Frågestund

Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Maria Malmer Stenergard, statsrådet Acko Ankarberg Johansson, statsrådet Anna Tenje och statsrådet Erik Slottner.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Statsrådet Maria Malmer Stenergard besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! I går bjöd vi socialdemokrater in fackförbunden och arbetsgivarna inom välfärden till ett rundabordssamtal för att få deras bild av situationen inom vård, omsorg och socialtjänst. De gav en mörk och oroande bild av läget.

Vi har personalkris i stora delar av välfärden. Sveriges läkarförbund berättar att sex av tio läkare överväger att byta arbetsplats eller helt lämna läkaryrket. Nästan var tredje junior läkare funderar på att lämna yrket. Vårdförbundet berättar att allt fler sköterskor lämnar vården helt - och att det är helt påverkbara faktorer som ligger bakom. Sjukvårdens personal går på knäna, och behovet av nytänkande och nya initiativ är stort.

Vi har i vårt budgetalternativ tagit initiativ till att tillsätta en välfärdsberedning, likt Försvarsberedningen. Min fråga till statsrådet är: Hur ställer ni er till vårt initiativ till en välfärdsberedning?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Yasmine Bladelius för frågan.

Jag håller helt med ledamoten: Vi måste vårda vården. Om vi inte ser till att ge goda förutsättningar för förbättrad arbetsmiljö och förbättrade arbetsvillkor kommer vi inte att ha de medarbetare vi behöver vare sig på sjukhusen eller i primärvården.

När det gäller frågan om en välfärdsberedning eller det som fackförbunden själva har lyft, nämligen att man behöver en kriskommission, kan det absolut ha ett syfte att man då och då tittar långsiktigt på frågor. Just nu är det dock åtgärder i närtid som behövs, och de behöver vidtas på varje arbetsplats. Därför är det prioriterat för oss att se till att det finns resurser och stöd till regionerna så att de så snart som möjligt kan vidta åtgärder som gör att fler orkar stanna kvar i yrket och kanske att fler kan arbeta heltid utifrån det heltidsmått man har.

Det krävs alltså arbetsmiljöåtgärder i närtid, men sedan tittar vi gärna på långsiktiga delar. Där är ju budgeten ett bra sätt att arbeta för att det ska bli goda förutsättningar framöver.

Fru talman! Samtliga av landets regioner rapporterar nu att de kommer att gå med stora underskott nästa år. Vi socialdemokrater har därför i vårt budgetalternativ föreslagit dubbelt så mycket generella statsbidrag till kommuner och regioner som regeringen har gjort. Det handlar om att de ska kunna hantera krisen.

Hur tänker ministern att nedskärningar på sjukhusen och uppsägningar av sjukhuspersonal ska leda till fler vårdplatser?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den kompletterande frågan.

Det är bara med bibehållen personal eller fler medarbetare som vi kan klara krisen i hälso- och sjukvården. Kommande år kommer det att vara svårt att hantera ekonomin, och därför är det fantastiskt gott att regionerna har två år med rekordöverskott bakom sig - det är 20 miljarder för 2020 och 20 miljarder för 2021. En del av dem har klokt nog använt överskottet för att jämna ut konjunkturen framåt.

Det är mycket viktigt att man tillför pengar. Jag är dock inte säker på att de 1,8 miljarder som skiljer regeringen från Socialdemokraterna är det som gör skillnaden.

Fru talman! Ivo har gjort en granskning av 27 akutsjukhus i samtliga regioner i landet. De sjukhus som Ivo hittills har riktat kritik mot finns i 17 av landets 21 regioner, och alla har mer eller mindre samma typ av problem: brist på sjuksköterskor.

Detta leder till för få vårdplatser, vilket har så kallad korridorvård samt patienter som vårdas på fel avdelning som följd. I medierna kan vi läsa om hur patienter på akutmottagningarna placeras i korridorer på grund av platsbrist och att man använder sig av grytlock som temporära larm. Som om inte det vore nog sätts svarta sopsäckar upp över lamporna i korridoren för att patienter som placeras i korridoren ska kunna sova på natten. Men än värre är att det finns exempel på att patienter har avlidit på grund av platsbrist.

Detta är fullkomligt oacceptabelt i vårt svenska välfärdsland. Anser sjukvårdsministern likt Sverigedemokraterna att dessa uppgifter är skrämmande och mycket allvarliga?

Fru talman! Tack för din fråga, ledamoten Blomkvist!

Ja, det är mycket allvarligt. Det är allvarligt med tanke på patientsäkerheten, och det är även allvarligt med tanke på personalens situation. Att ständigt arbeta med full beläggning - eller till och med 110-120 procents beläggningsgrad, det vill säga överbeläggning - och även med utlokalisering, det vill säga att patienter vårdas på avdelningar med fel kompetens, innebär en patientrisk. Det påverkar både patienter och personal.

Därför är det nödvändigt med den satsning vi gör från regeringens sida, och jag är väldigt glad att vi har en bred majoritet för den budget vars ramar antogs i riksdagen i går. Det är väsentligt att vi nu kan tillföra 2 miljarder årligen som riktas just mot att förbättra arbetsmiljön. Vi mäter detta i form av möjligheten att minska överbeläggningar, minska utlokaliseringar och sänka beläggningsgraden. Sedan kan detta göras på många olika sätt; det kan handla om fler platser på vårdsjukhusen men också om en utbyggd hemsjukvård. Insatserna är alltså olika, men riktningen är viktig.

Fru talman! Jag tackar för svaret från sjukvårdsministern. Det är glädjande att se att regeringen och Sverigedemokraterna står enade både gällande den budget som har lagts fram och gällande Tidöavtalet. Det är ett stort steg i rätt riktning för Sverige.

Hälso- och sjukvården är den viktigaste grundbulten i vårt välfärdsland. Akutsjukvården ska vara tillgänglig, trygg och hålla hög kvalitet för dem som behöver akut hjälp. Nu har ministern redan svarat på min andra fråga, som var hur hon avser att säkerställa akutsjukvården, men jag undrar om hon har något ytterligare att tillägga.

Fru talman! Det är nödvändigt att tillföra pengar - absolut. Sedan bör man komma ihåg att det inte är säkert att pengar alltid löser alla problem. Det har nämligen funnits en betydande mängd miljarder som regionerna inte har kunnat använda därför att pengarna har varit tillfälliga.

Det är alltså viktigt att det är fasta pengar som regionerna vet återkommer och att man ser till att förbättra arbetsmiljön. Det kan dock göras på många olika sätt. Det kan handla om att minska den administrativa överbyggnad som inte alltid behövs, men det kan också handla om att se till att kollegorna blir fler - och att den som har en ledig helg vet att det verkligen blir en ledig helg.

Fru talman! Min fråga är definitivt av allmänpolitisk karaktär, och intresset för den är stort i landet i dag. Det gäller elmarknaden.

Hur ser regeringen på risker med dagens prissättningsmodell? Sveriges industrier vill göra omställningen och har redan börjat göra stora investeringar. Osäkerheten vad gäller pris på el har gjort att trycket på att ifrågasätta marknaden definitivt ökar. Vi har ingen elproduktion i Sverige som kostar mer än drygt 30 öre per kilowattimme, och vi har stor export. Ändå betalar många uppemot 5 kronor per kilowattimme vissa dagar och veckor.

Tänker regeringen göra något åt prissättningsmodellen för vår egenproducerade el som säljs till svenska kunder?

Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för frågan. Detta är en väldigt angelägen fråga.

