Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av socialminister Jakob Forssmed, landsbygdsminister Peter Kullgren, infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson samt jämställdhetsminister Nina Larsson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Socialminister Jakob Forssmed besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

Sverige har tack vare ambitiösa och tydliga mål länge varit ett föregångsland när det gäller klimatarbetet. Efter tre år med regeringen har utsläppen dock ökat mer än på 15 år, och vi har tappat vår ledande position.

Många myndigheter kritiserar nu arbetet, och senast såg vi också hur Riksrevisionen reagerade på klimatarbetet när det gäller jordbrukspolitiken. Effekten av regeringens och myndigheternas klimatarbete kan ha överskattats, och enligt granskningen av Riksrevisionen håller underlagen för besluten inte måttet.

Man kritiserar att insatserna är för begränsade, att styrmedlen inte täcker stora utsläppsgrupper, att insatserna är för småskaliga och att vissa åtgärder som handlar om bränsle exempelvis gynnar fossila bränslen.

Riksrevisionen säger också att omställningen går för långsamt. Utsläppen från jordbruken sticker ut här. Regeringen får väldigt många rekommendationer. Vad har landsbygdsministern vidtagit för åtgärder?

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för frågan!

För det första vill jag säga att det alltid är välkommet med revision. Min inställning är att man om man reviderar saker kan bli bättre och få andra ögon på saker och ting.

En av de delar som Riksrevisionen kritiserar är det Jytte Guteland också nämner, alltså skattenedsättningen på jordbruksdiesel. Det är ju en reform som den socialdemokratiska regeringen och den här regeringen är överens om var viktig. Vi har förlängt en åtgärd som Jytte Gutelands regering föreslog. Vi har dessutom förstärkt den, för det är viktigt att vi ökar den svenska livsmedelsproduktionen. Där har vi varit överens, och mig veterligen är detta ingenting som Socialdemokraterna heller har tagit bort i sitt budgetförslag.

Det finns tankar och idéer om andra sätt att gynna livsmedelsproduktionen, men vi har inget färdigt förslag.

Fru talman! Om vi socialdemokrater hade regerat hade vi nog varit betydligt mer oroade över den kritik som Riksrevisionen riktar. Det handlar alltså om att jordbrukets utsläppsminskningar går väldigt långsamt – betydligt långsammare än industrins. Det görs ungefär tre gånger så lite i jordbruket.

Det vore klädsamt om landsbygdsministern hade en plan för hur man vill minska utsläppen. I stället verkar statsrådet mer irriterad över klimataktivister. Hur kommer det sig?

Fru talman! Det är mycket jag är orolig över. Ett exempel är att vi producerar alldeles för lite mat i Sverige och importerar för mycket mat som produceras på ett sätt som är sämre för miljön, sämre för klimatet och sämre för djuren. Jag vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Det är också bra för klimatet.

Vissa delar av Riksrevisionens kritik har vi redan åtgärdat genom den budget regeringen har lagt fram. Man kritiserar exempelvis insatserna i Klimatklivet. Där har vi nu ökat resurserna och höjt bemyndiganderamen.

Fru talman! Flera europeiska länder har valt att säga ifrån. Frankrike, Belgien, Österrike, Nederländerna, Danmark, Bulgarien och Schweiz har redan infört förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer. Tyskland och Norge har delvisa förbud inom utbildning och myndigheter. Nu har även Portugals parlament röstat för ett förbud som ger böter och fängelsestraff för den som tvingar någon att bära plagget.

I Sverige däremot har ingen tydlig markering gjorts, trots att dessa plagg ofta används som symboler för kvinnlig underkastelse och segregation. Religionsfrihet får aldrig användas som ursäkt för att blunda för kvinnors ofrihet.

Avser jämställdhetsministern att i likhet med andra europeiska länder ta initiativ till ett förbud mot heltäckande slöjor i offentliga miljöer?

Fru talman! Vi har religionsfrihet i Sverige, vilket är en helt central grund. Bärandet av religiösa symboler är någonting vi verkligen ska värna.

Med det sagt välkomnar jag ledamoten Sara Gilles fråga, som berör en aktuell samhällsdebatt som jag bedömer att vi också behöver föra. Heltäckande klädsel där ansiktet döljs är ju ofta, precis som ledamoten är inne på, någonting som symboliserar den värsta formen av kvinnoförtryck när vi pratar om Afghanistan och talibanregimen och tvånget att bära burka där.

Det här är frågor som vi behöver diskutera vidare. Det är också en viktig balansgång med religionsfriheten.

Fru talman! Ja, vi har religionsfrihet i Sverige, men det betyder ju inte att det får ge ett skydd för förtryck. Var går gränsen mellan frihet och förtryck?

Burka och niqab handlar inte om tro. Det handlar om kontroll. Vad sänder det för signal till de kvinnor som kämpar för sin frihet här i Sverige när staten inte vågar säga nej till symboler för kvinnlig underkastelse?

Jag skulle vilja fråga ministern om hon verkligen tycker att det är förenligt med svensk jämställdhetspolitik att kvinnor döljs helt i offentligheten – ofta under socialt förtryck.

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Sara Gille lyfter upp en viktig och angelägen diskussion som vi behöver föra. Jag tror att det är viktigt att vi problematiserar den här typen av uttryck som många gånger kan ses som – och som även jag ser det som – värsta formen av kvinnoförtryck.

Vi behöver hitta en bra balansgång som säkerställer kvinnors möjligheter att klä sig som de vill men som också ger skarp tydlighet mot den här typen av förtryck.

Fru talman! Min fråga går till Nina Larsson.

Medlingsinstitutet rapporterar att kvinnor alltjämt tjänar mycket mindre än vad män gör. Just nu ligger skillnaden på omkring 22 procent. Den absolut största skillnaden syns dock i livsinkomsten: Män har mycket högre livsinkomst än kvinnor, oavsett utbildningsnivå. Skillnaden ligger mellan 27 och 33 procent oavsett om man har förgymnasial eller eftergymnasial utbildning. Det här betyder att det inte spelar någon roll om kvinnor utbildar sig – män kommer alltid att tjäna mer.

Ett av de jämställdhetspolitiska delmålen handlar om ekonomisk jämställdhet och att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor livet ut. Min fråga blir därför: Har ministern några förslag på konkreta och bra åtgärder för att komma åt detta stora samhällsproblem?

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för den mycket angelägna frågan.

Medlingsinstitutets rapport visade att det inte lönar sig för kvinnor att utbilda sig. Det lönar sig inte att ta en akademisk examen; den gruppen kvinnor får så att säga inte alls återbetalning för sina insatser. Detta är oerhört viktigt att komma åt.

Under nästa år återkommer vi från regeringens sida med en proposition kopplad till lönetransparensdirektivet. Det är ett viktigt verktyg för att öka transparensen i lönebildningen eftersom man kan jämföra sin lönesättning inom yrkesgrupperna. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi får det på plats, och det kommer att ha en väldigt positiv effekt. Vi behöver dock även se till att exempelvis främja möjliggörandet av ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen.

Fru talman! Det låter verkligen toppen, för det är precis de här sakerna man måste komma åt. Vi har en könssegregerad arbetsmarknad och så vidare, och vi har ett väldigt ojämlikt uttag av föräldraförsäkringen.

Vi har dock även väldigt ojämställda kapital- och pensionssystem. Finns det någon möjlighet för ministern att säga någonting om de frågorna? Det är nämligen just där, inte minst i pensionsfrågan, som kvinnor missgynnas livet ut.

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för en viktig följdfråga.

