med anledning av prop. 1988/89:46 om inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.

Motion 1988/89:Sk26

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Sk26

av

med anledning av prop. 1988/89:46 om
inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för
folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.

Skattepolitikens måluppfyllelse

Den socialdemokratiska skattepolitiken visar på en rad av misslyckanden.
Man har inte förmått att i något avseende nå de mål som ställts upp.

Målet att skattetrycket skall hållas oförändrat har i praktiken inneburit ett
höjt skattetryck åren 1982-1988 från 50,5 till ca 56 % av BNP.

Målet att 90 % av heltidsarbetande skall ha högst 50 % marginalskatt,
vilket slogs fast i 1981 års skattebeslut och sedan upprepats av socialdemokraterna,
urholkas successivt.

Vi utgår från att pågående skatteutredningar bl.a. skall ge som resultat att
detta mål åter kan nås.

Målet att skattepolitiken skall främja lugna avtalsrörelser har misslyckats.
Sverige har en i förhållande till omvärlden klart snabbare kostnadsutveckling.
Detta innebär på sikt ett hot mot svensk konkurrenskraft. Uppmarschen
inför kommande avtalsrörelse bekräftar bilden, att skattepolitiken inte är
någon tillgång för löneförhandlingarna.

Kommunalskatterna

Vid vårriksdagen framhöll centerpartiet att det störa skattehotet för 1989 var
hotet om höjda kommunalskatter. Enligt vår mening borde regeringen helst i
våras och senast under sommaren ha tagit kontakt med de kommunala
företrädarna för en diskussion om konkreta åtgärder för att undvika
kommunalskattehöjningar 1989.

Vi ser nu en situation där många kommuner och landsting tänjer sin
ekonomi till det yttersta. På många håll höjs skattesatserna. Ändå kommer
stora problem i den kommunala och landstingskommunala verksamheten att
kvarstå. De skattehöjningar som genomförs, och som riskerar att komma om
något år, drabbar särskilt låg- och mellaninkomstgrupperna. Kommunalskatten
är den tyngsta skatten för praktiskt taget alla inkomsttagare och
särskild markant för människor med inkomster under den nivå som nu är
aktuell för marginalskattesänkningar.

Höjd kommunalskatt innebär höjd marginalskatt. Regeringens uppläggning
innebär att statsskatten sänks för alla med en beskattningsbar inkomst
över 70 000 kr. (dvs. en årsinkomst före avdrag om 83 000 kr.). Genom

kommunala skattehöjningar får dock många höjd total skatt. Särskilt gäller Mot. 1988/89
detta låginkomsttagare, småföretagare och deltidsarbetare med inkomster Sk26
under 83 000 kr. Därför måste enligt centerpartiets uppfattning inkomstskattesänkningen
gälla alla.

Centerns skattepolitiska mål

Enligt centerpartiets mening måste skattepolitiken utformas som ett offensivt
medel att nå centrala ekonomisk-politiska mål.

Skatterna skall stimulera arbete och hushållning. Därför skall skatten på
arbete minska, skatten på ändliga naturresurser öka och avgifter på
miljöstörande verksamhet införas.

Hushållssparande! skall stimuleras.

Skatterna skall motverka kompenpensationstänkande i andra delar av
ekonomin. Därför skall de nödvändiga marginalskattesänkningarna kombineras
med en fördelningspolitisk linje som vinner allmän respekt. Först då
kan skattepolitiken medverka till en stabil kostnadsutveckling i Sverige.

Skatterna skall skapa goda förutsättningar för den grundläggande samhällsservicen
och rättvisa villkor för människorna i landets olika delar. Också
därför skall den kommunala skatteutjämningen förstärkas.

Skattepolitiken skall utformas så att den ger långsiktigt stabila och
förutsebara villkor. Därför är det angeläget dels att nå breda majoriteter för
de skattepolitiska lösningarna, dels att konsekvent genomföra ett långsiktigt
program. De nu sittande skatteutredningarna bör arbeta med detta syfte.

Sänkt inkomstskatt för alla

Centerpartiet har föreslagit att marginalskatterna bör sänkas med tre
procentenheter i alla skikt över 70 000 kr.

En isolerad sänkning av marginalskatterna, så som regeringen föreslagit,
innebär att höginkomsttagarna får de största skattesänkningarna medan
låginkomsttagare, deltidsarbetande och många småföretagare inte får någon
sänkning alls. Detta skapar inflationsdrivande spänningar i ekonomin.

Lönerörelsen försvåras såväl av inflationshotet som av den bristande
rättvisan. Utformningen av inflationsskyddet i skatteskalan och andra
långsiktiga huvudfrågor måste enligt vår mening lösas inom ramen för de
sittande skatteutredningarna.

