Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, justitieminister Gunnar Strömmer, utrikesminister Maria Malmer Stenergard och sjukvårdsminister Elisabet Lann.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Bostadsbyggandet har kraschat. Det drabbar enskilda individer som behöver en bostad, byggjobbare som blir arbetslösa och byggelever som inte får praktikplats när bostadsbyggandet faller som en sten. Företag går i konkurs. Samhället i stort kan inte växa. Vi kan inte erbjuda goda bostäder, och tillväxten i Sverige hålls tillbaka.

Bostadsbyggandet är alltså nere på 30 000 anmälda byggstarter. Det som behövs är 52 000 färdigställda bostäder per år. De här 30 000 är alltså inte spadar i backen, utan vi får se hur det blir utifrån den efterfrågan som faktiskt finns.

Vi kan konstatera att runt 10 000 arbetslösa byggnadsarbetare finns i Byggnads a-kassa och att var fjärde arbetare i svensk träindustri har varslats.

Andreas Carlson, ansvarigt statsråd, kan inte vara nöjd med detta. Min enkla fråga är: Vad borde han och regeringen ha gjort annorlunda?

(Applåder)

Herr talman! Nej, ingen kan vara nöjd med den situationen. Men den har ju inte uppstått av en slump de senaste tre åren, och det vet Markus Kallifatides mycket väl.

Under åtta år, när Socialdemokraterna hade chansen att genomföra reformer som att korta ledtider, förändra och förenkla byggregler och tillgängliggöra mark i attraktiva lägen, gjorde man inte tillräckligt. Trots att vi då hade högkonjunktur och ett läge där det till och med var gratis att låna pengar under perioder byggdes det inte tillräckligt med bostäder, enligt Boverkets beräknade byggbehov. Det här känner Markus Kallifatides till.

Det regeringen har gjort sedan dag ett är att ta tag i strukturella hinder. Vi genomför massiva regelförenklingar. Vi arbetar för att korta ledtider och sänka kostnaderna för att bygga. Vi möjliggör för fler att förverkliga sina boendedrömmar genom att ta bort det skärpta amorteringskravet och höja bolånetaket så att kontantinsatskravet sänks.

Det här sänker tröskeln så att fler kan förverkliga boendedrömmen. Vi är inte färdiga. Vi har bara börjat.

Herr talman! Jag kunde inte uppfatta någon självkritik här, utan regeringen och statsrådet är ändå tämligen nöjda med vad man har gjort.

Konkurserna är rekordmånga inom byggsektorn. Det handlar om över 6 000 bolag i konkurs under perioden 2023 till i dag, enligt Tillväxtanalys. Småhusbyggandet, som regeringen och statsrådet gärna lyfter fram, är det lägsta i Sverige på 100 år.

Herr talman! För alla som lyssnar på det här går det ju att spola tillbaka och lyssna. Jag rekommenderar Markus Kallifatides att göra det. Jag sa att ingen kan vara nöjd. Men det är ett väldigt högt tonläge, och man slår sig för bröstet för en politik som faktiskt har satt oss i den situation som vi har.

Det är klart att det hade varit bättre om allt det vi nu genomför för att ta tag i strukturella hinder så att det blir lättare och billigare att bygga, som att korta ledtider och förändra byggregelverk, hade varit på plats innan vi gick in i en lågkonjunktur. Då hade det kunnat byggas mer. Nu har vi åtgärdat det, och det kommer att göra att det blir bättre.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann. Den handlar om journalsystemen, som kanske är det allra tydligaste symtomet på regionernas olämplighet i fråga om vårdansvaret.

Vi har länge kunnat följa de väldigt allvarliga bristerna, återkommande bristerna, som är kopplade till regionernas hantering av just journalsystemen. Men alldeles nyligen nåddes vi också av att dödsfall har kunnat kopplas av personalen till vissa av journalsystemen.

Lidandet för patienterna och belastningen på personalen är såklart det allra mest problematiska med detta, men själva kostnaden är också fullständigt oacceptabel. Den är kolossal – upp till 20 miljoner per region och månad. Vi blir lurade.

Jag är väldigt glad att kollegan socialminister Jakob Forssmed lyfte det här i måndags och gav uppdrag till Ehälsomyndigheten. Men sjukvårdsministern har det övergripande ansvaret för hur vården fungerar, och därför är min fråga hur Elisabet Lann ser på utvecklingen mot en mer nationellt sammanhållen och harmoniserad vård.

Herr talman! Tack till frågeställaren, som lyfter en otroligt viktig fråga!

Jag tror att vi historiskt sett har pratat för lite om hur viktig den här typen av stödsystem är för att vården ska fungera. Vi har i dag ett läge där det är ett verkligt stort arbetsmiljöproblem för dem som arbetar i vården med system som står och snurrar och inte fungerar tillfredsställande.

Det pågår ett arbete med att få på plats den nationella digitala infrastrukturen. Jag tycker bara att det är viktigt att ha med sig att den inte ska ersätta regionernas journalsystem, utan det handlar mer om att bygga vägarna. Sedan går det att köra på vägarna med lite olika fordon, för att ta till en liknelse eller jämförelse. Men det är viktigt att alla dessa journalsystem och data kan delas på ett ändamålsenligt och patientsäkert sätt.

Vi tar också steg mot ökad statlig styrning på samtliga områden inom sjukvården, och det är för patientsäkerhetens skull och för att undvika den här typen av haverier.

Herr talman! Tack till sjukvårdsministern för det väldigt viktiga beskedet!

Nu är det bara två partier i Sveriges riksdag som är för ett statligt huvudmannaskap. Men det är ändå alla partier som röstar för ett ökat statligt ansvar, och det tycker jag är väldigt viktigt och talande.

I väntan på att vi går mot ett ökat statligt ansvar och att alla de sakerna kommer på plats undrar jag hur man kommer att hantera den här situationen så att problemen inte fortsätter. Just detta att det är olika fordon oroar mig lite. Innan vården blir mer sammanhållen, hur ska vi säkra att regionerna inte havererar?

Herr talman! När det gäller specifikt den digitala infrastrukturen får jag hänvisa till ansvarigt statsråd. Men i övrigt tar vi ett antal initiativ på väldigt många områden.

Vi ökar harmoniseringen och gör kunskapsstyrningen mer sammanhållen för att undvika alltför många styrsignaler ut till vården. Det ska vara sammanhållet och evidensbaserat, också genom att Socialstyrelsen jobbar mycket mer verksamhetsnära med regionerna i dag för att implementera och få ut kunskapsstödet.

Herr talman! Jag riktar mig till justitieministern.

Regeringen har bestämt sig för att hyra fängelseplatser i Tartu i Estland. Detta är tänkt att gälla 600 platser. Vänsterpartiet har varit kritiskt och motsatt sig detta.

Jag har nyligen fått höra att Kriminalvårdens egen undersökning visar att 62 klienter skulle kunna passa för verkställighet i Estland.

Min fråga till ministern är: Kan detta stämma, och skapar denna låga siffra i så fall oro för genomförandet av avtalet?

Herr talman! Tack, Gudrun Nordborg, för möjligheten att diskutera denna utomordentligt angelägna fråga!

Det är dessvärre symtomatiskt att Vänsterpartiet har varit emot det här, eftersom Vänsterpartiet är emot alla reformer oavsett om det handlar om att bekämpa brott, förebygga brott eller låsa in dem som begår allvarliga brott.

Om vi skulle rulla på som vi hittills har gjort, det vill säga på den väg som hade Vänsterpartiets välsignelse, hade ju ingenting hänt i något av alla dessa avseenden. Jag är otroligt glad för att vi nu på ett lyckosamt sätt har kunnat komma överens med Estland, ett av våra viktigaste grannländer i det nordisk-baltiska sammanhanget, om att från och med augusti månad få hyra upp till 600 anstaltsplatser.

