avOlofJohanssonm.fi.

Motion 1988/89:Fi5

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi5

avOlofJohanssonm.fi.

med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk- 1988/89

politiska åtgärder, m.m. Fi5

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

1. Internationell utveckling 3

2. Utvecklingen i Sverige 4

3. Behovet av ekonomisk-politiska åtgärder 6

3.1. Om ekonomisk tillväxt och miljömål 7

3.2. Bekämpa inflationen 8

3.3. En restriktiv finanspolitik/stimulera sparandet 10

3.4. Förbättra produktivitetsutvecklingen 11

3.5. Sänkta skatter för alla 13

4. Hemställan 14

Sammanfattning

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark med en för OECDländerna
genomsnittlig tillväxttakt som ligger över den svenska. Tillväxten
väntas dock avta under de närmaste åren. Inflationen är fortfarande låg i
OECD, betydligt under den svenska. En betydande osäkerhetsfaktor i
världsekonomin utgörs av de finansiella obalanserna mellan Japan, Västtyskland
och USA.

Den tredje vägens ekonomiska politik visar alltmer att den inte förmår
komma till rätta med de grundläggande problemen i svensk ekonomi.
Åtgärderna mot en alltför snabb utveckling av löner, kostnader och priser
har inte varit tillräckligt kraftfulla. Effekterna av de devalveringar som
genomförts har därför ätits upp. Svensk ekonomis största problem i dag är en
inflation som varje år sedan 1982 överstigit våra viktigaste konkurrentländers,
en alltför hög inhemsk efterfrågan och en låg produktivitetsutveckling
till följd bl.a. av arbetskraftsbrist inom vissa sektorer. Överhettning inom
koncentrationsområdena och inom vissa arbetslivssektorer spiller över på
den övriga ekonomin.

Ett underskott i bytesbalansen har uppkommit och detta förutspås tillta.
Skattetrycket är nu uppe i 56 %. Detta har hämmande effekter på
arbetskraftsutbudet och snedvrider det ekonomiska beteendet hos individerna.

Marginalskattesänkningar är en viktig del i stabiliseringspolitiken. För att
de skall fungera som avsett måste de kombineras med effektiva fördelnings

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrFi5

politiska insatser. Alla skattebetalare måste få del av en skattesänkning. Mot. 1988/89
Miljöhänsyn måste byggas in i det ekonomiska systemet. God miljö måste Fi5
göras till ett centralt mål för den ekonomiska politiken.

Centerns ekonomiska politik på kort sikt kan sammanfattas i fem
punkter:

1. Främja resurshushållning och miljöförbättrande åtgärder

Miljöhänsyn måste byggas in i det ekonomiska systemet. Ekonomin måste
ges en större långsiktighet genom att miljökostnaderna förs in i företagen
som miljöavgifter. På så sätt blir den ekonomiska politiken ett effektivt
instrument för att stimulera utnyttjande av miljövänligare produktionsmetoder.

2. Bekämpa inflationen

För att få ned löne- och kostnadsökningstakten måste incitament för låga
löneökningar skapas. Hög kostnadsutveckling får inte pareras genom
devalveringar. Inkomstskatterna bör sänkas för samtliga skattebetalare.

Sänkt totalt skattetryck kombineras med samhällsekonomiskt acceptabla
löneavtal. Avtalsperioderna bör samordnas. Den offentliga konsumtionen
bör hållas tillbaka. En differentierad moms med sänkt skatt på maten bör
införas. Genom en särskild högre skatteklass för sällanköpsvaror kan
mervärdeskatten bli ett verksamt stabiliseringspolitiskt instrument. De
inflationsdrivande koncentrationsområdena och överhettade sektorer, såsom
byggverksamheten inom dessa, måste svalkas av.

3. En restriktiv finanspolitik/stimulera sparandet

Sparandet i samhället bör öka av en rad skäl. För att begränsa den alltför
höga inhemska efterfrågan bör kraftigt ökade sparstimulanser införas för
hushållen. Centerns förslag om personliga investeringskonton för att stimulera
bostads- och utbildningssparande samt investeringar i eget företag bör
därför införas.

Centern anser att det höga svenska ränteläget utgör ett problem. En
målsättning bör därför vara att få till stånd en förskjutning från penningpolitik
till finanspolitik. Denna utveckling bör påbörjas snarast möjligt. Samtidigt
som en politik för sänkt ränta förs, bör hushållens konsumtion hållas
tillbaka. Detta bör främst ske genom sparstimulanser och genom att
avdragens värde minskar i takt med marginalskattesänkningar. Centern har
också anvisat möjligheter att strama åt ekonomin bl.a. genom införande av
miljöavgifter.

4. Förbättra produktivitetsutvecklingen

En svag produktivitetsutveckling är det främsta hindret för en långsiktig
ekonomisk tillväxt i Sverige i nuläget. Flaskhalsarna i produktionen måste
elimineras, bl.a. genom att arbetskraftsutbudet stimuleras. Centern vill dock
ha en annan regionalpolitisk profil på de rörlighetsstimulerande åtgärderna.

I stället för det föreslagna merkostnadsbidraget vill vi införa inflyttningsbi

drag för personer som flyttar till hårt drabbade regioner. Centern förordar Mot. 1988/89

också en kraftig satsning på utbildning för att öka utbudet av kvalificerad Fi5

arbetskraft. De kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avvecklas
efter hand för att åstadkomma en lägre ränta och därmed stimulera
investeringarna.

