Frågestund

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till arbetsmarknadsministern.

Vi har stora integrationsutmaningar i Sverige. Efter åtta år är inte ens hälften av alla nyanlända i arbete. Nu när ytterligare 240 000 asylsökande har sökt sig till Sverige de senaste två åren krävs det stora politiska reformer för att fler ska komma i jobb snabbare. Särskilt krävs jobb där man inte behöver ha så hög utbildning. Denna utmaning verkar statsministern inte alls se. Han har vid flera tillfällen sagt att det inte är något stort bekymmer. Det är såklart problematiskt, för just här behöver politiken fokusera.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är om det är regeringens bedömning att det inte saknas jobb, och särskilt att det inte saknas jobb som faktiskt kräver lägre utbildning.

Herr talman! Det är riktigt som Elisabeth Svantesson säger, nämligen att det är uppenbart att den politik som hittills har gällt inte kan fortsätta. Därför krävs en ny politik så att människor kommer i arbete mycket snabbare än som har varit fallet under de senaste åren.

Då krävs en politik som möter människor med olika förutsättningar och olika behov. Det är självklart så att vi behöver fler jobb i Sverige. Glädjande nog har vi just nu en mycket stark jobbtillväxt. De senaste siffrorna från Statistiska centralbyrån visar på 85 000 nya jobb det senaste året, säsongsrensat, och utvecklingen ser ut att fortsätta.

De nyanlända som kommer till Sverige har väldigt olika förutsättningar. En del har förutsättningar att omedelbart gå in i ett yrke som de kan eller har en hög utbildning med sig. Då är det viktigt att man möter det, och det gör vi i form av snabbspår. Andra kanske inte har någon utbildning alls och har kanske aldrig yrkesarbetat. Då är vägen in på svensk arbetsmarknad särskilt svår, och då är det självklart att vi också måste diskutera enkla jobb.

Herr talman! Då är det uppenbart så att regeringen inte har en samlad syn på om det behövs jobb även för dem som har en lägre utbildning. Mitt enkla svar och råd till den här regeringen är: Se att det inte går att utbilda bort all arbetslöshet! Det krävs reformer för fler enkla jobb. Med en splittrad regering är det väl - för den vänligt sinnade - tydligt att en orsak till att det inte finns förslag för de enkla jobben helt enkelt är att ni inte är ense.

Herr talman! När Elisabeth Svantesson hade ansvar för arbetsmarknadsfrågorna fick alla nyanlända en etableringslots. Den politiken får väl beskrivas som en ganska begränsad framgång - det var 0,5 procent av dem som deltog i etableringsuppdraget som fick tillgång till utbildning utöver svenska. Självklart behöver vi satsa väsentligt mycket mer på utbildning och mer individuellt anpassade insatser än vad som gällde under den gamla regeringen.

Herr talman! Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht delar säkert den oro och frustration många av oss här i kammaren och runt om i landet känner kring årets vargjakt. Jag ser med oro på att denna kammare inte har förmågan att fatta beslut om en långsiktig och hållbar rovdjursförvaltning som gör att människor kan bo och verka på landsbygden.

Landsbygdsbefolkningen och glesbygdsbefolkningen behöver känna ett stort förtroende för landsbygdsministers förslag, som jag hoppas kommer. Det behövs för att få fram en acceptans. Jag känner att regeringen i dag har en tydlig och sammanhållen politisk ambition kring rovdjurspolitiken, men för mig som är helt ny i riksdagen är det ganska uppenbart att det i vargfrågan finns en åsiktsskillnad mellan miljöminister Åsa Romson och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Kan det vara så att landsbygdsministern har fått vika sig för Miljöpartiet och offra landsbygdsbefolkningen i denna kohandel?

Min fråga är: När kommer de skarpa förslag som möjliggör en vargjakt och kanske kan återskapa förtroendet för politiken hos landsbygdens människor?

Herr talman! Den jaktförordning som råder i dag har skapat förvirring inom vargjakten. Det finns en stor oro, och förordningen fungerar inte. Vi ska komma ihåg att den regering som satte förordningen på plats var alliansregeringen.

Den här regeringen är helt och hållet överens om att vi måste skapa ordning och reda i detta. Vi måste ha en förordning som följer rättspraxis, och vi måste grunda hur många vargar vi kan skjuta på vetenskaplig rådgivning och analys. Nu är det dags att skapa ordning och reda kring vargjakten i Sverige. Det är dags att den oreda Alliansen ställde till tar slut.

Herr talman! Jag förstår att det har varit komplikationer med den tidigare jaktförordningen. Jag menar att vi nu måste se framåt och hitta lösningar. Min fråga var: När kommer lösningarna? Om landsbygdsministern är osäker på om han får stöd från Miljöpartiet tror jag att han kan hitta ett annat brett stöd här i riksdagen, inklusive från mig, bara de skarpa lösningarna kommer.

Herr talman! Vi är helt ense i regeringen om att vi ska skapa en ny förordning som följer rättspraxis och även är relevant gentemot EU-rätten. Det arbetet pågår nu mycket intensivt, och vi kommer att förändra förordningen under vintern. Det handlar också om att titta på att ta besluten i tid, så att det finns möjlighet att ha en rättsprocess som möjliggör jakt. Vi ska även titta på var det ska hanteras.

Herr talman! Min fråga är till försvarsministern. Anser försvarsministern att antalet krigsförband vi nu har är tillräckligt?

Bakgrunden är att det i det kommittédirektiv som har lämnats står att man ska föreslå hur en utökad personalvolym i krigsorganisationer kan uppnås om ett sådant behov skulle uppkomma med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Jag tycker att vi har passerat det för länge sedan. I dag tycker jag att vi har för många hövdingar och för lite indianer, om uttrycket tillåts, i organisationen. Jag vill gärna ha ett svar som kanske är lite fylligare än bara "ja" eller "nej".

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Försvarsinriktningsbeslutet innebär att vi utökar organisationen. Vi kommer att utöka med ca 300 soldater på Gotland i förhållande till situationen i dag. Det är en investering som omfattar en rätt ansenlig mängd pengar. Utbyggnadsarbetet påbörjas nu under 2016 och kommer att pågå fram till 2020, och det innebär att personalvolymen när det gäller soldater kommer att öka. Vi skapar nya enheter i Försvarsmakten.

Herr talman! Det skulle kunna innebära att försvarsministern också är positiv till ett värnpliktssystem i någon form. Är det korrekt uppfattat?

Herr talman! Det som sker på Gotland sker inom ramen för nuvarande personalförsörjningssystem. När det gäller den utredning Richtoff hänvisade till i sitt första inlägg vill vi ha det belyst hur ett framtida system kan öppna upp för en ökad personalvolym och nya förband. Vi vill alltså ha en utredning som även belyser det perspektivet, och det är det direktiv som gäller. Sedan får vi väl avvakta utredningens resultat och framtida positioner.

Herr talman! Min fråga går till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Regeringen har tagit till en mängd åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för den svenska livsmedelsproduktionen. Det handlar bland annat om sänkta dieselskatter, direktstöd till mjölkproducenter och höjt Norrlandsstöd, och snart presenteras också en långsiktig livsmedelsstrategi för riksdagen.

Tyvärr har vi haft problem med de sena utbetalningarna av EU-stöden för förra året. Bakgrunden är att Sverige hade svårt att få det svenska landsbygdsprogrammet, som den förra regeringen skickade in, godkänt av EU. Kommissionen hade en mängd synpunkter som den socialdemokratiskt ledda regeringen fick hantera. Detta ledde till merarbete och förseningar av utbetalningarna av stöden för 2015. Hittills har 7 av 9 miljarder kunnat betalas ut.

