Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.

För Moderaterna är det en självklarhet att vårda vår natur och våra vatten och efterlämna en bättre planet till kommande generationer. Klimatfrågan är till sin natur gränsöverskridande, och det yttersta målet för vår klimatpolitik måste vara globala utsläppsminskningar för att hålla temperaturökningen väl under två grader, allra helst en och en halv grad, i linje med Parisavtalet. Inom ramen för det måste vi i Sverige visa ledarskap för att nå våra egna nationella mål och göra det på ett sätt som förenar klimat med tillväxt och välstånd, för att på så sätt inspirera andra länder att följa efter.

Tyvärr är regeringens politik spretig och ineffektiv. Sveriges utsläpp minskar inte i den takt som krävs. I genomsnitt har utsläppen minskat med mindre än 1 procent per år sedan 2014, enligt Klimatpolitiska rådet, och nu på morgonen fick vi siffror för 2019 som bekräftar att utsläppen minskar för långsamt för att vi ska nå våra mål.

Klimatförändringarna är en av de största utmaningar mänskligheten står inför. Det är lätt att tappa hoppet när världen målas i dystra färger, men där vissa ser mörker ser Moderaterna ljuset. Sanningen är att vi vet vad som måste ske, men vi måste kavla upp ärmarna och göra det. Politiken måste undanröja hinder för de stora tekniksprång och hoppfulla framsteg som vi ser omkring oss - SSAB som vill producera stål utan kol, LKAB med sin fossilfria järnsvamp och Northvolt som vill producera hållbara batterier. De flesta bilföretag satsar nu på elektrifiering, och allt fler köper en utsläppsfri elbil.

De stora tekniksprång som vi behöver här och nu bygger på en avgörande sak: att det finns tillgång till fossilfri el så att det räcker för att både industri och transporter ska kunna ställa om. Medan regeringen mot bättre vetande förnekar stigande elpriser och elbrist i delar av landet menar Moderaterna att det är allvar nu. Vi gör en kraftfull satsning på ökad elproduktion, utbyggda elnät och en laddinfrastruktur i hela landet. Både klimatet och tillväxten kräver en politik som tar de stora frågorna på allvar och som gör omställningen möjlig i hela Sverige.

Fram till 2045 kommer vi att behöva 60 procent mer el, förmodligen mer, eftersom LKAB:s nya satsning på fossilfri järnsvamp ensam kräver en ökad elanvändning motsvarande en tredjedel av Sveriges nuvarande energianvändning. Därför vill Moderaterna utveckla alla våra fossilfria energislag. Vi vill se forskning om och utveckling av förnybara energikällor men också ny kärnkraft med små, modulära reaktorer. Vi vill se ett nytt energipolitiskt mål om 100 procent fossilfritt. Vi kräver också kortare tillståndsprocesser för utbyggnad och investeringar i elnäten så att elen finns där och när den behövs.

Allmän miljö- och naturvård

Utöver industrin skriker också transportsektorn efter mer el. I dag kräver politiken att människor köper en elbil men möter inte upp i andra änden. Vad kan vara mer av ett statligt ansvar än att hjälpa till att bygga ut den infrastruktur som krävs? Moderaterna satsar i sin budget 1 miljard, dubbelt så mycket som regeringen, på en snabb utbyggnad av laddstolpar för personbilar i hela landet och ett stöd till laddstationer för lastbilar. Teknikutvecklingen är snabb, fru talman, och stödet ska vara teknikneutralt och kunna användas till el, elvägar och även tankstationer för vätgas.

Sveriges industri är i framkant, tekniskt och miljömässigt. Genom sin export av varor som tillverkas med små klimatavtryck bidrar den till minskade utsläpp globalt. Samtidigt står industrin för en tredjedel av våra utsläpp. Därför är det centralt i Moderaternas politik att få ned de utsläppen. Vi bygger ut Industriklivet för att verkligen stödja industrin i att utveckla och investera i nya tekniker. Vi vill också få på plats en storskalig satsning på att fånga och lagra koldioxid, så kallad CCS och bio-CCS. Tekniken kan på riktigt skapa både stora utsläppsminskningar och till och med negativa utsläpp.

Redan 2021 vill vi ha en finansieringsmodell på plats för att kunna stödja de företag som vill satsa på den här tekniken. När vi nu ser att vårt grannland Norge kliver fram och tar beslut i stortinget om att bygga en lagringsplats för koldioxid vill vi självklart att svensk koldioxid ska kunna lagras där. Vi måste hålla jämna steg och bejaka den fantastiska möjlighet som det innebär att kunna fånga och lagra koldioxid.

För att minska beroendet av fossila bränslen är också övergången till biobränslen en viktig del. Med en skogsindustri och ett jordbruk i framkant har vi enorma möjligheter i Sverige att producera hållbara biobränslen som behövs i till exempel våra bilar. Men trots att vi i Sverige redan undantar ungefär en tredjedel av vår skog från bruk vill regeringen undanta ännu mer, trots att skogen är helt avgörande i klimatomställningen.

Moderaterna vill att vi bygger hus av trä, tillverkar kläder av trä och kör våra bilar på bränslen från den svenska skogen. Då kan vi inte bara skydda mer skog; vi måste också använda vår skog. Vi satsar på ett grönt bränslestöd för att utveckla och stödja en storskalig inhemsk produktion av biobränslen.

Fru talman! Miljöfrågorna handlar om mer än bara koldioxid. Sverige har en av Europas längsta kuster. Många av oss lever och verkar nära och är beroende av våra vatten. Samtidigt vet vi att inte minst Östersjön mår dåligt av historiska försyndelser.

Moderaterna tar krafttag för ett rent och friskt Östersjön genom både nationella och internationella åtgärder för att minska övergödning, miljögifter och nedskräpning. Vi satsar också på avancerad vattenrening, bärgning av miljöfarligt avfall samt forskning, liksom på en tryggad dricksvattenförsörjning och ett nationellt kunskapsråd för dricksvatten.

Moderaterna är måna om att områden med höga naturvärden ska skyddas men att de också måste tas om hand. Det finns ett skötselunderskott i dag, enligt Naturvårdsverket. Vi har helt enkelt skyddat mer än vad vi mäktat med att ta hand om. Moderaterna ökar därför medlen till förvaltningen av värdefull natur och stärker även den biologiska mångfalden genom åtgärder för pollinationer.

Vi vet också att människor upplever nedskräpning som ett problem. Skräp ger upphov till mer nedskräpning och otrygghet. Därför ger vi ett förlängt kunskapsuppdrag till Håll Sverige rent, men vi vill också införa böter, ett slags sanktionsavgift, för den som slänger småskräp som snus, fimpar och tuggummin i vår natur.

Fru talman! Det finns mycket att säga på det här området, men helt klart är att det är av central vikt att politiken i dag och vi som sitter i den här församlingen tar ansvar för vår gemensamma miljö - både för de människor och djur som finns på vår planet i dag och för kommande generationer.

Fru talman! Jag vill börja med att understryka att jag verkligen välkomnar Moderaternas engagemang i miljöfrågan. Mycket av det som Jessica Rosencrantz har lyft upp är också sådant som Socialdemokraterna och givetvis hela regeringen står bakom. Jessica Rosencrantz lyfte särskilt upp SSAB, LKAB, Northvolt och de fantastiska föresatserna som finns när det gäller elektrifiering.

Som socialdemokrat besjälas jag verkligen av att omställningen måste ske, att den måste ske nu, att den måste ske i hela Sverige och att den måste vara rättvis. Jag kan inte låta bli att förundras över att Moderaterna så varmt har omfamnat Industriklivet men sedan helt missar den andra delen som finns i och med Klimatklivet.

Jessica Rosencrantz lyfte särskilt upp att omställningen behöver göras möjlig i hela Sverige, och det är någonting som jag verkligen omfamnar och tycker låter alldeles fantastiskt. Men omställningen blir bara möjlig i hela Sverige om vi får den att ske på alla nivåer - i näringslivet, i kommuner och regioner och hos alla människor som bor runt om i Sverige. Då behövs båda delarna. Då behövs Industriklivet men också Klimatklivet.

Jag undrar därför hur Moderaterna har resonerat när man har omfamnat den ena men inte den andra satsningen, för de hänger intimt ihop för att vi på allvar ska kunna få ned utsläppen.

Fru talman! Tack för frågan, Hanna Westerén!

Jag kan börja med att konstatera att det är glädjande att vi har samsyn i många delar. Jag tror att det är viktigt att vi har en bred enighet i svensk politik kring många av huvuddragen i den här viktiga frågan.

När det gäller Klimatklivet är det ingen hemlighet att Moderaterna har kritiserat den satsningen länge. Regeringen lägger 2 miljarder på den här enskilda budgetposten. Satsningen har dömts ut av expert efter expert från exempelvis Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet. Det handlar inte om att jag tvivlar på regeringens goda intentioner, men vi ställer krav på att våra skattepengar ska läggas på åtgärder som vi vet ger resultat.

Jag kan konstatera att Riksrevisionen i sin granskning till exempel kom fram till att Klimatklivet inte är en del av en effektiv styrmedelskombination för att nå transportmålet.

Jag betvivlar som sagt inte att det finns goda intentioner, men jag tycker inte att det är klokt att lägga de 2 miljarderna på den här satsningen som experterna bedömer är väldigt kostsam i relation till de utsläppsminskningar som den ger upphov till. Jag tror att det finns smartare sätt.

Vi gör till exempel en stor satsning på att bygga ut laddinfrastrukturen. Där menar vi att staten verkligen har ett åtagande. Staten har ett ännu större ansvar att se till att det finns en publik laddinfrastruktur längs med våra vägar än vad den har att hjälpa till med att installera hemmaladdning. Där har regeringens satsningar släpat efter år efter år. Riksrevisionen pekar på att om det är någonstans som man kan gå in från statens sida är det där det finns marknadsmisslyckanden, såsom den publika laddinfrastrukturen. Vi gör just den satsningen i vår budget.

Vi delar helt enkelt inte bedömningen att Klimatklivet är ett smart sätt att uppnå utsläppsminskningar. Vi kan göra bättre saker för skattebetalarnas pengar.

Fru talman! Jag respekterar givetvis hållningen när det gäller Klimatklivet. Man kan absolut landa i olika slutsatser i svensk politik. Dock efterlyser jag att man har ett perspektiv som hänger ihop, att man självklart lyfter fram industrins omställning - den är oerhört central, liksom fordonsflottans - men det måste hänga ihop och ske i hela Sverige. Jag tror att Klimatklivet alltmer kommer att visa sig ha väldigt positiva effekter.

Jag noterar särskilt att Jessica Rosencrantz lyfter fram våra expertmyndigheter. Tittar man på vad expertmyndigheterna tycker kan man se att Naturvårdsverket menar att utsläppen faktiskt går ned. Det finns positiva siffror där.

En annan expertmyndighet, som ledamoten själv lyfte fram, nämligen Konjunkturinstitutet, konstaterar att det absolut bästa och mest effektiva sättet att få ned utsläppen är att kraftigt höja bensinskatten. Är det någonting som Moderaterna är beredda att göra för klimatet?

Fru talman! Först och främst tycker jag att Industriklivet och Klimatklivet är två helt olika saker. Industriklivet handlar om att hjälpa industrier med investeringar i miljardklassen som på riktigt kan minska utsläppen radikalt i Sverige. Klimatklivet går till allt och ingenting och är ett otroligt spretigt stödsystem som Moderaterna eller experterna inte alls tror är en vettig väg att gå.

När det gäller koldioxidskatter håller jag med de expertmyndigheter som pekar på att koldioxidskatten är ett av de mest effektiva verktyg som vi har. Det är också därför som Sverige har en av Europas högsta bränsleskatter, och det stöder vi. Sedan tycker vi att man ändå kan diskutera vilken nivå de ska ligga på, för människor måste få en ärlig chans att ställa om.

Vi gör en dubbelt så stor satsning på laddinfrastruktur jämfört med regeringen. Men tills det finns en möjlighet för människor att köra elbil i hela Sverige måste det gå att få ihop sin tillvaro här och nu, och då kan vi inte ha hur höga bränsleskatter som helst.

Det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt, menar vi.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den enda reservationen i det här betänkandet, och den är från Sverigedemokraterna.

Trots pandemin fortsätter miljö- och kanske framför allt klimatfrågorna att finnas högt upp på den politiska agendan. Det är glädjande. Samtidigt kan pandemin mana till viss eftertanke.

Trots massivt efterfrågefall av sällan skådat slag i världsekonomierna förväntas utsläppen endast minska med omkring 7 procentenheter i år. Oljepriserna befinner sig nu på ungefär samma prisnivå som innan pandemin bröt ut, och efterfrågan har särskilt drivits på av Kina och ökad jordbruksproduktion i Sydamerika. Vi kan räkna med att utsläppen återigen kommer att öka under 2021 drivet av ekonomisk tillväxt och beroendet av fossil energi.

Fru talman! Det är också detta som måste vara i fokus när det kommer till klimatpolitiken: att möjliggöra en övergång från fossil energi till fossilfri sådan. Sverigedemokraterna förordar därför ökade satsningar på forskning och utveckling. Det handlar om en storsatsning på en ny forskningsreaktor i Sverige.

Sett utifrån att kärnkraften står för nästan hälften av vår elförsörjning har det statliga stödet till forskning på kärnteknikområdet under lång tid varit ytterst blygsamt. För att kunna uppnå ny, modern och ännu mer säker kärnkraft i Sverige behövs också en hög nationell kompetens, och för detta behövs ökat stöd. Vi vill därför satsa på en statligt finansierad forskningsreaktor för fjärde generationens kärnkraft med syftet att kunna återanvända det använda kärnbränslet.

