Statsministerns frågestund

Herr talman och åhörare! Nazister sprider rädsla på svenska gator, och aktivklubbarna är en ny och skrämmande del av det högerextrema våldet. Aktivklubbarna är inget gäng träningsintresserade ungdomar som hamnat i dåligt sällskap, tvärtom. De har enligt Säpo en tydlig koppling till våldsbejakande högerextremism. Aktivklubbarna präglas av rasideologiska idéer, och de fokuserar på fysisk träning för att stärka sitt våldskapital.

Vi har sett hur medlemmar kopplats till överfallsvåld och förnedringsvåld som spridits på nätet. Till exempel har fyra unga män med koppling till Aktivklubb Sverige nu dömts för att i grupp ha hoppat på och misshandlat tre ensamma män den 27 augusti i år. Det handlar om grova våldsbrott med hatbrottsmotiv, och det finns fler liknande fall.

I helgen gick ett sjuttiotal maskerade personer, framför allt yngre män, runt i Stockholm och skrek nazistiska slagord bland barnfamiljer och människor på kvällspromenad. Det var Aktivklubb Sverige som stod bakom denna demonstration.

Det här har fått många att höja sin röst, och jag har letat men inte kunnat se att statsministern har kommenterat detta, vilket faktiskt oroar mig. Jag tar därför tillfället i akt att fråga statsministern: Vilka initiativ tar regeringen för att mota högerextremismen och aktivklubbarnas framväxt?

Herr talman! Att Sverige har och ska ha en långtgående yttrandefrihet är man oftast överens om i denna kammare. Regeringen har dock varit väldigt tydlig med vad vi tycker om våldsbejakande extremism, från höger till vänster, alldeles oavsett vilken sorts utstyrsel och budskap den har med sig. Vad vi tycker om detta råder det alltså ingen som helst tvekan om.

Vad lagen tillåter råder det heller ingen större tvekan om. Men här är vi bekymrade, för vi har länge velat gå fram med en lagstiftning som kriminaliserar deltagandet i kriminella nätverk. Men Socialdemokraterna har stått i vägen. Nu går vi vidare ändå, men lagstiftningen hade redan kunnat vara på plats om inte Socialdemokraterna hade hindrat den.

Det är alltid en svår avvägning mellan yttrandefriheten och vad som är så våldsbejakande att det inte ska tolereras i det svenska samhället. Vi menar att när kriminella nätverk helt uppenbart har till syfte att utöva våld, skrämsel och hot mot andra måste en tolerant demokrati ha gränser för sin tolerans. Nu går vi vidare med våra förslag, och så får vi se vad Socialdemokraterna säger. Men det är alltså inte vi utan Socialdemokraterna som har försinkat möjligheten att stoppa den här sortens organiserad verksamhet.

(Applåder)

Herr talman! På lördag återuppstår den högerextrema Salemmarschen i en av Stockholms kranskommuner. Terrorklassade Nordiska motståndsrörelsen ska marschera samtidigt som det arrangeras en julmarknad.

Magdalena Andersson har tydligt markerat mot våldet och mot detta sätt att sprida oro och rädsla, och Socialdemokraterna vill förbjuda våldsbejakande aktivklubbar. Jag kände inte till att det också är regeringens uppfattning, så då väntar vi på ett sådant förslag.

Från statsministern hörs det dock för lite när det gäller att ta avstånd från denna avskyvärda företeelse. Jag saknar en regering som sätter gränser, som tydligt markerar mot högerextremism och oprovocerat våld, som manar till sammanhållning, som står upp för alla människors lika värde och som i förlängningen står upp för svensk demokrati.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade nog väntat mig ett klargörande av var Socialdemokraterna står i frågan om att förbjuda deltagande i kriminella nätverk. Det hade varit på sin plats.

Socialdemokraterna sinkade uppgiften tidigare och sa nej till den nödvändiga grundlagsförändringen. Nu går vi framåt ändå och väntar egentligen bara på Socialdemokraternas svar. Vill ni bara snacka, eller vill ni också göra saker och ting? Ni är otroligt bra på att bekymra er över fenomen som ni sedan är lika oförmögna att göra något åt. Det gällde i regeringsställning, och det verkar gälla även i oppositionsställning. Nu har ni chansen. Upp till bevis!

(Applåder)

Herr talman! Just nu ser vi en alarmerande utveckling av elpriserna i stora delar av Sverige, särskilt i de södra och mellersta delarna. Enligt färsk rapportering når priset i södra Sverige under vissa timmar upp till nästan 5 kronor per kilowattimme. Samtidigt belastas hushållen även med elskatt, moms och elnätsavgift, vilket gör att slutpriset blir ännu högre.

I södra Sverige har elpriset vissa dagar nått nivåer som innebär att en vanlig familjs elförbrukning under en enda kall vinterdag kan kosta flera hundra kronor mer än normalt. För många blir det då en fråga om att välja mellan att ha rimligt varmt, duscha som vanligt eller att sätta igång diskmaskinen, kaffebryggaren eller vad det nu kan vara. Det här är inte bara siffror och inte heller bara påhittade exempel, utan det är i högsta grad verklighet för sannolikt tusentals svenska familjer, som dessutom snart ska fira jul.

I ett land som vårt med mörka, kalla vintermånader bör det vara självklart att man i varje hem kan ha lampan tänd, att barnen kan leka i ett varmt vardagsrum och att julstjärnan, som är en symbol för trygghet och just hem, kan lysa utan att man behöver oroa sig för dyra elräkningar. När priset på el rusar drabbas de med små marginaler allra mest – pensionärer, ensamstående med barn och så vidare. Inför jul borde gemenskap, trygghet och värme stå i centrum, men i stället riskerar vi att skapa mer kyla och oro.

Det behövs beslut som garanterar att elen inte blir en lyx utan en rättighet för alla. Min fråga till statsministern är därför: Hur ska regeringen se till att varje svensk kan fira jul utan att frysa eller känna oro för att ha råd att ha lampan tänd eller låta julstjärnan lysa?

Herr talman! Jag delar den beskrivningen i grund och botten. Som Jimmie Åkesson vet arbetar vi gemensamt med alla de förändringar som ska göra att vi kommer till rätta med de problem vi sett under lång tid. De var på extrema nivåer 2022–2023.

Vi har problem med den ständiga upp- och nedgången – volatiliteten, som de som pratar elprisspråk kallar det. Den beror i hög grad på att vi har väderberoende kraft i våra system, som skapar extrema påfrestningar på våra nät och även väldigt varierande priser.

