Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av justitieminister Gunnar Strömmer, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje och civilminister Erik Slottner.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Justitieminister Gunnar Strömmer besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för att han accepterade inbjudan att komma till min hemstad Norrköping tidigare i veckan och, efter den senaste tidens alla bombdåd, möta den frustration som finns där – liksom runt om i vårt land – över att utvecklingen inte har vänt när det gäller gängvåldet. Det var väldigt uppskattat av och viktigt för många att se den enade fronten från politiken i en svår tid. Tack för det, justitieministern!

Skjutningarna har ju minskat, och polisen har blivit allt bättre på att avvärja och klara upp grova våldsbrott. Samtidigt har bombdåden ökat rejält, och många fler oskyldiga drabbas. Detsamma gäller mordbrandsattackerna; i natt hade vi en ny brandattack i just Norrköping. Gängvåldet har helt enkelt ändrat form, och det är det jag skulle vilja fråga justitieministern om. Vad är hans analys av att skjutningarna har minskat men att bombdåden och brandattackerna i stället har ökat?

Fru talman! Tack, Teresa Carvalho, för möjligheten att tillsammans vara i Norrköping tidigare i veckan. Det var mitt sjätte besök i Norrköping under den här mandatperioden, och det var ett mycket fint återseende med polis, socialtjänst och andra delar av Norrköping som jag har haft glädjen att lära känna väldigt väl under de här åren.

Det är helt riktigt att skjutningarna har gått ned – och gått ned rejält. Mellan 2012 och 2022 tredubblades dödsskjutningarna i Sverige, och från rekordnivån på 62 dödsskjutningar det året kan vi konstatera att skjutningarna har mer än halverats. Det betyder också att antalet skadade och döda har gått ned lika mycket.

Nu måste samma vändning ske när det gäller sprängningarna, som är en form av våld av delvis annan karaktär. Svaret på hur vi löser det finns i hur vi har vänt utvecklingen vad gäller skjutningarna: hemliga tvångsmedel, nya resurser och nya arbetssätt från polisens sida.

Fru talman! Vi är helt överens, jag och justitieministern, om behovet av fler poliser, fler brottsbekämpande verktyg och skärpta straff. Det vi socialdemokrater saknar är en svensk maffialag och en offensiv för att bryta nyrekryteringen.

Jag tror att det vore väldigt bra för Sverige om vi socialdemokrater och moderater kunde nå varandra också i de här frågorna. Det skulle ge en stabil och långsiktigt hållbar politik mot gängkriminaliteten och då också mot bombdåden och brandattackerna. Jag undrar om justitieministern håller med om det och hur vi i så fall kan ta tanken vidare.

Fru talman! Den majoritet som finns i Sveriges riksdag och som bärs upp av fyra partier i vårt samarbete står för precis den färdriktning som vi talar om här. Det enda som kan äventyra den färdriktningen är ju att Socialdemokraternas kompisar i Miljöpartiet och Vänsterpartiet får inflytande över den saken. Jag ska ta ett mycket konkret exempel i närtid, nämligen det otroligt viktiga preventiva steget att kunna rikta hemliga tvångsmedel även mot barn under 15 år. Vänsterpartiet sa nej, och Miljöpartiet sa nej till denna preventiva del.

Ja, full fart framåt – då håller vi i det!

Fru talman! Nyligen väcktes åtal mot ett par som misstänks ha skurit sönder ett av sina barns underliv under en ritual i en moské. Om de fälls till ansvar har de gjort något av det värsta jag har hört talas om i Sverige. Det handlar inte bara om att det har utövats bestialiskt våld mot ett barn utan också om att övergreppen har skett med den bredare familjens, och till och med det bredare lokalsamhällets, goda minne. Det är nästan som att det här är något slags normal del av den lokala kulturen på sina håll i Sverige.

Just nu bereds ny lagstiftning om återkallelse av medborgarskap. Det är en fråga som vi har ett gott samarbete med regeringspartierna i. Jag vill därför ta chansen att fråga justitieministern om han håller med mig om att den typ av fullständigt vansinniga våldsdåd som det är frågan om här bör medföra stark presumtion för återkallat medborgarskap i de fall personer döms till ansvar.

Fru talman! Jag tackar Ludvig Aspling för möjligheten att diskutera den här väldigt viktiga frågan.

Att vi talar om en fruktansvärd brottslighet råder det ingen som helst tvekan om. Att samhällets reaktion på den brottsligheten inte på något sätt har stått i paritet med brottets allvar – den stympning och den kränkning som det innebär – råder det heller ingen tvekan om. Därför gör vi flera viktiga saker, och jag ska nämna två av dem.

