Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Litteratur, språk och konstarter

Betänkande 2024/25:KrU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
23 april 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Litteratur, språk och konstarter(pdf, 457 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:7 Litteratur, språk och konstarter

Beslut

Nej till motioner om litteratur, språk och konstarter (KrU7)

Riksdagen sa nej till cirka 60 förslag i motioner om litteratur, språk och konstarter, bland annat med hänvisning till redan vidtagna åtgärder och pågående arbete.

Förslagen lämnades in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om scenkonstens villkor, bibliotek, svenska språkets ställning, nationella minoritetsspråk och litteratur.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 30

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-03-18
Justering: 2025-03-25
Trycklov: 2025-04-04
Reservationer: 26
Betänkande 2024/25:KrU7

Alla beredningar i utskottet

2025-02-20, 2025-03-18

Nej till motioner om litteratur, språk och konstarter (KrU7)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 60 förslag i motioner om litteratur, språk och konstarter, bland annat med hänvisning till redan vidtagna åtgärder och pågående arbete.

Förslagen lämnades in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om scenkonstens villkor, bibliotek, svenska språkets ställning, nationella minoritetsspråk och litteratur.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-04-09
Debatt i kammaren: 2025-04-10
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:KrU7, Litteratur, språk och konstarter

Debatt om förslag 2024/25:KrU7

Webb-tv: Litteratur, språk och konstarter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Kristina Axén Olin (M)
Anf. 106 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! För tredje gången i historien omsatte bokbranschen över 5 miljarder svenska kronor. I löpande priser ökade bokförsäljningen med 1,7 procent till den högsta siffran någonsin: 5,15 miljarder. Tryckta barn- och ungdomsböcker ökade i volym med nästan 7 procent till 6,5 miljoner sålda böcker. Omsättningen i genren ökade därför med 12,7 procent, eller 733 miljoner. Så skriver Svenska Förläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen i ett pressmeddelande.

Ökningen sammanfaller med utbetalningen av det nya statsbidraget för inköp av litteratur till skolan. Det är otroligt glädjande när man direkt ser resultat av våra politiska beslut. Det är beslut som faktiskt gör skillnad.

Bakgrunden till regeringens och majoritetspartiernas satsningar på läsande är en tragedi: Att vart femte barn i svensk skola lämnar den utan att kunna läsa och utan att ha knäckt läskoden. Den stora satsningen är att vi just i år har ökat pengarna till skolorna med 480 miljoner kronor i statsbidrag - nästan en halv miljard - för inköp av facklitteratur och skönlitteratur. Det känns riktigt bra i hjärtat.

Vår regering har dock inte bara gjort detta för att öka barns läsande och få fler barn att klara skolan. Jag tittade på vilka beslut vi har fattat bara de senaste månaderna som handlar om böcker, litteratur och barns läsande. Jag kan räkna upp sex saker som vi har fattat beslut om.

Den 22 november kom propositionen om rätt till bemannade skolbibliotek. Den 2 december presenterades de läslistor med litteratur och bokval som Skolverket har tagit fram tillsammans med experter. De ska ge skolor lite hjälp och inspiration till bra böcker att läsa. Den 21 december fattade vi det beslut jag nyss talade om: att lägga nästan en halv miljard i statsbidrag som skolor kan skicka in fack- och skönlitteratur för, vid sidan om läroböcker, som har ett helt annat bidrag.

Den 10 februari fick Myndigheten för tillgängliga medier ett uppdrag att säkerställa att berättigade studenter får tillgång till Legimus. Det är en bibliotekstjänst som finns med kurslitteratur för olika funktionsnedsättningar. Ett problem som har funnits inom läromedelsbranschen och bokbranschen har varit att för många har kunnat ta del av särskilt tillgängliga medel utan att betala för det.

Den 4 april fick Kungliga biblioteket i uppdrag att arbeta fram krav och standard för utlåning av eböcker och ljudböcker.

Herr talman! Det här var bara de saker som Kulturdepartementet har tagit fram och som vi har fattat beslut om vid sidan av allt det som även Utbildningsdepartementet har gjort för att öka barns läsande. Tillsammans med Utbildningsdepartementet kommer vi att fortsätta arbetet för att fler barn ska lära sig att läsa. Målet är självklart att vartenda barn som går ut årskurs 9 ska kunna både läsa och räkna så att de får ett bra liv och kan delta i det demokratiska samtalet.

Med de orden, herr talman, vill jag hänvisa till och yrka bifall till utskottets förslag till beslut och yrka avslag på de motioner som finns.

(Applåder)

Mats Berglund (MP)
Anf. 107 Mats Berglund (MP)

Herr talman! Regeringen har fått kritik under de senaste veckorna för sin - som det verkar - något oengagerade politik kring vårt urfolk, samerna.

För en månad sedan, ungefär, i början av mars, nåddes vi av nyheten att det inte blir någon återbegravning under 2025 av de samiska kvarlevor som fördes bort från Rounala kyrkogård 1915. Orsaken är att de medel, 1 miljon, som regeringen avsatt ligger hos Riksantikvarieämbetet och bara kan sökas av de små ideella sameföreningarna, inte av Sametinget, som är den aktör som skulle kunna klara av att planera och genomföra en återbegravning. Resultatet är att pengarna ligger kvar på Riksantikvarieämbetet. Samerna från trakten runt Rounala kommer att fortsätta behöva leva med vetskapen att deras anhöriga ligger i kartonger på ett museum i stället för att bli behandlade på det respektfulla sätt som den svenska staten faktiskt har erkänt och beslutat.

I slutet av mars kom ytterligare en nyhet. FN:s rapportörer om mänskliga rättigheter och urfolks rättigheter riktar allvarlig kritik mot den svenska regeringens hantering av sanningskommissionen för det samiska folket. Kommissionen har inte tilldelats tillräckliga resurser från regeringen, vilket, om det stämmer, enligt rapportörerna strider mot internationell rätt. Man pekar också på organisatoriska brister, till exempel att det under en tid har saknats ordförande och att det finns oro kring att sammansättningen i kommissionen inte upprätthålls. Regeringen har inte heller reagerat på förfrågningar om att justera tidsramarna för kommissionen.

Jag har lämnat in skriftliga frågor till kulturministern om båda de här ärendena. Svaren är tyvärr rätt nedslående. Man refererar händelseförloppen, men några åtgärder eller ansatser till åtgärder presenterades inte alls i svaren.

