Fri- och rättigheter, m.m.

Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2, även om vi har fler reservationer.

Motionsbetänkandet Fri- och rättigheter, m.m. består av två avdelningar detta år: en om fri- och rättigheter, en om förebyggande av våldsbejakande extremism, som hör till vårt utskott.

Den 4 juni 1976 stod Moderaternas tidigare partiledare Gösta Bohman i riksdagens talarstol och debatterade just fri- och rättigheter. Han refererade i sin tur till Gösta Bagges och Fritiof Domös motion om införande i grundlag av vissa av det nuvarande samhällets fundamentala principer, från år 1938. Bohman betonade att det inte var någon tillfällighet att motionen väcktes just då – ett år före andra världskriget.

Bagge och Domö skrev att det gällde att skydda samhället mot de överrumplingar från tillfälliga makthavare som i stat efter stat på den europeiska kontinenten vält rättsstatens och demokratins principer över ända och om nazismen och stalinismen, det vill säga kommunismen. Den moderata motionen fick stöd av en enig riksdag.

År 1938, år 1976 och i dag är det vår grundläggande uppgift att arbeta för rättsstatens och demokratins principer samt alla människors lika värde och rätt till frihet.

Åter till vårt betänkande. Våren 2016 gavs det två tillkännagivanden till regeringen, dels om förslag till reglering av enskilda fysiska och juridiska personers möjlighet att få skadestånd av stat eller kommun vid överträdelse av Europakonventionen, dels om en utredning med uppgift att analysera frågan om skadestånd vid överträdelse av grundlagsskyddade fri- och rättigheter i regeringsformen.

Nyligen infördes en bestämmelse om skadestånd vid överträdelser av Europakonventionen i skadeståndslagen. När det gäller den andra frågan, om skadestånd vid överträdelse av regeringsformen, har regeringen redovisat en avsikt att under detta år tillsätta en utredning med uppdrag att analysera och överväga frågan.

De motioner som Moderaterna, enskilt eller tillsammans, har skrivit om fri- och rättigheter rör främst rättighetsskydd för en enskild mot en annan enskild, en äganderätts- och näringsfrihetskommission, en gemensam värdegrund, diskriminering, en framtida översyn av regeringsformen, mänskliga rättigheter i EU och återkallande av medborgarskap.

Vi menar att staten ska ha en skyldighet att skydda enskilda från kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter som utförs av andra enskilda. Det stämmer överens med Europadomstolens praxis. Vi anser att det vore värdefullt om detta även regleras i regeringsformens andra kapitel, att det slås fast att staten har en skyldighet att skydda enskilda på motsvarande sätt, som en påminnelse till lagstiftaren och en signal till alla som bor i Sverige.

Vi anser även att det bör tillsättas en äganderätts- och näringsfrihetskommission för att kartlägga hot mot och inskränkningar i äganderätten och näringsfriheten. Det är lättare att inskränka dessa fri- och rättigheter än andra då begränsningsreglerna och reglerna om vilandeförklaring i regeringsformens andra kapitel inte är tillämpliga på dem.

Sedan lyfter vi betydelsen av värderingar i fråga om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, inklusive jämställdhet, och inte minst arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Dessutom saknas det regler som innebär att ett svenskt medborgarskap ska kunna återkallas bland annat då någon begår ett brott som är till allvarlig skada för statens vitala intressen, som till exempel terroristbrott. Detta skiljer oss från länder som Tyskland, Danmark och Finland. Lagstiftning är även på gång i Norge. Det finns skäl att ändra på detta även i Sverige. Exempelvis om man har dubbla medborgarskap och begår terroristbrott ska man i vissa fall kunna få sitt svenska medborgarskap återkallat.

Fru talman! Fredagen den 7 april 2017 hade konstitutionsutskottet sammanträde och utfrågningar av två statsråd. Någon timme senare och några hundra meter bort, på Drottninggatan, inträffade det som inte fick hända. En gärningsman, inspirerad av våldsbejakande islamistisk extremism, körde i hög fart en stulen lastbil ned för gatan. Fem människor dödades. Ännu fler skadades, och många människor lever med fruktansvärda minnen från detta attentat.

De våldsbejakande extremistmiljöerna i Sverige består av omkring 3 000 hotaktörer. Av dem är drygt 2 000 våldsbejakande islamistiska extremister, medan övriga finns i vitmaktrörelsen och autonoma miljöer. Det sa tidigare säkerhetspolischef Anders Thornberg vid ett seminarium i Almedalen förra året, och det står även i Säpos årsbok för 2017.

Att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism är fundamentalt. Det krävs, vid sidan av rättsväsendets insatser, som främst rör justitieutskottet, ett framgångsrikt förebyggande arbete.

Den 7 juni 2017 träffades en överenskommelse om åtgärder mot terrorism mellan regeringspartierna och Alliansen. Överenskommelsen har sin utgångspunkt i den tidigare överenskommelsen från december 2015. I överenskommelsen berörs bland annat stärkt samarbete mellan Säkerhetspolisen och Migrationsverket, nationella insatsteam mot extremism och en sekretessbrytande bestämmelse för polis och kommun.

I konstitutionsutskottet har vi upprepade gånger försökt föra konstruktiva samtal över blockgränserna, som har lett till ett antal tillkännagivanden.

Jag vill lyfta fram att utskottet även detta år har enats om ett tillkännagivande, om mobilisering av goda krafter i civilsamhället och näringslivet för att motverka våldsbejakande extremism och radikalisering, särskilt i digitala miljöer, och om en nationell kommunikationsstrategi mot våldsbejakande extremism och för demokratiska värderingar i enlighet med Moderaternas och Kristdemokraternas motion.