Fru talman! Utöver denna satsning vill vi även se ett nytt anslag för innovativ miljöteknik. Tanken är att stötta forskning och utveckling globalt och i ett tidigare skede än vad som är fokus för de satsningar som regeringen gör. Där ser vi i dag ett stort fokus på subventioner och företagsstöd. Det blir ofta komplext för politiken att syssla med den här typen av stöd som är marknadsstörande, och det är ett område där det ofta är dåligt att politiker försöker förutse vinnare och förlorare när det kommer till ny teknik.

Fru talman! Det är också detta fokus som ligger bakom att Sverigedemokraterna avvisar de nationella klimatinvesteringarna, som dömts ut av en lång rad expertinstanser. Det handlar om projekt som ändå skulle ha genomförts, och de beräkningar som görs av miljönyttan har också visat sig ha väldigt låg trovärdighet. Det vi däremot behöver ha satsningar på är infrastrukturen. Här behöver staten ta ansvar, framför allt på landsbygden. Vi satsar därför resurser på laddinfrastruktur.

Fru talman! Regeringen har två huvudsakliga strategier för att minska utsläppen från fordonssektorn, och det är två väldigt dåliga satsningar.

Först har vi bonus-malus-systemet, vilket vi avvisar och som vi drar ned på i våra satsningar i miljöbudgeten, även om det egentligen får en nettonolleffekt på statens budget. Bonus-malus-systemet har utvärderats av såväl Riksrevisionen som Konjunkturinstitutet som konstaterat en hel del saker.

Konjunkturinstitutets slutsatser är att systemet uppvisar brister i kostnadseffektivitet, att det är förknippat med rekyleffekter som stimulerar till ökat bilåkande och att det fördröjer föryngringen av fordonsparken, särskilt vad gäller stora utsläppsintensiva bilar. Man konstaterar vidare att det är svårt att finna välgrundade motiv till systemets existens, att analysen visar att bonus-malus har liten inverkan på utsläppen till 2030 och att systemet bör fasas ut.

Konjunkturinstitutet uttalar sig även om de fördelningspolitiska effekterna. Där finner man att det är sannolikt att systemet gynnar höginkomsttagare i städer som kan tänka sig att köpa liknande bilar även utan stöd.

Vi har alltså ett stöd- och straffsystem för nya bilar som inte minskar utsläppen, för med sig samhällsekonomiska kostnader och gynnar höginkomsttagare i storstäderna. Hur kan detta vara rimlig politik?

Fru talman! Det andra benet i regeringens politik på området är reduktionsplikten. Det är en reform som kanske inte är så känd bland medborgarna men som kortfattat innebär att biodrivmedel blandas in i det befintliga bränslet som vi tankar på bensinstationerna. I dag ska reduktionen vara 21 procent, nästa år 26 procent, och 2030 ska den vara 66 procent - en världsunik politik med unika konsekvenser. För medborgarna för detta med sig två saker. Dels blir biodrivmedel dyrare - med andra ord har vi nu ytterligare ett system som pressar priserna uppåt - dels ändras bränslets sammansättning. Enligt den senast tillgängliga statistiken importeras 95 procent av råvarorna till biodiesel eller mer specifikt HVO, och då är vi bara i början av reduktionspliktsnivån.

Ingen kan på allvar tro att svensk biodrivmedelsproduktion kommer att hänga med. Och om den skulle göra det har vi andra reduktionspliktssystem som är införda eller på väg att införas runt om i Europa, på en betydligt mer rimlig nivå ska sägas. Det är ju inte så att svenska biodrivmedel nödvändigtvis kommer att konsumeras i Sverige, utan handeln sker på en fri, oreglerad marknad.

Det mest alarmerande är dock miljönyttan med biodrivmedlen. Enligt den senaste statistiken bestod 44 procent av HVO av palmoljebaserade produkter, som enligt forskningen är betydligt sämre för miljö och klimat än vad fossil diesel är. Hur kan detta vara en rimlig politik? Sabbar klimatet men snyggar till den svenska statistiken är vad regeringen och de flesta partierna i kammaren gör.

Fru talman! Skogen är såklart en viktig del av det här utgiftsområdet och ett viktigt område för Sverigedemokraterna. Vi gör här en hel del omprioriteringar. Det handlar om anslagssänkningar som i praktiken innebär en satsning på svenskt skogsbruk. Vi anser att det svenska skogsbruket är ledande i världen. Det har god lönsamhet och sker ansvarsfullt, och våra skogsbrukare blir bättre och bättre på att kombinera dessa saker, vilket märks av att Skogsstyrelsen i dag prognostiserar att vi framöver kommer att få mer äldre skog.

Problemen i svensk skogspolitik skulle kortfattat kunna beskrivas som ett ouppnåeligt mål om levande skogar och ett problem med hur vi definierar skyddad skog här i Sverige. Genom att använda en svensk definition som avviker från internationell standard lyckas man konstruera att vi skulle ha problem med för lite skyddad skog i Sverige. Så är inte fallet om man skulle ta hänsyn till internationella definitioner. Detta driver således på en osund expansion av skyddade områden, som fått en lång rad negativa konsekvenser för såväl skogsbruk som äganderätt.

Det har presenterats en utredning för att komma till rätta med de här problemen för markägare. Tyvärr är utredningens resultat spretigt och speglar därmed regeringen och dess splittrade syn på miljö kontra landsbygdsutveckling. Skogsutredningen innehåller en rad positiva förslag men även många negativa.

När det kommer till skogsutredningen vill vi gärna förverkliga en hel del saker som stärker markägarnas rätt att sköta den skog som vi alla har nytta av och som ger landsbygd, turism och biologisk mångfald en chans att blomstra, men avvisar de förslag som är skadliga för landsbygdens befolkning och näring.

Fru talman! Klimatförändringar och biologisk mångfald hänger ihop. En ny kunskapssammanställning från Naturvårdsverket och SMHI ger ett svenskt perspektiv på de starkt sammankopplade frågorna att begränsa klimatförändringarna och bevara den biologiska mångfalden. Forskare från Lunds universitet och SLU har arbetat fram en kunskapssammanställning som bygger på det arbete som klimatpanelen, IPCC, och den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald, Ipbes, har gjort.

Den globala uppvärmningen leder till att livsmiljöer för flera arter försvinner eller krymper, medan andra arter kan få utökade utbredningsområden. Så är det i världen och i Sverige.

Det finns bra exempel på åtgärder som gynnar både klimatet och den biologiska mångfalden, däribland skyddet av skog och strandskydd vid kusterna. Klimatarbetet kommer inte att lyckas om inte satsningarna på biologisk mångfald ökar.

Därför, fru talman, skulle jag vilja ställa en fråga till Sverigedemokraterna. De har ju väldigt effektivt i arbetet här i riksdagen de senaste två åren dragit med sig Moderaterna, Kristdemokraterna och ibland också Centerpartiet och hårt och konsekvent röstat emot Sveriges arbete för att skydda biologisk mångfald mer effektivt. Varför?

Fru talman! Sverigedemokraterna vill skydda biologisk mångfald så effektivt som möjligt, så jag håller inte alls med om beskrivningen.

För världens klimat vore det bra om fler länder kunde ta efter svenskt skogsbruk. Vi ska vara stolta över vårt svenska skogsbruk och våra svenska skogsägare som tar ansvar och gör ett otroligt bra arbete som förhoppningsvis kan sprida sig till övriga världen.

Fru talman! Vi har i miljö- och jordbruksutskottet nu på förmiddagen fått en rapport om att miljömålet Levande skogar inte alls är möjligt att nå med dagens situation och dagens skogsbruk.

För oss beslutsfattare är det viktigt att hitta synergier och förebygga målkonflikter. Därför måste vi förstå att biologisk mångfald är en förutsättning för att klara klimatomställningen, inte någonting som vi kan strunta i. För att få en cirkulär bioekonomistrategi behövs satsningar på biologisk mångfald, kolinlagringar i marken och ett mer hållbart uttag från jordbruk och skogsbruk. Det behövs hushållning.

Framtidens internationella köpare av svenska träprodukter kommer att ställa krav på skog där inte fjällskogen har skövlats. Vad är Sverigedemokraternas åsikt?

Fru talman! Biologisk mångfald är viktigt, men det betyder inte att målet Levande skogar är rätt formulerat. Som vi ser det är det omöjligt att kombinera målet Levande skogar och ett produktivt, livskraftigt skogsbruk. Det är ingenting som jag är ensam om att tycka. Vi har hört det genom åren i skogsdebatterna här i kammaren från en lång rad olika partier, även sådana till vänster.

Vi har exempelvis rödlistade arter som man då ska undvika till varje pris. Men vi vet ju historiskt att det varierar. Vi kommer alltid att ha vissa rödlistade arter. Arter lämnar rödlistningen och nya arter kommer in. Det är lite av en naturlig variation.

Vi ska arbeta för biologisk mångfald, men vi måste naturligtvis ha rimliga mål som tar hänsyn till verkligheten. Det är snarare det som är problemet. Vi har inget problem med biologisk mångfald.

Fru talman! Jag har med stort intresse lyssnat på Martin Kinnunens anförande och kunde inte låta bli att ställa mig frågan: Var finns hoppet och framtidstron? Jag tror nämligen att klimatfrågan, rätt hanterad, kan innebära enorma möjligheter för Sverige och oss alla.

Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan vilket Sverige Sverigedemokraterna vill lämna vidare till våra barn. Sverige måste ställa om - det är bråttom. Svenskt näringsliv vill ställa om, liksom svenska kommuner och regioner. I omställningen finns stora utmaningar men också enorma möjligheter till jobb och utveckling. Rätt hanterad innebär omställningen mängder av nya jobb och fantastiska exportmöjligheter. Att ta omställningen på allvar är att värna svenska jobb och svensk tillväxt.

Därför undrar jag: Varför anser inte Sverigedemokraterna att detta är möjligheter som Sverige förtjänar?

Fru talman! Jag ska tala om vad vi vill ha för Sverige. Vi vill ha ett Sverige som bibehåller en fossilfri energiförsörjning, något som hotas av regeringens politik när man låter Miljöpartiet bestämma. Vi vill ha hög ekonomisk tillväxt i Sverige, men tillväxten har tyvärr stagnerat. Sverige har de lägsta tillväxtsiffrorna per capita i Europa.

Vi vill återindustrialisera Sverige. Vi vill inte att företag flyr med produktionen till andra länder; vi vill att de kommer tillbaka. För ju fler varor och tjänster vi kan producera i Sverige, desto mer bidrar vi till en hållbar klimatpolitik över hela världen. Ju fler varor som produceras här, desto bättre är det för övriga världen. Men det kan vara dåligt för de svenska klimatmålen, för om vi nästa år skulle börja producera all mat här i Sverige skulle de svenska utsläppen öka markant. Men världens utsläpp skulle minska. Det skulle alltså vara bättre för klimatet men sämre för Socialdemokraternas egen statistik, som de tyvärr har gjort till svensk.

Fru talman! Jag noterar givetvis med stort intresse det som Martin Kinnunen anför för Sverigedemokraternas räkning. Sverige ska industrialiseras. Det är sällan man är överens med Sverigedemokraterna, men att vi ska återindustrialisera och stärka den svenska industrin kan vi vara överens om.

Däremot verkar vi vara djupt oense om hur detta ska ske. Jag kan inte förstå hur man kan missa de möjligheter som finns i Industriklivet och Klimatklivet och i allt det arbete som just nu sker inom svenskt näringsliv, där man faktiskt ber om att politiken ska peka ut riktningen och hjälpa till med omställningen.

Jag undrar också kring den internationella aspekten. Jag vet att Sverigedemokraterna tycker att vi ska jobba med utsläppen på andra håll. Hur stämmer detta överens med att man så kraftigt vill dra ned på biståndet och därmed också klimatbiståndet?

Fru talman! Det är såklart glädjande att såväl vi som Socialdemokraterna har ambitionen att återindustrialisera Sverige, som jag skulle vilja säga att det handlar om. Men då funkar det inte att man måste vänta år ut och år in på tillstånd, att beslut ligger och samlar damm på Regeringskansliet och att vi inte har öppnat en svensk gruva på 20 år eller kanske mer. De viktiga metaller som behövs till batterierna kan vi inte fortsätta att importera från andra, smutsiga länder - vi har ju dem här i landet. Här behövs en mer offensiv politik om vi ska göra skillnad.

Vad gäller Industriklivet är det inte en satsning som Sverigedemokraterna är särskilt förtjusta i. Vi tycker inte att det är jättebra att politiker på olika sätt ska styra med företagsstöd. Men vi behåller alla befintliga satsningar. Vi kan också konstatera att inte alla de medel som regeringen avsatt för Industriklivet användes senast.

Fru talman! I Vänsterpartiets budgetmotion, Vägen ut ur krisen - en plan för jämlikhet och grön omställning, presenterar vi omfattande satsningar på välfärden och ett reformerat skattesystem i syfte att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen.

När var och en gör saker för sig, utan hänsyn till att våra liv är sammanbundna i ett samhälle, drar de rika ifrån, välfärden kollapsar och klimatet havererar. Men när vi gör saker tillsammans blir det bättre för alla. Då kan vi stärka välfärden, öka friheten för de allra flesta, skapa rättvisa och jämlikhet samt lyckas med den nödvändiga omställningen.

I den del av budgeten som vi debatterar här i dag finns en hel del bra från regeringen som Vänsterpartiet tillstyrker, som satsningar på klimatinvesteringar, klimatbonusen och Industriklivet. Det finns dock en del som vi menar saknas, och vi har därför lagt till ytterligare 1,4 miljarder för kommande år i satsningar på utgiftsområdet. Detta hade kunnat göra det möjligt att genomföra nya satsningar.

