Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Vi har samlats för att diskutera utrikesutskottets betänkande UU1, som gäller utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det övergripande och enligt min mening behjärtansvärda målet med detta utgiftsområde i budgeten är att säkerställa Sveriges intressen i förhållande till andra länder. Det är en uppgift som på senare år tyvärr har blivit alltmer komplicerad att fullgöra i takt med att den regelbaserade världsordning som upprättades i och med västmakternas segrar i andra världskriget och kalla kriget alltmer öppet har kommit att utmanas och ersättas med en alltmer multipolär och amoralisk ordning.

Vi lever helt enkelt tyvärr i en mycket mer oförutsägbar värld, där hotbilden mot Sverige och vårt lands intressen är mer komplex och mångfasetterad än tidigare. En mer mångfasetterad hotbild måste naturligtvis också mötas med en rad olika verktyg, på en rad olika sätt.

En av de mest grundläggande åtgärderna är att säkerställa att makter som vill oss illa inte tillåts att infiltrera vårt land. I detta avseende spelar Inspektionen för strategiska produkter, ISP, en viktig roll. Myndighetens uppgift, som bland annat innefattar granskning av potentiellt skadliga utländska direktinvesteringar och upprätthållandet av riktade internationella sanktioner mot destabiliserande krafter i världen, är centrala för landets säkerhet. Jag är glad att Sverigedemokraterna och regeringen har en samsyn kring behovet av att öka stödet till denna verksamhet. Samtidigt förvånas och oroas jag över att delar av vänsteroppositionen vill dra ned på detta stöd.

Fru talman! Goda relationer och i synnerhet riktigt goda grannar är en annan viktig komponent i att stärka Sveriges trygghet och säkerhet. Sverigedemokraternas uppfattning är att vi när vi i en orolig tid tvingas vända oss utåt för stöd i första hand bör vända oss hemåt mot våra nordiska vänner.

Vi gläds åt att det nordiska samarbetet under den gångna mandatperioden har tagit nya viktiga steg framåt. Vi är stolta men inte nöjda. Vi vill se fler steg mot fördjupad nordisk samverkan. Därför tar vi bland annat initiativ till inrättandet av en ny nordisk utrikes- och säkerhetskommission – ett förslag som glädjande nog vann riksdagens gillande tidigare i år.

Lika viktigt som att stärka banden till våra närmaste allierade är att vidmakthålla motståndet mot dem som hotar svenska kärnvärden och svenska intressen och som underminerar trygghet, frihet, jämställdhet och demokrati i världen. Den våldsbejakande islamismen är och förblir, vid sidan av den ryska imperialismen, ett av de främsta hoten mot fred och säkerhet i världen. De Iranunderstödda terrorsektorerna Ansar Allah, Hamas och Hizbollah har skapat allvarliga konflikter och förödelse omkring sig i Mellanöstern de senaste åren.

De våldsbejakande islamistgrupperingarnas tillväxt och framväxt i Sahelregionen, Nigeria och Somalia är djupt oroande. Nyligen passerade antalet dödsoffer för det islamistiska våldet i Afrika det senaste decenniet 150 000 människoliv. Vi vet av bitter erfarenhet att det islamistiska våldet förr eller senare också letar sig till Sverige och Europa.

Sverigedemokraterna kommer oförtrutet att verka för att kampen mot den våldsbejakande islamismen ska bibehållas högt upp på dagordningen inom alla de multilaterala organisationer där Sverige ingår, varav en del behandlas i det här betänkandet.

Fru talman! En helt avgörande förutsättning för att Sverige ska kunna optimera bejakandet av våra intressen i världen är att vi uppfattas som en stabil och pålitlig partner. Tyvärr finns det risk för försämringar i detta avseende om de rödgröna partierna skulle ersätta Tidöpartierna vid nästa års val.

Det förslag till statsbudget som vi just nu delbehandlar kommer med all sannolikhet att antas av en majoritet i denna kammare. Så har det sett ut med varje förslag till statsbudget sedan Tidöpartierna tog över. Det är ett resultat av kompromisser och förhandlingsförmåga, ansvarskänsla för landet och en hög grad av samstämmighet kring centrala frågor.

Det är värt att kontrastera detta mot hur det såg ut under den föregående mandatperioden då de rödgröna partierna hade majoritet. Den bristande förmågan att förhandla och nå samstämmighet som man då uppvisade resulterade i att man upprepade gånger misslyckades att nå riksdagens gillande för sina budgetförslag, att statsministern fick avgå några timmar efter att hon tillträtt och sedan tillträtt igen, att regeringen fick ombildas och att Socialdemokraterna fick åka till Mellanöstern och förhandla Sveriges statsbudget med kurdiska separatister för att få stöd av en vänsterpartistisk vilde i riksdagen. Det här skadade naturligtvis Sveriges anseende i världen. Det sistnämnda agerandet bidrog sannolikt också till att försvåra Sveriges Natoprocess.

Om man ska döma av vad som har hänt sedan dess, av den budgetprocess vi befinner oss mitt uppe i just nu liksom av det särskilda yttrande som finns i betänkandet är det väldigt lite som har förändrats på den rödgröna sidan. Trots att man gör anspråk på att styra landet inom mindre än ett år har man inte lyckats presentera minsta tillstymmelse till ett gemensamt budgetförslag. Skillnaderna är större än någonsin. Mellan Centerpartiets och Vänsterpartiets budgetförslag skiljer det numera över 100 miljarder kronor. I det här betänkandet har man inte lyckats enas om en gemensam siffra i ett enda anslag.

Än mer allvarligt än de ekonomiska skillnaderna, fru talman, är det faktum att de rödgröna partierna inte ens är överens om de allra viktigaste grunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

År 2024 blev Sverige medlem i Nato. Givet det i grunden förändrade säkerhetsläget, Rysslands aggression och Finlands vägval var det helt riktigt och ett helt nödvändigt steg. Natomedlemskapet är och bör för väldigt lång tid framöver förbli en av de mest centrala hörnstenarna i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Om detta är alla Tidöpartier rörande överens. Men så ser det inte ut på den rödgröna sidan, fru talman. Faktum är att hälften av de rödgröna partier som aspirerar på att ingå i nästa vänsterregering röstade nej till det svenska Natomedlemskapet och fortsatt är emot det.

De säkerhetspolitiska motsättningarna på vänstersidan är till och med så stora att de klyver även det största partiet på vänstersidan. Så sent som i augusti i år tog Socialdemokraternas ungdomsförbund på sin kongress ställning till ett svenskt Natoutträde. Det får mot bakgrund av detta bedömas som högst osäkert hur grunderna i den svenska säkerhetspolitiken kommer att se ut efter nästa generationsskifte på den rödgröna sidan. Det här bidrar inte till att stärka bilden av Sverige som en stabil, pålitlig och långsiktig partner hos våra allierade.

Fru talman! Eftersom det snart lackar mot jul tänkte jag avsluta i en till viss del ljusare och mer försonande ton. I betänkandet finns en redovisning från regeringen om hur man hanterat ett tillkännagivande från 2022 om att i grunden förändra Sveriges utrikespolitiska linje mot Ryssland mot bakgrund av den olagliga fullskaliga invasionen av Ukraina. Hade inte hela den här saken varit så obeskrivligt sorglig och tragisk hade man nästan lockats att dra lätt på smilbanden åt redovisningen från regeringen. Det känns så otroligt självklart för alla oss att vara rörande överens om det kompromisslösa fördömandet av Rysslands agerande och det förbehållslösa stödet till Ukraina. Självklart ändrade vi i grunden vår linje mot Ryssland gemensamt efter deras vidriga beteende.

Men tar man sig en titt ut i världen och Europa inser man tyvärr att den enighet som vi har här i kammaren inte alls är helt självklar. Jag vill därför från djupet av mitt hjärta tacka alla svenska partier och alla ledamöter i utrikesutskottet för den övertygelse, uthållighet, viljestyrka och passion som ni alla har uppvisat och fortsätter att uppvisa varje dag i det svenska stödet för Ukraina.

Så länge som det ukrainska folket vill fortsätta slåss kan de räkna med ett unisont svenskt fortsatt stöd. När de en vacker dag uppnår en förhoppningsvis värdig fred kan de räkna med ett unisont svenskt stöd i uppbyggnaden av det som den ryska diktatorn och hans förkastliga allierade har förött.

Jag vill också passa på att tacka det svenska folket för den fortsatta solidaritet och biståndsvilja som man visar gentemot Ukraina varje dag. Mest av allt vill jag naturligtvis tacka det ukrainska folket: Ert mod och er frihetslängtan saknar motstycke. Er gärning och ert motstånd kommer att eka in i evigheten.

I detta anförande instämde Chris Dahlqvist (SD).

Fru talman! Vi ska återkomma till de stora frågorna kring Ukraina, USA, Mellanöstern och så vidare. Men i min replik hade jag tänkt fokusera på en annan fråga. Det här betänkandet handlar ju om internationell samverkan. Jag tänkte ställa frågor kring samverkan med Somalia, som ju regeringen verkligen har haft.

Det har avslöjats att miljontals kronor av svenska skattepengar har gått rakt in i den somaliska premiärministerns kansli. Den här personen – premiärministern – är både Hamasanhängare och islamist, och bara av det skälet är det här ytterst betänkligt. Dessutom är Somalia ett av världens mest korrumperade länder.

Pengarna ska ha gått till att anställa folk i Somalia med löner på uppemot 100 000 kronor i månaden. När vi ställer frågor om det kan ingen svara på vem som blivit anställd, vad de jobbar med och vart pengarna har gått. När vi ställt frågor till utrikesministern, till biståndsminister Benjamin Dousa och till Sidas generaldirektör Jakob Granit har vi inte fått några svar alls.

I dag avslöjar Dagens Nyheter att man har tagit reda på vad pengarna har gått till. De har gått till vad man kallar spöktjänster, som tydligen är en metod man använder i Somalia för att skjuta pengar under bordet till folk som egentligen inte ska ha dem. Det rör sig om tre individer som redan är anställda på Somalias premiärministers kansli och som nu ska ha fått dela på miljonerna från Sverige. Det handlar om kusiner till premiärministern, någon vän till premiärministern och en senior rådgivare.

I torsdags begärde vi att utskottet skulle kalla in IOM, Unep och Världsbanken för att vi skulle kunna ställa frågor om det här. Det röstades ned av utskottsmajoriteten. Jag vill därför ställa en fråga till Mattias Karlsson: Är han beredd att ompröva beslutet och medverka till att vi kan gå till botten med vart pengarna har tagit vägen när han nu ser vad som kommit fram i den härvan?

Fru talman! Till att börja med är det väldigt glädjande att Socialdemokraterna och ledamoten Johansson nu verkligen verkar ta allvarligt på kopplingarna till Hamas och antisemitism. Det har inte alltid varit självklart. Det fanns en tid för inte så värst länge sedan då Socialdemokraterna var med om att bjuda in Hamas till Sveriges riksdag. Och Socialdemokraterna har via Palmecentret i åratal vräkt pengar över Fatahrörelsen, som påfallande ofta ägnar sig åt antisemitiska utspel och som håller sig med en egen antisemitisk terroriströrelse i form av al-Aqsa-martyrernas brigader.

Det är jättebra att Morgan Johansson nu vill dra en röd linje mot alla former av kopplingar till Hamas och antisemitism. Det välkomnar jag.

Jag välkomnar också att Morgan Johansson och Socialdemokraterna vill ha en stringent biståndspolitik. Det har inte heller varit alldeles självklart genom åren. Jag läste en artikel för ett tag sedan om att Socialdemokraterna under sin tid vid makten gav Zimbabwes diktator Robert Mugabe nästan 5 miljarder kronor rätt in i statskassan.

I grund och botten är jag stolt och glad över att vi har lyckats lägga om den svenska biståndspolitiken och att svenska skattebetalare nu äntligen får ut någonting av det svenska biståndet. Socialdemokraterna och övriga vänsterpartier har i åratal – i decennier – vräkt ut svenska skattebetalares pengar på mer eller mindre framgångsrika projekt, men svenska skattebetalare har inte fått någonting tillbaka för det.

Vad som skett nu är att man försöker se till att länder som mottar svenskt bistånd åtminstone ska ta tillbaka sina våldtäktsmän, sina egna medborgare som har våldtagit småflickor i Sverige. Det är vad projektet handlar om. Det tycker jag är fullständigt självklart och rimligt.

Exakt hur detaljerna i det projektet har sett ut får Morgan Johansson fråga regeringen om. Jag sitter inte i regeringen. Morgan Johansson får kanske återkomma till mig om detta om ett år, när vi förhoppningsvis sitter i regering.

När det gäller frågan om inbjudan till utskottet vet ju också Morgan Johansson att utrikesutskottet inte sysslar med den typ av fördjupad granskning som man ville gå vidare med efter att redan ha haft ett antal utfrågningar. Det gör KU, och där ligger frågan nu.