5. Sänkta skatter för alla

Skattepolitiken inför 1989 måste innebära att alla samhällsgrupper görs
delaktiga. Endast då kan vi få avtalsuppgörelser på en samhällsekonomiskt
sett rimlig nivå och i förlängningen få till stånd en lugnare kostnadsutveckling.
Marginalskattesänkningar vid beskattningsbar inkomst över 70 000 kr.
och en skattereduktion på 1 000 kr. per person vid 1989 års taxering bör
införas.

1. Internationell utveckling

Den internationella konjunkturen är fortsatt stark. Högkonjunkturen väntas
hålla i sig också under delar av 1989. Därefter sker en avmattning. De
finansiella obalanserna mellan USA, Japan och Västtyskland är ett fortsatt
bekymmer för världsekonomin.

Andra halvåret 1987 började den internationella konjunkturen ta fart.

USA, Japan och Storbritannien uppvisade en snabb ekonomisk tillväxt.

Kurserna på världens aktiebörser ökade också kraftigt. Börsfallet i oktober
1987 blev därför desto djupare. En recession i världsekonomin spåddes.

Recessionen uteblev dock. Börskraschen blev ingen krasch, bara ett fall.

Produktions- och efterfrågetillväxten fortsatte, nu med lättnader i penningpolitiken
till hjälp i ett flertal OECD-länder. I USA medförde dollarfallet
ytterligare stimulans för exportindustrin. Hela världshandeln fick ett uppsving.

De finansiella obalanserna mellan de tre stora ekonomierna är dock ett
kvarstående problem. Även om underskottet i USA:s bytesbalans minskat,
är det fortsatt stort. Överskotten i Japans och Västtysklands handel är stabila
och har t.o.m. ökat något.

De två underskotten i USA:s ekonomi - handels- och budgetunderskottet
- har undergrävt förtroendet för dollarn. Om inte USA kan få bukt med sina
underskott, kommer dollarn att falla ytterligare och räntorna att stiga. Detta
skulle påverka hela världsekonomin negativt. Obalanserna i USA är enligt
vår uppfattning ett misslyckande för utbudsekonomerna och Reaganomics.

USA måste nu hantera sina underskott utan att tillgripa protektionistiska
åtgärder och utan skattehöjningar enligt den nya administrationens vallöften.
Samtidigt bör andra stora ekonomier föra en så expansiv politik att
obalanserna i världsekonomin kan minska. Sverige bör verka för ett
samordnat internationellt uppträdande för att reda ut obalansproblemen.

Tillväxten i OECD väntas nu bli 3,5 % under 1988. I Europa är
konjunkturen något mer dämpad - dollarfallet har bidragit till detta.

Tillväxten i OECD-Europa väntas stanna på 2,75 % och många europeiska
länder uppvisar handelsunderskott. Inflationen har i Västeuropa hållits nere

3

till priset av hög arbetslöshet. I våra nordiska grannländer är produktionsut- Mot. 1988/89

vecklingen sammantaget svag. Fi5

Under de närmaste åren väntas en dämpning av konjunkturen i OECDområdet.
Verkningarna av oljeprisfallen håller på att ebba ut och penningpolitiken
skärps åter i flera länder. Den nytillträdande presidenten i USA
väntas föra en mer restriktiv finanspolitik för att nedbringa bugetunderskottet.

2. Utvecklingen i Sverige

Också den svenska ekonomin präglas av högkonjunktur. Statsbudgeten är i
balans, industrikonjunkturen är gynnsam och arbetslösheten låg. Svensk
ekonomi har dock till stor del förbättrats via externa eller externrelaterade
faktorer. Regeringen har använt sig av upprepade devalveringar. Det
internationella skeendet med dollarfall samt ränte-och oljeprissänkning har
också hjälpt oss avsevärt. Flera av Sveriges interna ekonomiska problem är
emellertid olösta. När effekterna av devalveringarna nu börjar avklinga och
den internationella konjunkturen så småningom vänder, börjar flera problem
att visa sig. Andra problem, flera av strukturell art, ligger ännu latenta.

Den stora 16-procentiga konkurrensdevalveringen 1982 fick fart på svensk
exportindustri. När den internationella konjunkturen vände uppåt, skapades
en exportledd tillväxt i Sverige. Vinsterna i storföretagen steg till rekordnivåer.
Löne- och kostnadsutvecklingen skenade i väg. Efterfrågan steg snabbt.

Tillväxten blev efter hand konsumtionsledd och industrin förlorade de
marknadsandelar man via devalveringen återtagit. Inflationen i Sverige har
alltsedan 1982 legat betydligt över OECD-genomsnittet. Regeringens inflationsmål
har missats lika regelbundet som de återkommit i finansplaner och
kompletteringspropositioner.

Svensk ekonomi har dock klarat sig hyggligt de senaste åren tack vare
externa effekter. Den svenska valutakorgens konstruktion har givit en
konkurrenskraftsförstärkning i förhållande till våra viktigaste konkurrentländer
(USA undantaget) genom en ”smygdevalvering” i takt med dollarns
fall. Oljeprisfallet 1986 innebar en engångsförbättring av den svenska
bytesbalansen med 15 miljarder kronor.

