Statsministerns frågestund

Herr talman! Att först lova, sedan inte leverera och till sist skylla ifrån sig är en ramsa som vi alltför ofta hör från Ulf Kristersson. Det låter inte så bra.

Inför förra valet lovade Ulf Kristersson att få ordning på svensk ekonomi, men i stället har han tappat kontrollen. Sverigedemokraterna och Moderaterna har gjort slut på svenska folkets pengar. Vanliga hårt arbetande familjer undrar vad de har fått för det.

Moderaterna och Sverigedemokraterna har misslyckats med tillväxten. De har misslyckats med jobben. De har skuldsatt varenda svensk för att sänka skatten för sig själva och andra bland de allra rikaste. Sjuksköterskor, poliser och busschaufförer kommer i decennier att behöva betala ränta och amorteringar på Ulf Kristerssons politik.

Det minsta man kan begära nu, herr talman, är att regeringen slutar med den destruktiva politiken. Redan nu har man gjort slut på pengarna – inte bara för i år, inte för nästa år och inte för nästnästa år utan för hela nästa mandatperiod, precis som man faktiskt gjorde förra gången Ulf Kristersson satt i regeringen och jag fick ta över och städa upp.

Det minsta vi kan begära nu är att Moderaterna inser allvaret och redan här och nu lovar att man inte har några ofinansierade reformer i årets vårändringsbudget. Jag tror att det vore ett välkommet besked för svenska folket.

Herr talman! Så talar finansministern i den regering som inte ens lyckades få igenom sina egna budgetar. Kom inte och läxa upp mig om ekonomisk politik, Magdalena Andersson! Om man inte får igenom sin egen budget har man ingen ekonomisk politik över huvud taget. Tänk om vi inte hade haft det under de tuffa år som vi nu snart lägger bakom oss.

Min andra reflektion är att Socialdemokraterna fortsätter att tala illa om Sverige. Det är ett parti som lämnade efter sig 10 procents inflation. Nu är den 2 procent. Det är ett parti som lämnade efter sig en tid med tredubblade bolåneräntor. Nu har de halverats. Det är ett parti som lämnade efter sig ett Sverige som låg i EU:s bottenliga i fråga om tillväxt. Nu har vi en av toppositionerna i prognoserna. Ni talar illa om de saker som går bra i Sverige. Gör inte det! Det skadar Sverige och svenska intressen.

Vi kan gå in mer i detalj på er oro för slöseri, och då vill jag bara ställa frågan: Vilka saker är det ni vill upphöra med? Är det försvarsupprustningen som ni inte längre vill stå fast vid? Är det Ukrainastödet som ni tycker kostar för mycket pengar? Är det rättsväsendet som inte längre ska rustas upp? Eller är det möjligen så att ni lovar att höja skatten rejält, nu när vi har en uppgång och lämnar lågkonjunkturen bakom oss, för att bryta denna uppgång ordentligt – är det vad ni lovar? Tala då i klartext i stället!

Ni har gjort en massa överenskommelser med oss som vi uppskattar. Vi har enighet om försvarsupprustningen, och vi har enighet om att låna pengar till försvaret för att inte behöva höja skatten nu för att finansiera en dramatisk upprustning av försvaret. Allt detta har ni varit med på.

Ni har några få miljarder mindre i er budget än vi. Vad är det ni har ångrat er om? Tala klartext!

(Applåder)

Herr talman! Tala gärna klartext, Ulf Kristersson! Hur många fler arbetslösa har det blivit under din tid som statsminister? Hur stort har budgetunderskottet blivit under din tid som statsminister? Hur många fler konkurser har det blivit? Hur många fler entreprenörer med drömmar och vilja har fått lägga ned sitt företag under din tid som statsminister? Hur många fler barnfamiljer har vräkts på grund av din ekonomiska politik? Hur många fler familjer har hamnat hos Kronofogden?

Ulf Kristersson är oerhört stolt och nöjd. Det är inte svenska folket. Det är dags för en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Ja, jag är stolt över att Sverige är ett land där vi har så god ordning på vår ekonomi att vi har råd att göra den största upprustningen i modern historia och där åtta partier till och med kan komma överens om hur det ska gå till. Detta är jag stolt över – det är få länder som klarar det.

Jag är stolt över att Sverige ligger i toppen bland de länder som stöttar Ukraina för deras skull och för vår skull. Och jag är stolt över att vi nu har givit helt vanliga barnfamiljer 5 000 kronor mer i månaden att leva på jämfört med när vi tog över 2022. Men lika mycket som jag är stolt är jag bekymrad över att vi har ett antal stora problem som vi fortfarande måste lösa. Vi har halverat det dödliga våldet i gängkriminaliteten. Det är jättebra, men hälften är kvar.

Socialdemokraterna säger nu att vi ska byta riktning, herr talman. Det vore spännande att få veta vilken riktning. Är det Vänsterpartiets riktning? Är det Miljöpartiets riktning? Byt riktning, säger man, men jag säger: Håll kursen!

(Applåder)

Herr talman! Nu ska jag ta upp en ömmande fråga, där det säkert inte hade sett likadant ut i samhället om inte Socialdemokraterna hade varit så rädda för att bli kallade främlingsfientliga eller fientliga på något sätt.

I måndags rapporterades att Västerås stad, genom frågor vid elevhälsans hälsobesök, hade identifierat 87 flickor som själva uppgett att de blivit könsstympade. Det är ett larm om ett systematiskt grovt våld mot flickors kroppar som sker även här i Sverige. Det är inte bara en tragedi för varje enskild flicka, herr talman, utan det är ett misslyckande för vår nation.

Den som utsätter ett barn för könsstympning begår ett av de absolut grövsta brott som finns. Den som möjliggör, organiserar eller medverkar till det ska straffas hårt. Kvinnlig könsstympning är ett av de största och grövsta övergrepp som kan begås mot ett barn. Det är ett ingrepp vars enda syfte är att kontrollera flickors kroppar och begränsa deras frihet. Det saknar medicinsk grund, det saknar moraliskt försvar och det saknar plats i varje samhälle som bygger på jämställdhet och individens okränkbara värde.

Herr talman! Könsstympning är som bekant förbjudet sedan 1982, alltså sedan över 40 år tillbaka. Men vad spelar en lagstiftning för roll när förekomsten inte konfronteras tillräckligt? Detta är en rättvise- och jämställdhetsfråga på riktigt. Trots lagstiftningen ser vi år efter år hur flickor lämnas med livslånga fysiska och psykiska skador. Samhällets respons på detta är svag. Det ska inte vara tur eller en enskild skolsköterskas mod som avgör om en flicka ska skyddas. Vi behöver tydligt markera mot detta.

Anser statsministern att stöd för könsstympning utgör sådan bristande vandel som ska leda till utvisning? Vilka andra konkreta åtgärder vill han vidta för att stoppa könsstympning här och nu?