Fru talman! Mattias Karlsson behöver inte lära mig hur konstitutionsutskottet fungerar. Jag har suttit i KU. Jag vet utmärkt hur den granskningen ser ut. Den granskningen kommer till våren.

Jag vet också att KU:s ledamöter välkomnar all information som kommer fram inför den granskning som man ska göra. Ju mer vi kan göra i utskotten för att verkligen ta reda på vart de här pengarna har tagit vägen, desto bättre är det naturligtvis för KU:s granskning som sedan ska göras till våren, som sagt.

Mattias Karlsson pratar om allt annat utom just det som detta faktiskt handlar om. Om Mattias Karlsson är så angelägen om att man verkligen ska gå till botten med detta och ta reda på om biståndspengar och andra pengar gått rätt – det handlade ju inte bara om biståndspengar utan faktiskt också om pengar direkt från Regeringskansliet till Somalias premiärministers kansli – undrar jag: Varför blir han inte upprörd över uppgifter om att pengar har gått till de här spöktjänsterna, individer nära den somaliska premiärministern, som har fått dela på miljontals kronor av svenska skattepengar. Varför är han inte angelägen om att ta reda på vad som verkligen döljer sig bakom detta?

Vi har som riksdagsledamöter ett uppdrag att göra uppföljningar av vart svenska skattepengar tar vägen. Det handlar inte om att sitta i regeringen eller inte, utan det handlar om vårt ansvar att kontrollera regeringen för att se till att svenska skattebetalares pengar används på ett rimligt sätt.

Sedan kan jag också konstatera att de här mutpengarna, som jag påstår att det är, väl syftade till att försöka få Somalia att ta emot sina egna medborgare. Men, fru talman, det gör man inte längre. Man har slutat ta emot sina egna medborgare. Däremot behåller man pengarna, över 100 miljoner kronor som har styrts om från svenskt bistånd till Somalia, varav en hel del har hamnat nära den somaliske premiärministern. De pengarna behåller man fast man inte längre tar emot sina egna medborgare. Sverige har helt enkelt blivit blåst på de pengarna. Det borde vi gå till botten med, fru talman.

Fru talman! Jag tycker någonstans att detta är lite uppseendeväckande givet hur många kontraproduktiva biståndsprojekt Sverige har ägnat sig åt de senaste decennierna, under bland annat socialdemokratisk ledning. Då är det ett som upprör ledamoten Johansson. När vi fick en dragning från Sidas generaldirektör som visade att Sverige har betalat ut pengar till Hamas polisstyrka i Gaza för workshoppar, seminarier och utbildningar noterade jag ingen upprördhet från ledamoten Johansson. Den enda gång ledamoten Johansson är riktigt upprörd över ett svenskt biståndsprojekt är när projektet har handlat om att utvisa kriminella våldsverkare och våldtäktsmän, som faktiskt i vissa fall släppts in under Morgan Johanssons översyn som minister. Då är Morgan Johansson väldigt upprörd.

Detta upprör inte mig jättemycket. Jag tycker att det är en bra användning av biståndsmedel att försöka få ut kriminella våldsmän och våldtäktsmän från Sverige. Jag hoppas att vi fortsätter med det. Har några felaktigheter begåtts i något detaljhänseende får väl detta korrigeras. Men de frågorna får ställas till regeringen och inte till mig.

Jag är som ordförande inte beredd att förändra en mångårig praxis när det gäller hur utrikesutskottet arbetar. Det var, vilket Morgan Johansson mycket väl vet, en bedömning från kansliet och förvaltningen att denna typ av inbjudningar och fördjupade granskningar inte ligger på utrikesutskottets bord att hantera.

Sedan är Morgan Johansson fri att ställa vilka frågor han vill. Han kan om han vill anställa en privatdetektiv och gå vidare hur långt han vill med de här utredningarna, baserat på anonyma källor i DN. Det får han gärna göra.

Fru talman! Mattias Karlsson går på lite som en ångvält om hur enig regeringen är och hur oeniga vi i oppositionen verkar vara. Jag tycker mig ana en viss, lätt historierevisionism som även, tyckte jag, framkom i den SVT-dokumentär som handlade om Sverigedemokraterna, där ledamoten och även fru talmannen medverkade. En sak som har skett i Sverige sedan Sverigedemokraternas inträde i politiken är att man har brutit mot tidigare regler för vilka budgetar man röstar på och hur man agerar i Sveriges riksdag. Det har lett fram till den lite kaosartade situation vi hade förra mandatperioden och fortsatt har i svensk politik – det blir inte riktigt ordning på det. Jag tycker att både medierna och Sverigedemokraterna själva kanske skulle ta fram spegeln och titta på vad som egentligen hände.

Men jag tänkte fråga om en annan sak. Det handlar om internationell rätt och det uttalande som Jimmie Åkesson gjorde i november förra året, när Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kom med en efterlysning gällande Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant i Israel. Åkesson sa då att Sverige inte borde stå bakom arresteringsordern och att Netanyahu inte borde gripas om han kom på besök i Sverige.

Sju av åtta partier här är väldigt eniga om att vi står upp för internationell rätt, att domstolar är oberoende och att Sverige som undertecknare av Romstadgan, som ligger till grund för ICC:s arbete, ansvarar för att personer som omfattas av arresteringsorder som domstolen utfärdar grips, oavsett om det rör sig om tidigare diktatorer i Sudan, Putin från Ryssland eller israeliska företrädare. Jag undrar hur Mattias Karlsson som ordförande i utskottet ser på uttalandet från sin partiledare och om Sverigedemokraterna står bakom internationell rätt och domstolarnas oberoende.

(Applåder)

Fru talman! Bilden av att Vänsterpartiet till skillnad från Sverigedemokraterna skulle vara ett parti som värnar all tidigare praxis i riksdagen tycker jag att man kan ifrågasätta. Jag vill till exempel minnas talmansval som hållits, där vissa partier totalt gått emot praxis. Det går säkert att lista olika exempel på sådant.

Lite detsamma skulle jag nog säga även när det gäller förhållningssättet till internationell rätt. Jag menar att Vänsterpartiet och flera andra partier på vänstersidan använder också internationell rätt lite som ett smörgåsbord. Ett exempel är erkännandet av Palestina, som jag vet att Håkan Svenneling är väldigt glad över, liksom de andra partierna. Det är helt uppenbart att det stred mot folkrätten. Palestina har till exempel inte kontroll över sitt eget territorium och ska därmed inte erkännas som en suverän stat. Men det hade man ingenting emot.

Jag vet också att Svennelings parti haft starka synpunkter på till exempel terrorlistningar som man inte vill acceptera. Man vill ta bort olika terroristorganisationer. Man visar öppet sympatier för exempelvis PKK, till exempel i Almedalen.

Jag menar att den internationella rätten är viktig. Jag tycker att ICC:s verksamhet när det gäller att hantera olika typer av krigsförbrytelser och ställa ansvariga inför rätta är viktig. Det som möjligtvis gör att det här specifika fallet kan ifrågasättas är att Israel inte är en deltagande part i ICC. Israel har också överklagat beslutet; man menar att domstolen inte har jurisdiktion och därför inte rätt att utfärda den här domen. Innan detta är avgjort tycker jag kanske att man ska vara lite försiktig med utfästelser om vad Sverige ska göra och inte göra.

Även detta, hur man agerar i den här typen av fall, ligger på regeringen. Som jag sa till ledamoten Johansson får Svenneling kanske återkomma till mig med den här typen av frågor om ett år.

Fru talman! Precis som ledamoten Karlsson är inne på är det just det faktum att Palestina är part i ICC:s stadgar, Romstadgan, som gör att ICC haft en pågående utredning efter det att Palestina anslöt sig 2015 – jag tror att utredningen startade 2019. Då kunde man också agera med avseende på de saker som skedde från och med den 7 oktober och framåt.

Jag tycker att detta är en otroligt fin grej med internationell rätt. Hamas terrorister, som angrep civila och militärer i Israel, kan utredas för brott eftersom de är palestinska medborgare – och därmed även Palestina som stat. Och de brott som Israel har begått på palestinskt territorium, i Gaza och även på Västbanken, för den delen, kan utredas genom Palestinas deltagande.

Jag håller inte med om beskrivningen av smörgåsbord – det finns en tydlig skillnad. Tittar man på erkännandefrågan historiskt ser man till exempel erkännandet av Kosovo, som skedde under Carl Bildts tid som utrikesminister; jag har inte det exakta året i huvudet. Då gick den svenska borgerliga regeringen – det kan till och med ha varit en minoritetsregering – fram och erkände Kosovo som stat. Vänsterpartiet tyckte inte att det då var läge att erkänna Kosovo som stat, men vi har aldrig sedan dess kritiserat det. Ett erkännande är ett erkännande. Det är ett beslut som Sverige har stått för, och då står vi fast vid det.

Detta ser vi inte från högersidan. I stället ser vi att man attackerar Palestina om och om igen.

Det vi behöver göra i det här läget, om vi ska stå upp för internationell rätt och om vi ska värna det lilla sköra fredsavtal som finns och till viss del är en illusion, är att faktiskt stå upp för staten Palestina, så att Israel och Palestina blir mer jämbördiga parter i det här läget och så att vi till slut kan nå fram till fred och frihet för alla människor i regionen. Det är klart att det är en lång väg dit, men jag tror att det är bättre om vi i Sverige vidhåller de erkännanden vi faktiskt har gjort.

(Applåder)

Fru talman! Jag håller med om mycket av det ledamoten Svenneling framförde. Den internationella rätten är viktig. Att krigsförbrytare kan ställas till svars är också viktigt.

När det gäller enskilda ärenden och det specifika ärende som Svenneling tar upp tycker jag att man först bör göra klart hur den juridiska situationen ser ut och vilken bärkraft och legitimitet det finns i beslutet från ICC innan Sverige gör långtgående utfästelser som riskerar att skala våra relationer till andra stater som vi har samarbeten med på olika sätt.

Sedan välkomnar jag Svennelings stöd för den internationella rätten. Jag hoppas att detta också gäller när det handlar om att bekämpa terroristorganisationer som står nära Svennelings parti och annat.

(Applåder)

Fru talman! Just i år, jämnt 80 år efter Förenta nationernas bildande, befinner sig världen i en mer osäker och farlig situation än på mycket länge. I öster har vi ett Ryssland som för snart fyra år sedan attackerade och invaderade sitt grannland, det demokratiska Ukraina, och som med detta inte bara orsakade ett obeskrivligt lidande och tiotusentals dödsoffer både i Ukraina och i Ryssland utan också underminerade hela den europeiska säkerhetsordningen.

Hela Europa rustar nu upp för att kunna försvara sig mot det hotet. Vi tvingas lägga miljard efter miljard på stridsbåtar, stridsvagnar, stridsflyg, luftvärnssystem, attackrobotar och ammunition för att bygga upp ett försvar som är så starkt till lands, till sjöss och i luften att ingen ens ska våga tänka tanken att ge sig på oss. Vi gör det inom ramen för försvarsalliansen Nato tillsammans med våra grannländer i Norden och runt Östersjön.

Detta är ingenting som vi har önskat oss utan något som vi har tvingats till av Rysslands aggressivitet. Det är en aggressivitet som inte började 2022 med Ukraina, inte heller 2014 med Krim, inte heller 2008 med Georgien utan går långt tillbaka i tiden. Vi har levt med den länge och kommer dessvärre att behöva leva med den under överskådlig tid.

De sammanlagda kostnaderna för försvaret och samhällets krisberedskap ökar med över 100 miljarder kronor per år mellan 2024 och 2027. Det är en ökning med över 80 procent. Det är klart att det är pengar som vi mycket hellre hade velat lägga på skola, sjukvård, omsorg, vägar, järnvägar, brottsbekämpning och social trygghet. Men vi har inget val. Vi måste ta dessa kostnader på grund av det nya säkerhetspolitiska läget, för vår demokrati vilar på vår nationella självständighet. Kan vi inte försvara vår nationella självständighet när den hotas har vi snart ingen demokrati kvar.

Vi vet att vi kommer att behöva ha dessa försvarsutgifter och utgifter på andra områden i det nya säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i. Där finns det ingen partipolitisk konflikt. Konflikten finns i hur det hela ska finansieras.

När man frågar regeringen om hur det ska finansieras är svaret: inte alls. Alltihop, och mer därtill, ska lånas upp. När man läser regeringens tabeller i budgetförslagen ser man hur regeringen nu planerar för ett skenande budgetunderskott de kommande åren.

År 2024 blev underskottet 104 miljarder kronor. I år ska det bli 111 miljarder kronor. Nästa år ska det bli 167 miljarder kronor. År 2027 ska underskottet bli 181 miljarder kronor. Det ökar alltså med 75 procent på fyra år, enligt vad regeringen själv räknar med. Varje år läggs detta växande underskott till en allt större statsskuld. Det här går inte i längden.

