Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm, finansmarknadsminister Niklas Wykman och kulturminister Parisa Liljestrand (M).

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! I tre år har Sverigedemokraterna och regeringen försökt styra Sverige. I tre år har regeringen och Sverigedemokraterna låtit välfärdskapitalister plocka ut miljonvinster och köpa Porschebilar. De lever lyxliv på våra skattepengar – pengar som skulle gå till våra barn och till förskolan.

Aftonbladets senaste granskning om vinstdrivande förskolekoncerner är minst sagt hårresande och bara ännu ett i raden av exempel på giriga aktörer som gör vinst på våra barn. Nu sparas det in på smör, grönsaker och frukt. Förskolepersonalen får avstå måltider så att barnen kan äta sig mätta, och barnen får titta på barnprogrammet Babblarna på en Ipad i stället för att delta i pedagogisk verksamhet.

Min fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari är: Varför väljer Sverigedemokraterna och regeringen att sätta välfärdskapitalisterna framför våra barn?

Fru talman! Ja, friskolor har färre behöriga lärare, större klasstorlekar och stora problem med betygskorruption. Det är något som inte minst Liberalerna som parti under många år har påpekat och försökt få bukt med.

Det går nästan inte en dag utan att man får läsa om nya skandaler där skolpengar har gått till extremister i Somalia eller våffelstugor i fjällen, och från regeringens sida har vi varit extremt tydliga: Barnen behöver gå före börsbolagen. Regeringen har plockat fram en mängd olika åtgärder för att komma åt det här. Bland annat går vi vidare med förslag om vinstförbud vid kvalitetsbrister, något som inte gjordes under de gångna åtta åren trots att det fanns vetskap om problemen med friskolesystemet. Det skedde inga stora förändringar under åtta långa år.

Jag är väldigt glad och stolt över att Tidöregeringen inte slösar bort den här tiden utan kraftigt tar tag i skärpta villkor för friskolesektorn – något jag hoppas och tror att även Socialdemokraterna ställer sig positiva till.

(Applåder)

Fru talman! Vad bra att Tidöregeringens samtliga partier applåderar vinstförbud i skola och förskola! Det är något som Socialdemokraterna har drivit under lång tid.

Med tanke på att Romina Pourmokhtari står här i talarstolen och säger att det inte är rimligt med vinstuttag är det obegripligt hur regeringen kan avstå ett förslag som handlar om vinstförbud. Det är ju vinstbegränsning vi talar om. Det är inte heller något misstag, utan det är ett medvetet vägval. ”Ansvarslöst” är ett för svagt ord, tycker jag. Det krävs ett vinstförbud och ett vinststopp i skolverksamheten – inte mindre än så.

(Applåder)

Fru talman! Ja, det stämmer säkert att Socialdemokraterna under lång tid har drivit att friskolesystemet ska skärpas till. Däremot har man under lång tid inte vidtagit några ordentliga åtgärder som kommer åt frågan. Att driva frågor är säkert hedervärt, men det som räknas i verkligheten är ju vad som faktiskt händer.

Jag är väldigt stolt över att Tidöregeringen inte slösar bort den här tiden utan ägnar den åt att ta vidare de utredda förslag vi har plockat fram för att komma åt de busar som utnyttjar friskolesystemet, så att vi faktiskt kan få en välfungerande skola för alla elever i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna har under många år varit drivande i att Sverige behöver en kulturkanon för att synliggöra svensk kultur och göra den tillgänglig, för att bilda och för att inkludera. Efter valet 2022 var det därför en stor vinst för oss att ha fått med det som en del av Tidöavtalet.

I december 2023 påbörjades arbetet på riktigt, och nu är kanonen äntligen här. Det har för oss ett stort värde att kunna enas och samlas kring den, och vi ser den som ett viktigt, levande underlag i arbetet för att stärka svensk kultur nu och för framtiden. Om man kommer till Sverige ska man kunna se vad svensk kultur innebär och vad som har format oss som nation. Det är därför ett viktigt styrkebesked för oss att vi tillsammans med regeringen har gjort så att detta har blivit verklighet.

Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand. Hur avser ministern att fortsätta arbeta för att stärka svensk kultur med en svensk kulturkanon som grund?

Fru talman! Stort tack till Sara Gille för frågan!

Det är verkligen en glädje att få ta emot kulturkanonen för Sverige. Ett enkelt svar på frågan är: Nu finns kulturkanonen här. Den finns, den lever och den utvecklas redan. Det ser vi genom alla de medborgarinitiativ som har tagits runt om i hela Sverige. Det tas fram lokala kanoner, skolor plockar fram elevernas egen kanon och människor har på olika sätt engagerat sig i det som blev folkets kanon, dit det skickades in över 10 000 förslag.

Att kanonen nu finns och lever är alltså alldeles tydligt. Det är ett sätt att fortsätta bygga på den kulturkanon för Sverige som är framtagen. Hur vi sedan ska se till att förvalta kulturkanonen för Sverige fortsättningsvis kommer vi att arbeta vidare med från regeringens håll.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är det viktigt att en kulturkanon inte bara blir en hyllvärmare utan faktiskt används i praktiken, exempelvis – och inte minst – inom skolan och gymnasiet, där unga människor möter svensk kulturhistoria. Kan ministern utveckla på vilket sätt regeringen avser att säkerställa att det blir ett levande verktyg, och avser man att föra en dialog med övriga ministrar om hur arbetet kan implementeras på flera politikområden?

Fru talman! Vi kommer att ta del av de förslag som finns i utredningens betänkande. Där finns en rad förslag som kommittén har tittat på när det gäller hur vi ska se till att förvalta denna kulturkanon på bästa sätt och även se till att den lever och inte blir en hyllvärmare i framtiden. Vi kommer att remittera förslagen och arbeta vidare med dem, precis som man gör med ett vanligt betänkande, och sedan kommer regeringen att återkomma med ett förslag på hur vi ska arbeta vidare med frågan.

(Applåder)

Fru talman! Alla elever ska klara skolan. Det borde vara en självklarhet. Så ser det tyvärr inte ut i dag, utan ungefär en tredjedel av alla elever går ut gymnasiet utan fullständiga betyg eller har hoppat av längs vägen.

En lyckad skolgång är en förebyggande faktor när det gäller risken att hamna i kriminalitet och utanförskap. Det har även regeringen sagt. Med tanke på att kriminaliteten och brottsligheten är så oerhört viktig för regeringen att få bukt med, varför satsar man inte på skolan och ser till att alla de här eleverna faktiskt får en lyckad skolgång? Det vi ser är att regeringen aktivt har valt att låta kommunerna få mindre pengar samtidigt som man sänker skatten för de allra rikaste.

Min fråga till ministern är helt enkelt hur man ska se till att alla elever går ut gymnasieskolan med fullständiga betyg.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en väldigt viktig fråga.

Jag skulle säga att en stor del av de problem som ungdomar i gymnasieskolan har beror på att de inte har tillräckliga kunskaper med sig från grundskolan. 20–25 procent av ungdomarna lämnar grundskolan utan att kunna läsa tillräckligt bra, och det är klart att detta så småningom orsakar problem i gymnasieskolan.

Därför satsar den här regeringen nu väldigt hårt på läsning. Vi satsar en halv miljard varje år på riktiga läroböcker och skönlitteratur till skolan. Vi lägger om hela betygssystemet så att det bättre ska spegla de kunskaper elever har. Vi tar också bort Fbetyget, som har sett till att väldigt många elever inte ens har kommit till gymnasieskolans nationella program.