Människor blir av naturliga skäl mycket mer bekymrade när priserna rusar uppåt än när de rasar nedåt. Bolagen blir ibland mer bekymrade när priserna rasar nedåt, av lika naturliga skäl. Den sammanlagda bilden är att vi har fått ned elpriserna rejält sedan de värsta tiderna 2022 och 2023. Det är betydande skillnader. Jag förstår att det inte är den problematiken som lyfts, men priserna är sammantaget mycket lägre nu. Vi pratar om tusentals kronor för en lägenhet och tiotusentals kronor för villor som är eluppvärmda. Det är stora förändringar. Men grundproblemet kvarstår. Därför håller vi på med allt det vi nu gör. Det var en händelse som såg ut som en tanke att Ebba Busch i dag hade kallat till sig elmarknadsbolagen.

Vi tittar också på skäligheten när det gäller avgifterna. Vi håller på med en omfattande omläggning av hela energipolitiken, som framför allt bygger på mer baskraft i systemet. Vi kommer om bara någon vecka eller två att fatta det avgörande beslutet att bygga ny kärnkraft i Sverige.

Vi gör alla de här sakerna, men det är klart att det tar tid. Alla vet att det är enkelt att fatta beslut om att lägga ned energiproduktion. Det tar lång tid att bygga upp ny energiproduktion. Jag tycker att vi gör det som krävs, men det är ett oerhört stort arbete som ligger framför oss. Fortsätter vi på den här linjen kommer Sverige att få stabila och låga elpriser i framtiden – det som en gång var den stora styrkan, inte minst för svensk exportindustri och svenska hushåll.

(Applåder)

Herr talman! Det är alldeles riktigt som statsministern säger. Det tar tid att bygga upp saker. Det tog tid att bygga upp världens kanske bäst planerade energisystem. Det tog inte lång tid att rasera detsamma. Vi lider av detta i dag, därav den här frågan.

Elskatten för företag har reducerats, av goda skäl – inte minst för att skapa förutsägbarhet och stabilitet i systemet och för att få etableringar och investeringar. Vi sänker elskatten något nu i den budget som vi tillsammans har lagt fram.

En följdfråga är om statsministern ser några möjligheter att kanske fortsätta att sänka elskatten framöver för att skapa stabilitet och lägre priser för vanligt folk med helt vanliga liv i helt vanliga hushåll.

Herr talman! Som påpekats sänker vi elskatten från den 1 januari. Det är en viktig del av helheten. Jag uppskattar inbjudan till offentlig budgetdebatt eller budgetförhandling inför kommande budgetar. Det är, som vi båda vet, en ständig diskussion om hur man behandlar det samlade utrymme som finns i en budget.

Självklart är vi inte främmande för sänkningar, framför allt inte i en övergångstid innan elproduktionen i Sverige blir stabilare och skapar stabila priser. Det får vi säkert återkomma till i konstruktiva budgetförhandlingar i nästa omgång.

Herr talman! Under den tid Ulf Kristerssons regering styrt tillsammans med Sverigedemokraterna har hushållen tyngts av ökade kostnader. Det har varit höga matpriser, höga räntor och höga hyror. Nu tillkommer höga elpriser och framför allt, som vi har sett de senaste veckorna, höga elnätsavgifter – och elnätsbolagen vill höja dem ytterligare.

Vad är egentligen bakgrunden till detta? Jo, att Ulf Kristerssons regering tillsammans med Sverigedemokraterna redan för flera år sedan tillät de stora elnätsbolagen att ta ut 100 miljarder kronor mer i avgifter under tidsperioden 2024–2027. Det är den så kallade intäktsram som regeringen och Sverigedemokraterna har gett till elnätsbolagen.

Det är med regeringens och Sverigedemokraternas goda minne som Vattenfall, bland andra, nu höjer sina elnätsavgifter med 14 procent. Det är dramatiska höjningar, som alltså bara följer det regelverk som regeringen och Sverigedemokraterna själva har spikat.

Den egna myndigheten Energiinspektionen säger att elnätsbolagen är klart överkompenserade. Pengarna går inte till investeringar, utan det är överpriser. Nu sänker Sverigedemokraterna och regeringen skatten lite grann för vanliga hushåll men tar tillbaka det i högre avgifter genom det statliga bolaget Vattenfall – som för övrigt gick med 33 miljarder kronor i vinst senast. Självklart behöver de inte höja avgifterna.

Förstår statsministern att många tycker att det här är stötande?

(Applåder)

Herr talman! Det var en recension av sin egen tid som de facto-ansvarig för den ekonomiska politiken som Vänsterpartiet först gav här. Hög inflation, höga räntor och extrema elpriser var det vi ärvde av er. Man har ju så kort minne ibland. Jag hörde väldigt lite gnyende på den tiden om just de sakerna.

Nu är inflationen låg, nu sjunker bolåneräntorna och nu är elpriserna sammantaget väsentligt lägre än när de var som högst. Det är sanningen. Sedan finns det inget skäl att vara nöjd med det. Dagens möte mellan näringsministern och elbolagen var ett bra exempel på detta. Det finns en berättigad oro eftersom de har aviserat kraftigt höjda priser för elnäten. Det ska vara skäliga priser. Många förstår nog behovet av investeringar och att de kostar, men priserna ska vara skäliga.

Det var ett möte i dag. Jag uppfattade inte näringsministern som alldeles i varje detalj helt nöjd med resultatet. Därför kommer Energimarknadsinspektionen att få ett särskilt uppdrag att granska om höjningarna är skäliga eller inte.

Jag tror att Nooshi Dadgostar vet att det inte är regeringen som sätter priserna, men regeringen har ett ansvar att följa upp och kolla att det som görs är skäligt och, om det inte är det, föreslå åtgärder. Precis det sker just nu.

Vi är bekymrade över de här höjningarna. Vi är långsiktigt bekymrade över det elsystem ni lämnade efter er, som inte håller måttet. Elproduktionen är alltför väderkänslig, och systemet ger alltför lite baskraft. Det gör vi någonting åt. Det andra måste också adresseras, och det gjorde näringsministern i dag.

(Applåder)

Herr talman! Problemet är alltså att näringsministern själv gav elnätsbolagen tillåtelse att höja sina avgifter med 100 miljarder kronor för flera år sedan. Då kan man inte vara förvånad över att de följer det budet och höjer sina priser i dag. Det har ju Sverigedemokraterna och regeringen själva tillåtit i och med intäktsramen ni fattade beslut om för flera år sedan. Det är problemet.

