Statsministerns frågestund

Herr talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har gjort det dyrare att hämta ut medicin. Det är ett beslut som får allvarliga konsekvenser. Fler patienter tvingas i dag avstå från medicin. Det handlar om människor med kroniska sjukdomar, äldre och personer med funktionsnedsättning som inte har råd med nödvändiga läkemedel, människor som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

I dag lanserade Stadsmissionen sin fattigdomsrapport. Över 700 000 människor i Sverige lever i fattigdom. Det är en siffra som borde få varje regering att reagera och agera med kraft. Vi vet att ekonomin redan i dag är ett hinder för många. Läkare vittnar till exempel om patienter som inte har råd att hämta ut sina recept och hur de därför tvingas skriva ut billigare alternativ även om dessa inte är lika bra.

När patienter avstår sin medicin riskerar deras sjukdomstillstånd att förvärras, och sjukvården belastas ännu mer. En kronisk sjukdom som kunde ha stabiliserats leder till återkommande vårdbesök, inläggningar och lidande. Vården belastas, köerna växer och kostnaderna skjuter i höjden, både mänskligt och samhällsekonomiskt.

Herr talman! Det här är inte nödvändigt, men regeringen och Sverigedemokraterna lämnar på detta sätt sjuka människor i sticket. De prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare framför livsviktig medicin för dem som knappt har råd med mat. Med tanke på att vi ser hur fler avstår från medicin, att sjukvården pressas hårdare och att de mest utsatta lämnas i sticket undrar jag om statsministern är nöjd med beslutet att höja högkostnadsskyddet så att människor nu inte har råd att hämta ut medicin.

Herr talman! Det vi gör är att ta ansvar för att långsiktigt finansiera läkemedelsförmånssystemet. Det har många regeringar i många tider också gjort före oss. Vi har alltså ett system som ska vara långsiktigt hållbart. Det kommer efter hand nya mediciner som naturligtvis kostar pengar, och det kommer delvis nya sjukdomar som behöver mediciner som kostar pengar.

Det här är helt enkelt ett sätt att följa med i den utvecklingen. Vi har fortfarande ett av de allra mest generösa läkemedelsförmånssystemen. Det är inte unikt att man höjer avgifter i olika system, och även efter en viss höjd egenavgift behåller vi vår position i Norden. Avgiftstaken varierar en smula, men vi ligger näst lägst i hela Norden när det gäller patientens egenavgifter.

Därför tycker jag nog att det är en helt rimlig förändring som vi gör just för att se till att vi långsiktigt har råd att ge läkemedelsförmåner till människor som behöver det.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsministern! Nya mediciner i all ära, det är vi alla intresserade av, men vi vill också att patienterna ska ha råd med de nya medicinerna. Det är ändå lite obegripligt att statsministern försvarar det faktum att vi nu ser hur äldre, kroniskt sjuka och personer med funktionsnedsättning faktiskt drabbas och inte har råd att hämta ut sina mediciner, samtidigt som vi vet att prioriteringen har varit att regeringen, tillsammans med många andra höginkomsttagare, får stora skattesänkningar.

Dyra mediciner är bara ett exempel på de politiska prioriteringarna. Det är en symbol för en politik som ökar fattigdomen i Sverige, och jag återkommer till att det är 700 000 människor – vuxna och barn – som lever under gränsen för ekonomisk utsatthet. Det är människor som tvingas hoppa över måltider, som inte har råd med vinterkläder och som undviker att söka vård för att de inte har råd med den medicin som kan komma att skrivas ut. Det är ju verkligheten.

Min fråga till statsministern är därför: Kommer statsministern nu att ta initiativ till att tillsätta en utredning om den växande fattigdomen?

Herr talman! Det nya är inte att vi som regering tar ansvar för att se till att en viktig förmån är finansierad. Det har till och med socialdemokrater gjort i majoritetsställning genom åren. De pratar aldrig om det i efterhand, men så är det faktiskt.

Det nya är er vänstersväng. Det nya är att Socialdemokraterna i opposition är populister. Plötsligt har man råd med allt till alla. Man vill riva upp pensionssystemet och frikoppla det från hur mycket man arbetar. Det är en vänstersväng i skattepolitiken och i bidragspolitiken, en vänstersväng som i princip ska ge allt till alla. Vem ska betala? Jo, som vanligt hårt arbetande människor som får högre skatt. Det är det nya.

Det fanns en tid när ni till exempel stod för hälften kvar. Det gör ni inte längre. Vi tar ansvar för statens finanser, men vi tar också ansvar för helt vanliga arbetande människor.

(Applåder)

Herr talman! Vi tjänar Sverige väl, och vi har på riktigt påbörjat paradigmskiftet – eller Sverigeresan, om man så vill. Vårt styre har gett Sverige en betydligt mer restriktiv och stram migrationspolitik med hårdare krav för medborgarskap, anhöriginvandring och uppehållstillstånd. Vi utvisar också allt fler.

Vi har fått en vettig kriminalpolitik, där fler kriminella blir fängslade under en längre tid och där polis och åklagare har fått fler verktyg för att kunna göra jobbet på gator och torg så att hederligt folk kan leva gott.

Med vårt styre får vi en tryggad energiförsörjning med fokus på kärnkraft, och vi nyanserar klimatambitionerna till att bli mer rimliga. Sveriges elever ges en skola med disciplin och ordning, där vi går från flumskola till kunskapsskola, och vi har höga ambitioner om att förbättra hälso- och sjukvården inte minst genom att öka den statliga styrningen och ställa krav som ger konsekvenser om regionerna inte levererar till de lägst satta målen.

Vårt styre ställer också krav på individen att lära sig svenska, att bli en del av det svenska samhället och att klara av att stå på egna ben.

Med vår politik blir Sverige tryggare, rikare och mer sammanhållet. Vi har en genuin framtidstro och vilja att ta tuffa beslut som gör skillnad på riktigt.

Men det är också problematiskt, herr talman, när man far med osanning om saker och ting. Oppositionen pratar högljutt om ökade klyftor, sämre hushållsekonomi, ett land i kaos och att regeringen inte agerar. Men det är ju deras verk, herr talman. Det är Socialdemokraternas slappa och ansvarslösa politik som har lett Sverige hit. Det tål att påminnas om i varje debatt.

Min bild är att vi jobbar väldigt hårt. Vad säger statsministern? Hur ser statsministern på frågan om Sverige och svenska folkets framtidsutsikter på kort och lång sikt med våra ambitioner och vårt sätt att styra Sverige?

Herr talman! Det är en nätt liten fråga – framtidsutsikterna för Sverige och svenska folket på två minuter!