Devalveringspolitiken har skapat nya obalanser. Vinsterna i storföretagen
har stigit till rekordnivåer. Samtidigt med storföretagens vinstutveckling har
offentlig verksamhet som vård och skola naggats alltmer i kanten. Reallöneutvecklingen
för de svenska löntagarna har varit svag. Avregleringen av
kreditmarknaden i kombination med kraftigt likvida storföretag och en stark
utveckling av de internationella börserna har skapat ett uppsving för de
finansiella marknaderna i Sverige. Hushållen har haft lätt att låna och höga
marginalskatter och generösa avdragsregler för räntor har stimulerat upplåning.
Trots höga räntor har svenska folket lånat för att tillfredsställa
konsumtionslusten. Man kan konstatera att den socialdemokratiska "tredje
vägens politik” lett till stora förmögenhetsomflyttningar i samhället. Regeringen
har inte förmått se till att det nya välståndet fördelats jämlikt i
folkhushållet.

Den tredje vägens politik har också stimulerat koncentration. Alltsedan

1982 har skogslänen förlorat mellan 3 000 och 6 000 invånare varje år, medan Mot. 1988/89

storstadslänens befolkningsökning stigit under perioden. Enbart under 1987 Fi5

uppgick den till 23 000 personer. (1988 väntas dock ökningen bli lägre.) I
koncentrationsområdena har en inflationsdrivande överhettning skapats på
grund av bostads- och arbetskraftsbrist. Skogslänen har fått uppleva
stagnation eller tillbakagång.

Den tredje vägens politik har gynnat den svenska exportindustrin, inte
minst den traditionella, t.ex. skogs- och bilindustrin. Utvecklingen inom de
högteknologiska branscherna har däremot släpat efter den internationella
utvecklingen. Sverige har i dag en industristruktur som uppvisar en
internationellt sett låg andel högteknologi. Detta gör oss mer priskänsliga
och dessutom dåligt rustade för framtiden. När högkonjunkturen vänder
hotas därmed i främsta ledet sysselsättningen i skogslänen där den traditionella
industrin dominerar.

Svensk ekonomi har i nuläget balans i statens budget, ett högt kapacitetsutnyttjande,
arbetskrafts- och bostadsbrist i koncentrationsorterna, något
högre arbetslöshet i skogslänen, hög efterfrågan, alltför snabb löne- och
kostnadsutveckling, hög inflation, sjunkande BNP-tillväxt och ökande
bytesbalansunderskott.

Tillväxten i Sverige väntas enligt regeringen bli 2,8 % i år. Nästa år väntar
man en minskning till 1,7 % och 1990 är tillväxten nere i 1,3 % enligt
regeringens proposition. Denna tillväxttakt är betydligt lägre än genomsnittet
i våra viktigaste konkurrentländers inom OECD. Där väntas tillväxten bli
4 % i år enligt regeringen och 3,5 % enligt konjunkturinstitutet (Kl). Också
kommande år kommer Sveriges produktionsutveckling att vara betydligt
svagare än genomsnittet i OECD. Sveriges tillväxt i år består dessutom till
0,75 % av kalendereffekter på grund av att 1988 innehåller 1,5 % fler
arbetsdagar än 1987.

Hushållens efterfrågan är fortsatt hög även om ökningstakten bromsats.

Flaskhalsar i den svenska produktionen såsom arbetskraftsbrist i industrin
samt svag produktivitetsutveckling gör att den svenska produktionen inte
kan tillgodose den inhemska efterfrågan. Efterfrågan vänds därför i ökad
utsträckning mot utlandet. Bytesbalansen försämras då. Underskottet i
bytesbalansen väntas under 1988 bli 10 miljarder enligt regeringens egna
beräkningar. 1989 väntas underskottet uppgå till 13,6 miljarder och 1990 till
18,1 miljarder. Hushållens sparkvot är fortfarande negativ även om den
förbättrats under 1988.

Det mest bekymmersamma för svensk ekonomi är för närvarande
utvecklingen av löner, kostnader och priser. För 1988 räknar regeringen i sin
proposition med en inflation på 6,3 %. Genomsnittet i våra konkurrentländer
väntas bli 3,2 %. Konjunkturinstitutet räknar med 6,6 % i inflation siffror
som befästes efter att SCB:s oktobersiffror nyligen kom. Inflationen i
Sverige skulle därmed vara mer än dubbelt så hög i Sverige som i OECD.

Ingen ljusning väntas de närmaste åren. Detta urholkar Sveriges konkurrenskraft.
När konjunkturen vänder nedåt kan Sverige drabbas av ännu
större underskott i bytesbalansen.

5

3. Behovet av ekonomisk-politiska åtgärder Mot. 1988/89

Fi5

I centerns motion om den ekonomiska politiken på medellång sikt (1987/

88:Fi6) skisseras centerpartiets strategi för den ekonomiska politiken. Där
betonas att miljöhänsynen måste byggas in i det ekonomiska systemet genom
ekonomiska styrmedel. Vidare betonas konkurrenskraften och att investeringar
i infrastruktur och utbildning ger ökad konkurrenskraft på sikt.

Regionalpolitiken måste ta fasta på att skapa långsiktiga förutsättningar för
utveckling, den ekonomiska politiken skall styra mot ett mer småskaligt
samhälle, välståndet måste fördelas rättvist samt mindre regleringar ge ökad
flexibilitet i ekonomin. Denna motion behandlar den ekonomiska politiken i
ett kortare perspektiv.

Regeringen har med denna proposition korrekt identifierat de flesta av de
problem som svensk ekonomi har och kommer att brottas med. Det gäller
inflationen, löne- och kostnadsutvecklingen, den låga produktivitetstillväxten
och bytesbalansunderskotten. Man har t.o.m. erkänt att koncentrationsområdenas
överhettning bidrar till inflationsutvecklingen. Detta uppvaknande,
om än sent, är välkommet.

