Författningsfrågor

Anf. 137 Ida Drougge (M)

Fru talman! I det här betänkandet behandlar konstitutionsutskottet 150 motioner från den allmänna motionstiden. Vi har redan behandlat frågor som är snarlika 100 av dem, och därför behandlar vi dem förenklat. Det som det här betänkandet går djupare in på är alltså frågor som är nya för utskottet den här mandatperioden.

En av de frågorna är ett förslag från Moderaterna om att öka Sveriges domstolars oberoende. Det angränsar till den debatt som vi precis har haft här om mänskliga fri- och rättigheter. Den som lyssnade på den debatten vet att vi har en pågående grundlagskommitté, 2020 års grundlagskommitté, som har i uppdrag att utreda bland annat hur man kan just utöka domstolarnas oberoende.

Vi moderater anser dock att den utredningen borde ha fått ett ännu större och mer långtgående uppdrag än vad den nu har även, eller kanske rättare sagt särskilt, vad gäller att stärka domstolars och domares oberoende ställning.

Sveriges grundlagar utgör ett fundament för vårt samhällskontrakt. Grundlagarna utreds inte särskilt ofta, och därför hade det varit bra om den utredning som pågår nu skulle ha varit mer omfattande. En sådan här utredning bör, utöver de direktiv den redan har i dag, även titta på mer långtgående förslag om hur domstolars oberoende kan stärkas, hur domares oberoende kan stärkas, Lagrådets ställning, domstolarnas lagprövning och hur enskildas fri- och rättigheter kan bli mer robusta.

Genom 2010 års grundlagsreform stärktes svenska domstolars konstitutionella oberoende. Reformen beslutades i full enighet mellan riksdagens alla partier, och det skapade en bra och solid grund för domstolarna att fullgöra sina dömande uppgifter utan påverkan från den politiska maktens önskemål och förväntningar.

Efter grundlagsreformens ikraftträdande 2011 har dock auktoritära partier flyttat fram sina positioner på flera håll i Europa. Mycket har hänt sedan dess. I Polen har de verkställande och lagstiftande organen systematiskt getts möjlighet att på politisk nivå påverka den dömande maktens sammansättning, befogenheter och funktion. Domare har stängts av, fått sina löner sänkta eller blivit utbytta genom beslut om bland annat sänkt pensionsålder. Nya sätt att inskränka den dömande makten har kraftigt ökat och använts i Europa sedan den senaste grundlagsreformen. En liknande utveckling har även skett i andra länder i Europa, i Ungern och Rumänien.

De svenska domstolarnas oberoende hotas inte direkt av dessa auktoritära krafter i andra länder, och det finns inget i dag överhängande nationellt hot i Sverige. Men det är just därför som vi nu behöver göra de här förstärkningarna.

Vi kan aldrig ta för givet att det som har hänt i andra länder i Europa aldrig kan hända här i Sverige. Det är viktigt att vi skapar ett så robust avstånd som möjligt mellan regering, riksdag och domstolar, exempelvis när det gäller hur tillsättandet av domare ser ut. Det är av yttersta vikt även för en demokratisk rättsstat som Sverige.

Vi behöver överväga att inrätta ett domstolsråd som är fristående från riksdag och regering - ett råd som framför allt, enligt oss moderater, bör bestå av domare och som exempelvis kan utse Domstolsverkets chef. Även tillsynen över domstolarna behöver ses över och JO:s och JK:s roller utredas.

Var domstolsanslaget är placerat i statens budget är också relevant. Vi anser att det borde ligga under det utgiftsområde som vi kallar för Rikets styrelse och som bereds av konstitutionsutskottet.

HD och HFD, våra högsta domstolar, borde ha ett ökat inflytande när det gäller vilka som utses till justitieråd.

Det här är några av förslagen som vi skulle önska att Grundlagskommittén utreder och överväger noga.

Mot bakgrund av tongångarna som man ibland kan höra i debatten om demokrati i Sverige i dag tycker jag att det är värt att särskilt notera vilka partier det är som konsekvent i Sveriges riksdag presenterar förslag likt detta för att de facto stärka Sveriges domstolars och domares oberoende.

Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation under punkt 9 som behandlar just detta förslag.

Anf. 138 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 2, även om vi såklart står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet.

Fru talman! Regeringsbildningen efter valet 2018 var en långdragen process, även ur ett historiskt perspektiv. Jag minns väl hur otåligheten spred sig bland landets väljare medan processen med att bilda regering pågick. Oron i lokal- och regionalpolitiken var också påtaglig, då det var svårt att planera för framtiden när regeringsbildningen var så osäker.