Det är klart att det kommer att fyllas på gradvis. Det ligger i sakens natur, precis som när det gäller all annan nybyggnation och tillgänglighet av platser. Kriminalvården är helt inställd på att vi kommer att fylla de platser vi behöver. Detta kan i synnerhet ses i ljuset av det ansträngda läge som Vänstern lämnade efter sig.

Herr talman! Min följdfråga gäller vilka kriterier som gäller när man ska välja vilka som ska placeras i Estland. Jag undrar hur man ska genomföra detta och om den siffra som jag har fått uppgift om också innebär att de intagna har godkänt verkställighet av deras straff i Tartu.

Herr talman! Kriterierna är väldigt tydliga. Det här motsvarar en svensk klass 2-anstalt, och det betyder att det inte är aktuellt att skicka över till exempel personer som har begått riktigt allvarliga brott i den gängkriminella miljön eller som har gjort sig skyldiga till terrorbrott eller andra liknande brott. I övrigt är det dock möjligt att placera fångar som motsvarar säkerhetsklass 2 där.

Detta bygger inte på samtycke – det bygger lika lite på samtycke som annan placering i kriminalvården gör det. Det är inte dåligt om man kan komma överens, men det är heller inget krav. De här platserna kommer att fyllas, och de behövs.

(Applåder)

Herr talman! Det är många som har synpunkter på regeringens politik, men några av alla dem som yttrar sig har ändå en särställning. Det är Finanspolitiska rådet, Klimatpolitiska rådet och Lagrådet. Det är myndigheter med uppdrag att granska just regeringens politik, och Lagrådets uppdrag finns i grundlagen.

Alla dessa tre instanser har i sina årliga rapporter och i sina många yttranden kommit med svidande kritik mot regeringen. Lagrådet säger att beredningen brister och att man knappt kan använda förslagen som lagstiftning. Vi ser dock att regeringen nonchalerar, förminskar och många gånger helt avfärdar Finanspolitiska rådets och Klimatpolitiska rådets rekommendationer och Lagrådets många yttranden.

Min fråga till justitieministern rör just Lagrådet. Överväger regeringen några förändringar i Lagrådets funktion eller uppdrag?

Herr talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna!

Jag vill börja med att säga att Centerpartiet ju en gång satte en svårslagen standard när det gäller att nonchalera Lagrådet, och då gällde det frågan om de ensamkommande. Det har väl aldrig någonsin skrivits så skarpt från Lagrådet rörande en enskild lagstiftningsprodukt som i det fallet. Det hindrade dock inte Centerpartiet från att på tvärs mot Lagrådets mycket starka avrådanden gå med Vänstern och rösta igenom den reformen.

Vi tar Lagrådets yttrande på utomordentligt stort allvar. Om man tittar inte minst på det straffrättsliga området – de stora reformerna när det gäller osjälvständiga brottsformer, psykiskt våld och den breda straffreformen – gör vi stora anpassningar i ljuset av Lagrådets synpunkter. Det gäller i synnerhet lagtekniska frågor, systematik och annat.

Delar av granskningsområdet träffar också sådant som är mer i snittet mellan juridiken och politiken, till exempel när man värderar det bakomliggande syftet med lagstiftningen och om man till exempel ska ha höga eller låga straff. I de delarna har vi gjort en annan bedömning, och då har vi också motiverat väldigt utförligt hur vi har tänkt och varför.

Herr talman! Om jag visste att det här var en tävling i att inte lyda Lagrådet måste jag fast jag är tävlingsmänniska medge att jag den här gången förlorar med råge, och jag tycker inte att detta är en standard att ta efter.

Vi i Centerpartiet tycker att Lagrådet har en viktig funktion i vår liberala demokrati. Vi brukar ofta få klagomål om att vi är emot snabb lagstiftning. Centerpartiet tycker om snabb lagstiftning, men den får inte vara undermålig. Det känns alltså bra att höra att ministern lyfter fram Lagrådets utomordentligt viktiga roll.

Herr talman! Faktum är att vi under den här mandatperioden stärker Lagrådets roll genom att utvidga deras mandat till att omfatta alla fri- och rättighetsfrågor, inklusive dem som finns i regeringsformen. Vi är alltså en regering som stärker Lagrådets roll.

När de här lagstiftningsprodukterna kommer till riksdagen ska det bli intressant att se om Centerpartiet då kommer att motsätta sig dubbla straff för gängkriminella eller att upprepade grova våldtäkter ska kunna leda till livstids fängelse. Det är andra viktiga reformer som har varit en del av de paket som Lagrådet har behandlat men som vi menar är så angelägna i sak att de måste tas vidare till riksdagen och att de måste förverkligas.

(Applåder)

Herr talman! I juli 2024 kom Internationella domstolen med ett utlåtande där man slog fast att den israeliska ockupationen av Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem och Golanhöjderna är olaglig och måste monteras ned. Man slog också fast att omvärlden, det vill säga FN:s samtliga medlemsstater, inte på något vis får stödja Israels bosättarpolitik vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Min fråga till utrikesministern är hur statsrådet tolkar hur man ska leva upp till Internationella domstolens utlåtande och vad regeringen gör för att se till att man uppfyller detta ansvar.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan!

Regeringen ser med mycket stor oro på utvecklingen på Västbanken och menar i likhet med ett antal länder att vi behöver sätta större press på den israeliska regeringen för att man ska upphöra med det här beteendet.

För att öka pressen har Sverige tillsammans med Frankrike nyligen föreslagit att EU-kommissionen ska lägga fram förslag på att stärka EU:s differentieringspolitik mellan handel från Israel och handel från de illegala bosättningarna. Vi kommer att fortsätta att driva detta, och jag kommer mer konkret att fortsätta att göra det på måndag, då rådet sammanträder igen.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Det är ju inte bara stater som har ett ansvar eller en relation till Israel, utan det kan även investerare och företag ha – till exempel svenska företag och investerare.

Jag undrar därför hur regeringen bistår dessa med att tolka Internationella domstolens utlåtande för att tillförse att svenska företag eller investerare inte bryter mot internationell rätt.

Herr talman! Det verkar vara allt fler som tror att UD har en roll som juridisk rådgivare. Det har vi alltså generellt inte.

Jag ser framför allt en roll för regeringen i att driva på just i rådskonstellationen. Därför har vi också gjort detta mot israeliska ministrar som på ett extremt sätt driver på för den bosättningspolitik som är illegal. Vi vill också se en utökad sanktionspolitik mot extremistiska bosättare, och även det kommer vi att fortsätta att driva på.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en fråga till justitieministern.

Sverige ser ut att bli först i EU med lagstiftning mot gängens rekryteringsannonser online. Vad innebär det konkret, justitieministern, för möjligheten att bekämpa det som kallas crime as a service?

Herr talman och Charlotte Nordström! När det gäller att bekämpa terrorism och rekrytering till våldsbejakande extremism har polisen i dag utmärkta verktyg med stöd i lagstiftningen för att med hög hastighet plocka ned annonsering. Motsvarande möjligheter finns dock inte lagligt sett i dag när det gäller gängens rekrytering av barn, och det är detta vi nu ändrar på.

Sverige kommer att bli först i EU med att presentera en lag för att ta bort rekryteringsannonser på nätet. Ingen annan medlemsstat har en sådan lag, och för Europa är det en stor milstolpe att Sverige nu går före och gör det här. Det handlar kort och gott om att polisen ska få möjlighet att beordra plattformar att inom en timme plocka ned rekryteringsannonser riktade till barn. Annars ska plattformarna kunna drabbas av sanktioner på upp till 5 miljoner kronor. Vi är övertygade om att detta kommer att bita.

