Frågestund

Herr talman! Jag har en fråga till Isabella Lövin.

Statsministern och finansministern har sagt att jobbskatteavdragen har varit verkningslösa. Enligt Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och samtliga ekonometriska studier som har gjorts över jobbskatteavdragets effekter rör det sig om en minskning av jämviktsarbetslösheten med åtminstone 180 000 personer. Det var också en minskning av den faktiska arbetslösheten och en ökning av sysselsättningen trots att vi hade den värsta globala ekonomiska krisen sedan andra världskriget i form av finanskrisen.

Jag skulle vilja ha ett svar från Isabella Lövin om det är regeringens officiella linje att jobbskatteavdraget inte har haft en positiv sysselsättningseffekt. Om det är fallet: Med stöd av vilka fakta gör regeringen sådana uttalanden?

Herr talman! Tack så mycket för frågan! Vi kan konstatera att sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten sjunkit till en nivå under 7 procent. Den naglade sig fast på 8 procent under hela alliansregeringens åtta år vid makten. Vi har nu den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Det är 120 000 fler människor i arbete sedan vi tillträdde.

Alla de jobbskatteavdrag som den borgerliga regeringen genomförde tog bort 140 miljarder om året från investeringar i välfärden, från infrastrukturinvesteringar och inte minst från miljöinvesteringar. Sedan den nuvarande regeringen har börjat investera i ett samhällsbygge igen visar det väldigt tydliga effekter också på sysselsättningen.

Herr talman! Nu borde vice statsministern lära sig skillnaden mellan högkonjunktur och lågkonjunktur. Nu befinner vi oss i en högkonjunktur, och då minskar arbetslösheten. Under en väldigt lång tid hade vi en väldigt långvarig lågkonjunktur i Sverige, och då hade vi också en sämre utveckling.

Jag noterar att statsrådet inte svarar på frågan. Frågan var: Regeringen påstår i strid mot alla fakta och all expertis att jobbskatteavdraget inte har haft någon positiv effekt. Vad har statsrådet för stöd för det påståendet?

Herr talman! Det är klart att det finns en ideologisk skillnad i grundsynen på hur man bygger välfärd. Den här regeringen satsar på massiva investeringar i bostadsbyggande, i infrastruktur och i välfärden, inte minst genom de 10 välfärdsmiljarder som vi ger till kommunerna.

Vi ser att ungdomsarbetslösheten nu är lägre än vad den har varit på 13 år. Där är Sverige bland de bästa EU-länderna och bättre än USA. Det är också en effekt av den politik som bedrivs.

Herr talman! Jag tänker ställa min fråga till statsrådet Isabella Lövin. Det gäller ett fall som hon känner väl till.

Det gäller den i Etiopien fängslade svenske hjärtläkaren Fikru Maru. Han har suttit i tre år utan att ha fått en dom. I dag säger Tidningarnas Telegrambyrå att han har fått en dom. Riktigt vad den innebär har jag ännu inte kunnat få klarhet i. Hans hälsotillstånd är sådant att om han inte får vård inom några dagar finns en stor risk att hans liv är utom räddning.

Han har hamnat i en politisk vendetta i Etiopien där olika ministrar angriper varandra. Han har startat det svenska sjukhuset där borta för hjärtpatienter. Tyvärr ligger nästan all den verksamheten nere nu på grund av att han är fängslad.

Min fråga till statsrådet är: Vad avser statsrådet att göra för att han inom kort ska kunna komma till Sverige för den vård han behöver?

Herr talman! Tack, Désirée Pethrus, för frågan!

Detta är en fråga som vi har en gemensam stor oro för. Det gäller hälsotillståndet och den ohållbara situationen för läkaren Fikru Maru, som suttit fängslad under oklara förhållanden under så lång tid. Utrikesministern har personligen engagerat sig i fallet och har haft en väldigt nära och frekvent kontakt med etiopiska regeringen om den här frågan och hållit sig informerad om frågan.

Den svenska ambassaden och det svenska konsulatet står till all tjänst för att hjälpa anhöriga och ge rättshjälp och så vidare till Fikru Maru för att saken ska underlättas så mycket som möjligt för hans del och för de anhörigas del. Vi är naturligtvis behjälpliga på alla sätt också för att se till att han ska få den sjukvård han behöver.

Herr talman! Tack för svaret! Det kanske inte riktigt lugnar mig eller familjen, som är väldigt oroliga i närtid. Man talar i varje fall i medierna om att det handlar om några dagar som hans hälsa kanske klarar sig. Om han inte får rätt vård kan han avlida.

Det är en svensk hjärtläkare som är väl erkänd i Sverige som sitter fängslad i Etiopien. Carl Bildt besökte de tidigare fångna svenska journalisterna. Vad gör regeringen?

Herr talman! UD har arbetat mycket intensivt med frågan ända sedan fallet aktualiserades. Det har funnits mycket täta kontakter från UD:s sida både härifrån Stockholm och från ambassaden i Addis Abeba.

Precis som vi gör i alla sådana här ärenden försöker vi på alla sätt både publikt och under hand underlätta så att svenska medborgare ska behandlas på ett rättssäkert och bra sätt.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

I regeringens budgetproposition säger regeringen att både en flygskatt och en kilometerskatt kommer att införas. Regeringen nöjer sig alltså inte med att bara höja skatterna för vanliga löntagare utan vill nu också att transporter beskattas.

Herr talman! Detta är det sämsta av två världar, Socialdemokraternas iver att beskatta vanliga löntagare och Miljöpartiets vilja att straffbeskatta allt som rör sig. Regeringen verkar ha glömt bort att jobb främst på landsbygden är beroende av billiga och fungerande transporter. Just kilometerskatten slår mot landets 63 000 lastbilschaufförer.

Min fråga till ministern är därför: På vilket sätt bidrar kilometerskatten till att nå regeringens mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020?

Herr talman! Tack för frågan, Jessica Rosencrantz!

Alldeles före sommaren presenterade en enig miljömålsberedning med ett brett stöd från höger till vänster sina förslag om hur vi ska ställa om Sverige till ett fossilfritt samhälle. Transportsektorn är där en väldigt viktig sektor.

Det innebär att vi naturligtvis behöver göra investeringar i infrastruktur, men vi behöver också andra styrmedel för att långsiktigt minska transportsektorns utsläpp av klimatgaser. Kilometerskatten och flygskatten är två exempel på hur vi försöker styra människors val till mer hållbara transportalternativ.

Vi jobbar inte bara med dessa frågor, utan vi vidtar också många andra åtgärder för att underlätta för till exempel åkerier i Sverige. Där har vi arbetat mycket hårt för att skapa goda sociala villkor och sjysta konkurrensvillkor, vilket är en minst lika viktig fråga för att åkerier i Sverige ska vara konkurrenskraftiga och vi också ska kunna främja hållbara transporter.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi är naturligtvis överens om att det är mycket som vi kan och borde göra för att säkerställa en god miljö. Men de åtgärderna borde ta sikte på att effektivisera till exempel våra lastbilstransporter. Därför har vi lagt fram förslag om exempelvis tyngre lastbilar.

Men faktum kvarstår att svenska åkerier lever under stor press. Med regeringens politik riskerar 63 000 lastbilschaufförer att drabbas hårt av höjda avgifter och skatter, och människor på landsbygden får svårare att ta sig till jobbet.