Herr talman! Jag var på Fadimedagen, en söndag för några veckor sedan, och då pratade vi mycket om hedersbrott i allmänhet men också om den här specifika frågan. Precis som Linda Lindberg säger är det här olagligt sedan lång tid tillbaka. Det hör också till sakens natur att det ofta är svårt att upptäcka om inte flickorna själva berättar om detta. Det här är inget som föräldrar eller släktingar vill berätta om, för de vet att det är olagligt men gör det i alla fall.

Den undersökning som gjordes i Västerås där man uppdagade ett stort antal fall var därför oerhört värdefull. Såvitt jag förstår var undersökningen ganska enkel; man frågade helt enkelt. Då fick man klart för sig att flickorna var utsatta för den kanske grövsta formen av rent fysiska hedersrelaterade ingrepp. Jag instämmer helt i beskrivningen.

Några saker måste göras. Jag är övertygad om att vi gör rätt nu när vi kriminaliserar oskuldskontroller och kusinäktenskap. På alla sätt markerar vi att det nätverk av människor som samverkar för att hedersbrott ska begås – något som är unikt jämfört med mycket annan brottslighet – verkligen kommer att kriminaliseras.

Det kommer i sig dock inte att räcka. Jag tror att utvisningshotet ytterst är det mest potenta verktyget. Människor ska veta att om de medverkar till dessa explicita brott eller genom ett agerande, som absolut kan kopplas till vandel, som uppmuntrar till något som i grund och botten är brottsligt och hederskränkande ska de kunna utvisas ur landet. Jag tror att det ytterst är ett av få verktyg som skulle kunna bita på de människor som vet vad de gör, som vet att det här är olagligt men som gör det i alla fall.

Jag tycker att det nu finns en sund uppmärksamhet på allt detta. Det finns en väldigt stark konsensuskultur i Sverige om att det här är vidrigt och ska stoppas.

Herr talman! Tack, statsministern, för ett väldigt gott svar på en problematisk och svår fråga! Den är väldigt svår att upptäcka, men i de fall där detta upptäckts har det också funnits en viss rädsla för att konfrontera. Det bör vi också komma åt. Vi behöver öka informationsflödet så att människor förstår att det här är genuint olagligt.

För mig och Sverigedemokraterna är det helt förkastligt att detta fortfarande pågår i Sverige och att det dyker upp nya tjejer med den här problematiken. Det finns som sagt inte en enda uppsida av det här, utan det handlar om mannens cyniska grepp på kvinnligheten och kvinnans frihet. Det är skönt att vi alltså är överens om att den som saknar svenskt medborgarskap inte ska ha en framtid i Sverige. Det här får absolut inte vara en norm i vissa delar av Sverige eller någonting som vi blundar för.

Jag uppfattar att statsministern är beredd att vidta sådana åtgärder som gör att inte en enda kotte framöver kommer att våga tänka tanken att sanktionera eller utföra könsstympning här i Sverige.

Herr talman! Nej, inget annat kan vara målsättningen i detta. Jag håller helt med.

Får jag bara göra en liten utvikning? För många år sedan var jag socialborgarråd i Stockholm och hade ansvar för all socialtjänst i Stockholm. Då hörde jag av erfarna socialsekreterare att det fanns problem som vi över huvud taget inte pratade om och som kallades för hedersproblem. Begreppet är förstås lite absurt, för det är allt annat än hedrande.

De beskrev ganska detaljerat sådant som inte alls fanns i verktygslådan. Jag tog då initiativ till landets första, såvitt jag vet, riktiga kartläggning av hur omfattande problemet var och hur många barn och ungdomar som utsattes för olagliga hedersrelaterade livsbegränsningar. I extremfallen handlade det om könsstympning, och i många fall handlade det om mindre extrema men likväl olagliga begränsningar. Det var en förbluffande stor grupp.

Då ansågs det vara rasism att prata om detta. I dag skulle hela Sverige erkänna att problemet finns. Det är trots allt ett litet steg i rätt riktning.

Herr talman! Priset på el har i dag varit uppåt 5 kronor per kilowattimme. I flera veckor har vi haft mycket höga elpriser. Många har behövt betala 12 000–14 000 kronor för en elräkning.

För ett antal år sedan hade vi en jättedebatt, initierad av Vänsterpartiet, som handlade om den elprissmitta som kommer utifrån när man bygger exportkablar och exporterar mycket el. Risken är nämligen att det kommer in priser från Tyskland, Polen och kontinenten. Debatten ledde till att Ulf Kristerssons regering faktiskt beslutade att kabeln söderut, Hansa Powerbridge, inte skulle byggas. Det står dessutom väldigt tydligt i Tidöavtalet att ”utbyggnaden av exporterande elkablar, exempelvis Hansa Powerbridge, bör pausas till dess att prisdifferenserna mellan prisområdena minskat betydligt”.

Men till min förvåning har regeringen närmast i smyg gett tillstånd för och byggt en ny kabel mellan norra Sverige och Finland. Vi ser nu att det leder till att priserna skenar även i de norra delarna av Sverige.

Vi har aldrig haft en regering och ett stödparti som visat sådan likgiltighet inför familjers och företags lidanden under regeringens elprishaveri. Min fråga till statsministern blir därför: Lärde sig regeringen och Sverigedemokraterna ingenting av anledningen till att vi sa nej till Hansa Powerbridge? Vi ville ju få kontroll över elprissmittan, eftersom det här påverkar de svenska priserna oerhört mycket.

Vi producerar mycket el. Men när elbolagen bestämmer sig för att exportera el för att tjäna pengar kommer mycket höga priser utifrån in till Sverige. Har inte statsministern lärt sig något av nejet till Hansa Powerbridge?

Herr talman! Till att börja med är det precis så som sägs. Vi har höga elpriser, och väldigt många familjer plågas hårt av höga elpriser liksom för den delen också många företag gör.

Det här var ett centralt ämne på det extra EU-toppmöte som hölls förra veckan. Många länder är precis som vi bekymrade över läget. Det är en klen tröst för Sverige att vi ligger i den bästa delen av den europeiska ligan när det gäller elpriser. Andra har det ännu värre, men det hjälper av naturliga skäl inte svenska elkonsumenter.

Vi kan inte styra över vädret. Vi har en riktigt kall vinter, och det blåser väldigt lite. Det är i sig ett problem som är inbyggt i det svenska energisystemet just nu genom att vi har alltför mycket vindkraft. Däremot kan vi bygga ett hållbart elsystem.

Det är ingen slump att det var i södra Sverige detta slog igenom första gången, eftersom vi lagt ned halva kärnkraftsproduktionen i södra Sverige. Det vet alla. Frågan är inte minst skåningarna! Det är ju så det är. Det hjälper heller inte att ha väldigt mycket installerad vindkraft när det inte blåser. Det vet också alla, även om en del över huvud taget inte verkar ha dragit någon lärdom av det.

Av detta skäl lägger vi om energipolitiken. Det hade varit bra om även Vänsterpartiet hade dragit riktiga slutsatser av detta, i stället för att tro att vi plötsligt kan avskärma hela Sverige från resten av Europa.