Herr talman! Så bra, justitieministern! Förslaget har dessutom tagits fram via ett snabbspår: Remisstiden kortades, och EU-kommissionen beviljade undantag från frysningsperioden. Ändå har Socialdemokraterna kritiserat tempot. Hur trovärdig är den kritiken? Och hur ser ministern på möjligheterna att lagen faktiskt träder i kraft redan den 15 juli?

Herr talman! Man kan ju säga att Socialdemokraternas åtta år vid makten kännetecknades av ett grundackord av för lite och för sent. Det är klart att trovärdigheten när man riktar motsvarande anklagelse mot den här regeringen är något begränsad – i synnerhet när man låter sina kompisar i underlaget anmäla mig till KU just för att det går för fort och vi gör för mycket. Det där får oppositionen alltså samordna på lämpligt sätt.

Vi har gjort det här så snabbt vi bara kan. Vi gjorde ingen extern utredning, utan den är gjord internt på departementet. Den remitterades under två månader, och vi fick EU att säga att fyra månaders frysning inte behövdes i det här fallet. Nu ligger förslaget hos Lagrådet, och snart ligger det här i kammaren. Om ni i riksdagen är beredda att jobba på – och om alla ledamöter är på plats – kommer vi också att kunna rösta om det före sommaren.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

I dag avgör inte bara medicinska behov vilken vård patienter i Sverige får utan också var i landet man bor. Det spelar roll vilken av de 21 regionerna man råkar bo i. För många framstår detta som ett vårdlotteri, och det är inte rimligt. För oss kristdemokrater är jämlik vård en grundläggande princip. Det ska vara behovet, inte bostadsorten, som avgör. Därför driver vi på för ett ökat statligt ansvar för sjukvården.

Vårdansvarskommittén har också varit tydlig på flera avgörande områden. Det krävs en starkare nationell styrning, och det finns en bred majoritet gällande sex särskilt viktiga områden där staten behöver ta ett större ansvar. Min fråga till ministern är: Hur ser ministern på ett genomförande av dessa förslag? Vilka konkreta steg avser regeringen att ta för att stärka en mer jämlik vård i hela landet genom statlig styrning?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga.

Precis som ledamoten lyfter finns det en bred samsyn om att staten behöver ta ett ökat ansvar inom flera områden. Vårdansvarskommittén pekade i sitt arbete ut ett antal sådana områden men var inte särskilt färdig gällande hur detta ska ske, så att säga.

Sedan det betänkandet överlämnades till dåvarande sjukvårdsminister har regeringen tagit initiativ på flera områden. Bland annat har en utredning tillsatts för att se över hur staten kan ta ett större ansvar inom läkemedel och vaccin. Vi har gett ett tilläggsdirektiv till den statliga utredningen Behovsstyrd vård om att stärka patientens ställning, bland annat genom utökade sanktioner. Vi har tagit flera initiativ på kompetensförsörjningsområdet. Vi har även övergått till att styra statsbidragen, genom förordning, genom Socialstyrelsen i stället för genom SKR. Detta är några exempel.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag har även en annan fråga. Historiskt minskade vårdköerna när exempelvis Göran Hägglund var socialminister och Kristdemokraterna var med och styrde. I dag ser vi att utvecklingen återigen går åt rätt håll när det gäller vårdköerna. Vad gör regeringen konkret för att minska vårdköerna här och nu?

Herr talman! Regeringen arbetar på flera fronter eftersom det inte finns en enskild orsak till att köerna är så långa där ute. Vi har under den här mandatperioden skjutit till 25 miljarder kronor bara till arbetet med att öka tillgängligheten och korta köerna, och det är därför vi ser resultat. Som en del i detta har vi riktat ett stöd direkt till ett antal engångsinsatser – som man kan beta av ganska snabbt om man fokuserar på det – för att minska trycket på hela vården. Vi har också tillsatt en nationell kösamordnare.

Herr talman! Under årets första fyra månader inträffade 28 skjutningar, och 7 människor miste livet. För fyra år sedan var motsvarande siffror 135 skjutningar och 26 döda. Det var arvet efter drygt sju år med socialdemokratisk regering.

Vi ska inte glömma hur det såg ut, men vi får inte heller slå oss till ro. Även om utvecklingen går åt rätt håll finns nämligen ett allvarligt våld fortfarande kvar, inte minst i form av sprängningar. Frågan till justitieministern är därför enkel: Vad tänker regeringen göra för att säkerställa att vi aldrig återvänder till den katastrofala situation som Socialdemokraterna lämnade efter sig?

Herr talman! Tack, Mauricio Rojas, för möjligheten att diskutera den här viktiga frågan!

Till att börja med är det en realitet att dödsskjutningarna tredubblades mellan 2012 och 2022, då vi tog över. Utfallet 2022 var 62 dödsskjutningar. Norge hade 4, Danmark hade 4 och Finland 2, så det var ett exceptionellt rekord. Jag vill också säga att detta alltså var toppen av en ökning som pågått i tio år.

Det där lyckades vi med gemensamma krafter bryta. I dag kan vi konstatera att vi på helår räknat har halverat det dödliga våldet kopplat till gängen, och det första kvartalet i år ser ännu bättre ut. Det här betyder att vi är på rätt väg, men vi är verkligen inte framme.

Det är klart att valet i höst i väldigt hög grad kommer att handla om den här frågan. Ska vi nu fortsätta på den inslagna vägen, det vill säga inte vika av från den nya kursen och inte slå av på takten i arbetet med att ta itu även med allt det återstående våldet, som skapar så mycket lidande för brottsoffer och samhället i stort? Eller ska vi gå tillbaka till den vänsterpolitik som i hög grad orsakade, eller i varje fall förvärrade, problemen och till den oförmögenhet till handling som rådde under den förra regeringen? Det blir en viktig debatt i höst.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Du har säkert rätt i det du säger.

Samtidigt kan vi i detta sammanhang konstatera en mycket bekymmersam utveckling: 127 barn under 15 år misstänktes för inblandning i mord eller mordplaner under 2025. Det är en dramatisk ökning jämfört med tidigare år. Min fråga är därför: Vilka specifika åtgärder avser regeringen att vidta för att stoppa rekryteringen av barn till grov kriminalitet?

Herr talman! Ja, detta understryker att vi måste göra flera saker samtidigt. Vi måste förstås arbeta mot våldet, bryta rekryteringen av barnen och strypa den kriminella ekonomi som så att säga driver våldet och rekryteringen.

Skälet till att vi har hamnat i det här läget är att rekryteringen har flyttat från skolgården och fotbollsplanen in i mobilerna. Då måste brottsbekämpningen flytta efter, och det gör den nu. Vi talade tidigare om möjligheten att ta ned rekryteringsannonserna i den digitala miljön. Polisen har också fått rätt att gå in i mobiltelefoner när det gäller barn under 15 för att komma åt dem som rekryterar, och vi kommer att låsa in dem som rekryterar barnen tre gånger så länge – om den straffskärpning som ifrågasattes tidigare går igenom.

(Applåder)

Herr talman! I sina regeringsförklaringar har regeringen talat om infrastruktur för jobb och tillväxt, om järnväg för arbetspendling och godstransporter och om ett sammanhållet Sverige. Men i den nationella planen plockar regeringen nu bort viktiga järnvägsprioriteringar i både Jönköpings och Östergötlands län. Det handlar om projekt som kommunerna, regionerna och Trafikverket har arbetat med i decennier och där det har funnits en bred politisk enighet. Det handlar om jobb, tillväxt, konkurrenskraft, industrins transporter, redundans och den gröna omställningen i hela Sverige.

Min fråga till infrastrukturministern är: Går det verkligen att lita på regeringen med tanke på att kommunernas och regionernas viktigaste prioriteringar plockas bort?