Att låtsas, på grund av mediedebatten, som om man ska söka mer transparens hjälper inte. Nu måste man sänka priserna och fatta nya beslut om intäktsramarna. Det här håller inte. Vi kan inte ha högre elnätsavgifter igen. Säg åt Vattenfall att de ska sänka sina avkastningskrav och att man inte behöver en vd som har 1 ½ miljon i månadslön!

(Applåder)

Herr talman! Det är ingen som låtsas. Lagen är tydlig. Prissättningen ska vara skälig. Om den inte är det, eller om det kan ifrågasättas, finns det en inspektion som tittar på den saken. I dag har Ebba Busch gjort precis det man ska göra i ett sådant läge. Man kallar till sig bolagen och ber att få förklaringar om hur de ser på läget, kollar om man är helt nöjd med svaren eller inte och ber dessutom myndigheten att göra en granskning. Så fungerar det normalt sett i Sverige.

Vi konstaterar inte bara att någon är missnöjd, utan vi granskar saken noggrant, kollar vad lagen säger, följer lagen och ser till att de som agerar också tvingas acceptera och följa lagen. Det är precis så vi har gjort, och så tror jag att varje seriös regering hade gjort i samma läge.

(Applåder)

Herr talman! Sverige står enat i försvarspolitiken. Sverige står enat i sitt orubbliga stöd till Ukraina. Det är en enorm styrka i svensk politik att vi från vänster till höger står enade, för det handlar om vårt gemensamma Sverige.

Centerpartiet vill se att vi även står enade i energipolitiken och att vi i Sveriges riksdag kan ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen på energiområdet. Vi vill se långsiktigt stabila spelregler för marknadens aktörer – spelregler som överlever mandatperioder. Vi vill se att entreprenörer, innovatörer, investerare och energibolag åter aktiveras.

Nu råder i stället total förlamning. Det görs inga investeringar i ny elproduktion. Elprisområdena, som skulle driva investeringar, fungerar nu i stället som effektiva elprishöjare för södra Sverige, och nu får vi dessutom akut stigande nätavgifter. Regeringens eget bolag Vattenfall Eldistribution höjer med 14 procent. Det är inte klokt! Naturligtvis är det landsbygdens folk som drabbas hårdast.

Historiska grafer över elproduktionsinvesteringar i Sverige visar ett dramatiskt fall nu och framåt. Ingenting byggs, och det görs till exempel inga beställningar av vindkraftsturbiner. När en kollega besökte ett energibolag i Örebro i veckan var rubriken ”Den svenska elmarknadens kris”. Dessvärre är det inte oväntat. Utan en energipolitik som man kan lita på blir det inga investeringar.

Herr talman! Jag har förstått att Ulf Kristersson avvisar en bred uppgörelse om energipolitiken. Jag undrar: Om det är sant, hur har statsministern landat i det?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig först instämma i att det är en betydande styrka när vi tycker likadant och därför kan enas. Åtta av åtta partier tycker likadant när det gäller försvarspolitiken och stödet till Ukraina. Det svajade till i början, men sedan har vi tyckt lika. Sex av åtta partier tycker likadant om Nato och har därför kunnat enas. Men det bygger alltså på att vi tycker likadant. Det är ingen påhittad överenskommelse som inte också backas upp av seriöst innehåll. Jag är för den sortens seriös enighet där man tycker likadant och därför gör gemensam sak från höger till vänster, som i Natofrågan från Sverigedemokraterna till Socialdemokraterna. Det är en unik styrka internationellt sett.

I energifrågorna har det tyvärr förhållit sig precis tvärtom. I 45 år har vi grälat om kärnkraften. Nu äntligen börjar enighet i sak märkas. Nu i december fattar riksdagen ett beslut med, som det ser ut just nu, 80 procents stöd för att investera i ny svensk kärnkraft. Om Centerpartiet vill vara med om denna sakligt breda enighet är ni välkomna. Att allmänt prata om behovet av enighet men dölja oenighet har inte imponerat på någon i 45 års tid.

Vi behöver mer fossilfri energi i Sverige och mer fossilfri baskraft som inte är väderberoende. Därtill behöver vi vind, sol och kanske mer vatten, om det över huvud taget är möjligt. Allt detta behövs. Om Centerpartiet vill vara med och skapa enighet också om kärnkraften är ni välkomna till den breda enigheten.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för det öppna anslaget!

Ja, vi i Centerpartiet ser framåt. Sverige är ett innovativt land med stark forskning och ett starkt näringsliv. Det vi vill är att sätta hela den här kraften i rörelse. Vi kramar inte någon enskild teknik. Det viktigaste är inte om det byggs pumplager, havsbaserad vindkraft, AI-baserade styrningar av lokala elnät, solceller på villatak, små modulära kärnkraftverk eller nya kraftvärmeanläggningar. Politikens roll för oss är att skapa stabila spelregler och förutsättningar för marknadens alla aktörer, men det brådskar.

Nu är det total inaktivitet, och höjningarna på elnätsavgifterna kan man se som en tidig signal på att energimarknaden är väldigt skakig. Vad är regeringens recept på att bryta dödläget och få igång investeringar i energisektorn igen?

(Applåder)

Herr talman! Det där är en felaktig beskrivning. Ökningen av problemen i elnätet bygger inte till liten del på alltför mycket väderberoende kraft. Det skapar problem, vilket är alldeles uppenbart. Vi har för lite baskraft och för mycket väderberoende kraft. Det skapar problem i det svenska elnätet, som annars är världsledande.

Inaktivitet? Jag vet inte om Centern har missat det pärlband av beslut vi har fattat för att både kunna besluta om ny havsbaserad vindkraft, som den förra regeringen inte klarade, och fatta alla beslut som banar väg för ny kärnkraft. Och nu i december fattas ytterligare beslut. Vi kramar inga enskilda kraftslag. Vi fattar beslut som gör att det nu också byggs ny kärnkraft. Vill Centern vara med på den resan är ni välkomna.

