Statsministerns frågestund

Herr talman! I sin regeringsförklaring i september 2024 talade statsministern om en kriminalpolitisk offensiv utan motstycke. Men verkligheten talar sitt tydliga språk. Enligt polisens statistik drabbades Sverige mellan september 2024 och maj 2025 av 161 skjutningar, där 39 personer dödades och 36 skadades, och 142 sprängningar, varav hela 33 bara i januari. Den organiserade brottsligheten visar inga tecken på reträtt den utlovade offensiven till trots.

Samtidigt som detta våld pågår på våra gator har gängkriminella kunnat etablera sig inom välfärdssektorn. De driver bland annat HVB-hem, alltså verksamheter som är tänkta att skydda barn i utsatthet men som i stället har kommit att bli baser för kriminalitet och rekrytering. Polisen har varnat för att vissa HVB-hem används som lager för vapen och narkotika och att barn i samhällets vård riskerar att sugas in i gängens inre krets. Detta handlar inte bara om bristande tillsyn, utan det är ett systemfel.

Vi vet att nästan 75 procent av alla HVB-hem i Sverige drivs av privata aktörer. Det betyder att våra gemensamma skattemedel avsedda för vård och trygghet i vissa fall finansierar grov brottslighet, i ett system där tillstånd till och med kan säljas på Blocket. Det kan inte kallas annat än svag och ibland kanske till och med obefintlig kontroll.

Jag frågar därför statsministern: När får detta ett slut? När avser regeringen att återta kontrollen över HVB-verksamheten och säkerställa att barnen skyddas och inte placeras i händerna på kriminella?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig bara först av allt framföra Sveriges kondoleanser med anledning av den förfärliga olycka som skedde med ett mer eller mindre fullsatt trafikflygplan på väg från Indien till Storbritannien. Det handlar om förfärligt många dödsoffer från Indien och Storbritannien. Sådant här sker dessbättre väldigt sällan. Men det är förfärligt varje gång det inträffar, och Sverige kondolerar.

Herr talman! Det är alldeles korrekt att vi gör en riktigt stor omläggning av kriminalpolitiken. Jag vet att ni inte hade kunnat eller velat göra det, men vi gör det. I går eller möjligen i förrgår kom vi med en i praktiken ny brottsbalk. Det handlar om ett perspektivskifte i synen på brottsoffer och samhällsskydd – allt det Sverige har saknat under så lång tid. Denna omläggning gör vi nu.

Rätt ofta röstar Socialdemokraterna ja till våra förändringar, vilket är senkommet men välkommet. Ni hade själva inte kunnat lägga förslagen på bordet eftersom ni inte hade kunnat få majoritet för dem ens inom er egen regering. Men ni är välkomna att göra den nytta ni kan göra genom att rösta ja till ett antal av våra förslag. Tråkigt är bara att Vänsterpartiet och Miljöpartiet ofta röstar nej till de förändringar vi lägger på bordet, vilket antyder vad en socialdemokratisk, vänsterpartistisk och miljöpartistisk regering hade kunnat göra åt dessa saker, det vill säga ingenting.

Herr talman! Det är viktigt att säga att resultaten är uppenbara. Polisen är entydig. Det är fler brott som förebyggs och stoppas innan de begås. Det är fler brott som klaras upp, framför allt i gängkriminell miljö, och vi låser in många fler. Jag påpekade i går att vi har 19 000 utdömda fängelseår, framför allt för att farliga människor låses in mycket längre. Sådant orkade ni inte göra, men sådant gör vi.

Herr talman! Om vi ska vara lite noga sa jag en annan sak före valet som jag fick kritik för: att det kommer att ta hela 20-talet att lägga om politiken. Så stora är de svenska problemen med gängkriminalitet och integrationskopplade misslyckanden som också leder till kriminalitet. Det kommer att ta tid att lägga om denna politik och få den att verka, och just därför har vi driv i stegen och bråttom – så bråttom att vi får kritik, ibland från er, för att vi har för bråttom och går för hårt fram och för långt. Den kritiken kan vi leva med.

Vi ser goda resultat, men jobbet är långtifrån färdigt.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig påminna statsministern om att vi höjde ett åttiotal straff och öppnade polisutbildningar som tidigare borgerliga regeringar hade lagt ned.

Det som möjligen missades av statsministern var svaret på min fråga: När får vi ett slut på HVB-hem som drivs av gängkriminella som rekryterar unga som är i behov av samhällets vård? Eller var svaret kanske att det tar 20-talet ut eller ett tjugotal år? Det var inte helt uppenbart för mig.

Jag frågar statsministern igen: När kan vi räkna med att vi har HVB-hem och en verksamhet som samhället har kontroll över, där de unga inte blir rekryterade till kriminella gäng och där HVB-hemmen inte används som lager för vapen och narkotika? När, statsministern?

Herr talman! Jag sa att det kommer att ta många år att på allvar lösa de stora problem som är kopplade till för stor invandring, dålig integration och dålig kriminalpolitik. Vi har lagt om kursen rejält – annars kunde ni inte rösta ja till dessa förslag – men det kommer att ta tid innan allt detta får effekt. Det är väl alldeles uppenbart. Den som låtsas att man snabbt bryter utanförskap, gängkultur, hederskultur och normlöshet vet inte vad den pratar om. Men vi ser goda resultat.

Låt mig påpeka att Inspektionen för vård och omsorg lade 40 förslag på den förra regeringens bord som ni struntade i. Ni gjorde möjligen något åt en eller två saker medan vi håller på med 19 av deras åtgärdsförändringar. Det handlar bland annat om bättre kontroll för att kunna stoppa dem med felaktiga syften för sin verksamhet och om att kunna ta bort dåliga utförare.

Men det är ett intressant tecken. Gängkriminalitet finns överallt, inklusive i Socialdemokraternas egna lotterier. Ni har också problem att hantera.

(Applåder)

Herr talman! Under det senaste decenniet har ett fenomen blivit allt allvarligare, nämligen telefonbedragare som lurar äldre och dementa på olika sätt. Det aktualiserades inte minst när det visade sig att Socialdemokraterna hade ett lotteri där gängkriminella, till och med Adrianas mördare, sålde lotter från Solkusten.

Som grädde på moset visade det sig att man använde sina egna medlemsregister som kundunderlag för de bolagen när de skulle sälja lotter till äldre, alltså Socialdemokraternas egna medlemmar här hemma i Sverige. Det är skamligt.