(Applåder)

Herr talman! Det går att lita på regeringen och på att regeringen använder skattebetalarnas pengar på effektivast möjliga sätt.

Det är modigt av Carina Ödebrink att lyfta fram den förändring som vi gör i Jönköping. Kostnaden för detta objekt har stuckit iväg med 97 procent sedan det först kom in i planen. Det är ett objekt som skulle innebära minskad arbetspendling, eftersom man skulle behöva riva järnväg i Tabergsdalen. Nu rustar vi upp befintlig infrastruktur så att de som bor i Tabergsdalen kan fortsätta åka tåg. De vill ha den järnvägen, och vi rustar upp den.

Vi ser till att inte förstöra jordbruksmark eller näringslivets möjligheter i Tenhult. Även där är man positiv. Vi säkrar betydligt fler tågstopp än vad som fanns i det tidigare förslaget. Vi sparar totalt 2,7 miljarder kronor som kan användas på andra sätt.

Det här är en nödvändig prioritering som har tagits emot överraskande väl i stödet för regeringens infrastrukturpolitik för arbetspendlingen.

(Applåder)

Herr talman! Preskriptionstiderna för mindre allvarliga brott är ofta korta, samtidigt som polisen naturligt nog prioriterar grov brottslighet. Detta leder till långa utredningstider.

Sverigedemokraterna och regeringen har tagit viktiga steg för att stärka rättsväsendet, men jag är orolig för att ett eventuellt maktskifte kan komma att leda till att brottsoffer återigen hamnar i skymundan. Fokus måste fortsatt ligga på dem som drabbas av brott – på människor vars vardag slås i spillror och som känner otrygghet.

När utredningar drar ut på tiden så mycket att brott preskriberas innan åtal väcks riskerar vi både rättssystemets trovärdighet och brottsoffrets rätt till upprättelse. Jag vill fråga vilka åtgärder justitieministern avser att vidta för att säkerställa att brott utreds i tid och inte preskriberas på grund av långa handläggningstider.

Herr talman! Tack, Angelica Lundberg, för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Det som Angelica Lundberg säger är helt riktigt. Ett grundackord i det skifte som vi genomför är att sätta brottsoffret och samhällsskyddet i centrum – inte gärningsmannen. En otroligt viktig del av upprättelsen är att få till stånd en utredning som leder fram till en fällande dom, så att brottsoffret får den upprättelse som ligger i detta.

Därför är det viktigt för oss att ta bort preskriptionstiderna helt, eller i alla fall förlänga dem högst avsevärt avseende unga personer, när det handlar om väldigt allvarliga brott. Med dagens tekniska möjligheter är det rimligt att sådana brott inte preskriberas. Vi ser ofta exempel på att väldigt gamla grova brott kan klaras upp med ny teknik.

När det gäller mindre allvarlig brottslighet handlar det framför allt om att få fart på utredningarna. Vi har gett polisen ett mycket tydligt uppdrag. Vi ser en stor framgång när det gäller det grova våldet – man har mer än fördubblat brottsuppklaringen. Det arbetssättet måste man nu använda också för att ta itu med den brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen. Det är det viktigaste för att få till den önskade brottsuppklaringen.

Herr talman! Ännu en gång bröt Israel mot internationell rätt när man bordade flera fartyg från Global Sumud Flotilla på internationellt vatten utanför Greklands kust. Flottiljen hade ännu en gång som mål att bryta Israels blockad av Gaza. Nästan alla blev återförda till Grekland, men två personer fördes under brutala former till Israel. En av dem är en svensk-spansk man. Männens kroppar visar tydliga tecken på fysisk och psykisk misshandel.

Utrikesministern har uttalat sig både före och efter gripandena. I går krävde FN de två männens frisläppande. De har nu befunnit sig i israelisk fångenskap i över en vecka. Är utrikesministern beredd att kalla upp Israels ambassadör och fördöma de illegala gripandena och alla andra brott på den långa lista av brott som Israels högerextrema regering har begått?

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för frågan!

Jag noterar med oro att de fartyg som ännu inte har stoppats av Israel planerar att fortsätta sin färd mot Gaza. Jag vill tydliggöra att det är mycket riskfyllt att göra den resan. Som jag har sagt tidigare har Sverige ingen möjlighet att ge konsulärt stöd till havs. UD har uppgifter om att en svensk medborgare finns ombord på en av de båtar som ingår i flottiljen och som nu ligger utanför Grekland.

Det stämmer att en svensk man hålls i förvar av Israel. Han har både svenskt och spanskt medborgarskap. Sverige har fått konsulärt tillträde vid ett antal tillfällen, senast i dag. Före gripandet var jag i kontakt med min israeliske motpart och sa att jag förutsätter att alla rättigheter, inklusive de konsulära rättigheter som finns, kommer att respekteras.

Vi följer detta mycket nära.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till infrastrukturminister Andreas Carlson.

Först vill jag säga tack till regeringen för att man lade tillbaka de delar av Nya Ostkustbanan som först togs bort. Det handlar inte bara om järnvägsspår utan även om jobb, klimat och tillväxt och om att företag ska kunna fortsätta att anställa och investera. Vi är väldigt tacksamma för det.

Det räcker dock inte med punktinsatser, utan det behövs en tydlig helhet och långsiktighet. Inför valet 2022 – och även efteråt – lovade Ulf Kristersson och Ebba Busch att Nya Ostkustbanan skulle stå klar till 2035. Det skapades framtidstro för företag och människor längs kusten. I den infrastrukturplan som nyss presenterades saknas dock tydliga besked om genomförande av dubbelspåret.

När kommer regeringens långsiktiga plan för hela Nya Ostkustbanan så att vallöftet om att bygga bort flaskhalsen till 2035 kan hållas?

Herr talman! Regeringen gav ju ett mycket tydligt besked i den nationella planen för transportinfrastruktur genom att förstärka dubbelspår på Ostkustbanan och ändra från det som Trafikverket föreslog, som innebar att ett objekt skulle utgå och att man skulle göra ett kraftigt omtag med ett annat. Detta var den största ändringen i hela planen.

Vad gäller Ostkustbanan är beskedet mycket tydligt: Vi ser denna korridor som ett viktigt stråk för att hela Sverige ska fungera. Detta är en mycket viktig sträckning i nord-sydlig riktning. Det är ett besked som vi nu har gett.

Tidigare har vi gett besked om att vi ska stärka och rusta upp Inlandsbanan för att ha redundans i nord-sydlig riktning. Vi genomför också omfattande underhållsåtgärder. Detta är något som har varit eftersatt under lång tid, men i år får vi ut rekordmycket underhåll i det svenska järnvägsnätet och vägnätet. Vi rustar upp svensk infrastruktur – jag tror att Anne-Li Sjölund håller med om att det är ett positivt besked.

Herr talman! Förra veckan satt jag bredvid Rabea. Hon är 95 år gammal och har bott i Sverige i över 20 år. Hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn lever sida vid sida med henne. Alla är svenska medborgare. Tack så mycket, var det hon kunde säga till mig med sin tunna röst när jag höll en hand med hud som var tunnare än papper.

En så liten, gammal och skör människa ska nu utvisas ensam till Irak. Kanske tvingas hon att leva sina sista år ensam och i rädsla, utan sina närmaste. Regeringens inhumana utvisningspolitik har satt ett nytt bottenrekord. Vi i Miljöpartiet vädjar till regeringen att återinföra den humanitära grund som stoppar orimliga och inhumana utvisningar.

Herr talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Jag kan inte kommentera enskilda fall, men jag kan tala för regeringens politik. Vi för en stram migrationspolitik, men vi har också gett besked om förändringar i en mycket viktig riktning. Det handlar inte om att gå tillbaka till den ordning som rådde före 2015, utan det handlar om att Sverige ska ha en ordnad migrationspolitik och integrationskapacitet. Jag tror att Annika Hirvonen är väl medveten om detta. Det är den linje som regeringen för.

