Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av utrikesminister Maria Malmer Stenergard, socialminister Jakob Forssmed, bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa och arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Nästan 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan den här regeringen tillträdde. Det är en väldigt allvarlig utveckling, inte minst för alla de unga som snart tar studenten eller examen och som riskerar att gå rakt ut i arbetslöshet.

Det här är något som mina kollegor och jag har lyft flera gånger i den här kammaren – nu med regeringens tredje arbetsmarknadsminister. Åtgärderna från regeringen har dock varit allt annat än tillräckliga, och nu börjar mandatperioden lida mot sitt slut. Därför skulle jag vilja påminna om vad statsminister Ulf Kristersson själv sa inför förra valet. Han sa att en regering borde utvärderas efter följande kontrollfrågor: Har fler människor kommit i arbete? Kan fler människor försörja sig själva?

Vad svarar ministern och regeringen på de frågorna i dag, när omkring 100 000 fler har blivit arbetslösa?

(Applåder)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Aida Birinxhiku!

Arbetslöshet är farligt och ska bekämpas, och regeringen har ett program för att göra det. Det handlar om att fler ska kunna läsa en utbildning som leder till jobb och om att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att inte arbeta. Det handlar också om att vi ska fortsätta ha en stram asylinvandring, eftersom ungefär hälften av de arbetslösa är utrikes födda.

Utöver detta bekämpar vi en långdragen lågkonjunktur som har påverkat arbetsmarknaden på ett negativt sätt. Men vi kan konstatera att det även finns glädjande nyheter, nämligen att det i dag är färre personer inskrivna vid Arbetsförmedlingen som arbetslösa än under motsvarande period för fyra år sedan.

Fru talman! Det ministern missar i sitt svar är att regeringen valde att skära ned på arbetsmarknads- och utbildningspolitiken när arbetslösheten steg och att prioritera skattesänkningar för dem med de högsta inkomsterna när kostnaderna steg.

Ulf Kristersson bad väljarna att bedöma regeringen efter frågan om fler människor har kommit i arbete. Tycker ministern att regeringen har klarat den kontrollfrågan när 100 000 fler har blivit arbetslösa?

(Applåder)

Fru talman! Svar: Ja. Är det tillräckligt? Nej. Har vi för många arbetslösa? Ja. Är människor arbetslösa för långa perioder? Ja. Leder den politik som regeringen driver till färre arbetslösa och kortare arbetslöshetsperioder? Ja. För första gången på 20 år ser vi nu en politik som kommer att driva ned den strukturella arbetslösheten i Sverige.

Den politik som Socialdemokraterna driver kommer att leda till högre arbetslöshet och längre arbetslöshetsperioder, vilket är farligt för den enskilde och skadligt för vårt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har just presenterat en rykande färsk Arktisstrategi där säkerhetspolitik, ekonomi och klimat knyts samman. Samtidigt ser vi ökad stormaktsrivalitet i Arktis i form av både rysk militär närvaro och växande kinesiska intressen i området.

Min fråga är: Hur ser utrikesministern och regeringen till att konkret säkerställa att svenska säkerhetsintressen och kontrollen över vårt närområde inte underordnas andra aktörers strategiska ambitioner? Är regeringen beredd att vidta ytterligare nationella åtgärder för att stärka svensk närvaro och suveränitet i Arktis?

Fru talman! Tack, Rasmus Giertz, för frågan!

Svaret är att det är precis det vi nu gör. Med Arktisstrategin konstaterar vi att det säkerhetspolitiska läget är ett helt annat än 2020, när den förra strategin kom. Läget är mycket allvarligare, och det måste vi naturligtvis dra slutsatser av.

Det är också därför vi axlar ansvar när det gäller Arctic Sentry; jag är en av dem som har bidragit absolut mest där. Vi tar även ramverksansvar för FLF Finland, det vill säga Natos närvaro i Finland där man kommer att tränas i arktisk och inte minst subarktisk krigföring. Vi tar alltså verkligen ansvar, och vi bygger också mycket närmare samarbeten med de andra länderna i Arktis – utom Ryssland.

Fru talman! Tack för ett mycket bra svar, utrikesministern!

Min följdfråga är vilka konkreta åtgärder regeringen vidtar för att stärka motståndskraften hos de samhällen i norra Sverige som kan bli särskilt utsatta vid en säkerhetspolitisk kris.

Fru talman! Det är väldigt bra att Rasmus Giertz lyfter just detta, för det är en central del i Arktisstrategin. Om vi inte har resilienta och levande samhällen i Arktis kommer vi inte heller att kunna ha en civil beredskap där. Därför är det viktigt att satsa på allt från framtidstro till infrastruktur. Nu är ju den här strategin just en strategi, och den måste omsättas i handling. Det kommer den här regeringen att se till att göra.

Fru talman! År 2021 beskrev Sida Islamic Relief som en organisation med effektiv verksamhet av hög kvalitet. Trots det stoppades nyligen stödet, mot bakgrund av regeringens klausul att inga medel får gå till extremism.

Vid Sidas granskning hittades inga kopplingar till våldsbejakande extremism, och inte heller Center mot våldsbejakande extremism hittade någon sådan koppling. Stödet stoppades på grund av försiktighetsprincipen därför att man inte helt kan utesluta en avlägsen koppling – en princip som är i stort sett omöjlig för någon organisation som verkar i svåra kontexter att leva upp till.

Resultatet blir bland annat att Islamic Reliefs projekt i Etiopien, som går ut på att rädda livet på undernärda småbarn, helt stoppas och att ingen tar över. Risken för att små undernärda barn kommer att dö är stor. Vad är viktigast – att rädda livet på undernärda barn eller en godtycklig och rättsosäker försiktighetsprincip?

Fru talman! Inte en enda skattekrona ska hamna hos organisationer som är extrema och islamistiska och som undergräver flickors och kvinnors rättigheter. Inte en enda svensk skattekrona, hoparbetad av hårt arbetande människor i vårt land, ska gå till sådant. Därför har vi infört den här nya instruktionen om att tillämpa en försiktighetsprincip, och sedan är det Sida som fattar besluten.

Samtidigt ser vi att andra länders motsvarigheter till Sida har fattat liknande beslut. Den tyska säkerhetspolisen utvärderade Islamic Relief för Tysklands räkning, och man kunde inte utesluta att pengar gick till islamism och extremism. Man drog ned på och tog bort stödet i Nederländerna. I Storbritannien pausade man stödet efter antisemitiska uttryck från Islamic Relief i Storbritannien.