Nu begränsar Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen dessa beteenden genom de regleringar vi går fram med. Men jag vill fråga statsministern hur andra bolag som bedriver den sortens verksamhet, alltså telefonbedrägerier, ska kunna stoppas på ett mer generellt och brett plan.

Herr talman! Det här är en högaktuell fråga, av flera skäl. Det ena är bredare, att vi nu på allvar tar itu med dem som försöker bedra äldre. Bankerna är en otroligt viktig del i detta. Jag har haft möte med alla bankcheferna för att diskutera hur de själva kan komma åt till exempel missbruket av digitala uppgifter, som många använder sig av.

Det andra är att polisen är på frågan om bedrägerier mot äldre. Jag var själv med polisen när en 85-årig kvinna på Lidingö just hade blivit lurad och fick se vad det gör med människor som blivit brutalt lurade på mycket pengar.

Det tredje är speciellt lotterierna. Det måste delas in i två delar. Den ena är att Socialdemokraterna hade riggat ett regelverk som skulle gynna just deras lotterier. Det tar vi nu bort. Det ska inte finnas specialregelverk som är generösa mot just politiska partier, oavsett om man missbrukar det eller inte. Det tar vi bort.

Sedan är det specialfrågan, hur man ens kan ha gängkriminella kopplingar till sina lotterier. Men det är nog mer ett brett exempel på att gängkriminella tar sig in överallt. Det är problemet.

Herr talman! Tack för svaret, statsministern!

Min följdfråga är kopplad till statsministerns svar på slutet. När det gäller den verksamheten driver Socialdemokraterna ett annat bolag som heter Svenska Lotterier och Insamlingar AB. Där använder man sig av välgörenhetsorganisationers varumärken för att sälja lotter, och en del av vinsten går till Socialdemokraternas partikassa. Det innebär att människor som köper en lott i tron att de stöder forskning och välgörenhet alltså stöder Socialdemokraterna.

Statsministern brukar säga: Allt som är lagligt är inte lämpligt. Jag undrar hur statsministern ser på det här fenomenet.

Herr talman! I den proposition vi har lagt fram finns det tre centrala förändringar. Den ena är att man inte längre ska kunna sälja partipolitiska lotter på kredit. Man ska inte lura människor som inte borde köpa lotter. Den andra är att även politiska lotterier ska betala spelskatt. Vi tar bort ett undantag som var till för att gynna Socialdemokraterna. Den tredje är att om man nu säljer lotter ska det vara tydligt, glasklart, vilket parti som ligger bakom.

Om detta inte räcker överväger vi förbud. Men jag har goda förhoppningar om att det här kommer att minska missbruket.

(Applåder)

Herr talman och statsministern! Den humanitära situationen i Gaza är förödande. Hela befolkningen befinner sig i svält och ett lidande i ett totalt sönderbombat Gaza. Internationella domstolen har beslutat att Israels ockupation är olaglig och måste upphöra. Domstolen har även beslutat att ingen annan stat får stödja Israels ockupation av Palestina.

Det svenska företaget Aimpoint levererar genom ett samarbetsavtal med det israeliska företaget Emtan rödpunktsikten till Israel. Det har senare upptäckts på vapen som delats ut till israeliska bosättare och hos den israeliska militären av säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir.

Samme Ben-Gvir har nu belagts med sanktioner av Storbritannien, Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland. Den svenska regeringen anser att han också ska omfattas av EU-sanktioner. Borde inte regeringen då också stoppa vapenhandeln med Israel och införa ett vapenembargo mot Israel?

Herr talman! Jag börjar bakifrån. När det gäller själva försäljningen av vapen och försvarsmateriel har Sverige, som alla vet, en mycket restriktiv lagstiftning sedan många år tillbaka. Det är en självständig myndighet, ISP, som fattar beslut om i vilken mån det över huvud taget får säljas och till vilka länder. Det fattar inte regeringen beslut om. Jag har ingen kunskap om det här specifika fallet, men besluten måste ha passerat ISP. Annars får man inte sälja. Jag känner mig trygg med den hanteringen.

När det gäller den mycket bredare frågan om Gaza är vi överens om en sak; det är en förfärlig situation i Gaza. Israel förtjänar kritik. Och de får kritik, i ökande grad och också från andra EU-länder. Det är bra, men det räcker ännu inte.

Däremot tycker jag att det sprids mycket felaktiga bilder av vad Sverige nu gör. Det sprids aktiv desinformation om att Sverige inte stöttar Gazas civilbefolkning. Det är helt felaktigt. Vi är näst störst i EU och femte störst i världen i fråga om humanitärt bistånd till civilbefolkningen i Gaza. Att förneka detta är att piska upp stämningen i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Även om regeringen gör en del saker är det uppenbart att regeringen skulle kunna göra mycket mer för att sätta press på Israels regering. Det är en marginellt hårdare ton från regeringen mot Israel vi har sett under senvåren, men den är långtifrån tillräcklig.

Nu sker bland annat en översyn av det förmånliga associeringsavtalet mellan EU och Israel. Det är uppenbart att Israel genom det folkmord som man genomför i Gaza bryter mot de mänskliga rättigheterna och därigenom mot avtalet med EU.

Kommer Sverige att driva på för att associeringsavtalet med Israel suspenderas?

(Applåder)

Herr talman! Det är riktigt. Vi driver på för en översyn av det avtalet. Och vi driver på för sanktioner mot individer som vi tycker agerar på ett extremistiskt sätt. Allt detta driver Sverige inom ramen för EU – och vi gör dessutom riktigt stora insatser. Vi har fördubblat stödet till civilbefolkningen i Gaza.

Allt detta borde de som i stället sprider terrorromantik och låtsas att Sverige inte gör någonting säga i klartext för att få stopp på det hot och det hat som sprids i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Dessa veckor är det, mitt i allt annat som sker, studentfirande. Det innebär stora steg i livet, inte minst för ungdomarna. Men vi kan se att det finns stor ovisshet om vad som väntar i arbetslivet och förutsättningarna för att hitta vägarna vidare.

Vi har en stor arbetslöshetskris i Sverige. Över 500 000 är arbetslösa. En halv miljon motsvarar 8,6 procent. Bortsett från pandemin är arbetslösheten nu den högsta sedan 2010. Vi har den tredje högsta arbetslösheten i EU, högre än i till exempel Grekland.