Jag skulle dock säga att det viktigaste är att stärka lärarkåren så att lärarna får rimliga arbetsvillkor.

Fru talman! Det är ju väldigt fint att höra att ministern tycker att det är viktigt att vi har lärare som kan utföra sitt arbete. Det finns dock inga reformer i världen som handlar om att man ska ge en viss skolpeng till exempelvis läromedel som kommer att hjälpa om det inte finns tillräckligt med personal i grundskolan för att ta hand om eleverna så att de får tillräckligt med kunskap.

Hur ska regeringen se till att det finns tillräckligt med resurser i stället för att ge skattepengarna till skattesänkningar för de rikaste?

Fru talman! Självklart är det otroligt viktigt med resurser i svensk skola. Det är därför vi gör stora statliga satsningar på både grundskolan och gymnasieskolan. Det är dock viktigt att komma ihåg att finansieringen av svensk skola i huvudsak ligger på kommunerna. Där skiljer det sig väldigt mycket, ibland på ett orimligt sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till kulturminister Parisa Liljestrand.

Att vi har en stark och oberoende public service är en viktig del i vår demokrati, inte minst i den oroliga tid vi befinner oss i. Vi var överens om många saker i public service-utredningen, men vi var inte överens om pengarna. Nu ser vi att det vi visste skulle ske också händer: Allt fler lämnar marknätet, vilket innebär att public service-bolagen får ökade kostnader för just marknätet.

Hur ser kulturministern på den här utvecklingen? Finns det beredskap för att skjuta till mer pengar?

Fru talman! Tack, Catarina Deremar, för en viktig och bra fråga!

Jag är väldigt glad över att Catarina Deremar poängterade att vi faktiskt var överens om mycket i arbetet i den parlamentariska utredningen. Där var alla partier representerade, och till största delen var partierna överens om att public service behöver långsiktiga villkor och bra förutsättningar för sitt arbete.

Medelstilldelningen var vi dock inte överens om. Från regeringens och Sverigedemokraternas håll har vi enats om en medelstilldelning som kommer att ge public service över 83 miljarder på åtta år.

Marknätsfrågan är en fråga som vi bevakar särskilt. Det är därför vi har tillsatt en särskild utredning som bland annat ska titta på distributionen av public service. Vi avser att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

Distributionsutredningen ska vara klar den 30 september 2026. Redan i år får Sveriges Radio ökade kostnader på grund av marknätsfrågan, och SVT får det nästa år.

Vad har ministern och regeringen för beredskap för att pengarna faktiskt ska gå till det publicistiska innehållet och inte till distribution?

Fru talman! Här är det viktigt för mig att poängtera att såväl regeringen som riksdagen har valt en konstruktion för public service som innebär att politiken ska hålla armlängds avstånd och inte diskutera innehållet eller vad bolagen väljer att lägga sina pengar på. Vi tilldelar medel och ger sändningstillstånd. Därefter är det upp till bolagen att prioritera inom ramen för detta. Det finns dock, som Catarina Deremar vet, möjlighet att komma överens om någonting annat vid särskilda behov.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till miljöministern.

Miljöministern har ju själv skrivit under Kunming-Montreal-avtalet, som är ett ramverk för hur vi gemensamt ska kunna stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Där ingår flera olika åtgärder. Det handlar om att skydda mer natur, restaurera trasiga ekosystem, skydda hotade arter och identifiera och fasa ut miljöskadliga subventioner.

När man tittar på vad som har hänt ser man i bästa fall att ingenting har hänt. I många fall har den här regeringen och miljöministern aktivt jobbat hårt för att göra precis tvärtom. Man har sänkt skyddet för hotade arter. Just nu föreligger också ett förslag från skogsutredningen om att underlätta att upphöra med skyddade områden, det vill säga om att ta bort skyddet för skyddade områden.

Hur tänker miljöministern att detta rimmar med de åtaganden hon har gjort och det hon har skrivit under?

Fru talman! Jag har inte endast skrivit under Kunming-Montreal-ramverket, utan jag var även i Kanada och förhandlade fram avtalet. Av kollegorna i EU fick jag dessutom, tillsammans med Tyskland, det stora förtroendet att ansvara för EU:s del i en stor del – en femtedel – av de här förhandlingarna.

Det här avtalet är otroligt viktigt för Europa, för Sverige och för miljöfrågorna globalt. Självklart ska Sverige vara ett föredöme i att också genomföra innehållet i avtalet. Den främsta möjlighet jag ser, som blir lite processuell för Sveriges del, gäller 30 procents skydd av både hav och land. Det är någonting som vi ser som en tydlig och viktig målsättning. Det är också något som vi har skrivit in i exempelvis havsmiljöpropositionen och som vi även på andra sätt arbetar för att verkställa. Det handlar om att bredda skyddet generellt till 30 procent men också om de 10 procent som ska vara strikt skyddade. Där arbetar vi väldigt aktivt, inte minst på havspolitikens område.

Jag skulle säga att det sker mycket på det här området från Sveriges sida och från regeringens sida.

Fru talman! Det man via miljöministern har lovat är att ta fram en nationell handlingsplan för hur man ska nå de här målen. Den lyser dock med sin frånvaro, och det finns inga processer för hur man ska ta fram denna. Det finns inte heller medel för att uppnå något av dessa mål. Att identifiera de miljöskadliga subventioner som finns, och som den här budgeten fortsätter att investera i, finns inte heller aviserat.

Var finns den handlingskraft som miljöministern pratar om?

Fru talman! Låt mig ta ett av många exempel på hur regeringen arbetar med detta.

Sverige ska utöka och förstärka skyddet av sina marina områden. Vi arbetar numera aktivt för den internationella målsättningen om 30 procents skydd av marina områden till 2030. Av dessa ska 10 procent vara strikt skyddade. Förra fredagen invigde jag också Östersjöns första nationalpark. 97 procent av nationalparken består av havsyta, eller marin yta.

Det sker alltså väldigt mycket från regeringens sida när det gäller dessa frågor.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. Jag vill också lägga till att hon är rymdminister. Hennes titel blir väldigt lång, men hon är också rymdminister.

Rymden har fascinerat såväl stora som små i alla tider. Det finns många obesvarade frågor. Kommer vi att komma till månen fler gånger? Kommer vi att komma till Mars? Hur många stjärnor finns det?

Det händer väldigt mycket med rymden, och det är egentligen det jag funderar på. Jag var precis på invigning hos OHB. Det är ett stort rymdföretag i Kista som flyttat till större lokaler. De jobbar med satellitforskning och satellittillverkning. Den verksamheten är otroligt viktig. De har även vädersatelliter och visste att det skulle börja ösregna. Alla fick därför var sitt paraply när de kom, vilket underlättade för alla.

Jag, som göteborgare, hittar inte så bra i Stockholm – hade jag inte haft satellitstyrd gps hade jag gått vilse hela tiden. Det finns många fördelar med detta.

Därför vill jag fråga ministern: Vilken mer nytta och vilka fler fördelar finns det med rymdforskning, rymdindustri och näringsliv kring rymden?

Fru talman! Jag tackar för en fantastiskt viktig fråga.

Precis om Marie-Louise Hänel säger har vi enormt mycket praktisk nytta av den rymdforskning som har skett och sker. Det handlar om att övervaka klimatförändringar – inte bara om det regnar i dag eller i morgon utan hur det påverkar jorden som helhet. Det är också viktigt för att transportsystem ska fungera, och tyvärr, skulle jag säga, har rymdforskningen också en enorm betydelse i krigföring och i försvaret av vårt land och andra europeiska länder. Exempelvis är positionsdata enormt viktiga.