Inte en enda svensk skattekrona ska gå till sådant. Detta påverkar inte resursallokeringen till Etiopien över huvud taget.

Fru talman! Faktum kvarstår, ministern: Det finns ingen koppling mellan extremism och Islamic Relief.

Vi har inte ministerstyre i vårt land. Våra myndigheter är oberoende och självständiga och fattar sina egna beslut i enskilda ärenden. DN och ETC har avslöjat att ministern blandade sig i beslutet om Islamic Relief genom att ha mejlkontakt med styrelseledamoten Ranstorp och med den dåvarande generaldirektören för Sida. Inser inte ministern att detta agerande kan tolkas som inblandning i en myndighets beslut på ett sätt som inte är förenligt med vår grundlag?

Fru talman! Man kan fråga sig hur Vänsterpartiet har kapacitet att göra den bedömningen. Har Vänsterpartiet bättre kapacitet att göra denna typ av bedömning än Sida och tyska säkerhetspolisen? Har Vänsterpartiet bättre kapacitet för det än vad man har i Nederländerna eller Storbritannien?

Inte en enda svensk skattekrona ska gå till extremister. Vi vill dessutom tillämpa försiktighetsprincipen. Jag föreslår att Vänsterpartiet städar i sitt eget parti innan man börjar klaga på hur svenskt bistånd styrs.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till Johan Britz.

Regeringen har tidigare lagt fram förslag om att slopa förbudet mot att bryta uran. Nu vill man också slopa det kommunala inflytandet över uranbrytningen. Detta har orsakat stor osäkerhet i Jämtland, Västergötland, Skåne, Öland, Östergötland och många fler bygder.

Halterna av uran i den svenska berggrunden är måttliga. Tillgångarna är blygsamma – 0,2 procent av världens tillgångar bedöms finnas här i Sverige. Halten är 300 gram per ton. I Kanada är halten 20 procent, alltså 200 kilo per ton. Det gör att man måste ha enorma volymer och enorma arealer för att få lönsamhet i Sverige.

I Oviken i Jämtland har ett enda företag mutat in 80 000 hektar. Det är fyra gånger Stockholms kommun. Det är mer än halva Öland. Det är 100 000 fotbollsplaner. Ändå vill regeringen avskaffa det kommunala inflytandet över kommunens egen mark och möjligheten att sätta stopp för uranbrytning om man så önskar. Hur kan man motivera det när ingreppen är så gigantiska?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Hur resurserna i Sveriges marker ska användas är ju en fråga för ständig diskussion och avvägning. Vi anser att Sverige behöver kärnkraft. Jag vet att Centerpartiet är emot kärnkraft, och då är det naturligt att man också är emot uranbrytning och användning av det uran som blir en överskottsprodukt vid andra typer av gruvbrytning.

Vi ser det på ett annat sätt. Vi anser att Sverige behöver kärnkraft och att kärnkraften i Sverige behöver byggas ut. Då är det också rimligt att vi, i den mån det är möjligt, använder det uran som vi har tillgång till i Sverige.

Fru talman! Uranförsörjningskedjan är ju mycket större än bara brytningen. Centerpartiet har inget emot kärnkraft men tycker inte att skattebetalarna ska betala för den – det är något helt annat.

Det här är en fråga om kommunalt självstyre och om lokala möjligheter att påverka sin livssituation. Ett företag vill ta ett område som är större än halva Öland i anspråk, och regeringen vill ta bort lokalinvånarnas möjligheter att sätta stopp för det. Det är mycket svårt att förstå varför man ska behålla vetot mot vindkraft när man vill slopa vetot mot uranbrytning. Detta måste regeringen förklara.

Fru talman! Det är ju allmänt känt att Centerpartiet har varit emot kärnkraft under väldigt lång tid, om inte alltid. Centerpartiet var ett av de partier som var drivande i samband med den första nedläggningen av kärnkraft, alltså nedläggningen av Barsebäck i slutet av 90-talet. Jag tycker att det här klingar lite falskt.

Jag tror att det är viktigt att vi använder de resurser vi har i Sverige. Det handlar om att trygga vår beredskap och våra möjligheter att ha energiförsörjning och energiproduktion i Sverige som gynnar klimatet och konkurrenskraften och som gör Sverige oberoende av länder i Mellanöstern.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Johan Britz.

När de sista naturskogarna avverkas förlorar vi inte bara en plats utan också ett hem för hotade arter och en stor del av vårt kolförråd. Vi förlorar även en del av samhällets långsiktiga motståndskraft.

Skogsstyrelsen slår fast att alla oskyddade naturskogar nedanför den fjällnära gränsen – 670 000 hektar skog med oersättliga naturvärden – kan vara borta om 25 år om dagens avverkning fortsätter. Avverkningstakten i dessa skogar accelererar dessutom. Den ansvariga myndigheten, Skogsstyrelsen, hinner inte handlägga dessa avverkningar, vilket gör att vi i dag har en rättsosäkerhet i svensk skogspolitik.

Varför väljer man att halvera den tid som Skogsstyrelsen har på sig att handlägga ärenden?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.

Jag vill börja med att påpeka att Skogsstyrelsen ligger under statsrådet Kullgren, så att vi reder ut den detaljen.

För att svara allmänt på ledamotens fråga kan jag säga att det är viktigt att vi klarar av att balansera produktionsmål och miljömål i skogen. Det står den här regeringen för. Vi vill ta tillvara de möjligheter som den svenska skogen erbjuder, men vi vill samtidigt skydda värdefull natur. Jag tror att det finns ganska stor enighet om den avvägningen i den här kammaren.

Fru talman! Verkligheten för hundratals markägare och skogsägare i Sverige är att det inte finns någon ersättning. Den här regeringen har inte prioriterat markägare utan enbart skogsindustrins intressen. Det har gjort att hundratals markägare nu på frivillig grund har ansökt om att få skydd för sin skog.

Varför lägger regeringen ett oproportionerligt tungt ansvar på skogsägarnas axlar?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för följdfrågan.

Vi tycker att det är viktigt att klara av balansen mellan å ena sidan produktion och å andra sidan miljö. Vi har arbetat med förslag, som ännu inte är riktigt framme, för att skogsägare som av olika skäl får avverkningsförbud ska få högre ersättning än vad de får i dag. Det är viktigt, för då kan vi från statens sida bidra till miljöskydd samtidigt som vi respekterar äganderätten.

Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Den senaste tiden har det spekulerats i om EU ska förhandla med Ryssland om fred i Ukraina och i vem som i så fall ska sitta med vid förhandlingsbordet. Samtidigt kan vi se att Rysslands aggression mot Ukraina tilltar i omfattning och styrka. Man utför bestialiska attacker, inte minst mot Kiev, som dagligen utsätts för bombningar.