Vi kan också se att 100 000 har förlorat sina jobb de senaste åren, under Tidöregeringens ansvar. Och den här våren har vi tagit del av nyheter om ytterligare varsel, nedläggningar och konkurser. Det slår stenhårt mot människor och bygder runt om i vårt land.

Ett av många exempel är hemifrån mitt Värmland. I norra Torsby har Moelven tagit beslut om att lägga ned ett sågverk. Det berör 38 personer: 24 anställda och 14 leverantörer. Det får extra stora konsekvenser i en bygd där det finns få alternativ på arbetsmarknaden.

Dessutom är 28 procent av ungdomarna under 25 år arbetslösa.

Vi har oerhört mycket att fundera på. Hur skapas jobb? Möjligheterna finns i att små företag, som är jobbskaparna, ska få möjligheter att just skapa jobb.

Min fråga till statsministern är: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta den här sommaren för att det ska anställas mer och skapas fler arbetstillfällen i vårt land?

Herr talman! Låt mig dela in svaret i två delar, som båda är viktiga. Jag tror att vi kommer att kunna enas om en del och vara oeniga om en del.

Den ena delen är att i grund och botten är den svenska arbetslösheten tudelad. Vi har väldigt hög arbetslöshet bland människor som har kommit till Sverige, som inte talar svenska, som har låg utbildning och som kanske inte har någon erfarenhet alls av svensk arbetsmarknad. Det är en invandrarrelaterad arbetslöshet som är strukturell, långvarig och oberoende av konjunkturer. Inte minst Centerpartiet bär ett betydande ansvar för den ohållbara invandringspolitik som fördes under lång tid. Nu lägger vi om den politiken.

Den andra delen är konjunkturell. Vi vet alla att arbetslösheten stiger i lågkonjunktur och sjunker i högkonjunktur. Det är inget dramatiskt, så länge människor har en chans att få ett nytt arbete. Ofta har det fungerat bra i Sverige. Vi är bra på omskolning, på upskilling som man säger på engelska, och att skaffa oss nya kunskaper. Vi har omfattande program och system för detta som ofta fungerar väldigt bra. Det är också viktigt att man verkligen lär sig de saker som behövs på den arbetsmarknad som nu växer fram.

Mycket handlar också om den höga inflationen. Den höga inflationen gjorde att många företag hade svårt att klara av konkurrensen. Vi har nu fått ned inflationen. Förra året förstärkte vi de offentliga insatserna med 70 miljarder kronor för att få igång hjulen igen. Det är normalt så vi gör i Sverige för att parera tillfällig arbetslöshet.

Jag är mycket mer bekymrad över den invandrarrelaterade arbetslösheten än över den som mest beror på konjunkturen. Men man ska ha ögonen på den senare också.

Det andra som ledamoten pekar på är företagandeklimatet. Där är vi överens om det allra mesta: bättre företagsklimat i Sverige, lägre skatter för dem som gör stora insatser och tar stora risker, landsbygdens företagande och skogens företagande.

Då undrar man lite nyfiket: Med vilka ska ni få igenom den politiken så länge ni har era vänner till vänster?

Herr talman! Jag tolkar statsministerns svar som att detta är ett normalläge, som accepteras.

I stället för att komma med konkreta åtgärder den här våren som möter arbetsmarknadens utmaningar väljer ju regeringen att höja kostnaderna för företag med 11 miljarder. Det blir dyrare att anställa och svårare att anställa. Man försvårar kompetensförsörjningen, och man skapar en hel del ytterligare regelkrångel för företagen.

I stället för att aktivt möta den svåra utmaning som Sverige nu har med den stora arbetslöshetskrisen väljer regeringen att avvakta eller att inte återkomma med mer än väldigt marginella åtgärder som samordnar insatser. Det skapar inte nya jobb. Det skapar inte heller tillfällen för människor, särskilt inte unga, att ta klivet in i anställning eller sysselsättning.

Frågan kvarstår: Hur tänker regeringen med statsministern i spetsen minska regelkrånglet, sänka kostnader för företagen och möta kompetensbristen just denna sommar, när det är så akut?

Herr talman! Det var bra att det här kom upp, för vi gör stora insatser.

Yrkesutbildning är antagligen en av de absolut viktigaste insatser man kan göra för att människor som inte har riktigt bra svenska eller traditionell svensk skolunderbyggnad ska kunna lära sig specifika yrken där det finns brister i dag.

Man kan kräva att människor ska flytta på sig – flytta till de delar av Sverige där det finns fler arbeten att söka. Det finns 150 000 lediga jobb, varav många inte kräver omfattande utbildning. Hur är det möjligt samtidigt som vi har många människor som lever på bidrag i helt andra delar av Sverige?

Man kan kräva heltidsinsatser för att få bidrag över huvud taget så att människor gör någonting som ökar chansen att bli anställd. I P1 Morgon i går hade de ett inslag om en kille som har varit i Sverige i 16 år, knappt lärt sig någon svenska över huvud taget och avbrutit praktikplatser sju gånger. Det är inte okej i Sverige. Om man har sådana system uppmuntrar man till långvarigt bidragsberoende. Det är dåligt för den enskilde och dåligt för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Sverige är ett land med tusentals sjöar och mil efter mil av kust. Våra orörda stränder är en fantastisk resurs, och strandskyddet är kanske det svenskaste vi har. Det gör att naturen är öppen och inte inhägnad, att alla barn kan bada i sjön även om ingen i byn äger strandmarken och att fiskare, vandrare och bärplockare har samma rätt oavsett inkomst.

Regeringen har redan avskaffat strandskyddsreglerna vid de minsta sjöarna och vattendragen i hela Sverige. Nu går man fram och hotar att avskaffa hela regelverket. I går slogs det fast att regeringen nu tar nästa steg för att reformera strandskyddet och skapa lättnader i regelverket.

Att man pratar om lättnader är både missvisande och vilseledande, för det regeringen i själva verket gör är att man öppnar upp för att avskaffa hela den befintliga lagstiftningen. Det handlar alltså inte om en mindre justering av lagstiftningen utan om att lagstiftningen helt kan tas bort.

Jag läser från regeringens egen hemsida: ”Utredaren ska även föreslå en helt ny modell som innebär att kommunen i fråga om kuststräckor, insjöar och vattendrag får besluta i vilken utsträckning strandskydd ska gälla.”