Skattepolitik och lönerörelse har inte kunnat samordnas under hösten
1988. Detta leder till att lönerörelsen nu riskerar att hamna på nivåer som
inte är samhällsekonomiskt försvarbara. Samtidigt är det nödvändigt att
vidta sådana åtgärder att låginkomsttagarna får bättre villkor. Deltidslöner
står i relation till heltidslöner, vilket gör det nödvändigt att alla, både heltidsoch
deltidsarbetande, får del av en skattesänkning. Så som situationen nu
utvecklats, ser vi det som nödvändigt att föreslå sådana fördelningspolitiskt
motiverade åtgärder, som inte påverkar relationerna mellan olika löntagargrupper;
detta för att undvika nya kompensationskrav. Därför förordar vi att
den fördelningspolitiska insatsen sker genom en skattereduktion.

Enligt centerpartiets uppfattning måste även låginkomsttagarna få del av

skattesänkningarna. Detta kan ske genom en särskild skattereduktion om Mot. 1988/89

1 000 kr. - lika för alla skattebetalare. Skattereduktionen utformas så att den Sk26

nuvarande grundavgiften om 100 kr. slopas och att en särskild skattereduktion
om 900 kr. införs. Detta kostar 6,5 miljarder kronor.

Centerpartiets förslag innebär att inkomstskatten minskar med 1 000 kr.
utöver regeringens förslag för alla som nu betalar så mycket eller mer i
inkomstskatt. Detta innebär att, till skillnad från regeringens förslag, alla
skattebetalare får en skattesänkning.

Regeringen har funnit att de marginalskatteförändringar som förordas i
propositionen, med hänsyn till de skattehöjningar som beslöts våren 1988,
inte kräver någon ytterligare finansiering. Därest riksdagen accepterar de av
oss föreslagna skattesänkningarna, bör dessa finansieras dels genom en
ytterligare höjd oljeskatt med 300 kr per m3 olja (3,6 miljarder kronor),
genom en motsvarande höjd kolskatt (0,8 miljarder kronor), genom
införandet av en uranskatt enligt centerns tidigare förslag (2 miljarder
kronor), samt genom lika beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion
(1 miljard kronor).

Centerns förslag till ytterligare inkomstskattesänkningar jämfört med
regeringens förslag motsvarar i statsbudgeten 6,5 miljarder kronor. Den av
oss föreslagna finansieringen motsvarar ca 7,5 miljarder kronor. Härigenom
åstadkommes sänkt inkomstskatt, styrning mot ett nytt energisystem och en
finanspolitisk åtstramning.

Enligt vår mening måste behovet att finansiera regeringens marginalskattesänkning
slutligt bedömas när man kan se vilka konkreta effekter som
uppstår av bl.a. skatteomläggningen. Om t.ex. löner och priser fortsätter att
stiga snabbare än i omvärlden kan en ytterligare finansiering av skattereformen
bli nödvändig. Våra förslag för 1989 innebär sänkt skattetryck.

En skattesänkning, så som den vi förordar, kan enbart ske om andra
aktörer i ekonomin agerar så att det skapas utrymme för skattesänkning.

Viktiga faktorer i detta sammanhang är måttliga pris- och löneökningar samt
ett ökat hushållssparande. Centerns förslag om personliga investeringskonton
skulle direkt innebära en betydande sänkt skatt.

En långsiktig skattesänkningspolitik medför, om den sker med rätt
fördelningspolitiska och miljöpolitiska ambitioner, möjligheter till en långsiktigt
uthållig tillväxt i ekonomin, utöver vad som framgår av försörjningsbalansen
i proposition 1988/89:47.

Den fortsatta skatteomläggningen prövas för närvarande i särskilda
skatteutredningar. Centerpartiet anser det vara en viktig målsättning att för
1990 och 1991 genomföra skatteomläggningar med ungefär samma inriktning
som den vi förordar för 1989. Det innebär fortsatta marginalskattesänkningar
kombinerade med fördelningspolitiska skatteåtgärder. De fördelningspolitiska
insatserna för 1990 och 1991 bör enligt vår mening vara bl.a. kraftigt
förstärkt kommunal skatteutjämning och differentiering av momsen i form
av sänkt skatt på vardagsmat.

13

Pensionärernas skatter

Den otillräckliga grundpensionen för ålderspensionärer har medfört ett
behov av särskilda skatteregler för denna grupp. Avtrappningen av det extra
skatteavdraget i förhållande till pensionens och andra inkomsters storlek,
samt i kombination med avtrappningen av bidrag - främst KBT - innebär att
ingen annan grupp har så höga marginaleffekter som folkpensionärer med
genomsnittlig eller låg pension. I vissa inkomstlägen är marginaleffekten
över 100 %.