Jag undrar därför vilken roll utrikesministern anser att EU bör spela i den fortsatta processen för att få till en rättvis och hållbar fred i Ukraina. Jag talar om en fred som visar respekt för Ukrainas integritet, som gärna får komma snarast och som respekteras av Ryssland.

Fru talman! Tack, Margareta Cederfelt, för en väldigt viktig fråga!

Denna fråga var uppe på dagordningen när EU:s utrikesministrar förra veckan träffades på Cypern. Mitt budskap var tydligt: Låt oss inte fastna i en diskussion om vem som eventuellt ska sitta vid bordet när vi har fredsförhandlingar med Ryssland, för det är helt uppenbart att Ryssland inte är intresserat av fred.

Vi måste i stället fokusera på hur vi kan öka pressen på Ryssland och öka stödet till Ukraina. Då kan vi förändra ekvationen så att Ryssland på riktigt blir intresserat av fred. Vi har inget intresse av att rusa till ett förhandlingsbord där det är Ryssland som dikterar villkoren. Vi ska aldrig vara medlare, utan vi ska stå fast vid Ukrainas sida.

Fru talman! Sverige har varit och är en stor bidragsgivare till Ukraina, vilket jag är väldigt tacksam för, och det gläder mig att regeringen fortsätter att ha fokus på Ukraina.

Förra veckan kom nyheten att Sverige skänker upp till 16 Jas Gripen till Ukraina och att Ukraina kommer att köpa 20 Jas Gripen.

Hur ser utrikesministern att dessa kan hjälpa Ukraina att få fred?

Fru talman! Ukraina försvarar inte bara sin frihet utan också vår, och nu välkomnar vi Ukraina in i Gripenfamiljen. Inget är viktigare för regeringen än att värna Sveriges och svenskarnas säkerhet. Genom denna affär och med vår donation blir Ukraina, Europa och Sverige säkrare.

Gripen är byggd för en sak: att bekämpa Ryssland – och det önskar vi Ukraina varmt lycka till med.

(Applåder)

Fru talman! För många barn och unga är det en självklarhet att må bra. Men för många andra är livet en ständig kamp, och de vittnar om en vardag med oro för framtiden, ofrivillig ensamhet, mobbning och kropps- och beteendeideal som skapar ångest och osäkerhet. Allt fler söker också vård för psykisk ohälsa.

Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, som stadigt växte under den föregående regeringen, minskar nu under den kristdemokratiska ministern. Köerna till vård och behandling har faktiskt halverats under denna mandatperiod, trots att inflödet av patienter har ökat kraftigt. Men att köerna har halverats är en klen tröst för dem som står i kö eller har en närstående som står i kö.

Min fråga till socialministern är: Vad gör regeringen för att beta av resten av köerna?

Fru talman! Det kan vara förödande att stå i lång kö till barn- och ungdomspsykiatrin. Därför är jag oerhört glad över att vi kortar köerna, trots att antalet unga som söker sig till barn- och ungdomspsykiatrin har ökat med 48 procent på sex år.

Regeringen gör rekordstora satsningar, och vi ställer krav på att man ska prioritera tillgänglighet och kvalitet. Nu finns också en insatsstyrka med så kallade nationella utvecklingsteam som ska hjälpa bup ute i landet att ta emot ännu fler barn och korta köerna ytterligare. Detta arbete är viktigt och bra och måste ligga fast, och jag blir orolig för att vi kanske inte ska få fortsätta med det.

Vi behöver också se till att barn och unga mår bättre från början. Här spelar bland annat sociala medier en stor roll. Vi genomför nu en lång rad åtgärder för att barn och unga inte ska bli matade med skeva skönhetsideal och få sin självkänsla nedtryckt i botten eller se saker de aldrig borde se. Dessutom vidtar vi åtgärder för att ge barn och unga en aktiv fritid. Vi måste alltså jobba också med denna del av problemet.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Utöver problemet med tillgänglighet är det ett problem att vården ser så olika ut beroende på var i landet man bor. Det är stor skillnad på kvaliteten beroende på vilket postnummer man har. I Stockholm möter till exempel patienter med svåra ätstörningar bristande behandling, dåliga vårdmiljöer och otillräckligt stöd.

Hur ser ministern på problematiken med ojämlik vård?

Fru talman! Jag tycker att den är djupt bekymmersam. Det är en fråga om anständighet att man var man än bor i Sverige ska ha god tillgång till vård och få vård i tid.

Jag ser med stor oro på att vissa regioner drar ned på exempelvis psykiatrin, trots att regeringen satsar mycket och ger stöd till regionerna för att de ska öka kapaciteten. Detta får inte hända, så det är djupt bekymmersamt.

(Applåder)

Fru talman! Jag blev rätt förvånad när arbetsmarknadsministern sa att regeringen klarar kontrollfrågan att fler har kommit in i arbete den här mandatperioden när 100 000 fler har blivit arbetslösa sedan regeringen tillträdde 2022.

Varenda gång vi ställer frågor om arbetslöshet är svaren att kraven ska ställas på dem som söker jobb. Det är helt riktigt, för om man kan jobba ska man jobba.

Regeringen har dock ett ansvar att skapa fler jobb i Sverige. Men i stället har vi sett rekordmånga konkurser och en industripolitik som saknar tydlig riktning och som har lett till att framtidens jobb inte skapas i Sverige.

Vad har arbetsmarknadsministern för svar på frågan hur man ska skapa fler jobb för Sveriges unga? Ser regeringen att man har något som helst ansvar för att skapa jobb i vårt land?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för en fråga om något mycket viktigt.

Regeringen satsar på utbildning som leder till jobb, och vi säkerställer att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att gå på bidrag. Vi fortsätter också med en stram asylpolitik eftersom utmaningarna bland dem som är arbetslösa är så stora. Många saknar språkkunskaper, formell utbildning och erfarenhet av svensk arbetsmarknad. Det är läget här och nu.

Dessutom har Sverige haft en lång och utdragen lågkonjunktur. Regeringen har här gjort stora insatser för att bryta den. Vi har sänkt priset på mat, gjort det billigare att anställa unga och gjort det mer lönsamt att arbeta genom att sänka skatten för vanligt folk så att folk får mer pengar i plånboken.

Det är så vi får hjulen att snurra, och det är så vi säkerställer att vi också får ned arbetslösheten.