(Applåder)

Herr talman! Tidigare i år avskaffade Tidöpartierna möjligheten för människor som har sökt asyl att byta spår och i stället söka arbetstillstånd för att bo och jobba i Sverige. Regeringen stängde inte bara dörren för nya sådana spårbyten, utan man beslutade också att de som redan har bott och jobbat i Sverige kanske i många år ska lämna landet. Tusentals individer som lever, arbetar och betalar skatt i Sverige tvingas nu ut. Möjligen kan de få söka nytt tillstånd från hemlandet i stället. Det här sker trots att de gjort rätt för sig. De har integrerats, lärt sig svenska, jobbat och betalat skatt från start. Barnen har etablerat sig i svenska skolklasser. De tvingas alltså lämna Sverige och sälja hus och hem. Konkret kan det för vissa innebära en oro för den egna säkerheten.

Den kristna familjen Sara Ghorbani, Farhood Masoudi och deras 14årige son kom till Norsjö 2018. De har konverterat till kristendomen och är oroliga för att tvingas tillbaka till Iran, där konversion inte är tillåtet. Och Fereshte Javani, en kvinna som har arbetat inom vård och omsorg i Sverige och som har engagerat sig för de iranska kvinnornas rättigheter och frihet, frågar sig: Vad ska jag göra nu? Jag vågar inte återvända till Iran.

Förutom de förödande konsekvenserna för enskilda är det många kommuner som behöver dessa människor. Skulle regeringen kunna tänka sig att sätta stopp för utvisning av de personer som redan är etablerade i vårt land?

(Applåder)

Herr talman! Vi håller på med en långsiktig och absolut nödvändig omläggning av hela migrationspolitiken. Jag vet att vi tycker olika i sak. Ni vill ha ökad asylinvandring, medan vi vill ha minskad asylinvandring. Men låt mig lägga det åt sidan så länge.

Vi lägger nu om politiken, för den var helt ohanterbar. Det fungerar inte att ha på det sätt som vi hade i många år. Det kom flera hundratusen asylinvandrare till Sverige under en kort tid utan att man hade minsta tanke på integrationsproblemen. Dessutom hade vi ett system där den som fick avslag på sin asylansökan och därmed borde åka hem kunde omvandla den till någonting annat. Och systemet var sådant att många som fick avslag kunde stanna kvar i landet ändå. Dessutom var det ett system som rymde återkommande amnestier eller amnestikrav som skapade osäkerhet om huruvida svensk asyl- och invandringspolitik över huvud taget hade någon röd tråd.

Allt detta var ohållbart. Det skapade osäkerhet både för enskilda personer och för det samlade Sverige: Vad är vårt ansvar? Hur ska de människor som har fått avslag lämna landet? Hur ska de människor som får bifall komma in i det svenska samhället? Vi håller nu på att upprätta en rättssäker invandringspolitik som ligger på en lägre nivå.

För att bredda problembilden något: I Europa är det just nu i snitt 80 procent av dem som fått avslag på en asylansökan till något av EU:s länder som ändå stannar kvar. I Sverige är den siffran nu nere i 20 procent. Det jag vill säga är att hela idén om en ordnad och reglerad asylpolitik och invandringspolitik faller om man inte gör någon skillnad på ett avslag och ett bifall. Det är den som får bifall på sin ansökan som ska stanna – och den som får avslag ska lämna.

Sedan har vi dessutom en arbetskraftsinvandringspolitik som gör att den som lever upp till vissa krav kan ansöka om att få komma till Sverige för att arbeta. De två spåren tänker vi hålla isär.

Herr talman! Nog är det så att vi tycker olika om vilka regler som borde gälla för människor som vill komma hit, men nu pratar vi ju om personer som har levt här i många år.

De har levt här baserat på de regler som Moderaterna och Miljöpartiet faktiskt tog fram tillsammans – som vi då var överens om – och som de här människorna har trott ska gälla för dem. Det blir inte rättssäkert när man åtta år senare kommer och drar undan mattan för människor som har gjort rätt för sig – som arbetar här, som betalar skatt och som bokstavligen bidrar till välfärden på alla möjliga sätt.

Många kommuner, inte minst i norra Sverige, skriker efter folk som vill jobba i vården och omsorgen. Där är problemet inte arbetslöshet utan att det är brist på de här människorna. Jag vill därför avsluta med att tacka Roland Boman, kommunalråd i Jokkmokk, som skrev till regeringen med orden: Tack, men nej tack – här är vi ett vi, inte ett vi och ett de!

(Applåder)

Herr talman! Detta är inte fråga om vi och de, utan det handlar om att Sverige måste ha en invandrings- och asylpolitik som hänger ihop, som är trovärdig och som är långsiktig – inte en som hela tiden ändras och skapar olika utrymmen för olika personer med samma grundläggande skäl att ansöka om asyl.

Det är mycket bättre att ha en grundläggande regel som säger: Din asylansökan prövas, och får du bifall ska du snabbt in i Sverige, lära dig svenska språket och komma in på arbetsmarknaden. Får du avslag ska du lämna. Dessutom finns det ett utrymme för människor att söka sig till Sverige som arbetskraftsinvandrare om de når upp till vissa lönenivåer. Då vet man vad som gäller.

Jag är oerhört bekymrad att vi ska gå tillbaka till en politik där de här sakerna blandas samman igen och där vi inte har kontroll på invandringen. När den politiken dessutom förenas med krav på ökad asylinvandring till Sverige tappar vi greppet en gång till.

(Applåder)

Herr talman! Nyligen avslöjade TV4 hur Socialdemokraternas helägda bolag AIP Media ägnar sig åt politisk påverkan på nätet. Som oklar avsändare har man utan medgivande genomfört en systematisk kartläggning av ungdomars känsliga personuppgifter.

Det är inte första gången Socialdemokraterna ägnar sig åt att utsätta sårbara grupper för den här typen av tvivelaktiga metoder. Med Kombilotteriet riktade man aggressiv försäljning mot äldre personer. Då slutade det med att äldre hamnade hos kronofogden och att Socialdemokraterna dömdes för brott mot spellagen. Nu riktar man i stället in sig på unga personer via sociala medier.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern: Vilka är statsministerns reflektioner kring den här typen av bedrägliga beteenden, och vilka principer borde egentligen gälla för partiers transparens?

(Applåder)

Herr talman! Det har varit svårt att undgå den här frågan de senaste veckorna – även om jag möjligen tycker att Socialdemokraterna den här gången inte har varit lika högljudda, kanske man kan kalla det, som när andra tidigare har beslagits med att göra sådant som inte är lämpligt.

