Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av finansminister Elisabeth Svantesson, försvarsminister Pål Jonson, migrationsminister Johan Forssell och arbetsmarknadsminister Johan Britz.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Finansministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill ta bort det orättvisa karensavdraget. Det är ett avdrag som slår ekonomiskt hårt mot alla de människor i vårt land som behöver göra jobbet på jobbet, till exempel sjuksköterskor, poliser, barnskötare, snickare, läkare och busschaufförer. De kan förlora tusenlappar när de är sjuka, medan många andra på arbetsmarknaden kan jobba hemifrån via datorn.

När jag lyssnar på regeringen förstår jag att regeringen inte vill förändra dagens system. Finansministern verkar inte förstå hur arbetsmarknaden har förändrats i Sverige och hur djupt orättvist och omoraliskt dagens system är.

Elisabeth Svantesson pratar gärna om arbetsmoral. Men varför vill man då behålla ett system som innebär att poliser, vårdpersonal, lärare och barnskötare – hårt arbetande människor – straffas extra hårt när de är sjuka?

Elisabeth Svantesson! Var ligger moralen i det?

(Applåder)

Herr talman! Tack för en viktig fråga, Mikael Damberg!

Jag noterar först att Socialdemokraterna nu å ena sidan talar om tillväxt och att svensk ekonomi ska växa, å andra sidan gärna vill höja skatten för alla som arbetar och lägga skatt och tunga bördor på bolånetagare. Man vill inte, som vi andra, ha en låg reduktionsplikt och så vidare. Allt det där drabbar hushållen, men det drabbar också den svenska ekonomin. Det tycker jag är olyckligt.

När det gäller den här specifika frågan kan man absolut diskutera rättvisa. Jag förstår verkligen Mikael Dambergs argument. Men arbetsmarknaden har förändrats efter pandemin. Det var då det blev tydligt. Men det handlar egentligen inte om sjukförsäkringen utan om att en del kan jobba hemifrån en eller två dagar i veckan, andra kan det inte. Det kan upplevas som en orättvisa.

När det gäller själva sjukförsäkringssystemet och karensen är det bara ett faktum att om du är sjuk ska du vara hemma och är du frisk ska du jobba, oavsett var du är. Att värna det systemet är också att värna rättvisa och långsiktig tillväxt.

(Applåder)

Herr talman! Vi socialdemokrater har velat sänka skatten för vanligt folk. Regeringen går vidare med att sänka skatten för dem med högst inkomster. Vi vill också höja barnbidragen och pressa konkurrensen på bankmarknaden. Men min fråga handlade inte om det. Min fråga handlade om karensavdraget.

Det finns en kostnad för karensavdraget i dag. Den bärs av hårt arbetande människor som måste gå till jobbet för att göra jobbet. Det är poliser, det är lärare, det är läkare och det är busschaufförer. Faktum är att många av de människorna tvingas göra ett väldigt svårt val: Har jag råd att vara hemma om jag ska kunna betala räkningarna?

Inser inte finansministern att det är ett orättvist system som behöver avskaffas?

(Applåder)

Herr talman! Jag delar Mikael Dambergs insikt om att detta kommer med en kostnad. Frågan är vem som ska betala. När vi inte har haft något karensavdrag alls och man har fått ut 100 procent eller 80 procent hela vägen vet vi att fler har utnyttjat systemet.

De flesta människor jobbar hårt och använder det på rätt sätt. Men när en undersköterska, en polis eller en montör som inte har samma arbetsmoral stannar hemma är det de andra, de hårt arbetande människorna, som får göra jobbet. Det tycker jag är orättvist. Och kostnaden, herr talman, kommer till arbetsgivarna, till staten och till dem som får gå till jobbet trots att de är de hederligaste och alltid stannar hemma när de är sjuka.

(Applåder)

Herr talman! Återigen har en utlänning dömts för våldtäkt utan att utlänningen har utvisats. Den här gången beror det på att utlänningen har flyktingstatus. Det visar på ett allvarligt systemfel att vissa utlänningar har ett skydd mot att utvisas när de begått grova brott.

Det är orimligt att våldtäktsmän som ger sig på minderåriga ska kunna gömma sig bakom en flyktingstatus. Utländska våldtäktsmän ska utvisas. Allt annat är oacceptabelt.

Migrationsministern har aviserat att han vill se över Europakonventionen för att se till att fler sådana utlänningar kan utvisas, vilket är välkommet. Men det finns saker vi kan göra här och nu. Det går att skärpa dessa regler i den svenska utlänningslagen.

Är migrationsministern beredd att föreslå en sådan förändring i den svenska utlänningslagen?

Herr talman! Tack för frågan, Nima Gholam Ali Pour!

Det här fallet har berört mig djupt, som minister men också som förälder och som medmänniska. För mig och hela regeringen är det självklart att brottsoffrens trygghet alltid ska väga tyngre än gärningsmannens eventuella rätt att få stanna kvar i Sverige. Inget våldtäktsoffer ska någonsin behöva vara rädd för att möta sin förövare ute på gatan. Det måste fungera så i Sverige.

Jag lovar att jag tänker göra allt som står i min makt som migrationsminister för att också uppfylla det. Men då behöver lagstiftningen förändras. Det är precis det vi gör just nu.

Vi gör den största förändringen av brottsutvisning och reglerna kring det som någonsin skett. Utredaren bedömer att man kommer att sexdubbla antalet brottsutvisningar. Vi sänker gränsen, och vi städar upp bland de många olika och konstiga undantag som har funnits. Och vi gör det obligatoriskt att yrka på utvisning när förutsättningarna är uppfyllda.

Det är en lång rad saker som är viktiga för att migrationspolitiken ska vara rättvis och för att brottsoffren ska få den upprättelse som de väntat på under alldeles för lång tid men som de nu kommer att få.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill påminna migrationsministern om att det utredningsbetänkande som migrationsministern refererar till inte berör utvisningar av dem som har flyktingstatus. Det är viktigt att man underlättar för utvisning av dem som har flyktingstatus.

Jag frågar ännu en gång: Är migrationsministern beredd att titta på utlänningslagstiftningen för att se till att det framöver blir lättare att utvisa flyktingar som våldtar?

Herr talman! Vi ser över utlänningslagen. Det är precis det vi gör just nu. Vi gör de största förändringarna av regelverket för brottsutvisning som någonsin skett.

Vi arbetar även inom vissa internationella konventioner. Nu pågår ett arbete med att se över också dem. Det handlar inte bara om flyktingkonventionen, som nämndes här, utan också Europakonventionen. Ett sådant arbete pågår i EU. Vi följer det arbetet väldigt noga och deltar även i det.

För mig är detta ganska självklart. Begår man allvarliga brott i Sverige, våldsbrott eller sexualbrott, och inte är svensk medborgare ska man utvisas.

Herr talman! De senaste veckorna har regeringen med stolthet höjt återvandringsbidraget ganska kraftfullt. Regeringens egen utredare har konstaterat att det är en höjning som är både dyr och ineffektiv.

Den särskilda samordnare som regeringen har utsett har bjudit in kommunerna till ett möte om att genomföra detta. En mängd kommuner har tackat nej, eftersom de vill behålla sina invånare.

Samtidigt har regeringens samarbetspartner Sverigedemokraterna hotat med att man ska dra in statsstöden till kommunerna. Kommunerna ska kunna tillhandahålla samhällelig service och är redan otroligt pressade.

När nu kommunerna inte vill ha återvandringsbidraget, skulle inte finansministern kunna säga att det är rimligt att man fördelar om pengarna och ger dem till kommunerna, så att de kan lägga dem på välfärdsverksamhet i stället?

Herr talman! Jag tackar Samuel Gonzalez Westling för frågan.

Den här formen av återvandringsbidrag är ju inte ny i Sverige. Bidraget har funnits sedan 1984. Det var faktiskt regeringen Palme som införde det.

Det handlar inte, som frågeställaren säger, om att rikta sig till människor som arbetar och gör rätt för sig, har lärt sig svenska språket och har kommit in i det svenska samhället. Den uppenbara målgruppen är ju en helt annan, nämligen människor som inte har kommit in i samhället. De kanske befinner sig i långvarigt utanförskap, längtar hem eller för den delen inte vill bli integrerade. Det finns personer som inte respekterar viktiga svenska värderingar om till exempel jämställdhet eller som kanske upprätthåller avskyvärd hederskultur hemma. Då ska man såklart inte vara i Sverige.

