Utfodring av vilt

Anf. 81 Isak From (S)

Fru talman! Vi ska debattera propositionen 2020/21:183 Utfodring av vilt och motioner med anledning av den samt motioner från allmänna motionstiden i höstas.

När det gäller betänkanden om jakt- och viltvård, utfodring och så vidare känns det som att vi har gjort det här förut, fru talman. I propositionen 2015/16:199 Vildsvin och viltskador behandlades Jaktlagsutredningens delbetänkande SOU 2014:54 om utfodring, kameraövervakning av vilt och effektivare överklagningsförfarande vid jakt på rovdjur.

Utfodring av vilt

När detta betänkande behandlades här hösten 2016 stod jag här liksom nu. Och vi vet alla att de borgerliga partierna och SD ställde sig bakom de stora jordägarnas rätt att okontrollerat fortsätta att göda upp stora vildsvinsstammar till men för sommarstugeägares och villaägares trädgårdar och till men för trafikskador och jordbrukare. I stället borde man ha sett till brukarnas rätt och att de skulle slippa få sin gröda, sin skog och sina trädgårdar förstörda.

Vi ville komma överens, och om fler hade varit villiga till det hade frågan nog varit löst. Men vi lyssnade kanske för mycket på LRF:s starka krav att sätta detta i verket så snart som möjligt. Kanske tog vi för lite hänsyn till riksdagsmajoriteten än vad som faktiskt var möjligt.

Nu lägger regeringen fram en omarbetad version som ger länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationer rätt att begränsa utfodringen inom ett område där utfodringsmöjligheterna missbrukas. Detta gör vi direkt som ett svar på det tillkännagivande som har kommit. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2021, under förutsättning att regeringen hinner besluta om nödvändiga förordningsförändringar med tanke på det förändrade läge som vi fick här i kammaren i förmiddags. Det bör man också ha i åtanke.

Vi tycker att den nya propositionen är bra. Men Moderaterna svänger igen och yrkar oförklarligt avslag på hela propositionen. Kan det vara så att Moderaterna än en gång ställer sig på de stora godsägarnas sida när det handlar om rätten att utfodra stora mängder vildsvin för att de sedan ska kunna sälja exklusiva och dyra jakter?

Fru talman! I Moderaternas värld verkar det som att skador får mindre betydelse än de stora godsägarnas rättigheter.

Vi kan se att utfodringsdelen är en sten som läggs på en annan sten för att nå en hållbar vildsvinsförvaltning. Kameraövervakning, åtling, mörkersikten och det stöd som från den 1 juli utgår för cesium- och trikinprovtagning är alla helheter som har tillkommit under Stefan Löfven som statsminister.

Fru talman! Vi gör ett gemensamt tillkännagivande. Vi tycker att det är rimligt att dessa förändringar utvärderas. Man får ta med sig dessa erfarenheter och eventuella inskränkningar och hur länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationer hanterar konsekvenser och förändringar med anledning av propositionen och det beslut som kammaren ska fatta. Det tycker vi är bra.

När det gäller det så kallade allmänna uppdraget finns det motioner. Det har varit en lång politisk och stundom slitsam process, inte minst för mig. Vi socialdemokrater står fortsatt upp för och vill värna och utveckla de ideella krafter som finns inom svensk viltvård. Vi vill skapa långsiktighet, och vi vill säkerställa Svenska Jägareförbundets särställning. Vi vill kringgå de krav som kommer via EU-medlemskapet. Vi vill säkerställa att det upphandlingsregelverk som vi har beslutat om här i Sveriges riksdag också ska gälla fullt ut. Vi måste se till helheten och blicka framåt.

Det har till viss del spridits en osanning om att vi har avskaffat det allmänna uppdraget. Det är inte sant, fru talman. Men vi måste säkerställa att vi i fortsättningen kan utveckla formerna. Vi vill säkerställa att Svenska Jägareförbundet får de långsiktiga spelregler som krävs. Vi vill se till att det också finns en långsiktig finansiering för Svenska Jägareförbundet. Det möjliggör vi nu. Det finns också ett tillkännagivande från majoriteten i utskottet om detta. Det är egentligen det som vi redan har tagit beslut om.

Pengar ur Viltvårdsfonden som används måste också klara upphandlingslag och rättslig prövning. Det ska krävas en långsiktighet, och Svenska Jägareförbundet ska få bättre och mer långtgående förutsättningar.

Regeringen ska dela ut ett flerårigt organisationsbidrag direkt till Svenska Jägareförbundet, vilket organisationen länge har efterfrågat. Det ger trygghet och förutsägbarhet för organisationens verksamhet och långsiktiga målsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

De största delarna av det allmänna uppdraget rör tillhandahållande av kunskap om praktisk jakt och viltförvaltning. Detta uppdrag kommer att kunna finnas kvar och utvecklas genom det fleråriga organisationsbidraget.

Fru talman! Majoriteten säger att beslut om finansiering av jakt- och viltvårdsuppdraget bör fattas för tre år i taget för att Svenska Jägareförbundet ska få bättre förutsättningar. Detta, fru talman, gör att tillkännagivandet om ett treårigt bidrag redan kommer att vara tillgodosett, och det kommer för vilken regering som helst att vara ganska lätt att skriva om.

Fru talman! Pengar ur Viltvårdsfonden ska gå till att främja viltvård i enlighet med jaktlagen. Ansökningar ska prövas utifrån kriterier i den nya förordningen. Vi förstår att det är viktigt. Vi menar att det ska utformas på ett sätt som skapar trygghet och att medlen fördelas i enlighet med intentionerna i jaktlagen.

Beslut om organisationsbidrag togs också nyligen av Naturvårdsverket, och bara två organisationer uppfyllde de nya kraftigt skärpta kraven som vi har genomfört.

Jägarnas Riksförbund får 8,4 miljoner kronor, och Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar får ett organisationsbidrag på 300 000 kronor.

Tio av ansökningarna har avslagits, då kraven på organisationerna inte bedömts vara uppfyllda. Fyra av ansökningarna har avslagits eftersom organisationernas verksamhet inte bedömts syfta till att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med jaktlagen. Tre av ansökningarna har avslagits eftersom organisationerna inte har bedömts vara riksomfattande. En av ansökningarna har avslagits eftersom organisationen inte funnits i tre år vid tiden för ansökan. Två av ansökningarna har avslagits eftersom organisationerna inte befanns vara demokratiska och öppna för alla människor.

Av de ansökningar som har lämnats in har Naturvårdsverket bedömt att bara två hade tillräcklig bredd, tydlighet och genomförbarhet och därmed uppfyllde förutsättningarna för bidraget och också följde jaktlagens syften och intentioner.

Naturvårdsverket gjorde mycket riktigt bedömningen att övriga ansökningar inte var tillräckligt överensstämmande med hur aktiviteter ska genomföras - att man ska vara rikstäckande och ha den organisation som krävs.

Fru talman! Utskottsmajoriteten säger att det bör göras en översyn av vilka organisationer som ska finansieras av Viltvårdsfonden. Ska man då ha in några andra organisationer, som inte är förenliga med jaktlagen, eller har man tänkt på något annat sätt? Det kan ju vara rätt intressant att veta. Man har nu kraftigt skärpt kriterierna så att organisationsmedel ska gå till att främja jaktlagens syften - och då ska utskottsmajoriteten göra en översyn? Det känns konstigt.

Fru talman! Konfliktnivån i Sápmi eskalerar. Girjas samebys stämning av staten gällande rätten till jakt och fiske på samebyns område och efterföljande rättsprocess och dom i HD har fått flera dubbelbottnade effekter. Vänner och släktingar som tidigare har kunnat träffas, samtala och dricka kaffe tillsammans är nu i luven på varandra på ett sätt som ingen tjänar på. Jag tycker inte att man ska eskalera den debatten här i kammaren. Detta kom sig av att Högsta domstolen tilldömde samebyn ensamrätt, vilket har skapat en olustig stämning. Domen utgör också prejudikat för andra liknande frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Fru talman! Renskötsellagen är gammal. Den är omodern, ojämställd och patriarkal. Det är väl ändå dags att vi får till en parlamentarisk utredning som på djupet får se över förutsättningarna.

Rätten och möjligheten att jaga älg väster om odlingsgränsen i Västerbotten är också en lång historia som varit föremål för domstolsprövning. Den har också varit föremål för inte mindre än fem tillkännagivanden från kammaren till olika regeringar. Detta är något som olika regeringar hittills har varit oförmögna att hantera. Nu får vi möjlighet att utreda även den frågan och ge ortsbojägarna samma och likvärdiga förutsättningar som samebyarna så att de kan bedriva älgjakten lugnt, sakligt och säkert - utan risk för samtidig jakt på samma områden.

Fru talman! På många platser väster om odlingsgränsen fungerar det här alldeles utmärkt redan i dag. Där finns det ett väldigt bra handslag mellan samebyar och ortsbefolkning, och man har inga bekymmer med att jaga tillsammans och göra upp riktlinjerna för jakt. I andra delar har detta varit ett större problem. Därför tycker jag att det tillkännagivande som föreslås är ganska onödigt och skulle riskera att riva upp damm och stoft snarare än klara ut det egentliga syftet, nämligen att skapa lugn och ordning när det gäller jakten och fisket inom samebyarnas områden.

Slutligen: En ny jakttidsförordning är på plats. Många blev rätt förvånade över de övervägande positiva kommentarerna. Jägareförbundet säger att det är 45 beslut i rätt riktning. Som förväntat kom det kritik mot ett antal av besluten. Flera markägarintressen har krävt olika former av ökad allmän jakt på klövvilt.

Det är många som tror att det skulle bli bättre bara vi nationaliserade förvaltningen av klövviltet vid någon ny myndighet eller med en ny generaldirektör. Det kommer inte att fungera med en centralisering, fru talman. Klövviltet förvaltas bäst på plats i skogen med ett handslag mellan jägare och markägare. Där ser och värnar vi grunderna i det älgförvaltningssystem vi har med älgförvaltningsområden, älgförvaltningsgrupper och licensområden där viltförvaltningsdelegationerna är viktiga regionala balansfaktorer.

Den 1 september kommer nu också att bli den nya nationaldagen för alla älgjägare, för nu kommer älgjakten i norra Sverige att starta den 1 september i stället för den första måndagen i september.

Vårbocksjakten är kritiserad och har ifrågasatts. Vi tror att dessa jägare är så pass ansvarskännande som krävs, och skulle det inte vara så har Socialdemokraterna i andra fall visat att en lyhörd regering kan ändra det som blir fel. I norra Sverige har vi med god anda och goda argument ändrat två av besluten: För ejdern innebär det att jakten pausas i väntan på en förvaltningsplan, och när det gäller den kulturellt viktiga ripjakten får vi nu en ny, välavvägd lösning där vi säkerställer den 15 mars som slutdatum.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag drog över min anmälda talartid, men detta är viktiga frågor. Jag önskar er en trevlig midsommar och sommar!

Jag yrkar bifall till reservation 17.