Nu har jag på omvägar ändå fått höra att kulturministern har bjudit in berörda aktörer till en konferens och ett samtal kring återbegravningsfrågorna. Kanske är det början till en lösning. Jag hoppas det. De här frågorna behöver tas på stort allvar. Det finns naturligtvis mycket mer att göra kring urfolket samer och våra övriga minoriteter. Miljöpartiet lyfter fram en rad frågor i det betänkande som vi debatterar i dag.

Resursbiblioteken för de nationella minoriteterna fyller viktiga funktioner, till exempel kompetensutveckling och verksamhet och att ge sverigefinnar, samer, romer, tornedalingar och judar tillgång till material. Biblioteken i Jokkmokk, Övertorneå, Stockholm och Malmö har stor betydelse både som platser och som funktioner för våra minoriteter. Finlandsinstitutets resursbibliotek har blivit alltmer populärt och efterfrågat samtidigt som finansieringen har minskat.

Sverigefinnar är den största av Sveriges fem nationella minoriteter, men tyvärr är det många som har förlorat sitt finska språk och i stället har svenska som sitt förstaspråk. Allt fler har övergått till att tala svenska i allt fler sammanhang. En följd av det är att vi i dag har brist på finsktalande personal till exempel inom äldreomsorgen. En allt äldre finskspråkig befolkning i Sverige har önskemål om och behov av att kommunicera på finska. Eftersom de bor och verkar över hela landet blir det än mer angeläget att tillhandahålla ett utbud på fler platser än bara huvudstaden.

Miljöpartiet håller sverigefinnars rättigheter högt och har under lång tid drivit på för högre ambitioner i minoritetspolitiken. Det fortsätter vi med. Vi gjorde under vår tid i regering stora satsningar på alla nationella minoriteter och deras språk och kultur. Men vi anser att mer måste göras för att synliggöra och främja den särskilda kultur som tillhör sverigefinnar, tornedalingar, judar, romer och samer för att stärka de här gruppernas egenmakt och revitalisera de olika minoritetsspråken - finska, meänkieli, jiddisch, romani chib och samiska.

Vad gäller samiskan vill jag särskilt nämna det gemensamma centrumet Sámi Giellagáldu som finansieras av Sametinget gemensamt i Sverige, Norge och Finland. Den finansieringen har också minskat.

Herr talman! Public service spelar naturligtvis jättestor roll för en ökad medvetenhet och kunskap om de nationella minoritetsspråken. Genom att höras i radio och tv får språken en mer självklar plats i samhället. Det ger möjlighet för människor att ta del av sitt minoritetsspråk och sin kultur på ett relevant sätt i en relevant kontext i hela Sverige. Miljöpartiet vill att kraven på programutbud på de nationella minoritetsspråken ska öka i det kommande sändningstillståndet från 2026. Det behövs mer av både nyhetsinslag och kulturinslag för att hålla minoritetskulturerna och minoritetsspråken levande.

Man borde undersöka möjligheterna till mer gränsöverskridande samarbeten mellan våra nordiska grannländer när det gäller tidningar och text på finska, meänkieli och samiska. För att stärka den samiska kulturen i hela Sverige vill Miljöpartiet också att Giron Sámi Teáhter ska göras till nationalscen. Det yrkar vi på.

Herr talman! Jag har så här långt valt att prata framför allt om minoritets- och urfolksfrågor. Men jag ska nämna några andra frågor som Miljöpartiet har motionerat om under allmänna motionstiden. De finns också med i betänkandet och rör konstarterna, läsningen och litteraturen.

Den första rör bild- och formområdet, som förmodligen av historiska och organisatoriska skäl har tenderat att missgynnas i systemet med medlen till regionerna via kultursamverkansmodellen. Mindre än 2 procent av modellens medel går till bild och form. Kulturrådet har också ett anslag riktat till det fria konstlivet, men det är relativt lite pengar. När Riksutställningar monterades ned överfördes inte de medlen till konstlivet. Enligt Bildkonst Sverige behöver situationen ses över. Det finns ett antal förslag i deras rapport Bildkonstens arrangörer som kom i februari 2023.

Nu har Kulturrådet fått ett uppdrag av regeringen att ta utredningen om kultursamverkansmodellen vidare. Vi får se vad som kommer ur det. Men jag tror att det i vilket fall som helst kommer att behöva göras ytterligare en större översyn för att identifiera luckor och ojämlikheter i den statliga bidragsgivningen till de olika konstarterna och kanske också till de olika regionerna. Men för att det ska ske någon förändring krävs självklart mer resurser. Annars fungerar det inte. Med dagens Tidöpolitik minskar man tyvärr budgeten för kultursamverkansmodellen för att få pengar till Skapande skola.

Herr talman! Regeringen lägger energi och en del resurser på barns och ungas läsning. Det tycker vi är bra. Det är fint och jättebra att propositionen om skolbiblioteken kom. Det var Miljöpartiet i regeringen som tog initiativ till den utredningen. Reformen med bemannade skolbibliotek kommer naturligtvis att behöva följas upp. Det måste vi hålla i minnet. Den är viktig, och den måste följas upp så att den fungerar i skolorna runt om i Sverige.

Det har också kommit läslistor och medel till inköp av klassuppsättningar och annan litteratur till skolorna, som vi hörde i det tidigare anförandet. Man ska gå från skärm till pärm. Det kan i och för sig oroa oss lite med tanke på den rapport som kom för några månader sedan om att den digitala kompetensen hos barn och unga i hela Europa, även i Sverige, är bristfällig.

Läsning kan inte bara börja med barnen. För att barn ska börja läsa böcker krävs naturligtvis även att vuxna läser böcker - deras föräldrar men också andra vuxna, vilket vi tyvärr gör allt mindre. Miljöpartiet har därför yrkanden i betänkandet som handlar om fortsatta läsfrämjande åtgärder men framför allt om behovet av en övergripande litteraturpolitisk utredning. Det behövs för att stärka hela ekosystemet för litteraturen med bra villkor för författarna, förlagen, bokhandlarna, biblioteken och så vidare. Hur kan ersättningssystemen se ut med tanke på ljudböckerna, AI-frågorna och så vidare?

Herr talman! Jag står naturligtvis bakom dessa motionsyrkanden och alla andra av Miljöpartiet i detta betänkande. Men för att spara tid yrkar jag nu bifall bara till reservation 6, som handlar om behovet av en nationalscen för Sápmi och Giron Sámi Teáhter.

(Applåder)

Roland Utbult (KD)
Anf. 108 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Mats Berglund höll ett intressant tal om urfolken. Jag reser själv till New York och FN om bara någon vecka och är där i två veckor. Det ska handla om urfolkens situation. Jag delar detta intresse och tycker verkligen att frågorna är viktiga.