Det här är ett frivilligt bidrag. Det är också frivilligt att delta i samtalen om det. Jag kan tycka att det är lite märkligt att kommunpolitiker agerar grindvakter för vilken information deras kommuninvånare ska få. Men det är frivilligt, och det här kommer inte att ge någon konsekvens rörande statsbidrag, som ledamoten nämnde.

Herr talman! Det är ingen som säger att man ska ta bort återvandringsbidraget helt och hållet. Som det ser ut i nuvarande form är det ju okej. Det är helt rimligt att det finns kvar. Men ska man lägga så mycket pengar på att försöka få människor att lämna Sverige? Vi har kommuner som befinner sig i ekonomisk kris och som inte har råd att tillhandahålla nödvändig välfärdsverksamhet. Är det verkligen rimligt att man i det läget lägger statens pengar på saker som kommunerna inte ens vill ha? Man vill ju behålla sina invånare i kommunerna i stället.

Herr talman! Precis som jag sa är syftet med det här stödet inte att nå personer som arbetar och har kommit in i det svenska samhället. Det handlar snarare om personer som inte gör det och som befinner sig i ett utanförskap vars kostnader ofta bärs av kommunerna.

Jag noterar att den retorik som används i den här diskussionen påfallande ofta är precis lik den retorik som den tidigare socialdemokratiska regeringen hade under flyktingkrisen. Uppenbarligen är stödet för den kravlösa migrationspolitiken fortfarande väldigt starkt i många partier på vänsterkanten.

(Applåder)

Herr talman! Flera mottagarländer står på tur i regeringens arbete med att öka återvandringen. Enligt uppgift finns bland dessa länder Afghanistan, som likt Somalia är ett land märkt av konflikter och korruption och ett land där flickor och kvinnor är särskilt utsatta. Sverige har nu valt att fasa ut och avsluta bistånd som bland annat går till just flickors och kvinnors utbildning.

Min fråga till migrationsminister Johan Forssell blir därför: Har ministern lärt sig något från exemplet Somalia, där skattemedel nyttjats på ett direkt tvivelaktigt sätt för att få landet att motta sina medborgare? Vad kan vi vänta oss för överenskommelser med talibanregimen i Afghanistan?

Herr talman! Jag tackar Anna Lasses för frågan.

Det är en väldigt tydlig prioritet för den här regeringen att öka återvändandet av personer som antingen inte har rätt att vara i Sverige eller har begått allvarliga brott i Sverige och därför ska utvisas. Det är naturligtvis en väldigt stor skillnad mot hur det fungerade tidigare med den kravlösa migrationspolitiken, som gjorde att väldigt många av de här personerna fick stanna och kunde begå nya brott och skapa nya brottsoffer.

En viktig förändring är att vi ställer tydligare krav på den enskilde att samarbeta. Men vi ställer också tydligare krav på mottagarländerna att samarbeta, och vi vill samarbeta med dem. Somalia är ett land som har nämnts här. Vi arbetar tillsammans med ett väldigt respekterat FN-organ. Det är inte det enda landet, utan den typen av samarbeten sker med många länder. Jag skulle gärna teckna avtal om fler sådana samarbeten om det kan möjliggöra för oss att utvisa personer som har begått allvarliga brott i Sverige, så att de inte stannar kvar här, begår nya brott och fortsätter att skapa ett helsike för sina brottsoffer.

När det gäller just Afghanistan är såklart situationen väldigt komplicerad. Jag har sagt att jag tycker att EU-kommissionen bör ta lead i det arbetet, så att vi kan säkerställa att till exempel de 175 personer från Afghanistan som är dömda för allvarliga brott och som borde utvisas faktiskt också blir utvisade till det landet.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Libyen står också på listan över länder där regeringen har tänkt använda skattemedel för att stimulera återvandring. Även det är ett land som utmärks av korruption och konflikt. Libyen styrs av två rivaliserande regimer. Tänker ministern skapa avtal med den ena eller med bägge? Ska det kanske ske genom EU? Hur tänker regeringen här?

Herr talman! Nu blandas saker ihop. Återvandring är en sak, återvändande någonting helt annat. Återvandring är ju helt frivillig. Återvändande bygger på att man inte har laglig rätt att vara i landet. Som jag säger kan det vara personer som har fått nej på sina asylansökningar och borde åka hem, så att vi kan upprätthålla respekten för den reglerade invandringen. Men här finns faktiskt också personer som har begått allvarliga brott. Jag vill återigen trycka på det. Det är stor skillnad mot tidigare. Tidigare kunde de här personerna vara kvar i Sverige och begå nya brott. Med den här regeringen blir de i stället utvisade.

(Applåder)

Herr talman! Vi lever nu i en mycket allvarlig säkerhetspolitisk situation som även råder i vårt närområde. Det är helt enkelt en väldigt osäker tid. I en sådan tid behövs en väl fungerande underrättelseverksamhet. Den behöver resurser, stöd och en ständigt höjd ambitionsnivå.

Regeringen har tillsatt en utredning i denna fråga, och den blev klar i somras. Det har kommit ganska mycket kritik från remissinstanserna, inte minst från Försvarsmakten själv. Ändå har nu regeringen beslutat att man ska gå vidare med förslaget om att införa en ny underrättelseverksamhet, vilket innebär att den nuvarande splittras och att verksamhet flyttas till en civil myndighet.

Mina frågor till försvarsministern är: Varför är det så bråttom? Varför har man inte lyssnat på de viktiga remissinstanserna, inte minst överbefälhavaren?

Herr talman! Jag tackar Ulf Holm för frågorna. Jag ska försöka reda ut detta.

När det gäller formen och hastigheten i själva reformen kan jag säga att det är fara i dröjsmål. Om man ska genomföra en omorganisation är det nog klokt att göra det relativt snabbt och framför allt på ett sådant sätt att man inte får produktionsbortfall.

Jag vill vara tydlig med att Försvarsmakten inte har avslagit tanken på en civil underrättelsetjänst, utan det är hur det ska genomföras som har varit det centrala. Vi lyssnar noggrant på Försvarsmakten. Jag kan tillägga att Försvarsmakten har fått ett uppdrag som handlar om hur de kan arbeta för att stärka den militära underrättelsetjänsten och vilka ökade resurser som behövs där.

Ska vi göra omorganisationer ska vi nog försöka göra dem relativt snabbt. Vi har nu förutsättningar att både stärka den militära underrättelsetjänsten och få en renodlad civil underrättelsetjänst.

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Jag blir dock inte riktigt nöjd. Visst kan man göra snabba omorganisationer ibland. Men det kan också få effekten att personal söker sig bort eller inte vet vilken situation som gäller. Lyssnar man på vad Försvarsmakten säger? På vilket sätt inkorporeras i så fall detta?

Jag har en till fråga. Varför har man inte fört en dialog med Sveriges riksdag och partierna i riksdagen om detta? Underrättelseverksamhet är en väldigt viktig fråga, och där borde regeringen söka stöd i oppositionen.

Herr talman! Vi har fört samtal med partiledarna om detta vid två tillfällen, då Carl Bildt informerat dem kopplat till den här reformen. Regeringen står också alltid tillgänglig ifall ett utskott skulle vilja ha information kopplad till detta.

Den civila underrättelsetjänsten kommer att ligga under Utrikesdepartementets ansvariga statsråd, vilket blir utrikesministern. Vi har gett Försvarsmakten ett uppdrag, så att de ska kunna specificera vilka militära resurser de behöver ha för att kunna stärka den militära underrättelsetjänsten.

Herr talman! Vi har alla hört och berörts av Meyas modiga berättelse om när hon blev utsatt för en överfallsvåldtäkt. Jag tror inte att jag är ensam här inne om att ha gått hem sent en kväll med nycklarna i handen, valt särskilt upplysta vägar och haft checkpoints med tjejkompisarna för att vi inte varit trygga i vår egen stad.

Från Moderaternas håll vill vi bland annat jobba för att se över de konventioner som i dag försvårar för vissa brottsutvisningar. Migrationsministern har tidigare uttalat sig i medier om hur regeringen avser att förändra lagstiftningen för att säkerställa att samhället svarar upp och ställer sig på brottsoffrets sida.

Kan statsrådet berätta mer om de skärpningar av regelverket för brottsutvisningar som nu är på väg fram?

Herr talman! Tack, Caroline Högström, för den viktiga frågan!