Min fråga är hur den nuvarande regeringen säkerställer att detta inte händer igen när stöden för 2016 ska betalas ut.

Herr talman! Det är alldeles riktigt att det vi övertog var en mycket slarvigt inlämnad ansökan till landsbygdsprogrammet av den förra regeringen. Det var 330 utestående frågor som vi löste ut, och det jobbades oerhört intensivt av såväl departement som jordbruksverk. Vi fick det på plats och godkänt i maj 2015. Men det är ett helt nytt system, vilket innebär att man måste ha helt nya it-system. Vi har jobbat oerhört intensivt med det här.

Av 9 miljarder är 7 miljarder utbetalt nu i januari. Det är de stora pengarna som återstår. Det är kompensationsstödet på 1,2 miljarder. 85 procent av det betalas ut i mars, och en mindre del, ungefär 200 miljoner, betalas ut i november.

Säkerställa framtiden? Ja, vi har redan nu börjat jobba med nästa program, CAP 21. Man kan inte vänta, som man gjorde, med det här programmet. Man måste förbereda sig i god tid så att det inte ställer till med de problem som hela jordbruksnäringen fick på grund av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Utbetalningarna av stöden för 2015 skedde mitt i en kris för de svenska mjölkbönderna. Jag undrar om det är något som Jordbruksverket tagit särskild hänsyn till vid denna utbetalning.

Herr talman! Det ställer givetvis till med likviditetsproblem när man inte får ut stöden i den omfattning som man normalt får. Det var en exceptionell situation under 2015 på grund av det strul som jag redovisade i mitt förra inlägg. Det får inte ske igen.

Nu förbereder man sig för att göra rekordtidiga utbetalningar under 2016 för att på det sättet också kunna kompensera den tidigare förseningen. Vi räknar med stora utbetalningar redan i oktober.

Herr talman! Statens utbetalningar av ersättningarna till lantbrukarna för 2015, som har berörts här, är som sagt kraftigt försenade. Det är särskilt olyckligt med tanke på den svåra situation som många av lantbrukarna i Sverige befinner sig i, särskilt mjölkbönderna.

Nu verkar regeringen ganska upptagen av att hitta skäl och orsaker till att förseningarna har uppkommit. Men för dem som är berörda och som drabbats av detta, nämligen lantbrukarna, spelar det faktiskt inte särskilt stor roll. Det problem som uppstår är att många nu drabbas av likviditetskris och att många tvingas lösa det med lån, det vill säga att det skapas olägenheter och kostnader för dem som är berörda.

Därför vill jag fråga landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om regeringen avser - och i så fall på vilket sätt - att kompensera lantbrukarna för de olägenheter och kostnader som uppstått till följd av de försenade utbetalningarna från staten.

Herr talman! Utbetalningarna, som Jordbruksverket hanterar, följer EU:s regelverk, så det är inget brott mot det. Att kompensera kan man göra på många olika sätt. Bland annat kommer man, som jag sa i förra inlägget, att betala ut 2016 års stöd rekordtidigt så att man stärker likviditeten.

Jag vet att det finns ett stort problem inom svenskt lantbruk. Vi har gjort flera satsningar. Vi har satsat på dieselskattereduktionen, som alliansregeringen sänkte från 2,34 kronor per liter till 90 öre. Den har vi ökat till 1,70 kronor. Det innebär 300 miljoner per år till lantbruk och skogsbruk, under tre år hela 900 miljoner.

Vi finansierade också det nationella kuvertet från EU med hundra procent nationella medel. 152 miljoner betalades ut i två omgångar till det svenska lantbruket. Det är massor av insatser som vi har gjort akut.

Herr talman! Tack, landsbygdsministern, för svaret!

Det låter bra att man är på väg att hitta en ny form att arbeta med det här för 2016, då detta ska betalas ut snabbare. I anslutning till det vill jag fråga landsbygdsministern om han är beredd att garantera att betalningarna för 2016 inte försenas, utan att de snarare betalas ut i förtid. Sedan kvarstår dock frågan på vilket sätt regeringen avser att kompensera bönderna för de förseningar som har uppstått för 2015.

Herr talman! Det är inte ovanligt att så här sker när man byter programperiod. Så skedde också vid förra programperiodsbytet, då det blev väldiga komplikationer med it-systemet.

Jag vet och förstår att jordbrukarna lider av likviditetsbrist när det blir förseningar. Vi kompenserar dem, och Jordbruksverket lovar att man ska göra rekordtidiga utbetalningar av 2016 års stöd. Jag utgår också från att generaldirektören har gett ett klart och tydligt besked till lantbrukarna.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern om hur det går med den så kallade fas 3, alltså de som står längst ifrån arbetsmarknaden och finns i sysselsättningsfasen.

När jag möter sociala företagare i dag säger de att de fortfarande inte riktigt vet vad som ska hända med deras verksamhet och inte heller med de människor som befinner sig i den här åtgärden.

Regeringen har nu bestämt sig för att lägga ned fas 3 och ersätta den med extratjänster i välfärdssektorn. Det fanns mycket problem. Men samtidigt var nästan 90 procent nöjda med insatsen, och ungefär 63 procent fick jobb i någon form. Och de som befinner sig i fas 3 är ungefär 30 000 personer.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Vad händer nu, och vilken information går ut till de sociala företagen och till de personer som finns i fas 3?

Herr talman! Désirée Pethrus fråga rymmer två aspekter.

Den ena gäller de sociala företagen. Det är min uppfattning att de arbetsintegrerade sociala företagen har en mycket viktig roll att spela inom arbetsmarknadspolitiken och bör kunna få en utökad roll, och det är en fråga som regeringen arbetar med.

Den andra gäller de individer som har blivit placerade i återvändsgränden fas 3. Regeringen och Arbetsförmedlingen arbetar nu mycket intensivt med att se till att människor kan få andra vägar som kan leda till ett riktigt arbete. Det är oerhört många personer som befinner sig i fas 3, och det är många personer som har varit arbetslösa mycket länge.

Nu sjunker, glädjande nog, långtidsarbetslösheten efter många års stillastående. Regeringen har nyligen infört möjligheten till studier för alla dem som befinner sig i fas 3, och vi arbetar med att få kommuner, landsting och statliga myndigheter att inrätta extratjänster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tycker inte riktigt att jag fick svar på vilken information som ges till de här personerna, om de vet vad det är som väntar dem.

I ett pm som läckte ut från Arbetsförmedlingen förra året skriver man att det finns många som står långt från arbetsmarknaden och som varken kommer att vara aktuella för extratjänster i välfärden eller kommer att kunna tillgodogöra sig utbildning.

Frågan är: Vad gör statsrådet för att de här personerna ska få hjälp? Det var ändå 63 procent som fick jobb i den andra åtgärden.

Herr talman! Det förvånar mig att Désirée Pethrus tycker att fas 3 har varit så välfungerande. Jag tror att hon är ganska ensam om det. Men jag ska ta seriöst på frågan.

Utbildning kommer naturligtvis att passa väldigt många. Det är oerhört ovanligt att människor inte skulle ha möjlighet att tillgodogöra sig utbildning. Jag har faktiskt aldrig träffat någon person som inte skulle ha möjlighet att tillgodogöra sig utbildning. Det är sant att alla inte kommer att klara att ta ett jobb, även om det är subventionerat. Då behöver vi insatser som arbetsträning.

Herr talman! Min fråga går till biståndsminister Lövin.

De nya globala målen för hållbar utveckling har instiftats, och Sverige har varit väldigt aktivt i dessa frågor.