Hela situationen berodde på det parlamentariska läge som uppstod när valresultatet hade fastställts. De traditionella samarbetspartierna kunde inte uppnå någon klar majoritet i riksdagen själva, vilket skapade förutsättningar som väljarna inte hade kunnat förutspå. Vissa partier kunde exempelvis tillskansa sig oproportionerligt stort inflytande på regeringspolitiken givet deras jämförelsevis ringa stöd hos väljarna.

Det hölls många samtal mellan riksdagens partier för att komma fram till en lösning som skulle kunna accepteras av riksdagen. Inte mindre än sju talmansrundor genomfördes. Till slut slöts en överenskommelse utifrån vad de samlade partierna var emot snarare än vad de var för. Den 16 januari föreslog så talmannen Stefan Löfven som statsminister, och två dagar senare antogs förslaget av riksdagen, varvid situationen ute i landet lugnade ned sig något.

Detta sätt att bilda regering, utifrån vad man är emot i stället för utifrån vad man är för, är totalt främmande för oss sverigedemokrater. Vi har alltid haft för avsikt att samarbeta med andra partier i sakfrågor där vi tycker lika. Samarbete i enskilda sakfrågor betyder inte att man har samma åsikter i alla frågor eller att man har samma ideologi. Det innebär heller inte att man smittas av det andra partiets ideologi. Det är ett sätt att förhandla i ett folkvalt parlament och att ge och ta.

Beröringspunkter har alltid funnits, men det kommer ändå fortsatt att vara skillnad mellan partierna även om man samarbetar i enskilda sakfrågor. Men för samarbeten krävs såklart samtal, och det har tidigare varit svårt för vår del. Lyckligtvis har det blivit lättare på senare tid, framför allt under den här mandatperioden.

Fru talman! Vår förhoppning är att kommande regeringsbildning kommer att utgå från gemensamma intressen om vilken riktning Sverige måste gå i för att ta landet ur de många problem vi står inför, som kriminalitet, otrygghet, splittring, segregation, svårtillgänglig välfärd, kravlös integrationspolitik och så vidare.

Att lösa sådana problem borde vara varje partis grund för framtida regeringssamarbete, alltså vad vi faktiskt vill åstadkomma. När vi har sådana problem som vi har i dag duger det helt enkelt inte att bilda regering utifrån vad man är emot. Det är inte värdigt en demokrati där all offentlig makt ska utgå från folket.

Fru talman! I regeringsformen finns vissa ramar för hur regeringsbildningsprocessen ska gå till. Däremot saknas tidsgränser, vilket i teorin betyder att en regering som röstats bort av riksdagen kan fortsätta styra landet fram till nästkommande ordinarie val.

Vår uppfattning är att någon form av bortre tidsgräns för regeringsbildning bör införas i regeringsformen. På så sätt kan långdragna processer som leder till oro bland väljare och näringsliv undvikas. Exakt hur en sådan gräns ska utformas bör utredas inom ramen för en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Anf. 139 Jessica Wetterling (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7, men vi står givetvis bakom även reservation 8.

Fru talman! De senaste åren har politiker sålt ut stora delar av vår gemensamma egendom. Det rör sig om skolor, vårdcentraler, apotek, lägenheter och mycket mer. I flera fall har dessa utförsäljningar gjorts till underpriser. Man har helt enkelt reat ut det som är vårt och som vi gemensamt äger.

Låt mig ge några exempel. SMHI sålde förra året en sjöfartsservice för 5 ½ miljon, trots att den årligen gett intäkter på över 40 miljoner. I Uddevalla såldes 2008 elva förskolor till ett företag för drygt 3 miljoner. Tio år senare hade företaget totalt 35 förskolor i sin ägo och köptes upp av en skolkoncern för 239 miljoner. Vantörs hemtjänst såldes ut för 70 000 kronor år 2007. Nio månader senare gjorde de nya ägarna en vinst på över 5 miljoner.

Fru talman! Detta är faktiskt ganska förfärligt. Det är tydligt att det behövs ett starkare skydd för vår gemensamma egendom. I vår grundlag finns det i dag ett starkt skydd för privat egendom, men skyddet för det som vi äger tillsammans är betydligt svagare.

Det är ett problem att de tillgångar som under lång tid har byggts upp för det gemensammas bästa kan säljas ut väldigt enkelt, med en rösts övervikt. Visserligen ska inte gemensam egendom få säljas ut till underpriser. Ändå sker det regelbundet. Det har också konstaterats att det ibland har varit rent felaktiga utförsäljningar.

