Granskningsbetänkande

Gransknings-betänkande

Inledning

Herr talman! På det tjänsterum jag har här i Riksdagshuset i egenskap av konstitutionsutskottets ordförande hänger ett porträtt av Gabriel Poppius. Han var ämbetsman och jurist i början av 1800-talet och förtjänade sin plats i svensk historieskrivning - i vart fall i en fotnot - under det dramatiska året 1809. Han var nämligen närvarande när Gustav IV Adolf avsattes på Stockholms slott den 13 mars 1809. Han var inte den främste av kuppmakarna - det var som bekant Carl Johan Adlercreutz, som kammaren känner till - men Poppius var där och har på det sättet en koppling till konstitutionsutskottet.

Ett av resultaten av statskuppen 1809 blev 1809 års regeringsform. Den innehöll ett antal konstitutionella nyheter som bland annat syftade till att kontrollera och begränsa kungamakten för att säkerställa att något nytt envälde inte skulle införas och att den offentliga makten skulle utövas under lagarna. Därför föreskrev regeringsformen att JO-ämbetet skulle inrättas, med uppgift att granska den offentliga förvaltningen. Regeringsformen föreskrev också i sin 53 § att ett konstitutionsutskott skulle inrättas i riksdagen med uppgift att granska regeringen eller, noga räknat, statsrådet, som regeringen då kallades.

Granskningen skulle, enligt 106 §, utreda om någon "uppenbarligen handlat emot denna regeringsforms tydliga föreskrift eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra rikets gällande lagar" eller, enligt 107 §, om regeringens ledamöter "uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta" eller om någon "icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat". Regeringsformens 107 § reglerade också hur riksdagens ledamöter kunde göra det vi i dag kallar en KU-anmälan.

Konstitutionsutskottet har alltså i över 200 år granskat att regeringen och dess medlemmar i sin ämbetsutövning har följt grundlagarna och andra lagar och regler som styr regeringsarbetet. Det gör KU till riksdagens äldsta ännu verksamma utskott och faktiskt ett av de äldsta ännu verksamma utskotten i något parlament någonstans i världen. KU:s granskning är formell. Den granskar inte om en viss åtgärd är politiskt önskvärd eller inte utan om gällande regler har följts när beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

I den nu gällande regeringsformen stadgas att KU ska redovisa resultatet av sin granskning för riksdagen minst en gång per år. Sedan ett antal år är praxis att KU på hösten genomför en mer administrativ granskning av olika arbetsprocesser i Regeringskansliet, medan KU under våren utreder de KU-anmälningar mot regeringen som lämnats in av enskilda riksdagsledamöter. Resultatet av den granskningen brukar redovisas i juni vid den så kallade granskningsdebatten, som är den debatt vi nu står i begrepp att inleda.

Jag vill därför, herr talman, meddela att konstitutionsutskottet även detta år har granskat ett antal anmälningar mot enskilda statsråd och hela regeringen och att man har sammanställt sina iakttagelser i ett betänkande som härmed redovisas för kammaren.

Gransknings-betänkandeInledning

Årets granskning har avsett 30 anmälningar, vilket är ungefär lika många som det brukar vara. Ser man på de senaste 20 åren har antalet anmälningar varierat mellan ca 20 och 40, och flertalet år har det landat mellan 25 och 35. Ur det perspektivet är det här året alltså ett normalår. Dessa 30 anmälningar har i KU blivit 28 ärenden, eftersom några anmälningar rörde samma sak och därför har sammanförts inom ramen för samma ärende. Av dessa 28 ärenden rör 21 den nya regeringen medan sju rör den tidigare regeringen. De anmälningarna lämnades alltså in före regeringsskiftet i höstas.

Om antalet anmälningar är ungefär som det brukar vara är det dock något annat som är desto mer ovanligt: KU är i stort sett helt enigt över alla parti- och blockgränser om sina slutsatser. Det finns två reservationer från SD där reservanterna vill rikta kritiska synpunkter mot regeringen i ett par fall där övriga partier anser att regeringen inte har begått något formellt fel, men i övriga ärenden är alla helt överens, och allianspartierna och regeringspartierna är således överens i samtliga frågor.

Så här enigt har KU inte varit under de senaste 20 åren. Jag har gått igenom betänkanden från den perioden och kan konstatera detta. Det finns dock ett undantag, nämligen granskningen av hanteringen av tsunamikatastrofen, som behandlades i ett särskilt betänkande våren 2006. Jag har också översiktligt gått igenom ställningstaganden ytterligare tio år bakåt i tiden, så jag kan med rätt stor säkerhet säga att KU inte har varit så här enigt i en vårgranskning de senaste 30 åren.

Det har ett stort värde att KU har kunnat enas, och det är tydligt att denna enighet har uppskattats av många i den allmänna debatten. Jag vill därför i egenskap av KU:s ordförande framföra ett varmt tack till alla utskottets ledamöter för att denna enighet har kunnat uppnås. Jag vänder mig särskilt till utskottets vice ordförande, Björn von Sydow, som på ett påtagligt sätt har bidragit till den konstruktiva anda som präglat utskottets arbete. Tack till er alla, och särskilt tack till Björn von Sydow!

KU:s granskning har alltid ett värde, oavsett om vi blir överens eller inte. Det är alltid viktigt med öppenhet, transparens och att regeringen vet att det finns ett granskande utskott som följer upp regeringens arbete. Granskningen i sig bidrar på så sätt till bättre regeringsarbete.

Jag delar därför inte bilden av KU:s arbete som meningslöst de år KU inte blir överens. Men - och det är ett viktigt men - tyngden i KU:s konkreta kommentarer om enskilda fall blir givetvis betydligt större om de uttalas av ett enigt utskott. Värdet kan knappast heller överskattas av att KU genom ett i princip enigt betänkande signalerar till omvärlden att utskottets ledamöter förmår höja sig över mer partipolitiska överväganden och fokusera på den sakliga och juridiska granskning som ska vara kärnan i KU:s arbete.

Trots denna breda enighet kan man inte säga att betänkandet är urvattnat. Tvärtom gör KU, menar jag, ett antal intressanta och viktiga uttalanden om betydelsefulla frågor. Vi kommer under debatten att behandla en del av dessa ärenden i separata debattrundor. Låt mig därför så här inledningsvis bara ge några kommentarer om några ärenden där KU framför kritiska synpunkter på regeringens agerande.

Ett par granskningsärenden rör viktiga infrastrukturfrågor. I frågan om regeringens beslut att utse en samordnare för Bromma flygplats säger KU att det var olämpligt av regeringen att föregripa riksdagens beslut genom att besluta om ett uppdrag till en statlig samordnare för Bromma flygplats, trots att riksdagen samma dag väntades fatta ett beslut som gick i motsatt riktning. Frågan kan alltså sägas handla om respekten för riksdagens beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Vad gäller frysningen av Förbifart Stockholm, som kostade uppemot 170 miljoner kronor, anför utskottet att beredningskravet i regeringsformen inte var uppfyllt och att hanteringen av frågan inte kan anses ha varit förenlig med kravet på god hushållning i budgetlagen.

Ett annat ärende rör regeringens erkännande av staten Palestina och frågan om regeringen föregrep samrådet i Utrikesnämnden. Enligt utskottet borde kommunikationen på ett tydligare sätt ha speglat att det pågick en beredningsprocess och att något beslut ännu inte var fattat. Hanteringen kan därför ha försämrat förutsättningarna för ett samråd med Utrikesnämnden i verklig mening.

Frågan om ifall regeringen levt upp till grundlagens krav på noggrann beredning av regeringsärenden har aktualiserats i flera granskningar. Jag har nämnt Förbifart Stockholm.

När det gäller propositionen om upphävande av kravet på vårdvalssystem i primärvården riktar KU kritik mot flera delar av den beredningen, bland annat att Lagrådet inte hördes.

Även när det gäller ett förslag i budgetpropositionen om att dra in finansieringen av Medelhavsinstituten bröt regeringen enligt KU mot beredningskravet i regeringsformen.

Härutöver finns ytterligare ett par ärenden där regeringen inte har levt upp till reglerna om samråd med riksdagen i EU-frågor. I ett par fall har felaktig information kommunicerats. I ett fall menar KU att ett statsråd gjorde ett väl långtgående uttalande om att hon beklagade ett beslut av en statlig myndighet.

Sammantaget har KU alltså haft synpunkter i en rad ärenden när det gäller olika aspekter som handlar om relationen mellan regering och riksdag, kravet på god beredning, förbudet mot ministerstyre, samråd i EU-frågor och vikten av att förmedla korrekt information. I dessa olika fall ger KU vägledning om hur bra regeringsarbete bör bedrivas. Och det är min och utskottets förhoppning att regeringen och Regeringskansliet tar till sig av utskottets synpunkter för att förbättra arbetet, så att olika felgrepp inte upprepas.

Med detta, herr talman, överlämnar KU sitt granskningsbetänkande till riksdagen och föreslår att det läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill belysa hur vi i den socialdemokratiska gruppen i konstitutionsutskottet har resonerat och bedömt de anmälningar som har förelegat för vår granskning. Utgångspunkten är att bedömningarna, kommentarerna, är praxisskapande. Det är det som har varit vår utgångspunkt. Vi har sett att det vore värdefullt att inte ha den splittring i bedömningarna som har förevarit under senare år och som vår ordförande har belyst.

Vi har en mycket invecklad parlamentarisk situation därför att svenska folket har röstat som svenska folket vill i valet förra året. Vi bör om möjligt inte sprida denna splittring till denna granskning eller till andra grundlagsnära frågor som ligger under riksdagens och konstitutionsutskottets ansvar. Grundlagarna ska binda oss samman också när konfliktnivån ökar i samhället och i riksdagen, och som det nu är i vårt land och i en mycket orolig omvärld, som har belysts i timmar i dag i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Vi har försökt skapa uppslutning i vissa mycket viktiga frågor kring varje regerings möjligheter att styra riket. Det är en plikt för varje regering, även för en minoritetsregering. I årets granskning har vi betonat och fått bejakat viktiga skrivelser som anknyter till regeringens ställning och inte minst statsministerns möjligheter att leda regeringsarbetet.

En sådan fråga berör regeringsförklaringen. Där har utskottet kommit fram till, med stöd av grundarbeten och så vidare, att det här handlar om en allmän avsiktsförklaring. Den är gjord och läst av statsministern, som också är ansvarig för den. Den har ingen rättsverkan. Men den inleder den parlamentariska granskningen och debatten mellan regering och andra partier.

Vi anser att det kan finnas fog för, vilket kommer att belysas i debatten, det som har anförts om hur frågan om erkännandet av staten Palestina hanterades av regeringen. Men regeringsförklaringens integritet, kan man säga, har hela konstitutionsutskottet slutit upp bakom. Det är mycket viktigt.

Det måste också finnas utrymme för statsministern i ett parlamentariskt statsskick att uttala och utöva politisk press på partier i riksdagen inför viktiga avgöranden som regeringen har initierat. Det gäller att genom en så kallad kabinettsfråga hota eller pressa riksdagsmajoriteten genom att statsministern säger: Regeringen kommer att avgå därest riksdagen går emot regeringens förslag.

Ur detta kan det komma en mycket komplicerad regeringsfråga. Kanske går det inte att lösa frågan om regeringsbildningen i till exempel den parlamentariska situation där våra väljare har bestämt hur Sveriges riksdag ska se ut.

Det är också riktigt att konstitutionsutskottet har klargjort att en statsminister kan förklara att regeringen avser att utlysa ett extraval till riksdagen. Det är också ett sorts hot, och det ledde i denna situation till att det var möjligt med den så kallade decemberöverenskommelsen mellan regeringen och allianspartierna. Konstitutionsutskottet menar att statsministern handlat inom gällande ordning och på ett sätt som är förenligt med det parlamentariska systemet. Det är viktigt, särskilt med hänsyn till minoritetsregeringar.

Herr talman! Statsministern tillsätter statsråd. Konstitutionsutskottet noterar att statsministern genom samtal förvissat sig om att statsråd både från Socialdemokraterna och Miljöpartiet är lämpliga. Statsministern har, menar utskottet, skött detta på ett ändamålsenligt sätt från konstitutionell synpunkt.

Jag ska också ta upp frågan om hur regeringen ska förhålla sig till så kallade negativa tillkännagivanden. Vi socialdemokrater ser på sådana med skepsis, eftersom regeringens beredningsprocesser när regeringen ska styra riket inte bör inskränkas av riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Konstitutionsutskottet har beslutat att gå igenom dessa problem längre fram. Därför går jag inte in i detalj på detta. Men jag vill vara tydlig med att det för oss inte handlar om att riksdagen ska fråntas sina möjligheter att fatta beslut i sak. Men vi menar att regeringens förberedelser för att kunna styra riket ska förbli intakta, och vi välkomnar att vi på denna punkt undvikit en inskränkande skrivning.

Herr talman! Lagrådet fyller en mycket viktig granskande funktion. Vi vill i vår bedömning av regeringens proposition, till exempel vad gäller så kallat tvång till vårdvalssystem, betona betydelsen av att inhämta Lagrådets uppfattning. Lagrådet är en av de checks and balances som finns i vår författning. Lagrådet granskar kommande lagar, och konstitutionsutskottet granskar i efterhand hur regeringen tillämpar författningsrelaterade bestämmelser. Därtill finns den lagprövning som innebär att våra två domstolssystem kan pröva om en underordnad föreskrift är förenlig med en överordnad - en grundlag.

Vi menar att dessa våra institutioner är centrala, bland annat för rättssäkerheten, den allmänna debatten och den politiska friheten i Sverige. Vi vill inte vara med om att bygga upp en så kallad författningsdomstol som skulle kunna ersätta Lagrådet och konstitutionsutskottet. Det finns motioner om det som nu vilar inför nästa riksmöte.

Herr talman! Det är i ljuset av dessa konstitutionspolitiska överväganden som vi har arbetat. Det finns kritiska bedömningar av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning i vårt betänkande. Men de bärande dragen i våra grundlagar har vi betonat. Vi menar att de inte har vridits på ett felaktigt sätt, inte heller i ljuset av valresultatet. Det är det som vi har strävat efter. Vi har uppnått en samling i konstitutionsutskottet, och vi menar att detta betänkande spelar en mycket viktig roll för framtiden.

Herr talman! Vi hoppas att debatten om det granskningsbetänkande som föreligger kan bli praxis i framtiden. Jag vill betona det. Det finns naturligtvis delade meningar, kritiska synpunkter på vad vi har gjort och så vidare, men för oss är det ett önskemål att den här granskningen ska visa sig bli vägledande framåt.

Jag vill avsluta med att framföra ett varmt tack till ordföranden för hans vänliga ord om det goda samarbete som har varit oss emellan och i hela utskottet. Tack!

(Applåder)

Herr talman! Från regeringens håll brukar det heta att Sverige måste kunna regeras. Det är sant. Men landet måste regeras under lagarna, och i grundlagen stadgas att regeringen är ansvarig inför riksdagen.

Konstitutionsutskottet är riksdagens kontrollorgan, och det är i den egenskapen vi står här i dag. För att upprätthålla allmänhetens förtroende för konstitutionsutskottet är det viktigt att vi höjer oss över partipolitik och politiskt rävspel. Därför är det glädjande att vi har ett historiskt enigt konstitutionsutskott detta riksdagsår. Jag vill tacka mina kollegor i utskottet för ett väl utfört arbete.

Herr talman! Det är två saker vi tar med oss från årets granskning.

Den ena är att regeringen blivit grundligt påmind om att den har att utöva sin makt under lagarna. Tar den inte den uppgiften på allvar får den också ta konsekvenserna av det. Årets granskning har slagit rekord i antal fällningar. Till stadsråden säger jag följande: Ta lärdom av detta framöver!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Den andra saken är att jag tyvärr tvingas konstatera att den grundlagsenliga samsynen inte riktigt når hela vägen fram.

