Betänkande 2020/21:TU8
Riksdagen sa nej till ett femtiotal förslag i motioner om olika kollektivtrafikfrågor från den allmänna motionstiden 2020. Detta främst med hänvisning till att arbete redan pågår eller har utförts i flera av de frågor som motionerna tar upp.
Motionerna handlar exempelvis om ökad kollektivtrafik, biljett- och betalsystem, säkerhet och åtgärder mot plankning och klotter samt om färdtjänsten.
Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till ett femtiotal förslag i motioner om olika kollektivtrafikfrågor från den allmänna motionstiden 2020. Detta främst med hänvisning till att arbete redan pågår eller har utförts i flera av de frågor som motionerna tar upp.
Motionerna handlar exempelvis om ökad kollektivtrafik, biljett- och betalsystem, säkerhet och åtgärder mot plankning och klotter samt om färdtjänsten.
Debatt om förslag 2020/21:TU8
Fru talman! Kollektivtrafiken, som vi ska debattera nu, är viktig för Sverige. Den är ett viktigt medel för att minska klimatutsläppen och underlättar människors vardag på många platser i landet.
I dag står inrikes transporter för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Om vi på allvar vill nå våra ambitiösa klimatmål om inga nettoutsläpp av växthusgaser 2045 och en 70-procentig minskning av utsläpp från inhemska transporter till 2030 har kollektivtrafiken en nyckeluppgift i att klara detta. Det är positivt att många städer nu växlar om till eldrivna fordon.
Även om vi är många som vill värna om kollektivtrafiken är den inget självändamål. Den öppnar upp samhället och ökar tillgängligheten för många, men problem uppstår när kollektivtrafiken är dyrare än exempelvis taxi. Det motverkar syftet och drar då Sverige i helt fel riktning.
Fru talman! Ett tydligt exempel på när det blir helt fel är resandet till och från Arlanda. Vi moderater anser att kollektivt resande till och från Arlanda flygplats måste underlättas. Fler reser med taxi och privata bilar till Arlanda flygplats jämfört med hur man reser till andra flygplatser i våra nordiska grannländer.
Även om man just nu under pandemin kanske inte åker till flygplatser så ofta är det ändå ett problem som vi behöver ta tag i för framtiden. En bidragande orsak till att det ser ut på detta sätt är det avtal som tecknats med A-Train och som regeringen valde att förlänga, för två år sedan tror jag att det var. Det leder till att det helt enkelt är billigare att ta taxi eller samåka med egen bil till Arlanda, inklusive parkering, än att ta tåget. Detta menar vi är helt orimligt ur ett miljöperspektiv, och regeringen behöver därför initiera en översyn för att stärka det kollektiva resandet till och från Arlanda flygplats.
Ett annat exempel där man inte tar hänsyn till helheten eller vill skapa bättre förutsättningar för resande är när man planerar och projekterar för höghastighetståg och då lyfter bort stationerna vid Landvetter och Skavsta. I alla andra länder försöker de bygga ihop trafikslag för att underlätta för människor att resa kollektivt till bland annat flygplatser, men här gör vi tvärtom. Vi borde tänka helhet och intermodalitet i hela vårt transportsystem, inklusive kollektivtrafiken, för att underlätta pendling och resande och möjligheten att byta trafikslag.
I spåren av coronapandemin följer många oväntade effekter. En av dessa är att tjuvåkningen har ökat markant och skapat ett ohållbart beteendemönster i den svenska kollektivtrafiken. Statistiken kan kännas dyster då det totalt sett var färre som valde att resa kollektivt under 2020. Detta säger något om andelen resenärer som väljer att inte betala för sig, och det siar om ett beteendemönster som tyvärr kan bli kvar efter pandemin. Om detta får lov att fortgå kan det få långtgående konsekvenser som hindrar utvecklingen av kollektivtrafiken i Sverige. Det bör vara en självklarhet att betala för sig om man nyttjar en tjänst, men det verkar många ha glömt i spåren av pandemin.
Vi anser att arbetet mot fusket med att åka med spårbunden trafik utan att betala måste intensifieras. Vi ser i dag hur människor bryter mot detta, hur vakter blir hotade och slagna och att människor trotsar förbud mot tiggeri inne i vagnarna på spårvagn eller tunnelbana. Detta visar att arbetet med att beivra fusk och annan brottslighet måste intensifieras. Det handlar inte bara om att det är olagligt utan om att de regioner som bedriver kollektivtrafik helt enkelt inte får in tillräckligt med biljettintäkter. Detta hotar trafiken på sikt. När det gäller annan brottslighet i kollektivtrafiken har den en förmåga att skrämma bort resenärer i stället för att locka dem till kollektivtrafiken.
Fru talman! Det går inte att prata om kollektivtrafik utan att diskutera hur pandemin har påverkat kollektivtrafiken. Regionerna försöker hålla igång trafiken för att de som jobbar inom yrken där det inte är möjligt att jobba hemma ska kunna ta sig till och från jobbet. Regionerna har också uppmanats att inte dra ned på trafiken av just den anledningen. Regeringen har gett ekonomiskt stöd för detta men inte tillräckligt. I vår budget, som tyvärr föll, satsade vi 1 miljard mer än regeringen på kollektivtrafiken, och dessa pengar hade behövts för att täcka underskotten i de regionala kollektivtrafikorganisationerna.
Vi ser också att det finns en risk när det gäller regional kollektivtrafik i Sverige. SJ har redan hotat att dra in trafiken i Mälardalen, och det finns även andra områden i Sverige där det finns en risk att pandemin kommer att påverka negativt så att trafiken dras ned eller ställs in. Detta är något som vi behöver ha ögonen på, och regeringen behöver agera för att det inte ska ske.
Med detta, fru talman, vill jag avsluta med att säga att vi står bakom alla våra reservationer i betänkandet men att vi yrkar bifall endast till reservation nummer 9.
Fru talman! Jag börjar med att förtälja att Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till vår reservation 9, som är gemensam med Moderaterna och rör det kollektiva resandet till Arlanda flygplats.
Fru talman! Vi lever i en svår tid. Coronapandemin slår hårt och skoningslöst. Bara i Sverige har över 13 000 mött en förtida död. Sjukvården går på knäna, företag får avskeda eller lägga ned och vi tvingas till ett liv med färre sociala kontakter och starkt begränsad fritid. Ändå har Sverige i ett ekonomiskt perspektiv klarat sig tämligen väl jämfört med många andra länder.
Som ett led i att minska smittspridningen står samtliga riksdagspartier bakom uppmaningen att kollektivtrafiken ska upprätthållas och att det ska vara gott om plats på tåg och bussar. Detta, fru talman, har dock ett pris för landets kollektivtrafikbolag. När kollektivtrafikbolagen möter ett gigantiskt resandetapp är frestelsen stor att minska på resandeutbudet för att minska förlusterna. Därför menar vi att regeringen måste kompensera kollektivtrafikbolagen fullt ut. Vi sverigedemokrater förstod att pandemin skulle slå lika hårt i år, och vi valde att i vår budget fullt ut kompensera kollektivtrafikbolagen för tappet. Vi anslog 8 miljarder för detta, medan regeringen bara anslog 2 miljarder. 8 miljarder är ungefär den summa som förmodligen vid årets slut kommer att ligga nära den förlust som kommer att uppstå. Med detta menar vi att regeringen skickar helt fel signaler. Trots det låga anslaget från regeringen har de flesta kollektivtrafikbolag i stort sett kört med full trafik, även om de kommer att få ett stort hål i budgeten. Och för detta vill jag ge dem en eloge. Att upprätthålla trafiken gör det dessutom lättare att hålla kvar resenärerna i systemet och att man förhoppningsvis tappar färre resenärer till bilen när pandemin klingat av.