Det är viktigt att olika kommunikatörer sprider positiva budskap om demokrati och våra grundläggande värden, mot extremisternas världsbild. Staten är ofta inte en tillräckligt effektiv avsändare av argument mot extremism och för frihet och demokrati. I stället behöver civilsamhället och företag mobiliseras.

Dessutom har Moderaterna skrivit motioner om bland annat kommunernas ansvar och utländska bidrag till trossamfund.

För att arbetet med att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism ska tas på största allvar och få den tyngd som är nödvändig för att man långsiktigt ska kunna nå framgång anser vi att ansvaret för detta arbete bör ligga på högsta nivå i kommunerna.

Sedan vill vi få en tydligare bild av utländska bidrag till trossamfund och i vilken mån de är förknippade med villkor av olika slag. Vi vill att regeringen ska ta initiativ till en översyn av detta.

Fru talman! Demokrati, rättsstatens principer samt alla människors lika värde och rätt till frihet är centrala frågor såväl i dag som år 1938 och år 1976. Att förebygga våldsbejakande extremism och terror som kan orsaka stor skada för oskyldiga människor är en av samhällets och vår tids absolut viktigaste frågor.

(Applåder)

Fru talman! Det här betänkandet innehåller inte mindre än 22 reservationer och tre särskilda yttranden, och det är med glädje som jag kan konstatera att Sverigedemokraterna har kunnat nå samförstånd med övriga partier i en eller kanske till och med en och en halv reservation. Jag återkommer till vad jag menar med det.

Vi kan börja med reservation 22 om utländska bidrag till trossamfund. I Sverige och övriga västvärlden har vi ett problem kopplat till islam i allmänhet och islamism i synnerhet. Problemet med islam är att den bejakar värderingar som inte passar i det svenska samhället. Problemet med islamism är att den övergår i politik som ofta är just våldsbejakande.

Sverigedemokraterna var absolut först ut med att påtala dessa problem. Därefter har andra partier delvis valt att slå följe, och detta är så klart välkommet.

Fru talman! Med islams intåg i Sverige kom även dess värsta gren med på köpet: wahhabismen. Detta är en till och med för islam mycket extrem tolkning av trosinriktningen, och det är även den dominerande religionen i det rika Saudiarabien. Denna tolkning av islam sprids sannolikt också i många moskéer runt om i Sverige.

Det är i dag okänt i vilken utsträckning som muslimska trossamfund i Sverige tar emot utländska bidrag och i vilken mån dessa bidrag är förknippade med villkor av olika slag. Vissa studier som utförts i andra länder i Europa ger vid handen att bland annat Turkiet och Saudiarabien ger bidrag till trossamfund som har verksamhet runt om i Europa. Någon systematisk heltäckande studie har däremot inte gjorts.

För att kunna få en tydligare bild av detta och därmed också bättre kunna bedöma om sådana bidrag utgör ett påtagligt problem menar vi att regeringen bör ta initiativ till en översyn av hur många svenska trossamfund som tar emot utländska bidrag samt vilka belopp, ändamål och framför allt villkor som eventuellt kan förekomma.

Vad gäller den halva reservationen, fru talman, är det som så att det förekommer att människor ljuger eller mutar tjänstemän för att få uppehållstillstånd och senare också medborgarskap i Sverige. Vidare förekommer det att individer ger sig av för att delta i främmande makts styrkor på ett sätt som strider mot internationell lag eller Sveriges intressen, såsom terrorism.

Sverigedemokraterna anser att felaktigt förvärvade eller uppenbart förbrukade medborgarskap ska kunna återkallas, även om det innebär att en sådan person faktiskt skulle kunna bli statslös.

Den som döms för terroristbrott ska alltid kunna få sitt svenska medborgarskap indraget, inte bara då personen har dubbelt medborgarskap utan även om det gör en person statslös.

Den som erhåller medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller andra förutsättningar, ska omgående få dessa ogiltigförklarade samt utvisas ur landet som följd.

Det här är något som Sverigedemokraterna har drivit länge och som nu Moderaterna efter många års tankeverksamhet åtminstone delvis instämmer i. Moderaterna skriver i sin reservation att man vill utreda frågan om återkallande av medborgarskap om någon erhållit detsamma på grund av hot eller muta eller om man döms för terrorbrott.

Det som skiljer oss är egentligen att Moderaterna bara vill utreda frågan, i alla fall initialt, detta trots att redan finns flera utredningar. Därför vill jag gärna sträcka ut en hand till Marta Obminska och Moderaterna: Låt oss diskutera den här frågan tillsammans och återkomma med ett gemensamt förslag till riksdagen nästa år. Även Kristdemokraterna är såklart välkomna, eftersom även de vill återkalla medborgarskapet när det är uppenbart att en person fått det genom mutor eller bestickning.

Fru talman! Jag vill även säga något om böneutropen. Där har vi i Sverigedemokraterna en klar och tydlig linje: SD vill förbjuda böneutrop från religiösa byggnader.

Den 26 april 2013 ljöd det första böneutropet från den 32 meter höga minareten i moskén belägen i Fittja. Det var, vad jag har kunnat finna, också det första böneutropet någonsin från en moské på svensk mark. Beslutet att tillåta böneutrop i Fittja kommer förmodligen att få en prejudicerande verkan för andra kommuner i vårt land, och liknande önskemål har redan framförts från andra muslimska organisationer runt om i Sverige. Därför bör frågan också behandlas i riksdagen.

Trosuppfattning är, och ska vara, en privatsak mellan den enskilde och hans eller hennes gud eller gudar. Om en religiös grupp vill föra ut sitt budskap på offentlig plats är det också rimligt att de förutsätts agera som övriga grupper i samhället, nämligen genom att söka polistillstånd för det aktuella fallet.