Vad kommer Sverige att prioritera i arbetet med de nya globala målen för hållbar utveckling? Jag känner väl till att biståndsministern har nämnt särskilt mål 14 och 16. Kan biståndsministern möjligen utveckla vilken roll Sverige kan spela i att uppnå dessa mål?

Herr talman! Jag tackar för frågan. I dessa mörka tider är det glädjande att FN:s alla medlemsstater har lyckats enas om Agenda 2030, den riktning mot en hållbarare värld som vi så väl behöver. Vi behöver ju gifta ihop miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet på riktigt i en gemensam agenda.

Sverige har prioriterat bland annat jämställdhet, anständigt arbete, hållbara hav och fredliga samhällen.

Vi kommer att ta ett initiativ tillsammans med små östater för att hjälpa världen att samla sig kring mål 14. Det finns nämligen inget centrum inom FN-systemet för alla de frågor som ligger under mål 14.

Vi kommer också att jobba med demokrati, ansvarsutkrävande, rättsstatens principer och alla de svåra frågor som ryms inom mål 16. Det gör jag bland annat inom ramen för statsbyggande och fredsbyggande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Under mål 16 ryms rättsstat och institutionsbyggande. En viktig del, som jag vet att regeringen har tagit rejäl höjd för, är kvinnors deltagande.

Hur tänker Sverige jobba aktivt för att kvinnor ska bli mer delaktiga, speciellt vad gäller mål 16?

Herr talman! Mål 16 handlar om frihet från våld och fredliga samhällen. Det är förutsättningar för att vi ska kunna lyckas med att se till att människor har rätt till utbildning, mat och alla andra mål.

Kvinnors deltagande är en nyckelfråga. Sverige satsar på att göra kvinnor centrala i fredsförhandlingar genom särskilda initiativ för att få kvinnliga medlare och fredsförhandlare. Vi tar också upp kvinnors roll i alla sammanhang.

Herr talman! Jag ställer min fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Det gäller de försenade EU-ersättningarna.

Svenska bönder verkar sedan 20 år på en gemensam europeisk marknad men med nationella produktionsvillkor, oavsett om det rör sig om skatter, klimat eller EU-ersättningar. Svenskt jordbruk har inte råd att missgynnas i detta i förhållande till sina konkurrentländer.

Då är det speciellt jobbigt när miljöersättningar och liknande EU-ersättningar inte utbetalas i god tid. Utgångspunkten måste ju vara att förenkla bondens vardag och förstärka lönsamheten och konkurrenskraften inom de gröna näringarna.

Statsrådet har tidigare nämnt att det ska göras rekordtidiga utbetalningar för 2016. Kan statsrådet precisera hur han tänker kring det?

Herr talman! Sedan vi gick med i EU 1995 har vi en gemensam jordbrukspolitik, så samma politik gäller för alla EU:s 28 länder. Förseningarna som Anders Forsberg tar upp finns i alla länder, och många länder har betydligt större förseningar än Sverige.

Det man måste göra är att i tid börja jobba med det nya programmet. Man måste göra sin hemläxa. Därför har vi redan nu startat jobbet med CAP 21 som ska gälla från 2021.

Så gjorde inte alliansregeringen. Man startade sent och lämnade in en slarvig ansökan, vilket gjorde att det blev stora fördröjningar innan vi fick det svenska systemet på plats. Detta gjorde att jordbrukarna drabbades av sena utbetalningar.

Vad gäller utbetalningarna för 2016 kan jag inte i detalj säga vilka som kommer först.

Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret. Jag kan förstå att det inte går att precisera i dagsläget, men det är intressant att ambitionen finns.

Låt mig konstatera att detta är en riktig jäkla soppa, och det är inte en kocks fel, utan det är snarare flera kockar som inte har gjort sitt jobb fullt ut.

För att kunna bygga en stabil och växande grön näring behövs stabila regler, långsiktigt goda ekonomiska villkor och politiker som tar ansvar. Är landsbygdsministern beredd att ta detta ansvar?

Herr talman! Regeringen tar ett stort ansvar för de gröna näringarna, särskilt för jordbruket. Vi har satt in många aktiviteter och ekonomiska stöd för att stötta jordbruket i rådande situation. Det gäller inte minst mjölknäringen där vi under en treårsperiod ger 900 miljoner till en dieselskattereduktion och extra likviditetsstöd till jordbruket. Vi har även höjt Norrlandsstödet till maxbelopp.

Regeringen är beredd att ta ett långsiktigt ansvar och startar därför redan nu jobbet inför CAP 21.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Det är en allmänpolitisk fråga, och den handlar om bostadsmarknaden.

Behovet av bostäder är stort. Boverket har kommit fram till att det behövs 700 000 bostäder till 2023. För att vi ska kunna nå detta mål och lösa dagens besvärliga situation behövs det inte bara byggande. Det behövs också en förenklad regelprocess, och det arbetet påbörjade Alliansen.

Många uppfattar att denna process nu har avstannat, vilket givetvis inte är bra. Det behövs bostäder. Det är inte kapital, tid i bostadskö eller kontakter som ska avgöra om en person får en bostad.

Är regeringen beredd att fortsätta det arbete med att förenkla byggprocessen som vi inledde så att det snabbare blir fler bostäder?

Herr talman! Bostadsbristen är en av våra allra största utmaningar. Den förhindrar tillväxt av nya jobb i delar av landet eftersom människor inte kan flytta till de lediga jobben. Vi har stora utmaningar med många ungdomar som vill flytta hemifrån och nyanlända till Sverige som behöver bostad.

Samtidigt har vi en bostadsskuld. I flera år under den gamla regeringen hade vi ett mycket lågt bostadsbyggande, och nu behöver vi bygga i kapp.

Utmaningarna är stora. I arbetet med dem behöver vi självklart titta på många olika sätt att stimulera byggandet. Regelförenklingar är definitivt en sådan. Regeringen har nyligen bjudit in de andra partierna för att föra gemensamma diskussioner om hur vi kan lägga gammalt groll åt sidan för att systematiskt och gemensamt titta på vilka insatser som behövs och är bra för Sverige så att alla ska kunna få tag i en bra bostad som man har råd med.

Herr talman! Jag lyfte upp frågan just för att den är så viktig. Det handlar inte om bara storstadsregionerna utan om hela Sverige.

Vad kommer det att vidtas för åtgärder för att minska plantiden? I dag kan det flera år från ritning till färdig bostad. Bostadsföretagen måste våga börja bygga, och det nu! Ingen långbänk!

Herr talman! Bostadsministern arbetar med att titta på regelförenklingar, för det är en viktig del. Det kommer att behövas många olika insatser för att vi ska uppnå det höga bostadsbyggande som är absolut nödvändigt.

Det vore välkommet om vi kan göra det i bred samverkan, och i ett sådant arbete måste alla partier vara beredda att ge och ta och lyssna på alla konstruktiva förslag. Det kommer regeringen att göra.

Herr talman! Jag ställer min fråga till biståndsminister Isabella Lövin. Min fråga handlar, precis som Pyry Niemis tidigare fråga, om de nya hållbarhetsmål som FN:s generalförsamling antog i höstas.

Jag är framför allt intresserad av hållbarhetsmål 14 om att bevara och nyttja haven och dessa marina resurser. Ministern var redan tidigare inne på att Sverige kommer att ta en ledande roll där tillsammans med önationer, bland annat Fiji, eftersom det inte finns något samlat centrum för dessa frågor.

Det är ett viktigt arbete för Sverige, för enligt tidsplanen ska mycket av detta vara uppnått redan 2020 och när det gäller föroreningar i marina miljöer 2025.