Vi ser en regering som har tappat kontrollen över ekonomin och som fortsätter att sänka skatterna, framför allt för de allra rikaste, trots att man har dessa enorma utgifter framför sig. Då tar man en springnota, lånar upp pengarna av utländska banker och skjuter betalningen på framtiden. Det går helt enkelt inte ihop!

Det hela börjar påminna om hur den borgerliga regeringen i början på 90-talet tappade greppet om statsfinanserna och vi fick ett budgetmoras som Göran Persson sedan fick ordna upp. Dit vill vi inte igen, men det är tyvärr dit vi är på väg med den här regeringen och det budgetförslag som ligger på riksdagens bord.

Fru talman! Utvecklingen i öster med Rysslands attack på Ukraina har alltså, som jag sa, satt den regelbaserade världsordningen i gungning. Det ser vi alla. Men också utvecklingen i väster, i USA, är starkt oroande.

Det började med att Trump, innan han ens hade hunnit tillträda, krävde att USA skulle ha Grönland och att man sedan skulle lägga beslag på Panamakanalen. Han sa att man borde göra om Gaza till något slags semesterparadis. Sedan inriktade han sig på att försöka lägga beslag på Ukrainas naturtillgångar.

Just i dag ser vi ett USA som inte deltar i Natos utrikesministermöte. Det är första gången på 25 år. Det sprider naturligtvis ytterligare osäkerhet i Natokretsen.

Ser vi sedan hur man just nu beter sig i Karibiska havet kan vi inte säga annat än att det är oacceptabelt. Man har dödat över 80 människor genom att beskjuta båtar som påstås smuggla narkotika. Låt mig bara göra en sak klar: Det spelar alltså ingen roll om man misstänker narkotikasmuggling – man har inte rätt att döda för det. Man har rätt att borda båtarna, och man har rätt att gripa de misstänkta. Men man har inte rätt att kallblodigt döda dem.

Nu finns det till och med ett exempel där man först sköt sönder en båt, och när man sedan såg att det fanns överlevande som försökte rädda sig upp på vraket sköt man ytterligare en salva, så att man verkligen skulle döda dem. Det fallet väcker nu stark kritik från både demokrater och republikaner i USA, vilket trots allt är ett friskhetstecken.

Detta rör sig inte om brottsbekämpning. Det är inte krigshandlingar. Det är utomrättsliga avrättningar eller, i vardagligt tal, mord.

Det blir inte mindre stötande när Trump samtidigt benådar en verklig knarksmugglare. Honduras förre president hade i USA dömts till 45 års fängelse för att ha medverkat till att smuggla in tonvis med kokain. Men just denne knarksmugglare verkar vara Trumps personliga vän, och han är nu en fri man, släppt från fängelset i USA.

Över huvud taget inger det här beteendet i Latinamerika stark oro. Det är som om vi är tillbaka i en situation där USA betraktar Latinamerika som sin bakgård, precis som man gjorde under Monroedoktrinens dagar på 1800-talet. Det är mycket oroväckande. Det kommer inte att accepteras i Latinamerika. Det kommer att leda till ökade spänningar.

Detsamma gäller förhållningssättet i de pågående Ukrainaförhandlingarna. Där finns också mycket som är djupt oroväckande. Här framstår det som att USA i stor utsträckning har tagit till sig den ryska världsbilden och nu pressar Ukraina till en hård och orättvis fred.

Det är, fru talman, extremt viktigt att EU nu fortsätter att stödja Ukraina, både politiskt i förhandlingarna och fortsatt ekonomiskt och militärt. Stödet börjar krackelera på sina håll – högern i Ungern länge uppträtt som Putins stödjepunkt i EU, och nu hör vi också att ett av högerpartierna i Italien, Lega Nord, börjar svaja. När man ser sådant är det glädjande att det här i Sverige finns ett fortsatt starkt och enhälligt stöd för Ukraina. Det behövs mer än någonsin.

Fru talman! Jag nämnde tidigare USA:s attacker på båtar i Karibien och hur de bryter mot både krigets lagar och all annan internationell rätt.

Detsamma har vi sett i Gaza under de senaste åren, från Hamas sida med angrepp på civila, gisslantagande och fruktansvärda övergrepp, inte minst under terrorattacken den 7 oktober 2023. Men vi ser det också från Israels sida.

I början av september reste vi, en delegation av riksdagsledamöter, till Israel och Palestina för att med egna ögon se vad som händer. Resan organiserades av Svenska kyrkan och Diakonia, och representanter från fem av riksdagens åtta partier deltog i resan.

I Sderot, en israelisk stad strax utanför Gaza, träffade vi israeler som upplevt Hamas terrorattack i oktober 2023. Det var skakande berättelser som vi då fick ta del av. Men vi åkte också upp till en utsiktspunkt där vi kunde se Gaza mot horisonten. Jag befann mig på samma ställe för 13 år sedan på en motsvarande resa. Då kunde vi se Gaza Citys skyline med sina höga hus som avtecknade sig mot Medelhavet. Men nu, i september 2025, var så gott som allting borta och jämnat med marken. Det var bara rykande ruiner kvar.

Bilderna från Gaza visar ett månlandskap. 70 000 är döda, och en helt traumatiserad befolkning ska nu leva i ruinerna efter de massiva bombningarna. Barn har lemlästats och fått genomgå amputationer utan bedövning. Många fler barn kommer att dödas och skadas under många år i framtiden av de blindgångare, alltså osprängda granater, som ligger gömda i rasmassorna.

Senare under veckan åkte vi upp till Västbanken, och då besökte vi de palestinska byarna. De utsätts nu för alltmer aggressiva attacker från extrema israeliska bosättare som slår sönder palestiniernas solpaneler och vattenledningar, som de är beroende av för att få el och vatten, och som bryter sig in i palestiniernas hem, misshandlar och hotar dem och ibland, vilket vi såg exempel på, till och med dödar dem. Bosättare angriper palestinier när de skördar sina oliver och palestinska barn när de går till skolan. De har nu också beväpnats med automatvapen direkt ur händerna på de extrema ministrarna i Israels regering.

Så sent som i dag fick jag nya rapporter om att Israel river palestinska hus i just det område, Masafer Yatta, som vi besökte. Vi hör också att Israel förbereder nya bosättningar på Västbanken trots att Internationella domstolen entydigt slagit fast att det strider mot internationell lag.

Fru talman! Detta måste det internationella samfundet reagera mot. Vi kan inte ha dubbla måttstockar. Lika väl som Ryssland måste ställas till svars för sina krigsbrott i Ukraina måste Israel ställas till svars för sina brott i Gaza.

Internationella brottmålsdomstolen, ICC, gör bedömningen att Israel har begått krigsbrott och brott mot mänskligheten. Därför har man utfärdat en arresteringsorder på Benjamin Netanyahu. För det har ICC nu utsatts för omfattande sanktioner av USA, riktade direkt mot ICC:s åklagare och domare. Man har bland annat fryst deras tillgångar i USA och stängt dem ute från det amerikanska finansiella systemet, vilket har fått omfattande konsekvenser för enskilda domare och åklagare. Också det är ett flagrant brott mot internationell lag. Det kan inte accepteras. Omvärlden måste reagera med kraft mot USA:s försök att lamslå Internationella brottmålsdomstolen.

Vi socialdemokrater föreslår i vårt budgetförslag att ytterligare 10 miljoner kronor ska sättas av för att understödja ICC i arbetet med krigsbrott begångna både av Israel och av Hamas i samband med Gazakriget. Nu har ju det budgetförslaget fallit, och det beklagar vi. Vi kan inte yrka på det, men det hade sannerligen behövts i ett läge som detta för att visa fortsatt starkt stöd för internationell lag.

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära ordet mer i den här debatten, men när Morgan Johansson pratar passionerat om situationen i Israel-Palestina-området och nämner dubbla måttstockar och ansvar kan jag inte låta bli att fullfölja tråden som vi tangerade i vårt föregående replikskifte.

Hur ser Morgan Johansson på Socialdemokraternas och Sveriges övriga vänsterpartiers moraliska ansvar för den konfliktsituation som finns i Israel-Palestina-området? Frågan kan tyckas jättemärklig för den som inte har följt det här mer noggrant. Men faktum är att vänsterpartierna i Sverige i såväl ord som handling under ganska lång tid har visat stöd för antisemitiska och våldsbejakande organisationer i Palestina.

Socialdemokraterna bedömer Fatah som sitt kära systerparti. Fatah har en egen terrororganisation; det är belagt: al-Aqsa-martyrernas brigad, som har tagit sig in på judiska konformationsfester och slaktat tonåringar.

Så sent som förra året, tror jag att det var, visade det sig att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP, en av de organisationer som var med och utförde massakern på civila judar den 7 oktober.

Som jag nämnde tidigare: För inte så väldigt många år sedan – jag tror att det var 2007 – bjöd både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna in Hamas till Sveriges riksdag och hade möte med Hamasföreträdare. Det måste ändå ses som en legitimering av en part som har varit med och drivit fram den här konflikten.

Konflikter uppstår inte ur tomma intet. De stöds ofta av olika krafter utifrån, och jag bedömer faktiskt att den svenska vänstern har varit en destruktiv kraft i den här konflikten och eldat på den utvecklingen. Hur ser Morgan Johansson på det utifrån resonemanget om ansvar och dubbla måttstockar?

Fru talman! Mattias Karlsson borde nog uppdatera sin information något. Fatah lade ned sina vapen på 90-talet i samband med Osloavtalet. Fatah har inga terrororganisationer.

Om de skulle ha det är det väldigt märkligt att Mahmud Abbas, palestiniernas president, bara häromveckan bjöds in till Macron, Frankrikes president. Tycker Mattias Karlsson att Frankrike också understöder terrorism genom att bjuda in Mahmud Abbas och samarbeta med palestiniernas president? Tycker han det? Det här är uppgifter som är helt gripna ur luften. Fatah har ingen terrororganisation.

Däremot är Hamas en terrororganisation. Det har den varit i alla tider. Hamas dödar socialdemokrater. När Hamas tog över makten i Gaza för ungefär 20 år sedan uppstod stridigheter mellan Fatah och Hamas. Det slutade med att Fatah-anhängare blev skjutna på gatorna och kastade från taken av Hamas-anhängare. Vi har ingenting till övers för Hamas. Hamas är en islamistisk terrororganisation som ingen ska ha något samröre med och som inte heller ska vara en del i uppbyggandet av ett framtida Palestina, enligt min uppfattning. Kleta inte på oss någonting av detta med några sådana kopplingar, för de finns inte! Det är snarare tvärtom – de socialdemokrater vi samarbetar med är lika utsatta för den här typen av terrorhandlingar som Israel har varit, tyvärr.

Vi står egentligen inte på någon sida. Vi står upp för den internationella rätten. Vi står upp för FN-resolutionerna, det vill säga de resolutioner som har sagt att lika väl som Israel har rätt till säkerhet och trygghet inom sina gränser måste palestinierna ha rätt till en egen stat inom sina gränser – internationellt erkända gränser. Palestinierna har också rätt till självbestämmande.

Jag kan ställa frågan tillbaka till Mattias Karlsson: Vad anser han egentligen – har palestinierna rätt till en egen stat, eller vad är egentligen hans hållning i den frågan?

Fru talman! Det stämmer som Morgan Johansson säger att det har funnits en konflikt mellan Socialdemokraternas systerparti Fatah och Hamas. Men under den period när de närmade sig varandra och inledde ett samarbete agerade Socialdemokraterna i Sverige aktivt för att legitimera även Hamas i Sverige. Er förra partiledare Mona Sahlin bland andra gjorde detta, och ni hade företrädare som bjöd in Hamas till Sveriges riksdag.

Huruvida det finns kopplingar mellan Fatah och al-Aqsa-martyrernas brigad kan jag bara uppmana alla som ser den här debatten att göra en ordentlig googling på. Der Spiegel har visat till exempel lönelistor från Fatah som har betalats ut direkt till terrorister i al-Aqsa-martyrernas brigad. Det har återkommande förekommit att Fatah framför allt på sina lokala och regionala hemsidor har hyllat al-Aqsa-martyrernas brigads aktioner och lyft fram deras martyrer. Kopplingarna är helt uppenbara; det är bara att googla. Den kopplingen finns alltså.

Det innebär att Socialdemokraterna har använt svenska skattemedel till att finansiera en organisation som i sin tur är med och finansierar en terroristorganisation. Detta har även Socialdemokraternas systerparti gjort. Jag antar att Morgan Johansson inte ens förnekar att Vänsterpartiet har använt svenska skattemedel via partibiståndet till att finansiera DFLP – en av de organisationer som var med och utförde massakern den 7 oktober.

Hur ser Morgan Johansson på att eventuellt ingå i en framtida regering med ett parti som så sent som förra året var med och finansierade en terrororganisation som slaktade civila judar i Israel?

Fru talman! Vänsterpartiet får naturligtvis svara för sig, men jag är för den delen rätt säker på vad man kommer att säga – det vill säga att inga kontakter med Hamas eller den typen av organisationer är acceptabla. Det är självklart.

