Äldreomsorg

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 21, som handlar om äldreomsorg. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Många äldre har byggt vårt land. De har arbetat, betalat skatt och bidragit till den välfärd vi har i dag. De förtjänar en äldreomsorg präglad av trygghet, kvalitet och respekt. Men vi måste vara ärliga med att äldreomsorgen i Sverige har problem. Vi ser brist på personal, långa väntetider till äldreboenden och en hemtjänst som inte alltid räcker till. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Därför har regeringen och vi moderater vidtagit viktiga åtgärder för att stärka äldreomsorgen. Men vi är inte i mål. Moderaterna och regeringen driver på för en politik som syftar till att ge våra äldre bättre valfrihet, högre kvalitet och en tryggare omsorg. Vi vill skapa en äldreomsorg i världsklass. Men för att nå dit krävs reformer och handlingskraft.

Fru talman! Vi står inför en demografisk förändring. Vi lever längre, och andelen äldre i befolkningen ökar. Det är positivt, men det innebär också ökade krav på äldreomsorgen. Vi står inför utmaningar som personalbrist. Tusentals undersköterskor och vårdbiträden saknas. Det behövs fler utbildningsplatser och snabbare vägar in i yrket.

Vi står inför underbemanning. Stressen kan vara enorm, och omsorgstiden för varje äldre minskar. Det finns även en brist på äldreboenden. Äldre nekas i vissa kommuner en plats trots att de har behov av den.

Vi ser också en otrygghet. Många äldre känner sig ensamma och får inte det stöd de behöver. Vi hör om larm som ingen hinner svara på och om äldre som lämnas ensamma. Sedan har vi också det här med näringsbrist. Många äldre som bor hemma och äter i ensamhet får undermålig mat.

Allt detta måste förändras. Vi moderater har en tydlig plan för att förbättra äldreomsorgen, och den bygger på mer valfrihet och en modernare äldreomsorg.

Fru talman! Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Därför vill vi moderater bygga vidare på regeringens arbete och göra mer för att skapa en äldreomsorg i världsklass.

De senaste åren har avgörande reformer genomförts för att förbättra äldreomsorgen. Äldreomsorgslyftet är en historisk satsning som gjort det möjligt för tusentals att utbilda sig och få fasta tjänster i äldreomsorgen. Genom höjda statsbidrag till äldreomsorgen har vi gett mer resurser till kommunerna för att förbättra arbetsvillkoren och höja kvaliteten. Nationella initiativ för att minska ensamhet har tagits för att fler äldre ska få möjlighet till social samvaro och ett aktivt liv. Ökad samverkan mellan vård, omsorg och civilsamhälle skapar en tryggare och mer sammanhållen äldreomsorg. Detta är viktiga insatser, men vi fortsätter att driva på.

Fru talman! Det som skiljer Moderaternas äldreomsorgspolitik från andra partiers är vår syn på valfrihet, kvalitet och ansvar. Vi tror på valfrihet. Äldre ska ha rätt att välja vem som ska ge dem den vård och omsorg de behöver. Det ska inte vara kommunen som bestämmer allting. Vi prioriterar kvalitet framför kvantitet. Äldreomsorgen ska inte bara handla om fler platser och fler händer. Den ska handla om bättre omsorg och högre kvalitet. Vi tar ansvar för ekonomin. Välfärden måste finansieras långsiktigt. Vi kan inte bygga ett system som i framtiden riskerar att kollapsa. Våra äldre förtjänar bättre än stelbenta system och byråkrati.

Fru talman! Utan en stark personalstyrka finns ingen äldreomsorg. Vi behöver fler utbildningsplatser och snabbare vägar in i yrket. Men det är också viktigt att behålla kompetensen. Det behövs även mindre administration. Låt personalen göra det den är bäst på: att ta hand om människor.

Fru talman! Kommunerna måste ta sitt ansvar för att bygga fler äldreboenden. Inga äldre som inte vill bo kvar hemma ska tvingas göra det, och de äldre som har behov av särskilt boende ska få det tillgodosett. Hemtjänsten måste bli mer flexibel och individanpassad. Den äldre ska ha rätt att påverka sin egen vård och omsorg. En digital tillsyn kan aldrig ersätta mänsklig omsorg även om det kan vara ett komplement.

Fru talman! Ingen äldreomsorg fungerar utan engagerad och kunnig personal. Arbetsmiljön är en av de största utmaningar vi har i dag. Tunga lyft, stress och utmattning leder till hög sjukfrånvaro. Brist på resurser och stöd skapar en arbetsmiljö som gör att många lämnar yrket. Vi moderater och regeringen vill förbättra arbetsmiljön genom att öka bemanningen, så att personalen har tid att ge omsorg, och ge bättre arbetsvillkor genom arbetsförhållanden som gör att fler stannar i yrket. Vi vill också stärka ledarskapet och arbetsledningen för att skapa bättre organisation och mindre stress. Det är inte rimligt att en chef har 78 personer under sig. Om vi inte förbättrar arbetsmiljön kommer vi inte att kunna lösa personalbristen, och då står hela äldreomsorgen inför en kris.

Fru talman! Regeringen har tagit viktiga steg, men vi ser också tydliga problem i kommunerna. Kommunerna larmar om resursbristen, samtidigt som kommunerna har ett ansvar och äldre nekas plats på boenden.

Fru talman! Vi lever längre, och fler behöver stöd och omsorg på äldre dagar. Men det är inte bara äldre som berörs utan också deras anhöriga. I Sverige är över 1 miljon människor anhörigvårdare. De hjälper en förälder, en make eller en vän med vård och omsorg, ofta på bekostnad av sin egen hälsa och ekonomi. Detta måste vi ta på allvar. Därför driver Moderaterna en politik som stärker äldreomsorgen och ger bättre stöd till anhöriga.

Fru talman! Tusentals tvingas gå ned i arbetstid eller sluta jobba helt för att ta hand om en äldre anhörig. Stress och utmattning är vanligt. Många riskerar att bli sjuka själva av den höga belastningen. Det blir en ekonomisk otrygghet - anhöriga som slutar arbeta får lägre pension och svårare att försörja sig själva. Det råder också brist på information och stöd. Många vet inte vilka insatser de har rätt till eller hur de kan få hjälp. Det finns många kommuner i Sverige som gör ett fantastiskt bra arbete när det gäller anhörigsatsningar, men fler kan bli bättre.

Fru talman! Regeringen gör satsningar genom att höja statsbidrag till äldreomsorgen. Kommunerna har fått mer pengar för att förbättra anhörigstöd och avlösning, vilket är väldigt viktigt. Genom utveckling av nationella riktlinjer får kommunerna bättre vägledning i hur anhörigstöd ska erbjudas och kvalitetssäkras.

Fru talman! Moderaternas utgångspunkt är att varje människa är unik och har egna önskemål och intressen. Rätten att bestämma själv är viktig oavsett ålder. På ålderns höst förtjänar man bättre. Äldre förtjänar en äldreomsorg där de själva får välja sin vård. Valfrihet och kvalitet i äldreomsorgen är viktigt för oss i Moderaterna. Ingen äldre ska tvingas in i en viss vårdform. Rätten att välja ska vara självklar. Trygghet och kvalitet går före byråkrati och politiska kompromisser.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Äldreomsorgens kvalitet är den sämsta på tio år, enligt Socialstyrelsens senaste rapport som släpptes efter årsskiftet. Det hänger ihop med de rekordstora nedskärningar vi ser runt om i landets kommuner under regeringens och Sverigedemokraternas ledning av det här landet.

Undersköterskor är mer sjuka än någon annan yrkesgrupp. De har inte råd att betala räkningar och sätta mat på bordet, och de sägs upp. Personal säger i Kommunals medlemsundersökning att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst någon gång i veckan. De här nedskärningarna drabbar alltså inte bara personalens arbetsvillkor och arbetsmiljö utan även de äldres rätt till vård och omsorg.

Vad gör då regeringen och Sverigedemokraterna? Jo, de prioriterar skattesänkningar för de allra rikaste. Statsminister Ulf Kristersson har gett sig själv en skattesänkning på 4 000 kronor i månaden, medan undersköterskan bara får en skattesänkning på 150 kronor per månad. Ofta vill den här regeringen och Sverigedemokraterna avsäga sig finansieringsansvaret och säga att kommunerna har allt ansvar. Men det innebär i praktiken att man måste höja kommunalskatten, den platta skatten, för pensionären, undersköterskan och den ensamstående mamman.