Som jag sa, herr talman, är det inte möjligt för mig att kommentera enskilda fall i riksdagens kammare. I övrigt hänvisar jag till ansvarigt statsråd.

Herr talman! Oppositionspartierna i riksdagen menar att det ägda boendet på olika sätt borde beskattas hårdare. Vänsterpartiet föreslår i sin budgetmotion att fastighetsskatten ska återinföras – ett förslag som i min hemstad Göteborg skulle innebära över 46 000 kronor i skatt för en vanlig familj i en vanlig villa. Socialdemokraterna vill toppa upp med en bolåneskatt som för samma hushåll kan bli över 1 000 kronor i månaden. Miljöpartiet kräver att rotavdraget ska inskränkas till endast gröna renoveringar. Det innebär att samma familj inte ska kunna använda rot för att till exempel dränera eller bygga eget rum till minstingen.

Min fråga till bostadsministern är: Tror han att höjda skatter på boende är rätt väg att gå om man samtidigt vill att fler ska kunna bo i ett eget hus?

Herr talman! Nej, det är verkligen inte rätt väg framåt, och David Josefsson sätter här fingret på något som är viktigt när vi nu närmar oss ett val. Man har ett val att göra, och det gäller att läsa det finstilta och varudeklarationen för varje parti som ingår i det tänkta regeringsunderlag som vill höja skatten på i princip allt som rör sig, på boende, på rot, på flyg, så att det blir färre flyglinjer, och på bränsle, så att det blir ännu dyrare att tanka. Titta noga på varudeklarationen inför detta val!

Drygt 60 procent av alla svenska hushåll äger sin bostad. Det handlar om vanliga, hårt arbetande människor i radhus, bostadsrätter och villor över hela landet. Att införa en skatt på boende skulle slå hårt mot väldigt många människor i vårt avlånga land i ett redan tufft ekonomiskt läge.

Det här är alltså en mycket viktig fråga, och svaret är: Nej, det skulle inte bli bättre om man höjde skatter på boende.

(Applåder)

Herr talman! Många har med spänning väntat på regeringens beslut gällande infrastrukturplanen, och vi har redan hört flera frågor om den här. Alla vill få pengar till sin väg eller järnväg även om man vet att det inte kommer att ske trots en stor monetär satsning.

Jag var själv en av dem som inte drog en vinstlott eftersom E18 i västra Värmland inte var med denna gång – även om Värmland fick andra välbehövliga satsningar, inte minst på järnvägssidan.

Enligt Transportföretagens kartläggning av vägnätet på våravägar.se är drygt en tredjedel av alla statliga vägar i dåligt skick. Hur kommer det att förändras med den nya nationella planen? Och kan de vägar som inte drog vinstlotten bli uppgraderade på andra sätt?

Herr talman! Kjell-Arne Ottosson har helt rätt i att det krävs prioriteringar. Trots en rekordstor infrastrukturbudget på hela 1 200 miljarder kronor är behoven fortsatt större än resurserna. Därför är det viktigt att göra rätt prioriteringar.

Jag kan glädja Kjell-Arne Ottosson med att allt eftersatt vägunderhåll i hela Värmland kommer att utraderas på bara tolv år, alltså inom en nationell plan.

Det här är en historisk satsning på upprustning av vägar i vårt avlånga land. Kristdemokraterna gick till val på att fixa vägarna, och jag är väldigt glad över att regeringen tillsammans med sitt samarbetsparti nu levererar på detta vallöfte – något som också utpekades i den första regeringsförklaringen.

Ja, vägarna i Värmland kommer att rustas upp. Vi sopar inte underhållsskulden under mattan utan har kartlagt den. Nu har vi även en plan för att åtgärda underhållsskulden och också medel, hela 350 miljarder, för att amortera bort den.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till bostadsministern.

Jag konstaterar att bostadsministern i sitt svar till Markus Kallifatides tidigare inte tar ansvar för de fyra förlorade åren för bostadsbyggandet under denna regering. Byggandet har halverats. Under våra åtta år byggdes det närmare en halv miljon bostäder med de gamla byggregler man nu vill förenkla för att få fram fler bostäder. Men det är inte lättnader i byggreglerna som gör att det byggs fler bostäder, utan det är ekonomin. Vi har lagt fram ett flertal förslag under årens lopp för att ta ansvar.

Min fråga handlar om varför regeringen inte har tillsatt en bostadskommission för att komma till rätta med det katastrofalt låga bostadsbyggandet. Det är inte vi socialdemokrater som vill ha en bostadskommission, utan det är byggbranschen. Man har efterfrågat det sedan dag ett och fortsätter att göra det än i dag.

Min fråga till bostadsministern är: Med tanke på det låga bostadsbyggandet, varför lyssnar ni inte på byggbranschen?

(Applåder)

Herr talman! Jag kan lugna Leif Nysmed med att vi lyssnar på byggbranschen. Men det är inte mer snack utan mer verkstad som kommer att göra att byggandet ökar. Det handlar om att ta bort de strukturella hindren, korta ledtider, förenkla byggregler och se till att man kan bygga på fler platser i Sverige.

Det är ändå talande att Leif Nysmed slår sig för bröstet när det gäller byggandet under de åtta år Socialdemokraterna hade makten när de inte ett enda år nådde upp till Boverkets byggbehovsprognos trots högkonjunktur och trots att det i flera år var nästan gratis att låna.

Vi har haft lågkonjunktur och låg inflation, men nu börjar bostadsbyggandet vända upp. Vi ser också att den strukturella reformen för att förenkla studentbostadsbyggande gör att man kan bygga fler och billigare lägenheter för studenter. Det är en effekt, och det kommer att bli fler.

Herr talman! Min fråga går till Andreas Carlson.

Det finns cirka 1 700 små vattenkraftverk i Sverige, och de är en viktig del av Sveriges beredskap. Om Sverige ska vara motståndskraftigt i krig måste dessa fungera och leverera ström om de stora kraftverken slås ut.

Nu hotar dock en massiv nedläggning av Sveriges små vattenkraftverk, särskilt av dem som producerar mindre än 200 kilowatt. Problemet är EU:s alla direktiv, som har medfört att vattenkraftsägarna har fastnat i ett byråkratiskt träsk med orimliga kostnader. Starka signaler från branschorganisationen visar på ett utbrett missnöje med myndigheternas agerande och deras tolkningar av sina direktiv.

Så till själva frågan: Anser ministern att direktiven för berörda myndigheter behöver bli mer tydliga för att Sverige ska kunna behålla sina små vattenkraftverk?

Herr talman! Jag tackar Björn Tidland för frågan.

Vi har under mandatperioden tagit stora steg för att stärka hela elsystemet på både kort och lång sikt. Vi bygger ny produktion, stärker effektbalansen och skapar förutsättningar för ny kärnkraft.

Men lika viktigt är att ta till vara det vi redan har, och här spelar den småskaliga vattenkraften en viktig roll. Därför har vi gjort tre saker. För det första har vi pausat omprövningen av vattenkraftens miljötillstånd, vilket har varit helt avgörande för att få kontroll över konsekvenserna för elproduktionen för att undvika att fullt fungerande anläggningar slås ut. För det andra har vi steg för steg förändrat regelverket. Bland annat har vattenkraftens betydelse getts större tyngd i miljökvalitetsnormerna. För det tredje har vi stärkt kompetensen i systemet genom att ge Svenska kraftnät och Energimyndigheten en tydligare roll och genom att säkerställa att vattenkraftskompetens finns i vattendelegationerna.

Herr talman! Min fråga går till Elisabet Lann.

