1. Skatter för rättvisa och god miljö

Motion 1988/89:Sk443 av Olof Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sk443

av Olof Johansson m. fl. (c)
Skatter

1. Skatter för rättvisa och god miljö

Centerpartiet slår vakt om grundläggande krav i skattesystemet för att nå
målen ökad rättvisa och god miljö.

1. Skatt ska betalas efter bärkraft

— Höjt grundavdrag eller skattereduktion

— Progressiv skatteskala

— Sänkt matmoms

— Utjämnad kommunalskatt

2. Skatt ska främja arbete och företagande

— Sänkta marginalskatter och marginaleffekter

— Sänkta skatter för småföretagen

— Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital i företag

3. Skatt ska gynna sparande och ett decentraliserat ägande

— Personliga investeringskonton

4. Skatt ska styra mot en god miljö och resurshushållning

— Höjda energi- och råvaruskatter.

2. Det svenska skattesystemets utveckling

Sett över en något längre period har det svenska skattesystemet genomgått
stora och principiellt viktiga förändringar. Dessa förändringar har dock
inte framstått som lika påtagliga som på många andra håll i världen. Orsaken
är inte minst genomförandet i etapper under förhållandevis lång tid.

1971 års reform innebar att progressiviteten i inkomstskattesystemet
skärptes. Det fick extra stora verkningar genom den höjda inflationstakten
då skatteskalorna inte var indexreglerade. Marginalskatteproblemet har
sedan denna tid utgjort en ständigt återkommande stötesten i bl a löneförhandlingarna.

1970-talets socialdemokratiska regeringar försökte dölja inflationseffekten
genom årliga mindre justeringar av skatteskalan, dock inte motsvarande
inflationens automatiska skärpningar. Det skedde i allmänhet i utbyte
mot höjningar av arbetsgivaravgifterna. Den automatiska progressivitetshöjningen
begränsades. I gengäld blev utrymmet för löneökningar mindre.
Trots detta blev löneökningarna rekordhöga 1974-75.

Den osäkerhet som på det sättet uppstod beträffande löner och skatter
eliminerades delvis när den första trepartiregeringen 1977 införde indexerad
skatteskala. Det systemet accepterades dock aldrig av socialdemokra

terna. De påföljande regeringsskiftena medförde därför fortsatt osäkerhet. Mot. 1988/89

Denna osäkerhet har sedan bestått, vilket bidragit till svårigheten att hålla Sk443

löneökningarna på en samhällsekonomiskt acceptabel nivå.

Vid 1980-talets ingång stod det klart att — trots indexregleringen — de
årliga justeringarna av skatteskalan inte heller i övrigt gav den stabilitet i det
ekonomiska livet som är nödvändig för en bra ekonomisk utveckling. Marginalskatterna,
det höga skattetrycket, avdragssystemet m m medförde i
förening med fortsatt hög inflation stora problem ur rättvise- och rättssäkerhetssynpunkt.
Skatter och inflation inbjöd till en låneekonomi, som bara
kunde vara till skada för landet och enskilda. Det fanns tecken på en växande
"svart” ekonomi.

På regeringen Fälldins initiativ upptogs därför 1981 överläggningar mellan
partierna om en brett förankrad skattereform av mer långtgående slag.

Överläggningarna omfattade både den socialdemokratiska oppositionen
och de fackliga organisationerna. Den uppgörelse som till slut kom till
stånd mellan centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna innebar att
marginalskatterna under tre år kraftigt skulle sänkas. Det maximala skatteuttaget
på en inkomstökning begränsades genom införandet av ett marginalskattetak
på 80 procent. Marginalskattesänkningarna kombinerades
med en avdragsreform. Den inriktade sig direkt mot spekulation och låneekonomi.
Skattereformen som helhet premierade därmed arbete och sparande.
Alla räntor förblev avdragsgilla men skatteeffekten vid avdrag för
villaräntor och andra privata räntor begränsades till högst 50 procent.

Reformen 1981/82 fick dock aldrig de avsedda positiva verkningarna
fullt ut. Efter socialdemokraternas återkomst i regeringsställning 1982 bröt
den nya regeringen ensidigt uppgörelsen med centerpartiet och folkpartiet.
Marginalskattelättnaderna blev i praktiken med socialdemokraternas förändringar
mindre än vad som hade förutsatts i den ursprungliga uppgörelsen.
Socialdemokraterna passade dessutom på att samtidigt höja andra
skatter. Om överenskommelsen hållits hade framför allt inkomstskatterna
varit betydligt lägre idag.