(Applåder)

Fru talman! Vi lever i ett tillitssamhälle som utsätts för hård press. Redan för 20 år sedan kom de första utredningarna om välfärdsbrottslighet, men trots det fortsätter klaner och familjenätverk att behandla välfärden som en bankomat fylld med skattebetalarnas pengar.

Nu riskerar samma allvarliga mönster att upprepa sig inom biståndsverksamheten. Riksrevisionens rapport om Sida är en djupt bekymmersam läsning, och Europol med flera varnar för att biståndet utnyttjas för bedrägerier. Verksamheterna är så komplexa att det är svårt att få en klar bild av vart pengarna tar vägen.

Min fråga till biståndsminister Benjamin Dousa är: Kan statsrådet redogöra för vilka konkreta åtgärder regeringen har vidtagit för att tillse att skattebetalarnas pengar inte går rakt ned i fickorna på den organiserade brottsligheten via svenska biståndsförmedlare?

Fru talman! Jag tackar för en mycket viktig fråga.

Det här är en av de viktigaste komponenterna i omläggningen av svenskt bistånd. Det är moraliskt rätt mot svenska folket, som betalar för detta, men också moraliskt rätt mot de människor som skulle kunna få hjälp om inte pengarna försvann i byråkrati eller administration längs vägen eller i värsta fall i korruption. I ungefär 10 procent av alla Sidas aktiva insatser finns det just nu misstanke om korruption.

Vi gör väldigt mycket. Först och främst görs det fler stickprovskontroller. Man använder ny teknik för att kunna hitta och bekämpa korruption i biståndet. Vi har också minskat spretigheten. Vi kom till ett odukat bord och visste inte ens hur många organisationer som fick ta del av svenskt stöd eftersom mycket vidareförmedlades i många olika led. Detta skärper vi nu så att det blir färre led.

Steg för steg städar vi i biståndet för att få bättre kontroll på pengarna.

(Applåder)

Fru talman! Regeringens klimatpolitik kan denna mandatperiod sammanfattas som ett rejält magplask. Man har pratat mycket om vikten av robusthet, ambitionsnivå, långsiktighet och effektivitet, men resultatet har närmast blivit det motsatta. Reformer har avbrutits eller fördröjts i utredningar, och som det ser ut nu kommer vi inte att nå de viktiga klimatmål som vi gemensamt har beslutat om.

Min fråga lyder: Är klimatminister Britz nöjd med sin regerings klimatpolitik, som har lett till ökade utsläpp av växthusgaser?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Klimatpolitik är ett maratonlopp. Det som leder till minskade utsläpp på lång sikt är elektrifiering. Tyvärr har vi drivit en politik i Sverige som handlar om att lägga ned kärnkraft, och det har funnits en tro på att vi ska använda mindre el fast vi behöver använda mer. För att kompensera för den nedlagda kärnkraften har vi stoppat in biodrivmedel i tanken på människors bilar, vilket har inneburit högre drivmedelskostnader och minskad tilltro till klimatpolitiken. Det har vi nu lagt om.

Nu ska vi satsa fullt ut på elektrifieringen, för det är den som kommer att lösa klimatutmaningen i Sverige. Det kan också andra länder ta efter, och då fortsätter vi att vara ett föredöme.

Fru talman! Regeringen föreslår nu att det kommunala vetot mot uranbrytning ska avskaffas. Den svenska brytningen av uran ska ske i alunskiffer, en brytning som saknar godkända metoder. Där finns stora miljörisker med utsläpp av tungmetaller som utgör en risk för dricksvattnet och som dessutom medför höga klimatutsläpp.

Centerpartiet är inte berett att offra svenskt dricksvatten på uranbrytningens altare. Vi står för liberala värderingar, och för många människor på landsbygden, bland annat i Skåne, är detta ett mycket allvarligt beslut. Erfarenheterna av sådan uranbrytning är skrämmande, men regeringen verkar vara så kärnkraftsblind att man ändå är beredd att genomföra det.

Jag önskar ett förtydligande från miljöminister Britz. Jag önskar inte att han kommer med något argument om att Centerpartiet är emot kärnkraft, för det är inte sant. I stället kan han svara på hur regeringen kan frånta kommuner rätten att besluta om något som verkligen kan utgöra en risk för miljön och dricksvattnet.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det här är en viktig diskussion, och det är viktigt att vi har den såväl nationellt som lokalt.

Det faktum att vi har kärnkraft, att vi behöver kärnkraft och att vi behöver mer kärnkraft i framtiden innebär att vi också behöver uran. Jag tycker att Centerpartiet saknar svar på hur vi ska ställa om och se till att vi klarar vårt energioberoende på ett bättre sätt än i dag.

Jag tycker att det är rimligt att vi har den här diskussionen, och det är bra att den lyfts fram. Det är inte så att uranbrytning inte kommer att utsättas för den mycket skarpa miljöprövning som all typ av brytning i Sverige kräver.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Jakob Forssmed.

Inspektionen för socialförsäkringen har visat att människor med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning riskerar att hamna mellan olika trygghetssystem och i vissa fall bli beroende av ekonomiskt bistånd eller stå utan egen försörjning.

Det handlar inte bara om ekonomi utan också om folkhälsa, psykisk hälsa och huruvida samhällets skyddsnät faktiskt håller när människor är som mest utsatta.

Min fråga till socialministern är: Hur ser socialministern på de sociala och hälsomässiga konsekvenserna av att människor med omfattande hälsoproblem riskerar att falla mellan välfärdssystemen, och vad innebär det för regeringens ansvar för folkhälsan och den psykiska hälsan att sjuka människor pressas in i ekonomisk otrygghet och fattigdom?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Även om den i huvudsak berör andra statsråds ansvarsområden tycker jag att den är viktig också ur det perspektiv som ledamoten lyfter fram, nämligen att man förstås ska kunna ha en rimlig levnadsnivå i Sverige. Vi vet att det spelar en stor roll för hälsan.

En annan sak som spelar väldigt stor roll för hälsan är att man har ett arbete att gå till och att det, om man inte har arbetsförmåga, finns ett annat sammanhang där man kan finnas, efterfrågas, känna att man blir behövd och få bidra på olika sätt.

Därför ser jag till exempel förslaget om ett aktivitetskrav som något som både är just ett krav – man ska vara i sysselsättning om man har arbetsförmåga – och en möjlighet att komma in i ett sammanhang där man blir efterfrågad och får bidra så att man inte göms och glöms i olika typer av system eller hamnar mellan stolarna, som ledamoten nämnde. Detta tror jag också kan komma att spela roll för människor.

Fru talman! Vi har infört tillståndsplikt för tandvården, vilket är bra för att säkerställa att det är seriösa näringsidkare som vill bedriva tandvård med hög patientsäkerhet.