När det gäller de övriga påståendena pratar Mattias Karlsson i nattmössan. Det är inte så att Fatah har någon terrororganisation eller någon militär organisation. De vapnen lades ned. Om det hade varit så hade det varit krig på Västbanken, och det är det ju inte.

Vi har inte en situation där den palestinska myndigheten bedriver krig mot Israel. De enda som nu är beväpnade på Västbanken, som den palestinska myndigheten styr över, är den israeliska armén och de extrema bosättare som nu dessutom har beväpnats med tiotusentals automatvapen direkt från de här extrema ministrarnas händer. Det är de enda som är beväpnade. När man går runt i städerna kan man se dessa bosättare gå med tennisskor, T-shirtar och tunga automatvapen på ryggen. Det är så det ser ut.

Nu svarade inte Mattias Karlsson på min fråga om han står upp för en tvåstatslösning, alltså att också palestinierna har rätt till en egen stat. Men det antar jag att han väl får återkomma till i senare debatter. Däremot noterar jag att de gånger Sverigedemokraterna har försökt samarbeta med israeliska politiker får man träffa de allra mest extremhögernationalistiska politiker som finns och som står väldigt nära just de bosättare som jag faktiskt betraktar som terrororganisationer. De ägnar sig nästan dagligen och varje vecka åt att bedriva trakasserier, att döda och att ta palestiniernas egendom.

Jag tror att det vore bra om Mattias Karlsson också bröt de förbindelser och träffar som han har haft.

Fru talman! Ärendet vi nu debatterar är som tidigare nämnts utrikesutskottets betänkande 2025/26:UU1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Ärendet avser regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgiftsområde 5. Det av regeringen föreslagna anslaget uppgår till cirka 2,5 miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om budget inklusive regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska antaganden. Därmed avstyrker utskottet de alternativa budgetförslag som framförts i motioner. Betänkandet innehåller därutöver fyra särskilda yttranden av oppositionen.

Målet för utgiftsområdet Internationell samverkan är att säkerställa Sveriges intresse i förhållande till andra länder. Att svenskt deltagande i internationella relationer bör inrikta sig på svenska intressen är en självklarhet. Svenska intressen kan betraktas ur ett brett perspektiv och inkludera flera dimensioner såsom fred, stabilitet, ekonomisk utveckling, rättsstatens principer och mänskliga rättigheter.

Vi lever i en tid av oroligheter. Enligt Interparlamentariska unionen råder väpnade konflikter i 120 olika regioner världen över. I vår del av världen – Europa – råder ett fullskaligt invasionskrig. År 2014 annekterade Ryssland Krim. År 2022 startade Ryssland sitt aggressiva och oprovocerade anfallskrig gentemot Ukraina – ett brott mot internationella konventioner, FN-stadgan och den europeiska säkerhetsordningen.

Ryssland har därefter fortsatt att hota Europa. De senaste månaderna kan vi notera hur drönare flyger i luftrum tillhörande Danmark, Norge, Baltikum, Polen och Nederländerna. Vi kan också notera cyberattacker gentemot Europa i en alltmer ökande omfattning. Osäkerheten i Europa är med andra ord hög.

Fru talman! Sverige är medlem i ett stort antal internationella organisationer, till exempel Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Nordiska ministerrådet, FN, Nato, Internationella brottmålsdomstolen och OECD. Självklart arbetar Sverige för att ha ansvar, engagemang och inflytande. Det görs genom en bredd av samhälleliga kontakter och relationsskapande i olika forum med diplomatiska, politiska och ekonomiska medel. Sverige bidrar genom sitt engagemang till en säkrare värld, ökad demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Detta är viktigt, fru talman.

Ansvarsutkrävande vid konflikter är en särskilt viktig del i den internationella rätten. Sverige är part till Romstadgan och därmed medlem av ICC. Svenska ministrar, till exempel utrikesministern och justitieministern, har under sina besök vid ICC uttryckt Sveriges stöd för domstolens arbete och diskuterat hur det internationella samfundet kan säkerställa ICC:s fortsatta verksamhet. Detta är viktigt, och det visar att Sveriges regering står upp för folkrätten och för domstolens oberoende.

Sverige står aktivt upp för domstolen och bidrar både finansiellt, med sekondering till domstolen och med samarbete kring vittnesskydd och verkställighet av straff.

Ansvarsutkrävande för de krigsbrott som begås i Ukraina är högt prioriterat av den svenska regeringen. Rysslands oprovocerade och illegala anfallskrig mot Ukraina är ett grovt brott mot den internationella rätten, och därför måste Ryssland stå till svars.

Jag skulle vilja fortsätta med att tala om att Sveriges stöd till Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och till ODIHR är oerhört viktigt. Organisationen dokumenterar brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige var ett av de länder som grundade Europarådets skaderegister, som registrerar skadeståndsanspråk och bevis med koppling till skador som orsakats till följd av Rysslands aggression mot Ukraina. Skaderegistret är viktigt. Det innebär att det finns ett steg framåt för att säkerställa att Ryssland gottgör Ukraina när kriget är slut.

Fru talman! Världen förändras i ständigt ökande takt, men folkrätten ändras inte för att den utmanas. Folkrätten står fast. Det är fler och starkare röster som står upp för folkrätten än vad det är som står emot den och vill bryta mot den. FN-stadgan grundar sig på alla staters suveränitet, territoriella integritet och politiska oberoende. Dessa tre grundsatser har avgörande betydelse.

Stödet till Ukraina är, som jag nämnde, Sveriges främsta utrikespolitiska uppgift. När vi stöder Ukraina handlar det om mer än att investera i vår svenska säkerhet. Det handlar om Ukrainas frihet och rätt att existera. Detta är en fråga som rör oss alla.

Jag vill också nämna att Sverige stöder vapenvilan i den konflikt som rör Israel och Gaza. Det är dock viktigt att komma ihåg att det var Hamas som startade kriget genom sin attack mot Israel. Hamas tog 156 personer som gisslan, och dessa har först på senare tid återbördats till Israel.

Regeringen har varit tydlig med att Gazas territorium inte får ändras, reduceras eller annekteras, eftersom det skulle strida mot folkrätten. Regeringen har dock tydligt sagt att gisslan ska återbördas. Detta är nu gjort, tack och lov.

FN är en unik organisation. FN arbetar, som har sagts här tidigare, för att upprätthålla fred och säkerhet, skydda mänskliga rättigheter och så vidare. FN som organisation måste ta sitt ansvar för att reformera sig och få en budget som håller. Det är inte mindre besparingar, som att stänga vissa entréer för passage eller dra ned på temperaturen inomhus, som avgör om vi får ett hållbart FN. Det handlar om prioriteringar.

Jag vill säga att jag är oerhört glad över att regeringen har nominerat Jesper Brodin, tidigare vd för Ikea, som chef för FN:s flyktingprogram UNHCR. Detta är ett tecken på nytänkande och prioriteringar. Det behövs fler personer från näringslivet inom FN. Med Jesper Brodin skulle näringslivets företrädare vara väl representerade inom FN.

Fru talman! Folkrätten kan inte ensam förebygga konflikter, men den ger ett ramverk för fredlig konfliktlösning, ansvarsutkrävande och gottgörelse. Sverige fortsätter att stå upp för gemensamma intressen, regler och värderingar och ytterst för att värna demokrati, frihet, självständighet och handlingsfrihet.

Inom utgiftsområde 5 verkar två myndigheter: Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Svenska institutet. Jag nämner ISP därför att det är en viktig myndighet som syftar till att granska att strategiska produkter och export av krigsmateriel följer de lagar och internationella överenskommelser som Sverige har skrivit under. Jag finner detta ytterst angeläget, speciellt som vi befinner oss i en krigsdrabbad tid.

Fru talman! Det finns mycket mer som jag skulle vilja säga, men jag avslutar mitt anförande här av respekt för anmäld tid.

(Applåder)

(forts. § 17)

Fru talman! Jag tänkte återkomma till frågan om Somalia. Det har avslöjats att miljontals kronor från svenska skattepengar har gått rakt in i den somaliska premiärministerns kansli. Det är pengar som styrts om via biståndet – 100 miljoner kronor, varav drygt 11 miljoner har gått rakt till den somaliska premiärministerns kansli. Ytterligare 5 miljoner kronor har gått direkt från Justitiedepartementet till den somaliska premiärministerns kansli. Den somaliska premiärministern är dessutom Hamasanhängare och antisemit.

Nu undrar alla vart pengarna har tagit vägen. Det kvittar vem man frågar – man får inga svar. Vi har frågat utrikesministern, men hon visste ingenting. Vi har frågat biståndsminister Benjamin Dousa, men han visste heller ingenting. Vi har också frågat Sidas chef Jakob Granit, men han visste ingenting.

Enligt Dagens Nyheters avslöjande har pengarna gått till tre herrar i den somaliska premiärministerns kansli. Det är bekanta och släktingar till den somaliska premiärministern som nu har fått löner på över 100 000 kronor i månaden. I dag kom det ytterligare ett avslöjande: Det har visat sig att de förmodligen redan var anställda nära premiärministern men då bara fått dela på de 5 miljoner kronorna, minst.

I förra veckan begärde en enig opposition att vi skulle bjuda in IOM, Världsbanken och UNDP, som har varit mellanhänder för de pengar som slussats under bordet till den somaliska premiärministerns kansli, för att ställa frågor till dem då de kanske kan reda ut vart pengarna tagit vägen. Men vi röstades ned av alla regeringspartierna samt Sverigedemokraterna.

Min fråga till Margareta Cederfelt är helt enkelt: När hon nu har sett dagens avslöjande om att det uppenbart är korruption, är hon då beredd att ompröva sin hållning så att vi kan gå till botten med vart pengarna har tagit vägen?

Fru talman! Jag tackar Morgan Johansson för frågan. Jag undrar om Morgan Johansson saknar förtroende för UNDP och Världsbanken, bara för att nämna två av de organisationer som Morgan Johansson lyfte upp. Det är ju de som har varit aktörer. Varför ska vi höra dem? Det förstår jag inte, uppriktigt sagt.

Dessutom är det inte vårt utskott som ska granska regeringen, utan det gör konstitutionsutskottet. Detta vet Morgan Johansson, som har varit ledamot i konstitutionsutskottet, och det vet jag, som också har varit ledamot i konstitutionsutskottet. Vi satt där samtidigt.

Det är inte utrikesutskottet som granskar regeringen, men det låter så när Morgan Johansson pratar. Det verkar som att ledamoten rör ihop begreppen här när det gäller vem som ansvarar för granskning respektive inte. Jag stannar där.

Fru talman! Nej, jag saknar inte förtroende för organisationerna. Däremot kan jag konstatera att när medier söker dem och ställer frågor ges inga svar. Då skulle det vara på sin plats att utskottet kan ställa frågor till dem. Precis som Margareta Cederfelt säger har de varit aktörer i hela den här härvan, och då finns det all anledning för oss att ställa frågor till dem.

Regeringen har kommit med mycket vilseledande information. Johan Forssell har påstått att individerna finns och att de jobbar med de här ärendena, alltså människor som ska skickas tillbaka från Sverige till Somalia. Men inga svenska myndigheter vet vilka de är.

Enligt dagens artikel i DN har man frågat Migrationsverket om de har några kontakter med dessa människor i Somalia. Man har frågat polisens nationella operativa avdelning, men de kände inte till något om detta. Man har frågat Kriminalvården om de här människorna. Man har till och med frågat Justitiedepartementet, alltså det departement som har delat ut pengarna, om de vet vilka personer som har fått anställning i kansliet. Inte ens de vet det, trots att det är de som har betalat ut pengarna.

Det är något skumt här; det är helt uppenbart. Om man vet att Somalia är världens näst mest korrupta land är det ganska lätt att lägga ihop två och två. Här har pengar slussats under bordet via IOM, UNDP och Världsbanken, och vi kan i dag inte ta reda på var pengarna har hamnat. Det finns som sagt uppgifter om att de har hamnat hos tre individer, och det var precis därför jag ställde frågan.

Margareta Cederfelt har fel. Vi i utrikesutskottet har också ett ansvar för att följa upp vart svenska skattepengar tar vägen. Det är inte bara konstitutionsutskottets uppdrag, utan det är faktiskt också fackutskottens ansvar att reda ut de här frågorna.

Fru talman! Jag konstaterar att Morgan Johansson brister i tilltro till UNDP, Världsbanken med flera. Annars hade Morgan Johansson inte uttalat sig så som han gör.

Sedan vill jag säga att bistånd till länder som är korrupta har delats ut länge. Jag tänker inte minst på att den socialdemokratiska regeringen delade ut 600 miljoner kronor i bistånd 2021, när Morgan Johansson var minister. Men den här gången måste jag, till Morgan Johanssons fördel, säga att han för en gångs skull visar ett stort intresse för hur pengarna används. Detta har jag inte alltid hört när det gäller socialdemokratiska företrädare.