Jag har några reflektioner, och den första rör hyckleriet i detta. Att högljutt och i ett tonläge som ingen kunde missförstå angripa andra och sedan göra ungefär samma sak själv är svagt ledarskap.

Den andra reflektionen rör något som kanske är allvarligare i sak, nämligen att Socialdemokraterna har gått från att i praktiken låta äldre bli lurade, av människor i Socialdemokraternas tjänst, att köpa lotter – och dessutom med hjälp av metoder som alldeles uppenbart inte var okej rent rättsligt – till att använda något slags ungdomsvariant. Ungdomar köper kanske inte lotter i lika hög grad, utan där använder Socialdemokraterna konton som är speciellt anpassade för unga.

Nej, detta är hyckleri och dålig stil!

(Applåder)

Herr talman! Ett hem är inte en aktie. Skatten på bostadsförsäljning är i dag utformad på ett sätt som spärrar in äldre i deras hem och håller unga familjer borta från hus de desperat behöver.

Kristdemokraternas förslag om avskaffad skatt på bostadsförsäljning löser inte bostadskrisen, men vårt förslag gör att människor både vill och kan röra på sig och flytta till ett nytt boende. Det är inte villaägarnas fel att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar. Ett hem som man har ägt i generationer – som man har renoverat och fixat och där ens barn har växt upp – är inte en aktie. Därför är en utfasning av reavinstskatten efter en tids ägande moraliskt rätt.

Min fråga är: Ser statsministern och regeringen den problematik som jag beskriver?

Herr talman! Det är klart att rörligheten i sig begränsas av reavinstbeskattning – det är ingen tvekan om det – så hade man enbart rörligheten i åtanke skulle man naturligtvis göra så.

Som jag sa tidigare är jag lite obenägen att stå här och syssla med budgetförhandlingar i riksdagens talarstol, för det funkar inte i praktiken. Det handlar om ständiga avvägningar mellan olika saker, till exempel vilka skatter som är viktigast att sänka och vilka olika fördelningseffekter som olika skattesänkningar får. Här kan man säkert analysera ordentligt vad en reavinstsänkning skulle betyda för den ganska stora grupp människor som då skulle vara beredd att sälja sin fastighet. Allt detta måste man pröva väldigt noga.

Jag stänger inga dörrar, men jag är inte här och nu beredd att lova att just detta kommer med i nästa budget. Låt diskussionen pågå!

(Applåder)

Herr talman! I en orolig tid är försvarsförmåga viktigt, och det görs också historiskt stora satsningar på försvaret i Sverige och i övriga Europa.

Ett aktuellt exempel är Saab Kockums, som nu ligger i Landskrona. Man expanderar kraftigt, och nyligen aviserade man att man har fått en stor beställning att leverera ubåtar till Polen. Det innebär att företaget kommer att öka sin produktionskapacitet i Landskrona och i Skåne ordentligt. Detta är naturligtvis ett väldigt välkommet besked i synnerhet för Landskrona, där det kommer att få stor betydelse för jobben, industrin och den fortsatta utvecklingen, men även för svensk och europeisk försvarsförmåga.

Min fråga till statsministern är hur regeringen ser på behovet av arbetskraft till försvarsindustrin när branschen nu expanderar och vilka utbildningsinsatser man tror kan komma att behövas framöver.

Herr talman! Jag vill först bara instämma i att detta är en fantastiskt rolig affär i en tråkig tid. Att svenskt ingenjörskunnande, vår unika erfarenhet av ubåtsbyggande och den unika erfarenhet av Östersjön som vi delar med Polen ledde fram till den här affären tycker jag är en oerhörd framgång. Östersjön kommer att bli säkrare, och samarbetet mellan våra båda länder kommer att bli bättre. Det betyder också mycket för ekonomin, för ubåtar är som bekant inte gratis.

Det krävs även ett extremt ingenjörskunnande, och jag är väl medveten om att försvarsindustriföretagen nu söker med ljus och lykta. Det är förpliktande för människor som nu skaffar sig nya utbildningar och söker sig till de här sektorerna, där man gifter samman gammal, traditionell försvarsteknologi med det absolut senaste – inte minst de datavetenskapliga kunskaperna. Dessutom sker förstås vidareutbildning av människor som redan finns i de här företagen.

Jag möter företag med stort framtidshopp just nu, om än av väldigt tråkiga skäl. Men kompetensförsörjningen är absolut en viktig fråga för dem.

Herr talman! Vi var åtta partier som gjorde en uppgörelse om försvaret. Det är något jag tycker var väldigt viktigt, och jag ser också att vi från mitt parti i hög grad påverkade innehållet i uppgörelsen.

Det handlar om mycket stora belopp som ska fördelas inom totalförsvaret. Vi har frågat när de nya förhandlingarna ska ske. När startar de nya förhandlingarna som var utlovade redan i den grundläggande uppgörelsen?

Vi har fört fram förslag om ytterligare två nya brigader inom armén efter 2030 och att öka antalet värnpliktiga till 12 000 redan 2030 i stället för 10 000 som var överenskommet. Vi har fört fram frågan om att ordna de territorialförsvarsförband som är viktiga för transporter från norska kusten till den svenska östkusten och för att också kunna försvara de transporter som ska vidare. Vi har fört upp frågan om att få en ny ubåt.

Min fråga till statsministern är: När kommer inbjudan om försvarsöverläggningar? Varför sker det inte, och finns det något problem som förhindrar detta?

Herr talman! Jag ser inga problem alls i detta. Tvärtom underströk jag just värdet av att åtta av åtta partier står bakom försvarspolitiken. Det är ju helt unikt.

När Vänsterpartiet tillfrågades om regeringens budget och förstås mest hade kritik fick de frågan: Är det inte någonting ni tycker är bra i budgeten? Jo, svarade de: Försvarsupprustningen är bra. Detta tycker jag är ett tecken i tiden ändå.

Försvarsminister Pål Jonson har aviserat att vi självklart kommer att fortsätta samarbeta om själva innehållet i detta. Exakt i vilken form han bjuder in till de samtalen tror jag att man enklast kan fråga försvarsministern om.

(Applåder)

Herr talman! En ny rapport från Försäkringskassan visar att omkring 4 000 personer som bedöms som aktivt gängkriminella eller har tydliga kopplingar till kriminella nätverk får sin grundförsörjning via bidrag. Totalt har dessa utbetalningar uppgått till cirka 3,6 miljarder kronor under de senaste åren.