För att lösa problemen anvisar regeringen ”utbudsinriktade och selektiva
medel” (s. 5). Man säger vidare att åtgärder krävs för att komma till rätta
med den låga produktivitetstillväxten. De medel man anvisar handlar om att
öka arbetskraftsutbudet, förbättra rörligheten på arbetsmarknaden och
stärka konkurrensen. Vidare sägs att överhettningen inom byggverksamheten
bör dämpas.

Även om regeringen identifierat de flesta problemen, anvisar man inte,
enligt vår mening, tillräckliga åtgärder för att lösa dessa. Vissa problem tycks
man inte ha insett vidden av, andra berör man knappast. Centern ger sålunda
regeringen kritik på följande områden:

- överhettningen i koncentrationsorterna: tillräckliga åtgärder vidtas inte

- skatterna (enligt regeringens prop. 1988/89:46): genom en fördelningspolitisk
olycklig profil riskerar skattepolitiken att medverka till samhällsekonomiskt
oacceptabla nominella löneökningar

- finanspolitiken: regeringen väntar med att strama åt efterfrågan till
1989/90 års statsbudget

- penningpolitiken: regeringen berör knappast problemet med det höga
ränteläget

- produktiviteten: regeringen tycks inte inse problemets vidd eftersom
åtgärderna är otillräckliga och industristrukturen inte berörs

- rörligheten: de av regeringen föreslagna medlen kan öka vissa koncentrationsorters
redan överhettade situation, regeringen tycks bortse från de
regionala skillnaderna vad gäller sysselsättningsläget

- bostadspolitiken: de av regeringen anvisade medlen är på flera områden
alltför schablonmässigt tillyxade, inte heller här inses de regionala
skillnaderna

- konkurrensförhållandena: alltför förenklad argumentation, regeringen
ser inte de positiva möjligheterna för svenskt jordbruk och tekoindustri

- sparandet: inga sparstimulanser för hushållen föreslås.

6

Nedan utvecklar centern sin syn på den ekonomiska politiken på kort sikt Mot. 1988/89

och kommenterar regeringens förslag mer utförligt. Vi har valt att föra Fi5

samman våra viktigaste ekonomisk-politiska förslag på kort sikt i fem
punkter (3.1-3.5).

3.1. Om ekonomisk tillväxt och miljömål

De traditionella målen för den ekonomiska politiken har varit full sysselsättning,
jämn fördelning, hög tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna.
De centerledda regeringarna lade till målet om regional balans, vilket
även den socialdemokratiska regeringen anammat. Detta har dock inte
föranlett någon förändring av socialdemokraternas praktiska regeringspolitik.

Samtliga ovanstående mål är viktiga. Centern vill emellertid särskilt peka
på målen om jämn fördelning och regional balans. Dessa är grundstenar i
centerns politik.

Centern vill nu lägga ytterligare ett mål för den ekonomiska politiken till
de tidigare. Det är målet om en god miljö. Som centern ser det finns ingen
motsättning mellan ekonomi och ekologi. De hör ihop och förutsätter
varandra. Om hänsyn inte tas till miljön riskerar den ekonomiska politiken
att bli kortsiktig och inriktas mot mål som ligger vid sidan äv livskvalitet och
välfärd. Centern anser därför att en god miljö måste bli ett centralt mål för
den ekonomiska politiken.

Miljöhänsyn måste byggas in i det ekonomiska systemet. Ekonomin måste
ges en större långsiktighet genom att miljökostnaderna förs in i företagen
som miljöavgifter. På så sätt blir den ekonomiska politiken ett effektivt
instrument för att stimulera utnyttjande av miljövänligare produktionsmetoder.
Vi har bl.a. i våra miljömotioner visat i ett helhetsperspektiv hur detta
bör ske. Regeringen har tyvärr svårt att frigöra sig från ett betraktelsesätt där
miljöåtgärder är ett hinder för tillväxt och inte, som vi ser det, en
förutsättning för välfärden och för långsiktig, varaktig tillväxt.

Miljöförstöring är inte tillväxt men kan registreras som sådan. Kvalitetsförbättringar
inom vården kan mätas som försämrad produktivitet. Tillväxten
av BNP är ett dåligt mått på den ökade tillgången på fria resurser. Ökad
produktion kan mycket väl kräva lika mycket eller mer resurser än
produktionstillskottet. Särskilt vanligt är detta om i produktionskostnaden
inräknas de långsiktiga miljökonsekvenserna.

Effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser är ofta ett säkrare sätt att
frigöra resurser och medför nästan alltid miljöfördelar, men återspeglas inte i
ökad BNP. Så skulle t.ex. ett 10 % effektivare utnyttjande av drivmedel till
våra personbilar frigöra ca 2 miljarder kronor som bilisterna kan använda för
andra behov, samtidigt som belastningen på miljön minskar.

God miljö och effektiv resursanvändning är centrala mål i centerns
ekonomiska politik. De är också grundförutsättningar för att åstadkomma en
varaktig positiv ekonomisk utveckling.

7

3.2. Bekämpa inflationen Mot. 1988/89

Fi5

Regeringen anger som den för närvarande mest akuta uppgiften för den
ekonomiska politiken att få ned inflationen. Man angerdärvid utbudsinriktade
och selektiva medel för att åstadkomma detta. Åtgärder föreslås för att
öka arbetsutbudet, öka rörligheten på arbetsmarknaden, dämpa överhettningen
inom byggverksamheten samt för att stärka konkurrensen.