Fru talman! Vänsterpartiet vill se en satsning som tar oss från ord till handling och som gör verkstad av de färdplaner som tagits fram inom ramen för Fossilfritt Sverige. Internationella energirådet, IEA, har nyligen konstaterat att storskaliga investeringar för att främja utveckling, spridning och integrering av klimatvänlig teknik bör vara en central del av regeringarnas planer då detta kommer att både stimulera ekonomin och skynda på omställningen till förnybara energikällor.

Vänsterpartiet delar den uppfattningen. Vi menar att näringen själv bör bära en väsentlig del av omställningskostnaden men att det inte minst i skuggan av coronakrisen krävs snabba statliga åtgärder för att medverka till en omställning med minskade utsläpp och gröna jobb.

Inom ramen för Fossilfritt Sverige har ett antal branscher nu tagit fram egna färdplaner för hur respektive bransch ska bli fossilfri, med stärkt konkurrenskraft som följd. Färdplanerna innehåller konkreta förslag på åtgärder för både aktörerna och politiken. Hittills har 21 sådana färdplaner tagits fram, för bland annat bygg- och anläggningssektorn, sjöfartsnäringen och återvinningsindustrierna. För denna satsning avsätter Vänsterpartiet 1 miljard kronor för 2021 och totalt 4 ½ miljard fram till 2023.

I budgeten gör Vänsterpartiet också en satsning på klimatanpassade gröna städer. Samtidigt som coronapandemin har slagit hårt mot oss alla har den också visat oss att det finns andra sätt att organisera våra liv och vår tid. Vi är ute mer i naturen; vi ser att luftföroreningarna minskar i flera städer och att biltrafiken minskar.

Flera städer har anammat detta och lovat sina medborgare att återstarta på ett nytt sätt efter corona - att det inte ska bli en återgång till de trafikinfernon och luftföroreningar som varit. I städer som Milano, Rom och Barcelona har miltals med bilväg gjorts om till gång- och cykelvägar. I Paris har man tagit bort 72 procent av parkeringsytan, och i London har man infört en av världens största bilfria zoner, för att nämna bara några saker.

Hela Sverige ska med på omställningen, men i våra städer har vi möjlighet att göra stora förändringar snabbt för att till exempel drastiskt minska biltrafiken. Låt oss då göra det! Sveriges städer har stor potential att följa den globala trenden och bygga transporteffektiva städer som minskar utsläppen och stärker jämlikheten. Genom konsekventa satsningar som minskar utrymmet för bilismen kan vi skapa en mer jämlik tillgång till det offentliga rummet och ge alla rätt till tillgång till hållbart resande. Detta kommer att gynna alla, men särskilt dem med låga inkomster.

Genom satsningen Hållbara, jämlika och transporteffektiva städer vill vi i Vänsterpartiet ge stöd till en rad områden, bland annat bilfria städer, smarta urbana godstransportlösningar, ombyggnad av kontor till bostäder och omvandling av parkeringar till parker samt ett kraftigt utökat gång och cykelnätverk.

Utsläppen behöver minska betydligt snabbare än vad som för närvarande sker i Sverige. Investeringsstöden behöver öka för att vi ska kunna åstadkomma det systemskifte som krävs i hela landet för att nå klimatmålen. När det gäller ny teknik behöver marknaden statliga insatser i form av riskdelning och finansiering för att investera i de fossilfria lösningarna. Inte minst inom transportsektorn finns ett stort investeringsbehov i fossilfria lösningar.

Vänsterpartiet föreslår därför ett ökat riktat stöd till klimatinvesteringar jämfört med regeringens föreslagna nivåer och utöver nuvarande Klimatklivet för att stödja medfinansiering med denna inriktning. Genom investeringsstöd för utbyggnad av biogas och produktion av andra förnybara drivmedel stärker vi jord- och skogsnäringens möjligheter att bidra till såväl omställningen av egen energianvändning som produktionen av biodrivmedel i Sverige och därmed uppnå högre grad av nationell självförsörjning av fossilfria drivmedel. Det är en satsning som även rymmer ett ökat anslag för utbyggnad av laddinfrastruktur samt utbyggnad av vätgasinfrastruktur.

Vid sidan av dessa nya satsningar föreslår Vänsterpartiet även höjda anslag för både åtgärder för värdefull natur och skydd av värdefull natur. Under pandemin har betydelsen av både allemansrätten och tillgången på leder och naturreservat blivit tydlig. Många har vänt sig ut i naturen, och det är väl kanske inte att undra på att årets julklapp blev just ett stormkök. Skogens kulturmiljövärden samt de sociala värdena ska värnas enligt våra miljökvalitetsmål. Skogens sociala värden uppstår bland annat i människors förbättrade hälsa och boendemiljö, regional utveckling och turism.

För att stärka allmänhetens tillgång till våra naturreservat och nationalparker men också för att genomföra skötselåtgärder för att stärka den biologiska mångfalden behövs utökade resurser som är långsiktiga. Därför höjer Vänsterpartiet anslaget för åtgärder av värdefull natur. För att bromsa utarmningen av den biologiska mångfalden måste natur med höga naturvärden skyddas i snabbare takt. Sverige når inte våra nationella mål om att 150 000 hektar skogsmark med höga naturvärden ska få formellt skydd.

Inte heller når Sverige med nuvarande insatser målet om att minst 20 procent av Sveriges land- och sötvattensområden ska vara skyddade för att uppnå ett ekologiskt representativt och sammanhängande nätverk. Vänsterpartiet föreslog i en motion som vi lämnade in nu i höstas att Naturvårdsverket skulle få i uppdrag att bilda nya nationalparker, och det är välkommet att Skogsutredningen föreslog just det. Med anslaget vill vi också öka möjligheterna för markägarna att få ersättning vid bildande av till exempel ett naturreservat. Anslagsnivåerna som de är i dag är otillräckliga, och markägare riskerar att fortsätta stå utan ersättning.

Fru talman! Jag tackar Elin Segerlind för ett intressant anförande. Hennes anföranden brukar vara det, så det är inte på något vis någon överraskning. Men det var särskilt en sak som jag tyckte var intressant att följa upp i en replik. Det handlade om skogens sociala värden.

Jag tror att vi alla inne i den här kammaren är stolta över de svenska naturreservaten. Vi är också stolta över att de under lång tid har hängt samman med en ambition om tillgängliggörande. Samtidigt är det så att en av de saker som är riktigt unika med Sverige är allemansrätten och allmänhetens tillgång till hela den svenska skogen. Under den största delen av alla de timmar som vi i svenska folket tillbringar ute i naturen - i Sverige innebär det ofta skogen - är vi inte i eller i anslutning till naturreservaten, utan ute i allemansskog, i all den övriga skogsmark vi har. Det är också för att vi har en relativt välskött skog. Det som många tänker på när det gäller att vara ute i skogen är nog faktiskt en skog som på ett eller annat sätt är brukad.

Jag skulle vilja följa upp det här lite. Jag hörde hur Elin Segerlind redogjorde för hur hennes parti vill utveckla naturreservaten och ha fler. Den saken kan vi diskutera en annan gång. Men hur anser Elin Segerlind att man ska fortsätta stärka den enskilda skogsägarens roll och bevara den enskilda skogsägarens makt och möjlighet att bruka sin egen skog på ett sätt som levererar just de här värdena - en välskött skog som människor också kan vistas i? Risken om vi urholkar det här är att vi får mer skogsområden som är igenslyade eller skötta på ett sätt som kan vara värdefullt för naturen men som kanske gör att de inte blir lika lätta att tillgängliggöra för den bredare befolkningen.

Fru talman! Jag tackar Magnus Ek för frågan. Jag hoppas att jag också ringar in frågan i mitt svar.

En skog som är orörd, en naturskog, är inte nödvändigtvis en skog full med sly. Det kan vara en väldigt vacker skog som är behaglig att befinna sig i. Jag ser inte den konfliktlinjen. Vi måste inte bruka skog för att folk ska kunna vara i skog.

Med det sagt menar vi inte på något vis att all skog ska stå obrukad. Vi är för ett aktivt skogsbruk. Det är inga konstigheter med det. Men vi vill såklart se en bra balans däremellan.

Fru talman! Jag förstår det. Jag tror inte att någon i den här kammaren vågar säga att det finns skog som inte är trevlig att vistas i. Det vore väl nästan ett brott mot den svenska folksjälen.

Jag tror att ledamoten ringade in det viktigaste i min fråga. Det jag for efter var just det här - att få höra att man vill värna ägandet och brukandet av skogen, som jag tror bidrar till dessa värden.

Med det får jag tacka Elin Segerlind för svaret på frågan och för anförandet.

Fru talman! Jag tackar Magnus Ek - det är alltid trevligt att höra att man svarar inom någon form av rimlig omkrets till det som frågas. Det är inte alltid det händer i den här kammaren.

Jag kan tillägga att ersättningsnivåerna är en viktig del. Ska man göra avsättningar och ta hand om sin skog måste man få vettig ersättning för det, vilket jag också tog upp i mitt huvudanförande. Jag hoppas att vi framöver får en bra balans mellan det brukade och det bevarade.

Jag hoppas också att vi kanske någon gång kan prata om skogen utan att det blir alltför höga tongångar. Det lyckades vi kanske i och för sig med nu, får man väl säga, vilket är trevligt.

Fru talman! Kristdemokraternas politik grundar sig bland annat på förvaltarskapsprincipen. Människan har ett ansvar att förvalta de ändliga resurserna och naturvärdena. Vi som lever nu ska överlämna en jord som nästa generation kan ha som hem, en jord som förhoppningsvis är lite bättre än vad den var när vi tog över. Politiken ska därför, grundad på försiktighetsprincipen, utformas så att det offentliga, våra företag, civilsamhället och enskilda ges förutsättningar att göra rätt, det vill säga styra mot ett gott förvaltarskap och en hållbar utveckling.

Dessutom måste vi balansera så att den omställning vi nu är mitt uppe i blir en omställning som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar. Vi måste visa att det är både nödvändigt och roligt att ställa om. Det ska vara lustfullt och inte nedtyngande. Skam- och skuldbeläggande snarare stjälper än hjälper. Därför ska vi också vara teknikoptimister och tro på både tekniken och framtiden. Vi kan inte backa in i framtiden och tro att vi då ska få med oss övriga världen i att ställa om. Vi kan inte säga till världens ungefär 700 miljoner människor som lever under den extrema fattigdomsgränsen: Ni får stanna där - vi håller på att ställa om. Nej, självklart ska världen utvecklas framåt i en mer positiv riktning för alla.

Att ställa om vår livsstil och minska utsläppen kan ha stor påverkan på enskildas och familjers vardagsliv. På miljöområdet krävs därför engagemang av oss alla. Det är politikens uppgift att få till stånd lösningar och en fungerande infrastruktur för detta, men i slutänden avgörs framgången av tekniska förutsättningar och av att förändringar är förankrade i människors omställningsvilja och i deras förmåga. Därför krävs att de beslut som fattas är väl underbyggda av forskning, leder till förändring och har mandat hos folket.

Fru talman! Miljöpolitiken är inte enbart en nationell angelägenhet, då miljöproblemen inte stannar vid nationsgränserna. Det är därför ett måste att miljöfrågorna hanteras internationellt. Många frågor kan lösas på EU-nivå, medan det krävs globala beslut för andra. Det är därför glädjande att EU till slut har nått en uppgörelse om ett nytt 2030-mål. Vi här i Sverige har ett högre mål, men vi är ändå på väg i rätt riktning även i EU.

Sedan måste vi göra det vi kan för att stoppa en del avarter som kommer från Bryssel på det här området. En del är att uppfatta som ren plakatpolitik, och en del är inte ens det eftersom det inte upplevs som att det har kontakt med verkligheten över huvud taget. Det gäller till exempel taxonomin som vi har diskuterat tidigare i dag eller målet om strikt skyddad mark. Man ska inte ges tillåtelse att jaga och fiska på den skyddade marken men väl ha möjlighet att sätta upp anläggningar för förnybar energi på samma mark.

Herr ålderspresident! Redan 2009 lovade de rika länderna vid klimatmötet i Cancún att mobilisera 100 miljarder US-dollar årligen som ett stöd till fattiga länders klimatarbete, en Marshallplan för klimatet, den gröna klimatfonden. Syftet med fonden var att samla in pengar som ska användas för klimatanpassning i de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Den gröna klimatfonden startades för att hjälpa utvecklingsländer att utvecklas på ett hållbart sätt. Kristdemokraterna föreslår att Sveriges bidrag till den gröna klimatfonden ska utökas med en halv miljard årligen i förhållande till regeringens förslag.

Herr ålderspresident! Tekniken går framåt, och en teknik som vi ser blir alltmer i ropet nu är, som vi har hört här tidigare, CCS, Carbon Capture and Storage. I Sverige finns vad vi vet nu inga bergsformationer eller havsdjup som är lämpliga för koldioxidlagring. I Nordsjön och Norska havet finns däremot lämpliga områden.

Förutom enstaka projektstöd finns det i dag få incitament till att investera i koldioxidinfångning i Sverige. Aven om tekniken går framåt behövs mer forskning och utveckling.

I dag släpper svenska biokraftverk ut cirka 30 megaton CO2 årligen. Det innebär en stor potential för att dra koldioxid ur atmosfären. Växande träd och andra grödor binder kol. När dessa förbränns i biokraftverk frigörs CO2 som då kan fångas in och lagras.

Nettoeffekten blir alltså att koldioxid tas bort från atmosfären. Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av CO2. Därigenom kan vi dra nytta av detta förnybara bränsle samtidigt som vi bidrar till att göra ett nettoupptag ur atmosfären.