Fru talman! Sverige är generellt ett glesbefolkat land, och även om vi önskar att så många som möjligt ska resa kollektivt är många beroende av bilen för att vardagen ska fungera. Det har under decennier varit en trend att företag förlägger sina arbetsplatser till större städer, och om alla hade valt att köra bil till arbetsplatser och studieplatser hade vägarna i de större städerna mer eller mindre korkat igen. Det vill vi inte.
En viktig faktor för att välja kollektivtrafik är att man kommer till och från jobbet i tid. Det gäller också andra viktiga saker som möten och andra angelägenheter. Något som visat sig tydligt under coronapandemin är att färre tåg och färre resenärer gör att tågen lättare håller tiden. Här hittar vi kollektivtrafikens största utmaning.
I storstadsregionerna är det brist på kapacitet på spåren. I många fall heter problemet enkelspår, men runt Göteborg och Stockholm och i Skåne är det också sträckor som är dubbelspåriga som behöver byggas ut till fyrspåriga. De sistnämnda är bland annat sträckan Göteborg-Alingsås, sträckan från Uppsala till länsgränsen mot Stockholm samt sträckan Lund-Hässleholm. Tittar vi på Trafikverkets kapacitetsutredning för 2020 finner vi något intressant. Fyra av de fem mest belastade enkelspårssträckorna finns i Skåne, och en finns i Småland. Mest akut är sträckan Hässleholm-Kristianstad, som har 108 tåg per dygn, sedan kommer sträckan Ängelholm-Helsingborg med 101 tåg och sedan sträckan Alvesta-Växjö som god trea med 98 tåg per dygn. Av dessa är det endast sträckan Ängelholm-Helsingborg som delvis byggs ut till dubbelspår just nu.
Vi vet nog alla hur störningskänsliga enkelspår är, och i stället för storvulna drömmar om höghastighetståg borde vi först och främst se över de flaskhalsar som finns i dag och som kan byggas bort med ganska små medel. Till exempel beräknas byggande av dubbelspår för sträckan Hässleholm-Kristianstad att kosta cirka 1,9 miljarder. Det är en sträcka på knappt tre mil. Denna sträcka påverkar ett mycket stort antal resenärer mellan Malmö och Karlskrona samt mellan Kristianstad och Helsingborg. Det är så illa att Region Skåne och ett par kommuner erbjuder sig att medfinansiera projektet med en halv miljard för att få dubbelspår till stånd. Jag uppmanar regeringen och dess stödpartier att komma till skott med att börja bygga bort flaskhalsarna i stället för att leverera utredning efter utredning om högkostnadståg - förlåt, höghastighetståg.
Fru talman! För att underlätta pendlande med tåg eller buss är det också viktigt att det finns bra pendlarparkeringar inom gångavstånd till stationerna. På dessa ska också miljön runt omkring kännas trygg, och då är det bra med vettig belysning och gärna kameraövervakning. Det är inte fråga om den egna tryggheten utan om tryggheten att bilen inte kommer att vandaliseras. Genom bra pendlarparkeringar menar vi att fler skulle välja att göra merparten av sin resa kollektiv.
Här vill jag också lyfta upp vår reservation 9, där vi uttrycker att det ska vara billigare att ta sig kollektivt till Sveriges största flygplats Arlanda. Sverigedemokraterna och Moderaterna vill att regeringen gör en översyn av det befintliga avtalet med A-train. I stället för halvfulla Arlandatåg och fulla motorvägar borde vi kunna få till lägre biljettpriser på tåget för att uppnå färre bil- och taxiresor.
Fru talman! Det ska vara enkelt att resa kollektivt, och för dem som vill resa kollektivt i flera regioner behöver vi underlätta biljettköp för detta. De olika länstrafikbolagen arbetar på att gemensamt utveckla ett biljettsystem som är rikstäckande. Detta arbete hade jag gärna sett fortlöpa i en högre takt än i dag. Det ska också vara lätt att köpa en biljett för dem som är äldre eller har någon form av funktionsnedsättning. Det finns i princip inga biljettkontor kvar, och för många äldre upplevs det som svårt och skrämmande att boka en biljett via internet eller att hämta ut en bokad biljett i automat. Har man till exempel en synnedsättning är det inte heller lätt att köpa en biljett via en app eller i en automat. Sverigedemokraterna har en reservation här där vi utöver detta också tar upp möjligheten till kontantköp av biljett.
I gruppen äldre och personer med funktionsnedsättning finns många som är beroende av färdtjänst för sitt dagliga liv. Färdtjänsten är en del av den kollektiva trafiken och ligger under oss i trafikutskottet, men frågan är om den borde ligga under socialutskottet. Fram till 1997 reglerades färdtjänsten av socialtjänstlagen.
Färdtjänsten omfattar ofta utsatta människor. Att chaufförer och bolag inom färdtjänsten är seriösa är såklart av största vikt. Tyvärr ser vi inte sällan hur färdtjänstresenärer råkat illa ut. Det kan vara olyckor då personal saknat utbildning, bilar som inte kommer, bilar som släpper av dementa personer på fel plats, bolag som går i konkurs på grund av dumpade priser, chaufförer eller resebokare som inte behärskar språket så att körningen går till fel adress med mera. Sverigedemokraterna menar därför att en översyn av färdtjänsten behövs för att göra resorna tryggare för brukarna. I en sådan översyn bör det även tas med att en resenär ska ges möjlighet till korta uppehåll för att till exempel hämta och lämna barn vid en skola och att man lagstadgar rätten till färdtjänst i en annan kommun än den egna.
Och slutligen, fru talman, vill jag särskilt lyfta upp den viktiga frågan om hot och våld mot personal inom kollektivtrafiken, som även ledamoten Maria Stockhaus tog upp. Vi ser ett växande problem i att denna grupp blir alltmer exponerad för våld, ofta från så kallade ungdomsgäng som vägrar betala biljett eller är allmänt stökiga. Värst drabbade är våra tågvärdar, biljettkontrollanter, busschaufförer och andra som har direkt kundkontakt. Det har gått så långt att SJ flaggat för att man eventuellt ska upphöra att stanna i Kumla. Gängen sprider även otrygghet till resenärerna.
För att få bukt med detta växande problem måste vi ta i med hårdhandskarna. Fler tåg och bussar måste kameraövervakas, fler ordningsvakter på tåg kvälls- och nattetid behövs, men precis som i regeringens proposition om tillträdesförbud till butiker menar jag att vi också bör införa ett tillträdesförbud för farliga personer inom kollektivtrafiken. Detta är också något som fackförbundet Seko efterfrågar.
Fru talman! Krafttag mot buset behövs, och vi behöver strängare straff för dem som trakasserar och brukar våld. Var man än befinner sig i landet, kollektivtrafiken inräknat, ska man känna sig trygg, oavsett tid på dygnet. De som hotar eller brukar våld ska inte åka tåg eller buss, de ska färdas i en polisbil till fängelset.