Tyvärr har det framkommit att Ivo inte klarar av att hantera detta uppdrag inom rimlig tid. Konsekvensen blir att patienter får sämre tillgång till tandvård. För Moderaterna är detta en mycket angelägen fråga. Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är: Vad har regeringen vidtagit för åtgärder för att komma till rätta med denna problematik?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Precis som Thomas Ragnarsson nämnde finns det mycket goda skäl att införa tillståndsplikt. Vi har haft för många tandvårdsverksamheter som inte har bedrivits patientsäkert. I en del fall har man dränerat det offentliga på medel, och man har tagit tandvårdsersättningar som skulle gå till patienterna. Pengar har flödat ned i fickorna på kriminella, och det är väldigt angeläget att göra något åt det.

Den som är seriös och som söker tillstånd nu måste också kunna få det inom rimlig tid och på ett rimligt sätt. Jag är inte nöjd med hur handläggningstiderna ser ut hos Inspektionen för vård och omsorg, utan de är bekymmersamt långa. Det är skälet till att jag nu vid två tillfällen den senaste månaden har kallat till mig Ivos generaldirektör och efterfrågat en åtgärdsplan för att korta handläggningstiderna, för att effektivisera processen och för att se till att informationen är tillräckligt tydlig så att man inte ständigt behöver komplettera med nya underlag och så att det också blir en förutsebarhet i handläggningens status.

Det finns mer att göra. Jag följer frågan noga och utesluter inte ytterligare åtgärder.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till socialminister Forssmed.

För någon vecka sedan medverkade jag i Polisforum, ett seminarium anordnat av Polismyndigheten. Där och då konstaterades att polisen har lite av en ny tideräkning som utgår från tiden före respektive efter smartphonens introduktion. Det är ett verktyg som på kort tid i grunden har förändrat brottsligheten.

Vi underskattade faran och kraften i smartphones inverkan på våra barn. Plötsligt öppnades en digital och gränslös värld med stor påverkan på barn, utan insyn från en aningslös vuxenvärld. Smartphones har på kort tid blivit de kriminellas främsta verktyg. Där sker rekrytering av unga som utför mord och andra grova brott. Krypterade appar används vid genomförandet.

Nu finns en utredning om begränsad tillgång för unga till sociala medier, men hur ser ministern på en eventuell begränsning av tillgången till smartphones?

Fru talman! Det är en oerhört angelägen fråga. Det handlar om de kriminellas möjligheter att ha en infrastruktur som når rakt ned i barnens fickor. Där har vi nu en ny lagstiftning som kommer, där vi som första EU-land ger polisen möjlighet att säga åt techbolagen att ta ned rekryteringsannonserna. Det är otroligt angeläget.

De kriminellas möjligheter finns därför att infrastrukturen finns där. Det är därför det är så angeläget att skjuta upp debuten då man får sin första smartphone. Nu har vi lagförslag på gång om åldersgräns för sociala medier, vilket är väldigt bra.

Jag har också gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att se över kunskapsläget kring om det finns skäl att ge en rekommendation, en riktlinje eller en regel för när man ska få sin första smartphone. De kommer att redovisa kunskapsläget och en eventuell sådan riktlinje eller rekommendation under den här månaden.

Det är angeläget att vi i grunden ifrågasätter idén att barn ska ha tillgång till internet hela tiden via en individuell device från det att de är åtta år.

Fru talman! Jag noterar att arbetsmarknadsministern verkar tycka att regeringen ska bedömas utifrån Ulf Kristerssons kontrollfråga: Har fler människor kommit i arbete, och kan fler människor försörja sig själva?

En annan arbetslöshet som har stigit under den här mandatperioden är ungdomsarbetslösheten, som är betydligt högre i dag än vad den var när regeringen tillträdde 2022. Vi socialdemokrater har föreslagit en rad olika åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.

För att nämna några exempel: Vi har föreslagit traineejobb för unga akademiker. Vi har föreslagit ett körkortslyft för att få fler unga i arbete. Vi har föreslagit SAO-jobb för att unga redan tidigt ska få erfarenhet av arbetsmarknaden. Vi har föreslagit fler sommarjobb än vad regeringen har gjort.

Ministern har nämnt några saker som regeringen har gjort för att försöka bekämpa arbetslösheten, men efter fyra år kan man konstatera att det har gått så där med insatserna. Det kanske är dags att byta spår. Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför: När tänker arbetsmarknadsministern presentera förslag som på riktigt kan pressa ned ungdomsarbetslösheten i Sverige?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Vi kan konstatera att antalet inskrivna på Arbetsförmedlingen är lägre i dag. Det var lägre i april 2026 än det var i april 2022. Vi börjar där så att vi har det utrett.

Jag skulle också vilja påpeka att det viktiga för att vi inte ska få fler ungdomar i arbetslöshet framför allt handlar om att killar inte ska misslyckas i gymnasieskolan. Det är den stora utmaningen framöver – att säkerställa att vi har en grundskola och en gymnasieskola som rustar inte minst grabbar för att möta framtiden som vuxen. Där behöver vi göra mer.

Sedan har vi hela paketet när vi lägger om utbildningssystemet för att satsa mer på utbildningar som leder till jobb. Vi satsar mer på yrkesvux. Vi ökar nu antalet platser på arbetsmarknadsutbildningar. Vi har ökat antalet platser på yrkeshögskolan. Och glädjande nog ser vi för första gången på ganska länge en ökad andel som vill söka till gymnasiala yrkesutbildningar. Det är väldigt bra, för då blir man inte arbetslös.

Fru talman! Den tillståndsplikt för privata tandvårdsgivare som infördes den 1 januari är i grunden en mycket viktig reform. Syftet är att motverka oseriösa aktörer inom tandvårdsbranschen och bekämpa välfärdskriminalitet, något som de allra flesta ställer sig bakom. Ansvarig myndighet för prövningen är Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Samtidigt har det framkommit att ett stort antal ansökningar har blivit liggande under lång tid utan beslut. Uppgifter gör gällande att närmare 60 ansökningar ännu inte har handlagts färdigt. Konsekvensen blir att företag som har uppfyllt kraven och investerat i lokaler, utrustning och personal inte kan starta sin verksamhet. Under väntetiden fortsätter kostnaderna att löpa, vilket kan leda till betydande ekonomiska förluster och i vissa fall konkurs innan verksamheten ens har hunnit öppna.