Framgent kommer vi nog att se ytterligare genombrott på detta område.

Fru talman! Jag tackar rymdministern för svaret.

Vi har en rymdstrategi sedan 2018, och vi ska snart besluta om en förnyad rymdlag. Hur underlättar strategin och rymdlagen för Sverige, och varför ska lagen förnyas?

Fru talman! Det har skett enorma förändringar sedan vi fick nu gällande rymdlag, så den behöver förnyas. Vi ser ju fler och fler användningsområden för rymdforskningen, och den får också allt större strategisk betydelse både för oss vanliga invånare när det gäller klimatforskning, väder och så vidare och för Sverige som nation.

Jag ser fram emot att jobba vidare med dessa frågor.

Fru talman! Under sommaren har kontantförsörjningen i Sverige havererat. Som exempel stod ortens enda bankomat i Hagfors utan pengar i över en månad. Enligt medieuppgifter har sammanlagt en fjärdedel av landets bankomater varit ur funktion. Riksbanken har länge varnat för sårbarheten i just kontantkedjan. Detta skapar både oro och otrygghet, särskilt på landsbygden, där det ofta inte finns något alternativ. För många äldre men även för andra är kontanter en nödvändighet för att klara vardagen, och när bankomaterna inte fungerar blir samhällets sårbarhet extra tydlig, både i vardag och kris.

Min fråga går till statsrådet Niklas Wykman. Vilka långsiktiga åtgärder avser regeringen att vidta för att säkra tillgången till kontanter i hela landet så att människor kan känna trygghet inför framtiden?

Fru talman! Man kan konstatera några olika saker. För det första har Riksbanken i och med den nya riksbankslagstiftningen fått ett förtydligat och utökat ansvar och mandat på detta område, precis som frågeställaren hänvisar till. Man kan också konstatera att frågan om kontanter, kontantanvändning och tillgång till kontanter handlar om mer än bara bankomater och möjlighet att ta ut pengar. Därför har det nyligen avslutats och remitterats en utredning som nu bereds på departementet angående hur vi ska säkra kontanttillgång runt om i landet.

Den uppkomna situationen beror på att Bankomat tog tillbaka distributionen från ett privat företag och skulle göra det själva men hade vissa problem med det. Jag har därför träffat Bankomat och försäkrat mig om vilka åtgärder man avser att vidta för att detta problem ska lösas.

Fru talman! När priserna på mat skenade fikade finansministern med matjättarna. När det nu är problem med bankomaterna fikar statsrådet Wykman med Bankomat. När det gäller matpriserna hände ingenting. Min fråga blir därför: Varför tar regeringen inget initiativ i kontantfrågan? Ska det bli precis som med matpriserna att det inte händer något?

Fru talman! När matpriserna skenade var Mikael Damberg finansminister. Vi ärvde en mycket hög inflation, och den har vi sedan dess kommit till rätta med tack vare en ansvarsfull ekonomisk politik, ansvarstagande parter på arbetsmarknaden och en centralbank som utför sitt arbete.

Detta är en bred fråga, och vi har nyligen mottagit och remitterat en utredning om kontanter.

Det är Post- och telestyrelsen som har tillsynsansvar och som kan anmäla till Finansinspektionen, och jag känner inte till att det har inkommit någon anmälan om privatpersoners kontanttillgång.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att betona hur långt Tidöpartierna har kommit i att åstadkomma nybyggnation av kärnkraft i Sverige, inte minst tack vare den finansierings- och riskdelningsproposition som statsrådet Wykman ansvarade för innan sommaren. Vi kan hoppas att Socialdemokraterna äntligen, efter att ha lagt ned sex välfungerande reaktorer och i kammaren röstat nej till de flesta kärnkraftspolitiska förslagen, har kommit till sans och framöver kommer att stödja denna riskdelning när budgeten når kammaren.

Vattenfall har redan i dag ett pågående projekt på Ringhals, och även om ministern vet min åsikt om nedselekteringen är det positivt att arbetet fortskrider. Sverige behöver dock fler större kärnkraftsprojekt, och risken är att Ringhalsprojektet upptar resurser och tid för andra. Hur säkerställer vi fler projekt från fler aktörer, statsrådet Wykman?

Fru talman! Frågan var så trevlig, så jag ställer mig i den andra talarstolen så att jag ser frågeställaren ordentligt.

Det är två led i att säkerställa finansiering av ny kärnkraft i Sverige. Det ena är de legala ramarna för projektet, och här kom det en proposition till riksdagen. Tyvärr röstade inte alla för, och det verkar som att en del tycker att vi kan leva kvar med väldigt volatila elpriser. Det verkar dock ha skett en förskjutning i debatten, och jag noterar att Magdalena Andersson har sagt att tidigare position var fel och att man är öppen för att stötta att vi ska få ny kärnkraft på plats, vilket är ett mycket välkommet och bra besked från Magdalena Andersson.

Det ges vissa ramar för hur stort detta kan bli, och när vi snart presenterar budgeten återkommer vi med de fullskaliga ekonomiska ramarna. De juridiska förutsättningarna finns på plats, och de är väsentligt större än bara Ringhalsprojektet. Men vi återkommer som sagt med de ekonomiska ramarna i budgeten.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag tror att alla på vår sida av politiken ser positivt på den framdrift som finns i det mest kända projektet. Jag tror dock att det kan finnas en oro för att såväl myndigheter som industri och andra aktörer kan uppmärksamma flaskhalsar när man ska sjösätta ytterligare projekt vid sidan av Ringhalsprojektet.

Ser statsrådet behov av ytterligare agerande för att underlätta projekt 2, 3, 4 med flera?

Fru talman! Att bygga ny kärnkraft är mycket kostsamt. Det är en betydande utmaning man tar på sig när man ska göra det. Det stödsystem vi ska använda för detta är inte utsträckt till hur mycket ny kärnkraft som helst, utan det är begränsat till ett mindre antal reaktorer. Jag har svårt att tro att man skulle få ett statsstödsgodkännande av EU för de många fler projekt ledamoten nämner. Stödet syftar ju till att få igång byggnationen av de första reaktorerna.

Fru talman! Jag har en fråga av övergripande karaktär.

I dagarna nåddes vi av beskedet att Spanien inför nationella sanktioner mot Israel inom en rad områden. Borde inte Sverige följa det spanska exemplet och införa nationella sanktioner mot Israel för att sätta maximal press på Israel i syfte att stoppa folkmordet och svälten i Gaza? Vi kan inte längre sitta med armarna i kors och vänta på att EU ska agera. Vi kan gå före och visa vägen, till exempel genom att införa vapenembargo mot Israel. Vi kan agera om den politiska viljan finns.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för att hon tar upp dessa frågor.

Det lidande som pågår i Gaza är fruktansvärt. Vi måste göra allt vi kan, men vi måste också kunna se att olika partier kan ha olika bild av vad som är mest verkningsfullt i det här läget. Vår regering är fast besluten: Det är genom EU som vi kan påverka ordentligt. Vi menar att EU måste sätta hårdare ekonomisk press på Israel och dess regering att leva upp till sina skyldigheter i det här läget.