När regeringen på nytt aktualiserade justeringar av skatteskalan för 1987
och 1988 begärde centerpartiet under allmänna motionstiden 1986, att även
grundavdraget skulle räknas upp. Det godtogs så småningom av regeringen
och en majoritet i riksdagen, vilket ledde till justeringar åren 1987 och 1988.

Därigenom sänktes skattetrycket med ca 10 miljarder totalt. Fr o m 1989 års
taxering är de 10 000 först intjänade kronorna skattefria. Justeringarna av
inkomstskatten har därigenom på centerpartiets initiativ fått tydligare låginkomstprofil.

Utformningen av det svenska skattesystemet måste knyta an till svenska
skattetraditioner, med bl a vidsträckt beskattningsrätt för kommunerna och
till svensk välfärdspolitik. Det innebär bl a att skattesystemet även i fortsättningen
enligt centerpartiets upppfattning måste verka omfördelande och
bygga på skatt efter bärkraft.

3. Centerns skattesyn

Centerpartiet anser att följande förutsättningar och grundprinciper ska gälla
för en kommande skattereform:

— Den fördelningspolitiska ambitionsnivån måste höjas. Bibehållet eller
höjt grundavdrag, en rättvis kommunalskatteutjämning samt sänkt
moms på mat är viktiga förslag, som kan bidra till en fördelningspolitisk
inriktning. Grundprincipen skatt efter bärkraft ska gälla.

— Finansieringen av skattereformen har även den betydelse för fördelningspolitiken.
Reformen finansieras genom olika former av basbreddning
främst i inkomstskattesystemet och höjd skatt på energi och råvaror.
De dynamiska effekterna av en skattereform kan bedömas först när
reformen genomförs.

— Enligt centerpartiets uppfattning bör en betydande del av en skattereform
finansieras med skatt på energi, råvaror samt miljöavgifter. Därigenom
uppnås också viktiga miljö-, energi- och naturresurshushållningsmål.

— Marginalskatterna ska sänkas för att stimulera arbete och sparande,
minska skattekilarnas negativa effekter, minska betydelsen av eventuella
obeskattade förmåner, minska skatteflykten samt öka arbetskraftens
yrkesmässiga rörlighet. Målsättningen ska vara sänkt skatt för alla.

— Lägre skattesatser och breddade skattebaser ger möjligheter till ett betydligt
enklare system än i dag.

— En strävan ska vara att göra kapitalvinstbeskattningen så neutral och
enhetlig som möjligt. Kapitalbeskattningen bör inte vara lägre än skatten
på arbete.

— Enskilt ägande av aktier bör främjas framför institutionellt ägande. Det
gynnar ett decentraliserat näringsliv.

— Hushållssparande ska stimuleras. Det sker genom sänkta marginalskatter,
fortsatt skattefri avsättning till pensionssparande, men också genom
införandet av personliga investeringskonton för skattefritt sparande till
boende och företagande.

— En effektivare kommunalskatteutjämning kan erhållas genom att de
specialdestinerade bidragen i huvudsak överförs till detta system, men
också genom att kommunalskatteutjämningen förstärks och får spela en
större roll i skattereformen.

— Sänkta skattesatser och breddad skattebas ska införas även för företagen.
Särskild hänsyn måste tas till egenföretagarnas specifika förhållanden.

— Förmögenhetsbeskattning på arbetande kapital avskaffas.

En skattereform måste samla ett brett parlamentariskt stöd. Skattesystemet
påverkar i hög grad långsiktiga beslut om sparande och investeringar. Därför
måste grundläggande principer ligga fast under en lång tid och därmed
ge långsiktigt stabila spelregler. Stabila spelregler får vi endast om de partier
som har ställt sig bakom reformen också axlar ansvaret att genomföra
den.

4. Ett reformerat skattesystem

Kraven på en reformering av skattesystemet har under 1980-talet vuxit sig
allt starkare. Orsakerna kan sökas i det höga skattetrycket men också i mera
djupgående förändringar i samhällsförhållandena. Skattesystemet har

Mot. 1988/89

Sk443

5

framförallt under 1980-talet visat en rad tecken på att inte kunna klara de
uppgifter det är tänkt att fullgöra. Kravet på en mer genomgripande reformering
av skattelagstiftningen är därför i dagsläget berättigat.

