Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Nu när jag fått förmånen att inleda den allmänpolitiska debatten tänkte jag tala om allas vår gemensamma egendom, nämligen de statliga företagen. Det är inget självändamål för oss socialdemokrater att staten ska äga företag, utan det är en medveten strategi för att uppnå viktiga mål för alla oss samhällsmedborgare. De statliga företagen utgör en motvikt och en konkurrent till det privata ägandet. På så sätt får vi en demokratisk möjlighet att via ägandet påverka samhällsutvecklingen. Inte heller flyttar de utomlands. Med ca 190 000 anställda i 55 företag eller koncerner utgör de statliga företagen en viktig aktör. Den avgångna socialdemokratiska regeringen har förvaltat företagen väl. De är professionellt skötta och lämnar en avsevärd vinst till statskassan. De skapar jobb och nyttigheter till befolkningen. De finns i landets flesta län och är speciellt viktiga för sysselsättningen i en del annars sysselsättningssvaga områden. Vi socialdemokrater ser de statliga företagen som ett mycket viktigt verktyg för att nå samhällsviktiga intressen. Låt mig peka på några exempel. Bostadsfinansieringsföretaget SBAB har blivit en viktig konkurrent på bolånemarknaden. De har tvingat de stora bankerna till räntesänkningar på en marknad där det råder alltför dålig konkurrens mellan de privata aktörerna. Detta har haft stor betydelse för folks möjligheter att köpa sig en bostad, framför allt för arbetarbefolkningen som inte har så stora ekonomiska marginaler. Detta har i sin tur ökat bostadsbyggandet och sysselsättningen - alltihop positiva effekter som inte hade uppnåtts utan denna statliga konkurrens. Nästa exempel som jag tänker ta upp är statliga Vattenfall. Ett av de viktigaste instrumenten för att vi ska vara ett framgångsrikt industriland och kunna förädla våra råvaror är att vi har tillgång till energi till konkurrenskraftiga priser. Men det räcker inte med det. Vi socialdemokrater anser att vi också ska ha en hållbar energiproduktion. Vi ska få fram förnybar energi i en sådan omfattning att vi så småningom kan fasa ut det som inte är hållbart och som tär på detta vårt enda jordklot. Här kommer Vattenfall med i bilden. Vattenfall är ett för det demokratiska samhället viktigt instrument i energiomställningen. Genom åtgärder från den socialdemokratiska regeringen investerar Vattenfall omkring 40 miljarder för att ta fram förnybar energi - satsningar som mycket starkt kommer att bidra till energiomställningen, om nu inte någon är klåfingrig och säljer ut denna samhällsviktiga verksamhet till privata intressen. Risken är då uppenbar att den ganska snart hamnar utomlands och utanför svenska folkets kontroll. Mitt tredje exempel gäller statliga Sveaskog. Den svenska skogen ägs till hälften av enskilda privata skogsägare, till 24 % av privata aktiebolag och till 19 % av staten. Från skogen får vi vårt största exportnetto samt fritid och rekreation, och det folkliga engagemanget för våra skogar är mycket stort. Skogen innehåller också våra viktigaste biologiska värden. Därför har vi här i riksdagen enats om två jämställda mål för skogspolitiken: ett produktionsmål och ett miljömål. Här är Sveaskog ett för oss alla viktigt instrument. Genom ägardirektiv kan vi använda det statliga skogsägandet som ett föredöme för att uppnå de skogspolitiska målen. Herr talman! Det här är tre exempel på vikten av att några av landets företag är statligt ägda. Jag är övertygad om att högeralliansen inte har en majoritet av svenska folket bakom sig när den vill auktionera bort de svenska kronjuvelerna, som vi socialdemokrater tycker att de statliga företagen är. En försäljning är oåterkallelig, och vi förlorar folkligt inflytande över många av våra naturtillgångar. Ja, de kan mycket snabbt hamna i ägo utanför landet. Jag kan inte se annat än att utförsäljning av statliga företag är ett led i det systemskifte vi nu ser i Sverige. Jag vill därför tydligt markera att svensk socialdemokrati kraftigt tar avstånd från det systemskifte som högerregeringen nu lägger grunden för.

Herr talman! Jag noterar att det starkt betonas att statliga företag ska vara välskötta. Jag tycker att detta är det viktigaste av alltihop och konstaterar att välskötta måste de under alla omständigheter vara. Sedan kommer den andra frågan in: Är det möjligt att sälja något av dessa statliga välskötta företag? Den tidigare regeringen har haft principen att man visst kan göra det. Man har till och med tagit upp 15 miljarder kronor i varje statsbudget under de senaste fyra åren när det gäller att sälja en del av dessa företag. Sedan har man inte genomfört så mycket, men det har åtminstone kommit med i bokföringen. Det är en sak som jag särskilt tänkte på i det här sammanhanget och det är detta med att de här företagen ska vara konkurrenter. Men då ska man komma ihåg att det finns företag som inte behöver konkurrera. Situationen blir väldigt speciell för dem.

Herr talman! Det finns naturligtvis statliga företag som har en annan viktig uppgift än just detta med konkurrens. Jag tänker då på företag som utgör samhällsviktiga funktioner - Systembolaget och Apoteket, för att nämna ett par företag som har en viktig roll för sådana nyttigheter som, när det gäller Apoteket, är nödvändiga. Vi måste ha en kontroll över Systembolaget och alkoholpolitiken. De företagen är alltså viktiga instrument för det svenska folket. Därför tycker vi att de ska vara kvar i statlig ägo.

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Alf Eriksson har sagt. På en punkt vill jag dock korrigera honom. Den nya alliansen, som inte är någon högerallians utan en allians, har sagt att statliga Vattenfall inte ska säljas ut. Dock är det inte på det sättet att inga statliga företag flyttar utomlands. Vattenfall är dessvärre ett bra exempel på att en del av verksamheten har flyttat just utomlands. Vi ska ändock ha kvar Vattenfall i statlig ägo.

Herr talman! Vattenfall har sitt säte i Sverige. Jag hör med stort intresse att Gunnar Andrén säger att Vattenfall inte ska få säljas. Jag kommer att noga komma ihåg den utfästelsen och hoppas att den håller.

Herr talman! Jag vill tala om den andra sidan av myntet - Gunnar Andrén talade om den ena - och funderar inte bara över de statliga jobben, Alf Eriksson. Jag förvånas lite grann över att du slåss för dem, eftersom det under den förra mandatperioden verkade som att skapa sysselsättning och jobb inom den gröna sektorn inte var lika viktigt. Då gick du fram med en majoritet för att skapa näringsförbud på vissa näringar, till exempel pälsnäringen, ett indirekt näringsförbud. Du ville ta bort säsongsjobben inom turismen och inom den gröna sektorn. Nu slåss du för de statliga jobben. Varför var det inte viktigt under den förra mandatperioden att slåss för den här andra typen av jobb? Då tvingades de här verksamheterna ut ur landet. Nu räds du över att andra jobb ska ut ur landet. Jag förvånas över att det är så lätt att byta fot och byta sida på myntet när man kommer i opposition. Kommer du att värna om de här jobben under den här mandatperioden?

Herr talman! Cecilia Widegren tillhör ett parti som har varit förespråkare för mer aktiekapital. Jag kommer ihåg när Gösta Bohman under slutet av 70-talet var den som var med om att införa allemansfonder. När det tillkom mycket kapital på marknaden steg aktiekurserna. Det var få aktier. Vad hände, Cecilia Widegren, med dessa? Många av dessa fonder blev så småningom pensionsfonder. Vad kommer att hända med värdet på de här fonderna när man nu, som alliansen har annonserat, ska auktionera ut ett antal statliga företag på börsen? Vad händer med pensionerna?

Herr talman! Jag noterar tyvärr med besvikelse att Alf Eriksson inte bryr sig om den gröna sektorn och de gröna jobben. Han gjorde det inte under den förra mandatperioden, och han gör det inte nu heller. Nu värnar Alf Eriksson bara om de statliga jobben. Men vad säger du till näringsidkare som kan livnära sig och försörja sig utan att gå på a-kassa och skapa jobb på landsbygden? Vad säger du till dem när du bara vill värna om de statliga jobben? Det förvånar mig, Alf Eriksson, att du inte ens väljer att svara på frågan: Kommer du att ändra inställning nu under mandatperioden så att vi får se att du röstar ja till säsongsjobb och nej till näringsförbud?

Herr talman! Jag har under hela förra mandatperioden värnat om de gröna jobben och kommer även under den här mandatperioden att göra det. Tala inte om att vi har varit motståndare till säsongsarbeten med bakgrunden att vi vill ändra reglerna på arbetsmarknaden. Vi vill ha ordning och reda på arbetsmarknaden. De säsongsjobb som finns kan man enligt vårt sätt att se ordna genom kollektivavtal, och så är gjort också.

Herr talman! Hur näringslivet och arbetsmarknaden utvecklas handlar väldigt mycket om hur vi ska försörja oss i dag och i framtiden. Det handlar om trygghet och framtidstro för människor och företag i Sverige. Det handlar om hur välfärden ska finansieras. Det handlar om att hålla ihop Sverige och låta hela Sverige leva. Det är det som är grunden för hur en aktiv näringspolitik borde utformas. Mot den bakgrunden var jag väldigt nyfiken på vad alliansen skulle komma med förslag i budgetpropositionen. Man hade i valrörelsen pratat om den blomstrande företagarnationen som vi skulle få uppleva bara man kom till makten. Entreprenörskap skulle blomstra och utvecklas, och man hade tänkt sig att bli världens bästa nation i företagande. Jag måste erkänna att jag blev något förvånad över frånvaron av konkret politik även fast det fanns en och annan ljuspunkt. Men det duger inte att komma med förslag om hushållsnära tjänster och sänkta skatter. Det kommer inte att leda till att Sverige stärker sin position som företagarnation i en globaliserad värld där konkurrensen är knivskarp. Det kommer definitivt inte att skapa utveckling utanför tillväxtområdena - jag tänker då närmast på glesbygden och landsbygden. För Vänsterpartiet är full sysselsättning och arbete åt alla en prioriterad fråga. När alla människor oavsett kön eller etniskt ursprung har möjlighet att få arbete fungerar vårt samhälle som bäst. Den offentliga sektorn spelar en viktig roll och i vissa fall en helt avgörande roll för att hela Sverige ska kunna leva och nya företag utvecklas. Nya fasta jobb i den offentliga sektorn kombinerat med nya jobb i småföretagen är sannolikt en väg att klara den fulla sysselsättningen men också en förutsättning och en nödvändighet för att vi ska klara den generella välfärden i framtiden. Det behövs en näringspolitik som gör det möjligt att bo och verka i hela Sverige. För att företagen ska ges lika möjligheter i hela landet krävs en aktivare politik inom en rad områden. Det krävs en politik där staten eller andra offentliga aktörer garanterar en grundläggande samhällsservice för att företag och entreprenörskap ska kunna utvecklas, inte minst i den del av Sverige som inte tillhör tillväxtområdena. En fungerande infrastruktur är en nödvändighet för att vi ska kunna ha ett land som håller ihop. Vägar och järnvägar måste fungera även utanför storstadsområdena, även om vi kan uppleva att vi har vissa problem även i de större städerna. Det kan inte vara så att kommuner ska tävla med varandra om Vägverkets pengar för att på det sättet kunna låna ut och få en utveckling till stånd. Virket måste fram i skogen, på vägar till våra sågverk och pappersbruk. Annars kan inte företagen utvecklas. Vi måste ha en utveckling på IT- och telemarknaden. Den är bristfällig i stora delar av Sverige. Här har staten ett övergripande ansvar. Men det räcker inte. Vi måste kunna garantera en samhällsservice. Utan en fungerande sjukvård, post och polis kommer vi inte att ha ett företag som utvecklas i den delen av landet som jag kommer ifrån. I diskussioner om att skapa en hållbar tillväxt och fler jobb är tillgången på kapital för små och medelstora företag av central betydelse för att de ska kunna växa. Särskilt svårt är det för företag utanför tillväxtområdena, speciellt för kvinnor. En aktör som jag tror kommer att spela en allt viktigare roll, när nu bankerna sviker sitt uppdrag, är de olika kreditgarantiföreningar som växer fram i Sverige. Det är ett system där föreningar har en unik möjlighet att arbeta i regioner som inte tillhör tillväxtområdena och där tillgång till riskkapital är en bristvara. Ett av syftena är att skapa ett lokalt engagemang bland lokala företagare och entreprenörer. Jag hoppas att riksdagen också kommer att medverka till att underlätta den verksamhet som finns i stora delar av landet. Vi vill också se ett system med statliga kreditgarantier. Det skulle vara ett system som framför allt riktar sig mot mindre företag med begränsade tillgångar och säkerhet. Det skulle ge dessa företag i främst glesbygden större möjligheter att utveckla sin verksamhet. En av grunderna för utveckling är forskning. Det är en av de kanske viktigaste faktorerna för att skapa tillväxt. Riksdagen bör besluta om att ge stöd till små och medelstora företag så att de kan satsa, utveckla och öka värdet i de tjänster och varor som ska produceras. Därför blir det för mig en gåta att regeringen inte låter forskningsprogrammet Forska och väx fortsätta. Det är ett program som vänder sig direkt till små och medelstora företag med statligt stöd till forskning och utveckling. Det är med förvåning jag konstaterar att regeringen sparar inom detta område. Från Vänsterpartiet kommer vi att med kraft verka för att de pengarna återförs till den verksamheten. Regeringen har tyvärr inte heller visat prov på något nytänkande i budgeten. Det pratas väldigt mycket, men det är väldigt lite konkreta mål. Vänsterpartiet föreslår, avslutningsvis, ett flertal satsningar inom miljöområdet, både i forskningshänseende och på konkreta projekt, vilka också skapar framtidsjobb inom miljöteknikbranschen och en ny nisch för lantbruken i stora delar av Sverige.

Herr talman! Jag konstaterar med glädje att Kent Persson uttrycker sig vältaligt om hur viktigt det är att vi har en levande landsbygd, att vi har olika näringar och att vi uppmuntrar människors önskan att leva, bo och verka på landet. Då undrar jag om jag kan tolka detta som att Vänsterpartiet också har svängt i en fråga som diskuterades mycket under förra mandatperioden, nämligen framtiden för den svenska pälsdjursnäringen. Är Vänsterpartiet berett att satsa på denna näring som ju har väldiga utvecklingsmöjligheter i vårt land?

Herr talman! Ett kort svar: Det är vi inte. Vi står fast vid vår tidigare politik.

Herr talman! Jag måste beklaga det ställningstagandet för här finns verkligen en potential. Vi har många duktiga pälsdjursfarmare i Sverige som vill utveckla denna näring, och det skulle ge väldigt många arbetstillfällen om de fick fortsatt stöd. Från alliansens sida ska vi göra allt för att hjälpa dessa näringsidkare.

Herr talman! Jag tror inte att just den näringen är den som vi bör satsa på i Sverige och på landsbygden. Det finns inom miljöteknikområdet betydligt större möjligheter för landsbygden att utvecklas. Vi kommer att lägga fram förslag på vad vi vill och bör satsa på inom just miljöteknikområdet.

Herr talman! Det var många vackra ord från Kent Persson om småföretag, och att hela Sverige ska leva kan vi vara överens om. Samtidigt tyckte han att det inte är mycket som händer i politiken med den nya regeringen. Kent vill ha full sysselsättning. 200 000 nya statliga jobb, sextimmarsvecka och nej till all privat verksamhet i hela den offentliga sektorn är vad ni står för. Ni har haft möjligheten i tolv år att få denna fulla sysselsättning. Vi står i ett Sverige med massarbetslöshet i en internationell högkonjunktur av enorma mått. Det behövs en ny politik. Den politik som nu genomförs har lagts fast med all kraft i regeringsförklaringen. Att beteckna den som tam och innehållslös tycker jag är fel. Min fråga är: Kommer Vänstern att stå fast vid sin egen plattform? I dag är ni helt ensamma i det politiska Sverige, vad jag förstår, och kommer aldrig att få någon plattform tillsammans med andra partier här i riksdagen för att genomföra er politik.

Herr talman! Den plattform som vi har gått till val på är den som vi också har fått ett mandat av våra väljare att föra fram, och det vore märkligt om vi inte gjorde det. När vi pratar om full sysselsättning pratar vi faktiskt om en kombination av en satsning på det offentliga och på det privata. Vi vet också att det offentliga årligen upphandlar för 400-500 miljarder kronor. Det är till gagn för det privata näringslivet och utvecklar en rad verksamheter runtom i landet. Inte minst i kommuner ute i glesbygden är det offentliga en garanti för att det över huvud taget ska finnas privat verksamhet. Jag har jobbat i tolv år som kommunalråd i en liten kommun, och jag vet hur viktig den offentliga verksamheten är för det privata näringslivet.

Herr talman! Vi kan vara överens om att det är viktigt med en offentlig, skattefinansierad tjänsteproduktion i Sverige. Vi har en mycket stor offentlig sektor. Vänsterpartiet pratar väl om småföretagsamhet, om att det ska finnas vissa privata alternativ, men man vill faktiskt förbjuda all privat verksamhet, vad jag förstår, i hela Sveriges offentliga sektor. Det ska inte finnas privatdrivna skolor, daghem, äldreboenden och annat. Detta ska bort. Är detta rätt uppfattat av mig? Det är en sanslös politik, tycker jag. Att samtidigt driva detta och tala väl om privata initiativ, om fri konkurrens och om marknadsekonomi är väldigt motsägelsefullt.

Herr talman! Det är en sanning med modifikation. Det finns vissa verksamhetsområden som vi anser ska bedrivas privat eller av kommuner, landsting eller staten. Däremot finns det verksamhetsområden som vi kan tänka oss passar alldeles utmärkt att lägga ut på entreprenad inom det tekniska området, vilket vi också har drivit på i många kommuner, så det är inga konstigheter. Men vad vi måste förstå är att ute i glesbygden är detta inte något alternativ. Privata sjukvårdsföretag och privata skolföretag är inte intresserade. Det är inte tillräckligt intressant för dem. Vi måste ha en politik som håller ihop hela Sverige, inte bara en politik för Stockholmsområdet.

Herr talman! Miljöpartiet gick till val med ett program för en aktiv miljöpolitik, en kraftig jobbsatsning och ett flertal åtgärder för att underlätta för Sveriges småföretag. Det vi gick till val på har vi nu också med i vårt budgetförslag. Det handlar om en omställning till förnybar energi i Sverige som kan ge 200 000 nya jobb. Det handlar om minskad regelbörda och minskade arbetsgivaravgifter för småföretag. Det handlar om stöd till forskning och kunskapsutveckling i mindre företag, bland mycket annat. Även alliansens partier gick till val på att skapa jobb och att underlätta för småföretag. Tråkigt nog visar det sig nu att detta i mycket var tomma ord från alliansens sida. I stället för satsningar på småföretagen ser vi nedskärningar och skattehöjningar. Arbetsgivaravgiften höjs i många svenska företag, och det stöd som småföretagen behöver dras ned. Sveriges småföretag måste vara gruvligt besvikna på den nya regeringen. Ett tydligare exempel på detta är forskningsprogrammet Forska och väx som stöder spetsforskning i småföretag. En viktig faktor för att Sverige ska kunna hävda sig på den globala marknaden är att vi har företag som ständigt kompetensutvecklas. För att se till att vi har högteknikföretag med en mycket hög kunskapsnivå krävs det att vi har ett brett stöd för spetsforskning inom småföretag. Det var därför som Miljöpartiet drev och också fick igenom programmet Forska och väx som har varit mycket lyckat. Det har faktiskt övertecknats flera gånger om. Tunga näringslivsföreträdare har hyllat programmet. Till vår häpnad finner vi att den nya regeringen i stället för att öka resurserna helt tar bort programmet Forska och väx. Samtidigt som man är ute och talar sig varm för de kunskapsintensiva företagen drar man undan mattan för dem genom att avskaffa den forskningssatsning som betytt så mycket för dessa företag. Man förstår att småföretagarna blir förvirrade av regeringens ambitioner på näringslivsområdet. Företrädare för regeringen har varit ute i medierna och sagt att detta var ett misstag. Vi i Miljöpartiet vill nu hjälpa regeringen att rätta till misstaget att ta bort Forska och väx-programmet. Vi kommer därför att lägga fram ett konkret förslag i näringsutskottet i morgon, där vi återställer de 100 miljoner kronor som togs bort från programmet i budgeten. Jag vill nu uppmana regeringspartierna att ansluta sig till förslaget så att Forska och väx-programmet, som betytt så mycket för kunskapsintensiva forskningsföretag, kan få vara kvar. Herr talman! Det går mycket bra för företagandet i Sverige. Svensk tillväxt är hög, och företag efter företag redovisar rekordvinster. Nästan 45 000 nya företag startades år 2005. Det är den högsta siffran för nyföretagande som någonsin har uppmätts. Utvecklingen är glädjande för ett Sverige som i dag i stor utsträckning är beroende av ett fåtal mycket stora företag för sysselsättning och ekonomisk stabilitet. För att Sverige även i framtiden ska kunna ha en positiv ekonomisk utveckling måste nya företag etableras och ges möjlighet att växa, framför allt inom de branscher där den globala tillväxtpotentialen är allra störst. En sådan tillväxtbransch är miljöteknik. OECD pekar i en rapport ut miljöteknikbranschen som den viktigaste framtidsbranschen efter informationstekniken. Man uppskattar världsmarknaden för miljöteknik till häpnadsväckande 6 000 miljarder kronor år 2010. Redan i dag exporterar Sverige enligt Exportrådets beräkningar miljöteknik för 25 miljarder kronor årligen. Det gör miljöteknik till landets åttonde största bransch, lika stor som pappersmasse- och möbelindustrin tillsammans. Dessutom ökar miljöteknikexporten med 8 % per år vilket många andra branscher inte kommer i närheten av. Sverige har därför inte råd att halka efter i den globala konkurrensen på miljöteknikområdet utan vi måste ligga i den absoluta framkanten. Det är väl känt att Sveriges tätposition inom miljöteknik till stor del beror på den aktiva miljöpolitik som har bedrivits i Sverige, inte minst under Miljöpartiets tid som stöd för regeringsmakten. Genom den omställning av samhället i hållbar riktning som har inletts och de tuffa miljökrav och styrmedel som har drivits igenom har en hemmamarknad skapats som gör att svenska miljöföretag nu har en unik kompetens och en unik teknologi som de kan sälja på en global marknad. I en ny Nutekrapport konstateras att styrmedel och lagstiftning på miljöområdet har varit den främsta drivkraften för svensk miljöteknisk innovation. Industrin har anpassats till de krav som har funnits. Det har skapat den kompetens och den teknik som har kommit fram. Ett mycket tydligt exempel på detta är omställningen av uppvärmningssektorn. Under 2005 minskade användningen av olja för uppvärmning av varmvatten till bostäder och lokaler med häpnadsväckande 32 % på ett enda år. Även användningen av direkt elvärme minskade kraftigt. Omställningen bort från fossil uppvärmning har gett en kraftig ökning av värmepumpar, pelletspannor och olika former av biobränslen. De företag som säljer och installerar den nya tekniken har ökat kraftigt. Den viktiga omställningen och de marknadsmöjligheter och arbetstillfällen den ger skulle aldrig ha kommit till stånd utan en tydlig och kraftfull miljöpolitik med långsiktiga ekonomiska styrmedel. Det är mot bakgrund av detta som vi med stor oro ser de brister som finns i den miljöpolitik som den borgerliga alliansen nu lanserar. För att svensk miljöteknikexport ska ligga i framkant även fortsättningsvis måste den svenska omställningen till hållbar utveckling fortsätta. När nu andra regioner, som till exempel Kalifornien och Storbritannien, aviserar ett högre tempo i miljöomställningen och en mer aktiv miljöpolitik är risken överhängande att Sverige tappar viktiga marknadsandelar globalt i ett mycket snabbt växande marknadssegment. Samtidigt har den borgerliga alliansen i Sverige inte ens kunnat enas om ett gemensamt klimatmål, och ännu mindre om de åtgärder som ska leda fram till ett sådant klimatmål. Avsaknaden av långsiktighet och tydliga spelregler för företagen är total och Sveriges möjligheter som föregångsland inom miljöteknik utarmas. Herr talman! Vi kan med sorg konstatera att den nya regeringen driver en politik som skapar ett dåligt klimat för människor och ett dåligt klimat för företag.

Herr talman! Det valresultat som tidigare i höst begåvade Sverige med en ny regering inger många förhoppningar. Det är förhoppningar om att landet ska kunna växa på ett sätt som det anstår och är rimligt när man står på toppen av en högkonjunktur. I många stycken är svenskt näringsliv i framkant internationellt sett. Det kan i det läget vara farligt bekvämt att luta sig tillbaka och vara nöjd med sig själv för stunden och glömma bort att fråga sig: Vad kan vi göra ännu bättre och vad mer kan vi göra för att utveckla vår position? Att vara självkritisk när man står på topp är just den försäkring för framtiden som ingen har råd att vara förutan. En av Sveriges framtidsbranscher är utan tvekan turism- och besöksnäringen. Det är en näring som vuxit dramatiskt det senaste decenniet och som har kraftfull potential att utvecklas ytterligare och därmed ge möjlighet att tillföra många nya arbeten där människor kan utvecklas. I det här sammanhanget har såväl riksdag som regering ett ansvar att kratta i manegen för att skapa förutsättningar för denna tillväxt. Trots Sveriges i många stycken framgångsrika ställning som attraktivt land för internationella möten, kongresser och övrig turism är det en alltför ofta upprepad uppfattning att Sverige är en av världens bäst bevarade hemligheter. I det här sammanhanget är det alltför enkelt att kräva mer pengar och större satsningar på marknadsföring av Sverige som turistland utomlands. Visst är det bra att regeringen accelererar upp dessa anslag med drygt 10 miljoner kronor per år. Av pengar och anslag kan man, som bekant, aldrig få tillräckligt. Därför är satsningar på att skapa andra tillväxtförutsättningar för branschen att utvecklas väl så viktiga. Kännetecknande för turism- och besöksnäringen är framför allt att det är där som många ungdomar gör sin debut på arbetsmarknaden. Kännetecknande är också att den i många stycken präglas av vad man kan kalla okonventionella arbetstider och begränsade möjligheter till kraftig löneutveckling. Att många av ungdomarna efter ett tag lämnar denna yrkesbana för att gå vidare till studier och andra branscher är därför inte konstigt. En av de stora utmaningarna för service- och tjänstebranscherna måste rimligen vara att den som arbetar där också kan utveckla sin kompetens och därmed utveckla sin egen försörjning. Att branschen tar sitt ansvar vad gäller personalens kompetens och löneutveckling samt karriärmöjligheter är den ena sidan av myntet. Den andra sidan är att staten samtidigt ger förutsättningar med satsningar på utveckling av till exempel högskoleutbildningar med inriktning på besöksnäring samtidigt som regelverken för näringsidkare förenklas. En tydlig internationell trend är kulturturismen som växer stadigt. Vad är då anmärkningsvärt med den? Jo, kulturturismen är ett exempel på hur kvalitetsinnehållet i service och upplevelser kan ökas. När värdet av upplevelserna ökar blir givetvis också möjligheten att ta betalt större och ekonomin växer. Att ge förutsättningar för servicenäringar att utveckla sitt kvalitativa innehåll är just att kratta i manegen för framtida tillväxt. Den nya alliansregeringens politik är i många stycken tilltalande, inte minst för besöksnäringen. Beslutet att desinficera resebranschen från sådan ohyra som flygskatten hade inneburit är ett tydligt exempel. Minst lika värdefull är sänkningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar under 25 år då det är särskilt utvecklande för personalintensiva servicenäringar. Det finns mycket kvar att göra; skam vore det väl annars. Att sätta kraft bakom ambitionen att rensa rent bland den svarta ekonomin, som tyvärr förekommer i servicenäringar, kräver inte bara handfast tydlighet utan även samspel med respektive branscher och näringar. En betydande del av den kriminalitet som drabbar inte minst restaurangnäringen i form av beskyddarverksamhet vittnar om att staten här har svikit en av sina viktigaste uppgifter. Här måste staten ta sitt ansvar och gå från svek till handling. Herr talman! Det är min förhoppning att riksdagen och regeringen under de kommande fyra åren fortsätter att föra en konsekvent politik som ger förutsättningar för turism- och besöksnäringen att ytterligare utvecklas vidare.

Herr talman! Hans Rothenberg pratar om småföretag i turistnäringen som en viktig framtidsbransch för Sverige. Jag kan hålla med. Hans Rothenberg pratar också om svek från den tidigare regeringen. Det är då intressant att titta på hur alliansen har hanterat småföretagen i sin första budget. Man kan konstatera att de åtgärder som man stolt proklamerade när det gällde småföretagen har uteblivit helt och hållet. Man börjar mandatperioden med att ta bort den nuvarande nedsättningen av arbetsgivaravgifterna som är generell och framför allt gynnar små företag som är hårt konkurrensutsatta, i stället tar man helt bort arbetsgivaravgifterna för ett fåtal branscher som inte alls är konkurrensutsatta i samma utsträckning. Man slopar också den nedsättning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes i och med systemet med medfinansiering av sjukpenningen som också har gynnat de allra flesta företag med lägre kostnader för anställningar. Dessutom har vi i Miljöpartiet under den förra mandatperioden genomfört en viktig reform för att hjälpa de minsta företagen att utvecklas när vi tog bort arbetsgivaravgiften för den ensamföretagare som anställer en första person i företaget. Min fråga är: När kommer de åtgärder som alliansen har utlovat för småföretagen? Varför ser vi bara neddragningar?

Herr talman! När det gäller svek kan vi tala om det svek som gäller en av statens viktigaste uppgifter, nämligen att upprätthålla lag och ordning. Under lång tid har man inte tillfört resurser för att följa upp vare sig ekonomisk brottslighet eller annan kriminalitet. Det är ett svek. Det var det jag avsåg i sammanhanget. Man brukar tala om 100 dagar. Vi har inte nått dit ännu i regeringsmakten. Vi ser fram emot att ha fyra gånger 365 dagar att framöver göra något åt utvecklingen för små företag. På den punkten håller jag med Per Bolund. Det är i de små företagen och i de mellanstora företagen som morgondagens tillväxt ligger. Det är framför allt inom tjänstesektorn. Här krävs det, vilket jag just har anfört, ett antal insatser, och det kräver samspel med näringarna.

Herr talman! Den nya regeringen har trots allt kommit med en budget, och där ser man tydligt vilka prioriteringar som gäller. Om man hade velat hade man kunnat satsa krutet och ansträngningarna på att underlätta för småföretagen. Men i stället har man satsat det mesta på att genomföra en gigantisk skattesänkning som gynnar framför allt dem med höga inkomster och inte gynnar den som kämpar för att få luft under vingarna i sitt nystartade företag. Det är därför som jag är lite förvånad över prioriteringarna i alliansens politik. I valrörelsen talade man ju så väldigt mycket om småföretagens situation och hur mycket som man skulle underlätta för dem. Men när man sedan kommer ned till praktisk politik i budgeten så har man faktiskt vänt småföretagen ryggen. Jag måste säga att jag är förvånad över det och över prioriteringen att man i stället gynnar skattesänkningar för dem som har höga inkomster.

Herr talman! Det kan väl knappast undgå någon att skattesänkningar är någonting som kommer alla inkomsttagare till del. Och detta gäller inte minst dem som tidigare faktiskt inte har haft förmånen att få särskilt många skattesänkningar, det vill säga låg- och medelinkomsttagare. Det som jag ville ta fasta på i mitt anförande var framför allt besöksnäringen. Den nya regeringen har i sin framlagda budget föreslagit 10 miljoner kronor mer i anslag för marknadsföring i fråga om satsningar på Sverige utomlands. Det är en höjning med 10 %. Vi kan, som sagt var, tala hur mycket som helst om siffror. Men detta är väl efter knappt två månader en väl så tydlig signal om att besöks- och servicenäringarna har denna regering som en vän.

Herr talman! Jag konstaterar med glädje att Hans Rothenberg tar upp besöksnäringens framtid. Det finns alltså stora möjligheter för Sverige att etablera sig mera inom turist- och besöksnäringen. Men jag saknar en del i anförandet. Jag tänker då på turism för funktionshindrade. Vi har väldigt många funktionshindrade både inom Sverige och utanför Sverige som gärna skulle vilja besöka de många attraktioner som vi har i vårt land. Och jag undrar vad Hans Rothenberg vill göra för att öka tillgängligheten till våra besöksmål i Sverige?

Herr talman! Det är ett mycket förnuftigt påpekande av Lars-Ivar Ericson. Vi kan konstatera att det av Västra Götalandsregionen helägda bolaget Västsvenska Turistrådet under den gångna mandatperioden har satsat kraftfullt på att öka tillgängligheten och göra tillgänglighetsprogram framför allt för funktionshindrade. Detta tycker jag är ett initiativ som mycket väl kan sprida sig till övriga delar av landets regioner. Tillgängligheten ska inte på något sätt behöva vara ett hinder, även om man är funktionshindrad, för att kunna ta del av de upplevelser som alla andra har möjlighet att ta del av. Detta är en mycket bra idé. Vi har fyra år på oss att jobba med det.

Herr talman! Det är bra att det finns goda exempel också i Sverige. Jag brukar i dessa sammanhang hänvisa till Danmark där man har 1 600 licensierade besöksmål som är tillgängliga för funktionshindrade. I Sverige har vi bara ett par hundra. Här finns alltså väldigt mycket att göra.

Herr talman! Hans Rothenberg vädjar om mer än 100 dagar för att få genomföra någonting som är positivt för landets småföretag. Men regeringen behövde inte mer än tio dagar för att ordentligt drämma till småföretagen. Vi har i tidigare replikskiften hört om ett fullständigt avskaffande av det forsknings- och utvecklingsanslag som är direkt riktat till småföretag. När det gäller servicesektorn vill jag också lyfta fram den kraftiga höjningen av arbetsgivaravgiften som regeringen föreslår ska införas från årsskiftet. När den är genomförd kommer den att innebära en höjning på närmare 40 000 kr per år. Ett litet företag i servicenäringen med två anställda får ett rejält hårt slag i och med detta. Sedan talar Moderaterna om att man satsar på Sverigebilden utomlands och hänvisar till 10 miljoner kronor i extra satsning men nämner inte att man minskar anslaget för export- och investeringsfrämjande med 170 miljoner kronor i budgeten. Vad är förklaringen till detta?