Herr talman! Det förslag som utredningen arbetar med har ännu inte lagts fram. Det kommer i början av december och ska därefter remitteras. Det kommer naturligtvis att handla om att utforma en sådan här skatt på ett sätt som främjar och säkerställer jobbtillväxt och möjligheter att leva och bo i hela landet.

Men vi behöver också vidta åtgärder för att styra mot mer klimatmässigt hållbara transportval. Det är ofrånkomligt att kostnaden är en del av detta. Jag ser verkligen fram emot förslag från Moderaternas sida.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Isabella Lövin. Finanspolitik bygger lite förenklat på en grundprincip: Statens finanser ska gå med plus, det vill säga överskott, när tiderna är goda för att ha råd att gå med minus när tiderna är sämre. Med andra ord ska man gå efter den klassiska devisen "den som spar, han har".

För att utvärdera den ekonomiska politiken har vi oberoende expertis som granskar regeringens budget. En som har gjort detta är Finanspolitiska rådets ordförande Harry Flam. Han konstaterar att regeringen bedriver en obalanserad finanspolitik. Regeringen måste nu trots högkonjunkturen ställa sig med mössan i hand och låna 16 miljarder kronor för att få ihop sin budget. Även om man räknar bort kostnaden för migration försämras det finansiella sparandet med alla mått mätt.

Min fråga till statsrådet lyder: Har regeringen någon gräns för hur mycket ni är villiga att skuldsätta framtida generationers svenskar?

Herr talman! Tack för frågan! När denna regering tillträdde var budgetunderskottet 70 miljarder, och vi såg också enorma underskott i investeringar i både välfärd och infrastruktur. Järnvägsunderhållet har legat efter i minst åtta år, och här har vi sett mycket stora investeringsbehov. Det handlar också om personal i skolan, äldreomsorg och all den service som våra medborgare förväntar sig.

Samtidigt som vi nu har lyckats investera har vi dessutom minskat budgetunderskottet, och det kommer faktiskt att utraderas innan denna mandatperiod är över. Det är en finanspolitik som nu får beröm av Internationella valutafonden, som i går kom med en rapport där Sverige stiger i indexet över konkurrenskraft och ansvarsfull ekonomisk politik i hela världen. Det är något som vi är mycket stolta över.

Herr talman! Finanspolitiska rådet menar att regeringens prognoser för de fyra kommande åren är rena glädjekalkyler.

I samma budget, herr talman, slår regeringen sig för bröstet även för biståndssatsningarna. Men tittar man noga ser man att 8,1 miljarder av det internationella biståndet inte ens lämnar Sverige utan läggs på flyktingmottagande på hemmaplan. Varför det? Finns det inte människor utanför våra gränser som är i större behov av det biståndet? Jag tänker främst på kvinnor och barn i och runt Syrien.

Herr talman! Jag är extra glad att det är en sverigedemokrat som tar upp denna fråga eftersom Sverigedemokraterna till skillnad från andra partier i denna riksdag inte avsätter 1 procent av bruttonationalinkomsten till bistånd som lämnar landet, utan bara 0,7 procent. Ni har väsentligt lägre bistånd för att hjälpa människor på plats än vad vi har även om en del av de pengar som är avsatta för bistånd går till att hjälpa flyktingar som har kommit till vårt land. Det är något som svenska folket ska ha klart för sig.

(Applåder)

Herr talman! Mina frågor riktar sig till bostads- och digitaliseringsministern. Under åren 1965-1974 byggdes 1 miljon bostäder i Sverige. Då kunde man också stävja den bostadsbrist som förelåg i och med att många människor kunde flytta in i nya, moderna bostäder.

I dag, så där 40-50 år senare, kan man dock se att en del av miljonprogramsbygget håller på att förfalla i brist på upprustningsåtgärder. Regeringen aviserade ju tidigt att klimatsmarta satsningar måste göras i miljonprogramsområden för att bland annat skapa möjligheter till ökad trivsel och säkerhet. Målet måste vara att kontinuerligt upprätthålla den höga och enhetliga svenska bostadsstandarden.

Vad gör regeringen för att i så hög grad som möjligt upprusta och energieffektivisera allmännyttan?

Herr talman! Tack för frågan! Vi vidtar generella åtgärder för att bidra till ett ökat bostadsbyggande och klara bostadsfrågorna i Sverige just nu. Men vi satsar också på att få de befintliga bostäderna, särskilt i miljonprogramsområdena, att rustas upp och renoveras. Låter vi de områdena förfalla kommer de ju inte i längden att kunna vara kvar som en del av bostadsbeståndet. Vi behöver se till att de blir mer attraktiva och byggs om så att människorna som bor där kan känna att de är stolta över sina områden.

I regeringens budget ligger 1 miljard kronor varje år för renovering och ombyggnad av områdena, och också pengar för att se till att marken runt omkring kan göras mer attraktiv och trevlig.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! En annan aspekt av detta är trygghetsfrågorna, som har hamnat i fokus. Många boende upplever oro och rädsla för att bo och vistas i vissa bostadsområden. En av orsakerna till detta är den alltmer påtagliga kriminaliteten. Kan ministern nämna några ur bostadssynpunkt viktiga åtgärder som vidtas eller planeras för att komma till rätta med denna problematik?

Herr talman! Att en del av de pengar som vi satsar i budgeten går till att göra områden trevligare, vackrare och mer attraktiva att vara och trivas i för de boende är naturligtvis en viktig del i den politiken. Sedan håller inte jag med om att vi generellt har en utveckling mot mer kriminalitet och fler problem. Det kan uppfattas så, men jag tror att det delvis är en vrångbild.

Herr talman! Min fråga riktar sig till vice statsminister Isabella Lövin. Skolverkets statistik i dag visar två saker: att Alliansens skolreformer nu börjar ge effekt men att få nyanlända elever klarar sig vidare till gymnasiet.

Detta är en oroande utveckling, som regeringen hittills har blundat för. Det oroar oss moderater. Vi har lagt fram flera förslag för att höja lärarnas kompetens i andraspråksinlärning och mer noggrant följa de nyanlända elevernas kunskapsutveckling.

Min fråga är därför: Med denna statistik på bordet, kommer regeringen att lägga fram några nya reformer för att öka de nyanländas chanser att lyckas i grundskolan?

Herr talman! Tack, Alexandra Anstrell, för frågan! Det är ett mycket glädjande besked som kom i dag, nämligen att gymnasiebehörigheten ökar bland dem som nu slutar grundskolan; äntligen är denna trend vänd. Det har inte skett i ett vakuum utan har handlat om att vi har satsat på mycket mer personal i skolan, 13 000 fler pedagoger, höjda lärarlöner med mera. Det ger nu äntligen effekt.

Det som syns i statistiken är att de nyanlända ungdomar som ännu inte har ett personnummer naturligtvis ligger väldigt dåligt till.

Här satsar regeringen till skillnad från Moderaterna fortsatt mycket stora summor på kommunerna, så att de ska kunna anställa fler, liksom på yrkesvux och på den typen av komvux som särskilt kan stödja de nyanlända.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag noterar att vi båda är glada över att betygen har vänt vad gäller många elever. Men för dem som står allra längst bort och har svårast att klara skolan går det riktigt dåligt. Där känns det som om statsrådet inte tar detta på allvar. Därför undrar jag: Vad gör man egentligen i regeringen för att fler nyanlända ska klara sig vidare till gymnasiet?