Anf. 82 John Widegren (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Fru talman! MJU22 är det som gäller i dag, och företrädaren för Socialdemokraterna började sitt anförande med att säga att det känns som att vi har gjort detta förut. Ja, till viss del har vi gjort det här förut: Redan 2016 lades det fram ett förslag på riksdagens bord som var alldeles för dåligt för att röstas igenom i kammaren.

I år har det lagts fram ett nytt förslag vad gäller utfodring av vilt - och det är minst lika dåligt. Därför förvånar det mig oerhört mycket att en majoritet ändå väljer att släppa igenom förslaget.

På frågan om Moderaterna går storgodsägarnas ärenden i frågan skulle jag vilja ställa en motfråga: Vad tänker sig Socialdemokraterna och övriga att det här faktiskt ska göra för skillnad? Vad ska det här förslaget göra för skillnad? Vad finns det för bevis för att detta kommer att göra skillnad? Vad finns det för utredningar, och vad finns det för forskning? Det finns ju ingenting.

Det enda detta kommer att leda till är ökad osämja mellan jägare och markägare. Det är ett dåligt förslag, fru talman. Därför tycker jag att det känns väldigt tråkigt att rösta igenom det.

Att komma och säga att Moderaterna går storgodsägarnas ärenden i det här är väldigt konstigt när det är jag som går upp i talarstolen. Jag är såväl jägare som markägare och bonde i vildsvinstäta områden. Jag känner att jag faktiskt har ganska bra koll på det här med vildsvin och vildsvinsproblematik.

I förrgår kväll var jag ute och kontrollerade mina vetefält och konstaterade att sommarens nattjakt behöver dra igång, för nu är de ute i vetefälten. Nu gäller det alltså att börja skjuta igen. Det är så vi hanterar stora klövviltsstammar; vi måste skjuta dem. Det ska sägas att detta gäller områden som det faktiskt inte pågår någon som helst utfodring i.

Vildsvinsstammen har under de senaste åtta till tio åren rusat något alldeles oerhört i antal - ända fram till för ungefär två år sedan, när markägare och jägare i hela vårt älgskötselområde enades om att vi behövde minska vildsvinsstammen. Då gick vi tillsammans ut och hanterade problemet, och nu har vi färre vildsvin i området.

Det går alltså att hantera detta, men inte genom tandlösa propositioner som läggs på riksdagens bord och som inte kommer att leda till någonting förutom överklaganden från markägare. Jag tror dessutom att de kommer att vinna de överklagandena, fru talman. Det är nämligen inte ett rättssäkert förslag som ligger på bordet, och det är inte ett förslag som kommer att klara en proportionalitetsgranskning - absolut inte.

Det är därför Moderaterna säger nej till förslaget, inte för att vi inte vet att det finns en problematik med viltstammarna. Det gör det. I vissa områden finns det otroligt stora problem med för stora viltstammar och skador på jord- och skogsbruk, men det finns ett antal andra förslag som vi skulle kunna prata om i stället. De förslagen lyser dock med sin frånvaro i propositionen.

Jag håller med om att det på senare tid har tagits fram ett antal bra förslag, till exempel vad gäller nattsikten och rörliga belysningar. Men en annan fråga som det fortfarande inte finns något förslag om är den småskaliga försäljningen. Man undrar ju hur många år det ska ta innan det faktiskt blir färdigt. Det är ju ett förslag vi skulle ha kunnat ha på bordet i Sverige för fem år sedan. Men det vill man inte, utan det drar man i långbänk från regeringens sida. Det är väldigt beklagligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det är dessutom så att den typ av överutfodring, eller okynnesutfodring, som finns i vissa områden i Sverige hade gått att hantera med befintlig lagstiftning både på miljösidan, med hygienförordningen, och när det gäller foderlagstiftning. Men då måste vi ju ge våra myndigheter i uppdrag att faktiskt jobba med befintlig lagstiftning. De säger själva att de inte har något sådant uppdrag, och då är det klart att man inte löser problematiken.

Det är därför vi säger nej till det här förslaget. Jag tycker för övrigt att det är bra att man kommer att följa upp det, för jag är väldigt osäker på dess effekter.

Från Socialdemokraterna står man här framme och talar sig varm för det allmänna uppdraget och säger att man är jägarnas vän, men det senaste året har ju visat att det är precis tvärtom. Socialdemokraterna gör ju inte annat än försvårar för den svenska jägarkåren. Man tar bort det allmänna uppdraget, som har fungerat i över 80 år på ett högst tillfredsställande sätt, och hänvisar till EU. Alla vi som sitter här inne för att debattera dagens ämne vet att detta inte är sant - EU hade inte med det här att göra. Det fanns ett ärende, men det lades ned innan regeringen lade detta förslag på bordet. Det är alltså inte sant.

Ripjakten är en annan sak som Socialdemokraterna nu vill säga att man gjorde bra i och med att man kröp till korset. Men detta var ytterligare ett förslag där man ville försvåra för jägarna genom Naturvårdsverket - samma naturvårdsverk som man nu ger mer makt och uppdrag till genom att man har förändrat det allmänna uppdraget. Vi vet att hela den svenska jägarkåren tycker att Naturvårdsverket är en ganska besynnerlig myndighet som inte gör det den ska. Den vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen nu ge ännu mer makt.

Vi har gamla tillkännagivanden om en viltmyndighet, som vi tror bättre hade hanterat den här typen av frågor. Men vi fick ganska klart för oss av landsbygdsministern, i samband med att man lanserade förslaget om förändring av det allmänna uppdraget, att denna fråga från och med nu inte längre är aktuell; den hanteras genom att dessa ärenden lyfts in i Naturvårdsverket. Det var så man hanterade det tillkännagivandet - väldigt märkligt.

Nej, Socialdemokraterna, det lyser igenom när ni står i talarstolen och vill tala er varma för jägarna och den svenska jägarkåren. Det är tyvärr väldigt olyckligt att det inte har varit så på senare tid.

Vad gäller jakten och rennäringen och den utredning som ska tillsättas är det jättebra med en parlamentarisk utredning. Det är såklart väldigt bra efter Girjasdomen. Jag tycker dock att ett politiskt ställningstagande hade varit bättre än en HD-dom i det här fallet, för det finns så otroligt många olika intressen som behöver avvägas i detta. Domstolen säger själv att man inte har tittat på de övriga intressena, för det var inte domstolens uppdrag. Då är det bra med en utredning, som nu tillsätts.

Den utredningens direktiv var dock alldeles för smalt. Det var därför fyra partier enades i miljö- och jordbruksutskottet om att detta uppdrag behöver breddas. Man behöver titta mer på övriga medborgare runt omkring dessa områden och på övriga svenska medborgares rätt att jaga och fiska i dessa områden.

Jag tycker att det är jättebra att man ser över dubbelregistreringen av älg - inget tal om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det var också bra att vi fick till ett bredare direktiv till den här utredningen. Nu hoppas vi att regeringen tar till sig detta tillkännagivande.

Fru talman! En jaktdebatt i denna kammare utan att tala om vargen kan jag inte ha. Därför kommer några ord om vargen på slutet.

Vi ser att bekymren med varg fortsätter att växa ute i landet. Vissa län i Mellansverige börjar få extremt stora vargstammar. Man känner sig inte sedd. Det är ett oerhört stort problem.

Från Moderaternas sida håller vi fast vid vår linje. Vi tror att 170 vargar i Sverige och kanske 30, 40 eller 50 i Norge under en samlad skandinavisk förvaltning är vägen framåt. Vi tror att detta är en väg framåt som också människor som lever med vargen i sin vardag skulle kunna acceptera.

Vi vidhåller vad vi tidigare sagt när det gäller vargen och 170 vargar i Sverige. Jag yrkar bifall till reservation 1.

I och med detta, fru talman, vill jag avrunda inom mina åtta minuter och önska en skön sommar.

Anf. 83 Isak From (S)

Fru talman! Tack, John Widegren, för anförandet!

Man kan säga att den småskaliga försäljningen av vildsvin kan få en start den 1 juli - då kan stöden till cesium- och trikinprovtagningen börja betalas ut.

I övrigt jobbar Livsmedelsverket för fullt med att få fram den förordningsförändring som krävs för att man ska få sälja vildsvinskött. Detta är ytterst välkommet. Det har jobbats med länge, men det har också fördröjts här i kammaren.

När John Widegren yrkade avslag på propositionen yrkade han egentligen också avslag på helheten. Eftersom framskrivningen av den förra propositionen kom från den jaktlagsutredning som alliansregeringen själv tillsatte är frågan: Var den fel?

Är de påtryckningar som LRF gjort om att få ett skarpare vapen i begränsningen av utfodring också fel? Det kan man fundera på.

Är det fel att ge länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationer rätt att göra en inskränkning på detta område i de fall där rätten att utfodra har överutnyttjats? Även denna regionalisering kom ju faktiskt fram under alliansregeringen. Är det också fel? Är detta någonting som Moderaterna nu, i en annan politisk kontext, tänker sig att förändra?

Anf. 84 John Widegren (M)

Fru talman! Tack, Isak From, för frågorna!

Jag ser inte alls trikin- och cesiumprover som en del i en småskalig försäljning, utan det är bara någonting som skulle kunna leda till ökad avskjutning bredvid den småskaliga försäljningen. Detta är ju någonting som jägarna höll på med redan innan, så jag ser det inte alls som en del i den småskaliga försäljningen.

Där har regeringen dragit benen efter sig. Det har tagit för lång tid. Det fanns ingen anledning till det, för det fanns bra förslag. Det finns också länder i Europa som har bra förslag som vi kunde ha tagit för länge sedan.

Är det fel att gå till exempel LRF:s ärenden i denna fråga? Nej. Jag förstår att vi har en stor problematik - jag ser det. Men det hade varit oerhört intressant att höra hur Socialdemokraterna menar att detta förslag faktiskt löser problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det finns myndigheter och organisationer som säger att vi kunde ha hanterat det som vi gör nu genom att i regleringsbrev ge myndigheterna ett utökat uppdrag inom befintlig lagstiftning. Vi kanske kunde ha utrett det färdigt innan vi hoppade rakt in i någonting nytt som det inte finns några belägg för. Det finns ingen forskning. Det finns inga försök. Det finns ingenting.

Detta är ett förslag som Socialdemokraternas egen statssekreterare säger så här om: Vi behövde bara få någonting på bordet, så att vi fick undan det. Det känns verkligen tryggt! Nej, det blir hemläxa på det här.

Jag förstod nog inte riktigt frågan om regionaliseringen, så den får Socialdemokraterna gärna återkomma med.

Anf. 85 Isak From (S)

Fru talman! Är det fel att vi ska fatta besluten så nära marken som möjligt? Är det fel att det i grunden är markägarna och jägarna som gör upp och att vi har viltförvaltningsdelegationer och länsstyrelser som gör avvägningarna? Är det fel att vi möjliggör för viltförvaltningsdelegationerna att förbjuda utfodring på en mark om det missbrukas?

