Utbildningspolitiken

Motion 1988/89:Ub801

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub801

av
Utbildningspolitiken

Mot.

1988/89

Ub801

Utbildning är en framtidsinvestering

Utveckling och utbildning är begrepp som hör intimt samman med varandra.
Utveckling är inte bara en fråga om materiella förutsättningar. Det handlar i
lika hög grad om sociala och kulturella förhållanden. Kunskapen om vårt
kulturarv och vårt gemensamma ansvar att slå vakt om och vidarutveckla de
humanistiska värdena gör skolan, inte enbart till vår största arbetsplats, utan
även till samhällets främsta kulturcentrum.

Utbildningens utformning och inriktning har avgörande betydelse för
individen och därmed också för samhällsutvecklingen. Helhetssynen på
människan och samhället måste därför vara vägledande vid utformningen av
skolan som organisation och vid fastställande av skolans mål. Samma
förhållanden gäller de viktiga miljö- och överlevnadsfrågorna. Skolan måste
ge sina elever kunskaper och förmåga att se sammanhangen och att förstå
helheten i samspelet mellan naturen och människan.

Ett av de mest markanta inslagen i den pågående samhällsutvecklingen är
kunskapens växande betydelse. Den nya tekniken och hela vårt produktionssystem
av såväl varor som tjänster blir alltmer kunskapsintensivt. Samhället
kännetecknas av en allt större komplexitet, vilket bidrar till att öka kraven på
kunnande. Man kan samtidigt konstatera att det är de mest kunskapskrävande
sektorerna i vårt samhälle som expanderar starkast. Denna utveckling
sätter vårt system för att utveckla och förmedla kunskap alltmer i centrum.
Utbildning och forskning är en drivkraft i samhällsutvecklingen som blir allt
viktigare. En helhjärtad satsning på ett kvalitativt högtstående utbildningsväsende
- det är idag vår viktigaste investering för framtiden.

Utbildningens kvalitet får inte äventyras genom kortsiktiga besparingsåtgärder.
Utbildning är en investering för framtiden som ger god avkastning i
form av större välstånd och högre livskvalitet.

Mot denna bakgrund anser centern att den nedrustning av det svenska
utbildningsväsendet som nu pågår och som under 1980-talet bl a inneburit
minskade statliga insatser är oacceptabel. Utbildningsområdet måste undantas
från kvalitetssänkande besparingar och istället ges successivt ökade
resurser.

1

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr Ub801

Rättvis fördelning

Det räcker nu inte med att satsa tillräckligt med resurser på utbildningsväsendet.
Resurserna måste också fördelas rättvist över hela landet så att
utbildningsutbudet blir tillgängligt för alla.

Utbildningsväsendets utformning är avgörande såväl för den regionala
utvecklingen som för den enskildes möjligheter att förverkliga sina intressen
och ambitioner. Resurserna skall bidra till att främja en regional utveckling
som i sin tur kan motverka och vända nuvarande folkomflyttning och
koncentrationspolitik. Det finns idag en klar och tydlig tendens till att olika
regioners ekonomiska och sysselsättningsmässiga utvecklingsmöjligheter är
starkt knutna till och beroende av hur deras utbildnings- och forskningssituation
ser ut. Det innebär att utbildning på olika nivåer och inom olika områden
blir ett av våra viktigaste regionalpolitiska instrument och förklarar varför
nyckelord för regional utveckling idag är forskning och utveckling, utbildning
och teknikspridning. De regioner som idag växer snabbast kännetecknas
av att de har en god tillgång till allt detta. För framtiden är det viktigt att
tillväxten kan spridas till alla delar av landet.

Denna syn på kunskapsförmedlingens och kunskapsutvecklingens centrala
roll för landets och länens totala utveckling, för möjligheterna att skapa en
regional balans, för den enskildes utvecklingsmöjligheter och för möjligheterna
till social utjämning i vårt samhälle, är grunden för att centern
prioriterar insatser för utbildning och forskning framför andra samhällsområden.