Fru talman! Centerpartiet vill se mer kollektivtrafik så att vi kan öka tillgängligheten och minska utsläppen i hela landet.
Under Alliansens tid ökade kollektivtrafikens marknadsandel - från 18 procent år 2006 till 27 procent år 2013. Sedan dess har den positiva utvecklingen av kollektivtrafiken avstannat, något som den pågående coronapandemin riskerar att cementera.
Det är många som i dag tar bilen men som gärna hade tagit bussen, tåget eller spårvagnen i stället. Vi behöver öka kollektivtrafiken för att pressa tillbaka klimatutsläppen och minska trängseln på våra vägar.
Centerpartiet vill ytterligare främja eldriven kollektivtrafik och anser därför att skatten på el till kollektivtrafik ska tas bort.
Som en konsekvens av pandemin har vi sett att resorna i kollektivtrafiken minskar. Det är väldigt olyckligt, inte minst sett ur ett klimatperspektiv. Det är av stor vikt att de upphandlande huvudmännen, landets 21 regioner, var för sig och ibland i samverkan som till exempel Norrtåg arbetar gemensamt med Folkhälsomyndigheten och operatörerna för att återvinna förtroendet för kollektivtrafik. De ändrade resvanor som uppstår i pandemins kölvatten får inte bli bestående.
Fru talman! Vi vill också verka för en översyn av gällande lagstiftning om kollektivtrafik för att möjliggöra nya kollektiva transportlösningar. Det finns alla möjligheter att tänka nytt.
Mobility as a service, Maas, är ett sätt att blanda transportslag och knyta ihop dem i samma reskassa på fler sätt än vad som görs i dag. Bussen, tåget och hyrcykeln hänger ihop i samma bokning.
Transporter är grundläggande för att vår vardag ska fungera. I dag reser kvinnor och män på olika sätt. Kollektivtrafik nyttjas främst av kvinnor medan män i större utsträckning väljer bilen. Kvinnor reser i dag mer hållbart genom att de reser kollektivt och inte utsätter sig själva och andra för stora risker i trafiken.
Jämställda transporter handlar om att ge kvinnor och män lika förutsättningar till exempelvis arbetspendling, utbildningspendling och förskolehämtning. För att utforma ett mer jämställt och därmed mer hållbart transportsystem krävs också att både kvinnor och män deltar i samtal och beslut som berör transportsystemet.
Överlag behöver kvinnor involveras i planeringsprocessen i mycket större utsträckning. Ett flertal studier visar att kvinnor inte är representerade i lika stor utsträckning som män vid planering av nya bostadsområden, vägar och annan samhällsinfrastruktur. Det är 100 år sedan vi fick lika och allmän rösträtt. Det är hög tid att också kvinnorna bereds tillfälle att utforma en av samhällets viktigaste strukturer: trafiken.
Fru talman! Ökad regional kollektivtrafik med buss, tåg och taxi gynnar hållbar regionförstoring och ger fler människor tillgång till fler attraktiva arbetsplatser. Det gynnar mest gruppen kvinnor, som på grund av brister i kollektivtrafiken har mindre arbetsmarknadsregioner än vad män har. Att ha ett jämställdhetsperspektiv redan på planeringsstadiet beträffande ny transportinfrastruktur är alltså av stor vikt om vi ska kunna nå målen om ett jämställt transportsystem.
Fru talman! Som det är nu riskerar länsgränserna att skapa inlåsningseffekter på grund av det regionala huvudmannaskapet, alltså att varje län har sitt eget biljettsystem. Det är helt enkelt för krångligt när man ska ta sig över länsgränserna. Det borde vara betydligt enklare.
Centerpartiet var pådrivande för att det tillsattes en utredning för att införa ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik i hela Sverige. Den kom 2019, och där sägs en hel del kloka saker som Centerpartiet håller med om.
När det gäller översyn och förbättring av kollektivtrafiken delar Centerpartiet utredningens slutsatser. Utgångspunkten i förslagen är att de ska verka för ökad tillgänglighet till kollektivtrafikens biljetter, främja innovation och ligga i linje med framtida investeringar som branschen står inför.
Det tydligaste är att underlätta för resenärerna. Som det är nu behöver du ha fickan full av biljetter, bildligt talat, för att resa över länsgränserna. Det rimliga är ju att samordna så att det räcker med en biljett för hela resan.
Fru talman! Vi i Centerpartiet står såklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 11.
Fru talman! Kollektivtrafiken har drabbats hårt av corona. Antalet resande har minskat drastiskt och därmed även biljettintäkterna. Det kommer att få konsekvenser under lång tid framöver, och det kommer att krävas målmedvetet arbete för att återfå resenärerna och öka marknadsandelen för kollektivtrafiken.
En av konsekvenserna av att biljettintäkterna försvinner när resenärerna stannar hemma eller tar bilen är att SJ lär sluta köra vissa upphandlade linjer för Mälardalstrafik. Regionerna vägrar ta en del av de stora förluster som pandemin inneburit trots de tillskott till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna som regeringen gjort. Vi noterar att dessa inte varit tillräckliga. Det kommer att drabba både resenärer och anställda, men det skadar också tilliten till kollektivtrafiken.
SJ AB är dock ett aktiebolag, som har att följa aktiebolagslagen och driva verksamheten affärsmässigt. Man har inte längre något samhällsuppdrag. Så har Sverige beslutat och bestämt att det ska vara, och det som händer är en naturlig följd av det system som vi har byggt upp för tågtrafiken.
Men även om det varit tufft för regioner, företag och resenärer har det varit tuffast för de anställda. Varje dag är de ute på tåg, i spårvagnar, på bussar och i tunnelbanor och genomför sitt arbete mitt i en pandemi i trånga utrymmen med mycket folk där det inte går att hålla avstånd och med stor risk för smitta.
De anställda utsätts inte bara för smitta utan också för en eskalerande våg av hot och våld, inte minst på våra tåg men även på våra stationer. Personal har sparkats ned och misshandlats. Resenärer kastar saker på dem, sprutar okända substanser i ansiktet på dem och så vidare. Det här drabbar även passagerare som försöker gå emellan. Ändå har åtgärder inte vidtagits. Hot och våld kan aldrig accepteras. Det är ett allvarligt problem som måste åtgärdas och något vi kommer att återkomma till.
Fru talman! Om vi ska kunna nå utsläppsmålet för trafiken till 2030 är det grundläggande att så få som möjligt tar bilen och att de flesta väljer kollektivtrafik där så är möjligt. Det finns ett branschmål för kollektivtrafiken med en marknadsandel på 36 procent år 2030. Kollektivtrafikens marknadsandel var 31 procent 2019, och det såg bra ut, men under coronapandemin har kollektivtrafikresandet rasat. Vissa regioner aviserar dessutom neddragningar i pandemins spår.
Därför behövs det kraftfulla åtgärder för att stödja de regionala kollektivtrafikmyndigheterna för att så snart pandemin är över återställa förtroendet för kollektivtrafiken och få fler att resa igen. Enligt riksdagsbeslut ska staten bidra till att skapa förutsättningar för att fördubblingsmålet ska nås. För att bättre arbeta med åtgärder för att nå målet bör en handlingsplan tas fram med lämpliga statliga åtgärder för att möjliggöra branschens målsättning till 2030.
Fru talman! Vänsterpartiet står alltid bakom alla sina motioner. I dag vill jag yrka bifall till vår reservation nummer 17, som handlar om färdtjänst.