Det här är ju precis det som denna kammare har efterfrågat. Förra gången vi lade fram en utfodringsproposition sa kammaren att den var för långtgående. Den gick LRF:s ärenden; den var egentligen framskriven utifrån deras krav. Är det fel att vi nu hörsammar vad kammaren begärde?

Det finns ju en majoritet av andra partier som har bifallit detta, så det kommer att gå igenom. Men det som kändes konstigt var att Moderaterna bara yrkade avslag på propositionen.

Jag tror att något som vi allihop behöver ha med oss är att en centralisering, en ny generaldirektör, inte kommer att lösa betesskadorna på tall i Västerbotten och uppbökade åkrar och trädgårdar i Småland eller Skåne, utan det måste skötas så nära marken som möjligt. Därför oroar det mig kraftigt att Moderaterna så hårt driver en centralisering av viltförvaltningspolitiken.

Anf. 86 John Widegren (M)

Fru talman! Nu förstod jag lite bättre vad som menades.

Det är väl egentligen precis tvärtom, får man väl säga. Centralisering är ju det som har skett i och med det allmänna uppdraget nu, där man blandar in Naturvårdsverket ännu mer i att hantera de här frågorna än tidigare. På vilket sätt skulle Naturvårdsverket hantera det här bättre än en myndighet som är specialiserad på viltutfodring, en viltmyndighet?

När vi regionaliserade viltförvaltningsdelegationerna var det ju en jättebra tanke, men de har ju för jösse namn inte några mandat att bestämma eller göra någonting. Och när regeringen tyckte att fördelningen av delegationerna var konstig, därför att det var så många politiker som var jaktintresserade som satt i dem, då stoppade man in ett par intressen till på naturvårdssidan så att det vägdes upp. Det är väl inte så konstigt att människor som är jaktintresserade också vill sitta i en viltförvaltningsdelegation. Och vad innebär det? Jo, det innebär väl i så fall en centralisering när vi tar makt från viltförvaltningsdelegationerna där vi i stället borde ge dem ökade befogenheter och möjligheter att hantera lokala och regionala frågor.

Men frågan kvarstår fortfarande: Vad ska det nya förslaget lösa? Det kommer inte att lösa någonting. Det är bara ett tomt förslag som inte kommer att lösa någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Hade vi gett våra myndigheter ett uppdrag att faktiskt efterleva den lagstiftning som redan finns hade de kunnat göra minst lika mycket nytta som det nya förslaget eventuellt kommer att leda till. Men, men, Moderaterna har sagt sin mening, och det var inte bara ett avslag. Vi föreslog just förbättrade regleringsbrev, så att myndigheterna kan arbeta efter den lagstiftning som finns, och ökade incitament för att öka avskjutning på klövvilt. Det var våra förslag.

Runar Filper (SD)

Anf. 87 Runar Filper (SD)

Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till vår reservation 5 under punkt 5 om begränsning av regleringar till att gälla enbart klövvilt. Jag står såklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till just denna.

Sverigedemokraterna noterar att regeringen i sin proposition Utfodring av vilt eftersträvar att gå riksdagen till mötes med anledning av det tillkännagivande som riksdagen beslutade om 2016. Sverigedemokraterna kan ställa sig bakom mycket av det som föreslås i propositionen. Samtidigt finns det konkreta förslag i propositionen som behöver justeras och vissa förbättringar och tillägg som behöver göras.

Överlag råder det delade meningar om huruvida begränsningar av utfodringar skulle leda till mycket färre viltolyckor och mindre skador på åkrar och skogar eller ej. Varje form av reglering innebär en inskränkning i den fria äganderätten och bör därför användas endast som en sista utväg.

Eftersom såväl viltolyckor som skador på jordbruk och skog ökar står det dock klart att det behövs några typer av åtgärder kopplade till utfodringar av vilt. Vi menar att frågan om utfodring av vilt i första hand ska regleras frivilligt mellan markägare, eventuella arrendatorer och jägare. Länsstyrelserna bör ges i uppdrag att medverka till att dessa parter lyckas uppnå enighet i frågan om utfodring. Endast i de fall där enighet inte kan uppnås och endast där skada som bedöms vara kopplad till utfodring av vilt har kunnat påvisas objektivt ska länsstyrelserna kunna reglera utfodringen.

Frivilliga överenskommelser och samråd är viktiga för att hantera eventuella intressekonflikter till följd av att utfodringsplatser kan locka till sig vilt från ett större omland och på så sätt påverka andra markägares jaktbara vilt. För rättssäkerhetens och förutsägbarhetens skull är det också angeläget att redan på förhand ha slagit fast vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en allvarlig och påvisad skada ska kunna anses föreligga.

För att minska eventuella intressekonflikter eller samhälleliga skador bör platserna för viltutfodring som utgångspunkt endast få vara lokaliserade på ett visst minimiavstånd från allmän asfalterad väg eller grannes mark där det växer odlade grödor, detta såvida inte annat överenskommits mellan markägare och eventuella arrendatorer och jägare.

En önskan om att kunna begränsa utfodringar av vilt geografiskt och tidsmässigt föranleds framför allt av de skador som uppstår till följd av klövdjurs betande och bökande, inte minst vildsvinen.

Vi ser ingen anledning till att utvidga regleringen till andra arter utöver de som satts upp vid smittspridning eller vid akut fodermatbrist i naturen under kalla vintrar eller motsvarande. Inkludering av andra arter skulle innebära en begränsning som inte står i proportion till den skademinskning som åsyftas med bestämmelserna och medför risker för onödig byråkrati. Att begränsa regleringen till klövvilt är också i överensstämmelse med det tillkännagivande som riksdagen fattade beslut om 2016 och på vilket regeringens förslag till stora delar bygger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Vissa markägare, arrendatorer och jägare utfodrar vilt med sockerbetor eller rotfrukter i en sådan omfattning att det starkt påverkar såväl djurens beteende och näringsintag som intilliggande marker och trafiksäkerhet. Vi anser därför att det finns skäl för kommuner eller statliga myndigheter att kunna begränsa det volymmässiga omfånget av sådan utfodring för att komma åt de värsta sidoeffekterna av just den utfodringen. Sådana förbud eller begränsningar ska ske först om markägare, arrendatorer och jägare inte kunnat komma överens, trots länsstyrelsernas aktiva medverkan och förutsatt att objektivt skadlig påverkan kan påvisas i det enskilda fallet.

Fru talman! Jägarförbunden har en ovärderlig kompetens, hög trovärdighet och starka band med jägarkåren, vilket gör att jakt- och viltvårdsuppdragets betydelse för jakt- och viltvården i Sverige inte kan överskattas. Vi ser det därför som olyckligt att Naturvårdsverket kan ta undan en del av medlen i fonden för att kunna dela ut till andra organisationer.

Sverigedemokraterna anser att jägarnas jaktkortsavgift ska fortsätta att oavkortat gå in i Viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet. För att skapa en bättre långsiktighet för viltförvaltningarna vill vi att beslutade medel från Viltvårdsfonden ska gälla i tre år.

Med regeringens beslut om jakt- och viltvårdsuppdraget ökar risken för att jaktfientliga organisationer får del av bidrag ur Viltvårdsfonden, som finansieras genom jägarnas jaktkort. Blir detta resultatet är det förödande för jakten och viltvården i Sverige. Regeringens nya beslut gör att Svenska Jägareförbundet garanteras pengar ur Viltvårdsfonden genom ett organisationsbidrag, som sagt, men det är en minskning med cirka 8 miljoner kronor per år för arbetet med jakt- och viltvårdsuppdraget. Nu ska i stället delar av uppdraget upphandlas, något som Miljöpartiet har föreslagit under ett flertal år, vad gäller trafikeftersök, viltövervakning och klövviltsförvaltning.

Jägarförbunden bör ligga bra till för att få dessa uppdrag och kommer naturligtvis att vara med och försöka vinna upphandlingar. Man har en helt avgörande roll i hur viltvården på bästa sätt förvaltas regionalt och lokalt i hela landet. Men Sverigedemokraterna ser inte positivt på det nya beslutet, som sagt, utan anser att jägarnas jaktkortsavgift även fortsättningsvis oavkortat borde gå in i Viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet.

Vi har i färskt minne att tvivelaktiga organisationer tillerkänts rätten att överklaga myndighetsbeslut, trots sådana brister som saknade verksamhetsberättelser och medlemsförteckningar och saknad bokföring. Det har i praktiken räckt att påstå sig ha över 100 medlemmar eller vara en Facebookgrupp. Skulle det nya beslutet öppna upp för att organisationer med jaktmotstånd på sin agenda kan söka och få organisations- och verksamhetsbidrag vore det som sagt förödande för en trovärdig jakt- och viltvård i Sverige.

Fru talman! Det föreligger starka skäl att överföra ansvaret för jakt och viltförvaltning från Naturvårdsverket till en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor. En ny viltmyndighet skulle tillföra en landsbygdsförankring med potential att skapa underlag för en bättre dialog med regionala myndigheter, jägarorganisationer, mark- och djurägare och landsbygdsbor i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det faktum att sprickan håller på att vidgas mellan stad och landsbygd gör att Sverigedemokraterna vill verka för en myndighetsutövning som håller ihop Sverige på ett bättre sätt. En ny jaktmyndighet ser vi som en del i denna strategi.

År 2015 utfärdade riksdagen som sagt ett tillkännagivande till regeringen om att en viltmyndighet borde inrättas, men den har vi inte sett så mycket av än. Den ligger väl i utredningshögen som vanligt.

Fru talman! Konsekvenserna av Girjasdomen bör utredas med ett brett perspektiv, som förutom samebyars legitima intressen och relationen mellan sameby och stat även behandlar andra minoritetsgruppers behov och rättigheter i området, inklusive andra sedan mycket länge i Norrland boende folkgrupper med såväl finska som svenska dialekter, samer som inte är medlemmar i någon sameby, dagens ortsbefolkning och även alla i Sverige bosatta människor. En utredning måste därför skyndsamt komma till stånd. För att säkerställa att utredningen får ett brett anslag och skapar en lösning som kan fungera över tid och som alla blir nöjda med bör medverkan från alla som ägnar sig åt jakt och fiske i fjällvärlden säkras, liksom medverkan från riksdagspartierna.

Domstolens avgörande i Girjasmålet har skapat en stor osäkerhet hos boende och andra som i generationer har jagat och fiskat i det område som samebyn nu fått ensamrätt till. Sverigedemokraterna vill se en inkluderande dialog där hänsyn tas till både samers rätt och lokalbefolkningens och övriga boende i Sveriges rätt till småviltsjakt och fiske.

Möjligheten för övriga jägare i Sverige som önskar åka till fjällen för att bland annat jaga ripa borde också vara en del av utredningens arbete. Nu fick vi ju också höra att det här med ripjakten har återställts. Det första beskedet regeringen kom med, där man gick emot Naturvårdsverket, har man nu tagit tillbaka, och det är nu möjligt att jaga ripa till den 15 mars. Det är bra.