För mig och för hela regeringen är det självklart att brottsoffrens rätt till trygghet alltid ska väga tyngre än gärningsmannens rätt att få stanna i Sverige. Inget våldtäktsoffer ska någonsin behöva känna sig rädd att gå ut på gator och torg. Vi arbetar intensivt för att se till att så blir fallet.

Det gör vi bland annat genom att skärpa just lagstiftningen om brottsutvisningar. Det innebär att vi sänker gränsen kraftigt och rensar upp ordentligt i alla de märkliga undantag som har funnits. Det innebär att vi gör det obligatoriskt att yrka på utvisning när förutsättningarna är uppfyllda. När de är det inte bara får man yrka på utvisning, utan man ska yrka på utvisning.

Det är otroligt viktigt för att migrationspolitiken ska bli rättvis och för att det ska finnas ett stöd för brottsoffren. Brottsoffer – och inte minst många kvinnor, som i exemplet som nämndes – ska alltid känna att lagstiftningen står på deras sida. Om de skulle bli brottsoffer ska de få den upprättelse som de förtjänar.

Herr talman! Stort tack till statsrådet för svaret och till regeringen för det arbete man gör för ett tryggare Sverige.

Det innebär att farliga män låses in och när så är påkallat utvisas så att vanliga tjejer vågar vara ute på kvällarna och kan gå hem tryggt. De ska inte behöva läsa om eller vara med om det förskräckliga som vi tyvärr har sett gång på gång.

Jag ser fram emot att få trycka grönt vid voteringen här i riksdagen för den typen av lagstiftning.

Herr talman! Jag har tagit emot en utredning om detta nyligen. Vi arbetar med den just nu. Vi kommer snart att gå till riksdagen med förslag till lag. Den kommer att träda i kraft nästa år.

Enligt utredaren bedöms det leda till en sexdubbling av antalet brottsutvisningar. Vi jobbar också intensivt för att se till att de personerna blir mottagna i sina hemländer. Det är verkligen en kedja av olika reformer.

Principen är glasklar. Gärningsmännens rätt att få stanna i Sverige är betydligt mindre viktig än alla brottsoffers rätt till upprättelse.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till finansministern.

Bostad först är en evidensbaserad modell för att hjälpa personer med långvarig hemlöshet där man erbjuder permanent bostad utan krav på tidigare förändringar av livsstil kombinerat med stödjande insatser. Enligt den senast tillgängliga statistiken från Socialstyrelsen och Boverkets rapporter arbetar ungefär 80–90 kommuner med Bostad först.

Kristdemokraterna har länge varit angelägna om att få Bostad först som en modell över hela landet. Den finns med i regeringens hemlöshetsstrategi. Nu har även regeringen avsatt medel för att arbeta med detta.

Min fråga till finansministern blir: Hur ser regeringen på att alla kommuner inte genomfört Bostad först, och hur tänker regeringen arbeta vidare med Bostad först framöver?

Herr talman! Tack, Larry Söder, för en väldigt viktig fråga!

Ett land är aldrig starkare än hur man lyckas hjälpa, skydda och ta ansvar för dem som är allra mest utsatta. Sverige är ett rikt land med välstånd. Vi har fina och bra socialförsäkringssystem. Trots det hamnar människor fel av olika skäl. Det kan handla om psykisk ohälsa eller droger.

Det finns många orsaker till att många människor i dag är hemlösa. Jag har träffat många äldre hemlösa här i Stockholm. Jag vet att speciellt kvinnorna har det fruktansvärt tufft på så många sätt och vis. Det måste vi göra någonting åt.

Bostad först är en väldigt bra modell att jobba med som jag hoppas att fler kommuner ska ta efter. Den gör skillnad på riktigt. Man får dessutom pengar från den budget som riksdagen förhoppningsvis snart ska besluta om inför nästa år. Jag hoppas att fler ska arbeta med den och att vi också ska sprida informationen om hur den fungerar.

Herr talman! Tack så mycket för svaret!

Som tidigare socialnämndsordförande har jag sett hur det rent faktiskt kan gå till. Människor som har flera olika problematiker får en bostad. Sedan ska de försöka att hantera de andra problematikerna. Lyckas de inte riktigt med det åker de ut ifrån sin bostad, och så börjar det om igen.

Det som är bra med Bostad först är att man får en trygg plats att vara på. Alldeles oavsett vad som händer med ens andra problematik har man sin bostad. Det är evidensbaserat att det faktiskt fungerar.

Är finansministern orolig för att inte fler kommuner tar upp denna reform?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag är bekymrad, och det gör mig lite ledsen när vi vet att det finns evidensbaserade sätt att arbeta på. Jag känner själv att det är rätt så gammalmodigt att jobba som man gjorde för 10, 20 eller 30 år sedan. Människor kunde inte få bo någonstans om de inte var helnyktra eller om de hade droger i kroppen. Då vet man inte vad beroendeproblematik är.

Ska människor verkligen komma till rätta med det som kanske är tufft i deras liv måste de först ha en trygg plats och inte tvärtom. Jag hoppas att fler ska arbeta vidare med just Bostad först eller på andra sätt för att hjälpa dem som inte har ett hem.

Herr talman! Jag har en fråga som handlar om klimakteriet. Det är en livsfas som påverkar miljontals kvinnor i Sverige, ofta med betydande konsekvenser för hälsa, arbetsförmåga och livskvalitet.

Socialstyrelsen har nyligen publicerat de första nationella riktlinjerna för vård vid klimakteriebesvär med fokus på kunskapsbaserade samtal, personcentrerad behandling och kompetensutveckling inom vården.

Klimakteriet är inte bara en vårdfråga. Det är också en arbetsmiljö- och jämställdhetsfråga. Det handlar om kvinnor i åldern 40–60 år som är överrepresenterade i sjukskrivningsstatistiken. Det gäller ofta symtom som är kopplade till klimakteriet men som blandas ihop med utmattningssyndrom, demens eller till och med en outredd ADHD-diagnos.

Kunskapen är låg och stödet bristfälligt på många arbetsplatser. Partille kommun har som första kommun infört utbildning för chefer och medarbetare.

Min fråga är: Avser regeringen att förbättra livsvillkoren för kvinnor i klimakteriet i ljuset av de nya riktlinjerna i Socialstyrelsens rapport?

Herr talman! Tack, Helene Odenjung, för den frågan!

Klimakteriet är inte att leka med. Ungefär 1,2 miljoner kvinnor befinner sig i den ålder där man genomgår klimakteriet. Ändå talar vi så sällan om alla de utmaningar och problem som många kvinnor har.

Precis som ledamoten sa är många medvetna om vad det är för utmaningar man har. Andra kanske känner sig deprimerade eller har ont i kroppen. Det finns massor av symtom som man inte kan koppla till klimakteriet, och det gör inte heller vården. Det påverkar det privata livet och arbetslivet.

Jag tycker att det är dags att göra något åt det. Det är därför som vi i budgeten för nästa år när vi gör satsningen på kvinnohälsa också riktar den mot klimakterievård. Här behövs upplysning.

Jag ska inte göra någon genusanalys nu. Jag kan bara konstatera att när det är så många kvinnor som drabbas så hårt borde fler kvinnor stå på barrikaderna som Helene Odenjung gör i dag. Jag tackar för frågan.

(Applåder)

Herr talman! Jag står gärna på barrikaderna tillsammans med dig, Elisabeth Svantesson, och alla andra som har erfarenhet av detta både som egen erfarenhet och kanske som anhörig.

Vi hade ett seminarium där Liberalerna och Liberala Kvinnor bjöd in kompetenser, bland annat Partille kommun som jag nämnde tidigare. De har jobbat och fått ned sjukskrivningstalen med 2,2 procent. Man skulle även kunna hävda att det är en stor ekonomisk fråga.

De efterlyste från barnmorskesidan och även från kommunen att till exempel barnmorskor skulle få förskrivningsrätt. Det är en fråga som jag skulle vara intresserad av att få svar på. Är det någonting som också skulle kunna ligga i de nya riktlinjerna?

Herr talman! Jag är inte expert på exakt hur riktlinjerna för vården och kommunerna ska se ut. Men med det sagt har det som man gjort i framför allt Partille och på några andra ställen verkligen fått genomslag. Det hjälper kvinnor, och det blir bättre arbetsmiljö. Man har lägre sjukfrånvaro, och livet blir lite enklare.