Vi driver på i många led. Den svenska regeringen har bland annat agerat tillsammans med Nederländerna och tagit ett initiativ där vi uppmanar EU-kommissionen att skyndsamt lägga fram konkreta förslag som ökar pressen på Israel.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Det är bra att regeringen äntligen har lyssnat på oppositionen och nu går fram med sanktioner mot Israel genom EU, men när EU inte agerar menar jag att vi måste gå före och visa vägen. Vi kan göra saker själva för att sätta press, till exempel stoppa vapenexporten till Israel.

Vi kan inte sitta och titta på medan barn dödas och svälter ihjäl i Gaza. Vi kan agera här och nu. Vi kan göra mycket mer.

Fru talman! Regeringen har inte lyssnat på oppositionen, utan vi gör vår bedömning utifrån den verklighet vi ser. Det vi ser i dag är att EU behöver trycka på genom att frysa EU:s tullförmåner till Israel. Det är där vi kan komma framåt, och det är där vi trycker på tillsammans med Nederländerna.

Angående vapenexport måste jag lyfta fram att Sverige har en restriktiv syn på export av krigsmateriel till Israel. I praktiken har inga tillstånd lämnats sedan 1950-talet, med undantag av följdleveranser av sådan materiel som inte ansågs vara krigsmateriel när affären gjordes. ISP, som är behörig myndighet när det gäller detta, ger en annan bild.

Fru talman! För en vecka sedan presenterade utredaren Lars Trägårdh Tidöpartiernas stora och hittills enda kulturprojekt, i form av en svensk kulturkanon. Särskilt intressant var att utredaren menade att en viktig bärare av denna kulturkanon ska vara den svenska folkbildningsrörelsen i form av studieförbund och folkhögskolor, det vill säga samma rörelse som regeringen aktivt har motverkat under sina tre år vid makten.

Regeringens neddragningar uppgår till sammanlagt 900 miljoner kronor under mandatperioden, och studieförbund och folkhögskolor över hela landet vittnar om de effekter som neddragningarna får för deras verksamheter.

Min fråga till kulturministern är därför: Hur tycker ministern att det faktum att regeringen först slår undan benen för folkbildningen genom dessa nedskärningar rimmar med att man sedan uppmanar dem att bli bärare av regeringens kulturkanon?

Fru talman! Låt mig börja med att säga att den här regeringen har gjort mer för att hantera de surdegar som låg och jäste under föregående regeringar än vad som gjordes med deras kulturpolitik.

Vi har tagit tag i frågan om Operan, som regering efter regering har låtit bli att hantera. Vi har kommit med förslag om hur vi ska hantera kulturinstitutionernas hyror – en fråga som Socialdemokraterna och Miljöpartiet helt har undvikit. Vi har tagit fram en kulturkanon för Sverige, som ska öka möjligheterna till gemenskap och en känsla av tillhörighet i vårt land. Frågan om vilka som ska vara bärare av den är en fråga för medborgarna i Sverige, och där har kommittén lämnat ett antal förslag som vänder sig till civilsamhället och folkbildningen.

Oppositionen verkar vilja måla upp en bild av att regeringen stryper alla resurser till folkbildningen. Det är helt fel. Regeringen lägger även fortsättningsvis över 4 miljarder kronor på folkbildningen.

(Applåder)

Fru talman! Det är väldigt talande att kulturministern lyfter upp Stockholmsinstitutionerna. Det är Operan och de stora kulturinstitutionerna i Stockholm som man väljer att lägga pengar på.

Den lilla kulturen, som hanteras av alla våra folkhögskolor och studieförbund runt om i landet, drar man ned på. Bara studieförbunden har fått 500 miljoner kronor i neddragningar, och antalet studiecirklar och kulturarrangemang minskas. Hur rimmar detta med regeringens prat om satsningar?

Fru talman! Hur studieförbunden väljer att prioritera när det gäller pengar till olika aktiviteter är faktiskt en fråga för dem.

När det kommer till regeringens prioriteringar är vi glasklara: Regeringen prioriterar barns och ungas rätt till kultur. Vi har Skapande skola, vi har stödet till kulturskolorna, vi har bemannade skolbibliotek, vi satsar på barns och ungas läsning och vi ger alla människor samma tillgång till kulturen – den kultur som många som har fått den via modersmjölken inte har delat med sig av tidigare.

(Applåder)

Fru talman! I våras ställde jag en fråga till dåvarande skolministern om möjligheten för gymnasieelever att träffa politiker i sina egna skolor. För många svenskar är det politiska engagemanget som allra störst när de går i gymnasiet och har klasskompisar och lärare som de kan diskutera politik med. Då hade jag precis deltagit i en debatt i en gymnasieskola i Enköping, något som är omöjligt i många kommuner där rektorer eller skolchefer helt har portat politiska partier från skolorna.

Min fråga då var hur statsrådet avsåg att agera för att alla gymnasieelever i alla kommuner skulle få möjlighet att träffa och interagera med politiker under ordnade former. Svaret från statsrådet var att hon avsåg att ta med sig frågan till departementet.

Om ett år är det val. Min fråga till gymnasieministern är: Hur har det gått?

Fru talman! Jag tackar för denna viktiga fråga.

Precis som jag tror att jag sa då tycker jag att det är otroligt viktigt att politiker, inte minst de politiska ungdomsförbunden, får komma in på gymnasieskolor och även grundskolor. Det är en viktig del av demokratin i Sverige att detta fungerar.

Jag är medveten om att det inte alltid fungerar bra, men det finns ibland skäl för skolchefer och rektorer att ha en restriktiv hållning. Det är dock viktigt att detta inte används som en ursäkt för att inte släppa in ungdomsförbund.

Som jag sa då har jag fört en dialog med Utbildningsdepartement om detta, och jag avser att se över det i den mån det går.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är glädjande att höra att det har förts en dialog. Det vore intressant att veta vilka skäl som kan finnas för att eventuellt inte släppa in politiker eller politiska ungdomsförbund i skolorna, som du nämnde. Jag har väldigt svårt att se vad som skulle kunna hindra att skolelever, framför allt gymnasieelever, träffar politiska företrädare i landets alla kommuner och gymnasieskolor.

Jag påminner i all ödmjukhet om att vi inte duar varandra i kammaren.

Fru talman! Det har funnits säkerhetsskäl på ett antal skolor runt om i Sverige under ganska många år. Rektorer har ansett sig tvungna att sätta stopp därför att man inte har kunnat garantera elevers och anställdas säkerhet. Det är rätt högt ställda krav för att man ska komma fram till ett sådant beslut, men det har tyvärr förekommit.

(Applåder)

Fru talman! Bedrägerier, framför allt telefonbedrägerier mot äldre, är en särskilt hänsynslös, systematisk och skamlös form av brottslighet. Det handlar inte bara om ekonomiska förluster utan också om en stigmatisering som skapar skam- och skuldkänslor. Det är därför viktigt att vi tar krafttag mot dessa bedrägerier.

I somras skärptes exempelvis lagstiftningen för att ha en strängare syn på bedrägerier. Regeringen har tillsammans med banker och brottsbekämpande myndigheter vidtagit åtgärder för att komma åt bedrägerierna som har gett stor effekt – brottsvinsterna har minskat med ungefär 40 procent.

I förra veckan träffade finansmarknadsminister Niklas Wykman tillsammans med justitieministern företrädare från bankerna och från brottsbekämpande myndigheter för att följa upp dessa åtgärder och vad mer som kan göras framåt för att bekämpa denna typ av brottslighet.