Problemet med den här formen av beslut är att när något väl är sålt går det oftast inte att köpa tillbaka det. Och om det går att köpa tillbaka är prislappen ofantligt mycket högre.

Det är inte rimligt att det ska vara möjligt att fatta denna typ av beslut med enkel majoritet. Vi har i vissa sammanhang regelverk som gör att vissa beslut ska vara lite svårare att fatta, till exempel när vi överlämnar makt till en annan beslutsfattare, exempelvis när det gäller EU-ärenden.

Vänsterpartiets uppfattning är att det bör krävas kvalificerad majoritet eller två beslut med val emellan vid försäljning av gemensam egendom över ett visst belopp. Då får väljarna möjlighet att avgöra. Vi anser att ett sådant skydd bör införas i grundlagen och bör gälla på såväl statlig som regional och kommunal nivå. För att undvika att man går runt ett sådant skydd genom att dela upp en försäljning i flera mindre steg bör det också finnas särskilda regler för vad som räknas som en och samma försäljning. Man skulle till exempel kunna utgå från reglerna för vad som räknas som en och samma upphandling.

Fru talman! Det måste bli ett slut på den här välfärdsrean.

Anf. 140 Hans Ekström (S)

Fru talman! Jag hade inte tänkt gå upp i debatten. Men jag tänker bara kommentera några saker som har berörts i tidigare anföranden.

Regeringsbildningen efter förra valet var väldigt komplicerad och tog väldigt lång tid. Samtidigt tycker jag att det finns anledning att vara lite imponerad av hur den svenska grundlagen klarade det provet. Precis som många statsvetare har konstaterat var det som vi hanterade under de månaderna en ganska omfattande omorientering av det politiska systemet. En sådan omorientering av det politiska systemet händer inte särskilt ofta. När nya strukturer föds måste det kanske tillåtas vara en process.

Blev det någon katastrof under de månaderna? Nej, det fungerade ganska bra. Övergångsregeringen missbrukade inte sin makt. Det bildades en regering så småningom. Talmannen använde sina muskler och lade ökad press på partierna. Till slut fanns det där hotet om extraval, som är talmannens verktyg för att pressa partierna till omprövning och att göra även obekväma ställningstaganden.

Till skillnad från Mikael Strandman tycker jag att de konstitutionella reglerna visade sig fungera väldigt bra i en väldigt besvärlig situation. Därför finns det inte heller någon anledning att sätta igång och se över det systemet.

Ida Drougge tog upp frågan om domstolars oberoende. Jag sitter med i den kommitté som nu utreder det. Jag håller med Ida om att det är angeläget att titta på hur man kan stärka domstolarnas oberoende och, precis som kommittén utreder, vad man kan göra för att kanske lägga lite grus i maskineriet vid grundlagsförändringar. Det kanske behövs kvalificerade majoriteter och tydligare regler på den punkten. Den yttersta makten ligger alltid hos folket. Om folket ihärdigt vill göra något, enligt min uppfattning, väldigt dumt kan vi inte med regler förhindra det hur länge som helst. Men vi kan lägga in lite grus i maskineriet som ger folket möjlighet att tänka efter en gång. Det tittar vi på i kommittén. Det tycker jag är rätt att göra.

Jag tycker nog att de steg som kommittén arbetar utifrån, även när det gäller domstolars oberoende, är ett steg i klok svensk tradition. Sedan får vi utvärdera det och fundera över ytterligare stora radikala steg. Till skillnad från Ida Drougge är jag reformist, ingen revolutionär. Det här är ett lagom steg.

Jag yrkar bifall till KU:s förslag i betänkandet.

Anf. 141 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Vi brukar ju inte begära replik, men det var en enda sak som jag måste fråga om.

Det kan innebära ett problem om talmannen tillhör samma parti och på något sätt skulle vilja förlänga, fördröja och sinka det hela och inte ha nya talmansrundor. Hur skulle man lösa det?

Anf. 142 Hans Ekström (S)

Fru talman! Till slut är det majoriteten i riksdagen som äger frågan. Enligt mig ställs partierna av talmannens strejk, som man kan kalla det, inför en ny situation där partierna pressas till att ompositionera sig. Jag ser inte riktigt den risk som Mikael Strandman ser.

Däremot väcker Mikael Strandman den fråga som ibland har diskuterats, nämligen att vi inte har något instrument för att avsätta talmän. Det är kanske något som en kommande grundlagsutredning behöver titta på. Men enligt mig är även en situation med en talman som strejkar är hanterbar för riksdagens majoritet.