Läkare hos Kry träffar 100 patienter om dagen. Det är ju uppenbart för oss alla att det inte handlar om några svårare åkommor om man kan ta emot 100 patienter om dagen. Snarare handlar det om sådana som kan åtgärdas genom att googla. Nätläkarna på Kry hetsas att ta emot fler och fler vårdtagare, vilket givetvis ger en osäker och otrygg vård.

Digital vård är givetvis inte på något sätt dålig, men den måste utföras på ett seriöst sätt och inte genom skrupelfria vinstdrivande företag. Notan på hundratals miljoner skickas till regionerna. Ett fullgott alternativ är 1177, som drivs offentligt.

Vad avser ministern att göra för att städa upp i den oseriösa nätläkarbranschen?

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har redan agerat i den här frågan, och vi gjorde det före granskningen. Det är inte ett nytt problem. Det växte fram under tidigare mandatperioder när nätläkarbranschen tog fart. Det kom inte heller ur ett vakuum. Det kom ur det problem med otillgänglig primärvård som väldigt många medborgare upplever och som gör att de söker sig till nätbolag.

Den förra regeringen hade gott om tid på sig att agera i frågan men valde att inte göra det. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att titta på behovsstyrd vård. Hon ska återkomma inom kort med förslag på hur man ska hantera utomlänstaxan.

Det är regionerna själva och SKR som äger den här frågan, för det gör inte regeringen. Det som har skett under den här tiden är tyvärr att de inte har tagit tillfället att lösa detta, utan dränaget har kunnat fortgå.

Herr talman! Det här är två av tusentals kommentarer från mina sociala medier: ”När fan ska du sluta din jävla skrabba kärring.” ”Muslimer är inte människor! Är ett farligt virus.”

Just nu pågår en konferens här i huset om hat och hot. Enligt Brå utsätts 60 procent av alla vi riksdagsledamöter och 30 procent av region- och kommunpolitiker för detta.

Problematiken med hat och hot mot politiker, men även mot flickor, kvinnor och andra, är verkligen inte ny. När ska vi fokusera på förövarna, ofta medelålders män, och hitta sätt att stoppa detta elände?

Jag ställde frågan till statsministern den 14 mars, och jag ställer den nu till justitieministern: Vad gör regeringen konkret för att få stopp på hat och hot i sociala medier?

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga i dag!

Faktum är att vi gör väldigt mycket för att stärka det straffrättsliga skyddet, inte minst för tjänstemän, politiker och journalister, i relation till hat och våld.

Vi har glädjande nog ett läge i Sverige där vår demokrati är väldigt robust. Vi rankas högst i världen vad gäller domstolars oberoende, vår pressfrihet och vårt valsystem.

Det hindrar inte att vi också har våra utmaningar. En sådan utmaning är ett allt råare klimat i relation till inte bara politiska beslutsfattare utan även till andra, både i sociala medier och på andra håll.

Det viktiga från vårt håll är att tydliggöra normen för vad vårt samhälle accepterar. En viktig sådan sak är att stärka det straffrättsliga skyddet för alla som är utsatta för detta, och det gör vi.

Dessutom har vi tydliggjort ansvaret när det gäller lokala politiker som är utsatta. De har tidigare i hög grad varit väldigt ensamma. Det är en av mandatperiodens viktigaste reformer att också rikta blicken mot det lokala sammanhanget.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Håkan Svenneling för frågan om Thiago och Saif från Global Sumud Flotilla.

Min fråga är lite annorlunda. I Kista pågår en mässa, Data Innovation Summit. Där finns en talare som heter Amir Vashkover, som representerar Philips.

Han var IOF-soldat under 2023 och 2024 – IOF som bombat byggnader och begått andra krigsbrott i Gaza. Jag vill passa på att uppmana människor att anmäla detta.

Frågan jag vill ställa är: Kommer regeringen att lämna över folkmördare som befinner sig i Sverige till Internationella brottsdomstolen i Haag om domstolen har utfärdat en arresteringsorder?

Herr talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för frågan!

Vi följer svensk lag. Vi är också bundna av de regler som gäller med anledning av att vi är anslutna till de olika internationella domstolarna. Har det utfärdats en arresteringsorder ska det naturligtvis hanteras inom det regelverk som gäller för det.

Normalt sett brukar hantering ske först från bland annat Åklagarmyndigheten. Jag vill inte föregripa den typen av beslut från myndigheternas sidas. Om rätt förutsättningar föreligger kommer regeringen naturligtvis att agera i enlighet med det som förväntas av oss när det gäller våra internationella åtaganden.

Herr talman! Nyligen fick regeringen betänkandet Tolkavgift och förbud mot barntolkning. Syftet är att öka drivkraften att lära sig svenska och därmed bli en del av det svenska samhället. Utredningen föreslår införande av tolkavgifter, men inte vid straffrättsliga förfaranden.

I mitt tidigare jobb som kriminalinspektör höll jag ofta polisförhör med personer som behövde tolk. Vissa hade bott i Sverige i 20 år men kunde ändå inte svenska. Ofta tog jag telefonkontakt före polisförhöret och framhöll vikten av att personen kommer, då både tolk och advokat skulle medverka.

Trots löfte kom inte personen. Där satt jag, tolken och advokaten och kostade en massa skattepengar i onödan. Personen som uteblev behövde inte betala något, vilket jag tycker är fel.

Om en person till exempel uteblir från ett besök hos sjukvården får denne betala en avgift. Det anser jag ska gälla även inom rättsväsendet. Vad anser justitieministern?

Herr talman! Tack, Ellen Juntti, för frågan och för vittnesbörd från en stor praktisk erfarenhet från fältet!

När det gäller den principiella frågan om tolkarna så har förslaget kommit. Jag föreställer mig, utan att ha tagit del av det närmare, att den principiella ingången till att undanta rättssystemet är att särskilda rättigheter kan göras gällande för den som är brottsmisstänkt och att det är därför man hanterar den situationen annorlunda jämfört med andra delar av samhällslivet.

Det hindrar inte att de problem som Ellen Juntti lyfter fram är reella. Det finns en diskussion inte bara i relation till förundersökningen utan även i relation till huvudförhandlingar i domstolar.

I många processer inom rättsväsendet kan personen genom att helt enkelt inte dyka upp sinka viktiga rättsprocesser på ett sätt som är orimligt inte bara ur skattebetalarnas synvinkel utan även ur brottsoffers synvinkel och ur samhällets synvinkel.

Jag kvitterar gärna att vi måste hitta sätt att skapa drivkrafter för, och för den delen också sanktioner mot, personer som på olika sätt inte medverkar till att rättvisa skipas, oavsett om det är under förundersökningsskede eller domstolsskede.

Herr talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsministern.

Jag vill börja med att upplysa om att under våra år i regeringsställning kom vi upp i de nivåer som Boverket hade när det gällde byggande av bostäder. Under de här fyra åren har man inte ens nått hälften av det som Boverket rekommenderar. Det är en upplysning till statsrådet.

Jag vill också nämna en annan sak. I dag bor nio av tio unga ofrivilligt hemma hos sina föräldrar. De vill inte bo hemma, men de är tvungna just för att bostadsbyggandet har kraschat. Detta är en fråga som många unga i dag har på sin dagordning.

Jag vill därför fråga ministern: Vad har ministern för förslag till de unga som vill flytta hemifrån men som i dag inte har möjlighet att göra det? Är det marknadshyra som kommer att göra det bättre för de unga som vill lämna sina föräldrars hem?

(Applåder)

Herr talman! Först och främst har vi underlättat byggandet av studentbostäder så att man kan bygga fler studentbostäder på samma yta.