Skämt åsido: Det finns mycket i detta. Om jag ska börja någonstans delar jag uppfattningen att vi ärvde mycket allvarliga problem. När jag säger ”ärvde” är det inte ett sätt att säga att det var någon annans fel, utan det är att säga att det fanns stora problem som vi fick mandat att göra någonting åt.

Stora problem som växer fram under lång tid tar normalt lång tid att lösa. Den minnesgode minns att jag fick kritik före förra valet för att jag sa att det kommer att ta hela 20-talet att lösa de allvarliga problemen med segregation, integration, grov organiserad kriminalitet och energisystem som inte fungerar. Vore de enkla att lösa hade till och med det förra gänget kunnat klara det.

Det här är svåra saker, men vi är på god väg. Vi håller på att lägga om kursen, och vi ser ett antal resultat. Men vi är långt ifrån färdiga. Det tar betydligt mer än en mandatperiod att göra det vi har föresatt oss att göra.

Jag var i Gävle tillsammans med Gunnar Strömmer förra måndagen efter den förfärliga skjutningen där en gärningsman sköt mot sex personer. Den misstänkte är 13 år. Det är ett under att ingen dödades. Där kunde man se vad ett antal saker kunde göra, till exempel enorm kamerabevakning. Det hade varit ännu bättre om man hade vetat i förväg att gärningsmannen inte skulle vara där. Nu kunde man se direkt i efterhand vad som skett. Kameror är trygghetsskapande, inte integritetskränkande. En sådan förändring kan låta enkel, men sådant var omöjligt tidigare.

Jag var i Borås i förrgår och följde med polisen och tittade på preventiva vistelseförbud. Man tar bort dem från gatan som inte ska vara där och kyler därmed ned konflikter.

Det var bara två små exempel på sådant som har påbörjats. Mycket återstår att göra.

Herr talman! Tack, statsministern, för analysen! Jag delar såklart den.

Ett alternativ till det styre som är i dag är oppositionen. Med dem får vi i stället se höjda skatter, ökad invandring, lägre krav, tvångsblandning, lite mer saft-och-bulle-politik och hittepåjobb för att få ned arbetslöshetsstatistiken.

Vi har en hög arbetslöshet i dag. Det är ett faktum. Men Sverige har också under väldigt lång tid tagit emot människor som inte är anställbara.

Det vi gör nu är att stänga kranen, det vill säga kraftigt begränsa den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Bidragsreformen med aktivitetskrav och bidragstak stryper tillgången till välfärdssystemet. Vi har även återvandringsbidraget och många insatser på utbildningsområdet.

Socialdemokraterna säger att vi inte lyckas särskilt bra. Det har inte heller Socialdemokraterna gjort historiskt. Deras vända-på-stenar-metod har inte varit revolutionerande för Sverige på något sätt. Jag vill tro att enbart de saker vi nu gör för att påverka arbetslöshetssiffran kommer att ge resultat. Hur ser statsministern på arbetslösheten och människors frihet från bidragsberoende framöver?

Herr talman! Det är som sagt stora frågor. Man kan sammanfatta detta och beskriva många av våra reformer som praktiska lösningar på praktiska problem. Det handlar bland annat om en bidragsreform som gör att man rent praktiskt inte kan stapla bidrag på varandra och komma upp i för höga nivåer och att tänka sig straffreformer som gör att vi hyr fängelseplatser utomlands om de inte räcker till i Sverige. Det är en ganska pragmatisk ansats.

Man kan också se detta som rättvisereformer. Vi tar parti för dem som sköter sig, för dem som arbetar, för dem som går upp tidigt på morgonen och för dem som uppfyller sin del av samhällskontraktet och förväntar sig att staten ska uppfylla sin del. Att få ihop samhällskontraktet igen och stå på skötsamma, hårt arbetande människors sida är ett mer principiellt sätt att se på saken.

Dessa synsätt låter sig förenas. Men jag tycker att man ska tänka på att det vi gör nu är att verkligen stå upp för de människor som bygger vårt land starkare.

(Applåder)

Hallå! Fungerar mikrofonen? Ja. Vilken tur, Ulf!

(Statsminister ULF KRISTERSSON (M): Det var en väldig tur.)

Herr talman! Jag tänkte fokusera på sakpolitik. Vi har massarbetslöshet, och vi har den lägsta tillväxten på ett decennium. Närmare en halv miljon människor har inte ett jobb att gå till. De får inte känna tillfredsställelsen att vara med i ett arbetslag. Känslan av att få bidra fråntas människor i dag. Samtidigt finns det mycket vi skulle behöva få gjort i Sverige. Vi behöver bygga bostäder. Vi behöver rusta järnvägen. Vi behöver korta väntetiderna i sjukvården.

Sjukvården blir inte bättre av att politiker ställer sig på presskonferenser. Omställningen blir inte av bara med hjälp av pratmakare. Det är människor som måste arbeta för att väntetiderna ska bli kortare, och för att göra omställningen behöver det anställas elinstallatörer och järnvägare.

Min fråga till Ulf är: Är det inte dags för regeringen att göra sitt, att ta ansvar och göra det bara politiken kan bistå med för att jobben ska bli fler och prioritera investeringar och skapa jobb i stället för att införa dyra skattelättnader för dem med mest kapital eller med inkomster över 100 000 kronor i månaden? Det är ju det som regeringen och Sverigedemokraterna har prioriterat.

Så här i efterhand: Hade det inte varit bättre för Sverige och jobben att i stället budgetera för vad en värdig sjukvård faktiskt kostar, att satsa på järnväg och att satsa på att stimulera bostadsbyggandet? Är det inte bättre, Ulf Kristersson, att satsa på att skapa nya arbetstillfällen när det saknas så många sådana?

(TALMANNEN: I kammaren tilltalar vi som sagt varandra med för- och efternamn.)

Herr talman! En bra sak i dag är att mikrofonerna fungerar. En annan bra sak är att jag lovar att inte en enda gång avbryta Vänsterpartiets partiledare och inte en enda gång tala i mun på henne.

(Applåder)

Herr talman! Vi har ju ett problem med arbetslösheten som egentligen är två problem. Det ena är det vi kallar för konjunkturell arbetslöshet. Den är inte bättre för det, men den går upp och ned med konjunkturerna. I högkonjunktur är det färre som är arbetslösa; i lågkonjunktur är det fler som är arbetslösa. Just nu är det rejäl lågkonjunktur – den längsta och mest utdragna på mycket länge. Därför stiger den konjunkturella arbetslösheten. Det gör den till och med när vänstern styr, även om vi inte brukar prata så mycket om den då. De hade sitt projekt om Europas lägsta arbetslöshet. Det gick så där. Den medicinen har vi alltså prövat. Den tänker vi inte pröva en gång till.