Sedan 1991 finns en överenskommelse att konstitutionsutskottets ordförande ska vara från oppositionen. Det är en god praxis, då utskottets granskning ska inrikta sig på att granska regeringsärendens handläggning och stadsrådens handlingar. Att en regering genom en egen KU-ordförande så att säga skulle sitta och granska sig själv skulle stöta sig med det allmänna rättsmedvetandet.

Så har det alltså varit mellan 1991 och 2014 - närmare bestämt den 28 december 2014. Decemberöverenskommelsen, som flera har nämnt här, har flera partipolitiska implikationer. Dessa hör inte hemma i dagens debatt. Det som däremot spelar roll i dag är att en sexpartiuppgörelse så att säga granskat sin egen regering. Tyvärr har det fått genomslag i minst två fall, där Sverigedemokraterna fått anmäla avvikande åsikt. Vi kommer att tala mer om dessa längre fram i debatten.

Tills vidare är det värt att notera att när det gällde de verkligt avgörande frågorna - dem om statsministerns och i förlängningen hela regeringens parlamentariska trovärdighet, internationellt och nationellt - gick vi inte hela vägen i mål. Där hoppas jag att de övriga partierna gör sin läxa till nästa granskning.

Herr talman! Under presskonferensen sa konstitutionsutskottets ordförande att han gått 20 år tillbaka i tiden - i den här talarstolen sa Andreas Norlén 30 år - utan att hitta något betänkande där konstitutionsutskottet varit så här enigt. Det är nog sant. Men det är mer intressant att det här är första gången sedan SD kom in i riksdagen som det saknas reservationer från andra än oss. Jag fruktar att det snarare är decemberöverenskommelsen som har letat sig in i konstitutionsutskottet än att det speglar en samsyn på hur författningen ska tolkas juridiskt.

I det kommande har vi för avsikt att lägga ut texten om hur vi anser att författningen bör tolkas i fallen med utfästelsen att avgå vid budgetomröstningen och utrikesministerns beslut att riksdagens uppfattning saknar relevans.

Trots våra reservationer är det som sagt ett i övrigt relativt enigt utskott som avlämnar betänkandet. Jag vill därför avsluta med det gamla talesättet att domen blev hård men rättvis.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Eriksson och Olle Felten (båda SD).

Herr talman! Precis som flera föregående talare har sagt är KU en del av granskningen. All granskning syftar till att hitta saker att dra lärdom av och förbättra.

Genom åren har det också utvecklats en tradition att KU:s granskning i sig kan leda till hot om prickning eller till och med misstroende. Men alla former av förslag som kräver att man ska göra om KU till något som mer liknar en domstol där straff eller vite utdelas och sanningseder svärs brukar genomgående avslås. Hotet om att kritiseras offentligt är och upplevs vara stort nog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Det är ett ovanligt granskningsbetänkande vi har framför oss eftersom vi har en sådan stor och bred enighet. Jag kan erkänna att det inte i alla fall var helt enkelt att ställa sig bakom allt. Men för mig har det handlat om några saker som har varit extra viktiga att bevaka.

Den första handlar om KU:s trovärdighet. Genom åren har KU fått mycket kritik för att vara politiserat. Den teorin stärks om regeringspartiernas företrädare i KU väljer att reservera sig från varje form av kritik mot den egna regeringen, oavsett hur konstitutionellt motiverad den är.

Den andra handlar om mycket av det som Björn von Sydow var inne på: spelregler för regering och riksdag.

KU hade under den här vårgranskningen en hearing med tre grundlagsexperter. I inledningen av den hearingen sa en tidigare kanslichef från KU, Magnus Isberg, så här: I minoritetsregeringssituationer som den vi har för närvarande uppkommer lätt konflikter mellan regering och riksdag. I en sådan situation blir de konstitutionella reglerna viktiga.

Jag tror verkligen att det är så man behöver förstå vår vilja att hitta en bred enighet. Det är viktigt att vara eniga om spelreglerna just i detta svåra parlamentariska läge.

Det finns som alltid i granskningsbetänkanden en rad frågor som verkligen berör spelreglerna. De handlar om hur vi ska se på regeringsförklaringen, hur utnämningar bör gå till och hur vi ser på tillkännagivanden, på vad som är en utredning, på samarbetet i EU, på kabinettsfrågor med mera. Jag är oerhört nöjd med att vi har nått en bred enighet i de här frågorna.

Till sist: De omdömen - den kritik, till och med - som KU ger är trots det jag inledde med punkter som faktiskt förtjänar att lyftas fram. Betänkandet detta år lyfter även fram kommentarer om den förra regeringen. Det är bra, tycker jag. Jag återkommer med exempel på sådana delar.

Men i de allra flesta fall handlar det om något som jag betraktar mer som lågmäld kritik. Vi uttrycker oss ganska ofta så här i betänkandet: Det kan inte helt uteslutas att. Det här, att det inte helt kan uteslutas att, får man väl tolka som man vill. I en traditionell granskning tror jag att majoriteten hade sett till att hålla ställningstagandet rent från sådana randanmärkningar, men med den här kompromissen har det inte varit möjligt. Det gör att det ser ut på det här sättet. Jag tycker ändå att det är oerhört bra.

(Applåder)

Herr talman! Denna debatt om konstitutionsutskottets granskning av regeringen vill jag inleda med ett beröm. Som jag ser det har årets KU-granskning genomförts med mer inriktning på de konstitutionella reglerna än på politisk kritik. KU:s granskning och beslut svarar, precis som det ska vara, på frågan: Har gällande regler för regeringens arbete följts av statsråden och regeringen? De som ska ha äran av detta är i stor utsträckning KU:s ordförande Andreas Norlén och vice ordförande Björn von Sydow.

Det har också upplevts av mig som att alla ledamöter i utskottet har varit aktiva under granskningen. Som ledamot i KU är detta det femte året som jag medverkat i en granskning. Som vanligt är det naturligtvis oerhört viktigt att KU:s kansli gjort ett väldigt bra förarbete för vårt arbete i utskottet.

När jag berömmer KU-presidiet gör jag det utifrån hur granskningen genomfördes föregående mandatperiod under dåvarande KU-ordförande Peter Erikssons ledning. Genom hans uttalanden under granskningen gav han en bild av ärendena i medierna långt innan granskningen var slutförd - något som hade väsentligt större politiskt genomslag än det som senare framkom i KU:s beslut. Det var naturligtvis spännande för medierna att bli inbjudna till pressträffar varje gång vi i KU hade haft hemliga utfrågningar, som i Saudiärendet. Det var också olämpligt, som jag ser det, att från KU, genom en utländsk ambassad i Stockholm, försöka begära in uppgifter från ett annat land som skulle läggas till grund för granskning av vårt lands regering. Det är metoder som jag hoppas att vi inte ska använda oss av under den här mandatperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Årets granskning har lett till ett mycket stort antal kritikärenden. Som tidigare framkommit kritiserar konstitutionsutskottet i tio ärenden hur den nya regeringen Löfven hanterat ärendena. Kritiken avser anmälningar från riksdagsledamöter under tiden från regeringens tillträde vid månadsskiftet september/oktober 2014 till den 31 januari 2015. Det är klart att på fyra månader dra på sig 23 anmälningar, varav 10 lett till kritik från KU, är ett anmärkningsvärt rekord. Men visst, en hel del av detta beror på regeringsovana, ska sägas.

Miljöpartiet har aldrig tidigare varit med i en regering. Deras statsråd har bidragit med flera kritikärenden. Vice statsminister Åsa Romson har ensam bidragit till kritik i tre ärenden. Det gäller kritik som Åsa Romson riktade mot Naturvårdsverket för dess beslut att delegera beslutanderätten om licensjakt på varg till åtta länsstyrelser. Vi kritiserar detta. Det är också kritik mot henne för ett felaktigt pressmeddelande om vilka arbetsuppgifter hennes statssekreterare Yvonne Ruwaida skulle ha inom Regeringskansliet och ett felaktigt uttalande här i riksdagens frågestund om extraval.

Den tyngsta kritiken från KU riktas, som jag ser det, mot det yngsta statsrådet, Gabriel Wikström, och mot statsministern för deras proposition om att ta bort patienternas fria vårdval. I detta fall var det enkelt för KU att komma till slutsatsen att regeringsförslaget inte uppfyllde de krav på beredning som finns i regeringsformen - detta eftersom riksdagens socialutskott överlämnade propositionen till Lagrådet, som i flera avseenden hårt kritiserade propositionen eftersom dess konsekvenser inte var tillräckligt utredda. Att beredningen var dålig berodde på att regeringen var angelägen om att snabbt efter sitt tillträde ta bort patienternas rätt till vårdval och i stället ge landstingen rätt att avgöra om patienterna skulle ha rätt till vårdval. På mina frågor vid utfrågningen av statsminister Löfven betonade han att det är landstingen som ska bestämma vårdvalet, alltså inte patienterna.

Ett annat tungt ärende gäller hanteringen av ärendet om erkännande av Palestina som stat. Inom Utrikesdepartementet hanterades ärendet efter regeringsförklaringen i viss mån som att beslutet redan var fattat utan att avvakta samrådet med Utrikesnämnden. Ärendet var viktigt att hantera på ett korrekt sätt, eftersom regeringen hade i stort sett hela världens ögon på sig i erkännandefrågan.

Jag kommer i den kommande debatten att ta upp regeringens hantering av frågorna om licensjakt på varg, Förbifart Stockholm och beslutet att utse en samordnare för avveckling av Bromma flygplats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

(Applåder)

Herr talman! Huvuddragen i det som vi diskuterar här har talare före mig redan redogjort för. Jag kommer bara att kommentera några enskilda ärenden och lite saker som jag reflekterat över.

Allra först vill jag säga någonting om den stora enighet i årets granskning som varit uppe både här och vid tidigare tillfällen. Det är helt sant att det råder stor enighet om utskottets skrivningar i betänkandet. Men det är nog också ganska tydligt för alla som har lyssnat på oss här, på det lilla som har sagts hittills, och på presskonferensen att det är väldigt stor skillnad mellan partiernas tolkningar av vad skrivningarna står för. Det skiljer sig ganska stort mellan partierna vad vi läser in i skrivningarna.

Jag måste säga att jag blev ganska förvånad på den presskonferens vi hade när betänkandet var färdigbehandlat av utskottet. Det var väldigt kraftiga uttryck för kritik som användes och som jag inte kunde känna igen från betänkandet. De kommentarer som har skrivits i utskottets utlåtanden har fått en tolkning som ibland känns smått orimlig.

Jag hörde talaren före mig här lyfta fram till exempel kritiken mot Åsa Romson. Utskottet konstaterar ju att det är viktigt med frågestunderna i riksdagen. Vid ett tillfälle har klimat- och miljöministern svarat på en fråga på ett sådant sätt att det lät som att det redan var beslutat att det skulle bli ett extraval. I samband med det påpekades det för ministern i fråga att det inte var beslutat, och hon korrigerade sig i kammaren.

Utskottet konstaterar att det är viktigt med frågestunder och att man där säger som det är, men också att det är snabba frågor som ska besvaras utan betänketid. Utskottet lämnar inget övrigt yttrande. Att tolka det som kraftig kritik tycker jag faktiskt är ganska märkligt.

Det riktas kritik mot samma minister även när det gäller rutiner för rättande av felaktigheter i pressmeddelanden. Där har KU varit kritisk till att det inte har funnits rutiner för hur rättelser ska göras. Den största kritiken handlar egentligen om att Regeringskansliet inte har gjort någonting, trots att KU redan 2011 påtalade att det skulle vara bättre rutiner för att rätta felaktigheter i pressmeddelanden. Det kan man ju knappast säga är nuvarande ministerns fel.

Däremot menar utskottet att det vore lämpligt att ta reda på hur det kunde bli fel i pressmeddelandet. Det är ju mycket lättare att ha rätt rutiner om man vet vad det är som har brustit. Det är klart att det gäller den nuvarande ministern. Sedan kan man onekligen fundera över hur det kan gå till när ett pressmeddelande med helt fel information blir till, hur det är möjligt att något som aldrig någonsin har nämnts av någon plötsligt står som ett fakta i ett pressmeddelande. Det är klart att det väcker en del frågor. Där har inte KU fått något svar.

Just det här med hanteringen av handlingar och dokumentation är något som är ständigt återkommande i KU:s granskningar. Vi hittar alltid brister där, vilket är ganska allvarligt, tycker jag. Om det inte finns en tydlig dokumentation går det inte att granska ordentligt, vare sig för KU eller för medier.

Under granskningen har KU fått information om att det vid ett telefonsamtal den 17 december 2014 mellan Stockholms finansborgarråd och infrastrukturministerns statssekreterare bekräftades att kommunen skulle begära en prövning av förutsättningarna att avveckla Bromma flygplats för att kunna bygga bostäder på marken och flytta flyget till ett annat lämpligt ställe. Men tyvärr finns inget dokumenterat om det samtalet. Det är inte okej. Möjligheten att granska och följa ärendenas beredning försämras betydligt när dokumentationen inte funkar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Underlag från Trafikverket angående Förbifarten har diarieförts först två veckor efter att det kom in till Regeringskansliet. Det är inte heller okej. Möjligheten för medierna att begära ut handlingar är ju satt ur spel om det inte framgår att handlingen finns.

Den här typen av rutinbrister upptäcker KU vid varje granskning. Det finns alltid brister i några av de ärenden vi granskar. Jag utgår tyvärr från att det också finns brister i de ärenden som vi inte tittar på.

Jag sa tidigare att jag tycker att det var en del överord vad gäller synpunkterna på ministrar. Men bra dokumentation och diarieföring tillhör grunden för att granskningen ska funka. Jag tycker det är allvarligt att vi varje år måste påtala dåliga rutiner. Att vi i detta betänkande som sagt måste påtala det som KU skrev redan 2011 om rutiner för rättning av pressmeddelanden är dåligt. Det borde ha varit gjort för länge sedan.

Utskottet konstaterar annat som jag tycker är bra. Det konstaterar att ministrar får lämna information till andra länders ministrar om vad Sverige gör och tänker göra. Det är bra, även om ministrarna tänker lämna informationen till andra ministrar vid ett EU-möte. Det omvända vore märkligt.

Regeringen ska samråda med EU-nämnden om EU-ärenden. Men det som är Sveriges egna frågor, nationella frågor eller utrikesfrågor, som ska beslutas i Sverige ska inte prövas av EU-nämnden. Då vore det märkligt om man där skulle tala om vad som får sägas eller inte sägas i dessa ärenden. Så kan vi inte ha det. Möjligen kan det vara så att man inte gillar det regeringen tänkt göra och därför tycker att det inte ska sägas, men det är en helt annan sak.

Utskottet konstaterar också att finansministern både får och bör delta i den politiska debatten. Det är tillåtet för en minister att redovisa sin syn på ett givet läge, men det ska grundas på fakta.

Vi vet alla att vi gör olika tolkningar av de fakta som finns och att olika företrädare väljer att lyfta fram olika fakta olika mycket. Det är en del av politiken. Vi har olika mål och vill olika saker. Det vore konstigt om de som företräder regeringen förväntas upprätthålla någon förment objektiv bild. Det är varken möjligt eller önskvärt, för då skulle politik bli fruktansvärt tråkigt. Alla ska vara med i debatten.

Vattenfall måste kommenteras. Det är en ständigt återkommande fråga i KU. Brister i styrningen av bolaget har uppmärksammats vid flera granskningar.