Det är nog många både företag och hushåll som har en bildlig klump i magen över hur elräkningen kommer att se ut framöver. Det är därför det är så allvarligt att den tidigare regeringen valde att gå vidare och stänga ned fullt fungerande kärnkraft som innebar planerbar kraft för oss.

Regeringen har sedan dag ett jobbat stenhårt för att säkerställa att det kan gå ut ett elstöd till hushållen. När det gäller den svenska industrin har den också kommit att drabbas av höga elpriser.

Den elintensiva industrin har ofta en placering utifrån tillgång till fossilfri el men har naturligtvis ändå en stor oro inför framtiden. Regeringen har i budgeten avsatt 2,4 miljarder i stöd till elintensiv industri vid höga elpriser.

Fru talman! Jag hörde inget svar på min fråga om prissättningsmodellen, men det hade jag inte heller väntat mig.

Vad gäller prisstödet, eller stödet för industri och konsumenter, säger statsrådet att man har gått ut med det. Men halva Sverige står utan stöd fast priset till exempel i går i hela landet var 483,73 öre.

Kan regeringen lova att husägare i norra Sverige som måste ta banklån för att betala elräkningen kan få stöd så att de fixar banklånen, eller i varje fall får samma stödform som i södra Sverige?

Fru talman! Norra Sverige har haft ett elpris som har varit betydligt lägre än referenspriset som regeringen nu utgår från. Den som vill binda sitt elavtal på tre år i Skåne får betala strax över 4 kronor i dag. Den som vill binda på tre år i Luleå får betala 1,40.

Elstödet finansieras också av kapacitetsavgifter. Det är medel som konsumenter i södra Sverige har betalat in till följd av de stora prisskillnader som har varit mellan norr och söder. Då är det också rimligt att de som har betalat in avgifterna får vara med och ta del av dem.

Fru talman! Vi var nog många som höjde på ögonbrynen när vi läste Tidöavtalet tidigare i höstas och begreppet bristande vandel dök upp, speciellt när det gällde prostitution. Det skulle kunna räknas som bristande vandel och grund för utvisning. Jag har noga följt vad både migrationsministern, jämställdhetsministern och andra svarat när de har fått de här frågorna. Men det gör inte saken klarare.

Många uppfattar nog Tidöavtalet som jag gör, nämligen att det är en grund för regeringens politik. Det är inte ett dokument där man ska tolka lagtexter från flera decennier sedan om man ska återinföra prostitution som grund för bristande vandel.

Det finns ett skäl till att man tog bort det i svensk lagstiftning, nämligen att man införde någonting bättre. Riksdagen införde sexköpslagen som slår fast att det inte är kvinnan som säljer sex som är kriminell utan den som köper sex. Offer för prostitution ska skyddas och inte straffas.

Min fråga till migrationsministern blir: Står verkligen Moderaterna bakom sexköpslagen fullt ut, eller tänker man rucka på den, vilket torde bli följden om man utreder den här frågan?

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för frågan!

Svaret är mycket enkelt. Ja, Moderaterna står fortsatt bakom den befintliga sexköpslagen. Vad det handlar om är att låta en utredning titta på möjligheten att utvisa människor på grund av bristande vandel. Det är en lagstiftning som har funnits tidigare i Sverige.

När vi har tagit fram skrivningar i Tidöavtalet har vi tagit exempel från tidigare lagstiftning som vi har exemplifierat med. Jag vill vara väldigt tydlig med att det absolut inte handlar om att utvisa människor enbart på grund av att de försatts i utsatthet enbart på grund av att de prostitueras.

Det här handlar snarare om dem som utnyttjar prostituerade. Det handlar om personer som har samröre med kriminella organisationer.

Fru talman! Tack så mycket för ett tydligt svar!

Återigen är det inte det som de facto står i Tidöavtalet. Men jag känner mig skapligt trygg i att ministern säger att man står på de utsattas sida. Prostitution handlar om utsatta människor.

Min fråga kvarstår. Vad är det egentligen som saknas i lagstiftningen? Vi har sexköpslagen som skyddar den utsatta som säljer sex och kriminaliserar den som köper sex.

Vi har reflektionsperioden i utlänningslagen som gör att den utsatta ska hämta ro och kraft för att kunna medverka till att fälla den som det faktiskt gäller, nämligen hallicken. Vad är det som saknas?

Fru talman! Till att börja med konstaterar jag att det är alldeles för många som fortfarande utnyttjas av personer som väljer att utnyttja utsatta människor. Vi måste jobba med full kraft i hela samhället på en rad olika områden för att bekämpa det.

Det som det handlar om här är att se till att människor som inte vill bli en del av Sverige och har tydligt samröre med kriminella organisationer ska kunna utvisas även om de inte lagförs för ett brott där det följer en utvisning.

Fru talman! Kompetensförsörjningen är central för att säkra såväl stark näringslivsutveckling som välfärden i Sverige.

Tack vare den gröna industrirevolutionen och företagens klimatomställning stärks också Sveriges innovationskraft och konkurrenskraft. Det är en utveckling som bidrar till en fantastisk samhällsutveckling.

Tusentals nya jobb skapas. Det är jobb som också måste tillsättas. Kompetensförsörjningen har därför seglat upp som en central fråga för kommuner, regioner och företag.

Fru talman! Jag är riksdagsledamot från norra Sverige, så jag använder mina hemtrakter som ett exempel. Norrbotten och Västerbotten har lägst arbetslöshet i Sverige. Det väntas tillkomma 50 000 nya jobb i en region med 250 000 sysselsatta och 11 000 arbetslösa.

Kompetens från utlandet spelar redan i dag en väldigt stor och viktig roll för svenska företags kompetensförsörjning. I Unionens enkät till klubbar i Norrbotten och Västerbotten framkommer att var tredje arbetsplats i dag har människor som har flyttat hit för att jobba.

Min fråga till Maria Malmer Stenergard är: Vad avser ministern att göra för att säkra kompetensförsörjningen till svenska företag?

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för den långa frågan!

Det är en otroligt viktig fråga. Vilket företagsbesök man än gör skriker de efter kompetens. Det finns inte ett enkelt svar på hur vi löser det.

När det gäller frågan om arbetskraftsinvandring är regeringen väldigt tydlig. Det är ungefär så jag tolkar frågan. Jag är medveten om den fantastiska utveckling som sker i Norrland. Jag är medveten om att man behöver attrahera människor från andra länder.

Därför vill vi också stärka arbetskraftsinvandringen för kvalificerade och högkvalificerade jobb. Men när det däremot gäller lågkvalificerade jobb menar vi att det är fler i Sverige som borde kunna ta de jobben.

Vi ser också med mycket stor oro på att de jobben är tydligare knutna till utnyttjande av människor och missbruk av regelverket för arbetskraftsinvandring. Det vill vi beivra på olika sätt.

Fru talman! Tack så jättemycket, statsrådet!

Självklart ska inte någon utnyttjas i Sverige när de är här och jobbar. Men vi ser i dag att det inte bara är särskilda specialistkompetenser som rekryteras från utlandet.

Vi har kompetensbrist och personalförsörjningsproblematik. Det är brist på händer och fötter helt enkelt. Vi ser det såväl i företag som i välfärden. När vi har sådana stora behov som att vi behöver rekrytera 50 000 personer i en region med 11 000 arbetslösa är läget allvarligt.

Regeringen har i Tidöavtalet aviserat flera reformer som försvårar inflyttning till Sverige. Hur säkrar vi personalförsörjningen?