Anf. 143 Mikael Strandman (SD)

Fru talman! Tack för svaret, Hans Ekström! Det vi vill undvika är en situation som vi sett i andra europeiska länder. Det finns länder, till exempel Belgien, där regeringsbildningen har tagit år. Det är lite av detta skäl som vi har lagt fram vårt förslag.

Jag märkte själv väldigt tydligt när jag tog bussen från Norrtälje in till Stockholm hur folk, om än inte på ett otrevligt sätt, ifrågasatte det hela och tyckte att det här var en sandlåda, att det var larvigt. Jag tog till mig lite av det där och tyckte att man åtminstone skulle kunna titta på frågan.

Anf. 144 Hans Ekström (S)

Herr talman! Jag kan förstå att människor blev förvånade eftersom det inte hade hänt i Sverige på väldigt länge.

I exemplet Belgien, som Mikael Strandman tar upp, är det kungen som äger processen. Man har levt med denna process under väldigt långa perioder, medan samhället har fungerat. Kungen tillhör inte något parti; han tillhör väl knappt ens någon av Belgiens språkgrupper, till skillnad från alla andra. Ändå fungerar systemet.

Jag är lite rädd för att man ska ge sig på förändringar av regeringsformen när saker och ting fungerar. På denna punkt är jag lite mer konservativt lagd än Mikael Strandman.

Anf. 145 Anna Sibinska (MP)

Herr talman! Det har gått bara några veckor sedan jag valdes in som ledamot i konstitutionsutskottet. Det är med stor nyfikenhet och iver som jag har tagit mig an uppdraget och ytterligare fördjupat mig i bland annat detaljerna i våra grundlagar som sätter ramarna för hur de politiska besluten fattas.

Eftersom det handlar om grundläggande spelregler för vår demokrati finns det särskilda krav som syftar till att förhindra förhastade ändringar av grundlagarna. Därför krävs det sedan länge två likalydande riksdagsbeslut med ett mellanliggande val för att göra några ändringar.

Genom det första beslutet antas grundlagsförslaget som vilande. Det andra beslutet får inte fattas tidigare än att det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Dessutom ska det gå minst nio månader mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagens kammare och valet, om inte konstitutionsutskottet beslutar om undantag. Ett sådant beslut ska fattas senast vid ärendets beredning, och minst fem sjättedelar av ledamöterna måste rösta för beslutet.

Det är värt att påminna sig om dessa spelregler när vi i dag debatterar konstitutionsutskottets betänkande 24 om författningsfrågor. Det behandlar cirka 150 motionsyrkanden från allmänna motionstiden de senaste två åren.

Jag vill ta upp en fråga som Miljöpartiet har motionerat om, nämligen att skydda public service i grundlagen. Dess funktion är viktig i samhället. Sverige har sedan 1960-talet en radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst som präglas av oberoende, opartiskhet och saklighet. Med sitt breda uppdrag att granska makthavare, spegla förhållanden i hela landet, bedriva ett omfattande barn, folkbildnings- och kulturuppdrag bidrar public service till att medborgarna är välinformerade och kan fatta välgrundade beslut. Detta stärker vår demokrati.

Herr talman! Public service har ett oerhört betydelsefullt uppdrag att granska riksdag och regering. Det får aldrig råda några tvivel om att denna granskning står oberoende i förhållande till politiken. På så sätt får allmänheten insyn i maktutövningen, och det blir möjligt för allmänheten att utkräva ansvar.

I vår omvärld har vi samtidigt sett hur auktoritära regeringar kort efter att de tillträtt har kunnat ta kontroll över landets tidigare public service och omvandla den till regeringsstyrda propagandakanaler, som ett led i en avdemokratiseringsprocess.

Vi är inte immuna mot att en sådan utveckling sker också i Sverige. Även om Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion i dag ges ett starkt oberoende i den lagstiftning som reglerar verksamheten kan lagar ändras med ett enda klubbslag i riksdagen. Det öppnar upp för det parti som snabbt vill driva igenom radikala förändringar för public service och förändra dess möjligheter att agera som oberoende och granskande programbolag.

Vi i Miljöpartiet har därför velat införa ett skydd för public services oberoende också i grundlagen, så att möjligheterna för en regering som vill styra innehållet i programbolagens sändningar försvåras. Vi menar att det är viktigt att det genomförs. Tyvärr lyckades inte 2018 års yttrande- och tryckfrihetskommitté samla tillräckligt brett parlamentariskt stöd för ett stärkt grundlagsskydd av public service och kunde därför inte lägga fram något sådant förslag.