Herr talman! Regeringen satsar mycket på snabbspår för nyanlända. Särskilt för alla de ungdomar som har kommit och som inte har klarat den svenska grundskolan måste vi naturligtvis ha extra insatser. Där kanske yrkesvux eller någon annan typ av utbildning som ingår i det stora kunskapslyft som regeringen har satsat på kommer att ge resultat.

Jag kan konstatera att Moderaternas budgetmotion på skolområdet är väsentligt mindre.

Herr talman! Min fråga går också till biståndsminister Isabella Lövin.

Måndagen i förra veckan påbörjades det som skulle vara en vapenvila mellan den syriska regimen och delar av den väpnade oppositionen. Hjälpkonvojerna stod redo för att ta in mat, vatten och andra förnödenheter till särskilt utsatta områden och städer i Syrien, där människorna är omringade och isolerade.

Det är helt uppenbart att humanitär rätt inte gäller och att nödsändningar har blivit måltavlor i det här kriget. Den värsta attacken skedde mot en konvoj som hade nödhjälp till över 78 000 människor.

Min fråga är: Hur påverkar den här händelseutvecklingen Sveriges bistånd till Syrien?

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för frågan! Vi är chockerade och tar med full kraft avstånd från de fruktansvärda brott mot humanitär rätt som sker mer och mer i världen. Det som nu skedde mot hjälpkonvojer med biståndsarbetare och humanitära arbetare är fullständigt avskyvärt.

Sverige är en av de största givarna till FN:s humanitära system. Vi ger också till Röda Korset och andra organisationer, där människor med sina egna liv som insats ger till dem som är allra mest utsatta.

Vi arbetar inom FN och också med diplomatiska medel för att stärka den humanitära rätten. Vi kan konstatera att det finns allt fler icke-statliga aktörer som är inblandade i konflikter, exempelvis Isil, som inte respekterar den humanitära rätten, men även stater.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det som är nödvändigt nu är också att säkra att det svenska biståndet inte hamnar i fel parters händer - de parter som begår dessa överträdelser och krigsbrott i Syrien. Hur kan Sverige säkerställa att vårt bistånd hamnar i rätt händer?

Herr talman! Sverige arbetar via kanaler där det finns övervakningsmekanismer, så att det aldrig ska kunna hamna i fel händer. Men det är klart att krigets logik är fruktansvärd. Vi kan aldrig någonsin hundraprocentigt garantera att en hjälpkonvoj inte blir kapad eller beslagtagen av någon stridande part. Detta har hänt flera gånger i historien, och det kommer att fortsätta hända, men det kan inte stoppa oss från att hjälpa människor.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Gabriel Wikström.

Väntetiderna inom vården växer nu och är extremt långa. De har drastiskt ökat de senaste två åren. Var tredje patient har väntat längre än vårdgarantins 90 dagar för att få sin operation eller behandling.

I dag är vårdgarantins måluppfyllelse ca 65 procent av samtliga diagnoser, men för många - även livsviktiga - är man nere på 50 procent. Jag ska ta några exempel.

Medianväntetiden för män som drabbas av aggressiv prostatacancer är från diagnos till behandling nästan ett halvår. Det innebär att nästan hälften av patienterna får vänta ännu längre. För en vecka sedan kunde vi ta del av en oerhört tragisk händelse där en ung människa valde att ta sitt liv. Han hade då väntat i ett och ett halvt år för att få komma till psykiatrin.

Jag vill påstå att de växande kötiderna är en total katastrof, först och främst för patienterna i fråga men också för tilltron till den svenska sjukvården. Min fråga är: Vad kommer statsrådet att vidta för åtgärder för att vända denna katastrofala utveckling?

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag helt delar Per Ramhorns uppfattning att detta är väldigt bekymmersamt för den svenska vården. Det som regeringen gör är, förutom generella anslagshöjningar till kommuner och landsting och riktade satsningar till landstingen i form av professionsmiljarden och satsningar på kvinnors hälsa, också åtgärder som direkt riktar sig till de sjukaste patienterna för att minska köerna inte minst inom cancervården.

Vi håller just nu tillsammans med Sveriges kommuner och landsting på att bygga ut ett system med standardiserade vårdförlopp som kraftigt ska minska ställtiderna från det att man har fått misstanke om en cancertumör till dess man kommer i behandling. Systemet har redan provats i Danmark och Norge med goda resultat. För denna satsning tillför vi 2 miljarder under mandatperioden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Många av era satsningar tror jag är bra, men jag tror inte att åtgärderna kommer att räcka på långa vägar.

Flera andra länder har kortare vårdköer, bland annat Danmark, som du nämnde. Där hålls ventegarantien, som det heter där, i de flesta fall. Deras väntegaranti är på en månad även för mindre allvarliga sjukdomar. 70 veckors väntan på en höftled, som det är här i Sverige, är helt otänkbart i Danmark. Där gäller två till tre veckor i snitt.

Herr talman! Som sagt tror jag att detta problem måste angripas från många håll samtidigt. Jag tror att två underliggande orsaker är dels brist på viss nyckelpersonal, bland annat specialistsjuksköterskor, dels att man behöver uppdatera sina rutiner och sin organisation.

Jag besökte förra måndagen Lindesbergs lasarett i Örebro län, som har lyckats väldigt väl med att korta väntetiderna och också fördubblat antalet operationer per år. Det var väldigt intressant.

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet Isabella Lövin.

Det är en dryg vecka sedan den rödgröna regeringen presenterade sin budget. Personligen var jag mycket glad åt den, och det var glädjande stora satsningar inom klimat- och miljöområdet. Men det har också förekommit ganska mycket kritik och skriverier om att de flesta satsningarna ligger bortom valet 2018. Min fråga till statsrådet är om detta stämmer.

Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för frågan!

Den rödgröna regeringen är oerhört stolt över att ökningarna i miljö- och klimatbudgeten för 2017 är 73 procent, och då talar vi om ökningen från 2014 fram till nu. Det är alltså inga satsningar i framtiden som den här ökningen handlar om, utan ökningen ser vi om vi jämför med genomsnittet av allianspolitiken på miljö- och klimatområdet och miljöministerns budget. Den är 73 procent större i dag.

Sammanlagt kommer regeringen att satsa 25 miljarder på miljö- och klimatinsatser under den här mandatperioden. När vi sedan gör budgetpresentationer gör vi också presentationer av vad vi tänker oss för satsningar längre fram. Det finns alltså också satsningar fram till 2020 som är högst väsentliga.

Herr talman! Jag tackar så jättemycket för svaret, statsrådet Lövin! Jag undrar: Hur kommer människor att märka dessa satsningar i sin vardag? Vad blir effekten för alla oss här ute?

Herr talman! Två av satsningarna, Klimatklivet och stadsmiljöavtalen, är sådana satsningar som direkt får verkan ute i kommuner och regioner i hela landet. Vart jag än reser - jag var i Gävle i går - har pengar från Klimatklivet gjort att man kan investera i laddstolpar för elbilar och biogasanläggningar, så att vi kan ställa om till en fossilfri fordonsflotta. Man har i Falun också satsat på världens första klimatsmarta datahall.