När vi tittar på kapitalfördelningen mellan män och kvinnor ser vi att den är oerhört skev. Tittar vi exempelvis på tillgången till riskkapital ser vi att det bara är en bråkdel av riskkapitalet, i olika former, som når kvinnliga entreprenörer och kvinnliga innovatörer. Det är någonting vi måste komma åt. Det är även viktigt för svensk konkurrenskraft.

Här behöver banksektorn ta ett ökat ansvar, och jag har initierat olika former av rundabordssamtal för att trycka på i den frågan.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

Regeringen meddelade tillsammans med Jordbruksverket i förra veckan att Sverige redan i år ska börja köpa in spannmål för beredskapslagring. Det är ett välkommet besked, och inköp av spannmål lämpar sig för svensk del särskilt bra när skördarna har varit bra och priset är förhållandevis lågt.

För att det ska finnas spannmål att leverera till omställningslagret krävs dock livskraftiga lantbruksföretag som har förmåga att producera. Svenskt lantbruk är precis som många sektorer i samhället beroende av insatsvaror från andra länder. Som exempel kan nämnas att 70 procent av allt proteinfoder är importerat. Detsamma gäller 87 procent av kvävet för gödning och 100 procent av allt växtskyddsmedel.

Min fråga till landsbygdsministern är om regeringen även kommer att påbörja inköp av kritiska insatsvaror till lantbruket i år.

Fru talman! Nej, det kommer vi inte att ha möjlighet att göra. De större budgetmedel som finns för det ändamålet – i en relativt brant trappa uppåt – kommer till stånd i och med den budget som vi har lagt fram nu och som gäller från nästa år.

Däremot måste jag säga att jag är väldigt glad att vi har kunnat prioritera upphandlingen av spannmålslager så att vi kan påbörja den redan i år, bland annat utifrån aspekter som den Anders Karlsson nämner, det vill säga att vi har haft väldigt goda skördar. Att bygga upp den här typen av lager är inte helt enkelt – dels ska produkten finnas på marknaden, dels ska det göras i tider då vi från statens sida inte går in och stör marknaden alltför mycket. Därför är det ett exceptionellt bra läge att göra det här nu.

Fru talman! Sverige befinner sig i ett anfallskrig där hela Europa är utsatt. Regeringens egen utredare Ingrid Peterssons uppfattning gällande att öka livsmedelsberedskapen var att det skulle gå snabbt. Ni har själva jobbat med att få livsmedel från lokal nivå, Peter Kullgren. Är det en viktig nysatsning för beredskapen?

Fru talman! Det är oerhört viktigt att vi stärker vår beredskap med robustare primärproducenter och att vi har en än mer robust producentdel, alltså robusta livsmedelsföretag. Ovanpå detta är det även oerhört viktigt att vi har en beredskapslagring av både exempelvis spannmål, det vill säga mat, och insatsvaror, och det kommer nu att komma i ganska rask takt. Tittar man på utbyggnaden av det civila försvaret ser man att det faktiskt har gått relativt fort.

Fru talman! Det är många som vill kunna resa hållbart med tåg i Sverige. De senaste 30 åren har resandet med tåg dubblerats. Det innebär att vi både behöver komma i kapp med underhållet och bygga ut järnvägen.

En av Sveriges absolut mest belastade sträckor är Ostkustbanan. Därför var det nog många, speciellt i Mellansverige och norra Sverige, som blev väldigt besvikna över Trafikverkets besked att den inte finns med i förslaget till nationell plan. Den är väldigt viktig för både företag och invånare i mellersta och norra Sverige.

På en skriftlig fråga svarade Andreas Carlson att han avser att hålla ingångna avtal mellan staten och kommunerna, och Ulf Kristersson lovade dyrt och heligt i valrörelsen att Nya Ostkustbanan skulle byggas. Min fråga är därför ganska enkel: Kommer regeringen att hålla detta löfte?

Fru talman! Linus Lakso vet mycket väl att den utgångspunkt som regeringen har är att vi behöver få ut mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

Den förra nationella planen, som bland annat Linus Laksos parti var med och tog fram, fick kritik från Riksrevisionen för att den lovade mer än den kunde hålla. Det var faktiskt rubriken på Riksrevisionens rapport. Det är därför vi nu har ett utgångsläge där ungefär hälften av de historiskt stora satsningarna om 1 200 miljarder kronor behöver gå till underhåll. Det här är någonting som har tagits emot väldigt väl i de – stora – delar av landet där just underhållet har varit eftersatt i decennier.

När det gäller de specifika förslagen i Trafikverkets förslag till ny nationell plan, fru talman, är det så att de nu är ute på remiss. Synpunkter kommer alltså att komma in från regioner, kommuner och näringsliv, och därefter kommer regeringen att fatta beslut under det första halvåret 2026.

Fru talman! Jag misstänkte att det här med underhållet skulle komma upp, så jag tog fram lite siffror.

Under den förra regeringen höjde vi underhållet med 100 procent. Det var alltså en dubblering. Den här regeringen höjer underhållet med 5 procent. Det är nästan ingen höjning alls. Skillnaden i ambitionsnivå är ganska markant.

Min följdfråga är: Hur kommer det sig att man kan stå i en valrörelse och lova att Nya Ostkustbanan ska byggas men att man inte kan säga det när man väl har regeringsmakten?

Fru talman! Vi kommer som sagt att återkomma när vi har fattat beslut om en ny nationell plan.

När det gäller underhåll är det ju anmärkningsvärt att Linus Lakso slår sig för bröstet för de här obetydliga satsningarna, som inte ledde till att mer underhåll utfördes. Det är förstås viktigt med mer pengar, men det vi ser hittills i år är 1 700 underhållsåtgärder. Aldrig någonsin har så mycket skett under ett enskilt år, och även nästa år kommer att vara ett rekordår. Det kommer också att behöva fortsätta vara så för att vi ska komma i kapp med den gigantiska underhållsskulden för järnvägen.

Fru talman! Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus. Samtidigt är det en fjärran dröm för många i vårt land. Som exempel kan vi ta en nyexaminerad polis och en nyexaminerad sjuksköterska – det är i praktiken omöjligt för dem att inom en rimlig tid spara ihop till kontantinsatsen eller klara inkomstkraven för att ta lån och köpa en villa i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

En av orsakerna är att det under de senaste decennierna inte har byggts villor och radhus motsvarande efterfrågan, vilket har tryckt upp priserna. Min fråga till bostadsministern är därför: Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att fler svenskar ska få möjlighet att bo i ett eget hus?

Fru talman! Tack så mycket, David Josefsson, för en mycket angelägen fråga!

Vi vet att ungefär sju av tio vill bo i småhus, men för många är det närmast en ouppnåelig dröm. Här finns det mycket att göra, och regeringen har vidtagit många åtgärder för att korta ledtider, förenkla regelverk och tillgängliggöra mer mark. Vi ändrar strandskyddsregelverket. Vi har låtit utreda hyrköp för att sänka trösklarna. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär med ett brett uppdrag att verka för en större andel småhus i nyproduktionen. Boverket har fått i uppdrag att ta fram förslag om hur typgodkännande av småhus kan genomföras för att förverkliga Sverigehus och andra typgodkända hus. Det kommer att minska regelkrånglet och göra processen kortare, billigare och mer förutsägbar.

I går, fru talman, fattade riksdagen beslut enligt förslaget i regeringens proposition Ett nytt regelverk för bygglov. Detta är den största reformeringen av bygglovsregelverket på 15 år.

Fru talman! Tack, bostadsministern, för svaret!

Det är uppenbart att jag och ministern är överens i den här frågan.