Hur tänker ministern att Sverige ska agera för att kunna göra detta kraftfullt och få till de strukturer som behövs för att gå vidare?

Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan.

Utmaningarna för våra hav är fullständigt överväldigande. Vi vet att två av tre fiskebestånd är överfiskade eller fullt utnyttjade. Det finns en väldig brist på kunskap om haven, och vi ser havsförsurningen som hotar marina ekosystem och också försörjningsmöjligheterna för miljoner människor.

Det som Emma Nohrén säger stämmer. Vi har en mängd överenskommelser och konventioner som länder och stater inte lever upp till. Sverige kan stödja genomförandet genom kapacitet, inleda forskningssamarbeten och stödja en mängd mekanismer för att de redan existerande överenskommelserna ska kunna uppfyllas.

Herr talman! Jag tackar ministern för engagemanget i frågan. Jag vet att dessa frågor ligger henne varmt om hjärtat, precis som de gör för mig.

Vi pratar ofta om hur det ser ut i världshaven, men vi har också stora problem på hemmaplan. Det gäller att se till att vattenmiljön blir bättre även i vårt eget närområde Östersjön. Ingår det i arbetet och i så fall på vilket sätt?

Herr talman! Haven är en sant gränsöverskridande fråga som tvingar oss att samarbeta över gränserna. Där är det viktigt att komma ihåg att plastskräp som släpps ut på den svenska västkusten förs med havsströmmarna och så småningom kan hamna i en fisk i Indiska oceanen. Det hotar inkomstmöjligheterna för fattiga människor.

Det är klart att vi måste samarbeta kring de här frågorna. Vi måste utbyta kunskap och ta gemensamt ansvar.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht.

Vi har diskuterat likviditetsproblem, utbetalningar och sådant, men min fråga gäller något annat, nämligen livsmedelsstrategin, som kan vara en del av den långsiktiga lösningen. Vi i Liberalerna har länge tyckt att det är en prioriterad och viktig fråga, och det finns även ett stort allmänintresse kring den, åtminstone hos dem som berörs.

Min fråga är: Vad är den nu gällande tidsplanen? Det finns stora förväntningar på livsmedelsstrategin. Det handlar inte bara om politiska förväntningar utan främst om de som direkt kan beröras och även samhället i övrigt. Jag vet att också andra, såsom Naturskyddsföreningen, är intresserade av vad som händer.

Det handlar om jordbrukets konkurrenskraft, men även konsumentperspektivet är viktigt. Hur ser den gällande tidsplanen ut?

Herr talman! Tidsplanen var initialt att vi skulle lämna en proposition till riksdagen i mars, men vi måste skjuta upp den. Vi räknar med att kunna lägga fram en proposition i juni. Varför då? Jo, för att vi har fått oerhört många inspel, inte minst under de dialogresor vi har gjort runt om i landet, till sex olika orter.

Det har varit fulla hus med många inspel från branscher och intresseorganisationer, vilket har gjort att vi fått ett enormt stort material. Detta material måste sammanställas och hanteras på ett ansvarsfullt sätt, men också förankras hos de övriga partierna.

Jag ser fram emot att vi för en gångs skull i riksdagen ska kunna anta en nationell livsmedelsstrategi med ett gemensamt klubbslag. Det är oerhört viktigt att vi värnar svensk livsmedelproduktion i alla led och att vi själva tar fram fler livsmedel i Sverige.

Herr talman! Jag kan hålla med statsrådet om att det är oerhört viktigt med en bred förankring för att få acceptans. Statsrådet pratade om politisk förankring, men jag tror att förankring och acceptans ute i samhället i övrigt kan vara ännu viktigare.

Baksidan med att man har skruvat upp förväntningarna på detta och ser så mycket, i skuggan av jordbrukets problem med konkurrenskraft och sådant, är att det skapar stor frustration när ingenting händer. Jag vill skicka med att detta är en oerhört prioriterad fråga att få på plats.

Herr talman! Jag håller med Lars Tysklind till fullo. Det är oerhört viktigt att vi förankrar detta, inte minst inom de olika branschorganisationer som finns på både primärproduktionssidan och livsmedelsindustrisidan. Det måste förankras i akademin, handeln och konsumentledet. Förankringsprocessen är det viktigaste för att det ska bli ett kraftfullt instrument för ökad svensk livsmedelsproduktion.

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Ylva Johansson.

Vi ser många utmaningar i Sverige i dag som vi jobbar med, men det finns en sak som jag tycker att vi ibland pratar alltför lite om. Det handlar om kompetensförsörjningen, som är en stor utmaning på många ställen. Vi kommer att ha ett konstant rekryteringsbehov under många år framöver.

Det är viktigt att vi kan behålla de medarbetare vi redan har, och för att lyckas med det behöver utvecklingsmöjligheter erbjudas. Man kanske inte ska titta tillbaka så mycket, men man kan se på det som var bra. På 90-talet fanns något som hette utbildningsvikariat, där utbildning av en anställd kombinerades med en vikariatsanställning för en arbetssökande.

Det var ett bra sätt att få både unga och nyanlända i arbete, och jag undrar om ministern har tittat något på detta.

Herr talman! Utbildningsvikariaten fungerade mycket bra på 90-talet. Det var en framgångsrik åtgärd som gav människor möjlighet att komma i arbete men som också gav möjlighet att klara kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen.

Arbetsmarknadspolitiken måste alltid vara pragmatisk och utgå från det läge som råder på arbetsmarknaden. Under 90-talet hade vi en arbetslöshet som berodde mycket på att det var ont om jobb. I dag ser vi snarare en annan typ av problem och utmaningar på arbetsmarknaden. Vi har rekordmånga lediga jobb. Vi har en stor efterfrågan, inte minst inom äldreomsorgen, samtidigt som vi har stora grupper som är arbetslösa och har stora utbildningsbehov.

Regeringen satsar stort på yrkesutbildning av undersköterskor, både för dem som i dag har arbete och dem som är arbetslösa, men vi har inte för avsikt att återinföra utbildningsvikariaten nu. De som arbetar med äldreomsorgen behövs där.

Herr talman! Jag tycker att det är lite synd, för jag tror att det kan vara ett väldigt bra sätt att få människor att må bra på arbetet.

Under 90-talet såg vi att man satte sig ned i en partsgemensam grupp där de som jobbade på arbetsplatsen fick diskutera hur det långsiktiga kompetensutvecklingsbehovet ut. Vi såg också att människor mådde bättre under den tiden när de fick en chans att själv påverka sitt arbete.

Jag hoppas att det går att påverka regeringen.

Herr talman! Som jag sa måste vi alltid vara pragmatiska. Vi är självklart alltid beredda att prova olika lösningar och se till de förändringar som sker. Vi har självfallet gärna en dialog med parterna om detta.

Det är oerhört viktigt att vi nu satsar på kompetensutveckling, både för dem som finns inom äldreomsorgen och dem som vill jobba där, och på utbildning. Vi ska vara försiktiga med att plocka bort duktig personal från äldreomsorgen, för de behövs väldigt väl där.

Jag ser hellre att man kan kombinera arbete med utbildning snarare än att man är ledig från jobbet.

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Peter Hultqvist.

Hemvärnet är i dag en mycket professionell del av det svenska försvaret. Det svenska hemvärnet är väl bemannat och redo på plats ute i hela landet. I dag har det svenska hemvärnet mycket bättre utrustning än det någonsin haft, och det finns mer utbildade soldater. Vi har aldrig tidigare haft så välutbildade soldater som vi har i dag.