Herr talman! Min fråga är till infrastrukturminister Anna Johansson. Vi har tidigare diskuterat transportsektorn och dess miljöpåverkan. Det finns väldigt stor miljö- och samhällsnytta att ta till vara genom att möjliggöra transporter med tyngre, längre och mer transporteffektiva fordon på det svenska väg- och järnvägsnätet. Samtidigt som man då nyttjar ledig kapacitet - den utnyttjas optimalt - minskar klimatgasutsläppen dramatiskt. Konkurrenskraften och betalningsförmågan för goda sociala villkor växer också med en ökad transporteffektivitet.

En rad studier visar att detta är en lågt hängande frukt om man har ambitionen att öka transporteffektiviteten och få bättre sociala villkor och en bättre miljö på godssidan. Jag har då en fråga till statsrådet Johansson. Det ligger i princip en färdig lagstiftning när det gäller tunga lastbilar, 74 ton. Vad hindrar statsrådet Johansson från att lägga fram en proposition eller en förordningsskrift så att detta omedelbart blir verklighet?

Herr talman! Tack, Anders Åkesson, för frågan! Ja, det här är ju en del av hur vi totalt sett ska ställa om transportsektorn för att den ska bli mer hållbar för framtiden. Där behöver vi jobba med en lång rad olika åtgärder. Vi behöver bygga ut infrastrukturen. Vi behöver vårda den infrastruktur vi har. Vi kommer att behöva ha styrmedel som gör det mer fördelaktigt att välja mer klimatsmarta alternativ. Men vi behöver också ägna oss åt att effektivisera de transporter som sker.

Trafikverket pekar väldigt tydligt i sin underlagsrapport till regeringen på att man ytterligare behöver förstärka fyrstegsprincipen i planeringsarbetet. Det handlar om att i första hand se om behovet kan tillgodoses på ett annat sätt, och sedan går det hela vägen upp till att man, så att säga, bygger ny infrastruktur.

Att göra de här effektiviseringarna av befintliga transporter är ett väldigt bra sätt att minska transportarbetet utan att minska transporterna som sådana. Vi har redan vidtagit åtgärder för längre tåg.

Herr talman! Jag väljer att tolka ministern positivt intill dess att jag har bevisats om motsatsen. Det tycker jag är en god princip.

Det finns också stora vinster att göra med längre fordonskombinationer. Just nu pågår ett enda försök - det är i norra Sverige, i Piteåtrakten - med en 30-meterskombination. De väntar just nu på tillstånd från regeringen att fortsätta. Annars upphör försöket vid årsskiftet. Det vore djupt tragiskt för svenskt näringsliv, svensk fordonsindustri och de industrier och företagare som har investerat stora pengar i att utveckla modern och smart teknologi. När kommer tillståndet?

Herr talman! Vi har redan vidtagit åtgärder för att längre och tyngre tåg ska kunna trafikera det svenska järnvägsnätet. Det är viktigt inte minst för kopplingen till övriga Europa. Men vi tittar naturligtvis också på hur vi kan effektivisera lastbilstrafiken. I stora delar av landet är det inte möjligt att köra gods vare sig på tåg eller på sjö, även om vi gärna ser en överflyttning. Vi ska däremot se till att de åtgärder vi vidtar inte innebär en överflyttning från sjöfart och tåg till väg. Därför behöver vi vara lite noggranna när vi genomför förändringar.

Herr talman! Jag har också en fråga till infrastrukturminister och transportminister Anna Johansson. Vi är naturligtvis helt överens om att vi måste ha fokus på underhåll av befintlig infrastruktur, inte minst järnväg. Det var också - vi kan se på det lite historiskt - en väldigt stor inriktning för Liberalerna och Alliansen under tiden 2006-2014. Ska vi vara historiskt korrekta fördubblades faktiskt underhållet till järnväg under den tiden, från knappt 4 till lite drygt 8 miljarder. Det ser vi frukten av i dag. Vi som åker tåg märker att det jobbas väldigt mycket. Det kan man uppleva som ett hinder på kort sikt, men det är naturligtvis positivt i en annan bemärkelse.

Men nu ligger det stora satsningar i budgeten - det nämndes tidigare. Men de ligger väldigt långt fram. Tyngden ligger på 2019 och 2020. Då kan man tänka: Det är en annan mandatperiod, och förhoppningsvis är det en annan regering. Vilka är tankegångarna i fråga om att det ligger så långt fram?

Herr talman! Tack, Lars Tysklind, för frågan! Regeringen har inte väntat med att göra stora insatser till nästa mandatperiod. Vi lade tvärtom redan i vår första budget 1,24 miljarder mer till järnvägsunderhåll. Nu skedde det olyckliga att den budgeten inte gick igenom, men vi lyckades ändå skrapa ihop hälften av det. Åren efter det har vi lagt 1,34 miljarder per år ytterligare till järnvägsunderhåll. Det är rejäla pengar, och de gör god nytta ute i vårt järnvägssystem.

Sedan tror jag att Lars Tysklind vet att infrastruktur planeras vart fjärde år i form av att man lägger nya ramar för nästa planperiod. Det innebär att när vi tittar framåt bygger vi naturligtvis på ett antagande om hur vi tänker oss att ramarna för nästa planperiod ska se ut. Det har vi svårt att påverka innevarande period. Men i de budgetar vi har lagt fram under de här åren har vi tillfört medel till järnvägsunderhåll, och vi fortsätter att göra så.

Herr talman! Jag får tacka för detta klarläggande. Men i den allmänna diskussionen talas det ändå om dessa satsningar. Jag gick upp här i dag för att jag känner att det blev en felaktig historiebeskrivning när det nyss i debatten talades om att det inte hade varit något järnvägsunderhåll på åtta år. Faktum kvarstår: Alliansregeringen och Liberalerna fördubblade järnvägsunderhållet mellan 2006 och 2014.

Herr talman! Ja, och det var bra att ni till slut vaknade upp ur törnrosasömnen, där finansministern hävdade att vi hade överinvesterat i järnväg, och att ni till slut insåg att det behövdes åtgärder. Vi är glada för det. Vi fortsätter på den inslagna vägen och ökar ambitionsnivån ytterligare, för det behöver svensk järnväg.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Isabella Lövin. Nästa vecka arrangerar EU och Afghanistan ett gemensamt toppmöte i Bryssel. Det är ett viktigt möte, för säkerhetsläget i Afghanistan försämras. Det blir allt svårare för biståndsorganisationer att verka, och vi ser att många av de framsteg som har uppnåtts genom civila biståndsinsatser nu hotas.

I går publicerade The Guardian ett läckt så kallat icke-papper från kommissionen, där det framgick att EU vill använda sitt bistånd till Afghanistan för att utpressa regeringen i Kabul när det gäller att ta emot deporterade flyktingar. Om inte Kabul tar emot 80 000 deporterade afghanska flyktingar från EU hotar EU med att dra in biståndet till ett av världens fattigaste länder.

Jag vill därför fråga statsrådet och ministern för internationellt utvecklingssamarbete om Sverige stöder kommissionens icke-papper. Är den svenska regeringen beredd att minska stödet till utbildning av barnmorskor, stödet till flickors skolgång och stödet till vårdcentraler på landsbygden om den afghanska regeringen inte tar emot än fler deporterade flyktingar?