Herr talman! Regeringen lämnade i april 2024 en skrivelse med namnet Strategi för företag i kulturella och kreativa branscher till riksdagen. I strategin, som gäller fram till 2033, formuleras en vision om att Sverige ska stärka sin position som ett ledande land för de kulturella och kreativa branscherna.

Kanske skulle vi kunna säga att vårt samhällsklimat, vår demokrati - även om den har tröga inslag - och vår allmänt kända ordning och reda skapar speciella förutsättningar för att sätta sådana mål. Vi pratar ofta om oss själva som land i negativa termer. Jag tycker att vi borde tänka precis tvärtom. Här finns förutsättningar för inte minst kulturell kreativitet.

Branscherna har god tillväxt och bidrar till svensk ekonomi och ett dynamiskt näringsliv liksom också till ökad export och en positiv Sverigebild i utlandet. Företag inom de kulturella och kreativa branscherna bidrar till en mångfald av kulturella uttryck och kulturupplevelser i hela landet.

Herr talman! Vår kulturkanon närmar sig nu. Arbetet leds av professor Lars Trägårdh. Kulturkanonen ska göra svensk kultur tillgänglig för fler och bli ett levande och användbart verktyg för bildning, gemenskap och inkludering. Den kommer att presenteras i slutet av augusti i år.

Jag fick en fråga vid lunchen i dag. Vad är syftet med kulturkanon? Mitt svar var enkelt: bildning.

Bildning har för många varit ett slutet rum. En kulturkanon kan öppna perspektiv för människor, inte minst för barn, till en värld som tidigare bara har tillhört andra. Ofta har det varit privilegierade grupper.

I slutet av augusti kommer kulturkanonen. Det ska bli spännande att se omfattningen av intresset hos svenska folket.

Herr talman! Skapande skola är en av Kristdemokraternas prioriterade frågor på kulturområdet. Kulturskapare och skola samarbetar där för att långsiktigt integrera kulturella uttryck i skolans arbete. Sedan starten har Skapande skola byggts ut, mycket tack vare förverkligande av förslag från Kristdemokraterna, så att den nu omfattar hela grundskolan och förskolan.

Forskning visar att barn som regelbundet har kontakt med kulturell verksamhet får en större förmåga att känna igen och uttrycka sina känslor, vilket är avgörande för att förstå andras känslor och känna empati. Regeringen har förstärkt bidraget till Skapande skola, eftersom det är en viktig insats för att barn och unga ska möta kulturen.

Herr talman! Jag stannar i skolans värld. Regeringen har en satsning på stärkta skolbibliotek. Det ser i dag väldigt olika ut. Vissa elever har tillgång till ett fullt utrustat skolbibliotek med många böcker, olika medier och kanske en utbildad bibliotekarie, medan andra enbart har några böcker i ett litet avsides rum.

Med skolbibliotek avses en samlad, gemensam och ordnad verksamhet med ett allsidigt utbud av analoga och digitala medier som ställs till lärarnas och elevernas förfogande för att användas som en resurs i undervisningen. Man ska alltså ha tillgång till ett skolbibliotek på den egna skolenheten. Men om det finns särskilda skäl kan skolbiblioteket i stället få finnas på en annan skolenhet eller på ett folkbibliotek. Skolbiblioteken ska vara bemannade i sådan utsträckning att ändamålen med skolbibliotek uppnås. Förslaget är tänkt att träda i kraft i juli i år.

Herr talman! Låt mig avsluta med att säga något om Kungliga Operan. I januari i år hände det som ingen tidigare lyckats med trots flera decenniers vetskap om Operahusets dåliga tillstånd. Regeringen presenterade tillsammans med Statens fastighetsverk och Kungliga Operan AB en lösning som bland annat innebär plats för Kungliga Hovkapellet, en påbyggnad mot Kungsträdgården, en ny entré och publikfoajé, en rymlig andrascen, tre nya balettsalar och en ny terrass för publiken ovanpå Café Opera.

Det blir drygt 3 miljarder i kostnad för staten, men delar av ombyggnaden kommer att finansieras via privata donationer på 300 miljoner, vilket gör Operan helt funktionell.

Donatorer utgör ett komplement till statliga medel, och det rimmar väldigt bra med mina tankar om mecenaternas återkomst, något jag har framfört tidigare. Som ett komplement till de statliga medlen kommer donatorerna att bidra på ett helt nytt sätt.

Ewa Pihl Krabbe (S)
Anf. 109 Ewa Pihl Krabbe (S)

Herr talman! Först och främst står jag bakom samtliga av våra reservationer och vårt särskilda yttrande, men jag yrkar bifall endast till reservation 18.

Herr talman! År 2025 fyller vår mest älskade superhjälte, Pippi Långstrump, 80 år. Det känns viktigare än någonsin att möta världen som Pippi gör, med styrka och mod nog att bryta mot normer och ställa sig på de svagas sida gentemot översittare och maktmissbrukare. Pippi visar att vi alltid kan välja att hjälpa våra medmänniskor och göra världen lite bättre och lite mer rättvis. Hon är en symbol för frihet, styrka, snällhet, mod och rättvisa - en rebell som använder sina superkrafter med klokhet och aldrig missbrukar sin makt.

Så beskriver förlaget Rabén & Sjögren Pippi.

Internationella barnboksdagen, som instiftades 1967, firas varje år den 2 april på H.C. Andersens födelsedag och syftar till att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur samt främja barns läsning världen över. I år är Nederländerna värdland för internationella barnboksdagen, och temat för årets firande är friheten i fantasin - ett nog så viktigt budskap i dag.

Den 21 mars skrevs studiecirkeln in på Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv - ett mycket viktigt steg för att lyfta fram dess roll i kunskapsdelning och demokratiskt deltagande. Den nationella förteckningen är en del av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Allmänheten kan nominera traditioner och metoder till förteckningen, och studiecirkeln blev nu en av de metoder som erkänns för sitt värde i att föra vidare kunskap och kultur.

Studiecirklar har en lång historia i Sverige - vi har pratat mycket om det i dag - och är en bärande del av folkbildningen. De har länge fungerat som mötesplatser där deltagare delar kunskap och utvecklas tillsammans. Genom att studiecirkeln blir en del av Unescos förteckning får den ett officiellt erkännande för sin pedagogik och tradition och som en levande och betydelsefull kulturform.

Förteckningen över immateriella kulturarv innehåller nu ett nittiotal olika traditioner, metoder och hantverk som bidrar till att bevara och vidareutveckla Sveriges kulturella arv. Sex nya traditioner skrevs in på förteckningen den 21 mars: fössta tossdan i mass, höhässjning, kura skymning, Loshulta torsda och ängshävd på Gotland - och så studiecirkeln.