Här har Kristdemokraterna i ett särskilt yttrande anfört att de är emot institutionaliserade och återkommande böneutrop som människor inte kan undkomma i sina hem. Att med regelbundenhet proklamera en religion över och in i människors hem är något annat än kyrkklockor, som därtill är del av vår tradition och en kulturell sedvänja.

Detta tycker jag är en sund inställning från Kristdemokraterna och en välformulerad skrivning, och jag hoppas att vi ska kunna hitta en gemensam ståndpunkt i den här frågan i framtiden.

Fru talman! Med det vill jag gå över till några frågor där vi i Sverigedemokraterna än så länge är ensamma. Jag kommer att uppehålla mig vid islam en stund till.

Lettland beslutade 2016 att införa ett förbud mot heltäckande muslimsk slöja på offentliga platser. År 2010 valde Frankrike att införa ett liknande förbud. Man förbjöd dock inte bara heltäckande slöja på offentliga platser utan bestämde dessutom att män som tvingar sina hustrur eller döttrar att bära heltäckande slöja ska kunna dömas till dryga böter och till och med fängelse. Som en direkt följd av de islamistiska terrordåden i Frankrike 2016 valde flera franska orter i södra Frankrike dessutom att införa lokala förbud mot täckande strandklädsel med religiösa förtecken.

För oss sverigedemokrater är det av största vikt att vi försvarar våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar mot alla försök att bekämpa dessa. Ett led i detta är att vi förbjuder den heltäckande och kvinnoförtryckande slöjan på alla offentliga platser.

Detta angränsar dessutom till ämnet integration. I dag stadgas att det allmänna ska främja minoriteters egen kultur och samfundsliv i Sverige. Det här är enligt vår mening extra olyckligt då det inte överensstämmer med principen om att invandrare i Sverige ska assimileras snarare än integreras. Sådana kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända nationella minoriteter.

Vidare menar vi att regleringen när det gäller just diskriminering är olycklig, eftersom den riskerar att fler blir exkluderade än inkluderade och lätt leder till ett resonemang som landar i att alla är jämlika men vissa är lite mer jämlika än andra. Den lagstiftning vi har mot diskriminering bör därför ändras så att den omfattar alla i samma utsträckning och med samma skydd.

Fru talman! Vårt betänkande från konstitutionsutskottet innehåller svar på ett sextiotal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2016 och 2017. Nästan alla avstyrks, men några har av KU lagts till grund för ett tillkännagivande om nationell samordning och en nationell kommunikationsstrategi.

Grunden för tillkännagivandet är motioner för att få till stånd en konkret handlingsplan för det förebyggande arbetet och en nationell kommunikationsplan mot radikalisering och terrorism. Det är förslag från allianspartier som Centerpartiet stöder och som också regeringspartierna i KU ställt sig bakom – därav tillkännagivandet.

Centerpartiet stöder också ett motionsyrkande om en äganderätts- och näringsfrihetskommission för att kartlägga hot och inskränkningar i äganderätten och näringsfriheten. Vi vill stärka det rättsliga skyddet för ägande- och näringsfriheten. Det har i KU lett till en gemensam alliansreservation, eftersom allianspartierna inte har fått stöd för detta yrkande av övriga partier.

Under avsnittet i betänkandet om mänskliga rättigheter i EU behandlas ett yrkande från Centerpartiets partimotion om att Sverige ska driva på för att EU ska vara en garant för demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter och att medlemsländerna inte ska tillåtas att bryta mot dessa grundläggande principer.

I en alliansreservation lyfter vi fram den oroande utvecklingen i EU-länder som Ungern, Polen och Rumänien och de krav på åtgärder vi vill ställa på EU.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag om tillkännagivande och till Alliansens reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Som sagts från talarstolen diskuterar vi alltså betänkande KU34 Fri- och rättigheter, m.m. Jag kan konstatera att det läggs ganska mycket energi på med mera och i en del fall väldigt lite på fri- och rättigheter, snarare mer på olika former av inskränkningar och repression, vilka kläder folk ska få ha på sig och liknande. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att man själv får välja det. Det är en del av fri- och rättigheter.

Jag kommer därför att lyfta fram bara en enda reservation här. Jag tar en som handlar mänskliga rättigheter i EU och hbtq-personers rättigheter. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 18.

I flera av EU:s medlemsländer är det fortfarande en väldigt utbredd diskriminering av hbtq-personer, och i många länder förvärras läget kontinuerligt. Det är också inskränkningar vad gäller fri- och rättigheter till det fria ordet och allt sådant. Det känner vi till; det pratar vi mycket och ofta om. Men vad gäller personer som tillhör gruppen hbtq- och transpersoner blir det bara värre och värre på väldigt många ställen.

Det har blivit tydligt under de senaste åren att ett EU-medlemskap inte alls är en garant för att personer ska undgå diskriminering. Det är viktigt att markera att diskriminering på grund av sexualitet och könsidentitet inte är förenligt med ett medlemskap i EU. Många länder försämrar sina regelverk och diskriminerar alltmer efter att man har gått med. Man har haft en högre ribba, sedan går man med i EU och förvärrar då läget.

Vår uppfattning är att det borde få konsekvenser för enskilda medlemsstater som väljer att inskränka sina medborgares rättigheter. Vi borde se över möjligheterna att vidta åtgärder mot de medlemsländer som inte efterlever de mänskliga rättigheter som är en grund för det europeiska unionsmedlemskapet. Vi menar att man måste agera kraftfullt och sätta hårdare press.

Därför yrkar jag, som sagt, bifall till reservation 18.