Herr talman! Det finns, som sagt var, mycket att göra. Det kommer nog att hända betydligt mer under de första 100 dagarna. Om man ser tillbaka på vad den gamla vänsterkartellen åstadkom med sina gemensamma insatser under tolv år, så får vi nog säga att det är ett steg framåt bara att föra upp dessa frågor på dagordningen. Om man tycker att 10 miljoner kronor inte är någonting att hänga i julgranen så vill jag fråga varför den tidigare regeringen i så fall inte var beredd att satsa mer pengar på detta. Tycker Thomas Östros att det är bra att regeringen satsar pengar på att marknadsföra Sverigebilden utomlands, eller tycker Thomas Östros att detta spelar långt mindre roll?

Herr talman! Det finns, som sagt var, mycket att göra. Det kommer nog att hända betydligt mer under de första 100 dagarna. Om man ser tillbaka på vad den gamla vänsterkartellen åstadkom med sina gemensamma insatser under tolv år, så får vi nog säga att det är ett steg framåt bara att föra upp dessa frågor på dagordningen. Om man tycker att 10 miljoner kronor inte är någonting att hänga i julgranen så vill jag fråga varför den tidigare regeringen i så fall inte var beredd att satsa mer pengar på detta. Tycker Thomas Östros att det är bra att regeringen satsar pengar på att marknadsföra Sverigebilden utomlands, eller tycker Thomas Östros att detta spelar långt mindre roll?

Herr talman! Hans Rothenberg, läs Socialdemokraternas ekonomisk-politiska motion! Vi vill satsa 170 miljoner kronor mer än regeringen på främjande av Sverigebilden utomlands. Vi står fast vid en sänkning av arbetsgivaravgifterna som är så betydelsefull för de minsta företagen. En höjning på upp till 40 000 kr per år för ett litet företag i turistnäringen innebär att man måste komma upp i en omsättning på 700 000 kr mer för att kompensera sig för den skattehöjning som regeringen föreslår. Och vi vill fördubbla, inte ta bort, anslaget till forskning och utveckling för de minsta företagen. Alliansen marknadsförde sig som småföretagarvänlig. Men efter tio dagar lägger man fram en budget som kraftigt slår mot småföretagen. Och jag noterar att Hans Rothenberg inte i någon av sina repliker denna morgon har gått till försvar för dessa åtgärder. Låt mig då bli mycket konkret. Varför är det så viktigt att från årsskiftet kraftigt höja arbetsgivaravgifterna för småföretagen?

Herr talman! Det är alldeles utomordentligt bra att Socialdemokraterna i dag är beredda att satsa resurser på denna näring. Det är bra att man inser detta. Jag ska givetvis läsa denna motion från Socialdemokraterna när den kommer i min hand. Man kan också fråga sig: Varför är det nu dags, när man är i opposition, att tala vitt och brett och ta fram jultomtens säck och dela ut pengar och göra satsningar? Det kan förhoppningsvis vara en bra genomlysning av sin egen politik att under några år vara i opposition och faktiskt kunna inse att det finns luckor i det som man åstadkom under de tolv år som man hade makten.

Herr talman! Först vill jag uttrycka min besvikelse över att ansvarigt statsråd inte finner det angeläget att ta del av riksdagens debatt och diskussion om ett så viktigt område som näringspolitiken. Arbete och tillväxt på en trygg arbetsmarknad är ju förutsättningen för vår välfärd. Det är uppenbart att den politik som högeralliansen nu presenterar leder till större klyftor i Sverige. De arbetslösa får sämre a-kassa, det blir svårare för arbetslösa att studera, och denna politik försvårar särskilt för unga och för kvinnor. Arbetsmarknadsåtgärderna skärs ned kraftigt, vilket kommer att innebära sämre anställningsbarhet för de arbetslösa. I småföretagarbarometern som presenteras i dag kan vi se att flera branscher, däribland byggbranschen, aviserar svårigheter att få tag i rätt arbetskraft. Det är något som på kort sikt och relativt enkelt kan åtgärdas genom arbetsmarknadsutbildning. Och just på detta område gör alliansen stora nedskärningar. Det är inte bara en djupt orättvis politik som förs. Värre är att den bara leder bakåt. Egentligen är jag inte förvånad. Jag är bara väldigt arg. Och som socialdemokrat tar jag avstånd från denna politik. Vad jag däremot blir förvånad över när jag har läst högeralliansens budget och hört det som har nämnts här i dag är att det inte bara missgynnar småföretag utan att det rentav motarbetar småföretagandet i landet. Det står i motsats till retoriken under valrörelsen. Det innebär höjda arbetsgivaravgifter och att det populära forskningsprogrammet försvinner genom slarv. Och satsningen på exportfrämjande, som jag vill tala mest om, halveras på några år. Hur tänker alliansen egentligen? Vi lever i en värld där alltfler länder i vår nära omgivning utvecklas till moderna demokratier. Tillväxten i Europa förväntas vara fortsatt hög, och därmed ökar efterfrågan. Det är ett gyllene tillfälle för våra småföretag att finna nya marknader och nya kunder såväl på nära håll som längre bort i de snabbväxande ekonomierna. Men detta ger sig inte av sig självt. Det insåg den förra socialdemokratiska regeringen och ökade resurserna till exportfrämjande åtgärder. Regionala exportrådgivare som handfast kunde ge kunskap, tips och råd till småföretagen inrättades i varje län. Detta har gett resultat trots den korta tid som verksamheten har varit i gång. I Värmland, som jag kommer från, har småföretag inom flera branscher nått nya marknader. Det handlar om tjänsteexport, om besöksnäringen och om miljöteknikområdet. I dagsläget räknar exportrådgivaren i Värmlands län med att av det tiotal företag som han har kontakt med just nu kommer de allra flesta att kunna nyanställa till följd av detta gemensamma arbete. Företagen i sin tur vittnar om att de aldrig hade sökt denna hjälp om det inte hade varit en för företaget kostnadsfri rådgivning. Löfbergs Lila i Karlstad har tack vare exportfrämjandet nått nya marknader på andra sidan Östersjön, och detta har gett företaget stora utvecklingsmöjligheter. Vi socialdemokrater vill se fler småföretag, men vi vill också se växande småföretag och inom alla branscher. För oss räcker det inte med att företag som tillhandahåller hushållsnära tjänster ökar sin omsättning. Nej, vi socialdemokrater har i vår motion en fortsatt satsning på exportfrämjandet. Vi vill stärka den regionala exportrådgivningen både genom ökade medel och genom utbyggnad. Alla företag ska ha tillgång till exportrådgivning. Exportfinansieringssystemet ska utvecklas, tjänsteexporten ska underlättas, och särskilda insatser ska göras på snabbväxande marknader. Inte minst föreslår vi en särskild satsning på miljöteknikområdet för att främja export av dess varor och tjänster. Min fråga till alliansen måste bli: Ska vi tvätta varandras golv och snyta varandras ungar här hemma i Sverige, eller ska vi ta vara på möjligheten i en globaliserad värld för fler jobb, för en bra tillväxt och för en bättre miljö?

Herr talman! Svaret på Berit Högmans sista fråga är nej. Vi ska inte satsa på enkla och billiga jobb i Sverige. Vi ska satsa på att Sverige ska bli ett av de mest framgångsrika länderna i världen på att ta vara på de möjligheter globaliseringen innebär. Det var just därför som det svenska folket röstade bort Socialdemokraterna och valde en alliansregering. Den som lyssnar på denna debatt måste bli väldigt förvånad när Socialdemokraterna nu står upp för småföretagarna efter så många år då man har missbrukat småföretagarpolitiken och gjort Sverige till det land i Europa som är sämst på att omvandla tillväxt till jobb. Man har gjort Sverige till ett land där det råder en otroligt stor orättvisa just för att så många människor fastnar i arbetslöshet och utanförskap. Så står ni här och säger att borgerligheten borde ha löst allting på tio dagar! Vi behöver göra mer för att stärka småföretagandet. Men titta i vår budget: Ändra 3:12-reglerna, ta bort medfinansieringen, sänk arbetsgivaravgiften. Det har vi redan gjort och vi kommer att göra mycket mer. Men jag tror att väldigt få människor tror att Socialdemokraterna är bättre på småföretagarpolitik än alliansen.

Herr talman! Svaret på Berit Högmans sista fråga är nej. Vi ska inte satsa på enkla och billiga jobb i Sverige. Vi ska satsa på att Sverige ska bli ett av de mest framgångsrika länderna i världen på att ta vara på de möjligheter globaliseringen innebär. Det var just därför som det svenska folket röstade bort Socialdemokraterna och valde en alliansregering. Den som lyssnar på denna debatt måste bli väldigt förvånad när Socialdemokraterna nu står upp för småföretagarna efter så många år då man har missbrukat småföretagarpolitiken och gjort Sverige till det land i Europa som är sämst på att omvandla tillväxt till jobb. Man har gjort Sverige till ett land där det råder en otroligt stor orättvisa just för att så många människor fastnar i arbetslöshet och utanförskap. Så står ni här och säger att borgerligheten borde ha löst allting på tio dagar! Vi behöver göra mer för att stärka småföretagandet. Men titta i vår budget: Ändra 3:12-reglerna, ta bort medfinansieringen, sänk arbetsgivaravgiften. Det har vi redan gjort och vi kommer att göra mycket mer. Men jag tror att väldigt få människor tror att Socialdemokraterna är bättre på småföretagarpolitik än alliansen.

Herr talman! Men sanningen är ju att ni i praktiken har höjt arbetsgivaravgifterna. Ni har tagit bort arbetsgivaravgiftssänkningar. Ni avser att sänka arbetsgivaravgifter för några, men för det krävs ett godkännande av EU. Det kommer att ta betydligt längre tid än vad företagarna anser sig ha råd att vänta. Inget av de förslag som jag berättade om var okänt innan valet, därtill kommer exempelvis det som Hans Rothenberg nämnde, 10 miljoner till besöksnäringen. Vi hade också förslag om ett branschprogram för besöksnäringens utveckling och ökade anslag till branschprogrammen. Ni säger att branschprogrammen är bra men att det får räcka som det är. Fine , säger jag. Är branschprogrammen bra, satsa då också på ett branschprogram för tjänstenäringen och särskilt för besöksnäringen, för det behövs.

Herr talman! Det gick en lättnadens suck genom Sverige och framför allt genom Småföretagar-Sverige när landet fick en ny regering. Man var trött på en socialdemokrati som hade försökt låtsas vara småföretagarvänlig men som i själva verket inte klarade av det för att man plottrade bort allting. Nu får vi en politik som sätter småföretagaren i centrum, som ger fler människor chans att starta företag. Vi satsar på kvinnors företagande, vilket Socialdemokraterna har missbrukat tidigare. Nu får vi en politik som gör att fler människor verkligen får jobb. Fler människor går från bidrag till jobb och färre människor fastnar i utanförskap. Jag tror att det är just det Sverige behöver om vi ska anpassa landet till att klara de globala utmaningarna. Socialdemokraterna har under tolv år visat, ibland tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet, att man inte är det parti som kan lösa Sveriges problem när det gäller småföretagarvillkor. Vi är i själva verket hittills sämst i Europa på att omvandla hög tillväxt till jobb, och det beror på att vi har haft en alldeles för dålig småföretagarpolitik. Vi har haft ett bra klimat för de stora jättarna, de som konkurrerar på globala marknader, men vi har haft ett dåligt klimat för de småföretagare som skapar de nya jobben.

Herr talman! Varför, Christer Nylander, går ni då inte från ord till handling? Fortfarande är er politik bara ord. Det som har blivit handling går i rakt motsatt riktning. Det blir inga förbättringar för småföretagen med den politik som ni nu redovisar i ert budgetförslag. De traditionella könsmönstren bibehålls. I valrörelsen sade alliansens företrädare ofta att det är den sammantagna politiken som räknas. Den sammantagna politiken slår stenhårt mot kvinnor och ungdomar. Det handlar om a-kassesystemet, om försämrade skyddsnät och om försvåringar för dem som ta sig in i dem, om sämre utbildningssystem och om färre platser på universitet och komvux. Allt detta slår mot de grupper ni säger att ni vill förbättra för. Det är en stor klyfta mellan ord och handling i alliansens politik.

Herr talman! Berit Högman, det var intressant att höra hur snabbt du gick från kvinnors arbetsmarknad till byggnadsarbetares. Det var just den politik som Berit Högman och Socialdemokraterna representerar som skapade den stora arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor. Nu lägger alliansen fram olika förslag som kommer att gynna ungdomars inträde på arbetsmarknaden och också skapa en större mångfald av möjligheter för kvinnor att ge sig in på företagsmarknaden. Alliansen och Moderaterna ser inte olika på arbeten. Vi anser att arbeten är lika värdefulla oavsett typ. Det anser inte Berit Högman.

Herr talman! Kvinnors arbetsmarknad behöver inte alltid vara vården och omsorgen. Genom er syn på hur man utvecklar kvinnligt företagande konserverar ni synen på att kvinnor alltid ska befinna sig i vården. Forskningsprogrammet Forska och väx kunde leda till att bland andra fler kvinnliga ingenjörer också nådde utveckling i arbete. Ni tar bort möjligheten med akademikertraineer, som ger nyutexaminerade akademiker en chans att visa vad de kan på arbetsmarknaden. På punkt efter punkt är det fortfarande en väldigt stor skillnad mellan ord och handling hos alliansen.

Herr talman! Nu går Berit Högman och Socialdemokraterna i sin egen fälla igen. Varför ska man gynna utveckling av egna företag inom vårdsektorn, som är en kvinnlig sektor? Vård och service är ju den allra viktigaste sektorn i en humanitär stat. Därför måste den, enligt Berit Högman och Socialdemokraterna, vara offentligt styrd. För oss i alliansen och Moderaterna är det fullständigt självklart att detta ska vara en öppen sektor där de som vill, antingen de är män eller kvinnor, ska kunna skapa företag. Vi ställer inte upp på den nedvärdering av vissa typer av jobb som har varit Socialdemokraternas signum.

Herr talman! Jag kommer från ett landsting som under fyra år har varit borgerligt styrt. Nu är det rött igen. Där skedde en jättestor privatiseringsvåg. Det ledde inte till en enda ny kvinnlig företagare. Det ledde inte till ett enda mindre vårdföretag. Det ledde inte till en enda bättre löneökning för kvinnorna i det stora privata vårdbolaget än för kvinnorna som var kvar i landstinget. Det är återigen så att orden måste följas av handling. Det är då som människor ser om politiken leder till något. Er politik leder inte framåt. Den leder bara bakåt.

Herr talman! Varför har jag valt att tala om hästar? Vi kan tydligt se att intresset för hästen ökar hela tiden. I söndagens Svenska Dagbladet kunde man läsa följande i en artikel med överskriften "Ryktbar sport som livsstil". Jag läser citerar ingressen: "Glöm yoga, balansbollar och powerwalking - den hetaste livsstilssporten just nu är ridning." Det är i högsta grad en fantastisk och i alla bemärkelser enastående resa som hästen, mänsklighetens viktigaste bundsförvant genom årtusenden, har gjort. Den har tjänat oss i krig såväl som i fred. Den sprängde fram över världens slagfält. Den drog våra vagnar. Den bar oss över stock och sten. I Skånes tunga leråkrar krävdes ett tolvspann för att plöja. För bara en mansålder sedan såg det ut som att hästen hade spelat ut sin roll som människans nyttigaste husdjur. Traktorer, bilar och stridsvagnar tog över hästens uppgifter, och populationen dalade. Men hästen i Sverige har i dag en betydelse i samhället som är vida större än vad människor tror. Jag är ganska säker på att väldigt få ens har en aning. Vet ni hur stor en fotbollsplan är? Det krävs 600 000 fotbollsplaner, eller halva Skånes åkermark, för att producera foder för Sveriges 300 000 hästar. Hästnäringen omsätter drygt 20 miljarder kronor årligen, varav hälften utgörs av spel på trav och galopp. Näringen genererar betald sysselsättning som motsvarar 10 000 heltidstjänster. Då har jag inte räknat med spridningseffekter och inte heller insatserna från alla tusentals volontärer. Det är siffror som talar för sig själva. Det är en näring som stadigt växer och som får allt större betydelse för svensk samhällsekonomi. Är då inte allt frid och fröjd? Nej. Att ridning är Sveriges största handikappidrott, att ridning är den näst största idrotten över huvud taget, och självklart den största kvinnoidrotten, hinner jag knappt ens nämna. Men jag ska peka ut några områden där det måste ske förändringar. Karakteristiskt för hästnäringen är att de allra flesta företagen är mycket små och drivs av bara en eller möjligtvis två personer. Lönsamheten är ofta dålig, och gränsdragningar mellan vad som betraktas som hobbyverksamhet och vad som är näringsverksamhet upplevs som oklar. Att vara momspliktig kan ha stor betydelse. Vi vet också att det ibland förekommer att företag i branschen inte följer gällande regler på arbetsmarknads- och skatteområdet. Låt oss inte hymla med det. För att komma till rätta med det krävs förutom viljan, och den vet jag finns, även utbildning och information. Men staten kan och ska också bidra med att förenkla och förtydliga regelverket. Inte minst inom den viktiga upplevelseindustrin, där många hästföretag är verksamma, finns det en djungel av regler och bestämmelser som ofta utgör ett direkt hinder för att vilja utveckla det lilla företaget och nyanställa. Ett annat område som vållar problem är hästens påverkan på miljön. Den är både positiv och negativ. Samtidigt som hästen i allra högsta grad hjälper till att hålla landskapet öppet utgör gödselhanteringen ett problem för många. Det gäller särskilt för dem som inte har sin verksamhet knuten till ett lantbruk. Även här bör regelverket ses över och information och praktiska råd utvecklas. Det är inte möjligt att tala om hästar utan att komma in på djurskyddet. Hästnäringens egna organisationer spelar en stor roll när det gäller upplysning, information och utbildning. Det är inte minst viktigt eftersom många nya hästägare är oerfarna och har ingen eller mycket liten erfarenhet av hästhållning. Antalet hästar som inackorderas, särskilt i storstadsregionerna, ökar ständigt. Alla djurskyddsregler som införs uppfattas inte av hästägarna som motiverade. Det är viktigt att det finns en balans mellan å ena sidan djurskyddet och å andra sidan näringens möjligheter att utvecklas och växa. Återigen behövs enkla och tydliga regelverk. Det finns inga hästägare som inte vill att deras hästar ska må bra och att deras miljö är anpassad på ett ändamålsenligt sätt. Att äga och ta hand om ett djur är förknippat med stort ansvar och djupt liggande känslor. Men när hästen till slut måste avlivas uppstår stora praktiska problem. Vem ska göra det? Vem ska frakta bort kroppen, och vart? Med 300 000 hästar i landet kan ni säkert föreställa er hur stort det problemet är och att det måste lösas. Hästen och all verksamheten runt den är ett bra exempel på vad vi moderater och alliansen gick till val på: entreprenörsanda, nyföretagande, nyanställningar och högre sysselsättning. (Applåder)

Herr talman! Jag tänker inte tävla med Göran Montan om kunskaper när det gäller hästsport och hästar. Där tror jag att dina kunskaper vida överstiger mina. Jag tänker knyta an till några delar som du tog upp i ditt anförande. Det handlar om hästsporten för småföretagarna. Där delar vi mycket ambitionen att man måste underlätta för småföretagarna. Det är också därför med förvåning som vi har sett att i alliansens första budget föreslår man försämringar för småföretagarna i stället för förbättringar. Det vill jag gärna ha en kommentar om. Du var också inne på frågan om regelförenklingar. Där har vi från Miljöpartiet väldigt mycket en gemensam agenda med de borgerliga partierna. Reglerna i dag kostar väldigt mycket pengar för svenska företag och väldigt mycket arbete som ofta är i onödan. Det finns en beräkning som visar att ett mindre företag kan lägga ned ungefär 30 000 kr per anställd och år på att följa alla regler och lagar när det gäller skatt och administration. Svenskt näringsliv betalar totalt ungefär 50 miljarder kronor per år. Där kan alliansen räkna med Miljöpartiets stöd när det gäller att minska regelbördan för företag. Men frågan är där varför det inte kom några förslag om regelförenklingar i den första budgeten. Det fanns möjligheter att lägga fram förslag redan nu, men vi såg inga sådana.

Herr talman! Det gläder mig att vi kan räkna med Miljöpartiets stöd för att förenkla regler för småföretag. Det är en belastning. Det vet vi alla. Det går åt oerhört mycket tid, och det går också åt väldigt mycket pengar. Det är också så att många av de mindre företagen drivs av en vilja att genomföra det kall som de har, om jag kan kalla det så. De har ofta inte heller kunskapen i den regeldjungel som finns. Det är mycket bra att det stödet finns. Vi kommer att komma med förslag inom området. Budgeten lades fram, som du vet, i all hast. Man får ha förståelse för att inte varje detalj kom med.

Herr talman! Miljöpartiet och alliansen har tidigare kämpat tillsammans för regelförenklingar. För tre år sedan lade fem partier fram en gemensam reservation i näringsutskottet om regelförenklingar. Där slog man fast en gemensam syn på många avgörande frågor när det gäller regelförenklingar. Miljöpartiet har ett stort engagemang. Förutom att stödja de förslag som kommer från alliansen har vi också anslutit oss till det mål som alliansen har satt upp om att minska regelbördan med 25 % under mandatperioden. Vi välkomnar att regeringen nu för fram det. Men vi kommer också att aktivt följa och granska den nya regeringens arbete. Vi kommer också att kritisera regeringen hårt om den inte lyckas leva upp till de löften den gett när det gäller hastighet och omfattning. Det är ytterligare en sak vi kan lova. Vi kommer att göra en hård granskning av regelförenklingsarbetet framöver.

Herr talman! Det ser vi fram emot. Jag är övertygad om att Miljöpartiet inte kommer att ha särskilt många tillfällen att angripa oss på det området. Här har vi en hög ambitionsnivå. Vi kommer naturligtvis att lägga fram förslag som baserar sig på den reservation som Per Bolund talade om. Det är oerhört viktigt; jag säger det en gång till. Vi pratar kanske i allmänhet om regler för företagen, men det finns ju så många andra regler också, som jag antydde i mitt anförande här. Jag kan ju inte spänna över allting. Men det finns oerhört många instanser på djurskyddsområden som ska tillfrågas. Det är nästan ogenomträngligt för det lilla företaget, kanske framför allt just för dem som har med djur och natur att göra. Där är det så många olika myndigheter som sätter upp regler. Även om ambitionen finns så finns kanske inte alltid kunskapen.

Herr talman! Miljöpartiet har en syn på det svenska jordbruket som på sätt och vis sammanfaller med vår syn på både fiske och flera andra områden. Vi ser vinster, fördelar och flexibilitet i det decentraliserade och många gånger småskaliga - de mindre brukningsenheterna. Jordbruksnäringen i dag har att möta en allt större internationell konkurrens. Redan i dag importeras en stor del av de livsmedel som konsumeras inom Sverige, främst från andra länder inom EU men även från långväga trakter som Brasilien och Nya Zeeland. I ett rättviseperspektiv finns det dock stora problem med dagens globala livsmedelshandel. Det handlar dels om att handelsregler missgynnar odlare i utvecklingsländer, dels om andra problem på marknaden, som att företagskoncentrationen ökar snabbt i förädlings- och försäljningsleden. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv med stora behov av en övergång till kretsloppssamhället och minskade transporter finns det också skäl att betrakta handeln med livsmedel som annorlunda än handeln med andra varor. I dagens handel tappas olika kvalitetsaspekter bort, till exempel krav på djuretisk produktion och miljökvalitetsmål. Miljöpartiet anser att den basala livsmedelsförsörjningen ska betraktas i ett regionalt, inte globalt, perspektiv. Inom såväl livsmedelsindustrin som detaljhandeln har det under senare tid skett en avsevärd koncentration både i Sverige och globalt. Samtidigt har det blivit fokus på låga priser. Det här kan leda till en minskad välfärd för konsumenterna samtidigt som små producenter ställs utanför leverantörskedjorna. Den privata oligopolsituation som råder inom livsmedelshandeln och förädlingen, såväl nationellt som globalt, missgynnar en decentraliserad lantbruksnäring. Svensk jordbrukspolitik bör vara utformad med nyttan av de areella näringarna i centrum. Lantbruket är till skillnad från många andra näringar inte flyttbart, utan i mycket stor utsträckning hänvisat till naturgivna och platsbundna effekter som klimat och jordmån. I många regioner är lantbruket också en mycket viktig motor i det lokala näringslivet. Det finns många positiva effekter av att ha ett svenskt jordbruk som är bärkraftigt. Jordbruket är en mångfasetterad näring som har både positiv och negativ påverkan på miljön. Utan jordbruksnäringen kommer vi inte att ha några möjligheter att uppnå miljökvalitetsmålen. Mycket görs och mycket har gjorts för att minska näringsläckaget från den svenska åkermarken. Läckaget har minskat. Mellan 1985 och 2000 minskade kväveläckaget från jordbruksmarken med 25 %. Trots detta står jordbruket för ca 50 % av de vattenburna antropogena utsläppen av kväve. Miljömålsrådet anser att det kommer att bli svårt att nå miljökvalitetsmålen om ingen övergödning. Man pekar på vikten av livsstilsförändringar, till exempel minskad köttkonsumtion, som verktyg för minskad näringsbelastning. Det är också viktigt med odlingssystem och åtgärder som minskar kvävebelastningen till bland annat Östersjön. I det sammanhanget finns det ingen rim och reson i att gynna möjligheten att köpa och sprida handelsgödsel på jordbruksmark när det inte råder brist på näringsämnen i samhället. Problemet är i så fall att näringsämnena inte finns där behoven finns. I det här resonemanget kommer decentraliseringen och de mindre enheterna in samt en balanserad fördelning av jordbrukets djurhållning. Miljöpartiets utgångspunkt är att verka för rättvisa både globalt och mellan generationer. Vi påstår att man ska utgå från det som är ekologiskt långsiktigt hållbart. Den inställningen ska genomsyra vårt samhälle, och vi vill då gynna ekologisk odling som tar ett långsiktigt ansvar. Det gäller också att se att vi har begränsade resurser även i havet och att ta hoten på allvar om att vissa bestånd, bland annat torsken i östra Östersjön, befinner sig i kris. Jag känner oro och undrar vad den nya regeringen har för långsiktiga och hållbara planer för att inte överutnyttja och övergöda hav och land.

Herr talman! Vi hörde här alldeles nyss att det inte fanns någon anledning att sänka handelsgödselavgifterna eftersom det fanns problem i Östersjön. Om nu världen vore så enkel att den direkta kopplingen fanns kunde jag naturligtvis också hålla med. Men nu handlar det om att handelsgödsel inte används mer än absolut nödvändigt av det svenska lantbruket. Det finns inget annat område, påstår jag, inom unionen som är så genomreglerat tillsammans som just jordbruksproduktionen och jordbruksförutsättningarna. Min fråga är: Är det eftersträvansvärt från Miljöpartiets sida att de svenska lantbrukarna har samma konkurrensmöjligheter som sina konkurrenter eller bröder runtom i övriga Europa?

Herr talman! Vi tycker att det svenska jordbruket ska konkurrera med sin kvalitet. Det ekologiska jordbruket är någonting som vi i Sverige har alla möjligheter att utveckla. Därför ser vi det som första prioritet. När vi har ett övergödningsproblem och ett överskott av näringsämnen i vårt samhälle gäller det att få in det i kretsloppet. Det är där vi vill ha in den ekologiska produktionen som en drivkraft.

Herr talman! Menar Tina Ehn att det svenska jordbruket egentligen skulle förbjudas generellt att använda handelsgödsel? Den här avgiften är ju inte avgörande för exempelvis Östersjöns hälsotillstånd. Det måste i så fall bli slutsatsen. Vi i alliansen hävdar att vi ska ha en konkurrensneutralitet som ger förutsättningar för det svenska lantbruket och dess livsmedelsprodukter att på samma villkor som övriga kunna konkurrera runtom i Europa.

Herr talman! Jag tycker att vi ska vara föregångare i Sverige och se till att ekologiskt jordbruk blir något stort i vårt land. Jag tänker inte stå här och förbjuda handelsgödsel i Sverige, men jag känner att vi måste satsa på det som är hållbart, och det är den ekologiska utvecklingen av jordbruket.

Herr talman! Sverige, vårt land, har oerhört goda förutsättningar och bra utgångspunkter för att kunna driva alla typer av näringsverksamhet. Vi har utomordentligt bra råvaror. Vi har skog som producerar mängder av kubikmeter per år, men vi hävdar från moderat håll att produktionen kan öka med uppemot 40 %. Vi har malmtillgångar som är unika i världen när det gäller kvalitet och som skapar en trygghet när det gäller försörjning av råvaror. Där ser vi nu LKAB investera mångmiljardbelopp. Vi har tillgång till förnybar energi i form av vatten och skog, och vi har inom de areella näringarna en begynnande energiproduktion som bara är i sin linda. Förutsättningarna är utomordentligt goda. Det är svårt att uttala sig om hur många procent vi kan öka de här grundförutsättningarna med, men det är alldeles tydligt att ökningar är möjliga. Vi har en omvärld. Vi är medlemmar i EU som skapar möjlighet att handla mellan länder på ett enklare sätt. Vi är också framgångsrika på många områden när det gäller den globaliserade handeln och så vidare. Men trots detta, herr talman, är det över en miljon människor som inte är med i den dagliga verksamheten och där bidrar med eget arbete fullt ut eller så mycket som man skulle önska. Det är här politiken kommer in. Politik gör skillnad. Vi har nu sett hur tidigare regering har backat in i framtiden. Man har saknat förutsättningar och möjligheter att genomdriva en politik som har skapat fler företag och ännu fler som kan försörja sig själva. Man har saknat visioner, och man har i huvudsak ägnat sig åt förvaltning. Det är här skillnaden kommer in med en ny regering som precis har satt i gång sitt arbete. Herr talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att man har medborgarna som utgångspunkt och inte, som jag har upplevt att den tidigare regeringen alltid har gjort, börjar utifrån systemen och regelverken. Man måste börja från människornas, medborgarnas, utgångspunkt. Det är där kraften att skapa hämtas. Om den dämpas av regelverk eller vad det vara månde har vi också en hämsko. Det handlar också väldigt mycket om attityder. Jag som kommer från Gnosjöregionen lever med detta väldigt tydligt. Det måste alltid löna sig att arbeta. Det handlar alltså om en attitydfråga, och det har alliansen lyft fram. Det är bra med företagande. Det är också väldigt viktigt att lyfta fram. Tidigare har det varit så att om du har vunnit en miljon lyfts du fram i pressen och medierna, men har du tjänat en miljon är du suspekt och misstänkliggjord därför att då har du nog inte gjort rätt för dig i alla ändar. Det handlar om förståelse för de förutsättningar som inte minst småföretagen har. Därför tycker jag att det är bra att alliansregeringen nu har förutskickat att man exempelvis kan tidigarelägga EU-utbetalningar till lantbrukarna så långt ekonomin tillåter det. Det har den tidigare regeringen totalt misslyckats med. Jag hävdar att småföretagandet är grunden för stora delar av den tillväxtökning som vi kan se fram emot, och då gäller det de riktigt små företagen. Det handlar om att skapa en trygghet, det handlar om att stärka äganderätten och det handlar också om att skatterätten måste se till att man kan få ett mål avgjort i tid i skattedomstolar. Det handlar om att få fasta spelregler som inte ska rycka fram och tillbaka beroende på vilken regering det är. Därför skulle jag vilja räcka ut en hand till socialdemokratin med flera för att i bästa samförstånd försöka skapa de bästa spelregler som går att skapa för att vi ska kunna lyckas ännu bättre i vårt land. Det handlar om konkurrensneutralitet. Vi var inne på det i ett replikskifte för en liten stund sedan. Vi måste se över allt som i dag är svårare i Sverige än i konkurrentländerna, och det är ganska många områden. Inte minst på tillsynssidan är det betydligt mer besvärligt i Sverige. Vi måste öppna möjligheten för tjänsteföretag på ett annat sätt, inte minst inom den offentliga sektorn. Det är en kvinnofråga i allra högsta grad. Det handlar om att de också ska kunna skapa sig en bättre löneutveckling än den offentlig sektor kan tillhandahålla. Det handlar också om att hela Sverige ska ges dessa förutsättningar. Det handlar om infrastruktursatsningar med mångmiljardbelopp för att inte minst landsbygden också ska ha en möjlighet att utvecklas på samma sätt. Herr talman! Jag vill avslutningsvis vädja till hela riksdagen att samlas kring en enad politik som skapar ännu bättre förutsättningar för vårt land. Resultaten är bra i dag, men de kan bli bättre.

Herr talman! Det är lite intressant att höra att Bengt-Anders Johansson tycker att vi har bra utgångspunkter i Sverige. Man kunde inte riktigt höra samma sak under valrörelsen. Jag tycker själv att Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Jag tycker att det är märkligt att man säger att man har förståelse för små företagare samtidigt som man höjer arbetsgivaravgifterna. Jag undrar vad det är för förståelse för de små företagarna när man vill höja arbetsgivaravgifterna. Du pratar om att du vill ha fasta spelregler och ett samförstånd kring dessa spelregler. Om du är beredd att vända hela ditt parti och även den borgerliga alliansen när det gäller arbetsmarknadens spelregler, som ni nu vill förändra, är vi nog beredda att hitta ett samförstånd. Men det krävs att du får hela den borgerliga alliansen att vända där. Min fråga är: Tänker du göra det?