Herr talman! Ett mycket större problem är den arbetslöshet som beror på att människor har kommit till Sverige och inte kan de saker som svensk arbetsmarknad efterfrågar. De talar inte svenska och har inte erfarenhet av svensk arbetsmarknad. De kanske inte har arbetat alls förut och lever på platser i Sverige där väldigt få arbeten finns. Det beror inte minst på att när andra sidan regerade tog Sverige in 300 000 asylsökande på åtta år utan en tanke på vilka konsekvenser det skulle få för integration och segregation.

Vi har lagt om den politiken medan ni står kvar på andra sidan. Tre av fyra partier vill ha ökad asylinvandring nu. Fyra av fyra partier har föreslagit ökad asylinvandring under den här mandatperioden. Ta in vidden av detta! Om vi fortsätter att ta in fler asylinvandrare kommer problemen att öka.

Nu lägger vi om politiken. Då skapas också förutsättningar. Om man lär sig svenska och skaffar sig de utbildningar som yrkena kräver finns det goda möjligheter för fler barn att få se sina föräldrar gå till jobbet.

Herr talman! Vad trevligt att få prata sakpolitik! Det är nog ingen som tror att regeringen och Sverigedemokraterna siktar på Europas lägsta arbetslöshet. Det finns inget som talar för det. Sverige är nästan sämst i klassen – på tredje plats – när det gäller arbetslöshet och har väldigt låga tillväxtnivåer. Finanspolitiska rådet har sagt att justeringar av den aktuella typen av trygghetsförsäkring eller bidrag inte skapar ett enda nytt jobb.

Jag noterar att statsministern fortsätter att skylla på andra avseende arbetslösheten. Det är alltid någon annans fel. Vad är Ulf Kristerssons ansvar? Vad kan han göra? Han har själv ägnat tid åt att gå in på Platsbanken och märkt att där finns 17 000 arbeten. Men det är ju en halv miljon arbetslösa. Hur kommer vi upp i en halv miljon arbeten? Hur ska regeringen se till att investera så att det blir fler arbeten?

Herr talman! Nej, det var 72 000 lediga jobb just där senast jag tittade. Alla som någon gång har försökt söka jobb i Sverige vet dessutom att många jobb förmedlas på helt andra sätt. Det är bra för många företag. De hittar andra vägar att anställa.

Jag var i Vagnhärad häromdagen och träffade ett åkeri. De har svårt att hitta medarbetare till relativt enkla jobb, som däckmontör. För ett jobb var det enda som krävdes att man talade begriplig svenska och hade körkort. Det är inga orimliga krav att ställa på en människa som har kommit till Sverige.

Jag är den första att tycka att vi ska ge goda utbildningsmöjligheter i ett land som Sverige. Här har vi i princip gratis utbildning för alla, från de allra yngsta till de allra äldsta. Man har ett ansvar själv att göra sig anställbar, att lära sig svenska, att göra allt man kan för att få ett jobb och att flytta dit där jobben finns. Det ansvaret ligger på var och en.

(Applåder)

Herr talman! I politiken, liksom i näringslivet, vet vi att utan tydliga mål tappar man riktningen. Det är lite som att försöka bygga en fabrik utan ritning. Det kan absolut bli ett bygge, men några produkter eller vinster kommer inte att levereras. De företag som satsar på grön teknik, elektrifiering och klimatsmarta lösningar gör det för att världen behöver produkterna, och de behöver veta att Sverige menar allvar. De måste kunna lita på att målen står fast och att det arbetas hårt för att uppnå dem.

I december 2023 sa statsministern att de från och med då skulle lägga om svensk klimatpolitik i grunden med fokus på elektrifieringen av industrin och transporter, internationellt samarbete och ekonomisk tillväxt. Klimathandlingsplanen sades vara en viktig del i detta och skulle peka ut en tydlig väg till nettonollutsläpp 2045.

Det är lät tryggt, tydligt och nästan visionärt. Men i regeringens budget står det nu att det nationella 2045-målet inte nås i scenariot med beslutade styrmedel och att gapet till målet är cirka 19,6 miljoner ton. Det är alltså nästan 20 miljoner ton. Det är ingen avrundning i marginalen utan ett klimatmässigt Grand Canyon för att nå målen.

När statsministern säger att vi ska nå nettonoll men regeringens egen budget och politik säger att vi inte gör det innebär det inte bara ett kommunikativt problem eller ett klimathaveri. Det är också ett trovärdighetsproblem gentemot företagen. Framtidens exportföretag behöver veta att de har en stark hemmamarknad.

Min fråga till statsministern är: Hur ska svenska företag, investerare och talanger kunna planera långsiktigt när statsministern säger en sak men regeringens budget anger något helt annat?

Herr talman! Jag tycker att det är stor skillnad mellan realistiska mål, visioner som har en koppling till vad man gör och realistiska, långsiktiga ambitioner å ena sidan och allmänt fluff-fluff å andra sidan. Ibland tycker jag att Centern är experter på fluff-fluff. Man lovar guld och gröna skogar till alla möjliga med högt ställda ambitioner som man inte har en aning om hur man ska genomföra.

Det är ungefär som den energiöverenskommelse vi hade ett tag. Det skulle vara 100 procent förnybart – men det skulle kanske ändå inte utesluta kärnkraft. Ingen begrep någonting. Det betydde heller ingenting. Det betydde att en massa partier som tyckte helt olika skulle låtsas vara överens så att man kunde säga: Nu har vi en stor parlamentarisk överenskommelse. Sådant är Centern expert på.

Jag gör gärna upp med Centern när vi tycker ungefär lika, och jag står gärna för att vi tycker olika när vi tycker olika. Jag har inget behov av låtsasvisioner av fluff-fluff.

Ska vi klara klimatomställningen i ett land som redan har lagt ned enormt mycket möda på vattenkraft, kärnkraft, fjärrvärme och förnybart och som är bland de absolut bästa i hela Europa måste vi klara av elektrifieringen. Då ska alla processer, industrin och trafiken elektrifieras. Det kräver en massiv mängd ny fossilfri, stabil el. Nu i december kommer vi att rösta nästa gång om vi ska sjösätta ett kärnkraftsprogram eller inte. Då ställs också Centerpartiet på prov.

Sedan har Rickard Nordin fel. Differensen är ungefär 4 miljoner ton när det gäller 2030, som är det ena nationella målet. Vi tror att vi kommer att kunna klara det. Prognosen visar just nu att vi missar det för att vi inte var beredda att höja drivmedelspriserna till 28 kronor per liter. Vi har dock goda chanser att klara det. Det ni i Centern aldrig klarar av är LULUCF-målet, det vill säga skogen. Berätta för oss hur skogsmålet ska nås med Centerns politik!