Fru talman! Jag misstänkte att flera av talarna skulle inrikta sig främst på den del av betänkandet som rör just förebyggande av våldsbejakande extremism, eftersom det är ett ämne som utskottet engagerat sig hårt i, både i förra årets betänkande rörande förebyggande av våldsbejakande extremism, med fyra tillkännagivanden, och också i år då vi följer samma linje. Det är alltså ett mycket engagerat och drivande utskott som tar frågan om hur vi ska göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism på största allvar och hur vi då kan värna demokratin.

Utöver detta vill jag hänvisa till de förslag som Liberalerna har lagt fram om till exempel skärpt lagstiftning mot terrorresor och finansiering, kriminalisering av värvning till eller uppvigling till stöd för terroristverksamhet via sociala medier, en utvidgning av de brott som omfattas av terroristbrottslagen och ökade resurser mot terrorism, extremism med mera.

Därmed kommer jag att fokusera på den del av betänkandet som rör just fri- och rättigheter. För en liberal är det nämligen några av de vackraste ord som finns och också de som utgör grunden för mitt politiska engagemang. Det borde ju vara något som man enkelt kunde komma överens om, för vem vill inte ha både frihet och rättigheter? Men så enkelt är det som bekant inte.

I detta betänkande hamnar utskottet i frågan om var och hur gränsen ska dras för var mina rättigheter upphör så att andras rättigheter kan upprätthållas. Var går gränsen mellan religionsfrihet och friheten från religion? Var går gränsen mellan den egna äganderätten och den gemensamma? Hur skyddar vi minoriteters fri- och rättigheter utan att majoritetssamhället kommer i kläm? Hur ska vi se till att de fri- och rättigheter som vi anser att våra svenska medborgare ska garanteras också garanteras alla EU-medborgare?

Vi liberaler blir ibland kallade för kluvna eftersom vi ofta resonerar från flera olika synvinklar. Det kan då bli otydligt var vi står, och det förstår jag. Men samtidigt är det faktiskt ett perspektiv som fler borde anlägga på flera av frågorna i detta betänkande.

Böneutrop kan upplevas som störande. Det kan också anföras att det inte är vilket ljud som helst, eftersom det uppmanar till en viss religion. Men utgör det verkligen ett så stort ingrepp i friheten i människors vardag att vi ska fatta generella beslut i Sveriges riksdag mot detta? Jag tycker inte det.

Jag tycker att det är ett beslut som med gott förnuft och existerande lagar kan hanteras på ort och plats, om viljan finns.

En annan av betänkandets frågor, frågan om diskriminering, tror jag att vi alla är emot. Diskriminering borde alla vara emot. Men när man granskar vad de olika partierna lägger i begreppet ser man att det finns stora skillnader. Medan jag, enkelt uttryckt, menar att vi har en diskrimineringslag som ska göra det möjligt för alla individer att hävda sin rätt och sin individualitet, att man ska ha så lika möjligheter och rättigheter som möjligt oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder, finns det vissa som anser att vi inte behöver ta hänsyn till åtminstone vissa av dessa diskrimineringsgrunder, eftersom det viktigaste verkar vara att man ska anpassa sig, att man ska vara en del av det hela. Jag anser att ett sådant synsätt är ett sätt som ligger skrämmande likt totalitära staters syn på människor, och jag hävdar bestämt att vår diskrimineringslagstiftning är ett viktigt verktyg för ett bättre samhälle och en hållbar demokrati.

Fru talman! EU-medlemskapet, som liberaler värnar så starkt, är i sig inte någon garant för att de grundläggande fri- och rättigheterna alltid respekteras. EU saknar faktiskt effektiva verktyg för att motverka brott mot de mänskliga rättigheterna när de begås av medlemsstaterna själva. Därför behöver vi en kraftigare rättighetsmekanism i EU. Liberalerna har därför länge menat att Sverige måste agera kraftfullt så att det skapas en MR-mekanism som innebär tydliga konsekvenser för de medlemsstater som inte garanterar eller till och med själva begår brott mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.

Kommissionen behöver möjlighet att dra ett medlemsland inför EU-domstolen för brott mot de grundläggande värderingar som listas i Lissabonfördraget med kännbara sanktioner i form av exempelvis frysning av EU-medel eller indragen rösträtt i rådet. Priset ska vara högt för den som bryter mot unionens grundläggande värderingar, precis som det i dag är mot den som trotsar unionens ekonomiska regelverk.

Vi behöver värna rättsstatens principer. Det handlar inte om att peka finger eller agera besserwisser, utan det handlar om att leva upp till detta betänkandes intentioner inte bara i Sverige utan också i EU.

Fru talman! Jag ställer mig bakom alla L-motioner samt de gemensamma alliansmotioner som Liberalerna också verkar för. Men för kammarens tålamods skull yrkar jag bifall bara till reservation 17 om de mänskliga rättigheterna i EU.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att jag glömde yrka bifall till mina reservationer i mitt inledningsanförande, så jag passar på att yrka bifall till reservationerna 7 och 10 så att jag får det till protokollet.

Tina Acketoft lyfter fram en viktig fråga när hon talar om diskriminering. Det är en debatt som jag vill minnas att vi har haft också vid något tidigare tillfälle. Tina Acketoft säger att det är viktigt att alla människor omfattas av diskrimineringslagen. Och där, fru talman, är vi faktiskt helt överens. Men jag förstår att det var oss som du syftade på, även om du inte nämnde oss vid namn, när du talade om synen på diskrimineringslagen och de diskrimineringsgrunder som finns upptagna i vår grundlag.

Skillnaden är att vi vill ta bort den uppräkning som finns i dag. I dag finns det en systematik med en lång uppräkning av olika diskrimineringsgrunder. Det talas i regeringsformen om kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter.

