åt inom en och samma kommun, mellan privata utförare och egen regi men också inom egen regi och olika boenden.

Jag är besjälad av att höja kvaliteten inom svensk äldreomsorg. Det gör vi framför allt genom tre åtgärder. Vi höjer steg för steg kraven för att få jobba inom äldreomsorgen, genom Äldreomsorgslyftet och genom att tillförsäkra att kommunerna nu kan höja kompetensen hos sin personal. Fler vårdbiträden kan läsa till undersköterska, men fler undersköterskor kan också läsa till specialistundersköterska. Det är nämligen med personalens kompetens som kvaliteten kommer.

Vi inför också ett språkkrav. Det var tydligt i Coronakommissionens rapporter men också i Ivos granskningar att det är där de stora bristerna finns. Därför inför vi språkkraven och genomför dessutom möjligheten för kommuner att begära utdrag ur belastningsregistret.

Herr talman! Även min fråga går till äldre- och socialförsäkringsministern.

Enligt en rapport från Försäkringskassan lever i dag runt 4 000 gängkriminella på bidrag. Det ökar självklart möjligheterna för denna grupp att inte behöva arbeta och i stället lägga sin tid på brottsliga aktiviteter. I många fall får denna grupp bidrag med hjälp av felaktiga eller direkt bedrägliga läkarintyg.

Herr talman! Låt oss tala klarspråk. Jag utgår från att statsrådet precis som jag ser det uppenbara: att vi i dag har läkare som mot ersättning skriver ut bedrägliga intyg, som sedan används för att kunna kvittera ut skattepengar i form av bidrag. Hur stort detta problem är vet vi inte i dag.

Min fråga till statsrådet är: Hur går regeringen nu vidare med att skruva åt bidragskranen för de kriminella genom att utreda och lagföra de läkare som skriver ut bedrägliga läkarintyg?

Herr talman! Stort tack, Martin Westmont, för en viktig fråga!

Den fråga som ledamoten pekar på skapar väldigt mycket och stora problem. Läkarintyget är nämligen inte bara ett papper, utan det är själva nyckeln till och porten in i vårt välfärdssystem. Vi vet att de allra flesta läkare är vardagshjältar. Men vi vet också att det finns oseriösa och kriminella aktörer som använder sig av ett mycket avancerat brottsupplägg för att plundra våra gemensamma tillgångar.

Just därför har regeringen flyttat fram positionen rejält när det gäller att beivra bidragsbrottsligheten. Vi har gett myndigheterna en betydligt större verktygslåda. De får dela information men får också fler verktyg i verktygslådan just för att beivra brottsligheten.

Vi har också tillsatt en utredning för att se över den viktiga delen med att rensa ut bland de oseriösa läkarna och se till att de kriminella aktörerna inte får samma utrymme som tidigare.

Frågestunden var härmed avslutad.