Det stora problemet är att det finns för lite stabil elproduktion i Sverige men också i andra länder. Ta Tyskland som exempel! Det är ett imponerande land på många sätt, men tysk energipolitik ska vi inte ha i Sverige. Där lägger man ned kärnkraften. Man har byggt mycket vindkraft men har för liten stabilitet och exporterar sina höga priser till södra Sverige. Det här är ett internationellt problem, men det kräver nationella beslut. Nu fattar vi dessa beslut.

Vi har planerat för ett elstöd. Det finns med i vår budget och är mycket tydligt och klart. Om det under en längre tid är högt – över 1,50 i snitt över en månad – kommer det att träda i kraft. Vi har inte ändrat oss på den punkten. Vi kommer att införa det när det behövs.

Herr talman! I Tidöavtalet har man erkänt att de höga priserna beror på att vi tvingas exportera när vi bygger nya kablar, och därför avstod regeringen från att bygga Hansa Powerbridge. Men trots detta byggde man en kabel till Finland. Nu drivs priserna upp på grund av det. Det är mycket enkelt. Det står i avtalet. Men statsministern vill inte svara på detta.

Ett pris på 1,5 kronor per kilowattimme är alldeles för högt. Det innebär astronomiska räkningar. Elpristaket behöver sänkas. Vi föreslog i höstas att det skulle halveras. Vi insåg redan då att 1,5 är alldeles för högt.

Vi föreslår alltså ett halverat elpristak och att det används retroaktivt, så att man även för januariräkningen ska få ett stöd av staten.

Tycker inte statsministern att det är dags att regeringen och Sverigedemokraterna erkänner sitt misstag och inför vårt elpristak, även retroaktivt, och betalar ut stöd för att täcka upp för elprishaveriet?

Herr talman! Man kan självklart diskutera exakt när ett pristak eller ett stödsystem ska träda i kraft. Jag förutsätter att Vänsterpartiet har budgeterat för mycket högre kostnader eftersom man nu plötsligt vill lova detta. Jag noterar att Socialdemokraterna, som också klagar, inte själva har tagit höjd för en enda extra krona i sammanhanget. Det är lätt att vara i opposition och slippa ta ansvar.

Men den stora frågan är vilken långsiktig slutsats man drar av detta. Det stora problemet är inte att länder samarbetar om energi. Det stora problemet är att det finns för lite fast, planerbar och pålitlig elproduktion i Sverige och i andra länder. Det är det stora problemet. Man kan inte gå runt detta och låtsas som att man bara kan klippa kablarna och låta bli att producera el. Då får vi alla elda i kakelugnen i stället. Det funkar inte.

Vi bygger nu ny kärnkraft. Ni är som vanligt emot det, för ni har inte lärt er någon läxa av historien. Det har vi.

(Applåder)

Herr talman! Människor som arbetar, betalar skatt och gör rätt för sig tvingas nu lämna Sverige trots kollektivavtalsenliga löner. Från den 1 juni höjs lönegolvet ytterligare och landar på 33 390 kronor. Det betyder att man måste tjäna mer än de flesta faktiskt gör i stora delar av landet.

Detta slår inte bara mot människor som gör allt rätt. Det slår mot företag som skriker efter kompetens och mot välfärden, som på många håll i landet bärs upp av människor med arbetstillstånd. I Jämtland, i Örebro och på Gotland är medianlönerna dessutom mycket lägre än genomsnittet i Sverige.

Det regeringen gör är att från ett skrivbord i Stockholm sortera bort kompetens som är helt avgörande för att vardagen ska fungera runt om i landet. Det kan handla om en undersköterska i Jämtland, en mekaniker i Örebro eller en kock på Gotland. Deras löner följer kollektivavtalen och är helt rimliga på den lokala arbetsmarknaden.

I praktiken säger regeringen till stora delar av Sverige: Ni får klara er utan denna kompetens, som ni behöver, och själva lösa frågan hur äldreomsorgen ska fungera, hur industrin ska växa och hur restauranger, hotell och småföretag ska hitta personal. Det är uppenbart att man i jakten på snabba utvisningar inte har gjort någon vidare analys av vilka effekter det får.

Detta är dock inte unikt. Det är ett mönster: först spårbytesutvisningar, sedan barn- och tonårsutvisningar och nu ett lönegolv som gör att det blir riktigt svårt i många kommuner. Allt har samma gemensamma nämnare, nämligen: Regeringen har inte tänkt hela vägen.

Jag undrar: Hur menar statsministern att mindre kommuner och företag ska hitta folk som kan jobba här och nu, när regeringen aktivt kastar ut människor som har ett jobb?

Herr talman! Man måste se det här i ett sammanhang. Sverige tog emot 320 000 asylinvandrare under åtta år. Nästan alla, utom Centern, inser att det inte var hållbart. Det fungerade inte. Det har lett till enorma segregationsproblem, stora problem med utanförskap och extrem arbetslöshet. En del av den organiserade kriminaliteten har också med detta att göra, för den delen.

Det handlar om riktigt stora problem på grund av en helt ogenomtänkt invandringspolitik under många år. Den lägger vi nu om. Vi upplever ett mycket brett stöd för den omläggningen, men inte av Centerpartiet. Jag kan leva med det.

Arbetskraftsinvandringen hade snarlika problem. Vi hade arbetskraftsinvandring från tredjeland, som det heter. Det är länder utanför Europa – kom ihåg det – och lönekravet låg på 13 000 kronor i månaden. Polisen varnade gång på gång för missbruk och utnyttjande och för risken att personer dras in i kriminalitet eller själva blir kriminella. De sa att det är ett ohållbart system: Människor kommer hit, låtsas vara asylsökande, får nej på sin asylansökan, vill byta spår, blir arbetskraftsinvandrare och hamnar i utanförskap.

Detta system lägger vi nu om. Man ska komma ihåg att det alltså är människor som kommer från länder utanför Europa. De allra flesta som kommer från länder utanför Europa – vi tar bort forskare och många andra som ligger långt över de lönekraven – har några gemensamma egenskaper: De talar inte svenska, för det gör de flesta inte utanför Europa. De har ofta låg utbildning och ingen erfarenhet av svensk arbetsmarknad.

Vi har redan tiotusentals personer i Sverige med de egenskaperna, som bor här lagligt men aldrig har kommit in på arbetsmarknaden. De talar dålig svenska men skulle kunna lära sig svenska. De har liten erfarenhet av arbetsmarknaden men skulle kunna få det.

Varför ska vi be människor att komma från andra sidan jordklotet för att vara diskare på svenska restauranger när det finns tiotusentals personer i landet som skulle kunna ta de jobben?

Jag tror att ni gnäller om någonting helt annat: Ni vill gå tillbaka till den gamla invandringspolitiken. Det tänker inte vi göra.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för tydligheten! Det är ju inte så att Centerpartiet vill öppna dammluckor i migrationspolitiken. Vi står bakom en stram migrationspolitik, men ”stram” får inte betyda ”tanklös”.

Jag förstår att Moderaterna rycker på axlarna åt en del medmänsklighet, men jag förstår inte att de rycker på axlarna när det handlar om tillväxt. Tillväxt har ju alltid varit centralt i Moderaternas politik.