Lokalbefolkningen och övriga boende i Sverige som också jagat och fiskat på dessa marker i generationer nämns inte ens i direktiven, inte heller de organisationer som samlar jägare. Det är bra att direktiven nu har kompletterats med att förslag ska tas fram som tar hänsyn till samers rättigheter men som också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition i området, som tar hänsyn till intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid, och att detta sker i en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt.

Anf. 88 Isak From (S)

Fru talman! Tack, Runar Filper, för anförandet!

I Sverige lever vi i ett rättssamhälle där enskilda och organisationer har rätt att överklaga myndighetsbeslut.

Det är ett väldigt hallå från flera olika som ska bilda, centralisera och skapa nya myndigheter och tillsätta nya generaldirektörer som ska sköta jakten och viltvården. Ska då den här nya myndigheten följa samma lag som dagens myndigheter ska följa? Det är den ena frågan. Ska man följa art- och habitatdirektivet? Ska man följa svensk lagstiftning? Eller ska den här myndigheten helt plötsligt arbeta på något helt annorlunda sätt än alla andra myndigheter i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Jag vill också fråga om Runar har läst utredningsdirektiven när det gäller renskötselutredningen. De är rätt långa. Hade det räckt om vi hade lagt in några ord till? Vad är det som saknas? Vilka organisationer och kompetenser saknas bland dem som finns uppräknade som sakkunniga? Är det ytterligare något markägarperspektiv, kommunperspektiv eller något enskilt? Det är ju inte mindre än 28 sakkunniga, tror jag, från olika intressen, inte minst jägarförbunden, som ska tillföras utredningen så att den breda parlamentariska utredningen ska få ett så brett stöd som möjligt.

Har man läst utredningsdirektiven tror jag att man kan säga att det mesta ryms där. Sedan är det ju också en parlamentarisk utredning som får möjlighet att forma sitt förslag.

Runar Filper (SD)

Anf. 89 Runar Filper (SD)

Fru talman! Tack för frågorna, Isak From!

Den nya viltvårdsmyndigheten ska såklart följa svensk lagstiftning och art- och habitatdirektivet på samma vis som lagen föreskriver. Men den kommer också att få en mycket större landsbygdsförankring och en mer specialiserad enhet än vad som är fallet när detta nu ligger på Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har väldigt mycket på sin agenda, väldigt många områden där jakt och vilt bara är en del. Vi tror att en viltvårdsmyndighet skulle få en oerhört mycket bättre förankring med dialog mellan landsbygdsbor, organisationer och myndigheter. Det skulle bli mycket bättre, och vi tror också att det skulle skapa mindre missämja ute i bygderna där man många gånger känner sig ganska överkörd.

Ja, myndighetsbeslut får överklagas, precis som du säger. Vi är dock motståndare till att en Facebookgrupp eller en organisation som säger att den har 100 medlemmar fast den inte har det, kanske saknar verksamhetsberättelse och så vidare, ska få överklaga myndighetsbeslut. Det är helt fel, tycker vi. Det är också uppåt väggarna att man kan sitta långt borta i Sverige och överklaga någonting som händer i Värmland, till exempel, utan att vara berörd av just den händelsen eller det skeendet, med rovdjur och så.

När det gäller direktiven efter Girjasdomen nämns ju inte ens lokalbefolkningen där. Nu kommer ju bredare direktiv att röstas igenom, vilket är mycket bra, som kommer att mer ta hänsyn till andra folk och minoriteter i området. Detta är bara en skrivning mellan Girjas och staten, så en bredare dialog här tycker vi absolut är välkommen. Det har också röstats igenom av en majoritet här i kammaren.

Anf. 90 Isak From (S)

Fru talman! Vi har ju ändrat detta. Precis som Runar Filper sa i talarstolen har det funnits kritik mot att olika organisationer har fått bidrag ur Viltvårdsfonden som kanske inte borde ha fått det. Därför har regeringen förtydligat direktiven så att bidrag ur fonden ska främja jaktlagens syften och vara förenliga med dessa. Man ska ha en förankring i hela Sverige, man ska vara en demokratisk organisation och så vidare, precis som jag sa i mitt anförande.

Detta fick till följd att det bara var två organisationer som bedömdes uppfylla kraven. Nu har vi alltså kraftigt skärpt kraven så att det bara är Jägarnas Riksförbund och en internationell fågelhundklubb som får bidrag. Inga andra organisationer som hade sökt får bidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Är det då det som Runar Filper och Sverigedemokraterna vill utreda? Var det rätt att bara dessa två fick bidrag? Eller är det någonting annat som Runar Filper tänker att man borde utreda?

Runar Filper (SD)

Anf. 91 Runar Filper (SD)

Fru talman! Tack för frågorna, Isak!

Ja, bidrag ur fonden ska gå till demokratiska organisationer och sådant. Det är jättebra att det bara blev två stycken av alla dessa många gånger märkliga organisationer som hade sökt. Att Jägarnas Riksförbund har fått sina 8 miljoner är jättebra. Att en internationell fågelhundklubb har fått bidrag kan också tyckas bra.

Men det här är ju bara början. Det har bara gått några månader. Hur ser framtiden ut? Vad kommer att ske? Det är en bra början, och fortsätter det på det viset finns det ingenting att anmärka på. Men det vet vi inte om det gör, för det här är bara i sin linda. Det är väldigt svårt att veta i nuläget vad man sedan får för sig. Men det är bra intentioner, som Isak säger, och det har ju i alla fall börjat bra, för det kan ju inte vara meningen att jägarna ska tvingas finansiera organisationer som motarbetar deras intressen. Också Isak From borde hålla med om att det vore väldigt olyckligt om så blev fallet.

Nu minns jag inte frågorna i övrigt. Jag tackar för ordet.

Peter Helander (C)

Anf. 92 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag och Centerpartiet står förstås bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men för tids vinning önskar jag yrka bifall endast till reservation 8.

Detta betänkande innehåller fler saker än det som rubriken på betänkandet anger. Förutom utfodring av vilt finns frågor med om jakt- och viltvårdsuppdraget, en viltvårdsmyndighet, blyammunition och jakt och renskötsel med mera.

Jag ska nu förklara var Centerpartiet står i de här frågorna. Jag börjar med utfodring av vilt.

Regeringen lade 2016 fram en proposition som inte fick stöd i riksdagen. Den proposition som vi diskuterar nu har omarbetats utifrån det som då framfördes av riksdagens majoritet. Det som riksdagen framförde 2016 var att det generella förbudet mot utfodring var för långtgående och att det framför allt var felaktig och överdriven utfodring av klövvilt som borde regleras.

Förslaget som vi ska besluta om i dag är en kompromiss som innebär att länsstyrelsen i enskilda fall ska kunna besluta om förbud mot eller villkor för utfodring av vilt om det behövs för att förebygga eller minska risken för trafikolyckor med vilt eller om risken finns att viltet orsakar allvarliga skador på egendom. Förslaget är som sagt ett kompromissförslag där vi kan konstatera att LRF och Svenska Jägareförbundet står långt ifrån varandra i frågan om synen på utfodring.

Centerpartiet har haft följande synpunkter på det förslag som nu ligger framför oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det behöver göras en utvärdering av lagförslaget inom relativt kort tid. Där har utskottet gemensamt kommit fram till att det ska ske under nästa mandatperiod.

Vidare anser Centerpartiet att förslaget enbart ska omfatta klövvilt, men det fick vi inte stöd för i utskottet.

Centerpartiet anser också att Naturvårdsverket borde få i uppdrag att ta fram en vägledning om utfodring av klövvilt till länsstyrelserna som samtidigt tillåter att det tas lokal hänsyn, detta för att det inte ska bli alltför olika tolkningar av lagstiftningen.

Vi har också föreslagit att det borde tas fram generella regler om vad som är tillåtet att utfodra med och med vilka metoder det är tillåtet att utfodra. Men inget av dessa förslag har fått stöd i utskottet.

Fru talman! Nu skulle jag vilja komma in på jakt- och viltvårdsuppdraget som Svenska Jägareförbundet har skött på ett exemplariskt sätt för statens räkning sedan 1938. Tyvärr meddelade regeringen tidigare i år att uppdraget togs ifrån Svenska Jägareförbundet på grund av att man från regeringens sida gjorde tolkningen att uppdraget måste upphandlas.

Jag med flera menar att regeringen skulle ha tagit strid för den svenska modellen som fungerat bra under så många år. Eftersom uppdraget finansieras ur Viltvårdsfonden som i sin tur får sina intäkter från det statliga jaktkortet som alla jägare betalar för årligen blir det mycket märkligt att uppdraget måste upphandlas. Det är ett bidrag, och bidrag behöver inte upphandlas. Om regeringen hade haft viljan att försvara den svenska modellen skulle vi inte ha hamnat i den mycket märkliga situation som nu har uppstått.

Jag och Centerpartiet har lagt förslag om att finansieringen av viltvårdsuppdraget borde ske i fleråriga perioder i stället för årligen. Det skulle skapa bättre förutsättningar att kunna planera verksamheten. Detta förslag finner också stöd i utskottet. Förslaget är nu att beslut om finansiering av jakt- och viltvårdsuppdraget bör fattas för tre år i taget.

Fru talman! Viltvårdsfonden finansieras genom det statliga jaktkortet. Det statliga jaktkortet är obligatoriskt för alla som jagar i Sverige. Centerpartiet anser att Viltvårdsfondens medel ska fördelas till organisationer och myndigheter som arbetar för jakt, vilt och naturvård. En majoritet i utskottet anser därför att en översyn av vilka organisationer som ska finansieras med medel från Viltvårdsfonden bör göras. Det är kränkande mot jägare att deras inbetalade medel ska vara med och finansiera organisationer som motarbetar jakt.

Fru talman! Riksdagen har tidigare beslutat om ett tillkännagivande till regeringen om att ny myndighet för jakt- och viltförvaltning bör utredas. I detta betänkande lämnar Centerpartiet ett särskilt yttrande kring detta eftersom vi drivit denna fråga i många år. Eftersom detta är budgetpåverkande och vi förhandlar budget med regeringen innebär det att vi driver frågan i budgetsamarbetet och inte genom motionsinstrumentet.

Fru talman! Jag och Centerpartiet har i betänkandet framfört att bly i ammunition inte bör förbjudas så länge det inte finns fullgoda alternativ som kan garantera en säker jakt. Vi anser att ett sådant förbud mot bly får orimliga konsekvenser för jakten i Sverige. Sverige har mycket våtmarker och vattendrag, och lägger man till att det måste finnas ett säkerhetsavstånd innebär det att stora delar av landet skulle omfattas av ett förbud mot bly i ammunition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Nu har vi förlorat denna fråga i EU, så nu handlar det om hur direktivet ska implementeras i Sverige. Trots att miljöminister Per Bolund inte står bakom riksdagens majoritet i denna fråga är min förhoppning att han nu ser till att implementeringen anpassas efter svenska förhållanden så långt det går.

Fru talman! Regeringen ska tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda renskötsellagstiftningen. Det har Centerpartiet och flera andra partier motionerat om, så den delen är mycket bra.