Herr talman! Apropå kulturarv och litteratur vill jag slå ett slag för den svenska bokhandeln. På Augustgalan i höstas tilldelades Dillbergs bokhandel i Kalmar Svenska Förläggareföreningens hederspris för sitt entusiasmerande arbete med att sprida läsglädje och för att man visar på bokhandelns betydelse för lokalsamhället, författarna och läsarna. Dillbergs har under väldigt många år framgångsrikt arbetat med att främja läsning genom stora och små författar- och bokkvällar. Personalen har också aktivt varit ute på skolor för att möta elever och prata böcker - den kunniga personalen är naturligtvis en av nycklarna.

I Malmö finns exempelvis bokhandeln Bokvärlden, som varje torsdag anordnar författarbesök som är väldigt välbesökta. I bland annat Höganäs, Båstad och Osby, för att nämna några orter i Skåne, hittar man välsorterade boklådor som erbjuder bokprat, författarsamtal och mycket bläddrande i böcker. Utan dessa entusiaster till bokhandlare som stimulerar kulturlivet på orten hade Sverige varit fattigare.

Delar av kulturutskottet var för ett tag sedan på besök i Berlin, och vi kunde konstatera att bokhandeln i Tyskland generellt har en starkare ställning än i Sverige. Detta beror till stor del på den tyska fastprismodellen för böcker, som innebär att förlag sätter ett fast pris för varje ny bokutgivning som samtliga återförsäljare måste följa - för att främja kulturell mångfald och för att även små bokhandlare ska kunna överleva.

Tyskland har också betydligt fler fysiska boklådor per capita jämfört med Sverige. Tyvärr har antalet fysiska boklådor minskat i Sverige under flera decennier eftersom konkurrensen med näthandeln har blivit för stor och även på grund av avsaknaden av ett fastprissystem. Man har även i Norge system som gynnar bokhandlarna.

I Tyskland ses bokhandeln också som en del av kulturpolitiken, och så borde vi i Sverige också se på våra boklådor.

Herr talman! Jag har under året gjort många besök på skolbibliotek och vanliga bibliotek, bland annat i Ängelholm och Tomelilla, orter med varierande omland och med samma utmaningar när det gäller ungdomars läsande. I den lilla byn Ausås utanför Ängelholm är pizzan framdukad, och böckerna ligger i en hög på bordet i väntan på att bli lästa. I bygdegården träffas fem killar vid fem tillfällen för att läsa, prata och umgås.

När biblioteket i lilla Ausås lades ned och ersattes med bokbuss valde kommunen att göra en extra satsning på ungdomar just för att man ville stimulera till mer läsande bland ungdomar. Fem killar i 14-årsåldern anmälde sitt intresse. De har två veckor på sig att läsa en bok i Sävaträskserien, en lättläst bokserie om epa och landsbygden, innan det är dags för nästa träff, då de pratar om boken. På den träffen läser de dessutom de två första kapitlen i nästa bok i serien högt. De läser sedan klart boken hemma. Och vet ni - här läser de mer än de gör på ett helt år i normala fall.

Detta är ett litet men lysande exempel och något som kan ge goda effekter för dessa killar i framtiden, kanske om och när de själva blir pappor. Läsande pappor är nämligen särskilt viktiga förebilder för sina barn.

Ett annat projekt bedriver man på Kastanjeskolan, en högstadieskola i Tomelilla i södra Skåne, en ort med ganska stort omland där man på alla skolor arbetar aktivt med Läslyftet. På Kastanjeskolan har man en ständigt pågående process för att påverka läsandet, som ju också är nyckeln för att förstå matematiken, och det finns stora behov hos många ungdomar. Liksom i Ängelholm har man ägnat sig lite speciellt åt epaintresserade ungdomar och har nu ett femtiotal ungdomar som läser böcker som både fångar deras intresse och har ett läsformat som passar dem. Och skolbiblioteket lockar - det märker man tydligt när man tittar in och pratar med dem. Det gjorde jag, och det var en väldigt trevlig pratstund.

Vid besök på Österänggymnasiet i Kristianstad och Björnekullaskolan i Åstorp kan man också se bemannade skolbibliotek som är av hög klass. Det som kännetecknar dessa skolor är, vill jag nog påstå, att man har en kraftfull rektor, som ser vikten av ett bra skolbibliotek med bra bemanning, och djupt engagerad personal, som gör sitt yttersta för att stimulera läsandet hos barn och ungdomar. När det gäller att nå barn och unga är det också, kan jag konstatera, av vikt var i skolan skolbiblioteket är beläget. Det ska inte ligga undanskymt.

Herr talman! Jag kan naturligtvis inte låta bli att säga något om avsaknaden av en ny pliktlagstiftning. Den nuvarande pliktlagstiftningen är från 1993 respektive 2012 och är i många avseenden omodern och helt klart inte anpassad till den digitala utvecklingen och det ständigt förändrade medielandskapet.

Mediernas utveckling och de stora förändringarna i hur publicering sker ledde fram till att den dåvarande regeringen 2019 fattade beslut om direktiv för en utredning med uppdraget att få fram en ny och mer ändamålsenlig lagstiftning. Detta hade föregåtts av en utredning som regeringen gav Kungliga biblioteket i uppdrag att utföra redan 2017. Det blev en rapport, Plikten under lupp!, där man från Kungliga bibliotekets sida varnar för vad som händer med ett pliktbibliotek om det insamlade materialet inte håller hög klass.

Sedan kom 2021 utredningsbetänkandet Papper, poddar och . Pliktmateriallagstiftning för ett tryggat källmaterial, med förslag på hur pliktinsamlingen av material kan utformas så att den blir medie, teknik- och formatoberoende och därmed långsiktigt hållbar.

Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek och har bland annat till uppgift att samla in och bevara nästan allt som publiceras i Sverige - och det är inte lite - utifrån rådande lagstiftning. Uppdraget utgår huvudsakligen från den nu omoderna lagstiftningen från 1993, vilket medför stora problem och väldigt onödiga kostnader för myndigheten för löpande digitalisering av nya dagstidningar, som tekniskt sett skulle kunna samlas in i digital form direkt från leverantören. Myndighetens uppgift att stödja forskning kan inte heller upprätthållas om pliktlagstiftningen inte ger möjlighet att samla in relevanta medieformer.