Herr talman! Detta är de typiska angreppen från Socialdemokraterna. Det är alltså ett micklande och macklande med avgifter hit och avgifter dit. Just nu är det arbetsgivaravgiften som är allena saliggörande. Det är den som allt kretsar kring. Låt mig påminna om det är över en miljon människor som står utanför. Alliansregeringens huvudmål har varit, och är, att se till att så många som möjligt kommer i arbete. Man har inte lyckats att hålla budgeten fullt ut av det skälet att det är viktigare att se till att människor får mer pengar över i plånboken än tidigare. Sedan beklagar jag Eva-Lena Jansson inställning i frågan: Visst kan vi vara överens om ni vänder. Jag är alldeles övertygad om att vi inte når någon gemensam överenskommelse om ni har den utgångspunkten, Eva-Lena Jansson.

Herr talman! Du har inte riktigt förstått att det påverkar de små företagen om man höjer arbetsgivaravgifterna, Bengt-Anders Johansson. Jag har uppfattat att det var en av de saker som ni sade att ni skulle sänka. Då är det klart att vi måste ställa frågan: Ljög ni före valet? Var budskapet att ni sade en sak men inte menade det? Eller var det ett micklande och macklande, som du uttrycker det? Det är viktigt med fasta spelregler. Du pratar om att en miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Jag tycker att det är att fara med osanning. Väldigt många av dessa människor är de som Hans Rothenberg pratade om hade dåliga löner och dåliga arbetstider. Lösningen på det var att de skulle gå vidare till universitet och inte göra någonting åt de dåliga lönerna och den dåliga arbetsmarknaden. Det är klart att fasta spelregler är bra, men det ska också gynna Sveriges utveckling. Era förslag på spelregler som ni vill införa är inte bra.

Herr talman! Det gäller påståendet att den här siffran skulle vara osann. Jag trodde att vi var överens om att den är fastlagd med den statistik vi har. Det är över en miljon människor som inte har så mycket arbete som man skulle vilja eller som på annat sätt inte finns med i den arbetsgemenskap som jag är alldeles övertygad om att de allra flesta söker.

Herr talman! I sitt anförande sträcker Bengt-Anders Johansson ut en hand till Socialdemokraterna med flera. Jag antar att Miljöpartiet med flera ingår i detta. Jag kopplar gärna på det. Det vore trevligt att kunna ta den utsträckta handen. Men då krävs det nog att regeringen presterar lite mer än vad den har gjort hittills, framför allt när det gäller småföretagen. Man börjar sin första budget för mandatperioden med att kraftigt höja arbetsgivaravgifterna för företag på ett sätt som dessutom drabbar småföretagen extra hårt. Då är det svårt att hitta ett samförstånd. Även Forska och väx är väldigt viktigt för småföretagen och för den långsiktiga utvecklingen i Sverige. Där vill jag fråga Bengt-Anders Johansson om han är beredd att ta den hand som jag sträckte ut i mitt anförande om att man ska anta det förslag som vi lägger i näringsutskottet i morgon där man lägger tillbaka 100 miljoner kronor till forskningsprogrammet Forska och väx. Om alliansen är beredd att göra det kan vi få ett enigt utskott som ser till att det här viktiga programmet finns kvar.

Herr talman! Jag tycker att Per Bolund har en intressant ingång i den här debatten, nämligen att det är viktigt att lyssna på varandras argument. Jag kan säga för egen del att jag noga ska studera det förslag som vi kommer att lägga fram i näringsutskottet. I den mån det känns som om det här är den absolut rätta vägen har jag inga problem med att försöka medverka till att vi i så fall ändrar budgeten i det avseendet. Nu är det kanske inte det som är helt avgörande för huruvida småföretagen kommer att lyckas eller inte, men det är en ack så viktig del. Låt oss se, Per Bolund! Jag tror att vi kanske kan hitta varandra i många frågor när det gäller just småföretagen, därför att det är en bortglömd grupp. Den tidigare regeringen har inte haft förmågan att klara den målsättningen.

Herr talman! Förslaget om Forska och väx är ju utsänt via mejl till alla utskottets ledamöter och ersättare, så det finns att läsa där. Jag hoppas att ni ansluter er till vårt förslag. När det gäller småföretagen hade ju vi också förhoppningen att man via regeringen skulle underlätta för svenska småföretag. Därför blev vi också djupt besvikna när vi nu ser att det i stället är försämringar som blir följden. Räknar man ihop alla de höjningar och neddragningar för småföretagen som har gjorts så landar vi på en summa av 7 miljarder kronor per år, och det är ju resurser som våra hårt arbetande småföretag verkligen behöver själva för att kunna utveckla sin verksamhet och också anställa personal. Jag hoppas att Bengt-Anders Johansson kan påverka sin regering och sin allians så att man i nästa budget faktiskt gynnar småföretagen i stället för att motverka dem.

Herr talman! Den här typen av förutskickade beräkningar, som nu presenteras, har jag lärt mig genom åren att man ska vara lite försiktig med. Verkligheten är inte alltid så enkel som man kan tro när man sitter i den politiska processen och ska besluta. Vi kommer nogsamt att följa utvecklingen av småföretagarnas möjlighet att etablera. Är det så att det här är till stort förfång för småföretagen så kommer vi givetvis att ta till oss det. Men låt den här budgeten nu komma i gång och börja arbeta. Vi ska ha klart för oss att stora delar av den, kanske upp till 90 %, bär den gamla regeringens signum eftersom man inte hinner ändra så hemskt mycket. Låt oss se nästa budget an och göra utvärderingar av det som nu kommer.

Herr talman! Forskning är ett område som är otroligt viktigt för småföretagande, inte minst det projekt som startat, Forska och väx, har betytt otroligt mycket. Särskilt, vet jag, i Gnosjöområdet har det inneburit stora framgångar. Framför allt ser man också att man genom detta kan anställa fler. Jag skulle vilja fråga Bengt-Anders Johansson: Varför tycker ni att det är så viktigt att skära ned anslaget till Forska och väx?

Herr talman! I budgetsammanhang gäller det att till syvende och sist få ihop en budget som håller rakt igenom. Då måste man göra prioriteringar. Detta var en sådan prioritering som gjorde att man inte orkar med detta just nu. Låt oss ändå vara ärliga när det gäller forskningspengar. De är oerhört viktiga - jag negligerar definitivt inte detta - men i det korta perspektivet är det ju inte forskarpengarna som är helt avgörande. Där har man ofta så pass lång framförhållning att möjligheterna att korrigera är ganska stora. Det är den erfarenhet man kan dra. Annars är vi fullständigt överens, jag och Karin Åström, om att betydelsen av forskningen inte kan framhållas nog.

Herr talman! Jag vill fortfarande säga detta: Programmet Forska och väx är i gång. Där bedriver man väldigt bra forskning, särskilt de väldigt små företagen. I Gnosjöområdet går det rejält bra med dessa forskningsinsatser. Strypningen av anslaget innebär att flera påbörjade projekt helt enkelt kommer att få avslutas så att säga mitt i. Jag vill fortfarande ställa frågan: Varför var det så viktigt för ett parti som dessutom hävdar att småföretagarna ska vara de som ger framgång i svenskt arbetsliv att strypa detta anslag?

Herr talman! Det var inte viktigt att strypa de här pengarna. Det viktiga i budgeten var att få fler människor i arbete. Det var det viktiga. För att uppnå det målet var man också tvungen att göra prioriteringar när det gäller pengar i budgeten. Det är alltså en av förklaringarna till detta. Men som jag har sagt tidigare: I den mån detta skulle visa sig vara helt avgörande så kommer alliansregeringen naturligtvis att utvärdera det. Sedan påstår jag att möjligheten att få fler att driva företag handlar väldigt mycket om attityder, möjlighet och känsla av att det här är okej att göra, och inte, som det har varit, lite halvsuspekt.

Herr talman! Vi har kunnat höra Bengt-Anders Johansson sträcka ut sin hand här i sina repliker och vilja hitta någon form av enighet i kammaren. Han säger också att politik gör skillnad, och visst är det så! 40 000 nya företag startades under föregående år, vilket är rekord på många sätt, och fortsättningen ser väldigt bra ut även under innevarande år. En av de frågor som är absolut avgörande för om företag ska växa och utvecklas är forskning och utveckling. Vi har hört flera talare tala om forskningsprogrammet Forska och väx, och även från Vänsterpartiet har vi lyft fram det här i vår budgetmotion och motionerat om det. Vi kommer att följa den frågan med största noggrannhet. I dag kunde vi också läsa i Dagens Nyheter om småföretagarnas stora problem med att få tag på kompetens och arbetskraft, och jag funderar över vad regeringen tänker göra för att lösa det kompetensbehov som i dag är ett stort bekymmer för många av Sveriges företag.

Herr talman! Det här med antalet nystartade företag kan ju för den oinvigde verka väldigt högt. Det kan vara så. Om man då sätter det i relation till att vi befinner oss i en högkonjunktur så är jag inte alls säker på att de siffrorna är speciellt anmärkningsvärt höga. Då kommer alltid den här omöjliga frågan: Hur många skulle det ha varit om vi hade haft andra regler? Låt oss inte hålla på och dividera om detta, men just det här med sifferexercis är väl inte det allra viktigaste, måhända. Jag är övertygad om att vi hade haft väsentligt många fler nystartade företag om vi hade ändrat politiken för småföretagarna för ett antal år tillbaka sedan. När det gäller arbetskraften och kompetens: Ja, om det är något som den förutvarande regeringen har havererat på så är det ju skol- och utbildningspolitiken, och det har ju lagt grunden till ett utanförskap för många hundra tusen människor. Där kommer det att bli en ändring.

Herr talman! Detta är ju faktiskt en akut situation i dag för väldigt många företag. En tredjedel av Sveriges småföretagare upplever i dag att de har behov av att anställa men inte kan göra det. Därför rimmar det väldigt illa när regeringen drar ned på arbetsmarknadspolitikens område - det som ska göra det möjligt att omskola arbetskraft efter det behov som näringslivet i dag har. Det rimmar också väldigt illa att dra ned på stödet till vuxenutbildningen, som också är väldigt viktigt ute i kommunerna för att kunna matcha behoven ute i näringslivet. Vad tänker regeringen göra rent konkret för att underlätta den omställning som behöver göras så att företagen får den arbetskraft de är i behov av? Om inget görs får vi ingen tillväxt i landet.

Herr talman! Egentligen skulle jag kunna svara Kent Persson med ett enda ord: flexibilitet. Om det är något som Ams saknat, eller kanske skulle jag säga något som Ams inte getts möjlighet till, är det att kunna agera snabbt på marknaden. Jag har själv ett förflutet i lokala arbetsnämnder etcetera, och det största problemet var att regelverket var så tungrott att det inte fanns någon möjlighet att skapa de åtgärder som behövdes just där vi fanns. Regelverket är fyrkantigt, stelt och förlegat, och det har sådana inlåsningseffekter på arbetskraften att jag vill påstå att det för närvarande utgör en broms för att kunna matcha arbetskraft till de företag som behöver det. Detta har alliansregeringen tagit till sig, och där kommer vi snart att se förändringar till det bättre.

Herr talman! Jag tänkte framför allt uppehålla mig vid regeringens skattepolitik. Under hela valrörelsen fick vi höra att de borgerliga partierna var väl förberedda för att överta regeringsmakten. Det har funnits arbetsgrupper, program, äntringsstyrkor med mera som skulle förbereda dem. Före valet lovade man sänkta skatter för vanligt folk och minskad arbetslöshet. Politiken som den borgerliga regeringen nu presenterar leder till ökade inkomstklyftor och 60 000 fler människor i arbetslöshet under nästa år jämfört med om den socialdemokratiska politiken hade fått fortsätta. I budgetpropositionen, som nyligen presenterades, avfyras en bredsida av skatte- och avgiftsförslag med förödande verkan för arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer. De som redan har det gott ställt ska genom sänkning av inkomstskatter och av förmögenhets- och fastighetsskatterna få det ännu bättre på de sämst ställdas bekostnad. Men hur är då detta förberett? Regeringen har inte, som brukligt är, lämnat särskilda propositioner om stora skatteförändringar. Ingen remissbehandling har skett, utförligare konsekvensanalyser har inte gjorts, vägledande författningskommentarer finns inte, och dokumentation från så kallade underhandskontakter med Skatteverket saknas i budgetpropositionen. Lagrådet har riktat skarp kritik mot det sätt som regeringen haft att lägga fram sina förslag på skatteområdet, inte minst när det gäller fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Lagrådet anser att "den beredning som förekommit i ärendet inte motsvarar de krav som ställs i 7 kap. 2 § regeringsformen", alltså den regeringsform som reglerar hur regering och riksdag ska arbeta. Socialdemokraterna har i riksdagen begärt att förslagen ska sändas ut på sedvanlig remiss men blivit nedröstade i finansutskottet av den borgerliga majoriteten. Detta är sensationellt. Beredningen är alltså mycket knapphändig. Man kan utan överdrift säga att det som regeringen hittills presenterat är ett hafsverk på ett för svenska folket mycket viktigt skatteområde. Det är beklagligt och leder till politisk strid om både form och sak. Vår uppfattning är att skattesystemet vinner på breda majoriteter i Sveriges riksdag. Därför var skatteöverenskommelsen 1990-1991 mellan främst Socialdemokraterna och Folkpartiet bra. Den byggde på enkla, neutrala och likformiga skatteregler för att uppnå rättvisa och effektivitet i skattesystemet. Även Centerpartiet var med på den övervägande delen av överenskommelsen, och i riksdagen stöddes principerna för reformen av alla partier utom Moderaterna. Skattebaserna breddades och skattesatserna sänktes. Arbete och sparande gynnades. Man ville ha en likvärdig beskattning av arbetsinkomster och inkomster av kapital, och man ville motverka skatteplanering och skatteflykt. Nu har emellertid Moderaterna tagit över, och då tvingar man fram enkla majoriteter för sina skatteförslag med stöd av sina uppbackare i näringslivet och i Skattebetalarnas Förening. Rättvisan sätts på undantag genom att sjuka och arbetslösa ska betala halveringen av förmögenhetsskatten och en lägre fastighetsskatt för personer med stora villatomter. De största vinsterna av jobbskatteavdraget, som sades vara riktat mot låg- och medelinkomsttagarna, görs av den rikaste tiondelen av befolkningen. De blir ännu rikare. Det visar sig, enligt det underlag som riksdagens utredningstjänst presenterade för skatteutskottet, att en person med en lön på 15 000 kr i månaden, alltså en ganska låg lön, får kvar några tior i månaden medan den som tjänar 35 000 kr får behålla 830 kr i månaden. Det var tydligen det som Moderaterna och de andra borgerliga partierna menade när de sade att låg- och medelinkomsttagare skulle få skattelättnader. Ett skattesystem måste vårdas och givetvis även förändras då och då. Vi socialdemokrater tror på breda skattebaser och på skatter som styrinstrument för att exempelvis klara miljö och klimat i framtiden. Enskilda skatter och skattesatser kan naturligtvis ständigt omprövas. Vi socialdemokrater har exempelvis successivt förändrat fastighetsskatten och har även ett nytt förslag i årets budget. Men att helt avskaffa skatter och drastiskt minska skatteinkomster, som den borgerliga regeringen nu gör, är något helt annat. Det är ett systemskifte som vi ser framför oss, och det är en ny attack på solidariteten och välfärdssamhället. Det kommer vi under denna mandatperiod att med alla demokratiska medel bekämpa.

Herr talman! Svenska folket gav ju besked i valrörelsen. Vi fick en majoritetsregering, en majoritetsregering med mandat att sänka skatten för vanliga människor i arbete. Det är den skattesänkningen som människor kommer att uppleva när januarilönen utbetalas. Vi har också fått mandat att förändra den fastighetsskatt som upplevs som illegitim. Nu förargar sig Lars Johansson över att dessa förslag inte haft en normal beredning. Lars Johansson vet att det beror på att vi haft ett regeringsskifte och att regeringen därmed haft utomordentligt kort tid på sig att i departementen och genom kontakter med myndigheter lägga fram sina förslag. Men förslagen fanns under hela valrörelsen. Anledningen till att vi har det på det sättet är att Socialdemokraterna hittills vägrat att gå med på att ha valen i maj-juni så att en ny regering i god tid ska kunna bereda sina förslag. Förslagen har varit kända i valrörelsen, och de har framlagts efter det att regeringen fått mandat av svenska folket. Jag förstår inte riktigt den kritik som Lars Johansson för fram eftersom regeringen samtidigt vinnlagt sig om att, i kontakter med dem som är berörda, se till att dessa förslag är lagtekniskt korrekta.

Herr talman! Eftersom Lennart Hedquist har en replik kvar tycker jag att han då ska svara på varför det bara blir några tior över för låginkomsttagarna fastän ni sade att ni skulle sänka skatten med tusen kronor i månaden. Det var nämligen det ni sade i valrörelsen. Och det är inte resultatet av den politik som ni nu, efter valet, presenterar i praktisk handling, utan nu presenterar ni en annan politik. Det innebär framför allt att ni i fortsättningen kommer att beskatta enbart arbete, däremot inte kapital. Det är den politiken ni för i regeringsställning. I valrörelsen sade ni att ni inte skulle göra det. När Lennart Hedquist säger att de fått så stort mandat är det viktigt att komma ihåg att endast 48 % av svenska folket röstat på denna regering. Då var ni ganska luddiga beträffande vad resultatet skulle bli. På några punkter var ni tydliga med vad ni skulle åstadkomma. Men frågan är, som sagt, på vilket sätt Lennart Hedquist nu förklarar för svenska folket att det bara blir några tior kvar för den som tjänar 15 000 kr i månaden.

Herr talman! Lars Johansson och alla andra berörda kommer att upptäcka att skattesänkningen är betydligt större än vad han nu säger. Även om man tar hänsyn till de avbränningar som genomförs på grund av andra förändringar blir det ett stort netto för de allra flesta skattebetalare, inte minst för låg- och medelinkomsttagare. Sedan antyder Lars Johansson att det är en sänkning av kapitalskatten. Kapitalskatten ligger ju kvar vid 30 %. Däremot görs det vissa förändringar för att se till att kapitalskatter som skadar tillväxten förändras.

Herr talman! Ni har ju för avsikt att också avskaffa fastighetsskatten. Ni har för avsikt att avskaffa förmögenhetsbeskattningen. Det är också en form av kapitalbeskattningar. Det som kvarstår och som är den stora frågan för arbetare är skatt på inkomsten. Där ligger ni kvar. De skattesänkningsförslag som ni påstod i valrörelsen att ni hade har riksdagens utredningstjänst mycket noggrant gått igenom. De har visat att för låginkomsttagare och även för medelinkomsttagare är det relativt små skattesänkningar det i realiteten innebär när man dessutom inte får göra av drag för sin fackföreningsavgift och man får betala en högre avgift till a-kassan. Nettoresultatet blir några tior, medan den som tjänar mycket får en viss skattelättnad. Det är korrekt. Det är ju er profil, till skillnad mot den profil vi har som vill att man ska betala skatt efter bärkraft.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt positivt att Socialdemokraterna har så oerhört höga förväntningar på den nya regeringen. Jag räknade ut att Göran Persson hade varit stats- och finansminister i 4 383 dagar. Tio dagar efter att den nya regeringen tillträdde lade den fram sin första budget. Nu har den suttit i 32 dagar. Om man ser med lite perspektiv på dessa tidsperioder framstår det klart att det är olika mycket man hinner göra. Herr talman! Jag ska återkomma till Lars Johanssons synpunkter på 1990 års skattereform. Jag menar att var det någonting som missköttes under lång tid var det den. Jag ska ta upp den mycket noggrant. Sedan måste jag säga att ni ofta talar om arbetare, tjänstemän och sjuksköterskor. Men är det någonting de kommer att märka den 25 januari så är det att de får mer pengar kvar i sitt lönekuvert än om vi hade haft en socialdemokratisk regering stödd av vilka partier som helst på vänsterkanten.

Herr talman! Det intressanta är ju att det inte är min uppgift eller att det är det socialdemokratiska kansliet som har räknat ut detta utan det är riksdagens utredningstjänst. De har också överlämnat det materialet till skatteutskottet, där det också framgår att det inte blir den effekt som flera borgerliga företrädare påstår. Men varför så bråttom? Jag har inga synpunkter på att den borgerliga regeringen har suttit en kort tid. Det är helt okej för mig att man behöver tid att förbereda sig. Då borde man också ge chansen att ta fram väl underbyggda förslag. Men det gör man ju inte genom det hafsverk som man presenterade i budgetpropositionen avseende skatteområdet. När vi hade en genomgång av detta tillsammans med generaldirektören för Skatteverket i skatteutskottet häromdagen redovisades också att här är väldigt många problem och svårigheter för Skatteverket att informera svenska folket om de här förslagen, eftersom de är så svåra att räkna ut. Det blir ett krångligare skattesystem med det hafsverk som den borgerliga regeringen har presenterat.

Herr talman! Jag tycker att man ska ta Lagrådets invändningar på största allvar. Det måste man göra. Jag tycker att det är en nyhet att Socialdemokraterna fäster så stor vikt vid Lagrådet. Jag lade då inte märke till att till exempel Pär Nuder brydde sig det minsta om vad Lagrådet sade under sina år, ej heller företrädaren Bosse Ringholm. Jag tycker att det är mycket bra att Socialdemokraterna nu fäster stor vikt vid vad Lagrådet säger. Det ska vi också se till blir gjort. Det var dock väldigt kort tid, som Lars Johansson var inne på här. Vi fick också beskedet att finansutskottet hade begärt till exempel att Skatteverket skulle komma in med ett yttrande över de konsekvenser som det här får. Jag tycker också att Lars Johansson har rätt i det. Det är klart att om det finns tekniska oformligheter i de förslag som är framlagda måste man rätta till dem. Det är ingenting som vi ska skoja bort över huvud taget utan vi ska se till att det blir korrekt. Men det bästa i det här sammanhanget är att Socialdemokraterna helt plötsligt fäster så otroligt stor vikt vid vad Lagrådet säger. Det har ni faktiskt inte i historisk tid gjort tidigare.

Herr talman! Det har heller inte förekommit att en socialdemokratisk regering har lagt fram 25 olika förslag till skatteförändringar utan att de har varit remissbehandlade och utan att de har varit förberedda för konsekvensanalyser på det viset som den borgerliga regeringen nu gör. Det är ju det som är den allvarliga kritiken. Hade det varit några enstaka skattejusteringar hade det varit en annan sak, men det är det ju inte. Ni har inte ens bemödat er om att lägga fram särskilda propositioner till riksdagen avseende de här skatteförslagen utan ni har bakat in dem i budgeten och sagt att ni under hand har fått information och haft samtal med Skatteverket. Det är det enda underlaget som finns. Det är ett väldigt starkt underbetyg som jag vill rikta mot den borgerliga regeringen för att man visar en sådan liten hänsyn till riksdagen och parlamentarismen avseende skatteområdet.

Herr talman! Jag kommer att inleda med att delvis ta upp samma fråga som Lars Johansson har gjort från talarstolen. Jag tänkte att jag skulle friska upp minnet lite grann på regeringens företrädare här i kammaren. Det står faktiskt i budgetpropositionen att den höga skattebelastningen för låg- och medelinkomsttagare är en viktig orsak till att många i Sverige inte befinner sig i arbete. Man skriver också att skattelättnaden således bör utformas så att större delen av skattelättnaden tillfaller låg- och medelinkomsttagare. Det har ni skrivit i er budgetproposition. Jag tycker att det är viktigt att ta fasta just på detta, för när vi i går fick ta del av den fördelningsanalys som det har pratats om tidigare kunde vi se att man där befäster att det är höginkomsttagarna som tjänar på den nya reformen med jobbavdrag. Och det sades aldrig så i valrörelsen, regeringsföreträdare. Det var inte så. Nu visar det sig att man måste tjäna en bra bit över 400 000 kr per år för att kunna få tillgodoräkna sig den berömda tusenlappen som man gjorde sådant stort nummer av i valrörelsen, medan de som tjänar mindre också får mindre av den skattesänkning som man utlovar. Jag har också sett en annan sak i den här utvärderingen. Det är när man tittar på hur det här slår när man jämför män och kvinnor. Det handlar då om att männens genomsnittliga nettoinkomst ökar med ca 4 600 kr medan kvinnors ökar med 3 000 kr. Vad innebär det? Jo, att de skillnader i ekonomi som män och kvinnor har redan i dag inte bara befästs; de ökar ytterligare. Då måste man ställa sig frågan: Vilka överväganden gör man från regeringens sida när man lägger fram den här typen av förslag? Vad är det för politiska diskussioner som ligger bakom ett förslag som leder till den här utvecklingen? I tidigare budgetpropositioner har det alltid funnits en så kallad jämställdhetsbilaga där man väldigt tydligt kan följa hur skatter, välfärdssystem, transfereringar hela tiden har minskat de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Vad säger regeringens företrädare om detta? En annan fråga som också är intressant att ta upp, tycker jag, är den regionala fördelningen. Det är inte bara på grund av jobbavdrag som storstadsbor är de stora vinnarna utan också på grund av hur man utformar förändringen av fastighetsskatten. Vad säger Centerns företrädare och Centerns väljare ute i glesbygden om det? Lite grann tillbaka till jobben. Det har pratats väldigt mycket om insatser för forskningsprogrammet Forska och väx. Jag har också varit väldigt frågande till varför regeringen inte vill fortsätta satsa på detta som är så viktigt. I stället vill man införa avdrag för hushållsnära tjänster. Då måste man ställa sig frågan vad det är för typ av jobb vi ska satsa på i det här landet. Är det att subventionera rika människors möjlighet att få städhjälp, eller handlar det om att vi ska se till att mindre företag ska kunna utveckla kompetens kring miljö, energi och annat som vi redan i dag är väldigt kunniga på i Sverige och redan har men också i framtiden kan få stora exportframgångar med. Till råga på allt har man från regeringens sida också dragit in stödet för att kunna öka företagens exportåtgärder. Vi har tidigare hört att regeringens skatteförslag är orättvisa och krångliga. Man förutspår att det kommer att bli svårt att förklara för svenska folket hur de nya skattereglerna kommer att fungera. När det gäller till exempel avdrag för hushållsnära tjänster hörde jag en radiointervju med en regeringsföreträdare som sade att den som köper tjänsten ska få betala halva priset på en gång. Sedan förväntar man sig att Skatteverket ska hålla reda på hur mycket varje familj har utnyttjat systemet. Det är inte lite jobb som regeringen lägger på Skatteverket. Herr talman! Jag hade tänkt säga några ord om skatteundandragande. I budgetpropositionen står det att regeringen nu ska ta krafttag mot fusk. Så lägger man fram förslag om att införa subventionerade hushållstjänster, och man vill sänka socialavgiften för tjänstebranscher. Det är två områden som egentligen leder till stora gränsdragningsproblem, som kanske snarare öppnar upp för mer fusk. Jag får väl höra mer när regeringens företrädare kommer upp senare i debatten. Jag förväntar mig att då också kanske få svar på flera av de frågor jag har ställt.

Herr talman! Det valresultat vi fick i Sverige var en tydlig seger för arbetslinjen. Det ska bli mer lönsamt att vara i arbete, och flera ska vara i arbete. Gjorda skatteförändringar har framför allt den inriktningen. Marie Engström försöker dribbla lite grann med siffrorna, men det går aldrig att komma ifrån att det procentuella utfallet i nettolöneökning i olika inkomstlägen är väldigt gynnsamt för låg- och mellaninkomsttagarna. Sedan finns det ett skattesystem i det här landet som innebär att räknat i kronor kan det ibland bli något flera kronor för dem som tjänar något mer. Men inriktningen har varit att tyngdpunkten i skatteförändringarna ligger i de vanliga inkomstlägena. Sedan var det frågan om förändringarna i fastighetsskatten. Alla vet att fastighetsskattens konstruktion har varit så orimlig att när de värsta avarterna ska rättas till får vissa personer i vissa lägen lite större skattesänkning än andra. Det vet Marie Engström mycket väl.

Herr talman! Dribbla med siffror! Jag kan tycka att regeringen skojar med siffror. Om man anger andelen av inkomsten i procent ser siffrorna mycket käckare ut än om man skriver ut kronor och ören. Men medborgarna är intresserade av det som hamnar i plånboken och inte en procentsats. Vad gäller fastighetsskatten skriver ni i budgetpropositionen att ni under mandatperioden ska ta bort fastighetsskatten. Ni har ännu inte talat om för oss eller väljarna i synnerhet hur detta ska finansieras. Vem är det som ska betala ett borttagande av fastighetsskatten?

Herr talman! Vi får ett bättre system om vi inför till exempel en låg kommunal fastighetsavgift. En utredning ska ta fram underlaget för en sådan förändring. Det viktiga som Marie Engström sade var att de skatteförändringar som vi genomför i någon mening skulle vara missgynnande för låg- och mellaninkomsttagarna. Så är det inte. De procentuella utfallen för de grupperna är goda. Marie Engström kan jämföra med lönerörelsen. Då anges löneökningar i procent. I kronor kan det ibland bli något lägre för den som har mycket låg inkomst eller inte alltför hög inkomst, men procentuellt är utfallet mycket gott. På samma sätt är det med jobbavdraget. Det ger procentuella utfall för människor i vanliga inkomstlägen som de inte utan vidare skulle få i en lönerörelse.

Herr talman! Lennart Hedquist undviker skickligt att svara på mina frågor när det gäller fastighetsskatten. Såsom den kommunala avgiften är utformad - jag utgår från det förslag som Kristdemokraterna har levererat många gånger från talarstolen - vet både Lennart Hedquist och jag att det inte räcker med den kommunala avgiften för att täcka upp statens inkomstbortfall när fastighetsskatten tas bort. Frågan är hur mycket Lennart Hedquist och hans regeringskompisar tänker höja till exempel reavinstbeskattningen för att täcka upp detta. Detta kräver ett ärligt svar från regeringens sida. Jag kan bara konstatera att man hela tiden glider undan. När det gäller det så kallade jobbavdraget och hög- och låginkomsttagare har det som hittills sagts från talarstolen talat sitt tydliga språk.

Herr talman! Marie Engström talade, liksom tidigare talare i kammaren i dag och i valrörelsen i olika vänsterpartier, nedvärderande om hushållsnära tjänster. Det förvånar mig när ett parti som säger sig företräda arbetare talar så nedvärderande om arbete i sig. Moderaterna värderar arbete högt oavsett form. Vi har gått till val på ett förslag om hushållsnära tjänster, och vi ämnar återkomma till formerna kring detta i framtida propositioner. Vid den träff vi hade i går i skatteutskottet tillsammans med Skatteverket flaggade Skatteverkets generaldirektör för så enkla regler som möjligt. Det ska vi ta fasta på. Det är dagens krångliga och dyra system som framför allt gör att denna sektor görs svart och till stor del utförs av kvinnor. Det ska göras välbetalt och vitt.

Herr talman! Jag pratar inte nedvärderande om någon speciell yrkesgrupp. Jag tar upp problemet, och jag ifrågasätter att vi ska subventionera höginkomsttagares behov av städhjälp. Det är en väsentlig skillnad i det jag säger. Vi har knappa resurser i samhället. Var ska vi använda dem bäst? Jo, vi ska använda dem bäst där de behövs som mest. Då kan man till exempel jämföra med att det är viktigt att ge kommuner resurser så att kommunerna kan ge det stöd och den hjälp som äldre kan behöva, till exempel enkla hushållsgöromål. Det är en viktig sak att använda pengarna till - men inte till att subventionera höginkomsttagares städhjälp.

Herr talman! Reformen om hushållsnära tjänster kommer givetvis även att komma pensionärerna till del. Vi lever tydligen i lite olika världar, Marie Engström. Jag tillhör kategorin småbarnsföräldrar och umgås inte bara med höginkomsttagare. Tvärtom träffar jag arbetare, dagmammor och personer som jobbar på Dynapacs tillverkningslinje. De efterfrågar också mer tid med barnen. Det är bland annat det som reformen syftar till. Varför ser man ned på att till exempel putsa fönster när det är så uppvärderat att laga fönster och sätta in dem - till stora delar en manlig marknad?

Herr talman! Jag har inte gjort någon åtskillnad mellan manliga och kvinnliga arbetsmarknader. Jag vet inte riktigt vad frågeställaren menar. Det är lite svårt att föra en diskussion om vilken värld man befinner sig i. Jag hade för ett antal år sedan också småbarn, och jag vet att det kan vara problem med att få det pusslet att gå ihop. Jag kan tycka att det är viktigt att vi har en bra och väl utbyggd föräldraförsäkring, att vi har ett jämställdhetstänkande och att vi kan dela försäkringen mellan mamma och pappa - föräldrarna. Det finns en lång rad frågor som är viktiga för att komma vidare i jämställdhetsarbetet, tycker jag. Men när jag säger så här om avdrag för hushållsnära tjänster bygger det väldigt mycket på den utvärdering som man har gjort av bland annat det finska systemet, där det visar sig att det är framför allt människor med högre inkomster som har utnyttjat detta. Jag tycker att det är en viktig utgångspunkt i den här debatten.

Herr talman! Det var ett mycket intressant yttrande av Marie Engström när hon sade att vad människor var intresserade av var vad de fick kvar i sin plånbok. Jag vill fästa den ärade kammarens uppmärksamhet på att om man läser Vänsterpartiets ekonomiska motion ser man att ni i motsats till alliansen inte alls vill sänka skatterna, utan ni vill ta mer och mer från de plånböcker som redan är så tunna för väldigt många människor. Det är ju det som är den stora skillnaden mellan alliansen och Vänsterpartiet. Låt mig sedan gå in på frågan om hushållsnära tjänster. Det allra viktigaste motivet för att införa något annat än det som finns nu är att få fram flera vita tjänster, att det inte ska vara så mycket fiffel, bedrägerier, skattefusk och så vidare. Då måste man få en marknad där inte så många kvinnor behöver jobba svart inom den här sektorn.