(Applåder)

Herr talman! För mig och Centerpartiet är inte klimatmålet något som bara är visionärt eller fluff-fluff. Centerpartiet har lagt fram en färdigfinansierad och färdigutredd plan för hur vi når klimatmålet till 2030. Statsministern säger sig kunna göra det, men han har inte lagt fram politiken. Vi har levererat politiken och en budget för det.

Den vd i ett företag som så grovt missar de uppsatta målen skulle inte få behålla jobbet länge. Det finns ingen styrelse i världen som skulle acceptera sådana felsteg.

Klimatet bryr sig inte om partigränser. Företag bryr sig inte om regeringsskiften. De planerar i decennier. När regeringen själv inte klarar av att lägga fram politik för att målen ska nås skickar det signaler till ingenjörerna i Boston, investerarna i Frankfurt och de svenska entreprenörerna att det inte är värt att satsa i Sverige. Missade klimatmål är en dålig pitch för ett land som vill ha grön tillväxt.

Jag frågar återigen: När ska regeringen stänga gapet till de svenska klimatmålen – 20 miljoner ton till 2045 och 4,6 miljoner till 2030?

(Applåder)

Herr talman! Jag svarar att Centern talar med kluven tunga. Centern låtsas nu vara enormt bekymrad över en mycket liten differens i det mål som handlar om vägtrafiken till 2030. De låtsas inte om att det kräver en rejäl höjning av reduktionsplikten. De har i sin budget hittepåförslag som inte ens är genomförbara. Och de tiger om skogen.

I dag har EU ett regelverk som slår fast att svensk skog och svenskt skogsbruk ska vara buffertzon för alla andra europeiska länders utsläpp. De ska ha svensk skog som koldioxidsänka så att de slipper minska sina utsläpp. Skillnaden är 70 miljoner ton.

Detta säger Centern inte ett ljud om. De har inga förslag om det här för de skulle inte våga säga det som krävs, nämligen en halvering av det svenska skogsbruket. Man måste lägga ned en stor del av svenskt skogsbruk för att klara andra länders klimatåtaganden. Centern talar med kluven tunga.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna och Ulf Kristersson gick till val med affischen ”Nu får vi ordning på klimatet”. Tre år in på mandatperioden har vi bara i Sverige haft en onormalt torr vår följt av värme, skyfall, jordskred och smältande glaciärer. Samtidigt har Sveriges klimatutsläpp ökat rekordartat under Tidöregeringen och är i dag högre än när regeringen tog över makten.

Utsläppen behöver minska nu och inte sedan. Men för att utsläppen ska minska i den takt som krävs fram till 2030 behövs flera nya styrmedel – sådana som kan sänka utsläppen nu och inte sedan.

Jag skulle därför vilja veta vilka åtgärder statsministern tycker är mest angelägna att vidta för att Sveriges utsläpp ska börja minska i den takt som behövs för att Sverige ska göra sin del inom Parisavtalet och för att klara Europas klimatmål fram till 2030.

Herr talman! Jag uppskattar genuint frågan. Mitt svar i sak är ungefär detsamma som till Centerpartiet, men den stora skillnaden är att ni i Miljöpartiet inte talar med kluven tunga. Ni står för er politik. Jag delar den inte, men ni står för den. Jag tycker att det är hederligt av er.

Ni vill driva upp bränslepriserna till mycket höga nivåer för att klara det som kallas ESR-målet och vägtrafikmålet. Ni har inga problem med att låta svenskt skogsbruk bli en resurs för i första hand andra länder så att de slipper dra ned på sitt. Ni har över huvud taget en klimatpolitik som går stick i stäv med vad jag menar skulle vara bra för svensk konkurrenskraft. Ni står också för att ni inte vill ha någon kärnkraft. Allt detta står ni för.

Jag delar inte uppfattningen, men så är det ibland i politiken. Vi kan ha bra diskussioner ändå där vi tycker olika, och vi behöver inte ens vara otrevliga mot varandra. Det är bra.

Min bild är motsatsen. Vi behöver ha en annan sorts energipolitik. Vill man klara vår tids utmaningar är det fossilfri energi som krävs, och vi röstar nästa gång i december.

Herr talman! Jag håller med om att elektrifiering kommer att vara helt avgörande för den gröna omställningen, men regeringens politik har i dagsläget lagt en död hand över det förnybara energisystemet. Med regeringens fokus på kärnkraft i framtiden stoppas initiativ för ny förnybar kraft i nutid. Nu dras Sverige också inför EU-domstolen för att man inte gjort tillräckligt för att förenkla för förnybar el. Hur tänker statsministern agera för att vi ska uppfylla kraven och för att vi ska kunna öka produktionen av förnybar energi i närtid?

Herr talman! Ironin är att ju mer stabil baskraft vi har, desto mer väderberoende, förnybar kraft kan vi ha. De står alltså inte mot varandra utan bygger tvärtom på varandra.

Under våra första åtta månader vid makten beslutade vi om lika många havsvindkraftsparker som den förra regeringen beslutade om på åtta år för att vi vågade fatta beslut där olika intressen stod mot varandra – lokala miljöhänsyn mot energi. Vi valde då energi. Vi har gjort vårt. Ni gjorde inte ert.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna vill höja skatterna med 27 miljarder för att höja bidragen för grupper som inte arbetar. Detta är hyfsat provocerande för i synnerhet oss smålänningar, som vet att Småland byggdes av hårt arbete och inte bidrag. Regeringen fokuserar i stället på arbetslinjen och starka drivkrafter för arbete för dem som står långt från arbetsmarknaden.

Hur ska vi bryta den utveckling som riskerar att dra isär Sverige och i stället skapa ökad frihet för alla genom egen försörjning och den känsla som kommer från vetskapen om att man också bidrar till välfärden? Jag skulle också vilja ha statsministerns syn på begreppen rättvisa och trygghet i allt detta.

Herr talman! Det här är tyvärr inget filosofiseminarium, så vi hinner kanske inte med alla sakerna.

Socialdemokraterna höjer skatten med 27 miljarder kronor. Lägger man ihop siffrorna för vänsteralternativet blir det 80 miljarder kronor i höjda skatter. Det är lika mycket som hela den budget vi har lagt.

Nu ska jag vara rättvis. Centern vill göra tvärtom: sänka skatterna. Det tycker jag i grund och botten är bra, men det antyder något om svårigheterna att få ihop Centern och vänstern i ett och samma regeringsalternativ.

Om man summerar oppositionens budgetar handlar det i grund och botten om höjda skatter, höjda bidrag, ökad asylinvandring och höjt bistånd. Detta är kvartetten av gemensamma nämnare, återigen med Centern som undantag vad gäller skatterna.