Centerpartiet motionerade under 1987 om en parlamentarisk utredning
med syfte att åstadkomma ett förslag till nytt skattesystem. Nu arbetar fem
olika utredningar med inkomstbeskattning, företagsbeskattning, indirekta
skatter, energi- och råvaruskatter samt real kapitalbeskattning. De skall
vara färdiga att avlämna betänkanden under våren 1989 med sikte på att ett
nytt reformerat skattesystem skall kunna tas i bruk 1991.

4.1 Nuvarande skattesystem

Det nuvarande skattesystemet har en rad negativa effekter på samhällsekonomin:

För det första medför det höga skattetrycket i sig att de samhällsekonomiska
förlusterna blir stora, bl a på grund av skatteflykt. Därför är det nödvändigt
att få ned det totala skattetrycket. Detta måste dock ske i en sådan
takt att rättvisa och välfärd inte hotas.

För det andra innehåller skattesystemet en rad inbyggda fördelningspolitiska
orättvisor. Den mest uppenbara är skillnaderna i den kommunala
beskattningen som bestäms mer av skillnader i kommuninnevånarnas inkomster
eller åldersstruktur, än av servicenivå och effektivitet.

För det tredje medför den höga beskattningen på arbete en råd negativa
effekter:

— det sker en snedvridning bort från arbete till mer kapitalintensiva respektive
mer råvaruintensiva produktionsmetoder,

— de höga marginaleffekterna lockar till att ta ut ersättningar för arbete
som skattefria förmåner,

— den internationella konkurrenskraften försvagas. De höga marginaleffekterna
medverkar till löneglidning och försvårar samhällsekonomiskt
acceptabla löneökningar,

— den småföretagsverksamhet som bedrivs som enskild firma eller handelsbolag
beskattas hos ägarna. Kombinationen av hög inkomstskatt,
egenavgifter och förmögenhetsskatt på i företaget arbetande kapital
medför en kraftig broms på nyföretagande.

För det fjärde gynnar aktiebeskattning insitutionellt koncentrerat ägande
och missgynnar ägande i hushåll. Detta faktum hotar på sikt mångfalden
och därmed drivkraften i ekonomin.

För detfemteär bolagsskatten konstruerad för att passa varuproducerande
företag. Den privata tjänstesektorn missgynnas kraftigt.

För det sjätte skapar skattesystemet, på grund av sin komplexitet, byråkrati
med onödigt höga samhällsekonomiska kostnader.

4.2 Allmän analys

Mot. 1988/89

Sk443

De olika skatteutredningarna befinner sig nu (jan -89) i ett intensivt skede i
arbetet. Det är därför inte nödvändigt att redan nu precisera sig mer än

6

principiellt, eftersom material över den totala effekten för hushållens ekonomi
fortfarande saknas.

Centerpartiet ställer sig positivt till en genomgripande skattereform
byggd på sänkta marginalskatter och färre avdragsmöjligheter och andra
basbreddningar. Det innebär emellertid inte att det förslag som regeringen
presenterat ska genomföras. Det följer inte minst av att utredningsarbetet
ännu inte är färdigt. Enbart kommunalskatt för de flesta inkomsttagare,
kräver en så stor finansiering att basbreddning enbart inom inkomstskattesystemet
inte räcker. Kravet på finansiering kan komma att leda till effekter
och orättvisor som i dag inte riktigt framgår. Centerpartiet har därför tidigt
markerat att vi inte ställer upp på reformer som innebär att sänkt skatt för
höginkomsttagare betalas av låginkomsttagare.

I centerpartiets motion från januari 1988 klargjorde vi att vår ambition
var att sänka inkomstskatten till nivån 45—65%. Det stora flertalet skulle
därmed få en marginalskatt på 45%. Centerpartiet är inte främmande för att
sänka skatterna ytterligare, förutsatt att en godtagbar finansiering kan anvisas.
Den sammanlagda effekten av hela skattereformen, sänkt skatt, basbreddning,
måste emellertid ha en rättviseprofil. Den som på grund av låg
inkomst får låga skattesänkningar och belastas med ökade kostnader genom
bl a höjd moms, måste kompenseras så att totala effekten inte blir höjd
skatt. Klarar vi inte detta med nu diskuterade skattesatser på 27—33%, dvs
enbart kommunalskatten för de flesta inkomsttagare, måste höginkomsttagarnas
skattesänkningar begränsas.