Min fråga till ledamoten är: Hur mycket tycker ledamoten att kommuner borde höja kommunalskatten med? Hur mycket mer skatt ska invånare i olika kommuner tvingas betala för att få en bra äldreomsorg?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Nadja Awad för frågan.

Sist jag tittade i alla fall - och jag har tidigare varit kommunalråd i Mora kommun - var det så att en kommun ansvarar för sin egen skattesats. Om en kommun behöver höja skatten har man inte ekonomin i ordning i kommunen. Det är kommunen som är ansvarig för ekonomin och för invånarna som bor i kommunen. Sist jag kollade var det så i alla fall.

Sedan har kommunen även ansvar för skola, förskola och äldreomsorg. Kommunen är ansvarig för sina medborgare i kommunen - i alla fall sist jag tittade. Det som staten gör och det som regeringen gör är att skapa ytterligare satsningar, såsom Äldreomsorgslyftet och andra saker. För att höja kompetensen i kommunerna kan staten gå in och göra sådana saker. Men det är kommunen som är ansvarig.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det stämmer att kommunerna har ansvar för att bestämma sina egna skattesatser och bestämma vilka prioriteringar man ska göra i de olika kommunala verksamheterna. Men på grund av hur lagar och regler i dag är utformade används äldreomsorgen väldigt mycket som budgetregulator, eftersom andra typer av kommunala verksamheter är mer regelstyrda, exempelvis skolan. Många gånger prioriterar kommunerna där ute, oavsett färg, att resurser främst riktas till skolornas verksamhet - kanske med fokus på förskolan - och då hamnar äldreomsorgen efter.

Det handlar absolut om hur kommunala verksamheter prioriteras i de enskilda kommunerna. Men där anser Vänsterpartiet att vi behöver mer av en regelstyrning inom äldreomsorgen så att vi kan säkerställa att allt fler får rätt till heltid och tillsvidareanställning och så att man begränsar antalet medarbetare per chef.

Det hänger också ihop med hur mycket resurser som staten ska tilldela kommunerna för att kommunerna ska kunna satsa på att höja de lägsta lönerna för exempelvis undersköterskorna. Det handlar om att kunna anställa fler och satsa på arbetsvillkoren och arbetsmiljön med hjälp av resurser och med hjälp av ökad regelstyrning.

Alternativet är att höja kommunalskatten. Ledamoten tycker uppenbarligen att det är det enda alternativet. Man vill inte ge kommunerna de ökade resurser som de behöver.

Fru talman! Tack till ledamoten Awad för frågorna!

Moderaterna är knappast ett parti som vill höja skatten. Men det är kommunerna som är ansvariga för sina medborgare och för att ta hand om dem. Det gäller oavsett om de går i förskola eller skola eller befinner sig inom äldreomsorgen.

Ledamoten nämnde lite grann om heltid. Heltidsresan är någonting som är igång. Här är kommunerna oerhört olika. Det är inte 290 kommuner i balans. De har inte kommit lika långt, utan här finns det kommuner som är bättre och kommuner som är sämre. Det är jättebra med heltid inom äldreomsorgen. Det är det bästa som har kommit, tycker jag.

Att en kommun använder äldreomsorgen som en budgetregulator låter för mig väldigt konstigt. I en sådan kommun skulle jag inte vilja bo eller verka - och definitivt inte vara politiker.

Fru talman! Ledamoten sa i sitt anförande att för Moderaterna är valfrihet, kvalitet och ansvar viktiga parametrar i äldrepolitiken. Låt oss stanna vid just biten som handlar om valfrihet.

Våra äldre efterfrågar valfrihet precis som alla vi andra i samhället gör. Vi vill kunna välja vilken vårdcentral vi ska gå till och vilken skola vi skickar barnen till. Vi vill naturligtvis kunna välja vilka företag vi anlitar och var vi bor någonstans.

Det gjordes en undersökning av Vårdföretagarna och SPF Seniorerna förra våren. Den presenterades i mars för ett år sedan. Det var en rätt stor undersökning. Man hade frågat 1 227 pensionärer i åldern 85-109 år, för att verkligen träffa målgruppen, om hur de såg på detta med valfrihet. Nio av tio tyckte att valfrihet var oerhört viktigt. Man ville ha rätten välja hemtjänstföretag och vilket äldreboende man bor på.

Samtidigt konstateras i rapporten att över 1 miljon pensionärer inte har den valfriheten, inte ens vad gäller hemtjänstföretag. I hälften av kommunerna saknas möjlighet att välja hemtjänstföretag därför att man inte har beslutat om lagen om valfrihetssystem.

Ledamoten sa att valfrihet är en av de viktigaste parametrarna för Moderaterna men också att det kräver reformer. Låt mig därför fråga ledamoten om hon kan ge något enda exempel på en reform som regeringen har initierat för att öka äldres rätt till valfrihet.

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för frågan!

Som jag sa i ett tidigare replikskifte är det kommunerna som är ansvariga för att se till att det finns valfrihet för de äldre i kommunen. Kommunen är ansvarig för sina medborgare.

Precis som ledamoten Bergenblock sa var valfrihet en väldigt viktig fråga. Nio av tio vill ha valfrihet. Varför ska det vara så att vi får välja allt hela livet men att vi så fort vi blir äldre inte längre får chansen att välja? Då ska i stället kommunen välja. Det är någon annan som ska välja var jag ska bo och vilken mat jag ska äta.

Man kan tala med de äldre. Min mamma är 81 år. Hon vill fortsätta att välja. Hon bor visserligen hemma fortfarande. Men hon vill fortsätta att välja vilken mat hon ska äta. När den dagen kommer då hon ska flytta till ett äldreboende vill hon bestämma. Ibland säger hon: Ni kan också bestämma åt mig. Men då är det familjen som bestämmer. Den rätten vill jag inte ta ifrån de äldre.

Fru talman! Det är lite olika delar i detta. När det gäller den stora valfriheten - vilket äldreboende eller trygghetsboende man väljer att bo på, eller vilket hemtjänstföretag man väljer - är den viktig.

Sedan är den lilla valfriheten också viktig om du bor på ett äldreboende eller får hjälp därhemma. Det handlar om att kunna välja om man ska ha vin till maten i stället för mjölk, välja vilken tid man går upp på dagen och vilken tid som man går och lägger sig samt välja när man vill ta en dusch och när man inte vill göra det. Det är sådant som är självklarheter för oss.

Nu är det kanske mer den stora valfriheten som gäller hemtjänstföretag eller äldreboende som jag tänkte att vi skulle tala särskilt om här, även om båda delarna är väldigt viktiga. Även om kommunerna nu sitter med det stora ansvaret befinner vi oss i kammaren i Sveriges riksdag. Frågan är väl vad man kan göra från riksdagens och regeringens sida för att öka de äldres rätt vill valfrihet. Uppenbarligen är det väldigt många som inte får den möjligheten till valfrihet i dag. Det beror på att lagstiftaren inte trycker på som man faktiskt kan göra.

Från Centerpartiet vill vi lagstifta om att man måste erbjuda LOV i kommunerna. Om det sedan finns företag som etablerar sig är en annan fråga. Men det är inte kommunen som ska vara hindret. Vi vill också se en större utredning om hur man över huvud taget kan stärka äldres valfrihet inom äldreomsorgen.

Min avslutande fråga till Moderaterna är: Är Moderaterna beredda att stödja oss i att lagstifta om att införa LOV i kommunerna?

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för frågorna!

I dag finns det väldigt mycket valfrihet i kommunerna, men det finns inte i alla. Det är skillnad på stora och små kommuner, och det är skillnad på styrena i kommunerna. Jag har besökt ganska många särskilda boenden i Dalarna men också i andra län. Där finns valfriheten. Vill jag gå upp klockan sex på morgonen, vill jag gå upp klockan nio eller är jag en sådan som vill sova vill klockan elva? Man kan anpassa frukost och de olika måltiderna utifrån individen.

Sedan finns det andra kommuner som är väldigt stelbenta och ska rycka upp de äldre när klockan är sju på morgonen därför att det alltid har varit så. Då finns det ingen valfrihet. Men det finns kommuner som är bra föredömen.

Ledamoten Bergenblock lyfter också fram frågan om LOV i kommunerna. Centerpartiet vill att det ska finnas. Hur ser det då ut i de kommuner där Centerpartiet är med och styr? Det är nästa fråga. Nu kan inte ledamoten svara på den här. Men det är en jätteintressant fråga. I de kommuner där jag vet att Centerpartiet är med och styr är det nämligen ingenting som man trycker särskilt mycket på.