Fru talman! Det är otroligt viktigt att företagen kan stärka sin kompetens. Därför måste det också bli mer lönsamt att arbeta. Arbetsförmedlingen måste använda de verktyg som finns. Människor måste också vara beredda att flytta dit där jobben finns.

Där tycker inte jag att man ställer tillräckliga krav. Därför är regeringen mycket tydlig med att det måste löna sig bättre att arbeta. Arbetsförmedlingen ska använda de verktyg som finns.

Vi ska också säkerställa att det går att rekrytera spetskompetens från andra sidan jorden.

Fru talman! Min fråga går till migrationsminister Maria Malmer Stenergard.

Det rapporteras med jämna mellanrum i medierna om personer som har fått skydd i Sverige men som sedan besöker sina hemländer.

Kan migrationsministern nu efter dagens presskonferens berätta mer och utveckla vad regeringen avser att göra för att återta uppehållstillstånd som har getts på felaktiga grunder?

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för en väldigt angelägen fråga!

Det stämmer att vi i dag hade en pressträff jag och Henrik Vinge där vi presenterade ett nytt regeringsuppdrag till Migrationsverket. Det innebär att Migrationsverket måste skaffa sig rutiner för att hantera ärenden som handlar om återkallelse av uppehållstillstånd.

En internrevisionsrapport förra året visade att man inte har den typen av rutiner på plats. Om det kommer indikationer till myndigheten om att en person har fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder har man inga rutiner för att hantera det och se till att uppehållstillståndet återkallas om det är aktuellt.

Det kan handla om att man en kort tid efter det att man har beviljats uppehållstillstånd, till exempel på grund av skyddsbehov, återvänder till sitt hemland. Det i sig kan ju vara indikation på att man faktiskt inte har behov av skydd. Vi måste använda samhällets resurser till dem som faktiskt har behov av skydd. Därför är det här uppdraget otroligt viktigt.

Fru talman! Migrationsministern nämner ofta att det med den nya regeringen blir ett paradigmskifte i migrationspolitiken. På vilket sätt är frågan om återkallelse av uppehållstillstånd en viktig del i detta avseende?

Fru talman! Jag tackar Carl Nordblom för den kompletterande frågan.

Precis som frågeställaren säger krävs det ett paradigmskifte i svensk migrationspolitik, och då handlar det om en rad åtgärder på en rad olika områden för att få till det.

Det handlar om att få ordning och reda på invandringen och integrationen. Och precis som jag sa måste vi prioritera att använda samhällets resurser till dem som verkligen har behov av skydd. Därför är det så viktigt att man också kan hantera situationen när det framkommer uppgifter om att en person har fått skydd på felaktig grund.

Fru talman! Bedrägerier via falska telefonsamtal drabbar många äldre personer som förlorar sina pengar genom att luras att lämna ut sitt bank-id.

Det digitala utanförskapet är ett stort samhällsproblem även för ett antal vanliga konsumenter. Det har blivit allt vanligare att bedragare utger sig för att ringa från en bank eller en myndighet. Bedragarna är ofta väldigt skickliga på det sociala samspelet.

En nyligen släppt rapport från polisens nationella operativa avdelning, Noa, visar att de kriminella gängen drar in stora belopp genom bedrägerier. Kartläggningen visar att inkomsterna från att lura äldre och funktionsnedsatta är mycket större än befarat. Detta är en oroväckande utveckling. Äldre ska inte behöva utsättas för brott. Att behandla äldre med respekt måste vara en självklarhet.

Fru talman! Min fråga till civilministern är: Hur arbetar regeringen för att minska det digitala utanförskapet och för att sätta stopp för bedrägerierna mot äldre?

Fru talman! Jag vill tacka frågeställaren för en väldigt viktig fråga i ett mycket angeläget ämne.

Det är få saker som upprör mig så mycket som när äldre personer utsätts för brott eller utnyttjas, bland annat på grund av digital okunskap. Utsattheten för den här typen av kriminalitet och bedrägerier kan bero på att människor utnyttjar enskilda personers digitala okunskap. Men det kan också handla om människor som utger sig för att vara andra än de är, det vill säga att de säger sig vara från hemtjänsten eller elbolaget och tar sig in i äldres hem den vägen.

Jag har sagt att detta är en prioriterad fråga för mig. Även i min tidigare roll som kommunpolitiker i Stockholms stad var detta en fråga som jag engagerade mig mycket i.

Regeringen måste få återkomma med mer konkreta planer när vi har hunnit komma längre i vårt arbete. Men en viktig fråga för it-säkerheten är att man kan identifiera sig elektroniskt på ett säkert sätt. Myndigheten för digital förvaltning har nu ett uppdrag att i januari återkomma med en rapport om hur detta kan utformas rent tekniskt. Därefter kommer regeringen att återkomma.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Ja, situationen är allvarlig. Många äldre och funktionsnedsatta drabbas väldigt hårt eftersom de har svårt att försvara sig, som Erik Slottner också säger.

Man känner stor skam och skuld. Det är inte ovanligt att man efter att ha blivit utsatt känner väldigt stor oro och inte ens kan svara i telefon, för man vet inte vem som ringer.

Dessa frågor är mycket viktiga, och det känns bra att regeringen nu jobbar med dessa. Jag ser fram emot vad som kommer i januari.

Fru talman! Det är helt rätt att risken med den här typen av brottslighet, även om det inte rör sig om så mycket pengar som man blir bedragen på, är att den skapar en oro hos den enskilde. Tilliten till både samhälle och andra människor riskerar ju att få sig en rejäl törn, så det är en viktig fråga att jobba med.

Jag tror också, även om det är långsiktigt och kan låta flummigt, att det är viktigt med information, inte minst från polisens sida, om hur man skyddar sig mot digitala bedrägerier. Civilsamhället spelar en jätteviktig roll i detta sammanhang, exempelvis.

Fru talman! Spridningen av covid ökar igen, och med det kommer minnen av hur det var för två år sedan när personer på äldreboenden nekades att ta emot besök av nära och kära och brister inom äldreomsorgen blev alltför uppenbara.

Vi har lärt oss mycket sedan dess och står bättre rustade för kommande pandemier. Även den här vintern är det många sjuka i både säsongsinfluensan och covid, och det finns fortsatt lärdomar att dra.

Ett förslag som vi liberaler uppmärksammade då var att kommunerna skulle få möjlighet att anställa läkare inom äldreomsorgen. Förslaget fick ett väldigt njuggt bemötande av den förra regeringen, men behovet kvarstår.

Min fråga är därför till äldreminister Anna Tenje: Vilka planer har den nuvarande regeringen på att möta detta behov?

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Malin Danielsson, för en väldigt angelägen och viktig fråga!

När pandemin slog till som hårdast hade jag ett annat uppdrag. Då var jag kommunstyrelsens ordförande i Växjö och tillskrev dåvarande regering om möjligheten för min kommun att bli pilotkommun för att få möjligheten att anställa kommunala läkare och stärka den medicinska kompetensen i min kommun.

Detta är någonting som vi i regeringen har plockat upp och som vi kommer att välja att titta på. Det har tillsatts en utredning, och en utredning kommer snart att finnas på vårt bord gällande många olika delar för att stärka äldreomsorgen.

Vi ser också möjligheten att gå vidare i den här frågan och titta vidare på den ytterligare i en framtida utredning.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Äldres hälsa har satts på undantag på flera områden, alltifrån mammografi för kvinnor över 75 år till utprovning av läkemedel för årsrika som inte kan delta i dessa studier.