Min fråga är: Vad kan vi förvänta oss för fortsatta åtgärder för att bekämpa bedrägerier mot äldre?

Fru talman! Det är lätt att instämma i frågeställarens beskrivning av den här typen av brottslighet. Den är fullkomligt avskyvärd och vedervärdig. Man stjäl kanske inte bara äldre människors sista pengar utan också deras sista trygghet. Det är groteska gärningar, som länge tilläts fortgå i Sverige med passivitet från politikens sida.

När den här regeringen tillträdde ändrade vi det och inledde snabbt en dialog med myndigheter, främst polisen, men också med bankerna. Precis som frågeställaren påpekar har det kommit ny lagstiftning som möjliggör att gå hårdare åt den här typen av verksamhet. Men det har också förts mycket tuffa samtal med bankerna: Vidta åtgärder, eller förvänta er problematisk lagstiftning att hantera! De har vidtagit åtgärder; de har åtminstone uppnått något slags miniminivå. Då har också de här brottsvinsterna sjunkit undan. Men det gör givetvis ont att tänka på hur många som har drabbats under all den passivitet vi hade under Magdalena Andersson.

(Applåder)

Fru talman! För en vecka sedan hade jag en vid det här laget uppmärksammad debatt med kulturministern om kanon, den förda kulturpolitiken och tre år av kulturpolitiska nedskärningar eftersom regeringen inte har valt att täcka upp den kostnadsutveckling och inflation som har rått i sektorn. Debatten hamnade på villovägar. Det behöver vi inte ta upp nu, men jag skulle vilja lyfta fram just kulturpolitikens status när det handlar om budgetering.

Resultatet av de här tre åren är faktiskt att konst- och kulturarbetare i vårt land har blivit arbetslösa, att avgifterna till kulturskolan har höjts och att vi stänger ned replokaler och mötesplatser i nästan alla kommuner i vårt land. Vi har också en situation där särskilt studieförbunden har svårt att bedriva folkbildningsverksamhet, som även kulturkanonutredaren uttryckte är helt nödvändig för att exemplifiera och jobba vidare med kulturkanon som en form av folkbildning i vårt land.

Jag vill ställa frågan till kulturministern om det verkligen är en angelägenhet för henne att lyfta kulturens andel av reformutrymmet i de rådande budgetförhandlingarna med finansministern.

Fru talman! Det är två helt olika världsbilder som Socialdemokraterna och vi i regeringen lever i; det är alldeles uppenbart.

Socialdemokraterna verkar vilja måla upp en bild av att det bara är staten som kan rädda samhället och att staten är det enda som går in som garant för att samhället ska fungera. Så är det inte.

Det verkar också som att Socialdemokraterna tror att den kostnadsökning som vi drabbades av på grund av en inflation som förra regeringen via Socialdemokraterna lät skena bara drabbade kulturarbetarna. Så är inte heller fallet. Det här är något som har drabbat hela samhället, och såväl Lawen Redar som jag vet att staten inte kan gå in och täcka upp för alla kostnader som har uppstått på alla statens kostnadsområden. Då skulle vi helt enkelt behöva ta ut 100-procentig skatt från alla i Sverige. Men det kanske är det som Socialdemokraterna ytterst vill.

(Applåder)

Fru talman! Svenska för invandrare har länge varit problematiskt. Många elever fullföljer aldrig sin utbildning.

Sverigedemokraterna och regeringen har därför, som en del av Tidöavtalet, beslutat om lagrådsremissen Skärpta krav i sfi. Det innebär bland annat att rätten att delta i sfi som huvudregel ska gälla i tre år från den tidpunkt då eleven för första gången antogs till utbildningen.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är det en självklarhet att ställa krav på att människor som kommer till Sverige också lär sig det svenska språket inom rimlig tid och fullt ut anpassar sig till vårt svenska samhälle. Vilka positiva effekter ser minister Edholm att de skärpta kraven på sfi kommer att leda till för den svenska integrationen?

Fru talman! Regeringen har i dag beslutat om en proposition på just det här området som i huvudsak innebär att man ska gå sfi i tre år. Sedan kan man beviljas förlängning om det krävs i max tre ytterligare år. Bakgrunden till det är att väldigt många av dem som läser på sfi aldrig uppnår de olika nivåerna. Man hoppar till exempel av utbildningen.

Förhoppningen med den nya lagstiftningen är att fler människor som kommer till Sverige och som behöver lära sig svenska ska göra det snabbare men också att kommunerna ska se till att de kan ge det stöd som krävs för att man lättare ska lära sig svenska. Det här är en stor och viktig reform.

Fru talman! I sin regeringsförklaring meddelade statsministern häromdagen att regeringen ska ta fram en nationell plan för att förhindra att evighetskemikalierna PFAS sprids i våra vatten och i vår natur. Det är något som Vänsterpartiet redan tidigare har föreslagit, och jag välkomnar att regeringen också har insett att det behövs.

I veckan kom alarmerande uppgifter om att försäljningen av bekämpningsmedel med PFAS har ökat med över 60 procent de senaste fem åren. Många människor blir nog chockade när de får veta att ämnen som aldrig bryts ned och som kan påverka deras möjligheter att få barn medvetet sprutas ut direkt på vår mat.

Danmark har redan beslutat om förbud mot en rad bekämpningsmedel som innehåller PFAS. Min fråga till klimat- och miljöministern är: När kommer ett förbud i Sverige?

Fru talman! Det här vet ledamoten är en stor hjärtefråga för mig. Jag brinner verkligen för att vi ska komma åt den problematik vi har i Sverige men också i hela Europa med spridning av i princip gifter, kan vi kalla det.

Evighetskemikalierna är otroligt problematiska också ur perspektivet att vi faktiskt inte har särskilt mycket information om konsekvenserna av de kemikalier som nu sprider sig i vår natur, i våra kroppar och i vårt samhälle.

Problemet här är att även om man inför ett nationellt förbud behöver det följas upp med en nationell hantering av samtliga varor i en PFAS-granskning som det varken kostnadsmässigt eller tidsmässigt finns utrymme för att realisera. Även om man kan tycka att det är hedervärt att det finns nationella förbud och att det är en viktig signal – och som sagt en sak jag nämnt tidigare att regeringen inte utesluter – är det allra viktigaste här att komma åt den här frågan på EU-nivå för att vi faktiskt ska se till att de här varorna inte produceras med PFAS-kemikalier på det sätt som sker i dag.

(Applåder)

Fru talman! Återigen har vi haft en sommar med hetta, översvämningar och katastrofer. Vädret är mer oförutsägbart än någonsin, och värre kommer det att bli om världen inte sätter fart med att minska klimatutsläppen.

I november ska ledare från världens länder mötas i Brasilien och visa hur var och en kan bidra till att minska klimatutsläppen. Samtidigt är det som att Sveriges regering har ställt sig i bakgrunden och tycker att det är dags för andra att agera. Men så får man inga följare. Ett mer effektivt sätt att påverka andra är att föregå med gott exempel.

Kommer regeringen att resa sig, ta lead och höja ambitionen för klimatmålen innanför den svenska gränsen, utan att räkna in viktiga bidrag till andra länder, eller kommer man att peka på de andra och säga att ”nu är ansvaret ert”?

Fru talman! Att föregå med gott exempel är att ha låga utsläpp. Sverige har lägst utsläpp per capita i hela EU, och EU är just nu världsledande i att minska sina utsläpp genom att anta kraftfull lagstiftning som man sedan verkställer och genom prissättning på koldioxid som motiverar företagen att ta sig i rätt riktning. Att vara ett föredöme är att ha låga utsläpp, och Sverige är väldigt bra på att ha låga utsläpp.