Jag ska till Göteborg om några veckor. Där har man det första projektet som har fått bygglov med det nya regelverket. Man kan bygga 386 lägenheter, vilket är 80 fler än innan, tack vare våra regelförenklingar vad gäller både tillgänglighetskrav och förrådskrav. Det är ett mycket tydligt exempel på att det kan byggas fler bostäder för unga.

Vi höjer bolånetaket, sänker kravet på kontantinsats och inför en hyrköpsmodell så att fler kan kliva över tröskeln till det egna ägda boendet innan de har hunnit samla ihop till en kontantinsats och så att fler kan förverkliga sina boendedrömmar tidigare.

Detta tillsammans med att vi förenklar privatuthyrning är inspirerat av Norge, där modellerna fungerar bättre. Fler i Sverige kommer nu att kunna ta steget över tröskeln till sitt eget boende oavsett om de är unga eller äldre. Det är ett mycket positivt besked från regeringen.

Herr talman! Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där kroppens egen insulinproduktion upphör helt. I Sverige insjuknar cirka 2 000 personer varje år, varav ungefär hälften är barn.

Sjukdomen ökar, och orsakerna är ännu inte klarlagda. Till skillnad från diabetes typ 2 är diabetes typ 1 inte kopplad till livsstil utan anses bero på genetiska eller okända faktorer. Behandlingen kräver livslång tillförsel av insulin, genom antingen injektioner eller insulinpump. Utan behandling är tillståndet akut livshotande.

En jämlik diabetesvård innebär att alla patienter, oavsett bostadsort, kön och socioekonomisk bakgrund, ska ha likvärdig tillgång till en modern behandling såsom insulinpumpar, kontinuerlig glykosmätning och specificerad vård. Trots detta finns i dag betydande regionala skillnader i Sverige både vad gäller tillgång till och hjälpmedel för behandling.

Vilka åtgärder avser sjukvårdsministern att vidta för att säkerställa en jämlik och individanpassad vård för personer med typ 1-diabetes i hela landet?

Herr talman! Tack till ledamoten för en viktig fråga!

Jag är, precis som ledamoten själv antyder, inte alls nöjd med situationen. Tyvärr gäller det inte bara diabetes 1-området, men det är ett exempel där detta är väldigt tydligt. När det gäller just diabetes typ 1 sker en stor del av behandlingen och uppföljningen inom specialistsjukvården samtidigt som en hel del av kontrollerna och kontakterna sker i primärvården.

Regeringen har under mandatperioden gjort stora satsningar på både specialistsjukvården och primärvården. Vi har på många områden stärkt kunskapsstödet och vägledningen gentemot regionerna. Men vården är inte jämlik i Sverige i dag. Det handlar både om att kompetensförsörjningen ser olika ut i olika regioner och om att det varierar när det gäller vilka områden man ligger långt framme på och var det brister.

Regeringen har tillsatt en utredning för att se över frågan om läkemedel och hur just den delen av diabetesvården kan bli mer jämlik genom att staten tar över ansvaret.

Herr talman! I sommar tar Kriminalvården över ansvaret för unga som begår grova brott. Detta är en stor och viktig förändring, för under lång tid har vi haft ett system som inte har varit tillräckligt bra för just denna grupp.

Nu byggs särskilda ungdomsavdelningar upp inom Kriminalvården med mindre grupper, hög personaltäthet, tydlig struktur, trygghet och fokus på att bryta en kriminell livsstil. I detta arbete finns en sak som är väldigt viktig, och det är skolgången. Den här gruppen ungdomar behöver ha en god skolgång. Vi behöver säkerställa att den fungerar, för det är en viktig skyddsfaktor för att förhindra nya brott.

Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga justitieministern: Hur säkerställer justitieministern att Kriminalvårdens ungdomsavdelningar kommer att ha en god skolgång? Hur går exempelvis arbetet med att rekrytera behöriga lärare så att dessa ungdomar kan få en bra chans att minska risken för återfall i brott?

Herr talman! Tack, Ludvig Ceimertz, för frågan!

Det är väldigt glädjande att riksdagen i går fattade beslut om att nu mönstra ut Sis-hemmen när det gäller unga som begår allvarliga brott och ersätta det med en ordning med ungdomsfängelser. Dessvärre har jag förstått att Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte ställer sig bakom detta, och det får vi komma tillbaka till.

Varför är det här skiftet så oerhört viktigt? Jo, därför att vi har sett hur Sis-systemet har havererat i relation till de här ungdomarna. 90 procent återfaller i dag i allvarlig brottslighet. Vi ser också att den här gruppen för några år sedan bestod av 50 personer och att det i dag är över 300. De tränger undan alla andra barn med andra behov i den statliga ungdomsvården.

Det som nu byggs upp har vi säkerställt genom att regeringen har gett Kriminalvården ett explicit uppdrag om detta, som slutredovisades i början av april. Kriminalvården ger där grönt ljus för detta, inklusive skolverksamheten.

Kriminalvården rapporterar dessutom att det är ett väldigt högt söktryck, uteslutande av behöriga lärare. Det kommer att bli en fantastisk skolgång, kanske för första gången för många av de här barnen.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Den handlar om att domstolar ska döma efter den svenska lagboken, vilket också sker. Men vi ser också att straffnivå ofta bestäms från utarbetad praxis av domstolarna själva. Det kan jag själv vittna om som tidigare nämndeman i tingsrätt och Svea hovrätt.

Min fråga till justitieministern är om det kan vara problematiskt att våra domstolar dömer ut straff efter praxis. Hur ser justitieministern på detta förfarande i stort?

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Man kan säga att det är ganska naturligt att man reglerar straffrätten genom lagstiftningen. Sedan måste det ändå utarbetas en konkret användning av lagreglerna och en praxis som gör att lika fall bedöms lika. Båda delar behövs alltså.

Däremot är det förstås viktigt att praxis återspeglar lagstiftningen. Vi gör nu rätt stora förändringar för att vi vill ha en annan praxis. Låt mig ta ett mycket tydligt exempel. När vi nu inför – om riksdagen ställer sig bakom detta – dubbla straff för gängkriminella betyder det att domstolarna kommer att behöva utarbeta en ny praxis i relation till de reglerna.

Det finns generella principer i straffrätten som till exempel innebär en presumtion mot fängelse, det vill säga att instruktionen från lagstiftaren till domstolarna när de utarbetar sin praxis är att man alltid ska välja en lindrigare påföljd om det är möjligt. Detta vill vi ändra på.

Vi ändrar alltså också praxis genom att ändra lagstiftningen. Men den behövs, förstås, för att alla fall som är lika ska bedömas just lika också i det konkreta rättslivet.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturministern och gäller reportaget i Uppdrag granskning i går som behandlar hur Trafikverket nedmonterar gatubelysning på landsbygden.

I Kalmar län berörs orter som Gårdsby utanför Nybro, Kristdala och Blackstad. Jag har full förståelse för att Trafikverket måste göra prioriteringar, men jag tror också att infrastrukturministern vet hur viktiga några enstaka lampor kan vara när höstmörkret faller över Småland.

Min fråga är därför: Hur kan vi säkerställa en bättre lokal dialog när beslut fattas om gatubelysning på landsbygden?

Herr talman! Tack så mycket, Marie Nicholson, för en angelägen fråga!

Det här har fått uppmärksamhet och väckt stor oro på många platser, inte minst mot bakgrund av att det finns en stark upplevelse av att det inte har funnits en tillräckligt bra dialog och att viktig belysning har monterats ned.

Trafikverket har därför meddelat att man pausar nedmonteringen av vägbelysning. Det är ett beslut och ett besked som jag verkligen välkomnar. Det är avgörande med en fungerande dialog med boende och kommuner, och hela Sverige ska fungera. Därför blir den här pausen, som Trafikverket nu har gett besked om, viktig för att kunna göra en omstart och ha en god dialog med berörda kommuner.