Herr talman! Gunnar Andrén förfasar sig över att vi föreslår höjda skatter vid högre inkomster. Men vad som har hänt under den senaste mandatperioden är ju att vi har gått in och kompenserat för de egenavgifter som infördes i mitten på 1990-talet av den anledningen att statsbudgeten hade ett underskott som var större än 200 miljarder kronor efter en borgerlig regering som hade suttit och satt sprätt på en massa pengar. När den här kompensationen har gjorts har vi vid flera tillfällen varit kritiska mot att den har gjorts krona för krona, vilket vi har tyckt inte varit fördelningspolitiskt riktigt. Nu gör vi i vår budgetmotion en korrigering för detta och höjer skatten för människor som har en månadsinkomst över 30 000 kr.

Herr talman! Jag tackar så mycket för det. Det var ett klargörande av att ni vill gå den andra vägen. Vi vill sänka skatterna för de flesta människor, och ni vill höja dem, åtminstone för dem med inkomster över 30 000 kr. Jag kan hålla med om att man ibland behöver göra en del korrigeringar. Men det principiellt intressanta är att Vänsterpartiet alltid vill höja skatterna. Nu har den nya regeringen kommit till för någonting annat, och det är att sänka skatterna. Vi ska se till att det blir så att alla människor i det här landet får någon skattesänkning. Det står inte ni för. Ni vill egentligen höja skatterna för alla människor. Det är en verkligt stor skillnad. Låt mig sedan komma tillbaka till detta med den vita och svarta marknaden. Det är naturligtvis i någon mån en nödåtgärd att införa en form av subventionerade hushållstjänster. Jag har många gånger i den här kammaren sagt till Marie Engström att det är en nödåtgärd. Men det beror ju på att vi inte har någon ordentlig vit marknad på den här sidan. Det är det som är det stora problemet. Om man vill värna kvinnors rätt till pensioner och drägliga förhållanden - och det vill vi - måste vi se till att få fram en marknad där folk har råd att jobba vitt.

Herr talman! Nödåtgärd - det är ganska intressant. Det är framför allt väldigt intressant att när regeringen säger att man ska ta krafttag och bekämpa skattefusk har man två förslag. Man har subventionerade hushållstjänster, och man ska subventionera tjänstesektorn. Det är två förslag som kommer att innebära stora gränsdragningsproblem. Jag menar att om vi ska komma till rätta med skatteundandragandet är det en lång rad saker som ska göras. I våras fattade vi ett antal beslut i den här kammaren, till exempel att det ska finnas personalliggare hos frisörer och på restauranger och att man ska kunna göra oannonserade kontrollbesök. Det finns fler saker som ligger i pipeline, som att införa bättre kassaregister så att man ska kunna göra bättre efterhandskontroller. Men någonting sådant pratar ni från regeringen ingenting om. Jag får fortfarande inget svar, och kan inte heller få det nu, om vad ni tänker göra mer än det som ni har skrivit i budgetpropositionen.

Herr talman! Jag vill börja med att lugna Marie Engström och säga att Centerpartiets väljare nog är rätt hyggligt trygga med den budget som vi har lagt. Det är man inte på grund av att man har gjorts mer bidragsberoende, vilket man säkerligen hade gjorts av en socialistisk regim. Det är man på grund av att det är ett hyggligt näringsläge ute i Sveriges lands- och glesbygd, där tillväxten är väldigt god. Jag skulle vilja rikta en direkt fråga till Marie Engström: Menar du att någon vänsterpartistisk, socialdemokratisk eller miljöpartistisk regering, oavsett i vilken konstellation man har samarbetat, någonsin har gjort en större skattesänkning för låginkomsttagarna i Sverige än vad den borgerliga regeringen nu gör?

Herr talman! Det kanske var lite svårt att uppfatta den egentliga frågan från Fredrick Federley. Jag beskrev vad vi hade gjort de senaste tio åren. Det var nog för tio eller tolv år sedan som det infördes en skattehöjning för alla via allmänna pensionsavgifter, som senare kom att kallas egenavgifter. Det var bara en beskrivning från min sida. Det vi har gjort åren sedan dess är egentligen det som sades redan då, att man så småningom när statsbudgeten såg bättre ut skulle kompensera löntagarna för att man införde avgiften. Detta är nu slutfört. Det jag menade var att detta kunde ha gjorts på ett fördelningspolitiskt bättre sätt. Någonting annat har inte jag konstaterat från den här talarstolen.

Herr talman! I sitt anförande menade Marie Engström att det här faller helt fel ut och att det är en för liten skatteåterbäring. Hon försöker åtminstone på något sätt ge sken av att Vänsterpartiet skulle vara de hyggliga som vill ge medborgarna mer kvar av sin lön när de har arbetat hårt 40 timmar i veckan en hel månad. Min direkta fråga, som Marie Engström undviker, är: Skulle Vänsterpartiet om man hade suttit i regeringsställning denna mandatperiod ha lagt fram en budget som hade gjort att låginkomsttagare fått behålla mer av sin lön i plånboken, eller skulle man inte ha gjort det?

Herr talman! Vänsterpartiet har ju väckt en budgetmotion med anledning av er budgetproposition, och i den budgeten har vi oförändrad skatt för låg- och medelinkomsttagare, jämfört med vad som var fallet i vårpropositionen.

Herr talman! Jag kan hoppa in precis där föregående talare slutade och säga att Miljöpartiet i sin budget föreslår sänkt skatt med 1 800 kr om året för låginkomsttagare, medan däremot den borgerliga alliansen endast ger 1 500 kr för den som tjänar 150 000 kr om året. Så torde det vara bevisat. Jag har inga illusioner om att den borgerliga regeringen ska svänga vad gäller fördelningspolitiken och plötsligt vilja minska klyftorna. Jag sätter mitt hopp till att man i stället ska ta sitt förnuft till fånga när det gäller ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, bland annat skatter. Redan i regeringsförklaringen slås det fast att ekonomiska styrmedel är ett viktigt verktyg för att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling. Då skulle man hoppas att man kunde återfinna lite grann av de förslagen också i budgeten, men det är tyvärr inte fallet. Därför kommer jag att komma med lite tips. För en regering som tycker att det är viktigt att det ska löna sig att arbeta och därför gladeligen sänker skatter - mest för dem som tjänar mest - och ökar klyftorna mellan dem som jobbar och dem som inte jobbar borde det också löna sig att vara miljövänlig. Det är klart att det vore trevligare om man bara plötsligt insåg att det inte är hållbart i längden att leva så som vi gör nu och ställde om sin livsstil till att vara mer miljöanpassad. Men vi är inte riktigt där än, och i väntan på det kan ekonomiska styrmedel vara ett viktigt verktyg. När det är billigare att vara miljövänlig behöver vi inte förlita oss på människors goda vilja. Det är också en annan fördel med ekonomiska styrmedel, som liberaler borde uppskatta, att man fortfarande har ett val även om det kan kosta. Överlag borde liberaler gilla ekonomiska styrmedel, för det är så otroligt marknadsliberalt. Man gillar ju marknaden, för marknaden ska vara ett effektivt sätt att organisera ekonomiska aktiviteter på. Tanken är att på en perfekt marknad när allt fungerar som i läroboken sätts priserna så att de speglar kostnaden för att producera varan och det värde som konsumenten sätter på den. Då kommer den magiska osynliga handen och styr ekonomins begränsade resurser dit de gör mest nytta. Det är ju en fin tanke, även om vi gröna menar att man måste komplettera det med en solidarisk fördelningspolitik. Problemet är när marknaden inte fungerar som i läroboken. Där är miljöproblemen ett så tydligt exempel, som faktiskt rentav smugit sig in i läroböckerna på senare år. För miljöproblem ger ju upphov till olika kostnader. Till exempel säger man att kostnaderna för de förestående klimatförändringarna kan vara 51 biljoner kronor - ofattbara summor. Det är ju varken den som säljer eller köper en vara som betalar för det, utan det får någon annan stå för. När inte alla kostnader syns i priset fungerar inte prissignalerna, och den osynliga handen slinter. Slutresultatet är att vi får orimligt mycket miljöproblem i samhället. Den marknadsliberala lösningen på miljöproblem är att helt enkelt baka in de här kostnaderna i priset för varan eller internalisera de externa effekterna, som man säger på ekonomiska. Det gör man lämpligtvis genom att lägga in en miljöskatt som motsvarar miljökostnaden. Det är kanske inte alltid så lätt att beräkna den kostnaden, men det borde ändå vara viktigare att man har en grov uppskattning eller ett steg på vägen än att man låtsas som att miljökostnaden alltid är noll. När förorenarna själva får betala för de problem de orsakar får de ett incitament att minska sin miljöpåverkan och därmed sina kostnader. De som billigast kan göra det är de som tjänar mest på det, vilket gör att vi fördelar utsläppsminskningen på billigaste sätt för samhället. En annan variant på temat är att man ger eller låter förorenarna köpa utsläppsrätter som de sedan kan handla med varandra. Det är också ett kostnadseffektivt sätt att fördela en utsläppsminskning, men å andra sidan kan det vara klurigt om man har väldigt många källor eller om de är otydligt definierade. Så det är lite oroväckande att regeringen tycks mena att i största allmänhet är det bättre med utsläppsrätter än med miljöskatter. Men det stora problemet är att de ekonomiska styrmedlen ska komma någon annan gång. Visserligen river man inte upp den gröna skatteväxling som redan har genomförts. Däremot är det kliniskt rent från nya förslag. Menar regeringen att miljöproblemen redan är lösta, att vi inte behöver göra något mer, eller? Flygskatten som var färdig att införas tar man bort helt och inte ens alliansens enda förslag på miljöområdet som förts fram i valrörelsen, miljöbilspremien, finns med. Det är inte utan att man undrar när de här förslagen egentligen ska komma. Men jag har ett litet tips till regeringen, om man nu vill göra allvar av sitt förslag att satsa på ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Miljöpartiet har tagit fram ett förslag till en fortsatt grön skatteväxling där höjda skatter på främst trafikområdet kompenseras med sänkta skatter på arbete. På trafikområdet är det förutom flygskatten också höjd skatt på bensin och diesel och en koldioxidrelaterad registreringsskatt. Det ligger väl i linje med regeringens påstådda oro för klimatförändringarna. Så det borde inte vara något som helst problem att ställa sig bakom, egentligen inte de andra förslagen heller. För inte kan det väl vara den sänkta inkomstskatten som är problemet? Förutom att vi också sänker arbetsgivaravgiften sänker vi bara för låg- och medelinkomsttagare i stället för att som regeringen föreslår ge mest till dem som redan har mest. Så tipset alltså: Om regeringen menar allvar med sitt vackra tal om ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken finns det ett utmärkt förslag till skatteväxlingspolitik som Miljöpartiet har lagt fram som det bara är att rösta ja till.

Herr talman! Det var ett intressant anförande som Helena Leander höll här. Jag vill ändå börja med att säga att vid 1968 års riksdag, som ni inte alla har i närminnet, lade Sören Norrby från Folkpartiet fram en väldigt stor miljömotion som just tog sikte på att man skulle använda miljöstyrande medel. Så det är en god liberal tradition i den här kammaren att förespråka detta. Det betyder dock inte att man kan godta varje förslag. Era förslag till exempel när det gäller energiskatterna har ju lett till att ni i Norrland har tvingats föreslå ett förhöjt grundavdrag eftersom det är så dyrt med elektricitet. Det tar vi nu bort. Det andra är flygskatten. Det är ju inte så att vi inte vill ha en ordentlig beskattning av flyget. Vi säger att vi ska driva detta inom EU eller utsläppsrättigheter eller bådadera, men den passageraravgift som ni hade per flygstol har ju ingen annan effekt än att flyget flyttar från Sturup till Kastrup eller något sådant. Det är ingen miljöavgift över huvud taget.

Herr talman! Jag måste fråga varför det är bättre att gynna glesbygden genom låga elskatter som incitament att slösa på el än genom ett grundavdrag som är mer neutralt, som fortfarande kan ge incitament till att spara på el. För det kan man faktiskt göra även i Norrland. Vad gäller flygskatten är vi alla rörande överens om att det inte är en optimal utformning. Det vore egentligen mycket bättre om man kunde ha en skatt på flygbränsle eller om man kunde införliva flyget i EU:s utsläppsrättshandel. Men problemet är att det kan vi inte göra nu. Om vi ska ha mer i handeln med utsläppsrätter dröjer det troligtvis till nästa handelsperiod som är först 2013. Om vi ska ha en skatt på flygbränsle finns det internationella avtal som krånglar till det hela. Dessutom kan det finnas problem med att flygplanen tankar i andra länder där det är billigare. Då tappar man hela effekten. I väntan på det - vi lägger fram ett förslag om att utreda skatt på flygbränsle för övrigt - tycker vi att flygskatten är en bra idé.

Herr talman! Jag noterar ändå att det parti som stödde er i den här frågan, nämligen Socialdemokraterna, nu har gått ifrån tanken på passageraravgift per flygstol. Det är inte en optimal väg. Det Helena Leander pläderar för var ju det förslag som de nuvarande allianspartierna föreslog i stället, att man skulle gå just vägen att inom EU:s ram se till att få en bättre flygavgift. Men ni drev något helt annat. Nu pläderar Helena Leander för det förslag som vi fick nedröstat förra gången. Någon ordning måste det vara också på Miljöpartiets politik. Man kan ju inte inta olika ståndpunkter vid olika tillfällen. Det är helt orimligt.

Herr talman! Däremot kan man ha olika tidsperspektiv. I väntan på att vi lyckas införliva flyget i utsläppshandeln måste vi ha något verktyg. Eller ska vi bara acceptera att flyget fortsätter att öka koldioxidutsläppen? Sika har beräknat att flygskatten kommer att minska koldioxidutsläppen från flyget med 100 000 ton. Det kan vi inte bara säga nej till och hoppas på att vi någon gång i framtiden kommer att lyckas få med oss EU.

Herr talman! Tack Helena Leander för alla tipsen! Jag kan med intresse titta igenom de tipsen efteråt när vi ser vad det står i anteckningarna. Det finns emellertid en hel del poänger där som vi inte riktigt är överens om, kan jag tänka mig. Allianspolitiken och det som vi vann valet på är framför allt att skapa fler arbeten. Fler arbeten ger större skatteintäkter och på det sättet möjlighet till pengar som ska satsas också på miljöbefrämjande åtgärder. Precis som Helena Leander lyfte fram är givetvis klimatfrågan och miljöfrågan en stor och väldigt aktuell fråga som är behäftad med stora kostnader. Det handlar också om att rätt satsningar ska göras på rätt område. Därför har regeringen i sin budget lagt fram en stor satsning på forskning inom bland annat de här områdena.

Herr talman! Det är fint att ni vill forska fram alternativ, men de alternativ som finns i dag måste vi ju gynna på olika sätt, till exempel genom ekonomiska styrmedel som jag fortfarande väntar på att få se i er budget.

Herr talman! Helena Leander efterlyste skatteväxlingar. Skatteväxlingar bygger ju på en princip om att man höjer en skatt, på till exempel miljöpåverkande beteenden som bilåkande i form av att höja bensinskatten, och att man då kompenserar det med att sänka skatten på någonting annat, till exempel arbete. Det är knappast något som Miljöpartiet förordar för att man tycker att det är kul att skyffla omkring i skattesystemet. Syftet är, precis som Helena Leander påpekade i sitt inledningsanförande, att minska miljöpåverkande beteenden. Om man till exempel höjer bilskatten och det i slutändan leder till att människor kör mindre bil, att man helt enkelt är framgångsrik i det avseendet, resulterar ju det i slutändan i att de tilltänkta intäkterna som skattehöjningen skulle inbringa till statskassan minskar. Då blir det mindre utrymme till att kompensera skattehöjningen genom att sänka annan skatt. Min fråga till Helena Leander är: Hur ställer sig Miljöpartiet till en sådan situation? Kommer ni att höja skatten? Blir skatteväxlingen bara en skattehöjning eller kommer ni att införa besparingar?

Herr talman! Precis som du säger, Fredrik Schulte, är målet att minska bilåkandet, och då kommer också skatteintäkterna från bilismen att minska så sakteliga. Sedan kan man i och för sig successivt möta det genom att höja bensinskatterna till en viss gräns, men ibland kanske man kommer till ett läge där det inte går att gå vidare i skatteväxlingen. Att stanna redan nu på grund av att skatteintäkterna i framtiden kommer att minska när vi har lyckats få ned bilismen ser jag dock inte som en smart idé.

Herr talman! Då är det alltså tydligt att det inte är fråga om en skatteväxling i alla lägen. Det kan mycket väl bli så att ni står och lovar väljarna att höja en skatt som påverkar miljön och att sänka en annan skatt, men sedan kan ni inte alla gånger hålla det löftet. Vad händer när så pass många väljer att gå över till miljöbilar att det på allvar påverkar statsfinanserna i form av mindre intäkter från bilismen? Innebär det då att er politik i slutändan bara är skattehöjningar?

Herr talman! Du är ju själv inne på, Fredrik Schulte, att det i så fall blir mindre skatteintäkter från bilismen. Folk betalar mindre skatt via bilarna. Om man i så fall betalar den skatten via något annat är det ju egentligen inte en skattehöjning i människors plånböcker. Lika mycket skatteintäkter kommer fortfarande in till statskassan. Däremot är vårt mål att försöka ta in de där skatteintäkterna på bästa sätt så att det är ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart i längden.

Herr talman! Det är nu tre veckor sedan Nya moderaterna och Allians för Sverige presenterade sin första budget. Precis som tidigare sätter vi människan framför samhällssystemen. Precis som tidigare presenterar vi reformer som ska lösa de problem som människor upplever i vardagen i stället för lösningar på problem och frågor som inte finns och kanske över huvud taget aldrig ställs. Budgetpropositionen för 2007 innehåller många av de reformförslag som vi presenterade i vårt gemensamma valmanifest, välkända och flitigt debatterade under en lång valrörelse. Reformåtgärder inom en del politikområden återstår dock, vilket innebär att tilläggsbudgetarna under 2007 kommer att bli mer omfattande än vanligt. Under mandatperioden avser Allians för Sverige även att genomföra en mångfaldsreform inom vård, skola och omsorg. Dessa och andra förslag kommer att genomsyra det kommande arbetet. Den viktigaste frågan, herr talman, är dock att minska det stora utanförskapet i det svenska samhället. Därför har vi i Allians för Sverige återupprättat arbetslinjen i svensk politik. I Socialdemokraternas Sverige tillkom 140 förtidspensionärer om dagen. Om alla som var utanför i Socialdemokraternas Sverige ställde sig på en rad skulle en mänsklig mur bildas mellan Sveriges riksdag, där vi sitter i dag, och Rådhustorget i Luleå. Som en lösning på detta politiska misslyckande föreslår Socialdemokraterna höjda bidrag. De vill göra det mer lönsamt att inte jobba. Faktum är att utanförskapet inte verkar finnas över huvud taget i Socialdemokraternas värld. Vi får dagligen samtal från och har dagligen kontakter med tidigare socialdemokratiska väljare runtom i Sverige som nu stöder oss i vårt arbete. Dessa människor delar uppenbarligen vår verklighetsuppfattning. Det är också intressant, herr talman, att även Riksbanken i sin oberoende granskning och bedömning av svensk ekonomi i den senaste inflationsrapporten slår fast att en förklaring till den kraftiga nedgången i arbetskraftsdeltagandet "skulle kunna vara att den dramatiska uppgången i antalet arbetslösa i samband med 1990-talskrisen tillsammans med en hög varaktighet i arbetslösheten har bidragit till att en stor grupp i arbetsför ålder inte anser det lönt att stå till arbetsmarknadens förfogande". Riksbanken fortsätter sin analys av det ekonomiska läget med orden: "Det finns också anledning att tro att de ekonomiska incitamenten i skatte- och bidragssystemet inverkar på detta men kanske också att det kan ha skett en förändring i de sociala normerna, dvs. att attityden till sjukskrivning och förtidspensionering ändrats." Det är mot denna bakgrund, herr talman, som Socialdemokraterna föreslår och på allvar, med emfas, agiterar för att göra det ännu mer olönsamt att arbeta. Sammantaget presenterar vi inom Allians för Sverige en reformagenda som tar sin utgångspunkt i människors vardag. Våra politiska satsningar syftar till att underlätta för människor i vardagen. Det är mer än vad man kan säga om vänsterpartiernas alternativ, för i dessa varvas ideologisk principfasthet med en sällan påträffad slösaktighet. Flera hundratusen nya anställningar omnämns på utgiftssidan utan en enda rad om hur dessa satsningar ska balanseras på inkomstsidan. Socialdemokraterna väljer att fortsätta att tala mer om vår politik än om vad de själva vill åstadkomma. Jag tycker att det har varit ganska tydligt även i debatten här i dag. I det här sammanhanget nöjer jag mig med att konstatera att den politik som Allians för Sverige företräder fick väljarnas förtroende i valen den 17 september. Herr talman! Alliansen tycker om att arbeta tillsammans. Vi gör det med ett gemensamt mål: att bryta utanförskapet för alla dessa människor som under tolv år av socialdemokratisk regim i Sverige inte har lyckats ta sig in i det samhälle som vi alla vill ha. Vi har arbetat målmedvetet med att lösa svåra politiska knäckfrågor inom alliansen. Vi har lagt fram ett familjepolitiskt program. Vi har en gemensam energipolitik för de kommande fyra åren. Detta är politikområden som tidigare orsakat splittring inom borgerliga regeringar men som vi nu har kommit överens om. Herr talman! Inom Allians för Sverige vill vi släppa loss människors kreativitet och entreprenörskap. Vi vill underlätta för små och medelstora företag att växa och anställa. Vänsterpartierna har för denna kammare presenterat olika förslag på hur människor ska sluta arbeta eller jobba ännu mindre. Vissa vill till och med betala för att svenskarna ska sluta arbeta. Här går, herr talman, den stora och viktiga skiljelinjen i svensk politik.

Herr talman! Eftersom din partikamrat finansminister Anders Borg inte är här och inte vill tala med parlamentariker om den budget han har lagt fram, och eftersom din borgerliga kompis ordföranden i finansutskottet inte heller är här och vill ta någon debatt, tänkte jag ställa några frågor till dig. Du sade att ni har lagt fram er första budgetproposition, och det stämmer ju. Men sedan kommer du med påståenden om vår politik som inte stämmer. Bland annat skriver ni själva i er budgetproposition att ni tänker öka den öppna arbetslösheten från årsskiftet. Ni vill nämligen hellre att människor är passiva när de är arbetslösa än att de gör något vettigt - går någon datortekkurs, får någon praktik eller går i någon typ av åtgärd. Ni tycker inte om sådant, för ni tycker att det är bättre att de passivt går hemma och väntar på att få ett jobb. Vi tycker att det är bättre att de är aktiva. Varför lägger ni fram ett sådant förslag?

Herr talman! Under tolv år av socialdemokratiskt styre och långt dessförinnan har det skapats en miljö i Sverige som gjort att människor inte har fått möjligheten att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden trots att regeringspartiet, som har varit Socialdemokraterna, har sagt sig arbeta för just denna lösning. Det har skapats en miljö - ja, system - som gjort att människor har hållits kvar i utanförskap. Vi har identifierat de här problemen som ni uppenbarligen inte har sett under alla dessa år. Er politik har ju bara syftat till att ge människor olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, inte till att ge människor riktiga jobb. Vår politik i Allians för Sverige syftar till att ge människor riktiga långsiktiga arbeten. Det är alltså det som vår politik syftar till. Det arbetet har vi bara inlett. Det finns mycket kvar att göra. Men vi är mycket målmedvetna och kommer att arbeta hårt för att bryta den fruktansvärt negativa trend som vi har haft i Sverige. Människor har ju tvingats ut i utanförskap.

Herr talman! Man baxnar när man hör det här. Hur bra har det inte gått för Sverige under de senaste åren? Du själv hänvisade till Riksbanken som säger att det går mycket mycket bra för Sverige. Det har aldrig startats så många företag som under den senaste tiden, 41 000. Det är 300 000 nya jobb som har kommit till. Trots knivskarp konkurrens från resten av världen kommer jobb till varje dag. Så har det varit fram till nu, och så kommer det att vara också ett tag framöver tack vare den socialdemokratiska politiken. Det är ni som nu ökar den öppna arbetslösheten - detta trots att jobb kommer till. Med berått mod tänker ni från årsskiftet skicka ut människor i passivitet. Jag tycker att det är ett tecken på en dålig människosyn. Dessutom körde ni i går med berått mod över en minoritet i finansutskottet. Lagrådet hade ju en svidande kritik mot era förslag i budgetpropositionen. Vi ville ge ett antal remissinstanser chansen att svara på de förslag som ni lagt fram. Det körde ni fullständigt över. Ni följer inte ens regeringsformen - inte ens här.

Herr talman! När det gäller det sistnämnda kan jag säga att vi har följt regeringsformen. Jag tror att varje granskning kommer att visa att så är fallet. När det gäller att skapa arbete och att människor befinner sig i utanförskap är det just er politik under de senaste tolv åren som har gjort att människor hamnat i utanförskap. Vi har i dag, Monica Green, 500 000 förtidspensionärer i Sverige - 500 000 människor i åldern 16-64 år som inte är med och som inte var med i det socialdemokratiska Sverige. Den trenden måste brytas. Det är vad vår politik i Allians för Sverige syftar till.

Herr talman! Eftersom Ulf Sjösten säger att man följer de regler som gäller och att kommande granskning kommer att visa det vill jag återigen läsa upp vad Lagrådet har sagt. Man säger att den beredning som förekommit i ärendet inte motsvarar de krav som ställs i regeringsformen. Det är vad Lagrådet har sagt. Vi återkommer säkert till en debatt om vad det på sikt kan få för konsekvenser om regeringen på det sätt som skett när det gäller budgetpropositionen fortsätter att obstruera mot riksdagen. Jag tycker också att det är viktigt - för att nu påminna Ulf Sjösten om vad han sagt om att den politik som Socialdemokraterna bedrivit inte har varit framgångsrik - att konstatera att fram till i dag omfattar den öppna arbetslösheten 184 000 personer. Det är den officiella statistiken över arbetslösheten. I er budgetproposition medvetandegör ni att er politik kommer att leda till fler människor i arbete. Men 60 000 flera människor av kött och blod kommer nästa år att gå ut i öppen arbetslöshet. Det är vad ni föreslår. Hur kan den politiken stämma överens med det ni sade i valet?

Herr talman! När det gäller statistiken vill jag här i kammaren lyfta fram att den kommer att göras om - det gäller från den 1 januari. Vi kommer att ha en statistik som är mer lik den man har i EU när det gäller arbetslösheten. Det innebär att vår arbetslöshet då stiger. I Sverige har vi under socialdemokratiskt styre haft en statistik som inte har speglat hur många människor det är som befinner sig i arbetslöshet. Det där kommer alltså att göras om. Vår politik måste ses som en helhet. Vår politik syftar till att ge människor jobb. Vår politik syftar inte till att människor ska gå på bidrag under längre perioder, utan vi har en politik för entreprenörskap, för att skapa nya arbeten och för att släppa fram de kreativa krafter som vi vet finns i det här landet. Det är hög tid att de människorna och vi alla får den möjligheten - detta för att skapa ett annat Sverige än det vi haft fram till nu.

Herr talman! Problemet för Ulf Sjösten blir då att förklara den politiken för alla människor som nu från länsarbetsnämnderna får besked om att aktivitetsstöden upphör: Du kan inte fortsätta att gå på din utbildning. Det kan vara till exempel på en folkhögskola. Varför har vi en sådan politik? Jo, för att människor ska kunna komma i arbete krävs det en utbildning - detta för att kunna ta de jobb som finns på arbetsmarknaden. Den politiken säger ni nej till väldigt tydligt i er budgetproposition. Dessutom är det väldigt intressant att höra Ulf Sjösten säga att ni ska satsa på nya industrier, på nya arbeten. Men varför säger ni då nej till de sex olika industriprogram som den socialdemokratiska regeringen förra året förhandlade fram med branscherna? Det har ni sagt nej till. 1 miljard kronor har den tidigare socialdemokratiska regeringen avsatt till de olika industriprogrammen för att vi ska kunna konkurrera på den globala marknaden med de nya jobben och för människor som ska komma i arbete. Den politiken säger ni alltså nej till.

Herr talman! Vår politik i Allians för Sverige var väl känd före valet. Till skillnad från vänsterpartierna på den svenska politiska arenan hade vi en politik. Vi hade förslag som vi presenterade före valet. Det stod mycket tydligt och klart för alla vad Allians för Sverige avsåg att göra för att bryta den trend med passivitet och utanförskap som vi i dag har. Genomförandet av den politiken har vi inlett. Det finns dock oerhört mycket kvar att göra. Därför kommer vi, som jag sade i mitt anförande, i tilläggspropositionerna under år 2007 att också ta hänsyn till detta.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ulf Sjösten. Vi har nu en valrörelse bakom oss. Där pratades det väldigt mycket om jobbavdrag, om 1 000 kr mer i plånboken och så vidare. Men i den fördelningsanalys som görs av riksdagens utredningstjänst visar det sig att det skiljer väldigt mycket här, Ulf Sjösten! Den som tjänar ca 15 000 kr får 500 kr. Du och jag tjänar lite över 10 000 kr på den här reformen. Det intressanta är att höra om ni visste om detta i valrörelsen. Gick ni ut kanske inte med ljug men lite grann så, eller kom det här som en överraskning för er? Om det nu kom som en överraskning att det slår så här, är ni då beredda att ändra på detta eller tycker ni fortfarande att det är ett bra förslag att du och jag får 10 000 kr mer och de som tjänar 15 000 kr får 500 kr?

Herr talman! Allt det som Allians för Sverige i valrörelsen gick ut med var sådant som vi i dag står för. Vi beskrev verkligheten, till skillnad från partierna på vänsterkanten i svensk politik. Vi står för det. När det gäller den analys som gjorts kan jag säga att jag fick den alldeles före debatten här så jag har ännu inte tagit del av den. Men jag kan se att det enligt den här uträkningen blir betydande skattesänkningar i varje fall för dem som tjänar allra minst. Vår inriktning är fullständigt klar: Vi vill satsa på låg- och medelinkomsttagargruppen när det gäller skattesänkningar som är kopplade till vårt så kallade jobbavdrag. Sedan får vi självfallet ta del av den analys som gjorts. Det har jag, som sagt, ännu inte gjort. Därför kan jag inte ge ett mer uttömmande svar.

Herr talman! Jag kan förstå att du inte har hunnit se vad som står i analysen. Du får läsa den. Men är det så att du efter att ha läst den tycker att den är okej förändrar vi kanske lite grann sättet att fördela resurser i Sverige. Om man ska dela på en sak, en korvbit eller någonting annat, på Stora torget i Borås brukar det kunna göras på några olika sätt. Vi kan dela den rättvist, vi tar hälften var. Sedan kan vi dela den utifrån Socialdemokraternas sätt att se det: Du behöver det bättre än jag, du får en större bit. Sedan kan vi, som jag förstår, dela den efter den borgerliga regeringens sätt att se det: Jag tjänar mest och jag har det bäst, jag ska ha en större bit än du. Det känns inte roligt, och jag tror inte att det är ett bra sätt att hålla ihop ett land i en orolig värld framöver. Jag tror att det är viktigt att alla känner att de får en rättvis del av kakan.

Herr talman! Det är just det som vi har försökt att åstadkomma när vi har velat sänka skatterna för breda löntagargrupper. Det är precis det vi försöker åstadkomma. Människor ska få mer makt över sina egna liv, mer möjligheter att själva bestämma över de pengar som de tjänar. När det gäller att dela en korv på Stora torget, Hans, tror jag att du och jag kan dela en korv på Stora torget. Det är inga problem.

Herr talman! Nu får ni i alliansen faktiskt sluta att påstå att ni satsar mest på låginkomsttagarna. I den rapport från riksdagens utredningstjänst som det refereras till har man räknat på era skattesänkningsförslag, jobbavdrag, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Man kommer fram till att den som tjänar mellan 115 000 och 145 000 om året får 1,4 % sänkning av inkomstskatten. Den som tjänar över 412 000, riksdagsledamöter och andra som har orimligt höga löner, får 3,4 % sänkning av skatten. Det är alltså både i reda pengar och i procent som de som tjänar mest får mest av skattesänkningen. Är det rimligt? Är det så ni vill få dem som går i bidragsfällor att få jobb? Är det de som tjänar en halv miljon om året som behöver mest skattesänkningar för att inte fastna i bidragsfällan?

Herr talman! Det är rimligt att människor får mer pengar i plånboken, och det har varit vår huvudinriktning. Sedan har vi sagt att vi riktar det här till dem som har de lägsta inkomsterna och medelinkomster, och det gäller fortfarande. Analysen från riksdagens utredningstjänst ifrågasätter jag inte på något sätt, men jag har inte tagit del av den ännu och vill gärna läsa den och se vilka parametrar som ingår i den.

Herr talman! Jag är ledsen att jag citerar ett papper som du inte har läst. Det man har räknat på är alltså jobbavdraget, det är grundavdraget i stödområde A, avdragen för resor från bostaden och övriga kostnader, slopad skattereduktion för fackförenings- och a-kasseavgifter, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och inkomst. Där kommer man fram till att både i procent och i reda pengar är det de som tjänar mest som får den högsta skattesänkningen. Det är bra att du inte ifrågasätter det, men i så fall ska ni inte heller påstå att det framför allt är låg- och medelinkomsttagare som får del av er skattesänkning, för så är det inte.

Herr talman! När det gäller vårt jobbavdrag har inriktningen varit att jobbavdraget ska rikta sig till människor med låga och medelinkomster, och det står fortfarande fast.