I det här sammanhanget bör nämnas, att en skatteskala med inriktningen
27—33%, ökar möjligheterna till en rimlig och likvärdig skattesituation för
egenföretagarna gentemot aktiebolag förutsatt en bolagsskatt på 30%. Blir
skattsatserna högre krävs särskilda åtgärder för egenföretagarna.

Centerpartiet har konsekvent pekat på nödvändigheten av en samordning
av lönerörelser och inkomstskattesänkningar. Skulle lönerna fortsätta
att öka i den omfattning som nu sker blir resultatet en minskad efterfrågan
på arbetskraft och därmed minskade positiva effekter.

Eftersom dynamiska effekter kan uppstå främst i kommunerna, måste
dessa utnyttjas i första hand till inkomstskattereformens finansiering och
till den kommunala skatteutjämningen. Dessa effekter kommer nämligen
att förstärka skillnaderna mellan kommunerna, vilket för oss i centerpartiet
är helt oacceptabelt. Vi återkommer till detta resonemang i avsnittet om
rättvis fördelning.

Det bör markeras att stor hänsyn måste tas till samhällets behov av inkomster
till den grundtrygghet som människorna har rätt att kräva (vård,
omsorg, utbildning mm). Det är därför högst olämpligt att genomföra en
skattereform med så kraftigt sänkta marginalskatter, att resultatet i realiteten
innebär ett höjt skattetryck. Ambitionen måste vara att sänka skattetrycket.
Utvecklingen inom den offentliga sektorn har därmed en avgörande
betydelse för möjligheten att konsekvent kunna genomföra en reform
med kraftigt sänkt statsskatt.

4.3 Kapitalbeskattning

Centerpartiet anser att det är bra med en så neutral och enhetlig kapitalbeskattning
som möjligt. Vi anser att det är viktigt att åstadkomma regler för

Mot. 1988/89

Sk443

7

kapitalbeskattningen som motverkar spekulation och en felaktig styrning
av kapitalet. Vi anser att kapitalbeskattningen ska vara så utformad att den
stimulerar till sparande. En betydligt lägre skattesats på både kapital och
arbete kan naturligtvis stimulera till ett ökat sparande. Arbete bör dock som
regel inte vara hårdare beskattat än inkomst av kapital.

Centern anser att vissa avsteg från neutralitet och enhetlighet måste göras
i en kommande skattereform. Även i fortsättningen måste möjligheter ges
till avdrag för räntekostnader om än med en viss begränsning jämfört med
tidigare. Vi behandlar detta längre fram i motionen.

4.4 Sparande

Hushållssparande är i dag på en mycket låg nivå. Det är av allra största vikt
för samhällsutvecklingen att hushållen börjar spara i stället för att låna. Ett
sparande ger hushållen ekonomisk trygghet. Ett sparande i egen bostad,
aktier, vinstandelsfonder, studier och i eget företag ger en positiv makt- och
ägandespridning i samhället. Centerpartiet anser att möjligheten till en
skattefri avsättning till pensionssparande ska vara kvar. Därtill anser vi att
möjligheter till ett personligt investeringskonto bör finnas, som medger ett
skattefritt sparande även till boende och företagande. Vi har tidigare skisserat
hur ett sådant förslag kan vara utformat. Vi kan konstatera att det idag
finns ett stort intresse för den här formen av sparande.

Centerpartiet anser att det är viktigt att aktieägandet sprids i samhället i
stället för som nu koncentreras till framför allt institutionellt ägande. Vi vill
därför betona att en kommande aktiebeskattning måste ta hänsyn till detta.

4.5 Beskattning av boendet

Centerpartiet har tidigare försvarat möjligheterna till avdrag för bostadsräntor.
Det kommer vi att göra även i fortsättningen. De senaste åren har
emellertid samhällsutvecklingen bidragit till koncentration och överhettning
varvid boendekostnaderna på vissa håll i landet ökat lavinartat. Orsaken
har varit bostadsbrist. Många hushåll har genom höga hyror kommit i
en situation, där hyreskostnaden blivit så hög, att man har varit tvungen att
låna.