Under vår granskning i år kom en rapport från Riksrevisionen som tar upp flera av de frågor som har varit aktuella för KU i denna granskning. De frågorna kommer att hanteras i riksdagen när regeringen lämnat sin svarsskrivelse. Vi har därför begränsat vår granskning till frågor om regeringens kontakter med Vattenfall och styrningen av Vattenfall när det gäller de planer som har funnits på ytterligare kolbrytning i Tyskland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Vi konstaterar att Vattenfalls styrelse inte har fattat några beslut om att öppna nya gruvor under nuvarande och förra ordförandens tid. Planeringen av ny kolbrytning har hanterats inom den löpande förvaltningen i Tyskland. Utskottet har därför inte lämnat något uttalande angående regeringens styrning i detta sammanhang.

Men det är bra konstigt. Här har vi ett helstatligt bolag där ägaren inte alls är inblandad i en så viktig fråga som utvidgad kolbrytning samtidigt som ägardirektiven säger att bolaget ska vara ett av de ledande företagen i omställningen till en ekologiskt hållbar energiförsörjning.

Jag hoppas och tror att denna stora brist i styrningen blir ordentligt belyst när Riksrevisionens rapport behandlas, för det är faktiskt inte en rimlig ordning.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka utskottet och kansliet för det arbete som har genomförts under våren och ge en extra eloge till ledamöterna från regeringspartierna. Jag förstår att det är betydligt tuffare för er att kritisera regeringen, som ju är era egna partikamrater, än det är för oss i oppositionen.

Konstitutionsutskottet har stärkt sin ställning, vilket jag tror att vi alla har märkt av i rapporteringen kring detta granskningsbetänkande. Trots det har jag fått en del reaktioner från folk på att det inte händer något. Inget straff delas ut, ingen avgår och så vidare.

Men är det verkligen så? Händer det inget när KU kritiserar?

Tänk på vad vi är i för bransch. Vad är det politiker suktar efter mer än pengar, ära och kärlek? Jo, det är förtroende. Vi lever på förtroende. När vi en gång i tiden engagerade oss i ett politiskt parti var det för att vi ville åstadkomma något och förändra. Det kan vi inte göra om vi inte åtnjuter partimedlemmarnas och framför allt väljarnas förtroende.

Hela Sveriges riksmediekår samlas i riksdagens presscenter. Tv, radio och flera tidningar sänder live och rapporterar grundligt allt i KU:s granskningsbetänkande och all kritik som riktas mot enskilda ministrar och regeringen i sin helhet. Det tär på förtroendet om man får kritik från konstitutionsutskottet.

Vi är ingen domstol, och vi ska inte vara det. Vi ska inte döma ut olika straff. För en politiker är ett skadat förtroende straff nog.

Jag har inget emot ett ökat ansvarsutkrävande inom politiken eller inom svensk förvaltning på olika nivåer, inte minst inom olika företagsstyrelser och så vidare. Men jag tror inte att vi ska gå straffvägen i vår granskning.

Dessutom är det så att om man trotsar riksdagen efter kritik från konstitutionsutskottet kan det få allvarligare konsekvenser än bara ett skadat förtroende. Det kan ju leda till misstroendeförklaring om det fortsätter i fel riktning.

Herr talman! Jag har under det riksdagsår jag har suttit i konstitutionsutskottet lärt mig att ännu mer uppskatta KU:s roll i vår demokrati. Jag förstår att det kan vara svårt att se det utifrån. Man behöver nog uppleva det inifrån och se allt det arbete som sker för att förstå hur KU fungerar i vår demokrati, mellan riksdag och regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Inte minst gäller det den praxis som skapas, inskärps och förändras av konstitutionsutskottet. En av dessa frågor är tillkännagivanden, som tidigare har nämnts i talarstolen. Det är alltså när riksdagen säger åt regeringen att den tycker att regeringen ska göra något. Det är inte lagreglerat hur regeringen ska ta hand om tillkännagivanden, utan det utgår från praxis. Det gör det inte på något sätt svagare, utan tvärtom är det en styrka i svensk demokrati att vi kan jobba utifrån praxis. Det ger en flexibilitet, och det är en styrka att många partier är överens om detta så att det fungerar även vid maktskifte.

Jag kommer att återkomma i ett par ärenden där vi har skapat praxis eller på olika sätt inskärpt praxis och förtydligat den praxis som råder.

KU har en viktig roll i svensk demokrati, och jag tycker att vi under riksdagsåret och genom detta granskningsbetänkande har stärkt konstitutionsutskottets ställning.

(Applåder)

Herr talman! Också jag vill tacka ledamöterna och tjänstemännen i KU för ett gott arbete. Tjänstemännen har hjälpt oss att ta fram dessa pregnanta texter och gjort ett stort arbete i bakgrunden, och ledamöterna, inte minst från regeringspartierna, har varit mycket konstruktiva.

Jag kan överblicka tre mandatperioder i KU, och årets granskning liknar inte de övriga. Det är inte så att vi inte har ansträngt oss att kritisera regeringar tidigare på saklig grund. Det har varit så hela tiden.

Jag kan inte påstå att det har varit osakligt tidigare. Det har funnits en konstruktiv anda. Inte minst vice ordförande Björn von Sydow har visat ett stort tillmötesgående, naturligtvis tack vare personlig kompetens men också tack vare hans person. Det möjliggör ett konstruktivt arbete, men det hade inte gått utan oss övriga.

Min förhoppning och tro är att detta ska leda till att vi sätter en praxis med ett liknande utskott fast med färre kritikpunkter, förhoppningsvis allteftersom regeringen blir varm i kläderna. Jag hoppas att de har den lilla skylten på sitt skrivbord där det står: KU ser dig.

Vad är det vi sysslar med en dag som denna? Vi sysslar med det som sedan gammalt kallas för dechargedebatten. Av tradition är det en hel dag då KU redovisar för kammaren vad man har kommit fram till om granskningen i betänkandet.

Dechargedebatten kommer av franskans décharge, som betyder avlastning. I detta sammanhang betyder det beviljad ansvarsfrihet för fullgjort uppdrag och betecknar en av parlamentet beviljad ansvarsfrihet för regeringens medlemmar. Det är alltså den på detta sätt vunna ansvarsfriheten som benämns decharge.

I denna betydelse förekommer ordet decharge i 1810 års riksdagsordning, i § 76, där det står: "Allt hvad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet förbindande, granskning af ny riksdag i samma mål vara tillåten;"

I den nu gällande regeringsformen har vi i 13 kap. 1 § föreskriften att KU "ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning".

I KU:s lilla gröna, RFR14, Konstitutionella kontrollfunktioner, heter det på s. 11 att KU 1968 framhöll - och det har vi försökt följa sedan dess - att grundtanken är att granskningen ska vara administrativ och inte politiskt inriktad. Detta har fungerat som en handbok för oss, och jag måste säga att årets granskning har kommit närmare det ideal som sattes upp 1968.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Enligt grundlagspropositionen 1973:90, s. 415 är granskningen numera inriktad på en rättskontroll och en administrativ praxis. Granskningen ska i första hand vara inriktad på att kontrollera om statsråden i sin tjänsteutövning och Regeringskansliet vid sin handläggning av regeringsärendena har följt gällande regler och vedertagen praxis. Vid underlåtenhet att handla prövas frågan om skyldighet att handla förelåg enligt regler och praxis.

De bakgrundsregler som i första hand åsyftas när det gäller granskningen är, som vi har hört, procedur- och kompetensreglerna i regeringsformen och riksdagsordningen, det vill säga reglerna om lagrådsremiss, normgivningskompetens och propositionsavlämnande. Men det kan också vara fråga om materiella lagbestämmelser som regeringen tillämpar vid beslut i förvaltningsärenden.

Konstitutionsutskottet iakttar stor försiktighet med att uttala sig på ett sådant sätt att det blir fråga om en överprövning i sak av ett enskilt ärende. Normalt sett lägger sig KU inte i den materiella bedömning som regeringen har gjort. Rätt eller fel - det är inte KU:s sak att pröva.

Vi prövar alltså inte om regeringen har gjort rätt, och vi kan inte, varken i förväg eller i efterhand, gå in och göra en politisk bedömning och anvisa en politisk väg. Detta sker på andra områden och i sakpolitiken, inte i KU:s avvägningar. Vid bedömningen finns det inget utrymme alls för partipolitiska avväganden. Så är tanken.

Enligt regeringsformen ankommer granskningen på utskottet. Det finns grund för att hävda att granskningen utförs av utskottets ledamöter och att deras roll som företrädare för sina partier inte utan vidare sammanfaller med den roll som en ledamot i riksdagen annars har att utöva. Därav kommer KU:s praxis sedan flera år tillbaka att inte yrka på votering i kammaren.

Herr talman! Jag yrkar därför inte på votering utan på att detta ska läggas till handlingarna. Varför? Jo, därför att vi har haft tillgång till hela materialet. Vi har på våra partikollegors och ledamöternas vägnar gått igenom ett avsevärt material. Vi har i en del fall haft tillgång till hemligt material, och allt detta redovisar vi nu för kammaren. Då är det inte lämpligt - det har man funnit sedan flera år - att överpröva det genom att votera om det.

I årets granskningsbetänkande finns sju anmälningar som rör tidigare regering. Ingen av dessa har föranlett kritik från utskottet. Av de totalt 28 anmälningar som vi har granskat rör 21 granskningsärenden den sittande regeringen. I 10 av fallen har granskningen föranlett kritik i större eller mindre omfattning.

Vi hörde tidigare en ledamot säga att hon omöjligt kunde se någon allvarlig kritik i ett ärende. Förvisso är det på det viset. Det finns mild kritik, en tillrättavisning. Det som sägs härifrån ska vara korrekt i sak. Man ska inte behöva rätta sig, utan det ska bli rätt med en gång. Det var en liten sidonotering eller radanmärkning.

Gransknings-betänkandeInledning

Jag vill understryka det historiska i kritiken. Jag vill också ta upp tråden från Sverigedemokraterna. Om det nu vore på det viset att decemberöverenskommelsen gjorde att vi pratade oss samman och att det i själva verket bara var Sverigedemokraterna som verkligen gjorde en granskning, skulle det inte bli färre kritikpunkter då, inte fler?

Om decemberöverenskommelsen gör att Sverigedemokraterna är de enda som verkligen kan granska, hur kommer det sig då att vi har 10 av 21 punkter där hela utskottet, även Sverigedemokraterna, är enigt? Nej, decemberöverenskommelsen har absolut ingenting med KU:s granskning att göra. Den har skett med oväld, helt oberoende av decemberöverenskommelsen.

Betänkandet är helt enigt, med undantag för två ytterligare granskningsärenden, där SD hade velat kritisera. Vi kommer att gå in på dem i sak. Ett av dem hade Kristdemokraterna anmält för granskning och kommit till slutsatsen att det vid närmare eftertanke är en rimlig tingens ordning att det är som det är enligt grundlagen. Vi återkommer närmare till det senare i debatten.

(Applåder)

Regeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

Herr talman! Det ärende som vi nu ska gå in på har under arbetets betecknats som G18, det vill säga regeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats. Försök att säga det utan att vricka tungan!

Frågan om Bromma flygplats vara eller inte vara är i huvudsak politisk. Men det är inte den vi har haft att ta ställning till i utskottet. Det vi ska bedöma är huruvida arbetet inom regeringen gått rätt och riktigt till och därefter ge vägledning till regeringen om så inte är fallet.

Uppläggningen av granskningen i KU kan förenklat delas in i två steg. Först börjar vi med att klara ut vad som faktiskt har hänt och vad som finns att titta på. I nästa steg, när vi har klart för oss vad som har hänt, är det vår uppgift att dra slutsatser om huruvida hanteringen och handläggningen har varit förenliga med gällande regler.

Den som lämnade in denna anmälan till utskottet ville att vi skulle granska om regeringen medvetet haft för avsikt att förekomma ett riksdagsbeslut.

Den 18 december beslutade riksdagen att en förhandlingsperson för avveckling av citynära flygplatser inte borde tillsättas. Tidigare samma dag hade regeringen fattat beslut om att tillsätta en samordnare för Bromma flygplats med uppdrag att pröva förutsättningarna för att utveckla flygkapacitet och öka möjligheterna till bostadsbebyggelse i Stockholmsregionen.

Innan granskningarna börjar är det svårt att veta vart varje ärende kommer att ta vägen. I detta fall kom vi in på dels frågan om negativa tillkännagivanden, alltså att riksdagen förbjuder regeringen att vidta vissa åtgärder, dels frågan om utredningsväsendet.

Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

För att bli lite klokare bjöd vi först in proffs på statsvetenskap till utskottet. Det var före detta justitierådet Marianne Eliason, docent Magnus Isberg och nuvarande justitierådet Henrik Jermsten som besökte oss och hjälpte oss att reda ut begreppen. Därefter har vi haft en utfrågning med både statsrådet Mehmet Kaplan och statsminister Stefan Löfven.

Vi bestämde oss för att inte utreda frågan om negativa tillkännagivanden ännu, utan det får vänta till höstens granskning, och hade då kvar att fokusera på regeringens möjlighet att tillsätta en utredning. Efter utfrågningen med de tre visa människorna kom vi så överens om att utredningsväsendet i det stora hela bör ligga på regeringen, framför allt därför att det är den som har resurser. I Sverige har vi inte ett så stort regeringskansli som i andra länder, och därmed krävs utredningar för att kunna förbereda lagförslag.

Som docent Isberg sa har man bråkat om frågan om vem som bestämmer över utredningsväsendet sedan hundra år tillbaka eller mer. Till exempel hade riksdagen under mitten av 70-talet lottat igenom en massa utredningar på begäran av oppositionen. Då svarade man från regeringen, närmare bestämt från Gunnar Sträng, om den utredning som skulle handla om besparingar i staten att ett lämpligt område för dessa besparingar var det statliga utredningsväsendet.

Herr talman! Jag är väldigt glad och stolt över att konstitutionsutskottet i år har ett i princip enigt granskningsbetänkande, åtminstone över blockgränsen. Det ger en större trovärdighet och visar också att vi kan sätta politiken åt sidan och i stället fokusera på utskottets egentliga funktion, det vill säga att objektivt granska regeringen och dess arbetssätt.

I detta ärende har vi konstaterat att det faktum att regeringen beslutade att tillsätta en utredare samma dag som riksdagen ville förbjuda regeringen att göra detta inte var det smidigaste tillvägagångssättet. De båda besluten är inte identiska, men de är "om inte fullt ut så i väsentliga delar samma sak", som vi skriver i vår text.

Herr talman! Jag ska inte ta upp mer av kammarens tid utan lämnar nu över till andra kloka huvuden från utskottet. Innan jag avslutar vill jag dock passa på att tacka utskottskamraterna för i år och önska dem och även herr talmannen en riktigt skön sommar.

(Applåder)

Herr talman! Sedan förra hösten är jag ny som ledamot i konstitutionsutskottet. Men det är inte första gången jag har med ett granskningsbetänkande att göra. Sista året i mitt förra liv, som skribent på Svenska Dagbladet, skrev jag en ledarartikel där jag förvånades - eller snarare upprördes - över hur lätt KU tog på befogad kritik mot statsråden.

Den gången, våren 2009, gällde det bland annat den dåvarande regeringens benägenhet att hasta fram lagstiftning utan tillräckligt beredningsunderlag - min egen regering! Den våren, 2009, kunde jag inte heller begripa varför KU avstod från att hålla offentlig utfrågning när det kom fram nya uppgifter om den tidigare regeringens roll i utvisningen av två terrormisstänkta egyptier. Jag kunde inte förstå det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

När KU inte värderar sin viktiga uppgift högre, vem ska då göra det? frågade jag mig själv och suckade över KU:s politisering. Visst, det fanns de som ringde och menade att jag var orättvis - absolut - och att jag inte förstod mig på den högre politiken. Så var det.