När jag var i Kambodja för några år sedan och besökte det fängelse där Pol Pot och de röda khmererna höll människor fängslade var det första jag såg porträtt på Pol Pot och Lena Hjelm-Wallén tillsammans, där Pol Pot tackade för det bistånd som Sverige betalade ut. Då var det Socialdemokraterna som satt i regeringen.

Fru talman! Tack, ledamoten Cederfelt, för ett anförande som jag i mångt och mycket håller med om!

Det var väldigt fint att höra att Moderaterna står bakom en hel del saker som vi också står bakom. Ansvarsutkrävande vid konflikter var någonting som Margareta Cederfelt återkom till flera gånger. Hon pratade om stöd till internationella domstolar, vilket är mycket bra. Det är bra att stå upp för deras oberoende. Jag vill minnas att ledamoten också sa att folkrätten står fast, och hon hänvisade även till FN-stadgan.

Det här är jättebra! Jag tror att det är något som vi alla här inne i princip står bakom. Vi är självklart ganska enade när det kommer till Rysslands aggressionskrig mot Ukraina. Internationell rätt ska gälla. De som begår krigsbrott ska lagföras och straffas.

Låt oss titta på en annan konflikt i världen. Jag tänker på konflikten mellan Marocko och det ockuperade Västsahara. Det är en konflikt som har pågått i ganska exakt 50 år.

I oktober förra året valde EU-domstolen att i en unik dom upphäva ett handelsavtal, det vill säga handelsavtalet mellan EU och Marocko. Man sa att handelsavtalet strider mot internationell rätt. Det är framför allt två saker som domslutet säger.

Det första är att avtalet strider mot internationell rätt för att Marocko inte har suveränitet över västsahariskt territorium. Varor som kommer därifrån får inte handlas tullfritt med EU, och Marocko har inte äganderätt över dem.

Det andra är att Västsahara ska representeras genom Polisario och delta i alla förhandlingar om avtal som gäller resurser från deras eget territorium.

Nu har regeringen valt att teckna ett nytt avtal med Marocko utan att involvera Polisario. Jag undrar därför hur det står till med det här med att följa domstolars utlåtanden.

Fru talman! När det kommer till avtal är det, som jag sa, någonting som regeringen tecknar. De avtal som vi har ingått från svensk sida ska följa internationell rätt. Vi ska värna domstolarnas oberoende; det är oerhört angeläget.

När det sedan gäller Marocko och Västsahara måste jag erkänna att jag får läsa på lite mer om avtalet. Jag följer framför allt Ryssland och Ukraina, jag följer vad som händer i Centralasien och jag följer vad som händer i Israel och Gaza. Men det går inte att följa alla områden i detalj. Det tror jag, fru talman, att Jacob Risberg kan hålla med om.

Det här är oerhört viktiga frågor, och av respekt för inblandade parter säger jag att jag ska läsa på mer. Jag kan inte säga mer än så, fru talman.

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för det ärliga svaret! Jag hoppas verkligen att du läser på, för det här är en konflikt som behöver uppmärksammas mer.

Apropå att hålla fokus på alla områden kan jag också säga att vi i små partier tvingas hålla koll på i princip alla områden.

Jag vill ge ledamoten Cederfelt rätt i att det är regeringen som tecknar avtal. Men just det här avtalet har också tecknats på EU-nivå, vilket innebär att det har gått via EU-nämnden. Där har regeringspartierna gett stöd till regeringen för detta, så det är någonting som även partierna i riksdagen har ställt sig bakom.

Jag går över till att tala om en annan domstol, nämligen den internationella domstolen. I juli förra året slog den internationella domstolen, det vill säga FN:s högsta juridiska instans, fast att Israels ockupation av Gaza, Västbanken, inklusive östra Jerusalem, och Golanhöjderna är illegal. Man slog fast att Israel måste montera ned bosättningarna och flytta ut alla bosättare.

Man slog också fast en annan sak, nämligen att omvärlden, där Sverige såklart ingår, har ett ansvar. Man har ett ansvar för att inte stödja Israels bosättningspolitik eller bosättningarna vare sig ekonomiskt eller politiskt.

Det här tycker jag är en självklarhet, och det borde vara en självklarhet för alla som pratar om en tvåstatslösning. Men än i dag är det tillåtet att importera varor från israeliska bosättningar. Det finns länder i EU som har stoppat den här importen. Men jag har ännu inte sett att Moderaterna har ställt sig bakom ett stopp för importen av varor från bosättningar, och regeringen har inte gjort ett jota för att få stopp på den.

Det är snart ett och ett halvt år sedan domslutet kom, och Sverige ger fortfarande ekonomiskt stöd till bosättningar genom att tillåta handel med bosättarvaror. Hur kommer det sig?

Fru talman! Först vill jag säga att det, som jag nämnde i mitt inledningsanförande, enligt IPU pågår 120 väpnade konflikter runt om på vår jord. Det går inte att hålla ordning på och ha exakta kunskaper om varenda en av dessa konflikter; det tror jag inte ens att ledamoten Jacob Risberg klarar av.

Det som handlar om Israel och Palestina är något som Sverige står bakom. Det har varit föredragningar i utrikesutskottet, och ärenden har behandlats i EU-nämnden. Sverige står bakom de avtal som finns, men vi säger också att vi ska vara öppna för handel med Israel så länge detta är någonting som finns överenskommet.

Jag vill dock understryka att det var Hamas som började. Det var Hamas som attackerade. Jag har träffat de personer som blev utsatta för Hamas. Det var små barn som dödades och kidnappades, kvinnor som våldtogs och hem som brändes ned och förstördes. Det här är förfärligt. Jag är mycket tacksam för att den gisslan som togs har återbördats, även om det tog mycket lång tid att få tillbaka såväl de levande som de döda.

Fru talman! En oroväckande trend som vi ser globalt är ett mer öppet ifrågasättande av internationella konventioner. Högermän och auktoritära ledare bryter mot eller ignorerar undertecknade konventioner allt oftare.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tvekade inte en sekund att ifrågasätta Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder av hans kompis Benjamin Netanyahu.

Nästa konvention man var igång med att ifrågasätta var den om landminor. Med diffusa argument om att minor skulle skydda Sverige vill man förstöra mark och natur för generationer, med stora risker för särskilt barn och djurliv. Det finns goda skäl till att mänskligheten borde förbjuda landminor och klusterbomber. Tidigare krig och konflikter där dessa har använts är tydliga exempel på det. 40 procent av alla klustervapen exploderar inte utan finns kvar, och 97 procent av alla offer har varit civila, varav många barn.

Sverige undertecknade och ratificerade Ottawakonventionen om minor 1998, och 2012 skedde samma sak med konventionen mot klustervapen. Det har riksdagen beslutat. Vi har åtagit oss att följa dessa konventioner.

Internationell rätt måste gälla. Det är det som skapar mänsklig säkerhet och gör att krigsförbrytare kan hållas ansvariga. I förlängningen kan högerns urholkning av internationella konventioner få konsekvenser för hur vi kan fördöma och utkräva ansvar av dem som bryter mot internationell rätt. Vi kan inte plocka russinen ur kakan, utan hela den internationella rätten gäller oavsett vem som begår brottet. Därför behöver vi upprätthålla vårt stöd till internationella organ som upprätthåller den internationella rätten så att de stärks.

Vänsterpartiet har därför, med anledning av Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina och med anledning av Israels krig mot Gaza, lyft att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, ska få ökade resurser för att kunna utreda alla krigsbrott. De ansvariga för brotten, på alla sidor, måste ställas inför rätta. Därför vill Vänsterpartiet tillföra 15 miljoner kronor till ICC.

Vänsterpartiet står också bakom Sydafrikas anmälan till Internationella domstolen, ICJ, och att frågan om Israels folkmord utreds juridiskt. Vi anser att det är dags för Sverige att, likt andra länder redan har gjort, ansluta sig till Sydafrikas anmälan om folkmord. Vänsterpartiet har återkommande lyft vikten av att Internationella domstolen i Haag tillförs mer resurser så att de har alla nödvändiga förutsättningar att utreda de brott som har begåtts. Därför borde även ICJ få 15 miljoner kronor.

Sammantaget vill vi alltså tillföra 30 miljoner kronor för 2026 till att upprätthålla internationell rätt.

Jag noterar också med glädje att Socialdemokraterna i år har ett liknande förslag på 10 miljoner och Miljöpartiet ett på 15 miljoner. Det krävs för att ansvar ska utkrävas av politiska ledare globalt, oavsett om de finns i Ryssland, i Israel eller i Sudan.

Under Putins tid vid makten i Ryssland har landet gått från begynnande demokrati tillbaka till stenhård diktatur. I dag ser vi ett reaktionärt, konservativt och patriarkalt styre som förtrycker oppositionella och människorättsförsvarare, agerar aggressivt mot sina grannländer och spelar en destabiliserande roll i världspolitiken. Den auktoritära utvecklingen kulminerade i Rysslands orättfärdiga anfallskrig mot Ukraina den 24 februari 2022. Ryssland har därmed visat att man är ett reellt säkerhetspolitiskt hot för sin omgivning.

Men Putins regim är även ett hot mot alla de invånare som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. Den ryska oppositionen, bestående av modiga hbtq-aktivister, feminister, människorättsförsvarare och miljökämpar, behöver stöd från omvärlden. Att stödja dessa kämpar är att stödja en demokratisk utveckling i Ryssland och att förbättra säkerheten såväl för dem som för Rysslands grannländer.

I en rapport från Centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet beskriver Stefan Ingvarsson och Ekaterina Kalinina hur levande det ryska civilsamhället är trots det omfattande förtrycket från Putins regim. Samtidigt konstaterar de att det svenska stödet till dess aktörer behövs mer än någonsin.

Det ryska civilsamhället finns i dag både i och utanför Ryssland. Några har slagit sig ned i Sverige, andra i länder där det är enklare för ryska medborgare att få visum. Samtidigt finns då riskerna kvar för att Putins regim ska komma åt oppositionella långt utanför Rysslands gränser, så som vi har sett.

Men rapporten tar framför allt död på myten att aktörerna bara finns utomlands. I stället konstateras att det finns en myriad av aktörer i Ryssland. Det är snarare så att det är svårt att se och sätta ut dem på en karta än att de inte finns. Det är i slutna rum på säkrare avstånd från Putins maktapparat som dessa aktörer verkar.

Demokratiska initiativ finns över hela landet, och de är beroende av vårt stöd, oberoende journalistik och granskning som kan ge oss ökad kunskap om det faktiska läget i Ryssland. Ofta hänger de ihop, då länken mellan inhemska aktörer ofta är just aktörer som tvingats etablera sig utanför Rysslands gränser.

Vi behöver därför en modig svensk utrikespolitik som vågar stötta ett levande ryskt civilsamhälle för att demokratin en dag ska spira i vårt grannland. För mig är det uppenbart att regeringen inte har gjort tillräckligt, utifrån att den tror på mytbildningen, och att ett förnyat förhållningssätt krävs för att stödja den ryska oppositionen.

I augusti 2020 hävdade Aleksandr Lukasjenko att han vunnit det så kallade valet i Belarus. Det hade han inte. Det belarusiska folket reste sig i miljontal och demonstrerade. Men Lukasjenko skydde inga medel och kuvade folket genom brutal repression mot allt och alla. Framför allt sitter han dock kvar tack vare stöd från sin diktatorkompis Putin.

Europa och västvärlden gjorde många fel inför valet, och efter valet tog det alltför lång tid innan sanktioner kom på plats. Men striden om demokratin i Belarus är långtifrån över. Lukasjenkos utmanare Svjatlana Tsichanouskaja har varit tydlig om stödet till oppositionen.

I Belarus pågår förtrycket fortfarande i oförminskad takt, även om några fler av de politiska fångarna faktiskt har blivit släppta den senaste tiden. Glädjande under detta år var frigivandet av Tsichanouskajas man Siarhej, som blev fri i juni efter fem års fängelse. Men ännu finns 1 300 politiska fångar i Lukasjenkos fängelser – inklusive Roman Protasevitj, vars flygplan tvingades landa i Belarus innan han kidnappades.

Vi får inte ge upp denna kamp, en kamp som är tydligt länkad till Ukrainas frihetskamp mot rysk dominans i regionen. Det belarusiska folket har fått nog, och en dag kommer Lukasjenkos regim att falla.

Det är mot denna bakgrund – utvecklingen i Ryssland och Belarus – som Vänsterpartiet avsätter 20 miljoner kronor för stöd till rysk och belarusisk opposition 2026.

Fru talman! Den myndighet på det utrikespolitiska området som växer snabbast är Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som bakom det flashiga namnet ansvarar för tillstånd kring Sveriges vapenexport. På senare år har flera nya uppdrag tilldelats myndigheten, till exempel granskning av utländska direktinvesteringar, vilket gör att myndigheten sedan flera år tillbaka befinner sig i en kraftig expansionsfas.