Sedan är nästa fråga: Finns det företag som vill komma in? Där kan det bli svårt i små kommuner och naturligtvis också i glesbygd.

Jag tycker att frågan är intressant. I den kommun som jag kommer ifrån, Mora, har vi diskuterat det. Vi styr också tillsammans med Centerpartiet där. Det ska bli spännande att följa den här frågan. Men vi behöver ha mer av valfrihet för de äldre.

Fru talman! Tack, Malin Höglund, för anförandet!

Jag vill prata om att ökningen av antalet sysselsatta de kommande åren - de som kommer ut på arbetsmarknaden de kommande tio åren - inte räcker till för att täcka de växande behoven i äldreomsorgen och hälso- och sjukvården.

Det finns också väldigt mycket att göra för att förbättra arbetsmiljö och arbetsvillkor. Det handlar om kompetensutveckling för att fler ska vilja och orka stanna i äldreomsorgen, som flera talare har talat om här tidigare.

Men det kan också behövas andra statliga åtgärder för att anställda ska kunna utbilda sig och gå från en annan bransch till äldreomsorgen, till exempel inom kommunerna. Det kan finnas övertalighet inom vissa områden, och det kan tänkas att det finns ett intresse för att byta men att man i vuxen ålder inte har möjlighet att leva utan lön på det sättet.

Vi lyckades påverka regeringen att behålla Äldreomsorgslyftet, som vi införde. Det är bra. Men regeringen behöver göra mer för att klara situationen när det gäller kompetensförsörjningen i framtiden.

De varsel som skett och som sker inom vård och omsorg - 6 098 förra året och 659 i år till och med februari - är mot bakgrund av att det samtidigt finns väldigt stora rekryteringsbehov helt orimliga. Det gäller inte minst den långsiktiga kompetensförsörjningen och hur den påverkas. Många av dem som har sagts upp finns inom kommunerna.

Vad gör Moderaterna och regeringen för att stoppa varslen inom äldreomsorgen?

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten Vikström, för frågorna!

Kompetensförsörjningen är den största utmaningen; det vet nog alla vi som sitter här i kammaren i kväll. Heltidsresan har varit viktig för att fler ska kunna leva på hela sin lön och kunna stanna kvar i yrket. Ledarskapet är otroligt viktigt. Inom förskolan har man en rektorsutbildning för dem som ska vara ledare och rektorer. Men det finns ingenting sådant i äldreomsorgen trots att man där ofta har enormt många anställda under sig. Det är inte rimligt, och det är en arbetsmiljöfråga i sig.

Utbildningar är otroligt viktiga. Kommunerna ansvarar för utbildningarna, både de gymnasiala och de eftergymnasiala. I en grannkommun till min i Dalarna var det tre personer som ansökte till undersköterskeprogrammet - tre personer! Det här var i Älvdalens kommun, och det gäller tre olika kommuner. Det kommer inte att kunna hjälpa och bidra till den kompetens som behövs där.

Äldreomsorgslyftet är och har varit otroligt viktigt. Det gör att fler har stannat kvar i yrket.

De varsel som har skett har till stor del berott på att man har tagit bort dem som inte har varit utbildade, säger de som jag har pratat med. Man ger dem i stället en chans att utbilda sig och komma tillbaka till yrket. Vi behöver snabba vägar in i äldreomsorgen, om det så är en treårig gymnasial utbildning eller kortare eftergymnasiala vuxenutbildningar. Men flera av dem som jag har pratat med har alltså varslat dem som inte har haft utbildningar.

Fru talman! Tack, Malin Höglund, för svaret!

Heltid och ledarskap är viktiga områden. Men när det gäller just omställningen från ett yrke till ett annat kommer inte Äldreomsorgslyftet att räcka. Här pratar vi om en helt annan typ av stöd från staten för att kunna klara av en förändring när det gäller arbetskraft som vill byta jobb.

Jag skulle vilja vara tydlig och säga: Vi vet vad regeringen prioriterar, och det är inte äldreomsorgen. Jag måste säga att jag är förfärad över de stora varsel och det antal uppsägningar som sker inom den kommunala äldreomsorgen. Jag trodde faktiskt inte att det var så mycket som det är.

Jag hoppas verkligen att ledamoten känner till att det ser ut på det här sättet. Det ser ut som att det är de borgerliga kommunerna som har lättast att göra de här neddragningarna, i alla fall vad jag har sett. Det är inte uteslutande så, men det är i hög grad på det viset.

Jag ser också framöver att ni har neddragningar i budgeten för 2027 med ungefär 2 miljarder, Malin Höglund. Det kanske är Äldreomsorgslyftet som lyfts bort, och då står vi i en ganska problematisk situation när det gäller kompetensförsörjningen.

De generella statsbidragen till kommunerna var alldeles för små. Vi lade 6 miljarder mer. Ni pratar om att ni vill göra vissa förändringar, men det finns inga pengar. Det ni lägger är småpengar på anhörigstöd. Anhörigstöd är väldigt viktigt, men det är ju ingenting som förändrar situationen och stoppar uppsägningarna.

Vad vill regeringen göra rent konkret för att stoppa de allvarliga varsel och neddragningar som finns inom äldreomsorgen?

Fru talman! Tack, ledamoten Vikström, för frågorna!

Jag tycker att den här regeringen tar äldreomsorgsfrågorna på största allvar. Vi har en äldreminister. Det är klart att vi tar frågorna på allvar.

Vi behöver dock göra arbetet mer attraktivt så att människor väljer att stanna kvar i yrket och så att fler väljer att gå in i yrket. De ska se att det är flexibelt och att de får göra olika saker. Här har kommunerna en jätteviktig roll i att se till att fler söker sig till vård- och omsorgsprogrammet. Man kan kanske låta årskurs 7 och 8 göra praktik inom äldreomsorgen. I min hemkommun har vi haft sommarpraktikanter från årskurs 9 och årskurs 1. Vi sänkte åldern till årskurs 8 för att kunna ge eleverna en inblick. Nu kan de komma ut och titta och göra praktik för att sedan kanske söka till ett vård- och omsorgsprogram.

Äldreomsorgslyftet ska inte tas bort de närmaste åren, vad jag vet i alla fall. Ledamoten Vikström kanske vet något annat, men så är det definitivt inte. Äldreomsorgslyftet är en viktig reform för att utbilda fler i och med att man bygger på. Om man har varit vårdbiträde kan man bygga på sin kunskap.

Ledamoten Vikström lyfter en viktig del: anhörigstöd. Det är otroligt viktigt för dem som vill stanna hemma längre. Man kanske har en man eller en fru som är dement men hittar ändå ett sätt att lösa det hela så att personen kan bo kvar hemma. Men då behöver man avlastning. Det behöver finnas någon verksamhet i kommunen där den ena parten kan vara så att den andra får lite ledig tid och kan göra saker som den vill göra och även återhämta sig. Anhörigstödet är otroligt viktigt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9.

I september förra året kom filmen Så länge hjärtat slår, som är baserad på att vårdbiträdet Stine Christophersen visselblåste om pandemihanteringen på ett privat äldreboende. Det har också kommit ny forskning om personalens egna erfarenheter av covid-19 på äldreboenden. Jag är verkligen glad för att konsekvenserna av pandemin inom äldreomsorgen har synliggjorts på senare tid utifrån de äldres, de anhörigas och de anställdas perspektiv. Vi behöver påminnas, för det finns fortfarande väldigt mycket att göra för att äldreomsorgen ska bli bättre.

Men jag vill också säga att jag i grunden är imponerad av hur äldreomsorgen i särskilda boenden har utvecklats till det den är i dag, med hemliknande miljöer och aktiviteter utifrån förmåga och vilja. Jag är imponerad av hur personalen, som ofta är undersköterskor, har byggt upp verksamheten med stor professionalitet och kompetens.

Ett exempel är Ekerö, där jag nyligen träffade äldre och personal inom äldreomsorgen. Mitt intryck var att de äldre som vi pratade med verkligen uppskattade verksamheten, att personalen var välutbildad och att det fanns sjuksköterskor och rehabiliteringsresurser samt bra processer för att utbilda om välfärdsteknik.

Det finns som sagt många äldreboenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är ojämn över landet, och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samordning. För detta krävs reglering och resurser.