Möjligheten för kommuner att anställa läkare är en av alla de pusselbitar som behövs för att möta årsrikas behov av en bättre vård än vad vi kan se i dag.

Det är en viktig fråga som vi kommer att fortsätta följa. Jag ser fram emot att vi kan komma fram med konkreta förslag.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den kompletterande frågan.

Att stärka den medicinska kompetensen i kommunerna och i äldreomsorgen är det viktigaste. Det gör man genom sjuksköterskor med specialistkunskaper men givetvis också genom tillgången till läkare.

Vi får helt enkelt återkomma lite längre fram, när vi har utredningen på vårt bord, till exakt hur den medicinska kompetensen ska stärkas.

Fru talman! Med anledning av att det lackar mot jul tänker jag ställa en enkel fråga till statsrådet Malmer Stenergard. Jag hoppas att hon svarar på den enkla frågan när jag nu inte medges att ställa en kompletterande fråga.

Regeringen har meddelat att de skjuter den tidigare regeringens skärpning av arbetskraftsinvandringen på framtiden. Man har därutöver meddelat att man ska göra undantag för hela yrkesgrupper och att undantagen ska utredas och komma senare.

Jag vill därför helt enkelt fråga statsrådet: Kommer vi att få en högre eller en lägre arbetskraftsinvandring under nästa år?

Fru talman! Tänk att jag har varit så otydlig i mina tidigare debatter med Anders Ygeman! Det trodde jag inte. Låt mig därför vara väldigt tydlig en gång till.

Så här är det. Det tog den förra regeringen nästan åtta år att få fram en proposition, trots väldigt många ord om att man skulle skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring. Propositionen innebär att riksdagen delegerar makt till regeringen, som genom förordning kan höja försörjningskravet. Denna proposition röstades igenom i den här kammaren för ungefär två veckor sedan, tror jag. Vi jobbar nu stenhårt med att få förordningen om ett höjt försörjningskrav på plats, så den kommer väldigt fort och kommer att kunna börja gälla inom kort.

Därefter vill vi införa ett höjt lönekrav. Det innebär alltså att vi vill gå längre än den tidigare regeringen. Det kan finnas anledning att för vissa yrkesgrupper göra undantag från det höjda lönekravet. Därför kommer det att bli en tvåstegsraket med höjt försörjningskrav och sedan ett höjt lönekrav.

Fru talman! Min fråga riktas till socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Den 1 januari 2023 träder nya regler i kraft som innebär att bosättningstid i ett tidigare hemland inte ska få tillgodoräknas som försäkringstid för garantipension och för garantipension till omställningspension.

Däremot kommer bosättningstid i ett tidigare hemland även fortsättningsvis att tillgodoräknas som försäkringstid för sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Det innebär att utrikes födda som levt i Sverige mycket kort tid kan ta del av den svenska socialförsäkringen baserad på bosättningstid i ett annat land.

Kommer ministern att vidta åtgärder för att förändra denna ordning där utrikes födda tar del av den svenska socialförsäkringen baserad på bosättningstid i andra länder?

Fru talman! Jag tackar så jättemycket för frågan från ledamoten.

Rättvisa i de olika system vi har, beroende på hur länge man har vistats i landet, hur mycket man har jobbat och var man bor, är en viktig och angelägen fråga. Regeringen har stipulerat, även i Tidöavtalet, att vi ämnar titta på kvalificering till välfärdssystemen. En utredning behöver tillsättas och genomföras. Vad den kommer fram till kan man givetvis inte föregå.

Detta är ett angeläget område som vi har lyft upp vid flera tillfällen och där vi kommer att leverera.

Fru talman! Jag har en fråga till Anna Tenje.

Med anledning av den höga inflationen har många människor det väldigt tufft just nu. För en del innebär det mindre uppoffringar, som att stänga av värmen i sommarstugan. För andra innebär det inställt julfirande.

Cirka 40 procent av alla ensamstående kvinnor lever med låg ekonomisk standard. Regeringens brutna löften när det gäller el- och bränslepriser har inte gjort situationen bättre. Regeringen presenterar inte heller några åtgärder för att hjälpa de familjer som nu har det oerhört tufft. Man hade kunnat göra saker för att åtgärda problemen. I stället väljer regeringen skattesänkningar för dem som har inkomster över 50 000 kronor.

Med anledning av detta vill jag fråga socialförsäkringsministern varför regeringen prioriterar skattesänkningar för rika framför stöd till barnfamiljer.

Fru talman! Tack så hemskt mycket för frågan, ledamoten!

Det är många saker som i dagsläget plågar både barnfamiljer och alla övriga familjer i vårt samhälle. Ledamoten tog upp inflationen. Men det är klart att de höga elpriserna, de höga bränslepriserna och en stor oro för kriget i vårt närområde också är saker som påverkar.

Det som stärker barnfamiljer och samhälle mest är att det lönar sig att gå och arbeta och att fler går från bidrag till arbete.

Men när det gäller just barnfamiljer och särskilt utsatta barnfamiljer har vi valt att förlänga stödet i form av ett särskilt bostadsbidrag till de familjer som är utsatta.

Fru talman! Jag har en fråga till sjukvårdsministern.

Många av de stora problem vi har i svensk sjukvård bottnar i kompetensbristen. Det gäller oavsett om det är vårdplatsbrist, bekymmer inom primärvården eller orimligt långa väntetider. En räddning har faktiskt varit att vi via arbetskraftsinvandring har kunnat ta emot vårdpersonal från länder utanför EU. Det handlar om ganska många, uppåt 1 300, 1 400 eller 1 500 per år. Merparten av dem har löner som ligger en bra bit under 33 000 kronor. Enstaka specialistläkare kan hamna däröver.

Jag läste nyligen att regionledningen i Sörmland, där Kristdemokraterna ingår, slog larm och sa: Hur ska vi kunna hantera det här inom vården om vi inte kan ha arbetskraftsinvandring?

Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur kommer man att garantera att vårdens problem inte blir ännu större? Är det genom ett undantag i förordningen? Eller finns det andra lösningar för att hantera det?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Det ligger inom migrationsministerns ansvarsområde. Frågan besvaras därför av henne.)

Fru talman! Precis som frågeställaren säger är kompetensförsörjningen en jätteutmaning inom vården, liksom i andra branscher som vi har hört om här i dag. Och som jag redogjorde för i ett tidigare svar tittar vi nu på ett förhöjt försörjningskrav. Vi kommer att återkomma inom kort med ett förslag till förordning som kommer att gå ut på remiss, som sig bör.

Därefter avser vi att höja lönekravet i enlighet med Tidöavtalet, som frågeställaren också refererar till. Då säger vi att medianlön bör vara utgångspunkt, men det ska också utredas. Då finns också en möjlighet att titta på om vissa yrkesgrupper bör undantas. Det ska man titta noga på.

Jag vill inte föregripa det arbetet, men jag kan försäkra Anders W Jonsson om att regeringen är väl medveten om det ansträngda läget i vården. Vi kommer inte att vidta några åtgärder som ytterligare försvårar för vårdgivarna att rekrytera rätt personal.

Fru talman! I Sverige finns över 300 000 människor som har permanent uppehållstillstånd. Myndigheterna har prövat deras ärenden och gett dem positiva besked om att få stanna i Sverige. Regeringen vill nu utreda om dessa människor ska fråntas sina permanenta uppehållstillstånd och i stället ges tillfälliga uppehållstillstånd som innebär att det finns risk för utvisning.