Färdtjänst ska vara till för personer som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationer. Sedan 1998 gäller lagen om färdtjänst, som innebar en förändring av grunden för att beviljas färdtjänst. I och med den lagen blev regelverket kring vem som är berättigad till färdtjänst betydligt striktare. Uttalanden i förarbeten har också inneburit att rätten till färdtjänst gått från att gälla en insats för personer med en funktionsnedsättning i syfte att ge skäliga levnadsvillkor till att handla om en trafikpolitisk lösning.
Som en konsekvens av detta får endast en del av de personer med funktionsnedsättning som faktiskt behöver färdtjänst rätt till det. Synskadades Riksförbund rapporterar att detta bland annat har inneburit att även blinda personer nu nekas färdtjänst med motiveringen att de kan röra sig. Antalet färdtjänsttillstånd har enligt Trafikanalys minskat med 25 procent sedan lagen började gälla. Det är uppenbart att vi i dag har hamnat på en miniminivå när det gäller vem som beviljas färdtjänst.
Det är dock inte bara det faktum att många som behöver färdtjänst inte beviljas det som är problematiskt. De som trots allt erhåller tillståndet får inte sällan se förmånen beskuren av lokala restriktioner avseende förutsättningar att resa vissa tider, krav på förbokning, begränsade möjligheter att ta med sig ledsagare, förbud mot att göra stopp på vägen och begränsningar gällande det antal arbetsresor personen får göra samt dessutom, på sina ställen, kraftigt höjda priser - detta utan att det behöver göras en analys av om det är förenligt med regeringens funktionshinderspolitiska mål och trots att det innebär omfattande risk för att syftet med färdtjänsten helt förfelas. Detta anstår inte ett samhälle som ändå ska föreställa ett välfärdssamhälle.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till bättre lagstiftning avseende särskilda persontransporter och en ny färdtjänstlag som tydligare tar avstamp i de funktionshinderspolitiska målen och återinför rättighetsperspektivet i bedömningen av vem som ska ha rätt till tillstånd och av hur färdtjänsten ska vara ordnad.
Det finns som sagt många brister inom färdtjänsten. Till exempel lyfter utövare av parasport att färdtjänsten ofta är sen, vilket gör det svårare att delta i aktiviteter. Ett annat problem är att större idrottsutrustning inte alltid tillåts i färdtjänst och riksfärdtjänst eftersom möjligheten att ta med hjälpmedel inte regleras i lagen. Det blir alltså upp till den lokala nämnden eller styrelsen att bestämma regelverket.
Vänsterpartiet menar att det ska gå att lita på att färdtjänsten fungerar i hela landet och att även personer med funktionshinder ska ha rätt att utöva idrott. Regeringen bör säkerställa att färdtjänsten inte får neka medtagande av idrottsutrustning. Den som är beviljad färdtjänst ska också ha rätt till riksresor för tävlingar och läger.
Färdtjänsten ska vara till för att alla invånare i Sverige ska ha samma möjligheter att röra sig i samhället. Det är dags att den återgår till att vara en rättighet och utgår från ett rättighetsperspektiv i stället för att ses som en trafikpolitisk åtgärd.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill be om ett klargörande innan ledamoten lämnar talarstolen. Ledamoten yrkade bifall till reservation 17, men det är en KD-reservation. Reservation 16, uppfattar jag då - ledamoten får bekräfta.)
Vänsterpartiet yrkar bifall till reservation 16. Tack så mycket, fru talman!
Fru talman! Som fru talmannen säkert har noterat talar vi kristdemokrater med alla partier, och därför blev jag inte så förvånad över detta yrkande från Vänsterpartiet. Men jag hörde att de ändrade sig, och det kanske var rätt.
Fru talman! God kollektivtrafik är viktigt om vi ska skapa bra förutsättningar framför allt för personer som bor i våra tätorter. Tillgänglighet, punktlighet och frekvens är avgörande för hur kollektivtrafiken fungerar. Det är också viktigt att kollektivtrafiken utvecklas så att arbetsmarknadsregionerna växer. En väl fungerande kollektivtrafik är viktig för att minska transportsektorns miljöpåverkan och öka arbetspendlingen.
Det ska vara enkelt att ta sig till jobbet eller skolan. Goda kommunikationer är en förutsättning för att vårt avlånga land ska ha en tillväxt som utvecklar välståndet och sysselsättningen. Samtidigt som det ställs krav på ökad rörlighet mellan stad och landsbygd är effektiva kommunikationer viktiga för att företag ska kunna etablera sig på mindre orter.
Vi vill därför understryka vikten av investeringar i kollektivtrafik. Kollektivtrafiken är i första hand kommunernas och regionernas ansvar, men staten bör också bidra till att öka förutsättningarna att åka kollektivt. Med tanke på covid måste regeringen säkerställa att huvudmännen får ett fungerande stöd samt att vi även framgent bevakar de beslut som vi redan har tagit avseende exempelvis förlängning av yrkesförarbevis.
Fru talman! Det är viktigt med goda förbindelser mellan öar och fastland. Pendlingsmöjligheterna på vatten bör stärkas så att skärgården får bättre förutsättningar att utvecklas. Sjötrafik är ett miljövänligt och effektivt transportmedel som kan transportera många resenärer i storstäder. Kollektivtrafik på vatten kan avlasta kommuners och regioners trafikleder. Vattenvägarna är underutnyttjade och har potential att möjliggöra framtida bostads- och arbetsmarknadsområden.
För att förbättra förutsättningarna för båtpendling är det viktigt att man får med båtpendlingen i planeringen av den framtida infrastrukturen. Det är också viktigt att ha ett biljettsystem som inkluderar offentliga och enskilda aktörers persontrafik på vatten. Vi föreslår att Trafikverket får i uppdrag att samverka med kommuner och regioner för att stödja utbyggnaden av kollektivtrafik på vatten.
Fru talman! Vi anser att fuskåkning är ett problem. För att kollektivtrafiken ska kunna utvecklas behövs intäkter. De som plankar låter andra ta kostnaden för deras resor och försämrar därmed förutsättningarna för kollektivtrafiken. Biljettkontrollanter spelar en viktig roll för ett fungerande kollektivtrafiksystem.
Vi menar att lagen är utformad så att det gynnar dem som fuskar. Därför vill vi göra förändringar som uppmuntrar till rättvisa, lag och ordning. Vi anser att kontrollanterna behöver lagliga befogenheter att gripa, omhänderta och hålla kvar fuskare tills polisen kommer till platsen när fuskåkare inte visar upp giltig biljett. Resenärer bör också vara skyldiga att visa upp färdbevis vid biljettkontroll. Dessutom anser vi att trafikhuvudmännen ska kunna ta ut en högre avgift av dem som väljer att fuska.
Fru talman! Färdtjänsten måste värnas, vara av god kvalitet och vara så flexibel som möjligt. Genom färdtjänsten kan den som inte kan nyttja kollektivtrafiken eller själv köra bil ändå delta i samhällslivet på samma sätt som andra. För äldre kan det handla om att besöka närstående eller goda vänner, handla mat eller besöka en utställning eller ett bibliotek.