Ni ser att företag inte kan rekrytera här och nu. Ni ser att välfärden ute i landet saknar personal här och nu. Ni ser att människor som jobbar och betalar skatt sorteras bort här och nu. Detta är inte en obetydlig bieffekt – det är ett politiskt val. Statsministern kan kalla det ordning och reda, men jag kallar det för ett ledarskapsproblem. Ett land som så förtvivlat behöver tillväxt just nu kan inte välja bort människor som är här och jobbar redan nu.

Jag undrar: Vad tänker statsministern göra åt de företag som nu ser sin arbetskraft försvinna eftersom deras löner anses vara för låga i och med de nya reglerna?

(Applåder)

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att den stora grupp som har kommit hit och levt på extremt låga löner och som vi inte längre kommer att acceptera som arbetskraftsinvandrare inte alls har jobbat i den offentliga välfärden utan i helt andra sektorer. Det har gjorts undersökningar om detta. Det är till exempel väldigt få som har jobbat som sjuksköterskor.

Jag tycker att Centerpartiet missar själva grundpoängen. Ordning och reda betyder att människor i Sverige borde leva på arbetsinkomster och inte på bidrag. De bör förvänta sig att behöva flytta dit där de jobben finns och lära sig svenska, i stället för att vi ska ha ett konstigt system där vi ber människor att komma från Asien och Afrika, oftast helt utan de kvalifikationer vi mest efterfrågar i Sverige, för att ta jobb som andra som redan är här skulle kunna få.

En viktigare insats vore att locka fler högkvalificerade arbetskraftsinvandrare till Sverige – fler dataingenjörer, fler människor som kan naturvetenskap och fler människor som kan det som vi allra mest behöver. Det skulle vara bra för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! För några veckor sedan träffade jag Jomana, 18 år, här i riksdagen tillsammans med flera riksdagskollegor. Jomana berättade att hon precis hade beställt sin studentmössa när brevet kom från Migrationsverket. Efter att ha levt 14 år i Sverige hade hon fyra veckor på sig att packa ihop hela sitt liv. 18 år gammal förlorade hon rätten att leva med sin familj, gå klart sin gymnasieutbildning och drömma om att bli socionom i Sverige och bidra till ett starkare samhälle.

Jomanas vänner, lärare, rektorer och andra medborgare runt om i hela landet har sagt ifrån, precis som de har gjort när det gäller Ayla från Sigtuna, som ska utvisas ensam, utan sin familj, till Iran. Vi har läst om Batis, som fick sitt svenska körkort samma dag som beskedet kom: Du är inte längre välkommen.

De här ungdomarna förlorar rätten till sin framtid, till sitt liv och till Sverige, som nu är deras hemland – för att de har fyllt 18 år. Regeringen har tagit bort den möjlighet som fanns för etablerade människor, som haft uppehållstillstånd och som har en stark koppling till Sverige, att fortsätta bygga sina liv.

Många partier har sagt: Det måste bli ett stopp. Och en minsta gemensam nämnare för oss alla vore att nu lagstifta om ett moratorium som stoppar de här utvisningarna tills det finns en lösning på plats.

Herr talman! Jag tar de här frågorna på mycket stort allvar. Jag tar hela invandringspolitiken på stort allvar. Det handlar alltså om att lägga om invandringspolitiken – från den som Miljöpartiet ville ha och fortfarande verkar vilja ha till en som är stram och långsiktigt hållbar.

Det här är ingen liten sak. Det är därför vi nu täpper till de regler som inte någon gång har fungerat. Spårbytet var en katastrof. Det lockade människor med mycket små asylskäl att söka sig till Sverige. De fick avslag, stannade kvar och sökte sedan lågbetalda jobb i Sverige. Anhöriginvandringen – kanske världens generösaste – lockade människor att komma till Sverige och att ta med stora familjer, med ett stort utanförskap som konsekvens.

Nästan alla svenskar har dragit slutsatsen att den migrationspolitik som ni ville ha var ohållbar. Därför lägger vi om den. 320 000 asylinvandrare på åtta år var i hög grad Miljöpartiets recept. Det var inte hållbart.

Allt detta lägger vi nu om.

En del av de här besluten fattades dessutom under er tid. En av lagarna det handlar om är från 2016. Ni var med och stiftade den lagen. Den bekräftades 2021. Det här är inget nytt. Vi har ärvt problemen från er. Ni har velat skjuta dem framåt hela tiden, med nya undantag och nya amnestier.

Någon gång måste Sverige få ett hållbart system. Allt detta tycker jag att vi ska stå fast vid. Lägg inte om kursen nu! Backa inte tillbaka till den gamla invandringspolitiken och skapa mer av de problem vi fick under er tid!

Med det sagt ska man vara mycket observant på enskilda fall. Nu tror jag att Annika Hirvonen vet att jag, till skillnad från henne, inte kan gå in på enskilda fall och försöka döma av dem. Så fungerar det inte. Det vore ministerstyre. Därför kommer jag att låta bli att göra det. Men vi tittar mycket noga på: Finns det saker som har blivit fel, framför allt när det gäller de 18-åringar som i formell mening är vuxna och behöver egna skyddsskäl men som i praktiken lever med sina familjer? Det finns en utredning, och vi tittar noga på den frågan.

Herr talman! Klockan tickar för de här ungdomarna. Det handlar om svenska föräldrars adoptivbarn och bonusungar. Det handlar om arbetskraftsinvandrares barn. Det handlar om flyktingars barn, som har kommit hit i mycket låg ålder. Vi måste nu ta vårt politiska ansvar, vi från alla partier som säger: Nej, det här är inte rätt. Vi ska sluta utvisa tonåringar.

Då kan vi inte vänta på en lösning som ska komma 2027. Vi måste agera nu. Låt oss därför tillsammans lagstifta om ett moratorium, ett tillfälligt stopp för tonårsutvisningar, så att vi sedan kan se till att få på plats en ny ventil. Ni kanske inte vill ha den som vi införde 2021, men det behövs något som stoppar de orimliga tonårsutvisningarna. Folk känner sig lurade. Ingen brottslighet blir bättre av att utvisa välintegrerade ungdomar. Ingen integration förstärks av att skicka barn från deras svenska familjer.

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa tittar vi noga på den utredning om anhöriginvandring där man bland annat har studerat precis den här frågan, tillsammans med andra skärpningar av anhöriginvandringen till Sverige. Vi tittar noga på detta.

Det finns något som ändå gör mig lite undrande. De här enskilda fallen är ibland – nu talar jag generellt, herr talman – rätt bedrägliga. Tittar man i detalj på dem visar det sig ganska ofta att det är människor som har fått avslag på en asylansökan, som har ett beslut om att lämna landet och som har vägrat lämna landet. Det är ett exempel, som finns rätt ofta.

Att bara titta på enskilda fall så som de beskrivs i medierna är alltså ibland lite bedrägligt. Det är också därför vi har domstolar som tittar på fallen och fattar beslut om dem – inte politiker i vare sig Miljöpartiet eller regeringen.