Det är i regel multisjuka äldre med komplexa vårdbehov som bor på särskilt boende. Det blir också fler personer som har de tillstånden. Tyvärr drabbas de av att den medicinska vården och behandlingen fortfarande visar omfattande brister. Det gäller bland annat läkemedelshantering, vård i livets slutskede och bedömning av patientens hälsotillstånd för att kanske tillkalla sjuksköterska eller läkare. Kommuner förväntas kunna ombesörja alltmer av den sjukvård som tidigare låg på regionernas ansvar.

Mot bakgrund av detta, fru talman, behöver nu en ny resa göras för att förbättra den kommunala hälso- och sjukvård som ges inom äldreomsorgen.

Den S-ledda regeringen tog initiativ till en utredning om en ny äldreomsorgslag. Den lämnade flera förslag på lagstiftning som syftar till att stärka hälso- och sjukvården för personer med äldreomsorg, bland annat om fast läkarkontakt, fast omsorgskontakt, dygnetrunttillgång till läkare och sjuksköterska, stärkt rehabiliteringsansvar och även ledning och samordning av den kommunala hälso- och sjukvården. Men SD och regeringen valde att stoppa införandet av en äldreomsorgslag, lade utredningen på hyllan och tillsatte i stället av oklar anledning en ny utredning.

Socialdemokraterna vill att regeringen lägger fram ett lagförslag om att stärka hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen. Jag har dock inte så väldigt stora förhoppningar, eftersom det varit stiltje från regeringen när det gäller egna förslag inom äldreomsorgsområdet sedan mandatperiodens början.

Fru talman! Den förra S-ledda regeringen påbörjade det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Vi tog initiativ till skyddad yrkestitel för undersköterska och en utredning om hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Vi tog initiativ till Äldreomsorgslyftet, ett statsbidrag för kompetensförsörjning av personalen, och till ett sektorsbidrag från staten som gick direkt till äldreomsorgen. Vi tog också fram ett centralt stöd för språkbedömning, införde fast omsorgskontakt med mera.

De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är dock inte tillräckligt bra, vilket gör det svårt att rekrytera och leder till att undersköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sitt jobb. Dessutom behövs fler anställda än det egentligen finns tillgång till. Situationen är än mer bekymmersam nu, då det, trots att behoven att rekrytera är stora, varslas och sägs upp personal inom vård och omsorg.

Förra året varslades 6 098 anställda inom vård och omsorg i hela Sverige, i år hittills, till och med februari, 659. I Rättviks kommun, till exempel, varslades i februari 60 omsorgsbiträden inom äldreomsorg och LSS. Trots att Region Stockholm inte varslat vårdpersonal var över 2 000 varslade i länet av andra arbetsgivare, privata och kommuner, till exempel Förenade Care i Österåker och Anooni i Sollentuna. Haninge kommun sa upp 17 vårdbiträden precis före jul. Detta säger att det finns en bristande statlig finansiering av välfärden i en tid av kris.

Fru talman! En verksamhet som skulle behöva byggas upp rustas i stället ned. Det är hög tid för fler reformer inom äldreomsorgen. Vi ser dock att regeringen prioriterar annat, till exempel sänkt skatt, före kvaliteten i äldreomsorgen och att det finns fog för oron som flera gett uttryck för: att äldreomsorgens behov hamnat i skymundan.

Vi vill att Äldreomsorgslyftet förlängs. Vi vill fortsatt stärka undersköterskans roll och den medicinska kompetensen och förbättra kompetensutvecklingen. Vi vill att språkkrav och språkträning kommer på plats snarast. Vi vill också att förslagen i den nationella planen för vårdens kompetensförsörjning tas vidare av regeringen.

En stark äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Vi socialdemokrater vill att äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå från den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag ersätter i dag Dan Hovskär, som blivit sjuk. Jag ska försöka att på bästa sätt i några korta ordalag förklara vad Kristdemokraterna står för.

Vi kristdemokrater vill bygga ett samhälle där människor kan åldras i trygghet och värdighet. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande över sin vardag, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

Jag tror att vi alla kan skriva under på den formuleringen. Det är i och för sig inget nytt. Äldreomsorgen är ett av våra viktigaste områden, helt enkelt.

Ett viktigt ord som möjligen skiljer oss från något eller några partier är ordet valfrihet. Vi tror på valfrihet för äldre. Vi tror att det är viktigt. Jag är inte alls förvånad över att nio av tio personer över 85 år vill kunna välja omsorg. Det finns ingen anledning att tro att äldre skulle skilja sig så mycket från befolkningen i övrigt. Det är klart att man vill kunna välja boende eller vem som kommer hem till en för att hjälpa till att städa eller laga mat.

Det råder arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen, samtidigt som gruppen äldre över 80 år förväntas öka. Krafttag krävs för att förbättra villkoren för personalen inom äldreomsorgen och stärka möjligheten att rekrytera mer personal. Det är bråttom att minska förekomsten av delade turer.

En annan brist är språkförbistringen, som kan försämra säkerheten och tillvaron. Därför har Tidöpartierna infört språkkrav för personalen. Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda. Det är viktigt för den medicinska säkerheten och för arbetsmiljön.

Regeringen satsar också på demensområdet och presenterade nyligen en nationell demensstrategi där det för första gången finns tydliga mål att följa upp - allt för att personer med demensdiagnos ska kunna leva ett värdigt och meningsfullt liv.

Regeringen vill motverka ofrivillig ensamhet hos äldre. Det är också ett område som är väldigt viktigt. Ofrivillig ensamhet är en plågsam känsla som kan kopplas till både fysisk och psykisk ohälsa. När den stora fotbollslegenden Gunnar Gren dog 1991 minns jag löpsedeln: Han dog ensam och övergiven. Pokalerna saknade nog värde när ensamheten slog till i hans liv.

Vi vet att känslan av sammanhang och det att ha en uppgift är livets mening, mänskligt sett - allt enligt den kände psykologen Aaron Antonovsky.

Det finns ett uttryck som har etsat sig fast hos mig, och det är uttrycket direktare.

Vad är då det? Jo, direktare är en form av begravningsprocess där den avlidnes kropp kremeras omedelbart efter dödsfallet utan någon form av ceremoni eller begravningsceremoni. Det blir ingen visning av den avlidne, ingen begravningsceremoni med gäster och ingen omedelbar gravsättning. Direktare - vilket fruktansvärt uttryck, och vilken fruktansvärd situation.

Låt mig avsluta min korta resumé som jag har framfört här. För oss kristdemokrater kommer äldres situation att även i fortsättningen ligga högt på agendan. Frågan är en central del av vårt partis politiska dna, och det ska den fortsätta att vara.

Fru talman! I dag debatterar vi SoU21 om äldreomsorg. För oss i Sverigedemokraterna är en trygg och värdig ålderdom en mycket viktig fråga. De som har byggt upp Sveriges välfärd förtjänar den bästa möjliga vården och omsorgen, oavsett var de bor. Äldre ska kunna leva ett självständigt liv under trygga förhållanden, med respekt för självbestämmande och integritet. De ska känna delaktighet och gemenskap och bemötas med värdighet.

Omsorgen ska präglas av trygghet, kontinuitet och tillgänglighet, med särskilda boenden som är bemannade dygnet runt. En individuell plan ska upprättas från dag ett för att säkerställa rätt insatser från början. Vi vill även att äldreomsorgen ska ha en stabil personalstyrka för att undvika att omsorgstagare möter alltför många olika medarbetare.

Runt om i landet finns många engagerade medarbetare som varje dag arbetar hårt och gör ett fantastiskt jobb för att ge den bästa möjliga vården och omsorgen till våra äldre. Men vi är alla medvetna om att det råder brist på yrkesutbildad personal inom området, och behovet väntas öka i takt med den demografiska utvecklingen. Staten, huvudmän och privata utförare måste samverka för att stärka kompetensförsörjningen och höja omsorgens kvalitet.

För att göra yrket mer attraktivt måste personalens arbetsvillkor förbättras. Oflexibla scheman, delade turer och oönskat skiftarbete sliter på både kropp och sinne. Anställda inom vården bör ha större inflytande över sina arbetstider och rätt till både heltid och deltid, vilket gynnar både dem och verksamheten.

Fru talman! För de allra flesta människor är möjligheten att själv välja en grundläggande frihet, oavsett livssituation eller ålder. Detta gäller även äldre, där valfrihet spelar en avgörande roll. Genom att ge äldre och deras anhöriga större inflytande över vilken vård och omsorg de får, stärks deras rätt att bestämma över sina egna liv och sin vardag.