Därför menar jag att det är en fråga som måste genomsyra det man gör. Jag kan inte förstå att man år 2025 inte gör det mer. Med det kommunerna gör, det vi gör i budgeten och det som görs tillsammans på olika sätt bör vi lyfta frågan – och inte bara lyfta frågan, utan också se till att man får hjälp och stöd. Just nu är 1,2 miljoner kvinnor i klimakteriet, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Också jag vill ställa mina frågor till finansministern.

I går kom SD-regeringen med beskedet att små kommuner som inte ligger i glesbygd ska missgynnas för att fler ska vilja slås ihop. Regeringen pekade på att det framför allt i Västra Götaland och Skåne finns väldigt många kommuner som skulle vara lämpliga att slå ihop.

Jag undrar: Finns det en hemlig lista över vilka kommuner som ska slås ihop?

Min andra fråga rör samma besked. Regeringens förslag innebär en skarp gräns vid en befolkning på 10 000 invånare. Kommer man över den ska man inte längre anses vara en liten kommun. Det skulle kunna innebära att en kommun med 9 999 invånare som ökar med en liten familj kommer att förlora.

Kan finansministern berätta om bakgrunden till detta beslut?

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för frågorna!

Jag tror på att säga som det är. Det kanske är en väldigt hemlig lista, för jag har absolut inte någon aning om det som Eva Lindh nu nämner. Det är inte så att regeringen har suttit och arbetat fram något förslag utifrån det som Eva Lindh nu berättar och beskriver. Det kanske finns en utredning; jag vet inte. Men det är antagligen ingen utredning på mitt område i så fall, för då hade jag nog vetat det. Annars blir det såklart ännu mer pinsamt i efterhand.

Det är väl alldeles uppenbart att om det finns frågor av den här karaktären – vad det nu än är som har tagits fram och skrivits – kommer de att remitteras och diskuteras. Både Eva Lindh och jag vet att sådana här frågor, där man försöker ändra Kommunsverige, inte är någonting som man driver igenom i ett klubbslag, utan tvärtom. Jag tror att det skulle finnas väldigt lite stöd för det både i riksdagen och regeringen och ute i landet. Vi får återkomma om det blir någon annan typ av förslag.

Herr talman! I sin presentation av den senaste budgeten lyfte finansministern en mycket viktig satsning som helt klart förtjänar mer uppmärksamhet. Det är kvinnors hälsa.

Det finns ett återkommande olyckligt mönster som visar att kvinnor med medicinska besvär inte tas på allvar när de söker vård. Vi kan se exempel på kvinnor som söker vård för endometriosrelaterade besvär och i snitt får vänta i sju år på en diagnos. Det säger ganska mycket om den faktiska situationen.

Tack vare Sverigedemokraternas och regeringens satsningar på forskning och riktade åtgärder för att öka kunskaperna och utveckla vården för kvinnor har vi påbörjat ett förändringsarbete som fortsatt måste prioriteras.

Jag vill därför fråga finansministern om det är regeringens ambition att arbeta långsiktigt med att förbättra kvinnors villkor och med rätten till en behovsanpassad vård.

Herr talman! Tack, Clara Aranda, för frågan!

Svaret är ja. Jag menar att vi definitivt måste fortsätta att göra just detta. Om vi backar tillbaka 10, 20 och 30 år ser vi att det till och med var så att nästan all forskning om olika sjukdomar gjordes på män. Det gick inte att dra samma slutsatser eftersom kvinnor och män oftast inte är exakt likadana.

Det har hänt en hel del, men det finns fortfarande mycket att göra i vården och längst ut i alla dess delar. Kunskapen måste komma ut, och man måste göras medveten om att det finns olika forskning och att man måste behandla olika personer och individer på olika sätt.

Så ja, det finns många olika tysta sjukdomar som man nu börjar lyfta upp. Jag tycker också att vi från politikens sida, på regionnivå och på nationell nivå, ska anpassa verksamheten och vården efter just individens behov.

Herr talman! 28-åriga Josephine Lönnqvist lovades via Steg till arbete praktisk arbetslivserfarenhet. Det var ett fint upplagt program med arbetskonsulenter och arbetsterapeuter, som inte bara skulle lära deltagarna hur man hittar ett jobb utan också kartlägga deras möjligheter.

I själva verket hamnade hon hos konsult- och bemanningsbolaget Arcus Utbildning & Jobbförmedling AB, där hon dessvärre mest satt och fikade och tittade på Youtubeklipp på dagarna.

Mina frågor till arbetsmarknadsministern blir därför: Hur kan regeringen försvara att det statliga programmet Steg till arbete tillåts bekosta verksamhet hos privata företag som Arcus, där deltagarna inte får någon verklig praktik och hjälp? Och vad vill Johan Britz säga till Josephine och andra i samma situation för att de ska känna hopp i stället för hopplöshet?

Jag vill påpeka att man i kammaren ska använda enskilda företags namn med försiktighet om de inte är väldigt stora och nationella.

Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågan!

Fallet som ledamoten beskriver har uppmärksammats i medierna. Vi har från regeringens sida varit tydliga med att vi inte tycker att det ska gå till i Sverige på det sätt som beskrivs i medierna. Personer som är utsatta och arbetslösa och, som i det här fallet, har någon typ av problematik när det gäller att komma in på arbetsmarknaden ska få ett bättre stöd än vad det i det här fallet förefaller ha varit frågan om. Det ska helt enkelt inte gå till på det sätt som beskrivs här.

Detta hänger delvis ihop med den privatiseringsiver med vilken Socialdemokraterna och Centerpartiet genomförde förändringar av delar av Arbetsförmedlingen. Det är något som vi i den här regeringen nu successivt rullar tillbaka.

Herr talman! Sverigedemokraternas talesperson i migrationsfrågor har hotat att strypa stödet till kommuner som inte själva driver på för det återvandringsbidrag som regeringen har lagt fram.

Återvandringsbidraget är enligt regeringens egen utredare ineffektivt. Det är miljarder som i stället hade kunnat gå till att skapa jobb. Men SD vill tvinga kommuner – ofta handlar det om landsbygdskommuner – som behöver fler invånare och som ber om människor de kan sätta i jobb att i stället jobba för att skicka familjer utomlands. Man vill tvinga kommunerna genom att hota med att dra tillbaka statsbidrag om de inte köper SD:s bakvända människosyn.

Elisabeth Svantesson! Vad har du som finansminister att säga till de kommuner som är oroliga för att de ska bli av med statsbidragen om de inte gör som SD vill med återvandringsbidraget? Är detta ett tomt hot eller är det på allvar?

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för frågan!

Som Martin Ådahl säkert redan har hört finns det inga förslag från regeringens sida om att detta ska påverka kommunbidraget. Det finns inga sådana förslag över huvud taget. Det är svaret på frågan.

Herr talman! Min fråga går till migrationsminister Johan Forssell.

Regeringens återvandringssamordnare har uppmärksammats de senaste dagarna i medierna. Min uppfattning är att det är positivt att landets kommuner får information om hur vi reformerar lagar i det här landet. Det gäller inte minst nu, när vi uppdaterar en gammal lag som Palme införde på 80-talet. Det är den som nu uppdateras efter drygt 40 år, och då är det enligt min uppfattning bra att man sprider information om vad som händer.

Många kommunföreträdare ute i landet verkar dock vilja klä rikspolitik i en kommunal kostym.

Min fråga till ministern är därför: Kan du utveckla lite grann vad som är syftet med besöken och varför det kommer att vara positivt för landets kommuner att lära sig mer om återvandringsbidraget?

Herr talman! Tack, Magnus Resare, för frågan!

Precis som nämndes här har återvandringsbidraget funnits i Sverige under lång tid, ända sedan 1984. Jag vill nämna att det är ett frivilligt stöd. Det är ingen som tvingas till något. Målgruppen är inte, som det lite slentrianmässigt beskrivs, personer som arbetar och har kommit in i det svenska samhället. Målgruppen är den rakt motsatta. Det är människor som inte har kommit in i integrationsarbetet, som är en del av utanförskapet, som kanske längtar hem, som kanske lyssnade till skrupelfria människosmugglare som lovade en massa saker eller som, för den delen, inte vill bli integrerade i vårt land. Vi vet att det också finns sådana personer.

Det här är frivilligt. Det är frivilligt att använda stödet, och det är frivilligt att ha dessa möten. Jag kan tycka att det är lite märkligt att kommunföreträdare, framför allt till vänster, agerar grindvakter när det gäller vilken information deras medborgare ska få. Jag tycker att det skulle vara mer naturligt att människor fick informationen och sedan själva fick bestämma om de vill använda sig av stödet eller inte.