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att Ivos handläggning av tillståndsansökningar sker skyndsamt så att seriösa tandvårdsföretag inte riskerar att gå i konkurs innan de får möjlighet att starta sin verksamhet?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Ja, det finns som sagt mycket goda skäl att införa den här tillståndsplikten. Vi har de senaste åren sett alltför många exempel på varför den behövs.

Men det finns inte mycket goda skäl att ha väldigt långa handläggningstider. Det är skälet till att jag vid flera tillfällen kallat till mig Ivos generaldirektör och efterlyst en åtgärdsplan för att se till att vi får ökad effektivitet och ökad tydlighet om vad som krävs så att man som verksamhet kan göra rätt från början när man söker den här typen av tillstånd.

Det är också viktigt att understryka, eftersom det förekommer en del missuppfattningar där ute, att för nya verksamheter krävs det enbart en plan för lokaler, personal och utrustning i ansökan till Ivo. Man behöver inte ha allt på plats, såsom drivandet av kostnader. Det finns inte ett krav på att man ska ligga ute med de här kostnaderna, och det kan vara bra att veta att det förhåller sig på det sättet.

Fru talman! Jag vänder mig till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I onsdags höll vi kvinnoriksdag här. Vi konstaterade som alltid att kvinnor som grupp fortfarande tjänar mindre än män som grupp, alldeles oavsett vilken utbildning de har, vilken etnicitet de har och var de bor i landet. Vi har undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden som betalar välfärden med sina kroppar, med sin hälsa och framför allt med sina löner.

Att som Johan Britz säga att det är parterna som har ett ansvar håller inte längre. Vänsterpartiet tycker att vi till exempel ska genomföra ett kvinnolönelyft på 30 miljarder över tio år för att stärka kvinnodominerade yrken och minska lönegapet.

Om den här regeringen – mot alla odds, ska väl tilläggas – får förnyat förtroende, vad är den beredd att göra för att bryta den strukturella värdediskrimineringen av kvinnors arbete? När ska kvinnor få uppleva ekonomisk jämställdhet?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det här är mycket angeläget. Det är en fråga som vi har kämpat med under många år. Den oförklarade löneskillnaden i Sverige uppgår i dag till någonstans strax under 5 procent. Det är oacceptabelt, men den har sjunkit. Den har minskat över tid, vilket är väldigt positivt.

Steg för steg behöver vi vidta åtgärder som säkerställer att män och kvinnor värderas lika, eller i alla fall inte olika på grund av sitt kön, på den svenska arbetsmarknaden.

Men jag vill samtidigt varna för att ge sig in i den svenska lönebildningen. Den svenska modellen har tjänat oss väldigt väl, men det är inte ett smörgåsbord där man kan säga: ”Vissa saker gillar vi, och vissa saker gillar vi inte.” Vi behöver låta parterna hantera den här frågan, men vi ska inte vara tysta. Det är viktigt.

Fru talman! Det kommunala vetot, den svenska principen om lokalt inflytande över den egna närmiljön – ja, regeringen är tydlig med att vetot för vindkraft är viktigt. Bra! Det tycker vi i Centerpartiet också.

Samtidigt vill regeringen upphäva det kommunala vetot för uranbrytning, en verksamhet som påverkar kommuninvånare väldigt mycket mer. Enorma ingrepp, motsvarande halva Öland, ska en kommun inte få bestämma om. Men för enskilda vindkraftverk ska vetot finnas kvar, anser regeringen.

I båda fallen handlar det om energiförsörjning. Vill Johan Britz förklara logiken i detta för till exempel jämtar och västgötar – varför kommunalt veto för vindkraft men inte för uranbrytning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag tycker att det är viktigt att vi diskuterar den här frågan. Frågor som rör hur vi använder vår mark och vår natur är det viktigt att vi diskuterar, både lokalt och nationellt.

Men frågan om kärnkraft är på ett sätt lite speciell. På vissa platser i Sverige finns det möjlighet att använda uran från saker och ting som vi har tagit upp i andra sammanhang. Det har varit förbjudet. Det tycker vi var dumt. Det är bättre att vi använder det uran som vi kan få upp ur våra marker.

Vi har världens bästa och strängaste miljöregler i det här landet. Vi ska inte vara rädda för att använda de resurser som finns i vårt land för klimatets skull, för konkurrenskraftens skull och för vårt energioberoendes skull.

Fru talman! I förra veckan fick vi äntligen ta del av regeringens styrmedelsutredning med åtgärder för att vi ska kunna nå klimatmålen till år 2030.

Många av oss har länge vetat att det inte kommer att räcka med elektrifiering för att kunna nå 2030-målen. Utredningen presenterar också en lista på åtgärder som behövs.

Regeringen var dock snabbt ute och underströk att man inte vill genomföra utredningens förslag. Vikarierande klimat- och miljöminister Britz kallade utredningen en återvändsgränd och pekade på elektrifiering som den enda åtgärden.

Vi vet att enbart elektrifiering inte räcker. Därför vill jag fråga ministern om det finns några andra förslag än elektrifiering som regeringen vill gå vidare med för att nå klimatmålen till 2030.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Elektrifieringen i Sverige har gått för långsamt. Det finns lite olika skäl till det – jag beskrev i ett tidigare inlägg synen på el, användningen av el och produktionen av el. En annan sak som har påverkat detta är att vi har byggt ut laddinfrastrukturen för långsamt. Under den här mandatperioden har vi fördubblat antalet laddpunkter i Sverige.

Det viktiga vi kan göra nu är att säkerställa att någon som ska byta bil – eller för den delen lätt lastbil eller lastbil – väljer ett eldrivet fordon, för då kommer omställningen att öka.

Det är inte så att någon blir lyckligare av att vi höjer priset för dem som i dag har en dieselbil eller en bensinbil, för även om vi höjer priset som Miljöpartiet vill kan de inte välja att i stället tanka den bilen med el.

Därför är det viktigt att vi säkerställer detta. Vi får återkomma med fler åtgärder för att accelerera elektrifieringen, som tyvärr har dragit ut för mycket på tiden.

Fru talman! Natos toppmöte i Helsingborg blev en viktig framgång för alliansen och för Sverige som värdland. Mötet visade på enighet om det kollektiva försvaret, det fortsatta stödet till Ukraina och behovet av att möta de säkerhetspolitiska utmaningar som Europa står inför.

Sedan Sverige blev medlem i Nato har vi snabbt etablerat oss som en aktiv och konstruktiv allierad. Vi bidrar till säkerheten i vårt närområde genom våra militära förmågor, vårt stöd till Ukraina och vårt engagemang i alliansens gemensamma arbete. Det är också glädjande att USA:s utrikesminister Marco Rubio har lyft fram Sverige som en framstående och pålitlig partner inom Nato.