Som jämförelse satsar den norska regeringen drygt 16 miljarder på koldioxidinfångning. I satsningarna finns i förlängningen möjlighet till en integrerad nordisk utveckling som Sverige bör bejaka och främja med investeringar i inte minst nätkapacitet.

Ett exempel, herr ålderspresident, är att Norge satsar drygt 3 miljarder på Norcems cementfabrik i Brevik. Norcems anläggning ingår i samma koncern som cementfabriken i Slite på Gotland, vilket tillgängliggör tekniken även där. Detta kan göras under förutsättning att nätkapaciteten till Gotland stärks. Det är något som vi kristdemokrater uppmanar Svenska kraftnät till i motionen om utgiftsområde 21. Potentialen som kan uppnås där är enorm.

Så en favorit i repris, nämligen snabbspår för strategiska klimatprojekt. I dag fördröjs viktiga strategiska investeringar i ny klimatvänlig produktion på grund av de långa tillståndsprocesserna. Bland annat lyftes detta på nyhetssidor när man presenterade LKAB:s satsningar tidigare i höst.

Ett tillståndsärende kan gå genom länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen, Mark- och miljööverdomstolen och Högsta domstolen. Detta kan ta flera år, år som kan vara oerhört värdefulla för en investerare som vill ligga i den globala framkanten i en strävan efter hållbara lösningar på exempelvis vårt energi- och transportbehov.

Strategiska miljöprojekt, liksom hela innovations- och utvecklingskedjan, hos svenska industrier hämmas i dag tyvärr av våra tillståndsprocesser. I takt med att industrier flyttas från Sverige ökar även utsläppen globalt.

Det är därför av stor vikt att miljö- och klimatpolitik inte står i motsatsförhållande till svensk industriproduktion. Klimatnationalism, där nationella utsläpp anses värre än när de sker i mångdubbel skala i ett annat land, måste motverkas.

Därutöver finns det anledning att göra en större översyn av den prövningsorganisation och miljölagstiftning som står i vägen för att reducera omfattningen av tillståndsprocesserna och på så vis förkorta dem.

Det finns även anledning att föreslå ett snabbspår i prövningen av strategiska klimatprojekt. Genom detta skulle vi enligt Kristdemokraternas förslag kunna få en tillståndsprocess som varar maximalt tolv månader.

För att säkerställa att processen ska kunna genomföras som vi föreslår bör det utöver de medel som regeringen har inrättat för att snabba på miljöprövningar även införas ett anslag för snabbprövning av strategiska klimatprojekt.

Jag noterar att min talartid drar i väg, herr ålderspresident. Jag ska slutligen tala om fossilfritt flyg. Det får bli det sista på agendan.

Flyget står för en liten men växande del av klimatpåverkan. Det har tidigare visat sig svårt att finna koldioxidneutrala alternativ till dagens flygbränsle. På kortare sträckor kan dock elflyg användas, och tillsammans med den växande potentialen med vätgas kan elflygets betydelse växa.

För längre sträckor är även biobränsle, så kallad biojet, aktuellt. För att snabbt öka biojetproduktionen behöver vi fler godkända processer och fler råvaror att göra biojet av. Ökad lokal produktion av biojet är lönsamt för svensk industri samt viktigt för att stärka vår krisberedskap, och det är oerhört viktigt för landsbygdsutveckling och regional tillväxt.

I Sverige kan vi använda lokala råvaror, till exempel rester från skogsbruk. Som vi tidigare har föreslagit utvidgas Energimyndighetens främjandeuppdrag gentemot hållbara biobränslen för flyg till en satsning som omfattar även forskning och utveckling av elflyg. Där anslår vi mer pengar än regeringen.

Herr ålderspresident! Jag hade tänkt avsluta med något som kanske ligger mig varmast om hjärtat, nämligen skogen. Vi har tidigare hört om skogens fördel i omställningen. Det har även mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet hört mig påtala många gånger. Jag får hänvisa till tidigare debatter.

Jag vill härmed önska ålderspresidenten, talmanspresidiet i övrigt, tjänstemän, MJU-tjänstemän och mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet en god jul och ett gott nytt år!

Herr ålderspresident! Det är ganska vanligt att kristdemokrater inleder sina anföranden med att tala om förvaltarprincipen när de talar om miljö- och klimatfrågor. Det får mig alltid att fundera på vad som ingår i förvaltarprincipen.

Under det senaste året har Kristdemokraterna på ett ganska effektivt sätt arbetat mot frågor som man kanske skulle kunna tro ingår i förvaltarprincipen. Det gäller till exempel att vi inte ska förvalta, redovisa och mäta de kollager som vi har i skogsmarker i Sverige,

Kristdemokraterna har också arbetat för att vilja avveckla eller sänka kraven i miljömålet Levande skogar.

Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen drivit frågan att inte ta hänsyn till den genetiska mångfalden när det handlar om skydd av arter.

Kristdemokraterna vill till och med skjuta alla vargar i ett revir utan att de har påverkat omkringliggande brukare.

Kristdemokraterna vill minska insynen för civilsamhället i miljösammanhang, man vill inte ha kvar betesdjur i betesmarkerna som skapar den biologiska mångfalden, och man vill öka användningen av bekämpningsmedel.

Menar Kristdemokraterna att det är en del av förvaltarprincipen?

Herr ålderspresident! Det var en märklig replik från Maria Gardfjell där hon lägger åsikter på oss som jag över huvud taget inte känner igen.

Först och främst kan Maria Gardfjell gärna i sin nästa replik tala om vad hon menar med kollager i skogen bara så att jag får klarhet i det. Det förstår jag faktiskt inte.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet och Kristdemokraterna har olika syn i en del frågor. Det är helt klart. Det är därför vi är olika partier.

En fråga där vi har diametralt olika syn gäller synen på svensk landsbygd. Vi vill för Kristdemokraternas del att svensk landsbygd ska vara levande. Det ska vara möjligt att verka och bo på landsbygden. Du ska ha din livskvalitet. Det ska vara gott att bo ute på landsbygden.

Med Miljöpartiets politik och med miljörörelsens politik verkar det snarare som att det vore bäst om ingen bodde på landsbygden. Det hade varit enklast, för då hade allt kunnat bli ett stort Skansen. Vi hade kunnat spara allt till eftervärlden utan att bruka det.

Problemet är att mycket av det som Miljöpartiet här anklagar Kristdemokraterna för är sådant som sätter käppar i hjulet för att det ska fungera att leva, bo och verka på landsbygden. Det finns absolut ingen förvaltarskapsprincip i detta över huvud taget om vi ska tvinga folk att flytta därifrån och om alla ska klumpas ihop i städer.

Då måste jag ställa frågan till Maria Gardfjell: Vem är det som ska sköta alla de gröna näringarna när Miljöpartiet gör det man kan för att i stället jaga folk ifrån landsbygden? Vem är det som ska sköta skogen? Vem är det som ska sköta åkrarna? Vem är det som ska se till att vi får till exempel fossilfritt material till våra städer? Det finns absolut ingen förvaltarskapsprincip i att tvinga folk ifrån landsbygden.

Herr ålderspresident! I förra veckan, i torsdags, hade vi en debatt om regional utveckling och om hur vi får en sammanhållen landsbygdspolitik.

Regeringen har gjort stora insatser med att införa Landsbygdskommitténs förslag, och till två tredjedelar är förslagen redan genomförda. Här är Miljöpartiet pådrivande för att människor ska bo och leva på landsbygden.

Min fråga, herr ålderspresident, till Kjell-Arne Ottosson var: Vad ingår egentligen i förvaltarprincipen när Kristdemokraterna som parti konsekvent röstar emot möjligheterna för Sverige att redovisa kolinlagringen i skogsmarker i enlighet med LULUCF?

Herr ålderspresident! Det är ganska enkelt: Det är mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter gäller likaväl alla som bor på landsbygden som dem som bor i stan. Oavsett var du bor är mänskliga rättigheter bärande.

I de mänskliga rättigheterna ingår bland annat äganderätt. Jag förstår att det är dessa frågor som Maria Gardfjell här är ute efter. Likaväl ingår det att du ska ha ett gott liv där du bor, och många av de frågor som Maria Gardfjell anklagar oss för här är livskvalitetsfrågor.

Maria Gardfjell står och skakar på huvudet. Och det är klart - bor man i Uppsala har man en syn, och bor man ute på landsbygden har man kanske en annan syn på olika frågor. Så kan det absolut vara, men jag noterar att det finns väldigt lite vilja att förstå vad det faktiskt innebär att bo och verka på landsbygden. Det är tråkigt när det kommer från ett parti som sitter i Sveriges regering och tyvärr tar styrning i väldigt många för landsbygden viktiga frågor.

Därmed går de åt fel håll, herr ålderspresident, och det skrämmer mig.

Herr ålderspresident! Särskilt tack, Kjell-Arne Ottosson, för att du lyfter fram Gotland, som ju är min hembygd! Det värmer alltid lite extra.

Kjell-Arne Ottosson och jag har tidigare debatterat landsbygdsfrågor och klimatfrågor, och jag vet att jag vid ett tidigare tillfälle fick lov av ledamoten att kalla oss båda för lantisar. Jag tänkte fortsätta med det eftersom jag vet att det begreppet är positivt laddat för oss båda.

Det jag funderar särskilt över när jag hör det här är det som Kjell-Arne Ottosson lyfter. Kommuner och regioner ska vara med i omställningen, den ska ske på alla nivåer och det ska vara lätt att göra rätt. För mig låter det helt fantastiskt och som någonting som jag gärna skriver under på.

Men för att det ska vara lätt att göra rätt och för att omställningen ska ske i hela landet och på alla nivåer krävs det styrmedel och insatser för att den ska ta fart. Vi har tidigare i den här kammaren, också i dag, debatterat Klimatklivet, som ju är en insats som regeringen håller högt och som vi tror är ett rätt steg just för att möta en del av de mindre aktörerna och företagen. Det handlar om att ge små kommuner och regioner förutsättningar att ställa om så att det verkligen blir en omställning som sker i hela Sverige.

Därför undrar jag, från en lantis till en annan: Hur ska omställningen de facto genomföras? Hur ska den kunna ske på alla nivåer och genomsyra hela samhället i Tanumshede, i Töcksfors och hemma hos mig i Slite och Visby?

Herr ålderspresident! Låt mig börja med att understryka Hanna Westeréns ord om att ordet lantis är positivt laddat i allra högsta grad, så att det inte råder någon tvekan om det.

Som jag sa i mitt anförande är det oerhört viktigt när vi ställer om att vi gör det ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbart. Det är oerhört viktigt. Det är viktigt att de beslut vi fattar här i denna kammare baseras på väl underbyggd forskning och att de leder till förändring och har mandat hos folket.

Då är det en del stora delar som vi måste ta som grund, där till exempel elektrifieringen är en sak. Vi noterar att vi sliter med att ha en leveranssäkerhet. Om vi ska klara att ställa om är elektrifieringen jätteviktig.

En av våra största konkurrensfördelar, som verkligen skulle stärka landsbygden, är att använda sig av skogen. En brukad skog ger mest klimatnytta. Därför ska skogen brukas - för att den hjälper oss i omställningen.

Som jag sa är vi teknikoptimister. Vi tror på tekniken. Vi tror på framtiden. Därmed är det som någon tidigare kollega var inne på i sitt anförande när det gäller våra svenska företag: Om de ska vara gångbara måste de ligga i framkant när det gäller omställningen. Oavsett om det handlar om att köpa nya bilar eller vad det än är vi ska handla har våra företag i dag ett miljötänk. Detta miljötänk är det som är med och för oss framåt.

Vi i Sverige vill ligga i framkant. Men som jag sa: Vi måste göra rätt så att det inte blir en form av plakatpolitik. Det måste vara saker som faktiskt blir rätt. Därför måste det också vara underbyggt av forskning. Det måste leda till förändring, och det måste ha mandat hos folket.

Herr ålderspresident! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för svaret! Jag kan ändå inte låta bli att tänka att det inte hänger ihop. Som jag ser det måste det hänga ihop om omställningen de facto ska fungera på riktigt på alla nivåer.

Då måste vi ha långsiktigt hållbara spelregler som är tydliga för alla, för den lilla aktören men också för den stora. Den lilla kommunen långt bort från våra storstäder måste veta vad som gäller och kunna satsa för att ställa om. Dessa spelregler måste vara övertydliga, och man måste känna att det finns en styrka från offentligt håll. Därför tror jag att det är så viktigt med insatser likt Klimatklivet.

Jag kanske ska stanna där, för jag känner verkligen att det här inte hänger ihop. Det kommer aldrig att funka om inte alla nivåer är med och det finns en tydlig styrning och en tydlig styråra från statens sida.

Herr ålderspresident! Jag kan bara stryka under det som Hanna Westerén sa om långsiktiga spelregler. Det är oerhört viktigt i detta.

Det är viktigt att vi har en tydlig väg framåt när det gäller vart vi ska och att alla vet vad som gäller för att vi ska nå dit.

Vi förstår att det handlar om till exempel Klimatklivet, som Hanna Westerén nu även nämnde i sin replik och som vi hörde om här tidigare.

Det är en sak som vi i vår budget har prioriterat bort av flera skäl, men inte minst just för att det har fått en sådan skarp kritik från både Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen, bland annat. Vi noterade i fjol när vi hade vår budgetdebatt och detta var uppe att man sa att man nu skulle ta bort det som inte var positivt och utveckla Klimatklivet än längre.

Vi noterar också att vi fortfarande inte ser någonting som tydligt pekar ut den där vägen framåt som leder till omställningen. Därför satsar vi i stället på andra typer av åtgärder som kan vara med och se till att vi inte minst sänker CO2-utsläppen. Där är till exempel elektrifieringen en stor del.