I januari 2020 meddelade Högsta domstolen dom i det så kallade Girjasmålet mellan Girjas sameby och staten. Domen som i sitt avgörande lutar sig mot urminnes hävd tilldelade Girjas sameby ensamrätt till småviltsjakt och fiske med ensam förfoganderätt inom samebyns område.

Domstolens avgörande har skapat en stor osäkerhet hos lokalbefolkningen och andra som i generationer har jagat och fiskat i de områden som nu samebyn har fått ensamrätt till. Avgörandet i frågan om Girjas borde ha fattats på politisk nivå och inte av domstol eftersom frågan handlar om att väga olika intressen mot varandra och lagstiftningen har varit otydlig i detta avseende.

Utskottet anser att det behövs en inkluderande dialog där hänsyn tas till både samers rätt och till lokalbefolkningens och övriga boende i Sveriges möjlighet till småviltjakt och fiske. Kommittédirektiven bör också i större grad beakta bland annat näringsverksamhet som skogsbruk och turism. Direktiven till den parlamentariska kommittén är alltför svaga på de här punkterna.

Lokalbefolkningen och övriga boende i Sverige som också har jagat och fiskat på dessa marker i generationer nämns inte ens i direktiven, och det gör inte heller de organisationer som samlar jägare. Av direktiven framgår att kommittén bland annat ska bedöma inom vilka delar av statligt ägd mark som samebyar i förhållande till staten genom urminnes hävd har ensamrätt att upplåta småviltsjakt och fiske och att kommittén ska se över om även annan jakt ska överföras till samer.

Direktiven som de ser ut i dag ökar snarare än minskar de spänningar som finns. Utskottets majoritet vill därför att direktiven kompletteras med att förslag ska tas fram som tar hänsyn till samers rätt men också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov av att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid och att detta sker med en inkluderande dialog med berörda parter för att hitta en hållbar väg framåt.

Fru talman! Jag önskar alla en trevlig sommar!

Anf. 93 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att framhålla min glädje över att vi även i det här betänkandet har fått fram flera tillkännagivanden till den i många delar jaktfientliga regeringen, som vi i alla fall hade fram till i förmiddags.

Kristdemokraterna är ett parti som tydligt lyfter fram landsbygdens frågor, där jakten är en central del. Samtidigt handlar det i det här betänkandet om att hitta en balans när det gäller de gröna näringarna; vi hörde om stora betesskador. Risken är stor att delar av det, som vi har hört tidigare, landar fel då det inte finns evidens för att alla de här åtgärderna skulle hjälpa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Min kollega Magnus Oscarsson kommer att tala mer om just utfodring av vilt. Därför kommer jag att lämna det ganska raskt. Men i samband med detta vill jag ändå yrka bifall till reservation nummer 6 om utfodring vid smittorisk.

Som jag sa föreslås i betänkandet ett antal, fyra stycken, tillkännagivanden. Jag förväntar mig att regeringen ska leverera utifrån dem och att den inte bara lägger dem i en byrålåda, låser och kastar nyckeln i Riddarfjärden, vilket vi tyvärr har sett alldeles för ofta.

Apropå förmiddagens övningar ter det sig en aning märkligt i en demokrati att majoritetens beslut inte får genomslag utan att regeringen i stället försöker förhala eller till och med motarbeta beslut som fattats av Sveriges riksdag. Det har vi, som vi har hört tidigare, tydligt sett när det gäller inrättandet av en viltmyndighet. Riksdagen har riktat flera tillkännagivanden till regeringen i frågan utan att något hänt. Nu har man till slut begravt frågan i och med att man på helt fel grunder slaktat jakt- och viltvårdsuppdraget och i samband med det påstår att det nya uppdraget och en viltmyndighet inte går ihop. Det är ett anmärkningsvärt agerande, fru talman.

Vi har diskuterat jakt- och viltvårdsuppdraget i tidigare debatter. Undertecknad har även haft en interpellationsdebatt med landsbygdsministern om frågan. Och som vi hörde tidigare försöker regeringen gömma sig bakom en EU-pilot. Det är bara det att den EU-piloten var nedlagd långt innan regeringen fattade det beslutet. Man lade ned piloten eftersom EU ansåg att de inte hade någonting med det att göra. Det är nationell kompetens.

Ändå försöker man att gömma sig bakom det. Jag har noterat att flera riksdagsledamöter från Miljöpartiet tydligt har sträckt på sig när beslutet fattats, slagit sig för bröstet och varit nöjda och glada över att man äntligen fått genomslag i frågan. Men man skyller på EU.

Nu lägger man uppdraget på den myndighet som har absolut lägst förtroende i jägarkåren. Men vem är det som faktiskt ska utföra uppdragen? Inte har Naturvårdsverket egen personal som går ut mitt i natten på trafikeftersök. Nej, det är jägare som kommer att göra det ändå.

Kära regering, eller före detta regering eller vad vi nu ska säga efter dagens övningar! Gör om, och gör rätt!

Flera har tagit upp kortsiktigheten i besluten. Svenska Jägareförbundet har varit tydliga med att man vill få längre perioder så att man vet vad man har att rätta sig efter. Vi hörde Isak From påpeka att regeringen nu har genomfört det. Men i betänkandet kan vi läsa att man bör få längre tid. Det står att man bör få, inte att man ska få, vilket vi säger. De ska få besked för minst tre år i taget för att kunna planera verksamheten.

Fru talman! Jag är glad över att en majoritet ställer sig bakom en kristdemokratisk motion om att Viltvårdsfonden inte ska finansiera jaktfientliga organisationer. Orsaken till att vi har motionerat om det är att det har varit på precis det sättet. Tidigare har Naturskyddsföreningen alltså fått bidrag ur Viltvårdsfonden för ett projekt som rör vitryggig hackspett. Det är inte rimligt att jägare ska tvingas finansiera en verksamhet som motarbetar deras intresse eller forskning om en viltart som inte jagas. Självfallet vill vi tydliggöra vår syn i frågan. Viltvårdsfondens pengar ska gå tillbaka till jägarorganisationer. Tack för att ni har varit med och stöttat det!

I januari 2020 meddelade Högsta domstolen dom i Girjasmålet, vilket vi har hört här tidigare. I domen lutade man sig i sitt beslut mot urminnes hävd och tilldelade Girjas sameby ensamrätt till småviltsjakt och fiske med ensam förfoganderätt inom samebyns område. Samtidigt säger domen att det kan finnas andra parter som har lika stor eller större rätt än samebyn, men det har man inte prövat. Det har, precis som vi har hört flera säga, lett till stor osäkerhet och osämja, inte minst mellan renskötande samer och samer som inte är renskötare, och mellan lokalbefolkningen och renskötande samer och andra som har jagat och fiskat i de här områdena i generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det är jättebra att en parlamentarisk kommitté ska se över rennäringslagen, vilket vi har motionerat om. Beslutet i frågan borde ju ha tagits här i Sveriges riksdag, inte i grannbyggnaden, i Högsta domstolen. När olika intressen ska vägas mot varandra måste ändå lagstiftaren gå in.

Inte bara lokalbefolkningen däruppe utan många andra som brukar åka upp för att jaga, fiska och använda sig av möjligheterna där är lika osäkra. Direktiven bör dessutom ta större hänsyn till annan näringsverksamhet såsom skogsbruk och turism. Som direktiven ser ut i dag ökar de snarare än minskar de spänningar som finns. Därför vill vi att direktiven ska kompletteras med förslag som tar hänsyn till samers rätt men även beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov när det gäller att jaga och fiska på det sätt som skett under lång tid.

Regeringen borde vara medveten om att som direktiven nu ser ut blundar man för halva problemet. Det man nu gör i sina direktiv är inte en hållbar väg framåt. Jag är fullt medveten om att det är regeringen som äger direktiven, men vi måste ändå ta oss rätten att påpeka när det finns något som vi menar är fel.

Det sista tillkännagivandet är en del i propositionen om viltutfodring, som vi har hört om tidigare, och gäller något som borde vara en självklarhet: att det under nästa mandatperiod ska göras en utvärdering av lagändringarnas konsekvenser. Det pågår forskning på området. Den forskningsrapporten kommer att lämnas 2022. Då borde även det vägas in, när vi verkligen får forskning på området, eftersom evidens för att de åtgärder som nu föreslås verkligen hjälper saknas i dag.

Fru talman! Vi noterar allt oftare att EU försöker sätta käppar i hjulen för Sveriges landsbygd, för de gröna näringarna och för jakten. Vi ser flera av EU:s strategier som verkligen inte är lagom, utan de går - mot bättre vetande - alldeles för långt i sina ingrepp. Det ser nu ut som att vi har lyckats få bort de värsta avarterna när det gäller att jakt och fiske ska förbjudas i strikt skyddade områden. Det är en liten seger, men då kommer andra smockor i stället.

Frågan om blyförbud är en sådan. Det kommer att få stora konsekvenser för Sveriges jägare. När miljöminister Bolund var i utskottet noterade vi att han inte hade sakkunskap i ärendet men ändå tyckte att blyförbud var rätt väg att gå. Många jägares vapen kommer inte att kunna användas, med följden att man måste köpa nya om man vill fortsätta. Risken för rikoschetter kommer att öka radikalt med hagel och kulor gjorda av hårdare material än bly. Därmed utsätts såväl människor som hundar och vilt för ytterligare faror. Som i många andra fall har man inte tänkt tanken hela vägen ut. Ett blyförbud blir ren och skär symbolpolitik.

Dessutom är lagstiftningen, så som den nu är skriven, mycket rättsosäker. När en tillfällig vattenpöl är att anse som våtmark visar det att de som skrivit och står bakom förslagen knappast kan ha varit ute i skogen. De har möjligtvis andra avsikter eller vill bara sätta käppar i hjulen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Fru talman! Jakten är vårt största kulturarv. Den är en viktig del i livskvaliteten på landsbygden. Den ger närproducerat, klimatsmart kött. Nu när vi har röstat bort en till stora delar jaktfientlig regering hoppas jag att den nya regeringen kommer att ha en annan inriktning och att den inte kommer att driva en jaktfientlig politik utan se till landsbygdens och landsbygdsbornas bästa. Där är jakten en viktig del.

Anf. 94 Isak From (S)

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet!

Jag följde med intresse Kjell-Arne Ottossons interpellationsdebatt med landsbygdsminister Jennie Nilsson i fredags. Det kändes bra.

År 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014 deltog jag i interpellationsdebatter med alliansregeringens ministrar. Också de handlade om ripjakt. Alliansregeringens ingång var dock att ripjakt var en tjänst som skulle tillhandahållas till hela EU. Vem som helst skulle kunna komma till Sverige och jaga hur som helst. Framför allt skulle norrmän få komma och jaga. Det blev en cirkus.

Vi lovade att det här skulle ändras. Jag medger att förre lantbruksministern Sven-Erik Bucht kanske siktade lite väl högt när han tänkte att han skulle ändra förordningen på några veckor. Det tog något år, men den gick dock att ändra. Jag känner mig glad att tillhöra ett parti och ett regeringsunderlag som kan ändra på det som har blivit fel.