I stället för ett generellt strandskydd är det alltså kommunen som ska bestämma om det kanske ska finnas strandskydd, om det över huvud taget finns resurser att göra den bedömningen, och var man ska inrätta skydd.

Det här beskrivs som en reform för landsbygden, men i själva verket riskerar det att gynna ett fåtal markägare på bekostnad av alla andra.

Regeringen säger gärna att man står upp för strandskyddet. Samtidigt presenterar man en utredning med direktiv som innebär att man öppnar för att riva upp och helt montera ned det befintliga skyddet.

Mina frågor till statsministern är: Vill statsministern urholka allemansrätten, som under så många år har tillgängliggjort Sveriges stränder för dess befolkning? Och vill statsministern fortfarande ha ett generellt strandskydd i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att det är Sveriges sjöar och den svenska allemansrätten som är det svenskaste som finns. Strandskyddsreglerna är nog det mest byråkratiskt svenska som finns. Det är väldigt få som tycker att dagens regler är bra. Men här tycker vi genuint olika, och det är bra att ha en diskussion om den saken.

Vi tycker att dagens regler fungerar dåligt. Regering på regering har tillsatt försök att, som det heter, justera strandskyddet – liberalisera det lite grann. Det brukar varje gång landa i att reglerna blir ännu striktare.

Vi står på landets kommuners sida. De är bättre skickade att avgöra vilka stränder vid vilka sjöar som bör bli föremål för mer bebyggelse så att fler kan komma nära de sjöarna och vilka som redan är så pass exploaterade att man inte ska göra mer. Det här vill landets kommunalråd göra, nästan oberoende av partifärg, för de kan sin egen bygd. De vet var man skulle kunna få till utvecklingspotential i sin egen kommun.

De svenska strandskyddsreglerna är i praktiken till för att lägga en blöt filt över allt och stoppa allt. Det vet nästan alla kommunalpolitiker och andra som försöker göra något riktigt bra för sin egen bygd men som stoppas av en länsstyrelse som skyller på en lagstiftning.

Alla vet att det är på det här sättet. Att ni tycker tvärtom tycker jag är hedervärt. Man kan tycka så. Vi tycker inte så. Därför tillsatte vi i går en riktig utredning som på allvar vänder på bevisbördan.

Strandskydd ska finnas där det är påkallat. Strandskydd ska inte användas för att stoppa all utveckling överallt i hela Sverige så fort man är nära ett vattendrag eller en sjö.

(Applåder)

Herr talman! Det låter ju bra att statsministern vill stå på kommunalråds sida. Svenska folket värnar ett starkt strandskydd. Jag står på svenska folkets sida.

Jag noterade att statsministern inte svarade på min fråga om vi fortsatt ska ha ett generellt strandskydd i Sverige. Ja, vi kan se över regler. Vi kan göra dem tydligare och mer träffsäkra. Men att justera lagstiftningen är inte samma sak som att öppna för att helt ta bort den.

Om regeringen väljer att gå fram med den typen av förslag vore det ett dråpslag både mot allemansrätten och mot strändernas växt- och djurliv. Jag förutsätter att statsministern vet hur viktigt det är som nav för hela ekosystemen längs våra kuster och längs våra sjöar.

Vi ska komma ihåg att när stränder privatiseras försvinner något vi aldrig kan få tillbaka: den gemensamma rätten till naturen. Då blir fler platser förbjudet område, och då minskar möjligheten till rekreation, friluftsliv och turism.

Jag frågar igen: Vill statsministern fortfarande ha ett generellt strandskydd i Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Regeringens uppfattning är förstås den som vi gav i uppdrag till den utredning som nu går igång: Det ska finnas strandskydd där det behövs och är påkallat.

Strandskydd ska inte användas för att stoppa all utveckling så fort man är nära vatten. Då stoppar man utveckling på massor av ställen i Sverige som ingen kommer åt under några som helst omständigheter. Det kan inte vara vitsen med strandskydd.

Om vi kan tillgängliggöra större delar av attraktiva delar av Sverige så att fler får möjlighet att uppleva detta är det en fördel. Sedan finns det utan tvivel platser som redan är så exploaterade att ytterligare exploatering inte ska ske. Det är inget konstigt i detta.

Jag är övertygad om att väldigt många kommuner i Sverige tror på sin egen förmåga att göra bedömningen av vilka delar som ska förbli helt oexploaterade och vilka delar som tvärtom kan öppnas upp för mer bebyggelse och så att fler människor får tillgång till svenska vatten. Man ska inte bara använda vatten som ett ständigt hinder för precis allting.

(Applåder)

Herr talman! Hälften av de tio grundskolor i Sverige som har sämst resultat ligger i socialdemokratiskt styrda Göteborg. I min hemstad har vi Sveriges längsta köer till den kommunala familjerådgivningen, och skattetrycket är högt. Stadens politiska ledning gör ideologiska kullerbyttor och briljerar i kategorierna misskötsel och vänstersvängar och har politiker som delges misstanke om tjänstefel för nämndbeslut och olagliga upphandlingar.

För en tid sedan samlades just Socialdemokraterna till kongress i Göteborg. Det blev tydligt att vänstersvängen fortsätter i form av förkortad arbetstid, färre jobb, höjda bidrag och skattesmällar mot vanligt folk. Miljarderna rullar när tillväxt och trygghet sätts på undantag.

Det här är farlig politik. Den riskerar nödvändiga försvarsinvesteringar och nödvändiga förstärkningar av rättsväsen och fossilfri elproduktion – som vi behöver bygga ut.

Herr talman! Jag undrar därför: Vad skulle denna farliga vänstersväng betyda för Sverige?

Herr talman! För att undvika missförstånd vill jag först säga att jag gillar svenska städer, alldeles oavsett om de styrs av majoriteter som jag för tillfället inte gillar. Min kritik i går mot Stockholm gällde styret i Stockholm, inte Stockholm. Jag gillar Stockholm, och jag gillar Göteborg. Jag tror att Göteborg kunde styras bättre än vad det styrs i dag.