Jag vet att arbete pågår i Regeringskansliet och att det förmodligen är en snårig lagstiftning. Man borde kanske göra detta i två steg så att man löser de lättaste problemen först, för det är akut att få fram en lagstiftning. Det är väldigt kostsamt som situationen nu är för Kungliga biblioteket. Det kommer också att bli stora problem för framtida forskning, och det vill vi ju inte.

Herr talman! Alla ungar behöver trygghet, närhet och bra uppväxtvillkor. Alla barn behöver läsa, bli lästa för och få resa i sin fantasi. Astrid Lindgren sa en gång: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

(Applåder)

Malin Danielsson (L)
Anf. 110 Malin Danielsson (L)

Herr talman! Jag fortsätter på temat litteratur. Litteraturen ger oss inte bara en spegel för vårt eget samhälle, utan den öppnar också en dörr till andra världar, andra perspektiv och andra livsberättelser. Den utvecklar vår förmåga att tänka kritiskt, att reflektera över vår plats i världen och att fatta egna och informerade beslut.

Det handlar inte bara om att läsa för nöjes skull eller för att hålla sig à jour med de senaste strömningarna inom kulturen. Det handlar också om vår förmåga att diskutera, att argumentera och att förstå varandra trots våra olikheter. Litteraturen är en grundläggande förutsättning för demokratin, för den fria tankens utveckling och för den enskilda individens rätt att förstå och förändra sin värld.

Herr talman! Läskrisen i Sverige är inte en ny företeelse. Men dess allvar har under de senaste åren blivit alltmer påtagligt. Vi ser en oroande nedgång i både ungdomars och vuxnas läsvanor, vilket inte minst för unga kan leda till minskad förmåga att läsa och förstå längre texter. Detta i kombination med en alltmer fragmenterad konsumtion av information, där den djuplodande reflektionen får stå tillbaka för snabba och ibland ytligt presenterade nyheter och åsikter, kan leda oss till en oönskad utveckling. Det är därför det är så viktigt för oss liberaler att ta läskrisen på allvar.

Herr talman! Den som har följt Liberalerna genom åren vet att det finns ett återkommande tema i våra budskap: Skolan först. Därför är det ingen slump att vi i regeringen för att lösa läskrisen sätter just skolan först. Det långsamma i att läsa och reflektera har svårt att konkurrera med skärmarnas snabba klipp i en oändlig ström. Därför är det otroligt viktigt att fler barn får möta böckernas magi.

Att alla elever nu ska få tillgång till bemannade skolbibliotek är verkligen på tiden. Att som svensk hålla sig à jour med all fantastisk barn- och ungdomslitteratur som produceras och matcha rätt bok med rätt barn för att väcka läslusten är en riktigt omfattande uppgift. Även om Skolverket nu till viss del kommer att underlätta med läslistor för olika åldrar är det just de engagerade skolbibliotekarierna som är nyckeln till framgång.

Herr talman! En annan viktig satsning från regeringen på litteraturområdet är satsningen på inköp av skönlitteratur och facklitteratur i skolan. Som Kristina Axén Olin har varit inne på ser vi nu fantastiska resultat där det köps in mer litteratur till våra barn och unga.

För några år sedan kom en av mina söner hem med ett väldigt dåligt uppkopierat exemplar av klassikern Den store Gatsby. På en del sidor kunde man inte läsa de sista orden i raderna, utan man fick gissa sig till dem. Jag tror att det är ganska svårt att uppleva den där magin när man ska sitta och gissa vad det egentligen står i slutet av meningarna.

Vid andra tillfällen har mina barn kommit hem med böcker i e-format som de ska läsa i mobilen. Det kan säkert fungera bra för en del, men ni som har 17-åringar hemma vet att det hela tiden trillar in Snapchatmeddelanden som stör läsningen. Det är kanske inte en bra lösning för det stora flertalet.

Självklart behöver våra barn och unga få riktiga böcker att läsa. Det är inte bara barn och unga som behöver få möjlighet att hitta tillbaka till böckernas magi. Ett råd har inrättats av regeringen för ett läsande land. Det ska bli väldigt spännande att se vad civilsamhället, akademin och näringslivet gemensamt kan mobilisera för resurser, strukturer och nätverk för att främja läsande i hela landet i alla åldrar.

Herr talman! Slutligen finns det någonting som oroar mig när det gäller litteratur i Sverige i dag. Vi har tidigare sett att vi i Sverige har anammat avarter från amerikansk politik. Nu ser vi ytterligare influenser från USA som oroar. På ett skolbibliotek i Sverige har föräldrar haft synpunkter på att boken Gender Queer lånas ut till mellanstadieelever. Det har lett till att skolan har fattat beslut om att boken fortsättningsvis bara får lånas ut till högstadieelever.

Denna utveckling oroar mig. Vi har i fall efter fall sett hur föräldragrupper i USA har fått den ena boken efter den andra att förbjudas i skolan och på biblioteken. Det har gått så långt att man nu till och med skämtar om att det nästan är lättare att ta fram en lista på böcker som är tillåtna än böcker som är förbjudna. Den utvecklingen vill vi verkligen inte ha i Sverige.

Tillit till professionen - i det här fallet bibliotekarierna - måste finnas. Den här formen av censur hör inte hemma i en demokrati. Jag hoppas verkligen att detta var ett undantag som inte bekräftar regeln och inte upprepas. Vi vill inte få fler sådana här fall.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Runar Filper (SD)
Anf. 111 Runar Filper (SD)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall vår reservation 13, Nordiska språk. Vi skandinaver har genom historien fram till nu kunnat prata med varandra på våra respektive språk. Om det har varit svårt att förstå har vi artikulerat tydligt och lagt om lite till mottagarens nivå och talat långsammare. Den skandinaviska språkförståelsen har varit ganska unik eftersom det är tre olika språk där vi ändå har kunnat förstå varandra i stort sett fullt ut.

Den ömsesidiga nordiska språkförståelsen har tyvärr blivit allt sämre. Något grundläggande är på väg att gå förlorat: våra band till historien och våra språkliga rötter. Relationen mellan svenska och norska är kvar vid det gamla. Vi talar svenska med våra norska grannar, och de svarar oss på norska. Det fungerar bra, även om vi kan behöva dra ned tempot lite när vi talar och öka tydligheten i artikulationen lite beroende på varifrån i landet vi är. Alla inte lika vana vid att prata med norrmän som värmlänningar är. De som bor i Norrland, vid Norrlandskusten eller för den delen Stockholm kan nog ha lite svårare med norskan. Det har jag märkt genom åren.

Men på detta sätt gör vi ju alltid då när vi pratar med någon som inte har svenska som modersmål: Vi artikulerar och pratar tydligt och väljer kanske vissa ord som är vanliga i det landet.