Centern anser att regeringens antiinflationspolitik har misslyckats. Varje
år sedan 1982 har den svenska inflationen överstigit genomsnittet för våra
viktigaste konkurrentländers. Regeringens inflationsmål har missats lika
regelbundet som de återkommit i finansplaner och kompletteringspropositionen

En viktig bidragande orsak till den höga inflationen i Sverige är koncentrationsorternas
överhettning på arbets- och bostadsmarknaden. Regeringen
har tidigare inte erkänt de överhettade storstadsområdenas inflationsdrivande
effekter utan fört en politik som minskat skogslänens befolkning och ökat
befolkningen i storstadslänen. Inflationstakten hade definitivt varit lägre om
regeringen fört en politik som inte överbelastat storstadsregionerna. Vi
noterar att regeringen anvisar reglering som metod för att minska överhettningen
i storstadsregionerna. Enligt vårt förmenande är dessa åtgärder
senkomna och otillräckliga.

Regeringen har enligt centerns förmenande misslyckats med att övertyga
arbetsmarknadens parter om att teckna samhällsekonomiskt acceptabla
löneavtal. Avtal på 4 % mellan helåren 1987 och 1988, därtill löneglidning på
3 % och överhäng från ettårsavtal, dvs. en total genomsnittlig timlöneökning
på mellan 7,5 och 8 %, ligger över de samhällsekonomiskt acceptabla
ramarna. I och med denna proposition verkar regeringen nu ha givit upp de
inkomstpolitiska målen: man räknar med en timlöneökning på 7 % per år de
närmaste två åren.

Ett särskilt problem utgör löneglidningen. Denna uppkommer främst i de
överhettade koncentrationsområdena och driver där på inflationen som
sedan sprider sig till hela folkhushållet. Löneglidningen intecknar löneutrymmet
för avtalsmässiga förhandlingar. Eftersom löneglidningen framför
allt är ett storstadsfenomen och särskilt bland den kvalificerade arbetskraften,
går dessa lönehöjningar i liten utsträckning till glesbygdsbor och
lågavlönade. Dessa får emellertid vara med och betala löneglidningens
inflationseffekter.

Långtidsutredningen har angett att relativpriserna måste sjunka med
0,8 % om året fram till 1995 för att den svenska exportindustrins marknadsandelar
skall behållas. Detta förutsätter en årlig kostnadsökningstakt på
högst 3 % om året. Kostnadsökningstakten måste därför pressas ned jämfört
med dagens situation.

Regeringen måste skapa incitament för att uppnå samhällsekonomiskt
acceptabla löneökningar. En rad åtgärder är nödvändiga för att få ner
kostnads- och löneökningstakten:

- Skapa rätta förväntningar. Regeringen måste trovärdigt hävda att för
höga löneökningar inte kommer att pareras med devalveringar. En fast
växelkurs måste vara en norm för den ekonomiska politiken. Finans- och

penningpolitiken måste syfta till att understödja den fasta växelkursen. Mot. 1988/89

Arbetsmarknadens parter får därmed ta ett större ansvar för den Fi5

försämrade konkurrenskraft som uppstår vid löneökningar utanför den
acceptabla ramen.

- Marginalskattesänkning. Skatteskalorna 1989 måste innebära marginalskattesänkningar
men också en minskning av de marginaleffekter som
skatteskalan och inkomstprövade bidrag ger. Samtliga skattebetalare
måste få del av skattesänkningarna. Att, i ett läge med hög inflation,
utforma skatteskalorna på ett sätt som bäddar för kompensationskrav är
högst oförnuftigt. Centern utvecklar sin syn på detta i partimotionen i
anledning av regeringens proposition 1988/89:46 samt i stycke 3.5. i denna
motion.

- Differentierad moms. Centern förespråkar en differentierad moms med
lägre skatt på i första hand vardagsmat och högre skattesatser för mer
umbärliga varor. Detta är en modell som de flesta europeiska länder
redan tillämpar och som också den europeiska gemenskapen väntas
fullfölja, då harmoniseringen av momssystemet inom EG fortgår.

Centern förspråkar denna omläggning framför allt av fördelningspolitiska
skäl. Den fördelningspolitiska effekten i skatteskalan kommer att avta då
marginalskatterna sänks. Den bör enligt vår mening upprätthållas genom en
differentierad moms med sänkt skatt på maten. Genom en särskild högre
skatteklass för sällanköpsvaror kan mervärdeskatten bli ett verksamt stabiliseringspolitiskt
instrument.

En differentierad moms med tre skattesatser innebär - förutom den
fördelningspolitiska effekten - att en stor del av ofta importerade sällanköpsvaror
skulle få en prishöjning. Detta skulle utan tvivel få en betydande effekt
på möjligheten att upprätthålla en extern balans.

Sänkt skatt på maten genom en differentiering av momsen är en åtgärd
som har starkt stöd i opinionen, inte minst inom löntagarorganisationerna.

En sådan reform kan skapa förutsättningar för samhällsekonomiskt acceptabla
löneökningar.

- Begränsa offentlig konsumtion. Genom effektivare resursanvändning
måste utrymme skapas för såväl nödvändig expansion av tillväxttakten i
den offentliga konsumtionen som utrymme för reallöneökningar. Skattetrycket
får inte öka utan bör på sikt minska under förutsättning av
samhällsekonomiskt acceptabla löneavtal.

- Samordnade avtalsperioder. En samordning av olika avtalsperioder bör
ske i fortsättningen. Konkurrensen mellan arbetstagarorganisationerna
ökar kraftigt när avtal som sluts påverkar avtal längre fram. Överlappande
avtalsperioder och överhäng i avtalen förhindrar också att en effektiv
antiinflationspolitik kan föras.