Herr talman! Här vill jag vara väldigt tydlig. Sverige villkorar inte bistånd på det sättet. Afghanistan är det största biståndsland som Sverige har samarbete med - utvecklingssamarbete. Vi har redan gjort en utfästelse som är den längsta som något givarland har gjort i fråga om Afghanistan: ända fram till 2025. Det är viktigt, ser vi, för att bygga upp ett stabilt samhälle.

Tyvärr ser vi nu att säkerhetsläget är sämre sedan trupperna drog sig tillbaka. Och inte minst ekonomin har gått väldigt mycket sämre när de stora utländska trupperna har dragit sig tillbaka. Arbetslösheten växer. Här behöver vi finnas kvar för att långsiktigt förebygga att människor tvingas fly på grund av krig eller kanske av ekonomiska skäl, att de faktiskt inte kan överleva i det egna landet.

Sverige är sedan lång tid mycket engagerat i Afghanistan, och civilsamhället är aktivt. Och det kommer vi att fortsätta att vara.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för det mycket tydliga svaret. Jag hoppas att statsrådet nu är beredd att agera på EU-nivå för att EU inte ska villkora sitt bistånd till Afghanistan.

Både jag och Isabella Lövin har besökt Afghanistan. Efter mitt besök i landet kan jag inte se hur regeringen i Kabul ska ha förmåga eller kapacitet att erbjuda deporterade flyktingar säkerhet och en medmänsklig tillvaro. Delar Isabella Lövin min bild, eller anser Lövin att den afghanska regeringen har kapacitet och förmåga att ta emot 80 000 deporterade flyktingar från EU?

Herr talman! Ja, det stämmer att jag har varit i Afghanistan och samtalat med civilsamhällesorganisationer, regeringen och myndigheter på olika nivåer. Det är ett land som har väldigt stora utmaningar, inte minst säkerhetsutmaningar nu när talibantrupper faktiskt avancerar. Det är svårt. Samtidigt är det klart att asylrätten ska gälla. Varje land har ett ansvar för sina medborgare, men att deportera .

Herr talman! Här byter vi ämne fort. Min fråga går till sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Alliansregeringen satsade väldigt mycket på att samverka mellan olika departement. Jag jobbar vanligtvis med kulturfrågor, men under allianstiden samarbetade sjukvårdsministern med kulturministern väldigt effektivt. Lyckade exempel är Skapande skola och även Idrottslyftet.

Sjukvårdsministern har varit väldigt aktiv i debatten gällande barns rörelse och att det är viktigt att röra på sig.

Min fråga till statsrådet gäller kultur och hälsa. Vilka satsningar tänker regeringen utarbeta för kultur och hälsa? Vi kan använda kulturen till väldigt mycket för ökad hälsa i befolkningen.

Herr talman! Tack för frågan, Cecilia Magnusson! Jag håller helt med om att kultur är något oerhört viktigt för hälsan. Inte minst vet vi från senare års forskning att människors status i samhället - hur man ser på sig själv och omgivningen samt inflytande över både närmiljön och samhället i stort - är avgörande för hälsostatusen. Detta gäller inte minst i fråga om förväntad medellivslängd.

Regeringen gör ett flertal satsningar på kultursektorn. En av de mest omdebatterade har varit gratis inträde till statliga museer - en fantastisk reform som erbjuder inte minst barn och unga från mindre bemedlade hem möjlighet att kunna ta del av vårt rika, fantastiska kulturarv.

Vi gör också satsningar i skolan och på kulturskolan och har ett brett anslag för att kulturen ska komma så många människor till del som möjligt och bland annat bidra till bättre hälsa.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet, även om jag inte fick något svar på frågan! Fri entré på museer gagnar självklart stockholmare och tillresta men inte andra människor i vårt land.

Men kultur och hälsa var frågan, till exempel kultur för äldre. Vi i alliansregeringen avsatte avsevärda summor för att äldre skulle få behålla sina förmågor med hjälp av kultur. Vi hade också kultur på recept. Tänker man göra någonting?

Herr talman! Jag tycker nog, Cecilia Magnusson, att jag har svarat på frågan! Det är klart att de kultursatsningar som regeringen gör har många olika syften. Ett av dessa syften är öka människors välbefinnande och därmed också förbättra hälsan.

Jag tycker att vi måste se det breda hälsoarbetet på precis det sättet. Hur kan vi samordna det vi gör inom olika sektorer för att bidra till en bättre hälsa i befolkningen? Det är regeringens målsättning.

Herr talman! Det händer mycket inom digitaliseringen, inte minst på de områden som statsrådet Gabriel Wikström ansvarar för. Det är av stor betydelse för effektiviteten - och även för den framtida finansieringen av välfärden - att vi nyttjar ny teknik på bästa sätt och att man i offentlig verksamhet arbetar så smart som möjligt.

Därför är det med viss besvikelse jag noterar att regeringen i sin budgetproposition inte verkar ha några konkreta förslag för att säkerställa att Sverige inte bara har en vision, utan att det också finns en realistisk möjlighet att verkställa den.

Samarbetet med Sveriges Kommuner och Landsting är viktigt, men samtidigt behövs en nationell handlingsplan så att det som måste samordnas och tas tag i nationellt också hanteras på det sättet.

Jag vill därför fråga statsrådet: Har jag missat någonting i budgeten? Om inte - hur anser Gabriel Wikström att vi kan nyttja digitaliseringens möjligheter för att främja god kvalitet och förbättrad effektivitet inom hälso- och sjukvården liksom inom omsorgen?

Herr talman! Svaret på Anette Åkessons första fråga är: Ja, hon har missat någonting i budgeten! Vi avsätter bland annat pengar till en professionsmiljard. Ett av tre prioriterade insatsområden är just ehälsoarbetet.

Jag håller helt med Anette Åkesson. Om vi kan förbättra ehälsan inom den svenska hälso- och sjukvården har vi inte bara en stor effektivitetsvinst att göra, utan vi kan också värna patientsäkerheten och ta till vara resurser - bland annat personalresurser - på ett mycket bättre sätt.

Regeringen håller just nu, tillsammans med SKL, på att ta fram en ny styrmodell för ehälsoområdet. Vi håller också på att ta fram en ny handlingsplan som konkret ska stipulera vilka steg som ska tas för att uppfylla visionen om att vi 2025 ska vara det land som bäst tar till vara digitaliseringens möjligheter inom sjukvården.

Vi gör också konkreta lagförändringar. Jag hoppas att senare i höst kunna presentera en lagförändring som innebär att vi får på plats en gemensam läkemedelslista, någonting som efterfrågats under lång tid inom den svenska vården.

Herr talman! Jag hittade dessa och några andra fina ord, men i budgetdokumentet gav ordet digitalisering bara fyra träffar. Det ändrar heller inte det faktum att det även handgripligen måste hända saker. Om socialdemokrater och miljöpartister inte ens tänker ta fram en nationell handlingsplan, hur ska då arbetet ske och samordnas?

Därutöver genomförs många relevanta projekt framgångsrikt ute i landet, men man går sedan inte vidare med implementeringen nationellt. Hur ämnar statsrådet säkerställa att det sker?