Ungefär på samma sätt var det i samtal mellan svenskar och danskar för inte så många år sedan, men så är det inte längre. Det har kanske delvis med ålder att göra. Den äldre generationen går in i en dansk butik och talar svenska medan de yngre väljer engelska. De äldre får svar och följdfrågor på danska - de yngre får svar på engelska. Detta avsteg från skandinaviskan förekom inte för 30, 40 eller 50 år sedan, men det har blivit allt vanligare nu.

Nu faller språkvalet mer och mer på engelska, framför allt hos den yngre generationen. Engelskan tar sig alltmer in i den nordiska språkgemenskapen. Detta är som sagt en förändring som har pågått några decennier. Den allsmäktiga engelskan har blivit ett hot mot det svenska språket.

Vi måste värna om vår språkliga identitet och våra nordiska band. Här har nog Nordiska rådet, skolan och för den delen också public service med sitt språkliga ansvar en läxa att göra.

Det kanske främsta exemplet i nutid som det har varit debatt om gäller den svenska förbundskaptenen i fotboll Jon Dahl Tomasson från Danmark, som pratar engelska med svenska journalister och med det svenska landslaget. Det är lite sludigt och underligt eftersom han också var tränare i Malmö i två år och pratade svenska med journalister och spelare. Han kan bara han vill.

Vi ser även att sociolekter med inslag av bland annat engelska, turkiska, serbokroatiska och arabiska tar en allt större plats. Denna utveckling beror till stor del på de senaste decenniernas höga invandring till Sverige och segregering som en följd av detta. Utvecklingen har på många sätt påverkat svenskan. I dag präglas hela områden av sådana sociolekter, som i vardagsspråk kallas för ortensvenska. Denna utveckling är oroande då den påverkar svenskans särart negativt och försämrar de språkliga förutsättningarna för ett stort antal människor som lever och verkar i Sverige, vilket i sin tur kan påverka deras möjligheter på arbetsmarknaden och i samhället i stort.

Minoritetsgruppers språk har genom historien förtryckts, försummats och övergetts i hela världen. Under delar av 1900-talet fanns bland annat ett förbud mot att tala det egna modersmålet, vilket i praktiken innebar att barn inte fick tala vare sig samiska eller meänkieli i skolan. Detta bidrog starkt till att talandet av dessa språk minskade och att den nya generationen inte fick möjlighet att lära sig språken ordentligt, vilket man lider av i dag. Därför är bevarandet av den samiska kulturen - och såklart även den tornedalska kulturen - extra viktigt, också när det gäller språket. Det är framför allt en fråga om identitet, rötter, ursprung och kulturellt arv.

Med anledning av detta är det av stort värde att arbeta för bevarandet av dessa språk. De är en del av såväl det samiska och tornedalska kulturarvet som det svenska, då samerna även är ett urfolk i Sverige. Den svenska minoritetslagstiftningen syftar till att garantera svenska nationella minoriteters rättigheter, däribland deras rätt till språk och kultur. Självklart gäller detta inte bara samiska och meänkieli utan även den finska kulturen och det finska språket, den romska kulturen och romani chib samt den judiska kulturen och språket jiddisch.

Jag blev väldigt nöjd och glad när läslistorna presenterades i december. Jag tycker att man har lyckats göra ett väldigt bra urval av såväl lättlästa, roande och pedagogiska böcker för de yngre som spännande och lärorika volymer för de lite äldre. Väldigt mycket har man själv läst för sina barn; det framkallade till och med lite nostalgi när jag läste de 250 olika titlarna.

I regeringens uppdrag till Skolverket ingick att tillsammans med Kulturrådet ta fram läslistor med olika typer av litteratur, bland annat svenska och internationella skönlitterära klassiker. Uppdelat utifrån skolform ska de fungera som ett stöd för förskollärare och lärare när de ska välja litteratur för sin undervisning. Vid behov ska läslistorna uppdateras. De är alltså inte statiska, utan det kanske både kommer och går olika verk.

Jag såg flera verk av Astrid Lindgren och Elsa Beskow. Jag saknade dock Elsa Beskows läsebok, som blev en klassiker för alla generationer. Vill du läsa? utgavs första gången 1935 och påverkade en hel generation svenska skolbarn. Den gavs ut ända fram till 1962 och lästes i skolorna fram till 60-talet.

Samma sak gäller den svenska skolans föregångare, som alla våra mor- och farföräldrar en gång i tiden läste. Jag talar om Anna Maria Roos Sörgården och I Önnemo, som är fantastiska skildringar av det gamla Sverige. De utgavs 1912 som läseböcker för Sveriges barnskolor i serien Hem och hembygd. Jag har själv läst dem. Därifrån kommer begreppet "en riktig sörgårdsidyll". Om man till exempel kommer till ett mysigt och fint ställe ute på landet kanske man utbrister "Vilken sörgårdsidyll!". Det kommer från boken Sörgården. Det är inte många som gör den kopplingen i dag.

Till och med Gustaf Fröding från Värmland har fått plats, med poesi för barn mellan 0 och 3 år. Det kanske inte är det första man tänker på vad gäller Fröding, men han har med en liten dikt om en snigel.

Listorna kan som sagt uppdateras årligen, så den som saknar litterära verk kan nog vara lugn. Listorna är ju enbart tips och vägledning för att hjälpa förskollärare och lärare med idéer, så det handlar inte på något vis om tvång.

Detta är ett riktigt bra initiativ av regeringen, och jag tror att det kommer att få effekt på framtidens läsande. Förskollärare, lärare och skolbibliotekarier som har stor erfarenhet av barns läsning har varit delaktiga i arbetet och i framtagandet av förslagen.

Jag tror att läslistorna kan bidra till att väcka lärares, barns och elevers nyfikenhet och läsglädje. Jag tror även att de kan bidra till att väcka föräldrars läsglädje när föräldrarna får läsa för sina barn. De kommer att hjälpa många att både hitta nya favoriter och bli påminda om en älskad bok man har glömt. Alla föräldrar kanske inte har läsvana, men nu kan de få tips. De här listorna är ju offentliga, så de är inte så svåra att få fram. Detta kan som sagt även ge föräldrar tips och vägledning. Det är bara att googla.

Jag blev som sagt glad när jag fick se de här läslistorna, som presenterades för fyra månader sedan. Det är ett riktigt bra litterärt initiativ.