Jag vet att detta kommer att inledas redan under maj månad, men man kommer att ta gott om tid på sig för att det här ska bli rätt. Det är ett mycket välkommet besked.

Herr talman! Utrikesministern har vid flera tillfällen konstaterat att förtrycket i Iran håller på att förvärras.

Utrikesministern har även erkänt det faktum att regimen i Iran är ett säkerhetshot mot Sverige genom dess samröre med kriminella nätverk i Sverige, där syftet är att eliminera svenska medborgare och aktörer som utgör ett hot mot regimen.

Sverige har flera bilaterala avtal med Iran som kan sägas upp ensidigt. Det gäller bland annat ett avtal om ekonomiskt och industriellt samarbete samt ett avtal om ömsesidigt främjande och skydd av investeringar.

Med hänvisning till den iranska regimens antagonistiska verksamhet i Sverige samt förtrycket i Iran, avser utrikesministern att verka för att dessa avtal med Iran sägs upp?

Herr talman! Tack, Nima Gholam Ali Pour, för en viktig fråga!

Förtrycket i Iran är helt fruktansvärt. Jag tänker inte minst på alla de flickor och kvinnor som inte får välja hur de ska leva sitt eget liv. Vi har tyvärr sett hur förtrycket har blivit allt värre under den senaste tiden, och vi ser en ännu mer repressiv regim. Det är dock svårt att ta del av vad som faktiskt händer på insidan eftersom man har valt att stänga ned internet.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen valde att ingå avtal med den iranska regimen – avtal som i praktiken inte tillämpas. Regeringen kommer att fortsätta att driva på för att öka trycket på den iranska regimen och fortsätta att stötta de kämpar som finns i Iran och som arbetar för demokrati och yttrandefrihet.

Herr talman! Jag har också en fråga till utrikesministern.

På riksdagens bord ligger nu två viktiga ärenden som syftar till att öka ansvarsutkrävandet av Ryssland för dess krig mot Ukraina. Det handlar om en internationell skadeståndskommission för Ukraina samt om Sveriges anslutning till den tribunal som ska arbeta med att ställa Ryssland till svars för dess aggressionsbrott mot Ukraina.

När riksdagens behandling är klar, vad blir nästa steg för att stötta Ukraina och säkerställa ansvarsutkrävande av Ryssland för aggressionsbrottet mot Ukraina?

Herr talman! Tack, Magdalena Thuresson, för en jätteviktig fråga! Är det något vi lärt oss av historien är det att man inte får en varaktig och hållbar fred om inte ansvarsutkrävande verkligen sker. Då är dessa två dokument, som är svåra att uttala, otroligt viktiga i praktiken.

Jag är väldigt stolt över att Sverige har varit drivande i att upprätta en särskild tribunal för just aggressionsbrottet. Detta är historiskt. Det har inte skett sedan Nürnbergrättegångarna. Det innebär att man kan säkerställa att höga ryska ledare, politiska och militära, får stå till svars för vad de gjort. Vi har också aktivt deltagit i arbetet med att upprätta den internationella skadeståndskommissionen.

För att vi ska tillträda konventionen behöver vi även ratificera dessa båda dokument. För det krävs riksdagens godkännande. Jag är väldigt glad att det arbetet i dag har påbörjats.

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

Nu arbetas det med att ta fram en ny handlingsplan inom hjärt-kärlområdet, vilket är avgörande för att stärka det förebyggande arbetet och minska risken för allvarlig sjukdom i befolkningen. En central del i detta är att tidigt identifiera riskfaktorer innan symtom uppstår. Många patienter över 40 år har redan kontakt med vården av olika skäl, vilket skulle vara en möjlighet att arbeta mer systematiskt med tidig upptäckt.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Skulle det vara möjligt att införa en rutin där man i samband med vårdkontakt tar blodprov på alla som är över 40 år, med särskilt fokus på att mäta och följa kolesterolnivåer, som en del av det förebyggande arbetet inom hjärt-kärlsjukdom?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga!

Det är otroligt viktigt att vi stärker framför allt primärvården i arbetet med att upptäcka tidiga symtom och kunna sätta in förebyggande behandling i tid. Därför är jag glad att vi kunnat fatta beslut om att det ska tas fram en nationell plan för hjärt-kärlsjukvård.

Det är klart att det hade varit möjligt att införa en sådan rutin. Jag är dock också i min roll väldigt noga med att inte tycka vad sjukvården ska göra i de avseendena. Det är därför Socialstyrelsen har fått det här uppdraget. De ska tillsammans med profession, patientföreningar och expertis lägga fram en handlingsplan för att detta ska bli hälsoekonomiskt rätt och bygga på evidens. Vi ska inte hamna i lägen där politiker styr för mycket och där vi också överbehandlar patienter, för det är också skadligt.

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

Vi pratar mycket i dag om att ungdomsbrottsligheten går nedåt i åldrarna, tyvärr även den grova. Det ställer till mycket lidande och mycket stor oro.

Jag har en praoelev med mig som heter Greta Haga. Hon sitter på läktaren tillsammans med sin farmor Marie. Vi har pratat mycket om hur allvarligt det är med ungdomsbrottslighet men också om hur ungdomar mår nu för tiden. Det är givetvis ömsom vatten, ömsom vin, men ibland är det så att man absolut inte mår bra. Vi har kommit in på detta med ungdomsfängelser, och vi har pratat om att skolan är väldigt viktig.

Både Greta och jag undrar: Vad ska man göra på ungdomsfängelserna? Hur kommer det egentligen att se ut där – förutom skolan, förstås?

Herr talman! Tack, Marie-Louise Hänel Sandström med praktikant, för frågan!

Som bekant fattade riksdagen i går beslut om att lämna Sis-hemmen och övergå till ungdomsfängelse för unga personer som begår allvarliga brott. Det är ett otroligt välkommet skifte eftersom vi vet att barnen har farit väldigt illa på Sis-hemmen och att över 90 procent dessutom återfaller i allvarlig brottslighet. Det har inte heller funnits någon idé om vad som ska hända när de kommer ut.

Nu blir det precis tvärtom. Nu blir det riktig verksamhet. Det blir skolgång, det blir behandling, det blir aktiviteter avsedda för unga, det blir hög personaltäthet, det blir hög säkerhet, det blir små grupper och det blir egna bostadsrum helt avskilt från vuxna.

Vi har nu chansen att både skydda det omgivande samhället från livsfarligt våld på ett mycket bättre sätt än hittills och dessutom bryta de destruktiva mönstren runt dessa barn på ett helt annat sätt än hittills. Det kommer att bli bra både för samhället och för de barn som vi talar om.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Elisabet Lann.

I propositionen En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd anger regeringen att det inte bedöms finnas behov av en ny nationell ANDTS-strategi. Samtidigt har den tidigare strategin fungerat som ett viktigt samlande ramverk för det förebyggande arbetet kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar, inte minst i arbetet kopplat till barn och unga samt i samverkan mellan kommuner, regioner, myndigheter och civilsamhälle.

Min fråga till sjukvårdsministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa en långsiktig nationell samordning och styrning av det breda ANDTS-arbetet framöver, när någon ny samlad strategi inte ska tas fram?

Herr talman! Det regeringen har gjort, utöver att vi tagit fram ett nytt övergripande mål som handlar om att minska skadeverkningar, är att vi har gett Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att tillsammans med sju andra nationella myndigheter ta fram en myndighetsgemensam plan för bättre beroendevård och stärkt förebyggande arbete. Här fångar vi upp detta arbete för att fortsatt arbeta samfällt tillsammans.

Fler styrdokument riskerar att fragmentera ett sådant arbete. Detta är i stället vägen framåt för regeringen.

Frågestunden var härmed avslutad.