Som exempel kan nämnas människors behov av egen bil för att ta sig till
och från arbete, där alternativa resmöjligheter ej finns. Här finns studerande
med stora studieskulder, som inte hunnit bygga upp ett eget kapital och
därmed har ett fortsatt behov av att låna till eget bohag eller eget fortskaffningsmedel.

Det är därför i dagens läge svårt att hävda att människor enbart är beroende
av att dra av bostadsräntor för sitt boende och sin försörjning. Vi
accepterar liksom tidigare att värdet av underskottsavdragen blir mindre
genom en sänkt skattesats. Det anser vi vara en riktig basbreddning, som
kan mötas med motsvarande skattesänkning.

Det är viktigt att också skapa ett system där möjlighet till bostadsbyte
finns oberoende av boendeform. Dagens reavinstbeskattning med olika
behandling av villor och bostadsrätter måste anses vara helt felaktigt. Vi

Mot. 1988/89

Sk443

8

kan inte ha ett system som binder människor för lång tid vid en viss boendeform.

Utredningen om indirekta skatter prövar nu möjligheterna att bredda
momsbasen. Detta kan komma att leda till ökade boendekostnader. För
dem som får kraftiga skattesänkningar kommer det att Finnas en ökad disponibel
inkomst att betala dessa fördyringar med. Däremot kommer det att
finnas stora grupper med inkomster strax över eller under den nivå, där
regeringen anser att marginalskattesänkningar ska göras. Dessa människor
kommer däremot inte att ha någon extra disponibel inkomst att betala dessa
höjda boendekostnader med.

Ett belysande exempel är pensionärer med låg eller ingen ATP, som inte
får några märkbara skattesänkningar, men som får höjda bostadskostnader.
Kommunerna kommer att bli tvungna att höja det kommunala bostadstillägget
och så är det offentliga ekorrhjulet i full gång igen.

När beslut om skattereformen och dess finansiering ska fattas, då krävs
en totalanalys av effekterna främst på boendeområdet. Summan av begränsat
underskottsavdrag, eventuellt höjd fastighetsskatt och borttagande av
schablonintäkt, höjd förmögenhetsskatt genom kraftigt höjda taxeringsvärden
samt höjda driftskostnader på grund av breddad moms, måste bedömas
i förhållande till skattesänkningar för människor i olika inkomstlägen.

Det får inte bli så att reformen leder till höjda bostads- och socialbidrag
eller till mer rundgång. Det skulle innebära ökade utgifter för stat och kommun
i en tid, då vi behöver minskad belastning på skattesystemet, på grund
av utgifter för den offentliga sektorn. I det här sammanhanget har förmögenhetsbeskattningen
sin betydelse. Regeringen borde lägga förslag om en
ändring av lägsta skattefria gräns och procentsatser med tanke på de mycket
stora taxeringshöjningar som kommer inom kort.

4.6 Avdrag för resor till och från arbetet

Centerpartiet anser att avdrag för resor mellan bostad och arbete ska finnas
kvar. Samhället har en struktur idag, där bostäderna många gånger ligger
långt från de etablerade arbetsplatserna. Föräldrar får idag ändå betala fullt
för sina resor till och från daghem, som ofta ligger långt från bostaden. Vi
har inte ett samhälle som tillåter många att gå till sin arbetsplats. Vi har inte
heller byggt ut de kollektiva transportmedlen på ett sådan sätt att alternativ
finns i de flesta fall. Vi kan inte straffa inkomsttagarna för den samhällsstruktur
som den nuvarande regeringen varit med om att driva fram. Centerpartiet
motsätter sig därför en basbreddning, genom att avdraget för de
s k arbetsresorna tas bort eller ytterligare begränsas. Vi betraktar avdrag för
resor till och från arbetet som en kostnad för intäktens förvärvande.

4.7 Grundavdrag och schablonavdrag

Grundavdraget upgår idag till 10 000 kr, dvs var och en kan ha en inkomst
på 10 000 kr skattefritt. Centerpartiet har länge hävdat grundavdragets betydelse
för en person med låg inkomst.

Centerpartiet har föreslagit att schablonavdraget minskas med 1 000 kr i

Mot. 1988/89

Sk443

9

samband med införandet av vårdnadsbidrag. Centerpartiet har redan tidigare
kritiserat schablonavdraget, då det inte alltid motsvaras av lika stora
kostnader. Vi ställer oss inte avvisande till att minska schablonavdraget
ytterligare i samband med skattereformen. Däremot är det viktigt att schablonavdraget
gäller även för egenföretagare.