- Investeringsavgift. En investeringsavgift på 25 % bör belasta nyproduktionen
av lokalytor för kontor och industrier i de överhettade storstadsområdena,
i första hand i Stockholm. Intäkterna från en sådan avgift bör
återföras till regionen - i stället för att betalas av andra - för produktion av
bostäder och för miljöförbättrande åtgärder. Detta vore ett sätt att bidra
till att dämpa överhettningen, stimulera bostadsbyggande i stället för
kontorisering samt reparera en del av de miljöskador som koncentrationen
till dessa områden medfört.

3.3. En restriktiv finanspolitik / stimulera sparandet

Fr.o.m. 1986 har sparandet i hushållssektorn varit negativt, dvs. hushållen
har netto skuldsatt sig. För 1988 räknar Kl med en sparkvot på minus 3 %.
Regeringen räknar för 1988 med en sparkvot på minus 2,6 %. Detta är ett
rekord Sverige bör vara mindre stolt över.

Bakom det sjunkande nettosparandet ligger avregleringen av kreditmarknaden,
fördelaktiga avdragsregler för räntor, de höga marginalskatterna,
värdestegringen på småhus, bostadsrätter och aktier men också regeringens
bristande åtgärder för att öka hushållssparande!. Centern anser att sparandet
i första hand skall ske i hushållssektorn.

Den socialdemokratiska strategin sedan 1982 har däremot varit att
överflytta sparandet från den privata till den offentliga sektorn med tydlig
avsikt att få en större politisk kontroll över investeringarna.

Ett starkt hushållssparande fyller flera syften:

- för det första ger det hushållen ekonomisk trygghet genom en finansiell
buffert,

- för det andra ger ett sparande i egen bostad, aktier, vinstandelsfonder
eller eget företag en ökad makt- och ägandespridning i samhället,

- ett offentligt sparande kräver för det tredje ett högre skattetryck. De
skatter som ligger till grund för det offentliga sparandet har därmed en
snedvridande effekt på samhällsekonomin,

- för det fjärde innebär ett lågt eller negativt sparande i hushållssektorn
definitionsmässigt en högre konsumtion och därmed en större risk för
överhettning med en ökad inflation som följd. En hög konsumtion ger
inte minst en press i negativ riktning på bytesbalansen då den privata
konsumtionen har ett högt importinnehåll.

Hushållens sparande väntas nu stiga något; regeringen räknar med att
sparandet ökar 1 % mellan 1988 och 1990. Det kommer dock fortfarande att
vara negativt.

Enligt centerns uppfattning behövs insatser för att göra långsiktigt
målsparande verkligt attraktivt. Centern vill därför införa personliga investeringskonton.

Reformen bör ha följande inriktning:

- Berättigade att öppna ett personligt investeringskonto är desamma som
för allemanssparandet. Den sparande skall fylla 16 år senast samma år
sparandet börjar samt vara kyrkobokförd i Sverige.

- Insättning får inledningsvis ske på kontot med upp till ett halvt basbelopp
per person och år. Det innebär att insättningen skulle maximeras till
12 900 kr. med 1988 års basbelopp som beräkningsgrund. Denna summa
undantas från beskattning.

- All avkastning inom kontot blir skattefri så länge pengarna kvarstår på
kontot. Förmögenhetsskatt tas ut.

- Belåning av kontot tillåts inte.

- Uttag utan beskattning får ske före exempelvis 55 års ålder för investering
i egen permanentbostad eller som eget kapital vid start eller övertag av
företag. Därvid minskas ingångsvärdet med motsvarande belopp vid
realisationsvinstbeskattning. Kontot bör även kunna öppnas för köp av
aktier.

- Uttag tillåts för alla medel på kontot fram till dess kontoinnehavaren Mot. 1988/89

fyller exempelvis 55 år. Uttag kan ske med maximalt 20 % av kontots Fi5

högsta värde per år. Medlen får med andra ord tas ut under en
femårsperiod. Uttagen justeras för kontots värdeförändring under perioden.
Efter femårsperioden, exempelvis vid 60 års ålder, är de medel som
tagits ut fria för uttag. De uttagna pengarna beskattas vid uttaget enligt
inkomstskattereglerna.

- Vid särskilda skäl bör pengarna mot erläggande av avgift kunna tas ut
innan åldersgränsen är uppnådd.

Detta sparsystem skulle till skillnad från allemanssparande! ge ett system
för långsiktigt sparande. En reform av denna omfattning borde kraftigt
kunna stimulera hushållssparande! och därmed minska konsumtionstillväxten,
vilket är viktigt av en rad skäl bl.a. med tanke på den externa balansen.

Överhettningen i den svenska ekonomin i kombination med avreglering på
penning- och kreditmarknaden har tillsammans med den internationella
konjunkturen lett till höga räntor i Sverige. Centern menar att det höga
ränteläget är olyckligt eftersom det hämmar kapitalbildning och investeringsvilja
samt medverkar till fördelningspolitiskt ofördelaktiga förmögenhetsomflyttningar.
Samtidigt har en stram penningpolitik varit nödvändig för att
dämpa överhettningstendenserna.