Vi möter ibland utmaningar, som när tidigare rödgröna regeringar har blivit alldeles för ivriga gällande hur det här ska verkställas. Man har satt upp mål som man sedan backat ifrån och som den här regeringen blir tvingad att hantera. Jag talar såklart om reduktionsplikten – den tidigare planen om 70 procent vid år 2030 – som inga partier i kammaren längre står bakom.

Vad är det då att vara ett föredöme i dag? Jo, det är faktiskt inte bara att ropa om höga mål, fru talman. Det är att faktiskt verkställa klimatpolitik och se till att man har låga utsläpp. Det gör vi i Sverige – inte minst genom den kärnkraft som Centerpartiet motsätter sig.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill gratulera Lotta Edholm till den nya titeln gymnasie-, högskole- och forskningsminister. Det är ett väldigt viktigt uppdrag för svensk forskning, bildning och konkurrenskraft.

Det är dock så att svenska studenter har näst lägst undervisningstid i Europa. Genomsnittet ligger på tio timmar per vecka. Inom ämnet pedagogik ligger det så lågt som fyra timmar per vecka. Det här visar en rapport från Sveriges förenade studentkårer.

Så kan vi inte ha det. Det är helt orimligt för en kunskapsnation som Sverige. Det lägger definitivt inte en grund för fler svenska Nobelpris – vilket jag vet är något som Liberalerna gärna vill se i framtiden.

Min fråga är om Lotta Edholm är beredd att öka resurserna till lärosätena så att Sveriges studenter får mer tid med skickliga lärare och forskare. Är Lotta Edholm beredd att kanske avskaffa produktivitetsavdraget, som ett steg på vägen mot fler framtida svenska Nobelpris?

Fru talman! Jag tackar för denna mycket viktiga fråga. Det är helt sant att svenska studenter ibland får för lite undervisningstid. Det finns förklaringar till detta.

Regeringen har tidigare lagt mer resurser just på undervisning för att lärosätena ska kunna öka den lärarledda undervisningen vid våra universitet och högskolor, men självklart utesluter jag inte att ännu mer behöver göras.

Vi kommer till exempel snart att lägga fram en proposition om en ny lärarutbildning. Inom den utbildningen kanske det är allra viktigast att man får en rejäl undervisning på högskolan.

Fru talman! Vi svenskar älskar kultur. Jag tror att nästan hundra procent lyssnar på musik dagligen. Vi ser på film, och vi följer tv-serier. De allra flesta läser också böcker – även om antalet tyvärr sjunker och allt fler övergår till ljudböcker.

Tre fjärdedelar av oss svenskar spelar också brädspel eller sällskapsspel. Nog använder vi verkligen kultur i Sverige och tycker om och uppskattar kultur.

Jag vill därför fråga kulturministern: Varför behöver vi egentligen en kulturkanon? Vad är syftet med en kulturkanon?

Fru talman! Det var en otroligt fin beskrivning av Kristina Axén Olin när det gäller hur kulturen på olika vis kommer in i våra liv.

Det är dock så att kulturen också står för en stor del av de värderingar som en gång i tiden byggde ett starkt Sverige. Kulturen gör oss till det samhälle vi är i dag och till det ”vi” som vi varje dag skapar i vårt samhälle.

Jag tror att fler behöver få bli en del av den gemenskapen. De måste få känna att kulturen kan vara en plats för dem. De kanske söker vad eller vilket av de olika kulturuttrycken som kan appellera till just dem.

De frågar sig om de vågar sig in i de rummen och om det finns en plats för dem i dessa diskussioner – och framför allt om de är tillräckliga för att faktiskt ge sig in i diskussionerna.

Jag tror att en kulturkanon kan hjälpa oss att förstå oss själva och varandra på ett bättre sätt. Den kan hjälpa oss att skapa ett ännu starkare ”vi” i det svenska samhället. Framför allt kan den göra att fler vågar ta del i kulturdebatterna. De ska vara öppna för alla, inte bara för dem som fick detta med modersmjölken.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill passa på att välkomna Lotta Edholm som högskoleminister med en fråga.

Vi befinner oss i en utdragen lågkonjunktur. Arbetslösheten i vårt land är hög och stigande. I tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur är det rationellt både för den enskilda och för samhället om antalet människor i utbildning ökar. Att använda tiden i arbetslöshet till att stärka sin ställning på arbetsmarknaden är både för samhället och den enskilda ett bra beteende.

Det är nu precis detta som händer. Efterfrågan på platser vid högre utbildning ökar. Tusentals fler har sökt högre utbildning i år än i fjol. Samtidigt leder regeringens politik till att tusentals färre har antagits till högre utbildning.

Jag tänkte därför fråga ministern om det enligt hennes mening är en önskvärd utveckling i tider av lågkonjunktur och stigande arbetslöshet att allt färre kan gå högre utbildning.

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga. Det är självklart så att man i tider av arbetslöshet måste satsa på utbildning. Därför gör vi från regeringens sida nu stora satsningar på till exempel att bygga ut platserna på yrkeshögskolan.

Vi gör också satsningar på den nationella yrkesutbildningen. Det är en vuxenutbildning som sker inom ramen för yrkeshögskolan, eftersom vi ser att yrkeshögskolan är så effektiv när det gäller att ge utbildning som faktiskt leder till jobb för dem som gått där.

Det är viktigt att den utbildning som ges under till exempel tider av arbetslöshet så småningom leder till jobb. Det är en av idéerna bakom detta.

Jag skulle vilja säga att utbyggnaden av yrkeshögskolan är enormt viktig – liksom utbyggnaden av olika typer av utbildningar i Arbetsförmedlingens regi.

Fru talman! Min fråga går till gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. Ministern har ansvaret för att utbildning och arbetsmarknad matchar varandra väl.

Tillsammans med regeringen arbetar Sverigedemokraterna för att stärka svensk skola och utbildning. Det vi ser är att Sverige många gånger är sent med att ställa om när arbetsmarknaden ändrar form. Vi ligger alltför ofta inte i fas med hur arbetsmarknaden ser ut.

Detta, fru talman, är på många sätt ett arv efter åtta år av socialdemokratisk passivitet. Ett resultat av Tidösamarbetet är att Sverige numera är på rätt väg.

Det är för Sverigedemokraterna viktigt att intensifiera arbetet för att säkerställa att vi i framtiden inte hamnar i samma situation – med brist på arbetskraft inom olika branscher trots att vi egentligen har ett stort överskott på arbetskraft.

Hur arbetar ministern för att stärka våra utbildningar i syfte att säkerställa att framtidens behov hos arbetsmarknaden tillgodoses?

Fru talman! Detta tangerar den förra frågan. Det är viktigt att den utbildning som ges i Sverige, framför allt när det gäller yrkesutbildningar, har en koppling till det branscherna faktiskt efterfrågar.

Det är därför yrkeshögskolan år efter år har byggts ut – något som kommer att fortsätta också framgent. Vi vet att en mycket stor andel av dem som går på yrkeshögskola så småningom också får ett jobb.

Därför bygger vi också ut den nationella yrkesutbildningen inom vuxenutbildningen, som är kopplad till just yrkeshögskolan. Där finns också en tät dialog med de olika branscherna gällande vad de behöver och vill ha.