Jag noterar också att det är väldigt många som vill återgå till den kravlösa migrationspolitiken, men jag tror i ärlighetens namn att den diskussion som har förts snarare ökar intresset för detta stöd.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Britz.

Arbetsmarknaden visar tecken på återhämtning, men samtidigt ligger den strukturella arbetslösheten kvar på en hög nivå. Regeringen har föredömligt satsat på utbildning och omställningsstöd, men Arbetsförmedlingen har brister i hur dessa satsningar omsätts i praktiken. Matchning och coachning sker, men för många arbetssökande dröjer det alltför länge innan de får det stöd och den hjälp de behöver för att hitta rätt väg till jobb eller utbildning.

Samtidigt vet vi att nyblivna arbetssökande ofta har kortare väg tillbaka till arbete om de får rätt stöd i tid. Därför är det avgörande att insatser sätts in tidigt, innan människor fastnar i långtidsarbetslöshet, just för att bevara människors drivkraft, självkänsla och framtidstro.

Min fråga är därför: Vilka särskilda åtgärder vidtar arbetsmarknadsministern för att arbetslösa i ett tidigt skede snabbt ska kunna komma tillbaka i arbete eller vidare till utbildning och därmed förhindras att fastna i långtidsarbetslöshet?

Herr talman! Tack, Lili André, för en viktig fråga i ett mycket viktigt ämne!

Den svenska arbetslösheten är för hög. Precis som ledamoten påpekar har detta framför allt strukturella orsaker. Vi befinner oss i dag i en situation där hälften av de arbetslösa är utrikes födda. Av dem som är långtidsarbetslösa är nästan två tredjedelar utrikes födda – personer som inte har de färdigheter, den formella utbildning eller de språkkunskaper som krävs för att passa in på den svenska arbetsmarknaden.

Vi har dessutom tillkommande problem – Putin, Trump, inflation och annat – som har gjort att vi befinner oss i en utdragen lågkonjunktur.

Det viktigaste på kort sikt för att få de människor i arbete som har varit arbetslösa under en kort period är den väldigt kraftfulla och expansiva budget vi nu lägger fram för att bryta lågkonjunkturen och därmed också få ned arbetslösheten.

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsminister Pål Jonson.

Vi har kunnat konstatera att Ryssland med systematik har infiltrerat det svenska samhället, bland annat genom att använda sig av olika bolagsbildningar, fastighetsägande och markägande. Det handlar inte bara om ägande i närheten av känsliga företag och myndigheter utan också om annat ägande som kan utgöra plattform för att agera mot svenska intressen.

Säpo har pekat på att bolagsbildningar och ägande kan användas som en fasad för underrättelseverksamhet. Finanspolisen har också pekat på att ryska nätverk i Sverige ägnar sig åt omfattande ekonomisk brottslighet och bedöms ha kopplingar till den ryska säkerhetstjänsten. Nuvarande lagstiftning är uppenbarligen inte tillräcklig för att stoppa den här underminerande verksamheten.

Min fråga är: Vilka åtgärder avser man att vidta för att förebygga, förhindra och avsluta den här typen av verksamhet från rysk sida i Sverige?

Herr talman! Tack, Peter Hultqvist, för en angelägen fråga!

Både den förra regeringen och den nuvarande har vidtagit ett antal åtgärder. En av de viktigaste åtgärderna är naturligtvis den relativt nya säkerhetsskyddslagen men också den nya säkerhetsskyddsförordningen.

Vid sidan av detta trädde i december 2023 lagstiftningen om utländska direktinvesteringar i samhällsviktig verksamhet i kraft. Där har ISB ett uppdrag att belysa och analysera de hot, risker och sårbarheter som finns kopplat till den verksamhet som Peter Hultqvist nämner.

Det tredje är att regeringen nu har tagit emot en utredning som handlar om fastigheter i försvarsnära anläggningar och om att skapa bättre förutsättningar för att använda exempelvis exproprieringsarbetet.

Vid sidan av detta görs nu också mycket stora satsningar på underrättelse- och säkerhetstjänsten för att stärka vår förmåga att motstå olika typer av hybridhot.

Herr talman! Vi kunde för en tid sedan i medierna ta del av att Arbetsdomstolen flaggade för att man inte skulle kunna fullfölja sitt uppdrag på grund av för låg budgetram.

Kritiken från framför allt Socialdemokraterna lät inte vänta på sig, trots att ministern var tydlig med att han skulle hantera frågan skyndsamt. Sanningen är dock att varken Socialdemokraterna eller något annat parti hade höjt anslagen till Arbetsdomstolen i sina respektive budgetmotioner.

Det är tydligt, herr talman, att vi i arbetsmarknadspolitiken ofta ser utspel, framför allt från Socialdemokraterna, som är helt ofinansierade och enbart handlar om valfläsk inför stundande val. A-kassan och karensavdraget är två andra sådana frågor.

Nu tillbaka till min fråga, som går till arbetsmarknadsminister Britz: Kommer ministern att verka för att Arbetsdomstolen får utökade resurser för att kunna fullfölja sitt uppdrag?

Herr talman! Jag tackar för denna viktiga fråga. Det resonemang som ledamoten för fram kan jag helt och hållet instämma i på många sätt.

Arbetsdomstolen är en väldigt viktig institution i Sverige. Den ska inte behöva ställa in mål. Regeringen har därför i år tillskjutit medel till myndigheten för inköp av nytt it-system, något som varit ett problem på domstolen. Vi har också löpande dialog om åtgärder framåt.

Det rör sig i dagsläget om ett beräknat underskott på 350 000 kronor för i år. Totalt har man en budget på 40 miljoner. Jag ser framför mig att vi snabbt kommer att kunna hitta en lösning på den uppkomna situationen för i år, och sedan får vi återkomma för nästkommande år. Arbetsdomstolen ska fungera och kunna driva mål.

Tack så mycket för frågan!

Herr talman! Förskolan ska vara en plats där barn får leka och utvecklas, där vattenpölarna är roliga att hoppa i och där personalen hinner se och ta väl hand om alla barn.

TV4 har gjort en granskning som visar på ökande våld mellan barn, resursbrist och förskollärare som får ångestattacker av den ohållbara arbetssituationen. Simona Mohamsson har kommenterat detta, och hennes svar är att det behövs mindre barngrupper.

Det vore mycket bra att reglera barngruppernas storlek. Vänsterpartiet har länge tyckt att vi ska införa ett tak för hur många barn det kan vara per barngrupp. Resultatet efter tre år med den här regeringen är dock ständiga nedskärningar i välfärden. Regeringen har prioriterat skattesänkningar för miljonärerna framför kritor och händer för barnen att hålla i på förskolan. 25 procent av landets kommuner räknar med att göra ett underskott i år, enligt SKR.

Min fråga till finansministern är: Avser regeringen att skjuta till pengar till kommunerna för att se till att tryggheten på förskolan ökar och barngrupperna minskar?

Herr talman! Jag tackar Isabell Mixter för frågan.

Det är verkligen så att många regioner och kommuner har haft tuffa år på grund av den höga inflationen, där kostnaderna bara skenade på väldigt många sätt. Det var också därför regeringen var väldigt noggrann med att bekämpa inflationen – den vi ärvde var hög. Den stora prioriteringen de första åren var också just våra kommuner och regioner och alla verksamheter i vår välfärd. Den första och största budgetposten i en statsbudget är generella pengar till kommuner och regioner.

Med det sagt är arbetsmiljö en väldigt viktig fråga – för barnen, naturligtvis, men också för förskollärarna och annan personal. Här behöver vi jobba på många fronter. Vi behöver jobba med ledarskap ute i kommunerna. Vi behöver jobba med gränssättning. Vi behöver jobba med föräldrarna. Föräldrar behöver ta föräldraansvar.

Det är en stor del som inte, skulle jag ändå vilja hävda, handlar om pengar. Men det finns pengar. Man kan alltid vilja ha mer; det är uppenbart så. Men man måste också jobba med värderingsfrågor och ledarskap. Det tror jag är nyckeln i det här fallet.

Herr talman! Tack för möjligheten att få ställa en fråga! I egenskap av nytillträdd riksdagsledamot ställer jag nu också min första fråga i denna kammare, och jag önskar ställa den till Elisabeth Svantesson.