Vad får skolan kosta?

Alla som i dag är verksamma inom det svenska utbildningsväsendet, elever
och personal, möts ständigt av ett motsägelsefullt budskap. Å ena sidan
hävdar ansvariga politiker och tjänstemän att utbildning och forskning är av
helt avgörande betydelse för vårt lands framtida utveckling. Man ger gärna
intrycket att denna betydelse är så stor att ingen möda och inga resurser får
sparas för att främja utbildningen. Å andra sidan tvingas man konstatera att
den kalla verkligheten ser helt annorlunda ut. Ständigt nya besparingar
undergräver möjligheterna att bedriva undervisning av hög kvalitet och
dåliga arbetsmiljöer förtar trivsel och kreativitet. En misstro mot skolans
goda vilja och förmåga att nå goda resultat kan då uppstå.

Mot den bakgrunden är det inte konstigt om tilltron till regeringens skolpolitik
sviktar. Allt fler lärare söker sig bort från skolan, och det är svårt att
fylla den nya lärarutbildningen med kvalificerade sökande. Samtidigt ser vi
framför oss betydande pensionsavgångar som ställer krav på en stor
nyrekrytering till läraryrket.

Inom den högre utbildningen kan vi se samma tendenser där framför allt
anslagen till grundutbildningen har urholkats på ett oroväckande sätt. Under
80-talet har grundutbildningsanslagens köpkraft minskat med 6%, och
utrustningsanslagen är nu så låga att de akuta bristerna på utrustningssidan
äventyrar utbildningens kvalitet. Utan en höjning av utrustningsanslagen blir
varje reform eller kvalitetsförstärkning i övrigt ett slag i luften.

Mot. 1988/89

Ub801

2

Vårt land behöver en kraftfull upprustning av utbildningsväsendet som
återställer tilltron och arbetsglädjen hos elever och personal. Regeringens
kortsiktiga sparande ger långsiktiga välfärdsförluster.Centern kräver
en helt annan inställning till utbildningspolitiken. God utbildning kostar!
Det är hög tid för regeringen - och besparingspartier- att tänka om.

I det följande kommer vi att på ett antal delområden ange huvudinriktningen
av våra förslag. Övriga förslag som berör detaljutformningen eller
rena anslags- och dimensioneringsfrågor återfinns i våra kommittémotioner.

Vern skall betala?

Under de senaste åren har vi kunnat konstatera en betydande kostnadsövervältring
från staten till kommunerna vad avser ungdomsskolan och den
kommunala vuxenutbildningen. Denna kostnadsövervältring verkar fortgå i
en accelererande takt. Detta är allvarligt ur många synpunkter, men främst
därför att det riskerar att omöjliggöra principen om en likvärdig utbildningsstandard
i hela landet. Kommunerna har som bekant olika ekonomiska
förutsättningar beroende på skattekraft och befolkningsstruktur och därigenom
olika förmåga att bära denna kostnadsövervältring.

Under senare tid har det tillkommit ytterligare en aspekt. Det skatteförslag
som nu presenterats innehåller flera komponenter som kan leda till att en
borttagen statsskatt för stora låginkomstgrupper istället kan komma att
ersättas av kraftigt höjda kommunalskatter med icke önskvärda fördelningspolitiska
effekter som följd.

Centern kräver att regeringen tar sitt ansvar för att garantera en likvärdig
utbildningsstandard och att kostnadsrelationerna mellan stat och kommun
återställs till 50% vardera.