Utöver detta behöver det personliga skyddet för de enskilda soldaterna förstärkas. Vi vet att skyddsvästar inte finns till alla våra hemvärnssoldater i dag.

Min fråga till försvarsministern är: När kommer alla våra hemvärnssoldater att ha tillgång till skyddsväst?

Herr talman! Tack för frågan!

Detta är en fråga som hanteras direkt inom Försvarsmakten och hemvärnets organisation. Jag har ingen möjlighet att här ange exakt datum för när man har tillgång till skyddsväst.

Herr talman! Jag kan förstå att frågan inte är publik på det viset, men min intention är att försvarsministern ska ta med sig och prioritera detta.

Det får inte vara så att det är verksamheten som ska betala. Det ska inte finnas någon skillnad. Om vi ska ha verksamhet måste vi också ha skydd. Om vi inte har skyddsvästar kommer vi att få stora problem när det gäller att ta hand om de skador som finns i händelse av konflikt.

Herr talman! Det är självklart rimligt att man ska ha fulländad utrustning. Däremot ska jag som statsråd kanske inte ta över myndighetens ansvar. Det kanske också är orimligt att jag som statsråd ska ha tidsplanen för varenda bit som ska verkställas inom Försvarsmakten.

Däremot kan jag säga: Just nu satsar vi på att bygga upp basplattan, där bland annat grundläggande personlig utrustning i Försvarsmakten som helhet ingår.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Det är viktigt att vi nu har en regering som genomför flera reformer för att skapa bättre förutsättningar för nyanländas etablering. Med tanke på att det nu är fler än tidigare som har kommit till Sverige på relativt kort tid för att starta ett nytt liv är det särskilt viktigt. För både den enskilda individen och för samhället i stort är det viktigt att nyanlända så snabbt som möjligt har arbete och egen försörjning. Att regeringen inför snabbspår är en av de viktiga åtgärder som syftar just till att åstadkomma detta.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför: Vilka yrkesområden finns det i dag färdiga lösningar för? Hur många omfattas i dag av dessa snabbspår?

Herr talman! Jag delar helt uppfattningen att det är oerhört viktigt att människor som kommer till Sverige snabbt kan komma i arbete och att vi kan utnyttja den kompetens som kommer till Sverige.

Som jag sa i ett tidigare inlägg: De som kommer till Sverige har mycket olika förutsättningar. Många har yrkeserfarenheter och utbildningar som efterfrågas på svensk arbetsmarknad, har kunskaper inom de yrken där vi i dag har brist. Där inför regeringen nu, tillsammans med arbetsmarknadens parter, snabbspår. Vi räknar med att få snabbspår inom ungefär 25 olika yrken. Det handlar inte om att någon ska gå före någon annan, utan det handlar om att korta de väntetider som hittills har gällt för att kunna komma in i det yrke som man faktiskt behärskar.

Den 1 februari räknar jag med att 50 personer börjar ett snabbspår till kock. Jag räknar med att ungefär 100 personer börjar ett snabbspår inom legitimationsyrken, inom sjukvården, och att ungefär 20 personer börjar snabbspår till slaktare och styckare.

Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern för svaret!

Jag hoppas att snabbspåren snart kan utökas till fler områden, så att fler av de människor som kommer till oss har möjlighet att starta sitt liv på nytt, med både jobb och trygghet.

Herr talman! Som jag sa kommer snabbspåren att utökas till fler yrken. Jag räknar med att vi kommer att få ett utökat intresse för att delta i snabbspåren, eftersom jobbtillväxten i Sverige just nu är mycket stark, vilket också leder till att vi får brist inom allt fler yrken. Då ökar intresset för att inrätta snabbspår inom allt fler yrken. Det är ett mycket bra sätt, där man arbetar pragmatiskt, utgår från individens kompetens och ser till att myndigheter, språkutbildning, yrkesutbildningar, kompletterande utbildningar, validering och praktik kan sammanföras så att man snabbt kan bidra i samhället.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Lövin.

Regeringen har antagit en strategi - ingen resultatstrategi men en strategi - för biståndet till Syrien. Grundansatsen är bra. Men dokumentet väcker ändå frågor.

Konflikten är fruktansvärd. Människor svälter. Krig, våld och övergrepp är vardag för dem som är kvar i landet. Situationen är desperat. Det står till och med i strategin att det är världens värsta humanitära katastrof.

Då undrar jag: Hur avser ministern att anlägga ett klimatperspektiv på biståndet till Syrien, och varför finns inte Syrien med i regeringens handelsstrategi, när den första punkten i strategin är att bygga motståndskraft genom förbättrade möjligheter till försörjning? Möjligen kan handel vara en del av detta.

Herr talman! Tack, Sofia Arkelsten, för frågan!

Syrienstrategin är en strategi som ska möjliggöra också för freden i Syrien och återuppbyggnaden av Syrien. Just nu är 60 procent av alla människor i Syrien arbetslösa. Det är en krigsekonomi som också kan driva människor i armarna på Isil och miliser för sin försörjning. Därför är det viktigt att också kunna erbjuda arbetstillfällen. Där har vi som ambition att se hur man kan stödja genom exempelvis mikrolån och i fråga om kvinnors möjlighet till egen försörjning på jordbrukssidan. Men handel är kanske en smula prematurt i det här läget att satsa på i Sveriges handelsstrategi.

Miljö- och klimatperspektiv har vi på allt utvecklingssamarbete i dag. Det är fullständigt i linje med Agenda 2030. Vi kan inte ha en hållbar utveckling om vi inte ser på miljön.

Herr talman! Jag är väldigt glad att regeringen fortsätter att arbeta med miljö och klimat. Men det jag undrade var: I denna brinnande konflikt, hur ska ni rent praktiskt göra det?

Jag undrar också om ministern - eftersom det står om detta i strategin - kan ge några exempel på den normkritiska verksamhet som ska ändra attityder mot könsrelaterat våld. Jag vill gärna höra hur det är tänkt att genomföras, vilka delar av Syrien man ser att man skulle kunna göra det i nu och om det är genomförbart.

Herr talman! Sidas bedömning är att det är möjligt. Jag har själv besökt Libanon och där träffat bland annat kvinnogrupper som arbetar inne i Syrien med de här frågorna. Den svenska organisationen Kvinna till kvinna är aktiv i regionen, och det finns mycket fina initiativ, bland annat kvinnogrupper som skriver på en ny konstitution och som besökte Sverige för inte så länge sedan, före jul. Det finns alltså ett aktivt arbete som man kan stödja, och när vi har fred blir det väl så viktigt att kvinnor deltar, är starka och har resurser.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till försvarsminister Peter Hultqvist.

I mitten av januari i år tillkännagav regeringen att man har ingått ett samförståndsavtal rörande försvarssamarbete med Danmark. En del av detta har beskrivits i medierna, men jag tror att det för många fortfarande är ganska oklart vad detta omfattar.

Jag vill därför fråga försvarsministern: Vad innehåller samförståndsavtalet med Danmark?

Herr talman! Tack för frågan! Det handlar om att tillsammans fördjupa ett bilateralt samarbete i syfte att öka den operativa effekten när det gäller marina insatser och flyginsatser i fredstid, ökat informationsutbyte, utbyte av lägesbild, upprättande av säker kommunikation, möjlighet att använda varandras hamnar och flygbaser samt också att vi ska utreda möjligheten att under vissa förutsättningar kunna ha tillgång till varandras territorier.

Herr talman! Jag tackar för det svaret.

Jag kan notera att det i medierna, inte minst på ledarsidorna, har funnits många spekulationer kring vad samförståndsavtalet syftar till. I en del fall har det varit spekulationer som vad jag förstår leder i helt fel riktning.