Möjligheten att välja vårdgivare och tillgången till privata alternativ inom äldreomsorgen är en positiv utveckling som bidrar till bättre kvalitet och ökad anpassning efter individuella behov. Det är dock avgörande att alla vårdgivare upprätthåller en hög kvalitetsstandard oavsett om den drivs i privat eller offentlig regi.

Sverigedemokraterna anser att kvalitet alltid ska gå före pris vid upphandling av äldreomsorg. När äldre själva får bestämma vem som ska bistå dem i vardagen och ge dem den omsorg och service de behöver, ökar både självbestämmandet och nöjdheten. Därför anser vi att vad som framgår av LOV ska finnas tillgängligt i alla kommuner i hela Sverige. Rätten att välja sitt eget boende på äldre dar borde vara lika självklar som möjligheten att välja sin mataffär, sitt apotek eller sin vårdcentral. Att behålla kontrollen över sina livsval, även på ålderns höst, är en fråga om värdighet och respekt.

Fru talman! Språkkravet i Tidöavtalet förväntas stärka äldreomsorgen genom ökad patientsäkerhet och en bättre arbetsmiljö för personalen. Sverigedemokraterna har varit en drivande kraft i denna fråga. Socialdepartementet fick i uppdrag att utreda och ta fram förslag på hur ett språkkrav skulle kunna genomföras, och förslaget är nu ute på remiss.

Våld mot äldre är fullständigt oacceptabelt och måste tas på största allvar. Studier visar att förövaren ofta är någon i den äldres närhet såsom en partner, en släkting eller vård- och omsorgspersonal. Samtidigt underrapporterar äldre sin våldsutsatthet, vilket gör det svårt att upptäcka den. Underrapporteringen kan bero på att deras beroende av förövaren för till exempel vård och omsorg står i vägen och försvårar situationen.

Tyvärr förekommer det att personal inom äldreomsorgen utsätter vårdtagare för olika typer av våld. Vi har upprepade gånger fått läsa om vårdtagare som utsatts för våld eller övergrepp av vårdanställda, som trots tidigare domar fått anställning inom äldreomsorgen. Striktare kontroller av belastningsregistret hade kunnat skydda många äldre från dessa fruktansvärda övergrepp. Det är därför av största vikt att införa tydliga krav och regelbundna kontroller för alla som arbetar, praktiserar eller studerar inom äldreomsorgen - både vid nyanställning och löpande under anställningen. Målet måste vara att i största möjliga utsträckning förhindra att personer med våldsbrott i bagaget får arbeta med våra äldre.

Fru talman! En allt större del av den åldrande befolkningen drabbas av demens, och det är viktigt att metoder och arbetssätt anpassas för att passa målgruppen. Vi tycker att det är positivt att en ny demensstrategi presenterades i januari. Den innebär bland annat att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med demenssjukdom ska anpassas efter individens unika förutsättningar och behov. Insatserna ska vara samordnade för att främja hälsa och förebygga ohälsa. Personal inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård ska arbeta utifrån evidens och beprövad erfarenhet. Dessutom ska anhöriga till personer med demens erbjudas stöd och kunskap för att kunna utföra frivillig anhörigvård på ett hållbart och effektivt sätt.

De fyra ledorden för palliativ vård är närhet, helhet, kunskap och empati. Därför är det avgörande att personalen inom äldreomsorgen har rätt kompetens och tillgång till nödvändiga resurser och verktyg för att kunna identifiera och tillgodose dessa behov - både i ett tidigt skede och i livets slutskede. En god palliativ vård ska vara tillgänglig för alla som behöver den, oavsett bostadsort eller diagnos. Majoriteten av dem som får vård inom äldreomsorgen har i större eller mindre utsträckning palliativa vårdbehov. Man behöver utreda möjligheten att införa ett nationellt ansvar för palliativ vård och säkerställa att verktyg och kunskapsstöd finns tillgängliga, så att en relevant och personcentrerad palliativ vård kan integreras i äldreomsorgen på ett effektivt sätt.

Här vill jag också passa på att yrka bifall till vår reservation 8 under punkt 7 om just palliativ vård i äldreomsorgen.

Fru talman! Tack, Mona Olin, för anförandet!

Sverigedemokraterna försöker verkligen få det att låta som att äldreomsorgen är viktig för partiet. Det tyckte jag även i debatten förra året. Men vi vet att äldreomsorgen inte finns med i Tidöavtalet, vilket sänder en tydlig signal till alla som läser det att den inte är prioriterad.

Tvärtom verkar Sverigedemokraterna inte ha några stora problem med att stora varsel och personalminskningar pågår inom äldreomsorgen även när SD är med och styr lokalt.

Jag kan inte se några förslag som styrker att Sverigedemokraterna tycker att äldreomsorgen är viktig. Då menar jag inte ord utan konkreta politiska förslag som leder till beslut. Det jag ser är att uppsägningar och varsel fortsätter inom äldreomsorgen, vilket är otroligt bekymmersamt.

Det sker väldigt mycket under radarn, även i medierna. Det har inte stått särskilt mycket om det, men jag hoppas att ledamoten är medveten om hur det ser ut.

Det leder till sämre arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor, när vi tvärtom behöver vända på detta för att få fler som vill stanna att orka. De tycker faktiskt om sitt arbete väldigt mycket men klarar inte av det i praktiken.

Regeringen har nu kommit ganska långt ifrån att reformera och bygga upp äldreomsorgen, för att åtgärda de brister som uppdagades under pandemin. Vad vill Sverigedemokraterna göra för att stoppa varsel och uppsägningar inom äldreomsorgen?

Fru talman! Tack, ledamoten Anna Vikström, för din fråga!

Ja, varsel och personalminskningar pågår inom äldreomsorgen. All den verksamheten sker i kommunal regi och ligger inte under regeringen. Regeringen har stöttat både regioner och kommuner genom Äldreomsorgslyftet. Det har lagts väldigt mycket pengar i det som kommunerna kan använda för att säkra sin personalstyrka. Det är svårt för regeringen att gå in och styra om kommuner väljer att faktiskt minska sina personalstyrkor.

Däremot håller jag verkligen med ledamoten Vikström om att det är ytterst viktigt att vi försöker få människor att se det positiva med att jobba i äldreomsorgen. Vi glömmer ofta att lyfta fram de goda exemplen. Det finns många människor som har jobbat inom äldreomsorgen i både 30 och 40 år och som älskar det. Men de historierna får vi aldrig höra. De måste komma fram för att fler unga ska bli intresserade av att närma sig yrket. Det är viktigt att försöka lyfta fram dem, så att vi får en tillströmning av arbetskraft till äldreomsorgen.

Fru talman! Tack, Mona Olin, för svaret!

Jag kan hålla med om det sista som ledamoten sa; vi ska verkligen lyfta fram positiva exempel. Jag nämnde tidigare filmen som hade premiär förra året och som till och med fick pris på Guldbaggegalan, tror jag att det var. En annan fantastisk film heter Det omätbara, som jag rekommenderar alla att titta på. Den handlar just om omsorgen på golvet och vilket fantastiskt fint arbete anställda gör i kontakten med äldre, sjuka och barn och inom LSS. Vi ska verkligen lyssna på det. Det är helt rätt.

Men när det gäller det stora perspektivet och det som vi här och regeringen måste tänka på är om omsorgen har tillräcklig finansiering. Det har den inte. De generella statsbidrag som uteblev från regeringen och SD hade kunnat få väldigt stor effekt på de uppsägningar som vi nu ser breda ut sig över landet och som innebär att äldreomsorgen går åt fel håll i förhållande till vad vi sa under pandemin.

SD går alltså med på stora skattesänkningar för höginkomsttagare i stället för att satsa på äldreomsorgen. Det är också en tid av kris i befolkningen. Många har problem med att betala hyra, köpa mat och betala sina läkemedel. Det gäller inte minst pensionärer med låg pension. Det är alltså helt fel satsningar.

Jag skulle också vilja få svar på vad som hände med språksatsningarna. Vår regering lämnade två färdiga utredningar som handlade om språk inom äldreomsorgen. Men ingen av dem togs vidare. I stället tillsatte man en ny utredning. Jag vill veta varför.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Vikström!