I det andra politiska blocket pratar Socialdemokraterna i stället om tvångsblandning och att bygga hyreskaserner i befintliga villaområden. Bedömer bostadsministern att detta är en framkomlig väg för att fler ska kunna få sitt eget drömboende?

Fru talman! Nej. Vi ska se till att bygga utifrån människors bostadspreferenser och utgå från hur människor vill ha det samt hur man kan öka tryggheten. Vi ska se till att vi får ett bättre byggande i flera olika upplåtelseformer och att det sker på ett klokt och rimligt sätt.

Egnahemskommissionären har bland annat uppdraget att arbeta med trädgårdsstäder. Utöver detta kommer det skärpta amorteringskravet att slopas och bolånetaket höjas, vilket kommer att innebära att tröskeln till ett eget ägt boende sänks för fler.

Fru talman! Jag vill rikta min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Skogen utgör en stor del av Sveriges yta och har genom åren varit en ekonomisk tillgång för vårt land. De som i dag äger och brukar denna viktiga resurs är allt från enmansägare till stora skogsbolag.

Hur skogen brukas har väckt och väcker debatt. Det regleras av olika regler, och avverkning ska prövas före genomförandet. Nyligen såg vi dock att flera aktivister tog sig friheten att förhindra en avverkning utanför Arjeplog genom att kedja fast sig i skogsmaskinerna, trots att man före start hade gjort de inventeringar som krävs gällande naturvärden. Denna aktivism väcker oro bland skogsägare i vårt land.

Hur ser landsbygdsministern på möjligheten och förutsättningarna att bedriva ett aktivt skogsbruk i Sverige i ljuset av att aktivister tar lagen i egna händer trots att nödvändiga åtgärder vidtagits av skogsägare och entreprenörer före avverkningens start?

Fru talman! Det är för svårt att bedriva skogsbruk i Sverige i dag, och det finns för mycket osäkerhet. Hälften av den svenska skogen ägs av över 300 000 privatpersoner, och inte sällan har skogen gått i arv i generationer. Vi har alldeles för osäkra regelverk när det gäller artskydd, vilket ibland innebär orimliga konsekvenser för markägare.

Detta försöker vi från regeringens sida nu att se över genom skogsutredningen och via andra initiativ som vi har tagit för att komma till rätta med det här.

Jag kan tycka att det är frustrerande och irriterande med den typ av olovligheter och aktivism som ledamoten nämnde, men det går nog inte att jämföra min frustration med hur det är för de privata skogsägare som drabbas.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

I diskussionen om onödiga hinder för avverkning har det uppgetts att fågeldirektivet har blivit felöversatt. Detta har i så fall förhindrat eller försvårat ett aktivt brukande av skogen, eftersom begränsningar har gjorts i alltför stor omfattning.

Hur arbetar regeringen för att komma till rätta med eventuella språkliga fel i fågeldirektivet och samtidigt se till att direktivet kombinerar ett aktivt bruk av skogsresursen med ett hanterbart miljöperspektiv?

Fru talman! Rörande felöversättningen arbetar rådets rättsavdelning för närvarande med att se över den svenska versionen av fågeldirektivet så att den stämmer överens med övriga versioner.

Den skogsutredning som vi tillsatte, som nu har lämnat sina förslag, konstaterar att det här är någonting vi borde ändra. Det avser vi också att göra.

Fru talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

I går presenterade SVT en undersökning. På frågan om alkohol är farligare än cannabis svarade 51 procent av de tillfrågade i åldern 18–29 att alkohol är skadligare. I inslaget bekräftade även tre alkoholforskare att så är fallet, även om cannabis givetvis också är farligt.

Vi vet i dag att alkohol ökar risken för psykisk ohälsa, till exempel depression och ångest. Ett stort problem inom beroendevården är att många patienter lider av både psykisk ohälsa och alkoholmissbruk. Vad ser ministern som de viktigaste motverkande åtgärderna där det finns såväl beroendeproblematik som psykisk ohälsa?

Fru talman! Tack, Jakob Olofsgård, för en väldigt viktig fråga!

Alkohol är inte vilken vara som helst utan medför risker för både psykisk hälsa och andra sjukdomar. Psykisk ohälsa kan i sin tur också leda in i missbruk av alkohol eller andra droger.

I Sverige har vi inte haft tillräckligt bra vård och behandling för personer med skadligt bruk och beroende som samtidigt haft psykisk ohälsa, psykiska diagnoser eller psykisk sjukdom. Det måste vi ändra på, och därför planerar vi en samsjuklighetsreform. Regionerna ska få ett mycket större ansvar för att säkerställa god vård och behandling så att personer som tillhör de sköraste och mest utsatta vi har i vårt samhälle inte bollas runt mellan olika vård- och stödinsatser på det sätt som sker i dag. Detta är inte värdigt ett land som Sverige, och det ska vi ändra på.

Fru talman! Jag tackar ministern för ett väldigt tydligt svar gällande den här utsatta gruppen.

Enligt Folkhälsomyndigheten löper personer med skadligt bruk av alkohol eller narkotika större risk att dö i suicid, och kvinnor löper upp till tolv gånger större risk än män. Vilka insatser gör regeringen för denna mycket utsatta grupp? Väldigt många i samhället – familj och anhöriga – har gett upp när det gäller dessa människor.

Fru talman! Jag skulle säga att den situation som Jakob Olofsgård beskriver har varit lite av en bortglömd situation. Det är inte alltid dessa personer man tänker på när man diskuterar denna grupp.

Det är oerhört angeläget att vi gör mer. Vi har en strategi för suicidprevention som involverar 28 myndigheter. I somras gav vi också nio myndigheter i uppdrag att ta fram en plan för bättre beroendevård i Sverige där kvinnors situation och jämställdhetsperspektivet uppmärksammas särskilt.

Fru talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

Regeringen höjde högkostnadsskyddets tak för läkemedel från 2 900 till 3 800 kronor.

Det finns en stor oro bland pensionärer och multisjuka patienter, och en del tvingas välja mellan mat och medicin. Pensionärsorganisationen PRO varnar för att många äldre inte har råd att hämta ut sina livsnödvändiga läkemedel. Även vårdpersonal kan bekräfta detta.

Vi socialdemokrater avsätter i vår budget 2 miljarder för att rulla tillbaka försämringen.

Min fråga till ministern är: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att garantera att de sjukaste och mest läkemedelsberoende patienterna inte drabbas av vårdskada eller försämrad hälsa?

Fru talman! Nya läkemedel medför enorma möjligheter att få ett bättre liv. Men de medför också kraftigt ökade kostnader. För att få ett hållbart system har vi en ordning, som jag tror har brett stöd i kammaren, där en del av kostnaden ska tas av patienten medan den stora delen av kostnaden tas av oss gemensamt. Här behöver det vara en rimlig balans, och för att få just hållbarhet i systemet har regeringen valt att gå fram med en justering av denna balans. Dock värnar vi särskilt dem som har störst behov av medicin. Exempelvis ligger gränsen för frikort kvar i systemet. Det är alltså framför allt de med lägre läkemedelskostnad som nu får betala mer med anledning av det förändrade högkostnadsskyddet.

Efter årsskiftet gör vi omfattande lättnader för hushållen. Vi sänker skatten för dem som jobbar, dem som har pension och dem som har sjuk- och aktivitetsersättning, och vi sänker matmomsen och höjer bostadsbidraget. Vi gör en lång rad lättnader som väl motsvarar de ökade kostnaderna för läkemedel.

Fru talman! Det är snart ett år sedan regeringen avslutade Renmarkskommitténs arbete i förtid. Det var ett klokt beslut, som Sverigedemokraterna stod bakom. När kommitténs arbete avslutades aviserades att det skulle tillsättas en ny utredning.