Regeringens initiativ om återvandring delar Sverige och stärker utanförskapet. Det får personer i Sverige som inte är födda i Sverige, som jag själv, att känna sig mindre svenska och ovälkomna. Det får personer som tagit sig till Sverige att känna sig oönskade. Det får personer som vill ta sig till Sverige att tänka om.

Frågan har juridiska, sociala och politiska konsekvenser men också ekonomiska. Därför ställer jag frågan till finansministern.

Det är inte bara människor som nu väljer bort Sverige utan också företag, både utländska och svenska. Stora investeringar som skapar jobb, välfärd och möjligheter försvinner därför att Sverigebilden är skadad.

Hur ser regeringen på den negativa ekonomiska konsekvens som förslaget om återvandring har när Sverige som land väljs bort?

Herr talman! Jag vill välkomna Fredrik Lindstål till riksdagen. Det här är en fantastisk plats att tillbringa sin tid på, och det är ett stort förtroende.

Jag delar inte bilden som ledamoten har. Om det är någonting Sverige är så är det ett stabilt land att investera i. Sverige har en stabil ekonomi och en stabil politisk majoritet här, till exempel. I Frankrike möter jag nu min fjärde finansminister, i Tyskland den tredje. Det är politisk instabilitet runt om i hela Europa. Dessutom har vi inte ekonomisk instabilitet.

Sverige är ett land där problemet har varit att en invandring som varit brutalt stor under många år har lett till utanförskap, kriminalitet och andra problem. Sverigebilden har alltså handlat om att Sverige varit ett av de länder med flest skjutningar och bombningar per capita. Det är den bilden vi nu ändrar. Det är det vi nu gör någonting åt.

Jag delar ändå ledamotens bild av att det är viktigt hur vi pratar om den här frågan. De hårt arbetande människor jag pratar om kan vara födda i Aleppo, Haparanda eller Berlin.

(Applåder)

Herr talman! Sverige har byggt upp ett starkt skyddsnät. Men ibland blir det så att nätet som borde fånga upp människor och hjälpa dem vidare i stället håller dem tillbaka. Särskilt dåligt fungerar det för den som invandrat och kommit hit utan att äga någonting, utan tillgångar, och som inte har haft jobb här tidigare och därför inte arbetat ihop någon akassa.

När familjer med försörjningsstöd får mer i samlade bidrag än vad ett heltidsjobb ger i lön blir det svårt att ta steget mot egen försörjning. Jag tror att det är få som väljer att leva på bidrag för att det känns rätt. Men systemet kan i dag göra det till det rationella ekonomiska valet. Det är inte värdigt, och det är inte bra för Sverige eller den enskilda. Fler barn behöver se sina föräldrar gå till jobbet.

Min fråga till finansministern är: Hur går det för regeringen med det utlovade bidragstaket?

Herr talman! Tack, Ida Drougge, för frågan! Det korta svaret är: Bra.

Det något längre svaret är att äntligen får vi nu på plats en bidragsreform med tre viktiga delar.

Den första delen är att det kommer att införas ett aktivitetskrav, det vill säga att när man har försörjningsstöd under lång tid fastän man har jobbförmåga ska man göra en motprestation. Varför det? Jo, för att det är moraliskt rätt, men också för att människor inte ska fastna i passivitet.

Den andra delen handlar om ett bidragstak, som Ida Drougge var inne på. Det finns ett moraliskt perspektiv, en moralisk dimension, i detta. Sverige har byggts rikt och har ett högt välstånd för att många har bidragit på olika sätt med den förmåga de har haft. Man har gjort sin plikt och krävt sin rätt. Så måste det fortsätta vara. Men de senaste decennierna har våra bidragssystem tyvärr inte fungerat så.

Den tredje delen handlar om att kvalificera sig in i välfärden genom arbete.

Allt detta är viktiga pusselbitar för att öka drivkrafterna att arbeta och komma in i samhället. Det är moraliskt rätt och rättvist för alla dem som varje dag går till jobbet, vare sig de är födda i Aleppo, Bjuv eller Örebro.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till försvarsministern med anledning av de uppgifter som har framkommit om flygflottiljen F 17 i Kallinge.

Under lång tid användes där brandsläckningsskum innehållande PFAS, och så kallade provskott ska ha genomförts dagligen utan att detta klassades som övning. I en inspelning säger den dåvarande flottiljchefen att han duckade en fråga om övningar och att han låtsades inte förstå för att inte avslöja omfattningen. Dessa uttalanden har väckt berättigade frågor om ansvar, transparens och förtroende för Försvarsmakten.

Min fråga är hur ministern ser på att den dåvarande ledningen vid F 17 enligt inspelningen inte redogjorde öppet för omfattningen av användningen av PFAS-skum. Vad säger ministern till de drabbade i Kallinge?

Herr talman! Tack, Heléne Björklund, för ännu en angelägen fråga!

Låt mig säga att jag har djup respekt och förståelse för dem som har drabbats av PFAS-utsläpp. Det är en stor mängd människor, tyvärr. Försvarsmakten har del i ansvaret för detta, men PFAS är en bredare fråga än bara för Försvarsmakten. Man har också sagt att de drabbade ska få ersättning, men det återstår att se om det är Försvarsmakten eller någon annan instans som kommer att ge dem det. Det är till del en pågående rättslig process.

När det kommer till uttalandet har även jag tagit del av Kalibers granskning. Den person som blev intervjuad har själv bett om ursäkt och tycker att det var ett olyckligt uttalande. Det har också Försvarsmakten sagt.

I sak är det här frågor som går tillbaka till 2004. Det är länge sedan uppgifterna kom fram, men Försvarsmakten har varit tydlig med att det var ett dåligt uttalande. Den person som gjorde uttalandet har även bett om ursäkt för det.

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till försvarsminister Pål Jonson.

Trots Ukrainakriget och det mycket allvarliga omvärldsläget vidtar kommuner, regioner och näringsliv i vissa fall åtgärder som skulle kunna påverka vår säkerhet negativt. Jag menar såklart den kritiska infrastruktur som är av stor vikt för vårt totalförsvar och som avvecklas eller säljs av rent ekonomiska orsaker. Vi har färska exempel såsom Säve flygplats, nedläggningen av Sollefteå sjukhus och Lantmännens avveckling av strategiskt viktiga spannmålssilor. Alla dessa är viktiga för totalförsvaret.

Myndigheterna verkar ha svårt att hinna med allt det här, och enligt vår bedömning behöver regeringen därför kliva in och dra i nödbromsen. Det behövs en nationell inventering av kritisk infrastruktur, alltså att staten går in och aktivt ser över vad som kan säljas och inte.

Jag vill fråga försvarsministern om regeringen har vidtagit eller planerar att vidta åtgärder för att säkerställa att kritisk infrastruktur inte går förlorad i onödan.

Herr talman! Tack, Per Söderlund, för frågan! Den tangerar civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlins ansvarsområde, men jag vill ändå säga att det nu sker en snabb uppbyggnad av det civila försvaret. Det kommer faktiskt en femdubbling av anslagen. Vi har genom sektorssystemet också fått ett organisatoriskt skelett och en stadga i det civila försvaret. Inte minst har vi en minister för civilt försvar som arbetar på heltid med just den portföljen. Jag tycker att det har gjort att vi fått bra framdrift i den.

Det är, precis som Per Söderlund säger, så att kritisk infrastruktur ibland kan påverkas av kommunalt självbestämmande. Men Försvarsmakten och MSB har ett väldigt nära samarbete kring att identifiera infrastrukturområden i samhället som är viktiga för det civila försvaret och det militära försvaret. Det sker också i mycket nära samverkan med till exempel Trafikverket för att koordinera planering kring samhällsviktiga stråk. Det är ett intensivt arbete som nu sker i anslutning till uppbyggnaden av totalförsvaret.

Herr talman! Ingenting är viktigare än att Ukraina vinner kriget. Få saker är viktigare också för svensk säkerhet än att se ukrainska militära framgångar på slagfältet. Uppslutningen kring detta i kammaren är bred och stor. Sverige är en av de största bidragsgivarna till Ukraina – politiskt, militärt och ekonomiskt. Det ska vi fortsätta att vara, även framgent.

Vi har kunnat se i den senaste tidens mediebevakning att Volodymyr Zelenskyj togs emot av försvarsministern och statsministern i Linköping för två tre veckor sedan. Då ingick Sverige och Ukraina en avsiktsförklaring gällande luftförsvar. Ukraina har varit tydliga med att man vill ta del av Jas Gripen, och det har Sverige svarat upp mot. Det talas om 100–150 Gripenplan som någon gång kan vara på väg till Ukraina för att hjälpa dem i deras krigföring och i deras försvar av landet.