Strategiska uppköp är en stor utmaning mot ett robust och säkert samhälle, då de riskerar att ge andra stater makt över samhällsviktig verksamhet i Sverige.

Även i denna budget ökar regeringen finansieringen till ISP. Men nu börjar också regeringen skära i andra viktiga anslag. Vänsterpartiet avvisar regeringens flytt av 5 miljoner kronor från anslaget för utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser till anslaget för ISP. Vi menar i stället att detta ska finansieras genom ett rationaliseringskrav på ISP. Vi vill att ISP ska utreda lokalisering av delar av verksamheten från Stockholm med anledning av expansionen och det höga kostnadsläge som råder i Stockholm för bland annat lokaler och personal.

I år är det 25 år sedan resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet antogs av FN:s säkerhetsråd. Det var första gången som FN gjorde en koppling mellan säkerhetspolitik och kvinnor, både hur kvinnor påverkas och hur de kan påverka säkerhetspolitiken.

FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet bygger på tre grundläggande principer: deltagande, konfliktförebyggande och skydd. Den är tillsammans med de efterföljande nio resolutionerna ett viktigt verktyg för att uppvärdera kvinnors säkerhet.

Trots att det är 25 år sedan resolution 1325 antogs har det visat sig svårt att göra verklighet av agendan. Nu är det dags att ta nästa steg. För att få större genomslag för agendans målsättningar krävs att en ambassadör för 1325 och de efterföljande resolutionerna tillsätts. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 3 miljoner kronor för 2026, dock formellt inom ett annat utgiftsområde än detta.

Med detta vill jag säga att Vänsterpartiet ser denna budget som en helhet – till skillnad från Sverigedemokraterna, som jag var inne på tidigare – och att vi därför inte kommer att delta i beslutet vid dagens votering. Vi står dock bakom vår motion och vårt särskilda yttrande med anledning av utgiftsområde 5 Internationell samverkan.

Fru talman! Ledamoten Håkan Svenneling talade sig varm för oppositionen i Ryssland. Jag delar hans bild: Oppositionen i Ryssland behöver allt stöd den kan få. Därför är jag väldigt glad över det arbete som regeringen gör.

Jag gläds också över att Vladimir Kara-Murza blev frigiven till sist. Sverige var ett av de länder som arbetade för Vladimir Kara-Murzas frigivning.

Jag vill säga, fru talman, att Vladimir Kara-Murza är en modig man. Han valde att åka tillbaka till Ryssland och tala ut om Putins illegala krig, trots att det var förbjudet, i en intervju med CNN. Två timmar senare var Vladimir Kara-Murza arresterad.

Från riksdagens sida skrev vi vädjandebrev om hans frigivning. Det vet jag att andra parlament också gjorde. Det var en intensiv kampanj. Detta visar att påtryckningar av olika slag har betydelse. Det var dock först när USA gick in som det blev en utväxling av personer.

Jag undrar hur Håkan Svenneling ser att detta arbete ska bedrivas. Det är ju viktigt att ett arbete för frigivning av politiska fångar kan ske och att politiska fångar när de blivit frigivna kan fortsätta att arbeta för frihet och hålla sina kontakter. Annars är det omöjligt att uppnå en förändring.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Cederfelt för frågan.

Jag strök detta i årets anförande, men i förra årets anförande berömde jag regeringens arbete kopplat till Belarus. Ni har också tillsatt en särskild ambassadör som jobbar med kontakterna med den belarusiska oppositionen.

I grunden är jag inte särskilt kritisk till det arbete regeringen gör kopplat till Belarus, utan jag tycker att det finns många delar i det arbetet som är bra. Jag tycker givetvis också att det är bra att Kara-Murza har blivit frisläppt. Man kan däremot se andra exempel på återvändande ryska kritiker som visar att detta att vara rysk oppositionell är förenat med fara för livet. Som Navalnyj, vars liv slutade efter att han först blev förgiftad, sedan blev frisk från förgiftningen, därefter återvände till Ryssland för att slutligen dö i arbetsläger under mystiska former.

De vädjandebrev som Margareta ansvarar för, som jag många gånger har skrivit under, har en viktig roll i att sätta press. Vi vidtar också många andra viktiga åtgärder för svenska politiska fångar som finns runt om i världen. Jag tänker på Gui Minhai och Dawit Isaak – det kan finnas någon till – och även medborgare från andra länder som vi uppmärksammar på olika sätt.

USA har haft en speciell roll. Det kan man se i Belarus, med de frigivningar som skedde i somras. Det var USA som förhandlade ut de fångarna, men det är också viktigt att komma ihåg att det fortfarande sitter många i fängelse. Vi får inte glömma bort dem enbart därför att någon utväxling har lyckats. Jag vet inte hur USA har agerat, men det är klart att det är lite skillnad i storlek på länderna och på vilka möjligheter som finns.

Jag vill att regeringen fortsätter att prioritera arbetet med mänskliga rättigheter, de konsulära fallen, framför till exempel handelsrelationer med olika länder. Jag hoppas att regeringen tar till sig av den kritiken och jobbar med frågan framåt.

Fru talman! Jag kan lova Håkan Svenneling att regeringen klarar av att arbeta med båda sakerna, det vill säga både påtryckningar för frigivning av politiska fångar och för att arbeta mot diktaturer likaväl som att arbeta med handelsfrämjande åtgärder. Om Sverige ska klara av att vara ett land med god tillväxt och välfärd för alla måste vi också ha en bra ekonomi i landet. Detta är något som regeringen arbetar med.

Låt mig säga följande: Det finns ytterligare en person när det handlar om Ryssland som är oerhört viktig, nämligen Boris Nemtsov, som sköts utanför Kreml – avrättad. Ryssland släpper inte ut någon information. Trots upprepade påtryckningar och ihärdiga försök råder tystnad. Det är fullständigt oacceptabelt hur ett land kan tiga ihjäl att deras egna medborgare har blivit mördade och vägra att svara på frågor.

Samma eländes elände råder i Belarus. Självklart arbetar Sveriges regering för att uppnå en förändring.

Fru talman! Jag delar Margareta Cederfelts oro om att det inte kommer några uppgifter från Ryssland om statsbeställda mord. Sannolikt är Putin själv inblandad i att mörda olika oppositionella företrädare. Jag har själv besökt journalisten Anna Politkovskajas kontor, som tidningen har bevarat i det skick det var när hon lämnade arbetet den dag hon blev mördad – utanför tidningen eller utanför sitt hem. Hon är ett av många exempel.

Det är viktigt att komma ihåg att det i Ryssland finns två ord för ordet opposition. I Sverige är jag i opposition och Margareta i majoritet, men i Ryssland finns två begrepp beroende på om det är den av Putin tillåtna och kontrollerade oppositionen eller om det är den riktiga, verkliga oppositionen. Det säger något om demokratitillståndet i Ryssland som land.

Jag skulle vilja se en regering där utrikesministern är lite noggrannare när hon planerar sin kalender. Ibland sticker det i ögonen. När Sveriges utrikesminister lägger blommor i Hiroshima samma dag som Sverige för första gången i historien deltar i en kärnvapenövning sticker det i ögonen. Det är en politik som inte håller ihop. När utrikesministern gör det första politiska besöket i Kina på över tio år samma dag som Gui Minhai har varit gripen i tio år är det ingen bra planering, utan det är otroligt stötande.

Jag har inget problem med att man har diplomatiska kontakter eller att man lägger kransar i Hiroshima, men man kanske skulle göra det på andra dagar än precis de dagar när det är årsdagen för betydligt viktigare saker.

Fru talman! Jag lyssnade spänt till ledamoten Svennelings anförande och noterade att Svenneling i inledningen byggde en bild där han ställde Vänsterpartiet i en position som ett otroligt högtstående moraliskt och konsekvent parti som tycker att alla brott mot mänskligheten utan undantag ska bestraffas – till skillnad från den hemska högern, som är mer präglad av dubbelmoral och annat.

Med anledning av detta skulle jag vilja fråga om ledamoten Svenneling tycker att alla terrororganisationer som deltog i massakern den 7 oktober borde straffas för sina brott mot mänskligheten. Tycker ledamoten Svenneling över huvud taget att alla terrororganisationer som har begått brott mot civila i stor omfattning borde straffas och ställas inför rätta för sina brott mot internationell rätt och brott mot mänskligheten?

Varför är det i så fall så att höga företrädare för Svennelings parti hyllar terroristorganisationen PKK? Varför vill Håkan Svennelings parti ta bort PKK från terrorlistan? Varför har Håkan Svennelings parti använt svenska skattemedel till att finansiera terrororganisationen DFLP i Palestina? Varför har Håkan Svennelings partiledare upprepade gånger suttit i möten i Sverige med DFLP:s företrädare, Grupp 194? Varför har Håkan Svennelings parti satt upp företrädare för terrororganisation DFLP:s svenska gren, Grupp 194, på sin egen riksdagslista? Borde inte de människorna straffas, om nu Vänsterpartiet är så konsekvent och alltid vill beivra brott mot mänskligheten och andra hemskheter? Är Svenneling beredd att säga här och nu att Vänsterpartiet och Svenneling anser att DFLP:s ledning borde straffas och ställas inför internationell rätt tillsammans med andra terrororganisationer som har begått brott mot mänskligheten, till exempel PKK?

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig i den tidigare diskussionen med att det är tack vare palestiniernas anslutning till Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen som brott begångna den 7 oktober och tiden efter det kan utredas och dömas av ICC baserat på att det antingen är fråga om palestinska medborgare eller att brotten har skett på palestinskt territorium. Det är viktigt att alla som bär ett ansvar för de fruktansvärda attackerna kan åtalas i internationella domstolar.

Det är inte jag som politiker som ska agera domare, men jag ska bidra genom att öka resurserna till internationella domstolar, så att de kan göra sitt jobb och döma dem som är ansvariga.

Jag vill också kommentera det biståndsprojekt som jag tror att Mattias Karlsson refererar till. Jag har svarat på frågor om det biståndsprojektet tidigare när det har varit uppe till debatt i kammaren. Men det är svårt för ledamoten, som har bytt utskott och inte har varit med i de debatterna, att ha full kunskap om vad jag har svarat då. Det ska sägas att det var vår egen organisation, Vänsterns Internationella Forum, som hörde av sig till Sida och uppmärksammade dem om DFLP:s deltagande i attacken den 7 oktober. Vi har själva gått igenom projektet, och Sida har gått igenom projektet. Det kan konstateras att ingenting tyder på att pengar har gått till det aktuella partiet, utan pengarna har gått till det projekt där partiet har varit en av flera parter. Det var vårt danska systerparti som höll i projektet.

Den 23 oktober 2023 anmälde vi detta till Sida, och de avslutade granskningen den 21 februari 2024. Sida hade inte någon bekräftad misstanke eller påföljd, utan man konstaterade att de som projektorganisation hade gjort allt rätt.

Jag tycker att vi agerade tydligt och klart och var transparenta med vad vi hade upptäckt, hur vi återrapporterade till Sida och vilka lärdomar vi drog av de misstag som hade begåtts i projektet.

Fru talman! Det var inte jättetydligt, men jag tycker mig ändå ana att ledamoten Svenneling tycker att om det visar sig att DFLP deltog i massakern den 7 oktober, vilket de själva har skrutit med, ska ledningen för DFLP straffas enligt internationell rätt. Det är i så fall glädjande. Jag vill gärna höra Håkan Svenneling säga rakt ut om han anser att ledningen för DFLP borde straffas för sitt deltagande i massakern den 7 oktober.

Innebär det i så fall att Vänsterpartiet kommer att avbryta sitt samarbete med DFLP:s svenska gren, Grupp 194? Eller kommer vi att få se företrädare för den gruppen, som är en del av DFLP:s internationella struktur, på svenska riksdagslistor i Vänsterpartiets namn även i nästa val?

Fru talman! Jag vill återvända till Mattias Karlssons fråga om Turkiet. Låt oss prata om det. I Turkiet pågår nämligen en fredsprocess. Vi kan faktiskt förutom lugn i Syrien också få fred i Turkiet. Det vore verkligen en välgärning för Mellanöstern i det här läget.

Jag har till och med lämnat in en interpellation om saken till utrikesministern som vi ska debattera den 23 januari. Jag tycker nämligen att Sverige och omvärlden inte gör tillräckligt för att bidra till fred i Turkiet och i Mellanöstern i stort.

PKK som organisation har, självsvåldigt och utan några eftergifter från Turkiets sida, bestämt att man ska lägga ned sin organisation. Man har öppet bränt sina vapen för att visa att man menar allvar med att man är beredd att avväpna organisationen. Och man har nu dragit sig tillbaka från alla positioner man har haft i Turkiet till irakiskt territorium.

Det är en organisation som, i ett otroligt spänt Mellanöstern, tar ansvar för att få fred och hitta en lösning på den kurdiska frågan, som man säger i Turkiet. Det har lett till att det har startats en process i Turkiets motsvarighet till riksdagen, det turkiska parlamentet, där talmannen leder en stor parlamentarisk delegation med 64 ledamöter från alla partier. Det finns något väldigt positivt här.