Vår väg är inte denna utan den andra: se till att hårt arbetande människor vill göra sitt, vill betala skatt, för att de får tillbaka något. Det är samhällskontraktet – det är rättvisa.

(Applåder)

Herr talman! I vårt land ska kvinnor aldrig behöva leva under förtryck, hot eller våld, men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Alldeles nyligen kunde vi läsa om en imam i Sverige som predikade om hur man bör slå sina fruar. Det är oacceptabelt. Detta är radikala värderingar inom islam som tillåts praktiseras och befästas i vårt samhälle.

Niqab och burka är uttryck för en usel kvinnosyn som går ut på att osynliggöra kvinnor och strider mot allt vårt land står för: frihet, jämställdhet och alla människors lika, unika värde. Kristdemokraterna har nyligen föreslagit att man ska förbjuda burka och niqab i offentliga miljöer. Min fråga till statsministern är därför: Anser statsministern att det är förenligt med svenska värderingar att kvinnor i offentliga miljöer bär burka eller niqab, och är regeringen beredd att agera för att förbjuda dessa plagg i Sverige?

Herr talman! Jag har, som jag tror nästan alla svenskar – både svenskar som har en gudstro och människor som inte har det – en enorm respekt för religionsfriheten. Den är en fundamental del av våra friheter. Vi respekterar människor av olika tro, och vi respekterar människor som inte har någon tro. Det här är viktigt. Jag vill bara nämna detta, för det kommer alltid att vara en aspekt när man sedan diskuterar praktiska problem.

När man har sagt detta ska man också säga att tvång aldrig ska vara tillåtet i Sverige. Hedersrelaterat förtryck är inte tillåtet. Då kommer man till den intressanta frågan: Vilka människor bär frivilligt niqab och burka, och vilka gör det i praktiken av tvång? Jag har hört lite för många berättelser om människor som lever i klanstrukturer och i praktiken är tvingade att leva ett liv som inte några andra människor i Sverige skulle acceptera. Vi ska stå på deras sida samtidigt som vi respekterar religionsfriheten.

Det här är svåra avvägningar. Vi ska absolut titta på frågan.

Herr talman och statsministern! Min fråga rör hedersrelaterat våld och förtryck, som är utbrett och som drabbar människor i djupet av dem som de faktiskt är. Det kan handla om att man inte får röra sig fritt – att man inte ens får lämna hemmet, i värsta fall. Man får inte välja sina vänner. Man kan inte vara öppen med vem man älskar. Man får inte styra sin egen framtid.

Med de kollektiva uttryck som det hedersrelaterade våldet tar sig skiljer det sig väldigt mycket från andra våldsformer. Det är inte en förövare och heller inte två, utan det kan vara alla människor omkring en som tillsammans ser till att kringskära ens frihet.

Jag vet att regeringen har beslutat sig för att intensifiera kampen för varje människas frihet att själv styra sitt liv och sin framtid. Min fråga är: Vad gör regeringen för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck?

Herr talman! Jag vill först göra en mycket kort historisk exposé. Jag jobbade första gången med dessa frågor som socialborgarråd i Stockholm 2006–2009. Det är svårt att ta in, men då var det kontroversiellt att prata om hedersförtryck – rasism, sa ofta de till vänster. Att ens diskutera sakerna var fel. Det var svårt. Vi gjorde landets första kartläggning av omfattningen av hedersrelaterat förtryck och våld bland unga i Stockholm. Den var också kontroversiell. I dag skulle ingen tycka att det var kontroversiellt att vilja veta hur det är.

Mycket har alltså hänt sedan dess. Vi har en helt annan medvetenhet – det är bara bra. Men mycket återstår.

Vi gör rätt mycket nu. Det ena är fundamentala saker som borde ha gjorts för länge sedan: förbjuda kusinäktenskap och förbjuda oskuldskontroller och oskuldsingrepp – alla sådana saker som i praktiken tvingar unga kvinnor och flickor att leva det liv som deras pappor eller bröder vill. Och vi tillför nya pengar i årets budget.

Herr talman! Jag hade hoppats att denna fråga aldrig skulle behöva ställas till en svensk statsminister. I går kunde vi ta del av Sveriges Televisions nyhet om att statsministern har använt felaktiga uppgifter om antalet lediga jobb, dessutom i syfte att förminska problemet med arbetslöshet i vårt land – detta i ett läge där antalet arbetslösa har ökat med 100 000 sedan statsministern tog över detta uppdrag och där Sverige numera har den tredje högsta arbetslösheten i Europeiska unionen och arbetslösheten drabbar nya grupper. Akademiker, byggnadsarbetare och ungdomar som går ut yrkesutbildningar drabbas av arbetslöshet.

Min fråga är: Avser statsministern att agera för att i framtiden inte använda sig av felaktiga uppgifter i uppdraget? Eller har statsministern också på detta område övergett det traditionellt borgerliga synsättet för ett högerpopulistiskt perspektiv?

Herr talman! Jag gick in på Arbetsförmedlingens sajt Platsbanken och tittade: 72 000 lediga jobb just där. Det är väldigt många fler på andra ställen. Det finns lediga jobb i Sverige. Klickar man på de jobb som inte kräver någon omfattande utbildning får man fram 17 000 jobb. Det var detta jag nämnde.

Om man sedan tittar på varje jobb kan det ändå finnas en del krav som är rätt rimliga att ställa på svensk arbetsmarknad. Att kunna tala svenska är ofta ett fundamentalt krav. Ganska många jobb kräver ett körkort. Det krävs ingen orimlig insats för att få ett körkort. Det kan finnas andra saker också, men Arbetsförmedlingen gör ändå noteringen att det inte ställs några speciella utbildningskrav.

Sanningen är att det finns jobb att söka i Sverige. Jag träffar varje vecka arbetsgivare som har svårt att hitta kompetensen. Vi har haft arbetskraftsinvandring och tagit hit människor från andra delar av världen, som inte kan svenska och inte har utbildning, för att man inte hittar andra som tar jobben. Kom igen!

(Applåder)

Herr talman! Under hela mandatperioden, och i synnerhet i den budgetproposition som bereds av finansutskottet just nu, har vi i Tidöpartierna presenterat åtgärder för att stärka hushållens ekonomi. Vi har sänkt inkomstskatterna för löntagare och pensionärer tre gånger. Vi kommer att halvera momsen på mat och livsmedel. Vi har sänkt skatterna på drivmedel och sänkt reduktionsplikten, vilket har lett till billigare bränsle med 10 kronor litern, och vi har stärkt maxtaxan så att förskoleavgiften blir billigare.

Vi sänker också elskatten med 10 öre per kilowattimme. Det är bra, men det ligger fortfarande ett slags straffbeskattning på konsumtion av el med i storleksordningen 43–44 öre per kilowattimme.