Detta innebär att ett betydande antal personer som enligt polisens definition är en del av gängkriminella miljöer lever på skattefinansierade ersättningar. Det riskerar att urholka legitimiteten i våra socialförsäkringssystem och bidrar samtidigt till att stärka den ekonomiska basen för organiserad brottslighet.

Sverigedemokraterna och regeringen river nu sekretessen och gör det möjligt att dela information mellan myndigheter. Det är ett viktigt steg, men vi behöver helt uppenbart göra mer. Jag vill därför fråga statsministern om regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder för att vi bättre ska kunna upptäcka, hindra och lagföra sådant utnyttjande.

Herr talman! Det korta svaret är ja. Men det är precis som frågeställaren också sa: Vi har gjort enorma insatser för att komma till rätta med detta. I många år har man bara pratat om att detta är ett problem. Man har förfasat sig och ojat sig. Vi gör saker åt det.

Men ibland krävs också lite handfast genomförande. Det handlar om förmågan att samla majoriteter och fatta besluten. Ibland är det obekväma beslut. Vi har nu fattat beslut som trädde i kraft i måndags som gör att Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kommer att kunna hämta in mycket fler uppgifter från banker, försäkringsbolag och arbetsgivare för att säkerställa korrekta underlag för beslut. Det låter som om det borde ha varit så jämt, men så har det alltså aldrig varit.

Detta är bara ett litet exempel på en massa olika systemfel i de svenska systemen som gängkriminella missbrukar. Det kostar inte bara helt vanliga skattebetalare stora pengar, utan pengarna används dessutom i kriminell verksamhet. Det är ett dubbelfel. Nu gör vi äntligen någonting åt de sakerna.

Herr talman! Vi har under de senaste dagarna kunnat ta del av vittnesmål från många människor som från en dag till en annan har blivit av med tusenlappar i aktivitetsstöd. Alla dessa personer vittnar om en otydlighet, både kring nedtrappningen i a-kassan och framför allt kring det kraftigt sänkta aktivitetsstödet.

Tidöregeringen påstår ju att förändringarna i a-kassan skulle vara en förbättring. Men för de 86 000 personer som har förlorat jobbet och nu får en avsevärt lägre ersättning har det bara medfört mer kontroll och en mycket större otrygghet. För mig framstår det hela som en strategi: att pressa människor djupare in i fattigdom. Under Ulf Kristerssons ledning blir ju Sverige dessvärre ett land där arbetarklassen får betala priset och regeringen låtsas som att reformer skulle vara förbättringar.

Därför frågar jag statsministern: Varför driver man en politik som medvetet gör Sveriges arbetslösa ännu fattigare?

(Applåder)

Herr talman! Det fanns en tid när de som företrädde arbetarklassens intresse var de som var allra noggrannast med att systemet aldrig skulle missbrukas, att man aldrig skulle kunna leva på bidrag längre än absolut nödvändigt och att ersättningen var till för den korta perioden mellan två arbeten, för dem som kan jobba. För den som inte kan arbeta alls finns det andra system. ”Arbetslinjen” kallar vi den inställningen i dag.

Sedan finns det andra som alltid vill ha högre bidrag under längre tid. Den här regeringen står inte för den uppfattningen. Det är otroligt viktigt att a-kassa och aktivitetsstöd är till för den tid man är arbetslös, medan man hittar ett nytt arbete.

Erfarenheten är entydig: Om dessa ersättningar kan tas emot under mycket lång tid blir de permanenta. Och långtidsarbetslöshet är det allra farligaste. Vi gör allt vi kan för att människor, med utbildning och med stöd av korrekt utformade bidragssystem, ska komma tillbaka till arbetet så fort som det över huvud taget är möjligt.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har nyligen remitterat ett eget förslag till kommunal skatteutjämning som innebär att små kommuner i vårt land ska ge ännu mindre kommuner pengar för att de i sin tur ska klara av det välfärdsuppdrag som vi i riksdagen har gett dem. Det innebär att Orsa förlorar 12 miljoner och Vansbro förlorar 12 miljoner. Robertsfors och Nordmaling förlorar likaså. Detta är små kommuner med 6 000–7 000 invånare, men det är de som ska rädda ekonomin i kommuner som är ännu mindre.

Det handlar om landsbygd där livslängden är kortare, skolresultaten lägre och tandhälsan sämre än i städerna. Det kommer från en regering som säger sig värna just landsbygden och oss som bor där.

Min fråga är om statsministern anser att det här är rätt väg att gå för att minska orättvisorna mellan stad och land.

Herr talman! Jag ska vara ödmjuk och säga att vi skickar förslaget på remiss för att det är till för att diskuteras. Alla som har följt skatteutjämningen genom åren vet att det är otroligt svåra saker. Under min tid i politiken vet jag mig inte ha hört om något skatteutjämningssystem som har ansetts vara bra.

Skatteutjämningssystemet har alltid fått hård kritik. Det ska balansera ganska svårförenliga intressen. Det ska bli rimligt lika förutsättningar i olika delar av landet. Inte minst ska små kommuner ha en rimlig förutsättning att bedriva sin verksamhet. Det ska ge goda incitament för varje kommun att göra bra saker och få del av det man själv gör – inte bara bli ett offer för vad som händer i andra delar av landet.

Det här är svåra saker. Vi skickar ut detta på remiss, inte med någon högtravande idé om att det är en perfekt lösning utan för att diskutera saken inför nästa beslut. Jag är rätt ödmjuk inför att även det här systemet kommer att kritiseras av dem som tycker att det gamla systemet var delvis bättre. Men låt den diskussionen nu ha sin gång under en tid.

Herr talman! I oktober presenterade Rädda Barnen årets barnfattigdomsrapport, där man konstaterade att barnfattigdomen i Sverige ökar och att 13 procent, alltså ett av åtta barn i Sverige, lever i fattigdom. Det innebär att ungefär tre elever i en normalstor svensk skolklass växer upp i fattigdom och ekonomisk utsatthet. Fattigdomen är störst bland barn till ensamstående mammor.

Regeringen valde i sin budget att inte höja barnbidraget eller underhållsstödet. Den så kallade historiska höjningen av bostadsbidraget för barnfamiljer motsvarar mindre än hälften av den summa som regeringen sänkte bostadsbidraget med bara i år, då regeringen tog bort tillägget till bostadsbidraget. Många experter varnar också för att flera av regeringens reformer av trygghetssystemen kommer att öka barnfattigdomen.