Regeringens besparingsförslag

I budgetpropositionen föreslår regeringen en ny stor besparing om 167 milj.
kr. som skall drabba grundskolan. Besparingen, som är en del av regeringens
misslyckade lönepolitik, innebär att veckotimpriserna för grundskolan
minskas med 1% med omedelbar verkan. Samtidigt säger föredragande
statsrådet att förslaget måste följas av en möjlighet för kommunerna att
minska verksamheten i grundskolan i motsvarande omfattning! Förslaget är
oacceptabelt av flera skäl. Vi kan inte medverka till åtgärder där arbetsgivarens
(statens) restriktivitet gentemot arbetstagarna (lärarna) i realiteten
drabbar tredje man, dvs barnen i skolan. Det är orimligt att en ur regeringens
synpunkt misslyckad löneförhandling skall resultera i en sämre undervisning.

Det är lika orimligt att staten lyfter över ansvaret för att effektuera
besparingarna i form av impopulära åtgärder på kommunerna. Av tidigare

Mot. 1988/89

Ub801

3

1* Riksdagen 1988189. 3 sami Nr Ub801

erfarenheter vet vi dessutom att vissa kommuner med god ekonomi kommer
att kompensera även denna besparing med kommunala skattemedel med
ökad ojämlikhet som följd.

Det är likaså orimligt att ta ut besparingen i form av minskade förskottsutbetalningar
under, för kommunerna, löpande budgetår. Det innebär bl a att
de tänkta besparingarna drabbar verksamheter som kommunerna redan har
planerat och fattat beslut om. I realiteten blir då resultatet den kostnadsövervältring
som regeringen säger sig vilja motverka.

Regeringens förslag rimmar illa med tidigare löften om att satsa på skolan.
Menar regeringen att landets ekonomi är så dålig att vi inte har råd att ge våra
barn och ungdomar en bättre utbildning?

Centern kräver att riksdagen avslår regeringens förslag om en besparing
med 1% på grundskolans statsbidrag i form av minskade veckotimpriser.

Statligt reglerade lärartjänster

Av och till förekommer det i debatten propåer om att de nuvarande statligt
reglerade tjänsterna bör föras över till ett kommunalt huvudmannaskap. Det
finns många sakliga skäl som talar mot denna nyordning och som vi har fört
fram i andra sammanhang. Ett skäl som dock förtjänar att lyftas fram särskilt
är att det finns ett kompakt motstånd hos lärarna och deras organisationer
mot ett kommunalt huvudmannaskap. Det är därför en sällsynt dålig
personalpolitik att inte kunna ge ett klart besked i denna viktiga fråga.

Centern kräver att riksdagen gör ett klart uttalande att den statliga
regleringen av lärarnas tjänster skall bestå.

Högst 25 elever i varje klass

Det bästa sättet att säkerställa en god kvalitet i undervisningen och god
arbetsmiljö för elever och personal är att minska klasstorlekarna. All
erfarenhet säger också att den totala miljön är bättre vid små skolenheter än
vid större. Därför är det viktigt att statsbidragssystemet har en sådan
utformning att det främjar mindre undervisningsgrupper och ett bibehållande
av små skolenheter. I en särskild motion med anledning av regeringens
proposition om skolans utveckling och styrning (prop 88/89:4) har vi
redovisat ett detaljerat förslag till ett nytt statsbidragssystem. Frågan har
ännu inte behandlats i riksdagen varför vi hänvisar till denna motion.

Centern kräver högst 25 elever i varje klass. Delningstalet skall vara 25
elever i alla stadier i grundskolan, och det särskilda basresursmedeltalet
på mellanstadiet skall avskaffas. Små skolenheter skall bevaras.

Mot. 1988/89

Ub801

4

Lokaler, läromedel och skolmåltider

Alltför många skolor är bristfälligt underhållna och nedslitna. Det innebär
bl.a. en betydande kapitalförstöring, men också att de allmänna förutsättningarna
för ett gott studieresultat och ett bra arbetsklimat blir försämrade.

De besparingar som under senare år drabbat skolområdet har bl.a. gått ut
hårt över anslagen till läromedel. Tillgång till egna basläroböcker måste vara
ett oeftergivligt krav i dagens skola.