Jag tycker att vänstersvängsjämförelsen är relevant. Den vänstersväng som nu sker i Stockholm, Göteborg och på andra ställen förebådar lite vad som skulle kunna hända om vi hade motsvarande partier och motsvarande politik också på nationell nivå. Annars är det mycket prat från oppositionen. Det är ganska enkelt att prata, för man blir aldrig synad. Men politiken i Stockholm och Göteborg syns på riktigt. Därför är det relevant att lyfta fram detta.

Jag tror att det vore farligt. Vi skulle få högre skatter för dem som jobbar. Vi skulle få högre bidrag för dem som inte jobbar. Vi skulle få sämre utvecklingskraft i Sverige nu när det krävs så stora investeringar på så stora områden.

Herr talman! Vi har i dag ett sjukvårdssystem från 1800-talet som är mer ojämlikt än någonsin. Med 21 huvudmän och 21 regioner finns det minst 21 olika system för behandling. Det är varken rätt eller rimligt.

Den här regeringen arbetar för att förbättra och stärka sjukvården. Med sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i spetsen har mycket redan gjorts. Det största problemet kvarstår dock: sjukvårdens utformning. Vårdsystemet behöver göras om i grunden. Vi kristdemokrater har länge drivit på för ett ökat statligt ansvar.

Den parlamentariska Vårdansvarskommittén redovisade den 2 juni sitt betänkande. Den kom fram till att det inom sex olika områden finns behov av ett ökat statligt ansvar. Vi välkomnar denna förflyttning men vill utvidga den ytterligare.

Ser statsministern också detta som positivt? Hur långt är statsministern beredd att gå för ett större statligt ansvar för hälso- och sjukvården?

Herr talman! I den här frågan finns det väl kända åsiktsskillnader mellan partierna i Sverige. Det framgick även i utredningen. Men det finns också enigheter som numera är rätt väl kända.

Vi börjar med skillnaderna. Några partier vill förstatliga helt och hållet. Jag är statsminister. Jag företräder regeringens gemensamma uppfattning, och den var att frågan skulle utredas. Vi var medvetna om att det i Sveriges riksdag finns olika uppfattningar om detta. Frågan är nu utredd, och den landade inte i enighet. Ingen kanske trodde det heller, när det gäller just denna fråga.

Det finns däremot en betydande enighet om att öka statens ansvar inom ett antal sjukvårdskopplade frågor. Det gäller screening, vaccinationer och rättspsykiatrisk vård. Det tar jag fasta på.

Vi kommer antagligen att förbli oeniga i frågan om staten ska ta över allt ansvar från alla landets regioner eller inte. Vi får nog leva med att vi tycker olika i den frågan. Jag tar fasta på de saker vi kan enas om.

(Applåder)

Herr talman! Allan Widman, landshövding i Kalmar tillika tidigare riksdagsledamot från Malmö, har fått ett mycket fint uppdrag av regeringen. Han ska ta fram ett förslag till uppdragsbeskrivning för den kommande svensk-danska utredningen om transporter över Öresund. Detta är naturligtvis otroligt välkommet. Södra Sverige är inne i en väldigt expansiv fas. Den kommer bara att tillta. Det gäller speciellt då Fehmarn Bält-förbindelsen mellan Danmark och Sverige snart är färdig.

Från danskt håll har man metodiskt byggt ut sin infrastruktur genom det statligt ägda bolaget Sund & Bælt. Bolaget är statligt ägt, men det är också affärsdrivet. Det gör att stora infrastrukturella satsningar aldrig belastar den danska statsbudgeten. Den här typen av upplägg uppmärksammas alltmer även från svenskt håll.

Min fråga till statsministern är om Widmans uppdrag mot denna bakgrund skulle kunna rymma möjligheten att även titta på en liknande bolagslösning för svensk del, vad gäller stora infrastrukturprojekt.

Herr talman! Låt mig först erkänna min ofullkomlighet i de här frågorna. Jag kan inte det här i detalj. Jag skulle gärna se ett telefonsamtal från ledamoten till Andreas Carlson, som kan reda ut saker som jag inte kan reda ut i den här frågan.

När man pratar om det fundamentala, alltså vikten av Öresundsregionen, är den otroligt viktig. Det visar sig inte minst i år, när vi firar 25 år med Öresundsbron, som obegripligt nog var kontroversiell på sin tid. Man önskar att de som var emot den då i dag skulle kräva en rivning av bron. Det är ingen som gör det, såvitt jag vet. Men hur den kunde vara kontroversiell är obegripligt i dag.

Jag ville springa Broloppet med min danska kollega. Hon hade inte tid den dagen, så jag får springa det själv någon annan gång i stället. Detta är jätteviktigt.

Det skulle också behövas mer infrastruktur, men det är inte en fråga för utredningen just nu, utan den ligger faktiskt separat. Jag tror att den här utredningen inte kommer att lösa den frågan, men det finns mycket annat som talar för mer infrastruktur mellan våra två länder.

Herr talman! FN-myndigheten för hjälp till de palestinska flyktingarna, UNRWA, har i 75 år varit verksam i Palestina, Libanon, Syrien och Jordanien med bland annat sjukvård, skolor och annan samhällsservice för miljontals palestinska flyktingar. Sverige har under många år varit en stabil partner till UNRWA.

Från och med i år har Sverige dragit in allt stöd. EU och länder som Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Spanien, Irland, Nederländerna, Kanada, Norge, Japan och så vidare har inte bara behållit stödet till UNRWA utan i många fall också utökat det.

Nu har jag hört både statsministern, utrikesministern och biståndsministern säga att denna indragning beror på att UNRWA inte längre kan verka i Palestina och att andra organisationer i stället ska gå in. Men den uppfattningen är Sverige alltså i praktiken ensam om. Samma bedömning gör också expertmyndigheten Sida, vars bedömning jag har framför mig. Bedömningen från Sida är att det på kort och medellång sikt inte finns någon annan humanitär aktör som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i den utsträckning som UNRWA gör.

Min fråga till statsministern är: När han säger att någon annan kan gå in i stället för UNRWA och att UNRWA inte kan verka, var har han fått det ifrån?

Herr talman! Jag misstror väldigt mycket av bevekelsegrunderna i den här frågan. Om ni hade haft ärligt uppsåt i den här frågan hade ni inte sagt att vi drar in allt stöd. Ni hade då sagt att regeringen visserligen har fördubblat stödet till civilbefolkningen i Gaza men att regeringen inte ger pengarna till just den organisation som ni vill ska ha pengarna, utan regeringen har valt andra FN-organisationer. Det hade ni kunnat säga. Det säger ni inte.