Allra sist, herr talman, noterar jag att det är ni som alltid har velat se undantag och amnestier och som har röstat emot alla skärpningar av invandringspolitiken som mest av alla också tar upp de i och för sig viktiga frågorna om huruvida någonting har blivit fel. Jag misstror i grunden era bevekelsegrunder. Ni gillar inte en stram invandringspolitik, helt enkelt.

(Applåder)

Herr talman! De senaste veckorna har vi påmints om hur fruktansvärda människor kan vara och hur otillräckligt vårt skydd mot dem är. Uppdrag granskning har bland annat kunnat följa polisens arbete mot stora pedofilnätverk. Jag tycker att det här är svårt att ta in, för det handlar om till synes vanliga människor, till och med föräldrar, som planerar övergrepp mot väldigt små barn.

Tack och lov har regeringen redan påbörjat ett viktigt arbete här. Jag ser fram emot att om en månad rösta igenom den nya lagen om säkerhetsförvaring. Men när vi ser hur nätverken organiserar sig och jobbar i digitala miljöer växer ändå frågan: Finns det mer vi kan göra? Jag undrar om statsministern ser vad vi kan göra mer för att stoppa pedofilerna.

Herr talman! Jag tror att alla som har sett hela eller delar av den serie som kom i går är otroligt tagna av det de har sett. Det är verkligen svårt att ta in. Alla har vi vetat att sådant här finns. Men det är svårt att ta in omfattningen och att det är till synes helt vanliga människor som sysslar med det vidrigaste man kan tänka sig.

Det är många saker. Några saker som vi gör nu kommer nog att ha betydelse. Detta med säkerhetsförvaring är ett sätt att säga att människor som har hög risk för återfall i allvarlig brottslighet inte ska släppas ut. Flera har kanske tänkt på Nytorgsmannen som ett exempel snarare än på detta, men det är precis samma sak när det gäller människor som fortsätter att begå grova brott mot barn. Det är precis i sådana situationer man ska kunna överväga säkerhetsförvaring.

Man kan göra fler saker, tror jag. Vi kommer att se över vad som är förtal och vad som inte är förtal. Att ha rätt att varna om faktiska problem borde vara ett exempel.

Herr talman! Svenska småföretag utgör ungefär 90 procent av alla bolag i landet. Det är i dessa företag som den svenska tillväxten till stor del sker. Det är här de flesta arbetstillfällen skapas. Och de skatteinbetalningar som görs utgör grunden för och finansierar vår gemensamma välfärd.

Samtidigt är det ganska många småföretag som möter onödiga hinder. Nu har vi kristdemokrater gjort ett gediget arbete med en småföretagarrapport. Jag ska ge några konkreta förslag som finns i den för att riva många av dessa hinder. Det handlar om att permanenta de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, att höja gränsen för revisionsplikten, att göra det obligatoriskt att erbjuda entreprenörskap i kursutbudet och att minska regelbördan med en princip – en regel in, två regler ut – kopplat till administrativa kostnader.

Hur ser statsministern på småföretagarnas roll i Sverige, och vad gör regeringen samlat för att deras förutsättningar ska kunna förbättras?

Herr talman! Jag tror att få har missat att den här regeringen har varit otroligt upptagen av att få ordning på grundläggande saker. Det handlar om den grova kriminaliteten, energipolitiken, invandringen, den höga inflationen – alla de helt grundläggande sakerna. Det var också därför vi på ett möte hemma hos mig i Strängnäs sa: Under nästa mandatperiod är tillväxtreformer en av de saker som står i centrum.

Att bara få ordning på Sverige är nödvändigt men långt ifrån tillräckligt. Sverige ska vara ett dynamiskt växande samhälle. Jag delar helt uppfattningen att småföretag är en grundbult i allt detta. Arbetsgivaravgifterna är en bra början, och jag tror också att den sänkta matmomsen kommer att ha viss betydelse. Jag tror dock att vi behöver göra mycket mer.

Tillståndsprocesser står nästan alltid högst på önskelistan när jag träffar småföretagare. Allt är för krångligt och tar för lång tid. Det gäller också att ha rätt kompetens på rätt ställe. Man får ansökningar från människor som egentligen inte vill ha jobben, eftersom de föredrar att leva på bidrag. Alla de sakerna är riktigt viktiga reformer för nästa mandatperiod.

Herr talman! Min fråga till statsministern rör våld mot kvinnor och ytterst femicid, alltså när kvinnor mördas för att de är kvinnor. Vi måste ha en nollvision för detta dödliga våld och förstås ett barnrättsperspektiv.

Jag vet att Rådet för kvinnofrid har inrättats av Liberalerna och övriga regeringen. Jag vet också att statsministern leder detta råd, att ni redan har haft ett möte om vansinnesdåd och att ytterligare två möten planeras under våren.

Jag har en fråga till statsministern. Detta får inte bli någon trädgårdstidning. De här kvinnorna och deras barn har inte råd med några vackra bilder, när hela deras liv vissnar och går sönder. Kommer regeringens arbete verkligen att rädda kvinnoliv och göra skillnad för de kvinnor som i dag utsätts?

Herr talman! Ja, detta är min absoluta åsikt och verkliga ambition.

Att skapa ett råd kan låta lite svenskt, men vi har skapat ett råd med alla de ministrar och myndigheter som bär ansvar för olika aspekter – från socialtjänst till justitiefrågor, jämställdhet och hedersproblematik – för att se om vi har de lagar som behövs och om vi använder alla de lagar och metoder som faktiskt finns. Det var hela ambitionen när vi samlades.

Det första mötet kretsade kring vansinnesdåd. Vi har sett flera sådana ganska nyligen. Nästa möte kommer att kretsa kring våld i nära relation, vilket kanske är den enskilt allvarligaste formen av dödligt våld mot kvinnor, det tredje kring hedersvåld och det fjärde kring grova sexualbrott.

Vi har alltså ett helhetsgrepp om detta. Redan nu har vi tagit fram två förslag, tycker jag: att förbättra farlighetsbedömningarna inom psykiatrin och att granska hur dessa görs i dag för att få bättre enhetlighet så att farliga människor inte bara släpps ut vind för våg.

Herr talman! Jag förstår varför statsministern har tagit sig fram i det politiska livet. Han har en ganska härlig bostadsrättsföreningsordförande-aura som inger visst förtroende. Ingen bostadsrättsföreningsordförande skulle dock komma undan med att låna på det sätt som den här regeringen har gjort.

Magdalena Andersson ställde en tydlig och enkel fråga: Kommer vi fortsatt att få se ofinansierade förslag i vårbudgeten? Och kom nu inte dragande med Ukraina och säg att det handlar om det, för den här regeringen har lånat till stora skattesänkningar för dem som tjänar mest.

Det har varit så genom åren att högerregeringar har lämnat stora underskott efter sig men väldigt lite av det som är beständigt: bra järnvägar, bra infrastruktur och sådant som bygger Sverige starkt på lång sikt.