Fru talman! Min fråga till utrikesministern är därför: Hur avser regeringen att bygga vidare på framgångarna från toppmötet i Helsingborg och stärka Sveriges roll som säkerhetsskapande och ledande partner inom Nato?

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för den viktiga frågan.

Nu har vi kommit hem, sa statsministern när vi gick med i Nato. Det var väldigt fint att vi kunde samla alla våra 32 allierade hemma i Sverige, till och med hemma i Skåne.

Sverige har på kort tid intagit en väldigt aktiv och självklar roll i Nato. Vi bidrar på alla möjliga sätt, vilket också uppmärksammas. Det är mycket glädjande. Inte minst lyfter man nu fram den tillgång som Sverige har i försvarsindustrin.

Det här tror jag kommer att fortsätta diskuteras på toppmötet i Ankara. Det möte som vi hade i Helsingborg var ett viktigt förberedande möte, där vi tog viktiga steg inför toppmötet i Ankara.

Det är nu viktigt att vi visar sammanhållning i alliansen. Det är också viktigt i vår motverkan av Ryssland. Det var vår målsättning, och vi lyckades verkligen med det.

Fru talman! Statsministern har sagt att en regering bland annat ska utvärderas utifrån hur den lyckas pressa tillbaka arbetslösheten. Arbetsmarknadsministern fick den konkreta frågan om han anser att regeringen har lyckats med det. På den frågan svarade arbetsmarknadsministern ja. Men det stämmer ju helt enkelt inte. Under den här mandatperioden har vi fått 100 000 fler arbetslösa människor i det här landet. Nästan var fjärde ung människa saknar ett arbete att gå till. Jag tänker lite extra på alla de unga som nu lämnar gymnasie- eller högskolestudier för att komma rakt ut i arbetslöshet, trots att de gjort allt rätt.

Vi socialdemokrater har gång på gång lagt förslag på riksdagens bord, men varje gång har regeringen sagt nej. Samtidigt som arbetslösheten är rekordhög gör regeringen i praktiken ingenting för de här grupperna.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han står fast vid sitt uttalande att arbetslösheten har sjunkit under den här mandatperioden och vad hans svar är till alla Sveriges unga, som nu blir arbetslösa.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det här är ett mycket angeläget ämne som vi brukar diskutera i den här kammaren. Jag är väldigt glad för att vi fortsätter göra det.

Andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen har gått ned. Är vi nöjda med det? Nej. Behöver vi göra mer? Sannolikt. Är vi på rätt väg? Ja. Har vi bekämpat en utdragen lågkonjunktur? Ja. Har vi sett till att människor fått mer pengar i plånboken? Ja.

Ser vi till att de som går en utbildning också går en utbildning som leder till jobb? I större utsträckning än tidigare. Behöver vi göra mer där? Ja. Det är viktigt att de som går en utbildning får jobb efter utbildningen.

Då behöver vi förändra vårt utbildningssystem. Det är för många som läser teoretiska program på gymnasiet och för få som läser yrkesprogram på gymnasiet. Det är också i dag för många som läser högskoleutbildningar på områden där arbetsmarknaden är mycket svag. Det här behöver vi göra någonting åt, och det kommer vi att fortsätta med under nästa mandatperiod. Men arbetet har påbörjats.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

I vårt grannland Finland minskar antalet statliga anställningar. I Sverige ser vi i stället att antalet anställda i statlig sektor hela tiden ökar. Jag ställer mig frågan: Är det inte något som är fundamentalt fel i det svenska systemet när statsapparaten hela tiden växer?

Fru talman! Jag kan förstå att Socialdemokraterna är förtjusta i att anställa massor av människor i offentlig sektor för att på så sätt få ned arbetslöshetssiffrorna. Men hur ser den liberala tanken ut om en stat som aldrig slutar att växa? Ser arbetsmarknadsministern samma problematik som Sverigedemokraterna? Delar statsrådet målsättningen att den statliga verksamheten ska effektiviseras i Sverige, precis som i Finland, och att antalet statligt anställda ska minska?

Fru talman! Jag tackar Martin Westmont för frågan.

Vi ska hela tiden fortsätta att effektivisera staten och den offentliga sektorn. Det är mycket som behöver göras på det området. En hel del görs i dag, och en hel del kan göras bättre. Det finns också en hel del saker som man kanske skulle behöva prioritera bort.

Vad gäller antalet anställda i staten har jag inget klart besked att komma med. Jag kan tänka mig att vi är överens om att vi behöver något fler poliser och militärer i Sverige. Men jag tror att vi också kan vara överens om att vi kanske behöver något färre i andra yrkesgrupper, så att vi får en effektiv stat. Antalet anställda i staten spelar roll på totalen, men det viktiga är om de gör bra saker för Sverige. Om så är fallet är mitt svar: Ja, då ska de vara anställda i staten.

Fru talman! Sverige är ett exportberoende land där jobb, investeringar och tillväxt i hög grad är beroende av goda villkor för handel och företagande. I en tid präglad av ökad internationell konkurrens, handelshinder och ekonomisk osäkerhet är det viktigt att svenska företag ges goda förutsättningar att växa, exportera och anställa fler.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta inom handelspolitiken för att stärka företagens konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter i Örebro län och i Sverige som helhet?

Fru talman! Jag tackar Oskar Svärd för den här mycket viktiga frågan. Man kan känna sig trygg med att vi i den här regeringen gör allt vi kan för att svenska företag, oavsett om de kommer från Örebro län eller från övriga Sverige, enklare och billigare ska kunna exportera sina produkter och tjänster till andra kontinenter och länder.

Vi gör dock inte detta i medvind. Vi vet vilken handelspolitik Vita huset bedriver, men i ärlighetens namn driver många partier här hemma i Sverige en politik som ligger väldigt nära Donald Trumps handelspolitik. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har röstat emot i princip vartenda frihandelsavtal de senaste 25 åren. Man var väldigt nära att fälla det stora Mercosuravtalet med flera sydamerikanska länder. Det hade förhandlats i 27 års tid, och det antogs med bara några rösters marginal. Socialdemokraterna stod inte bakom frihandelsavtalet med Kanada till exempel.

Vi gör allt vi kan för att Örebros företag ska kunna exportera billigare och enklare, men vi gör det i motvind.

(Applåder)

Fru talman! Vi har i veckor och månader sett svenska folket ställa sig upp och protestera mot de tonårsutvisningar som bland annat regeringens beslut om att avskaffa särskilt ömmande omständigheter har lett till. Nu har vi fått ett nytt förslag från regeringen som handlar om att barn till föräldrar som blir av med jobbet kan bli av med rätten att leva här hos sina föräldrar.