Det kändes bra och kul att Kjell-Arne Ottosson fick ett positivt besked i sin interpellationsdebatt om att det blev fel när det gällde ripjakten, att regeringen har tänkt om och att man har ändrat det hela. I vissa områden blev det till och med utökad jakt jämfört med tidigare. Det här känns bra. Jag håller med Kjell-Arne Ottosson: Låt oss hoppas att vi får en regering som kan ändra sig och göra rätt när det råkat bli lite fel.

Anf. 95 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag delar absolut glädjen, Isak From.

Eftersom Isak From följde debatten - jag tror att han sa att det var med stort intresse - räknar jag med att han även hörde att jag skröt inför landsbygdsministern. Jag hade nämligen lämnat in en skriftlig fråga om ripjakten. Det svar jag fick var inget svar. Jag hade frågat efter vad som konkret låg bakom beslutet. Dagen efter att svaret hade kommit var det frågestund här i kammaren, och landsbygdsminister Jennie Nilsson var här. Jag passade på att ställa samma fråga igen, eftersom jag inte hade fått svar på min skriftliga fråga. Jag frågade då vad som konkret låg bakom det hela. Jennie Nilsson nämnde två saker. Det var dels biologin, dels olika organisationers inspel. Eftersom forskningen är entydig om att jakten inte spelar någon roll för ripornas fortlevnad - det är andra parametrar som gäller - är det tydligt att andra organisationer har inflytande när det gäller regeringens utformning av jaktpolitiken.

Jag är dock som sagt väldigt glad över att regeringen och Jennie Nilsson släppte prestigen, gjorde om och gjorde rätt. Precis som landsbygdsministern sa insåg de inte hur kulturellt viktig frågan var. Så låg det nog till. Därför är det bra om man kan ändra sig.

Jag kan vara helt enig med Isak From om detta, och jag hoppas att regeringen kan ändra sig i fler frågor där det har blivit fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Man kan se på vad Naturvårdsverket sa. De gick faktiskt längre än vad regeringen gjorde och ville förlänga ripjakten ännu mer. Man återgick dock till ruta ett igen, och det är vi tacksamma för.

Anf. 96 Isak From (S)

Fru talman! Till del blev det förändringar också nedanför odlingsgränsen eller lappmarksgränsen. Där får man nu jaga såväl tjäder som orre och dalripa till den 15 februari, vilket är längre än i dag. Även detta är positivt.

Jag vill fortsätta på det spår som jag var inne på. Precis som Kjell-Arne anförde har det kommit stark kritik mot en del av organisationsbidragen. Bidrag som betalas ut av Naturvårdsverket har gått till organisationer som kanske inte riktigt fullt ut håller på med jakt och viltvård. I varje fall har det varit tveksamt om Viltvårdsfondens pengar ska gå till det här. Att projektet för vitryggig hackspett hör hemma någon annanstans, är viktig i ett annat sammanhang och möjligen bör finansieras via skattsedeln i stället är en annan sak.

Det här är grunden till att man har gjort ändringar och tydliggjort för Naturvårdsverket att bidrag som utgår ska främja jaktlagens syften och intentioner. Det medförde att bara två organisationer som sökt bidrag också fick bidrag. Ändå ska Kjell-Arne Ottosson och Kristdemokraterna utreda och se över det här.

Därför har jag samma fråga som tidigare: Vilka organisationer är det då som ska få bidrag? Är det några av dem som sökte nu men som inte fick som borde få det? Är det ytterligare någon organisation som borde få men som inte fick? Eller hur tänker Kjell-Arne Ottosson att det här borde funka? Är det inte jaktlagens syften och intentioner som måste vara grunden? Är inte det som regeringen faktiskt har gjort det som är rätt och riktigt, det vill säga att man har ändrat och tydliggjort hur Viltvårdsfondens pengar ska användas?

Anf. 97 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Tack, Isak From, för frågan! Jo, det är sannerligen jaktlagens syften och intentioner som ska ligga bakom. Det är därför som vi för flera år sedan skrev ett förslag i vår övergripande jakt- och viltvårdsmotion om att bidrag inte ska gå till organisationer som bedriver verksamhet som är rent jaktfientlig. Så har det nämligen varit fram till att ändringen skedde i våras.

Men vi vet inte hur det blir. Organisationerna söker för kommande år. Kommer man att vara lika tydlig eller vad kommer att hända? För att verkligen vara tydlig: Organisationer som inte bedriver jakt- och viltvårdsfrämjande aktivitet ska inte ha pengar. Det ska vara jättetydligt. Jag förstår att väldigt många blev bekymrade när de såg listan över alla de ansökningar som kom in. Det fanns till och med organisationer som är direkt jaktfientliga.

Motionen skrev som sagt för flera år sedan. Vi har jobbat för att få en majoritet, och nu har vi fått det. Det är väldigt bra att tydligt kunna peka på att Sveriges riksdag har fattat ett beslut om att Viltvårdsfondens pengar - de pengar som jägarna har betalat in för att de över huvud taget ska få jaga - ska gå tillbaka till jägarna och inte till någon annan.

Nina Lundström (L)

Anf. 98 Nina Lundström (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 25, men vi i Liberalerna står självfallet bakom alla våra förslag.

Som många talare har varit inne på handlar propositionen om ändringar i jaktlagen som gör det möjligt att meddela förbud mot och villkor för utfodring av vilt. Det är viktigt att påminnas om att förra gången förslag var uppe i riksdagen avslogs de. Propositionen lades fram och avslogs 2016, och regeringen fick ett uppdrag om att återkomma till riksdagen med nya förslag. Det har gått många år, och vi kan konstatera att många organisationer, markägare och andra aktörer har efterlyst förslag som hjälper till att hantera det läge som har uppstått.

Jag noterar att Moderaterna yrkar på avslag av hela förslaget i stället för att lägga alternativa förslag. Moderaterna lämnar ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ytterligare förslag i frågan.

Liberalerna har lämnat följdförslag till propositionen. Vi tycker att detta kan förstärkas ytterligare. Men vi välkomnar att det äntligen finns förslag för riksdagen att ta ställning till. Vi i Liberalerna menar att det är viktigt att skapa möjligheter för att hitta åtgärder som hanterar inte minst vildsvinstammen.

Vi har också bidragit till olika satsningar inom ramen för januariavtalet. Det handlar om vildsvinspaketet och många olika insatser för att öka efterfrågan på vildsvinskött och för frågor som rör cesium- och trikintester, som nämnts tidigare i debatten. Det handlar om många åtgärder för att öka efterfrågan och för att hitta åtgärder för att minska stammens utveckling över tid.

Många markägare har hört av sig. Många markägare är mycket engagerade i denna fråga. Och många markägare har också efterlyst ytterligare åtgärder.

Den svenska vildsvinsstammen har vuxit från några hundra individer under 1980-talet till ungefär 300 000 individer 2020. De är etablerade i nästan hela södra och mellersta Sverige ända upp till Gävleborgs län. Det finns även rapporter om vildsvin längre norrut.

Under jaktåret 2019/20 sköts ungefär 146 000 djur. Trots en omfattande jakt har nettotillväxten tidigare uppskattats till omkring 30 procent per år, vilket motsvarar en fördubbling av antalet vildsvin på tre år. Den höga tillväxttakten är unik och skiljer vildsvin från annat klövvilt. Förklaringen är att vildsvin har en hög reproduktiv förmåga med många ungar per år, vilket påverkar utvecklingen.

För 2015 beräknades kostnaden för vildsvinsskador i jordbruket till mer än 1 miljard kronor för hela landet. Utöver skador på jordbruk orsakar vilt också skador på annan egendom, såsom skog, hustomter och golfbanor.

Viltet är också inblandat i ett stort antal trafikolyckor. Även här i Stockholms län kan vi som vistas i skog och mark se hur utvecklingen ser ut. Enligt statistik från Nationella viltolycksrådet har antalet viltolyckor ökat under de senaste fem åren, och vildsvin är i ökande grad inblandade i de här olyckorna. Enligt uppgifter från Naturvårdsverket har den totala kostnaden för viltolyckorna fördubblats på fem år och uppgick 2018 till 5 miljarder kronor, varav 1 miljard kronor avser spårbunden trafik. Vildsvinsolyckornas kostnader är nu lika stora som älgolyckornas.

Fru talman! Det finns också andra risker och utmaningar än skador på marker och trafikolyckor. Det finns tyvärr omfattande erfarenhet från andra EU-länder av spridning av afrikansk svinpest. Vi måste ta vara på dessa länders lärdomar och införa de metoder som visat sig fungera för att begränsa utvecklingen och smittspridningen. Det kan vara nödvändigt att genom jakt begränsa vildsvinen lokalt för att skapa ett område fritt från vildsvin för att viruset och sjukdomen inte ska spridas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

De ekonomiska konsekvenserna av en spridning i Sverige skulle bli mycket stora. Spridningen av afrikansk svinpest har i andra länder skett genom att mat och foder som kontaminerats har konsumerats av vildsvin som sedan spritt smittan vidare. Därför råder i flera EU-länder strikta regler om vildsvinens åtkomst till mat och utfodring. Detta bör även beaktas i de svenska regelverken. Möjligheten att förebygga spridning av smitta kan förbättras genom förebyggande åtgärder.

Fru talman! Flera talare har varit inne på vägledning. Vi i Liberalerna har också lagt fram förslag om förbättrad vägledning. De rör myndigheternas arbete. Flera remissinstanser, däribland flera länsstyrelser, påpekar att det finns behov av att nationella riktlinjer tas fram för länsstyrelsernas arbete med ärenden om förbud mot och villkor för utfodring av vilt.

Fru talman! Vi har också från Liberalernas sida lyft fram ytterligare åtgärder. Det handlar om den geografiska avgränsningen av och giltighetstiden för besluten om utfodring och om en utvärdering av lagstiftningen. Vi är glada att det är många partier som har ställt sig bakom detta, och det finns ett tillkännagivande om just utvärderingen.

Fru talman! Jag ska också nämna någonting om bly, som har varit en högaktuell fråga under en längre tid. Ofta blir det i den här debatten inte så mycket betoning på miljö jämfört med andra perspektiv. Jag skulle vilja lyfta fram miljökonsekvenserna av blyhantering. Enligt EU sprids tiotusentals ton bly i naturen inom unionen varje år på grund av jakt och fiske. Fåglar äter bly. Skadeskjutna djur äts upp av andra djur, och blyet anrikas i dem. Runt tusentalet ton hamnar i våtmarker, och cirka 1 miljon sjöfåglar dör enligt EU årligen av blyförgiftning.

Bly kan redan vid mycket låga doser även ge andra skador på andra individer. Det är förbjudet att använda ammunition med blyhagel vid jakt på våtmark och över grunda delar av öppet vatten men inte i övrigt. Miljöskälen för att minska användningen av blyad ammunition, framför allt hagel, är starka. De gällande begränsningarna i Sverige tillkom eftersom det länge varit känt att sjöfåglar pickar i sig hagel och att rovfåglar som äter av sjöfåglarna i sin tur blir förgiftade.