Eventuell avkastning på kapital kan för denna pensionärsgrupp ge en
marginaleffekt över 200 %. Den enskilde förlorar inte bara hela avkastningen
utan lika mycket därutöver.

Centern har i motioner och reservationer i riksdagen (SkU 1987/88:25
resp. 19) påtalat de orimliga förhållandena vad gäller marginaleffekter för
personer med låg pension. Vi anser det vara nödvändigt, för att långsiktigt
kunna lösa denna fråga på ett bra sätt, att avsevärt höja grundpensionen så
att alla folkpensionärer kan ha en skälig levnadsstandard med tillämpning av
åtminstone i huvudsak den ordinarie skatteskalan. Sittande skatteutredningar
bör arbeta med detta syfte.

Vi ser propositionens förslag, att inte längre räkna effekterna av en
extrainkomst vid beräkningen av KBT, som ett steg åt rätt håll. Genom
denna åtgärd blir KBT en generell del i ett grundtrygghetssystem. Går man
vidare på denna väg och samordnar de olika förmånssystemen för pensionärer
skapas ett mera heltäckande grundtrygghetssystem. Detta tillhör det
område som bör prövas inom ramen för pensionsberedningens arbete.

Förslaget att extra arbetsinkomst inte skall påverka KBT syftar till att
möjliggöra för pensionärer att göra insatser i arbetslivet. Vi tillstyrker detta
förslag, men anser att det bör utvidgas till att gälla även inkomster av
jordbruk eller rörelse. Även pensionärer som är småföretagare bör stimuleras
att i viss utsträckning fortsätta sin verksamhet efter uppnådd pensionsålder.
Många pensionärer önskar ta itu med nya uppgifter, t.ex. av servicekaraktär,
eller fortsätta en yrkesbana i egen regi. Deras roll blir egenföretagarens
i skattesammanhang.

I kombination med vårt förslag om skattereduktion kan centerpartiet
acceptera de förändringar av avtrappningsregeln som föreslås i propositionen,
annars inte. De nya reglerna i inkomstskiktet strax under 85 000 kr ger
fortfarande betydande marginaleffekter. Motivet för denna ståndpunkt är att
med en särskild skattereduktion på 1 000 kr/år för alla skattebetalare
förändras helheten.

Centerns arbete mot orimliga marginaleffekter för de med låg pension med
visst kapital, t.ex. efter en avyttrad fastighet, börjar ge resultat. Det är
värdefullt att kritiken lett till att regeringen lägger förslag som begränsar
marginaleffekterna för denna grupp. Fortfarande kommer dock betydande
marginaleffekter i vissa situationer att kvarstå eftersom både det extra
avdraget och KBT minskas på grund av besparingarna. Dessa effekter bör
elimineras. Som bl.a. framhölls i reservation nr 19 SkU 1987/88:25 innebär de
nya reglerna i familjerätten ytterligare skäl att helt eliminera förmögenhetens
inverkan på det extra avdraget.

Övrigt Mot. 1988/89

Centerpartiet var starkt kritiskt när preliminärskatteuttaget för företagare
höjdes till 120 %. Enligt vår mening vore det en rimligare ordning att utgå
från föregående års taxering. Någon inkomstökning på 20 % för småföretagargruppen
som helhet finns inte. Vi kan nu konstatera att regeringen tar ett
rejält steg åt vårt håll.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar införa en skattereduktion om 1 000 kr. till
alla skattebetalare i enlighet med det i motionen anförda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande finansieringen av skatteförslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om inriktning och målsättning för det fortsatta
reformarbetet på skattepolitikens område,

4. att riksdagen beträffande beskattningen av pensionärer som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
behovet av en avsevärt höjd grundpension,

5. att riksdagen beslutar att godta regeringens förslag om ändrade
avtrappningsregler för pensionärer under förutsättning av en skattereduktion
på 1 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att - förutom arbetsinkomst - även
inkomst av jordbruk och rörelse skall undantas från att reducera KBT
för folkpensionärer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att helt slopa beaktande av förmögenhet vid
avtrappning av det extra avdraget för pensionärer.

Stockholm den 15 november 1988
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c) Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c) Karin Söder (c)

Gunnar Björk (c) Gunilla André (c)

Pär Granstedt (c) Börje Hörnlund (c)

Karin Israelsson (c) Agne Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c) Larz Johansson (c)

15

Stockholm 1988 16120