4.8 Rättvisare kommunalskatter

Kommunalskatternas ökade betydelse i samband med en stor skatteomläggning
gör att en rättvisare kommunalskattebeskattning blir än mer nödvändig.
Centerpartiet har i en särskild motion om kommunalskatteutjämning
beskrivit ett förslag för 1990. Kommunsektorn som helhet kommer inte
att förlora på skattereformen som regeringen föreslagit. Däremot kommer
de redan idag stora skillnaderna mellan kommunerna att öka. Invånarnas
skattekraft har en grundläggande betydelse för vilken skattelättnad de erhåller.

Hög kommunalskatt och låg skattekraft följs ofta åt. I en kommun med
hög kommunalskatt krävs det betydligt större löneökningar procentuellt
sett för en realinkomstökning än i en kommun med låg skatt. På samma sätt
krävs det en betydligt högre procentuell inkomsthöjning för en låginkomsttagare
än för en höginkomsttagare vid en kommunalskattehöjning, för att
det ska resultera i en real förbättring. Höjda priser på mat och boende är
lika stora oberoende av inkomststorlek. En kraftig kommunalskatteutjämning
kan motverka ökade klyftor i samhället, som annars kommer att bli
följden av den föreslagna skattereformen. Därför är den nödvändig.

Vi utvecklar i en särskild motion vår långsiktiga syn på ett förstärkt och
stabilt system för kommunalskatteutjämning och lämnar ett provisoriskt
förslag för 1990.

4.9 Sänkt skatt på mat

Sänkt matmoms har en fördelningspolitisk grund. En årlig matkostnad på
30 000 kr utgör en betydligt större andel för en person med 80 000 kr i
disponibel inkomst än för den med 200 000 kr. En sänkning av matskatten
på t ex 3 000 kr betyder närmare 4% av den lägre inkomsten, men endast
1,5% av den högre inkomsten. Effekten av sänkt matskatt kan jämställas
med en skattereduktion lika för alla. I en kommande skattereform har därför
detta förslag stor betydelse för möjligheten att ge även låginkomsttagare
sänkt skatt.

Vi har tidigare visat på att den sänkta matskatten kan finansieras med
höjd moms på kapitalvaror m m. Det finns utredningsmaterial som styrker
att detta ger den största fördelningspolitiska effekten.

Vårt ovannämnda krav utgår inte bara ifrån barnfamiljers behov av lägre
matpriser, utan tar också hänsyn till pensionärers, studerandes och över
huvudtaget låginkomsttagares behov av låga matpriser. Den insikten finns
inom EG-länderna men däremot inte här i Sverige. En harmonisering i det
här avseendet med EG-länderna skulle därmed innebära en rättvisare fördelning.

Mot. 1988/89

Sk443

10

5. Företagsbeskattning och arbetsgivaravgifter

Centerpartiet anser att långsiktiga spelregler måste sättas upp för företagandet.
Detta är viktigt för att investerare skall våga engagera sig i ekonomiska
satsningar och ha en rimlig chans att bedöma utfallet av sin investering.
Engångsskatter är en skatteform som inte svarar upp mot detta krav på
långsiktighet.

Bolagsbeskattningen är proportionell och uppgår idag till 52%. Den reella
skatt som företagen erlägger är dock betydligt lägre. Detta beror på att
generösa reserveringsmöjligheterna, bl a lagernedskrivningar. Dessa regler
har främst anpassats för varuproducerande företag. Tjänstenäringarna har
missgynnats.

Centerpartiet har uppfattningen att skattesatsen för bolagsbeskattningen
bör sänkas och att skattebasen breddas. Egenföretagarnas speciella situation
måste särskilt beaktas. Det gäller innehavare av enskild firma och delägare
i handelsbolag. Dessa beskattas enligt inkomstskatteskalan för fysiska
personer, men går miste om avsättnings- och resultatutjämningsmöjligheter
om en basbreddning genomförs. Någon form av reserveringsmöjlighet
kommer att behövas även i framtiden för alla företagsformer. Speciella
regler behövs dessutom för nystartade företags möjligheter till kapitalbildning.