I stället spär ni på den desinformationsvåg som nu sköljer över Sverige, skapar motsättningar mellan svenskar och tar Mellanösterns konflikter hit till Sverige. Ni borde skämmas över detta.

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna driver en integrationspolitik där målet tycks vara att befolkningen ska tvångsblandas både socialt, geografiskt och etniskt. Representanter för partiet har uttryckt att partiet menar allvar med att de tänker tvångsblanda befolkningen, vilket tydligt visar att detta inte är något bisarrt politiskt slagord utan ett medvetet politiskt mål.

Den här typen av politik reducerar människor och samhällen till integrationsprojekt. Jag vill fråga statsministern följande: Delar statsministern den socialdemokratiska idén om att staten ska tvångsblanda befolkningen utifrån etnicitet? Anser han att staten bör ha en aktiv roll i att forma människors bostadsområden och vardag i syfte att uppnå en politiskt definierad mångfald?

Herr talman! Jag tror att vi alla kan enas om att Sverige har riktigt allvarliga integrationsproblem. Det syns på många olika sätt. De måste lösas, men ska man lösa dem på ett seriöst sätt kan man inte bara administrativt flytta runt problemen mellan olika ställen.

Jag läste de där formuleringarna, och jag studsade också ganska rejält inför dem. De för ju tankarna till de kuddflickor som skulle vara integrationsverktyg för att hantera stökiga pojkar, till exempel. De leder också tankarna till den sociala ingenjörskonsten under makarna Myrdals tid och sådana saker. Jag är mycket skeptisk till den sortens resonemang. I något dokument talades det om att 42 procent av alla med en viss inkomst borde flytta för att det ska bli en jämn fördelning. Det där ska man hålla sig rätt långt ifrån.

Låt oss i stället lösa problemen genom bättre språkkunskaper, genom att se till att hederskulturen försvinner ut ur Sverige och genom att människor som ska bli svenska medborgare också omfamnar det svenska. Det tror jag är ett mycket bättre sätt att lösa integrationsproblemen än att använda välfungerande bostadsområden som integrationsverktyg.

Herr talman! Det är uppenbart att regeringen är beredd att gå långt för att stoppa katastrofstöd till Gaza genom FN-organet UNRWA, och det i en situation där stödet behövs mer än någonsin. Regeringens egen myndighet Sida ville i maj skicka katastrofstöd till UNRWA efter en noggrann analys, men efter diskussioner med UD stoppades stödet – något som kan liknas vid ministerstyre.

Sida bedömer att det på kort och medellång sikt inte finns någon annan humanitär organisation som har möjlighet att rädda liv och lindra nöd i den utsträckning som UNRWA har eller som har kapacitet, mandat och vilja att ta över de centrala delarna av UNRWA:s arbete. Trots detta stoppar regeringen Sida från att skicka katastrofhjälp till Gaza.

Redan i dag dör ett stort antal barn dagligen i Gaza på grund av krig och svält. Vi måste göra vad vi kan för att rädda liv. Varför litar inte regeringen på sin egen expertmyndighet och ser till att skicka katastrofstöd till UNRWA?

(Applåder)

Herr talman! Som jag har sagt många gånger nu är vi kritiska till Israels beslut att inte tillåta UNRWA-verksamheten på plats. Vi har också sagt det mycket tydligt. Vi är kritiska till det.

För oss är dock det viktigaste att hjälp kommer fram till Gazas civilbefolkning. Det är det allra viktigaste. Varför säger ni inte vi har fördubblat det svenska stödet, Lotta Johnsson Fornarve? Varför säger ni inte att vi är den näst största givaren i hela EU? Varför säger ni inte att vi är den femte största givaren i världen och sannolikt den största per capita räknat? I stället sprider ni desinformation om vad Sverige sysslar med. Man undrar med vilka syften.

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet har i dag presenterat en reformagenda för jobb och företagande i hela landet, och det behövs. Sverige är ett av de länder i EU som har högst arbetslöshet, och vi är ett av de länder som har den lägsta tillväxten – samtidigt som antalet företagskonkurser slår rekord.

Trots det har regeringen bedrivit en politik gentemot företagen med höjda arbetsgivaravgifter, utökat sjuklöneansvar och ett försvårande av kompetensförsörjningen. Regeringens förenklingsråd och implementeringsråd har hittills lämnat var sin rekommendation samtidigt som regelberget fortsätter att växa. Tyvärr blev även lagstiftningen om gårdsförsäljning ett talande exempel på hur man kan krångla till det för företagen.

Centerpartiet har i dialog med företagen identifierat över hundra hinder som behöver åtgärdas. Min fråga är: När ska regeringen börja ta företagens frågor på allvar genom att sänka skatterna, minska krånglet och gynna tillväxten?

Herr talman! Det är nästan lite komiskt att se hur centerpartister nu slår knut på sig själva för att lyckas hitta något att ha invändningar mot i det som regeringen gör för att förbättra för landets företag, företagare och företagsklimat.

Jag skulle vara helt öppen för att diskutera vad vi kan göra ytterligare i 3:12-frågor, vad vi kan göra ytterligare för att underlätta för jordbruksföretag och vad vi kan göra ytterligare för skogsföretag. Men jag är mest nyfiken på vilka på den andra sidan som ni ska få hjälp av, Christofer Bergenblock. Är det Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet som är räddningen för det svenska företagsklimatet?

(Applåder)

Herr talman! I december förra året stoppade regeringen stödet till UNRWA med motiveringen att det ändå kommer att bli svårt för organisationen att agera i Gaza efter Israels nya lagstiftning. Nu vet vi att UNRWA fortfarande fungerar och enligt Sida är den organisation som har bäst infrastruktur för att klara av matdistribution med mera.

Apropå desinformation lyfte regeringen vid en presskonferens i dag nygamla anklagelser mot UNRWA, som Hamaskopplingar och inblandning i attacken den 7 oktober. Dessa anklagelser har granskats i internationella, oberoende undersökningar där bland annat svenska Raoul Wallenberg-institutet har deltagit. Man har slagit fast att kopplingarna inte finns och att UNRWA fortsatt kan agera som en oberoende aktör.

Statsråden lyfte även anklagelser om antisemitism i UNRWA:s läroböcker, där det ena av de två exempel som har funnits är en bok som sedan länge har slutat tryckas och det andra är en bok som har reviderats sedan flera år.