Herr talman! Jag vill börja med att påminna kammaren om att för några år sedan vände sig faktiskt Moderaterna till riksdagens utredningstjänst för att få en bedömning av hur fördelningsprofilen på deras skatteförslag såg ut. Var vänlig och gör det igen. Vi har nämligen gjort det från Socialdemokraternas sida. Det visar den tydliga profil som här har kommit fram, att det är 88 % av de fem högsta decilerna som får mest. Fem högsta deciler får 88 % av fördelningen. Det är en förmögenhetsfördelning från de sjuka, arbetslösa och så vidare till dem som redan har. Det har vi redan konstaterat. Nu har vi hört tidigare att det finns moderater i kammaren som tvivlade på RUT. Min rekommendation är att vända sig till utredningstjänsten igen. Jag ska träffa en grupp arbetslösa nu på fredag. Jag kan bara konstatera att ni inte har någon politik för jobb utan en politik mot dem som står utanför arbetsmarknaden. Vilket budskap ska de få? De får sänkt a-kassa. Den som är förtidspensionerad får försämrade villkor, och den som är sjuk får sänkta ersättningar. Vilket budskap har ni?

Herr talman! Jag kan konstatera att tolv år av socialdemokratiskt styre, backat upp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har inneburit att drygt en miljon människor i Sverige i åldern 16 till 64 år står utanför. Många av dem har gjort det under många år. Jag träffade en man i Borås i valrörelsen, en man som kom till Sverige 1992 från Bosnien. Då fick vi en flyktingförläggning i samband med oroligheterna i forna Jugoslavien. Denne man hade gått väldigt många arbetsmarknadspolitiska program. Han sade till mig: Du förstår, Ulf - han talade mycket god svenska - jag känner att jag inte orkar längre. Jag har inte kraft längre, jag har gått alla dessa utbildningar gång efter gång och slussats runt, fram och tillbaka. Nu orkar jag inte längre. Det förstod jag. Jag tror att just den här mannens upplevelser delas av väldigt många människor i Sverige i dag. Jag tror också att det är en av huvudorsakerna till att Allians för Sverige fick väljarnas förtroende den 17 september. Man ville ha en förändring.

Herr talman! Vi kunde lyssna på Ulf Sjöstens anförande där han angav tonen. Han sade att det faktiskt är så att det är ett klimat här i landet som gör att den som är arbetslös i en del fall väljer att inte ta ett arbete. Är det den signalen vi ska skicka till de arbetslösa och säga att det är ni som inte vill ut på arbetsmarknaden därför att ersättningarna är för höga? Det här är ett sätt, som jag ser det, att visa förakt. Att stå här i talarstolen och tala om att det är många som befinner sig i utanförskap - ja, det kan vara riktigt - och samtidigt signalera att en del av dem som är i utanförskap väljer det själva tycker jag är allvarligt. Det här föraktet konkretiseras med de skatteförslag som ni väljer att lägga fram. Det konkretiseras också genom de åtgärder som ni tänker vidta gentemot de arbetslösa. Det här är en politik som inte är riktad för jobb utan en politik som är riktad mot de arbetslösa.

Herr talman! Utanförskapet, Raimo Pärssinen, är inte på något sätt något nytt, utan det är någonting som vi har levt med under de senaste tolv åren av socialdemokratiskt styre i Sverige. Problemet är att trots att vi har passerat högkonjunkturer har utanförskapet inte minskat. Människor har inte kommit i arbete. Det finns människor som har gått hela den här perioden utan arbete och som har haft en innerlig stark vilja att få ett arbete men som inte har fått det. Det är det vår politik syftar till att ändra, att se till att dessa människor faktiskt får ett riktigt arbete. Det har ni misslyckats med, Raimo Pärssinen.

Herr talman! Ulf Sjösten säger att ni hade en politik före valet till skillnad från oss på vänsterkanten, som han förmodligen menade, och att folk verkligen visste vad de röstade på för inriktningen var klar. Men då skulle jag vilja höra en kommentar från Ulf Sjösten till att det nu enligt fördelningsanalysen visar sig att man måste tjäna en bit över 400 000 kr per år för att kunna ta del av den tusenlapp som var så viktig i valrörelsen. Sedan till några frågor som jag ställde i mitt anförande men som jag hittills inte har fått något svar på. Det handlar om fastighetsskatten och förmögenhetsskatten, som ni säger att ni ska ta bort under mandatperioden. Då har jag frågat hur ni ska finansiera det. Vilka grupper är det som ska få betala de skattesänkningarna? Är det de sjuka och arbetslösa, som ni redan tidigare har gett er på? Jag skulle också vilja ha en kommentar till era förslag som kommer att innebära att de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män kommer att öka ytterligare.

Herr talman! När det gäller jobbavdraget har jag nu flera gånger sagt att det i första hand riktar sig till människor med låg- och medelinkomster. Det har inte förändrats av den analys som jag ännu inte har tagit del av. Vi kommer givetvis noggrant att följa konsekvenserna av vår politik. Som jag sade i mitt anförande tar vi vår utgångspunkt i människors vardag och de problem som de som bor och verkar i Sverige och landet upplever. Vi ser verkligheten. När det sedan gäller förmögenhetsskatten har det under många år lappats och lagats i ett sjukt system, med följd att en skatt som driver kapital ur landet och missgynnar kapitalbildning, riskvillighet, investeringar och nyföretagande har blivit kvar. Den har samtidigt missgynnat vanliga egnahemsägare och gynnat dem som är riktigt rika och har bäst möjligheter att tillse att de slipper skatten. Den skatten har blivit kvar på grund av den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fört.

Herr talman! Jag har analysen här, så Ulf Sjösten kan få läsa den efteråt. Jag kan garantera att alla parametrar finns med. Ulf Sjösten ifrågasatte det i sitt anförande, men alla parametrar finns med från era olika förslag. I första hand undrar jag hur ni har tänkt er att finansiera ett borttagande av fastighetsskatten, för där pratar vi om riktigt stora belopp. Förmögenhetsskatten, varav hälften nu är kvar efter ert senaste förslag, handlar ju inte om så många miljarder kronor som de kanske 25, 28 eller 30 miljarder, vad vet jag, som det kommer att handla om när det gäller fastighetsskatten. Det är en oerhört central fråga för regeringen. Jag kan tänka mig att ni, eftersom ni inte före valet gav besked om detta, sliter med frågan ganska rejält. Sedan tycker jag att det är märkligt att ingen över huvud taget tar upp jämställdhetsfrågor i budgetens olika skatteförslag. Det kanske vore bra om Ulf Sjösten kunde svara på den frågan först i slutrepliken.

Herr talman! Jämställdhetsaspekterna och bland annat mäns och kvinnors löner är något som vi har uppmärksammat i Allians för Sverige. Vi kommer att återkomma med mycket konkreta förslag när det gäller just jämställdhetsfrågorna. Jag ifrågasatte inte RUT-rapporten, Marie Engström, utan jag sade tvärtom att jag inte ifrågasätter rapporten. Så sade jag. Det står nog i protokollet. Däremot sade jag att jag inte vet vilka parametrar som är med. När det gäller fastighetsskatten har vi sagt att vi har en viljeinriktning. Vi har tagit ett steg nu inför 2007 och vi kommer att utreda hur vi ska kunna nå det mål som vi har inför 2008. Det arbetet är inte färdigt än. Som någon sade här tidigare är det 32 dagar sedan regeringen tillträdde. Under dessa 32 dagar har det faktiskt hänt en hel del i Sverige, och det kommer att fortsätta hända en hel del kan jag försäkra.

Herr talman! Det känns fortfarande som att man befinner sig mitt i valdebatten. Jag tror inte riktigt att de som i dag befinner sig i opposition har insett att de befinner sig i opposition utan de flyttar valdebatten rätt in i kammaren och riksdagsarbetets kärna. De som inte har tagit debatten hit utan faktiskt lämnat den därhän börjar redan inleda den budgetdebatt som vi ska föra om några veckor eller så anklagar de regeringen för att utföra ett hafsverk, trots att man i samtliga partier är väl medveten om att regeringen har haft en mycket kort tid att förbereda sig. Det är väl så att om man är van att alltid få regera är det klart att man tar med sig det konceptet och förväntar sig att alla ska kunna förbereda sig på tio dagar, så som man har kunnat göra när man har styrt i flera mandatperioder. Men det är dags att vi alla inser att Sveriges folk har valt en ny regering och att den nya regeringen har stöd för sin politik. Den har heller inte mörkat vilka frågor det är man skulle vilja driva. Jag skulle önska att debatten kanske kunde lyfta fram nya frågor i stället för att trampa runt i samma bittra träsk som den har befunnit sig i genom hela valrörelsen. Mitt bidrag till debatten är att diskutera någonting som, säkert till regeringens glädje, inte är budgetpåverkande utan som snarast handlar om grundläggande principer för hur vi betalar och hanterar skatteintäkterna i Sverige. När det kommer till olika typer av produkter som vi medborgare handlar förväntar vi oss att det finns en tydlig innehållsdeklaration som klart avgör var produkten kommer från, hur den är producerad och vad den innehåller. Men på ett av de kanske mest kärnfulla områdena för oss medborgare redovisar man varken vart pengarna går eller hur mycket det är som vi faktiskt skickar in, och då menar jag till statskassan. Jag tycker att det vore rimligt att vi medborgare själva har ansvaret för att betala in våra skatter. När jag får min lön får jag hela min lön och sedan betalar jag in den del jag ska till inkomstskatten. När jag ska handla en tröja, en T-shirt eller mat i affären utgör kostnaden på prislappen den faktiska kostnaden för produkten. Sedan lägger man på momsen, alltså skatten som jag ska betala, i kassan, så att jag får känna och veta hur mycket av det jag handlar för som jag faktiskt betalar i skatt. Under valrörelsen hade jag dessutom ganska många intressanta debatter där jag hävdade att en sänkt arbetsgivaravgift är någonting som är hyggligt och bra och leder till fler arbeten. Från andra sidan i svensk politik menar man att arbetsgivaravgiften är någonting som arbetstagaren själv har jobbat ihop och att den därför är någonting som tillhör arbetstagaren. Jag kan dela den uppfattningen. Men då borde det rimligen också vara så att det är arbetstagaren själv som väljer att betala in arbetsgivaravgiften och därmed får ut hela sin lön och inte bara delar av den. Jag tror att det finns ganska kraftiga stämningar i oppositionen för att det inte ska vara på detta sätt. Det handlar om, herr talman, att minska möjligheterna för medborgarna att själva kunna styra över sitt eget liv, det handlar om att ha ett mer kollektivt sätt att se på människor, och det handlar om att kunna ta ifrån människor deras hårt och surt förvärvade inkomster utan att det ska märkas så mycket. Få av dem som går och handlar i dag tänker över huvud taget på den extraskatt de betalar. När man räknar ut det totala skattetrycket kan man se att vi i Sverige har en bra bit över 60 % skattetryck för låginkomsttagare. I debatten har man hittills försökt hävda att alliansens skattesänkningar inte är tillräckligt bra. Man försöker lägga ett moraliskt dilemma på alliansen där man hävdar att den inte fullföljer sitt löfte som innebar att man skulle sänka skatten mest för låg- och medelinkomsttagare. Men att fortsätta att mörka skatter, att fortsätta att dölja dem, att fortsätta att plocka av medborgarna höga skatter är knappast ett bättre sätt att skapa större frihet, större valmöjlighet och ökat livsutrymme för dem som har det absolut sämst ställt. Jag tror också att det finns ett initiativ i diskussionen som är viktigt. Det är att medborgarna bör känna att man faktiskt äger sin egen lön. Har man jobbat 40 timmar i veckan i fyra veckor ska man känna att det som står på utbetalningsbeskedet faktiskt är det man själv har jobbat ihop. I Sverige i dag känns det som att man har kapitulerat inför det här och att det är vi som sitter i Sveriges riksdag, kommunpolitikerna eller landstingspolitikerna som har större rätt till de förvärvade pengarna än vad den som själv har arbetat har. Då har vi ett ganska stort dilemma där äganderätten är i grunden ifrågasatt, och som innebär att det offentliga har en större rätt till förtjänsten av ett arbete än vad medborgaren själv har. Det i sin tur tror jag knappast heller leder till att medborgarna känner en större förpliktelse gentemot det offentliga. Man känner snarast en resignation och ett avståndstagande. Man har inte heller koll på hur pengarna flödar i den svenska statskassan.

Herr talman! Jag får tacka Fredrick Federley för hans anförande som var intressant på många sätt. Eftersom Fredrick är representant för Centerpartiet här, vill jag passa på att ställa en fråga till honom avseende just den utredning som riksdagens utredningstjänst har lämnat och som också ledamöter i skatteutskottet har tagit del av. Där framgår väldigt tydligt det som har kommit fram flera gånger i den här debatten, att människor med låga inkomster inte alls får den skattesänkning som utlovades av de borgerliga partierna i valrörelsen, även av Centerpartiet. Det är precis den typen av utredningsresultat som vi menar att man måste ta fram innan man lägger fram sina skatteförslag. Man måste ta reda på konsekvenserna av sina skatteförslag, göra konsekvensanalyser för att på det viset få fram ett riktigt underlag så att vi vet vad vi fattar för beslut. Ni har gått ut i valrörelsen och sagt att ni ska sänka skatten för låginkomsttagare med 1 000 kr i månaden. Nu blir det några tior i månaden. Hur förklarar ni sådant?

Herr talman! Skattesänkningen består. Det du försöker hävda, att skattesänkningen minskar genom att vissa andra avgifter höjs, är ju inte sant. Min fråga tillbaka till dig är: Är det så att skattesänkningen som vi utlovade har blivit mindre sedan vi fick regeringsmakten och nu har lagt fram budgetpropositionen? Eller är det så att du försöker dribbla med siffrorna och räknar bort det som faktiskt är skattesänkningen genom att matcha den med avgifterna? Pratar vi om den totala summan kronor och ören som blir kvar i plånboken är det kanske inte en tusenlapp, men skattesänkningen är fortfarande 1 000 kr. Jag tror inte att Centerpartiets väljare på något sätt känner någon otrygghet inför detta. Vi har före valet deklarerat vilka skatter vi vill sänka. Vi har deklarerat vilka avgifter vi vill höja. Det är den politiken vi nu genomför. Huvudmålet för alliansens och Centerpartiets politik är att vi ska få ett skifte på arbetsmarknaden där man går från arbetslöshet till arbete. Det har regeringen lagt en grund för i budgetpropositionen.

Herr talman! Det intressanta är att ni bryter ett vallöfte bara några veckor efter det att ni har fått bilda regering. Det är ju riksdagens utredningstjänst som har tagit fram det här underlaget. Jag hänvisade hela tiden till det. Det var så i valdebatten. Det är viktigt att vara noga med vad man säger. När borgerliga företrädare blev pressade sade man att om man räknar in höjningen av a-kassan, borttagandet av avdragsrätten på fackföreningsavgifter etcetera kanske det handlar om 500 kr i skattesänkning netto för en låginkomsttagare. Nu är det alltså 40 kr i månaden. Det är det som utredningstjänsten har tagit fram. När ni tar del av det underlaget måste ni väl säga er: Det var inte så vi sade i valrörelsen. Vi måste ta reda på konsekvenserna av våra förslag innan vi låter förslagen gå igenom i riksdagen med en borgerlig majoritet. Om ni inte gör det kommer ni i januari nästa år att tvingas ut i en svekdebatt inför väljarna där det klart framgår att det ni sade i valrörelsen inte stämde. Jag vill varna er för den politiken. Det kommer att skapa ett politikerförakt som ni som sitter i regeringen och företräder regeringen kommer att drabbas av.

Herr talman! Lars Johansson dribblar återigen med siffrorna. Vi har sagt att vi ska sänka skatten. Skatt är ett procentuellt uttag av inkomsten till exempel. Vi har möjlighet att reglera det. Det vi lovade genomför vi. Det du pratar om är nettoinkomsterna därefter. Det är en helt annan diskussion. Tvinga gärna ut mig i svekdebatten i januari. Jag lovar dig att jag ska följa dig genom landet och ta de debatterna med dig. Jag är övertygad om att det vi nu genomför är mycket bättre oavsett om man är hög- eller låginkomsttagare än vad en socialdemokratisk regering någonsin hade kunnat producera. Oavsett vilka debatter vi tar här inne och hur behjärtansvärt man än vill att det ska verka från den socialdemokratiska sidan hade ni knappast lagt ett förslag som hade gett medborgarna ens 40 kr kvar i plånboken. Flera av era riksdagskandidater som jag debatterade med inför valet lovade att man skulle verka för att höja skatterna. Ni hade också behövt stöd från Vänsterpartiet som klart och tydligt drev att man skulle höja skatterna. Det hade gjort att låginkomsttagarna hade fått en ännu sämre situation i stället för den positiva utveckling som man har med den borgerliga regeringen.

Herr talman! Fredrick Federley är förvånad över att vi socialdemokrater begär besked av den nya regeringen. Han är förvånad över att vi står fast vid våra socialdemokratiska förslag och vill ha besked. Han tycker att det är jobbigt att behöva stå till svars. Han säger att det låter som i valrörelsen. Vi tänker inte byta åsikt. Vi har 35 % av befolkningen bakom oss. Vi är fortfarande socialdemokrater. Nu får ni stå till svars för de löften som ni gav och som ni faktiskt redan bryter. Det är därför du står i talarstolen i dag och får försvara det. Eftersom inte finansministern behagar komma hit och eftersom inte heller finansutskottets ordförande är här vill jag ha ett besked av Fredrick Federley om varför ni mörkar i budgetpropositionen. Jag antar att ni har haft gruppmöten innan ni lägger fram era förslag så att du kan berätta om det. Varför mörkar ni i budgetpropositionen när det gäller jämställdhetsfrågorna? Tidigare har vi haft särskilda avsnitt om hur man jobbar med jämställdheten och hur det slår mellan män och kvinnor. Varför mörkar ni när det gäller klassperspektivet? Tidigare har vi i budgetpropositionen delat upp befolkningen i tio deciler. Ni tar bort det avsnittet också. Det finns sådana uppgifter på Finansdepartementet. Där finns det tjänstemän som kan de här frågorna. Ni har valt att lyfta bort de avsnitten. Varför?

Herr talman! Jag är inte förvånad över att ni fortsätter er politik, Monica Green. Jag är definitivt inte förvånad. Jag tycker bara att det är märkligt att ni inte är beredda att gå vidare och lyfta fram andra frågor som kanske vore viktiga för Sverige, som hur vi ska arbeta för att kunna bryta arbetslösheten. Det har varit ert dilemma under tre mandatperioder att ni inte har klarat av det. Ni har 35 % av väljarna i ryggen det här valet. Om ni fortsätter er politik är jag övertygad om att det inte är mer än 15 % i nästa val. Kom inte och prata klasspolitik med mig. Jag vet varifrån jag kommer och vilken uppväxt jag har. Vi borde diskutera hur vi ger alla människor möjlighet att, oavsett vilken bakgrund man har, växa och ta sig dit man själv vill. Man kan se hur klassretoriken på något sätt sitter fastetsad på ett mentalt sätt inom socialdemokratin. Ni är tillsammans med Vänsterpartiet de hårdaste kritikerna av det arbete som min biologiska mormor hade när hon kom hit från Finland efter världskriget, nämligen hushållsnära tjänster. Ni svartmålar olika typer av jobb. Ni tycker inte längre att arbete är vackert. Ni har gått från att vara en arbetarrörelse till att bli en sysselsättningsrörelse. Så länge man har en dator framför sig är ni nöjda. Jag vill att folk ska ha riktiga arbeten.

Herr talman! Varför ska jag inte få ta en debatt med dig om klasspolitiken? Varför säger du att jag inte får prata klasspolitik med dig? Jag har rätt att ställa vilka frågor jag vill till dig. Jag förutsätter att du kan ge svar. Jag vet att ni vill ha låglönejobb inom hushållsnära tjänster. Det är de enda svar ni hittills har haft på var de nya jobben kommer. Det är hushållsnära tjänster, som tydligen din mormor jobbade med. Då var det inga skattesubventioner. Om det är framtidens jobb, varför ska vi ha skattesubventioner på de områdena så att skattekraften till staten minskar så att vi får mindre till vård, skola och omsorg? Om det är där jobben kommer, varför ska ni sänka skatterna där så att vi får mindre och mindre till staten? Jag tycker att det är ett förakt för din mormor som inte hade någon skattesubvention. Hon kunde jobba vitt. Det kan man göra även i dag. De som behagar betala vitt kan göra det i dag, men det finns människor inom vissa områden, har vi märkt, som inte tycker att de har råd att betala hushållsnära tjänster vitt fastän de i allra högsta grad har den inkomsten. Jag får prata klasspolitik med dig hur mycket jag vill.

Herr talman! Du får ställa vilka frågor om klasspolitik eller jämställdhet du vill, men försök inte läxa upp mig om vad som gör en politik framgångsrik och låter människor växa. Klass har blivit något som inom socialdemokratin anses nästan genetiskt och biologiskt i stället för något som man kanske ska försöka bryta för att skapa ett samhälle som ger alla människor samma förutsättningar. Det har socialdemokratin släppt. Socialdemokratin har i stället försökt göra flera människor beroende av statssystemet genom att ständigt höja taken i ersättningarna så att flera människor hamnar i den grupp som är föremål för statens omsorg i stället för att se till att man satsar pengar på dem som har det absolut sämst. Vi kan prata om kloakfolket i Stockholm. Vi kan prata om de människor som inte har ett boende att gå till. Dem har ni helt negligerat i tolv år. I stället har ni valt att gynna medel- och överklassens inkomster. Ni har skapat ett system som gör att jag om jag i dag skulle bli arbetslös skulle få ut mer i ersättning än vad min mamma får när hon jobbar heltid i omsorgen. Det är ett klassförakt utan like.

Herr talman! Fredrick Federley beklagade sig lite över att det här verkar var något slags eko från valrörelsen och att vi befinner oss i samma bittra träsk - så tror jag att orden föll. Han menade att vi inte debatterar några nya frågor. Jag skulle vilja säga till Fredrick Federley att vi debatterar nya frågor. De här frågorna är nya i den här kammaren. Den här kammaren är inte något torgmöte. Här dissekerar vi frågorna och tar dem på största allvar. Det är därför vi har fått en sådan diskussion som vi har fått när vi får svart på vitt på vad era förslag betyder för människor i Sveriges land. Man har tittat på det fördelningspolitiskt och skillnaden mellan män och kvinnor och stora städer kontra glesbygdskommuner till exempel. Det sista vill jag ta fasta på eftersom Fredrick Federley företräder Centerpartiet. Om man ska gå vidare med att ta bort fastighetsskatten hur ska man förhindra att glesbygdskommunerna blir förlorare i en sådan omläggning?

Herr talman! Jag börjar med det sista. Jag tror att vi har lite olika syn på hur vi skapar ett Sverige som får växa, oavsett om det handlar om Arboga kommun, Pajala eller Stockholm. Jag representerar Stockholm och kan Stockholms stad. Av de senaste tillväxtsiffrorna för landet ser jag att exempelvis Norrbotten har mer än dubbelt så hög tillväxt som vi har i Stockholm. Det gör att jag som politiker i Stockholm börjar fundera över vad det är som gör att vi tappar fart. Vi behöver driva på. Ditt synsätt när du diskuterar politik handlar mycket om att vi i den här kammaren ska försöka styra upp verksamheten och skicka riktade pengar i stället för att skapa kraften underifrån och ha ett starkt näringsliv och kommuner som är självstyrande och har ett så starkt näringsklimat att man faktiskt kan påverka sin egen situation. Det är det som vi ser börjar hända i olika delar av Sverige, och det är den processen som jag är beredd att fortsätta. Mer egenmakt till kommunerna och mer egen beslutanderätt så klarar de denna utveckling. Sedan får jag väl tacka en äldre riksdagsledamot för uppsträckningen när det gäller vad kammarens arbete faktiskt innebär. Vi i Centerpartiet kallar det härskarteknik.

Herr talman! Flera människor i arbete, flera småföretag och flera åtgärder för att få bättre ekonomi i kommunerna är naturligtvis sådant som Vänsterpartiet står bakom. Men jag ställde en lite mer precis fråga: Hur tänker Fredrick Federley jobba, och vad har regeringen för svar på frågan hur man ska förhindra att det är just glesbygdskommunerna som i framtiden också kommer att visa sig vara förlorare, om man ser på era olika skatteförslag, vilket de är redan i dag enligt den rapport som ligger till grund för det som vi debatterar nu? Det var min fråga.

Herr talman! Det finns många olika saker som man kan göra. Nu vill du lyfta fram att det bara handlar om fastighetsskatten. Men det handlar om oerhört många frågor. En fråga kan handla om plan- och bygglagen. Det kan till exempel handla om strandskyddet. Det finns kommuner i Sverige där man har mer än två sjöar per invånare men där man trots allt omfattas av samma reglemente som man har i särskilt skyddsvärda kustområden. Det leder också till att man tar bort en hel del av de positiva möjligheter som man har i olika delar av landet. I grund och botten handlar det om att få en ökad ekonomisk tillväxt, om arbetstillfällen, men också om medborgare som väljer att flytta. Det som vi kan göra från rikspolitiskt håll för att underlätta detta är att se till att kommunerna har så mycket beslutanderätt över sig själva som möjligt, att man kan påverka det lokala näringslivet och arbetsmarknaden och att man kan påverka hela infrastrukturen. Det är en makt som jag är beredd att verka för att vi ska flytta från det här huset ut till människorna där de faktiskt bor, finns och verkar.

Herr talman! Jag tänkte fråga Fredrick Federley om han är riktigt nöjd med den fördelningspolitiska profilen i budgeten när det gäller skatteförslagen. En del av er inom högeralliansen säger att det är de lågavlönade som får procentuellt mest. Men i kronor är det faktiskt de högavlönade som får mycket mer. Då kan man säga att det är en profil. Och då kan Fredrick Federley säga att det är en bra profil. Låt oss då få höra det här i kammaren. Men såvitt jag vet köper man inte bröd och mjölk med procent utan med kronor. Visst är det väl också så, om man tänker på profilen när det gäller avdrag för hushållsnära tjänster, att det per automatik kommer att bli personer som Fredrick Federley och andra höginkomsttagare som kommer att få mycket större möjligheter att nyttja dessa tjänster? Man kan säga att det finns en fördelningspolitisk profil i det. Är du riktigt nöjd med detta?

Herr talman! När det gäller de fördelningspolitiska effekterna så säger du att det inte är med procent som man köper bröd och mjölk. Då undrar jag om det är en kritik som du riktar mot de fackliga förbunden där man har framlagt olika krav på löneökningar? Du kanske tycker att alla fackförbund ska begära samma löneökningar? Jag vet inte, men du får gärna återkomma med ett svar. Jag tror att det är fler i LO-borgen som är väldigt intresserade av att få höra det svaret. När det kommer till den fördelningspolitiska effekten ska du inte inbilla mig saker. Självklart skulle jag med den nya riksdagsmannalönen - jag vet inte exakt vad den är, men jag tror att det är 48 000 kr, men du som har suttit här längre kan få berätta det - ha råd med en städhjälp. Men vad det handlar om är att ganska vanliga människor, som inte har råd med det och som har svårt att få vardagen att gå ihop, faktiskt ska få den möjligheten. Och det är klart att vi som har bra inkomster, vi som tjänar nästan 50 000 kr i månaden, kan betala för oss. Men det handlar om vanligt folk. Mina gamla jobbarkompisar i den särskilda omsorgen, undersköterskorna, har en lön på 15 000-17 000 kr i månaden, och de har inte råd med detta. Och vi skapar möjligheter för dem också att få tillgång till detta.

Herr talman! Fredrick Federley! Du kunde inte svara på min fråga. Du sade att jag skulle vända mig till LO för att få svar. Jag vill att du svarar. Är du nöjd med den fördelningspolitiska profilen? Jag blev intresserad av det futuristiska inslaget som du hade i början. Du ville tala om framtiden och att varje enskild människa ska betala sin skatt själv oavsett om det handlar om varor, tjänster eller arbete. Är Centerpartiets väljare trygga med den typen av tankar? Varför inte spotta ur skägget om vi ska tala om en fördelningspolitisk profil? Varför kan ni inte här i kammaren beskriva de visioner som finns till exempel i fråga om platt skatt? Jag kan bara för min personliga del konstatera att vi har fått in Centerpartiet i en ny skepnad här i kammaren.

Herr talman! Ja, jag är nöjd med den fördelningspolitiska profil som budgeten har. Det är jag därför att den innebär att människor får mer pengar tillbaka än vad ni någonsin hade kunnat prestera eftersom ni hade tvingats höja skatterna för att klara de feta vallöften som ni gav. Ett system med platt skatt är det enda rättvisa och solidariska systemet. Det bygger på att man betalar efter bärkraft och innebär att det alltid lönar sig att vara hederlig och ägna sig åt hårt arbete. Vi kan se att många av de länder i Europa som är mest framgångsrika i dag har ett plattskattesystem som gör att den som tjänar exempelvis 100 000 kr i månaden och den som tjänar 10 000 kr i månaden betalar procentuellt sett lika mycket skatt, men i kronor och ören. Det innebär att de som börjar närma sig gränsen för att betala statlig skatt inte behöver fundera på om de ska minska sin arbetstid med någon timme eftersom det inte lönar sig tillräckligt mycket att jobba. Det gör att en företagare som skulle vilja plocka ut lite mer än de nästan 27 000 kr som det handlar om faktiskt skulle kunna göra det. Och det lönar sig alltid att utbilda sig. Ni skapar ett system där det lönar sig att vara fuskare och att inte göra rätt för sig.

Herr talman! Det är intressant att höra alla attacker på dem som vill att det ska vara mer lönsamt att arbeta. Men jag ska inte börja där. För fyra år sedan, faktiskt exakt på dagen, den 8 november 2002 var det också allmänpolitisk debatt. Och jag minns den faktiskt som i går. Jag vill säga till Monica Green att jag har kontrollerat i protokollet. Men på den tiden kunde man i alla fall inte av protokollet utläsa att Bosse Ringholm var närvarande. Men det är möjligt att han var det. Det var inte alltid som han yttrade sig. Vid detta tillfälle läste jag emellertid en liten dikt, och det tänkte jag göra i dag igen. Den är skriven av en av våra främsta samhällsskildrare. Som chefredaktör en gång för Pressens Tidning lärde jag känna denne märklige man. Han skrev regelbundet dagsverser i den tidningen. Dessvärre finns han inte längre bland oss. Som de flesta nu förstår handlar det om den oförliknelige Alf Henrikson, i Dagens Nyheter känd under signaturen H. Under sju decennier skrev han där. Dikten heter Samhällsutveckling , och jag vet inte riktigt när den skrevs. Så här lyder den: Det var som det var tills det blev som det blev. Det blir som det blir när det är som det är. Det är som det är tills det blir som det blir. Faran är att det blir som det var. Herr talman! Vad har detta med ekonomi och skattepolitik att göra? Jo, vi har just nu upplevt att faran har blivit verklighet. Det blev som det var. Folkpartiet och Socialdemokraterna ingick 1990 - med Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink på den socialdemokratiska sidan och Bengt Westerberg och Anne Wibble på den liberala sidan - en överenskommelse om en mycket stor skattereform. Jag vill säga att det var en av de två viktigaste reformerna under mycket lång tid. Den andra var avregleringen av kreditmarknaden som möjliggjorde en av de allra viktigaste reformerna, nämligen att vi skulle få låg inflation i det här landet. Och låg inflation, herr talman, är de fattigas bästa vän. De som äger stenhus och så vidare klarar sig alltid. Men låg inflation är de fattigas absolut bästa vän. Från den 6 oktober 1994 var Göran Persson under 4 383 dagar finans- och statsminister. Jag har räknat in skottdagarna också för säkerhets skull. Han hade ingen lätt uppgift. Sveriges ekonomiska läge var i mitten av 1990-talet mycket ansträngt. Arbetslösheten var hög, och företagandet var lågt. Det var inte i första hand en effekt av Bildtministärens så kallade misskötsel utan av 1980-talets kasinoekonomi som ju ledde fram till att regeringen Ingvar Carlsson avgick i januari 1990 och Kjell-Olof Feldt lämnade regeringen. Jag vill säga att Göran Persson som finansminister och som statsminister gjorde så gott han kunde. Och han gjorde mycket som var bra. Men på ett område misskötte han den grund som var lagd, och det gällde skattepolitiken, främst under åren 1998-2006. Det har blivit mindre lönsamt att arbeta. 1990 års skattereform har urholkats och förfuskats. Alliansregeringen gör nu ett ordentligt försök att återgå till de sunda principer som var grunden för 1990 års skattereform. För det första ska det löna sig bättre att arbeta. För det andra ska det löna sig bättre att våga satsa på att vara företagare. För det tredje ska det löna sig att utbilda sig. Det är de tre grundläggande principerna för den skattepolitik som nu ser dagens ljus igen. I motsats till vad som vanligen sägs är det särskilt anställda med tämligen låga inkomster som kommer att gynnas mest av denna skattereform när man ser till den totala summan. Den utredning som RUT har gjort är alldeles utmärkt. Men den räknar på deciler av disponibel inkomst och inte på antalet skattebetalare, vilket är en helt annan sak. Men även om man räknar på deciler ser man att den allra största skattesänkningen blir för dem som har en inkomst om 0-77 000 kr - de får 5,8 %. Men sedan, Lars Johansson, slår kommunalskattehöjningar och allt möjligt annat till. Det är klart att det då blir lite konstigt. Men det här är bara första steget enligt mitt sätt att se. Vi behöver göra mycket mer för att göra det mer lönsamt att arbeta. Socialdemokraterna ogillar detta. Det har vi hört i en lång rad inlägg. Fortsatt misskötsel av skattepolitiken ligger i partiets linje. Dock har man gjort några bra saker. Man har gått ifrån flygskatten, friåret och så vidare. Det är jättebra! Men det behöver göras mycket mer, och vi måste göra det mer lönsamt att arbeta. Det finns mer att önska på skattepolitikens område. Det finns många saker som jag inte tycker vi har nått ända fram till. Energiskattepolitiken är ett moras. Den resulterar just nu i att många arbeten riskerar att förloras i vårt land. Utansjö bruk, Timrå och Hallstavik, som jag nyligen besökte, är exempel på stora arbetsplatser som hotas. Allra sist: Förra året anslogs 225 miljoner extra för skattekontroll. Enligt Skatteverkets chef Mats Sjöstrand som var i skatteutskottet i går kommer vi att få se många goda resultat av detta. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi får bättre skattekontroll - inte för att det skulle ge så otroligt mycket mer inkomster till staten, det är inte det viktiga, utan för att det ska avhålla människor från att fuska med skatten. Företag som arbetar vitt ska veta att de gör rätt för sig och inte blir utkonkurrerade av skattefuskande företag.