Det fanns färdiga utredningar om språkkrav. Men på departementet ansågs det att det behövdes fler aspekter i utredningarna, om konsekvenser om man väljer att inte förbättra sina språkfärdigheter. Därav tillsattes en ny utredning.

Vi får se hur det ser ut när remissvaren kommer tillbaka. Men jag är övertygad om att med alla aktiviteter och ansatser som görs för att personalen inom äldreomsorgen faktiskt ska förbättra och höja sina språkkunskaper - jag menar dock inte att alla måste ligga på en väldigt hög nivå - kommer vi en ganska bra bit på vägen mot att göra vården säkrare och arbetsplatsen till en bättre miljö.

Fru talman! Under lång tid har fördomar om äldre präglat vårt samhälle. Men forskning visar faktiskt att 70 är det nya 50. Den som är årsrik i dag lever ett helt annat liv än den som uppnådde pensionsåldern för 50 eller 60 år sedan. Men vår bild av att vara äldre är i mångt och mycket kvar i en förgången tid, trots att man ser tydliga tecken på att det är på väg att ändras. Bland annat arbetar fler långt efter att de har passerat 70, och det har blivit vanligare med företag som erbjuder tjänster som utförs av seniorer med mera.

Vår syn på äldreomsorg speglar tyvärr också ibland vår syn på att vara årsrik. Under första delen av 1900-talet låg fokus väldigt mycket på vård. När det på 60-talet i stället skiftade till omsorg i hemmen bars dåtidens hemtjänst upp av hemmafruar som arbetade för en symbolisk lön.

Vi har kommit ganska långt ifrån det. I dag ligger fokus på att leva livet hela livet och hur vi ska göra de friska åren fler och göra självbestämmandet större när vi behöver mer hjälp. Ändå lyser den lite gamla ålderismen igenom lite här och där när det gäller hur årsrika behandlas, och de behandlas då som ett kollektiv.

Fru talman! Ett område där årsrika människor har behandlats som ett kollektiv i ganska hög grad är inom det vi debatterar här i dag: äldreomsorgen. Samma lösningar erbjuds till alla, ofta med en lite förment klapp på huvudet.

En rapport från Institutet för mänskliga rättigheter som släpptes förra året hade titeln Hemma är någon annanstans. Där studerade MR-institutet äldreomsorgen utifrån ett rättighetsperspektiv.

Rätten till frihet och skydd mot frihetsberövande för den som bor på ett äldreboende är faktiskt en mänsklig rättighet. Men den mänskliga rättigheten tillgodoses inte alltid inom äldreomsorgen. En kvinna i rapporten berättar: "Jag har bott här över ett år och de gånger jag kommit ut är lätträknade. Det är skittråkigt".

En annan mänsklig rättighet som belyses i rapporten är rätten till värdighet. En tidigare egenföretagare som nu bor på ett äldreboende beskriver hur hennes rätt till värdighet tillgodoses: "Om jag larmar för att jag är kissnödig så kan jag få vänta två timmar och då är det för sent."

Det är en mänsklig rättighet att inte utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vilket omsatt i rättigheter inom äldreomsorgen innebär att man inte ska bli försummad, till exempel med en våt blöja under natten.

Äldre människor ses alltför ofta mest som just sin ålder och inte som egenföretagare, kock, riksdagsledamot, frimärkssamlare eller någon av de andra saker som vi identifierar oss som. Vi reduceras till att vara äldre och inte människor med grundläggande rättigheter, och det är faktiskt diskriminering och ålderism.

Fru talman! Det är därför så viktigt med det kompetenslyft som nu sker inom äldreomsorgen tack vare Äldreomsorgslyftet. Likaså är det viktigt att den omställning som nu sker genom den nya socialtjänstlagen och som syftar till att omsorgen ska bli mer förebyggande, lättillgänglig och kunskapsbaserad även omfattar äldreomsorgen så att vi inte har en särlagstiftning för äldreomsorgen.

En annan viktig fråga för att öka årsrikas möjlighet att leva livet hela livet är att erbjuda bra välfärdsteknik. Med hjälp av tekniken kan man återfå en del av självständigheten. Kameratekniken har utvecklats så pass att den som väljer att ha en kamera i sin lägenhet på det särskilda boendet kan få den inställd efter just sina önskemål och behov. Den kan till exempel ställas in så att den noterar när du går in på toaletten, och om du inte kommit ut inom ett givet antal minuter som du kommit överens om med personalen får personalen ett pling i mobilen och kan titta till dig så att allt är som det ska. Detta ger ökad självständighet och trygghet för den som är årsrik, och i stället för att vänta utanför dörren kan personalen lägga tid på att sitta ned och samtala med någon, spela spel eller ta med någon ut på en promenad.

Vissa kommuner, som till exempel Lund, har kommit väldigt långt när det gäller välfärdsteknik medan andra bara är i startgroparna. Därför är uppdraget till Socialstyrelsen om att kartlägga och analysera erfarenheter av välfärdsteknik inom äldreomsorgen otroligt viktigt så att goda exempel kan spridas till fler.

Slutligen, fru talman: Även om de friska åren blir fler ökar behovet av vård för många med stigande ålder. Inte minst för årsrika är det därför viktigt med den fastläkarreform som Liberalerna länge har drivit. Detta kommer att ge trygghet och kontinuitet för patienten och säkerställa läkarmedverkan i den kommunala vården och omsorgen.

Kommuners möjlighet att anställa läkare är en annan viktig fråga för oss, för att säkerställa en väl fungerande äldreomsorg. I dag finns det hinder för kommunerna att anställa läkare i äldreomsorgen, vilket innebär att mer än en fjärdedel av svensk sjukvård bedrivs som kommunal verksamhet utan medicinskt utbildade specialister. Geriatriker och allmänläkare borde kunna anställas på äldreboenden och av kommuner. Det finns många goda förslag i utredningsbetänkandet Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård, som kom strax före årsskiftet. Bland annat föreslås där en möjlighet för kommuner att anställa läkare. Vi ser fram emot att så småningom få behandla det förslaget här i riksdagen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Nedskärningarna inom den svenska välfärden fortsätter, och äldreomsorgen är inget undantag. Flera regeringar har inte tagit sitt finansieringsansvar gentemot kommunerna och tillfört de statsbidrag som kommunerna behöver. Men den här regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har levererat historiska nedskärningar av hela landets äldreomsorg, som innebär att äldreomsorgen befinner sig i en större kris än någonsin.

Äldreomsorgens kvalitet har fallit under tio år, enligt Socialstyrelsen. Knappt någon av observationerna, påpekandena eller förslagen i Coronakommissionens drygt 300 sidor långa rapport om äldreomsorgen under pandemin har lett till åtgärder från regeringen och Sverigedemokraterna. Det innebär att äldreomsorgen befinner sig i ett minst lika utsatt tillstånd som före pandemin och därför också är lika exponerad för nya kriser. Situationen inom äldreomsorgen har därigenom även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder.

Just nu är det för lite personal som jobbar inom äldreomsorgen sett till behoven i dag men också inför framtiden. Givet att antalet personer över 80 år kommer att öka kraftigt är det av vikt att vidta åtgärder nu för att ha en beredskap för kommande behov av såväl kompetens som ett tillräckligt antal anställda. Drygt 65 000 personer kommer att behöva anställas inom äldreomsorgen fram till 2033, visar en ny rapport från SKR, Sveriges Kommuner och Regioner.

Utan personal faller det på de anhörigas lott att ta ett ökat ansvar, och det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade både bland personal och bland dem som tar ett stort ansvar för äldre familjemedlemmar. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är därför en förutsättning för ett jämställt samhälle.

Det måste till resurser för att ny personal ska kunna anställas och både resurser och ökad regelstyrning för att förbättra personalens arbetsvillkor och arbetsmiljö så att omsorgspersonal lockas att arbeta inom äldreomsorgen runt om i landet. I dag är undersköterskor dubbelt så sjuka som någon annan yrkesgrupp i Sverige. Äldreomsorgen blir då knappast en arbetsplats att vilja vara på eller stanna kvar på under en längre tid.

Genom att grundbemanningen stärks kan personalen ge vård och omsorg av god kvalitet samtidigt som man får tid till kompetens- och yrkesutveckling på arbetstid utan att slita ut sig, bli sjuk eller tvingas gå i pension i förtid. Ökade resurser till kommuner kan även möjliggöra för dem att satsa på att höja de lägsta lönerna - som är överrepresenterade bland undersköterskor och vårdbiträden.