Regeringen säger att biståndet ska bli så effektivt som möjligt, och Sida säger att det humanitära stödet mest effektivt når fram genom UNRWA. Min fråga till statsministern är därför: Vad har regeringen egentligen emot UNRWA?

(Applåder)

Herr talman! Jag har sagt många gånger att den svenska regeringen är kritisk till Israels beslut att stoppa UNRWA:s möjligheter att verka. Men kriget i Gaza är det vi har för ögonen. Hur gör vi största möjliga nytta för civilbefolkningen, som nu lider på ett fasansfullt sätt, i Gaza?

Det har vi ögonen på, och därför är vi EU:s näst största givare. Därför är vi världens femte största givare. Därför fördubblar vi nödhjälpen till civilbefolkningen i Gaza och kanaliserar den via de organisationer som vi just nu bedömer har störst möjlighet att se till att pengarna kommer till verklig nytta. Det har vi för ögonen. Vad ni andra har för ögonen, Jacob Risberg, tycker jag verkligen att man kan ställa sig frågande till.

(Applåder)

Herr talman! Svenska fängelser och häkten är överfulla. Som vi hörde statsministern berätta tidigare under frågestunden har regeringen lagt om kriminalpolitiken ordentligt. Fler fälls, fler fängslas och fler sitter längre i fängelse.

Regeringen har också fattat beslut om att fler fängelseplatser ska byggas, men det tar tid. Det behövs fler fängelser om vi ska bygga ut så mycket som behövs. Men i förra veckan fick vi besked om att vi skulle kunna hyra fängelseplatser i Estland – upp till 600 stycken, hörde jag.

Min fråga till statsministern är om detta kommer att bli verklighet och om det i så fall sker inom en nära framtid.

Herr talman! Det är korrekt att vi i dag låser in farliga människor betydligt längre i Sverige. Det får konsekvensen att fängelserna börjar bli överfulla. På kort sikt är det tyvärr bra att det är på det sättet, för det bevisar att människor sitter där de måste sitta tills vi får ordning på kriminaliteten i Sverige.

Vi har därför träffat en överenskommelse med Estland, som tvärtom har överkapacitet, om att hyra 600 fängelseplatser för människor som i stället för att avtjäna straffen i Sverige ska avtjäna straffen där. Det är regeringens bestämda uppfattning att detta parallellt med att vi bygger motsvarande fyra nya Kumlaanstalter i Sverige ska göra att vi klarar av att freda hederliga svenskar.

Blir det här nu verklighet? Ja, det beror märkligt nog på Socialdemokraterna. Det här är nämligen myndighetsutövning utomlands, och det kräver tre fjärdedels majoritet i Sveriges riksdag. Socialdemokraterna måste snart bestämma sig. Vill man medverka till att fler farliga låses in, eller vill man inte det?

(Applåder)

Herr talman! Det är en orolig tid vi lever i, och då är det viktigt att man håller fast vid de demokratiska principer som finns. En viktig del är demonstrationsrätten.

En princip är att man söker demonstrationstillstånd för att åtnjuta möjligheten att säkert genomföra en demonstration. Vi har dock sett en ökad frekvens av människor som helt enkelt struntar i att söka tillstånd och genomför demonstrationen ändå. Det får till följd att det blir mer aggressivt och att människor runt omkring känner sig otrygga. Polisen har vid dessa otillåtna demonstrationer alltför få verktyg för att avsluta eller upplösa demonstrationen, vilket gör att det i praktiken blir en fördel att inte söka tillstånd utan i stället bara genomföra demonstrationen på det sätt man själv anser passar.

Min fråga är om statsministern anser att det finns skäl att se över lagstiftningen i syfte att i större utsträckning kunna lagföra dem som faktiskt inte följer vår lagstiftning och upplösa deras demonstrationer.

Herr talman! Den tekniska delen av svaret är att regeringen har tillsatt en utredning om just den här frågan och tagit emot ett betänkande som bland annat innehåller förslag som skulle ge polisen utökade möjligheter att besluta om annan tid och plats för demonstrationer. Dessa förslag finns nu. De remitteras på traditionellt sätt, och Justitiedepartementet kommer att analysera dem. Det var den tekniska delen.

Den andra delen är att demonstrationsfriheten är viktig i Sverige. Den har ett mycket starkt skydd, och så ska det vara. Jag är ändå oroad över den tendens vi ser just nu. Det är alldeles uppenbart att saker går över styr, att det blir hotfullt, att det förekommer hatiska uttryck och att människor agerar på ett sätt som vi normalt inte har behövt se i den svenska demokratin, där vi kan föra sansade samtal under sansade former även i svåra frågor. Vi såg det utanför riksdagen bara häromdagen på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt.

Jag tycker inte att vi ska piska upp den sortens stämningar i Sverige. Huruvida det blir lagförändringar ber jag att få återkomma till.

(Applåder)

Herr talman! Tusentals ungdomar tar studenten nu i dagarna. Alldeles för många kommer dock att springa ut i arbetslöshet i Kristerssons Sverige, där nästan var fjärde ung på arbetsmarknaden saknar ett jobb.

Människor i Sverige ska inte lämnas utan jobb och utan drömmen om en framtid, speciellt inte unga människor. Ungdomar som blir arbetslösa direkt efter gymnasiet riskerar att vara arbetslösa i betydligt större utsträckning än andra under de kommande tio åren.

Ungdomar i Sverige förtjänar hopp om sin framtid och möjligheter att förverkliga sina drömmar. Vad gör statsministern för att unga inte ska behöva starta sitt vuxenliv i långtidsarbetslöshet?

Herr talman! De allra flesta ungdomar i Sverige som skaffar sig en utbildning får också ett jobb. Sedan är det svårare i lågkonjunktur och lättare i högkonjunktur; det är uppenbart. Vi har alla ett ansvar att hjälpa till så mycket vi bara kan – med praktikplatser eller med politiska beslut – för att göra den tiden så kort som möjligt.