Centerpartiet föreslår en omläggning av löneskatter och egenavgifter till
förmån för småföretagare. Reformen finansieras i sin helhet inom avgiftssystemet.
Våra förslag innebär i en första etapp en sänkning av sjukförsäkringsavgiften
med 5 procentenheter på en lönesumma upp till 500 000 kr,
vilket motsvarar en skattesänkning på 25 000 kr. Vidare föreslår vi att egenavgifter
inte tas ut för inkomster motsvarande ett basbelopp, f n 27 900 kr.
Förslagen innebär att samtliga företag med en lönesumma under 3 milj kr
får en sänkning av sina arbetsgivaravgifter.

Utvecklingen har de senaste åren gått i riktning mot lindrad förmögenhetsbeskattning
av i företaget arbetande kapital. Enligt vår uppfattning är
det angeläget att den utvecklingen kan fortsätta. Vi föreslår att denna förmögenhetsbeskattning
slopas.

Vinstdelningsskatten och löneavgiften som går till löntagarfonderna bör
avskaffas. Centerpartiet utvecklar sin syn på löntagarfondsavvecklingen i
en trepartimotion tillsammans med moderata samlingspartiet och folkpartiet.

6. Skatter och avgifter på miljö, energi och råvaror

Enligt centerpartiets uppfattning är det angeläget att utnyttja skatte- och
avgiftsinstrumentet för att främja energi- och resurshushållning samt bättre
miljö. I det kommande reformarbetet på skatteområdet bör miljöavgifterna
ägnas särskild uppmärksamhet.

Centerpartiet föreslår följande riktlinjer för energibeskattningen:

— Importerade och miljökrävande energiråvaror som kol och olja åsätts
en energilikformig (per energienhet lika) beskattning.

— Importerade mindre miljökrävande energikällor som naturgas skall ha

Mot. 1988/89

Sk443

ll

en miljörabatt och skatten bör vara hälften räknat per energienhet i Mot. 1988/89
jämförelse med olja. Sk443

— Inhemska bränslen inkl förnybara drivmedel skall ej beskattas.

— Undantag för likformig beskattning med olja bör kunna göras för drivmedel
och en lägre beskattning accepteras om rimliga substitut saknas.

— Allt bränsle för bränslebaserad elproduktion skall beskattas på samma
sätt som bränsle för värmeproduktion i syfte att stimulera ett effektivt
bränsleutnyttjande.

— En särskild uranskatt skall införas.

Enligt centerpartiets mening är det nödvändigt att bättre villkor och konkurrensförhållande
skapas för förnybar energi och effektivare energianvändning
om en omställning och förnyelse av vårt energisystem skall kunna
genomföras på ett effektivt sätt. Detta innebär bl a att skatten på importerade
bränslen vid nuvarande prisnivå måste höjas så att marknaden för inhemska
bränslen tryggas. Höjda skatter på energi skall enligt centerpartiets
mening balanseras med sänkta skatter på arbete. Därigenom ökar inte det
totala skattetrycket och näringslivets konkurrenskraft försämras inte.

6.1 Råvaruskatter

I Danmark infördes 1978 ett råvaruskattesystern som omfattar ett femtiotal
råvaror. Avgiftsuttaget belastar bl a täktverksamhetsom t ex sand, grus,
kalk, lera och jord. Avgiften tas ut på såväl inhemsk täktverksamhet som på
importerade råvaror.

Enligt centerpartiets mening så kan råvaruskatt stimulera till återanvändning
och främja teknikutvecklingen för en resurssnål produktion. I arbetet
med att utforma en svensk råvaruskatt bör erfarenheterna av den danska
råvaruskatten noga analyseras.

6.2 Miljöavgifter

Så som ovan sagts bör frågan om miljöavgifter ägnas särskild uppmärksamhet.
Centerpartiet har i en särskild motion lagt konkreta förslag på miljöavgifter
avseende utsläpp av svavel och klor. Med båda dessa avgifter är målsättningen
att medverka till att utsläppen inom några år drastiskt reduceras.

Denna typ av miljöavgifter skall om önskvärda resultat uppnås inte vara
någon långsiktig finansieringskälla. Detsamma gäller flertalet andra aktuella
miljöavgifter, med ett markant undantag och det gäller koldioxid.