Det finns fortfarande inte någon bred parlamentarisk majoritet i riksdagen för detta. Jag beklagar det eftersom den sårbarhet som finns genom att den nuvarande lagstiftningen kan ändras med ett enkelt klubbslag i riksdagen kommer att finns kvar.

Jag vill betona att Miljöpartiet kommer att fortsätta driva frågan och värna public services oberoende. Public service måste stå bortom samhällets olika maktsfärer. Detta gäller särskilt den politiska sfären.

Med detta sagt ställer jag mig bakom utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 146 Kerstin Lundgren (C)

Herr talman! Än en gång lånar jag min röst till Linda Modigs ord.

Inför valet 2018 föreslog Centerpartiet tillsammans med allianspartierna att möjligheterna för en lagstiftning för civila kriser borde utredas. Sedan dess har vi vidhållit denna inställning i bland annat kommittémotioner. Centerpartiet vill nu åter lyfta upp frågan om införandet av lagstiftning för hantering av fredstida kriser.

Under coronakrisen har det återigen blivit tydligt att befintlig lagstiftning inte alltid är ändamålsenlig eller tillräcklig vid större kriser. I vissa fall till och med förhindrar den effektiv krishantering. Myndigheter saknar möjligheter att genomföra det som behövs eller tvingas bryta mot lagar och regler.

Förberedelser är A och O i effektiv krishantering. Det möjliggör för övning och planering av hur man ska agera i stället för att behöva uppfinna hjulet under den aktiva krishanteringeringen.

Den svenska konstitutionella krisberedskapen är begränsad till förstärkt lagstiftning för höjd beredskap vid krig och krigsfara. Reglerna i 13 kap. regeringsformen om krig och krigsfara medger handlingsutrymme för de högsta statsorganen att i krig och krigsfara och sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara vidta de åtgärder som situationen kräver.

Något motsvarande finns dock inte för stora påfrestningar på samhället i fredstid. Inte heller finns någon liknande ändamålsenligt sammanhållen eller samordnad ordning för det svenska förvaltningssystemet eller lokala och regionala folkvalda församlingar.

Herr talman! 2008 års grundlagsutredning föreslog i sitt betänkande att det i regeringsformen skulle föras in särskilda regler om hur civila kriser ska kunna hanteras. Förslaget i 2008 års grundlagsutredning innebar bland annat en utvidgad normgivningsmakt för regeringen i vissa civila kriser. Men detta utelämnas ur propositionen på grund av omfattande kritik.

Ett alternativ skulle kunna vara en utveckling av den nuvarande så kallade författningsberedskapen på ett sätt som inte inbegriper en ändring av regeringsformens kompetensfördelning mellan riksdag och regering. En sådan ordning förutsätter att det i större utsträckning går att förutse vilka åtgärder som kan bli nödvändiga. Oavsett vilken väg man väljer är det tydligt att frågan är komplex och att en fortsatt utredning förutsätter grundliga och noggranna överväganden i ljuset av de erfarenheter som tillkommit vid hanteringen av den nu pågående pandemin.

I dag, den 22 april, är det fyra månader sedan statsminister Stefan Löfven på en pressträff aviserade att regeringen ska tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över hur framtida regeringar ska få större handlingsmöjligheter vid krissituationer i fredstid. Han sa sig vara beredd att se över regeringens befogenheter i fredstida krissituationer. Regeringen har ännu inte återkommit i frågan, och för Centerpartiet är det angeläget att markera vikten av att ett sådant arbete snarast kommer igång.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till Centerpartiets reservation 6 under punkt 15.

Anf. 147 Ida Drougge (M)

Herr talman! Hans Ekström var skicklig på så sätt att han lät en liten dumhet slinka ut precis i slutet av sitt anförande, så att jag inte hann trycka på knappen för replik.

Att vilja stärka domstolars och domares oberoende är allt annat än revolutionärt. Om något är det att förebygga att revolution inträffar fort.

20 av 28 länder i EU har en central administration av domstolarna vilken sköts av ett fristående råd som inte ligger under regering och parlament. Det har vi inte i Sverige. Detta sköts av Domstolsverket, som lyder direkt under regeringen. Tillsynen av domstolar sköts av JO och JK, som ligger under riksdag och regering. Avskedandet av domare sker i dag under Statens ansvarsnämnd, som ligger under regeringen.

Att utreda att skapa avstånd på de här tre punkterna mellan å ena sidan regering och riksdag och å andra sidan den dömande makten i form av domare och domstolar är allt annat än revolutionärt. Det var bara det jag ville avsluta med att säga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)