Skolmåltiderna har i dagens samhälle stor betydelse för ungdomars hälsa
och utveckling. Det är angeläget att barn och ungdomar får bra mat och goda
matvanor under sin skoltid. Undersökningar har visat hur elevernas möjligheter
att delta i skolarbetet minskas på grund av otillräcklig kost. Centern
anser därför att kvaliteten måste höjas på såväl skolmat som måltidsmiljöer
och att skolmåltiderna skall ingå i lärarnas tjänstgöring.

Gymnasieskola med plats för alla

Centern har under en följd av år krävt en totaldimensionerad gymnasieskola
som ger utrymme för alla ungdomar under 20 år att få en avslutad
gymnasieutbildning. Detta kan då ske direkt efter grundskolan eller senare
då eleverna tas in som äldresökande till gymnasieskolan. Som en följd av
detta bör de nuvarande prioritetsreglerna avskaffas. Den studieförberedande
delen av gymnasieskolan bör förändras mot färre linjer och ges bredare
ingångar. Även antalet yrkesinriktade linjer bör minska.

Regeringens förslag till dimensionering av gymnasieskolan för de kommande
åren innebär i realiteten en sänkning av ambitionsnivån och ligger
långt ifrån den målsättning som har uttalats av både regering och riksdag.
Senast vid innevarande riksmötes öppnande uttalades i regeringsdeklarationen
att alla ungdomar under 20 år skulle ha rätt till en plats i gymnasieskolan.

Innevarande läsår är det 12 500 ungdomar som står utanför gymnasieskolan,
dvs ungefär lika många som det har varit de senaste åren. Med de förslag
som regeringen nu redovisat kommer situationen inte att förbättras under de
närmaste åren. Mot denna bakgrund ter det sig närmast cyniskt när
utbildningsministern i budgetpropositionen säger att han finnér det rimligt
att de årskullar som dessa år söker till gymnasieskolan får samma tillgång till
platser som de närmast föregående årskullarna! Är det detta som är en
gymnasieskola för alla?

Den reformering av yrkesutbildningen som har inletts måste nu fullföljas i
snabb takt. Regering och riksdag måste med kraft hävda principen om
elevstatus för den del av utbildningen som kommer att vara förlagd till
arbetslivet. En angelägen förnyelse och modernisering av yrkesutbildningen
får inte hindras av kortsiktiga partsintressen.

Centern kräver en totaldimensionerad gymnasieskola och snabb övergång
till en 3-årig yrkesutbildning.

Mot. 1988/89

Ub801

5

Internationalisering kräver goda språkkunskaper

Vi lever i en värld av ständigt ökande internationella kontakter. För skolan är
det en viktig uppgift att öka elevernas förståelse för solidaritet över
gränserna, internationellt samarbete om globala miljöproblem, mänskliga
fri- och rättigheter och fred. Eleverna skall också förberedas för ett vuxenliv
där kontakterna med vår omvärld ökar inom alla områden. Handel,
vetenskap, kultur och turism är några exempel på detta. I vår nära omvärld
ökar det nordiska samarbetet, och vi närmar oss alltmer den västeuropeiska
gemenskapen. En grundläggande förutsättning för allt detta är goda
språkkunskaper.

Svenska skolelever har omvittnat goda kunskaper i engelska. Detta gäller
också den vuxna delen av befolkningen, men vi behöver tillgång till goda
kunskaper - hos många - i fler språk.

Vi vet att tidig språkinlärning är till fördel för resultatet. Därför ser vi med
oro på den utveckling som - tvärtemot läroplanens intentioner - flyttar
starten av engelskundervisningen från lågstadiet till mellanstadiet i grundskolan.
Riksdagen bör förtydliga beslutet om att engelska skall läsas på
lågstadiet. Vidare bör man stödja och utvärdera den försöksverksamhet som
pågår med start av engelskundervisning i årskurs 1. Med en så tidig start av
engelskundervisningen så skapar man ett utrymme för att införa tyska eller
franska som ett obligatoriskt språk på högstadiet. Detta i sin tur kräver en
översyn av hela språkprogrammet i gymnasieskolan.