Jag vill få svar på den fråga Magdalena Andersson ställde: Kommer vi att se mer av denna lånekarusell med ofinansierade förslag i vårbudgeten?

(Applåder)

Herr talman! Jag ska suga lite på frågan om bostadsrättsföreningsordförande-auran och om det var beröm eller kritik – jag ska fundera på det! Alla har vi kanske olika erfarenheter av just bostadsrättsföreningsordförande-frågor.

Jag gav ett svar, och du kommer att få samma svar. Det ni kritiserar är alltså antingen de stora försvarsutgifterna för att nu bygga upp försvaret, det stora Ukrainastödet eller den massiva utbyggnaden av rättsväsendet – eller så lovar ni men vill inte medge stora skattehöjningar för helt vanliga arbetande svenskar i begynnelsen av en konjunkturuppgång. Vilket det än är vore allt detta omdömeslöst.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har i dag ett stort antal utländska medborgare som sitter i fängelse men som kommer att ha kvar sina uppehållstillstånd trots att de begått väldigt grova brott. Detta beror på att åklagare tenderar att inte framställa utvisningsyrkanden i domstol, och det gäller även de fall där utvisning är påkallat på grund av brottslighetens allvar.

En färdig utredning föreslår att Migrationsverket i stället för domstolen ska kunna återta uppehållstillstånd i efterhand om frågan inte har prövats i domstol. Det är alltså inte frågan om att överpröva domstolens beslut. Enligt departementet finns det inte heller några rättsliga eller praktiska hinder för att genomföra detta, men Moderaterna tvekar.

Utan att vara för kritisk – för jag tycker att statsministern har gett alldeles utmärkta svar på andra frågor här i dag – upplever jag ändå att det finns en skillnad i hur Moderaterna pratar om utvisning på grund av brott och vad man faktiskt är villig att genomföra i praktiken.

Varför finns denna tvekan kring just det här förslaget?

Herr talman! Det här är förvisso inte en riksdagsfråga. Jag vet inte vilken tradition Ludvig Aspling är uppfostrad i, men jag är formad i en tradition då man under pågående diskussioner och förhandlingar sköter dessa mellan sig och inte här. Man kan göra olika.

Däremot är det i sak så att vi nu dramatiskt ökar antalet människor, som inte är svenska medborgare och som begår brott, som kommer att utvisas från Sverige. Det är rätt och det är rimligt, och jag tror att många trodde att det redan var så.

Vi tvingar också andra länder att ta emot sina egna medborgare, vilket de tidigare har vägrat göra. Dessutom ser vi över hela frågan om vilken anknytning till Sverige man har. Vi kommer till och med att titta på konventioner som gör det svårt att i dag utvisa grova brottslingar från Sverige. Vi gör alltså allt detta, och det tror jag att frågeställaren egentligen vet.

Herr talman! De senaste veckorna har med anledning av den här regeringens politik präglats av barnens villkor. Vi vet att regeringen nu fokuserar på att man ska sätta barn – 13-åringar – i fängelse.

Vi vet också att regeringen splittrar familjer genom att man utvisar nyblivna 18-åringar, för man har helt enkelt bytt politik och tagit bort en ventil. Man drar sig inte ens för att skicka ut åtta månader gamla bebisar till totalitära islamistiska stater. Det är vad den här regeringen ägnar sig åt.

Moderaternas moraliska kompass svajar på ett sätt som gör att man drar sig till minnes apartheidregimens dagar, när Moderaterna hade svårt att ta ställning.

Sverige har en tradition av att ha statsministrar som är moraliska giganter: Olof Palme är en, och Carl Bildt kunde också göra sitt till när det behövdes. Statsministern framstår snarare som en moralisk pyssling.

Är det inte dags att skaffa sig en ryggrad och sätta stopp för det här eländet nu?

Herr talman! Jag vet inte hur meningsfullt det är att stå i riksdagens talarstol och kasta grova beskyllningar, förolämpningar och kränkande ord mot varandra. Vänsterpartister kanske gillar sådant. Jag tänker inte kontra med ledamotens ansvar för kommunismens brott i världshistorien.

Så där gör man inte i Sveriges riksdag. Här har vi en anständig ton mot varandra. Vi kan tycka olika, och vi kan diskutera det, men jag tänker inte svara på frågor som bara är till för att uttrycka missaktning och kränkning.

(Applåder)

Herr talman! Svensk sjukvård är i dag helt beroende av utlandsfödd personal. Var tredje läkare, var tredje undersköterska och varannan tandläkare är född utomlands. Utan dessa personer skulle svensk vård kollapsa.

Likväl ser vi nu dag för dag hur vårdpersonal och vårdstudenter utvisas ur landet och hur föräldrar lämnar landet när deras barn fått utvisningsbeslut. Detta är både orimligt och skamligt.

Statsministern har tidigare sagt så här till våra utlandsfödda svenskar: Vi ser er, uppskattar er och vill att ni och era barn ska lyckas i Sverige.

Tyvärr är sanningen den motsatta, för i Tidöpartiernas Sverige belönas ansträngning, integration och arbete med misstro, otacksamhet och utvisning.

Min fråga till statsministern är: Hur ser statsministern på att vårdpersonal nu tvingas lämna landet trots det stora behov vi har av dem inom svensk hälso- och sjukvård?

Herr talman! Först och främst menar jag verkligen det jag säger: Vi uppskattar väldigt mycket alla människor som har kommit till vårt land, bor här lagligt, anstränger sig varje dag och går till jobbet – till exempel i vården – och betalar skatt, försörjer sig själva och hjälper samhället på alla tänkbara sätt. Jag delar helt uppfattningen att svensk sjukvård skulle ha mycket, mycket svårare att klara sig utan alla dessa fantastiska medarbetare.

Med det sagt står jag för en ordnad, reglerad invandringspolitik som innebär att den som inte har rätt att vara i vårt land ska lämna vårt land – inte detta hopkok av ständiga amnestier, ständiga undantag och ständigt nya försök att låta människor som har fått avslag på sin ansökan ändå vara kvar. Så kan vi inte ha det. Jag vet att Centern är emot den nuvarande, stramare invandringspolitiken, men vi står fast vid den.

Jag tänker ändå säga att vi likväl tittar på om det finns vissa saker i lagstiftningen som inte har blivit som de borde. Därför ser vi över just den frågan.

(Applåder)

Herr talman! På senare tid har frågan om markanvändningen i Sápmi och norra Sverige – det är ju rätt ofta samma område – blivit alltmer aktuell. Vi har stora industriprojekt och infrastrukturprojekt, och vi har gruvor med stora markkrav. Antalet tänkbara konfliktytor ökar, och det gör även spänningarna, som jag menar bara kan minskas genom dialog.

Jag tänker att dialogen ska föras med de medel vi har, det vill säga i utredningar, kommittéer och samtal mellan samiska företrädare och grupper – inte minst Sametinget har öppnat för detta – och regering och riksdag, forskare, civilsamhälle och andra. Renmarkskommittén har tyvärr lagts ned, men en ny sådan skulle också kunna vara något.