Desto mer glädjande är det för mig i dag att kunna konstatera att KU den här våren har gjort ett gediget granskningsarbete. Jag är uppriktigt stolt över mitt eget utskott, för i år har KU visat att utskottet är en maktfaktor att räkna med, en kontrollmakt värd namnet.

Sedan KU:s betänkande blev offentligt häromveckan har det hänvisats flitigt både på ledarsidor och på oberoende nyhetsplats till KU:s granskning. KU har blivit en omständighet att beakta i kommentarer och analyser av det inrikespolitiska skeendet. Det är nytt.

Herr talman! Ärendet som vi nu debatterar, det vill säga regeringens beslut att utse en statlig samordnare för nedläggning av Bromma flygplats, är ett tydligt exempel på KU:s - kalla det gärna nya - syn på sig själv, som visserligen politiskt organ men också juridiskt kontrollorgan.

Som vi har hört tidigare: I syfte att räta ut en del frågetecken i den juridiska delen i Brommafallet beslutade utskottet att inhämta sakkunskap från bland annat grundlagsexperterna Eliason, Isberg och Jermsten. Det var mycket klokt gjort. Det var Socialdemokraterna som födde den tanken, och det var klokt, för vi har garanterat fått värdefull information som vi kommer att ha användning för i utskottets framtida diskussioner, tror jag.

Misstaget som regeringen gjorde var att utse en samordnare i Brommaärendet trots att man visste att riksdagen skulle komma med ett tillkännagivande om att just detta inte skulle ske. KU är enigt i sitt uttalande om att det var olämpligt av regeringen att så tydligt föregripa riksdagens beslut - bara några timmar innan riksdagen på eftermiddagen den 18 december sa nej tack till en förhandlingsperson med just uppdraget att undersöka förutsättningarna att avveckla Bromma flygplats.

Utskottet hänvisar i sitt betänkande, som vi har hört, till den sedan länge etablerade konstitutionella praxis som gäller för regeringens hantering av tillkännagivanden och konstaterar att det hade funnits skäl för regeringen att invänta riksdagens beslut och först därefter bedöma vilket ställningstagande som kunde bli aktuellt.

Herr talman! Jag skulle vilja säga att KU:s granskning av Brommaärendet är föredömligt saklig och befriad från politiska övertoner. Det tror jag, precis som har sagts här tidigare, bådar gott för KU:s framtida arbete, granskning och diskussion.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att vi i Sverigedemokraterna givetvis delar och ställer oss bakom utskottets enhälliga kritik av regeringens bristfälliga hantering av det aktuella ärendet samt regeringens ytterst olämpliga försök att föregripa och kringgå det svenska folkets främsta företrädare, riksdagen. Det finns och behövs egentligen bara ett ord för att sammanfatta det, och det är: Skäms!

Men i linje med detta tvivelaktiga agerande har vi även hela tiden anat att denna regering nog kan tänkas ha fler och andra ugglor i mossen, inte minst i fråga om Bromma flygplats. Under granskningen med tillhörande utfrågningar har jag vid ett flertal tillfällen försökt få berörda ministrar att klargöra regeringens planer för den fortsatta hanteringen av ärendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

Först och främst kan det konstateras att det uppdrag som lämnades till den så försåtligt utsedda samordnaren, utredaren, förhandlingspersonen eller vad man nu vill kalla honom mest framställs som att det skulle gå ut på att lite förutsättningslöst pröva möjligheterna till utvecklad flygkapacitet och utökat bostadsbyggande i Stockholmsregionen genom att försöka hitta samsyn mellan berörda parter och en balans mellan olika intressen. Om så vore fallet kunde det framstå som rätt harmlöst, ja, snudd på lite försynt och försiktigt.

Men granskar man den handling som har utfärdats i ärendet kan man konstatera att den inte innehåller någon som helst information om vilket resultat som förväntas uppnås eller vad som skulle krävas för att man antingen skulle gå vidare i ärendet eller skrota planerna helt och hållet. Det ligger sålunda nära till hands, herr talman, att tro att det nog inte spelar så stor roll vad denna person egentligen kommer fram till, utan att man från regeringens sida har bestämt sig för hur man vill fortskrida och att samordnaren mest har tillsatts för syns skull och för att man ska kunna åberopa att beredningskravet i 7 kap. regeringsformen är uppfyllt.

Hur skulle då regeringen kunna agera för att slippa omaket att komma tillbaka och ånyo behöva fråga en bråkig riksdag, som redan sagt nej till deras otillräckligt folkligt förankrade planer en gång? Jo, herr talman, Bromma flygplats skyddas i dag genom att den ingår i det så kallade nationella basutbudet av flygplatser, vilket framgår av Swedavias bolagsordning. Flygplatsen kan och får således inte avhändas på samma sätt som till exempel Göteborg City Airport och/eller andra mindre flygplatser runt om i landet.

Men eftersom Swedavia är ett statligt bolag är det alltså regeringen själv som företräder aktieägarmajoriteten på bolagsstämman. Därigenom skulle det skyddade nationella basutbudet enkelt kunna ändras med ett klubbslag utan riksdagens inblandning, varefter en nedläggning och avveckling skulle kunna administreras av bolaget utifrån ägarrepresentantens, det vill säga regeringens, önskemål och direktiv.

Nämen, usch så konspiratoriskt det låter! Ska det verkligen vara så? Ja, det kan man fråga sig! Men för att kunna avfärda sådana vilda konspirationsteorier har vi vid ett flertal tillfällen under granskningens gång försökt förmå berörda ministrar att helt enkelt lova att regeringen självklart kommer att komma tillbaka och låta riksdagen fälla det slutliga avgörandet inför en eventuellt förestående nedläggning av Bromma. Varenda gång har de dock slingrat sig och slirat på svaret. Vi har ännu, till dags dato, inte sett röken av något som ens kan liknas vid ett sådant löfte, en sådan garanti eller liknande utfästelse.

Det förefaller sålunda uppenbart att regeringen vill förbehålla sig detta handlingsutrymme. Då man alltså förefaller ta ganska lätt på riksdagens tillkännagivanden i denna fråga, och kanske även i många andra, torde det enda verkningsfulla sättet att garanterat säkerställa riksdagens inflytande vara att tillgripa vår makt att lagstifta, även på de områden där regeringen traditionellt sett har befogenhet att fatta beslut.

Sverigedemokraterna har därför tagit initiativ för att åstadkomma just en sådan ordning. Föreslagna ändringar i det nationella basutbudet av flygplatser ska inte kunna genomföras utan att först underställas riksdagens prövning och avgörande. Sedan återstår förstås att se om övriga partier som utger sig för att värna bevarandet av Bromma flygplats är beredda att ställa sig bakom en sådan ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

I detta anförande instämde Olle Felten och Jonas Millard (båda SD).

Herr talman! Bakgrunden till granskningen om Bromma flygplats har redan redovisats av flera talare. Men kortfattat fanns det i regeringens budgetproposition för 2015 en avisering om att en statlig förhandlingsperson skulle utses för att bland annat samordna kontakter med kommuner som kan bygga bostäder på citynära flygplatsmark.

Stockholms kommun aviserade också en önskan till regeringen om detta. I december 2014 beslutades att en samordnare skulle tillsättas. Någon dag efteråt beslöts det i riksdagen om ett tillkännagivande om att inte tillsätta en förhandlingsperson.

I detta ärende finns, förutom de väldigt kraftfulla politiska motsättningarna, flera frågor som är centrala ur ett konstitutionellt perspektiv. Det handlar om regeringens möjligheter att tillsätta utredare och om vad som är en utredning. Det handlar också om den viktiga frågan om hur regeringen ska förhålla sig till tillkännagivanden och hur just detta tillkännagivande var utformat.

Flera har nämnt den hearing som KU hade med Magnus Isberg, Marianne Eliason och Henrik Jermsten. Några saker som de tre experterna var eniga om var att det är en konstitutionell praxis med gammal hävd att det är regeringen som har makten över utredningsväsendet. Men riksdagen har möjlighet att genom så kallade tillkännagivanden be regeringen att genomföra en utredning. Det är inte ovanligt att riksdagen har synpunkter på hur utredningen ska se ut eller till och med när den bör vara klar.

De tre grundlagsexperterna var däremot mer tveksamma till hur regeringen ska ställa sig till ett förbud mot att göra en utredning. Henrik Jermsten uttryckte att han inte stött på företeelsen särskilt ofta tidigare och att det därför inte föreligger någon praxis för hur regeringen bör förhålla sig.

Marianne Eliason menade att det är en del av regeringens styrande funktion att lägga fram förslag och att man har ett beredningskrav. Om en utredare får i uppdrag att titta på en fråga där regeringen från början vet att den inte har stöd i riksdagen kan utredaren hitta andra lösningar än de som var tänkta från början. Det är ett sätt att bereda ett ärende. Och att hitta breda lösningar är väl alla angelägna om, sa hon.

Magnus Isberg menade att regeringen i detta fall ställts inför en helt ny situation. Om man tycker att politiska beslut ska grundas på noggranna utredningar av handlingsmöjligheter och konsekvenser bör man tillåta att utredningsväsendet används för detta ändamål.

KU har i vårt gemensamma ställningstagande beslutat att återkomma med en särskild fördjupning om företeelsen negativa tillkännagivanden i ett annat sammanhang. Det tycker jag är bra. Sverige har en lång tradition av att hitta breda samförståndslösningar på alla möjliga politiska problem där de politiska partierna från början tycker helt olika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

Att tillsätta utredningar för att hitta nya lösningar där vi tycker helt olika är ingen ovanlig åtgärd. Men jag tror att det skulle vara väldigt skadligt om vi framöver skulle riskera att få en situation där regeringen förbjuds att jobba vidare i allt fler frågor med politisk sprängkraft.

Herr talman! Konstitutionsutskottet kritiserar regeringen för beslutet att utse en statlig samordnare för avveckling av Bromma flygplats. Riksdagens trafikutskott hade vid tidpunkten för regeringens beslut redan föreslagit riksdagen i ett tillkännagivande att någon förhandlingsperson för att avveckla Bromma flygplats inte skulle utses. Och riksdagen fattade beslut om detta samma dag som regeringsbeslutet.

KU anser att det fanns skäl för regeringen att avvakta riksdagens beslut och följa den praxis som hittills gällt för riksdagens tillkännagivanden. Dessutom konstaterade vi i KU att regeringen inte hade dokumenterat de kontakter med Stockholms kommun som låg som en viktig grund för beslutet.

Jag vill betona att frågan om Bromma flygplats framtid inte bara är en Stockholmsfråga. I stora delar av vårt land är Bromma flygplats mycket viktig för kommunikationer och arbetsmöjligheter i dessa delar av vårt avlånga land. Därför har frågan väckt engagemang i hela landet.

KU:s granskning begränsas dock naturligtvis till den formella hanteringen av ärendet inom regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Det här är ytterligare ett ärende där utskottet är helt enigt i skrivningarna. Men jag skulle tro att vi lägger vikten vid olika delar i skrivningarna.

Utskottet har enats om att det hade varit lämpligt att avvakta riksdagens beslut den 18 december, då det var känt att det skulle beslutas om ett tillkännagivande angående citynära flygplatser.

Utskottet anser att regeringen borde ha väntat innan en samordnare, utredare, förhandlingsperson - eller vad man nu väljer att kalla personen - tillsattes.

Däremot är vi inte alls ense om varför det hade varit lämpligt att avvakta. Jag tycker framför allt att det hade varit smakfullt, smart och sett snyggt ut att faktiskt vänta, av respekt för riksdagen, när man nu visste att ett sådant beslut skulle komma. Man kunde ha sett hur det såg ut - det visste man i och för sig i förväg - och för formens skull avvaktat, sett vad det innehöll och sedan tagit ställning till hur man skulle gå vidare.

Regeringen hade då kunnat bestämma sig för att till exempel fatta beslutet på grundval av sina övervägningar och vad riksdagen tycker. Utskottet har inte sagt att en samordnare, utredare, förhandlingsperson - eller vad man vill kalla denna människa - inte får tillsättas. Vi har enats om att regeringen borde ha avvaktat riksdagens beslut.

Vi får se vad som fortsättningsvis kommer ut av det här. Vi tycker helt olika. Jag tycker att det är jättekonstigt att det är så himla många som tycker att flyget till Stockholm ska dundra in och landa just på Bromma och att man inte ska få bygga bostäder där. Jag kan inte begripa det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

Jag tycker att det är smart att landa på Arlanda och sedan åka Arlanda express in till City och sedan använda marken på Bromma till bostäder. Men det är inte min och KU:s sak att avgöra det. Däremot har vi kunnat enas om att det hade varit smart att avvakta riksdagens beslut innan man tillsatte en förhandlingsperson, utredare, samordnare - eller vad man nu väljer att kalla människan i fråga.

(Applåder)

Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att KU har en viktig roll för att skapa, förtydliga eller inskärpa praxis som bidrar till att det demokratiska maskineriet och samspelet mellan regering och riksdag fungerar i Sverige.

Jag följer amerikansk politik nära. Det är mycket underhållande, så jag kan rekommendera det. Inte minst den amerikanska kongressen är underhållande att studera.

Som man jobbar i kongressen är kanske inte att rekommendera. Man är väldigt snabb på att hitta olika former av teknikaliteter som man drämmer i huvudet på varandra. Någon hittar en obskyr regel från 1865 och sätter därmed p för förslaget. Det handlar inte om att samla majoriteter bakom sig, utan det gäller att vara påläst på alla dessa konstiga regler.

I det här ärendet tycker jag att KU håller stången mot att driva Sverige i en sådan riktning. Vi har långt kvar till den amerikanska kongressen, men ändock.

Det här ärendet handlar om Bromma flygplats. Regeringen sa ju i budgetpropositionen att man skulle utse en förhandlingsperson för citynära flygplatser. Detta reagerade en majoritet i trafikutskottet på och sa att så skulle man inte alls göra. Bromma flygplats och andra citynära flygplatser ska vara kvar.

Samma dag som riksdagen skulle ta ställning till detta tillkännagivande till regeringen klubbade regeringen ett sådant beslut på förmiddagen. Man bytte dock ut ordet. I stället för förhandlingsperson kallade man det för samordnare, vilket man också skriver i svaret till konstitutionsutskottet vid vår granskning.

Man riktade in sig bara på Bromma, inte på citynära flygplatser i största allmänhet. Det är här som KU drar en gräns för den här regeringen och framtida regeringar som med någon form av teknikaliteter vill komma runt riksdagens beslut. KU skriver att i väsentliga delar är detta samma sak, även om man kallar det för olika saker och har ändrat lite grann. I väsentliga delar är det samma sak. Det var olämpligt att föregripa riksdagens beslut.

Vi sätter upp ett litet staket här för ett sådant beteende. Vi ska inte ha en demokrati där man får igenom beslut genom att finta varandra. Man får helt enkelt se till att samla en majoritet här i kammaren.

(Applåder)

Herr talman! KU sammanträder ju bakom lykta dörrar. Det gör det möjligt för oss att prata över bordet, och det är förutsättningen för att man ska kunna komma överens. Jag ska inte glänta på den lykta dörren. Men låt mig säga att det här ärendet inte var det lättaste ärendet att komma överens i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens beslut att utse en statlig samordnare för Bromma flygplats (avsnitt 1.5)

Det är politiskt komplicerat. Det är starka känslor. Det är laddat rent sakpolitiskt. Om jag inte tidigare tillräckligt lyfte fram vår ordförande vill jag nu nämna att vi inte hade kommit i mål med mindre än att han också i detta ärende hade lett oss väl.