När vi debatterar blyammunition måste även miljöperspektiven lyftas fram. I slutändan konsumerar vi människor kött som kan innehålla bly. I många länder har vi i dag en tydlig trend där unga jägare börjar välja bort blyammunition. Man letar ersättningsammunition. Det kan vara både stål och vismut.

Vi från Liberalerna tycker dock att det finns ett dilemma i hanteringen av blyfrågan. Det gäller tillsynsfrågan i våtmarkerna. Vi menar på att Kustbevakningen inte har ansvaret. Då måste man hitta någon annan som är ansvarig för tillsynen om man inför ytterligare restriktioner.

Fru talman! Jag ska också säga något om tillkännagivandet om de så kallade kommittédirektiven. Från vår sida tycker vi att detta är en olycklig utveckling, eftersom de här kommittédirektiven är framtagna i en väldigt omfattande process där man har lyssnat på olika aktörer. Det här är väldigt svåra frågor som många regeringar har jobbat med. Vi tycker att det är viktigt att de som vi har nominerat till att sitta i kommittén ska få möjlighet att arbeta i enlighet med de kommittédirektiv som är framtagna. Jag vill också påminna om att den sedvanliga gången brukar vara att en regering som tillträder har möjlighet att ändra olika typer av kommittédirektiv, vilket alltid har gjorts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Det finns ett perspektiv som inte har framkommit i debatten men som jag personligen vill påminna om. Vi i Liberalerna har under många år arbetat för att stärka de nationella minoriteterna. Vi anser att samernas ställning som urfolk och rätten att utöva renskötsel och utnyttja marker är någonting som vi alltid måste lyfta fram i debatterna och värna.

Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet har haft många och långa möten och intensiva debatter. Ibland är vi väldigt oense. Ibland blir vi väldigt överens. Frågorna engagerar.

Fru talman! I Liberalernas långa engagemang för biologisk mångfald, ekosystemen, att bruka och skydda skog, tillgängliga stränder, giftfri miljö och ansvarsfull rovdjurspolitik har vi alltid vågskålar där vi väger av frågor mot varandra och där miljöperspektivet alltid finns med.

Anf. 99 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Den 21 juni 2021, dagens datum, kommer att gå till historien på grund av den förtroendeomröstning som hölls här i riksdagen. Det kanske inte kommer att vara av lika stort historiskt värde att vi debatterar jakt och viltvård här i riksdagen i dag. Men det finns vissa likheter i de frågeställningar som ligger till grund. På samma sätt som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om att marknadshyror inte är bra är vi överens om att miljöorganisationer ska kunna få ersättning från Viltvårdsfonden.

Vi hör här i dag att det finns talare som menar att Naturskyddsföreningens Projekt vitryggig hackspett inte skulle rymmas inom ramarna för en viltfråga. Då vill jag påminna om jaktlagens syftesparagraf, som säger: "Med vilt avses i lagen vilda däggdjur och fåglar." Lagstiftningen säger också att viltet ska vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd av däggdjur och de fågelarter som finns i Sverige. Det är alltså inte bara de arter vi jagar som är föremål för viltvård.

Jag skulle inte heller vilja påstå, som Kjell-Arne Ottosson gör, att Naturskyddsföreningen är en jaktfientlig organisation. Tittar man på Naturskyddsföreningens jaktpolicy, som finns att söka upp på nätet, talar Naturskyddsföreningen om att det behövs god jaktetik. Rika viltstammar ger starka och bra ekosystemtjänster. Ett hållbart nyttjande av naturresurserna är nödvändigt. Vi behöver ha en ekosystemansats i jakten. EU-rätten ska följas. Urfolken ska respekteras. Naturskyddsföreningen talar absolut också om hur gott och bra det är med viltkött.

Fru talman! Det behövs nya regler för utfodring av vilt. Regeringen har lagt fram en proposition som vi behandlar här i dag. Orsaken är att lantbrukare och skogsägare har stora problem med bland annat klövvilt, och riskerna för trafikolyckor med vilt ökar.

Utfodring av vilt i jaktsyfte är ett särintresse för markägare med just jaktverksamhet. Men det drabbar trots allt andra markägare med jord- och skogsbruk väldigt hårt då stammarna av vildsvin och hjortar i dag ökar väldigt kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Vi vet att jaktintressena är starka, och de har inflytande på vissa av riksdagens partier. Det märks när vi debatterar jaktfrågor, fru talman. Det är inte första gången en proposition i den här frågan läggs fram. Men utskottet ställer sig den här gången bakom regeringens förslag till ändring i jaktlagen.

Förslaget gör det möjligt att meddela förbud mot och villkor för utfodring av vilt. Förslaget innebär också att länsstyrelsen får en roll att kunna besluta om förbud. Det behövs faktiskt för att minska just trafikolyckor och risken för att viltet orsakar allvarliga skador på egendom.

Det behövs en hållbar vildsvinsförvaltning. Där har januaripartierna i budgetsamverkan fattat beslut om hur det småskaliga vildsvinsarbetet ska gå till.

Regeringen har fattat beslut om förändringar angående Viltvårdsfonden. Här har regeringen förtydligat att Svenska Jägareförbundet kommer att kunna ansöka om flerårigt organisationsbidrag från 2022 och framåt.

Anledningen till förändringarna är att nuvarande modell strider mot lagen om offentlig upphandling, vilket EU-kommissionen i ett pilotärende riktat kritik mot. Efter att Sverige har meddelat EU-kommissionen att man vidtar åtgärder och ändrar förfarandet har EU-kommissionen lagt ned ärendet.

Nu anpassar vi det allmänna uppdraget efter rådande lagstiftning. Samtidigt passar vi på att säkerställa framtiden för det allmänna uppdraget genom att ge Svenska Jägareförbundet ett långsiktigt uppdrag med flerårig finansiering. Ändå vill riksdagen göra ett tillkännagivande om just flerårig finansiering. Är inte det konstigt? Varför hör man så dåligt?

Regeringen har i samband med besluten kommunicerat att Svenska Jägareförbundet från och med 2022 ska kunna få ett mer renodlat organisationsbidrag ur Viltvårdsfonden. Det är för att förbundet ska kunna bibehålla den unika roll som man har haft sen 1938 och fortsatt kunna utföra sitt rikstäckande arbete för landets viltvård.

Miljöpartiet har gått med på den kompromissen mot att vi numera också har en laglig ordning för helheten. Man kan absolut resonera som att ett verksamhetsbidrag som Svenska Jägareförbundet har borde kunna jämställas med andra organisationers bidrag i framtiden. Men den frågan får diskuteras i framtiden.

För att ge Naturvårdsverket tid att se till att åtgärder som bland annat rör viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning utförs har Svenska Jägareförbundets allmänna uppdrag förlängts just under 2021.

Jag vill även nämna en annan satsning som gjordes från regeringen. Det var att ge SVA bidrag om 5 miljoner kronor. Viltforskningen fick också ökade bidrag med 23 miljoner kronor samtidigt med detta.

Under innevarande år ska Svenska Jägareförbundet kunna medverka till att mobilisera vid misstänkta viltsjukdomar som till exempel afrikansk svinpest. Det tycker jag är väldigt bra.

Regeringen fattade nyligen beslut om ändringar i jakttidsförordningen om tills vidare jaktstopp för ejdern. Som fågelskådare tycker jag att det är tråkigt att man oerhört sällan ser ejder vid kusten numera. Arten har gått kraftigt tillbaka. Beslutet välkomnas brett av miljöintresserade och gör att Sverige nu kan leva upp till EU:s miljölagstiftning.

Fru talman! Under tiotals år har Sverige drivit på i EU för att minska användningen av bly i ammunition. Bly påverkar våra nervsystem och hur våra hjärnor utvecklas. Bly är inte vilket ämne som helst. Det är ett av de allra farligaste ämnen som mänskligheten känner till. Bly påverkar särskilt nervsystemet och är särskilt skadligt för ofödda barn och också för barn under de första levnadsåren. All exponering, hur liten den än är, bedöms leda till skadliga effekter. Att bly ska fasas ut har varit en svensk målsättning under många år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Häromdagen kom medierapporter om att till och med björnen är drabbad av höga blyhalter. Men framför allt är det fåglar som förgiftas. Det är därför som det är så otroligt viktigt att säkerställa att vi får ett stopp på jakt med blyhagel i våtmarksområden.

Det finns en växande kritik från partier med en miljöfarlig agenda om att EU-kommissionen överskrider sina befogenheter. Det gäller den här frågan liksom skogspolitiken och vattenpolitiken.

Kemikalielagstiftningen om blyfrågan är totalharmoniserad på EU-nivå. Den här frågan gäller en del av den inre marknaden. Partiernas agerande är ett ifrågasättande av själva grunderna för hur kemikalier regleras på EU-nivå och är faktiskt väldigt konstigt.

Moderaterna och övriga partier som inte anser att det finns några problem med bly i ammunition sitter i knät på jaktlobbyn. Med den typen av populistiska steg som vi nu har sett under vintern, till exempel i beslut i EU-nämnden, bryter vi ned Sveriges trovärdighet på miljöområdet i EU. Det riskerar att få konsekvenser för Sveriges möjligheter att få med sig resten av EU på skarpa kemikalieregler för övrigt. Det är väl värt att tänka på.

Förbudet mot blyammunition i våtmarksområden kommer inte att innebära ett slutet på jakt. Där kan man övergå till andra typer av ammunition.

Fru talman! Det finns i dag en diskussion om definitionen av våtmarker. Jag vill hänvisa till att definitionen är tagen från den internationella Ramsarkonventionen, som är den enda överenskomna enhetliga definition av våtmark som finns. Sverige är part i konventionen och har ställt sig bakom definitionen. Att i princip säga att hela Sverige består av våtmark är dock en missuppfattning. Naturvårdsverket bedömer att 20 procent av Sveriges yta skulle kunna definieras som våtmark enligt Ramsarkonventionens definition.

Fru talman! Jag vill säga någonting om utredningen om en ny renskötsellagstiftning. Här har vi fått direktiv till en utredning som kommer att vara en bred och lång utredning med en parlamentarisk grund.

Isak From har talat om frågeställningen i grunden med Girjasdomen där Högsta domstolen gjorde uttalanden om att sedvana ska beaktas vid lösande av tvister med koppling till markrättigheter som berör samer. Enligt domen är det nödvändigt att tillförsäkra urfolk och minoritetsgrupper fortsatt tillgång till mark som de traditionellt brukat.

Den parlamentariskt sammansatta kommitté som är på gång har till sin hjälp en stor och bred grupp sakkunniga. Det är både representanter från Sametinget och dess alla partier och från intresseorganisationer, bland andra Svenska Jägareförbundet och Sportfiskarna och väldigt många fler.

Jag tror att det är väldigt viktigt att komma ihåg hur betydelsefullt det är att vi har parlamentariska utredningar och att partierna i dessa utredningar kan föra upp sina frågor i arbetet. Det är inte på något sätt förbjudet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Fru talman! Jag har dragit över min talartid, så jag ska helt enkelt yrka bifall till vår reservation 24. Naturligtvis står Miljöpartiet bakom alla de reservationer vi har skrivit under.