Jag vill fråga utrikesministern, som svarar på allmänpolitiska frågor i dag, hur regeringen egentligen har tänkt när man säger att man ska stoppa utvisningar av folks 18-åringar men öppnar dörren för att skicka ut folks minderåriga barn.

Fru talman! Den här regeringen fick ett mycket tydligt uppdrag när den tog över efter en regering där Miljöpartiet ingick och som över huvud taget inte tog ansvar för integrationen i Sverige. För att vi ska kunna få alla barn att verkligen komma in i samhället och bli sitt allra bästa jag måste vi ha ordning på invandringen. Det har vi tyvärr inte haft.

Nu har vi tagit oss an den uppgiften, men det är också väldigt viktigt för den här regeringen att människor som sköter sig ska få en chans att stanna här. Det är också därför vi har enats om att göra förändringar i den lagstiftning som vi har ärvt och som har slagit stenhårt mot de tonåringar som drabbats av tonårsutvisningar. Finns det andra fall där det riskerar att bli orimligt kommer vi naturligtvis att titta på det också. Men vår målsättning är glasklar: Alla barn som växer upp här ska få en riktig chans, och det fick de inte med Miljöpartiet i regering.

Fru talman! Min fråga går till socialministern.

Förra året stoppade Myndigheten för stöd till trossamfund stödet till Islamiska Shiasamfunden i Sverige efter att det konstaterats att den största moskén inom Islamiska Shiasamfunden i Sverige, Imam Ali Islamic Center, samverkat med regimen i Iran för att bedriva säkerhetshotande verksamhet mot Sverige och mot personer i den iranska diasporan.

Nyligen beslutade Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor att bevilja Islamiska Shiasamfunden i Sverige 848 000 kronor i offentliga medel. Det är oklart vilka omständigheter som har förändrats sedan den tidigare bedömningen.

Anser socialministern att det är lämpligt att offentliga medel delas ut till organisationer med så nära band till regimen i Iran?

Fru talman! De nya villkoren för bidragsgivning som vi är överens om med Sverigedemokraterna, som vi är brett överens om i kammaren, är viktiga. De ger myndigheterna bättre verktyg att neka bidrag till organisationer eller trossamfund som inte lever upp till kraven.

Ledamoten nämner ett samfund som fick avslag från Myndigheten för stöd till trossamfund, och man har också fått avslag i handläggning och beslut från nuvarande myndighet.

Sedan har det avslaget överklagats. Överklagan har hanterats i första instans, där beslutet stod fast. Sedan har det beslutet återigen överklagats.

Under tiden som processen pågår säger bestämmelserna, mot bakgrund av olika rättssäkerhetskrav och annat, att utbetalningarna fortsätter till dess att det finns lagakraftvunna beslut i den högsta aktuella instansen. Det är inte så att MUCF har gjort en annan bedömning än tidigare myndighet.

Fru talman! Min fråga går till Sveriges utrikesminister.

Nu har vi fått en ny Arktisstrategi. Bra! Den nya strategin lyfter upp vikten av samarbete för ett fredligt, säkert och hållbart Arktis.

Jag har under ett par år varit särskild rapportör i det arktiska samarbetet gällande climate change and waste management. Det ser lite olika ut i arktiska länder när det kommer till sophanteringen. Vissa av oss får gott betyg, och andra får sämre betyg. Vi behöver också bli bättre på att nå ut till icke arktiska länder om att bli bättre på sophanteringen.

Sopor kan tyckas vara en liten fråga, men alla vet hur stor skada mikroplatser gör om mängden är stor.

Vilka initiativ kommer utrikesministern att ta för att vi ska bli bättre i Arktis och för att nå ut till icke arktiska länder så att de tar ett större ansvar för det avfall som påverkar Arktis?

Fru talman! Jag tackar Alexandra Anstrell för en viktig fråga och för det arbete hon gör i olika Arktissamarbeten.

Frågan om nedskräpning i Arktis är viktig. Den adresserar vi också i strategin. Arktis är ett känsligt område och påverkas mycket av olika miljöförsämringar och klimatförändringar. Här måste vi arbeta tillsammans.

Vi hade ett möte mellan de sju arktiska länderna – Ryssland exkluderat – i Helsingborg. Vi konstaterade tillsammans att vi vill intensifiera samarbetet, och det är jag övertygad om att vi kommer att fortsätta att göra.

Precis som vi säger i strategin måste vi i större utsträckning försöka nå ut till andra länder. Det är ofta från andra länder som nedsmutsningen kommer – precis som vi vet att mycket av det som vi tar hand om på den svenska västkusten kommer från andra länder.

Det här är en global fråga, och därför jobbar regeringen också globalt när det gäller miljö- och klimatfrågor.

Fru talman! Min fråga går också till utrikesminister Maria Malmer Stenergard.

Vi befinner oss nu i en orolig geopolitisk tid, och det händer mycket i vår omvärld. Sverige påverkas av det hela tiden. Häromdagen fick vi beskedet att Danmarks regering äntligen har bildats. Det är positivt att det arbetet är färdigt, framför allt för danskarna.

Vi jobbar ju mycket med Danmark i frågor om utrikeshandel, export, försvarssamarbete och pendling över Öresundsregionen. Hur kommer vi att påverkas av den nya regeringen? Den är lite förändrad mot hur det har varit tidigare, och därför är jag nyfiken på om vi kommer att påverkas och om vårt samarbete kommer att förbättras.

Fru talman! Det finns ett speciellt band mellan Sverige och Danmark, och det känner inte minst jag som skåning. Vi har också under den här mandatperioden fördjupat samarbetet mellan Sverige och Danmark. Vi har uppdaterat Öresundsavtalet, som verkligen underlättar för de tiotusentals gränspendlare som varje dag tar sig över sundet.

Vi har också stått sida vid sida med Danmark när det gäller den svåra och skadliga retoriken från den amerikanska administrationen i fråga om Grönland. När det var som absolut tuffast i frågan kom min kollega Lars Løkke Rasmussen hit till Stockholm. Det tycker jag var fint, och jag är glad att få fortsätta arbeta med honom.

Vi fokuserar verkligen på samarbetet med Norden och de nordisk-baltiska länderna för att tillsammans stärka vår säkerhet. Där skiljer vi oss mycket från den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen där Tahiti var viktigare än Tallinn och där man i stort bara fokuserade på att försöka komma in i säkerhetsrådet.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.