Vi kan stå här i Sveriges riksdag och skrika: Den och den är terrorist! Men här finns en möjlighet till fred och försoning. Det har det funnits också på andra platser runt om i världen där människor har begått grova brott. Jag tänker till exempel på Nordirland, där IRA lade ned sina vapen, avväpnade sig och gick in i politiska processer. I dag representerar Irlands president Sinn Féin.

Det finns lösningar om man vill. Men Sverigedemokraterna vill leva i en värld med en ond och en god sida. Då klarar man inte av att se möjligheten att bygga fred på lång sikt.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Det handlar om något av det mest grundläggande vi gör: hur Sverige tar ansvar i världen, hur vi bygger vår egen säkerhet tillsammans med andra och hur vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätten när dessa utmanas.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten klar. Sverige är ett litet land, men vi har ett stort ansvar. I en tid präglad av rysk aggression, krig i vårt närområde, ökade geopolitiska spänningar och informationspåverkan har vi inte råd med vare sig naivitet eller symbolpolitik. Vi behöver en genomtänkt, finansierad och långsiktigt hållbar politik för internationell samverkan. Utrikesutskottets förslag till riksdagsbeslut uppfyller detta, och Kristdemokraterna står bakom det.

Ramen för utgiftsområdet uppgår till drygt 2,5 miljarder kronor. Det är inga jättesummor i statsbudgetsammanhang, men de är strategiskt viktiga. Cirka två tredjedelar av medlen går till avgifter till internationella organisationer. Denna kostnadspost är en investering i vår egen säkerhet och vårt inflytande. Utan medlemskap i FN, EU, Nato, OSSE, Europarådet, OECD och det nordiska samarbetet har vi betydligt svårare att påverka och försvara de värden som är viktiga för oss: demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatlighet och respekt för internationell rätt.

Fru talman! Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat Europas säkerhetsordning. Riksdagen har tidigare tillkännagivit att Sverige behöver ett nytt förhållningssätt till Ryssland. Regeringen har nu slagit fast en motverkanspolitik. Det är en långsiktig, samlad linje för att förhindra rysk maktexpansion, motverka ryskt inflytande och begränsa regimens möjlighet att göra skada. Det är en nödvändig inriktning.

Denna budget är en del av att göra den politiken operativ, genom vårt medlemskap i internationella organisationer och genom strategiska insatser, sanktioner och satsningar på kunskap, exportkontroll och investeringsgranskning.

Samtidigt slår regeringen fast att stödet till Ukraina är den främsta utrikespolitiska uppgiften. Här, i utgiftsområde 5, skapar vi förutsättningar för diplomati, sanktioner, fredsfrämjande arbete och den typ av internationellt samarbete som gör det möjligt att hålla Ryssland ansvarigt och att stödja Ukraina politiskt, ekonomiskt och rättsligt. Kristdemokraterna välkomnar denna prioritering. Vi ska stå vid Ukrainas sida tills landet har vunnit fred och frihet.

Fru talman! En viktig del av betänkandet gäller regeringens resultatredovisning. Utrikesutskottet har under flera år efterfrågat bättre koppling mellan mål, insatser, resultat och anslag. Målet för utgiftsområde 5 – att säkerställa Sveriges intressen i förbindelserna med andra länder – är brett och svårt att mäta. Därför är det positivt att regeringen nu tagit tydliga steg framåt.

Att samla politiken under fem inriktningar kopplade till respektive anslag – från inflytande i internationella organisationer till Sverigefrämjande och strategiska insatser – ger en mer logisk och transparent struktur. Att man dessutom tydligt redovisar och motiverar användningen av Nation Brands Index som indikator för Sverigebilden och nu följer riksdagens riktlinjer med tioåriga tidsserier är ett steg i rätt riktning.

Kristdemokraterna delar utskottets bedömning att utmaningarna kvarstår men att resultatredovisningen är tydligare än tidigare. Vi förväntar oss att det fortsatta utvecklingsarbetet med fler relevanta indikatorer fortsätter. Med knappa resurser är det extra viktigt att varje skattekrona inom utrikes- och säkerhetspolitiken gör maximal nytta.

Fru talman! Låt mig säga något även om de centrala anslagen. Avgifterna till internationella organisationer ökas med drygt 240 miljoner kronor, främst till följd av höjda avgifter till FN och Nato samt ökade rättskostnader i internationella rättsprocesser där Sverige är part. I en allt mer osäker omvärld är detta inte någon lyx. Det är grundläggande säkerhetspolitik. Självklart ska Sverige betala sina avgifter och vara en aktiv, konstruktiv medlemsstat.

Det är också viktigt att ändamålsbeskrivningen för anslaget nu korrigeras, så att den överensstämmer med 2025 års formulering. Det ger den flexibilitet som behövs för att kunna hantera konsulära kriser, stöd till svenskar i nöd, arbetet med bortförda barn och vår medverkan i internationella domstolsprocesser. Det handlar om konkret ansvarstagande för svenska medborgare och för rättsstatens principer.

När det gäller freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet föreslås inga andra förändringar än pris- och löneomräkning. Här vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet höja anslaget, medan Centerpartiet i stället vill sänka det. Det är ett intressant faktum som vi ser på många ställen i budgetförslagen och visar på svårigheterna med ett realistiskt rödgrönt regeringsalternativ.

Inspektionen för strategiska produkter förstärks för granskning av utländska direktinvesteringar och exportkontroll av krigsmateriel. Det är helt rätt prioriterat. I dag är strategiska investeringar, teknologier och känslig infrastruktur en del av den säkerhetspolitiska spelplanen. Fientliga regimer använder ekonomiska verktyg för att påverka och undergräva andra länders säkerhet. Då måste Sverige ha en stark och väl fungerande kontrollmyndighet.

Fru talman! Svenska institutet spelar en nyckelroll för Sverigebilden, kulturutbyte, demokratiarbete och talangattraktion. Regeringen föreslår att anslaget till Svenska institutet utökas just för talangattraktion, samtidigt som medel flyttas från ett exportfrämjande anslag till ett annat utgiftsområde. Det är klok politik. Sverige behöver locka kompetens som stärker både vårt näringsliv och vår forskning, inte minst inom grön omställning och digitalisering.

Anslagsposten Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser är bred men central. Här ryms bland annat insatser för mänskliga rättigheter, demokrati, miljö i Östersjöregionen, arbete gentemot Ryssland och Belarus, informations- och Sverigefrämjande samt stöd till rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, inklusive relevant verksamhet vid FOI. Att ändamålsbeskrivningen korrigeras tillbaka till 2025 års formulering är viktigt för att säkerställa kontinuiteten i detta arbete.

Fru talman! Regeringen begär bemyndiganden för fleråriga åtaganden inom freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och inom de utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatserna. Kristdemokraterna stöder detta. Långsiktighet är en förutsättning för trovärdighet gentemot våra samarbetsorganisationer, partnerländer och inte minst civilsamhällesaktörer, som ofta arbetar under mycket svåra förhållanden.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har valt att avstå från ställningstagande till själva budgetbeslutet inom utgiftsområdet och i stället redovisa sina överväganden i särskilda yttranden. Det är deras val. Vi kristdemokrater väljer att ta ansvar för helheten.

Fru talman! I en farligare värld behöver Sverige vara en pålitlig partner, en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter och ett land som tar ansvar för sin egen och andras säkerhet. Utgiftsområde 5 är inget stort område i kronor räknat, men det har stor betydelse. Med den här budgeten stärker vi Sveriges internationella engagemang, vår säkerhet och vår förmåga att verka för fred, rättvisa och människovärde. Kristdemokraterna kommer att rösta för utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och mot samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! I juli förra året kom Internationella domstolen med ett utlåtande gällande Israels ockupation av Gaza, Västbanken inklusive östra Jerusalem samt Golanhöjderna. Domstolen gjorde tydligt att ockupationen är illegal och att den måste upphöra samt att Israel måste montera ned bosättningarna och flytta ut bosättarna från ockuperat område.

Men domstolen var även mycket tydlig med att omvärlden, där såklart Sverige ingår, inte får stödja Israels bosättningspolitik vare sig politiskt eller ekonomiskt. Trots det ser vi än i dag att vår svenska regering exempelvis inte ens förbjudit import av varor från de illegala bosättningarna.

Ett par månader efter Internationella domstolens utlåtande kommer ett utslag från EU-domstolen gällande EU:s handelsavtal med Marocko. Domstolen upphäver handelsavtalet, eftersom det strider mot internationell rätt. Domstolen slår fast att Marocko inte har suveränitet över det ockuperade Västsahara samt att det är det västsahariska folket, genom Polisario, som ska involveras i avtal där produkter från Västsahara ingår. Trots det tydliga domslutet väljer den svenska regeringen att ett år senare skriva på ett nytt handelsavtal med Marocko, trots att västsaharierna återigen inte fått delta i förhandlingarna.

Fru talman! Trots regeringens återkommande mantra om att värna internationell rätt och stå upp för den regelbaserade världsordningen är det tydligt att man när det kommer till kritan struntar i just internationell rätt för att gynna ekonomiska intressen.

Än mer oroande är det att regeringspartiet Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson har kallat Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder mot Israels premiärminister skandalös och hävdat att beslutet kommer att leda till att ”ICC:s legitimitet och oberoende kommer att undermineras och ifrågasättas”. Tidölagets största partis partiledare gjorde ett uttalande där han kallade arresteringsordern för obegriplig. Om vi inte själva lever upp till internationella domstolars utlåtanden och om vi dessutom aktivt baktalar domstolarnas beslut, hur ska vi då kunna förvänta oss att andra länder ska leva upp till besluten?

Men det är inte bara vår regering och dess stödparti som går emot domstolarna. Än allvarligare blir situationen när makthavare som USA:s president Trump aktivt drar in stöd till just internationella domstolar. USA:s sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen har hämmat domstolens arbete, då personal och samarbetspartner dragit sig ur eller begränsat sin samverkan av rädsla för repressalier.

Miljöpartiet vill i stället stärka domstolars ställning och öka både det politiska och det ekonomiska stödet till dem genom att tillföra ytterligare medel till Internationella brottmålsdomstolen, Internationella havsrättsdomstolen och Permanenta skiljedomstolen.

Fru talman! I en tid då världen präglas av krig, konflikter och ökade spänningar är det viktigare än någonsin att Sverige är en tydlig röst för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi tillsammans kan ta oss an globala utmaningar, såsom klimatkrisen, extrem fattigdom och ojämlikhet.

Sverige ska vara en ledande aktör i det internationella arbetet för fred och säkerhet. I en värld med hybridkrigföring, terrorism och klimatrelaterade katastrofer måste vi rusta för att förebygga och hantera konflikter innan de trappas upp.

Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i 100 år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. Flera av dessa organisationer utför också ett oerhört viktigt arbete i att främja dialog och fredsbyggande internationellt. I en tid med försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet viktigare än någonsin. Miljöpartiet vill därför se både en utökad satsning på Utrikesdepartementets freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet och ett återupptaget och dubblerat stöd till fredsorganisationerna.

Fru talman! Samtidigt som vi behöver satsa på fredsfrämjande arbete och diplomati behöver vi också stå rustade för framtidens utmaningar. Ryssland har hotat att använda kärnvapen mot Ukraina, och utvecklingen av nya vapensystem, inklusive autonoma vapen och kemiska vapen, går i en rasande takt.

Svensk forskning om nedrustning och icke-spridning måste öka. Därför vill Miljöpartiet stärka forskningen via anslag till Alva Myrdal-centrum för kärnvapennedrustning, FOI:s CBRN-verksamhet och andra projekt, både i Sverige och utomlands, som genomförs på området. Det är också hög tid att Sverige ansluter sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud, TPNW.

Fru talman! Vår värld präglas av mångfasetterade kriser. Hybridkrigföring, terrorism och extremism samt naturkatastrofer till följd av klimatförändringar är några av de kriser som vi tvingas hantera parallellt. När vår regering prioriterar återvandring och svensk handel framför fattigdomsbekämpning, diplomati, fredsbyggande, internationellt samarbete, demokratistärkande, stöd till oppositionella, fria medier, mänskliga rättigheter och garanten för den regelbaserade ordningen i form av internationella domstolar finns det en risk att det samarbete som byggts upp internationellt läggs åt sidan och att vi ser minskat samförstånd och minskad förståelse.

Det finns även risk för att konflikter ökar när resursbrist, hot och andra kriser behöver hanteras. För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sverige är en global röst för demokrati och mänskliga rättigheter, för en regelbaserad världsordning och för en fredlig värld där vi kan ta oss an globala utmaningar.

Fru talman! Då Miljöpartiets budgetförslag för utgiftsområde 5 överskrider den rambudget som riksdagen klubbade förra veckan kan vi inte reservera oss mot utrikesutskottets förslag till beslut. Jag får därför i stället hänvisa intresserade till Miljöpartiets särskilda yttrande samt hela vår budgetmotion för 2026.