Regeringens förslag skapar stor stress och försvårar integrationen. Föräldrar vet inte om de kommer att tvingas lämna sina hem, jobb och företag. Barn kan ryckas ifrån sina klasskompisar. Det duger inte att bara hänvisa till en framtida utredning. Det finns 300 000 människor som förtjänar ett svar i dag.

Hur kommer migrationsministern att arbeta för att de människor som har fått positiva besked om att Sverige är deras nya hemland ska kunna lita på Sverige?

Fru talman! Tack för frågan, Bassem Nasr!

Jag vill till att börja med vara tydlig med att det förslag som vi har stipulerat i Tidöavtalet och som ska utredas noggrant gäller att utmönstra permanenta uppehållstillstånd när det gäller asylrelaterad invandring. Det är de som omfattas av förslaget. Det ska i stället som huvudregel vara tillfälliga uppehållstillstånd som knyts mycket tydligt till det skyddsbehov man har.

När det gäller de som redan har permanenta uppehållstillstånd säger vi att man ska titta på hur de kan omvandlas, till exempel genom att hitta en tydlig väg för de personerna att klara kraven för medborgarskap. Jag vill vara tydlig med att ifall man sköter sig, försöker försörja sig själv och lära sig språket ska man inte vara orolig.

Fru talman! Det bedöms att cirka 100 000 människor vistas illegalt i Sverige. Tusentals av dem går under jord för att bli en del av ett växande skuggsamhälle. Där riskerar de givetvis att utnyttjas och fara illa.

Samarbetspartierna har redan i dag presenterat en rad åtgärder för att öka tryggheten och säkerställa trovärdigheten i ett myndighetsbeslut. Ett ja ska ju vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej.

Det blir än mer upprörande när man hör talas om att många av de som vistas här illegalt som också begår brott men ändå kan stanna kvar i landet. Därför undrar jag vad ministern och samarbetspartierna kommer att göra för att de som begår brott ska utvisas.

Fru talman! Tack, Emma Ahlström Köster, för en väldigt viktig fråga!

Det är svårt att peka på hur många som lever här utan att ha rätt till det. Men skuggsamhället växer, och det finns bedömare som menar att det handlar om över 100 000 personer. I skuggsamhället far människor, inte minst barn och kvinnor, otroligt illa.

Det är viktigt att regeringen och samhället agerar för att säkerställa att ett ja betyder ett ja. Har man fått ett ja på sin ansökan om uppehållstillstånd ska man också få alla möjligheter att komma in i samhället. Men om man har fått ett nej kräver den reglerade invandringen att man lämnar landet.

Än värre är det, vilket frågeställaren är inne på, om man också begår brott. Människor här i Sverige måste kunna känna sig trygga. Därför måste vi ha alla verktyg för att säkerställa att vi kan verkställa detta. Det handlar om att riva sekretess mellan myndigheter och att stoppa bidrag till personer som vistas här utan att ha rätt till det.

Jag vill passa på att lyfta fram att vi under vårt ordförandeskap i EU kommer att stärka samarbetet mellan EU-länderna för att få på plats ett fungerande återvändande.

Fru talman! Jag vill också rikta min fråga till migrationsminister Maria Malmer Stenergard.

Precis som tidigare talare sa finns det många människor som lever i Sverige illegalt. Varje år går, som nämndes, tusentals personer under jorden, ofta i samband med ansökan om asyl. Kristdemokraterna har länge förespråkat ett system med asylansökningsområden, eller som det nu kallas, transitcenter, för att säkerställa en rättssäker och snabb hantering. Alla som söker asyl skulle enligt denna modell hänvisas till dessa områden, och som det står i Tidöavtalet finns inriktningen att den ska införas. Direktiv ska tas fram för att analysera hur modellen kan införas i enlighet med det asylprocedurdirektiv som finns. Utgångspunkten i Tidöavtalet är att hela asylprocessen ska ske i transitcenter.

Fru talman! Min fråga till migrationsministern är därför: När bedömer ministern att det skulle kunna vara möjligt med en förändring som innebär att asyl söks i asylansökningsområden?

Fru talman! Jag tackar Ingemar Kihlström för en väldigt viktig fråga. Vi har historiskt haft problem med alldeles för långa handläggningstider för asylsökande. Det innebär i sig ett stort lidande. Vi menar från samarbetspartierna att om man har transitcenter och kortar asylperioden blir det också mycket lättare för myndigheter att ha kontakt med dem som söker asyl och se till att de får kontakt med exempelvis socialtjänst och vård, vilket skapar mycket bättre förutsättningar för de personer som ska stanna att få en bra start i Sverige. Det gör även att det blir lättare att återvända för dem som har fått nej.

Därmed kommer vi in på den del av Ingemar Kihlströms fråga som handlar om skuggsamhället. Det är otroligt viktigt att vi säkerställer att ett nej också är ett nej. Många går under jorden i samband med asylbeslut. De är sedan svårare att finna och kräver mycket mer resurser från samhället. Kan vi korta processerna och se till att man har mycket bättre kontakt med myndigheterna blir det också lättare att verkställa det här.

Detta ska som sagt utredas. Jag kan inte säga exakt när vi kan återkomma, men vi är tydliga med att vi har en hög ambition.

Fru talman! Laxå, Filipstad, Kramfors, Fagersta - många är kommunerna som vittnar om problemen med social dumpning, det vill säga fenomenet att företrädesvis rika storstadskommuner flyttar människor som lever i social eller ekonomisk utsatthet till kommuner som har betydligt sämre förutsättningar att ta emot människor, oftast mindre kommuner i gles- och landsbygd.

Både länsstyrelser och Statskontoret har vittnat om och kartlagt problemet och kan bekräfta att det är stort och vanligt förekommande. Det är viktigt att ta detta problem på allvar. Regeringsföreträdare har uttalat sig något undvikande i frågan. Min fråga går till statsrådet Slottner: Hur ser statsrådet på denna problematik?

Fru talman! Vi vet inte hur omfattande detta problem är. Det finns inte någon objektiv definition av social dumpning. Vi har inte kommunarrest i Sverige. Det här har ofta varit kopplat till att etableringstiden löpt ut för nyanlända. Ska de då flytta eller bo kvar i den kommun där de varit bosatta i två år? Det beror naturligtvis på bostadssituationen och arbetsmarknaden. Vi kan inte tvinga nyanlända att vara kvar i en kommun för all evig framtid bara för att de blivit placerade där under etableringsperioden.

Jag måste ändå ta det här på allvar. Om det är så att kommuner av olika skäl medvetet placerar människor i andra kommuner för att bli av med kostnader är det ett problem som vi behöver ta på stort allvar.

Som Karkiainen vet har det tillsatts en utredning som ska se över det kommunalekonomiska skatteutjämningssystemet. I det systemet bör de kommuner som drabbas av denna typ av beteende kompenseras.

Fru talman! Min fråga går till socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Efter en lagändring i socialförsäkringsbalken 2013 kan Försäkringskassan rikta återkrav till assistansanordnare. För det krävs att anordnaren insett eller skäligen borde ha insett att ersättningen utbetalats felaktigt eller med ett för stort belopp. Det är en del av lagen som inte följs i dag.