Herr ålderspresident! Ingen kan undgå den situation Sverige och världen befinner sig i. Tidigt i våras ställdes hela världen inför en pandemi. Covid-19 har tvingat oss alla att göra stora uppoffringar. Människors vardag har ställts på ända. Många har förlorat nära och kära.

Parallellt med den pandemiska krisen finns ytterligare hot mot människors hälsa och välfärd. Jorden blir allt hetare. Hav stiger, och isar smälter. Torka, översvämningar, bränder och andra följder av ett förändrat klimat slår redan i dag hårt mot människors möjligheter till ett gott liv. Parallellt med pandemin är klimatförändringarna ett globalt hot mot människan, och klimatet är vår tids ödesfråga.

Vi socialdemokrater är redo och villiga att ta oss an uppgiften att klara klimatkrisen. Det finns fortfarande tid att vända utvecklingen. Genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige kan vi klara klimatutmaningen samtidigt som vi säkrar nya jobb och värnar vår välfärd. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Genom att samla Sverige kan vi bli det första fossilfria välfärdslandet.

Herr ålderspresident! Regeringens budget innehåller kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen och främja omställningen till ett fossilfritt välfärdssamhälle. Klimatfrågan måste genomsyra alla relevanta politikområden och därtill ta hänsyn till de skilda förutsättningar som råder för svenska medborgare och företagare i olika delar av landet.

Regeringen fortsätter därför att utveckla och effektivisera klimatinvesteringsprogrammen inom energi, transport- och industrisektorn. Alla samhällssektorer på alla nivåer behöver bidra till en hållbar och fossilfri utveckling. Klimatkollegiet, som inrättades i juni, leds av statsministern och syftar till att arbeta med att nå klimatmålen, driva på omställningen och genomföra en grön återhämtning.

I framtiden kommer vi att behöva fler och nya biobaserade produkter för att klara klimatutmaningarna och skapa fler jobb. Industrins gröna omställning är avgörande om vi ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Som ett av världens mest innovativa länder har Sverige oerhört goda möjligheter att ta en ledarroll i omställningen. Svensk miljöteknik är en exportvara, och vår konkurrenskraft är väldigt god. Medvetenheten om hållbarhetsutmaningarna är hög bland allmänheten, och svenska företag är mycket motiverade att driva på utvecklingen.

Vi föreslår därför i budgeten industrisatsningar på 950 miljoner kronor. Vi satsar även på att ge stöd till industriprojekt såsom biodrivmedelsproduktion, plastreturraffinaderier, vätgasproduktion, återvinningsanläggningar och batteriproduktion. Satsningen knyter an till den cirkulära strategin som den socialdemokratiskt ledda regeringen har tagit fram. Detta är en nödvändighet om Sverige ska nå målet om nettonollutsläpp senast 2045.

Som del av industrisatsningarna finns investeringsprogrammet Industriklivet som stöttar industrins omställning till nollutsläpp genom tekniksprång. Regeringen breddar Industriklivet med 250 miljoner kronor under 2021. För att ytterligare påskynda industrins omställning föreslår regeringen också satsningar på gröna statliga kreditgarantier om 50 miljarder kronor för att stötta hållbara industriinvesteringar.

Herr ålderspresident! Den gröna återhämtningen efter krisen ger oss en unik möjlighet att öka takten i omställningen till en mer cirkulär och biobaserad ekonomi. Det är nödvändigt om Sverige ska uppnå de globala miljö- och klimatmålen i Agenda 2030. Men det är också viktigt för att Sverige ska behålla sin konkurrenskraft och position globalt. Svensk produktion och export av hållbara, klimatsmarta och cirkulära innovationer kan bidra till fler jobb och företag i Sverige samt till en hållbar utveckling genom minskade utsläpp.

Genom innovation och företagande, baserat på cirkulära materialflöden och affärsmodeller, kan utvecklingen av en resurseffektiv, giftfri, cirkulär och biobaserad ekonomi främjas. För att öka takten i omställningsarbetet har regeringen därför beslutat om en nationell strategi för cirkulär ekonomi som pekar ut riktningen och ambitionen för omställningen.

Herr ålderspresident! Jag vill också tala om transporter. Det är inte bara industrin som har stora möjligheter till omställning. Även transportsektorn har givetvis stora utmaningar framför sig, men också stora möjligheter. Utsläppen av växthusgaser från transportsektorn och arbetsmaskiner står i dag för närmare 40 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Men man har också oerhört goda förutsättningar att minska sina utsläpp genom elektrifiering och genom att gå från fossila till hållbara förnybara drivmedel.

Reduktionsplikten är ett av våra viktigaste styrmedel för att minska utsläppen. Därför föreslår regeringen att reduktionsnivåerna höjs successivt till 2030. Detta förväntas ge långsiktiga förutsättningar för ökad produktion av hållbara drivmedel i Sverige och kommer att ha en betydande effekt på minskade utsläpp och Sveriges förmåga att nå målet om 70 procents utsläppsminskning i transportsektorn till 2030.

Utöver styrmedel behöver produktion av hållbara drivmedel ta fart på riktigt. Biogas är en förnybar energikälla med mycket hög miljöprestanda. En stor del av det material som används för att framställa biogas kommer från lantbruket och livsmedelskedjan, till exempel gödsel och rester från mejerier, livsmedelsförädling och slakterier. Dessa näringar har en central roll i omställningen till en cirkulär och biobaserad ekonomi i Sverige. I arbetet med att nå dit kommer svensk landsbygd att vara helt avgörande. Därför har vi föreslagit 200 miljoner kronor i stöd till att förlänga produktion av biogas under 2021.

Herr ålderspresident! Sverige har en tradition av att ta ledartröjan i internationella sammanhang. Det gäller även klimatfrågorna. Förutom att vi är pådrivande för ett ambitiöst globalt genomförande av Parisavtalet i linje med 1,5-gradersmålet driver vi också på för revidering av det europeiska utsläppsrättshandelssystemet i kommande översyn. Genom att justera taket för hur många utsläppsrätter som delas ut varje år kan vi underlätta för europeisk industri att ställa om.

Det är oroväckande att se hur vissa länder efter pandemin aviserar minskad ambition i klimatfrågan. Det borde vara precis tvärtom. Därför verkar den svenska regeringen för ett EU-mål om klimatneutralitet senast 2050. Det ska gälla för EU som helhet såväl som i varje enskilt medlemsland.

Vi behöver förstärka vårt globala samarbete för att våra länder ska kunna återhämta sig efter pandemin och för Parisavtalets genomförande. Kommissionens gröna giv är central i det arbetet liksom samarbetet i Norden. Regeringen har därför erbjudit att Sverige 2022 ska stå värd för ett högnivåmöte 50 år efter FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972. Mötets fokus är genomförandet av Agenda 2030 men ger också goda möjligheter att se över och stödja arbetet med grön återhämtning och omställning. Regeringen verkar genom de regionala samarbetena i Norden, Arktis och Barents för att genomföra de klimatpolitiska målen.

Herr ålderspresident! Jag vill avsluta mitt anförande med att särskilt nämna våra satsningar på biologisk mångfald och ekosystemtjänster som är avgörande för människors, djurs och växters överlevnad.

Den biologiska mångfalden minskar globalt. Ekosystemtjänsterna försämras, och 1 miljon arter riskerar att utrotas från jordens yta. I Sverige har andelen arter som riskerar utrotning ökat med 11 procent de senaste fem åren. Välmående och livskraftiga ekosystem är viktiga för människans livsmiljö. Därför föreslår vi satsningar på totalt 2,2 miljarder kronor på den svenska naturen. Det handlar bland annat om resurser till att skydda vår värdefulla natur genom skötsel, anläggningar för friluftsliv, till exempel vandringsleder, och bildande av fler naturreservat.

Regeringen gör kraftfulla satsningar på att sanera förorenade områden runt om i Sverige som hotar människors hälsa, den biologiska mångfalden samt havs- och vattenmiljön.

Klimatförändringarna fortsätter i rasande takt och riskerar människors välmående och hälsa. För att nå klimatmålen och återstarta den svenska ekonomin har regeringen lagt fram en kraftfull budget för grön återhämtning. De resurser vi lägger på att ställa om den svenska industrin och transportsektorn kommer också att skapa fler jobb samtidigt som vi når våra globala mål om sänkta utsläpp.

Jag som socialdemokrat tror på en aktiv klimatpolitik som också är en politik för framtidens jobb och välfärd. Genom att Sverige går före och investerar i klimatvänlig teknik stärks våra företags konkurrenskraft. Svenska företag måste få bli redo att sälja de innovationer som världen efterfrågar. Det skapar jobb och exportintäkter. Det skapar också de skatteintäkter som vi behöver för att fortsätta att bygga världens första fossilfria välfärdsland.

Jag vill avsluta med att säga god jul till mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet och till alla fantastiska medarbetare i Riksdagsförvaltningen. Jag hoppas att ni får fina helger och att 2021 blir långt, långt bättre än 2020. Jag vill också yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr ålderspresident! Tack, Hanna Westerén, för ett intressant anförande! Vi är överens om många delar, vilket vi kunde konstatera tidigare, och jag delar engagemanget i frågorna. Just därför ska jag säga att jag är genuint bekymrad över vissa delar i hur vi ska lyckas.

Det handlar om att lösningen på klimatfrågan på många områden stavas elektrifiering. Vi nås ju av uppgifter om stigande elpriser och elbrist i södra Sverige. Vi hör om kommuner som nekar företag att etablera sig på orten eftersom elen inte räcker till. Vi hör att kommuner upplever att till och med utbyggnaden av laddinfrastrukturen kan vara hotad för att inte elen räcker till. Vi hör om de stora satsningarna i norra Sverige som flera av oss hyllar gång efter gång: stål utan kol och nu senast LKAB:s fossilfria järnsvamp.

Hur ska elen räcka till för att elektrifiera både transporter och industri? Vi har hört statsrådet Ygeman stå i den här talarstolen och prata om att vi inte har någon elbrist i Sverige, vilket har gjort ganska många människor i södra Sverige upprörda. Vi ser hur fossilfri energiproduktion lägger ned, återigen i södra Sverige. Jag möter människor som säger: Hur ska jag kunna köpa en elbil när vi inte ens har el nog så att det räcker i dag?

Jag menar att allt det här hotar vår omställning, och därför är min genuina fråga till regeringen och till Hanna Westerén som företrädare här i dag: Vad är egentligen regeringens plan för att vi ska kunna få all den el vi behöver? Experter pratar om att det behövs upp till 60 procent mer el till 2045.

Var ska den elen komma ifrån? Vad är regeringens plan? Delar ledamoten statsrådet Ygemans syn att vi inte har någon elbrist i Sverige i dag?

Herr ålderspresident! Jag vet att den här frågan har engagerat Moderaterna under lång tid. Den engagerar givetvis också företrädare för regeringen och tillhörande riksdagspartier.

Jag tror att Sveriges potential på området förnybar energi är stor och outnyttjad. Jag tror att vi har lösningar för framtiden, och jag tror inte att de lösningarna nödvändigtvis måste stavas "kärnkraft".

Jag vill också påminna om att det hade varit oerhört välgörande för Sverige om vi hade haft en annan uppslutning kring energifrågorna, om vi hade haft en enighet kring det som en gång hette energiöverenskommelsen och som Moderaterna tyvärr lämnade. Detta beklagar jag verkligen.

När det gäller Anders Ygemans bedömning vore det väldigt förmätet av mig att sätta mig över hans bedömning i fråga om tillgången. Men jag tycker att det jag har redovisat i mitt anförande tidigare och som också har redovisats av regeringen i olika sammanhang när det gäller både klimatfrågan per se och energitillgången tyder på att vi har situationen under kontroll, givet att vi låter de här satsningarna hänga ihop och håller i frågor kring överföringskapacitet, effekt och elektrifiering.

Herr ålderspresident! Tack, Hanna Westerén, för svaret!

Jag är fortsatt bekymrad, och jag saknar egentligen en strategi från Sveriges och ytterst från regeringens sida. Jag tror att vi står inför en framtid när vi kommer att behöva öka elanvändningen och därmed elproduktionen till betydligt mycket mer än i dag om vi ska lyckas. Sanningen är ju att på bilsidan pratar vi om att köpa elbilar, och vi vet att för industrierna stavas lösningen elektrifiering.

Gällande de stora satsningarna i norra Sverige är det många som varnar för att det inte kommer att vara så populärt att skicka mer el ned till södra Sverige när LKAB, SSAB och Northvolt behöver fantastiska mängder el bara för att mäkta med att skapa sina egna fossilfria produkter och göra sin omställning.

Frågan till regeringen kvarstår därför: Var ska vi få elen ifrån? Hur ska vi lyckas ställa om? Är det vattenkraften man vill bygga ut? Ska allting komma från solenergi? Varför denna låsning vid att stänga ned vissa typer av fossilfri energiproduktion?

Herr ålderspresident! Jag kommer nog inte att prata min tid ut, för jag tänker att det finns ganska korta, enkla svar.

Självklart ska Sverige elektrifieras. Därom får det inte råda något tvivel. Självklart ska Sverige ställa om, och självklart ska takten i klimatomställningen öka ännu mer. Det är själva ambitionen med den budget som vi i dag debatterar.

Jag vill avslutningsvis markera att regeringen inte stänger ned någonting. Jag ser det snarare som att kärnkraften, sådan många av oss som är födda på 80-talet kanske är vana vid den, har spelat ut sin roll. Framtidens energi stavas mycket mer sol, vind och vatten.