Det vi talar om är all form av otillbörlig diskriminering, och det omfattar faktiskt alla. Då finns det inte någon risk att man hamnar i ett resonemang som det jag tog upp i mitt anförande om att alla är jämlika men vissa är mer jämlika än andra. Skulle inte detta kunna vara en bättre lösning, så att vi får en likvärdig och likställd diskrimineringslag och även regeringsform?

Fru talman! Med risk för att göra detta till mitt kortaste inlägg någonsin: Nej, det löser inte problemet.

Jag skulle snarare säga att Sverigedemokraterna bidrar till ett mycket större problem genom att lyfta bort alla diskrimineringsgrunder och i stället skapa en enda stor diskrimineringslag. På vilket sätt skulle det förbättra situationen för dem som kommer från andra länder, har en annan kultur och vill bli en del av Sverige men möts av människor som anser att de inte har lika mycket rättigheter för att de inte ser ut och beter sig som infödda svenskar? På vilket sätt skulle Jonas Millards förslag till diskrimineringslagstiftning lösa det?

Fru talman! Jag skulle kunna göra detta till mitt kortaste genmäle någonsin genom att svara: Den är bättre för att den helt enkelt omfattar alla efter samma förutsättningar och helt likvärdigt.

Detta är uppenbart något som inte delas av Liberalerna. De förordar i stället tillsammans med övriga partier en ordning med en lång uppräkning av diskrimineringsgrunder, vilket gör att personer som inte faller under dessa diskrimineringsgrunder riskerar att inte träffas av de lagstiftningar vi har på området.

Vår lösning är enkel. Det handlar om att stifta en lag mot otillbörlig särbehandling som gäller alla efter samma måttstock. Det är bara att konstatera att här skiljer vi oss också från Liberalerna.

Fru talman! Sverigedemokraterna förnekar sig aldrig. Era lösningar är enkla för att era problem är enkla. Den som tar in hela bilden inser att det inte är så lätt. Inget är vitt eller svart. Det enda som är vitt eller svart är att alla människor har samma rättigheter och samma värde. Det kan man inte tumma på.

Det ni försöker göra är att hitta en liten öppning där ni kan låta påskina att ni vill något gott när det enda ni i själva verket vill är att peka ut andra som annorlunda. Det är det enda ni vill.

Nej, det finns inga enkla lösningar, för det är inga enkla problem. Man måste vara djärv nog att våga se att myntet har två sidor.

En diskrimineringslagstiftning måste innehålla specifika grunder för att människor inte ska falla mellan stolarna. Jonas Millard kan skaka på huvudet hur mycket han vill, men så är det.

Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande KU34 handlar om fri- och rättigheter. Det kan tyckas vara ett betänkande bland väldigt många denna vår, men det är mycket angeläget.

Våra partier har satt oss som ledamöter i KU för att vi ska vakta våra grundlagar och alldeles särskilt grundlagen regeringsformen som definierar de mänskliga rättigheterna och klär dem i ord. Vi är väktare av dem. Vi ska inte begränsa och skära ned på det, utan vi ska stå som garanter och försvara de mänskliga rättigheterna. Det ger vår regeringsform oss i uppdrag men också Europakonventionen, som har status av grundlag.

I betänkandet försöker vi olika partier ändå att diskutera gränsdragningsproblematiken, för vi är inte så naiva att vi inte vet att det finns gränsdragningar och att vi måste specificera när det är rimligt och orimligt att stå fast vid en viss hållning.

Låt mig i korthet kommentera några av de reservationer som Kristdemokraterna har utöver allt det som vi är eniga om i utskottet.

Reservation 2 handlar om att vi vill ha en äganderätts- och näringsfrihetskommission. Övriga allianspartier står också bakom denna reservation, och jag yrkar bifall till den, fru talman.

Tillsammans med Moderaterna och Centern har vi reservation 3 om en gemensam värdegrund. Värdegrunden är inte självklar utan måste diskuteras, men vi anger i reservationstexten att det handlar om alla människors lika värde, allas rätt till liv och frihet, vikten av en fungerande rättsstat, rätten att ha en religion och att avstå från att ha en religion och så vidare. Vi utvecklar detta ganska ordentligt.

Kristdemokraterna har en egen reservation, nr 16, om en värdekommission. Vi tänker att man på norskt vis samlas över partigränserna med olika samhällsföreträdare, etiker och experter på juridik och under en längre tid jobbar igenom en gemensam värdegrund. Redan i dag är mycket sagt, till exempel i skolans läroplan, som har en ganska utvecklad värdegrund. Men man skulle kunna utveckla en för hela samhällets bruk.

Låt mig också nämna en sådan här svår avgränsning, och det är återkallande av medborgarskap. Vi vill förstås inte att någon ska stå utan medborgarskap. Men i reservation 11 menar Kristdemokraterna att när det är uppenbart att en person har fått svenskt medborgarskap genom mutor eller bestickning bör det genom en grundlagsändring vara möjligt för domstol att återkalla medborgarskapet. I det fallet ligger ansvarsbördan på myndigheten.

Vi har varit mycket återhållsamma, och vi inser problematiken fullt ut. Men det är ändå inte rimligt att man får sitt svenska medborgarskap genom mutor eller bestickning.

Vi vill se en framtida översyn av regeringsformen. Det behandlas i reservation 14, som vi delar med Moderaterna och Centern. Vi menar att det finns skäl att överväga om fler fri- och rättigheter, till exempel äganderätten och näringsfriheten, borde omfattas av begränsningsreglerna i 2 kap. 21 § i regeringsformen.