Låt mig säga vad vi är överens om. Vi är överens om följande när det gäller en statlig samordnare för Bromma flygplats.

I betänkandet TU1 föreslog trafikutskottet den 10 december 2014 att riksdagen skulle tillkännage för regeringen vad trafikutskottet anfört om att "någon förhandlingsperson inte borde tillsättas rörande frågan om att avveckla citynära flygplatser".

Kammaren beslutade den 18 december 2014 om ett tillkännagivande till regeringen enligt utskottets förslag. Tidigare samma dag beslutade regeringen om ett uppdrag till en statlig samordnare för Bromma flygplats. Av utredningen framgår att trafikutskottets betänkande var känt inom Regeringskansliet inför beslutet den 18 december 2014 liksom av det föredragande statsrådet.

Trafikutskottets förslag till tillkännagivande och regeringens beslut om ett uppdrag till en statlig samordnare för Bromma flygplats rör alltså i stort sett samma sak. Därför anser KU att det var olämpligt av regeringen att så tydligt föregripa riksdagens beslut genom att besluta om ett uppdrag till en statlig samordnare för Bromma flygplats.

Med utgångspunkt i den sedan lång tid etablerade konstitutionella praxis som gäller för regeringens hantering av tillkännagivanden anser utskottet att det hade "funnits skäl för regeringen att invänta riksdagens beslut och först därefter bedöma vilket ställningstagande som kunde bli aktuellt".

Av utredningen i ärendet framgår att Stockholms kommuns vilja att hemställa hos regeringen om en prövning av förutsättningarna för att avveckla Bromma flygplats och göra marken tillgänglig för bostadsbyggande bekräftades vid ett telefonsamtal den 17 december 2014 mellan infrastrukturministerns statssekreterare och finansborgarrådet i Stockholms kommun.

Några minnesteckningar eller någon tjänsteanteckning som dokumenterade samtalet finns inte i akten. Enligt utskottets mening borde den information som regeringen fick genom telefonsamtalet ha dokumenterats.

Herr talman! I det som jag nu framförde finns inte bokstaven k som i kritik nämnt. Ändå är det en tydlig kritik som vi har kunnat enas om. Man måste inte drämma till och säga att regeringen är skyldig till den svåraste kritiken, men man kan ändå framföra det som för ett ärende framåt.

Jag hoppas att vi i fortsättningen ska kunna använda olika formuleringar och på det viset komma framåt såsom vi gjorde i den här svåra frågan.

(Applåder)

Herr talman! Vi går nu in i debatten om den del i konstitutionsutskottets granskningsbetänkande som rör regeringens hantering av frågan om erkännandet av staten Palestina.

Gransknings-betänkandeHanteringen av frågan om erkännande av Staten Palestina (Avsnitt 2.2)

Ärendet grundar sig i en anmälan från ledamoten i konstitutionsutskottet, Annicka Engblom. I anmälan begärs det att utskottet ska se om den tillträdande statsministern, Stefan Löfven, brutit mot regeringsformen genom att i regeringsförklaringen avisera att Sverige kommer att erkänna staten Palestina. Anmälaren hävdar att genom aviserandet i regeringsförklaringen är ärendet de facto avgjort innan samråd har kunnat ske i Utrikesnämnden.

När utskottet har analyserat de olika frågor som rests genom anmälan har vi breddat vår granskning till att inte bara handla om själva aviserandet i regeringsförklaringen utan hela förloppet från avlämnandet av förklaringen i kammaren den 3 oktober till erkännandets slutliga avgörande genom regeringsbeslutet den 30 oktober.

Granskningen har gett utskottet anledning att fundera över vilken betydelse och ställning regeringsförklaringen och det som yttras däri har. I samband med detta vill jag nämna att även om skifteskonselj ännu inte var genomförd när regeringsförklaringen avlämnades hade statsministern mottagit sitt förordnande från talmannen å riksdagens vägnar, vilket enligt utskottet gör att statsministerns handlande i samband med avlämnandet av förklaringen kan omfattas av utskottets granskning.

Herr talman! Jag är väldigt glad att vi i utskottet har kunnat landa i enhälliga bedömningar i det här ärendet då det rör centrala delar i statsministerns och regeringens ansvar och befogenheter på det utrikespolitiska området. Att utskottet fastslår att regeringsförklaringen inte har någon rättslig verkan är viktigt för debatten efter avlämnandet. En nytillträdd regering, oavsett färg, måste ha möjlighet att visa på de intentioner den har för sitt arbete under det kommandet året och den kommande mandatperioden. Om regeringsförklaringen ska vara relevant för den politiska debatten måste regeringschefen ha möjlighet att i tydliga drag visa vilken politik som avses att föras.

Utan den möjligheten skulle regeringsförklaringen, men också den politiska debatten, urvattnas, och riksdagen skulle förlora ett viktigt tillfälle att faktiskt få veta vad regeringen avser att göra. För väljare och riksdag är en regeringsförklaring också viktig för att efteråt kunna genomföra ett vettigt ansvarsutkrävande.

Kunde det då uppfattas som att frågan om erkännande av staten Palestina de facto redan var avgjord i och med avlämnandet av regeringsförklaringen den 3 oktober förra året? Nej, det kunde det inte, enligt utskottet. Kommunikationen i frågan var från regeringen efter avlämnandet av regeringsförklaringen dock i några stycken otydlig vad gäller bland annat gången i frågan fram till dess avgörande den 30 oktober. Det kan helt enkelt inte uteslutas att för den oinvigde i hur ärenden bereds i det svenska Regeringskansliet har det kunnat framstå som att ärendet redan före regeringssammanträdet var avgjort.

Herr talman! Innan jag avslutar vill jag göra dem som lyssnar eller ser på den här debatten denna sena kväll uppmärksamma på det fina utredningsmaterial som ligger till grund för utskottets ställningstagande att inte kritisera statsministern för hans besked i regeringsförklaringen. Bland annat finns de utfrågningar utskottet gjort nedtecknade ord för ord. I utfrågningen med statsministern kan man läsa att han på frågan om beredningen av erkännandet kunde avbrytas om något kom fram som talade för det svarade att det hade varit fullt möjligt och att det ju är därför ärenden bereds på det vis som görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHanteringen av frågan om erkännande av Staten Palestina (Avsnitt 2.2)

Granskningen har i det här ärendet visat sig vara nyttig för att fastställa viktiga principer rörande regeringsförklaringen.

Med det, herr talman, vill jag tacka utskottet och framför allt kansliet för gott och fint samarbete och önska en glad sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka Jonas Gunnarsson för att ha sparat några minuter genom att beskriva ärendet. Jag vill dock göra några ytterligare djupdykningar i beskrivningen.

Som jag ser det finns det två saker som är grunden och anledningen till anmälan. Det ena är vikten av att riksdagens samtliga partier, inte bara de ingående i regeringen, har möjlighet att yttra sig och överlägga om viktiga utrikesfrågor av synnerlig vikt. Det är regeringen som normalt sett hanterar utrikesfrågor i sådana fall. Det andra är den tyngd som finns i samspelet mellan våra olika beslutande församlingar, nämligen riksdagen och regeringen, och respekten däremellan.

När vi efter valet satt här samlade den 3 oktober och lyssnade till Stefan Löfven, då utsedd till statsminister och avgivandes sin regeringsförklaring, var det inte bara undertecknad utan många fler, även utanför denna kammare, som reagerade på det sätt som regeringsförklaringen uttryckte just erkännandet av staten Palestina.

Det är viktigt, och det är vi överens om över partigränserna, att en regeringsförklaring ska vara en avsikt. Därför är det också viktigt att det uttrycks på ett sådant sätt att det finns rådrum kring det efteråt, i synnerhet när det gäller erkännandet av stater och utrikesfrågor av synnerlig utrikespolitisk vikt.

Man uttrycker det som att "därför kommer Sverige att". Jag har tittat på hur det uttrycks i tidigare regeringsförklaringar. Där står "man vill verka för", "Sverige bör verka", "Sverige bör stärka". Den skrivning som vi gemensamt har i betänkandet är en viktig signal om att detta ska tas i beaktande i kommande avsiktsförklaringar. Det är en viktig signal i betänkandet.

Kap. 10 § 11 regeringsformen uttrycker vikten av att man har överläggningar när det gäller sådana stora frågor. Av de skriftväxlingar och de utfrågningar som vi i konstitutionsutskottet hade med statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström framgår det att just en fråga som gäller erkännande av en stat är en fråga av synnerlig vikt, och därför ska överläggningar även ske med Utrikesnämnden.

I den vidare granskningen framkom nämligen, herr talman, att samma dag som regeringsförklaringen avgavs och regeringen alltså hade tillträtt, det vill säga efter konseljen då vi hade en regering med ingående ministrar klara, gick det ut en information, ett brev, till utlandsmyndigheterna som också gav bilden av att detta redan var avklarat.

Den 8 oktober var det en artikel och den 13 oktober en notis på regeringens webbsida som gav uttryck för samma sak, vilket gav stor genklang i omvärlden eftersom frågan redan var avgjord. Det var mycket olyckligt då vi måste vara rädda om det förhållande vi har mellan riksdag och regering. Beredningen inleddes inte förrän den 15, Utrikesnämnden efterhördes inte förrän den 27, och den 28 var det redan avgjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHanteringen av frågan om erkännande av Staten Palestina (Avsnitt 2.2)

Regeringen har mycket att lära av hanteringen och kan inte skylla på att det är en nytillträdd regering, för detta har inte skett tidigare.

Jag vill tacka för det goda samarbetet, att vi kunna hitta balansen i det yttrande som vi har avgivit, det vill säga att statsministern självklart äger ett ansvar för hela regeringsförklaringen då det är han som avger den, men utrikesministern bär ett särskilt ansvar för vad som därefter sker med hanteringen av utrikesärenden av synnerlig vikt.

Vi har försökt hitta en töjbarhet vad gäller själva regeringsförklaringen, men det riktas kritik mot utrikesministern för hanterandet efteråt. Regeringen har att lära av detta när det gäller hur viktigt det är med samspelet mellan regering och riksdag.

Jag vill tacka för gott samarbete och tillönska en god sommar.

(Applåder)

Herr talman! Ärendet om regeringens erkännande av Staten Palestina var viktigt, inte minst eftersom ärendet gav Sverige nästan hela världens uppmärksamhet. Därför hade det varit bra om ärendet hanterats på ett bättre sätt av regeringen. KU kritiserar både utrikesministern och statsministern för brister i kommunikationen av ärendet, eftersom kommunikationen delvis gav intryck av att beslutet om erkännandet hade skett redan före det obligatoriska samråd med Utrikesnämnden som skulle ske.

Vår kritik i granskningsbetänkandet är försiktig. Jag vill betona att beslutet i KU inte heller i detta ärende handlar om beslutets politiska innehåll. Men Utrikesdepartementet var otydligt när beslutet om erkännande fattades, som Annicka Engblom redovisat i föregående inlägg.

(Applåder)

Herr talman! Gällande den här punkten i granskningen tycker jag att det är bra att utskottet är enigt om att regeringsförklaringen får innehålla saker som inte redan är färdigberedda och beslutade, både på det inrikespolitiska och på det utrikespolitiska området. Det blir liksom lite mer spännande då, och det ger onekligen lite mer att diskutera i den allmänpolitiska debatt som ska följa regeringsförklaringen. Därför är det bra att vi är enade om det. Man får säga saker som inte redan är färdiga.

Det låter lite här som att det skulle vara tvärtom, att utskottet skulle vara enigt om att kritisera statsministern för regeringsförklaringen, men så är det alltså inte. Det var okej att säga: "Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina."

Däremot har utskottet synpunkter på hur detta sedan hanterats och kommunicerats. Samma dag skickades det ut information till utlandsmyndigheterna där det framstod som att detta redan var färdigt. Det var inte bra. Där borde det ha framgått att det skulle ske en beredning.

Andra talare har sagt att det här kan ha försämrat förutsättningarna för ett ordentligt samråd med Utrikesnämnden, och det är alldeles sant. Det är klart att det kan ha förändrat de förutsättningarna, eftersom det gjorde folk så upprörda. Sedan kan jag i och för sig tro att det ibland handlade mer om det politiska innehållet än om hur det faktiskt hanterades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHanteringen av frågan om erkännande av Staten Palestina (Avsnitt 2.2)

De här skrivningarna är kompromisser. Vi lägger, som vi konstaterat tidigare, olika vikt vid olika saker. Jag tror till exempel inte att omvärldens reaktioner berodde så väldigt mycket på att samrådet med Utrikesnämnden ännu inte hade ägt rum. Jag tror faktiskt att de berodde på att man inte gillade det som regeringen sa att man hade för avsikt att göra. Det gör inte saken bättre. Det är klart att man skulle ha skött beredningen och den information som gick ut på ett bra sätt i alla fall. Men jag tror att vi ibland överskattar betydelsen av beredningsgången, i alla fall när det gäller andra länders reaktioner på de sakpolitiska frågorna.

(Applåder)

Herr talman! Frågan i detta granskningsärende är, om vi kokar ned det, huruvida regeringen hade samrått med Utrikesnämnden innan den faktiskt tog ställning för att erkänna Staten Palestina.

Utskottet noterar inledningsvis att när Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen i riksdagens kammare den 3 oktober 2014, just där jag nu står, var han godkänd av riksdagen och hade mottagit det förordnande som talmannen själv hade utfärdat på riksdagens vägnar. Därför finner utskottet, även med beaktande av att regeringsskiftet ägde rum först senare samma dag, att Stefan Löfvens handlande i samband med regeringsförklaringen omfattas av konstitutionsutskottets granskning.

Statsministerns och utrikesministerns uppgifter till KU vid KU:s utfrågning att ingen av dem hade tillträtt vid detta tillfälle kan inte finna något bifall av KU. Naturligtvis går det att granska statsministern också vid hans regeringsförklaring.

I förarbetena till riksdagsordningen uttalas att i en regeringsförklaring skisseras regeringens politik samt att regeringsförklaringen är tänkt att bilda utgångspunkt för en allmänpolitisk debatt i riksmötets inledningsskede och att det därför är önskvärt att förklaringen får en viss fyllighet. Därom är vi ense.

Mot den bakgrunden ska en regeringsförklaring enligt utskottets mening ses som en allmän avsiktsförklaring som inte kan tillmätas någon rättsverkan. Det är inte bindande i rättslig mening. Uttrycket i regeringsförklaringen: "Därför kommer Sverige att erkänna staten Palestina" kan därför inte i sig ges innebörden att regeringen har tagit ställning i frågan redan den 3 oktober. Där kritiserar inte KU.

KU:s kritik gäller hur, efter denna regeringsförklaring, uppgifter har kommunicerats i frågan om Sveriges erkännande av Staten Palestina, främst av utrikesminister Margot Wallström och av Utrikesdepartementet men naturligtvis generellt också av statsministern. Det har skett i massmedier, på regeringens webbplats och i information till utlandsmyndigheter, ambassader, med till exempel rubriken "Lines to take: Sweden will recognize the State of Palestine". Utskottet noterar bland annat upprepade hänvisningar till "vårt kommande erkännande av Palestina" och uttalandet om att "Sverige kommer att erkänna Palestina", utan att någon pågående beredning eller liknande nämns.

Gransknings-betänkandeHanteringen av frågan om erkännande av Staten Palestina (Avsnitt 2.2)

Landområdet i Mellanöstern, som går under namnet Palestina, benämndes redan då samma dag i utskicken till utlandsmyndigheterna som "Staten Palestina" av regeringen. Enligt KU borde kommunikationen på ett tydligare sätt ha speglat att det pågick en beredningsprocess och att något beslut ännu inte var fattat. Som kommunikationen nu var utformad gav den bilden att regeringen i realiteten hade tagit ställning till Palestinaerkännandet före Utrikesnämndens sammanträde.