Min fråga till statsministern är: Kommer statsministern även framöver att vara beredd att, tillsammans med Sverigedemokraterna såklart, gå fram med ytterligare sänkningar av just elskatten? Och framför allt: Kommer statsministern att vara beredd att ta bort den hopplösa automatiska indexeringen av elskatten, som slår till just när det är som kallast och folk behöver som mest el för sin uppvärmning?

Herr talman! Jag har all respekt för frågan, men jag tror att också frågeställaren förstår att när man just har lagt fram en budget tänker man inte i första hand på vilken budget man ska lägga nästa år. Det kan ju hända ganska mycket innan dess.

Ett sätt att kompensera för den höga inflation som vi ärvde av den gamla regeringen är att sänka skatter på sådant som underlättar för hushållen att klara till exempel en tuff vinter. Vi har också ett övergripande elproblem i Sverige där tillgången till el är för liten. Det är lite ironiskt, kan man tycka – vi är ju ett land som har varit känt för god tillgång till prisvärd och ren el och attraherat investeringar på grund av detta. Nu är det i stället investeringar som inte kommer till Sverige för att vi inte kan garantera tillgången på el. Vi har ganska omfattande energiproblem. Dem gör vi nu någonting åt genom ett nytt kärnkraftsprogram och också mycket förnybart. Det finns många saker här.

Jag utesluter inte alls det som tas upp i frågan. Men just nu sitter jag inte och tänker på hur det ska bli med elskatten i den proposition som kommer om ett år.

Herr talman! I går fick vi tyvärr beskedet att Anna-Karin Hatt, Centerpartiets partiledare, har valt att inte fortsätta sitt uppdrag på grund av hat och hot. Det är ett underkännande av det politiska samtalsklimatet. Tyvärr är detta inte ett undantag, utan det är något som drabbar många fler.

Den senaste veckan har hatet mot min partiledare Nooshi Dadgostar fullkomligt exploderat på sociala medier som X och även på andra plattformar. Hon framställs av uttalade och kända sympatisörer till Moderaterna bland annat som en skrikande apa. Demoniserande ord som ”gaphals” nyttjas av såväl statsråd som den svans som rör sig i kommentarsfälten. Man går också ännu längre med direkt rasistiska och hatiska kommentarer som ”åk hem!” och ”babbejävel”.

Vilket ansvar har statsministern för sin svans? Vad tänker statsministern göra åt det här problemet? Jag vill också påminna talmannen om att statsministern är här för att svara på frågor från riksdagen och inte tvärtom.

Herr talman! Det sista förstod jag inte riktigt. Jag svarar ju på frågor från riksdagen. Det är precis det jag står här och gör.

När det gäller Anna-Karin Hatt är vi nog helt överens. Jag beklagar verkligen att hon drog den slutsatsen, även om jag har all respekt för hennes beslut. Var och en måste själv bestämma under vilka villkor man vill verka. Men den orsak som hon beskriver är riktigt tråkig.

Jag känner henne sedan tio år tillbaka eller ännu längre. Vi har suttit i samma regering och har samarbetat bra. Vi tycker olika i ett antal frågor, men jag har stor respekt för henne som person.

Det är en varningssignal när hon beskriver att tonläget i debatten gör att hon inte känner att hon kan verka. Detta tror jag att vi är många som tar på allvar. Vi har sett det under lång tid. Jag har länge efterlyst ett vuxet samtal i Sverige även om svåra och känsliga frågor.

När det gäller Sveriges Televisions debatt häromkvällen påpekade jag, tillsammans med rätt många andra, att det är en dålig idé att skrika i munnen på andra, att inte vänta på sin tur och att förstöra debatten gång på gång. Det står jag för.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen har nyligen presenterat ett höjt lönegolv för arbetskraftsinvandrare på drygt 33 000 kronor i månaden. Det är ett hårt slag mot landets företagare men även mot oss som land.

Utländsk kompetens är nödvändig för näringslivet men även viktig för vår tillväxt. Den bidrar årligen med 52 miljarder till svensk bnp och 17 miljarder i skatteintäkter. Framför allt hotas företag inom lantbruk, besöksnäring och lokalvård. Detta är dessutom ett tydligt ingrepp i den svenska modellens lönebildning, där staten och regeringen inte ska lägga sig i.

Min fråga till statsministern är: Anser statsministern att landets företagare har fel i sin allvarliga oro över den nya regleringen och det höjda lönegolvet?

Herr talman! Jag delar inte alls uppfattningen att detta är ett hårt slag mot landets företagare. Jag har uppfattningen att vi i längden inte kan ha arbetskraftsinvandring till Sverige när det gäller lönenivåer och jobb där det redan finns människor i Sverige som lever på bidrag och borde ta de jobben. Det är min uppfattning. Man ska inte behöva åka utanför Europa och be människor komma till Sverige – människor som inte talar svenska, inte har jobbat på svensk arbetsmarknad och väldigt ofta inte har någon nämnvärd utbildning – för att ta relativt lågt betalda jobb, när det finns väldigt många människor som är fullt arbetsföra och lever på bidrag i Sverige. Det är en absurd situation. Så kan vi inte ha det.

I det regelverk som vi har infört finns ett antal undantag för situationer där det på goda grunder är svårt att hitta den kompetens som behövs. Det gäller även till exempel korttidsarbeten, planteringar och sådana saker. Det finns alltså ett antal rimliga undantag från regeln. Jag tycker att vi gör det som är absolut nödvändigt just nu.

(Applåder)

Herr talman! Vi har kunnat läsa i Aftonbladet om Greta Thunbergs vittnesmål från tiden i israeliskt fängelse efter att hon tillsammans med andra svenskar hade försökt föra in humanitär hjälp till en svältande befolkning i Gaza. Det handlar om svenskar som enligt uppgift har torterats, medan UD har kallat det för hård behandling.

UD har reseavrådan för både Ukraina och Gaza. Ändå hyllar regeringen dem som åker till Ukraina men säger att de som har fängslats och torterats av Israel får skylla sig själva.

Därför är min fråga: Vad ser statsministern för skillnad mellan att åka till Ukraina och att resa till Gaza? Bryr sig statsministern bara om svenska medborgare som tycker likadant som regeringen?

Herr talman! Det är intressant med den glidning som håller på att ske här, tycker jag. Utrikesdepartementet har en bestämd reseavrådan när det gäller Gaza sedan tio år tillbaka. När det gäller Ukraina har man den av uppenbara skäl inte sedan lika lång tid, och man har den av andra skäl. Men innebörden är densamma: Åk inte dit! Åk framför allt inte dit om du förväntar dig svensk hjälp om du råkar illa ut!

Men det finns inga förbud. Åk till Gaza om du vill det, och ta alla de risker som finns! Åk till Ukraina och slåss för deras sak om du är beredd att ta de risker som det för med sig!