Jag skulle vilja be försvarsministern klarlägga inför riksdagen och åhörarna vad samförståndsavtalet syftar till.

Herr talman! Det är ett fredstida samarbete som egentligen handlar om att två grannländer tar ett ökat ansvar för situationen i deras eget närområde. Vi har redan i dag ett samarbete på många punkter. Detta innebär att vi nu fördjupar det. Det är ett fredstida samarbete, och de som spekulerar i att detta har att göra med ett kommande Natomedlemskap har fel. Det har inte alls med det att göra. Två grannländer samarbetar om gemensamma intressen.

Herr talman! De svenska mjölkbönderna är hårt pressade ekonomiskt. Varje vecka lägger fem mjölkbönder ned sin mjölkproduktion.

Jag ställde nyligen en skriftlig fråga till statsrådet om utbetalningarna av 2015 års EU-ersättningar. Dessa beräknas inte vara fullt utbetalda förrän i november 2016. En sådan fördröjning kommer att slå hårt mot redan ekonomiskt pressade mjölkbönder.

I svaret visar ministern förståelse för de problem som förseningen innebär. Men ministern redovisar inte en stavelse om hur regeringen tänker göra nu för att bönderna ska få de pengar som de har rätt till tidigare än i november.

Min fråga till ministern är: Vilka åtgärder tänker regeringen nu vidta för lantbrukare som drabbas hårt av den uppkomna situationen, och kommer regeringen att ge ränta till alla lantbrukare som får vänta på sina ersättningar för 2015?

Herr talman! Nej, vi kommer inte att ge någon ränta.

Magnus Oscarsson försöker här ge en bild av att allt betalas ut i november 2016. Det är en helt felaktig bild som han försöker ge till svenska folket. Jordbruksverket har hittills i början av januari betalat ut 7 av 9 miljarder. Det är 7 000 miljoner. Det som återstår av kompensationsbidraget är 1,2 miljarder, alltså 1 200 miljoner. 1 000 miljoner betalas ut i mars och 22 miljoner i november. Det är bilden.

Att mjölkbönder slutar med sin verksamhet är tråkigt. Det är 260 mjölkbönder som slutar med sin verksamhet under ett helår. Om man tittar bakåt var det under en tioårsperiod i snitt ungefär 300 per helår. Tyvärr är det så. Nu måste vi vända detta genom att anta en nationell livsmedelsstrategi och visa att vi tror på svensk livsmedelsproduktion.

Herr talman! Jag tackar ministern för detta. Situationen är akut.

En bonde ringde mig i veckan. Han sa: Magnus, nu säljer jag en stor del av min skog för att klara löpande utgifter. Men tänk på andra mjölkbönder som inte har skog att sälja. Vad ska de göra?

Vill ministern skicka en signal till de svenska mjölkbönderna och till andra bönder som visar att regeringen tar till sig detta och lyssnar? Vad är regeringen beredd att göra för dessa bönder som drabbas?

Herr talman! Under hela förra året skickade vi signaler. Vi har gått in med en höjning av dieselskattereduktionen som kostar staten 300 miljoner per år under tre års tid, alltså det som alliansregeringen plockade bort. Vi har gått in och fullt ut finansierat EU-paketet med 152 miljoner som vi betalar ut för att mildra den likviditetskris som finns. Jag vet att många bönder är i en svår situation. Vi vidtar massor av åtgärder för att rätta till detta.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Regeringen har fört samtal med arbetsmarknadens parter om snabbare vägar in på arbetsmarknaden för nyanlända när det gäller legitimationsyrken i vården. Snabbspåret utgår från de största grupperna av nyanlända inom området. Men åtgärderna kan delvis också tillämpas på samtliga 21 reglerade hälso- och sjukvårdsyrken.

Målet med snabbspåret är att vägen till arbetsmarknaden och legitimation för nyanlända ska vara förutsägbar, rättssäker och så kort som möjligt. Det finns förhoppningar om att detta snabbspår snart ska ge resultat.

Vi har nyss hört att 100 är på väg in. Men jag frågar ändå: Hur förlöper arbetet med snabbspåret för legitimationsyrken, och hur kan utfallet av detta snabbspår se ut tidsmässigt?

Herr talman! Sedan jag i april förra året initierade och bjöd in arbetsmarknadens parter till diskussioner om snabbspår har arbetet gått förvånansvärt snabbt. Flera snabbspår är redan på plats, och många fler är på gång.

När det gäller legitimationsyrkena inom sjukvården räknar jag med att ungefär 100 personer börjar den 1 februari.

Vad det handlar om är att man nu översätter många av de prov som har varit, så att man till exempel kan utföra prov på sitt eget språk eller på engelska, innan man uppnår tillräckliga kunskaper i svenska och innan man kan pröva sina yrkeskunskaper. Man kortar väntetiderna mellan olika steg, så att man kan göra flera saker tillsammans.

Det som är speciellt med legitimationsyrkena är att ingen släpps över bron förrän man har uppnått de kompetenskrav som krävs för legitimationen. Därför kommer det att ta olika lång tid för olika individer att nå denna kompetens. Men jag bedömer att vi kan korta tiden med år.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Fokus var inledningsvis på de fyra stora yrkesgrupperna läkare, sjuksköterskor, tandläkare och apotekare. Finns det något mer konkret arbete som pågår med snabbspår för övriga reglerade vårdyrken?

Herr talman! Det handlar om att vi nu gör modeller som är tillämpbara för flera yrken. När man tar del av detta kan man förvånas över att detta inte har gjorts tidigare, alltså att man samarbetar mellan arbetsgivare och ser till att folk kan praktisera samtidigt som de går kompletterande utbildning, att de kan göra proven på andra språk än svenska eller att de kan gå en förberedande utbildning för att kunna klara proven. Men nu gör vi detta. Det är en modell som borde ha funnits på plats för länge sedan. Men nu finns den, och nu använder vi den för fler yrken.

Herr talman! Jag har också en fråga till arbetsmarknadsministern. Jag vet att arbetsmarknadsministern har varit på studieresa i Australien och tittat på arbetsmarknadspolitik generellt sett men kanske lite mer specifikt på arbetsförmedlingen. Det är ett exempel som många gånger har använts i den svenska debatten, och Centerpartiet har många gånger tittat på de lärdomar som man har dragit av 20 års erfarenhet av att organisera arbetsförmedlingen på ett annat sätt.

Det går aldrig att använda en hel modell rakt över i ett annat lands system. Man kan snarare plocka över de delar som man tycker skulle vara värdefulla att kanske implementera i Sverige.

Det som vi från Centerpartiet har ansett vore värdefullt att göra även i Sverige är att dela upp förmedlingsdelen och myndighetsdelen och se till att man inte sitter på två stolar samtidigt. Men vi anser också att man ska låta aktörer på ett strukturerat sätt arbeta med ett tydligt fokus på resultat.

Jag skulle vilja höra vad arbetsmarknadsministern såg och vilka lärdomar hon tar med sig hem till Sverige.

Herr talman! Det är min övertygelse att privata aktörer på ett väsentligt sätt kan bidra till arbetsförmedling också i Sverige.

Under den gamla regeringens tid hade vi ungefär 1 000 privata aktörer kopplade till Arbetsförmedlingen. Det var en verksamhet som tyvärr var kantad av en hel del skandaler med lotsar och coacher som inte fungerade.

Jag har rest till Storbritannien och till Australien för att ta del av det som har gjorts i länder som har längre erfarenhet än vi och länder som jag bedömer med bättre resultat samarbetar med privata aktörer inom arbetsförmedlingen.