Frågorna om samebyarnas rättigheter att nyttja marker för renbete, jakt och fiske är högaktuella, inte minst med tanke på de pågående rättsprocesserna i Gällivare tingsrätt.

Många väntar på att en ny ordning ska komma på plats, så min fråga till landsbygdsministern är helt enkelt: När kommer den nya utredningen med betydligt bättre direktiv än den gamla?

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan.

Jag kan inte svara på när exakt den kommer. Beredning pågår i Regeringskansliet, och vi har aviserat att det kommer en ny utredning.

Vi kunde efter remissomgången konstatera att den förra utredningen inte utgjorde ett underlag vi kunde stifta lag på. Det fanns inte stöd parlamentariskt, och det var oerhört splittrat mellan de remissinstanser som lämnade svar. Detta var grundanledningen till att arbetet avslutades.

Det kommer som sagt en ny utredning, men jag kan inte svara på när exakt. Beredning pågår.

Fru talman! Framtiden för kornas rätt till sommarbete har under denna mandatperiod varit osäker. Förra året föreslog en statlig utredning att beteskravet skulle tas bort för att stärka konkurrens och lönsamhet inom svensk mjölkproduktion. Förslaget möttes av kraftig kritik, inte minst från svenska folket, och 65 000 namnunderskrifter för kornas rätt att beta lämnades över till riksdagen. Regeringen ändrade sig, och beteskravet kommer inte att avskaffas under denna mandatperiod, vilket är mycket glädjande.

Min fråga till landsbygdsministern är: Kan ministern lova alla oss som värnar kornas betesrätt att regeringen arbetar för att lagen får vara kvar på lite längre sikt än bara under denna mandatperiod?

Fru talman! Regeringen har inte ändrat sig. Regeringen hade ingen position, utan det var en utredning som kom med ett förslag som bereddes och diskuterades. Eftersom regeringen inte hade någon position kan den alltså inte heller ha ändrat sig.

Det vi har gjort parallellt med att jobba för att stärka konkurrenskraften för bland andra svenska mjölkbönder är att arbeta gentemot EU för att man i Sverige liksom i alla andra EU-länder ska få ge en kompensation för betande kor. Grundargumentet, även i utredningen, är att det är djupt orättvist att exempelvis en finsk mjölkbonde får motsvarande 700–900 kronor per mjölkko och år i stöd jämfört med en svensk till följd av att vi har beteskravet i nationell lagstiftning.

Nu ligger det ett förslag på bordet på EU-nivå om att Sverige ska få ge kompensation. Kommer det på plats har vi sett till att det finns pengar i budgeten för att utjämna den konkurrensskillnad som har funnits.

Fru talman! De kraftiga skyfallen i Västernorrland slog hårt mot människor, företag och hela samhällen. Vägar spolades bort, järnvägar rasade och delar av länet blev i praktiken avskurna från omvärlden. Kommuner, räddningstjänst, frivilliga och grannar har gjort en otrolig insats, men många familjer har fortfarande en tuff vardag till följd av skadorna.

Mitt i detta kommer även oroande signaler om en inbromsning av Nya Ostkustbanan, just när vi i norra Sverige behöver höra att hela landet är lika viktigt och behöver byggas ihop i stället för att klyvas.

Mycket av trafiken flyter återigen efter skadorna, men återställningen är långtifrån klar. Trafikverket behöver göra mer arbete, och en utvärdering pågår. Även Haverikommissionen tittar på händelsen.

Min fråga går till infrastrukturminister Andreas Carlson. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta här och nu för att garantera att även Västernorrland har en robust och fungerande infrastruktur framöver?

Fru talman! Anne-Li Sjölunds fråga är verkligen angelägen. Det är inte så att regeringen först här och nu ger besked om olika åtgärder. Redan dagen efter de mycket kraftiga väderhändelserna var jag på plats och såg förödelsen. Jag försäkrade mig då framför allt om att Trafikverket hade alla de resurser man behövde för att så snabbt som möjligt kunna vidta de åtgärder man såg behövdes för att kunna återuppta och återställa viktig infrastruktur.

Detta synliggjorde hur viktigt det är med en robust och hållbar infrastruktur, både i nord-sydlig och öst-västlig riktning, och detta prioriterar regeringen i sin mycket kraftfulla budget för underhåll. Därutöver har Trafikverket lämnat flera förslag, som nu är ute på remiss. Jag ser fram emot att ta del av de synpunkter som kommer på dessa förslag, innan regeringen nästa år fattar beslut om en ny nationell plan.

Fru talman! Jag har noterat att regeringspartierna marknadsför fritidskortet som en succé. Men när jag träffade kommunpolitiker från hela landet så sent som i förra veckan var bilden en helt annan. I hela Växjö kommun har bara 16 föreningar hittills anslutit sig. Skellefteå har avgiftsfri kulturskola och kan inte vara med, och i Hudiksvall är det samma sak. Katastrofreform, var kommentaren. I Borås har man tvingats tillsätta en heltidstjänst på kulturskolan bara för att klara administrationen. I Luleå menar man att det är för omständligt, och föräldrar och föreningar klagar. I Malmö har det spridits rykten om kortet, och kommunen behöver lägga stora resurser på att driva en upplysningskampanj. Vidare stänger femårsgränsen dörren för scouternas hubbar i utanförskapsområden.

Systemet är inte fullriggat, och kortet är kostnadsdrivande för kommuner och föreningar. Min fråga till Jakob Forssmed är: Hur ska regeringen kompensera kommuner och föreningar för pålagorna för fritidskortet?

Fru talman! Ja, fritidskortet är verkligen en succé med över 235 000 nedladdade kort på en månad. Av dessa har 35 000 laddats ned till barn i särskild ekonomisk utsatthet och kan bara användas för deras aktiva och meningsfulla fritid, som att lära sig lira lacrosse eller luta eller pröva på parkour eller percussion. Jag tycker att det är en fantastisk möjlighet för de barn som tidigare inte har haft en chans att gå med i kulturskolan, föreningslivet eller friluftslivet.

Fungerar allt perfekt från början? Nej, det gör det inte. Inte minst behöver de föreningssystem som kulturskolan och olika föreningar använder sig av integreras fullt ut med fritidskortet. Arbetet är på gång, och vi har också fattat beslut om att stötta dem ekonomiskt för att de snabbare ska kunna göra detta arbete. Jag vet att fritidskortet innebär en del ökad administration för en del föreningar eftersom det är en manuell hantering. Jag är ödmjuk inför det och väldigt tacksam för dem som gör denna extra insats för att fler barn och unga ska få chansen.

Tona ned litaniorna! Detta är en enorm möjlighet för svenska barn och unga.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson. Riksväg 62 utgör en livsviktig livsnerv i Värmland. Den riskerar just nu att rasa rakt ned i Klarälven på vissa sträckor på grund av allvarliga erosionsproblem.

Med hänsyn till Natura 2000-regelverket hindras Trafikverket från att vidta lång- och kortsiktiga säkerhetsåtgärder för att skydda samhällena runt området. I förra veckan beslutade Trafikverket om åtgärder med sensorer, men det är ingen lösning på de allvarliga risker som faktiskt finns.

Min fråga är därför: Hur avser regeringen att säkerställa snabba beslutsvägar för att säkra människors trygghet och viktiga samhällsfunktioner framför höga naturvärden?