Anf. 100 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag hajade till - det gjorde jag i och för sig flera gånger - under Maria Gardfjells anförande och måste fråga om jag hörde rätt på ett ställe.

Maria Gardfjell gjorde sig till talesperson för Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och sa att ni är eniga om att naturvårdsorganisationer ska få bidrag ur Viltvårdsfonden. Det är vad jag tyckte mig höra. Det är det jag vill säkerställa. Var det rätt?

Jag noterade i det replikskifte jag hade tidigare med Isak From, som ju är ledamot för ett av dessa partier, att han sa något helt annat. Han sa att när det gäller den vitryggiga hackspetten borde pengarna till den snarare gå från skattsedeln och inte från det som är jägarnas pengar.

Sedan påstod Maria Gardfjell att Naturskyddsföreningen var en förening som absolut inte motverkar jakt. Då vill jag bara be Maria Gardfjell se över hur det ser ut, inte minst på rovdjursfronten. Välkommen till Värmland, till vargland, och se hur det upplevs där när Naturskyddsföreningen gång efter annan överklagar allt som har med vargjakt att göra! Den synpunkt som Maria Gardfjell kommer med gäller faktiskt inte.

Alltså: Hörde jag rätt?

Anf. 101 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Javisst hörde Kjell-Arne Ottosson rätt! Vi är helt överens om att organisationer ska kunna få ersättning från Viltvårdsfonden om de uppfyller de grundläggande krav som finns i jaktlagen.

Jag skulle påstå att eftersom jaktlagen tar upp att vilt ska vårdas och att med vilt avses vilda däggdjur och fåglar kan naturligtvis Naturskyddsföreningen också vara en organisation som kan vara föremål för att få ersättning från denna pott.

När det gäller Naturskyddsföreningen skulle jag vilja säga flera saker. Jag tycker att deras arbete med natur, men också med viltfrågor, är oerhört värdefullt. Tänk på alla de projekt som Naturskyddsföreningen har arbetat med sedan länge! Vi hade inte haft havsörnen eller pilgrimsfalken kvar i Sverige om det inte hade varit för just Naturskyddsföreningens viktiga arbete.

När det gäller vargjakten tycker jag från Miljöpartiet att det är oerhört viktigt att följa EU-rätten, och det vet jag att också Naturskyddsföreningen tycker. Vi behöver ha predatorer och rovdjur i Sverige; vi kan inte utrota arter. När vi ser den utveckling vi har i världen när det gäller den biologiska mångfalden tycker jag att det är allvarligt att Kristdemokraterna gång efter gång visar att de inte vill värna våra vilda djur i Sverige.

Anf. 102 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Med tanke på det här svaret är det väldigt tydligt att det var helt rätt av oss att driva igenom tillkännagivandet om att organisationer som motverkar jakt och viltvård inte ska få pengar. Det var rätt utifrån det som Maria Gardfjell här har sagt.

Vi fick kritik för det tidigare, men det är helt tydligt att vi har gjort rätt. Återigen kan man undra vem som sitter i regeringen, men vi har en regering där i alla fall Miljöpartiet är med. Och vi vet att med en sådan regering måste vi vara på tårna eftersom det är så osäkert vad som faktiskt gäller för jägarnas del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Menar Maria Gardfjell att jägarna ska betala även för pilgrimsfalk, örnar och vad det nu kan vara för djurarter och för deras överlevnad? Ska det ligga på jaktkortet? Ska det ligga på jägarnas pengar, eller ska dessa pengar gå tillbaka till jakt? Maria Gardfjell har nämnt andra organisationer, som väl också i så fall skulle stå för sin del? Jägarna står för sin del. Eller ska jägarna vara med och betala för allt annat och icke jaktbart vilt?

Slutligen, fru talman, noterar jag att Miljöpartiet gör som man brukar. Man blandar ihop världen och Sverige och påstår att vi har en stor artutrotning i Sverige. Det är inte sant, och det vet man. Men man vet att det finns bekymmer i vissa delar av världen, och då plockar man ned det till Sverige för att kunna köra med det här fast man vet att det inte är sant.

Och nej, Maria Gardfjell, vi vill inte utrota vargarna. Men vi vill få en mindre stam så att det fungerar att fortsätta med livet på landsbygden, fungerar att fortsätta med de gröna näringarna och fungerar att fortsätta med jakten så som det har gjort i generationer. Det är det vi vill, och vi ser nu att stammen trots en liten men ändock vargjakt i vinter har ökat ännu mer.

Anf. 103 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! När vi senast diskuterade varg här i kammaren fanns det lika många vargar i Sverige som det fanns riksdagsledamöter här i riksdagen. Nu är det något fler, för nu har de fått valpar. Men det är inte många fler än så som finns.

Det behövs en större genetisk mångfald hos vargen, och det behövs ett skydd av vargen. Också skyddsjakten på varg ska fungera, för den är viktig när vargen kommer i konflikt med till exempel fårbönder och människor som har jakthundar. Då kan man behöva skyddsjaga vargen. Men då måste man också skapa detta utrymme just genom att ta bort möjligheterna till licensjakt och ta bort den skadliga illegala jakten på varg.

Det som Kjell-Arne Ottosson säger är inte sant. Det är många arter som har utrotats i Sverige. Senast i förra veckan hade vi ett seminarium med anledning av den nya artskyddsutredning som har kommit. Artdatabanken angav att det är 217 arter som har utrotats i Sverige, varav de flesta är knutna till skogsbruk och annan typ av markanvändning.

Det finns all anledning att känna till och veta att just artutrotningen och hotet mot den biologiska mångfalden inte är någonting som bara är aktuellt i regnskogen. Det är ingenting som bara är aktuellt i Borneo eller någonstans i Långtbortistan. Det är också en väldigt viktig fråga här i Sverige.

När det gäller Naturskyddsföreningens arbete med varg och olika arter måste jag säga att jag tror att Naturskyddsföreningen finansierar det allra mesta genom sina medlemmar och deras avgifter.

Anf. 104 John Widegren (M)

Fru talman! Jag kan hålla med om mycket i Kjell-Arne Ottossons frågor.

Jag uppmärksammade att Moderaterna nämndes i anförandet. Jag vill bemöta när vi får orden stoppade i munnen på oss - att Moderaterna inte anser att det finns några som helst problem med användningen av blyammunition. Det är fel. Vi vet mycket väl att det finns bekymmer med blyammunition. Vi vet till exempel att det, som Livsmedelsverket redovisade för något år sedan, finns blyrester i det kött som hanteras i våra vilthanteringsläggningar. Det är ett jättestort problem att vi inte hanterar slaktkroppar skjutna med blyammunition på ett bättre sätt. Detta vet vi om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Vi vet att det finns problem med fåglar och blyammunition. Vi vet också att det i dagsläget finns lite för få bra ersättningsalternativ till blyammunition. Jag tänker kanske främst på kulammunition. Med hagel tycker jag att vi har kommit längre, och vi ser att det fungerar vid användning i våtmarker. Sedan kan vi diskutera vad som är och inte är våtmarker, men det behöver vi inte göra nu. Det är bly vi pratar om, och där har vi sett att vi har kommit längre.

Vi får dock inte hasta förbi blyfrågan så att vi inte har några alternativ. Förlåt uttrycket, herr ålderspresident, men en del av alternativen dödar lite för dåligt. Det kan gå ut över de vilda djuren när vi i dag inte har fullgoda alternativ. Detta är jag orolig för, om vi rusar på för fort.

Sedan skulle jag vilja höra Miljöpartiets syn på förslaget om utfodringen. Hur menar man att det förslag som finns i propositionen kommer att göra skillnad? En begränsad yta under en begränsad tid - vad ska det göra för skillnad om det är ett område som har problem med stora viltstammar? Det skulle vara kul att höra.

Anf. 105 Maria Gardfjell (MP)

Herr ålderspresident! Det var flera frågor som John Widegren ställde, men vi kan börja med bly. Bly påverkar vårt nervsystem och våra hjärnor, framför allt hos små barn och ofödda barn. All exponering, hur liten den än är, bedöms leda till allvarliga effekter. Att bly ska fasas ut har varit en svensk ståndpunkt under minst tio års tid. Vi har drivit detta hårt i EU. Nu har Moderaterna vaknat, på fel sida.

Om EU gör begränsningar för att använda de 4 000 ton bly per år som sprids i våtmarker inom EU skulle det förhindra cirka en miljon sjöfåglars död varje år. Jag måste säga att detta är en fantastisk grogrund för en förbättrad sjöfågeljakt, vid sidan av att det naturligtvis också blir en bättre ekologisk balans i naturen när fåglarna inte dör av blyförgiftning.

Men vi har också sekundärförgiftningen av rovdjur och asätare och riskerna för oss människor som äter blyförgiftat kött. Det är ingen jättestor risk, då vi äter alldeles för lite viltkött, men om vi äter mer viltkött än vad vi gör i dag kommer dessa frågor att bli mycket mer angelägna.

Jag tycker att det är viktigt att peka på att det behövs forskning och utveckling av alternativa kulor eller vad det nu är för något. Det finns redan på marknaden i dag. Samtidigt som man börjar använda det som finns i dag kan man också fortsätta innovationsarbetet.

Anf. 106 John Widegren (M)

Herr ålderspresident! Jag uppmärksammar att jag inte fick svar på alla frågor, men det kanske kommer. Vi fick höra ungefär samma sak igen, om fåglarna och blyet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utfodring av vilt

Ja, det finns absolut problem. Jag och Moderaterna säger inte att det här är problemfritt, men låt oss inte rusa in i det. Låt det inte bli fördyrande omständigheter som gör att färre människor kan jaga, och låt det inte gå ut över de djur vi jagar! Det finns ett antal frågor som vi behöver hantera, och Miljöpartiets Maria Gardfjell lyfter också upp en del av problematiken i att rusa in i detta.

Jag vill komma tillbaka till frågan om utfodringen av vilt. Om det nu är så att vi har stora viltstammar i ett område och det finns någon som bedriver utfodring där, och så förbjuder man utfodring i området under en viss tid, som förslaget säger att man kan göra, vad kommer det att leda till? Jo, till kraftigare skador på jordbruket. Djuren kanske rör sig över större ytor och rör sig mer över allmänna vägar.

Hade det inte varit bättre att inrikta sig på att först och främst se över den lagstiftning som redan finns? En del myndigheter anser att den går att använda om vi bara får ett uppdrag. Hade inte det varit bra, innan vi rusar in i något nytt utan att ha ett förslag som är utrett eller bevisfört? Det forskas nu, precis som KD:s representant berättade här tidigare, på vad utfodringen faktiskt gör när det gäller viltet. Vi kanske skulle kunna använda befintlig lagstiftning under tiden, tills vi ser effekterna av detta?

Det skulle vara intressant att höra Miljöpartiets representant svara på hur man kan tro att detta tandlösa förslag som ligger på bordet ska leda till något?