Herr talman! Jag tror inte att man kan basera sin kritik mot regeringen på en textsökning i ett dokument, utan man måste faktiskt se på det vi har producerat. Det vi har gjort är - förutom att antal överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting där vi har tillsatt pengar - att vi har aviserat att det kommer en konkret handlingsplan i närtid. Vad jag förstår är detta precis vad Anette Åkesson efterfrågar, så jag uppfattar det som att vi är överens om både digitaliseringens möjligheter och behovet av att snabbt agera.

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Isabella Lövin.

Vi vet alla att läget i världen är förfärligt på många sätt. Många människor är på flykt, och det är framför allt många barn som lider.

I höstbudgeten finns en viktig satsning för att hjälpa barn på flykt under de kommande åren, vilket gör mig väldigt stolt. Men kan biståndsministern berätta lite mer om vilka specifika satsningar man har tänkt göra?

Herr talman! Behovet av humanitär hjälp har ökat lavinartat de senaste fem åren. FN:s appeller har bara besvarats till knappt hälften. I regeringens höständringsbudget som vi nu lämnat in kunde vi särskilt avsätta 2 ½ miljard till humanitära ändamål, varav en halv miljard specifikt till Unicef.

Unicef är den organisation som bidrar till skolgång i flyktingläger och till flyktingbarn. Hälften av världens alla flyktingar är barn, medan en tredjedel av världens befolkning är barn, så proportionellt sett är andelen barn i flyktingpopulationen större än i populationen som helhet. Det är särskilt viktigt att vi ser till att inte förlora dessa generationer av barn.

Herr talman! Tack, statsrådet! Jag undrar också om det finns några särskilda tankar om hur man ska hjälpa barn på flykt att kunna gå i skolan. Vi har sett, åtminstone i min hemkommun Norberg, hur otroligt viktigt det är för barn som slitits bort upp ur sin vardag att få komma in i något slags normalitet och att få fortsätta sin undervisning. Har regeringen sådana satsningar?

Herr talman! Jag tackar för frågan. I och med att de humanitära appellerna är så underfinansierade - och här är Sverige ett av de tio länder i världen som står för 90 procent av den humanitära finansieringen - börjar man med tält, skydd, filtar och mat. Utbildning och sociala insatser kommer längre ned på listan.

Därför har vi särskilt gett pengar till Unicef. Det är den organisation som bidrar med utbildning i flyktingsituationer. Inne i Syrien är det dock svårt.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Gabriel Wikström.

I början av den här månaden skrev tidningen Smålandsposten att ministern inte vill se obligatoriska tbc-tester på asylsökande. Detta uttalande gjordes i samband med att spridning av tuberkulos upptäckts på ett hem för ensamkommande flyktingbarn. Det visade sig att flertalet av dem som testats positivt inte hade genomgått någon hälsoundersökning eller andra tester vid ankomsten till Sverige.

Att smittbärare placeras tillsammans med friska i boenden är knappast lämpligt ur smittskyddssynpunkt. Därför lyder min fråga till statsrådet: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka andelen som genomgår hälsoundersökningar, så att vi på ett tidigt stadium kan fånga upp potentiella smittspridare?

Herr talman! Regeringen har sedan förra hösten, då ett väldigt stort antal asylsökande kom till Sverige, vidtagit en lång rad åtgärder för att öka antalet hälsokontroller och förbättra genomströmningen. Det har handlat om allt ifrån att införa samordningsnummer för att sjukvården lättare ska kunna hålla koll på patienterna till att förenkla den typen av kontroller i de led där det går att förenkla.

Vi har också upptäckt att verksamheten i många landsting har varit undermålig under ett antal år, men den har nu börjat effektiviseras när man har sett att behoven har ökat. Därmed har också genomströmningen ökat.

Folkhälsomyndigheten har naturligtvis tittat närmare inte minst på risken för tbc-spridning, och man konstaterar att den fortsätter att vara låg. Det är just riktade hälsokontroller och riktade insatser som är det effektiva sättet att förebygga spridning av tbc.

Herr talman! Tack för svaret!

Jag tror att det är rätt tänkt. Men det är ändå viktigt att hälsoundersökningarna görs på ett tidigt stadium efter anländande. I det aktuella fallet har sjuka barn placerats med friska barn. Det har resulterat i att några har smittats. Varje smittat barn är ett misslyckande.

Herr talman! Det sistnämnda håller jag helt med om.

Det har vidtagits en lång rad åtgärder av landstingen och av staten för att förbättra tillgången till hälsokontroller. Det syns en märkbar förbättring. Det viktigaste nu är att följa de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkarna runt om i landet ger, nämligen att inte springa iväg och kräva obligatoriska kontroller - som dessutom är ett grundlagsbrott.

Herr talman! Min fråga riktar sig till statsrådet Gabriel Wikström.

I dag har regeringen fattat beslut om att lägga fram propositionen Ökad tillgänglighet till sprututbytesverksamheter i Sverige. Men denna möjlighet har funnits i många år i Sverige. Trots det är det endast sju mottagningar som har införts i fyra landsting.

Hur kommer förslaget att möjliggöra att sprututbytesverksamheten når dem som verkligen behöver den? Det är en både humanitär och smittskyddseffektiv verksamhet.

Herr talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för frågan!

Det är mycket riktigt så att möjligheten att erbjuda sprututbytesverksamhet har funnits under mycket lång tid, men det har funnits ett krav på att landstingen måste vara överens med den kommun där sprututbytesverksamheten ska ligga. Det har uppenbarligen betytt att verksamheten inte har kommit igång på många platser.

Det regeringen gör nu är att lägga ansvaret helt och hållet på landstingens sida. Det är helt i enlighet med övrigt ansvar för smittskydd, som ligger helt och hållet på landstingens sida. Det positiva är att en rundringning som Sveriges Radio har gjort har visat att i stort sett alla landsting planerar eller diskuterar att införa sprututbytesverksamhet. Jag hoppas att vi med lagförslaget kan se en kraftig ökning av sprututbytesverksamheten över hela landet.

Herr talman! Tack, Gabriel Wikström, för svar på frågan!

Min följdfråga blir naturligtvis: Hur kan vi se till att kommunerna fortsätter att engagera sig i frågan, och hur tillvaratar vi deras möjligheter?

Herr talman! Det kommer även i fortsättningen att finnas ett krav på att landstingen samråder med kommunerna inom sina områden innan man startar sprututbytesverksamhet. Det finns redan i dag krav på att landsting och kommuner ska teckna samordningsavtal för vård och behandling av personer som befinner sig i missbruk och beroende. Via avtalen ges alla möjligheter för kommunerna att fortsätta att ha ett inflytande över de delar som har att göra med vård och behandling av missbrukare.

Herr talman! Frågan går till statsrådet Isabella Lövin.

Uppgifter i medierna har visat att biståndsmedel har använts till Sveriges kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd. Konferenser vars syfte har varit att vara en del i kampanjen har betalats med medel som inte har redovisats av Utrikesdepartementet.

På vilket sätt har biståndsministern ytterligare bidragit från sitt utgiftsområde till kampanjen? Borde inte de kostnader som jag har refererat till redovisas som kampanjkostnader? Kan statsrådet garantera att inga andra stiftelser eller fonder har använts i kampanjen på det sätt som rapporterats i medierna?