Centern menar att en förskjutning från penning- till finanspolitik bör
komma till stånd när detta är möjligt. En sänkning av marginalskatterna och
en avreglering på valutaområdet ökar ytterligare vikten av en stram
finanspolitik om inte räntorna skall tvingas ligga kvar på en fortsatt
ogynnsamt hög nivå. Centern har i sina budgetalternativ pekat på områden
att minska statens utgifter, bl.a. vissa bostadssubventioner och arbetslöshetsförsäkringen.
Ett införande av miljöavgifter skulle också strama åt ekonomin.

Inriktningen måste vara ett sänkt skattetryck i enlighet med vad som sagts
tidigare i denna motion samt i centerns partimotion med anledning av prop.

1988/89:46. Det är enligt vår uppfattning därmed nödvändigt att kraftiga
stimulanser för att öka hushållssparande! införs. Vi har därvid pekat på vårt
förslag om införande av personliga investeringskonton.

Regeringen behandlar i sin proposition knappast problemet med det höga
ränteläget. Man anger dock att en stram inriktning av finanspolitiken bör
genomföras i och med 1989/90 års statsbudget.

3.4. Förbättra produktivitetsutvecklingen

En svag produktivitetsutveckling är det främsta hindret för en stabil
ekonomisk tillväxt i Sverige. Den växande efterfrågan vänds därmed mot
utlandet och bytesbalansen försämras. Den svaga produktivitetsutvecklingen
gör också att produktionsökningar till stor del slår igenom som ytterligare
efterfrågan på arbetskraft.

Regeringen föreslår i sin proposition åtgärder för att tillgodose behovet av
arbetskraft, bl.a. för att öka rörligheten och stimulera utbudet. En åtgärd
som föreslås är merkostnadsbidrag. Detta skall utgå med 5 000 kr. till
arbetslösa som tar arbete på annan ort. dock ej i Stockholms län. Göteborgs

och Malmö kommuner. Centern menar att bidraget ökar koncentrationen till Mot. 1988/89

andra expansionsorter, exempelvis Uppsala, Linköping, Umeå m.fl., och Fi5

därmed bidrar till en ökad koncentration och inflation. I syfte att dels

motverka överhettningen i storstadsområdena, dels åstadkomma en ökad

balans i den regionala utvecklingen föreslår centern i stället för merkostnads

bidraget ett inflyttningsbidrag på 10 000 kr. att utgå vid flyttning till

stödområdet, Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige. Centern anser att

den situation med högkonjunktur vi har i dag är speciellt lämpad för att

försäkra sig om en ökad regional balans för att kunna motverka en hotande

arbetslöshet i glesbygdslänen som kan komma vid nästa konjunkturnedgång.

Samtidigt nedbringas överhettningstendenserna och därmed inflationen.

Småföretagen står för utvecklingskraft och är en resurs för framtida
produktivitetsutveckling. Dessa företag måste ges gynnsammare villkor bl.a.
genom sänkta avgifter i ett system med differentierade socialförsäkringsavgifter
enligt tidigare förslag från centern.

För att stimulera utbudet av arbetskraft föreslår regeringen en rad mindre
åtgärder. Det handlar om att pensionärer skattemässigt stimuleras till
förvärvsarbete, ambulerande arbetsförmedlingar för att slussa ut flyktingar
på arbetsmarknaden, bidrag till sökanderesor för danska medborgare m.fl.

Sammantaget innebär dessa åtgärder dock endast smärre förändringar i
relation till den totala arbetskraftsbristen.

Regeringen har dessutom missat det faktum att arbetskraftsbristen är ett
fenomen som uppvisar inte bara mellanregionala utan även inomregionala
skillnader. Centern motsätter sig inte de föreslagna åtgärderna för ett ökat
arbetsutbud men anser de föreslagna åtgärderna otillräckliga samt regionalpolitisk!
mindre väl avvägda.

Centern vill föreslå ett antal andra åtgärder för ökad produktivitet enligt
följande:

- Företagen bör se över sina arbetsförhållanden. En god arbetsmiljö är
viktig för att rekrytera rätt arbetskraft. Det är också oerhört viktigt ur
arbetstagarens synvinkel. Arbetsskadorna måste minska. Farliga jobb
måste både kartläggas och åtgärdas.

- Satsning på utbildning. Det gäller såväl gymnasieskolan som företagsintern
utbildning och högskolan. För att tillgodose behovet bl.a. av
yrkesarbetare, sjuksköterskor m.fl. grupper kvalificerad arbetskraft, där
behovet finns regionalt ute i landet, bör en satsning ske på de regionala
högskolorna. Centern avser att återkomma till detta vid nästa budgetproposition.

- Åtgärder bör sättas in för att bereda långtidsarbetslösa ökade möjligheter
till inträde på arbetsmarknaden. Centern begär förslag hos regeringen i
detta syfte.

- Att komma som flykting till vårt land, med förhoppningar om ett nytt liv i
en fristad, och utsättas för långvarig arbetslöshet är nedbrytande. Det
ökar också infödda svenskars misstänksamhet mot flyktingar och försvårar
flyktingarnas möjligheter att på ett bra sätt anpassa sig till det svenska
samhällslivet. Centern begär hos regeringen förslag om en reform för
unga flyktingar med avsikt att bereda dessa varvat arbete och språkundervisning.

- Flyktingar och invandrare som kommit till Sverige med antingen en Mot. 1988/89

utländsk akademisk examen eller som läser in svenska akademiska Fi5

examina har i många fall stora svårigheter att finna relevanta arbeten på

den svenska arbetsmarknaden. Detta beror till stor del på otillräckliga
resurser för att översätta utländska examina till motsvarande svenska.