Detta är viktiga saker. Vi har inte ansvar för människor som väljer att aktivt trotsa mycket tydliga regler. UD har i går svarat om vad man har gjort för att hjälpa till med det konsulära, trots reseavrådan. Men det är en konstig retorik som ni för.

(Applåder)

Herr talman! Statsministern! I år firar vi 250 år av judiskt liv i Sverige. I Malmö skulle en judisk filmfestival ha gått av stapeln i november. Men så blir det inte. Det finns ingen biograf som vill ställa upp. De kommersiella biograferna säger nej av säkerhetsskäl, och det kommunägda Folkets hus har dragit sig ur. Det är oerhört sorgligt och oerhört allvarligt att inte en enda biograf i Malmö vågar ha med judisk kultur att göra.

Min fråga är därför: Vad gör regeringen för att skydda rätten till judiskt liv och judisk kultur och för att bekämpa denna fruktansvärda antisemitism som håller på att äta upp demokratin i Sverige likt en cancersvulst?

Herr talman! Låt mig säga två saker i korthet.

Vi gör väldigt mycket för att skydda judiska institutioner med ren säkerhet. Att det behövs är väldigt tråkigt, men det är absolut nödvändigt.

Vi gör också och inte minst mycket för att uppmärksamma 250 år av judiskt liv i Sverige. Det är en viktig del av svensk kulturhistoria. Vi gör väldigt mycket på det området. Det är ett fint samarbete med de kulturaktörer som är med.

Jag visste inte om detta i Malmö, men jag kan nämna något som då är desto mer glädjande: Folkoperan sätter upp Stulen musik i detta nu. Jag ska själv se den snart. Jag var på jubileumskonserten i Göteborg för bara några veckor sedan, en fantastisk konsert. Så det kanske finns de som fegar ur, men det finns andra som står upp för det som är rätt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill lyfta fram tragedier som pågår i det tysta och som få talar om.

I somras dödades tiotals människor i ett terrordåd mot en kyrka i Syrien.

I Kongo har hundratals människor mördats i olika attacker mot kyrkor, senast mot en begravningsgudstjänst där mer än 70 kristna dödades.

I Nigeria pågår den kanske mest underrapporterade förföljelsen i världen. Uppemot 100 000 kristna har mördats, och inte mindre än 18 000 kyrkor har bränts ned och totalt förstörts de senaste åren.

Enligt Open Doors förföljs hela 380 miljoner kristna runt om i världen. Ändå möts detta av tystnad både i medier och i internationell politik.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern: Vad avser regeringen att göra för att ge världens kristna en röst i EU, i FN och i vårt internationella arbete och visa att Sverige tydligt står upp för alla människors rätt till religionsfrihet?

Herr talman! Jag instämmer verkligen i beskrivningen.

Det här är en av världens många paradoxer. I vår del av världen beskriver vi ofta den otroliga vikten av religiös tolerans. Vår del av världen domineras av kristna värderingar bland både troende och icke-troende människor, och vi tycker att de är viktiga. I andra delar av världen som domineras av andra religioner saknas väldigt ofta den toleransen. Det är ett stort problem, och ibland är vi inte bra på att själva lyfta upp detta.

Sedan finns det många undantag. Vi är många som pekar på det som nu händer i Syrien, till exempel. Vi hade en väldigt fin vecka här i Stockholm till minne av Nathan Söderbloms ekumeniska möte i Stockholm för exakt 100 år sedan. Det var många kyrkoledare som pratade om vikten av att respektera kristna också i andra delar av världen.

Jag tycker att det görs mycket, men mycket mer måste göras.

Herr talman! Jag kommer direkt från Sveriges stadsmissioners seminarium här i riksdagen, där de släppte årets fattigdomsrapport. Den visar att närmare 700 000 personer lever i materiell och social utsatthet, en närapå fördubbling på bara några år.

Det innebär att människor tvingas välja mellan mat och mediciner – något som har ökat när regeringen och Sverigedemokraterna försämrat högkostnadsskyddet. Det innebär att barn bär sina föräldrars utsatthet och väljer bort att be om självklarheter, långt innan de ska behöva ta det ansvaret. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Statsministern brukar säga att människor ska arbeta. Jag håller med om det. Men regeringen skapar inte jobben. Den skapar inte möjligheten för människor att ta de jobben. Nu försämrar den också skyddsnätet.

Statsministern! Du säger att barnfattigdomen inte ska öka. Min fråga är: Hur tänker du nå det målet med den politik som förs?

Herr talman! De senaste månaderna har det varit mycket flippfloppande i Socialdemokraterna. Man byter uppfattning nästan med ett blött finger i luften och känner efter vart vinden blåser. Men på en punkt är ni socialdemokrater pålitliga: I valet mellan bidrag och jobb väljer ni alltid bidrag.

(Applåder)

Det är en viktig konsumentupplysning. Framför allt gör ni det i opposition. Då finns det dessutom ingen gräns. Då finns det alltid möjlighet att höja bidragen.

Man måste fundera. Vad skapar i längden fattiga familjer? Jo, brist på arbetsinkomster. Vad skapar i längden socialt utsatta barn? Jo, föräldrar som inte går upp på morgonen, inte går till jobbet, inte är självförsörjande och inte är självständiga. Det är vårt riktigt stora problem.

Om man inte ser det problemet kan man höja bidragen hur mycket som helst för dem som inte jobbar och höja skatten hur mycket som helst för dem som jobbar. Det kommer aldrig att läka ihop Sverige igen. Jag tycker helt enkelt precis tvärtom.

(Applåder)

Herr talman! I dag lever många kvinnor i Sverige under hot, kontroll och ekonomiskt beroende. Att lämna en våldsam relation är en ofta livsfarlig process, och samhällets skydd räcker inte alltid till. Skyddade boenden är fulla. Stödet är ojämnt, och rättsväsendet saknar ofta uppföljning.

Det är ett misslyckande för staten när kvinnor som söker skydd inte får det stöd som de faktiskt behöver. Jag skulle vilja fråga statsministern: Hur ser regeringen på behovet av att stärka det statliga ansvaret för skyddet av våldsutsatta kvinnor, och vilka konkreta åtgärder kommer statsministern att vidta för att ingen kvinna i Sverige ska tvingas stanna kvar hos sin förövare på grund av rädsla eller ekonomiskt beroende?

Herr talman! Jag tror att vi i huvudsak är helt överens om själva problembeskrivningen.

Det fanns ett skäl till att jag i regeringsförklaringen sa ungefär – det är inte den exakta ordalydelsen – att vi ska bekämpa mäns våld mot kvinnor med samma eftertryck och samma kraft som vi bekämpar den grova organiserade brottsligheten med.