Jag tror att det är en framkomlig väg att jobba närmare branscherna. Detta gäller givetvis både för privat och offentlig sektor.

Fru talman! Äganderätten är en hörnsten i det svenska skogsbruket. Åratal av statligt ingripande har dock naggat den i kanten och riskerar att förstöra balansen mellan de skogspolitiska målen.

Vi moderater menar att vårdandet av vår natur – inte minst genom skogsbruket – är avgörande både för att stärka landsbygden och för att bidra till den gröna omställningen.

Arbetet med att värna biologisk mångfald måste dock fokusera på resultat. I stället riskerar till exempel knäroten att slå hårt mot bruket utan att faktiskt gynna mångfalden.

Nu när skogsutredningen har landat vill jag fråga klimat- och miljöministern hur regeringen kommer att arbeta för att hitta en god balans och hur regeringen önskar förbättra förhållningssättet kring artskyddsförordningen för att möjliggöra ett levande skogsbruk.

Fru talman! Stort tack till ledamoten för en välställd fråga.

Vi vet att den svenska skogen är en så oerhört stor del av många utmaningar vi står inför. Den ska stå för ett stort upptag av koldioxid, den ska stå för alla pappersprodukter som ska ersätta den fossila plasten och den ska samtidigt vara en stor del av vår näring och ekonomi framöver. Samtidigt har vi en fantastisk äganderätt i Sverige som gör att det inte nödvändigtvis är staten som beslutar om hur olika saker och ting ska hanteras inom området. Svenska skogsägare är mycket kapabla att hitta en bra balans mellan miljöskydd, att ta hand om sin skog och att se till att den är produktiv.

Gällande en mer ändamålsenlig nationell fridlysning arbetar vi hårt med denna fråga. I juli beslutade regeringen att skicka en promemoria med förslag om ändringar i de nationella fridlysningsbestämmelserna.

Vi är i full fart med arbetet, och det kommer att fortsätta varje dag under mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga vänder sig till klimatministern.

Den 1 januari 2027, om mindre än 16 månader, öppnar EU:s nya utsläppshandelssystem – det som på politikspråk kallas ETS 2.

Det är viktigt för klimatet att få ett enhetligt system och minska utsläppen. Men det väntas leda till att priset på fossila drivmedel i ett slag stiger med flera kronor litern. För allmänhet och för företag, och därmed hela samhället, är det viktigt att det finns information och möjlighet att anpassa sig till det nya läget. Det krävs att man i god tid innan 2027 också får en ökad medvetenhet om vad som är på väg. Hittills har den offentliga informationen och förberedelsen inför ETS 2 varit närmast obefintlig.

Vilka åtgärder förbereder regeringen i form av till exempel uppdrag till Naturvårdsverket eller Konsumentverket för att i god tid förbereda samhälle, företag och människor?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Trots den krångliga beteckningen, som även kan vara ETS BRT, för att göra det ännu krångligare, kommer detta att vara den största klimatpolitiska händelsen under 2027, nämligen att systemet träder i kraft.

Utsläppshandeln är ett otroligt kraftfullt verktyg för att minska utsläpp. Det som är så kraftfullt med utsläppshandel jämfört med exempelvis koldioxidskatter eller andra typer av beskattningar är att utsläppshandeln är rörlig och mer dynamisk. Om vi i Sverige gör det vi ska ökar inte priserna lika mycket. Det är därför det här blir en så stark motivation till att elektrifiera och effektivisera transporterna och mycket annat som vi kommer att behöva göra i Sverige framöver.

I och med att regeringen har lagt fram klimathandlingsplanen finns en tidig och bred implementering av ETS 2. Det är något som kammaren har godkänt, och därför är processerna i full gång med att förbereda de statliga institutionerna på att hantera systemet när det väl träder i kraft.

Fru talman! Sverigedemokraternas och regeringens arbete med att strypa den kriminella ekonomin samt minska bedrägerier och penningtvätt har redan givit stor effekt, bland annat genom att vinsterna från telefonbedrägerier särskilt mot äldre har minskat med 40 procent under förra året och fortsätter att minska i år. Vi ser även att den nya lagen som innebär att staten kan beslagta kriminellas tillgångar är effektiv.

Bankerna har också ett stort ansvar i arbetet med att motverka bedrägerier och penningtvätt. Finansmarknadsministern och justitieministern träffade nyligen Sveriges största banker för att få en lägesbild av deras arbete på området. Hur avser finansmarknadsministern att arbeta vidare med bankerna för att strypa de kriminellas ekonomi och säkerställa att vi ror i hamn med Tidöavtalets mål på området?

Fru talman! Jag tackar Charlotte Quensel för frågan, och jag tackar även Ludvig Ceimertz för motsvarande fråga tidigare.

Det är glädjande att bedrägerivinsterna genom telefonbedrägerier mot äldre har minskat. Det visar att åtgärder också ger resultat. Det är tråkigt att åtgärder inte vidtogs av tidigare regeringar, utan det var passivt på området.

I grunden har vi bytt fokus. Vi har satt brottsoffret i fokus i stället för att ömka dem som begår den typen av brott.

Bankerna har ett viktigt ansvar, men vi ska komma ihåg att det är de som begår de vidriga brotten som har det yttersta ansvaret. De ska klämmas åt, och de ska sitta i fängelse. De ska inte ha ett smörgåsbord uppdukat i Sverige.

Jag skulle kunna nämna många bra saker som görs på området. En sådan är att jag tillsammans med justitieministern har besökt det arbete som innebär att bygga upp finansiella underrättelser i Sverige. Det är något som tidigare inte har funnits, men nu har vi budgeterat för ett sådant centrum i Sverige.

Fru talman! Hundratusentals studenter har precis påbörjat sina studier vid högskolor och universitet. För att alla dessa ska få en bra start på sina studier, och för att de ska få företrädare som granskar, samverkar och utvecklar studietiden med studenternas perspektiv i fokus, är studentkårer och studerandeföreningar otroligt viktiga.

Dock sitter studentkårer runt om i landet och oroar sig rejält eftersom det enligt prognos kommer att ges 20 miljoner mindre i anslag till studentkårerna efter årsskiftet. Statsrådet Lotta Edholm kommer säkert att säga att det är tillfälliga pengar som inte kommer att ges fortlöpande, men det gäller endast för 5 miljoner av neddragningen på 20 miljoner.

Därför har jag följande fråga till statsrådet Edholm. Hur anser statsrådet att studentkårerna ska kunna fortsätta sitt gedigna arbete för studenternas bästa med dessa nedskärningar?

Fru talman! Studentinflytande är viktigt för att utveckla universitetens och högskolornas verksamhet. Man kan ge bidrag till hur exempelvis undervisningen kan utvecklas. Kårerna i Sverige har alltid spelat en viktig roll. När kårobligatoriet avvecklades tillkom också ett statsbidrag.

Precis som ledamoten påpekar gav den förra regeringen specifika medel, vilket berodde på att vi genomlevde en pandemi. Den typen av medel kan inte bara fortsätta att finnas efter det att pandemin tagit slut. Det är bakgrunden.

Fru talman! Kulturen engagerar oss, bildar oss och talar på ett sätt som inget annat kan bryta igenom. Det är därför viktigt att kulturen får förutsättningar att finnas och frodas, alltid med armlängds avstånd från politiken men nära människor som en självklar och viktig del av våra liv.