Dessutom handlar det om ett otillräckligt regelverk. Det finns en anledning till att nedskärningar går ut över bemanningen i äldreomsorgen. Mycket annan kommunal verksamhet är starkare lagstyrd. Bristen på reglering av äldreomsorgens förutsättningar kopplat till bemanning och kompetensnivå har skapat en situation där äldreomsorgen används som budgetregulator när intäkter inte räcker till.

Förslag till nationella bemanningsriktlinjer gäller antal heltidsanställda per äldre, antal medarbetare per chef, rätt till tillsvidareanställning och heltid samt att 100 procent av personalen ska vara yrkesutbildad inom vård och omsorg, eller under utbildning. Vårdbiträdesutbildning ska vara den lägsta utbildningsnivån i äldreomsorgen, oavsett insats.

Delade turer inom hemtjänsten, med ett långt obetalt uppehåll mitt på dagen och stressframkallande minutstyrning, är något som är förlegat och måste bort.

Vänsterpartiet vill också ha en hållbar arbetsmarknad där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Kortare arbetstid - en generell arbetstidsförkortning - med bibehållen lön vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling. Överklassens bidrag för villastädning kostar mer än en arbetstidsförkortning för alla. Detta är en obegriplig prioritering av regeringen och Sverigedemokraterna.

Genom att satsa på personalen satsar man även på att de äldre ska få en äldreomsorg efter behov. Då kan personalen och de äldre spendera mer kvalitativ tid med varandra. Genom att mer resurser tillförs till äldreomsorgen får fler äldre möjlighet till en plats på särskilt boende. I dag får äldre vänta relativt länge på att flytta till äldreboenden i förhållande till deras behov och återstående livslängd. Det innebär för många en lång väntan innan de kan få den vård och omsorg de behöver. Detta kan avgöra om de får leva längre eller inte.

Med mer resurser erbjuds också mer regelbundna aktiviteter, mer smakrika och näringsrika måltider, bättre lokaler och vackrare inredning. Detta skapar sociala sammanhang och bryter ensamheten.

Riktiga satsningar påverkar äldres rätt till omsorg och vård. Vi läser dagligen om vanvård runt om i landets kommuner, och så kan vi inte ha det.

Riktiga satsningar påverkar personalens arbetsvillkor och arbetsmiljö. Vi läser dagligen om hur undersköterskor inte har råd att betala sina räkningar eller sjukskriver sig.

Det måste gå att lita på äldreomsorgen, både för dem som behöver stöd, vård och omsorg och för deras anhöriga, och även för personal som behöver goda arbetsförhållanden.

Slutligen, fru talman, har privatiseringar och vinstjakt för att skapa ekonomisk effektivitet inom äldreomsorgen resulterat i många timvikarier, lägre personaltäthet, hög personalomsättning och sämre löner. Äldre ses inte som individer med egna behov utan som enheter i en redan underfinansierad välfärd eller i en välfärd som ska generera ekonomiskt överskott till aktieägarna i privata företag.

Även i de kommuner där moderater styr avskaffas LOV, lagen om valfrihet. Vänsterpartiet kritiserar inte rätten till valfrihet - Vänsterpartiet kritiserar vinstjakten inom välfärden. Det ska inte göras vinster på bekostnad av personalens hälsa, välbefinnande och plånbok. Det ska inte göras vinster på bekostnad av de äldres mående och livslängd.

Vänsterpartiet står förstås bakom alla sina reservationer, men jag vill här yrka bifall till reservation 9 om äldreomsorgens arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation 5 under punkt 3 om ökad valfrihet för äldre.

Jag tror att vi alla i den här kammaren är överens om att alla ska ha rätt till ett gott liv även på ålderns höst. Man ska kunna leva i god förvissning om att när ensamheten tränger på eller förmågorna börjar svikta finns det ett samhälle som ger den hjälp man behöver.

Det kan handla om att man kan få möjlighet till gemenskap genom aktiviteter hos våra studieförbund eller pensionärsorganisationer. Det kan handla om att få hjälp från hemtjänsten när man inte riktigt klarar av att ta hand om sig själv på samma sätt längre utan kanske behöver en hjälpande hand. Det kan handla om att hemsjukvården hjälper till med medicin och omvårdnad när man kommer hem från sjukhuset efter en höftledsfraktur.

Det kan handla om att det finns ett trygghetsboende att flytta till när man inte längre känner sig trygg i det egna hemmet eller att en plats på ett särskilt boende finns tillgänglig när demensen gör att man inte längre kan klara sig i en egen bostad. De flesta av oss förutsätter att allt detta fungerar, men det är långtifrån alltid på det viset.

Antalet äldre i samhället blir allt större, framför allt ser vi en stor ökning av dem som är 80-plus. Det kommer att ställa krav på hemtjänsten, hemsjukvården, anpassade bostäder och platser på särskilt boende framöver. Samtidigt innebär det att fler människor måste jobba inom omsorgen framöver, att ny teknik måste användas i mycket högre grad och att administration och byråkrati i stället måste minska.

Inte minst, fru talman, är det en stor utmaning vad gäller personalförsörjningen, en utmaning som har spätts på ytterligare av regeringens stopp för arbetskraftsinvandring från tredje land.

En av de viktigaste åtgärderna för att få fler arbetade timmar inom äldreomsorgen är att minska sjukskrivningstalen, som i dag ligger på väldigt höga nivåer - inom vissa grupper till och med över 10 procent. Det finns flera åtgärder som är viktiga för att komma åt den här problematiken. Den kanske allra viktigaste handlar om ledarskapet inom äldreomsorgen.

Vi vet att brister i ledarskap ofta leder till en dålig arbetsmiljö. Samtidigt måste ledarskapet vara möjligt att utföra. Många chefer inom vård och omsorg kan ha upp till 40, 50, 60 eller 70 medarbetare. Då säger det sig självt att det blir väldigt svårt att se var och en av dem och att ge var och en av dem den hjälp och det stöd de kan behöva i sitt arbete.

Från Centerpartiets sida vill vi dessutom se en statlig chefsutbildning inom omsorgen, på motsvarande sätt som vi i dag har en rektorsutbildning inom skolans värld, detta för att ge alla chefer goda förutsättningar att klara sitt uppdrag. Men vi behöver få ned antalet medarbetare per chef inom omsorgen.

Det handlar också om att man som medarbetare ska ha möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare. Som anställd inom omsorgen måste man kunna välja vem man vill jobba hos och om det är i privat regi eller i kommunal regi. Faktiskt är det så att de flesta undersökningar visar att arbetsmiljön ofta upplevs bättre hos privata aktörer, men det är inte det som är det viktigaste, utan det viktigaste är mångfalden för den som arbetar inom våra omsorger. Inte minst är det också viktigt att själv ha möjligheten att gå vidare och starta ett eget företag inom exempelvis hemtjänst.

Fru talman! Från Centerpartiets sida vill vi även slå vakt om att stärka äldres möjligheter till valfrihet. Vi har hört flera partier tala sig varma för valfrihet under debatten i kammaren i dag. Det har varit Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Säkert tror jag att även Liberalerna tycker att det är viktigt med valfrihet. Men det kräver också politiska beslut. Det är det som saknas från regeringen.

Det har gjorts undersökningar som visar att äldre vill ha rätt att välja hemtjänstföretag och särskilt boende på samma sätt som man har rätt att välja vårdcentral. I dag går utvecklingen åt fel håll. Flera kommuner väljer i stället att inskränka äldres rätt till valfrihet.

Sedan tidigare vill Centerpartiet att LOV ska erbjudas inom hemtjänsten i hela landet i samtliga kommuner. Men nu vill vi också se en bredare utredning om rätten till valfrihet och hur den kan utvecklas från att inte bara handla om hemtjänsten utan även om särskilt boende och andra delar av omsorgsområdet.

För de flesta av oss är det ändå en självklarhet att vi kan välja vilket företag vi anlitar, vilken skola barnen går på och var vi vill bo, och det borde vara lika självklart när vi blir äldre. Men valfriheten handlar även om det liv man lever: att få duscha när man vill, att få välja när man vill gå upp eller när man vill gå och lägga sig och att själv få avgöra om man vill dricka vin eller mjölk till maten på kvällen. Människors rätt att utforma sina liv måste gälla hela livet.