(Applåder)

Vasiliki Tsouplaki (V)
Anf. 112 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Språket skapar mening för oss människor och är grunden för vår kommunikation. En sådan grundläggande mänsklig funktion blir ofrånkomligen också en viktig politisk fråga. Vem som får tillgång till ett språk, vilken status ett språk har och vilket sätt att kommunicera som anses vara det rätta styr i förlängningen vilka personer och grupper som kan göra sig hörda i det offentliga samtalet och få makt och inflytande.

Var tid har sina språkfrågor att hantera, och det är sällan man kan frikoppla de diskussionerna från den rådande synen på till exempel klass och kultur och den svenska självbilden. Sverige lagstiftade mycket sent på det språkpolitiska området. I stället har det varit reformer inom bland annat religion, skolväsen och arbetsmarknad som satt ramarna för språkutvecklingen.

Sveriges flerspråkiga historia är lång. Tanken att en nation ska ha ett nationalspråk är relativt ny i jämförelse. I olika perioder har till exempel franska, latin och tyska haft en stark ställning vid sidan av en mängd lokala mål och språk.

Herr talman! Förtryck av nationella minoriteter och en politik för tvångsassimilering är en hemsk och fortfarande på många sätt obearbetad del av Sveriges mörka historia som lever kvar och har konsekvenser in i vår tid. Människor har osynliggjorts och kartlagts på diskriminerande sätt enbart för att de tillhört en minoritet. Den tidigare assimileringspolitiken medförde att människor var tvungna att förneka sitt ursprung och sluta tala sitt språk för att inte bli uteslutna från majoritetssamhället. Genom internationella avtal har Sverige sedan ratificeringen år 2000 förbundit sig att skydda de nationella minoriteternas rättigheter när det gäller identitet, språk, kulturarv och religion, men mycket återstår att göra.

Även om det dröjde ända till 2000-talet innan vi fick en ordentlig minoritetspolitik gjordes vissa språkpolitiska förändringar under 70-talet. Den ökade invandringen ledde då till att riksdagen lämnade idén om assimilering och tydliggjorde att Sverige var ett mångkulturellt samhälle. Nya kurser instiftades för att möta undervisningsbehoven hos såväl nyanlända som nationella språkliga minoriteter.

I dag ser vi att ökad globalisering och digitalisering har gett engelskan en alltmer dominerande ställning inom utbildning, medier, it och delar av näringslivet. Detta har väckt diskussioner om svenskans ställning. Under 2000-talet har vi därför sett större språkpolitiska utredningar, vilka utmynnade i språklagen. Språklagen är en ramlag som är skriven för att fastställa vilka skyldigheter det allmänna har gentemot enskilda när det gäller språkanvändning. Det är en väldigt viktig lag.

De senaste åren har den politiska debatten snarare fokuserat på den enskildes skyldighet att lära sig svenska för att få uppehållstillstånd eller medborgarskap. Högern vill utreda om det går att ta betalt för tolktjänster av vissa grupper, och man ifrågasätter nyttan med modersmålsundervisning. Det har varit en debatt som ofta färgats av rasism och ignorerande av kunskapsläget inom språkforskningen. Vi ser det som nödvändigt att vända den debatten och se flerspråkighet som någonting positivt för både individen och samhället.

EU har som mål att unionens invånare ska kunna två språk utöver modersmålet, och där ligger Sverige i dag i toppen. Det är något vi ska vara stolta över.

Herr talman! Som flera ledamöter har nämnt hade vi i går besök av en mängd kulturaktörer från norra Sverige. Det var ett stort seminarium här i riksdagen som var väldigt trevligt och upplyftande på alla sätt och vis. Det visade framför allt på den mångfald av kulturuttryck som finns i vårt land och på hur stor roll kulturen spelar för att bevara språk och identitet.

Från Vänsterpartiet har vi föreslagit att den samiska teatern, Giron Sámi Teáhter, ska bli nationalscen och få ett större ekonomiskt stöd. Vi tror att man också behöver titta närmare på den tornedalska teaterns villkor så att de kan nå ut till invånare i hela landet som talar meänkieli.

Det här riksdagsåret har vi lagt fram två motioner och en mängd budgetförslag som behandlar rätten till språk och närliggande frågor om bibliotek och litteratur. Allt hinner jag förstås inte nämna i dag. Flera av förslagen som rör nationella minoriteter hamnar dessutom i konstitutionsutskottet, men här i kulturutskottet har vi ansvar för frågan om resursbiliotek, så det tänkte jag nämna.

Den förra regeringen gav Kungliga biblioteket i uppdrag att genomföra en satsning på de nationella minoriteternas bibliotek. Uppdraget innebär en satsning på särskilda resursbibliotek som ska stötta landets övriga bibliotek och se till att litteratur finns tillgänglig för Sveriges nationella minoriteter i hela landet. Barn och unga är särskilt prioriterade.

Det vi tyvärr har sett är att finansieringen av resursbiblioteken är både otillräcklig och oklar. Vem har egentligen ansvaret? Vänsterpartiet tycker att finansieringen behöver klarläggas och permanentas. Flera partier har träffat det finska resursbiblioteket här i Stockholm. Det här behöver göras nu. Vi har även föreslagit en ökning av anslaget med 5 miljoner för det här året.

Jag yrkar bifall till reservation 9, som rör den här frågan.

Herr talman! Jag vill också prata lite om teckenspråkets ställning. Vi har i Sverige ungefär 30 000 personer som är teckenspråkiga. Många tänker sig kanske att det är personer som har en hörselnedsättning och tänker inte på att det snarare handlar om en kulturbärande minoritet med ett eget språk.

Om vi i stället benämner gruppen teckenspråkig omfattar det även hörande, och det tycker jag är en viktig poäng. Det här är ett språk. Även anhöriga till döva eller personer med hörselnedsättning eller andra som har velat lära sig det här språket ska räknas in i gruppen.

Det är också viktigt att minnas att för många är teckenspråk deras första och svenska deras andra språk. Det var tyvärr inte förrän 1981, efter en lång kamp från dövrörelsen, som Sverige som första land i världen gav teckenspråket status som ett erkänt språk. Innan dess var det till exempel inte tillåtet att använda teckenspråk inom skolväsendet.

Det kulturella utbudet för den som är döv eller har en hörselnedsättning har ökat. Men ett område som fortfarande är eftersatt är litteratur på teckenspråk. I dagsläget finns det knappt något utbud. Specialpedagogiska skolmyndigheten hade fram till 2014 ett uppdrag att ta fram böcker. Det utbudet är tillgängligt via lånetjänsten Legimus som sköts av Myndigheten för tillgängliga medier och som sedan distribuerar verken via biblioteken. De flesta av verken är alltså över tio år gamla i dag. För att låna ska du gå till ett bibliotek, och så ska bibliotekarien bränna boken på en dvd-skiva som du ska ta hem. I dag är det väldigt många som inte har en dvd-spelare, så ni förstår att systemet är krångligt. Ansvarsfördelningen är svår, och vi skulle behöva göra någonting åt detta.