Fru talman! Trafikverket har ansökt om tillstånd för vattenverksamhet samt Natura 2000-tillstånd för att bygga erosionsskydd på flera olika platser vid Klarälven. Mark- och miljödomstolen har avvisat Trafikverkets ansökningar, vilket medfört att planerade åtgärder i nuläget inte kan genomföras. Trafikverket har överklagat beslutet.

Det ankommer inte på mig som enskilt statsråd att kommentera en pågående rättsprocess, men säkerheten är högt prioriterad för Trafikverket och för regeringen. Trafikverket vidtar åtgärder för att minska riskerna. Det är viktigt att våra vägar håller en hög standard och att framkomlighet upprätthålls.

Med detta sagt: Som jag nämnde tidigare pågår en rättsprocess som reglerar förfarandet. Jag kan inte föregripa denna process eller kommentera detta ytterligare.

Fru talman! Min fråga går till minister Andreas Carlson. I dag finns 59 särskilt utsatta områden i Sverige, präglade av hög brottslighet och parallella samhällsstrukturer. Ett ofta diskuterat sätt att bryta segregationen är att skapa mer blandade boendemiljöer, till exempel genom att bygga fler villor och bostadsrätter i dessa områden, som består av hyresrätter, så att människor kan känna trygghet och få möjlighet att göra bostadskarriär.

Socialdemokraterna menar att lösningen är att bygga fler hyresrätter i villaområden för att skapa en blandning i stället för att möjliggöra ägande i utsatta områden. Min fråga till ministern är: Ska vi bygga villor i hyresområden eller hyreshus i villaområden?

Fru talman! Det är en angelägen fråga som Larry Söder tar upp mot bakgrund av den otrygghet som många upplever i de områden som beskrivs som utsatta och särskilt utsatta. Det finns många goda exempel på vad man kan göra för att ta sig an strukturen i dessa områden, genom olika typer av upplåtelseformer, både småhus, ägda lägenheter och bostadsrätter, för att få en variation i upplåtelseformerna som bidrar till trygghet.

Det som är viktigt är att ta tag i problemen där de finns och att inte förstöra eller förändra redan välfungerande områden där människor trivs och känner trygghet. Det är där människor upplever otrygghet som vi behöver sätta in resurser och fokusera arbetet.

Svaret på frågan är: Gärna fler olika upplåtelseformer i områden som klassiskt har mycket hyrt bestånd. Det gör att man, precis som ledamoten sa, kan göra bostadskarriär och fortsätta att bidra till tryggheten i det område där man vill trivas och forma sin framtid.

Fru talman! Svensk jämställdhetspolitik vilar på sex delmål som har antagits av Sveriges riksdag i bred politisk enighet. Dessa sex delmål handlar om jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämn fördelning av det obetalda arbetet, jämställd hälsa samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

När det nya viktiga delmålet om hedersrelaterat våld och förtryck ska antas väljer regeringen att fatta beslutet själv, som ett i raden av många, och att inte lägga fram det för Sveriges riksdag. Varför väljer regeringen att underminera det nya, sjunde delmålet om hedersrelaterat våld och förtryck och inte ge det samma viktiga legitimitet som de andra sex delmålen har, när det finns en bred politisk enighet här i kammaren?

Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för frågeställningen!

Det är oerhört viktigt att trycka på det sista som ledamoten Sofia Amloh konstaterade, nämligen att det finns en bred enighet i den här kammaren om ett sjunde delmål. Med detta som grund behöver vi fortsätta arbetet i snabb takt för att få en bra och ordentlig styrning i de här frågorna gentemot våra myndigheter, gentemot de regionala resurscentrum som vi nu förstärker runt om i landet och gentemot övriga delar i offentlig sektor och också civilsamhället. De behöver ha en ökad tydlighet för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete.

Det är därför viktigt att få detta på plats nu och komma vidare så fort som möjligt. Som ledamoten Sofia Amloh sa finns det en bred enighet om det jämställdhetspolitiska delmålet.

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsministern. Jämtlands län har en stor andel lokal företagsamhet och har stor potential att öka den, särskilt inom småföretagandet.

Tyvärr begränsas utvecklingen av bristfällig infrastruktur. Exempelvis är det inte sällan dåligt vägunderhåll, otillräckliga vägförbindelser, begränsad flyg- och kollektivtrafik och svag digital täckning. Dessa faktorer försvårar både etablering och expansion av företag i länets mindre orter på landsbygden.

Hur avser ministern att säkerställa att mindre orter på landsbygden i Jämtlands län som brottas med dessa problem får möjligheter till företagsutveckling och investeringar som är likvärdiga med dem som finns i övriga delar av landet?

Fru talman! Från många olika delar av landet vittnar man om just det som ledamoten pekar på: att brister i infrastrukturen och brister i tilliten till infrastrukturen är konkurrensnackdelar för näringslivet och till och med tillväxthämmande.

När det gäller Jämtland, där vägarna inte håller måttet, är det besked som regeringen nu har gett att vi gör en historiskt stor satsning på att rusta upp svensk infrastruktur, vilket är väldigt välkommet, och att vi avsätter ungefär 350 av 1 200 miljarder kronor för vägunderhåll under de kommande tolv åren.

Detta gör att vi nu kan säga att vi kommer att komma i kapp med allt eftersatt underhåll på det statliga vägnätet i hela Sverige och i hela Jämtland under den kommande planperioden. Vi förstärker även stödet till enskilda vägar, som också är en viktig del av vårt samlade vägnät i Sverige.

Fru talman! För drygt en månad sedan stängde distriktsveterinärerna i södra Halland ned sin verksamhet. Det är ett av Sveriges absolut mest djurtäta områden, och det skedde dessutom strax efter det största utbrottet av blåtunga på över tio år.

Nedstängningen har kritiserats hårt av såväl länsstyrelsen och LRF som verksamma veterinärer. Jordbruksverket hänvisade till för låga anslag från regeringen. Landsbygdsministern i sin tur hänvisade till en kommande utredning om veterinär beredskap. Nu har utredningen kommit, och där föreslås bland annat införandet av en beredskapsersättning till privata veterinärer som tar ansvar på jourtid, vilket alltså inte är fallet i dag.

Min fråga till landsbygdsministern är följande: Hur länge ska de halländska lantbrukarna behöva vänta på att staten återigen ska ta ansvar för att det finns fullgod tillgång till veterinärer under dygnets alla timmar?

Fru talman! Jag och frågeställaren har haft en interpellationsdebatt om det här tidigare, och i grunden finns det inte jättemycket mer att säga. Vi fick den här utredningen relativt nyligen.

Tillgång till veterinärkompetens är oerhört centralt, inte minst för att uppfylla livsmedelsstrategins mål om ökad livsmedelsproduktion. Nu har vi förslag på bordet som ska beredas och högst troligt kommer att remitteras för att få ordning på det här.

Som vi diskuterade i vår tidigare interpellationsdebatt har distriktsveterinärerna ett ansvar att täcka upp där man inte ser att det finns möjlighet för marknaden att lösa de här frågorna. I ett område med oerhört många djur, vilket är ett korrekt uttryck här, borde marknaden finnas. Det fanns också med i resonemanget när man valde att avsluta verksamheten där.

Nu har vi det här på gång. Jag hoppas att vi så snabbt som möjligt ska få ett ersättningssystem på plats så att vi kan garantera bättre tillgång till veterinärer i hela landet.

Fru talman! Jag har en fråga till landsbygdsminister Kullgren. Lite till min förvåning hörde jag exakt samma fråga ställas av ledamoten Kinnunen för ett tag sedan. Men jag tänker att jag inte är sämre än att jag kan fortsätta lite grann på den frågan.

Det handlar alltså om Renmarkskommittén, som avvecklades för ett år sedan. Direktiv till en fortsättning finns inte ännu, och vi har inget datum.