I en alliansreservation, nr 17, lyfter vi upp de mänskliga rättigheterna i EU. Det har andra utvecklat, så det förbigår jag här.

Låt mig nämna reservation 21 om kommunernas ansvar för terrorister och för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism och att ansvaret för detta arbete ska ligga på högsta politiska nivå i kommunerna. Det är viktigt att tala om vilka underliggande faktorer som finns för radikalisering och för antisemitism och andra former av rasism och att också utbyta goda exempel med varandra för att forma strategier.

I reservation 22, som vi har gemensamt med Moderaterna och Sverigedemokraterna, talas det om finansiering av till exempel moskéer. För att få en tydligare bild och därmed bättre kunna bedöma om sådana bidrag utgör ett påtagligt problem bör regeringen ta initiativ till en översyn av hur många svenska trossamfund som tar emot utländska bidrag och vilka belopp, ändamål och villkor som förekommer.

Detta rör sig farligt nära föreningsfriheten, och det får inte göras på ett sätt så att det kränker föreningsrätten. Men likväl får det inte bli som i Tyskland där man har sett problem med finansiering från Turkiet och Saudiarabien och där det med en gåva av en moské följer villkor att man ska ha en imam från givarlandet och att det imamen säger styrs från utlandet. Så har det åtminstone framställts, och vi vill säkerställa att det inte blir på det viset.

Så kommer vi till den i viss mening brännande frågan om böneutrop. Vad kan och kan man inte säga om böneutrop från minaret? Man kan till att börja med inte begränsa religionsfriheten. Det är viktigt att lägga det som en grund. Religionsfriheten finns i vår regeringsform och är den enda av fri- och rättigheterna som inte kan begränsas. Det betyder inte att allt kan försvaras med religionsfrihet, men den kan faktiskt inte begränsas.

Om man ändå vill diskutera religionsfrihetens gränser handlar det snarare om ordningsstadgar, kommunala bygg- och handlingsplaner och sådant. Kristdemokraterna har i ett särskilt yttrande – inte en reservation, så som Sverigedemokraterna har – gett några tankar för att kunna förhålla sig till böneutropen. Vi skriver där:

”Religionsfriheten och föreningsfriheten är grundlagsfästa genom bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen. Var och en har frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion. Ingen ska misstänkliggöras på grund av sin tro. Torgmöten och andra manifestationer ska tillåtas enligt dagens regler; böneutrop bör bedömas på samma sätt. När det gäller institutionaliserade och frekvent återkommande böneutrop in i människors hem anser jag dock att det finns skäl att diskutera gränsdragningar.

Det är naturligtvis önskvärt att olika samfund, kommuner och berörda myndigheter för en dialog för att nå en lösning vad gäller böneutrop som är hållbar och bra för alla parter. Men om detta misslyckas och frågan ställs på sin spets, vill jag påminna om att Kristdemokraterna är emot institutionaliserade och återkommande böneutrop som människor inte kan undkomma i sina hem. Att med regelbundenhet proklamera en religion över och in i människors hem är något annat än kyrkklockor, som därtill är del av vår tradition och en kulturell sedvänja.

Kristdemokraterna har därför uppmanat partiets representanter på kommunal nivå att avslå ansökningar om återkommande och institutionaliserade böneutrop som människor inte kan undkomma i sina hem. Kristdemokraterna arbetar för ett samhälle som främjar integration och sammanhållning. Institutionaliserade och återkommande böneutrop främjar inte det arbetet.”

Där, menar jag, säger jag och Kristdemokraterna vad som kan sägas vid gränsdragningen, men inte mer än så. Religionsfriheten kan inte begränsas. Att däremot trumpeta in sin egen religion – vilken religion det vara månde – i människors hem måste gå utöver vad som är rimligt och acceptabelt.

Fru talman! Vi debatterar fortsatt KU:s betänkande KU34 Fri- och rättigheter.

Utskottet har lagt mycket tid och energi på betänkandet. Det är berett dubbelt så många gånger, tror jag, som ett vanligt betänkande. Vi tar frågorna om mänskliga fri- och rättigheter på största allvar i utskottet, och det tycker jag känns bra.

Frågan om mänskliga rättigheter var, precis som för Tina Acketoft, en av anledningarna till att jag engagerade mig politiskt – hur samhället var organiserat och hur det på den tiden faktiskt förtryckte människor och kanske till viss del gör det fortfarande, hur sådana som jag vid den tiden hade mindre rättigheter än mina kompisar, hur jag såg att de som kom från andra länder utsattes för förtryck och rasism och hur de som var tjejer diskriminerades enbart på grund av det.

Allt detta finns i betänkandet. Det är på sätt och vis fantastiskt vilket parlament vi har, som vill lösa människors problem, skydda deras friheter och utöka deras rättigheter i stora stycken. Allt detta har vi, som jag sa, tagit på allra största allvar.

Jag vill tacka utskottet, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Vi har hanterat många frågor som rör våldsbejakande extremism. Detta har flera tidigare varit inne på, men jag vill säga att jag tycker att det är bra att vi kan fortsätta att upprätthålla den enighet kring dessa frågor som har etablerats sedan länge. Detta känns tryggt och bra inför framtiden. Jag hoppas att vi kan fortsätta med det, även om det innebär att vi får skicka ett och annat tillkännagivande till vår regering, för det stärker oss och gör politiken trovärdig att vi klarar av att lösa ibland ganska svåra frågor på ett respektfullt sätt i samtal över bordet.

När jag lyssnade på debatten hajade jag till över några saker som sas. Vi har hört om islams intåg i Sverige, som att vi skulle vara utsatta för någon form av invasion. Inget kan vara mer fel.