Herr talman! Tack för frågan - även om jag är lite förvånad över att den kommer nu eftersom utrikesministern och jag har redovisat kostnaderna för kampanjen för utrikesutskottet. Alla kostnader är helt öppet redovisade.

Det som har redovisats i tidningar tidigare i år har handlat om sådant som faller inom biståndsverksamheten. Det har inte varit någonting utöver det vanliga som biståndspengar används till, till exempel konferenser och att bjuda in deltagare från utvecklingsländer. Även alliansregeringen hade stora konferenser i Stockholm, till exempel om SRHR-frågor. Det är inget egendomligt.

Vi är stolta över att Sverige nu kommer att vara representerat i FN:s säkerhetsråd från den 1 januari och därmed ha möjlighet att påverka.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det viktigaste är att statsrådet nu garanterar att inga andra stiftelser eller fonder användes i kampanjen på det sättet som har rapporterats i medierna.

Jag och övriga noterar detta, och jag tackar för svaret.

Herr talman! Jag vill passa på att lägga till att vi gemensamt från Sveriges sida ska vara oerhört stolta över det förtroende som resten av världen visade oss när Sverige blev inröstat i säkerhetsrådet i den första omgången i FN:s generalförsamling. 134 länder röstade på Sverige framför Nederländerna och Italien. Vi har drivit en sjyst kampanj, vilket vi har visat med vår genuina solidaritet i frågor om bistånd och utrikespolitik.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

I veckan presenterade SL, huvudmannen för kollektivtrafiken i Stockholm, sitt delårsbokslut. Det visar, glädjande nog, att tunnelbanan har god punktlighet - även om resenärerna står som packade sillar. Bokslutet visade också att det finns stora problem med punktligheten för bussarna.

I en artikel i de stora morgontidningarna tycks trafiklandstingsrådet, också moderat, i huvudsak skylla ifrån sig på många olika aktörer, bland annat regeringen.

Jag vill fråga infrastrukturministern vilket ansvar regeringen har för kollektivtrafikproblemen i Stockholm.

Herr talman! Tack, Teres Lindberg, för frågan!

Den tendens som framgår i den artikel som refereras, att ställa olika landsändar mot varandra, är oerhört olycklig. Det är viktigt att vi som har politiska förtroendeuppdrag också ser till behovet av att hela vårt land ska leva och bidra till den gemensamma välfärden och Sveriges utveckling.

Spårunderhåll är en viktig del av framkomligheten för framför allt pendeltågstrafiken. Där har staten ansvaret. Bland annat därför har regeringen skjutit till stora medel till järnvägsunderhållet - 1,34 miljarder per år 2016, 2017 och 2018 samt ytterligare medel i nästa planperiod.

De flesta som sysslar med trafikpolitik vet att det fattas beslut om en nationell plan vart fjärde år. Senast var det 2014. Det är de medlen som trafikpolitiken bygger på.

Herr talman! Tack för svaret!

I artikeln finns huvudfokus på den bristande framkomligheten för bussarna. Precis som ministern säger är det kanske inte regeringens främsta ansvar. Konkret har landstinget i Stockholm dragit in 100 busslinjer, vilket inte gynnar framkomligheten för stockholmarna.

Jag konstaterar att det är bekymmersamt att ansvariga huvudmän skjuter ifrån sig frågor som är deras egna.

Herr talman! Många av de större underhållsprojekt och nybyggnadsprojekt som pågår, bland annat Citybanan, Årstatunneln och en hel del annat, är baserade runt Stockholmsområdet - eftersom det råder stora trafikvolymer här.

Det kommunala, regionala och statliga vägnätet behöver underhållas. Men jag vågar nog påstå att när det gäller bussframkomlighet kanske inte staten är den man först ska vända sig till.

Staten medfinansierar till exempel tunnelbaneutbyggnad.

Herr talman! Bostadsbristen har ju under de senaste åren utvecklats till en bostadskris som inte bara hindrar unga att flytta hemifrån, studenter att hitta studentboende och asylsökande att starta ett nytt liv. Den påverkar också de kvinnor som söker sig bort från sina misshandlande män.

Jag besöker många kvinnojourer runt om i landet och gjorde det senast i måndags tillsammans med Elsa och Elin från Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby som praktiserar hos mig den här veckan. Även då framkom problematiken och önskan om att ligga på vad gäller att skapa boenden. Det är inte bara brist på skyddade boenden - man vittnar om att man måste säga nej till två av tre sökande - utan också problem med utslussningsmöjligheter.

Vad har bostadsministern för svar på denna effekt av bostadskrisen?

Herr talman! Tack för frågan, Annicka Engblom!

Bostadsbristen är ingenting som har hänt de senaste två tre åren, utan den har utvecklats under 20 års tid. Vi har under lång tid byggt i mycket lägre takt än befolkningstillväxten. I dag står vi inför ett jätteproblem, och den här successiva utvecklingen måste hanteras.

Det glädjande i situationen är att vi i dag bygger betydligt mer än tidigare och har i storleksordningen dubbelt så många påbörjade lägenheter som för ett par år sedan, när vi hade en annan regering. Min bild är att det framför allt är genom att det finns ett större politiskt engagemang ute i kommunerna som det nu byggs betydligt mer.

Herr talman! Jag blir förvånad över svaret. Det är inte den bild jag får från kvinnojourerna.

Alliansen satsade mycket på att få fram åtminstone tillfälliga boenden - det tar ju tid att bygga - genom att möjliggöra andrahandsuthyrning.

Regeringen har nämnt andrahandsuthyrning i sin budget men inte ändrat ett enda regelverk. Är bostadsministern beredd att göra det inom kort så att inte dessa kvinnor behöver flytta hem igen till sina misshandlande män?

Herr talman! Ja, vi kommer att lägga fram förslag som gör att vi kan använda det befintliga bostadsbeståndet mer effektivt. Det som bekymrar mig är att till exempel Moderaterna snarare har en politik där de vill dra tillbaka och minska insatserna.

Vi har i dag fattat beslut från regeringens sida om förordningar när det gäller investeringsstöd i nya hyresbostäder, som kan vara viktiga, på rimliga villkor för till exempel just utsatta kvinnor. Men det vill Moderaterna ta bort.

Herr talman! Min fråga är till statsrådet Gabriel Wikström.

Ett område inom vården där det finns tydliga problem, inte minst i Stockholm, är förlossningsvården. Under sommaren har flera blivande föräldrar hänvisats till andra län. Det är fortsatt barnmorskebrist, hög arbetsbelastning och bristande stöd efter hemgång från BB när det gäller till exempel amning och kvinnors psykiska och fysiska hälsa. Situationen är fortsatt ansträngd. Att inte hinna följa riktlinjer, att ha så mycket att göra att vården inte är patientsäker och att inte kunna ge bra handledning till studerande är på väg att bli normaltillståndet.

Min fråga är vad regeringen gör för att komma till rätta med de problem som finns i förlossningsvården, eftervården och även annan vård som fokuserar på kvinnors hälsa.

Herr talman! Tack, Anna Vikström, för frågan!

Det finns som Anna Vikström säger stora problem i förlossningsvården på olika håll i landet. Störst är problemen kanske här i Stockholms läns landsting, där det borgerliga styret under lång tid har lekt experimentverkstad med bland annat förlossningsvården i form av att introducera marknadslösningar som har visat sig inte fungera.