För övriga åhörare kan vi säga att kommitténs uppdrag var att lägga fram långsiktigt hållbara lösningar för markanvändningsplanering och andra frågor som rör Sápmi. Det handlar om rennäringen och om jakt och fiske och sådant.

Man skulle kunna följa upp den frågan så här. Det jag hör från representanter för det samiska folket, både samebyar och andra, är att insatser av förtroendeskapande och tillitsskapande natur är väldigt välkomna. Jag förmodar att det har varit en del av resonemangen i förarbetena för de direktiv vi snart ska se.

Jag undrar om ministern har något att säga om detta.

Fru talman! Som sagt: Anledningen till att förra Renmarkskommittén lades ned var att det betänkande som presenterades möttes av oerhört stark kritik. Vi kunde ganska snabbt konstatera att det inte fanns parlamentariskt stöd. Det spretade väldigt. Inom den samiska befolkningen fanns det stora konflikter. I myndigheternas remissvar var det väldigt spretigt. Det gick inte att gå vidare med det.

Precis som sägs här i frågan är det känsligt. Jag är mycket angelägen om att vi ska få ett direktiv som också drar i riktningen att vi klarar av att få parlamentariskt stöd för det som en utredning kommer fram till. Då gäller det att vi gör det här noggrant och diskuterar oss fram.

Det här är ingenting som vi med vilje drar i långbänk, utan vi ska försöka få den här utredningen på plats så snart som möjligt.

Fru talman! Den 1 januari i år införde regeringen demokrativillkor i bidragsgivningen till civilsamhället och trossamfunden. Vill man nu som förening eller religiöst samfund ta del av skattebetalarnas pengar måste man skriva under på vissa grundläggande demokratiska värderingar.

Fru talman! Jag är en stor förespråkare av en långtgående och stark religions- och yttrandefrihet. Men de här friheterna är ingen garanti för att man automatiskt ska få ta del av våra gemensamma resurser.

Därför undrar jag hur socialminister Jakob Forssmed tycker att implementeringen av demokrativillkoren har fungerat och även hur regeringen under mandatperioden arbetar med att bekämpa religiös extremism och andra odemokratiska krafter som försöker infiltrera och utnyttja vårt fria och demokratiska samhälle.

Fru talman! Tack, Carl Nordblom, för en utmärkt fråga!

Det är väldigt angeläget med de här demokrativillkoren och att det blir tydligare, skarpare och mer rättssäkert så att vi har möjlighet att inte förse odemokratiska och extremistiska rörelser, oavsett om de har religiösa förtecken eller inte, med medel från det offentliga.

Vi förväntar oss att de här demokrativillkoren också blir normerande för hur kommuner och regioner hanterar bidragsgivning.

Utöver det jobbar vi med en utredning som ska se över utländsk möjlighet att finansiera extremistiska organisationer i Sverige i syfte att förbjuda eller hårt reglera sådant.

Därutöver har vi etablerat en stödfunktion vid Center mot våldsbejakande extremism just för att bli ännu bättre på att identifiera den här typen av miljöer och kunna sätta in åtgärder mot dem. Det tror jag är nödvändigt för att alla de samfund och organisationer som bedriver ett fantastiskt arbete i Sverige inte ska misstänkliggöras utan att det ska finnas ett gott stöd för det som vi gör också för dem.

Fru talman! Jag lyssnade med intresse på replikskiftet mellan David Josefsson och bostadsministern.

Jag vill bara påminna om att byggtakten i byggbranschen just nu är den lägsta på 30 år. Småhusbyggandet är det lägsta på 100 år. Vart fjärde träindustrijobb är borta. Konkurserna slår rekord.

Det anrika småhusbyggande företaget Anebyhus har gått i konkurs. Där jobbade bland andra Patrik, som nu är arbetslös tillsammans med sina 30 kamrater. Bostadsministern säger att det var ett väldigt bra beslut i den här kammaren i går, som förmodligen kommer att göra att Patrik och hans 30 kamrater kommer igen och börjar jobba i anrika Anebyhus.

Min fråga till bostadsministern är: Tror bostadsministern att Patrik tillsammans med sina 30 kamrater kommer att gå tillbaka till jobbet efter beslutet vi fattade i riksdagen i går, eller tror han inte det?

Fru talman! Jag rekommenderar Denis Begic och alla andra som lyssnar på den här frågestunden att spola tillbaka lite grann. Det finns en sådan funktion på riksdagens hemsida – man kan gå tillbaka och lyssna på vad jag faktiskt sa till David Josefsson i svaret på hans fråga. Jag räknade upp en mängd olika åtgärder som regeringen har vidtagit för att se till att vi får ett ökat småhusbyggande i Sverige.

Det här har varit ett eftersatt område under lång tid. Det är därför regeringen har vidtagit åtgärder. Det exempel som jag nämnde, som det fattades beslut om här i går, handlar om stora förenklingar när det gäller bygglov som flyttar makten från den kommunala byråkratin till den enskilde. Det är ett fyrtiotal förenklingar och den största förenklingen av bygglovsregelverket på 15 år.

Med det sagt har det varit en tuff situation. Det har varit lågkonjunktur och hög inflation. Men det finns också strukturella hinder som påverkar bostadsbyggandet och har gjort det under lång tid. Dem tar vi tag i ett efter ett.

Fru talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

Diskussionen om utländska fastighetsköp i närheten av skyddsobjekt och militära installationer har pågått under ett antal år nu. Både Finland och Norge har genomfört förändringar i sin lagstiftning för att motverka sådana fastighetsköp. Finland har till och med gått så långt att man har beslagtagit ryska fastigheter och stiftat en lag som under vissa förhållanden förbjuder ryska medborgare att förvärva fastigheter i landet.

Sverige har under de senaste åren tillsatt två utredningar som tittat på ärendet, men trots situationen i Ukraina har vi inte sett något konkret förslag än.

Sverige som under kalla kriget hade omfattande lagstiftning inom det här området borde ha goda möjligheter att införa moderniserad och uppdaterad lagstiftning lik den finska och norska. Det är av stor vikt att vi, likt våra grannländer, stärker säkerheten och markerar mot utländsk verksamhet som kan ha negativ påverkan på vår säkerhet.

När kan vi förvänta oss att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag utifrån utredningen SOU 2024:84 Skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv?

Fru talman! Tack, Per Söderlund, för en bra fråga!

Regeringen bedriver ett oerhört offensivt arbete för att stärka den svenska säkerheten och tryggheten brett. Vi bygger ut försvaret mycket kraftigt. Vi stärker det civila försvaret mycket kraftigt. Vi genomför en lång rad åtgärder. Inte minst har vi fattat beslut om ny lagstiftning för att förhindra en del investeringar i Sverige från utländska aktörer.

Det är väldigt angeläget att vi fortsätter utreda var det finns brister i den svenska lagstiftningen och hur vi kan åtgärda det. Beredning pågår av de förslag som ledamoten pekar på. Vi får återkomma med besked om när och på vilket sätt regeringen avser att gå vidare.

Fru talman! Min fråga går till socialminister Jakob Forssmed.

Regeringen har nu infört fritidskortet för barn och unga i åldern 8–16 år. Syftet är att fler ska kunna delta i idrott, kultur och föreningsliv oavsett familjens ekonomi. Detta kommer att bidra till att förbättra och stärka vår fysiska och psykiska hälsa.

Min fråga till ministern är: Vilka nyckeltal och uppföljningsmått kommer regeringen att använda för att säkerställa att fritidskortet verkligen leder till ökat deltagande, särskilt i socioekonomiskt utsatta grupper? Och när planerar ni för en första redovisning?