I Sverige lever många människor med många olika typer av tro, och det är bra. Tron ska värderas och uppskattas. Den bidrar till att utveckla vårt samhälle och ser till att människor får någon form av sammanhang och tilltro till framtiden, och det är bra. Om det sedan råkar vara kristendom, buddhism eller islam tycker inte jag att vi ska lägga någon vikt vid, och detta är också förbjudet enligt vår grundlag.

Att peka ut islam som religion i förhållande till andra känns väldigt underligt, och jag förstår inte riktigt syftet. Eller, jo, det är klart att jag förstår syftet: Man vill misstänkliggöra och förlöjliga en grupp som man inte gillar och som man inte tycker hör till. Jag tycker att det är fruktansvärt när man har en sådan retorik.

Frågan om diskriminering har det också talats om här. Vi måste inse att samhället är präglat av normer och av över- och underordning. Det är detta vi måste bryta, och därför måste vi peka ut vilka grupper det handlar om. Vi måste våga säga att kvinnor lider av ett förtryck i samhället och att detta diskriminerar. Om vi inte har pekat ut det blir den handling som en kvinna kanske utsätts för något annat. Då blir den bara själva handlingen, och man missar hela idén om makt och överhet som ingår.

Samma sak gäller många av de andra diskrimineringsgrunderna. Här tycker jag att vi närmar oss det som är kärnan. Vi har ett parti i denna riksdag som grundar sig på och har som affärsidé att vilja få förtrycka andra. Det är vad denna fråga handlar om, ingenting annat. Allt annat är lögn och båg.

Jag är glad över att vi i stora stycken är överens om att EU måste bättra sig. Vi har några olika förhållningssätt när det gäller vilken väg vi ska gå fram. EU har ett stort ansvar. Vi ser att länder som Polen och Ungern utarmar sina rättsstater. Vi ser hur man i valkampanj efter valkampanj tar till brösttoner gentemot den ena eller andra gruppen. Vi ser hur man marginaliserar den fria pressen och medierna. Allt syftar till att stärka den egna makten och det egna inflytandet, och detta är inte okej. Här behöver EU stärka sina verktyg för att komma åt det, men EU behöver också våga använda sig av det man har. Där kan jag tycka att man har varit lite feg genom åren.

Jag slutar där och tackar utskottet för ett gott samarbete. Än en gång: Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att trycka in mig i debatten ännu en gång när Jonas Gunnarsson från Socialdemokraterna sa från riksdagens talarstol att Sveriges tredje största parti lever på affärsidén att förtycka andra människor. Jonas Gunnarsson vet mycket väl att detta inte är sant, eller också väljer han medvetet eller helt omedvetet att vantolka det som jag sa i mitt anförande nyss.

Det är intressant att du, när vi har en diskussion eller debatt gällande diskriminering, lyfter upp Sverigedemokraternas förslag på området nästan som någon form av skräckexempel. Du nämnde inte det ordet explicit, men låt mig ännu en gång förtydliga vad Sverigedemokraterna faktiskt vill göra.

I vår regeringsform och i vår diskrimineringslag har vi i dag en lång uppräkning av diskrimineringsgrunder. Det finns såklart en risk att man med denna uppräkning av diskrimineringsgrunder i en lag faktiskt exkluderar fler än man inkluderar.

Jag kan vara överens med Jonas Gunnarsson om att det är klart att det finns diskriminering och att det finns grupper som är mer utsatta än andra. Men det löser inga problem att explicit peka på vissa grupper. Utifrån den systematik som jag och mitt parti förordar löser man problemet genom att säga att alla enligt diskrimineringslag och regeringsform är lika och att ingen otillbörlig diskriminering ska tillåtas.

Hur kan det vara ett sämre alternativ, Jonas Gunnarsson?

Fru talman! Här har vi alltså en företrädare för ett parti som bildades av ett gäng skinnskallar, nazister och annat löst folk på den yttersta högerkanten som försöker påstå att affärsidén inte är att behandla människor olika. Det blir lite skrattretande.

Diskriminering och insikten om vad diskriminering är grundar sig i att man faktiskt ser att det finns människor och grupper i samhället som behandlas illa eller annorlunda enbart på grund av att de tillhör den gruppen och att den gruppen är underordnad någon form av majoritet. Så är det i detta fall med våra diskrimineringsgrunder. Det handlar om människor som kan ha någon form av funktionsvariation, det handlar om kön, det handlar om transpersoner och det handlar om hbtq-personer i stort. Här har samhället traditionellt sett begränsat dessa människors frihet genom lagstiftning och också genom attityder och normer.

Att ta bort dessa diskrimineringsgrunder skulle faktiskt vara att påstå att det lidande som dessa människor och grupper utsätts för på grund av det förtryck som majoriteten utsätter dem för inte finns utan att det skulle vara en händelse som vilken som helst ifall de råkar ut för någonting. Så kan vi inte ha det. Vi måste våga erkänna de maktordningar som ändå finns i detta samhälle.

Fru talman! Det blir nästan underhållande ibland när man lyssnar på den här debatten och hör Socialdemokraterna stå och tala om Sverigedemokraternas mörka historia. Jag tror nog att de flesta har fått lära sig att det i alla fall inte var Sverigedemokraterna som ville ge Adolf Hitler Nobelpriset eller för den delen införa Rasbiologiska institutet. Det var ett annat parti som ville göra det.

Man kan naturligtvis hävda att detta minsann ligger långt tillbaka i tiden. Och jag tror att det gör det. Jag tror inte att det socialdemokratiska partiet i dag vill göra dessa saker. Som en annan politiker har sagt tycker jag att vi trots allt behöver fler vuxna i politiken. Men då kan vi inte heller stå och göra så här. Vi måste någon gång börja diskutera våra politiska förslag för vad de faktiskt är. Då duger det inte att stå och kalla varandra för fula saker, att använda fula epitet och hänvisa till historiska saker som måhända ligger långt tillbaka i tiden. Då skulle jag kunna stå och raljera över Jonas Gunnarssons parti under lång tid. Men jag har för kort tid till mitt förfogande, så jag släpper detta.