För att Sverige på någorlunda lika villkor skall kunna delta i utbildningsutbytet
med andra länder på högskolenivå krävs att våra högskolor också ger
kurser på andra språk än svenska. På samtliga nivåer gäller naturligtvis att vi
måste få till stånd ett utökat lärarutbyte med andra länder och att Sverige
deltar i de internationella utbildningsprogrammen.

Den kanske viktigaste språkresursen har vi alldeles gratis tack vare våra
invandrare. Dessa tillför vårt land unika språkkunskaper som vi måste ta till
vara på ett effektivare sätt än vad som sker idag. Jämsides med svenskundervisning
för invandrare måste hemspråksundervisningen ges en bättre status
än vad som gäller på många håll i våra skolor. Det är viktigt att invandrarbarnen
ges goda möjligheter att befästa sitt eget modersmål, samtidigt som de
anpassas till den svenska skolan och det svenska samhället. Då kan vi också få
god nytta av deras språkkunskaper.

Centern anser att engelska skall läsas på lågstadiet och att skolöverstyrelsen
ges i uppdrag att utreda frågan om ytterligare ett obligatoriskt språk
på högstadiet. Vidare bör språkprogrammet för gymnasieskolan ses över.
Skolöverstyrelsen skall också ges i uppdrag att utforma ett konkret
program så att invandrarnas språkkunskaper tas till vara på ett mer
organiserat sätt.

Lärarutbildning för framtiden

Våren 1988 beslöt riksdagen att dels öka dimensioneringen av grundskollärarutbildningen,
dels förlägga ett antal av dessa utbildningsplatser till

Mot. 1988/89

Ub801

6

loma i Kalmar och Gävle/Sandviken samt universitetet i Uppsala. Avsikten
var att den första intagningen skulle ske höstterminen 1989.

I budgetpropositionen fullföljer inte regeringen detta riksdagsbeslut.
Motivet anges vara det låga antalet behöriga sökande till de utbildningsorter
som redan i år inlett den nya lärarutbildningen.

Vi anser detta vara en allvarlig felbedömning. Vi vet att de ökade
födelsetalen och de förväntade, stora pensionsavgångarna från dagens
lärarkår kommer att leda till en allvarlig lärarbrist om inte aktiva åtgärder
vidtas för att öka rekryteringen till läraryrket. Utbildningskapaciteten
behöver utökas ytterligare.

I stället för nedskärningar krävs åtgärder för att göra läraryrket så
attraktivt att fler ungdomar söker sig till utbildningen. För detta krävs en
bättre personalpolitik, konkurrenskraftiga löner och en ordentlig informationskampanj
riktad till gymnasieskolans elever. För sökande med otillräckliga
förkunskaper måste kompletterande utbildning stå till buds.

Centern kräver aktiva rekryteringsinsatser för en utökad lärarutbildning.
Utbildning av lärare för grundskolans tidigare årskurser skall påbörjas vid
högskolorna i Kalmar och Gävle/Sandviken samt universitetet i Uppsala,
under hösten 1989.

Vuxenutbildning - en växande uppgift

Samtidigt som våra barn och ungdomar ges en allt bättre utbildning så
uppstår ständigt nya utbildningsbehov också hos vuxna. Fortfarande finns
stora utbildningsklyftor kvar att överbrygga och nya kunskapsklyftor uppstår
ständigt. Ny teknik och ny arbetsorganisation ställer nya krav på de redan
yrkesverksamma. Dessa nya kompetenskrav måste mötas med vuxenutbildningsinsatser.
Många tror att de nya formerna av vuxenutbildning i företagens
regi - personalutbildning och uppdragsutbildning - skulle göra de gamla
formerna - KOMVUX, folkhögskola och folkbildning - överflödiga. Så är
naturligtvis inte fallet.