Min fråga till statsministern är därför: Hur tänker regeringen agera för att minska barnfattigdomen i Sverige?

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att när vår budget och våra förslag analyserades var det en studie där det påpekades att den unika höjning som vi gör innebär att just ensamstående föräldrar, som har det allra kärvast, får en relativt sett stor del av ökningen. Det var en viktig sak för oss att göra detta.

Sedan är det ingen tvekan om att det i en lågkonjunktur alltid kommer att bli tuffare. I en högkonjunktur blir det lättare. Så har det alltid varit. Men det som bekymrar mig allra mest är den långvariga fattigdom som bygger på att föräldrar aldrig går till jobbet. Den barnfattigdomen är dubbelt farlig. Den är ekonomiskt problematisk – det är också därför vi till exempel inför fritidskortet, som gör att även de barnen ska kunna ha fritidsaktiviteter utan att de pengarna måste konkurrera med till exempel hyran. Men den är också farlig därför att barn som aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet utsätts för helt andra långsiktiga risker.

Arbetslinjen är den absolut viktigaste förebyggande insatsen mot fattigdom. Familjer som jobbar, familjer som har en lön, klarar sig mycket bättre än de som aldrig jobbar.

(Applåder)

Herr talman! Gängbrottsligheten har brett ut sig under många år och kryper allt längre ned i åldrarna. Det är ett resultat av åtta år med socialdemokratiska misslyckanden, men det är också en utveckling som jag vet att statsministern och regeringen tar på stort allvar och agerar mot med mer resurser men också fler verktyg till bland annat polisen.

I dag aviserade regeringen att man mycket snart ska lägga fram ett förslag på riksdagens bord som gör det möjligt att frånta medborgarskapet för den som innehar dubbla medborgarskap och begår brott som allvarligt skadar statens vitala intressen, även vid allvarlig gängbrottslighet.

Min fråga är: Hur ser statsministern på möjligheten att få stöd i riksdagen för denna grundlagsändring?

Herr talman! Jag delar uppfattningen att det är en spännande fråga. Om riksdagen står bakom detta kan bara riksdagens partier svara på.

Det här är en otroligt viktig förändring. Andra länder har sådana regelverk. Det är inte rimligt att man ska kunna bryta mot allt som Sverige står för och åtnjuta fördelarna med dubbla medborgarskap utan att riskera sitt svenska.

Vi kommer att gå fram med detta. Den stora frågan är snarare hur andra partier kommer att ställa sig till det eftersom en grundlagsändring kräver bred majoritet.

Jag tror att det finns massiv folklig respekt och förståelse för att Sverige inte ska vara en fristad för grovt kriminella, organiserade kriminella, som använder det svenska medborgarskapet som skydd för sig själva men som hot mot många andra. Det är bara om den svenska staten talar klarspråk i de här frågorna som de kommer att förstå vad vi säger. Vi står upp för vanliga hederliga medborgares intressen, inte för de organiserade kriminella som har tillåtits bli svenska medborgare trots att de inte borde vara det.

(Applåder)

Herr talman! För fem år sedan var Adriana, tolv år gammal, ute med sin hund. Hon blev skjuten av misstag av någon som skulle skjuta någon gängkriminell.

För ett och ett halvt år sedan var Mikael ute med sin son. Han blev skjuten mitt framför ögonen på sin tolvårige son.

Sedan dess har det tyvärr skett 1 700 skjutningar, och rekryteringen går allt lägre ned i åldrarna. De minskar nu, men det är alldeles för många.

Här på läktaren sitter nu Adrianas mamma och Adrianas lillasyster, Mikaels son och Mikaels syster och Sebastian Stakset. De tar nu ett viktigt initiativ på 3 Arena den 31 januari. Vad det handlar om är att visa att vuxenvärlden står på barnens sida.

Min fråga handlar om Adrianalagarna, som fortfarande inte är uppfyllda. Det har gjorts en del där, men när kan de uppfyllas? Och framför allt, vad kan statsministern och regeringen göra för att visa att vi står på deras sida, på civilsamhällets sida, på församlingarnas och idrottsrörelsens sida, för att stoppa den här våldsvågen?

Herr talman! Låt mig först säga till er som sitter på läktaren att jag verkligen uppskattar det. Vi träffades tidigare också. Jag uppskattar det. Varmt välkomna hit! Jag uppskattar engagemanget men också de vittnesmål som ges om helt förfärliga händelser. Det är otroligt viktigt.

Jag tror att de allra flesta vet att vi har gjort oerhört många saker sedan dess. Vi har skärpt ett antal lagar som borde ha skärpts för många år sedan. Vi gör det mycket svårare att vara gängkriminell i Sverige i dag. Vi gör långsiktigt förebyggande insatser med sekretesslagstiftning som gör att färre barn och unga dras in på den vägen. Vi ser till att de som döms både låses in länge och utvisas ur Sverige om de inte är svenska medborgare.

Vi har halverat det dödliga skjutvapenvåldet så här långt. Vi har dubblerat antalet uppklaringar när det gäller det grövsta våldet. Mycket mer finns att göra, men vi är på rätt väg. Byt inte kurs en gång till!

(Applåder)

Herr talman! I går presenterade EU-kommissionen en ny plan för att säkra stödet till Ukraina genom att använda de frysta ryska tillgångarna som säkerhet.

Förslaget har enligt uppgifter redan mött hård kritik från Belgiens premiärminister. Det avfärdades faktiskt av Belgien redan innan det presenterades. Ukrainas tillgångar är slut i början av nästa år, och den belgiske högernationalisten Bart De Wever har hittills motarbetat alla förslag från kommissionen för att kunna få till en lösning.

Förra gången jag frågade hur statsministern såg på Belgiens agerande sa statsministern att min fråga var på ”elevrådsnivå”. Hur ser statsministern i dag på att det är fler och fler som nu öppet talar om att Belgiens premiärminister faktiskt inte verkar vilja hitta en lösning för att kunna ge det så viktiga stödet till Ukraina genom att använda de frysta ryska tillgångarna som säkerhet?

Herr talman! Kommissionens förslag kom alltså i går. Vi tittar extremt noga på det och håller tät kontakt med alla våra likasinnade. De är många just nu – de nordisk-baltiska staterna, Tyskland, Polen och många fler. Att Tyskland och Frankrike bytte uppfattning var helt avgörande. Det gör att det i grund och botten finns en stor majoritet för att använda frysta ryska tillgångar.