Herr ålderspresident! Ibland skulle vi synka våra planerade repliker. Jessica Rosencrantz ställde nyss den fråga jag hade tänkt ställa: Hur ska vi klara leveranssäkerheten? Varifrån får vi den reglerkraft som vi måste ha med mer sol, vind och vatten, som Hanna Westerén avslutade med?

Jag ska ställa en annan fråga angående något som Hanna Westerén nämnde i sitt anförande. Det är någonting som vi står bakom, nämligen reduktionsplikten. Det är jättebra, för det är helt klart att vi måste få in mer biobränsle i våra tankar.

Problemet är att med den takt som regeringen nu siktar mot ser vi flera ganska tongivande personer som går ut och säger att det inte kommer att gå. Hur ska vi klara det här? Var ska biobränslet hämtas ifrån?

Ska vi gå i den takt som regeringen pekar ut, vilket i sig är vällovligt, måste vi tyvärr falla tillbaka på palmolja igen. Jag har väldigt svårt att tro att Hanna Westerén, Socialdemokraterna och regeringen i övrigt vill det.

Då är frågan: Hur ska vi kunna ta ut mer från den svenska skogen? Regeringen är nu väldigt tydlig med att vi ska skydda mer och bruka mindre. Man har en annan syn på den brukade skogen än vad många av oss andra partier har. Var ska biobränslet hämtas ifrån om vi inte ska använda palmolja och om vi inte ska använda oss av svensk skog?

Herr ålderspresident! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för uppfriskande frågor! Det är alltid spännande att försöka förutse vilka frågor man kommer att få, och den här såg jag faktiskt inte komma.

När det gäller reduktionsplikten är det korta svaret att regeringens bedömning är att takten är fullt rimlig. Om vi skulle behöva luta oss på palmoljan, som Kjell-Arne Ottosson tar upp, skulle man kanske till exempel kunna undersöka ett spår kring certifiering av palmolja så att man vet att den är godtagbar.

Vad avser den svenska skogen vill jag vara tydlig med att skogen är en resurs i klimatomställningen. Skogen är en resurs i fråga om biobränslen. Det vill jag understryka, om det skulle råda något tvivel om att jag eller mitt parti skulle tycka något annat. Självklart är skogen en fantastisk resurs i omställningen.

Vi har många gånger diskuterat i utskottet - vilket vi båda har förmånen att vara ledamöter i - att det finns jämställda mål för skogen. Dem kan vi behöva påminna oss om ibland. Självklart ska vi skydda det som skyddas bör, och vi ska självklart ta vara på de fantastiska resurser som skogen erbjuder oss i omställning och i termer av jobb och tillväxt i hela landet.

Herr ålderspresident! Det gläder mig att Hanna Westerén är tydlig med att skogen är en resurs. Det är oerhört viktigt. Innebär det även att Socialdemokraterna och regeringen står upp för ägande- och brukanderätten? Hanna Westerén nämnde i sin replik på mitt anförande långa spelregler, och om det är någonstans där du måste ha långa spelregler så är det i skogsbruket där det råder mycket lång omloppstid.

Vi noterar att det naggas på ägande- och brukanderätten gång efter annan. Ägande- och brukanderätten är tydligt reglerad i den svenska grundlagen, på EU-nivå och på FN-nivå - alltså på tre nivåer. Ändå noterar vi att rätten gång efter annan naggas i kanten här i Sverige.

Kommer Socialdemokraterna och regeringen att stå upp för ägande och brukanderätten? Kommer regeringen att i alla lägen ersätta dem vars skog eller annan mark regeringens myndigheter vill ta?

Herr ålderspresident! Det kommer att bli svårt att besvara frågan på så kort tid. Det korta svaret är att självklart respekterar Socialdemokraterna, det parti jag representerar, och även det andra partiet i regeringen, grundlagen. Det måste vi vara tydliga med. Jag är väl medveten om såväl brukande- som äganderätt. De rättigheterna är otroligt centrala i svensk förvaltning och är viktiga delar i det som många av oss tar för givet i skogspolitiken.

Men jag vill än en gång understryka de jämbördiga målen för skogen. Det är viktigt att komma ihåg dem eftersom de korrelerar med de åtaganden som Sverige har i det större perspektivet. Självklart respekterar vi de grundläggande rättigheterna.

Jag ska inte föregå resultatet av utredningen om ersättningsfrågan, men det är absolut min förhoppning.

Herr ålderspresident! Hanna Westerén talade en del om reduktionsplikten som en viktig del av regeringens politik. Det är jag tacksam för eftersom det var det jag hade tänkt att fråga Hanna Westerén om.

Svensk reduktionsplikt är såvitt jag har kunnat utröna unik i sitt slag. Det finns reduktionsnivåer i dag på 20 procent, och vi ska upp mot 60 procent. Vad vi kan konstatera är att politiken inte kunde vara möjlig om det inte vore för att vi skövlar regnskog. Vi är helt beroende av palmoljebaserade råvaror. Den senaste tillgängliga statistiken visar att över 40 procent av biodieseln - HVO - består av palmoljebaserade bränslen, och vi importerar över 90 procent.

Forskarna är eniga om att palmoljebaserade bränslen är värre vad gäller utsläpp och miljönytta än vad fossil diesel är. Det skulle alltså vara bättre att stoppa in olja från Lundin Energy - ett av de mer klimatvänliga oljebolagen, om man kan tala om sådana - i bränslet i stället för palmoljan. Problemet för övriga världen är att det ser finare ut i statistiken när regeringen beslutar om reduktionsplikten. Trots att utsläppen sker i världen, sker utsläppen vid förbränning i Sverige. De utsläppen blir naturligtvis lägre.

Är det en bra miljöpolitik att importera fulbiodrivmedel för att göra det möjligt att uppnå målen för transportsektorn?

Herr ålderspresident! Det korta svaret är att omställning pågår. Det är ett konsekvent arbete mot våra mål. När det gäller delarna i reduktionsplikten är vi inte på något sätt färdiga, utan det är ett stadigt arbete mot högt ställda mål. Jag hoppas att reduktionsplikten kommer att bli ett viktigt inslag i svensk miljöpolitik under lång tid framöver just för att den är effektfull i att sänka utsläppen inom transportsektorn.

När det gäller palmolja, eller vilka andra drivmedel som ska ingå, måste vi skruva i systemet så att det blir en annan tingens ordning med andra inblandningar så att de blir mer och mer hållbara. Men reduktionsplikten i sig är ett verktyg viktigt att värna.

Herr ålderspresident! Arbete pågår! Men för varje år som arbetet har pågått importerar vi bränsle som är upp till tre gånger värre än fossilt bränsle. Vi stoppar in det i människors tankar i tron om att det ska vara bättre för klimatet. Men vi vet att det inte är det. Bränslet blir sämre. Är det inte bättre att sätta en mer rimlig nivå på reduktionsplikten?

Sverigedemokraterna tycker att principen om reduktionsplikt är bra, men nivån måste vara rimlig. Det finns inga forskare eller experter som tror att det är möjligt att reducera med 60 procent på ett hållbart sätt framöver. Det vore rimligt att gå över till en mer hållbar nivå.

Även om vi kan dubbla svensk biodrivmedelsproduktion, tredubbla eller fyrdubbla, kommer det sannolikt ändå inte att vara tillräckligt eftersom det finns fler länder som använder dessa bränslen. Det är ju en fri marknad.

Herr ålderspresident! Jag är av uppfattningen att trägen vinner. Jag tror att den väg vi har slagit in på är den enda hållbara vägen. Jag tror också att vi måste komma ihåg vad målet är, nämligen att sänka utsläppen på global nivå. Självklart ska vi sänka utsläppen här hemma, men vi ska också bidra till att de sjunker på global nivå.

Här hemma kan vi givetvis satsa på mer biodrivmedel, vilket också är fallet i den liggande budgeten. Något av det som Martin Kinnunen efterfrågar finns de facto redan i budgeten.

Det verkar som att ledamoten har lyssnat uppmärksamt på anförandet i övrigt, så jag hoppas att han särskilt noterade de medel som anslås för att stimulera tillgången till biodrivmedel.

Herr ålderspresident! För mig är det här en av riksdagsårets mest intressanta debatter. Det är kanske också en av de tyngsta. Det vi debatterar i dag handlar bland annat om miljöpolitiken i kommande års statsbudget, ett område där jag är glad över att Centerpartiet är med och påverkar, och jag är glad att få vara här och berätta om hur Centern har påverkat.

Det vi också gör är att ta emot en redovisning av hur det svenska miljömålssystemet ligger till. Vi breddar och synar den svenska miljöpolitiken. I år, som alla andra år, får vi tyvärr konstatera att vi just nu inte lyckas uppnå de svenska miljömålen. Just nu är vi inte ens på väg att uppnå en majoritet av de svenska miljömålen.

Även om vi kan diskutera utformningen av målen och hur rapporteringen går till i utskottet, kvarstår det faktum att om vi ska klara av att lämna över ett samhälle och en miljö till kommande generationer som mår bättre än vad miljön och naturen som vi har från tidigare generationer har gjort, har vi en hel del kvar att göra.

Vi vet alla att klimatet är vår tids ödesfråga. Vi vet att det är en global utmaning, där Sverige måste ta en aktiv roll för att möta klimathotet genom insatser såväl på hemmaplan som internationellt. Vi vet att alla de övriga miljömålen, förutom möjligtvis något enstaka, är avhängiga av att vi klarar att lösa klimatutmaningen. Och vi vet att även om Sverige på många sätt är ett föredöme inom klimat och hållbarhet måste vi ändå skärpa vår klimatpolitik om vi ska klara de gemensamt beslutade klimatmålen.

Jag kommer inte att kunna redogöra för allt som skulle behöva göras på klimat, energi- och transportområdet, men låt mig uppehålla mig vid vissa reformer i denna statsbudget som jag är stolt över att Centerpartiet fått in för att vässa, skärpa och utveckla den svenska klimatpolitiken.

Det handlar till exempel om det gröna avdraget, som på ett förenklande sätt skulle kunna motivera fler att göra klimatsmarta investeringar. När Kjell-Arne Ottosson sätter solceller på taket hemma i Värmland ska han inte behöva undra när han får ut pengarna, utan han ska veta precis vilken kostnad det kommer att innebära för honom. Den typen av säkerhet måste fler kunna känna för att våga göra sin del i att lösa klimatutmaningen.

Låt mig nämna storsatsningen på bio-CCS för att lagra koldioxid. CCS har nämnts tidigare här i talarstolen, men då ofta i termer av att vi ska fånga in och lagra i Norge eller på andra sätt. Det är en jätteviktig del om vi på lång sikt ska kunna klara klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. Men bio-CCS är något som vi skulle kunna börja med redan nu. Vi behöver fler lösningar för att fler aktörer, till exempel inom de gröna näringarna, ska kunna bidra till att lagra in koldioxid. Det här kommer vi att lägga 200 miljoner på kommande år. Jag tror att det är oerhört viktigt för att få igång den tekniska utvecklingen.

Jag vill också nämna den satsning på EU-samarbeten för innovativa lösningar inom industrin liksom den forskningssatsning på hur svenskt skogsbruk kan bidra ännu mer till att minska utsläppen som kommer att göras som en följd av denna statsbudget.

Jag kommer att återkomma till skogsbruket, precis som många av mina kollegor har gjort här i dag. Men det handlar inte bara om hur vi i dagsläget producerar förnybara råvaror och förnybar energi utan också om hur man kan bruka skogen på ett mer hållbart sätt. Där kommer den här forskningssatsningen och dess efterföljare att vara ett viktigt verktyg för dem som vill bidra ännu mer inom skogsbruket för att rädda klimatet.

Jag kommer inte att kunna uppehålla mig mer vid klimatet eftersom vi har 15 andra miljömål, och jag skulle vilja nudda vid åtminstone en del av dem.

Jag vill gå vidare till att nämna den strategi för cirkulär ekonomi som nu äntligen har kommit på plats i Sverige som en direkt följd av januariavtalet och de överenskommelser Centerpartiet har gjort tillsammans med regeringen och Liberalerna.

Ska vi klara av att uppnå våra klimatmål men också att använda jordens resurser på ett bättre sätt i det svenska samhället, då behöver vi så snabbt som möjligt övergå till en mer cirkulär ekonomi. Det är en ekonomi där vi inte har rak resursproduktion - det vill säga att vi tar en produkt, brukar den och sedan är färdiga med den - utan där produkter och varor snurrar i ekonomin och där fler aktörer kan vara med och tjäna pengar på att cirkulera och göra det svenska samhället mer hållbart.

Just nu förhandlas den första handlingsplanen utifrån den svenska strategin för cirkulär ekonomi. Jag kan tyvärr inte redovisa resultatet här i kammaren i dag. Då har jag åtminstone ett par kollegor som skulle bli något förbannade - ursäkta, herr ålderspresident! Men jag kan nämna det som har varit viktiga ingångar för Centerpartiet.

Det är att se till att vi utnyttjar den svenska möjligheten att bygga en biobaserad cirkulär ekonomi och inte fortsätter bygga på det fossila. Det är att göra det lättare för entreprenörer, innovatörer och företag att komma in och vara de som faktiskt sätter spinn på den svenska ekonomin. Och det är att göra det enklare för oss som individer och konsumenter att göra hållbara val och veta vilken klimatpåverkan de varor, produkter och tjänster som vi köper har haft innan de kommer oss till del.

Jag vill också kort nämna de ökade satsningar på våtmarker och på att sanera förorenade områden och städa upp gamla miljösynder som tillkommer i statsbudgeten. Det är viktiga delar i att klara de miljömål som relaterar till Sveriges havsmiljö, kust och vattendrag.