Det som har varit slående och mycket lärorikt i båda dessa länder är att de samarbetar med väsentligt färre aktörer. I Storbritannien har man ungefär 40 privata aktörer över hela landet, och i Australien har man 44 privata aktörer. I Sverige hade vi 1 000. Det är en väsentlig lärdom. Man har också i båda länderna mer resultatbaserade ersättningar - i Storbritanniens fall 100 procent resultatbaserad ersättning. Det tror jag också är någonting att lära av. De har också längre kontrakt.

Herr talman! Om jag hade haft längre talartid än en minut förut hade jag sagt att en av de delar som vi också anser att man ska ha är resultatfokus i fråga om de ersättningar som betalas till dem som ska utföra tjänsterna. Även detta delar vi alltså.

Det som hände för ett år sedan var att vi här i riksdagen tyckte att det var synd att arbetsmarknadsministern lade ned den utredning som hade till uppgift att se över Arbetsförmedlingens funktion. Vi sa att det är dags att ta upp den igen. När kommer direktiven till denna utredning?

Herr talman! Den gamla regeringen misslyckades faktiskt med att arbeta med de privata aktörerna om arbetsförmedlingen. Det är min bedömning. Tyvärr är det en tröskel att komma tillbaka och hitta bättre och nyare sätt att göra det. Men det är min övertygelse att det går att göra.

Vi kommer att tillsätta en utredning om Arbetsförmedlingens och statens roll på arbetsmarknaden i framtiden. Men när det gäller arbetet med privata aktörer menar jag att det är ett arbete som kan bedrivas och bör sjösättas tidigare än en utredning.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till biståndsminister Isabella Lövin.

Alltsedan Marockos ockupation av Västsahara inleddes i mitten av 70-talet bor en stor del av den västsahariska befolkningen i flyktingläger i Algeriet. De är helt beroende av mat, vatten och mediciner från omvärlden. Tyvärr har stödet minskat under senare år. Då talar jag om Europas och även FN:s bistånd.

Under hösten sköljde en stor översvämning bort flyktingarnas lerhus och förstörde lager med mat och mediciner. Det fick svåra konsekvenser. Frustrationen växer i flyktinglägren hos människor som vill ta till vapen igen. Det pågår nämligen en fredlig process i dag.

Vad kan regeringen göra för att se till att biståndet till flyktinglägren ökar, från såväl Sverige som Europa och FN?

Herr talman! Jag vill tacka för denna viktiga fråga.

Situationen för västsaharierna i lägren och även inne i Västsahara är väldigt desperat och har varit det under lång tid.

Sverige är en av världens största givare till organisationer som UNHCR och World Food Programme, som gör så att lägren med flyktingar från Västsahara fungerar i Algeriet. Matransonerna har skurits ned på senare tid. Och undernäring är ett stort problem i lägren.

Vi driver på för att UNHCR, andra organisationer och även EU ska ha ett ökat fokus på att hjälpa situationen. Det gör vi av humanitära skäl. Men vi vill naturligtvis se en politisk lösning. Vi vill se en lösning på konflikten.

Det är viktigt att stödja FN-spåret. Då måste vi ge västsaharierna hopp.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt. Vi kan såklart göra vad vi kan i Sverige, men det krävs också internationellt bistånd. Där kan vi göra en stor insats.

En liten insats kan också göra stor nytta. Till exempel kan den makrill som västsaharierna får vara skillnaden mellan undernäring och att kunna leva ett bra liv. Därför är jag glad över det.

För att behålla freden, för att frustrationen inte ska ta över, tror jag också att det är viktigt att vi visar att vi inte har glömt människorna i flyktinglägren.

Herr talman! Västsahara är ett exempel på en tyvärr alldeles för lite uppmärksammad konflikt och humanitär krissituation. Omvärlden fokuserar mycket på Syrien nu. Men det här ett område där vi måste fortsätta driva på, också med politisk energi och politiska initiativ, så att en politisk lösning i enlighet med folkrätten kommer till stånd.

Vi stöder flyktinglägren.

Herr talman! Jag hade tänkt ställa en fråga till landsbygdsministern om den aviserade propositionen om livsmedelsstrategi. Nu har en kollega redan debatterat frågan med landsbygdsministern. Men jag vill ändå följa upp tidsplanen för livsmedelsstrategin.

För ett och ett halvt år sedan tog den nuvarande regeringen bort Alliansens satsning på Matlandet Sverige. Nu har Produktionssverige ingen strategi för livsmedelsproduktion över huvud taget. Jag vet att det finns många som kan producera och exportera mer, vilket skulle vara bra för hela Sverige på många olika sätt.

Jag undrar hur förankringsprocessen av livsmedelsstrategin ska gå till. Vi har under ett helt år fått höra att den kommer att komma. Den aviserade propositionen skulle komma i april. Nu fick vi höra att den kommer att dröja ända till juni.

Hur ser förankringen ut i oppositionen?

Herr talman! Sverige har aldrig haft någon livsmedelsstrategi. Vi är ett av få länder i Europa som har saknat det. Den här regeringen har tagit initiativ till att starta det arbetet. Och det är glädjande att alla partier har anslutit sig till det. Även Moderaterna har gjort en omvändning. Det är hedrande. Det här behövs.

När det gäller förankringsprocessen tror jag inte att det finns någonting som har varit så förankrat ute i landet som det här. Vi har varit på dialogmöten och träffat hundratals personer, branschorganisationer och intresseorganisationer. Vi har också bjudit in riksdagspartierna så att de har kunnat vara med på dialogmötena. Vi måste ha ytterligare dialog med partierna för att kunna hitta en gemensam linje.

Det är viktigt att vi får en strategi på plats. Vi kan inte välja bort livsmedel. Vi spräcker 10-miljonersvallen i Sverige i år och är uppe i 13 miljoner. Vi behöver livsmedel.

Herr talman! Min fråga är till Ylva Johansson som representant för regeringen.

Återigen har en ung människa mist livet på grund av gatuvåld och skottlossning i Järvaområdet. Våldet har ökat i vår stadsdel på mycket kort tid, och vapen har hamnat i händerna på unga medborgare.

Självklart går tankarna till familj och anhöriga, men också till ledsna grannar, frustrerade föräldrar och skärrade barn och unga.

Våldet på våra gator måste upphöra. Det krävs en politik som bekämpar brotten men också brottens orsaker. Och det krävs en politik som ger människor hopp och framtidstro. Annars försvinner framtidstron hos människor.

Vet ni vad? Akalla är nämligen vårt område, inte våldets område. Vi får aldrig kapitulera. Vi får aldrig låta våldet bestämma i våra förorter. Det är de som är en fara för våra barn som ska bort. Det måste samhället se till.

Vad gör regeringen mot det dödliga våldet? Och vad gör regeringen för att folk ska få hopp och framtidstro?

Herr talman! Det är en oerhörd tragedi att en tonåring har blivit mördad och att en ung människa har blivit svårt skadad i Akalla.

Det är självklart polisens uppgift att både förhindra och beivra brott. Det kommer att komma fler poliser. Vi har också strategier när det gäller illegala vapen.

Brottsförebyggande rådet visade nyligen att tryggheten i Sverige ökar, vilket är glädjande. Men det finns en grupp där tryggheten inte ökar, där tvärtom otryggheten ökar. Det är bland människor som kommit till Sverige från ett annat land. Därför är det viktigt att polisen nu allokerar resurser till de 14 områden som är särskilt socialt utsatta och att det görs särskilda, riktade satsningar där.