I praktiken ser det ut så här: En person blir beviljad personlig assistans enligt beslut från Försäkringskassan och anlitar en anordnare. Anordnaren i sin tur anställer och avlönar en assistent och redovisar för Försäkringskassan tiden assistenten jobbat. Ersättning betalas ut. Flera år senare gör Försäkringskassan en helt ny bedömning och anser att dess tidigare beslut var felaktigt. Då beslutar man att retroaktivt kräva in ersättning flera år tillbaka i tiden, trots att anordnaren inte gjort något fel.

Har ministern några tankar på att i framtiden införa någon form av preskriptionstid för återkrav? Hur tänker hon säkerställa att lagen verkligen följs?

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till ledamoten för en väldigt intressant fråga. Jag måste faktiskt erkänna att jag inte riktigt har reflekterat över just den vinkeln på frågeställningen. Men jag kan konstatera att arbetet med fusk och fel, felaktiga utbetalningar och även felaktig assistansersättning är en väldigt angelägen och viktig fråga som regeringen i allt väsentligt tar på största allvar. Vi jobbar hårt för att luckra upp sekretesslagstiftningen, så att fler myndigheter kan samarbeta för att hitta fusk och fel. Men just preskriptionstiden för återkrav är faktiskt inte en fråga jag har reflekterat över. Jag får helt enkelt be om att få återkomma i denna ganska angelägna fråga, som har väckt lite nyfikenhet.

Fru talman! Drygt 160 000 personer lever på existensminimum i Sverige på grund av skulder. Kronofogden rapporterar att ungas skulder ökar. Ungefär vart tolfte barn lever med en förälder som har skuldsanering. Kvinnor skuldsätts med lån och kredit på grund av förtryckande partner. Man ska klara sig på normalbeloppet 5 158 kronor per månad, som ska täcka kostnader för el, mat, försäkringar och kläder.

En rättvis ekonomisk politik är viktigare än någonsin, så att människor inte hamnar i fattigdom där föräldern behöver prioritera bort nya vinterskor till sitt barn för att betala elräkningen eller där den unge lånar pengar av sina släktingar och hamnar i ännu en skuldspiral.

Därför är min fråga till statsrådet Erik Slottner: Avser regeringen att vidta några åtgärder för att justera normalbeloppet fler gånger under det kommande året och för att i framtiden kunna kompensera för en lågkonjunktur?

Fru talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan. Det här faller inte under Erik Slottners ansvarsområde. Därför tar jag frågan som allmänpolitiskt ansvarig. Dessutom är jag gammal kronofogde. Detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har sett väldigt många människor fara mycket illa. Inte minst ensamstående kvinnor har en väldigt ansträngd situation. Det är svårt att skydda sig mot de händelser i livet som ofta orsakar skuldsättning, exempelvis skilsmässa, dödsfall och arbetslöshet.

Regeringen följer utvecklingen väldigt noga. Normalbeloppet ska täcka kostnaderna för att leva på existensminimum, men man ska vara medveten om att kostnaden för bostad tillkommer. Jag vill betona vikten av att vi nu säkerställer att hushållen får utbetalning av elstöd i februari. Det kan göra väldigt stor skillnad i ekonomin för de här väldigt ansträngda hushållen.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

De senaste åren har vårt samhälle präglats av pandemin. Sjukskrivningstalen har varit höga. Detta är något som vi har fått förhålla oss till och kanske till viss del också har vant oss vid. Nu är pandemin över. Men vi har fortfarande en stor spridning av corona, och sjukskrivningstalen är fortsatt höga. Vi ser också en ökning av sjukskrivningstalen i samhället.

Hur ser ministern på detta, och vad avser ministern att göra åt det här problemet?

Fru talman! Stort tack för frågan, ledamoten Ragnarsson!

Den ökade sjukskrivningen och sjukfrånvaron är någonting som jag följer mycket noga. Den korta sjukskrivningen som ledamoten tar upp i sin frågeställning kring olika säsongssjukdomar och så vidare är en sak, men det som oroar mig väldigt mycket är långtidssjukskrivningen. Vi har sett att det har ökat väsentligt under 2022. Sjukfall som har pågått i 180 dagar eller fler har ökat med 11 000 - 11 000 fler människor! Dessutom är väldigt många av dessa kvinnor.

Detta skapar ett utanförskap som jag tar på största allvar. Det är oerhört viktigt att man har tidiga åtgärder, att man stärker rehabiliteringskedjan och att man har tidiga avstämningar så att de sjukskrivna får möjlighet att komma tillbaka till arbete. Vi vet att ju längre tid det går desto svårare är det att komma tillbaka.

Detta är en angelägen fråga som jag tänker följa mycket noga framöver.

Fru talman! En av de mest akuta välfärdsfrågorna just nu är de långa väntetiderna till vård och behandling, som mer än fördubblades under den förra regeringen. Det kan medföra att allt fokus läggs på sjukhusvården. Det är dock primärvården, den nära vården, som utgör basen för hälso- och sjukvården, och kan man tidigt fånga upp och behandla hälsorisker och sjukdomstillstånd där kan sjukhusvård ofta förebyggas och undvikas.

I våra grannländer ligger en mycket större andel av sjukvården i primärvården än vad den gör i Sverige, där vi har det väldigt sjukhustungt. Min fråga är hur sjukvårdsministern vill förändra balansen mellan primärvård och sjukhusvård så att fler patienter kan få vård på sin hälso- eller vårdcentral och så att fler läkare vill utbilda sig och jobba som allmänmedicinska specialister i primärvården.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är klart att det är angeläget att öka antalet vårdplatser. Men som jag nämnde tidigare är det väldigt sammansatt. Skälet till att det stasar på akuten kan ju vara att det finns för få platser på geriatriken eller på medicinavdelningen eller någon annanstans. Det kan också handla om att vi inte har byggt ut den kommunala hemsjukvården tillräckligt väl eller att vi har för lite medicinsk kompetens på äldreboendet.

Det kan också handla om att mycket mer kunde lösas genom att man har en kontinuitet, en fast vård- eller läkarkontakt, och en av regeringens prioriteringar är att både öka antalet vårdplatser totalt sett och att se till att primärvården byggs ut och blir större.

Ska man få fler att vilja bli allmänspecialister och arbeta som distriktsläkare som ledamoten nämner måste man se till att de har ett rimligt antal patienter. I dag har de väldigt många patienter, vilket gör att man inte kan bygga upp kontinuitet och få den där relationen som man behöver. Detta behöver ändras.

Fru talman! Den nationella bredbandsstrategin antogs 2016 och anger bland annat att 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband. Sverige hade enligt Svenska Stadsnätsföreningen 2021 en bredbandsuppkoppling som når 95,17 procent av befolkningen. Samtidigt pekar mycket på att utbyggnaden har stannat av och att ett antal svårtillgängliga områden saknar tillgång till bredband. Exempelvis har endast 77 procent av dem som bor på landsbygden tillgång till bredband.

Detta är bekymmersamt, inte minst för att samhället måste göra allt vad det kan för att se till att de digitala klyftorna sluts. Samhället måste vara berett att göra det som marknaden uppenbarligen inte klarar av.

I somras kom Digg, Myndigheten för digital förvaltning, med en rapport om att Sverige ligger i framkant med digitaliseringen men att vi halkar efter i jämförelse med andra länder som också ligger i framkant. Då digitaliseringen går snabbt är det nödvändigt att strategier omarbetas i snabb takt om så krävs.

Min fråga till statsrådet Slottner är därför: Hur ser statsrådet framför sig att den nationella bredbandsstrategin ska se ut i framtiden?