Min fråga till statsministern är hur regeringen avser att initiera och stödja en utveckling som premierar dialogen framöver.

Herr talman! Låt mig först säga att jag inte är expert på de här frågorna. Det ska ärligt sägas. Jag har därför inga detaljerade svar på detta, men jag delar självklart ambitionen att det ska ske i dialog under ordnade former och att helt legitima intressekonflikter måste dömas av med bra lagar som grund.

Min mer övergripande reflektion är att Sverige ibland har varit dåligt på att erkänna att det finns legitima intresseavvägningar. Ska man bygga ny energiproduktion, som är bra för landet, på en viss plats trots att den skapar lokala miljöproblem just där? Ska man exploatera gruvfyndigheter som ökar vårt oberoende trots att det påverkar dem som bor just där?

Det här är legitima intresseavvägningar, och jag vill mena att vi i dag är rätt bra på att döma av dem i konkreta termer. Den gamla regeringen lät dem ofta ligga år efter år, men vi dömer av dem. Det betyder inte att den som förlorar har fel, bara att man fick fel i just det konkreta fallet. De nordliga områdena måste också kunna hantera den sortens kloka, omdömesgilla intresseavvägningar.

Herr talman! Den grova organiserade brottsligheten i Sverige drivs i stor utsträckning av pengar, konsumtion och möjlighet till attraktion.

Det handlar inte bara om narkotikahandel eller andra traditionellt illegala marknader, utan det handlar i stor utsträckning även om legala marknader där kriminella utnyttjar, missbrukar och fuskar med systemen. Det handlar om välfärdssystemen och bidragssystemen, att man undandrar sig momsbetalningar, att man använder företag för svartarbete och penningtvätt och att man väljer att kringgå regler på den legala marknaden snarare än operera enbart på de illegala marknaderna.

Eftersom pengar är en stor drivkraft bakom kriminaliteten behöver vi slå mot dem för att komma åt den organiserade brottsligheten. Vad avser statsministern att göra ytterligare för att komma åt pengarna – föregripa att samhället luras på dem, det vill säga ta dem innan de försvinner?

Herr talman! Det här är en väldigt stor fråga. Jag tycker att vi har gjort en hel del. Vi har bland annat gjort sådant som är spektakulärt, som att ta deras lyxprylar. Häromdagen passerade vi 100 miljoner kronor i värde.

Där finns det en ganska lustig händelse: Jag får löpande rapporter om vilket värde polisen har tagit prylar för, och en dag hade värdet sjunkit något. Det var ju lite udda. Men polisen sa: Ja, det visade sig att vi tagit en fuskkopia som inte hade det värde vi trodde från början! Det var någon dyr bil som inte var som den skulle.

Det är alltså intressant, och det har verkligen fått effekt att ta lyxprylar och statusprylar som skulle locka in andra i brottsligheten.

Det andra, vilket nämndes, är den organiserade – bolagiserade – brottsligheten. Jag träffade en polis som berättade: Jag tar grejerna från organiserade gäng, men min fru som arbetar på Försäkringskassan möter mycket större belopp.

Därför ökar vi nu samkörningen av register och tar bort en massa sekretessbegränsningar. Vi tvingar myndigheter som inte har brottsbekämpning som huvuduppgift att delta i brottsbekämpningen – och de vill verkligen vara med.

Herr talman! Jämställdhet handlar ytterst om varje kvinnas rätt till frihet, synlighet och full delaktighet i samhället. Plagg som niqab och burka begränsar denna synlighet och är uttryck för normer som står i konflikt med de värderingar som Sverige står för.

Detta handlar om vilket samhälle vi vill vara. Ett samhälle präglat av öppenhet och tillit förutsätter att människor kan mötas som jämlikar, ansikte mot ansikte, utan barriärer som försvårar kontakt, kommunikation och integration. En ny opinionsundersökning visar att så många som 50 procent av svenska väljare stöder ett förbud mot niqab och burka i det offentliga rummet. I flera europeiska länder har sådana förbud redan införts.

Min fråga till statsministern är därför: När kommer ett förbud mot niqab och burka i det offentliga rummet i Sverige?

Herr talman! Tidigare var vi inne på frågan om hedersproblematik och allt vi gör på den punkten. När vi kriminaliserar psykiskt våld kan det till exempel innebära att den som tvingar någon att bära slöja eller niqab mycket väl skulle kunna träffas av lagstiftningen. Vi gör även mycket annat, som jag sa, exempelvis förbjuder kusinäktenskap och oskuldskontroller. Det finns alltså en mycket tydlig färdriktning i de här frågorna.

Regeringen har just nu inga konkreta förslag som vi har lagt fram, men däremot tittar vi väldigt noga på vad andra länder gör. Jag noterar också en ökande vilja i många europeiska länder att skydda dem som mer eller mindre ofrivilligt förväntas täcka – dölja – sig och leva ett liv som på alla tänkbara sätt är motsatsen till den jämställdhet, självständighet och frihet vi tycker är självklar i vårt land.

Vi tittar alltså på frågan, men regeringen har inga konkreta förslag just nu.

Herr talman! Regeringen har tappat kontrollen över den ekonomiska politiken. I förra veckan sa finansministern att pengarna nu är slut. Oavsett vilken regering som kommer efter valet i höst finns det inget reformutrymme.

Det är inte som statsministern påstår, det vill säga att det bara är vi i oppositionen som framför kritik mot detta. Även Riksrevisionen och nu också Finanspolitiska rådet gör det. Deras kritik är att man inte tar ansvar för statsfinanserna och att de insatser man lånar till dessutom är ineffektiva.

Jag har två frågor till statsministern. Den första är om statsministern är nöjd med resultatet av den ekonomiska politiken. Den andra frågan är en upprepning eftersom statsministern inte har svarat på den. Kommer statsministern att även i vårbudgeten presentera politik som är underfinansierad?

Herr talman! Ni socialdemokrater är ändå roliga, Eva Lindh. När ni väl får en talepunkt i handen håller ni verkligen i den! Har alla fått plugga in precis hur det ska låta – ”Regeringen har tappat kontrollen” och så vidare? Det är nästan lite kul.

Ärligt talat: Det här säger ett parti som förlorade tre budgetar av åtta. Förstår ni inte vidden av detta? Man kan inte ens få igenom en budget i Sveriges riksdag och har inte ens majoritet för sin politik, och ändå försöker man läxa upp vår regering för att vi gör insatser och investeringar som vi tror på – och dessutom stöttar vanliga barnfamiljer med skattesänkningar på flera tusen i månaden.

Varför säger ni inte som det är? Ni vill inte ha de skattesänkningarna, utan ni vill i stället höja skatten. Annars är ju frågan varför ni inte står emot när vi gör upp om att göra försvarsinvesteringar och finansiera Ukrainastöd utanför den vanliga budgeten. Ni hade kunnat säga nej, men det gjorde ni inte. I stället kommer ni här och gnäller i efterhand. Det imponerar inte.