Personalutbildning i olika former kan bara fylla en del av behoven. Den
når främst anställda i offentlig förvaltning och i kunskapsintensiva, tjänsteproducerande
företag. Aktuella undersökningar visar också att den i första
hand når dem som redan är välutbildade och inte dem som har de största
utbildningsbehoven. Den har också som främsta syfte att vara kompetensgivande
- till skillnad från folkbildning i vid mening som har till huvudmål att
stärka deltagarnas förmåga att formulera sig och att göra sina röster hörda.
Därigenom bidrar folkbildningen till att befästa, förstärka och utveckla
demokratin och att utveckla en humanistisk grundsyn.

I dagens svenska samhälle finns det många som ropar efter ökad kontakt
och gemenskap. Folkbildningsarbetet ger tillsammans med övrigt föreningsarbete
i folkrörelseregi möjlighet att skapa en positiv gemenskap byggd på
respekt för den enskilda människan. Mot denna bakgrund är det ett viktigt
samhällsintresse att tillförsäkra kommunal vuxenutbildning, studieförbund

Mot. 1988/89

Ub801

7

och folkhögskolor sådana resurser att de även fortsättningsvis kan fylla sina
uppgifter.

Centern anser att kommunal vuxenutbildning, studieförbund och folkhögskolor
skall tillföras ökade anslag.

Utveckla högskolan

Den urholkning av högskolans resurser för grundutbildning som skett under
senare år måste tas igen för att kvalitetsmålet skall kunna upprätthållas.
Högskolans utrustningsanslag måste också förstärkas. Det krävs dessutom
ett målmedvetet arbete för att förbättra arbetsmiljön på många högskolor.

Centern förordar ett system för friare studier inom det filosofiska
fakultetsområdet som skulle innebära att studenterna kan välja den ämneskombination
som de finner lämpligast för en fil kand-examen. Linjerna kan
kvarstå som ett slags frivilliga studiepaket som studenterna kan använda eller
avstå ifrån.

De pedagogiska frågorna måste få en större tyngd i högskolans arbete.
Utvecklingen inom högskolorna gör att allt högre pedagogiska krav måste
ställas på lärarna. En god pedagogisk kvalitet innebär att studenterna
tillgodogör sig kunskaperna snabbare och lättare. Risken för studieavbrott
och studieförseningar minskas därmed. Det är ett bra sätt att förbättra
resursanvändningen inom högskolan.

Genom 1977 års högskolereform sammanfördes olika slag av eftergymnasial
utbildning till en organisation. Universitet, tekniska högskolor, lärarhögskolor,
socialhögskolor, förskollärarutbildning, olika konstnärliga högskolor
m.fl. blev delar i en högskola. Därmed skapades underlag för att
bygga upp nya högskolor på många håll i landet. Samtidigt gjordes också
åtagandet att utveckla kvaliteten, bl.a. genom anknytning till forskning.

Vi måste nu bygga vidare på denna grund. Forskningsanknytningen måste
utvecklas. Forskningsmöjligheter måste byggas ut vid de nya högskolorna så
att lokala resurser både inom och utom högskolan kan tas tillvara. I den takt
som bärkraftiga forskningsmiljöer uppstår inom olika områden och vid olika
högskolor bör professurer och forskarutbildning etableras.

Nya högskolor

1 inledningen till denna motion har vi redovisat att tillgång till god utbildning
är en nyckelfaktor då det gäller att ge människor tillgång till arbete, service,
kultur och en god miljö, dvs att skapa välfärd i vid mening men också för att
fördela denna välfärd på ett rättvist sätt. Inte minst gäller detta tillgång till
utbildning på högskolenivå.

Mot denna bakgrund är det god politik att öka antalet årsstudieplatser på
högskolan. Visserligen står vi inför en period där nedgången i ungdomskullarna
också berör högskolan men samtidigt finns det goda skäl att öka
andelen av en årskull som går vidare till högre studier. Den sociala
snedrekryteringen är fortfarande stor vilket innebär att många fler ungdomar

Mot. 1988/89

Ub801

8

som kommer från hem utan studietraditioner måste ges bättre förutsättningar
till högskolestudier. Likaså finns det mycket stora regionala skillnader när
det gäller benägenheten att studera vid högskola. Allt detta talar för att vi
både kan förstärka underlaget för de befintliga regionala högskolorna och
etablera nya högskoleorter.