Vi vill betona att de resor som görs med färdtjänst ska vara trygga. Det är därför viktigt att utföraren av färdtjänsten säkerställer att förarna har korrekt kompetens avseende bemötande av personer med funktionsnedsättningar. Om kompetens, färdigheter i svenska språket och förståelse för resenärernas behov saknas skapas otrygghet. Behovet av kompetens inkluderar även de hjälpmedel som resenären har med sig.
Vi anser att det behövs strukturer för att sprida befintlig forskning till berörda verksamheter. Det behövs också ett ramverk som säkerställer kompetensen hos utförarna trafiksäkerhetsmässigt och när det gäller att ge ett individuellt anpassat bemötande, både hos de tjänstemän som bedömer behovet av insatser och hos dem som utför insatserna.
Herr ålderspresident! Det är viktigt att man hittar olika lösningar som gör att kollektivtrafiken kan fungera både i städer och på landsbygd. Flexlinjer och anropsstyrd trafik är exempel på lösningar som gör det möjligt för fler att åka kollektivt.
Kollektivtrafiken är en förebild avseende alternativa bränslen. Trots detta bör vi fortsätta att utveckla tekniska lösningar som minskar C02-utsläppen och kollektivtrafikens miljöbelastning.
Herr ålderspresident! Kristdemokraterna står bakom alla sina reservationer och förslag, men för tids vinning yrkar vi enbart bifall till reservation 4.
Herr ålderspresident! I dag debatterar vi kollektivtrafikfrågor.
Låt mig inledningsvis säga att jag står bakom alla mina reservationer men yrkar bifall endast till vår reservation nummer 5, Ökad kollektivtrafik.
Herr ålderspresident! Svensk kollektivtrafik har nu i ett års tid kämpat med konsekvenserna av coronapandemin. Kollektivtrafiken behövs för att stora delar av befolkningen dagligen ska kunna pendla till arbete och studier. Den måste fungera. Samtidigt har viruset inneburit tuffa restriktioner för hur många som kan färdas tillsammans utan att öka smittorisken. Med kraftigt minskat antal resenärer har ekonomin inte gått ihop. Liberalerna har tillsammans med Centerpartiet och regeringspartierna skjutit till pengar för att mildra effekterna och underlätta för kollektivtrafiken att rulla även i pandemin.
En väl fungerande kollektivtrafik är en förutsättning för att hela transportsystemet i Sverige ska fungera. Det är en viktig pusselbit som samverkar med transporter på väg, på järnväg, med sjöfart och med flyg. Kollektivtrafiken är en förutsättning för att minska trängseln på vårt vägnät runt städer och större tätorter och minska den dagliga pendeltiden.
Kollektivtrafiken är den viktigaste faktorn bakom att vi i dag har så låga utsläpp som vi har. Ska vi nå klimatmålet till 2030 kommer kollektivtrafiken också fortsatt att spela en viktig roll. För att öka mängden kollektivtrafikresor är det viktigt att se över hur vi kan underlätta och effektivisera för människor att transportera sig från dörr till dörr. Det är ju den tiden som räknas för en person. Tiden på en buss eller i tunnelbanan är bara en del.
Om man ser på totaltiden från dörr till dörr bör ett större fokus läggas på alla situationer där man går från ett trafikslag till ett annat. Det kan gälla fler pendelparkeringar, bättre utrustade hållplatser och övergångar vid våra hamnar och flygplatser. Inte minst bör upplevelsen och trafiksäkerheten för barn, äldre och funktionsnedsatta förbättras.
När det gäller tillgången till flygplatser är det glädjande att det snart blir en tågförbindelse till Landvetter flygplats i samband med järnvägsutbyggnaden mellan Göteborg och Borås.
Utöver att tänka igenom och förbättra den fysiska upplevelsen man har när man reser kollektivt behöver vi i Sverige göra det betydligt lättare att boka och betala biljetter för längre sträckor över länsgränserna. Därför bör en nationell, neutral plattform införas som gör det möjligt att boka och betala för en biljett från dörr till dörr, oavsett trafikslag och län. Plattformen bör vara teknikneutral och även underlätta betalning över hela Sverige med ett och samma kort. Jag anser att både en nationell åtkomstpunkt för mobilitetstjänster och tredjepartsförsäljning av biljetter till kollektivtrafiken behöver införas.
Herr ålderspresident! Vi bör också utreda om eldrivna, uppkopplade och självkörande bilar ska tillhöra kollektivtrafiken. Här kommer vår definition av kollektivtrafik att behöva utredas. Den säger att kollektivtrafik är persontransporter av allmänt intresse som erbjuds allmänheten fortlöpande och utan diskriminering. Beställningstrafik ingår inte.
Om vi då har självkörande, lediga bilar tillgängliga, är det ett trafikslag som erbjuds allmänheten fortlöpande och utan diskriminering? Jag skulle kunna tänka mig att det kan vara det. Kan dessa då ingå i kollektivtrafiksystemet?
Digitaliseringslösningar ger oss möjlighet till klimatsmarta val i trafiken. Därför anser jag också att det är viktigt att regelverken för kollektivtrafiken underlättar inkludering av nya och effektiva transportmedel i framtidens kollektivtrafik.
Herr ålderspresident! Slutligen kan jag konstatera att de nordiska länderna har olika nationella färdtjänstsystem för personer med funktionsnedsättning. Det gör att det i dag tyvärr inte finns någon möjlighet att resa över gränserna med färdtjänst för personer som är bosatta i gränsområdena. Jag anser därför att en rätt till färdtjänst över nationsgränserna för personer som är bosatta i gränsområdena bör säkerställas i ett samarbete mellan de nordiska länderna.
Mot bakgrund av det jag nu har sagt yrkar jag bifall till vår reservation nummer 5, Ökad kollektivtrafik.
Herr ålderspresident! Ett drygt år har gått sedan de första fallen av covid-19 dök upp i Sverige. Kollektivtrafiken är en av de sektorer som har drabbats väldigt hårt. På sina håll har andelen resande minskat, men vi ser också exempel där det är väldigt trångt.
Som boende i Stockholm har jag kunnat välja cykeln i stället för kollektivtrafiken för att resa den knappa mil jag har hit till Riksdagdagshuset. Det är såklart bra för min hälsa, men många i vårt land har inte den möjligheten. Avståndet är för långt, och avsaknad av körkort, bil eller andra alternativ är ett faktum. Har man ett jobb som måste utföras på plats och kräver fysisk närvaro är kollektivtrafiken en samhällsnödvändig del av infrastrukturen. Så är det varje dag, året runt.
Många har valt bort kollektivtrafiken som ett led i att ta ansvar för att minska smittspridningen. De allmänna råden har också varit att om möjligt undvika att resa kollektivt. På senare tid har också användande av munskydd omfattats av rekommendationerna, först i högtrafik under vissa tider och senare dygnet runt på många ställen. Pandemin är dock långt ifrån över, och ännu dröjer det innan hela svenska folket kommer att vara vaccinerat.
Genom att fler jobbar hemma, genom att fler undviker kollektivtrafiken om de inte måste och genom att fler väljer att transportera sig med gång, cykel eller bil är det också fler som tar ansvar för att minska smittspridningen. Men det innebär också att intäkterna till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna minskar.
Signalen har hela tiden varit att man måste upprätthålla linjeutbudet och tillgången till kollektiva färdmedel. Därför har utöver de generella statsstöd som betalats ut till regionerna också särskilt riktade stöd om 3 miljarder under förra året och 2 miljarder under innevarande år betalats ut direkt till kollektivtrafiken. Det är en mycket viktig signal för att täcka de oerhört stora ekonomiska förlusterna under rådande pandemi. Sjukvård och regionala skattesänkningar ska inte ställas mot kollektivtrafiken.