Herr talman! Skattefrågan är ganska central här. Det är viktigt att komma ihåg att vi diskuterar skatterna nu för att de är viktiga för välfärden. Det är faktiskt så att i vårt socialdemokratiska budgetförslag genomför vi inte den typ av skattesänkningar på dryga 40 miljarder som den borgerliga regeringen presenterar. Vi behöver inte höja skatten, utan vi utgår från nuvarande skattenivå och använder den resursen till att bygga vidare på välfärdssystemet, till exempel med en ny tandvårdsreform. Dessutom har ni underfinansierat er budget. Det är ju ett annat problem som ni kommer att få leva med och som vi kommer att fortsätta kritisera er för. Men frågan till dig, Gunnar Andrén, är: Gäller fortfarande principen med skatt efter bärkraft eller är det, som en centerpartistisk talesman nyss sade, platt skatt som ska gälla? Är det vad regeringens nya politik innebär?

Herr talman! Som Lars Johansson säkert vet då han noga har studerat skattepolitiken, finns det överhuvudtaget ingen diskussion om platt skatt i budgetpropositionen. Det finns enskilda debattörer, till och med socialdemokrater, som tycker att detta är en god idé. Det finns socialdemokratiska ministrar i andra länder som tycker att det är en bra idé. Men vi tycker inte det. Vi tycker att skatt efter bärkraft är det som är det riktiga. Problemet, Lars Johansson, är att den reform som Socialdemokraterna och Folkpartiet var överens om byggde just på den principen, men den har på en lång rad områden urholkats. Det är ju det stora problemet, som jag tycker att det är den här regeringens stora uppgift att få bukt med. Jag hoppas att vi kommer att få stöd från den socialdemokratiska oppositionen när det gäller detta. Däremot har jag inget som helst hopp om att Vänsterpartiet, som vill höja en massa skatter, eller Miljöpartiet, ska stödja detta. Men vi som var överens om detta en gång i tiden har god anledning att se till att det lönar sig bättre att jobba i det här landet. Det tror jag vore en väldigt bra politik för vårt land.

Herr talman! I så fall, Gunnar Andrén, kan man inte börja med en knuten näve mot socialdemokratin, vilket den nuvarande borgerliga regeringen gör med sina förslag. Ni rycker undan en del av den breda skattebas som fanns i den skatteöverenskommelse som Folkpartiet och Socialdemokraterna var med om att genomföra för 15-16 år sedan. Det är vad ni gör nu. Då är det inte rimligt att ni börjar prata om att vi ska vara med och delta i ett samtal om hur skattesystemet ska utvecklas framöver. Det är en ohållbar ståndpunkt om man vill inleda sådana samtal. Det är det som är problemet nu, Gunnar Andrén. Ni har nu låst in er tillsammans med Moderaterna och vill genomföra en moderat skattepolitik som steg för steg går ifrån den skattepolitik som Socialdemokraterna tillsammans med Folkpartiet stod för. Nu lämnar ni den politiken i och med att ni inför en ny skattepolitik som innebär att man tar bort skatten på förmögenheter, fastigheter etcetera, och att man genomför en skattesänkning för höginkomsttagarna.

Herr talman! Jag tycker inte att denna beskrivning alls är korrekt. Jag uppfattar att vi i stora delar återgår till det som Socialdemokraterna och Folkpartiet stod bakom. Att också Moderaterna ansluter sig till detta är jättebra. Fundamenten är de som jag räknade upp tidigare. Socialdemokraterna måste nu fundera på om det inte stämmer att skatten på arbete har blivit för hög här i landet. På den punkten förekommer åtminstone utåt sett ingen diskussion. Det tycker jag är bekymmersamt. Slopandet av vissa skatter - fastighetsskatterna, förmögenhetsskatten och till exempel reklamskatten - har vi sagt att man ska finansiera på ett ansvarsfullt sätt. Det kommer man också att göra. Den del som man tar först, inkomstskatten, sänks med förvärvsavdraget. Det blir mycket pengar. Herr talman! Jag noterade att Lars Johansson inte tog upp kritiken att det skulle vara en felaktig fördelningspolitik. Det är en annan sak när man räknar deciler än när man räknar antalet inkomsttagare. De 40 miljarderna går i huvudsak till dem som har ganska låga inkomster.

Herr talman! Gunnar Andrén inledde med att läsa dikten Samhällsutveckling . Det vi nu talar om är samhällsavveckling. Jag syftar då på förslaget till budget. Jag och Gunnar Andrén har debatterat skatter förut, och vi har också varit överens om att skatterna betalar vår gemensamma välfärd och om att breda skattebaser därför är viktiga. Den borgerliga regeringens hela politik handlar som jag ser det om skattesänkningar för dem som har det bäst. Det innebär neddragningar i den välfärd vi värnar om. Den enda lösning för att få fler jobb - vilket behövs för att klara samhället - som har presenterats gäller hushållsnära tjänster. Hur många flera jobb ger det, och till vilket pris? Utvärderingar från Finland visar bland annat att det gav mellan 8 000 och 10 000 deltidsjobb. För det mesta var det studenter som tog dessa jobb för att dryga ut sitt studiemedel.

Herr talman! Det är svårt att hinna med allt på en minut. Britta Rådström ställde tre olika frågor. Det är alltid trevligt att debattera med Britta Rådström. Jag tror att den breda skattebasen är nödvändig att behålla. Men just de 225 miljoner som vi förra året anslog för att öka skattekontrollen visar att det är alltför många människor som avstår från att inordna sig i systemet. Det är väldigt viktigt att vi har en sådan skattekontroll, så att flera blir uppmärksamma på att man inte kan avstå från att delta i skattesystemet och den solidariska välfärden. Att kalla vår politik för samhällsavveckling tycker jag är att något överdriva det hela. Slutligen har vi frågan om de hushållsnära tjänsterna. Vi har debatterat den tidigare här i dag. Jag ser det inte i första hand som en fråga om att få in pengar till statskassan, även om det i och för sig också är bra. Men framför allt är det - liksom den subventionerade barnomsorgen, som jag också står bakom - en fråga om kvinnors frihet. De ska slippa komma ut på en arbetsmarknad där det i stort sätt bara är svartarbete som gäller. Det är det allra viktigaste. Jag har också kallat det för en nödåtgärd. Det står jag för.

Herr talman! Gunnar Andrén sade tidigare att med denna reform slipper så många kvinnor jobba svart. Då har vi ju redan placerat oss i ett fack: Det är kvinnor som ska utföra de här jobben. Det är kvinnor som ska ut och städa hos andra. Om det nu är så viktigt att bekämpa svartarbete, varför lägger man då fram ett förslag till budget som på några års sikt drar undan 225 miljoner kronor från Skatteverket just för att utföra skattekontroll?

Herr talman! På den sista punkten vet vi ingenting om vad regeringen kommer att föreslå. De 225 miljonerna gäller också för år 2007. Men vad som händer år 2008 kan vi inte veta. Till exempel Ulf Sjösten, som är en varm anhängare av sådan här politik, kanske vill ha ännu mer pengar. Då får han försöka påverka detta. Det kan ju vara på sättet att vi kan göra olika saker. På den punkten tar jag inte åt mig kritiken över huvud taget. Vi vet inte vad som händer. När det sedan gäller kvinnors frihet måste man enligt mitt förmenande gå tillbaka till den subventionerade barnomsorgen. Både män och kvinnor använder denna. Jag tycker att det är en väldigt viktig åtgärd för kvinnors frihet i första hand. Det är de som drar mest nytta av det. De hade inte kommit ut på arbetsmarknaden annars. Jag är säker på det. Vi hade fått en återgång till 1950-talets samhälle. Det vill inte jag ha. Just när det gäller hushållsnära tjänster har vi fått en omfattande svartmarknad. Man kan tycka illa om att det bara är kvinnor som jobbar på denna. Men tyvärr är det så. Vi måste ha ut dem på den vita marknaden.

Herr talman! Det var tydliga besked att det är kvinnorna som ska hem och städa i de välbärgade hemmen fortsättningsvis och att vi ska sänka inkomsten till staten. Det är det som är framtidens jobb, säger Gunnar Andrén. Det är den enda typ av nya jobb som den nya regeringen har pekat ut. Jag har en annan fråga. Eftersom finansministern inte har behagat att komma hit till kammaren tänkte jag att ni säkert har haft något gruppmöte om den nya budgeten, så du kan säkert svara på detta. Ni har valt att bryta mot lagen. Ni har valt att inte låta remissinstanser få ta del av förslagen om bland annat fastighetsskatt. Det är något som slår hårt mot villor och bostäder i gles- och landsbygd. Bland annat i Skaraborg, som jag kommer ifrån, kommer man att få det mycket sämre. Ni har valt att inte låta detta remissbehandlas. Det bryter mot lagen. Lagrådet har mycket starkt kritiserat att ni bryter mot lagen på det sättet. Gäller inte lagen för de borgerliga partierna?

Herr talman! Jag vill börja med att protestera mot frågeställningen att lagen inte skulle gälla för de borgerliga partierna. Det är oförskämt att ställa en sådan fråga. Jag tänker inte besvara den över huvud taget, eftersom svaret är givet. Jag ber att få protestera mot frågan i sak. Sedan ska jag gå över till det andra. Jag skulle inte alls beskriva det som Monica Green gör och säga att det bara gäller kvinnor. Jag vill ställa frågan så här: Hur ska vi få kvinnor och män bort från den svarta arbetsmarknaden? Det är vad det gäller. Där har i varje fall ni inte haft något enda förslag. Ni vill behålla dessa kvinnor och män på den svarta arbetsmarknaden. Du kan skaka på huvudet, men så är det. Det en dålig tradition att inte finansministern befinner sig här. Det ska jag gärna säga. Jag ska säga till om det. Jag ska träffa finansministern senare i dag. Då ska vi ta upp frågan att det är bra om finansministern kommer. Under de fyra år som jag satt i skatteutskottet, Monica Green, var Bosse Ringholm eller Pär Nuder inte här vid ett enda tillfälle och debatterade någon skattefråga med någon företrädare med skatteutskottet. Det ska vi se till att Anders Borg kommer att göra många gånger.

Herr talman! Han har inte startat så väldigt bra. Det kan man konstatera. Han har valt att inte delta i den här debatten. Därför får du gärna svara på frågan. Du säger att lagen gäller även er. Men ni har valt att gå ifrån det. Ni har valt att köra över remissinstanserna, och ni har valt att köra över Lagrådet. Ni säger att ni har haft kort om tid. Ni hade kunnat göra som med de andra förslagen när det gäller a-kasseförsämringen. Där återkommer ni i en senare proposition. Även i det här fallet hade ni kunnat skugga in det i budgetpropositionen och säga: Vi återkommer till det när remissinstanserna har sagt sitt. Ni har valt att köra över lagen, och ni har valt att köra över Lagrådet. Jag beklagar det.

Herr talman! Om Monica Green hade varit här tidigare under debatten hade hon kunnat höra vad jag sade. Jag tycker att är väldigt glädjande med det stora intresse som Socialdemokraterna helt plötsligt visar för Lagrådet. Det tycker jag absolut att också vi ska göra. Jag protesterar än en gång mot påståendet att vi skulle ha brutit mot lagen. Konstitutionsutskottet får i så fall pröva om det är på det sättet. Nu vet Monica Green likaväl som jag att finansutskottet - som jag är suppleant i, men där jag inte var med vid mötet i går - beslutade att tillfråga Skatteverket. Man ska naturligtvis ta hänsyn till alla de synpunkter som Lagrådet har kommit med. Man när det gäller påståendet att vi skulle ha brutit mot lagen vill jag än en gång kraftigt protestera mot att det påståendet framfördes, herr talman. Konstitutionsutskottet får pröva det innan jag tar till mig den kritiken.

Herr talman! Det går att skapa nya jobb. Det går att föra en politik där det lönar sig mer att arbeta och starta företag. Det går att föra en politik som tränger tillbaka bidragsberoendet. Det går att föra en politik där Sveriges medborgare får behålla mer av vad de arbetat in och sparat ihop. Därför gör Allians för Sverige och landets nya regering satsningar på skatteområdet. Det blir en skattereduktion på förvärvsinkomster från den 1 januari 2007. Det blir en skattereduktion på hushållstjänster från den 1 juli 2007. Det blir en slopad särskild löneskatt för personer som är 65 år eller äldre från den 1 januari 2007. Det blir nedsättning av socialavgifter för personer i åldern 19-24 år från den 1 juli 2007. Det blir sänkta socialavgifter för tjänstesektorn den 1 juli 2008. Det blir slopad fastighetsskatt under år 2008. Det blir fryst underlag för fastighetsskatt och begränsning av skatten på markvärdet med mera. Det blir sänkt fastighetsskatt på flerbostadshus. Förmögenhetsskattens avveckling ska ske under mandatperioden. Herr talman! Det går med andra ord att lägga om skattepolitiken i Sverige och ge den en ny inriktning men också att bidra till en mental förändring. Ett viktigt mål för alliansens och Kristdemokraternas politik är att så många som möjligt ska kunna leva på sin lön när skatten är betald. Det kan uppfattas som en självklarhet. Låt oss arbeta för att denna självklarhet också kan förverkligas. Herr talman! Om Sverige ska klara den framtida välfärden krävs det flera och nya företag som vågar anställa och vidareutvecklas. Skattepolitiken ska inriktas på en långsiktigt hållbar tillväxt. De skattesänkningar som därför ska prioriteras är de som direkt positivt påverkar utbudet av såväl arbetskraft som kapital. Om Sverige ska långsiktigt vara ett land för företagande, investeringar och tillväxt går det inte att ha kvar skatter som gör att kapital, företag och kompetens har starka skäl att lämna landet. Det internationella perspektivet gör det omöjligt för ett land att hålla sig med ett skattetryck som avsevärt avviker från omvärldens. Det totala skattetrycket i Sverige behöver sänkas. Herr talman! Varje enskild person och familj har såväl rätt som ansvar att förverkliga allmänna och grundläggande värden. Det kan vara värden som handlar om liv, kroppslig och själslig hälsa, tillit och tilltro till tillvaron och varandra, medmänsklighet, framtidstro, kunskap, sanning, trygghet, gemenskap, frihet etcetera. Allt detta går hand i hand med våra livsmål, som att värna våra liv och vår hälsa, ordna ett boende, få en utbildning, bilda familj etcetera. Att begränsa familjers och enskildas ekonomiska förutsättningar kan vara detsamma som att allvarligt begränsa eller frånhända friheten och valmöjligheten att förverkliga dessa värden och livsmål. Herr talman! Alliansregeringens förslag med skattelättnad från och med den 1 januari 2007 för fysiska personer är därför en mycket välkommen reform. Skattelättnaden ska lämnas i form av en skattereduktion på 5 000-11 000 kr per år för skattepliktiga inkomster av anställning och av aktiv näringsverksamhet. Mycket återstår att göra. Allians för Sverige och Kristdemokraterna anser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att flera kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Herr talman! Det är djupt känt att många svenskar upplever genuin vanmakt och frustration när man inte kan komma till rätta med sin ekonomi trots att man arbetar heltid. Det är därför ett viktigt mål för en kristdemokratisk politik att utforma skatterna så att så många som möjligt, enskilda och familjer, ska kunna leva på sin lön. En heltidsanställd person ska inte behöva vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Vi kristdemokrater har med inte så lite uthållighet och energi pekat på att fastighetsskatten kommer att kränka enskilda människors fri- och rättigheter. En fiktiv intäkt kan bara beskattas med en fiktiv skatt. Det är Kristdemokraternas åsikt. Den välfärd som hela samhället får genom dessa skatteintäkter kan på intet sätt uppväga den kränkning av äganderätten som de har varit med om som har tvingats flytta från sina hem därför att de inte har kunnat bo kvar till följd av en tyngande skatt. De har sörjt över att lämna ett hem som de har skattats bort ifrån. Jag tror inte att vi fullt ut kan förstå smärtan i att det samhälle och det gemensamma som skulle vara deras skydd och som de har bidragit med sina inkomster till att bygga upp nu har straffat ut dem. Icke realiserade värden för ägaren har realiserats i staten i form av en fastighetsskatt. Vi har funnit detta vara fel, och vi har funnit det tillsammans med väldigt många andra. Vi har sagt att denna skatt måste avvecklas därför att den är orättfärdig. Nu kommer genom Allians för Sverige denna fastighetsskatt att avskaffas under 2008 - just därför att den är orättfärdig.

Herr talman! Vi får höra här att det är möjligt att lägga om skattepolitiken. Jo, vi ser det! Det är ofinansierade skatteförslag som ni lägger fram nu och som ni tänker driva igenom i den här kammaren så att vi får mindre till tandvårdsreform, mindre till vård, skola och omsorg och mindre att bygga den gemensamma välfärden med. De enda förslag som ni lägger fram när det gäller jobb är låglönejobb som också ska skattefinansieras så att vi får ännu mindre inkomster till staten i framtiden. Det är en tydlig strategi från er sida. Ni skickar ut arbetslösa som i dag har någon form av praktik, går på något datortek eller finns i någon form av åtgärd i passiv arbetslöshet från årsskiftet. Tycker du att det är en bra politik?

Herr talman! Först vill jag varmt tacka Monica för frågorna. Jag håller mitt jungfrutal i riksdagen i dag. Jag är inte erfaren när det gäller den debatteknik som vi har här. I Europaparlamentet hade man en mycket märklig hantering. Där fanns det inte några replikskiften; däremot var det mycket livliga utskottssammanträden. Vad gäller den ofinansierade budgeten, Monica, så vet du att alliansen och den nya regeringen upprätthåller finansmålen och de överskottsmål som finns. När man talar om att det blir mindre till välfärden kan man alltid anslå mer pengar till allting - det är klart! Men vad gäller tandvårdsreform och andra områden kan man inte säga att Sverige inte skulle vara ett välfärdsland som läget är i dag. När det gäller låglönejobb tycker jag att det är viktigt att man inte ser ned på några arbeten oavsett vilken lön de ger, men det ska inte vara oskäliga löner. Det är viktigt att de som är i åtgärder i dag inte fastnar i dessa långsiktigt.

Herr talman! Jag delar uppfattningen att de inte ska fastna i åtgärder. Men er politik leder till att de blir passiva i stället. Ni tycker att det är bättre att man är passiv och arbetslös hemma än att man gör något aktivt under sin arbetslöshetsperiod. Det är en knivskarp konkurrens som vi upplever just nu. Trots denna knivskarpa konkurrens har vi lyckats upprätthålla en bra välfärd. Människor har kommit i arbete. Flera jobb har kommit till, och det har aldrig startats så många företag som i dag. Vi vill bryta passiviteten så att man kan passa på att utbilda sig under tiden. Nu har er politik också lett till att ni aviserar att komvux ska försämras och dras ned. Ni har aviserat att det ska bli färre som får möjlighet att läsa vidare som äldre. Är det en bra politik för framtiden - att vi ska se till så att vi ökar klyftorna och får flera låglönejobb? Är det bra att människor i framtiden inte kan läsa vidare om de av något skäl har misslyckats med det under sin ungdom?

Herr talman! Jag vill tacka Monica igen. Jag kan inte alla detaljer i budgeten, exempelvis det som rör komvux. Som gymnasielärare, vilket jag är stolt över att ha fått vara, och dessutom som journalist, vill jag säga att det är viktigt att vi erbjuder människor möjlighet till utbildning och till komvux. Jag vet inte på vilka nivåer de eventuella nedskärningar du talar om skulle ligga. Men jag känner en väldig trygghet, Monica, och du gör inte det själv som socialdemokrat, i att vi har en regering som står för välfärd. Vi är också svenskar, vi bor också i detta samhälle och vi vill att människor ska kunna ha möjlighet att läsa vidare. Vad gäller de åtgärder - Monica, nu pratar jag till dig, och då vill jag att du lyssnar - som kommer att dras bort från årsskiftet är det inga som inte erkänner att detta kan innebära övergångsproblem i det enskilda fallet. Men att långsiktigt ligga fast i bara åtgärdsprogram är inte det som skapar nya jobb.

Herr talman! Jag tycker att Lennart Sacrédeus är en alldeles utmärkt företrädare för den borgerliga regeringen och deras syn på skattepolitiken, för i ditt anförande pratade du väldigt mycket om betydelsen av att sänka en rad olika skatter. Vi vet att den långsiktiga planen är att ta bort skatter motsvarande ungefär 250 miljarder. Det är klart att det kommer att få stor påverkan på samhällsutvecklingen i Sverige. Vi kan se det redan nästa år, då 60 000 flera människor blir arbetslösa på grund av den politik som presenterades i den nuvarande budgeten. Och det kommer flera sådana åtgärder. Det är den ena sidan av saken. Den andra sidan av saken är att det har gjorts ett hafsverk och att förslagen inte är utredda, vilket man ser när man studerar de olika skatteförslag som lagts fram. Lennart Sacrédeus berättar dock att det ska komma nya förslag nästa år som ska träda i kraft den 1 juli, till exempel rörande hushållsnära tjänster och avdragsmöjligheten som ska ges för det. Varför är inte det förslaget också framlagt i budgeten? Varför väntar ni till nästa år?

Herr talman! Jag tackar varmt för frågorna. Lars beskrev mig som en värdig företrädare för en borgerlig skattepolitik - det var inget dåligt epitet. Den typen av beröm tror jag att vi alla har att vinna på i riksdagen. Lars är säkert en värdig företrädare för socialdemokratisk skattepolitik. Uppenbarligen har vi inte så mycket diskussioner och debatter i utskotten här i Sveriges riksdag som man har i Europaparlamentet. Men jag tycker, Lars, att vi skulle kunna prata oss samman om hur vi gemensamt i det här landet, för vi är medborgare i det här landet tillsammans, ska kunna hitta en balans mellan skatter och lönsamhet för jobb. Det ska löna sig att få lönelyft, att gå till nya jobb och att utbilda sig vidare - det ska finnas incitament för detta. Med all respekt och all ödmjukhet tror jag också att Socialdemokraterna inte exakt vet var den balanspunkten finns. Att det skulle bli 60 000 flera arbetslösa under det kommande året är en prognos som Lars får stå för. Vi får se vid årsskiftet om denna prognos är med sanningen överensstämmande.

Herr talman! Jag utgår ifrån att det som står i den borgerliga budgeten stämmer. Det är ni som säger att arbetslösheten kommer att stiga till 5,8 % nästkommande år. Med den politiken blir 60 000 flera människor arbetslösa, därför att ni kraftigt drar ned insatserna i arbetsmarknadspolitiken, bland annat för människor som behöver kompletterande utbildning, till exempel på folkhögskolorna runtom i Sverige. De tas bort. De har redan fått besked. Människor har redan nu fått besked av arbetsförmedlingen att de inte längre får aktivitetsstöd, att de inte får möjligheter att till exempel kunna ha plusjobb om de varit arbetslösa. En massa sådana åtgärder upphör, vilket gör att de här människorna blir arbetslösa nästa år. Det är det som är resultatet av den politik som Lennart Sacrédeus för. Jag fick inte svar på frågan: Varför väntar ni med att lägga fram ett förslag om hushållsnära tjänster? Är det så att ni ändå har tagit till er av kritiken från Lagrådet: att man faktiskt måste granska och utreda sina förslag och göra konsekvensanalyser av dem innan man lägger fram dem i Sveriges riksdag och att man ska göra det med en särskild proposition. Är det det svar jag ska få?

Herr talman! Låt mig tacka Lars som hjälper mig med svaret vad gäller de hushållsnära tjänsterna. Det var nästan så att frågeställaren själv kunde hjälpa mig hela vägen. Vad jag uppfattar av denna kammardebatt och av hela valrörelsen, Lars, verkar inte denna reform vara så uppskattad inom det socialdemokratiska lägret, trots att det finns ett behov av detta och trots att vårt östra grannland Finland har infört det. När den genomförs den 1 juli kommer den att vara utredd. Jag sitter inte i regeringen, Lars, så jag kan inte svara på alla detaljer kring detta. Vad gäller den nya arbetslöshetsnivå som nämns i budgeten har det nämnts tidigare i debatten att Sverige inför ny EU-statistik som gör att vi blir mer jämförbara med andra länder. Vad gäller talet om att rusta ned arbetsmarknadspolitiken handlar det om en nivå som Socialdemokraterna historiskt sett har legat på. Det är inget exceptionellt med det.

Fru talman! Lennart, du säger i din inledning att det ska gå att leva på sin lön och att vi inte ska behöva vara beroende av bidrag. LO har tidigare räknat ut att även om man skulle slopa alla skatter i Sverige - för det är ju det ni säger att man måste göra och att man måste sänka skatten - skulle den skattesänkningen inte täcka det den här personen får i form av bidrag i dag. Man kan också se att skatter faktiskt omfördelar väldigt mycket från kvinnor till män. Skatterna, till exempel kommunalskatten, omfördelar tre gånger så mycket som transfereringarna tillsammans. Den grupp som består av de 10 % mest ekonomiskt utsatta får faktiskt 1,2 miljoner mer tillbaka under livet i form av transfereringar, service och så vidare än vad de betalar in i skatt. När du påstår att skatterna är ett problem säger du egentligen att vår omfördelning och vår gemensamma välfärd är ett huvudproblem i samhället i dag. När du säger att vi inte ska vara bidragsberoende, menar du då också att lönerna kraftigt ska höjas? Det måste ju vara det som är er lösning i så fall.

Fru talman! Varmt tack, Ulla, för dina frågor. Jag tror att vi är överens om att det är bra om var och en kan leva på sin lön, och då självklart sin heltidslön. Det är en princip som jag vill tro att Vänsterpartiet också tycker är vettig. Det handlar om varje människas självkänsla, och varje människas rätt att kunna leva på sitt arbete skapar en sådan självkänsla. De skattesänkningar som föreslås nu är ju inte huggna i sten. De är inte eviga sanningar. Men jag skulle vilja önska att vi hade ett skattesystem i Sverige där låginkomsttagare fullt ut kunde leva på sin lön. Transfereringar kommer inte att tas bort i Sverige. De behövs för att jämna ut. Skatter innebär både problem och möjligheter. Vi kanske ser mer på problemen. Ni ser bara på möjligheterna.

Fru talman! Men det är faktiskt skatterna som betalar vår sjukvård, vår förskola, vår skola och till exempel vuxenutbildningen som Monica tidigare var inne på och där ni skär ned 600 miljoner. Det är faktiskt de som betalar vår gemensamma välfärd. Om man inte ska betala detta genom skatter måste det ju bli genom avgifter, och vi vet att avgifter slår mycket hårdare mot just låginkomsttagare medan en högavlönad minister alltid har råd att betala för sig själv. Kristdemokraterna måste ändå på något sätt ha någon tanke på hur vi ska finansiera vår välfärd framöver, om ni nu säger att vi ska gå denna väg med enorma skattesänkningar.

Fru talman! Tack igen, Ulla. Jag tror att vi ska ha proportioner på skattesänkningar. Att de skulle framstå som jättelika gör nog inte det ordet rättvisa. Skatterna är till för att finansiera utgifter som vårt samhälle har, Ulla. Dessa utgifter är relaterade till de kostnader som vi har. Det innebär att om vi kan få ned arbetslösheten, sjukskrivningstalen och andra samhällskostnader minskar behovet av att ta ut höga skatter. Det är inget självändamål att beskatta våra medborgare och vår befolkning. Dessa skatteuttag ska sättas i relation till de kostnader och de utgifter som samhället har. Går det att sänka skatter därför att utgifterna inte är så höga i samhället ska vi göra det, och det är Vänstern välkommen att delta i.

Fru talman! Pulsen slår av den här debatten. Jag vill börja med ett citat från en numera känd politiker. Han sade så här: "Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgifter åtminstone under de närmaste 3-4 decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske." Vi kan tro att det här är ett citat från en högerman från det förgångna, men nej, där tar vi fel. Det är ord av en högerföreträdare av i dag. Han talar om att nedmontera den generella välfärdsmodellen och säger att det måste ske. Detta sades av före detta statsminister Carl Bildts gamla medarbetare Anders E. Borg. Det är dagens finansminister i den moderatledda regeringen. Det är samma gamla höger, trots att de kallar sig de nya. Det är samma gamla vilja att nedmontera vår gemensamma välfärd. Vi vet vad som hände sist, och nu tar högern åter tag i samma anda. Skatterna ska sänkas kraftigt och allra mest för dem som är absolut rikast. Det visar också riksdagens utredningstjänst med all tydlighet, som vi hört här i dag. Samtidigt vill man slå på dem som har det tuffast i samhället, på sjukpensionärerna och de arbetslösa. Barnflickor och städhjälp ska bli billigare samtidigt som den som drabbas av långvarig sjukdom eller arbetslöshet kommer att få så låg ersättning att man kan tvingas att gå från hus och hem. Fru talman! Ersättningen till de arbetslösa ska sänkas, för så pressas en låglönemarknad fram. De arbetslösa ska tvingas att ta låglönearbeten där det kanske inte räcker med att ha bara ett jobb utan man måste ha flera jobb för att få det hela att gå ihop. Enligt arbetsgivarna i den pågående lönerörelsen driver de också att de lägsta lönerna ska sänkas med 3-4 %. Vem drabbar detta? Vi är för kollektivavtal och avtalsenliga löner, sade de nya moderaterna i valrörelsen. Ja, men på vilka lönenivåer? Vi är för arbetslinjen, sade också de nya moderaterna. Ja, och med det menar man låglönearbetslinjen. Lägg till detta förslaget om att subventionera så kallade hushållsnära tjänster så blir bilden komplett. Deltidsarbetande kvinnor ska arbeta för löner som ingen kan klara sig på, och avgifter kommer att ta den större delen av den lilla lön som finns. Först av allt, som alltid, vill man göra gigantiska skattesänkningar. Mest sänker man skatten för dem som har förmögenheter och stora villor i Storstockholm. I samma veva, för att delfinansiera skattesänkningarna, sänker man ersättningen till de arbetslösa så att de blir tvungna att ta anvisade låglönejobb. Till sist gör man det billigare för dem som har råd att köpa låglönetjänster. Detta är tankegången. Barnflickorna ska bli fler, men de ska också ha väldigt låg lön. Samtidigt ska de välbeställda i samhället som köper deras tjänster få sänkt inkomstskatt, sänkt fastighetsskatt och slopad förmögenhetsskatt. De rika, de blir rikare, och de fattiga blir fattigare. Vi är många i samhället som fortfarande väntar på ett konkret svar på den här frågan - jag ställer den åter till regeringen, trots att regeringen inte är här: Hur ska jobben bli fler bara för att man kraftigt försämrar villkoren för de arbetslösa? Hur skapar det fler jobb? Hur ska klyftorna i samhället minska om ni stärker de rikas ställning och drar åt för alla som redan har det knackigt i dag? Fru talman! Detta handlar ytterst om en samhällssyn och en människosyn och att man vill att samhällets utveckling ska drivas framåt av en liten elit som får de andra att springa efter bäst de kan. Samhället ska bändas isär, och olika grupper ställs emot varandra. Så blir det än mer avgörande än tidigare för en människas framtid om man föds i en överklassfamilj eller av vanliga löntagare som haft oturen att bli långtidssjuka eller arbetslösa. Vi kan inte välja våra föräldrar. Då måste vi arbeta för att minska klyftorna i samhället genom utbildning, genom välbetalda arbeten och genom ett utvecklat försäkringssystem. Jag är lycklig över att jag blev född i ett arbetarhem med mycket kärlek i en bruksort, men en förutsättning för att det skulle gå bra är att det finns ett tryggt samhälle som vi når genom politiska beslut som motverkar klyftor och håller ihop Sverige, inte det vi ser i dag: beslut som drar isär Sverige. Socialdemokraterna har i vårt land visat att vi lyckades skapa trygghet i samhället, vilket också skapade arbete och tillväxt - ingen kan säga någonting annat. Vi har haft en hög tillväxt. De senaste tio åren har vi skapat 300 000 nya jobb.

Fru talman! Agneta Gille citerar Anders Borg, och jag kan också längre fram här i kammaren läsa upp en del citat från Anders Borg, som jag har följt som Uppsalastudent och studentpolitiker. Han var en tid också vikarierande ledarskribent på den tidning där jag jobbade, Barometern OT. När Agneta Gille nu beskriver alliansens politik pratar hon om kraftiga försämringar, gigantiska skattesänkningar och en liten elit. Jag tycker att det är ett tal från Agneta Gille, Socialdemokraterna och andra vänsterkrafter i kammaren som saknar proportioner. Jag vill ta upp en sak i Agneta Gilles citat av Anders Borg. Han såg tillbaka på den politik som hade bedrivits och sade att även tidigare politiska generationer hade begått misstag vid uppbyggandet av dagens system. Min fråga till Agneta Gille är: Idkar ni ingen som helst självkritik inom socialdemokratin?

Fru talman! Tack, Hans Wallmark! Jag är glad att du ställde frågan. Jag hade missbedömt mitt anförande och hade en del kvar, och det var precis den delen som jag hade kvar av mitt anförande. Det är så att allt inte är bra i vårt land. Alla har det inte heller bra. Klyftorna finns fortfarande kvar. Det är det som vi har lagt fram i vår budgetmotion så att vi försöker jobba för att utjämna de klyftorna så mycket som möjligt för att få bort klyftsamhället och för att hålla ihop Sverige, och inte den politik som du företräder, Hans Wallmark, där det är så att man försöker dra isär och skapa stora klyftor. Vi är kritiska. Vi är självkritiska till att vi inte har nått längre från socialdemokratin - visst är det så - men jag vill också säga att i World Economic Forum hamnade Sverige nyligen på en tredjeplats i konkurrenskraft, och detta tack vare socialdemokratisk politik. Men många fanns också utanför arbetsmarknaden, och dem måste vi också se till att få med. Det vill vi göra genom att skapa möjligheter till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Fru talman! Jag tyckte att det var talande att Agneta Gille beskrev att i hennes anförande, som var sex minuter långt, så låg självkritiken sist och hon hann inte med den. Det var de första sex minuterna som var alliansskäll - jag skulle säga att det var oproportionerligt alliansskäll. Jag tror att Agneta Gilles talekonst är signifikativ för Socialdemokraterna, där allianskritiken kommer först och självkritiken kommer sist - om man alls hinner med den. Min rekommendation till Agneta Gille och Socialdemokraterna är att man kanske skulle vända på det. Någon förklaring borde ni söka till det faktum att ni förlorade valet och förlorade det ganska starkt. Min rekommendation i all ödmjukhet är alltså: Ägna talen åt en inledning bestående av självkritik och ta sedan allianskritiken - gärna en allianskritik med proportioner.