Skulle försvarsminister Pål Jonson kunna berätta lite mer om hur regeringen ser på den här möjligheten och hur det kan komma att påverka svenskt framtida Ukrainastöd?

Herr talman! Tack, Gustaf Göthberg, för frågan! Den känns extra angelägen med tanke på att jag om någon timme kommer att ta emot Ukrainas försvarsminister, som har varit i Linköping under förmiddagen. Han kommer att vara här i Stockholm under eftermiddagen och kvällen.

När vi utformar Ukrainastödet gör vi det med utgångspunkt i de ukrainska behoven, bland annat de militära. Vi har mycket goda förutsättningar att lämna ett starkt och långsiktigt Ukrainastöd, inte minst i ljuset av att vi har allokerat 40 miljarder kronor i stöd för nästa år och lika mycket året efter det. Sverige är ett av de länder som har det allra starkaste Ukrainastödet i världen. Det finns anledning att känna stolthet över det.

Det som gjordes i Linköping var att visa en politisk viljeinriktning från ukrainsk och svensk sida. Vi vill gå vidare och skapa förutsättningar för att Gripen Erik ska kunna utgöra ryggraden i det ukrainska luftförsvaret. Nu kommer vi att få arbeta vidare med att testa genomförbarhet, finansiering och produktionsförmåga. Men vi är naturligtvis väldigt hedrade över att Ukraina identifierar Gripen som en potentiell ryggrad i sitt luftförsvar.

(Applåder)

Herr talman! Oavsett vad vissa högerpolitiker vill ge sken av här i kammaren och i andra sammanhang råder det vinter på svensk arbetsmarknad. Vi har en hög arbetslöshet som biter sig fast och har bitit sig fast över väldigt lång tid. Ingen ljusning finns i sikte. SCB:s senaste siffror för tredje kvartalet bekräftar detta: Vi har en fortsatt hög arbetslöshet i Sverige.

Vi ser också hur den sprider sig till en del nya grupper som historiskt kanske inte varit drabbade av hög arbetslöshet. Vi ser till exempel att arbetslösheten blir allt högre bland akademiker – unga människor som gått på universitet eller högskola går sedan rakt ut i arbetslöshet. Detta är en delvis ny verklighet, och vad det beror på kan man säkert ha långa diskussioner om.

Jag vill fråga den tredje liberala arbetsmarknadsministern på tre år vilket betyg han ger till Liberalernas och regeringens arbetsmarknadspolitik.

Herr talman! Tack, Adrian Magnusson, för frågan!

Ja, arbetslösheten i Sverige är för hög. Jag tror inte att någon i den här kammaren ger sken av något annat – jag har i alla fall inte hört det.

Vi gör nu tre saker för att bryta den strukturella arbetslösheten. Vi satsar på utbildningar som leder till jobb. Vi ser till att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att gå på bidrag. Och vi bedriver en stram politik när det gäller asylinvandring. Som jag nämnde tidigare är hälften av de arbetslösa utrikes födda, har problem med språket och saknar ofta den formella kompetens och utbildning som krävs för att arbetsgivarna ska tycka att de räcker till.

Sedan har vi en utdragen lågkonjunktur. Det innebär också att många har det tufft på arbetsmarknaden. Grupper som tidigare inte har upplevt arbetslöshet upplever det i dag, precis som ledamoten nämner. Det är därför vi lägger fram en budget för att bryta lågkonjunkturen och därmed få ned den svenska arbetslösheten. Tack för frågan!

(Applåder)

Herr talman! I dag kan en utlänning som vistas illegalt i Sverige hyra en bostad. Det finns ingen lagstiftning som hindrar detta. Inte ens när en person inte har laglig rätt att vistas i Sverige kan hyresvärden vräka den illegala migranten. Det innebär att utlänningar som enligt svensk lag ska lämna landet i praktiken har förutsättningar att leva kvar här.

Det finns ingen anledning till att bostäder ska hyras ut till illegala migranter om målsättningen är att så många illegala migranter som möjligt ska återvända till sina hemländer. Vi vet även att illegala migranter är en integrerad del av den illegala ekonomin i Sverige. Ju fler som åker hem, desto tryggare blir Sverige.

Är migrationsministern beredd att verka för en lagstiftning som gör det möjligt för hyresvärdar att vräka utlänningar som vistas olagligt i Sverige så att fler illegala migranter tvingas lämna Sverige?

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Om man inte har laglig rätt att vara i Sverige ska man inte hyra en bostad, utan då ska man återvända hem. Vi gör flera saker för att säkerställa att så också blir fallet.

Låt mig inleda med att säga att detta har varit väldigt eftersatt under väldigt många år. Det har funnits en otydlighet i politiken. Fattade beslut har inte verkställts. Det handlar inte bara om det tvångsvisa återvändandet utan framför allt – och det kanske är särskilt viktigt – om det frivilliga. Det är det allra snabbaste, mest effektiva och mest humana och också det billigaste i sammanhanget.

Vi gör en lång rad förändringar. Jag har inte tittat närmare på just hyresfrågan, men låt mig nämna att vi nu till exempel genomför en stor förändring av regelverket kring inre utlänningskontroll. Vi har också kraftigt förlängt den preskriptionstid som med det tidigare regelverket gjorde att var tredje asylansökan i Sverige faktiskt kom från en person som tidigare sökt asyl och fått nej men ändå valt att stanna kvar och sedan sökt asyl på nytt.

Allt detta förändrar vi nu för att säkerställa den grundläggande principen i migrationspolitiken: Får man nej ska man faktiskt återvända hem.

Herr talman! Min fråga går till minister Jonson.

Under den här regeringen har man undertecknat DCA-avtalet, som ger soldater från USA immunitet på svensk mark. Det innebär ett parallellt rättssystem där svenska domstolar är maktlösa.

Historien visar konsekvenserna av detta. I till exempel Sydkorea misshandlade soldater en man så allvarligt att han fick permanenta skador, och de fick bara reprimander. I Japan har över 400 000 brott inte lagförts. I Colombia var personal från USA medansvarig för mord utan att ställas inför colombiansk domstol.

Hur kan man med gott samvete prioritera detta avtal framför svenska medborgares rätt till rättvisa? Jag undrar också: Vad kommer ministern att säga till en svensk familj som drabbas av brott på det sätt som har skett runt om i världen?

Herr talman! Jag måste korrigera ledamoten. De har inte immunitet när det gäller strafflagstiftning. Vad det handlar om är att det i första hand ska vara amerikansk lagstiftning som tillämpas. Men det finns också möjlighet att använda svensk lagstiftning i detta sammanhang. Det finns alltså ingen immunitet. Jag har hört den myten odlas på en del ställen.

Den andra dimensionen är: Handlar det om 17 amerikanska baser? Nej, det är 17 svenska baser där det finns möjlighet för amerikanerna att till exempel förhandslagra materiel. Det handlar alltså inte om några permanenta baser. Det går inte att dra paralleller till exempelvis Okinawa i Japan, som består av 80 000 amerikanska soldater och medborgare, och jämföra med det svenska DCA-avtalet. Det är väsensskilt.

DCA-avtalet trädde i kraft för över ett år sedan. Jag vet inte vilka problem ledamoten har identifierat. Men jag kan konstatera att det finns väldigt mycket mytbildning. Genom DCA-avtalet får vi bättre förutsättningar att snabbare få stöd av USA i händelse av kris eller krig.

(Applåder)

Herr talman! Jag har denna vecka haft en fantastisk praktikant med mig, Wilma Bardh från Vetlanda, som sitter på läktaren. Hon har fått i uppgift att skriva en fråga som hon vill ställa till finansminister Elisabeth Svantesson. Jag läser upp den: Jag och flera ungdomar i min stad känner oss otrygga på kvällarna eftersom det sällan finns poliser i närheten. Vad gör regeringen för att säkerställa att även mindre städer får en synlig och närvarande lokalpolis?

Herr talman! Tack, Jennie Wernäng och praktikanten, för den frågan! Det är en otroligt viktig fråga.

En av de viktigaste uppgifter vi, regeringen och Sverigedemokraterna, har är att se till att vända den utveckling som hade pågått under lång tid, med en brutal otrygghet och en brutal kriminalitet. När man inte längre känner sig trygg kan man inte heller vara fri.