Orter som står närmast i tur att få egna högskolor är Fyrstadsområdet
(Trollhättan, Vänersborg, Uddevalla och Lysekil), Kiruna och Skellefteå.
Vidare bör Södertörn få högskoleutbildning genom omlokalisering från
Stockholms universitet, och högskolan Eskilstuna/Västerås bör delas på två
enheter.

Centern kräver att nya högskoleenheter etableras på ovannämnda orter.

Utvidgade forskningsresurser

Redan i dag förekommer en betydande forsknings- och utvecklingsverksamhet
vid de mindre högskolorna, finansierad med externa medel av olika slag.
Inför den ökning av statliga FoU-resurser som är alldeles nödvändiga för att
vårt land skall kunna fortsätta att hävda sig i en hårdnande internationell
konkurrens bör man överväga att satsa en del av dessa forskningsresurser på
fler högskolor.

Enligt vår mening ger en satsning på ett antal nya högskoleenheter i många
fall en större utdelning än vad motsvarande resurstillskott skulle ge i form av
en utbyggnad av redan befintliga forskningsenheter. Nya forskningsmiljöer
stimulerar till nya tänkesätt och till nya problemlösningar. Det är även ur
regionalpolitisk synpunkt viktigt att utbyggnaden av FoU-resurserna sker i
sådana delar av landet som behöver ett tillskott och en stimulans för att
utvecklas.

För att uppnå detta bör befintlig och tillkommande forskningsverksamhet
ges stadga och kontinuitet genom att uppbyggnad av en fakultetsorganisation
inleds vid några av de medelstora högskolorna. De högskolor som redan idag
har en sådan omfattning på sin FoU-verksamhet att steget till fakultetsorganisation
inte är alltför stort är högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö.
Även högskolan i Sundsvall/Härnösand har en relativt omfattande verksamhet
inom den tekniska sektorn och bör därför också räknas in i gruppen. Av
regionalpolitiska skäl bör ytterligare en högskola komma ifråga, nämligen
Östersund.

Vidare bör fasta forskningsresurser kunna etableras vid flera av de övriga
regionala högskolorna inom sådana områden där de byggt upp en särskild
kompetens. Forskningen kan då bygga vidare på den FoU-verksamhet som
redan etablerats med utgångspunkt i den profilering som är kännetecknande
för respektive högskola. Därmed får man en naturlig förankring i den
omgivande regionens näringsliv och ett- ömsesidigt utbyte av satsade
resurser.

Centern kräver en plan för utbyggnad av fasta forskningsresurser vid de
regionala högskolorna.

Mot. 1988/89

Ub801

9

Hemställan

Med stöd av det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en kraftfull upprustning av utbildningsväsendet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en likvärdig utbildningsstandard och om kostnadsrelationerna
mellan stat och kommun,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om en besparing på 167
milj. kr. (sänkta veckotimpriser med 1%),

4. att riksdagen beslutar att den statliga regleringen av lärartjänster
skall bestå,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om högst 25 elever i varje klass, lika delningstal (25)
på alla stadier i grundskolan och ett avskaffande av det särskilda
basresursmedeltalet för mellanstadiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en totaldimensionerad gymnasieskola och en
3-årig yrkesutbildning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skolans internationalisering och om skolans
språkprogram,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en utökad lärarutbildning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökade anslag för kommunal vuxenutbildning,
studieförbund och folkhögskolor,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nya högskoleorter,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om fasta forskningsresurser vid de regionala högskolorna.

Stockholm den 11 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)

Mot. 1988/89

Ub801

Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)

Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

10

_