Anders Österberg lyfter också upp behovet av att förhindra brottens orsaker. Det är klart att social utsatthet är allvarligt. Det regeringen gör i fråga om att ingen ung människa ska gå arbetslös mer än 90 dagar kommer att påverka villkoren väsentligt, också i Akalla.

Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsministern gällande arbetsmarknadsutbildningarna.

Arbetsmarknadsutbildningarna är en omfattande del av budgeten. De är dyra. Och enligt Arbetsförmedlingens egna utvärderingar ser man inga som helst effekter av dem när det gäller jobben. Jag träffade IFAU i går. De har inga motstridiga uppgifter om effekterna jämfört med Arbetsförmedlingen.

Om vi blickar framåt och tittar på hur vi ska använda de pengar som finns till förfogande för att stärka arbetsmarknaden och skapa bättre förutsättningar för fler att komma i arbete, anser då arbetsmarknadsministern att det är en bra prioritering att avsätta 1,8 miljarder av skattemedlen för åtgärder som inte ger några mätbara, positiva effekter på jobben?

Herr talman! Arbetsmarknadsutbildningarna har traditionellt sett lett till att ungefär 70 procent av dem som går där kommer i arbete. Den gamla regeringen, när Moderaterna styrde på Arbetsmarknadsdepartementet, lade om politiken och sa att arbetsmarknadsutbildningar bara kunde gå till dem som står mycket långt från arbetsmarknaden. Alliansen styrde alltså om till mer av sysselsättning än till att faktiskt utbilda personer för de lediga jobben och svara mot arbetsgivarnas behov.

Det har fått förödande konsekvenser, precis som Christian Holm Barenfeld beskriver. Man får väldigt låg effekt, nära noll, av dagens arbetsmarknadsutbildning.

Det är självklart ett område där regeringen planerar stora förändringar. Arbetsmarknadsutbildningar behövs i ett läge då vi har stora problem med matchningen på arbetsmarknaden, parallellt med ännu större satsningar på reguljär utbildning.

Det här är i fokus för regeringen. Vi kommer att ändra den inriktning som den gamla regeringen hade när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Sven-Erik Bucht.

Stora delar av Sveriges yta är glest befolkade. För att hela landet ska kunna leva krävs det att viktiga samhällsfunktioner finns tillgängliga också i de glest befolkade delarna. Tillgången till internetuppkoppling är en sådan viktig samhällsfunktion. Det är viktigt för att människor ska välja att bosätta sig i lands- och glesbygd, för att företag ska kunna etablera sig och för att hela Sverige ska kunna vara med och skapa jobb, tillväxt och förutsättningar för en god välfärd.

I stora delar av landet är koncentrationen av abonnenter inte tillräcklig hög för att det ska räcka med ekonomisk vinst som drivkraft för att etablera bredbandsnät. Därför är det viktigt att staten säkerställer tillgången till bredband i hela landet.

Regeringen har fattat beslut om en ökad samverkan mellan statliga myndigheter för att öka bredbandsutbyggnaden. Jag är rädd för att samverkan mellan statliga myndigheter inte räcker.

Hur avser statsrådet att arbeta för att säkerställa en god tillgång till bredband i hela landet?

Herr talman! Tack för en viktig fråga! Att vi får bredband i hela landet är mycket centralt. Det är precis lika viktigt som när vi en gång i tiden elektrifierade Sverige.

Att det i stor omfattning finns bredband i tätbebyggda områden och i städer är bra. Men det måste komma ut också på svensk landsbygd. I dag är det ungefär 38 procent av hushållen som har tillgång till bredband. Här gör regeringen en enorm satsning.

Från strukturfondsprogrammen satsar vi 1,2 miljarder för att bygga de ortssammanbindande näten. Vi satsar också 3,25 miljarder från landsbygdsprogrammet för att bygga ut bredband på mindre orter där de kommersiella krafterna inte är intresserade.

Det här följer jag som statsråd väldigt nära, och det är fler statsråd som gör det, bland annat Mehmet Kaplan som är it-minister. Vi ska aldrig någonsin släppa detta. Vi lägger nu också fram en proposition om att bygga billigare bredband.

Herr talman! Min fråga går till försvarsminister Peter Hultqvist.

Jag skulle vilja diskutera lite om personalförsörjningsutredningen. Jag vet att den debatterades i Sälen på Folk och försvar. Men jag hade tyvärr inte möjlighet att delta då. Jag har förstått att utrikesministern önskade en form av civil värnplikt. Ska den i så fall tas med i personalförsörjningsutredningen eller hur ska det egentligen fungera?

Jag hoppas att jag kan få ett närmare svar eftersom det är frågor som vi behöver få besked om för att veta hur detta ska hanteras.

När det gäller totalförsvaret, hur hänger det här ihop med civil värnplikt? Kommer den i så fall att påverka arbetet?

Herr talman! Tack för frågan!

Läget är sådant att det som regeringen har tagit initiativ till att utreda är den militära personalförsörjningen utifrån det förhållandet att avgångsfrekvensen för kontinuerligt heltidsanställda soldater inte är bra. När det gäller de tidvisanställda soldaterna finns det vissa rekryteringsproblem. Detta i kombination med att förbanden inte är fullt övade genom att många med värnpliktsbakgrund är krigsplacerade gör att det finns en obalans som vi måste se över.

Det som vi nu utreder är en förbättring av personalförsörjningen där vi särskilt tittar på den danska och norska modellen där man kombinerar en militär värnplikt med professionell organisation. Vi får se vad den utredningen kommer fram till, och då får vi ta ställning till hur vi ska gå vidare. Det är vad vi utreder.

Herr talman! Tillväxten är god. Räntan är låg. Och regeringens propositionslista är väldigt tunn. Den är tom på förslag och reformer när det gäller enkla jobb och nya jobb. Sverige står inför utmaningar framöver. Då krävs det seriösa reformer och förslag på det här området.

Min fråga går till Ylva Johansson, och det gäller enkla jobb och nya jobb. Tidigare under frågestunden fick Ylva Johansson en fråga av min kollega Elisabeth Svantesson. Den visade på en tydlig splittring i regeringen. Löfven säger en sak, arbetsmarknadsminister Johansson säger en annan sak. Arbetsmarknadsministern var också otydlig i sitt svar. Hon pratar hellre om Alliansen än sin egen politik. Tydligast var ändå avsaknaden av reformer och förslag på området.

Så Ylva Johansson: Vilka reformer har ni för nya, enkla jobb?

Herr talman! Jag ska göra Jenny Petersson besviken. Det är inte genom lagstiftning i riksdagen som nya skapas. De skapas ute i växande företag som kan anställa.

Situationen just nu på svensk arbetsmarknad är att det är en oerhört stark tillväxt av nya jobb. Arbetslösheten sjunker mycket snabbt. Vi ser inom allt fler områden en brist. De finns allt fler bristyrken, och det skriande behovet är att vi kan säkerställa att utbilda människor för de jobb som faktiskt finns, så att arbetsgivarna kan få tag i relevant personal för de lediga jobben. Därmed kan också företagen fortsätta att växa.

Regeringens politik påverkar givetvis tillväxten av nya jobb, men det gör man inte i första hand genom ny lagstiftning. Det handlar om de investeringar som regeringen gör i infrastruktur, inte minst när det gäller bostadsbyggandet som tidigare debatterades här. Det gäller satsningar på utbildning, en flexibelt individuellt anpassad arbetsmarknadsutbildning och ett samarbete med arbetsmarknadens parter.

Vi kommer att behöva nya jobb, både kvalificerade jobb och enkla jobb, och de är på gång.