Både i opposition och nu i regeringsställning var och är jag väldigt glad och stolt över att vi har kunnat stärka polisen med resurser. Får man inte mer pengar kan man ju inte ha fler poliser. Men vi har också sett till att polisen fått och får nya verktyg så att de kan göra sitt jobb. Förut har det varit alldeles för mycket lagstiftning som till exempel har hindrat poliserna från att dela information med andra myndigheter.

Steg för steg ger vi alltså pengar och verktyg, och poliserna blir nu fler. Om vi jämför med när vi tillträdde är det en ökning med totalt 2 937 poliser. Och det är nästan 1 900 fler uniformerade poliser i yttre tjänst. Det tar tid att utbilda poliser, men vi kommer att fortsätta göra det. Det ska finnas fler poliser i alla kommuner.

(Applåder)

Herr talman! Under SD-regeringen har tio års reallöneökningar utraderats. Arbetslösheten har ökat, och tillväxten har legat i EU:s botten.

Nu kommer nästa käftsmäll, parkeringsskatt. Från nästa år ska hyresgäster och bostadsrättsinnehavare börja betala moms på sina parkeringsplatser. Det kan röra sig om flera hundralappar i månaden i en tid då många redan pressas av höga hyror och räntor och höga matpriser. En av de familjer som har kontaktat mig berättar att deras parkeringsavgifter kommer att höjas med 6 000 kronor per år. För många äter det upp hela skattesänkningen.

Min fråga till finansministern är därför: Varför gör regeringen det ännu dyrare att bo och parkera bilen?

Herr talman! Tack, Marie Olsson, för en mycket viktig fråga som berör enormt många!

Detta är alltså inte ett beslut som regeringen har tagit. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag själv blev väldigt förvånad när jag såg Skatteverkets beslut och tolkning för några dagar sedan.

Nu är det så i Sverige att det är myndigheter som tolkar lagstiftningen, men det är vi som stiftar lagar. Jag såg också att Skatteverket i dag eller i går gick ut och sa att man skulle skjuta på datumet då detta är tänkt att börja gälla.

Men låt mig vara tydlig. Jag blev förvånad. Jag tror att många av oss blev det. Detta är inte ett aktivt beslut från regeringens sida. Jag och vi på Finansdepartementet kommer att analysera frågan och ha kontakt och diskussion med Skatteverket för att förstå hur man har kommit fram till denna tolkning. Vi får ta det därifrån, så att säga. Men det är verkligen inte regeringen som har fattat detta beslut.

Däremot har vi fattat många beslut, som Marie Olsson också nämnde, som stärker hushållen. Det handlar om sänkta skatter, sänkta drivmedelspriser och mycket annat. Det hinner jag inte berätta om nu, men vi står även här på de hårt arbetande människornas sida som har parkering.

(Applåder)

Herr talman! En trygg a-kassa med bra ersättningar ger skydd mot lönepress och ger trygghet om man blir av med arbetet. Men a-kassan fungerar också som en regulator i ekonomin, för när konjunkturen vänder nedåt behålls köpkraften på en förhållandevis hög nivå. Det motverkar då att lågkonjunkturen förlängs.

Sedan den 1 oktober i år gäller dock nya regler i a-kassan, där regeringen har genomfört flera försämringar. Den största försämringen är den brantare avtrappningen av ersättningen i a-kassan. Sänkningen av a-kassan drabbar arbetare och låginkomsttagare allra hårdast. Inte minst kommer den att slå orimligt hårt mot många av de kvinnor som bär upp vårt samhälle inom exempelvis barnomsorgen och äldreomsorgen.

I en tid då arbetslösheten är rekordhög väljer regeringen att försämra a-kassan för Sveriges arbetare. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern: Varför försämrar arbetsmarknadsministern och regeringen a-kassan mitt i brinnande lågkonjunktur?

Herr talman! Tack, Jonathan Svensson, för denna fråga! A-kassan är en viktig pusselbit i det svenska trygghetssystemet. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Det betyder att den ska ge trygghet mellan jobb, men den ska inte vara en långvarig försörjning.

Vi förbättrar nu a-kassan på ett antal områden på olika sätt. Vi höjer taket, så att man får mer i ersättning i början av en arbetslöshetsperiod. Vi gör den inkomstbaserad, vilket gör det enklare för företag och individer. Det blir också fler som omfattas av den nya a-kassan.

Den nya a-kassan är mycket bättre än den gamla a-kassan. Den ska vara en trygghet mellan jobb. Avtrappningen är viktig, för vi vill ha högre ersättning i början, och då ska vi också ha en tydlig avtrappning. Det är en viktig drivkraft för människor, för det ska alltid löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

Herr talman! Den här regeringens politik är så katastrofal att det är svårt att veta vilken fråga man ska börja med här på torsdagarna. Men jag väljer att ställa en fråga om den ekonomiska politiken.

Vi lever i ett läge där barnfamiljer har det väldigt svårt. 30 procent av de ensamstående föräldrarna har svårt att få mat på bordet. Barnfattigdomen ökar. Det är rekordmånga konkurser bland småföretagare. Vi vet också att många personer inte kan betala sin hyra i tid.

Detta sker samtidigt som regeringen har sett till att antalet dollarmiljardärer och miljonärer ökar i det som en gång i tiden var världens mest jämlika land. Detta sker samtidigt som regeringen vägrar att sätta sig ned med de stora matjättarna, som rånar folket genom skyhöga priser samtidigt som ägarna till dessa stora bolag varje år stoppar miljoner och miljarder i sina egna fickor.

Jag undrar: Vad avser regeringen att göra för att vända denna trend? Eller kommer man att fortsätta att gynna miljardärer och miljonärer på bekostnad av majoriteten av Sveriges befolkning?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Men jag undrar ändå var ledamoten har varit de senaste tre åren.

Den här regeringen sänker nu matmomsen. Vi har nu under tre år i rad sänkt skatten för alla som jobbar, och vi har sänkt skatten på pension. Den här regeringen har höjt taket för bostadsbidraget. Det hade inte gjorts sedan 1997, om jag inte minns fel. Den här regeringen ser också till att förskoleavgiften blir lägre.

Den här regeringen har gjort att en tank med drivmedel – det är många som måste tanka, antingen de röstar vänster eller höger – kostar ungefär hälften av vad den kostade då Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet lämnade regeringsansvaret.

Den här regeringen tar steg för steg för att stötta just hårt arbetande människor. Vi ser till att den undersköterska som kämpar varje dag får behålla betydligt mer av sin inkomst. Nästa år får en barnfamilj med två barn 5 000 kronor mer varje månad. Detta är att stå på hushållens och människors sida.

(Applåder)

Herr talman! Finansministern! Under en lång tid har den organiserade brottsligheten fått växa i Sverige. Den kriminella ekonomin omsätter enligt polisen mellan 100 och 150 miljarder kronor varje år. Det är ingen hemlighet att kriminella drivs av pengar. Bakom varje skjutning, varje sprängning och varje rekryterat barn finns pengar. Det är pengar som tvättas eller förs ut ur Sverige i resväskor med kontanter för att återinvesteras i narkotika, vapen eller andra brott.

Min fråga till finansministern är: Vad gör regeringen för att stoppa utförseln av kontanter till tredjeland och också till länder inom EU?

Herr talman! Tack, Boriana Åberg, för en väldigt viktig fråga! En del i den stora och grova kriminalitet som vi har upplevt i Sverige under lång tid är ju pengar. Gängen drivs av pengar. Därför har den här regeringen varit tydlig med att inte bara ha straffskärpningar och inte bara – missförstå mig inte! – satsa på det viktiga förebyggande arbetet, utan vi stryper också kranarna till de kriminella gängen.

Jag vet att en tidigare statsminister, Magdalena Andersson, ibland sa att hon vände på olika stenar. Det gör inte vi. Vi tar tag i problemen steg för steg. Vi har ändrat lagstiftningen på många områden. Vi ser till att myndigheterna kan jobba mer nära. Vi förändrar till exempel sådant som gäller att dela information. Nu i dag har vi fattat beslut om att inte låta brottsvinster och miljarder strömma mellan våra länder, även om vi har fri rörlighet i Europa. Därför har vi nu infört en skyldighet att anmäla när man för över så mycket kontanter.

Vi tar steg för steg. Det är en mängd olika saker vi gör för att stoppa kriminaliteten så att Sverige ska bli ett tryggare och säkrare land.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.