Alla vet ju vad det stora problemet är, men ni socialdemokrater vill inte prata om det. Det stora problemet är den arbetslöshet som bygger på att människor inte kan tala svenska och inte har erfarenhet från svensk arbetsmarknad. Den arbetslösheten bygger på för stor invandring under för lång tid. Ni tar aldrig upp den frågan. Arbetslösheten är tre gånger så hög bland invandrare. Framför allt är arbetslösheten hög bland utomeuropeiska invandrare, och det gäller särskilt utomeuropeiska invandrare som är kvinnor och som inte har jobbat. Ni tar aldrig upp den frågan. Är inte det lite märkligt?

(Applåder)

Herr talman! För ett par veckor sedan cirkulerade ett brev som undertecknats av nio av unionens medlemsstater, representerade av regeringar från både höger och vänster. Det här brevet har ett ganska enkelt budskap: Vi behöver uppdatera Europakonventionens regler om utvisning för att förhindra att dessa regler i praktiken blir ett brottsverktyg.

Som reglerna fungerar i dag kan en utlänning som begår ett allvarligt brott i Sverige nämligen undgå utvisning därför att personen har begått ett ännu allvarligare brott i sitt hemland om Europadomstolen skulle uppfatta straffprocessen i hemlandet som en kränkning av personens mänskliga rättigheter. Det här är tyvärr ofta fallet vad gäller personer som har deltagit i till exempel terrorbrott eller folkmord.

Min fråga angående detta är ganska enkel: Varför vill Ulf Kristerssons regering inte göra någonting åt den här fullkomligt absurda situationen?

Herr talman! Jag tycker inte att detta är en rättvis beskrivning av vad regeringen gör på det här området. Tvärtom gör vi omfattande förändringar för att människor som kommer till Sverige och begår brott inte ska vara kvar här. De ska utvisas ut riket. Vi gör omfattande förändringar för att människor som kommer till Sverige och begår brott inte ska kunna bli svenska medborgare och därmed åtnjuta alla de rättigheter man har som svensk medborgare.

Dessa förändringar är antagligen de största någonsin på detta område. De omfattar att man ska kunna ta det svenska medborgarskapet från människor som har lurat sig till det eller som begått systemhotande brottslighet. Allt detta är stora förändringar.

Utöver detta vill jag säga att vi deltar mycket aktivt i det arbete som Danmark, Italien och några länder till nu gör för att se över den samlade europeiska asyl- och invandringspolitiken och för att säkerställa att människor inte kommer till Europa med dåliga avsikter och sedan stannar kvar i Europa. Allt detta arbete är Sverige djupt engagerat i.

(Applåder)

Herr talman och statsministern! Adoptionskommissionens rapport visar att den svenska staten i decennier har brustit i sitt ansvar att skydda barn från olagliga adoptioner. Barn har stulits, sålts och bortförts utan föräldrarnas samtycke, ofta med statens och adoptionsorganisationernas vetskap. Kristersson har själv varit ordförande för en adoptionsorganisation.

I gårdagens partiledardebatt hävdade statsministern att han medverkade till att tillsätta utredningen, trots att beslutet togs av en annan regering. Han påstod att uppgifterna om stulna barn i Kina kom ryktesvägen, trots larm från myndigheter, medier och Kinas regering. Trots detta valde man att låta adoptionerna från Kina fördubblas.

Hur kan Ulf Kristersson nu påstå att han tar detta på allvar samtidigt som han relativiserar, skyller ifrån sig och förnekar fakta? Bör inte en statsminister ta ansvar och be om ursäkt?

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i går är det allvarliga uppgifter som har kommit fram från Adoptionskommissionen, och som jag också sa i går var jag i hög grad medverkande till att den tillsattes. Läser man tidningarna från 2021 kan man se det. Jag begärde en vitbok som granskar bakåt. Vad har vi vetat när? Vad vet vi i dag som vi inte visste då? Det rörde också policyrekommendationer framåt. Bör vi i Sverige ändra vår lagstiftning gällande internationella adoptioner givet den kunskap som finns nu men som inte fanns för 20 år sedan? Exakt det sa jag i går, och det säger jag också i dag.

Något annat som jag sa i går och som även gäller i dag är att Sverige har en lagstiftning och en myndighet. Sverige hade även för 20 år sedan, när jag var ordförande för en av dessa organisationer, en lagstiftning och en myndighet som gav auktorisation för vartenda land som Sverige jobbade med. Det är inget hinder för att i dag ha annan lagstiftning, men det är en förklaring till vad vi hade just då.

Låt oss ta de här frågorna riktigt seriöst i stället!

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar det enormt stora intresset för oss socialdemokrater och vår socialdemokratiska politik, till och med under statsministerns frågestund. Det är intressant men lite märkligt.

Jag vill ställa en fråga med koppling till statsministerns ansvar, det vill säga den ekonomiska politik som förs i Sverige just nu. Jag vill ge statsministern en chans att här och nu förklara för många av dem som undrar och som har det extremt tufft ekonomiskt.

Om tre veckor kommer kostnaderna för läkemedel för dem som är kroniskt sjuka, för dem som har funktionsnedsättningar och för pensionärer som har det tufft ekonomiskt att höjas. Man tar också bort bostadstillägget till barnfamiljer, som verkligen kämpar med sin ekonomi. Samtidigt har de riktiga höginkomsttagarna fått stora skattesänkningar.

Hur förklarar statsministern detta?

(Applåder)

Herr talman! Jag uppfattar frågan som tudelad.

Varför intresserar vi oss för Socialdemokraterna just nu? Därför att Socialdemokraterna äntligen tvingas stå till svars för någonting. Detta är den största vänstersvängen i svensk politik sedan löntagarfonderna på 70- och 80-talen. Det är ju häpnadsväckande. Det är den största sociala ingenjörskonsten sedan makarna Myrdals tid. Det är också häpnadsväckande.

Detta tänkte ni skulle gå under radarn på en kongress! Den tid då Sveriges framtid beslutades på socialdemokratiska kongresser är över, och det är bra.

Statsministerns frågestund

Om ni skulle regera skulle denna politik sedan kompromissas med Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet och dras ytterligare till vänster. Man får hoppas att Centern skulle ha vissa framgångar och rädda några företag på kuppen.

Detta är det alternativ som Sverige står inför. Det har svenska folket rätt att veta.

När det gäller den ekonomiska politiken har vi sänkt skatten för vanliga hushåll som jobbar med 23 000 kronor på två år. Vi har också sänkt drivmedelspriserna med 600–700 per tank. Det hjälper vanliga familjer.

(Applåder)

Statsministerns frågestund var härmed avslutad.