Herr ålderspresident! Många av de anställda inom kollektivtrafiken har, precis som många inom vården, gjort mycket viktiga insatser för vårt samhälle under det gångna året. Att kunna hålla avstånd och att samtidigt ha en bra arbetsmiljö där det passerar mycket folk under arbetspassen är krävande och utmanande.
Bortsett från att vi nu har en pandemi och nu vill att människor så gott det går ska undvika kollektivtrafiken vill vi att fler ska resa kollektivt. Vi vill att folk ska resa tillsammans, för det är både smart och miljövänligt. Men det förutsätter att man känner sig trygg, och det gäller såväl resenärer som anställda inom kollektivtrafiken.
Fackförbundet Seko tog nyligen fram en rapport med titeln Med hälsan som insats - En rapport om en hotfull vardag inom spårtrafiken. Där tecknas en tuff bild av de anställdas situation. Där lyfts särskilt tågpersonalens arbetsmiljö upp. I synnerhet pekas ombordpersonalens arbetsmiljö ut som särskilt utsatt. Det vittnas om dagliga hot, om våld och om sexuella trakasserier.
Häromveckan träffade jag just företrädare för fackförbundet Seko för att diskutera denna fråga. De berättade att under vecka 10 - det var bara för två veckor sedan - hade det rapporterats om över 1 100 tillbud i den spårbundna trafiken i min hemregion, alltså i Stockholms tunnelbana och pendeltågstrafik.
Tuffa arbetstider med mycket stress är en del av vardagen. Det är en arbetsplats där man har oregelbundna arbetstider och arbetar på kvällar och helger. Offentliga upphandlingar som pressar mot principen om lägsta pris går ut över arbetsmiljön.
På samma sätt som vi kan dra slutsatser om situationen inom äldreomsorgen under pandemin måste personalens villkor inom en samhällsviktig funktion som kollektivtrafiken uppmärksammas. Det är en viktig signal till oss politiker på såväl nationell som regional nivå. Det ska vara tryggt att gå till jobbet. Det kan aldrig vara acceptabelt att utsättas för hot och våld på arbetsplatsen. Detta spiller dessutom över på resenärerna. Hur ska resenärer kunna känna sig trygga om personalen inte är trygg? Och i förlängningen spiller det över på våra högt uppställda klimatmål.
Herr ålderspresident! Jag har i debatten noterat att både företrädare för Moderaterna och företrädare för Sverigedemokraterna har lyft fram Arlanda och transporterna till Arlanda som en viktig fråga. Jag kan inte låta bli att säga: Sent ska syndaren vakna.
Det var under regeringen Bildt, 1995, som man beslutade om den lösning som gör att A-Train i dag driver Arlandabanan. I det avtal som beslutades av regeringen Bildt och som konstruerades av den dåvarande regeringen fanns en klausul, alltså en option, om att man skulle kunna kliva av 15 år senare. Detta prövades här i riksdagen. Då var det regeringen Reinfeldt som lade fram att man inte ville kliva av det avtalet.
Vi socialdemokrater reserverade oss vid båda dessa tillfällen. Jag vill bara vara tydlig med det. Vi reserverade oss alltså vid båda dessa tillfällen. Det är Moderaterna som ligger bakom hela detta avtal. Jag tycker inte att det är helt korrekt att stå här och hävda att det skulle vara på något annat sätt.
Herr ålderspresident! Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och för näringsliv i hela landet.
Förutsättningarna för att välja kollektivtrafik, gång och cykel ska på ett enkelt sätt förbättras. Transportsystemet ska utformas så att det är användbart för personer med funktionsnedsättning. Det måste såklart vara anpassat efter de förutsättningar som finns i landets olika delar. En väl anpassad kollektivtrafik ger människor en geografisk tillgänglighet på ett energieffektivt och långsiktigt hållbart sätt.
För oss socialdemokrater är just en fungerande kollektivtrafik med hög kapacitet och hög kvalitet helt avgörande för samhällsutvecklingen och för att människors vardag ska gå ihop. Ett ökat kollektivtrafikresande behövs dessutom för att hantera våra stora utmaningar med att minska transportsektorns klimatpåverkan. Som statsminister Stefan Löfven tydligt har uttalat i regeringsförklaringarna ska Sverige bli världens första fossilfria välfärdsland.
Det är tydligt att verklig samhällsbyggnad kräver ett uthålligt politiskt ledarskap som pekar ut riktningen, oavsett om det sker på den lokala, nationella eller internationella nivån.
Vi socialdemokrater tar verkligen människors behov av att transportera sig i hela landet på största allvar. I det ligger också att vi är beredda att leverera lösningarna för framtidens mobilitet. Vi är beredda att göra det i dag och i morgon. Vi är beredda att göra det för oss här och nu men också för de framtida generationerna.
Herr ålderspresident! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till trafikutskottets förslag i betänkande TU8 om kollektivtrafikfrågor.
Herr ålderspresident! Ledamoten Teres Lindberg säger att det är viktigt att man får kompensation för de förlorade intäkterna inom kollektivtrafiken och de regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Men faktum är, Teres Lindberg, att regeringen bara har valt att kompensera en bråkdel av de faktiska förlusterna.
Så sent som i dag skickade Svensk Kollektivtrafik, som är de samlade regionala kollektivtrafikmyndigheternas organ, ut ett brev där man belyser problemet. Man beräknar att man förlorar 8,6 miljarder i år och att man förlorade cirka 7 miljarder i fjor.
Regeringen har då kompenserat ungefär en tredjedel av detta. Sverigedemokraterna anslår 8 miljarder. Nu är detta en prognos, men vi förefaller alltså landa något så när rätt.
Jag tycker att det är lite falsk marknadsföring från Socialdemokraterna, som slår sig för bröstet över sin kompensation. Jag undrar: Är ledamoten Teres Lindberg nöjd med regeringens anslag på 2 miljarder för 2021 för att kompensera kollektivtrafikmyndigheterna?
Teres Lindberg står här och målar upp en sanningens bild över den situation som råder inom kollektivtrafiken när det gäller hot och våld. Det gjorde även jag, men jag hade i alla fall konkreta förslag. Vad avser Teres Lindberg att göra för att lösa problemen inom kollektivtrafiken? Hittills har vi inte sett något annat än slag i luften.
Herr ålderspresident! Jag tackar för frågorna. Jag tycker att de är ganska viktiga. Nu sitter jag inte i finansutskottet, men jag tror att vi är uppe i 350-400 miljarder i extrabudgetar. Det är gigantiskt mycket pengar. Väldigt mycket av de pengarna har gått som direkta generella anslag till regionerna för att kompensera för de intäktsbortfall och de extrakostnader som de har haft till följd av pandemin. Det är ingen som har sagt att ett visst antal kronor ska gå till sjukvård och att ett visst antal kronor ska gå till vad det nu kan vara. Det har varit generella anslag, och de har själva fått prioritera.
Jag bor i Stockholms län. Jag vet att av de 3 miljarder som vi avsatte för kollektivtrafiken förra året gick ungefär hälften till Stockholms läns kollektivtrafik, alltså till SL. Det gick till Stockholmsregionen för att kompensera för deras kostnader.