Herr ålderspresident! Mina sista minuter vill jag uppehålla mig vid frågan om biologisk mångfald. Det är med all rätt ett kärt samtalsämne inom svensk miljöpolitik. Vi vet att vi har stora utmaningar såväl globalt som här hemma i Sverige om vi ska klara av att värna den biologiska mångfalden.

Alltför ofta kokar detta ned till en diskussion om den svenska skogen och hur vi brukar den, vilket det har sagts mycket klokt om här i talarstolen, eller i värsta fall till en så enkel diskussion som den om vargjakten.

Det vi i svensk politik behöver bli bättre på är att inse att majoriteten av de arter som återfinns på rödlistan finns i eller i anknytning till det svenska jordbrukslandskapet. Det är inte nödvändigtvis något fel att majoriteten av de rödlistade arterna finns här. Det är inte någon illvilja som har gjort att vi har det så. Men vi har haft en förändrad markanvändning i Sverige de senaste 60-70 åren. Min farfars far ägnade hela sitt liv som lantbrukare åt att bruka jorden med hjälp av lie och häst. När jag nu tar över jordbruket hemma ser det inte riktigt ut så. Det här har också påverkan på det svenska landskapet och arternas livsmiljöer i det landskapet.

Den stora knäckfrågan när det gäller biologisk mångfald är hur vi ser till att de som värnar dessa krympande, försvinnande livsmiljöer faktiskt gynnas av det. Det är enda sättet att vända den utvecklingen. Och låt mig säga att även om jag tror att Centerpartiet har många svar på det här, många svar på hur vi gynnar dem som faktiskt brukar marken och bevarar livsmiljöer, ska vi vara ärliga med att inget politiskt parti i dagsläget har kunnat visa upp en trovärdig färdplan för hur vi ser till att klara målen om ett levande odlingslandskap i alla dessa delar. Det här är en riktig ödesutmaning för oss.

Avslutningsvis vill jag säga att när vi pratar om skydd och bevarande har vi ett problem till, som vi adresserar genom januariavtalet och som vi fortfarande håller på och förhandlar. Det är frågan om rapportering av skyddad mark. Jag vill bara säga en sak där, herr ålderspresident. Det är att jag tycker att det är bisarrt att vi har människor som tar ett stort egenansvar men att vi inte rapporterar det på samma sätt som våra grannar och vänner i Europa gör. Det ser ut som om jord- och skogsbruket i Sverige är sämre än det i grannländer som tar ett mindre ansvar. Så kan vi helt enkelt inte ha det.

Herr ålderspresident! Tiden är alltför kort för att hinna adressera allt, men jag hoppas att jag hunnit ta upp några av de saker som Centerpartiet vill göra för att skärpa den svenska miljö- och klimatpolitiken. Det kommer att behövas.

Sist men inte minst: God jul! Gud välsigne er allihop!

(forts.)

Fru talman! Jag blev väldigt glad över att Magnus Ek inledde sitt anförande med att säga att vi behöver satsa mer på att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen. Vi behöver verkligen stärka miljöpolitiken och satsa på att nå miljömålen.

Sverige har systematiskt utvecklat miljöarbetet. De senaste sex åren, med Miljöpartiet i regeringen, har takten ökat dramatiskt. De tydligaste exemplen är att det klimatpolitiska ramverket har beslutats, att en mångdubblad miljöbudget har antagits och att ett strategiskt samarbete med näringslivet för att skapa färdplaner för klimatomställningen formulerats. Sverige har stärkt sin roll i internationell miljöpolitik. Det här är ett arbete som ger långsiktiga resultat. Utvärderingar visar att flera av miljömålen är svåra att nå, men också att det faktum att vi har miljömålen är en orsak till att vi ligger långt framme i arbetet med Agenda 2030.

Magnus Ek nämnde i sitt anförande att andra miljömål påverkas av att vi klarar klimatmålet. Men det är också så att målen om biologisk mångfald är en förutsättning för att andra mål ska kunna nås, även Agenda 2030-målen om social och ekonomisk rättvisa.

Fru talman! Våra två partier samverkar ju om budget och januariavtal. Jag undrar om Centerpartiet i fortsättningen kan tänka sig att prioritera arbetet med de nationella miljömålen om bland annat biologisk mångfald.

Fru talman! Den som väntar på något gott väntar inte för länge, brukar man säga. Det var kanske värt att vänta två timmar på att få ha det här replikskiftet om ett skarpare och effektivare svenskt miljöarbete.

Jag skulle inte säga att vi bara i framtiden kan vara villiga att prioritera arbetet med att uppnå miljömålen. Jag skulle säga att det är någonting som vi gör. Jag skulle säga att det är därför vi i den budget vi gemensamt har förhandlat fram inte bara utvecklar miljöbudgeten omfångsmässigt utan faktiskt också skärper och effektiviserar den. Jag må vara part i målet, men jag skulle vilja hävda att det inte minst är tack vare Centerpartiet som vi till exempel utvecklar kopplingen till näringslivet och företagandet runt om i hela Sverige.

Det finns en anledning till att jag ägnade större delen av mitt inlägg åt att prata inte bara om miljömålen i allmänhet utan specifikt just om biologisk mångfald. Jag tror att det finns ett arbete vi behöver utveckla där. Det arbetet, vill jag återupprepa, handlar inte minst om att fundera på hur de som brukar marken, de som sköter om landskapet i det här landet, kan gynnas av att arbeta med biologisk mångfald.

Jag tror att vi missar någonting där i dag. Vi tänker alltför ofta att saker ska skyddas eller undantas från brukande. I viss mån är det lätt att man lägger en död hand när man gör det. Det är saker som vi från Centerpartiets sida försöker balansera med varandra. Just när det gäller den biologiska mångfalden, inte minst i det som kopplar till det levande odlingslandskapet, med betesmarker och andra landskapsåtgärder, handlar det lika mycket om att uppmuntra och gynna ett brukande som premierar biologisk mångfald.

Sist men inte minst ska jag tacka Maria Gardfjell för att hon ger mig möjlighet att få in en till poäng. Vi vill från Centerpartiets sida se över hela det svenska miljömålssystemet, så att det kopplar bättre till Agenda 2030. Ute i landet märker vi att inte minst många av våra kommunföreträdare tycker att det är en brist att Agenda 2030 och miljömålssystemet kopplar för dåligt till varandra.

Fru talman! I arbetet med Agenda 2030 har vi kommenterat att just miljömålssystemet, folkhälsomålen och andra nationella målsystem som vi har beslutat om här i riksdagen hänger väldigt intimt ihop med Agenda 2030. Det finns en stor potential till förbättrad och sammanhållen styrning mot miljömålen, exempelvis genom utbyggnad av etappmålen. Vi har nu också Miljömålsberedningens fortsatta arbete framför oss.

Särskilt viktig är frågan om jordbruket och miljömålen. Det är glädjande att Magnus Ek lyfter fram just den kopplingen. Hur ser Centerpartiet på att verkligen prioritera miljömålsarbetet inom ramarna för livsmedelsstrategin?

Fru talman! Jag tror att det är någonting som vi verkligen brukar prioritera. Men man ska vara väldigt tydlig här, för det kan hända att jag och Maria Gardfjell menar olika saker när vi säger att det här ska prioriteras. Menar man att den biologiska mångfalden ska prioriteras framför konkurrenskraften i det svenska jordbruket? Då går vi emot livsmedelsstrategin.

Det jag talar om här är att det finns synergieffekter. Vi skulle kunna göra någonting som är oerhört viktigt för den biologiska mångfalden i Sverige och som faktiskt också gynnar det svenska lantbruket. Men där har vi inte riktigt klarat av att nå fram från politiken. Vi har haft för mycket av bevarandeglasögonen på oss i den meningen att vi vill undanta miljöer från brukande. Det vi tyvärr alltför ofta ser runt om i landet är att det som staten har sagt ska skyddas är sådant som man sedan inte klarar av att värna och hävda. Just därför tappar vi faktiskt miljövärden och biologisk mångfald. Det ska absolut inte hända.

Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Det är en del av statens verksamhet som länge legat oss liberaler varmt om hjärtat.

Riksdagen biföll 1904 den liberale ledamoten Karl Starbäcks motion om att inrätta nationalparker, och Sverige inrättade 1909 som andra land i världen nio nationalparker. Liberala politiker har alltid haft ett starkt engagemang i Naturskyddsföreningen. Karl Starbäck ingick också där när föreningen bildades 1909.

Hugo Osvald arbetade under sin tid i första kammaren på 50- och 60-talen hårt för att uppmärksamma riskerna med de orenade utsläpp i luft och vatten som på den tiden var praxis. Vårt partiprogram från 1962 blev det första från ett svenskt parti med ett eget avsnitt om miljöfrågor. Samma år började vi kräva generella gränsvärden för utsläpp från landets industrier, vilket mötte starkt motstånd.

När Ola Ullsten, Kerstin Ekman och Bengt Westerberg kämpade för att rädda de sista älvarna från att byggas ut sågs dåvarande Folkpartiets hållning som extrem. Samtidigt ledde de fossila bränslena till allvarliga problem med försurning. Kärnkraften löste i ett slag båda de här frågorna. Utbyggnaden av kärnkraften är fortfarande en av de viktigaste klimatinsatser som denna församling har beslutat om.

År 1989 väckte vi vår första partimotion med en samlad miljöpolitik. I slutet av 80-talet föreslog vi också att den som förorenar borde betala för det. Det var verkligen ingen självklarhet på den tiden, vilket det tack och lov är i dag. Men det är en princip som vi fortfarande håller högt och som har visat sig vara viktig för ett effektivt miljö- och klimatarbete.

Vår miljöpolitik har inte alltid varit älskad. Näringsliv, fackförbund och en rad intresseorganisationer och partier har genom åren framfört ganska frän kritik mot våra förslag. Men med tiden har de flesta insett att miljöpolitiken är viktig och att det vi har åstadkommit inte är så dumt.

Fru talman! I dag är det klimatet som är vår viktigaste miljöfråga. Klimatförändringarna påverkar ekosystemen i grunden och förändrar snabbt förutsättningarna för livet på jorden. Att vi får bukt med klimatförändringarna är helt nödvändigt för att hejda den förfärliga utveckling vi ser för den biologiska mångfalden och för att stoppa försurningen av haven.

I linje med vår stolta tradition tar vi liberaler klimatfrågan på allvar. Det är inte fråga om att minska växthusutsläppen; de ska elimineras. Därför hade vi gärna sett att EU:s klimatmål för 2030 skärpts ytterligare, inte bara till minst 55 procent, som vi nu enats om. Det är dock välkommet att målen skärps, och vi kommer att ta fasta på just ordet "minst". EU har en viktig roll i att vara föregångare för andra delar av världen och ska gå före i att utveckla klimatneutrala lösningar.

Samtidigt ser vi liberaler att det enda sättet att klara av det här är genom entreprenörskap, frihandel, effektiva lösningar och hårt arbete. Kort sagt behövs en stark ekonomisk utveckling. Fattiga människor har rätt att få det bättre, och vi som har det bra har rätt till drömmar och till frihet att förverkliga dem.

Fru talman! Liberalerna har gjort skillnad i årets budget för utgiftsområdet. Det jag särskilt vill lyfta fram är att vi nu kommer att ta konkreta - och tillräckligt finansierade - steg mot att få igång storskalig bio-CCS, Carbon Capture and Storage, vid våra fjärrvärmeverk och våra pappersbruk. Den växande skogen samlar in koldioxid, och om vi ser till att ta hand om den i stället för att släppa tillbaka den i atmosfären skapar vi negativa utsläpp. Potentialen är stor - vid de största anläggningarna kan vi samla in koldioxid motsvarande uppemot hälften av våra utsläpp.

En billig och viktig klimatåtgärd, även om den har lite mindre potential än bio-CCS, är att återskapa tidigare utdikade våtmarker. När man torrlade kärr och myrar för att skapa odlingsbar mark kom torven i dagen och började brytas ner. Markerna läcker fortfarande stora mängder koldioxid. Det har länge funnits pengar i statsbudgeten för att återställa våtmark, men klimatet har inte varit drivkraften. Liberalerna har nu sett till att det blir mer pengar och att klimateffekten kan bli argumentet för att faktiskt återställa våra våtmarker.

Som ni alla vet är Liberalerna drivande i att påskynda elektrifieringen av transport- och industrisektorn. Även på det området är detta en budget i rätt riktning.

Liberalernas långvariga arbete för våra hav fortsätter. Övergödningen och en sund förvaltning av fiskbestånden är de stora frågorna. Men vi är också glada över andra frågor som lyfts i budgeten - förhandlingarna med regeringen ledde till exempel till att de medel för att åtgärda nedskräpningen av haven som vi fick igenom i förra årets budget nu förstärks.

Fru talman! Den liberala miljö- och klimatpolitiken utgår från tanken om förvaltarskap. Vi ska på ett ansvarsfullt sätt nyttja naturens resurser, men vi har ingen moralisk rätt att lämna över en värld till våra barn som är fattigare än den vi tog emot av våra föräldrar. Ekosystemen måste vara livskraftiga, inte bara för florans och faunans skull utan också för att vi människor och vår ekonomi är helt beroende av dem.

Vårt liberala synsätt och vår politik har fått ett tydligt avtryck i årets budget för utgiftsområde 20, och det är vi glada för. Jag vill återigen yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Det finns en särskild politiker som jag skulle vilja tacka och sända min julhälsning till i dag: Sveriges miljöminister.

Isabella Lövin har lett arbetet på Miljödepartementet med att ta fram detta budgetförslag, som är väldigt välskrivet. Det är också så att MJU har ställt sig bakom förslaget, och jag yrkar därför bifall till förslaget till beslut.