Det kan heller inte uteslutas, skriver konstitutionsutskottet, att kommunikationen har lett till att Sveriges erkännande av Staten Palestina av omvärlden har uppfattats som avgjord vid en tidpunkt före samrådet med Utrikesnämnden.

Så blev det. Över hela världen mottog man detta budskap samma dag. Det reagerades kraftigt från andra EU-länder, USA, ja, kort sagt över hela världen. Det sätt på vilket frågan har hanterats kan enligt utskottets bedömning också ha försämrat förutsättningarna för ett samråd med Utrikesnämnden i reell mening, skriver utskottet. För det inträffade bär utrikesministern ett särskilt ansvar och statsministern ett övergripande ansvar.

Dessa ord ska naturligtvis inte överdrivas. Men det är likväl allvarliga ord. Jag utgår från att det handlar om problem som har att göra med att regeringen var alldeles nytillträdd och att det inte blev väl gjort. Men det är likväl så att utrikesministern bär ett särskilt ansvar och statsministern ett övergripande ansvar.

(Applåder)

Utrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Herr talman! Som redan är känt vid det här laget är det alltså ett ovanligt enigt utskott som har kommit överens om och delar sin kritik av regeringen. Endast Sverigedemokraterna har haft reservationer i två fall där vi velat gå ännu något längre i värnandet av riksdagens grundlagsstadgade befogenheter och kontroll av regeringen. Detta är ett av dessa ärenden.

Men innan jag talar om utrikesministern vill jag bara säga något kort om granskningen i stort. Ordföranden har både på presskonferensen och även här i kväll framhållit att han har tittat på slutbetänkandena de senaste 20-30 åren bakåt i tiden och kommit fram till att detta var första gången KU var så enigt.

Jag tycker dock att det nästan är av ännu större intresse att detta är första gången sedan SD kom i riksdagen som sjuklövern faktiskt saknar egna reservationer i ett så viktigt och avgörande betänkande. Till detta finns det flera förklaringar. En av dem är förstås att utskottet har gjort ett bra arbete i många frågor och satt sig över partipolitiska egenintressen. Men sedan finns det tyvärr också andra aspekter, varav en formulerades mycket väl av Sveriges televisions politiska reporter Margit Silberstein, nämligen att om S och MP är med på kritiken mot sina egna statsråd kan man förhoppningsvis mildra den något. Dessa försök till skademinimering kan man naturligtvis ha viss förståelse för.

Den tredje orsaken tycker jag däremot är desto tråkigare och det är dessvärre att decemberöverenskommelsens parlamentariska kyla känns av även i KU. Det är också därför vi i SD har varit tvungna att inkomma med en reservation i detta och ytterligare ett ärende. För om man ur ett rent författningsmässigt, neutralt perspektiv granskar utrikesministern kan man rimligen inte komma till annan slutsats än att hon här förtjänar kritik.

Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Låt mig snabbt rekapitulera ärendet. En majoritet i EU-nämnden uttalade alltså att Margot Wallström inte skulle informera övriga EU-staters ministrar i rådet för utrikes frågor om erkännandet av Palestina. Statsrådet Wallström har då, i stället för att informera om innehållet vid sittande möte, valt att ändå göra detta på en så kallad informell lunch i samband med mötet. Att hon rakt emot EU-nämndens uttryckliga önskemål så att säga rundar riksdagen och meddelar exakt samma information men under lite andra former utanför det formella mötet kan inte befria henne från ansvar.

Att använda riksdagen som ett rundningsmärke tycks för övrigt ha varit något av en röd tråd för den nu sittande regeringen även i andra ärenden i det aktuella betänkandet, till exempel i det tidigare fallet med Bromma flygplats och kommande ärende om vårdvalet, där aktuella statsråd alltså också mycket riktigt har fått kritik. Vi hade önskat att KU:s majoritet kunde varit konsekvent och lämnat kritik även i detta fall.

När vi ändå talar om att vara konsekventa, herr talman, kan det konstateras att när det gäller den kritik som riktades i det förra ärendet om själva erkännandet av Palestina som sådant var det inte uttalandet i regeringsförklaringen i sig som kritiserades, utan det upprepande och konkludenta handlande som därefter följde, där utrikesministern fortsatte att på diverse olyckliga och olämpliga sätt informera omvärlden om Sveriges agerande. Detta skedde bland annat genom olika utskick till myndigheter, artiklar i tidningar och anföranden i diverse internationella sammanhang, såsom givarkonferenser etcetera. Och självfallet var informationen till övriga medlemsstater i EU bara ytterligare en i raden av dessa aktiviteter. Men att just denna informationsaktivitet, vilken till och med stod i strid med riksdagens uttalade vilja, helt plötsligt skulle undgå kritik förefaller i alla fall mig och säkerligen många därtill som ytterst märkligt och graverande.

En retorisk och möjligen återigen något konspiratorisk fråga infinner sig då i mitt stilla sinne. Hade bedömningen och utgången i detta ärende tett sig annorlunda om det inte vore en anmälan från Sverigedemokraterna som låg till grund för granskningen? Det lär vi aldrig få reda på men jag känner mig likväl ändå trygg i förvissningen om att detta inkonsekventa och något suspekta beteende framstår som tämligen uppenbart i åhörarnas och väljarnas ögon.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Millard (SD).

Herr talman! Detta är alltså, som framgick, ett av de två ärenden där Sverigedemokraterna vill gå längre i kritik än vad övriga partier i konstitutionsutskottet är beredda att göra. Frågan gäller om utrikesministern agerade i strid med Utrikesnämndens instruktion när hon vid en informell lunch i samband med ett ministerrådsmöte i Bryssel i oktober förra året informerade övriga utrikesministrar om vad som stod i regeringsförklaringen om Sveriges kommande erkännande av Staten Palestina.

Bakgrunden till anmälan - det är förresten inte en utan två anmälningar, en från sverigedemokratiska företrädare och en från Moderaterna - är ett animerat sammanträde i EU-nämnden, då utrikesministern nämnde sin avsikt att informera om regeringsförklaringens innehåll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Ledamöter i EU-nämnden från oppositionspartierna menade då att det var olämpligt att lämna sådan information i samband med EU:s utrikesministermöte, eftersom frågan om erkännandet av Palestina ännu inte hade varit föremål för samråd i Utrikesnämnden. Detta debatterade vi under den tidigare dagordningspunkten.

När KU har analyserat frågan konstaterar utskottet inledningsvis att bestämmelserna om samråd och information mellan regeringen och riksdagen om vad som sker inom EU syftar till att riksdagen ska få ett aktivt och verkligt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför förhandlingar och beslutsfattande nom EU. Även om ståndpunkter i aktuella EU-frågor förs fram av ministrar vid sidan av formella EU-möten ska ståndpunkterna vara förankrade i riksdagen. Ståndpunkter i sådana frågor som förs fram av statsråd vid till exempel informella lunchmöten måste alltså vara förankrade.

Men, och det är det centrala i detta ärende, i detta ärende konstaterar KU att den information som utrikesministern lämnade vad avser Sveriges kommande erkännande av Palestina inte omfattades av samrådsskyldigheten.

Det är centralt att konstitutionsutskottet upprätthåller den grundläggande principen för sitt arbete, nämligen att granskningen ska göras på rättslig grund. Man utgår alltså från lagstiftning, praxis och andra regler och bedömer ifall regeringen har följt dessa regler eller inte.

Vad det handlar om i detta fall är riksdagsordningen 7 kap. 14 § som reglerar regeringens skyldighet att samråda med EU-nämnden. Där framgår att samrådsskyldigheten gäller sådana ärenden där beslut ska fattas i EU:s ministerråd. Det handlar också om hur förhandlingar ska föras inför beslut i ministerrådet. Det handlar dessutom om samråd inför möten och beslut i Europeiska rådet, alltså EU:s stats- och regeringschefer.

Om vi tittar på detta aktuella ärende var det så att frågan om erkännande av Staten Palestina inte skulle tas upp till beslut vid något sammanträde med EU:s ministerråd, bland annat eftersom det är en nationell angelägenhet att besluta om erkännande av stater. Samrådsskyldigheten med EU-nämnden gäller enbart frågor som EU ska fatta beslut om. Detta gäller även om utrikesministern valde att ändå redovisa för EU-nämnden att hon avsåg att lämna denna information till sina utrikesministerkollegor.

En minister kan informera ministerkollegor om allehanda frågor som medlemsstaterna ensamma har att fatta beslut om. Och enbart det faktum att ministern berättar för EU-nämnden att han eller hon har för avsikt att lämna sådan information innebär inte att det därigenom uppstår en formell skyldighet att samråda med EU-nämnden.

Det faktum att ministern säger någonting i EU-nämnden innebär inte att det då uppkommer en skyldighet att samråda, utan samrådsskyldigheten avgörs av ifall frågan ska beslutas av EU eller inte.

Det är mot denna bakgrund som sju av åtta partier i KU är överens om att regeringen och utrikesministern inte bör kritiseras i detta ärende.

Jag ska göra en kort reflektion apropå det som tidigare har sagts i ärendet. Man kan fundera lite grann över vad det var som gjorde att det var så många reservationer tidigare år i KU:s granskningar under alla de 20 år som jag har gått igenom. I stort sett varje år var det ett rätt betydande antal reservationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Det är klart att en del reservationer säkert kan ha berott på att regeringspartier av olika färg var obenägna att kritisera sin egen regering och därför ville ha mildare skrivningar och reserverade sig. Men det förekom också ganska ofta, vill jag påstå, att regeringspartier reagerade mot det som de uppfattade som överdrivna skrivningar där de tyckte att oppositionspartierna skruvade tolkningen av olika regler för hårt, det vill säga övertolkade rättsregler och ville rikta kritik som inte hade saklig grund.

Jag skulle vilja säga att om utskottets majoritet i detta fall hade valt att kritisera utrikesministern hade det varit ett exempel på just en sådan överdriven och skruvad kritik där man hade gått för långt i sin tolkning av gällande rätt, därför att det inte finns stöd i gällande rätt för att rikta kritik mot regeringen i detta fall.

(Applåder)

Herr talman! Som föregående talare har redogjort för handlar detta granskningsärende om utrikesministerns handlande att informera EU:s medlemsländer om erkännandet av Palestina under en lunch med kollegor i rådet den 20 oktober 2014.

Konstitutionsutskottet är inte helt enigt i detta ärende. Som ordföranden sa har sju partier ett gemensamt ställningstagande medan Sverigedemokraterna har en reservation. Det är därför jag närmare vill lyfta fram vissa viktiga omständigheter i detta ärende.

Konstitutionsutskottets arbete går i detta ärende ut på att undersöka om utrikesministern har begått ett konstitutionellt fel eller inte. Rent konstitutionellt handlar ärendet om ett statsråds yttrandefrihet, vilket konstitutionsutskottet tidigare har fastslagit, och om frågan om regeringen äger utrikespolitiken.

Jag ska inte fördjupa mig i bakgrunden. Den har ordföranden redovisat. Men det stämmer att EU-nämnden lämnade en avvikande mening och inte ansåg att utrikesministern skulle informera om avsikten att erkänna Palestina som stat. Detta trots att frågan inte ingick i den för EU-nämnden redovisade inriktningen av regeringens politik inför rådsmötet. Det här har utrikesministern av förståeliga skäl reagerat på.

Vad som hände var att utrikesministern på eget bevåg informerade EU-nämnden om sin avsikt att under en informell lunch med ministrarna och på förfrågan av den dåvarande höga representanten för utrikesfrågor Catherine Ashton informera om avsikten att erkänna Staten Palestina. Det stod klart för utrikesministern att den här frågan hade väckt intresse inom EU-medlemsstatskretsen. Det var således inte utrikesministern själv som tog initiativ till denna fråga, utan hon lämnade vid förfrågan bara information som redan fanns angivet i regeringsförklaringen.

Att utrikesministern valde att ta upp detta i EU-nämnden berodde på att hon ville vara öppen även i frågor som inte föll under nämndens arbete vid det aktuella tillfället. Detta visar enligt min uppfattning på god vilja och en strävan från regeringens sida att uppnå öppenhet och ett gott samarbete mellan regeringen och riksdagen. Detta är ur ett demokratiskt perspektiv rätt väg att gå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Det är vidare viktigt att en utrikesminister även under informella luncher får samtala med ministerkollegor om frågor, exempelvis den om att avsikten att erkänna Palestina som stat hade tagits upp i regeringsförklaringen.

Herr talman! De informella diskussionerna vid utrikesministermötena är viktiga och ett sätt för utrikesministrarna att informera varandra om aktuella händelser och frågor - även sådana som ligger utanför rådets dagordning men är av gemensamt intresse.

De här kontakterna är också viktiga för sammanhållningen inom unionen och leder till att Sverige kan stärka banden till andra länder och skapa förtroende inför framtida samarbeten. Att på detta sätt regelbundet ha kontakter och samtal med utrikesministerkollegor hör till utrikesministerns uppgifter. Skulle inte Margot Wallström få svara på frågor som den om avsikten att erkänna Palestina skulle det anses märkligt och till och med kunna ha negativ inverkan på samarbetet mellan Sverige och andra medlemsstater. Jag anser att utrikesministern har handlat korrekt och dessutom agerat på ett sätt som är förenligt med Sveriges bästa i relation till andra medlemsstater.

Det ska tilläggas att informationen som utrikesministern lämnade vid tillfällena den 17 och den 20 oktober förra året redan fanns upplagd på regeringens hemsida. Detta innebär att i princip vem som helst kunde gå in på regeringens hemsida och läsa om avsikten, som också fanns angiven i regeringsförklaringen. Informationen var alltså offentlig. Att trots detta kräva samråd med utrikesministern framstår då som märkligt.

Vi ska heller inte glömma bort att detta ärende egentligen inte är en EU-fråga, enligt min uppfattning i alla fall. Det är upp till varje nation att fatta beslut om erkännanden, och det är tydligt för alla medlemsstater att så är fallet. Det är regeringen som driver utrikespolitiken, inte EU-nämnden, och däri ingår erkännande av stater och förklaringar till detta.

Vidare vill jag också, herr talman, anföra att det aktuella ärendet inte vid tillfället var ett beredningsärende och att frågan om erkännandet inte drevs i EU vid tillfället. Av den anledningen behöver frågan heller inte förankras i EU-nämnden.

Jag anser att en majoritet i konstitutionsutskottet rätteligen har kommit fram till att den information som utrikesministern lämnade inte omfattas av samrådsskyldigheten.

Jag vill avsluta mitt anförande, herr talman, med att säga att jag ser positivt på att det i bred utsträckning råder enighet gällande granskningsärendena med få undantag. Jag hoppas att vi inom KU fortsätter denna strävan mot enighet även framöver.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Emanuel, och tack även Andreas!

Det är lite svårt att debattera det här ämnet på ett bra och uttömmande sätt eftersom det i mångt och mycket är omgärdat av sekretess. Därför vill jag bara göra några förtydliganden med anledning av en del av det som har anförts här.

Det första jag vill påtala är att vi väl åtminstone kan vara överens om att Mellanösternfredsprocessen var en punkt på den aktuella dagordningen för rådet för utrikes frågor och att den därför omfattades av samrådsskyldigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Som också går att läsa i vår reservation syftade det kommande svenska erkännandet av Staten Palestina till att påverka fredsprocessen. Det framkom redan i regeringsförklaringen. I och med att man gjorde detta kan man faktiskt ha kommit att påverka den aktuella dagordningspunkten som skulle ha samråtts med EU-nämnden.