Vi har en straffreform som framför allt ska se till att hela straffskalorna används. I de grova fallen handlar det om upp till tio års fängelse. Vi har också säkerställt att utreseförbud i de här fallen används på ett sätt som gör att man kan skydda barnen.

När det gäller medborgarskapet är det helt riktigt att vi nu gemensamt förbereder en reform som ska göra det möjligt att ompröva och återkalla medborgarskap. Det gäller dock brottslighet som är organiserad och systemhotande. Det betyder att gängtopparna träffas av reformen men inte nödvändigtvis de som begår andra bestialiska brott som inte är en del av den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Reformen av grundlagen är i princip färdig; det finns ett förslag som är nästan klart. Jag noterar att den bestämmelse som förslås där tillåter en reglering som stadgar att även den här typen av brott ska kunna omfattas av regeln om återkallelse av medborgarskap. Den utesluter inte det. Det finns heller inga hinder i internationell rätt mot att ha en sådan ordning.

Därför måste jag ändå ställa frågan tillbaka: Varför gör justitieministern det här ställningstagandet? Varför håller han inte med mig om att även de här brotten bör omfattas och om att de här personerna ska bli föremål för återkallelse av medborgarskap?

Fru talman! Att vi talar om fruktansvärda brott som ska straffas hårdare råder det ingen som helst tvekan om. Att människor som ägnar sig åt sådant här över huvud taget inte ska komma in i landet och bli medborgare är vi också överens om.

Däremot finns det en folkrätt som vi har anslutit oss till i form av konventioner och som avgör vilket slags brottslighet som innebär att det kan bli aktuellt med en omprövning av medborgarskap. Det är därför vi använder begreppet statens vitala intressen. Det handlar om brottslighet som riktas mot staten i organiserad form, det vill säga terrorbrott och gängtoppars aktiviteter – den typen av brottslighet.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har lämnat walkover i äldreomsorgen. Personal vittnar om stress, sjukskrivningar och ständig oro för att de äldre ska fara illa. De springer mellan äldre, vilket leder till att de inte hinner ta ut sin rast. De tvingas till och med byta tampong i skogen.

Äldre larmar om stroke men får inte hjälp i tid. Tolv personer har dött i samband med brister i hemtjänsten. Det här är det värsta utfallet av politikens bortprioritering av äldreomsorgen.

Regeringen måste göra något åt personalbrist, pressade scheman och löner som inte går att leva på. Den enda satsning som presenterades när regeringen höll presskonferens tillsammans med Sverigedemokraterna var en satsning på språkträning.

Ska regeringen göra någon mer satsning? Kommer man att avskaffa minutstyrningen? Kommer man att tillföra statliga resurser till kommunerna så att de kan satsa på personalen på riktigt?

Fru talman! Stort tack, ledamoten, för frågan!

De vittnesmål om brister i äldreomsorgen som vi har fått läsa om och titta på den senaste tiden är tyvärr inget nytt, men alldeles oavsett det är detta helt oacceptabelt.

Äldreomsorgen är en prioriterad fråga för regeringen. Under mandatperioden har regeringen, även om ledamoten inte tycks ha uppfattat det, gått fram med ett otal reformer för att få en tryggare och säkrare äldreomsorg. Det handlar bland annat om skyddad yrkestitel för undersköterskor och ett förstärkt anhörigstöd för alla de som vårdar en närstående. Vi inför nu en fast omsorgskontakt såväl inom hemtjänsten som på särskilda boenden. Vi förlänger och förstärker Äldreomsorgslyftet så att kompetensen kan höjas, ribban läggas högre och valfriheten värnas. Därutöver har vi en lång rad andra åtgärder.

Förutom detta inför vi nu ett språkkrav.

(Applåder)

Fru talman! Avskaffade minutscheman och mer resurser till kommunerna så att de kan satsa på personalen är vad som krävs, men den här regeringen och Sverigedemokraterna har inte hörsammat något av detta. Därför kan personalen inte få rätt till arbetstidsförkortning så att de orkar jobba ett helt arbetsliv. De kan heller inte få höjda löner eller rätt till heltid.

Detta kommer vi från Vänsterpartiets sida att ändra på när vi får förtroendet att vara med och leda Sverige efter valet 2026, men nu styr den här regeringen. Finns det något mer som regeringen kan satsa på som kommer att innebära förbättringar för personalen och de äldre?

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att upplysa ledamoten om vad regeringen gör på det här området.