Kulturministern har vid upprepade tillfällen lyft fram att en breddad finansiering av kultursektorn kan göra den starkare och tillgänglig för fler. Men jag undrar på vilket sätt regeringen har verkat för att påbörja detta viktiga arbete.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det är onekligen så att jag och regeringen tror att samhället är större än staten. Det har framgått tydligt när jag har haft förmånen att resa runt och träffa representanter för kulturinstitutioner, små som stora, som alla vittnar om att det finns ett stort intresse av att få vara med och dela glädjen i kulturen och vara med och medfinansiera den.

Men Sverige skiljer ut sig – och tyvärr inte på ett positivt sätt. Vi är sämst i klassen när det gäller att möjliggöra för privatpersoner, stiftelser och företag att bidra till kulturen. Därför har den här regeringen startat en utredning om breddad finansiering, som ska se över skatteincitamenten för givande. Vidare tittar vi på en ökad sponsring av kulturen, och vi tittar på matchningssystem där staten och det privata kan gå samman för att göra kulturen ännu starkare, friare och roligare.

Fru talman! Jag riktar mig till kulturminister Parisa Liljestrand.

På senare år har nedläggning av tidningsredaktioner i olika delar av landet inneburit att delar av landet hamnat i medieskugga. Trots mediestödets nya utformning, där teknikneutralitet och den digitala omställningen betonas, har en rad tidningar, bland andra Norra Halland, som jag själv för en tid sedan besökte, och Haparandabladet, tvingats gå ned från flerdagars- till endagsutgivning per vecka. Några tidningar har också lagts ned.

Nu visar det sig att mer än 100 miljoner av det som riksdagen anvisat för mediestöd ännu inte har använts. Det handlar om åtskilliga jobb – journalister såväl som annan personal på tidningar – och kanske framför allt om människors delaktighet i demokratin.

Vi socialdemokrater har drivit på för en uppföljning av stödet. Är kulturministern tillfreds, eller avser hon att agera för att stärka en allsidig nyhetsbevakning och journalistik i hela landet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Att vi har fungerande medier, såväl public service som kommersiella medier, i hela Sverige är en grundförutsättning för en fungerande demokrati.

Det var därför som regeringen tog sig an att lägga om mediestödet och skapa ett helt nytt system för mediestöd som skulle främja lokal och regional journalistik som fokuserar på att det ska finnas välfungerande journalistik och journalister i hela Sverige.

Vi ser nu att behovet av en sådan översyn finns. Det är också något som vi avser att göra. Vi ser också behov av att titta närmare på mediestödet generellt, naturligtvis. Det behöver man alltid göra med den här typen av stora system.

På det hela taget kan vi ändå notera att stödet nu, efter att ha gått från att vara ett rättighetsbaserat stöd till att vara ett behovsprövat system, fungerar ganska väl.

Fru talman! Allt fler elever i invandratärta områden lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. De som ändå börjar på gymnasiet har ofta bristande språkkunskaper och svaga förkunskaper, vilket leder till avhopp, undermåliga resultat och en lägre andel som tar examen. Detta riskerar att förvandla gymnasieskolan från en plats för utbildning och kunskap till en förvaringsplats för ungdomar som saknar de nödvändiga förkunskaperna för att klara sig i gymnasiet.

Min fråga till gymnasieministern är följande: Hur avser gymnasieministern att säkerställa att gymnasieskolan inte tvingas bära huvudansvaret för integrationsproblemen, och vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att höja kunskapskraven och komma till rätta med det omfattande skolmisslyckandet i invandrartäta områden?

Fru talman! Precis som frågeställaren antyder beror ju mycket av de problem vi har i gymnasieskolan på att många ungdomar i grundskolan inte har fått de kunskaper som krävs för att klara av gymnasieskolan. Det är därför som regeringen nu lägger om skolpolitiken på en rad olika områden.

Vi betonar till exempel behovet av kunskaper i att läsa och skriva betydligt tidigare, liksom behovet av bättre undervisning i det. Vi satsar stort på riktiga läroböcker, skönlitteratur och bemannade skolbibliotek. Men vi gör också stora förändringar i till exempel betygssystemet. Det sker alltså väldigt mycket nu i akt och mening att se till att ungdomar blir mer förberedda för att klara gymnasieskolan när de väl kommer dit.

Fru talman! Jag hoppas om några timmar kunna flyga hem till Kramfors, men det har väl inte undgått någon att både Kramfors och andra orter i Ångermanland drabbades av ett väldigt omfattande skyfall den gångna helgen. Ovädret har lett till omfattande skador på fastigheter, på vägar och på järnväg. Tragiskt nog har också en person mist livet. Tyvärr väntas nu ännu mer nederbörd i de drabbade områdena.

Jag lyssnade på en pressträff med Trafikverkets generaldirektör. Han betonade att den här situationen är extraordinär. Mot bakgrund av detta vill jag fråga klimatministern om regeringen är beredd att vidta åtgärder och på olika sätt stötta de drabbade i Ångermanland och Västernorrland.

Fru talman! Jag ska under en minut så gott jag kan försöka redogöra för läget. Vi följer händelseutvecklingen noga, och Andreas Carlson har också besökt regionen för att tala med berörda och bilda sig en bättre uppfattning om vad som kan krävas och om det är någonting som saknas.

Vi kan konstatera att det är många som är involverade i arbetet nu. Det är både räddnings- och återställningsarbete som pågår.

Det finns kontrakt för drift och underhåll av vägnät. Det är väldigt viktigt med de så kallade baskontrakten, alltså att Trafikverket får sin beredskap för att hantera maskiner och personal på plats, så att vi kan åtgärda det hela så snabbt som möjligt.

Jag vill också nämna att Trafikverket just nu arbetar med att förbereda sig för eventuella kommande utmaningar. Det finns ju förvarningar från SMHI om att det sannolikt kan komma fler vädervarningar under nästa vecka på grund av stora regnmängder.

Ådalsbanan är också ett pågående arbete som vi noga bevakar för att se vad vi kan göra och bidra med.

Fru talman! Min fråga går till gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm och gäller regeringens så kallade satsning på regionalt yrkesvux i höstbudgeten.

Kompetensförsörjningen är en av vår tids största utmaningar, och arbetslösheten i vårt land är skyhög. Näringslivet skriker efter arbetskraft, och regionalt yrkesvux har varit ett av de viktigaste verktyg vi har för att matcha näringslivets behov.

Regeringen föreslår 100 miljoner till regionalt yrkesvux i höstbudgeten. Men sanningen är väl egentligen att det är en neddragning på i runda slängar 900 miljoner jämfört med i år. Min fråga till ministern är därför följande: Hur många färre kommer att kunna studera på regionalt yrkesvux efter den neddragningen?

Fru talman! Sanningen är att vi lägger om en del av vuxenutbildningen just nu. Vi fokuserar mer på yrkeshögskolan men också på den nationella yrkesutbildningen, som jag har pratat en del om. Det är en utbildning som sker inom ramen för yrkeshögskolan med en väldigt tät samverkan med branscherna.

När det gäller ordinarie yrkesvux, så att säga, är det tyvärr så att en stor del av statsbidragen faktiskt inte används. Jag menar att vi nu måste fundera på om vi kan lägga om det så att även detta blir mer inriktat mot vad branscherna faktiskt behöver. Vi funderar till exempel på om vi ska kunna ge kommunerna lite längre planeringstid inom ramen för dessa statsbidrag. Det finns en rad olika saker som vi skulle kunna göra för att se till att statsbidragen faktiskt används fullt ut, för så är det inte i dag.

Frågestunden var härmed avslutad.