Fru talman! Vi följer detta mycket noga. Det går att följa närmast i realtid via fritidskortet.se hur många kort som laddas ned, inte minst hur många som är på det högre beloppet. Där får vi direkt ett kvitto på hur många vi når i den aktuella målgruppen, barn och unga i ekonomiskt utsatta situationer, där vi vet att många i dag slutar med sin idrott eftersom den konkurrerar med matkasse och elräkning. Redan nu är 35 000 kort nedladdade i sådana familjer. Det är en fantastisk möjlighet.

Det är också en möjlighet för klubbar, inte minst genom det stöd vi ger till Riksidrottsförbundet för att jobba med fler föreningar i utsatta områden, vilka i sin tur kan använda fritidskortet för att rekrytera barn och ungdomar. Den kombinationen känns väldigt bra.

Vi har också gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att följa reformen noga. Vi vill nämligen kunna skruva i den om vi ser att det inte fungerar. Men redan nu tror jag att många har tagit del av den information som nu går ut till hushållen om detta. Man använder sig också av ambassadörer i utsatta områden för att nå fram.

Fru talman! Snart kommer ett nytt högkostnadsskydd för äldres tandvård att bli verklighet. Men förslaget i tiotandvårdsutredningen om ett kommuntypstillägg, en högre ersättning till landsbygdskommuner och blandade kommuner, läggs inte fram. Samtidigt finns en alltmer ojämlik tillgång till tandläkare och tandhygienister mellan norr och söder och mellan stad och land.

I tiotandvårdsutredningen skriver utredaren att den nuvarande obalansen mellan stad och land när det gäller personaltillgång utgör ett hot mot hela systemets ändamålsenlighet och resurseffektivitet.

Förslaget om kommuntypstillägg är en viktig åtgärd för att tandvården ska bli mer tillgänglig, bland annat på landsbygden. Regeringen är vagt positiv till detta men har inte lagt fram något förslag, vilket riskerar att leda till en ojämlik tillgång till det nya högkostnadsskyddet.

Därför frågar jag socialministern om, och i så fall när, ett förslag om kommuntypstillägg kommer att läggas fram.

Fru talman! Vid årsskiftet kommer tiotandvården, denna reform som kraftigt kommer att sänka kostnaderna för alla vanliga ingrepp i munnen för alla som är 67 år eller äldre. Det kommer att göra det möjligt för fler som i dag inte ser någon möjlighet att gå till tandläkaren att faktiskt göra det. Det tycker jag är utmärkt. Det är den största tandvårdsreformen på 20 år, och vi lägger mycket resurser på detta – över 3 ½ miljard.

Vi tillför även 400 miljoner i budgeten för mer verksamhetsförlagd utbildning så att vi ska få ut mer kompetens i tandvården och kunna säkerställa kompetensförsörjningen på ett bättre sätt än hittills.

Vi arbetar också vidare med kommuntypstillägget. Vi är med i det här som heter EU, och där finns det statsstödsregler som gör att beredningen är lite komplicerad. Men regeringen har fortfarande ambitionen att gå fram med detta eller ett motsvarande stöd. Det är väldigt viktigt att tillgången till tandvård blir bra i hela riket.

Fru talman! Myndigheten för stöd till trossamfund fördelar årligen miljonsummor till olika muslimska paraplyorganisationer. En gemensam nämnare för dessa är bristen på transparens. Efter flera skandaler omkring diverse moskéer har dessa muslimska paraplyorganisationer på sina hemsidor slutat redovisa vilka moskéer som är anslutna till deras organisationer. Det är uppenbart att flera av dessa organisationer som tar emot statliga medel är angelägna om att dölja vilka aktörer de egentligen företräder, trots att de finansieras med offentliga medel.

Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är följande: Avser socialministern att vidta åtgärder för att Myndigheten för stöd till trossamfund inte längre ska betala ut statsbidrag till muslimska paraplyorganisationer som inte redovisar sina medlemsföreningar?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

En förändring som sker i och med införandet av de nya demokrativillkoren för bidrag är att respektive samfund behöver söka bidrag separat hos myndigheten. Den möjlighet som tidigare har funnits att söka bidrag via denna typ av paraplyorganisationer, som kan inkludera en mängd olika typer av samfund och organisationer, försvinner nu. Nu behöver man söka samfund för samfund, just för att detta ska bli lite tydligare och mer transparent.

Fru talman! Jag ställer min fråga till landsbygdsminister Kullgren.

Det har kommit flera tillkännagivanden om att inrätta en viltmyndighet som tar hand om jakt- och viltvårdsfrågorna. Det har dessutom kommit flera tillkännagivanden om att flytta vapenlicenshanteringen från polisen till denna viltmyndighet, vilket skulle välkomnas av jägarna och skyttarna.

Det finns en stor och bred majoritet för dessa förslag i riksdagen. En utredning har nyligen gjorts, och ärendet bereds nu på departementet.

Att flytta vapenlicens och tillsyn av skjutbanor skulle avlasta en hårt pressad polismyndighet. I dag betungas Polismyndigheten med 70 000–80 000 licensärenden per år, och polisen ska även kontrollera tusentals skjutbanor i landet. Detta kan i stället utföras av en viltmyndighet. Polisen ska jaga brottslingar, inte jobba med licenser eller mäta sandkornen på en skjutbana.

Min fråga är: Hur långt har ministern och departementet kommit i arbetet med att inrätta en ny viltmyndighet?

Fru talman! Det finns mycket klokt i det Sten Bergheden säger.

Vi har jobbat på. Vi har tillsatt en utredning, vi har fått tillbaka en utredning och vi har skickat ut den på remiss. Med reservation för att jag inte har alla datum i huvudet tror jag att remisstiden möjligtvis precis är avslutad, annars är den fortfarande ute på remiss.

I utredningen finns det förslag. Man har ett huvudförslag där licenshanteringen inte ska flyttas, men det finns också ett förslag där licenshanteringen flyttas. Det var också det vi bad om i direktivet.

Remisshanteringen pågår. Vi kommer att sammanställa remissvaren och sedan bereda ärendet i Regeringskansliet i sedvanlig ordning.

Fru talman! Folkhälsoministern och jag har båda varit i Solna i dag och lyssnat till Riksidrottsförbundets och Svenska Spels seminarium om matchfixning. Vi har lärt oss om hur vadhållning inom sport kan utgöra en risk för idrottens trovärdighet.

En annan risk vi ser är att allt fler unga i dag utvecklar ett osunt beteende när det gäller spelande. 51 procent av de unga uppger i dag att de någon gång har spelat om pengar, och 44 procent säger att de har en vän som de tror spelar alldeles för mycket. Det är oroväckande siffror. Detta är ett av vår tids stora folkhälsoproblem som vi behöver adressera.

Därför är min fråga till ministern om ministern anser att staten i dag gör tillräckligt för att förebygga osunt spelbeteende hos unga. Och vad anser ministern om att initiera en nationell satsning på spelprevention motsvarande det som gjorts på alkoholområdet, till exempel IQ-initiativet?

Fru talman! Jag tackar Azadeh Rojhan för frågan.

Jag tror att det är svårt, med den utveckling vi har, att säga att vi gör tillräckligt. Det är väldigt oroväckande med de signaler vi får, där det visar sig att yngre personer dras in i denna typ av missbruk.