Detta våld är lika dödligt och lika förfärligt, men det är inte lika organiserat. Därför möter det inte samma uppmärksamhet – tyvärr, skulle jag vilja säga. Det blir uppmärksammat när ett antal män på kort tid mördar sin partner. Då händer det saker och ting.

Vi gör saker, verkligen – kanske inte just de saker som nämns här men andra saker. Vi ser till att fler får fotboja så att de inte kommer i närheten av den partner som de är hotfulla mot. Vi utvidgar besöksförbuden så att man vet längre ifrån var en person finns någonstans. Vi gör handfasta, konkreta saker som gör att fler kvinnor som har goda skäl att vara rädda för sin tidigare partner slipper vara rädda.

Herr talman! Statsminister Ulf Kristersson! Vården är väljarnas viktigaste fråga, och den SD-beroende regeringen har under tre år dränerat vården genom att inte ta hänsyn till inflationen och pensionskrisen i regionerna.

Vårdköerna minskar inte; de ökar. I januari 2021 var det 100 000 personer som hade stått i kö i mer än 90 dagar. I juli i år var det över 180 000 personer. Intensivvårdsplatserna är färre än före pandemin.

Regeringen föreslår ingen höjning av de generella statsbidragen till nästa år. Samtidigt slopas sektorsbidraget. Regeringen lägger 2026, nästa år, nära 2 miljarder mindre på hälso- och sjukvården jämfört med 2025.

Jag måste säga att ansvarstagandet för vården är extremt undermåligt från regeringen och SD. Ni skyller hela krisen på regionerna. Varför?

Herr talman! Det sista är direkt felaktigt. Det är alldeles uppenbart fel.

Jag stod här i talarstolen förra året, när vi hade stora inflationseffekter för regionerna, och lovade – och gav sedan också – mer pengar för att vi skulle hjälpas åt att klara av de kostnadsfördyringar som inflationen skapade, framför allt i landets regioner.

Det är inte helt intuitivt för alla svenskar att hög inflation driver upp pensionskostnaderna i regionerna och därmed tränger ut andra utgifter. Men så var det, och vi hjälptes åt. Det fungerade dessutom bra. Det är klart att vi inte har löst alla problem, men vi hjälptes verkligen åt när det behövdes.

Dessutom är det felaktigt att köerna ökar. Så här är det: Man väljer att ta den siffra som var precis under pandemin, när få människor ens ville gå till sjukhus. Det är ju en uppenbart meningslös jämförelse. Om vi jämför siffrorna därefter ser vi att köerna tvärtom har minskat – inte tillräckligt mycket, vi inte nöjda, men det går åt rätt håll.

(Applåder)

Herr talman! Ekonomisk självständighet är grundläggande för att alla människor ska kunna stå på egna ben och vara trygga. Då är det oerhört frustrerande att kvinnors livsinkomst fortfarande är flera miljoner kronor lägre än mäns. För första gången på årtionden ökar dessutom lönegapet mellan kvinnor och män, efter att i många år sakta men säkert ha minskat.

Jag har under veckan haft två 15-åriga praktikanter. Vi har bland annat pratat om hur samma arbete kan leda till olika löner, enbart beroende på kön.

Det här vill Elsa och Greta fråga statsministern: I dag kan vi uppfinna bilar och mobiler men inte ge kvinnor och män samma lön för samma jobb. Det är tragiskt att en kvinna kan utföra ett bättre jobb än en man men fortfarande totalt tjäna flera miljoner mindre efter att man har räknat ihop all inkomst från de år man jobbat.

Sveriges regering måste därför kanske lägga lite mer fokus på att lagstifta bättre eller vidta andra åtgärder kring kvinnors arbete för att se till att skillnaden i löner mellan män och kvinnor försvinner.

Varför tror statsministern att jämställdheten går bakåt på flera sätt – till exempel genom att skillnader i löner mellan män och kvinnor ökar?

Herr talman! Jag uppskattar verkligen frågan. Jag tänker mycket på samma sak.

Jag har tre döttrar som är på väg ut i yrkeslivet. Vi pratar mycket om detta hemma. Vi pratar om varför det är så. Vi pratar om saker som är direkt påverkbara, som vilka utbildningar man genomför och vilka jobb man söker. Vi pratar om hur jämställdheten ska vara i familjer, där man fördelar ansvaret för hem, familj, jobb och barn. Där tar kvinnor i dag en förkrossande andel av deltidsarbetet när man har små barn. Måste det vara på det sättet? Nej, det tror inte jag att det måste vara.

Det finns också saker som handlar om yrkesval. Vi har väldigt mansdominerade sektorer som ibland, men inte alltid, tenderar att vara högre betalda. Vi har kvinnodominerade sektorer som ofta är lägre betalda. Varför är det på det sättet? Vi förbjuder ju inte någon att söka det jobb man vill, men mycket av detta ligger i traditioner. Vi har ett gemensamt ansvar att ändra på de traditionerna och få ett jämställt yrkesliv också i fråga om inkomster.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en övergripande fråga som började med en tidningsnotis häromveckan om ett möte mellan statsministern och Peter Thiel i somras. Statsministern har givetvis rätt att träffa precis vem han vill, men det här är ett samtal där anteckningarna sekretessbelagts.

Man ska också veta att Peter Thiel och hans bolag Palantir är bland de ledande i USA för att driva på utvecklingen mot att flytta över stora mängder data – ofta övervakningsdata – och information och andra uppdrag till privata stora bolag.

Min fråga handlar om detta. Är regeringens och statsministerns åsikt i ett större perspektiv att detta är en bra väg för Sverige att gå?

Herr talman! Jag får först tacka för att jag inte är förhindrad av riksdagsledamoten att träffa vem jag vill. Det uppskattas. Om jag inte hade varit fri att träffa vem jag vill hade jag kanske inte följt det.

Om vi ska vara lite allvarliga är detta alltså en stor internationell konferens som äger rum en gång per år. Den här gången var den i Stockholm. Den blandar ett antal premiärministrar – som jag för övrigt också träffar på samma ställe – och ett antal företagsledare från Sverige och många andra länder. Ett antal vd:ar i svenska och utländska teknologiföretag var också där.

Jag tycker att teknologifrågorna är viktiga. Vi har en stor tech-sektor i Sverige som dessutom är otroligt framgångsrik. Det finns ett enormt samarbete med framför allt USA, både finansiellt och teknologiskt. Att förstå vad som händer i tech-sektorn, hur vi behåller vår position och hur vi kan bli bra trots att vi ligger i Europa och inte i vare sig USA eller Kina har ett centralt värde för Sverige. Därför träffade jag ett antal ledande tech-företagare i Stockholm.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.