(Applåder)

Herr talman! Om exakt en månad infaller den muslimska högtiden eid i samband med avslutandet av ramadan. Skolorna tvingas då inte bara brottas med elever som inte har orkat med skolarbetet på grund av att de har tvingats fasta, utan runt om i Skolsverige kommer rektorer nu att få handskas med ansökningar om ledighet från skolan. Antalet beviljade dagar skiljer sig också från skola till skola och från kommun till kommun.

Att bevilja ledighet för religiösa högtider är i allra högsta grad oroande om vi verkligen vill värna en gemensam skola, en gemensam skolplikt och gemensamma högtider. Varken ramadan eller eid är av det slaget.

Min fråga till statsministern är: Anser statsministern att det är rimligt att religiösa högtider såsom eid ska vara skäl för att beviljas ledighet i svensk skola? Om svaret är nej, vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att säkerställa upprätthållandet av skolplikt och garanterad undervisningstid?

Herr talman! Jag och regeringen kommer alltid att ha stor respekt för människor av olika tro men också för människor som saknar religiös tro. Det är fundamentalt viktigt. Därför kommer jag alltid att önska att människor som vill fira sin högtid ska få göra det i fred och i frihet på ett bra sätt i vårt land.

Det betyder inte att man har rätt till ledighet för vad som helst. En rektor i en skola, till exempel, får godkänna men också neka ledighet för en enskild angelägenhet utanför de vanliga ledigheterna. Vi ser dock att det i praktiken skiljer sig åt ganska mycket, och därför har regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag om hur bestämmelserna om kortare ledighet kan göras tydliga och likartade över landet.

Herr talman! Nästa vecka ska regeringen presentera propositionen om kvalificering till socialförsäkringen, som innebär att invandrare inte ska ha rätt till viktiga delar av välfärden såsom sjuk- och aktivitetsersättning, barnbidrag, föräldrapenning och äldreförsörjningsstöd med mera förrän de har bott i Sverige i fem år eller fått ett välbetalt arbete.

Vi ser i dag att fattigdomen i Sverige ökar kraftigt, inte minst bland barnfamiljer och människor med någon form av kronisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Samtidigt har både utredaren själv och i stort sett alla remissinstanser, från Barnombudsmannen och Rädda Barnen till Företagarna och Sveriges advokatsamfund, varnat för att regeringens kvalificeringskrav riskerar att leda till ökad barnfattigdom, ökad psykisk ohälsa och ökad social utsatthet. Jämställdhetsmyndigheten varnade dessutom för att förslaget riskerar att leda till att kvinnor tvingas stanna kvar i våldsamma relationer.

Jag undrar därför: Anser statsministern fortsatt att förslagen bör genomföras trots de allvarliga risker som lyfts fram i utredningen och remissinstanserna?

Herr talman! Sverige har ett i många stycken väldigt fint och välfungerande välfärdssystem som vi slår vakt om. Men på några punkter har det inte blivit som jag tror att man tänkte när det byggdes upp.

En av de punkterna är att man i mycket högre grad än i andra länder får tillgång till allting på en gång, vilket är konstigt. Det var inte tanken. Tanken var att man skulle arbeta, försörja sig själv, betala skatt och få del av välfärdsförmåner. I stället har vi det som heter bosättningsbaserade förmåner, vilket innebär att man får allting på en gång på ett sätt som man inte får i andra länder.

Det tror vi är dåligt. Det är mycket bättre att man systematiskt uppmuntras att arbeta sig in till förmåner, vilket också är normalt i Sverige. Vi har till exempel sjukpenningen och akassan som man måste arbeta sig in till. Det är inget onaturligt i Sverige.

Det är dåligt om det är för lätt att få bidrag när det egentliga fattigdomsproblemet handlar om att det är för många som inte arbetar. De borde jobba i stället för att leva på bidrag.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! Ekonomisk brottslighet och missbruk av offentliga medel är dessvärre utbrett i Sverige. Ett av många exempel är föreningen Flamman i Malmö, som under några år har fått mer än 100 miljoner kronor från bland annat Allmänna arvsfonden och Malmö stad. Skattebetalarnas pengar har gått rakt ned i de kriminellas fickor, trots att syftet med Flamman har varit att hjälpa ungdomar bort från kriminalitet och islamism.

Min fråga till statsministern är: Vad gör regeringen för att föreningar inte ska användas som brottsverktyg och för att allmänna medel inte ska gå till bidragsentreprenörer, kriminella och islamister?

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte vet exakt vad som har hänt just kring den föreningen i Malmö, så det ska jag låta vara osagt.

På ett lite mer övergripande plan kan jag säga att vi gör väldigt mycket för att skärpa villkoren, transparensen och genomlysningen i vad som sker och vilka kriterier som måste gälla för att få bidrag över huvud taget. Allt detta skärps ganska rejält, vilket inte minst märks på ilskan från en del föreningar som inte längre lever upp till de villkoren. Vi ska hushålla med skattebetalarnas pengar. De ska inte missbrukas – det är viktigt. Pengar får heller inte användas i destruktiva syften som att skapa separatism och bidra till segregation och extremism. Det är otroligt viktigt.

Vi gör alltså ganska mycket, men jag kan inte säga någonting om just den här föreningen i Malmö.

Herr talman! Först och främst vill jag säga att statsministerns tonläge mot oppositionen över berättigade frågor är både oseriöst och oansvarigt – nästan lika oansvarigt som att regeringen och Sverigedemokraterna inte verkar ha haft råd att minska arbetslösheten, bygga bostäder eller satsa på välfärden, samtidigt som man verkar ha haft råd att låna till skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna. Nu konstaterar ni att pengarna är slut och verkar stolta över det.

Därför tycker jag att det vore rimligt, herr talman, om statsministern gav ett tydligt svar på den fråga som vi har ställt i kammaren i dag: Kommer regeringens vårbudget att innehålla några ofinansierade reformer? Är det ett ja eller ett nej?

Herr talman! Vi måste väl kunna diskutera vad vi tycker olika om. Jag ställde bara en självklar motfråga. Ni har varit med på varje steg av de saker som vi har gjort utanför ordinarie budget. Ni har inte protesterat mot en enda. Ni vill höja skatten medan vi vill sänka den – där tycker vi olika men inte i de andra frågorna.

Nu kommer ni i efterhand och verkar plötsligt mycket bekymrade över detta. Varför då? Därför ställde jag den ganska rimliga frågan om ni har ångrat er när det gäller Ukraina och försvarssatsningarna. Eller är det bara så, vilket jag faktiskt tror, att ni inte gillar att vi har sänkt skatten för hårt arbetande människor så att de har en chans att klara sig efter många år av lågkonjunktur och hög inflation? Nu vill ni egentligen höja skatten, men det vill ni inte säga.

Annars tycker vi bara olika om politikens inriktning. Det kan jag leva med, och jag har respekt för att ni tycker annorlunda. Men nu kommer ni i efterhand med helt andra synpunkter än vad ni har haft tidigare. Jag begriper bara inte varför.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.