Fru talman! Tack så mycket för frågan! Jag håller helt med om beskrivningen av Sverige som ett land som ligger i framkant men som tyvärr under senare år har tenderat att halka efter medan andra länder har sprungit före.

Bredband i hela landet och att man ska kunna leva, bo och verka i hela landet är en viktig fråga för regeringen. Det är också därför som vi nu ökar på anslagen för bredbandsutbyggnad med 600 miljoner kronor så att vi totalt under 2023 kommer att lägga 1,3 miljarder på utbyggnad av bredband i områden och på platser där marknadskrafterna inte bär sig själva. Många av de platserna är inte helt oväntat just på landsbygden, och det är också därför landsbygden ligger efter de stora städerna i bredbandsutbyggnaden.

Problematiken är känd, men målet ligger fast och regeringen lägger ökade anslag på detta viktiga område för att vi ska nå det uppsatta målet.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Bluffakturor blir ett större och större problem i samhället. Det drabbar både privatpersoner och företag, och Sverigedemokraterna har länge drivit linjen att mer behöver göras för att skydda våra konsumenter inom detta område. Mycket har gjorts, inte minst för privatpersoner, men vi ser också att skyddet bör utökas för företag.

Min fråga till civilministern är om regeringen är beredd att införa sanktioner mot företag som skickar ut oriktiga fakturor i syfte att lura konsumenter att betala för något som man inte har beställt.

Fru talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Jag ber om att få återkomma i frågan. Vi har inte riktigt stött och blött den under de veckor som regeringen har suttit och jag har varit civilminister.

Det som Westmont lyfter fram är självklart ett problem. Det torde vara olagligt att skicka bluffakturor, men det är mycket möjligt att det finns luckor i lagstiftningen som behöver täppas till. Vi får väl inom den samarbetskoalition som styr Sverige lyfta frågan och se om vi kan göra någonting åt detta i samarbete mellan behörigt utskott och regeringen. Det är dock ingen fråga som jag hittills har tagit några initiativ kring.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Acko Ankarberg Johansson.

Vad hände med personalens behov av fler kollegor och bättre arbetsmiljö, och vad kommer att hända med primärvården? Det frågar sig många. Enligt SKR hade det behövts minst 20 miljarder för att kunna hålla den nivå man har nu. I stället lade ni på 6 miljarder. När man tittar lite mer på frågan ser man dessutom att de riktade statsbidragen sjunker med 25 miljarder under mandatperioden.

Min fråga till statsrådet är nu, efter den oro jag har känt av när jag har träffat vårdpersonal och regioner: Vad kommer att hända med vården och med personalens förutsättningar att få det som de har bett om i ungefär åtta år?

Fru talman! Tack, ledamoten Karin Rågsjö, för frågan!

Jag instämmer med ledamoten: Det är väldigt många förlorade år. Det innebär att man inte kan fatta ett snabbt beslut och så har vi vänt hela utvecklingen. Nej - det kommer att ta tid.

Låt mig ändå få brottas lite med siffrorna. 23 miljarder är de kostnader SKR ser framöver som man behöver täcka för pensioner och till följd av inflationen, elpriser och mycket annat. Men det är till 290 kommuner och 21 regioner, och bara en tredjedel går just till regionerna.

De pengar som staten ger direkt till sjukvården, 18 miljarder, bör väsentligen vara viktigare än att titta på de generella bidragen. På det sättet försäkrar vi oss nämligen om att det är 18 miljarder som går till hälso- och sjukvård. Det intressanta är att se till att vi formar dem på rätt sätt så att vi får ut det vi vill: större primärvård, fler vårdplatser och en förbättrad arbetsmiljö.

Hur man gör det måste man bestämma lokalt. Ett av mina viktiga fokus framöver kommer att vara att forma stödet från staten så att det blir användbart regionalt.

Fru talman! Svensk hälso- och sjukvård är fantastisk. Blir man sjuk kan man känna sig trygg med att man får tillgång till en hälso- och sjukvård som är bland de bästa i världen om man bor i Sverige.

Men svensk hälso- och sjukvård är inte bara god kvalitet utan också bristande tillgänglighet. Under den förra regeringens tid förvärrades situationen rejält. Vårdköerna fördubblades redan före pandemin. För den nya regeringen blir det en väldigt stor och viktig uppgift att försöka korta köerna och förbättra tillgängligheten.

En av flera åtgärder som den nya regeringen vidtar är att inrätta en nationell vårdförmedling. Jag vill fråga sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson när denna nationella vårdförmedling kan finnas på plats och, mer konkret, vad den kan innebära för den enskilda patient som väntat olagligt länge på exempelvis en operation.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Johan Hultberg för frågan.

Det är sant att vi har haft en lag om vårdgaranti sedan 2013. Vi har aldrig uppfyllt den. Det är ett svek från samtliga oss partier och politiker att vi inte uppfyller det vi utlovar till patienterna som behöver vård.

Detta behöver man åtgärda på många olika sätt. Det räcker inte med en åtgärd. Att öka antalet vårdplatser är viktigt. Att förstärka primärvården är viktigt. Men vi har också den lilla pusselbiten - den är liten i förhållande till andra, men väldigt viktig - att använda ledig kapacitet.

Regionerna försöker i dag hitta vård någon annanstans när det är fullt på hemmaplan. Vi tror att vi kan bidra med ett statligt stöd så att patienter och vårdgivare mycket bättre ser var det finns ledig kapacitet. Det kommer att ta lite tid. Jag önskar att jag hade kunnat starta detta den 1 februari eller så, men det handlar om att lyssna in hur regionerna i dag använder samordningen och hur vi kan hitta ett digitalt stöd för detta så att man i realtid kan se var ledig kapacitet finns.

Vi ska använda all kapacitet, och vi ska möjliggöra för patienter att ta sig dit där den finns.

Fru talman! Alla äldre ska ha rätt till en lika bra äldreomsorg, oavsett var man bor. Det måste bland annat finnas tillräckligt med utbildad personal, rätt till medicinsk bedömning dygnet runt och en fast omsorgskontakt. Detta är krav som många organisationer ställer.

I juni i år presenterades en utredning om en äldreomsorgslag, Nästa steg - Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer. Behovet av den föreslagna äldreomsorgslagen, som stärker de äldres rätt till ett meningsfullt liv med god kvalitet, är stort. I dag prioriterar också kommuner olika gällande äldreomsorgen, vilket gör att kvaliteten inte är densamma överallt i vårt land.

Min fråga till någon av er är alltså: När kommer regeringen att se till att den föreslagna äldreomsorgslagen förverkligas med tydliga kvalitetskrav i hela Sverige?

Fru talman! Tack så jättemycket, ledamoten Zara Leghissa, för din fråga! Det är väldigt viktigt med en likvärdig vård i hela landet, men också en likvärdig äldreomsorg. Jag skriver under på mycket av det du lyfter fram i din fråga.

Utredningen om äldreomsorgslagstiftningen har varit ute på remiss, och remissvaren som har lämnats in håller just nu på att beredas och sammanställas. Det blir en omfattande men väldigt angelägen läsning för mig under julen. Vi kommer att återkomma kring de här delarna. Jag har tittat lite på utredningen och de remissvar som har kommit in, och utredningen innehåller många bra delar som kan syfta till att stärka äldreomsorgen i hela vårt land.

Var och hur vi landar får vi helt enkelt återkomma till. Men jag är mycket hoppfull.