Men totalt har man fått otroliga summor som kompensation för de kostnader man har haft till följd av pandemin. Och när bokslutet väl var klart gick Stockholmsregionen med plus 5,8 miljarder. Året tidigare hade man gått med förlust. Jag kan inte tycka att det är rimligt att vi ska använda skattebetalarnas pengar på den statliga nivån till detta. Det handlar fortfarande om skattebetalarna. Det är dina, mina och alla andras pengar som vi använder för att kompensera regionerna. Ska vi kompensera dem ytterligare när de dessutom visar ett stort plus i kassan vid årets slut, trots att vi har en pandemi? Även om vi har goda finanser är det ju inte så att vi kan gödsla med pengar hur som helst bara därför att. Regionernas ekonomi måste hanteras på ett seriöst sätt.
Herr ålderspresident! Jag kan med mycket stor tydlighet konstatera att jag inte kritiserade regeringens utbetalningar av det generella stödet. Det är dock ganska givet att en region i frågan om man ska prioritera att rädda ett liv eller ha en busslinje väljer alternativet att rädda ett liv, och dit går såklart det generella statsbidraget.
Jag kan inte svara för Stockholm, men det stämmer säkert att en stor del av regionerna har gjort ett överskott medan de ändå visar kraftiga underskott för sin kollektivtrafik. Det tycker jag är ett exempel på en missriktad prioritering. Frågan gällde dock om Teres Lindberg är nöjd med stödet till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Jag tolkar svaret som att Teres Lindberg är det, och då får vi väl landa i det. Det är i alla fall inte de regionala kollektivtrafikmyndigheterna - de är väldigt tydliga med att de vill ha full kompensation. Men de får de uppenbarligen inte, utan med Socialdemokraternas politik får de bara en bråkdel.
Jag går vidare med frågan om hot och våld mot personal och vilka åtgärder Teres Lindberg och Socialdemokraterna vill vidta för att få bukt med det här stora problemet som finns inom kollektivtrafiken.
Det är alltså så illa att det statliga bolaget SJ har övervägt att inte ens stanna i Kumla. Det är stora problem i Hallsberg, och det är problem i Västerås. Men det är inte bara där. Jag har jobbat väldigt länge inom den här branschen, och problemen existerade i princip inte på 90-talet när jag började. De började komma så smått under 2000-talet, och så har de bara accelererat.
Jag undrar återigen, Teres Lindberg, vad ni avser att göra för att få bukt med de här problemen.
Herr ålderspresident! Tack, Patrik Jönsson, för frågorna!
För att avsluta det här om kollektivtrafikanslagen vill jag ändå säga att jag är nöjd med det arbete som regeringen och samarbetspartierna har bedrivit inom ramen för de extra budgetar vi har lagt fram. Jag är inte nöjd med den svansföring som kollektivtrafiken och de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, eller rättare sagt regionerna, har haft i hanteringen av de här frågorna, eftersom man har gått med stora överskott samtidigt som man skrikit efter mer pengar. Jag tycker att det är beklämmande i den situation som nu råder.
Hot och våld på jobbet är aldrig acceptabelt. Jag blir ändå lite beklämd när Sverigedemokraterna lyfter de här frågorna, för er track record när det kommer till att fatta beslut om arbetsmiljö här i kammaren är ju inte särskilt bra. Jag tycker därför att ni ska passa er lite för att ha en för hög svansföring.
Det var ni som under förra året stoppade den lagstiftning som regeringen gick fram med om att stärka de regionala skyddsombudens roll till exempel. Ni bromsade och såg till att den blev nedröstad här i kammaren. Jag tycker därför att man ska vara lite försiktig. Regeringen har presenterat en arbetsmiljöstrategi inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Att säga att vi inte tar de här frågorna på allvar tycker jag därför är beklämmande.
När det kommer till hot och våld inom kollektivtrafiken är det klart att det påverkar såväl de anställda som de resande. Det kan aldrig vara acceptabelt att människor utsätts för hot och våld vare sig på jobbet eller när de reser i kollektivtrafiken. De här frågorna måste vi ta på allvar. Vi måste vid varje tillfälle också sätta fingret på dem. Men att Sverigedemokraterna står här och säger att vi inte tar frågorna på allvar och inte har några konkreta förslag när det är ni som röstar ned dem tycker jag är näst intill skamligt.
Herr ålderspresident! Vi debatterar kollektivtrafiken, och jag kan inte nog understryka vikten av kollektivtrafiken för bygget av framtidens Sverige. Kollektivtrafiken skapar tillgänglighet på ett hållbart sätt för många. Såväl barn som vuxna och äldre kan nyttja kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken gör våra städer trevligare. Mindre plats för vägar och bilar skapar mer plats för mycket av det som människan verkligen behöver för att trivas - alltifrån små och stora grönområden till gågator med restauranger, kaféer och andra former av kulturella aktiviteter och föreningsliv och inte minst bostäder.
Kollektivtrafiken skapar förutsättningar för individens möjlighet till självförverkligande. Med en tillgänglig och attraktiv kollektivtrafik skapas långt större arbetsmarknader. Fler kan därigenom arbeta med det som de brinner för samtidigt som de kan bo där de önskar. Därför är det viktigt med en väl utbyggd kollektivtrafik, inte bara i våra städer, som knyter samman orter och som gör det möjligt att bo även utanför staden, på landsbygden.
Jag är medveten om, herr ålderspresident, att på vissa platser kan man inte sätta in en busslinje. Där är bilen ett gott alternativ även fortsättningsvis. Det går dock att göra mycket för att utveckla kollektivtrafiken även på landsbygden. Det handlar om anpassade turer och anropsstyrd trafik som kan utvecklas till någonting väldigt positivt.
Herr ålderspresident! Kollektivtrafiken gör oss mer jämlika. Att äga och köra en bil är dyrt i jämförelse med att åka kollektivt. Bilen kostar i inköp, underhåll och service, värdeminskning och drivmedel. Enligt en artikel jag läste i en tidning kostar det i snitt 3 000-4 500 kronor per månad att äga en liten bil, medan en stor och dyr bil kan kosta uppemot 8 000 kronor per månad. Då får ändå bilisten ofta tillgång till subventionerade pplatser. En månadsbiljett inom kollektivtrafiken kan gå på knappt en tusenlapp och skapar tillgänglighet även för den som har svårt att få månaderna att gå ihop.
Kollektivtrafiken gör också våra städer säkrare. Antalet trafikolyckor med kollektivtrafik är litet. Dessutom minskar utsläppen när vi reser kollektivt, inte minst med en mer elektrifierad kollektivtrafik. Vi hade för en tid sedan en debatt här i kammaren om trafiksäkerhet, och jag lyfte då fram de trafikdöda som vi inte pratar lika mycket om, nämligen de över 3 000 personer per år som dör i förtid bara på grund av luftföroreningar. Kort sagt: Kollektivtrafiken räddar liv.
Sist men inte minst är kollektivtrafiken absolut avgörande för att minska våra koldioxidutsläpp. Det klimatpolitiska rådet pekade 2019 på att ökad transporteffektivitet är den kanske viktigaste åtgärden för att Sverige ska minska sina nationella utsläpp. Detta innebär dels att efterfrågan på transporter måste begränsas, dels att de transporter som sker måste flyttas över till mer effektiva transportmedel. Fler måste helt enkelt lämna bilen hemma och i stället välja buss, tåg eller cykel. Här spelar kollektivtrafiken en absolut avgörande roll.