För exakt fem år sedan, den 11 mars 2020, inträffade det första dödsfallet i covid-19 i Sverige. Samma dag slog WHO fast att vi var drabbade av en pandemi. Bara under 2020 dog över 9 000 svenskar i sviterna av pandemin, varav väldigt många var just äldre. Många av dessa var boende på våra äldreboenden.

Trots att det var de äldre som skulle skyddas allra mest var det där som samhället misslyckades allra mest. Den kritik som kom från Coronakommissionen i dess slutbetänkande 2022 var svidande. Förutom resurs- och kompetensbrist konstaterade man att möjligheten att få avancerad vård på äldreboendena var i stort sett obefintlig.

Centerpartiet har sedan dess tryckt på för att detta ska åtgärdas. Dels måste det finnas tillgång till utrustning för exempelvis syresättning och intravenöst dropp på våra äldreboenden liksom kompetens att hantera utrustningen, dels måste det vara läkaren som beger sig till äldreboendet när behovet finns, i stället för att man ska skjutsa den äldre till akutmottagningen. Kraven på att göra medicinska bedömningar måste stärkas.

Detta förstärks också av den utredning som presenterades i höstas om stärkt medicinsk kompetens i den kommunala hälso- och sjukvården. Den pekar på många viktiga förslag och åtgärder som behöver genomföras. Frågan nu är när det kommer skarpa lagförslag från regeringens sida. De borde ha kommit för länge sedan.

Fru talman! Visst står vi inför utmaningar framöver inom svensk äldreomsorg, men samtidigt finns det goda möjligheter att göra den bättre. Genom ett starkt ledarskap och bättre förutsättningar kan arbetsmiljön stärkas. Genom tekniska hjälpmedel kan tid läggas på omvårdnad i stället för övervakning. Genom ökad valfrihet kan äldres välbefinnande öka. Genom rätt till trygghetsboende och möjlighet till aktiviteter kan isolering och ensamhet brytas. Genom en förstärkt medicinsk kompetens kan man få rätt vård i tid, direkt där man bor. På så sätt kan vi stärka rätten till att leva ett gott liv även på ålderns höst.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, under punkt 1, Framtidens äldreomsorg, från S, V och MP.

Jag är rätt ny inom riksdagspolitiken. Men är det någonting som jag kan som kommunpolitiker, som jag har varit under många år, är det just äldreomsorg. Det är någonting som är viktigt och som ofta diskuteras i kommuner.

Låt mig göra klart att våra äldre förtjänar en ålderdom med värdighet. Det är de som har byggt det välstånd som vi i dag lever i. Det är de som har lagt grunden för det Sverige vi har i dag. Men vi står inför stora utmaningar. De demografiska utmaningarna, med en åldrande befolkning, är sedan länge väl kända.

Här vill jag trycka på ojämlikheten när det gäller förutsättningarna för kommunerna runt om i Sverige. Jag ska beskriva lite kort. Jag är företrädare för ett av de fyra nordligaste länen i Sverige. De fyra nordligaste länen i Sverige står för en yta som motsvarar över hälften av landet. Där bor 8 procent av Sveriges invånare. Men om man plockar bort de största kommunerna är det en yta som är större än England. Där bor 140 000 invånare. Det är en halvering sedan 50-talet.

Det är en åldrande befolkning. Över hälften i många av dessa kommuner är 50-plus. Det är också kommuner där medianinkomsten är nästan 10 000 kronor lägre än i riket. Det är kommuner som har bland landets högsta kommunalskatter för att de ska kunna ha råd att finansiera välfärden. Det är kommuner som saknar medarbetare, folk som kan jobba. De har en betydligt lägre arbetslöshet än i riket. De står inför stora utmaningar.

Jag vill lyfta detta, för jag hör många gånger om vad man från regeringens sida vill göra för äldreomsorgen. Man pratar om kommunernas ansvar. Jag kan säga att kommuner är mycket väl medvetna om vad som behövs för en god äldreomsorg. Vi behöver fler medarbetare. Vi behöver en bättre arbetsmiljö. Vi behöver kunna erbjuda bättre anställningsvillkor för våra medarbetare. Vi behöver ha fler chefer, och vi behöver kunna satsa på kompetensutveckling.

Men allt detta bygger på att man får förutsättningarna. Det behövs mer resurser. Det var därför som vi i Miljöpartiet hade ett betydligt större anslag för generella statsbidrag till våra kommuner och regioner. Det är pengar som de hade behövt för att kunna göra någonting åt den tuffa situation som många av dessa kommuner sitter i.

Jag vill att man kommer ihåg detta. Det är inte så att kommuner duckar för sitt ansvar, men de sitter i en otroligt svår situation. Om den här utvecklingen fortsätter innebär det att äldreomsorgen och förutsättningarna för att kunna erbjuda en äldreomsorg till våra äldre, som förtjänar en god äldreomsorg, kommer att variera enormt i vårt rike. Detta är något som vi i Miljöpartiet ser med stor oro på.

Jag har ett litet fokus på en sak till. Jag har sett att det i debatter har pratats en hel del om detta med språkkrav. Det är någonting som vi också har mötts av uppe i Umeå.

Det är självklart viktigt att man ska kunna göra sig förstådd på sin arbetsplats, och det är viktigt att vi kan satsa på språkutveckling. Precis som när vi hade äldreministern på besök i socialutskottet är det trots allt nästan 70 procent av medarbetarna inom äldreomsorgen i Sverige som har utländsk bakgrund eller utländskt påbrå.

Men ibland kan jag tycka att det finns en ton i debatten - jag har inte hört den här, men jag har hört den på kommunal nivå - som saknar viss respekt. Jag kan ta Umeå som ett exempel. Hade vi inte haft de flyktingar som kom 2016 hade vi haft enormt svårt att klara situationen när covid slog till. Många av de här personerna gör ett fantastiskt jobb och brinner för att hjälpa våra äldre. De förtjänar vår respekt och vår uppskattning för att de finns där och gör detta jobb nu när vi saknar svenska medarbetare inom äldreomsorgen.

Självklart ska vi satsa på språkutveckling. Vi ska kunna ställa krav. Men vi ska komplettera det med utbildningsinsatser, för vi behöver våra medarbetare som har kommit hit och som vill göra sitt bästa för att hjälpa våra äldre och ge dem en värdig ålderdom.

Avslutningsvis är det en sak som oroar mig. Jag måste lyfta det. Det är det här med försörjningskraven och nu också avskaffandet av spårbytet. Det drabbar vår kommun. Här finns en tydlig diskrepans mellan den statistik vi har fått presenterad av Migrationsverket och den verklighet som till exempel vår äldreomsorg i Umeå sitter med. Det var också därför som till exempel Boden och flera andra kommuner var så kritiska till sättet man avskaffade spårbytet på, för de personer som redan har arbetstillstånd i Sverige.

Många av dem jobbar faktiskt inom vård och omsorg. Jag har en personlig assistent, till exempel, som nu kommer att utvisas på grund av detta. Umeå skrev faktiskt ett brev och vädjade till regeringen - det har man gjort länge - om att man ska se över de här försörjningskraven. Det är nämligen lönekrav som ligger långt över det generella lönekravet för medarbetarna.

Hade man haft oändligt mycket pengar i kommunerna, om regeringen hade velat strössla en massa pengar, hade man kanske mäktat med så pass höga lönenivåer. Förhoppningsvis kommer vi dit att vi kan höja lönenivåerna för de medarbetare som gör ett ovärderligt arbete inom äldreomsorgen, men vi är inte riktigt där.

Bara i äldreomsorgen i Umeå har man redan nu förlorat uppemot 50 medarbetare. Ytterligare 100 riskerar att gå förlorade. Vi har historiskt låg arbetslöshet. Vi har inte fler. Försvinner dessa hjälpande händer finns det inga andra som kan hoppa in.

Jag hoppas ändå att man kan se över detta med arbetstillstånd för de ovärderliga medarbetare som vi faktiskt har i äldreomsorgen.

Mycket behöver göras för att förstärka vår äldreomsorg. Vi behöver satsa. Jag tror verkligen på framtidens äldreomsorg och den motion som har skrivits av Socialdemokraterna. Jag tror också att vi behöver ta med oss till exempel det som vi i Miljöpartiet lyft om omställningsstödet. Det handlar om att titta på vad vi kan göra för särskilda satsningar för att förbättra arbetsmiljön för våra medarbetare. Det handlar om att titta på olika arbetstidsmodeller som gör att våra medarbetare faktiskt kan hålla arbetslivet ut.

Tack för debatten i dag!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)