Fru talman! EU:s medlemsländer förhandlar just nu om en stor reform av det gemensamma asylregelverket. Inom ramen för detta har Österrike inkommit med ett förslag om att kunna flytta hela asylprocessen till säkra tredjeländer. Syftet är dels skademinimering, det vill säga att stoppa drunkningskatastroferna och människohandeln genom att göra det omöjligt att sälja irreguljära resor in i EU, dels att komma till rätta med urvalsproblemet. De som lyckas ta sig in irreguljärt är väldigt ofta vuxna män, som dessutom är resursstarka, och det är väldigt sällan den mest skyddsvärda gruppen. Samtidigt tillser man att personer som faktiskt behöver internationellt skydd också får sin sak prövad, dessutom utan att behöva riskera livet på vägen.

Förslaget är inte nytt. Tyskland, Danmark, Storbritannien och flera andra länder har diskuterat detta tidigare. Australien har ett liknande system på plats med goda resultat.

Vi ser detta som en logisk väg framåt. Men jag vill höra: Vad tycker regeringen?

Fru talman! Tack för frågan, Ludvig Aspling!

Jag träffade Österrikes migrationsminister förra veckan. De är i ett extremt ansträngt läge. Det är inte så många som uppmärksammar det här hemma i Sverige, men enligt hans uppgifter har 100 000 människor sökt asyl i Österrike i år - ett land med ungefär vår befolkningsmängd. En stor majoritet av dessa har inte varit registrerade någon annanstans. Det är väldigt märkligt eftersom Österrike inte har någon yttre gräns.

Detta visar att det nuvarande regelverket inte fungerar. Dublinregelverket fungerar inte.

Den här regeringen har fullt fokus på att få nuvarande regelverk att fungera och se till att medlemsländerna faktiskt sköter sina uppgifter och registrerar sina asylsökande, samtidigt som vi jobbar vidare med asyl- och migrationspakten. Många av de problem som Österrike har lyft skulle också kunna lösas om vi fick en bra lösning på plats. Till stor del handlar det om att säkerställa att vi har kontroll vid gränserna och att återvändandet fungerar. Kan vi ha det på plats är mycket vunnet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje.

Åldersdiskriminering är ett hot mot möjligheten att tillvarata äldres erfarenheter. De fördomar och stereotypa föreställningar som utgår från en människas ålder behöver motarbetas. Vi lever allt längre och behöver ändra vår syn på ålderdom. Det finns mycket forskning som visar att lärande, utveckling och kreativitet är möjligt långt upp i åren. Allt fler vill och kan arbeta längre. Man är inte slut i arbetslivet för att man har fyllt 65 eller kanske 75. I dag kan vi till och med se att personer i 40-årsåldern väljs bort från arbetsmarknaden. Åldersdiskrimineringen måste motarbetas på alla nivåer.

Jag vill fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje vad regeringen gör eller planerar att göra för att motverka åldersdiskriminering, och då kanske särskilt hur man underlättar för äldre personer på arbetsmarknaden.

Fru talman! Stort tack, Johanna Hornberger, för en mycket angelägen fråga som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Detta tangerar många olika områden - inte minst det som ni har varit inne på flera gånger i kammaren tidigare i dag, nämligen kompetensbristen i och kompetensförsörjningen till många av våra viktiga arbeten, inte minst inom välfärden. Att se seniorer och deras kapacitet, erfarenhet och kunskap som en del i detta viktiga byggande när det gäller kompetensförsörjningen tror jag är väldigt angeläget.

Det handlar i mångt och mycket om beteendeförändring. Det handlar om att vi behöver tala om detta på riktigt. Alldeles för få diskrimineringsfall uppmärksammas och tas vidare när det gäller just äldre.

Ett sätt att se till att fler äldre jobbar längre är just det som regeringen nu har gjort, nämligen att sänka skatten för dem som är över 65 år så att de ser det som mer angeläget att fortsätta jobba.

Fru talman! Den 1 september i år infördes den efterlängtade trygghetspensionen, som ger äldre över 60 år som slitit ut sig i arbetslivet en möjlighet att söka sjukersättning i stället för att ta ut förtida ålderspension eller leva på eventuella besparingar. Med trygghetspensionen kan en undersköterska som omfattas av reglerna öka sin pension med nästan 4 000 kronor i månaden. Reformen ger alltså människor som slitit ett långt arbetsliv ett ordentligt ekonomiskt skydd.

Moderaterna var i opposition emot den här reformen. Det är rimligt att anta att de fortfarande är det. Min fråga till statsrådet Anna Tenje är vilket hennes budskap är till de äldre som kanske nu är 58 eller 59 år och vars värkande kroppar skriker stopp men som har hoppet att inom några år kunna söka just trygghetspension. Kommer regeringen att grusa den förhoppningen?

Fru talman! Tack så mycket, Kalle Olsson, för frågan! Pensionssystemet som sådant och pensionerna har vi stött och blött under många år. Samarbetet i Pensionsgruppen har kanske inte fungerat optimalt de senaste åren, och det har varit en angelägen fråga för mig att nu lösa och hitta vägen framåt för.

Vi behöver ett tryggt, stabilt och bra pensionssystem som gynnar dem som har arbetat och gjort det mycket hårt. Det ska fortfarande finnas ett respektavstånd mellan dem som inte har arbetat och dem som har arbetat. Vi behöver också skapa en större trygghet i att vi även framdeles kan leverera pensioner, och det gör man genom att fler arbetar och fler arbetar längre.

Jag är angelägen om att stärka pensionerna framöver, och det tror jag att vi gör bäst genom att samarbeta i Pensionsgruppen och inte via budgeten vid sidan av själva systemet.

Fru talman! Flyttlass med nyanlända går från Stockholmsområden till mindre och fattigare kommuner med hög arbetslöshet. Det slås fast i en ny rapport.

Kramfors kommun i Västernorrland är en av de värst drabbade kommunerna i Sverige. Kramfors var en av de kommuner som först slog larm om social dumpning. Nu tar även Härnösands kommun upp kampen mot social dumpning tillsammans med Kramfors och Sollefteå.

Frågestund

Det är en ohållbar situation när personer mot sin vilja hänvisas till dessa kommuner av sina hemkommuner. Flytt ska ske för att man själv vill och önskar flytta till en annan ort - inte för att man är oönskad i sin hemkommun.

Min fråga går till statsrådet Erik Slottner. På vilket sätt tänker statsrådet agera för att motverka social dumpning?

Fru talman! Ida Karkiainen ställde en liknande fråga tidigare här i eftermiddag. Det är inte nyanlända som bussas. Vi har bosättningslagen, och kommuner är skyldiga att ta emot nyanlända. Det är när etableringstiden är över, när kommunens kontrakt är klara och när man ska hitta bostad på egen hand som denna problematik har uppstått.

Det finns inneboende konflikter: Där bostäderna finns är det ofta hög arbetslöshet, och där jobben finns är det ofta ont om bostäder. Detta är givetvis ett stort problem. En utredning ska nu se över hur omfattande problemet är. Det finns ingen objektiv definition av social dumpning, och vi vet inte exakt hur utbrett det är. Så kallad social dumpning kan också förekomma av andra grupper än bara nyanlända.

Vi får se hur vi ska gå vidare med frågan. Jag har inga jätteklara svar på det nu. Men vi har ingen kommunarrest, och detta är en svår fråga. Det är därför vi behöver se vidare på den, exakt som den förra regeringen gjorde.

Frågestunden var härmed avslutad.