Isabella Lövin har tagit ett ledarskap såväl i Sverige som internationellt och satt Sverige och hela Europa på en ny kurs i omställningsarbetet. Isabella Lövins ihärdiga slit har inte bara lett till avgörande klimat- och miljöreformer utan har också byggt ett helt nytt system inom vilket omställningen till ett hållbart samhälle fortsätter.

Isabella har infört ordning och reda i klimatpolitiken. När hon slutar som språkrör om en dryg månad lämnar hon över med vetskapen att omställning sker i allt högre takt. Hennes avtryck i svensk och internationell politik kommer att leva kvar under lång tid framöver; vi har bara sett början av de resultat som hennes framsteg kommer att få på vårt samhälle.

Isabella Lövin är kanske inte som de flesta andra. Hon har hållit sig till att trycka sakfrågorna framåt steg för steg i stället för att ägna sig åt populism. Det märktes mest när hon satt i EU-parlamentet och förändrade hela fiskepolitiken. Med ett arbetssätt som liknade det journalistiska arbetet undersökte hon hur politiker från olika läger kunde stödja den inriktningen. När arbetet var i hamn plussade hon sina politiska motståndare lika mycket som de berömde henne.

Isabella Lövins leverans är den av en visionär realist. Hon har visat för alla att Miljöpartiets vision faktiskt är realistisk. Hon har visat att Miljöpartiet har en industripolitik som många andra partier nu vill anamma - inte minst Moderaterna har talat om det i kväll.

Isabella Lövin har drivit igenom förändringar som kommer att bestå med hjälp av kunskap, engagemang och samarbetsvilja. Den gröna ideologin driver oss gröna politiker, och den gröna ideologin har gått från åsikt till genomförande med Isabella Lövin i täten.

Konkret har Isabella Lövin drivit igenom reformen av EU:s fiskepolitik och tydligare regler för hållbart fiske, mot dumpning av fisk och mycket mer. Många fiskbestånd mår redan nu bättre.

Hon har satt en tydligare inriktning för havspolitiken och sett till att havsfrågorna prioriteras inom FN samt att det finns återkommande havskonferenser för att rädda haven.

Hon har drivit igenom the Swedish Proposal. Hon lyckades få med hela EU på Sveriges linje att göra det dyrare att släppa ut koldioxid, och nu minskar kolkraften snabbt i Europa.

Hon har gjort satsningen Hybrit möjlig genom att driva igenom ett stöd till svensk industri som bland annat lett till att Sverige nu ligger först i världen i arbetet med att framställa stål utan kol. Detta är en revolution som i sig kan minska Sveriges utsläpp med 10 procent.

Hon har drivit igenom klimatlagen och klimatfärdplanen, som tvingar alla kommande regeringar, oavsett färg, att prioritera klimatet.

Hon har stoppat utbyggnaden av Preem. Vi vet att utbyggnaden skulle ha ökat Sveriges utsläpp med 1 miljon ton och gjort Preem till Sveriges största utsläppare.

Hon har infört Bränslebytet. Miljöpartiet har drivit igenom att det mesta av allt bränsle som tankas på svenska mackar 2030 kommer att vara förnybart, även för den som tankar bensin och diesel.

Hon har klimatsäkrat biståndet. Hela den svenska biståndsbudgeten kommer att fortsätta att vara ett föredöme inom biståndsarbetet, och det kommer att ha stor betydelse för världens mest utsatta människor att klimatarbetet är inkorporerat i biståndet.

Hon har breddat ansvaret för klimatfrågorna genom Klimatkollegiet och tagit initiativ till Klimaträttsutredningen, som kommer att skapa ytterligare ordning och reda i klimatpolitiken och påskynda omställningen.

Hon har tagit avgörande steg för att driva igenom strategin för en cirkulär ekonomi.

Under fyra år har Sverige rankats som bäst i världen. Jag vill påstå att vi med Isabella Lövin har en miljöminister i världsklass.

Fru talman! Året 2020 kommer att gå till historien som året då en pandemi drabbade Sverige. Människor har drabbats av sjukdom, och de som arbetar i vården har haft ett oerhört viktigt och slitsamt arbete.

Men jag tror att många i framtiden när de tänker tillbaka på 2020 kommer att tänka på hur många skogspromenader de tog detta år. Tryggheten har varit större ute i skogen, och smittspridningen är mindre utomhus. Ett sätt att mäta vår utevistelse på är att försäljningen av grillkorv har slagit rekord och att stormköket är årets julklapp.

Mitt nyårslöfte inför nästa år är att vara ute mycket mer i naturen. Med den här budgeten gör vi det möjligt för många fler svenskar att hitta sitt smultronställe eller sin favoritskog och uppleva fin natur.

Det är inte i alla länder som medborgarna har kunnat gå ut i skog och mark. Anledningen till att vi har kunnat det är att vi har allemansrätten. Det är en rättighet som coronaåret 2020 har blivit mångas räddning från att bli totala innesittare.

Fru talman! Tillgången till skyddad natur inom en kilometer från bostaden har ökat, från 23 procent 2013 till 29 procent 2018, framför allt på grund av den konsekventa politik som Miljöpartiet har drivit om skydd av värdefull natur. I budgeten för 2021 höjer vi satsningarna på skydd av natur och skötsel av värdefull natur ytterligare.

Några andra stora satsningar på budgetområdet för klimat och miljö är Klimatklivet, klimatinvesteringarna, klimatbonusen och Industriklivet. Det är satsningar på klimatanpassning genom att minska ras- och skredriskerna vid Göta älv, ökad sanering av förorenade områden och miljöforskning, för att nämna bara några viktiga saker.

Fru talman! Det behövs en grön återhämtning efter pandemin. Sverige ska bli en fossilfri välfärdsnation. Vi ska ha en rättvis klimatomställning. Det är oerhört viktigt att vi här i Sveriges riksdag prioriterar det arbetet starkt under 2021. Det kommer vi att kunna göra med den fantastiskt starka miljöbudget som vi kommer att ha.

God jul!

Fru talman! Jag vill inte uppehålla mig vid avtackningsbiten. Men jag tror ändå att det finns vissa saker i uppräkningen som vi är flera partier som är stolta över att ha varit med och bidragit till här i riksdagen, i Europaparlamentet och inte minst i Sveriges offensiva roll i internationella klimatförhandlingar. Kanske kan även undertecknad anses ha bidragit något till strategin och de kommande handlingsplanerna för cirkulär ekonomi som är på väg. Nog sagt om det.

Maria Gardfjell tog tidigare replik på mig angående hur vi tar till vara den biologiska mångfalden i januariavtalet och arbetet med att genomföra svensk landsbygdsstrategi. Jag vill ta tillfället i akt att ställa en likartad fråga till Maria Gardfjell.

En av de saker som vi har sett och som ofta nämns som ett hot mot den gröna omställningen, inte minst från näringslivet, är de långsiktiga förutsättningarna för att engagera sig i den gröna omställningen. Man vill veta att det finns långsiktiga förutsättningar, man vill veta vilken roll staten tänker ta och man vill veta att de grundläggande förutsättningarna finns. Det gäller inte minst skogsbruket och de företag som vill använda resurserna i det svenska skogsbruket till att vara med och ställa om det svenska samhället genom att producera mer biobränsle, hållbara textilier och kemikalier och inte minst byggmaterial.

I ljuset av det är min fråga till Maria Gardfjell hur Miljöpartiet, utöver de punkter som finns i januariavtalet och som vi gemensamt har kommit överens om, till exempel att värna och stärka äganderätten, ser på långsiktigheten och förutsättningarna för till exempel skogsbruket. Hur kan de veta att vi kommer att kunna använda skogsråvaran i Sverige för att ställa om det svenska samhället?

Fru talman! Det är en intressant fråga. Exakt samma fråga fick jag i debatten i torsdags när vi diskuterade utgiftsområde 23.

Det är naturligtvis Miljöpartiets främsta gren att vara det parti som sätter både klimatomställningen och den biologiska mångfalden högst. Det är just genom att kombinera det arbetet som vi får den långsiktighet som Magnus Ek efterfrågar.

Vi ser nu att näringslivet själva börjar prioritera biologisk mångfald mycket högre i sitt eget arbete. De internationella köparna av de skogsråvaror som vi producerar i Sverige - det är en viktig exportsatsning för Sverige - kommer också att ställa krav, inte bara på klimatsmart produktion utan också på att det är smart utifrån ett biologiskt mångfaldsperspektiv. Då måste vi ha en skogspolitik som verkligen bygger på två ben, som prioriterar både miljön och produktionen.

När jag förra veckan blev intervjuad i Land Lantbruk, apropå Skogsutredningen som är den utredning som Magnus Eks och mitt parti har beställt tillsammans, sa jag att jag tycker att vi egentligen behöver en skogspolitik som bygger på tre ben: på miljön, på produktionen och på den lilla skogsägaren, den småskaliga skogsbonden som är den som ska göra jobbet. Vi måste bli bättre på att prioritera att det allmännas miljösatsningar också ska betala sig för den enskilda skogsägaren.

Fru talman! Jag kan meddela ledamoten att hon har en av de småskaliga skogsägarna precis framför sig i kammaren. Jag och mina knappt 100 hektar, som i och för sig är stort för en skogsägarmedlem i Södra där just jag och mitt skogsföretag ingår, är också en del av produktionen.

När man pratar om hotet mot produktionen handlar det också om våra förutsättningar att driva våra företag, för att kunna ha kvar dem, betala banklånen och en dag förhoppningsvis lämna över till kommande generationer. Det här är inte en motsättning. Det är det som oroar mig lite.

Jag blir ofta glad när vi debatterar frågorna här i kammaren och i miljö och jordbruksutskottet. Vi har en grundläggande enighet om att skogsråvaran ska användas för att ställa om samhället och om att skogsnäringen är viktig för Sverige, för vår produktion, för jobbskapandet och för att vi ska kunna bygga tillväxt och framtidstro i hela landet.

Men nu lyfter Maria Gardfjell enligt min mening tillbaka det här till andra saker. Min fråga gällde just hur Maria Gardfjell och Miljöpartiet avser att värna förutsättningarna för skogsägare som jag.

Fru talman! Jag måste då säga till Magnus Ek: Här har du en skogsägare. Jag är också skogsägare. Jag äger 200 hektar skogsmark i norra Västerbotten. 25 procent av den har vi avsatt som frivillig avsättning.

Jag förstår mycket väl de utmaningar som finns för småbrukarna. Man sitter ofta i händerna på de stora skogsbolagen. De driver nu kraftfullt på för att klimatarbetet i skogen ska handla bara om en sak: substitution, om att ersätta plast, bensin och diesel med skogsprodukter.

Men det handlar inte bara om det. Det handlar också om kollagring och biologisk mångfald.

Fru talman! Jag noterar ganska ofta i den allmänna debatten att representanter för Miljöpartiet pratar om en omställning som är frikopplad från tillväxt. Med tanke på det hyllningstal som Maria Gardfjell höll i stället för ett budgetanförande har jag, nu när Miljöpartiet är på gång att byta språkrör, noterat att även språkrörskandidater framhåller att vi måste få en omställning som är helt frikopplad från tillväxt.

Då måste jag fråga Miljöpartiets närvarande representant om Miljöpartiet står bakom det. Var ska då pengarna till omställningen komma från? Eller menar Miljöpartiet möjligtvis att vi ska backa in i framtiden?

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan!

Jag tror att det är något som många intresserar sig för. Hur ska vi klara framtiden och de ekonomiska utmaningarna i framtiden?

Det är absolut ingen slump att Miljöpartiet sitter i en regering som arbetar för att vi ska få ett fossilfritt välfärdsland. Det är absolut ingen slump att Miljöpartiet arbetar för att vi ska få en rättvis klimatomställning. Det är ingen slump att Miljöpartiet arbetar för att näringslivet ska vara delaktigt i arbetet med utvecklingen av klimat- och miljöarbetet. Och det är ingen slump att Miljöpartiet arbetar för en stark ekonomisk utveckling i hela Sverige.

Fru talman! Ändå noterar vi ganska ofta att Miljöpartiets representanter talar om att vi ska ha en omställning som är frikopplad från tillväxt.

Men ska vi vara ett föredöme för omvärlden och få med oss omvärlden i omställningen måste vi visa att det går att kombinera omställning med tillväxt. Många av de länder vi vill ha med oss har tyvärr alldeles för färskt i minne vad fattigdom och hunger innebär.

Tillväxten behövs även för att våra industrier med flera ska vara motiverade att stanna kvar i Sverige. Annars blir det ett CO2-läckage.

Maria Gardfjell hyllar Miljöpartiets miljöpolitik fullt ut. Ändå har partiet representanter som tydligt påpekar att vi måste få stopp på tillväxten, annars klarar vi inte omställningen.

Jag ställer frågan en gång till eftersom jag inte fick svar: Var ska pengarna komma från?

Fru talman! Det är många som har kritiserat att jag har hyllat Isabella Lövin. Men faktum är att varje punkt jag tog upp om hennes arbete handlar om den budget som vi arbetar med i dag. Vissa saker hänger ihop med EU-politiken som också styr vår miljöpolitik.

Jag har som miljöpartist inga som helst problem att tala om tillväxt. Jag vill ha fler miljöbilar och cyklar, och jag vill ha en blomstrande livsmedelsindustri och mer ekologiskt jordbruk. Jag vill ha tillväxt på en mängd olika områden.

Men som miljöpartist vet jag också att det finns ett problem med själva tillväxtbegreppet, och det är att det är så intimt förknippat med oljeekonomin. Det är denna del av tillväxten som vi i Sveriges riksdag tillsammans nu måste avveckla för att klara klimatet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 december.)