Sedan har jag en invändning mot att det var Catherine Ashton som skulle ha bett om detta lite så där i förbigående ungefär. Det här var ju något som lyftes upp långt före själva rådssammanträdet. Utrikesministern kände ju till att frågan skulle komma upp, så det var inget som skedde i förbigående.

Om det nu inte sas så mycket mer än vad som gick att utläsa av regeringsförklaringen och på regeringens hemsida, vad fanns det då för behov av att informera och prata om detta ytterligare vid lunchen? Eller finns det anledning att tro att man kanske kan ha sagt lite mer saker vid tillfället?

Herr talman! Under dagordningspunkten diskuterades fredsprocessen i Mellanöstern, men frågan om avsikten att erkänna Palestina som stat var ingen dagordningspunkt. Det vi ska pröva i konstitutionsutskottet är om det var fel av utrikesministern att ta upp frågan vid den informella lunchen eller inte, och vi kan konstatera att utrikesministern handlade korrekt. Om avsikten att erkänna Palestina inte var föremål för dagordningspunkten kan jag inte riktigt förstå hur Sverigedemokraterna resonerar i detta fall.

Herr talman! Som jag uppfattar Sverigedemokraternas reservation har man inte haft en konstitutionell utgångspunkt i sin bedömning i sin reservation. Man har i stället försökt göra politik av det hela. Det framgår också när Fredrik här talar om att samtalet mellan utrikesministern och de andra utrikesministrarna skulle komma att påverka politiken och frågan framöver. Man har haft en helt annan utgångspunkt här än vad konstitutionsutskottet egentligen ska ha.

Som jag sa är syftet med ministermötena att stärka sammanhållningen inom unionen men också att kunna informera varandra rent faktamässigt om vad de olika staterna har avsett att ta för beslut och vad som händer i de olika staterna. Detta är inget märkvärdigt eller konstigt.

Jag undrar hur ni kan anse att samrådsskyldighet ska föreligga när informationen redan fanns upplagd och tillgänglig på regeringens hemsida.

Jag undrar också om du, Fredrik, anser att det är upp till EU att fatta beslut eller diskutera frågor om erkännanden.

Herr talman! Nej, självklart är det inte upp till EU att avgöra vilka stater vi erkänner och inte erkänner. Mellanösternfrågan är dock en komplicerad fråga, och det kan finnas skäl att vara lite extra eftertänksam i hur man agerar i dessa ärenden.

Jag vänder mig framför allt mot invändningen att vi skulle ha gjort politik av detta. Det är precis tvärtom. Det vi har sett är att ministern har valt att försöka föra fram sin politik utan att ha riktigt stöd för det i riksdagen.

Om jag kör för fort på en 70-väg och saktar in precis före en fartkamera begår jag inget fel just när jag passerar fartkameran. Men om jag agerar tvivelaktigt mellan fartkamerorna är frågan om jag har agerat korrekt eller inte. Vid fartkameran har jag agerat korrekt, men i övrigt försöker jag kringgå reglerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeUtrikesministerns information till EU:s medlemsländer om kommande erkännande av Staten Palestina (avsnitt 1.2)

Det är det vi lite grann har invänt mot, och det är där vi tar vår utgångspunkt i reservationen.

Herr talman! Invändningen från Sverigedemokraterna låter konspiratorisk.

Låt oss inte glömma att utrikesministern de facto har tagit upp en fråga som omfattas av samrådsskyldigheten i EU-nämnden. Det är den text som rubricerade regeringens linje, och hon har följt den.

Vi ska inte heller glömma att utrikesministern inte på något sätt har argumenterat för eller diskuterat frågan under dagordningspunkten i enlighet med EU-nämndens önskemål.

Herr talman! Jag sökte ett uttryck som jag tror finns i domarinstruktionen: Lagen gillar inte allt som hon inte straffar.

Så kan det vara i denna fråga. Det är inte så att vi gillar allt som hände här, men vi är tvungna att säga att det inte går emot det regelverk som KU har att förhålla sig till.

"Att ståndpunkter i aktuella EU-frågor förs fram vid sidan av formella möten innebär inte att bestämmelser som syftar till att riksdagen ska få ett aktivt och reellt inflytande saknar tillämpning. Utskottet kan dock konstatera att den information som utrikesministern lämnade inte omfattas av samrådsskyldigheten. Detta förändras inte av att utrikesministern valde att ändå redovisa för EU-nämnden att hon avsåg att lämna informationen till sina utrikesministerkolleger."

Utskottet konstaterar alltså att hon inte har brutit mot regelverket. Informationen omfattas inte av samrådsskyldigheten. Man kan ändå läsa ut, om inte annat mellan raderna, att somliga av oss vill säga att riksdagen måste få ett aktivt och reellt inflytande och att dessa bestämmelser inte saknar tillämpning.

Det kokar ned till instruktionen för domare: Lagen gillar inte allt som hon inte straffar. Därmed är KU nöjt.

Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

Herr talman! Liksom flera tidigare talare vill jag först uttrycka tillfredsställelse över att konstitutionsutskottet har återtagit den roll som KU ska ha, nämligen att granska den konstitutionella hanteringen av regeringsärenden, inte dess politiska innehåll på en höger-vänster-skala.

Vi har eftersträvat enighet. Vi har vägt ord och formuleringar från såväl regeringspartierna som oppositionen på guldvåg.

I två ärenden används ordet kritik. Detta ärende, 2.5, Beredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdsvalssystem i primärvården, är ett av dessa två.

Här finns två KU-anmälningar som ligger till grund och som utskottet har behandlat, dels genom informationsutbyte med departementet, dels genom utfrågning av ansvarigt statsråd och statsministern.

I 7 kap. regeringsformen uttrycks ett allmänt beredningskrav för regeringsärenden. I motiven framhålls att inhämtande av yttranden från myndigheter och organisationer är ett karakteristiskt och betydelsefullt inslag i beslutsprocessen. Däremot framgår det inte hur detta bör gå till.

I regeringsformen finns också en beskrivning av Lagrådet och dess uppgifter. Ett område som tydligt anges är lag om kommunal beskattning eller lag om åligganden för kommunerna. Men även här finns skrivningar om att en regering kan välja att avstå om lagrådsgenomgången bedöms sakna betydelse.

I detta ärende är det uppenbart för KU att regeringen och riksdagen har gjort olika bedömningar. När propositionen kom på riksdagens bord valde socialutskottet att skicka propositionen till Lagrådet. Efter Lagrådets yttrande valde regeringen i sin tur att dra tillbaka hela propositionen.

KU har vid flera tillfällen tidigare granskat regeringars snabba hantering av ärenden, exempelvis efter regeringsskiftet 2006, som någon talare var inne på.

Hösten 2008 genomfördes en granskning av hur beredningskravet fullgörs i olika ärenden. KU fann vid det tillfället att ett skriftligt remissförfarande alltid bör vara det normala sättet att inhämta synpunkter under beredning och att remissmöten ska ses som ett komplement. Vi sa också att när tilltänkt lagstiftning har motsvarighet i tidigare lagstiftning är detta inte skäl att avstå från lagrådsgranskning samt att det är av vikt att förberedelsearbetet är gediget och tillräckligt.

Herr talman! Det är viktigt att en regering håller hög kvalitet på sitt beslutsfattande och därmed beredning av ärenden. Det ger tilltro till demokratin. Regeringens arbete uppfattas som rättssäkert, transparent och effektivt.

I det här fallet menade regeringen att ärendet var av sådan art att man kunde använda sig av tidigare praxis beträffande vårdvalssystemet, det vill säga att landstingen inte är tvingade att införa så kallad tvångs-LOV. I stället kunde man själv bestämma utifrån det kommunala självstyret.

Regeringen ansåg alltså att beredningen var godtagbar. Men den lagrådsremiss som utskottet verkställde gav som sagt en annan bild, och regeringen drog tillbaka sin proposition.

När KU nu gjort sin granskning finner vi sammanfattningsvis för det första att de skäl som regeringen angett för att så skyndsamt behandla frågan inte kan motivera att gängse beredningsrutiner frångicks.

KU finner för det andra inte att det finns särskilda skäl för regeringen att låta bli att skicka förslaget till Lagrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

För det tredje menar KU att det hade varit möjligt att ha ett längre och grundligare remissförfarande.

För det fjärde anser KU att tiden för att hantera remissvaren var orimligt kort.

Detta, herr talman, har sammantaget lett fram till KU:s kritik.

(Applåder)

Herr talman! I en promemoria som Socialdepartementet skickar ut den 10 oktober 2014 föreslås att hälso- och sjukvårdslagen ska ändras så att landstingen inte längre ska vara skyldiga att ha vårdvalssystem i primärvården.

Man kan säga att det förslaget kännetecknas av två saker. Det första är en politisk vision, visionen om att vårdval egentligen är en sak för landstingspolitiker och inte för enskilda vårdtagare. Det andra är att genomförandet av den politiska visionen är en viktig princip.

Detta är en central del i den nya regeringens politik, och det är viktigt att det snabbt får genomslag i konkret politik. Promemorian skickas därför ut till 32 remissinstanser, bland annat samtliga 20 landsting och Gotlands kommun. Tanken var att det skulle gå snabbt. Processen verkar mest ha varit formalia och beslutet i stort sett redan taget. Det var ju en del av det politiska budskapet.

Därför bestämdes en remisstid på 20 dagar - det skulle vara tillräckligt. Problemet var att remissrundan riktade sig till landsting och att landstingen inte hade tillräckligt mycket tid att ge sig in i en politisk beredning av ärendet. Många landsting framförde också att man inte hann med i den politiska beredningen utan i stället lät tjänstemannaskrivelser utgöra svar.

Det finns alltså kritik från remissinstanserna mot den korta remisstiden. Men det är inte bara det, utan ett flertal av remissinstanserna avstyrker också det förslag som framförs i promemorian.

Trots denna kritik bestämmer sig regeringen för att en vecka senare lämna propositionen, 2014/15:15. I den föreslås i princip det som fanns i remisspromemorian, det vill säga att landstingen från och med den 1 januari 2015 inte längre ska vara skyldiga att ha vårdvalssystem i primärvården.

Även om detta skulle kunna tänkas falla inom ramen för en lagrådsgranskning görs inte den bedömningen av regeringen, som vi nyss hörde av föregående talare. I propositionen säger regeringen att en lagrådsremiss inte är nödvändigt då förslagen var av sådan författningsteknisk art att "Lagrådets granskning skulle sakna betydelse".

Det handlade helt enkelt om en återställarpolitik, och då är det inte komplicerat, och då behövs inte Lagrådets yttrande. Så var tankegången - det har framkommit ganska tydligt i den granskning som konstitutionsutskottet har gjort, i skriftväxlingen med Regeringskansliet och också i de utfrågningar som har gjorts av statsminister Löfven och statsrådet Wikström.

När frågan sedan kommer till riksdagens socialutskott bestämmer sig socialutskottet för att lämna propositionen till Lagrådet, och Lagrådet avger den 24 november ett yttrande som är ytterst kritiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

För att spara tid här i kammaren ska jag inte gå in på allt vad Lagrådet säger. Men den huvudsakliga kritiken riktar in sig på att det är för kort remisstid, att det är för få remissinstanser och att det är för kort handläggningstid mellan remisstidens utgång och regeringens beslut om propositionen.

Summa summarum av Lagrådets behandling är att man inte anser att lagförslaget är godtagbart och att regeringsformens beredningskrav inte är uppfyllt. Just av den anledningen säger Lagrådet att förslaget inte kan ligga till grund för lagstiftning.

Herr talman! Ett enigt utskott har i sitt granskningsarbete kommit fram till slutsatsen att regeringen borde ha skickat det berörda lagförslaget till Lagrådet för yttrande, detta eftersom ärendet faller inom ramen för Lagrådets granskningsområde. Lagar som innebär åligganden för kommunerna eller som ändrar eller upphäver sådan lagstiftning tillhör enligt huvudregeln Lagrådets granskningsområde och ska föranleda ett yttrande, detta helt i enlighet med de lagändringar som skedde 2010, när man stärkte Lagrådets ställning i grundlagen.

Av såväl skriftväxling som utfrågningar framgår att skälen för regeringens underlåtenhet att inhämta Lagrådets yttrande främst var att ärendet utgjorde en återgång till tidigare gällande ordning. Men konstitutionsutskottet har i tidigare ställningstaganden tydligt klargjort att denna omständighet inte är skäl nog i sig för att underlåta en lagrådsremiss.

Om ett ärende faller inom ramen för Lagrådets granskningsområde och man inte vill ha en lagrådsgranskning måste det finnas särskilda skäl, och de ska redovisas för riksdagen. I det ärende som vi nu har granskat finner utskottet att det inte har funnits sådana särskilda skäl.

Vi noterar också att det har gått ganska lång tid sedan lagen om vårdvalssystem i primärvården infördes. Därför saknas de skäl som jag nyss nämnde. Och just därför borde Lagrådet avge ett yttrande, enligt utskottet. Regeringen borde ha skickat ärendet dit.

Utskottet anser inte heller att beredningen var till fyllest. Remisstiden var alldeles för kort. De skäl som regeringen anför när det gäller behov av skyndsamhet anser vi inte motiverar att man frångår de sedvanliga beredningsrutinerna. Framför allt efter ett regeringsskifte, då politiska reformer kan framstå som önskvärda och nödvändiga, noterar utskottet att det är viktigt att upprätthålla de grundläggande bestämmelserna för hur lagärenden bereds och att se till att regelverket inte åsidosätts.

Även om regeringen ganska omedelbart efter Lagrådets yttrande drog tillbaka propositionen vill utskottet understryka att regeringen har ett betydande ansvar för att lagstiftningen är av god kvalitet. Ett led i detta är att säkerställa att både remissbehandling och förhandsgranskning är korrekta.

Utskottet anser att remissinstanserna borde ha fått längre svarstid och att tiden mellan remisstidens utgång och avgivandet av propositionen var för kort, inte minst mot bakgrund av den kritik som framfördes mot förslaget. Det finns alltså skäl att se på vilken kritik Lagrådet har framfört i den delen.

Sammanfattningsvis menar utskottet att regeringen, på grund av de brister som har framkommit i beredningen, har förtjänat den kritik som framförs.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

Herr talman! Enligt regeringsformens bestämmelser om Lagrådets granskningsområden ska ett "yttrande från Lagrådet inhämtas av regeringen innan riksdagen beslutar om bl.a. åligganden för kommuner och landsting eller upphävande av sådana åligganden. Detta gäller dock inte, om Lagrådets granskning skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men uppkommer".

Konstitutionsutskottet har funnit att det har saknats skäl för regeringen att avstå lagrådsgranskning. I stället överlämnade det beredande utskottet ärendet för lagrådsgranskning. Under den granskningen fann Lagrådet att remisstiden var för kort, urvalet av remissinstanser var för undermåligt och att det saknades en grundlig konsekvensanalys av förslaget. Efter detta återkallade regeringen också förslaget.

Herr talman! En regering får ingen inskolning. Om man gör gällande att man tar ansvar för Sverige måste man också kunna leverera.

Ett enigt utskott klandrar här regeringen för flera fel. Regeringen måste lära sig de parlamentariska reglerna. Utan dem har vi ingen demokrati. Utan dem har vi en maktfullkomlig regering som kan göra lite som den vill.

Att utskottet är enigt i en sådan uppräkning av flera flagranta fel tycker jag är ett bra exempel på att systemet trots detta fungerar.

Att regeringen drog tillbaka förslaget betyder egentligen inte särskilt mycket i sammanhanget. Det borde helt enkelt aldrig ha inträffat.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Eriksson och Olle Felten (båda SD).

Herr talman! Det bästa har sagts, och timmen är sen, så jag har valt att stryka en hel del i mitt anförande.