1 dag finns ingen känd teknik för rening av koldioxid. Samtidigt tyder
mycket på att de stora koldioxidutsläppen är vårt allvarligaste miljöhot. Det
finns egentligen bara två sätt att hållbart reducera koldioxidutsläppen. Det
viktigaste är övergång till förnybar energi där koldioxiden ingår i det naturliga
kretsloppet och det andra är effektivare energianvändning för att radikalt
reducera vårt behov av fossila bränslen. En miljöavgift på koldioxid
måste för att ge önskvärd effekt vara betydande.

För alla miljöavgifter gäller att de måste ges en sådan nivå att de får
verklig styreffekt. För att inte den totala kostnadsbelastningen skall bli för

12

stor för företagen kan övervägas balanserande reducering av arbetsgivaravgifternas
skattedel.

7. Skattepolitiken för 1990

Först i december 1988 tog riksdagen beslut om 1989 års skatteskalor. Ett
sådant förfaringssätt är naturligtvis inte bra. Det bidrar inte till stabila spelregler.
Vi förväntar oss att regeringen redan i vår kommer med ett förslag till
1990 års skatteskalor.

Skatteskalan för 1989 innebär att endast inkomsttagare med en årsinkomst
före avdrag om 83 000 kr och över får en skattesänkning med ungefär
3%. Vi i centerpartiet förordade därutöver en skattereduktion om 1 000 kr
till alla, för att bl a låginkomsttagare och pensionärer med låg ATP skulle
erhålla en skattesänkning. Detta motsatte sig majoriteten i riksdagen, varför
årets skatteskala innebär en ökad klyfta mellan låg- och höginkomsttagare.

Centerpartiet vill medverka till att minska klyftorna genom att åter föreslå
en skattereduktion avseende andra halvåret 1989.

Riksdagen bör nu fatta beslut som innebär att en skattereduktion på 500
kr medges redan för andra halvåret 1989 samt därefter med 1 000 kr/år.

Därest riksdagen accepterar den av oss föreslagna skattereduktionen,
bör denna finansieras dels genom en höjning av skatten på olja med 300 kr/
kbm och kol med 300 kr/ton (3 miljarder kr), genom införandet av en uranskatt
enligt centerpartiets förslag (4 miljarder kr), samt genom lika beskattning
av värme och el vid kondenskraftproduktion (0,7 miljard kr).

Centerpartiet anser att skatteskalan för 1990 ska utformas med utgångspunkt
ifrån en skatteomläggning med samma omfattning och inriktning
som den vi förordade för 1989. Det innebär fortsatta skattesänkningar för
alla, kombinerat med fördelningspolitiska skatteåtgärder som en kraftigt
förstärkt kommunalskatteutjämning och en sänkning av momsen på mat i
första hand. Vi avser att återkomma till skatteskalan för 1990 i samband
med regeringens proposition. Vi avser också att precis som tidigare finansiera
sänkt skatt på arbete med bl a höjda avgifter och skatter på energi och
råvaror.

Vid vårriksdagen framhöll centerpartiet att det största skattehotet för
1989 var hotet om höjda kommunalskatter. Enligt vår mening borde regeringen
redan våren 1988 tagit kontakt med de kommunala företrädarna för
en diskussion om konkreta åtgärder för att undvika kommunalskattehöjningar
1989. Nu vet vi att dessa skattehöjningar är ett faktum.

Vi ser nu en situation, där många kommuner och landsting tänjer sin
ekonomi till det yttersta och tvingas till skattehöjningar. Kommunalskattehöjningar
drabbar särskilt låg- och mellaninkomstgrupperna. Kommmunalskatten
är den tyngsta skatten för praktiskt taget alla inkomsttagare och
särskilt för människor med inkomster under den nivå, där riksdagen beslutat
om marginalskattesänkningar. Det är utifrån detta perspektiv redan nu
helt nödvändigt med centerpartiets förslag till kommunalskatteutjämning
och sänkta matpriser.

Mot. 1988/89

Sk443

13

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs att riksdagen beslutar

1. att införa en skattereduktion andra halvåret 1989 med 500 kr och
med 1 000 kr för åren därefter samt hos regeringen begära förslag om
finansiering genom höjd olje- och kolskatt, uranskatt och förändrad
beskattning av kondenskraft enligt det anförda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande inriktningen av skattepolitiken i övrigt för 1990,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om inriktning och målsättning för det fortsatta reformarbetet
på skattepolitikens område.

Stockholm den 25 januari 1989

Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-O la Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1988/89

Sk443

14