Fru talman! Miljöpartiet vill se en fredligare värld, säger Jacob Risberg. Jag läste avsnittet Fred och säkerhet i Miljöpartiets partiprogram och studsade på några skrivningar där.

Där står till exempel: Vi vill se en politik som sätter mänsklig säkerhet före territoriell. Om vi bortser från språkfelet är det ju så att det bor människor på territorium. Miljöpartiet verkar inte ha några större problem med att hålla isär dessa två saker.

Svenskar har bott här i tiotusen år. Spelar det ingen roll för Miljöpartiet? Ukrainare har bott i Donetsk och Luhansk. Spelar det ingen roll? Man kan inte hålla isär mänsklig säkerhet och territorium på det sätt som Miljöpartiet vill göra.

Fru talman! Därtill skriver man så här: Sverige bör gå före och nedrusta – det är målet – utifrån aktuella och politiskt förankrade hotbildsbedömningar.

Det går inte att tolka på något annat sätt än att Miljöpartiet vill se bedömningar av hotbilden som motiverar en nedrustning. Vi ska alltså göra inkorrekta bedömningar av hotet från Ryssland för att motivera Miljöpartiets högre mål om att nedrusta vårt försvar.

Därtill står det: Miljöpartiet mål är därför en avvecklad vapenexport. Uthyrningen av svensk mark till Nato och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska upphöra.

Vi ska nedrusta själva och inte ta hjälp av andra.

Det står: Exporten av vapen och annan krigsmateriel till länder som befinner sig i väpnad konflikt – till exempel Ukraina – ska avskaffas.

Fru talman! Det går inte att tolka detta som något annat än en total kapitulation från svensk sida redan innan vi har blivit attackerade. Därtill säger man nej till att få hjälp av andra och säger nej till att hjälpa andra.

Är Miljöpartiets säkerhetspolitik uppdaterad, enligt Jacob Risberg?

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för frågan!

Jag kan hålla med om mycket som står där. Men man måste också se partiprogrammet som en vision för framtiden. Det handlar inte om här och nu.

Som Fredrik Malm är mycket medveten om har Miljöpartiet stått bakom varenda försvarsuppgörelse som har gjorts under den senaste mandatperioden, där bland annat upprustning av Sverige ingår.

Vad gäller just mänsklig säkerhet vill vi se att människor över hela världen åtnjuter samma typ av säkerhet. Det är en säkerhet där man inte trakasseras och inte riskerar att dödas av bomber. Det är en säkerhet där man inte utsätts för klimatförändringar, för det är också en del av säkerheten. Det är en säkerhet där man har tillräckligt med mat, sjukvård och så vidare. Det är också en del av säkerheten.

Det handlar inte enbart om att ha solidaritet med den svenska befolkningen, som vi självklart har. Vår solidaritet sträcker sig utanför vårt lands gränser. Vi kan inte agera som om det inte finns människor bortom Ukraina. Det gör det.

Det sätt som Sverige agerar på i dagsläget kommer att bidra till att öka konfliktytorna mellan olika länder. Det gör vi när vi till exempel drar bort stödet till sjukvård i Afrika och när vi drar bort stödet till utvecklingsbistånd. När vi drar bort allt det stödet ökar det klyftorna i världen och i de samhällena.

Det kommer att bidra till en ökad otrygghet och osäkerhet för just de människor som bor där. I förlängningen kan det också få allvarliga konsekvenser för Sverige.

Fru talman! Miljöpartiets utgångspunkter i partiprogrammet innebär, som jag sammanfattade det hela, i praktiken en total kapitulation redan innan vi har blivit attackerade.

Vi ska nedrusta vårt eget försvar. Vi ska aktivt avhända oss möjligheten att kunna få hjälp av någon annan. Vi ska aktivt säga nej till att hjälpa andra genom att kunna exportera vapen, om exempelvis en demokrati blir attackerad av en diktatur.

Miljöpartiet säger: Det här vill vi inte just nu, men det är vår vision. Då blir jag ännu mer förskräckt. Är det Miljöpartiets vision för Sverige? Då ska det gälla framåt i tiden. Det är ganska långa ledtider.

Det blir en kontinuerlig nedrustning och en kontinuerlig process där Sverige ska blotta strupen gentemot djupt destruktiva, auktoritära stater som vill oss illa.

Fru talman! Det blir väldigt rörigt här. Jacob Risberg talar om att vi har den globala solidariteten. Var finns den globala solidariteten när vi säger nej till att hjälpa andra?

Det är klart att det är jättebra att hjälpa människor med sjukvård och humanitära insatser. Det tycker vi alla härinne. Men om ett land som Ukraina eller i framtiden Taiwan – eller något annat land som är en självständig stat och en demokrati, eller i praktiken en de facto-stat, som i Taiwans fall – blir attackerad av en djupt destruktiv, auktoritär granne, som Kina, ska vi då inte ställa upp för Taiwan?

Hela innebörden av Miljöpartiets politik är att vi ska avveckla vårt försvar. Vi ska säga nej till att få hjälp av andra. Vi ska säga nej till att hjälpa andra. Det säger Jacob Risberg är en vision för global solidaritet. Jag får det inte riktigt att gå ihop, fru talman.

Fru talman! Jag är lite osäker på om det är den senaste versionen av partiprogrammet som Fredrik Malm har läst från, den som antogs för bara någon månad sedan. Vissa av sakerna känner jag inte riktigt igen.

Vi har gjort andra skrivningar vad gäller till exempel stöd med vapen till just stater som blir attackerade, som till exempel fallet med Ukraina. Det riskerar att ha enorma konsekvenser för just den regelbaserade världsordningen. Det är också skälet till att vi har gjort ett avsteg när det gäller Ukraina. Man ska inte med våld kunna ta över delar av andra länders territorium.

Men man måste också få ha en vision om framtiden. Jag vet att Fredrik Malm och Liberalerna under väldigt lång tid har kämpat för att vi ska gå med i just kärnvapenalliansen Nato. Man sväljer allting med hull och hår, och man sväljer även kärnvapendoktrinen.

Kärnvapendoktrinen i världen, som alla lever efter, har två möjliga utfall. Antingen kommer kärnvapnen förr eller senare att avvecklas, eller så kommer mänskligt liv på jorden att avvecklas på grund av kärnvapen. Det finns inga mellanvägar.

Förr eller senare måste kärnvapnen avvecklas och nedmonteras om vi ska ha någon framtid över huvud taget. Det finns bara de två alternativen när det kommer till den upprustning som vi har sett. Det finns över huvud taget inga andra alternativ.

Fru talman! Att Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med andra har varit grunden för svensk säkerhets- och försvarspolitik sedan alliansregeringens dagar. Men det är först nu, genom det svenska Natomedlemskapet, som kraft sätts bakom just de orden. Nu kan vi samlat och solidariskt bidra till att fortsatt ge ett starkt stöd till Ukraina och ett kraftfullt svar på Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Det, tillsammans med klimatinsatser, är de viktigaste säkerhetspolitiska frågorna just nu. Centerpartiet kommer fortsatt vara en konstruktiv samarbetsröst när det rör Sveriges roll i Nato.

Sverige ska vara en aktiv partner på den internationella arenan. Vi ska bidra till fred, säkerhet och utveckling av människors livschanser och rättigheter i världen. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra. Även det som händer långt bort påverkar var och en av oss. Det som händer globalt påverkar lokalt.

Den liberala världsordningen har skapat välstånd och stabilitet, men också en möjlighet för världens stater att lösa problem tillsammans. Nu ser vi hur denna världsordning är under fullskalig attack från dem som gör anspråk på att styra världen genom stormaktsspråk: Kina, USA, Ryssland och några till, som helst vill göra upp spelreglerna bakom de mindre staternas ryggar.

Fru talman! Sverige får inte och ska inte tystna under auktoritära ledares maktspråk. Vi ska heller inte ha en utrikespolitik som är inåtvänd och nationalistisk. En global utblick är fortsatt viktig. Svensk utrikespolitik får inte bidra till att länder i det globala syd tar avstånd från oss eller från andra liberala demokratier. Den ska inte heller bidra till att vi försvagas på bekostnad av exempelvis ryskt och kinesiskt inflytande.

Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Vi vill ha en utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, motverkar korruption, stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och stärker vårt samarbete med andra demokratier runt om i världen.

I en tid av stora globala omvälvningar ska Sverige vara en pålitlig, självklar och ledande röst för frihet, frihandel, demokrati, rättsstatens principer och den multilaterala världsordningen. Den multilaterala världsordningen måste försvaras och utvecklas. Den får inte försvagas ytterligare. Sverige ska vara en stark och ledande röst för FN och dess domstolar, som är ryggraden i det multilaterala systemet.

Globalt står världen inför nya utmaningar. Det handlar bland annat om nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenupprustning och effekter av klimatförändringarna. Rysslands krig i Ukraina får inte bara fruktansvärda konsekvenser i Ukraina utan påverkar hela Europa. Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza har fått oerhörda civila konsekvenser och spridningseffekter. Även andra långvariga konflikter runt om i världen ställer krav på agerande från demokratiska aktörer, exempelvis EU.

Fru talman! Sammantaget krävs en långsiktig utrikespolitik där handel, säkerhet och bistånd hänger ihop och där diplomatins goda förutsättningar får verka. Men framför allt krävs det en modig utrikespolitik där Sverige står upp för mänskliga rättigheter och en multilateral världsordning även när det blåser riktigt kallt omkring oss.

Med detta, fru talman, ber jag att få hänvisa till Centerpartiets budgetmotion samt till vårt särskilda yttrande som finns i betänkandet.

Då det är min första gång i utrikesutskottets debatt vill jag också tillönska utskottets ledamöter och kansliet en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag är till vardags stationerad i ett annat utskott, men jag rycker in för denna debatt. Det är inte första gången, dock – möjligen den sista. Det får vara oklart.

Målet för det här utgiftsområdet, fru talman, är att främja internationell samverkan, fred och säkerhet och sådana saker. Det viktigaste målet är det som är definierat som det övergripande utrikespolitiska målet för vårt land, nämligen att främja svenska utrikes- och säkerhetspolitiska intressen.

I praktiken finns det i dag ingenting som är viktigare för att värna vår säkerhet och våra utrikespolitiska intressen än att Ukraina vinner kriget mot de ryska inkräktarna och att man når en förändring i Ryssland.

Vi ser ett narrativ, en doktrin och en institutionaliserad chauvinism i Ryssland. Det spelar egentligen ingen större roll, fru talman, om vi talar om det tsarryska imperiet under den romanovska ätten, bolsjevikernas Ryssland under kommunismen eller Vladimir Putins högerextrema regim i dag. Vi ser samma mönster – att Ryssland tar sig rätten att plåga sina grannar. Man anser i grund och botten att det ryska imperiet ska vara så som det var vid första världskrigets utbrott för drygt 100 år sedan och att allt det territorium som då tillhörde Ryssland alltid ska vara ryskt. Det är därför man inte accepterar den territoriella integriteten, självständigheten eller suveräniteten för länder som Ukraina, de baltiska staterna i praktiken eller till och med Finland när det kommer till kritan. Samma sak är det med de kaukasiska länderna och andra. Därtill finns det en rad folk och nationer i Ryssland som under århundraden har koloniserats, assimilerats och förföljts.

En slutsats, fru talman, av det som pågår just nu är att vad man försöker kräva av Ukraina är att Ukraina ska lämna ifrån sig territorium som Ryssland under tre år och nio månaders krig ännu inte har erövrat. Det är fullständigt orimligt.

I dag är det ungefär en tiondel av Donetsk som Ryssland inte kontrollerar. Skulle man ta Pokrovsk kan man gå mot Kramatorsk och Slovjansk. Det skulle sannolikt ta ett antal år, enligt de bedömningar som finns.

På samma sätt var det när Ukraina tvingades evakuera från Avdijivka för knappt två år sedan, i februari 2024. Man gjorde då analysen att Ryssland skulle göra fortsatta framryckningar i rask takt. Så skedde inte heller.

I det här utdragna frontkriget har Ukraina på ett, givet de förutsättningar Ukraina har, heroiskt och framgångsrikt sätt skyddat de områden som Ryssland ännu inte har tagit i Donetsk, även om det är små fickor. Det är helt orimligt att kräva av Ukraina som attackerat land att lämna ifrån sig dem. Detsamma gäller såklart Cherson och Zaporizjzja och även Luhansk, där Ryssland i dag kontrollerar kanske 75–80 procent.

Det sista jag vill säga, fru talman, eftersom jag har kort om tid i detta anförande är att vi ska vara väldigt tacksamma för att det finns en så bred enighet i Sverige och att alla åtta partier står bakom Ukraina på det sätt som görs. Samma sak gäller inte i andra länder, exempelvis Tyskland. Det är en djupt problematisk situation där. Vi måste fortsätta att hålla denna enighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)