Från regeringens sida ser vi mycket allvarligt på situationen och gör därför en historiskt stor satsning på kvinnors hälsa och då särskilt på förlossningsvården. I år handlar det om en halv miljard som går till bland annat förstärkt kompetensförsörjning inom förlossningsvården men också till resurser som kan användas till bättre kunskapsspridning.

En stor fråga som många kvinnor oroar sig för är förlossningsskador. Här vet vi att om den senaste tidens kunskap i större omfattning kunde användas i verksamheten skulle dessa skador kunna undvikas.

Herr talman! Jag har en fråga till bostadsministern.

I dag har regeringen efter ett och ett halvt år presenterat sitt förslag till investeringsstöd - ett stöd som är kritiserat av både bransch och forskning. Likväl har ni framhärdat.

Emellertid blev jag mycket förvånad när jag hörde att ett av kriterierna för det retroaktiva stödet är att man ska kunna garantera att inte höginkomsttagare bor i de här lägenheterna på 15 år. Jag ställer min fråga på grundval av det. Då måste man alltså kringgå köer. Ska människor tvingas flytta när de får högre inkomst? Är det här ett sätt att överge den generella bostadspolitiken?

Min fråga till ministern är: Vad är det för bevekelsegrunder som har gjort att ni har kommit fram till detta resultat?

Herr talman! Det stämmer inte riktigt, det som Ewa Thalén Finné säger. Det beslut som vi i regeringen har fattat i dag handlar om två förordningar. En gäller från den 1 januari och framåt, ett investeringsstöd, och en gäller retroaktivt från den tid när löftet om att inrätta ett stöd för nybyggda hyresbostäder utställdes, vilket var i mars 2015.

Det retroaktiva stödet ser annorlunda ut än det som är framåtsyftande. Det är det senare som Ewa Thalén Finné syftar på. Det stödet innebär att det kommer att vara en blandad grupp av människor i de bostäder som byggs, men det kräver att de i kön som har störst behov också får större möjlighet att ta del av de här bostäderna.

Herr talman! Min fråga är riktad till biståndsministern.

"Kanske kommer jag att mördas", sa den etiopiske OS-löparen Feyisa Lilesa när han höjde och korsade armarna. Han gjorde det som en solidaritetshandling och en gest till stöd för dem som dödats eller fängslats efter protester mot den etiopiska regimen. Han ställde sig därmed i raden av människor som riskerar sitt eget liv för att uppmärksamma det som händer i Etiopien just nu.

Vad är det då som händer i Etiopien? Det pågår för tillfället ett öppet uppror i landet. Civila protester möts med artillerield.

Sverige ger 300 miljoner kronor i bistånd till Etiopien, förvisso inte direkt till regimen men ändå. Därför frågar jag biståndsministern hur hon ser på den våldsamma utvecklingen i Etiopien och om hon ser någon möjlighet att använda en del av biståndet till att bygga upp en demokratisk opposition i landet.

Herr talman! Tack, Anders Österberg, för frågan!

Regeringen delar absolut den oro som Anders Österberg ger uttryck för när det gäller utvecklingen i Etiopien och de våldsamheter som har skett i en del av landet. Mer än 400 har dödats i protester mot en landreform.

Etiopien är ett av de länder som fått vårt bistånd under längst tid. Vi jobbar mycket med att stärka civilsamhället och demokratiska krafter. Det är en del av vårt bistånd. Den andra delen handlar om att hjälpa människor, framför allt kvinnor, att hitta ekonomisk sysselsättning.

Man får också se det här i ljuset av El Niño och den svältkatastrof som har drabbat landet under det senaste året på grund av den fruktansvärda torkan. Vi för en kontinuerlig dialog med Etiopiens regering om det. Vi har också mycket starkt understrukit vår oro för den här utvecklingen, och vi för en dialog om de här frågorna.

Herr talman! Min fråga går till vice statsminister Isabella Lövin.

Indelningskommittén har föreslagit att Sverige ska indelas i sex olika regioner. Det är en process som har gått rätt snabbt. Förslaget kom före sommaren och landade någonstans vid midsommar på bordet i alla våra kommuner och landsting.

Man vill ha remissvar på förslaget i mitten av oktober. Arbetet pågår för fullt ute i våra regioner och kommuner för att komma med svar på förslaget. De kommer naturligtvis att titta på vilka effekter detta får på deras kommuner, landsting och regioner.

Min fråga till statsrådet är: På vilket sätt kommer den ökade centralisering som vi kommer att se i våra regioner att skapa jobb och tillväxt i hela landet? Har man tittat på hela landets perspektiv, vad förslaget faktiskt innebär? Vi är redan i dag ett av världens mest urbaniserade samhällen.

Herr talman! Jag tackar Lotta Olsson för frågan. Jag tror att vi alla i Sveriges riksdag och i regeringen står helt enade i vår omsorg för att hela Sverige ska kunna leva och att man ska kunna bo överallt i Sverige och få tillgång till de sociala samhällstjänster som alla har rätt till.

Det vi tittar på nu är att tillförsäkra alla medborgare tillgång till den standard och den höga samhällsservice som man behöver ha. Sedan kommer vi naturligtvis att lyssna på remissinstanserna och på de orosfrågor som har rests, så att det ska bli så bra som möjligt. Ytterst handlar det om att effektivisera och se till att man kan ha ett bra liv i hela Sverige och få tillgång till goda samhällstjänster.

Herr talman! Min fråga går till infrastrukturminister Anna Johansson.

Under våren och framför allt sommaren var det en ganska livlig mediedebatt om parkeringstillstånd för handikappade. Många av oss är också kommunala företrädare och känner till den problematik som man har i många kommuner när det gäller hanteringen av detta. Då tänker jag närmast på möjligheten att förebygga missbruk.

Jag vet att regeringen har jobbat med frågan under en längre period. Den tidigare alliansregeringen jobbade också med den. Dessvärre kom det väl inte ut så mycket av det då. Men jag vet att det nu har skett saker och ting.

Min fråga till infrastrukturministern är: Hur kommer man att kunna underlätta för kommunerna att stävja missbruk av parkeringstillstånd av personer som egentligen inte har behov av dem?

Herr talman! Tack, Johan Andersson, för frågan!

Det är ett stort och växande problem, åtminstone som inte minst funktionshindersorganisationerna beskriver det. Det handlar om handel - att man säljer sitt korrekta parkeringstillstånd till sådana som inte behöver det - och om utländska falska tillstånd och så vidare. Det finns en flora av märkligheter där man, trots att man är fullt frisk och har möjlighet att parkera på en vanlig parkeringsplats och betala för det, utnyttjar den här möjligheten.

Frågestund

I dag har regeringen fattat två beslut som ska underlätta för kommunerna att stävja detta. Det första handlar om att vi höjer högsta tillåtna bötesbelopp för parkering med otillåtet tillstånd från 1 000 till 1 300 kronor. Det syftar naturligtvis till att göra det mer avskräckande.

Det andra, som kanske är ännu mer avskräckande, handlar om att kommunen nu får rätt att på bilinnehavarens bekostnad flytta bilar som har falska parkeringstillstånd.