KU har valt att ge kritik för att regeringen valde en kortare beredningsväg än den gängse då man inte skickade propositionen om vårdval till Lagrådet och då remisstiderna var korta. Regeringens förklaring var att man först ansåg att förslaget innebar en återställning och att man därför inte skulle behöva ta den mer tidskrävande prövningen i anspråk eller att man skulle behöva ta in synpunkter från fler remissinstanser och Lagrådet.

Men senare när socialutskottet skickade propositionen till Lagrådet, som lämnade en massiv kritik, valde regeringen att dra tillbaka propositionen.

Det är en kraftig kritik som KU lämnar i detta ärende. Det är nog här som vi uttrycker oss mest kraftfullt. Det är viktigt att använda sig av Lagrådet och att höra remissinstanser, men jag tycker att det kan finnas två förmildrande omständigheter som man ändå bör säga till regeringens försvar.

Det ena är att återigen är det tillkännagivande som gavs av riksdagen negativt. Vi återkommer till det.

Det andra är att regeringen direkt reagerade på Lagrådets kritik när den kom och senare drog man tillbaka propositionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

Jag vill inte något sätt mildra vår kritik, men det är ändå en liten förklaring.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen ville skyndsamt efter valet hösten 2014 ta bort patienternas rätt till vårdval i primärvården. I stället skulle landstingen bestämma om vårdvalet. Därför arbetade regeringen snabbt fram en proposition om detta som överlämnades till riksdagen. Eftersom regeringen i sin skyndsamhet underlät att sända förslaget till Lagrådet för granskning bestämde riksdagens socialutskott att sända det till Lagrådet.

Lagrådets kritik mot förslagen i propositionen är omfattande. Någon ordentlig remiss av förslaget gjordes inte av regeringen. Lagrådet ansåg att konsekvenserna av förslaget inte var analyserade av regeringen i propositionen.

Vid konstitutionsutskottets utfrågning svarade statsministern mig att propositionen inte förändrade den enskilde patientens möjlighet att välja. Han svarade mig dessutom att de regler som finns för beredning var tillräckliga och hade tillämpats. Man får av statsministern den uppfattningen att detta var grunden för att förslaget inte behövde sändas till Lagrådet. Men verkligheten bakom propositionens konsekvenser var ju en annan än den statsministern beskrev - detta eftersom patientens vårdvalsmöjligheter genom förslagen i propositionen får begränsas av landstingen. Med andra ord skulle patientens vårdval ersättas av att det är landstingen som bestämmer om vårdval ska finnas.

Konstitutionsutskottet kritiserar i första hand att förslaget om att upphäva rätten till vårdval inte sändes till Lagrådet för granskning. Dessutom har KU samma kritik som Lagrådet, att konsekvenserna av förslaget inte var analyserade. Beredningen av propositionen var bristfällig.

Herr talman! Jag beklagar att statsministern vid utfrågningen inte ville inse och medge de brister som fanns i regeringens beredning. Trots detta återtog regeringen propositionen.

Som jag ser det är detta ärende det som vid årets granskning leder till den mest omfattande kritiken från KU mot regeringen.

Det är ett viktigt ärende som på detta sätt får en tydlig kritik från konstitutionsutskottet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Bäckström och Annika Qarlsson (båda C).

Herr talman! Även i detta ärende tydliggör konstitutionsutskottet vad det är för praxis som gäller. Som både Agneta Börjesson och Per-Ingvar Johnsson sagt är det här det ärende där det riktas hårdast kritik mot regeringen. Bland annat kritiserar vi att regeringen inte levt upp till beredningskravet och att ärendet inte skickades till Lagrådet.

Det kan på ett sätt vara förståeligt att man är ivrig efter ett regeringsskifte. Man har haft en valrörelse, man har ställt ut vallöften, man har vunnit valet och ska nu få göra verkstad av vallöftena. KU har tidigare sagt att när det kommer till vissa budgetärenden med statsfinansiell betydelse och liknande kan det vara okej med lite snabbare beredning för att hinna med det under hösten, efter ett val.

Gransknings-betänkandeBeredningen av förslag om upphävande av kravet på vårdvals-system i primärvården (avsnitt 2.5)

Men - och det tydliggör vi här - det gäller inte andra ärenden, exempelvis det nu aktuella ärendet. Hur ivrig man än må vara, hur dålig man än tycker att den nuvarande politiken är, eller vilka skälen nu kan vara, har vi dessa beredningskrav, och dem ska man leva upp till. Även här sätter KU upp en liten gräns för regeringen och för framtida regeringar beträffande vad som gäller.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade anmält åtta minuter för det här ärendet, men den tiden kommer att kortas ned kraftigt.

Det här är det viktigaste och tyngsta ärendet. Precis som tidigare talare framfört var det uppseendeväckande och illavarslande att varken det aktuella statsrådet Gabriel Wikström eller statsministern trots upprepade påpekanden ville erkänna hur illa det var utan nöjde sig med att säga att det är Lagrådets bedömning.

Nu får regeringen lyssna till en totalt enig kritik från konstitutionsutskottet. Det är den tyngsta kritiken vi framför. Jag nöjer mig med att göra några få citeringar med anledning av den KU-anmälan som Kristdemokraternas gruppledare Emma Henriksson gjorde. Det resulterade i följande gemensamma uttalande:

KU:s uppfattning är att lagförslaget var av ett sådant slag att det föll inom Lagrådets granskningsområde. När det gäller beredningen i övrigt framgår av den aktuella granskningen att remissinstanserna, som fick knappt tre veckor på sig att yttra sig, ansåg att de hade behövt längre tid för att ges rimliga förutsättningar att utarbeta sina yttranden. Vidare framgår att Lagrådet bedömde att beredningen av lagförslaget inte var godtagbar och att förslaget därmed inte kunde ligga till grund för lagstiftning.

Slutligen: För de brister som framkommit vid Lagrådets och konstitutionsutskottets granskning förtjänar regeringen kritik.

(Applåder)

Regeringens frysning av projekt E4 Förbifart Stockholm (avsnitt 2.6)

Herr talman! Förbifart Stockholm är ett gigantiskt infrastrukturprojekt som började debatteras redan på 60-talet. Förbifarten ingår i den överenskommelse, den så kallade Cederschiöldförhandlingen, som gjordes i december 2007 mellan företrädare för Mälardalsregionen och den dåvarande regeringens förhandlare Carl Cederschiöld.

Att Förbifarten är nödvändig för en växande Stockholmsregion finns det bred politisk majoritet för. Jag deltog själv i förhandlingarna, och insikten om Stockholmstrafikens känslighet och beroende av Essingeleden, oavsett hur mycket kollektivtrafiken byggs ut, sitter djupt.

Från början rådde dock oenighet om fördelningen av investeringskostnaderna. Bland annat mitt parti ansåg att staten borde ta ett större ansvar och att mer av biltullspengarna borde användas till kollektivtrafik. Det är därför inte överraskande utan fullt legitimt att den nya regeringen vill ompröva detta i dialog med regionen, precis som den nytillträdda borgerliga regeringen 2006 stoppade Citybanan medan man förhandlade med regionen om medfinansiering, alltså i det fallet en övervältring av kostnader från staten till kommuner och landsting.

Gransknings-betänkandeRegeringens frysning av projekt E4 Förbifart Stockholm (avsnitt 2.6)

Det blev en statlig skattesänkning i stället för vård, skola och omsorg. Mitt län, Södermanland, fick till exempel betala 600 miljoner kronor för spår i centrala Stockholm. Det finns alltså inget fel i omprövningen, utan i sättet på vilket den gjordes.

Punkt ett: I beredningen har man inte nämnt Stockholms läns landstings uppfattning inför frysningen. Det är ett fel i beredningen.

Punkt två: Underlaget från Trafikverket visade att en frysning skulle leda till kostnadsökningar, och inget har framkommit som visar att det hade blivit några kostnadsökningar om man avvaktat med beslutet tills besked kommit från parterna. Detta innebär uppskattningsvis 150-170 miljoner i fördyring av projektet. Det är mycket pengar, men i relation till projektets volym motsvarar det kanske 5 promille, eller 30 dagars trängselskatteintäkter.

Punkt tre: Ett ärende som inkom den 14-15 oktober 2014 diariefördes först den 29 oktober. Enligt offentlighets- och sekretesslagen ska handlingar diarieföras så fort de inkommit. Det är viktigt för mediernas insyn i regeringsarbetet.

Sammantaget visar ärendet att en del misstag begåtts, och då ska självklart regeringen kritiseras av riksdagen. Riksdagen ska inte förvandlas till ett knapptryckarkompani. I KU:s annaler finns tillfällen då regeringssidan försvarat sina ministrar även då fel begåtts. Det tänker vi inte göra.

(Applåder)

Herr talman! I budgetpropositionen för 2015 skriver regeringen att om Stockholms läns landsting och Stockholms stad önskar förhandla med regeringen om användningen av trängselskatter eller finansieringen av Förbifart Stockholm kommer regeringen att möta det önskemålet. Själva tanken är alltså att för att förhandlingar ska komma till stånd mellan regeringen å ena sidan och kommunerna och landstinget å den andra är förutsättningen att kommunen och landstinget inkommit med en begäran till regeringen.

Därefter stämmer regeringen av med Trafikverket och får klartecken från den rödgrönrosa ledningen i Stockholms stadshus att frysa Förbifarten. Sedan får Trafikverket i uppdrag att frysa projektet från den 23 oktober 2014 till den 1 maj 2015. Detta gör alltså regeringen utan hänsyn till vad den tredje parten i förhandlingarna, landstinget, kunde ha för inställning till frågan om förhandlingar över huvud taget skulle inledas.

Regeringsformens beredningskrav ålägger regeringen att inhämta behövliga upplysningar och yttranden innan man fattar sina beslut. Ett enigt utskott landar också i att regeringen som ett led i beredningen av beslutet borde ha inhämtat ett yttrande från landstinget innan man beslutade att frysa Förbifarten.

Men nu dröjde det alltså till den 15 december innan man inhämtade det beskedet. Så lång tid tog det innan regeringen talade med landstingets företrädare. Om man i stället hade pratat med varandra före beslutet hade staten besparats kostnader på i storleksordningen 170 miljoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens frysning av projekt E4 Förbifart Stockholm (avsnitt 2.6)

I KU har det ansvariga statsrådet försvarat regeringens frysningsbeslut med att projektet kunde ha orsakat onödiga kostnader om man hade väntat med frysningen tills man fick del av landstingets formella yttrande. Men KU konstaterar att det inte har framkommit något som stöder ett sådant påstående. Enligt KU kan regeringens hantering av frågan därför inte anses förenlig med budgetlagens krav på god hushållning.

Inte minst detta eniga uttalande från KU är en viktig markering som ytterst handlar om att staten ska vara rädd om skattebetalarnas pengar. Den markeringen, eller uppmaningen om man så vill, hoppas jag fångas upp långt utanför Helgeandsholmen.

(Applåder)

Herr talman! Timmen är sent slagen, så jag ska försöka hålla mig föredömligt kort.

En regering ska inte bara respektera riksdagens vilja. Den måste även förvalta skattebetalarnas medel på bästa möjliga sätt. "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket." Citatet kan tillskrivas den gamla socialdemokratiska socialministern Gustav Möller. De orden var lika sanna då som de är i dag.

Efter en slarvigt genomför beredning fryste infrastrukturministern projektet och orsakade merkostnader för skattebetalarna. Av utredningen i ärendet framgår också att Trafikverket senare har uppskattat att frysningen kan komma att leda till cirka sex månaders förlängning och maximalt 170 miljoner kronors fördyring.

Herr talman! Dålig beredning, förlängning av projekt och onödig fördyring - detta är tre fel som vart och ett naturligtvis är mycket illa. Hade detta inte varit en minister som hade gjort detta kan man fråga sig om vederbörande verkligen hade haft ett arbete kvar efter sådant slarv där man i princip gör Sveriges skattebetalare till riskkapitalister.

Detta är även ett av de mer allvarliga ärenden som konstitutionsutskottet har haft att göra med och har haft att avgöra. Jag hoppas att vi i konstitutionsutskottet i fortsättningen slipper se infrastrukturministern i fler ärenden likt detta under mandatperioden. Detta är så det räcker och blir över för de tre kommande åren.

Herr talman! Mycket har sagts i den här frågan, så även jag ska hålla mig kort. Jag tänker ändå säga ett par saker som inte har varit uppe i debatten.

Bakgrunden till frågan finns egentligen i den folkomröstning som genomfördes i Stockholm om trängselskatt och där det på valsedeln fanns uttalat att pengarna från trängselskatten ska gå både till väg och till kollektivtrafik. Det var vad stockholmarna röstade om.

När förra regeringen fattade beslutet om Förbifarten beslöt man sig också för att använda alla trängselskattepengarna till vägen. Efter valet kom förfrågan från Stockholms kommun om att man ville omförhandla eftersom man tyckte att det var viktigt med folkomröstningsbeslutet. Det tog tid innan majoriteten i Stockholms län formerade sig. När de väl gjorde det visade det sig att de då inte ville omförhandla. Under tiden ville regeringen skapa ett rådrum och stoppade tillfälligt bygget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeRegeringens frysning av projekt E4 Förbifart Stockholm (avsnitt 2.6)

Man gjorde det trots att man visste att det kunde riskera att inte gå hela vägen och att det kunde riskera att kosta en del pengar. Det är egentligen inte mer märkligt än att förra regeringen under en period stoppade bygget av Citybanan. Det är i dag nästan omöjligt att veta om det i verkligheten kommer att ge fördyringar eller förlängningar. Men vi har ändå från konstitutionsutskottet en enighet om att saken kunde ha hanterats bättre.

(Applåder)

Herr talman! Regeringens beslut att stoppa det pågående vägbygget på E4:an av Förbifart Stockholm kritiseras av konstitutionsutskottet. KU anser att regeringen borde ha inväntat besked från Stockholms läns landsting före beslut om ett eventuellt stopp av vägbygget. Genom att inte avvakta besked orsakade regeringen en fördröjning och också en kostnadsökning av vägbygget på i storleksordningen 150-170 miljoner. I motsats till vad Agneta Börjesson sa här nyss menar jag att det är klarlagt att det finns en kostnadsökning oberoende av vad den totala kostnaden kommer att bli.

Även om det inom regeringen, som jag uppfattade det, var ett krav från Miljöpartiet som orsakade förseningen av Förbifart Stockholm är det mot statsrådet Anna Johansson, socialdemokrat, som KU riktar kritiken för att hanteringen av frågan inte var förenlig med budgetlagens krav på god hushållning. Aven den inom Regeringskansliet fördröjda registreringen av de inkomna handlingarna från Trafikverket kritiseras av KU.

(Applåder)

Herr talman! När det gäller E4 Förbifart Stockholm handlar hela frågan om beredningskravet i regeringsformen. Det gäller alla ärenden i vilka regeringen fattar beslut.

I det här ärendet pekar utskottet på följande: Enligt vår mening borde regeringen som ett led i att uppfylla beredningskravet i regeringsformen ha inhämtat ett yttrande från Stockholms läns landsting inför beslutet om frysning av projektet. Underlaget från Trafikverket visade att en frysning skulle komma att orsaka kostnadsökningar för projektet och att det skulle försenas.

Man kan, som tidigare talare, relativisera och säga att 170 miljoner inte är så mycket, men det är förvisso långt mer än ingenting. För 170 miljoner kan man göra väldigt mycket.

Mot denna bakgrund kan enligt KU hanteringen av frågan inte anses ha varit förenlig med kravet på god hushållning i budgetlagen, och därför landar KU i följande: Statsrådet Anna Johansson kan inte undgå kritik för hanteringen av frysningen av projekt E4 Förbifart Stockholm.

(Applåder)