Herr ålderspresident! Kollektivtrafiken står dock inför en rad utmaningar. Precis som det beskrivs i utskottets betänkande har covid-19-pandemin påtagligt påverkat kollektivtrafiken. Resandet med kollektiva färdmedel har av förklarliga skäl minskat, något som har lett till att intäkterna halverats. Pandemins långsiktiga effekter på människans benägenhet att resa kollektivt vet vi i dag ingenting om. Säkert är dock att det offentliga har en väldigt viktig roll att spela i att denna förändring bara blir tillfällig och inte leder till permanenta beteendeförändringar, där människor väljer bilen framför kollektivtrafiken.
Miljöpartiet ser med oro på det underskott som kollektivtrafikmyndigheterna uppvisar. Vi tycker att det är viktigt att kompensera de regionala kollektivtrafikmyndigheterna.
Även om många experter pekar på att vi troligtvis inte kommer att bli kvitt coronaviruset i första taget kommer ändå vaccinet med ett löfte om en mer fri tillvaro.
Jag har uppmärksammat att många pratar om att livet ska återgå till det normala och att det är det som man längtar efter. Men jag skulle på både miljörörelsens och Miljöpartiets vägnar vilja säga att vi kan göra så mycket mer och mycket bättre än så. Med smarta investeringar och en ambitiös plan för hur vi kan utveckla kollektivtrafiken kan vi både återhämta och öka kollektivtrafikens andel av transporterna. Vi behöver planera för ett samhälle efter pandemin där transporterna i ökad utsträckning sker med kollektivtrafik. Ett grönt Sverige med utbyggd kollektivtrafik är friare, trevligare, säkrare, mer jämlikt och mer klimatsmart. Att resa med kollektivtrafik ska vara snabbt, smidigt och bekvämt. Med täta turer och god punktlighet lockas fler att välja kollektivtrafiken.
Regeringen har som mål inom ramen för miljömålssystemet att andelen persontransporter med kollektivtrafik, gång och cykel ska vara minst 25 procent år 2025 i riktning mot en fördubbling på sikt.
Vi miljöpartister upprepar ofta att det ska vara lätt att göra rätt. Detta var huvudanledningen till att vi i regeringen tillsatte en utredning om frågan att införa ett nationellt biljettsystem för all kollektivtrafik. En och samma biljett, oavsett om det är en digital eller en fysisk sådan, ska kunna täcka hela resan. Samma biljettsystem ska kunna användas över hela landet. Teknik ska alltid användas för att underlätta klimatsmarta val. Som sagt: Det ska vara lätt att göra rätt.
Miljöpartiet har också varit drivande bakom införandet av de så kallade stadsmiljöavtalen som i nuläget ligger på 1 miljard kronor per år i den nuvarande nationella planen. Det innebär 1 miljard kronor som går till medfinansiering av kommunal infrastruktur för bland annat kollektivtrafik, såsom spårvagnar eller BRT-lösningar, alltså så kallade bus rapid transit, superbussystem.
Jag kan med glädje konstatera att i min hemstad Lund öppnade spårvagnslinjen i december. Samtidigt planeras det för utbyggnad av spårvägar i Uppsala. Jag hoppas att fler städer planerar för en kapacitetsstark och tillgänglig kollektivtrafik som spår innebär.
Herr ålderspresident! Kollektivtrafiken är inte riktigt tillgänglig för alla. Ungefär en femtedel av befolkningen över 16 år har någon form av funktionsvariation när det gäller rörelse, syn eller hörsel. Myndigheten Trafikanalys uppskattar att den fysiska tillgängligheten i infrastruktur vid bytespunkter och på fordon som helhet har förbättrats över tid men att utvecklingen inom andra områden, till exempel informationssamordning, står still eller till och med försämras. Ideella krafter tvingas därför att täcka upp när myndigheter och branschen som helhet sviker. Kollektivtrafikens tillgänglighet varierar i dag stort mellan olika delar av landet och mellan olika delar av kollektivtrafiken. Detta är inte bra nog. Det ska vara tryggt att välja kollektivtrafiken, även om man har en funktionsvariation. Kollektivtrafiken och dess tillgänglighet är en angelägenhet för oss alla. Vi kan alla drabbas av minskad rörlighet, förlorad syn eller förlorad hörsel. Vi från Miljöpartiet vill se en ökad målstyrning och uppföljning för tillgänglig kollektivtrafik.
Avslutningsvis vill jag säga att betänkandet också behandlar frågan om färdtjänst. Som tidigare ordförande i en teknisk nämnd som hade ansvar för färdtjänstfrågorna har jag på nära håll fått se utmaningarna med att få en fungerande färdtjänst när en upphandlad leverantör inte levde upp till avtalad kvalitet. Jag vill verkligen understryka att en mer tillgänglig kollektivtrafik på totalen också skulle kunna minska behovet av färdtjänst för många. Då skulle färdtjänsten kunna tjäna dem som verkligen behöver den ännu bättre. Detta är en fråga om frihet, att ge alla tillgång till mobilitet. Därför är det väldigt viktigt att se över möjligheterna att få en kvalitativ och bra färdtjänst.
Att bygga ett samhälle där den miljövänliga kollektivtrafiken är stommen och förstahandsvalet vid resor är kanske den viktigaste delen i att minska transportsektorns klimatutsläpp. Vi från Miljöpartiet kommer därför att på såväl nationell nivå som lokal och regional nivå verka för en ökad kollektivtrafik. Hög kapacitet, täta turer, attraktiva restider, punktlighet och komfort är viktiga delar i att skapa en attraktiv kollektivtrafik. För att skapa ett hållbart, attraktivt och modernt samhälle är kollektivtrafiken stommen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 april.)
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 11 | 0 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 0 | 10 | 52 |
| C | 0 | 0 | 5 | 26 |
| V | 0 | 0 | 4 | 23 |
| KD | 0 | 3 | 0 | 19 |
| L | 0 | 0 | 3 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 30 | 3 | 22 | 294 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 0 | 11 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 10 | 0 | 52 |
| C | 5 | 0 | 0 | 26 |
| V | 4 | 0 | 0 | 23 |
| KD | 3 | 0 | 0 | 19 |
| L | 3 | 0 | 0 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 34 | 21 | 0 | 294 |
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 11 | 0 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 0 | 10 | 52 |
| C | 0 | 5 | 0 | 26 |
| V | 0 | 0 | 4 | 23 |
| KD | 3 | 0 | 0 | 19 |
| L | 0 | 3 | 0 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 33 | 8 | 14 | 294 |
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Kammaren biföll utskottets förslag
Kammaren biföll utskottets förslag
| Parti | Ja | Nej | Avstående | Frånvarande |
|---|---|---|---|---|
| S | 16 | 0 | 0 | 84 |
| M | 11 | 0 | 0 | 59 |
| SD | 0 | 0 | 10 | 52 |
| C | 4 | 0 | 1 | 26 |
| V | 0 | 4 | 0 | 23 |
| KD | 0 | 0 | 3 | 19 |
| L | 0 | 0 | 3 | 16 |
| MP | 3 | 0 | 0 | 13 |
| - | 0 | 0 | 0 | 2 |
| Totalt | 34 | 4 | 17 | 294 |
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.
