med anledning av proposition 1988/89:33 om avgifter för

Motion 1988/89:Sf3 av Olof Johansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:Sf3

av Olof Johansson m.fl. (c)
med anledning av proposition 1988/89:33 om avgifter för
pensionärer vid sjukhusvård

Riksdagen har fattat principbeslut om att ålderspensionärernas friår i
sjukvården skall slopas. Med gällande vårdtaxa innebär detta maximalt en
ökad kostnad för pensionärer med drygt 20 000 kr. per år. Detta är en stor
extrakostnad för alla pensionärer och särskilt för dem med låg pension.
Oftast är det den äldre delen av pensionärsgruppen som har långa vårdtider
och dessa människor har också ofta låg pension. Den nya vårdavgiften
riskerar att äventyra ekonomiska åtaganden utanför vårdinstitutionen.
Centerpartiet begär därför att tidigare principbeslut rivs upp.

Regeringens avgörande motiv för att slopa pensionärernas friår i sjukvården
är att spara pengar i budgeten. Förslaget kom upp som en del av
betalningen för att kompensera pensionärer för devalveringsförlusten. Det
blir alltså de som inte bara är gamla utan också sjuka som får vara med att
betala det socialdemokratiska löftet från 1982. Centerpartiet anser detta vara
orimligt. Även regeringen torde inse att förslaget är så orimligt att det väcker
anstöt, eftersom man förskjutit ikraftträdandet till efter 1988 års val.

Förtidspensionärerna får behålla sitt friår i sjukvården. Motivet för detta
är att det sker ”med hänsyn till deras behov av egna ekonomiska medel för
rehabilitering”.

Med detta uttalande redovisar regeringen en syn på sjuka ålderspensionärer
som står i direkt motsatsställning till centerpartiets människosyn.
Uttalandet i propositionen kan ju inte innebära annat än att de grupper som
nu förlorar friåret inte har behov av egna ekonomiska medel för rehabilitering.
Det strider dessutom mot uttalanden i proposition 1988/89:46 om att
pensionärer bör stimuleras att göra en arbetsinsats också under pensionsåldern.

Ett av de stora problemen i vårt land är att många människor är starkt
oroade för att bli gamla. Känslan av att bli utlämnad när de egna krafterna
minskar upplevs av alltfler. Tryggheten att vård och omsorg fungerar med
kvalitet och kontinuitet är avgörande. Tyvärr blir bristerna för många det
bestående intrycket. För alltfler är det egna hemmet den fasta punkt som
representerar framtidshopp och livsvilja.

Centerpartiet anser det vara självklart att de äldre skall ha rätt att leva sitt
liv utan att känna hotet av att inte kunna behålla den fasta punkten i tillvaron
som det egna hemmet utgör. Åldersgränsen 65 år får inte innebära att
samhället ger upp ambitionen att rehabilitera. Målet om rehabilitering måste
finnas kvar i sjukvården för alla åldersgrupper.

Ett av regeringens argument för att slopa friåret är att det inte går att

förklara att den som har sjukpenning fram till pensionsdagen i och med Mot. 1988/89

65-årsdagen skulle få en annan avgift vid sjukhusvården. För oss ter det sig Sf3

ganska naturligt att avgiften kan ändras därför att de ekonomiska villkoren
för den sjuke förändras. Pensionen är för den enskilde ofta lägre än den
sjukpenning som utgått.

Regeringens förslag till nytt avgiftssystem är krångligt och svåradministrerat.
Avgift skall utgå med en tredjedel av utgående pensioner från
folkpension, ATP och pensionstillskott. Avgiften skall vara lägst 40 kr. och
högst 55 kr. För de s. k. undantagandepensionärerna är avgiften 30 kr.

Sjukvårdsavgiften skall dras från pensionen och av försäkringskassan betalas
till sjukvårdshuvudmännen.

Regeringen förutsätter att kommunerna justerar sina avgifter i servicehusen
i motsvarande mån så att en minskning sker för de dagar den enskilde
finns i sjukvården. Någon garanti för att detta sker finns inte. Det nya
avgiftssystemetger nya förutsättningar för kommunernas taxor, vilket kan
medföra betydande samordningsproblem - särskilt i ett inledningsskede.

Frågan om hur taxorna på ålderdomshem skall hanteras berörs t.ex. inte alls i
propositionen.

Principerna för det nya avgiftssystemet skall också tillämpas beträffande
patienter på enskilda vårdhem. I praktiken borde detta inte innebära någon
förändring för sjukhemmen jämfört med dagsläget, eftersom landstingen i
allmänhet jagar vårdplatser och inte söker göra sig av med sådana platser. Vi
kan emellertid inte bortse ifrån möjligheten att de enskilda vårdhemmens
möjligheter till långsiktig planering i vissa fall kan undergrävas. Enligt
centerpartiets uppfattning bör möjligheterna till vård vid enskilda vårdhem
vidgas.

Försäkringskassorna har alltför stora ärendebalanser redan med nuvarande
uppgifter. Det merarbete som bl.a. timsjukpenningreformen medfört har
inte kompenserats med ökade resurser. De administrativa problemen med
den reformen förutsågs bara delvis men resulterade ändå i att den av
regeringen aviserade tidpunkten för ikraftträdandet försköts med 5 månader.

I propositionen aviseras ett behov av merinsatser motsvarande 60 årsarbetare,
lokalt och centralt, för att klara omläggningen och den löpande
administrationen av det nya avgiftssystemet. Vi vill konstatera att det finns
ett omfattande behov av utbildning och intrimning i organisationen innan det
nya systemet ens administrativt kan förväntas fungera. Detta talar också
emot den förändring som föreslås.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33 om avgifter
för pensionärer vid sjukhusvård,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts om rehabilitering som målsättning i sjukvården för
ålderspensionärer,

3. att riksdagen beslutar upphäva tidigare principbeslut om att Mot. 1988/89
införa avgifter för pensionärer vid sjukhusvård. Sf3

Stockholm den 2 november 1988
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

6