Fru talman! Jag kan lova Hans Wallmark att vi kommer att ha en eftervalsdebatt inom socialdemokratin där vi också kommer att titta på vad som var fel och vad som inte blev bra. När det gäller debatteknik ska vi väl också kunna säga att i en sådan här allmänpolitisk debatt är det inte det som gjordes under förra mandatperioden som står i fokus, utan det är bland annat mina arbetskamrater på förskolan. Det är mina medarbetare ute i Uppsala län som jag känner att jag måste lyfta fram för att förklara för er att er politik kommer att slå hårt mot dem. Det är mitt viktigaste syfte att berätta att de här kvinnorna där ute kommer att bli drabbade av er politik. De kommer inte att få några kronor av de skattesänkningar som ni lovar - på sin höjd 40 kr, har vi hört här i dag - utan det är de som är förmögna och rika som kommer att ta del av era skattesänkningar, och det är det som jag vill sätta fokus på i politiken.

Fru talman! Jag noterade åter att den socialdemokratiska företrädaren inte hade ett enda ord att säga om att det ska bli lönsammare att arbeta. Aldrig säger ni någonting om detta. Men det är ju detta som är det viktigaste i hela politiken. Det måste bli lönsammare att arbeta. Varför säger ni aldrig någonting om det? Sedan hade Agneta Gille ett intressant och ogenomtänkt citat av Anders Borg, som man skulle kunna replikera, om man var fräck, med att säga att Bosse Ringholm gett ut en skrift en gång som heter Förstatliga affärsbankerna . Det var också lika dumt. Det är ju så att det förekommer en massa saker som är dumma. Allra sist, fru talman: Varför säger ni aldrig någonting från Socialdemokraternas sida om hur man ska göra de jobb som utförs på en svart arbetsmarknad vita? Varför säger ni aldrig någonting om det? Ni har aldrig några förslag om detta. Jag tycker inte att detta med subventionerade hushållstjänster är det optimala, men det är i alla fall ett förslag.

Fru talman! Ja, det ska vara lönsamt att arbeta. Det är därför vi socialdemokrater driver frågan om att vi måste ha löner som man också kan klara sig på - inte ha en låglönekonkurrens i samhället som kommer att dra isär Sverige, precis som den moderatledda regeringen nu föreslår. Vi vill från Socialdemokraternas sida se till att man har en lönenivå som man klarar sig på, att låglönedelen höjs i stället för sänks och att det inte ska gå att få en lön på 13 000 kr, som vi såg i ett inslag i Rapport häromkvällen. Det måste bli lönsamt så att man kan klara sig och ha en lönenivå som man kan leva på. När det sedan gäller den svarta arbetsmarknaden är det naturligtvis så att det är fel. Det är straffbart. Det är straffbart att ha svart arbetskraft, och det är där vi måste sätta in åtgärderna - inte subventionera det hela för att man ska kunna få ännu mer fördel av att anlita hemtjänst, barnflickor eller så.

Fru talman! Så här är det ju: Om det nu är fel med subventionerade hushållsnära tjänster, är det då också fel med kommunala subventioner till barnomsorg? Är det också fel? Ska vi avskaffa det också? Jag kommer inte att vara med på att avskaffa detta, därför att det skapar möjlighet och frihet för många människor - man kan säga att det gäller kvinnor - som annars inte skulle ha den friheten på arbetsmarknaden - frihet i förhållande till sin make - att gå ut och ha en egen inkomst. Jag menar att det är en jättebra reform. På det sättet är det här fråga om samma sak, som jag ser det. Vi måste se till att inte så många människor - återigen i huvudsak kvinnor - blir beroende av oseriösa arbetsgivare. Vi måste se till att de har en social trygghet också. Det menar jag är det viktigaste i hela den här reformen.

Fru talman! Det är bra, Gunnar Andrén, om du även resonerar om detta med regeringen och gör din ståndpunkt klar på de gruppmöten som ni har. Jag tror nämligen att regeringen behöver upplysas om vissa delar, till exempel om jämställdheten, om hur viktigt det är att kvinnor får en lön som de kan försörja sig på och kanske bara behöver ha ett arbete. Det är precis det som jag är rädd för, och det är det som jag har engagerat mig i och också lagt tyngden på i mitt anförande. Den politik som den moderatledda regeringen för slår hårt mot deltidsarbetande kvinnor, mot lågavlönade, som kommer att få det ännu svårare, mot arbetslösa, mot långtidssjuka. Det är en orättvis politik som slår mot de svaga i samhället.

Fru talman! Effekten av skatter kan påverka oss människor rent fysiskt. Då menar jag inte den oro i magen som en del ger uttryck för när de lämnar in sin självdeklaration till skattemyndigheten, utan jag tänker på folkhälsan. Jag tänkte tala om hur den höga beskattningen av alkohol i EU-landet Sverige påverkar oss och vad jag tycker att vi ska göra åt det. Det börjar med hur vi köper och säljer alkohol. Grunden för en fungerande alkoholpolitik är att alkohol säljs under kontrollerade former. Sverige är ett litet land som är beroende av sina grannländer. Sedan EU-inträdet har det varit känt att införselkvoten av alkohol successivt skulle öka till dagens nivå. Den förra regeringens motsträvighet var stor, och det var först under hot om domstol som nuvarande kvoter accepterades. Under tiden vidtogs inga åtgärder för att påverka attityden till alkoholkonsumtion eller för en harmonisering av skattenivåerna. I stället spelades den organiserade kriminaliteten rakt i händerna. En ny marknad hade öppnats. Smugglare och langare hyllar högskattepolitiken eftersom den ger utrymme för en fortsatt lukrativ illegal affärsverksamhet. Det är nämligen de som står för den största delen av alkoholförsäljningen i stora delar av Sverige. Systembolaget har visserligen försäljningsmonopol avseende alkoholförsäljning i Sverige, och syftet med den är ju att ha kontrollerad försäljning. Men enbart hälften av den alkohol som konsumeras i Sverige säljs av Systembolaget. I praktiken har alltså syftet med monopolet satts ur spel. En harmonisering av alkoholskatten skulle föra tillbaka majoriteten av kunderna till kontrollerad försäljning. Den försäljningen kunde ske antingen i Systembolaget eller i licensierade butiker. Att denna kontrollerade försäljning dessutom skulle innebära att intäkterna från den hamnade inom Sveriges gränser i stället för utanför är en bieffekt som jag tror att Anders Borg skulle glädjas åt. I ett europeiskt perspektiv finns inget samband mellan konsumtionsnivå och skattenivå sett över tiden. Jag anser att orsakerna till de skilda alkoholkonsumtionsnivåerna i olika länder är mer komplicerade än bara kopplingen till skattenivåerna. Exempel på detta visar de studier som gjordes i Danmark i samband med skattesänkningen 2003. Skatten sänktes och därefter har konsumtionen faktiskt minskat. Det är en omfattande införsel som sker från Nordtysklands färjelägen. Pallvis med öl, vin och sprit körs med truck till väntande skåpbilar och släpvagnar med svensk hemvist. Den godkända införselkvoten torde med ett gott mått motsvara en privat årsförbrukning av alkohol. Endast en bråkdel har dock detta syfte, och den organiserade brottslighetens ansikte kan beskådas på dessa parkeringsplatser. En bieffekt av införseln är att miljontals pantfria aluminiumburkar utan sortering slängs i soptunnor eller i naturen. En harmonisering av alkoholskatten är ofrånkomlig för att få grepp om alkoholförsäljningen. Det aktuella läget i exempelvis Skåne innebär illegal dygnetruntförsäljning med leverans till önskad plats utan krav på ålder. Det enda som kontrolleras och räknas i detta sammanhang är köparnas kontanter. En harmonisering av skattenivåerna krävs alltså för att få önskvärda effekter på införsel och organiserad kriminalitet. Över 1 700 000 liter sprit är just nu omhändertaget och lagrat hos tullen. Den omfattande illegala införseln av alkohol innebär att betydande delar av tullens resurser måste avdelas för att försöka störa denna handel. En harmonisering av alkoholskatten skulle helt ta bort incitamenten för illegal hantering, och tullens resurser kunde i stället användas till en ytterligare skärpt gränsbevakning, exempelvis med avsikt att stoppa införsel av illegala droger som narkotika. Polisens resurser skulle inte heller behöva tas i anspråk på grund av organiserad brottslig handel med alkohol. En harmonisering av alkoholskatten minskar eller tar helt bort utrymmet för den kriminella hanteringen av alkoholförsäljningen. En harmonisering av alkoholskatten, i kombination med attitydpåverkande åtgärder, minskar alkoholkonsumtionen. Det i sin tur innebär att människor kommer att må bättre, att den alkoholrelaterade misshandeln minskar, att jobbfrånvaron minskar, att produktiviteten ökar och så vidare. Fru talman! Dessa åtgärder i kombination med ett långsiktigt arbete inom EU för att höja miniminivån på alkoholskatten inom unionen innebär ett naturligt ställningstagande som jag anser att vi är skyldiga Sverige och svenskarna.

Fru talman! De rikaste 10 % av hushållen i Sverige äger 71 % av den samlade nettoförmögenheten. Samtidigt har de minst förmögna hushållen haft en lägre genomsnittlig förmögenhet år 2005 än år 1999. Ekonomisk utsatthet handlar om strukturer som upprätthålls av det kapitalistiska och patriarkala system som vi lever och verkar i. Det finns en rad förslag som regeringen kunde ha lagt fram för att utjämna de ekonomiska skillnaderna bland befolkningen, men tyvärr väljer man att lägga fram beslutsförslag som går i motsatt riktning. Man lägger fram förslag om stora skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna i stället för satsningar på kvinnors löner i offentlig sektor. Regeringen kunde ha lagt fram det reformförslag som Vänsterpartiet varit med och utarbetat om rätt till heltid för alla kvinnor. Då kunde 200 000 kvinnor direkt ha fått bättre ekonomi. Man kunde även ha valt att lägga fram förslaget om den reform som Vänsterpartiet också varit med och tagit fram och som handlar om att slopa alla former av visstidsanställningar. I dag har vi 13 olika sådana. Regeringen svarar med att vi behöver ännu fler. Över 500 000 människor lever i dag med visstidsanställning och den otrygghet som det innebär. Det gäller framför allt ungdomar, unga kvinnor och människor med invandrarbakgrund. Vi får skattesubventioner i hemmen, något som bygger på att det ska finnas lågavlönad arbetskraft så att de högavlönade slipper städa själva. Och vi får vårdnadsbidrag i stället för individuell föräldraförsäkring; just föräldraförsäkringen är nyckeln till en jämställd arbetsmarknad. Ni kunde ha valt att lägga fram dessa reformer i stället för era egna. Det är reformer som skulle ha lett till minskad ekonomisk utsatthet för stora grupper i samhället, såsom LO-kollektivet, ensamstående föräldrar - vilka till 90 % är kvinnor - och många med annat etniskt ursprung. Det handlar om människor som lever under knapphetens tyranni, som en utredning uttryckte det för några år sedan, människor som hela tiden varit tvungna att avstå från nästan allt utom det absolut nödvändigaste, som att bo och äta. Det gäller den grupp som via skatterna får en omfördelning på 1,2 miljarder mer än de betalar in via transfereringar och service. Vi vet alla att skatter omfördelar från män till kvinnor. Men det kanske är det som är den stora problematiken hos borgerligheten, alltså att skatter faktiskt omfördelar och utjämnar levnadsvillkor och skillnader i de sociala strukturerna. Samtidigt vet vi att ungefär 800 000 människor i Sverige kommer att finnas i kronofogdens register. Det är omkring 300 000 fler än år 2004. Psykisk sjukdom, missbruk och konkurs är ofta orsaker till dessa människors situation. En stor del av de här människorna är också överskuldsatta, det vill säga evighetsgäldenärer. I den tid vi lever är det också stor risk att den gruppen kommer att fortsätta öka. Man kan låna via sms. Vi har erbjudanden om räntefria lån som sköljer över oss dagligen. Man kan till och med få skuldsaneringslån till en ränta på 15 %. Många lockas att ta lån för att lösa sina skulder. Till slut sitter man där i skuldfällan. Företagen, de hyllade, tar inget ansvar utan anser att det är kronofogden, det vill säga statens förlängda arm, som ska lösa deras problem. Och man kan handla med människors skulder. Den här gruppen går runt i ett ekorrhjul och kommer nästan aldrig ur. Det är ränta på ränta på de här skulderna. Till slut orkar man knappt längre. Hur jag än betalar kommer jag aldrig till själva skulden. Hälsan försämras. Det blir svårare att få ett jobb, om man över huvud taget får ett, eftersom arbetsgivarna ofta också kollar upp ens ekonomi. Livet känns rätt meningslöst. Vi behöver underlätta för att människor ska kunna göra rätt för sig, för det vill människor. Man skulle kunna lägga ett räntetak på dröjsmålsräntan på 2 % över ECB:s styrränta, som man har gjort i Finland. Man kunde ha en absolut preskriptionstid på civilrättsliga fordringar gentemot privatpersoner, vilket man också har gjort i Finland. Där är tiden 15 år. I dag kan man ha en evighetslång preskriptionstid. Det gäller bara att påminna i rätt tid. Vi skulle också kunna erbjuda sociala eller statliga saneringslån, vilket många länder i Europa faktiskt redan har infört. Det ger människor som i dag inte får banklån en möjlighet att slippa ta saneringslån på 15 % och ändå komma ur skuldfällan. Det ska självklart vara lån som man också har en möjlighet att betala tillbaka. Det ska vara ett kriterium, och de ska inte ersätta försörjningsstödet. Man behöver se över inkassobolagens verksamhet. De blir alltmer aggressiva. De tar ränta på allt och tar betalt för varje litet utskick. Det blir många små summor som dras in med mycket aggressiva metoder. Men vi behöver också arbeta förebyggande i skolor, eftersom 44 % av dem som har betalningsföreläggande hos kronofogden i dag är mellan 18 och 25 år. Det kräver ökade resurser till budgetrådgivning och konsumentvägledning, vilket saknas i borgerlighetens budget. Det kräver förebyggande arbete i skolor. Det kräver en ändring av marknadsföringslagen och större krav på företag som lättvindigt lockar med lån och köp utan någon djupare kreditprövning. Gränsen för när enklare kreditprövning behövs behöver sänkas. Men framför allt, fru talman, känns det kasst att människor väljer att tjäna pengar på att utnyttja andra människor, andras utsatthet och andras olycka. Ett sådant samhälle vill åtminstone inte Vänsterpartiet ha.

Fru talman! Jag uppfattade att Ulla Andersson hade en annan ingång än hennes företrädare på posten som ekonomisk talesman, Lars Bäckström, brukade ha. Det var en helt annan infallsvinkel. Det är intressant att notera. I den sista delen instämmer jag mycket, det är besvärligt med inkassoföretagen. Jag förstår att det är dålig konkurrens på det området så att många människor råkar illa ut. Jag tycker att det är en uppgift för den nya regeringen att se till att konkurrensen förbättras, därför att det är många som hamnar i skuldfällan. Men det finns bara en lösning på det problemet, Ulla Andersson. Det är att människor får bättre köpkraft i grund och botten. Det måste vara fler som kan ha 100 % i lön. Vi måste se till att öka antalet som verkligen är i jobb. Tyvärr uppfattade jag inte något enda förslag från Ulla Andersson på den punkten.

Fru talman! Jag får börja med att tacka för frågan från Gunnar Andrén. Jag tänker inte jämföra Gunnar med några andra folkpartister. Det tänker jag avstå från. Det är ganska typiskt att i borgerlighetens värld ska allting lösas genom konkurrens. Att köpa sig lycklig är tydligen den melodi som ni företräder. Jag trodde att lösningen på sådana här problem var ökad jämlikhet i samhället, att vi tar ett gemensamt ansvar och möjliggör bättre förutsättningar på arbetsmarknaden genom ökad trygghet, genom rimliga löner och inte låglönejobb som ni hela tiden föreslår. Vilka är det som ska göra de här låglönejobben? Jo, det är människor som många gånger redan sitter fast i en mycket olycklig situation. Man har en visstidsanställning. Man kanske är arbetslös. Och man tvingas ut på arbetsmarknaden till 65-procentiga ersättningsnivåer. Det kan väl ändå inte vara en lösning på dessa problem. Snarare kommer problemen att öka. Jag tycker att ni borde ta ert ansvar och se över de lagstiftningsområden som faktiskt finns och även lösa de här människornas problem.

Fru talman! Det verkar som om Ulla Andersson inte alls har lagt märke till att ni under de senaste åtta åren i praktiken har varit med och regerat, även om ni inte formellt har varit med i regeringen. Det är som helt bortblåst. Alla dessa visstidsanställningar som ni nu går till attack mot är inte något som är riktat mot mig. Det är riktat mot Socialdemokraterna, som har varit med och drivit den politiken. Så är det på den punkten. Sedan håller jag med om att det är många människor som har det väldigt svårt i vårt land. Jag efterlyser fortfarande vad man ska göra åt detta annat än att se till att de får bättre löner. Det går inte genom att man liksom försöker trolla med knäna. Problemet är att alltför få människor i landet har fasta jobb eller kan vara företagare. Det är det grundläggande problemet, inte det som Ulla Andersson talar om, en massa konstiga anställningsformer och så vidare. Det viktigaste är att vi måste få fler jobb så att människor har råd att leva på sin lön.

Fru talman! Det var just det som vi var överens om, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, att lägga fram förslag om en reform där vi minskar antalet visstidsanställningar. Jag sade tidigare att det finns 13 former i dag. Vi tycker att det är ett jättestort problem att över en halv miljon människor ska behöva springa in och ut i visstidsanställningar och inte veta hur deras ekonomi över huvud taget ser ut i morgon. Den reformen väljer ni att inte föra fram, eller hur? Det är inte vi som har valt att inte lägga fram det förslaget. Sedan säger du att människor ska kunna leva på sina jobb. I er budget har ni förslag på ett jobb. Det är städtjänster, eller hur? Det är det enda konkreta förslag jag har sett i er budget. Jag tror inte att det är ett jobb med lön som man skulle kunna leva på. En av de utredningar som finns på det här området visar dessutom att det egentligen inte är ekonomin hos arbetsgivarna som de här människorna städar hos som är problemet. Problemet är att man har en kultur där man tycker att man inte har ansvaret att ordna trygga anställningsförhållanden och betala vettiga löner. Jag tycker att ni faktiskt behöver titta över det här inom er egen regering.

Fru talman! När jag lyssnar på Ulla Anderssons anförande och andra vänsterinlägg, oavsett om de kommer från Ulla Anderssons Vänsterpartiet eller från andra partier till vänster, är det två aspekter som jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på. Det ena är det lite föraktfulla uttryck om hushållsnära tjänster som vi hörde alldeles nyss. Städtjänster, sägs det med en släng precis på de sista stavelserna. Då är min konkreta fråga till Ulla Andersson: Tycker du att det finns fina och fula jobb? Den andra frågeställningen som jag skulle vilja peka på är skatten. Ulla Andersson tillhör ju dem som hyllar beskattningen. Men en skatt som slår hårt är kommunalskatten. Den slår framför allt hårt mot låg- och medelinkomsttagare. Hur kommer det sig att där det finns vänstermajoritet bestående av s och v är man nästan systematiskt ute efter att höja skatten? I de kommunerna är också skatten generellt sett högre än i borgerliga kommuner. Slår inte kommunalskatten extra hårt mot låg- och medelinkomsttagare?

Fru talman! I Vänsterpartiet är rätten till arbete det grundläggande, och vår budget bygger i väldigt stor utsträckning på det. Jag tycker att vi har en jobbpolitik. Jag tror snarare att du borde ställa dig själv den frågan eftersom ert förslag är just att det ska finnas låglönejobb som högavlönade ska ha rätt att utnyttja. Det är det hela problematiken handlar om och att ni män inte ska ta ert ansvar för städarbete hemma. Det blir ju kvinnor som får gå hem till andra kvinnor och städa. Kvinnor med lägre löner får gå hem till kvinnor med högre löner. Därmed slipper ni män ta ert ansvar. Kommunalskatten är faktiskt en skatt som omfördelar mest. Om du tittar på den ser du att kvinnor betalar ungefär 53 000 kr i snitt per år och män 78 000 kr. De välfärdstjänster som produceras i kommuner är kvinnor i mycket större utsträckning beroende av på grund av de sociala könsroller som faktiskt finns. Kommunalskatten i sig är faktiskt den mest omfördelande skatten i kronor och ören. Det behöver ni moderater titta över. Ni verkar inte riktigt insatta i den frågan.

Fru talman! Ulla Andersson säger: Ni män får ta ansvar för era hem. Jag betackar mig för att höra att Ulla Andersson vet exakt hur vi har organiserat det hemma i min familj. Jag tycker inte om den typen av tal om kollektiv skuld som Ulla Andersson och andra vänsterretoriker använder sig av. Min grundinställning är att det inte finns en uppdelning i fina och fula jobb. Jag hör vad Vänsterpartiet säger. Jag hör vad andra vänsterpolitiker säger. Jag har en annan grundsyn. Jag tycker att det är bra att alla kan bidra i samhället. Det är bra att det finns olika sorters jobb. Sedan var det frågan om hög respektive låg kommunalskatt. Man kan inte säga att det finns ett generellt samband mellan att ha hög kommunalskatt och bra produktion av tjänster i de kommunerna samt omvänt att låg kommunalskatt leder till sämre kommunala tjänster. Tvärtom. Snarare finns det ett omvänt samband. Just därför är det märkligt att det finns en blind fläck hos Vänsterpartiet när det gäller att acceptera hög kommunalskatt bara av ideologiska skäl.

Fru talman! Ett av Moderaternas problem är att man inte erkänner att det finns strukturer som underordnar kvinnor. Jag har svårt att förstå hur ni annars kan förklara att kvinnor tjänar mindre, att det inte är norm med heltidsanställningar inom kvinnors arbetsmarknadsområden, att det är kvinnor som till 80 % tar ut föräldraförsäkringen, att kvinnor har sämre tillgång till sjukvård och mediciner. Jag kan fortsätta med listan hela livet igenom. Sedan säger ni att vi talar om en kollektiv skuld. Jag skulle bli lycklig om ni tog ett kollektivt ansvar. Det handlar om makt - en makt som män faktiskt tjänar på. Jag tror att debatten och lösningarna skulle komma längre om ni skulle våga ta en sådan debatt. Det finns strukturer, och vissa i dessa strukturer tjänar på att det är så. Ja, det ska finnas olika sorters jobb. Det hoppas jag verkligen. Men varför ska det finnas så stora löneskillnader? Varför ska vissa ha rätten att slippa ta ansvar och kunna utnyttja andras otrygga levnadsvillkor?

Fru talman! Jag är en av riksdagens nyvalda ledamöter. Vi är ganska många - särskilt i den moderata gruppen där ca 70 av 97 riksdagsledamöter är nyvalda eller statsrådsersättare. Ursäkta därför en nykomling då jag i detta anförande mer önskar fästa uppmärksamhet på några i mitt tycke grundläggande samhällsfrågor än att jag kommer med exakta angivelser om procentsatser som bör ändras eller lagparagrafer som måste justeras. Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Ledamöter av Sveriges riksdag - särskilt vi nyvalda - möts gärna av frågan om vilka förväntningar vi har. Vad förväntar vi oss av vår insats under kommande år? Fru talman, den frågan är egentligen inte särskilt intressant. Ett långt viktigare spörsmål är väl vad medborgarna och den breda allmänheten förväntar sig av oss folkvalda. I samband med statsministerns regeringsförklaring och finansministerns budgetpresentation underströks gång efter annan att en av alliansregeringens viktigaste uppgifter är att göra något åt bristen på jobb och det utanförskap som finns i samhället. Framgången i detta uppdrag blir en av de politiska linjaler regeringens arbete kommer att mätas efter om fyra år. Det var också en av förklaringarna till att så många väljare gav de borgerliga partierna och de borgerliga kandidaterna sitt förtroende i årets val att vi fick till stånd en efterlängtad maktväxling i Sverige. Men jag tror att det finns fler frågor som också anses viktiga. Det finns en önskan om ett förnyat Sverige med större plats för enskilda initiativ, människor i samarbete och att de ideella krafternas arbete bättre ska ses och lyftas fram. Till min glädje har organisationen Forum för frivilligt socialt arbete i dagarna här i riksdagshuset delat ut en skrift med titeln Samhället är större än staten . Fru talman! För egen del kan den titeln tjäna som rubrik både för det jag säger i dag och för det jag önskar ska prägla det politiska arbete både jag och mina riksdagskolleger kommer att lägga ned under kommande år. Jag är nämligen rädd för att vi i Sverige har börjat vänja oss vid att socialt arbete och hjälp till svårt sjuka, handikappade och människor med psykiska eller fysiska problem endast kan och bör utföras av företrädare för de offentliga systemen, myndigheterna och organen. Men jag tror inte att brödet till den hungrande är sämre bara för att det delas ut av en kristen hjälporganisation eller att missbrukaren eller den till fängelsestraff dömde fången får en mindre stödjande arm bara för att den räcks fram av en person från en ideell organisation. Tvärtom tror jag att ett gott samhälle skapas av att den gemensamma myllan hålls samman av en mängd olika rottrådar. Just därför behöver vi se alla landets kyrkor, församlingar och samfund. Just därför behövs allt från Stadsmissionen till Rädda Barnen, Röda Korset och landets tusentals och åter tusentals idrotts- och kulturföreningar. Vad Sverige behöver är en medveten politik som gör det möjligt för dessa hjälpande och stöttande händer att få ett större ansvar och därmed också ekonomiska förutsättningar för sina insatser. Även om vi via skatten finansierar många av våra välfärdstjänster som erbjuds är det viktigt att andra utförare tillåts. Det kan till exempel vara skolor och fritidshem på entreprenad. Det kan vara sjuk- och hälsovård samt missbrukshem som drivs av exempelvis kyrkliga stiftelser eller föreningar. Det kan vara idrottsplatser som tas om hand av föreningslivet självt. På så sätt är vi med och skapar ett samhälle som är större än staten. På det sättet är vi med och förverkligar det statsminister Fredrik Reinfeldt slog fast i alliansens regeringsförklaring: "Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle, såsom föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund och ideella organisationer. Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet." Ytterst handlar allt detta om ideologi. Jag ansluter mig till den polska Nobelpristagaren och underbara poeten Wislawa Szymborska som i dikten Utopia just avvisar alla förenklade lösningar och självklara svar. Det finns nämligen inte endast en lösning, och således kan det offentliga inte svara för allt. Utopia för henne är följande: En ö där allting bara klarnar Ju längre in i snåren, ju bredare öppnar sig Självklarhetens dal. Och vidare skriver hon: Finns det något tvivel, så skingras det av vinden. Ekot tar till orda utan anrop, förklarar så gärna världarnas hemligheter. Men poetens mästerliga förklaring lyder: Ön är trots sin tjusning öde, och på stranden syns små märken av fötter, samtliga vända i riktning mot havet. Som om man bara begett sig härifrån och utan återvändo sänkt sig i djupet I ett liv man inte begriper. Det livet man inte begriper är alltid större än staten!

Fru talman! Det var trevligt att vi fick höra några citat från regeringens företrädare. Eftersom de inte är här kan det vara trevligt att Hans Wallmark får citera dem på olika sätt så att vi ändå får höra vingslagen av den ideologi som ska vara välgörande för hela Sverige. Jag tror också att politik mycket handlar om ideologi. Er människosyn går ut på att det ska vara större skillnad. Eftersom Hans Wallmark citerade Reinfeldt tidigare kan jag berätta att jag lyssnade på ett av hans tal när han i det talet 17 gånger sade att det skulle vara större skillnad mellan dem som jobbar och dem som inte har något jobb, att det skulle vara större skillnad mellan dem som är sjuka och dem som är friska. Incitamentet, den stora skillnaden, skulle göra att de nya jobben skulle komma så där automatiskt. Det är det som er människosyn går ut på, nämligen att de stora skillnaderna i ert samhälle ska finnas och att man ska arbeta sig upp i karriärstegen. Vi socialdemokrater har i stället en människosyn som går ut på att alla är lika värda. Vi tror på att hålla ihop grupperna. Tror du verkligen på att de låglönejobb som folk inte kan leva på ska leda till att Sverige får en lägre arbetslöshet när ni i själva verket har skrivit att arbetslösheten kommer att öka från årsskiftet?

Fru talman! Monica Green sade att Fredrik Reinfeldt i ett anförande hade sagt något 17 gånger. Jag har nu suttit i kammaren någon timme, och jag tror att jag har räknat till minst 17 gånger då socialdemokrater eller vänsterpartister dels har påpekat att det inte finns någon regeringsföreträdare i kammaren för närvarande - budskapet har gått fram - dels har påpekat att regeringens budgetpolitik inte är speciellt bra. Även det budskapet har gått fram. I det senare delar jag inte slutsatsen. Jag citerade två personer. Den ene var Fredrik Reinfeldt, och han är inte här. Den andra var Wislawa Szymborska. Hon är förvisso inte heller här, men jag tror att hon andligen kan finnas här. Dessutom tror jag att en poet aldrig tillhör en enskild regering utan tillhör något slags kollektivt medvetande. Monica Green avslutade med en fråga, och mitt svar är: Jag tror inte att det finns, på det sättet som ni försöker konstruera, fina och fula jobb.

Fru talman! Nej, jag konstruerar inte de fula och fina jobben. Det är ett påhitt från er sida, från högerregeringens sida, att påstå att jobb är fina och fula. Däremot kan jag konstatera att det ni föreslår är låglönejobb, att det är en låglönemarknad som ni ska erbjuda de människor som i dag är arbetslösa, att det är lägre löner som vi ska möta framtiden med. Vi socialdemokrater tycker att det är bättre att hålla ihop grupperna, att se till att alla är med, att vi har högre löner och att vi har höga ersättningar den dagen som något drabbar oss. Vi har en annan människosyn, för vi tror på alla människors lika värde. Vi tycker inte att man är sämre för att man råkar bryta benet eller för att det företag som man har jobbat på har lagt ned. Vi tror på människors lika värde och att man ska kunna vidareutbilda sig och kunna skaffa sig en ny start i livet. Det tar ni ifrån dessa människor i dag. Ni skickar ut dem i öppen arbetslöshet från årsskiftet, och det beklagar jag.

Fru talman! Monica Green säger att hennes politik går ut på att man ska hålla ihop. Jag tycker att det finns något sympatiskt i det. Därför har jag också reagerat mot att vi lever i ett samhälle med ett så stort utanförskap, att det är så många människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Om ni tycker om en politik som vill hålla ihop borde ni gilla en politik för att få fler i sysselsättning, för att få fler jobb. Det var det alliansen gick till val på. Det är det som präglar den budget alliansen har lagt. Jag sade också i mitt anförande, som Monica Green har tagit två repliker på, att jobben blir en av de politikens linjaler som den här regeringen kommer att mätas med om fyra år. Låt oss återkomma i debatten, och säkerligen i valrörelsen 2010, och mäta alliansregeringen när det gäller jobben. Jag tror att det är den politik som regeringen har lagt som kommer att hålla ihop Sverige, i stället för att separera och skilja så som vi har upplevt ett antal år nu. (Applåder)

Fru talman! Det är lite intressant: Ena gången är det en och en halv miljon som står utanför arbetsmarknaden, och nästa gång är det en miljon. Och så läser man alliansens budget med förhoppning om dynamiska effekter som ska ge 67 000 nya jobb. Det är mycket intressant, tycker jag. Jag kan fortsätta, för då förstår jag vad människor i stället ska göra. Det är socialt frivilligt arbete. Det blir också en konsekvens när man tänker på de stora skattesänkningar som ni föreslår. Visst är socialt frivilligt arbete oerhört viktigt, men när det ersätter det samhälleliga ansvaret blir det problem. Vi ska ta till vara de resurser och den kraft som finns hos människor, men det ska inte ersätta det samhälleliga ansvaret, vilket ser ut att vara er lösning. Det har också varit er lösning genom tiderna. Vi har haft det här samhället en gång i tiden, och vi har valt att lämna det bakom oss. Dessutom visar andra undersökningar att just kvinnor som lever under fattiga förhållanden väljer bort hjälp från släktingar och vänner och så vidare därför att de inte vill vara beroende av någon sorts välgörenhet. Hur ser du på den problematiken?

Fru talman! Jag tycker att Ulla Andersson pekar på det ideologiska svalg som finns i kammaren mellan vänsterkrafterna och oss som tillhör borgerligheten. Jag tror att samhället är mycket större än staten. Jag tror att hjälp och stöd, att resa människor, kan förmedlas av många fler än kommunalarbetare, statligt anställda och de som är anställda av landstinget. De utför bra och viktiga uppgifter. Men det är oerhört viktigt att vi också ser de andra insatser som görs för hela samhället via de frivilligorganisationer och de ideellt arbetande krafter som finns. Sedan undrade Ulla Andersson huruvida det var en miljon eller en och en halv miljon människor som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det är glädjande att ni i Vänsterpartiet har kommit så långt att ni är beredda att diskutera huruvida det är en miljon eller en och en halv miljon människor som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. I mitt tycke är det tillräckligt många för att vi ska inse att vi har problem i vårt land.