Även om detta görs möter dock många flykting- och invandrarakademiker
stora svårigheter på arbetsmarknaden. Detta innebär misshushållning
med resurser och innebär också personligt lidande. Centern vill att
överläggningar initieras med arbetsmarknadens parter om flykting- och
invandrarakademikers möjligheter att anställas i relevanta befattningar
på den svenska arbetsmarknaden.

- I detta sammanhang är det också viktigt att skärskåda den industristruktur
vi har. Den kraftiga devalvering som genomfördes 1982 har tydligt
bidragit till att traditionell industri såsom bil- och skogsindustri fått ett
uppsving medan andelen högteknologi fått stå tillbaka i industrin.
Högteknologiandelen i svensk industri är bara hälften så stor som
exempelvis Japans eller USA:s och också kraftigt under genomsnittet i
OECD-länderna. Högteknologiandelen är strategiskt viktig och framtidsinriktad.
Högteknologiska varor uppvisar också en låg priskänslighet
vilket bidrar till stabilitet i exportandelen för ett land. Industriinvesteringarna
väntas under loppet av 1988 öka med 11 % enligt Kl medan
industriproduktionen endast ökar med 3,8 %. En strukturomvandling
bör främjas så att produktiviteten kan öka liksom högteknologiandelen.

- Målet bör vara att de kvarvarande delarna av valutaregleringen avvecklas
för att skapa förutsättningar för en lägre ränta och därmed stimulera
investeringarna.

Genom insatser för ökat arbetskraftsutbud som på ett ansvarsfullt sätt tar
ansvar också för den regionala balansen, genom avreglering på valutaområdet,
stimulans av en högteknologisk strukturomvandling i industrin samt
satsning på en decentraliserad utbildning kan målen om ökad produktivitet,
lägre inflation, sänkt ränta och regional balans främjas samtidigt.

3.5. Sänkta skatter för alla

Centerpartiet har i partimotionen i anledning av prop. 1988/89:46 påtalat
sambandet mellan skatter, löner och inflation. Socialdemokraterna har i sin
praktiska politik visat att man dåligt förmått hantera denna problematik.

Följden av en ryckig politik har blivit att inkomstskattepolitiken förlorat i
betydelse när det gäller att skapa rimlig löneutveckling, låg inflation och
bibehållen konkurrenskraft för svenskt näringliv.

Under hela perioden sedan 1982 års regeringsskifte har Sverige haft en
högre inflationstakt än konkurrentländerna. Allt tyder på att inflationen
kommer att ligga kvar på en hög nivå. Detta skapar en dålig grund för den
pågående lönerörelsen. Alla vill kompensera sig för inflationen. Helst vill
man också skapa garantier mot förväntad inflation. Detta river upp
lönekostnaderna ytterligare.

Bristande rättvisa i skattesänkningarna skapar kompensationskrav. Regeringens
sätt att ta sig an skatteproblematiken innebär att alla med en

beskattningsbar inkomst under 70 000 kr. (dvs. en årslön under 83 000 kr.) Mot. 1988/89

inte får del av sänkt statsskatt. Alla med inkomster under denna nivå, vilka Fi5

bor i kommuner eller landsting som tvingas höja skatten, får med denna
politik höjd total skatt.

Skattepolitikens anseende måste återupprättas. Det innebär långsiktighet
och stabilitet i de skattepolitiska besluten. Skattesänkningar måste ske så att
kompensatoriska spänningar i ekonomin begränsas och så att stabila villkor
råder.

Marginalskattesänkningar är en viktig del i stabiliseringspolitiken. För att
de skall fungera som avsett måste de kombineras med effektiva fördelningspolitiska
insatser. Centerpartiet har för 1989 förordat marginalskattesänkningar
med 3 procentenheter i alla inkomstskikt över 70 000 kr. och med
ytterligare 12 procentenheter i inkomstskiktet 70 000-75 000 kr.

För 1989 förordar vi fördelningspolitiska insatser genom en särskild
skattereduktion till alla skattebetalare med 1 000 kr. Denna politik medför
att alla får sänkt skatt 1989. För 1990 och 1991 förordar centerpartiet en
skatteomläggning av ungefär samma omfattning och inriktning som den vi
föreslagit för 1989. De fördelningspolitiska inslagen då bör vara bl.a.
effektivare kommunal skatteutjämning samt differentierad mervärdeskatt
med sänkt skatt på vardagsmat.

Finansieringen av skatteomläggningen bör ske på ett sätt som främjar
energisystemets omvandling och en god miljö. Omfattningen av finansieringen
måste prövas i relation till hur priser och löner utvecklas i relation till ett
internationellt perspektiv.

Till frågorna om jordbruks-, teko-, arbetsmarknads- och bostadspolitiken
återkommer vi i särskilda motioner.

4. Hemställan
Vi hemställer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om god miljö som ett centralt mål för den
ekonomiska politiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande betydelsen av en förstärkt regionalpolitik
för att nå de ekonomiska målen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av fördelningspolitiken,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om personligt investeringskonto
i enlighet med det anförda,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av valutaregleringen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om insatser för
långtidsarbetslösa i enlighet med det i motionen anförda,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande arbete för unga flyktingar,

8. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till överläggningar 14

Mot. 1988/89
Fi5

politiken.

Stockholm den 15 november 1988
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

med arbetsmarknadens parter om bättre arbetsmarknadsmöjligheter
för invandrare med akademikerbakgrund,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om främjande av
högteknologi i enlighet med det i motionen anförda,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
övrigt i motionen anförts om inriktningen av den ekonomiska

15

, . - • .

.