Men Belgien är fortfarande skeptiskt. Vi vet ännu inte – det kommer att klarna de kommande veckorna – om belgarnas skepsis är förhandlingsteknik för att ändra på detaljer eller om de verkligen går in för att försöka stoppa de här förslagen. Jag är ganska säker på att de också utsätts för väldigt hårda påtryckningar från Ryssland, som på olika sätt hotar de länder som vill medverka till att använda frysta ryska tillgångar.

Vi kommer att göra allt vi kan för att få igenom det här beslutet, men som alltid i EU vågar jag inte lova framgång förrän vi sitter på plats i själva mötet. Det här är riktigt svåra frågor för några få länder, men de kan stoppa helheten. Sverige agerar kraftfullt för att fatta ett bra beslut.

(Applåder)

Herr talman! I polisens nyligen publicerade lägesbild över utsatta områden 2025 kan man läsa att utvecklingen i utsatta och särskilt utsatta områden uppvisar en stabilitet, om än med lokala förbättringar. Grova våldsbrott är dock fortsatt starkt kopplade till dessa områden. Narkotikahandeln har flyttat inomhus. Rekryteringen av mycket unga utförare fortsätter, ofta på nätet och från mindre orter utan tidigare kriminella nätverk.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern: Har regeringen nu, med all ny lagstiftning som är på gång, de verktyg som behövs för att i högre grad kunna återställa ordningen i dessa områden så att skötsamma medborgare som bor där snarast kan få tillbaka sin grundläggande trygghet i vardagen?

Herr talman! Vi är inte där än, men vi är på väg dit. Byt inte kurs! Den som nu hotar med att gå tillbaka till den gamla kriminalpolitiken riskerar vitala svenska intressen.

Vi har kommit en bit på väg. Vi har halverat det dödliga skjutvapenvåldet. Vi har dubblerat uppklaringen av de allra grövsta brotten. Polisen har helt andra verktyg i dag än tidigare. Vi har många fler kameror, rörliga i drönare och på fasta platser, som följer människor som hotar att begå brott. Vi stoppar i dag brott innan de begås. Vistelseförbud, preventiv avlyssning, anonyma vittnen, ökad utvisning av människor som begår brott i Sverige, allt detta som gör att vi i dag kan slå till mycket hårdare – allt detta är i rätt riktning.

Är vi framme? Absolut inte! Håll kursen! Håll fast vid den politik som har påbörjat nya resultat!

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår vad statsministern tycker om de frysta ryska tillgångarna.

Problemet är att en solidarisk borgen, joint and several liability, innebär att om fordringsägarna – i praktiken Euroclear Belgium – tvingas betala tillbaka till Ryssland efter en rättsprocess kan de kräva full ersättning från vilket som helst av de garanterande länderna, alltså inte bara deras proportionella andel. Det är det här som är problemet. Om Euroclear skulle peka på Sverige kommer vi att bli återbetalningsskyldiga för samtliga. Då pratar vi i runda slängar 2 000 miljarder svenska kronor, alltså 140 miljarder euro, plus ränta plus skadestånd. Sedan kommer vi i vår tur att få kräva detta av de andra länderna.

Hur ser statsministern på den här risken? Kan vi ens hantera den risken inom statsbudgeten?

Herr talman! Först ska man komma ihåg att detta i grunden är ett politiskt och moraliskt beslut – inte ett juridiskt – om aggressorn, den som anfaller ett helt land och begår brutala övergrepp mot Ukraina, skulle hota oss med juridiska hämndåtgärder om vi gör det enda rätta och hjälper Ukraina med angriparens egna resurser.

Det finns ju skäl till att rätt noggranna länder som Tyskland helhjärtat står bakom detta. Det förhindrar inte att Belgien har skäl att ställa ett antal kontrollfrågor, som de nu håller på att få svar på, om hur övriga länder ska se till att Belgien inte står ensamt ansvarigt gentemot Ryssland. Det har vi all respekt för.

Dessa frågor måste nu klarna fram till mötet i Europeiska rådet den 18 december, och då hoppas jag – men kan ännu absolut inte lova – att vi kan fatta ett beslut om att använda Rysslands tillgångar emot Ryssland.

(Applåder)

Herr talman! I SCB:s senaste statistik avseende situationen på arbetsmarknaden går det att konstatera att nästan var fjärde ung människa i det här landet saknar ett arbete att gå till. Det är en utveckling som har förvärrats under den här mandatperioden.

Att unga människor blir av med jobbet eller inte kommer ut på arbetsmarknaden i första taget riskerar att få stora konsekvenser både för de enskilda individerna och för samhället i stort. Vi socialdemokrater har lagt fram flera förslag som vi driver aktivt här i riksdagen. Det gäller inte minst satsningar på sommarjobb, SAO-jobb för unga och andra viktiga satsningar för att få fler unga i arbete.

Trots att vi är inne på mandatperiodens sista år och mandatperiodens tredje arbetsmarknadsminister presenteras i praktiken inga propositioner från Arbetsmarknadsdepartementet för att hantera den här krisen.

Jag vill därför fråga statsministern: När kommer regeringen att inse allvaret i situationen och faktiskt komma med politiska förslag för att lösa den här krisen?

(Applåder)

Herr talman! Det är alltid lite roligt med Socialdemokraterna: Om man inte lägger fram just socialdemokratiska förslag så lägger man inga förslag. Det stämmer alltså inte. Yrkeshögskolan, som nog är den enskilt viktigaste möjligheten för de unga som inte i första hand går på traditionella akademiska utbildningar att få jobb där det växer, byggs ut med 12 000 årsplatser 2024 till 2028.

Jag noterar också en annan sak, och det är att Socialdemokraterna alltid är väldigt upprörda över hög ungdomsarbetslöshet när de är i opposition – men aldrig när de är i regeringsställning. Då är det aldrig tal om ”mycket hög ungdomsarbetslöshet”. Statistiken är viktig, men statistiken gömmer en del saker också. Tar man bort de heltidsstuderande ungdomarna minskar andelen från 25 procent till 11,5 procent.

I den grupp som jag är mest bekymrad över, alltså de som inte jobbar, inte studerar och inte deltar i någon slags utbildning, är andelen 4,8 procent. Det är ingen oviktig grupp, för de löper långsiktiga risker. Men att säga att var fjärde står inför akut arbetslöshet är helt enkelt inte sant, och det har aldrig bekymrat Socialdemokraterna i regeringsställning.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.