Fru talman! Det är intressant att höra vurmandet från högern för frivilliga krafter, eftersom det är vänstern som oftast deltar i detta frivilligarbete. Om man räknar antalet medlemmar och antalet aktiva kan man se att det bland de frivilliga är en dominans på vänsterkanten. Det säger en hel del om vad människor står för. Du säger att du är jätteglad över att jag diskuterar människor i utanförskap. För att vi ska nå målet om full sysselsättning i Sverige behövs det ungefär 350 000 nya jobb. Ni går ut med att öka arbetslösheten, och ni säger att ni ska skapa 67 000 nya jobb med dynamiska effekter. Tydligen ska då resten jobba i frivilligsektorn. Eller hur ser ni på det? Jag tycker att ni dessutom använder våra skattemedel med era egna definitioner och lägger dem utanför arbetsmarknaden, till exempel i vårdnadsbidraget. Det är också ett sätt att ställa människor i utanförskap. Det tycker ni att vi ska använda våra skattemedel till. Det vore väl bättre att se till att dessa människor som är sjuka eller arbetslösa får trygghet med god ekonomisk ersättning från våra försäkringssystem.

Fru talman! Jag ska säga tre saker när det gäller Ulla Anderssons inlägg. Det första är att hon för en stund sedan recenserade hur det såg ut vad gällde arbetsfördelningen i våra hem. Det kunde hon inte. Det andra är att hon nu vet exakt hur Frivillig-Sverige är uppbyggt vad gäller politisk preferens. Jag är inte säker på att hon har alldeles rätt i det heller. Sedan, som jag sade i mitt anförande, blir jobben en av de viktigaste politiska linjaler som vi kommer att använda för att mäta den här regeringens politik under de kommande fyra åren. Låt oss återvända till det. Avslutningsvis pratar man om skattesubventionerade tjänster. Det bygger på ett resonemang som säger att allt ska beskattas till 100 %, och det som är under 100 % är i så fall att betrakta som en subvention. Jag har ett helt annat förhållningssätt i synen på skatter än vad Ulla Andersson och Vänsterpartiet har.

Fru talman! Jag har också lagt märke till skrivningen i regeringsförklaringen, och jag ska läsa den en gång till. Vi lägger tydligen in helt olika saker i vad som står där. "Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle, såsom föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund och ideella organisationer. Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet." Som argument för att göra det här systemskiftet använder man sig av några citat, men jag saknar citat från företrädare för föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund och ideella organisationer som tycker att det är den här tolkningen som ska gälla.

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag exakt förstod Krister Örnfjäders inlägg. Men om han misstror att det skulle finnas till exempel idrottsföreningar som vill ta över skötseln av idrottsplaner och simhallar tror jag att han har fel. Om han tror att det finns kyrkor och församlingar både med kristen konfession och med andra religiösa inriktningar som inte känner att de både kan och skulle vilja ta ett större samhällsansvar tror jag att Krister Örnfjäder har fel. Jag tror att det finns många ideellt arbetande krafter som både skulle vilja synas mer i samhället och höras mer i samhället och som skulle vilja få uppskattande ord för de oerhört stora insatser de gör. Jag tillhör den typen av politiker som vill det här, möjligtvis i motsats till Krister Örnfjäder.

Fru talman! Jag är helt övertygad om att det råder en stor skillnad där mellan oss två, men det står faktiskt att solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement. Det handlar inte om några enstaka fotbollsplaner eller om att man ska göra något som att gå ut med någon som är inom åldringsvården eller läsa en bok. Man pratar om att man ska göra om det system som finns i dag till ett komplement till frivilliga krafter. På något annat sätt kan man väl inte läsa det som står skrivet? Det tror inte jag att de frivilliga organisationerna har möjlighet att utföra. Jag tror i stället att vad man är ute efter är att nedmontera välfärdssystemen. Sedan får väl folk klara sig bäst de kan.

Fru talman! Jag tillhör delegationen från Stockholms län. För att vara mer exakt så kommer jag från Solna. Moderaterna i Solna fick i kommunvalet nästan hälften av rösterna. Vi håller på att analysera just nu vad det kan bero på. En viktig del av förklaringen är självklart att vi har Sveriges lägsta kommunalskatt och att vi dessutom för en aktiv näringslivspolitik i kommunen. I kombination med en stark ambition att också få in människor i arbetslivet har det lett till att både utbudet och efterfrågan på arbetskraft har ökat. Vi har som ett resultat av det fått minskad arbetslöshet i kommunen. Det kan man konstatera är någonting som den statliga arbetsmarknadspolitiken inte har lyckats med. Så på det sättet är det anmärkningsvärt, om man till exempel tittar på Riksrevisionens rapport i ämnet som kom strax före valet. Givet de regler som styr kommunen kan man konstatera att vi har lyckats väl i Solna. Men tyvärr får vi inte fullt ut se konsekvenserna av den politik som vi för, för på samma sätt som det inte lönar sig att arbeta i Sverige på grund av de höga inkomstskatterna lönar det sig också väldigt dåligt för kommuner att driva en ansvarsfull tillväxtpolitik. Om det är de höga inkomstskatterna som gör det olönsamt att jobba är det skatteutjämningen som gör det olönsamt för kommuner att föra en tillväxtpolitik. Kompensationsgraden i den kommunala inkomstutjämningen skulle man kunna jämföra med marginalskatten på arbete. För kommuner som betalar en inkomstutjämningsavgift är kompensationsgraden 85 %. För kommuner som tar emot inkomstutjämningsbidrag är den 95 %, vilket innebär att resultatet blir en i stort sett totalt utjämnad kommunal ekonomi. Det här innebär att kommunens invånare inte får se resultatet av den kommunala politiken. De kan inte heller ställa företrädarna till svars i och med att resultatet försvinner genom utjämningen. Den ekonomiska tillväxt eller brist på tillväxt som kommunpolitiken medför försvinner genom den statliga utjämningen, eller konfiskeringen som man kanske skulle kunna kalla den. Det är inte bara en fråga om ekonomisk omfördelning. Det är också självklart en fråga om kommunalt självstyre och tydliga demokratiska spelregler, att kommunens invånare själva får styra över vilken politik som ska föras lokalt. Det är Stockholmsregionen som drabbas hårdast av de omedelbara konsekvenserna av den här omfördelningen, men på längre sikt drabbas även resten av landet av att man missgynnar en politik för högre tillväxt. Med det här som utgångspunkt lade samtliga allianspartier fram reservationer alternativt särskilda yttranden i den remiss som Sveriges Kommuner och Landsting lade fram med anledning av att 2005 års skatteutjämningssystem infördes. De krav som allianspartierna ställde var att systemet inte får stå i konflikt med det kommunala självstyret, att systemet ska vara acceptabelt för landets alla kommuner och att systemet inte ska straffa tillväxt. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet ville alla sänka kompensationsgraden till 80 %. Kristdemokraterna ville ta ett steg till och helt avskaffa inkomstutjämningsavgiften. Jag hoppas att vi nu kan se att de förändringarna i systemet också genomförs under den här mandatperioden.

Fru talman! Det var intressant att höra att man inte från storstäderna vill vara med och solidariskt se till att människor i hela landet kan leva. Jag undrar om ni har Centern med er på det förslag som ni pratar om nu, att ni ska avskaffa det kommunala skatteutjämningssystemet, alltså solidariteten mellan kommuner. Kommunerna i tillväxtområdena, storstadsområdena, delar med sig till människor i andra delar av landet för att de också ska kunna ha en bra välfärd i form av skola, vård och omsorg. Vad säger du till de människor som bor i Gullspång, Skara, Karlsborg och Tidaholm om de skulle förlora sin välfärd för att ni i tillväxtområdena skulle få det bättre? De kommer också att förlora på ert förslag om fastighetsskatt. Ni ska ha sänkt fastighetsskatt medan våra invånare i Skaraborg ska få en högre fastighetsskatt. Vad säger du till dem i Skaraborg?

Fru talman! Skillnaden i skattekraft är inte så extremt stor. Den ligger på ungefär 79 % i den kommun i landet som har lägst skattekraft. Några enorma skillnader finns inte. Det borde vara fullt möjligt för samtliga kommuner i Sverige att klara sig även med en något mindre utjämning. Det är inte så att jag eller mitt parti eller regeringen för den delen har lagt fram något förslag om att slopa skatteutjämningen. Det som jag hänvisade till här var den reservation som fanns till Sveriges Kommuner och Landstings remiss. Det är företrädare för kommuner och landsting runtom i Sverige. Det är ingenting som regeringen har med att göra. Vad det gäller den regeringspolitik som kommer att föras på området får man väl ställa frågan om det till någon företrädare för regeringen.

Fru talman! Det hade jag gjort om det hade varit någon från regeringen här, men regeringen har ju valt att inte delta, att inte vara med i den här parlamentariska debatten. Det beklagar jag. Men du är säkert med på gruppmöten där ni bestämmer om er politik i de borgerliga partierna. Jag undrar om du kritiserar din nuvarande regering för att de inte lägger fram ett sådant förslag. Är det det som du står i talarstolen och säger? Jag undrar också hur det går på gruppmötena mellan Centern och er i den här frågan.

Fru talman! Vad gäller regeringens deltagande i debatten är jag helt ny här och har inte koll på vilken praxis som gäller, så det har jag inga kommentarer kring. Min inställning till skatteutjämningen är att den ska minska, och det kommer jag att framföra under den här mandatperioden. Nu har det inte hunnit gå så lång tid, och man får ju prioritera vad som är viktigast att göra först. Vi har valt att fokusera på en politik som gör det mer lönsamt att arbeta. Min förhoppning är att vi ska hinna in på också denna fråga under mandatperioden och kunna minska skatteutjämningen.

Fru talman! Nu har Monica ställt ganska många av de frågor jag ville ställa, men någonting som får mig att reflektera är detta ständiga ifrågasättande av solidaritetsbegreppet i det svenska systemet. Jag börjar nästan undra om Moderaterna är allergiska mot ordet solidaritet. Ni säger att ni är emot utjämningssystemet som faktiskt är ett sätt att göra så att hela Sverige ska leva, vilket också några av era regeringsrepresentanter brukar säga. Ni är emot omfördelning av skatter. När ni väljer att sänka skatter sänker ni skatterna mest för de högavlönade. Det skulle vara väldligt intressant för mig att få reda på om ni ifrågasätter alla utjämningssystem vi har i Sverige - från högavlönade till människor med mindre inkomster, från män till kvinnor och nu också mellan kommuner. Ifrågasätter ni alla de systemen?

Fru talman! Nu står inte jag här som företrädare för samtliga moderater utan i första hand som företrädare för min egen uppfattning i den här frågan. Jag har inte sagt att skatteutjämningen ska avskaffas. Det är ingenting som Moderaterna driver. Däremot kan jag säga att jag tycker att skatteutjämningen ska minska och att vi ska sänka kompensationsgraden. Vad gäller solidaritetsbegreppet finns det självklart alltid en balansgång mellan å ena sidan att ha ett system som gynnar tillväxt och å andra sidan att ha en jämn fördelning. I dagens system har man i princip till hundra procent gått i den riktningen att man förespråkar en jämn fördelning, vilket innebär att drivkrafterna för tillväxt är närmast obefintliga. Jag tycker att den balansen borde ändras så att vi fokuserade mer på hur man kan skapa nya resurser och inte enbart på hur man kan fördela de resurser som finns.

Fru talman! Jag ber om ursäkt att jag trodde att en moderat skulle känna till Moderaternas politik. Jag trodde att ni visste vad ni stod för politiskt. Vi är faktiskt beroende av varandra i Sverige. Stockholm skulle inte fungera utan Norrland, till exempel. Eftersom du säger att det kommunala självstyret ska vara starkt skulle det vara lite intressant att veta vad ni tycker om de så kallade vattenkommunernas krav på att 1 öre per kilowatt ska gå tillbaka till Norrlandskommunerna. Är det också någonting som ni kan tänka er att stödja? Det tycker jag skulle vara väldigt bra, för sådana motioner har Vänsterpartiet väckt i många år.

Fru talman! Min uppfattning är inte att ett visst företags geografiska läge ska avgöra var pengarna hamnar. Självklart är det ägandet av företaget som avgör var pengarna hamnar.

Fru talman! Jag tänkte hålla ett rent regionalpolitiskt tal med utgångspunkt i behoven i Kalmar län. Det vore intressant om den föregående talaren nu lyssnade till hur man kan ha det i andra delar av landet än de direkta tillväxtområdena. Det kan ge lite perspektiv på tillvaron om inte annat. Fru talman! Globaliseringen av svenskt näringsliv har slagit hårt mot Kalmar län. Nedläggningen av Electrolux i Västervik och Bombardier Kalmar är två exempel. Jag är trots detta övertygad om att länet har goda möjligheter att klara den omställning som en ny tid och nya förutsättningar kräver. Kalmar län ska därför gå före och vara en föregångsregion i omställningen till ett hållbart samhälle. Vårt län har unika förutsättningar för att lyckas. Redan i dag är Kalmar det län i Sverige som har flest miljösysselsatta personer. Det handlar om människors och djurs hälsa, ekonomi, tillväxt och jobb, regional utveckling, livskvalitet, trygghet och att värna det unika naturlandskap som finns i Kalmar län. Jag ska peka på några viktiga områden för att utveckla Kalmar län och för att klara den omställning av näringslivet som nu sker. Fru talman! Ett populärt begrepp är regionförstoring. Det ska givetvis inte bara diskuteras i storstadsområden utan i lika hög grad i Kalmar län. De tre residenskommunerna Kalmar, Växjö och Karlskrona måste knytas närmare varandra. Den norra länsdelens kontakter med Östergötland, bland annat Linköping, måste stärkas. För att regionförstoringen ska bli framgångsrik krävs det goda kommunikationer. E 22 är livsnerven i Kalmar län som binder samman trafiksystemen i sydöstra och södra Sverige samt östra Europa. Kust-till-kust-banan binder samman de tre residensstäderna Kalmar, Växjö och Karlskrona. För att utveckla arbetsmarknads- och högskoleregionen behöver de satsningar som redan är beslutade för banan snarast genomföras. Moderna och snabba järnvägstransporter behövs även i de norra länsdelarna. Stångådalsbanan och Tjustbanan behöver elektrifieras och moderniseras för att öka tillgängligheten till Linköping och Jönköping. En annan angelägen åtgärd är att bygga ut trafiken med både färja och flyg mellan sydöstra Sverige och länderna runt Östersjön. Den befintliga Gotlandstrafiken via Oskarshamn bör utvecklas med förbindelser via norra Öland och fastlandet, samtidigt som trafiken till Baltikum uppmuntras. Länets tre flygplatser i Hultsfred, Kalmar och Oskarshamn är oerhört viktiga för det lokala näringslivet. Att snabbt komma till Stockholm och Köpenhamn med flyg för att därmed kunna resa vidare ut i världen är avgörande för det lokala och regionala näringslivets utveckling. Fru talman! Högskolan i Kalmar har fått en mycket stor betydelse för länet. Utvecklingen av högskolan måste fortsätta. Målet måste vara att den stärker sin position som hela länets högskola. Det är inte minst viktigt att möjligheterna ökar att studera på distans. Flera kan då studera och bo kvar i hemkommunen. Rock City i Hultsfred och Designhögskolan i Kalmar/Nybro är goda exempel som måste följas av flera. Jag vill se en fortsatt utbyggnad av högskolan och dess forskning med ökad inriktning på miljösektorn. Fru talman! Det är viktigt att bevara och utveckla den basindustri vi har i länet. I ivern att hitta nya verksamheter får vi inte tappa bort de utvecklingsmöjligheter som finns hos redan existerande företag. Men det handlar också om att stödja ett nyföretagande som utgår från bland annat bioteknik, livsmedelsteknik och miljöteknik. Jag vill som exempel peka på den företagsutveckling som pågår i Västervik. Där finns bland annat ett stort antal små och medelstora företag inom båtindustrin som arbetar med plast och kompositer. En handlingsplan har tagits fram med syfte att stödja små och medelstora företag. De stöds med statligt regionalstöd och mål 2-medel. Detta är ett exempel på hur staten samverkar med lokala och regionala intressenter för att utveckla näringslivet och stärka arbetsmarknaden. Det är angeläget att en sådan samverkan kan fortsätta. Fru talman! Jag har ytterligare exempel som jag skulle kunna nämna. Det handlar om vindkraft. Det handlar om upplevelseindustrin där vi har Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, södra Ölands världsarv, visfestivalen i Västervik, Salve i Kalmar, Glasriket i Nybro och Rock City i Hultsfred som några exempel. Det handlar om utvecklingen av kärnkraften. Det handlar om utvecklingen av de gröna bränslena. Jag har här försökt redovisa ett antal angelägna insatser för att utveckla Kalmar län. Av redovisningen framgår att länets eget engagemang är stort och initiativkraften god. Att det här finns kvar är en nödvändig förutsättning för en fortsatt utveckling i Kalmar län. Men staten måste också fortsätta att ta sitt ansvar på samma sätt som man gjort exempelvis med etableringen och utvecklandet av högskolan.

Fru talman! Vänsterpartiet ser det som en självklarhet att alla människor ska kunna välja var de vill bo. Sveriges befolkning ska kunna bo, leva, arbeta och åldras i hela Sverige. Vi är på rätt väg. En ort som Åre och län som Västerbotten och Norrbotten har en alltmer ökande tillväxt. I mitt eget hemlän Västernorrland ökar småföretagandet bland såväl kvinnor som män. Besöksnäringen slår rekord. Framtidstron är stor i våra regioner - detta tack vare vår politik tillsammans med den förra regeringen med bland annat en medveten och strukturerad satsning på fungerande arbetsmarknadsregioner och ett fungerande utbildningssystem i hela landet. Arbetsmarknadspolitiken och full sysselsättning har tillsammans med vård, skola och omsorg högsta prioritet för Vänsterpartiet. Sysselsättningsmålen ska uppnås. Vi vill bryta ned dem till regional nivå för att kunna styra resurser dit där de bäst behövs, och vi har i alla budgetförhandlingar slagits för satsningar som stärker kommunernas ekonomi. Staten ska självklart ta ett övergripande ansvar vad gäller en rättvis regional fördelning. Samtidigt är det grundläggande att de reella besluten involverar de människor som berörs. Vi behöver väl fungerande arbetsmarknadsregioner i folkvalda länsparlament som beslutar om och samordnar vård, kommunikationer, arbete och näringsliv. Detta ska ske i samverkan mellan byautvecklingsgrupper, kommuner och näringsliv. Kvinnor och män måste ges samma förutsättningar att delta i det lokala och regionala utvecklingsarbetet, för annars har vi ett demokratiproblem. Men den yttersta förutsättningen för att människor ska kunna leva och bo på landsbygden är att det finns arbete åt alla. Vänsterpartiet vill skapa jobb både inom den offentliga sektorn och inom näringslivet genom stimulanser. Målet för Vänsterpartiet är att människor ska få arbete där de bor! Svensk basindustri kommer till stor del från våra naturtillgångar - från skogen, gruvorna och vattnet och från jordbruket. Svensk export bygger till allra största delen på den produktion och de företag som finns i anslutning till basindustrin och energi- och miljötekniksektorn. Fru talman! Turism är ett bra exempel på småföretagande och är den näring som växer snabbt för tillfället. Vi vill att det ska satsas ordentligt på turismen i dess vida bemärkelse. Det kan vara inom kulturområdet, rese- och restaurangnäringen och ekoturismen. Turismen ser olika ut på landsbygden och i storstaden, men den är viktig på arbetsmarknaden och i tillväxtnäringen. För att de små företagen ska kunna växa behövs det en välutbildad arbetskraft som har bra och förutsägbara regler för anställningstrygghet, löner och rätt till kollektivavtal. Regeringens försämringar för arbetstagare gör livsvillkoren oförutsägbara och otrygga särskilt i regioner med en liten arbetsmarknad. Tänker den borgerliga regeringen lägga fram ett strategiprogram för turistnäringen? Fru talman! Infrastruktur är en av de viktigaste byggstenarna vad gäller landsbygdens fortlevnad. Det gäller vägarna. Bredbandsutbyggnad och utbyggnad av mobilnätet sker inte med hjälp av marknaden i alla regioner. Tänker regeringen ta sitt ansvar för att infrastrukturen byggs ut och förbättras även i Norrlands inland och på öarna? Människor måste känna sig trygga i förvissningen om att ha tillgång till nödvändiga dagligvaror. Det är en rätt att alla människor i hela Sverige ska ha tillgång till grundläggande service. Det gäller till exempel vårdcentral, tandvård, apotek, handel, skola och bibliotek. Detta måste ske i samarbete mellan stat, kommun och det privata för att säkra tillgängligheten av god service på landsbygden. Marknaden klarar inte att garantera mindre orter tillgänglighet och välfärd. Har den borgerliga regeringen gjort analyser och konsekvensbeskrivningar av hur privatiseringshysterin, privatiseringsmantrat, kommer att påverka de äldre, de sjuka, barnen och de som valt att inte flytta till storstädernas bostadsbrist och kösamhälle? Fru talman! Utbildning är av stor vikt för kvinnor och män i alla delar av landet. Många behöver en andra chans att komma in på arbetsmarknaden genom vuxenutbildning och omskolning. Vi vill satsa på lärcentra. Vi vill behålla folkhögskolan och komvux. Vi vill fortsätta att utveckla distansutbildningen vid universitet och högskolor. Regeringens politik riskerar att återskapa den flyttlasspolitik som tidigare fanns då de arbetslösa till varje pris ska anpassa sig till marknadens villkor. Vad tänker regeringen göra för att säkra en arbetsmarknad i hela landet? Ska det finnas utbildning i hela landet? För att hela Sverige ska leva krävs det solidaritet och samverkan. När arbetsmarknadsregioner får bakslag i form av stora statliga neddragningar är det naturligt att de får hjälp av andra delar av landet för att klara påfrestningarna. Med den nya regeringens förslag om nedläggning, omstrukturering av myndigheter och utförsäljning av statliga företag kommer många av våra arbetsmarknadsregioner att skadas, och arbetslösheten kommer att stiga i dessa regioner. Har den borgerliga alliansen en plan för hur ersättningsjobb ska skapas exempelvis i Östersund och Sundsvall och på Gotland då man lägger ned myndigheter eller företag som finns på orten? Vänsterpartiet menar att regionalpolitiken kräver en rad åtgärder på olika politikområden. Vi menar också att kommuner, landsting och hela välfärdspolitiken måste bygga på ett ansvar. Jag har sökt ett svar i budgeten. Hur ser regeringens aktiva, ansvarsfulla och uthålliga regionalpolitik ut?

Fru talman! Just nu pågår arbetet i den så kallade Ansvarskommittén, som i februari nästa år ska komma med förslag om hur den politiska makten ska delas upp. Arbetet ska resultera i förslag om på vilka politiska nivåer beslut ska fattas och var ansvaret ska ligga. Men det ska också finnas förslag om hur Sverige ska indelas geografiskt för att de politiska besluten ska få bästa effekt. Man talar nu öppet om att dela in Sverige i regioner som ska vara tillräckligt stora och funktionella för att kunna handha de uppgifter som åläggs dem. Arbetet i Ansvarskommittén har varit hemligt för den stora delen av Sveriges befolkning och för flertalet politiker och beslutsfattare. Det är en liten grupp med anslutna experter som skissar, prövar, förkastar och godkänner. Ordet "regioner" och framför allt ordet "regionalism" har varit ord som politiker i karriären inte ska använda sig av. Regionalism och ökat regionalt självstyre har varit oönskade inslag på den svenska politiska agendan. Trots detta pågår sedan ett antal år tillbaka ett regionförsök i Sverige - ett regionförsök med många begränsningar och förbehåll. Men trots dessa händer har regionaliseringen visat sig fungera bra, och ett utökat självbestämmande har alltmer förts fram som den enda rimliga vägen att gå. Tyvärr har man tidigare från centralmaktens sida visat på såväl oförstående som direkt motstånd till sådana tankar. Förhoppningsvis är vi nu inne i en brytningstid då regioner efterhand kan accepteras som en naturlig del i den svenska statskonstruktionen och som en naturlig del i den svenska och den europeiska demokratin. Men då ska det vara regioner byggda underifrån med ett acceptabelt antal minsta gemensamma nämnare - en förutsättning för att regionerna ska fungera. Regioner konstruerade uppifrån för att staten ska bli mer effektiv i sin maktutövning är i nästan alla kända fall någon form av övergrepp på redan existerande och fungerande samhällsmönster och gemenskaper. Att låta regioner få ett utökat självbestämmande i en rad frågor är ett led i en demokratiseringsprocess, ett förverkligande av subsidiaritetsprincipen - tanken att besluten ska fattas så nära de berörda som möjligt. När det gäller det regionala självstyret ska vi inte heller vara rädda för att se på lagstiftningsområdet. Sverige ser inte likadant ut sett från norr till söder eller från öst till väst. Inte heller är det samma förhållanden som råder i Gällivare som i Skanör och inte heller samma på Tjörn som i Stockholm. Därför är det inte heller rimligt att lagar och regelverk ska se exakt likadana ut i hela landet. Om man ser till hur stora regioner som Ansvarskommittén laborerar med måste man påminna om att storskalighet inte är lösningen på alla problem, tvärtom. Storskaligheten är ofta anledningen till att det uppstår problem eller att redan existerande problem förvärras. När en planering för att dela in Sverige i regioner pågår krävs det mycket eftertanke och en stor portion ödmjukhet. Vad är det man är beredd att lägga ned och avsluta när man ritar om Sveriges politiska gränser? En regional indelning utan tanke på kultur, tradition och historia är att betrakta som ren vandalism. En felplanerad alltför maktfokuserad regionindelning riskerar att slå ihjäl gamla kultur- och samhällsgemenskaper som sedan inte går att restaurera. De förslag som lämpligen läckt ut från Ansvarskommittén som testballonger bekräftar anledningen till oro. Det finns naturliga regioner i Sverige, regioner som har mycket gemensamt med många olika nivåer. Det finns många av våra landskap som har mer gemensamt än de ovanifrån påtvingade länsindelningarna. Landskapens historiska konstruktioner är byggda underifrån. När Skåne blev en region, ett län, och den urgamla landskapsgränsen fick gälla fattades ett ur alla aspekter klokt beslut. Låt denna princip få gälla även för övriga delar av Sverige som nu ska delas in i regioner. Låt de naturliga regioner som finns få fortsätta att existera. Slå inte sönder och splittra för att det ska se bättre ut i statistiken eller för att jämnstora regioner är lättare att jämföra. I två av de tre förslag som Ansvarskommittén uppenbarligen arbetar med upphör Gotland att existera som egen region. I stället förvandlas den gamla bonderepubliken till några decimaler i en större fastlandsregion. Vi har det gamla dansk-svenska landskapet Halland som i ett värsta scenario splittras i tre delar - ingen hänsyn till historia, ingen hänsyn till tradition. Så får det inte bli, så får det inte gå till. Det är ett statligt övergrepp som då verkställs. Herr talman! Regionaliseringen av Sverige är bra, den välkomnar jag. Men regionaliseringen måste genomföras så att det blir naturliga gränser, med subsidiaritetsprincipen som den drivande kraften. Besluten ska fattas på lägsta möjliga nivå.

Herr talman! Vi är många som väntar på Ansvarskommitténs utlåtande och synpunkter och det remissförfarande som kommer att bli efter dess arbete. Men i väntan på det skulle jag vilja ställa en fråga till Rolf K Nilsson om arbetsmarknadsregioner och statliga arbetstillfällen och de arbetstillfällen som via omlokaliseringsarbetet har gjort att man lokaliserat arbete till bland annat Gotland i samband med omställningsarbetet. Hur ser ni på det? Om Arbetslivsinstitutet ska läggas ned, tänker den moderata regeringen ge nya ersättningsjobb för de jobb som man tar bort från Gotland?

Herr talman! Det handlar inte om ersättningsjobb. Det handlar inte om att vissa jobb ska plockas bort från ett ställe och placeras på ett annat. Det handlar om att skaffa förutsättningar för att nya jobb ska komma till och förverkligas. När beslutet togs av den förra regeringen att ett par statliga verk skulle utlokaliseras till Gotland och gotlänningarna accepterade var det för att det inte fanns något bättre alternativ. Jag tror att med en annan regering hade det funnits bättre alternativ.

Herr talman! Tack för det svaret. Jag skulle väldigt gärna vilja höra några förslag på bättre alternativ. När kommer det bättre alternativa jobb till Gotland? När kommer de, och hur ska de se ut? Vem ska se till att de finns? Hur ska man få de olika näringarna på Gotland att leva om du får en arbetsmarknad där du tar bort viktiga och riktiga jobb, som den statliga arbetsmarknaden innebär?

Herr talman! Den här frågan är tvådelad. Låt mig börja med det vi pratade om, nämligen om regionaliseringen. Jag är för att Gotland - om vi tar Gotland som exempel - ska få samma status som andra öar inom EU har, det vill säga en speciell östatus, där man kan frångå den nationella skattelagstiftningen och få en hel del lättnader på en rad områden som skulle underlätta för arbetstillfällen. Givetvis ställer jag mig bakom och tror på den politik som alliansen har gått till val på, att den kommer att skapa jobb. Varför den inte skulle skapa jobb på Gotland har jag mycket, mycket svårt att se.

Herr talman! Viktiga steg ska tas för att möta framtidens miljöproblem. Klimatfrågan är en ödesfråga för Sverige och världen. Miljöfrågorna är avgörande för utvecklingskraften i Sverige. Dessa meningar som jag börjar med har jag hämtat ur regeringsförklaringen från den 6 oktober i år. De orden innebär för mig möjligheter att skapa många nya arbetstillfällen. Alliansen gick till val på att skapa jobb i hela landet. Just miljöproblematiken som vi står inför kommer att leda till att personer som har innovativ förmåga kommer att betyda mycket för att vi ska kunna göra något åt klimatförändringarna, som vi fått uppleva under några år och som enligt meteorologer kommer att öka. Vi befinner oss i en brytningstid. Två gånger tidigare har vi bytt energisystem i Sverige och i världen. Först var det kolet i mitten av 1700-talet som ersatte veden, och det ledde till industrisamhällets utveckling, vilket innebar många nya arbetstillfällen i landet. Därefter kom oljan för cirka hundra år sedan som också kom att betyda mycket för arbetsmarknaden. I dag står vi inför en ny brytningstid. Vi behöver ersätta oljan med biobränslen. Det är oundvikligt - för miljön och för klimatets "överlevnad". Och, herr talman, det kommer också att leda till att det skapas många arbetstillfällen runtom i hela landet. Under de senaste decennierna har de flesta arbeten vuxit fram i tätorter, och överhettningen har varit stor. Många gånger har det lett till problem med bostäder och infrastruktur, exempelvis i Stockholm. De nya arbetstillfällen som kommer att skapas när vi ska producera biobränslen kommer att skapas på landsbygden. Det kommer att bli betydelsefullt för hela landet. Det finns väldigt många "igångsättare", det vill säga personer som har idéer som de vill förverkliga för att vi ska kunna få miljövänliga bränslen i våra fordon. I Norrland finns redan Bio Fuel i Örnsköldsvik-Umeå-regionen som arbetar med etanoltillverkning. I Västernorrland finns också Framtidsbränslen, som håller på med syntetisk diesel. I Härnösand vill "igångsättare" bygga en energifabrik som ska kunna producera olika slags bränslen, vilket innebär att de tar till vara hela råvaran i de skogsprodukter som de har som sin råvara. Det blir ett kretslopp som gör att ingenting går till spillo. För att dessa fabriker ska kunna framställa biobränslen behövs det människor som odlar grödor till bränsleframställningen. Det finns många tusen hektar åkermark i landet där man kan odla energigrödor som exempelvis hampa, lövträd, potatis och säd. Herr talman! För att klara detta behövs också forskning och utveckling av hur man får fram exempelvis snabbväxande lövträd för att det ska vara lönsamt att tillverka etanol och andra biobränslen. Det behövs också investeringar och utvecklingspengar. Därför är det bra att regeringen sagt att man vill stärka den lokala och regionala konkurrenskraften och skapa bättre förutsättningar för investeringar och innovationer för att tillväxtpotentialen ska stärkas i hela landet. Regeringen kommer därför att utarbeta en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften på landsbygden. Det visar att alliansregeringen vill satsa på den regionalpolitiska tanken att hela landet ska leva. I dag är det många mindre orter som har svårt att överleva för att det saknas arbetstillfällen, som Gunilla Wahlén var inne på i sitt anförande. Med en nationell strategi för att stärka utvecklingskraften kommer det att ges förutsättningar för att just igångsättare ska våga starta upp olika verksamheter även i mindre samhällen. När bygden lever kommer det också besökare, vilket kommer att leda till nya arbetstillfällen. Då behövs det också övernattningsmöjligheter, matserveringar och en turistnäring som kommer att växa runtom i landet. I dagarna jobbar de olika länsstyrelserna och regionstyrelserna med att ta fram landsbygdsprogram i och med att det finns pengar från EU som man ska kunna ta del av när man ska skapa verksamhet ute på landsbygden. Det är bra och kommer att behövas i vårt land, eftersom vi i dag ser att många industrijobb flyttar ut till länder med billigare arbetskraft. Jag vill också säga att skogslänen i Sverige är en tillgång för hela landets ekonomi. Förutom alla naturresurser som finns där i form av skog, malm och vattenkraft finns riklig tillgång till vacker, tyst och lugn miljö. Det är en attraktiv del av landet att bo och arbeta i. Därför är just en fungerande regionalpolitik viktig för hela landet, för medborgare såväl i tätorter som på landsbygd. Jag vill också säga något om det som Gunilla Wahlén, min länskompis, var inne på. Hon undrade över ansvaret för infrastrukturen. Jag kan redan i dag berätta att infrastrukturministern är intresserad av vad som kommer att hända med E 4 söder om Sundsvall, som vi har väntat på i så många år och där det finns möjligheter till PPP-lösningar, vilket ju den förra regeringen var ganska restriktiv med.