Vi gör redan en hel del, men vi kan överväga att göra ytterligare insatser. Vi har en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner där vi tillför medel för att man ska jobba mer aktivt med dessa frågor inom ramen för psykisk hälsa och suicidprevention. Vi har en nationell strategi för psykisk hälsa där det också ingår att en del myndigheter har ett särskilt ansvar att jobba med dessa frågor. Vi har tillfört mer medel till Spelinspektionen för att den ska vara tuffare mot de här bolagen som nyttjar unga människor på ett sätt som jag inte alls tycker är rimligt.

Vi gör alltså en hel del. Vi har också anslutit oss till ett antal internationella konventioner som underlättar detta arbete. Jag utesluter dock inte ytterligare åtgärder. Jag ska ta till mig av det ledamoten säger och fundera på om det finns mer vi kan göra, för utvecklingen är inte bra.

Fru talman! Min fråga går till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson.

Kollektivtrafiken är helt nödvändig för att vi ska nå klimatmålen, för att vi ska öka tillväxten och för att vi ska ha en fungerande välfärd. Men under de senaste åren har marknadsandelen för bilresande ökat samtidigt som kollektivtrafikens andel av det totala resandet har minskat.

Utvecklingen går emot både klimatmålen och målet om ett hållbart transportsystem. För att uppnå uppsatta miljö- och klimatmål krävs ett ökat resande med kollektivtrafik samt minskade utsläpp för personbilstransporter.

Kommer ministern och regeringen att agera för att vända utvecklingen och öka andelen resor som sker med kollektivtrafik i Sverige?

Fru talman! Vi gör mycket för att öka tillförlitligheten i trafiken både på spår och på väg. Den underhållsskuld som har tillåtits växa till ett gigantiskt berg under decennier har gjort att en del inte vet om de vågar ta tåget. Kommer jag att hinna i tid om jag tar tåget eller ska jag välja annat kollektivt färdmedel?

Vi vet att brister i infrastrukturen och andra brister i järnvägstrafiken kan behöva åtgärdas. Här är regeringens besked att ungefär hälften av de 1 200 miljarder kronor som ska investeras i svensk infrastruktur de kommande tolv åren kommer att gå till underhåll, så att vi får en pålitlig, robust och hållbar infrastruktur som man kan lita på, så att man vågar ta tåget eller för den delen ta sig fram i kollektivtrafiken. Även bilar som har ställt om ska kunna gå på vägar som håller.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Peter Kullgren.

Vi befinner oss i minst sagt osäkra tider just nu, och vi ökar vår beredskap, förbereder lantbruket och spetsar våra argument för ett självförsörjande land. Hur ser arbetet ut för att stärka svenskt fiske? Det behövs fler landningsplatser och filémöjligheter, men det behövs även insatser för att konsumenterna ska välja just fisk till middag.

I dag försvinner mycket av vår fisk till grannlandet på grund av hur just infrastruktur och efterfrågan ser ut. Möjligheterna att importera vår fisk tillbaka till Sverige vid en krigssituation riskerar att vara små. Men arbetet att få tillbaka svenskt fiske borde vara goda i det här läget.

Hur jobbar regeringen med att stärka svenskt fiske och våra möjligheter att säkra protein för en hel befolkning vid risk för kris eller krig?

Fru talman! Det här har nämnts tidigare, men regeringen har gjort en uppdatering av livsmedelsstrategin. För första gången markerar vi betydligt tydligare de blå näringarnas vikt för livsmedelsförsörjningen i Sverige. Det finns en lång rad projekt och aktiviteter för att öka landningarna i Sverige, vilket är oerhört centralt.

Det kanske mest centrala för att vi ska äta svensk fisk är att det finns fisk att fiska. Därför kommer jag under kommande vecka att jobba hårt för att vi ska få till, enligt svensk syn, lågt satta kvoter inte minst för sill och strömming i Östersjön för att bestånden ska återhämta sig. Då kan vi på sikt äta mer fisk i Sverige.

Fru talman! Den svenska veterinärvården har gått från att vara en samhällsnära service till att vara ett marknadsmisslyckande. Majoriteten av landets djursjukhus och djurkliniker ägs i dag av privata företag och riskkapitalbolag. Det här handlar om bolag som tjänar stora pengar, många gånger på bekostnad av djurägare och deras husdjur.

De senaste fem åren har priset på veterinärvård ökat med hela 50 procent. Det får allvarliga konsekvenser. En undersökning från Agria visar att nio av tio djurägare oroar sig för sina veterinärvårdskostnader. Var tredje djurägare undviker att söka upp en veterinär för att man är så rädd för vad räkningarna ska landa på. Det har alltså blivit en klassfråga om man ska ha råd att ha en hund eller katt i familjen. Så kan vi inte ha det.

Jag har följande fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren. Utöver Konkurrensverkets uppdrag att se över pristransparensen, vilka andra åtgärder tänker regeringen vidta för att skydda våra svenska djurägare från skenande veterinärpriser?

Fru talman! Nu har Sofia Skönnbrink ingen möjlighet att svara, men retoriskt vill jag göra poängen: Vad är Sofia Skönnbrinks förslag? Ska staten gå in och betala veterinärkostnader för katter och hundar i Sverige? Jag har inte sett något sådant förslag från någon.

Konkurrensverkets uppdrag har kommit halvvägs, och vi tänker fokusera på verkets rapport och se vad vi kan göra utifrån prisbilden. Jag är medveten om att veterinärmarknaden dras med utmaningar, inte minst kopplade till prisbilden.

Uppdraget har, som sagt, kommit till halvtid, och Regeringskansliet har i en uppdragsdialog med verket fått en redovisning av hur arbetet genomförs. Jag ser fram emot att få uppdraget redovisat senast den 1 mars nästa år.

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Kullgren.

I förra veckan kom chockbeskedet att Härjeåns Energi AB lägger ned sin träpelletstillverkning i Sveg i Härjedalen. Man har kommit fram till att förhållandena på marknaden inte möjliggör fortsatt tillverkning. Fabriken har 30 anställda, som nu riskerar att bli av med jobbet.

30 tjänster kan låta lite, men för en liten kommun som Härjedalen får det stora konsekvenser. Låt mig ge ett räkneexempel. 30 jobb i Härjedalen motsvarar ungefär 3 000 jobb i Stockholm. För bara drygt ett år sedan kom beskedet att 100 personer skulle förlora jobbet på ett datasupportföretag i kommunen. Det motsvarar i sin tur 10 000 personer i Stockholm. Med detta räkneexempel vill jag visa hur allvarligt det här är för en landsbygdskommun som Härjedalen. Inga jobb – ingen levande landsbygd.

Vad avser landsbygdsminstern att göra för att industrier och andra verksamheter ska finnas kvar på landsbygden så att människor kan bo kvar, även i ej utpräglade jordbrukskommuner?

Fru talman! Det här är en mycket viktig och bred fråga. Allt kanske inte faller under landsbygdsministerns paraply, men skogsindustripolitiken och skogspolitiken ligger definitivt hos mig.

Jag vill ändå börja i det bredare perspektivet. Vi är, och har varit ett tag, i en lågkonjunktur. Vi har i tidigare debatter hört att det påverkar byggandet. Regeringen gör stora insatser för att med hjälp av finanspolitiken försöka vända konjunkturutvecklingen. Det är absolut mest centralt för sågverken och skogsindustrin att vi går från lågkonjunktur till bättre konjunktur.

I övrigt har jag nämnt att vi ser över skogspolitiken. Vi ser till att det finns tillgång till råvara. Det är en annan viktig del i att vända det hela.

Jag förstår också, och uppskattar, jämförelsen; till synes små numerärer på små orter får ett helt annat genomslag om man översätter dem till den stora stadens perspektiv.

Frågestunden var härmed avslutad.