Men, som sagt, jag tycker att man ska passa sig för att kasta sten i glashus. Jag tycker att vi bör ta diskussionen och den politiska debatten i stället.

Jonas Gunnarsson tycker uppenbarligen inte att Sverigedemokraternas lösning när det gäller diskriminering är bra. Det gör inte något annat parti heller. Det är nämligen bara vi som står bakom denna reservation.

Det blir snarare en retorisk fråga, eftersom Jonas Gunnarsson med flera pekar på att det finns grupper som är särskilt skyddsvärda. Det gör det såklart. Men det finns grupper som jag ändå skulle vilja hävda är särskilt skyddsvärda men som inte omfattas av lagen. Vad händer med dessa grupper? Varför är det då inte bättre att alla ska kunna omfattas av det skydd som diskrimineringslagen och vår regeringsform faktiskt innefattar. Då skulle vi kunna använda begreppet otillbörlig särbehandling. Det är ett begrepp som används i annan lagtext. Det skulle vi kunna komma till rätta med, och vi skulle få en betydligt mer jämställd diskrimineringslag. Jag beklagar att Jonas Gunnarsson och de andra partierna tyvärr vänder sig emot det.

Fru talman! Mitt parti har gjort upp med sin historia. Det som Jonas Millard talar om är sådant som hände för bortåt 100 år sedan, medan det som jag tar upp om Sverigedemokraterna hände under mina tonår. Det finns alltså lite perspektiv på saker och ting här. Jag talar inte om det som hände före andra världskriget, utan jag talar om det som faktiskt hände på 1990-talet. Det har Sverigedemokraterna ännu inte tagit ansvar för, och de gör det inte än i dag.

När jag lyssnar på Jonas Millard förstår jag att han inte har fattat konceptet om vad diskriminering faktiskt innebär och att det finns en över- och underordning i samhället som vi vill bryta. Det är det som detta handlar om. Det handlar inte om att någon skulle ha råkat bli illa behandlad på krogen, i bostadskön eller vad det kan vara. Det handlar om att man har blivit illa behandlad på grund av den man är. Det är då det blir diskriminering. Det vill de inte förstå. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att de faktiskt vill få en ursäkt för att kunna fortsätta diskriminera eller att de helt enkelt inte har fattat konceptet.

Jonas Millard säger att vi missar grupper. Men han har inte nämnt en enda grupp som vi har missat. Under alla år som Sverigedemokraterna har varit i riksdagen har vi inte sett någon motion om vilka grupper de menar som skulle vara missgynnade eller som saknas. Det tycker jag är väldigt konstigt. Det blir ett löjets skimmer över förslagen, och jag kan bara konstatera att Sverigedemokraterna är samma gamla sverigedemokrater som vi alltid har haft.

Fru talman! Vi debatterar nu konstitutionsutskottets betänkande 34 om fri- och rättigheter. Det är ett motionsbetänkande med drygt 60 motionsyrkanden från de två senaste årens allmänna motionstider.

Våra fri- och rättigheter har skydd enligt regeringsformen, där det bland annat står att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Det är ord som låter enkla och naturliga, men de kan behöva påpekas nog så ofta. Våra hjärnor kan ibland spela oss ett spratt då det är naturligt att vi blir rädda eller oroliga för det som ser annorlunda ut. Men rädsla är inte en bra utgångspunkt för rationella beslut. Därför är det inte bara vi i Sverige som har formerat detta i våra grundlagar, utan liknande formuleringar återfinns i FN-stadgan om mänskliga rättigheter, i Europakonventionen och i EU:s stadga om grundläggande rättigheter.

Det handlar om grundläggande rättigheter som yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och inte minst, efter att ha lyssnat på dagens debatt, religionsfrihet. Detta är grundläggande pusselbitar i vår demokrati och har varit något som många har fått ta strid för genom åren. Det har verkligen inte varit självklart. Jag är själv djupt tacksam över alla som kämpade för allmän och lika rösträtt och som banade väg för att jag som kvinna så här drygt 100 år senare kan stå här i riksdagens talarstol. Det är viktigt att komma ihåg, kanske alldeles särskilt i år då vi går in i starten av 100-årsfirandet av vår demokrati.

KU har debatterat fri- och rättigheter en gång tidigare under mandatperioden, och vi föreslog då två tillkännagivanden. Båda handlade om skadestånd. Det handlar bland annat om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till skadestånd om stat eller kommun har överträtt Europakonventionen. Svaret på detta tillkännagivande har kommit, och ett sådant system trädde i kraft för drygt en månad sedan – den 1 april 2018.

Regeringen har också redovisat att man har för avsikt att under 2018 tillsätta en utredning som ska analysera frågan om skadestånd vid överträdelse av grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Detta är ett svar på det andra tillkännagivandet.

Parallellt med detta har regeringen också tillsatt en utredning som under ledning av Lise Berg kommer att utreda en ny myndighet för mänskliga rättigheter.

Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande 34 behandlas också ett större avsnitt om våldsbejakande extremism. Där föreslår utskottet ett tillkännagivande om nationell samordning och en nationell kommunikationsstrategi. Detta ska tillföras den mycket långa lista med åtgärder som regeringen tillsammans med oppositionen har vidtagit de senaste åren.

Fru talman! Jag vill gärna tacka mina KU-kollegor för gott samarbete och yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 maj.)