Jag hade därför hoppats att fler partier i dag skulle se det orimliga i situationen och backa upp vårt förslag. Men vi får försöka igen nästa år.

Herr talman! Jag ser att tiden drar iväg, men eftersom det var flera som pratade lite kort kör jag på en stund till.

Vi ser att det finns en mängd aktuella utmaningar också inom litteratursektorn som jag tycker att vi behöver adressera politiskt, och detta är ett område som flera har varit inne på.

Den senaste större litteraturpolitiska utredningen gjordes 2012, och de propositioner och satsningar som har gjorts sedan dess har främst varit inriktade på läsfrämjande verksamhet och biblioteksfrågor. Det har varit välkomna satsningar både från den förra regeringen och från den nuvarande, men för att vi ska få en heltäckande litteraturpolitik behöver man ta ett helhetsgrepp kring alla delar i det litterära ekosystemet, det vill säga även skapande, förmedling och distribution.

Svenska folkets sätt att ta del av litteratur har förändrats radikalt de senaste åren. De strömmade ljudböckerna tar större plats, medan köpen av fysiska böcker minskar. Vi köper också allt oftare de fysiska böckerna på nätet, och bokhandlarna får därmed en tuffare situation. Detta nämndes bland annat från Socialdemokraterna tidigare. Dessa nya läs- och köpbeteenden påverkar bokutgivningen och i slutändan även både författare, översättare och illustratörer.

Vi tycker att det är väldigt positivt att ljudboken har gjort litteraturen tillgänglig för fler på ett fantastiskt sätt, men det finns problem med den här affärsmodellen som behöver ses över. Illustratörerna får till exempel inget betalt när deras böcker strömmas och ingen ser bilderna. Inom barnlitteraturen är detta ett bekymmer.

Jag vill därför passa på att uppmärksamma åhörarna på att vi i dag är tre partier som föreslår en större litteraturutredning, och jag hoppas även gällande denna fråga att vi kan bli fler partier som ställer oss bakom detta yrkande. Här behöver det inte finnas några ideologiska skiljelinjer, utan vi borde kunna vara överens om att det behövs ett större omtag.

(Applåder)

Catarina Deremar (C)
Anf. 113 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Nu ska jag göra något som jag inte trodde att jag skulle använda mig av: Jag tänker endast och väldigt kort yrka bifall till reservation 12.

Därmed tackar jag för ordet och debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-04-23
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 10, Voteringar: 5
Stillbild från Beslut 2024/25:KrU7, Beslut: Litteratur, språk och konstarter

Beslut 2024/25:KrU7

Webb-tv: Beslut: Litteratur, språk och konstarter

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Musik och scenkonst

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:128 av Tomas Eneroth (S) och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkandena 11-14.
    • Reservation 1 (S)
  2. Konst, konsthantverk och design

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1774 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 17 och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkandena 26, 28 och 29.
    • Reservation 2 (S)
    • Reservation 3 (MP)
  3. Renovering av Kungliga Operan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 15.
    • Reservation 4 (S)
  4. Nationalscen för Sápmi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1754 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 19 och

    2024/25:1935 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 14.
    • Reservation 5 (V)
    • Reservation 6 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD620010
    M60008
    C19005
    V00213
    KD16003
    MP01503
    L14002
    -1001
    Totalt265152148
    Ledamöternas röster
  5. Bibliotek

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:436 av Serkan Köse (S),

    2024/25:793 av Jamal El-Haj (-),

    2024/25:2021 av Susanne Nordström m.fl. (M) och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkandena 17, 24 och 25.
    • Reservation 7 (S)
  6. Bibliotekstjänster för nationella minoriteter

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1745 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 4,

    2024/25:1747 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 3,

    2024/25:1935 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4,

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 20 och

    2024/25:3193 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 18.
    • Reservation 8 (S)
    • Reservation 9 (V)
    • Reservation 10 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S039013
    SD620010
    M60008
    C19104
    V02103
    KD16003
    MP00153
    L14002
    -1001
    Totalt1722510547
    Ledamöternas röster
  7. Svenska språkets ställning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1346 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 3 och

    2024/25:2958 av Catarina Deremar m.fl. (C) yrkande 11.
    • Reservation 11 (SD)
    • Reservation 12 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD106110
    M60008
    C02004
    V21003
    KD16003
    MP15003
    L14002
    -0011
    Totalt220206247
    Ledamöternas röster
  8. Nordiska språk

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1301 av Runar Filper (SD) och

    2024/25:1345 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 7.
    • Reservation 13 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD062010
    M60008
    C20004
    V21003
    KD16003
    MP15003
    L14002
    -0101
    Totalt23963047
    Ledamöternas röster
  9. Skrivregler för ortnamn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:417 av Markus Wiechel m.fl. (SD) och

    2024/25:1341 av Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) yrkande 9.
    • Reservation 14 (SD)
  10. De nationella minoritetsspråkens ställning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1421 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkandena 3, 6 och 8,

    2024/25:1745 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 6,

    2024/25:1747 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkande 2 och

    2024/25:1935 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 13.
    • Reservation 15 (SD)
    • Reservation 16 (V)
    • Reservation 17 (MP)
  11. Litteraturpolitik

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1774 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 46,

    2024/25:1932 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 13 och

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 16.
    • Reservation 18 (S)
    • Reservation 19 (V)
    • Reservation 20 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S093013
    SD620010
    M60008
    C20004
    V00213
    KD16003
    MP00153
    L14002
    -1001
    Totalt173933647
    Ledamöternas röster
  12. Litteraturproduktion

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1336 av Alexander Christiansson m.fl. (SD) yrkande 6 och

    2024/25:1932 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 11.
    • Reservation 21 (SD)
    • Reservation 22 (V)
  13. Läsandeåtgärder och kulturkanon

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1774 av Mats Berglund m.fl. (MP) yrkande 47,

    2024/25:3110 av Lawen Redar m.fl. (S) yrkande 23 och

    2024/25:3217 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkande 31.
    • Reservation 23 (S)
    • Reservation 24 (MP)
  14. Digital tillgång till kultur

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1346 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 1,

    2024/25:1348 av Anna-Lena Hedberg m.fl. (SD) yrkande 2 och

    2024/25:1932 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 15.
    • Reservation 25 (SD)
    • Reservation 26 (V)
  15. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.