Förutom det jag nämnde tidigare ökar vi steg för steg kraven för att man ska få jobba inom äldreomsorgen. Vi går nu fram med en kompetenssatsning via Äldreomsorgslyftet. Vi inför också ett språkkrav så att äldre kan förstå och göra sig förstådda. Utöver detta går vi fram med ett tydligt lagstöd för kommunerna för att de ska kunna göra bakgrundskontroller med utdrag ur misstankeregistret och belastningsregistret. Syftet är att äldre ska kunna känna sig trygga och säkra med de personer som de släpper över tröskeln.

Fru talman! Centerpartiet har sagt ja till att tillfälligt hyra fängelseplatser i Estland för att säkra tryggheten för medarbetare och intagna. Avgörande för vårt besked var de planer som finns för att kraftigt bygga ut kriminalvården i Sverige med ytterligare 15 000 platser före 2032.

Vi vet nu att de byggprojekt som inleddes för tre år sedan tidigast tas i bruk 2029. Projekttiden är minst sju år. De anstalter som byggs har i genomsnitt 500 platser var. Det innebär att vi borde ha 30 byggen igång, men vi har bara 4.

I måndags var jag i Hagfors kommun i Värmland. De har i tre år haft en dialog med Kriminalvården om att bygga ett fängelse där. De har antagit ett planprogram och går vidare med en detaljplan, trots att Kriminalvården på tre år inte har kunnat ge något besked. Landets kommuner är redo, men var finns statens kraftfulla agerande?

Min fråga till justitieministern är om han tycker att utbyggnationen av fängelser håller den takt som situationen kräver.

Fru talman! Svaret på frågan är nej – det går inte tillräckligt fort. Dessvärre gick det också väldigt långsamt under de åtta år som föregick den här regeringen. Det byggdes alldeles för lite under alldeles för lång tid. Kriminaliteten har växt och brottsuppklaringen gått upp, vilket har gjort att trycket på kriminalvården har ökat.

Nu vidtar vi en lång rad åtgärder för att få fart på det här. Vi förenklar planregler och ser över lagstiftningen i stort. Vi har en samordnare på plats som ska få ihop kommuner, Kriminalvården, fastighetsägare och byggare i effektivare processer. Vi ser också hur detta ger resultat – senast i Kalmar, där man kunde ge besked om att det nu kan byggas dubbelt så många platser som det initialt var tal om.

Det är helt riktigt att takten måste öka, också av det viktiga skälet att vi ska kunna förändra straffen på ett sådant sätt att fler farliga personer låses in och alla hederliga medborgare kan vara ute.

Fru talman! Justitieministern och Centerpartiet är överens i väldigt mycket av det här. Att leda landet handlar dock inte bara om att stifta lagar och anslå budget, utan det gäller också att ha ledarskap och leverans i de här frågorna. I Centerpartiets Sverige krokar stat och kommuner arm för denna utveckling i hela landet.

Min fråga är egentligen om vi skulle kunna få ett mer konkret svar av justitieministern när det gäller vad man i närtid tänker göra för att få detta på plats.

Fru talman! Det raka svaret är att samordnaren – det tidigare kommunalrådet Olov Holst, före detta ordförande i kommunstyrelsen i Sigtuna – har fått i uppdrag att få ihop befintliga initiativ från kommunerna med Kriminalvårdens planer och se till att det går mycket snabbare än hittills.

Det är helt riktigt att det finns många kommuner som vill bidra. Man kan säkert ha synpunkter på en del av kalkylerna, men det råder ingen som helst tvekan om att det fortfarande finns väldigt mycket kraft där ute som inte har blivit tillräckligt väl omhändertagen på den statliga sidan. Man kan diskutera varför systemet har fungerat på det sättet, men nu ändrar vi på det.

Fru talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Vi ser att allt fler människor blir skuldsatta och hamnar hos Kronofogden. Konsumentskyddet är verkligen viktigare än någonsin. I det här tuffa läget väljer regeringen att strypa – att helt nolla – statsbidraget till civilsamhällets konsumentorganisationer och till Sveriges Konsumenter.

Sveriges Konsumenter bildades när Sverige kom in i EU för att man skulle kunna skydda svenska konsumenters intressen i EU-lobbyapparaten innan regeringarna kan komma in och förhandla. Vad jag vet har det inte gjorts någon konsekvensanalys av den här neddragningen. Min fråga till civilministern är därför: Hur ska svenska konsumenters intressen kunna skyddas i EU när Sveriges Konsumenter tystas genom att statsbidraget nollas?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det här var med i denna mandatperiods första budget. Bidraget skulle först minskas och sedan tas bort. Det var en prioritering som den här regeringen gjorde för att kunna satsa pengar på sådant som man gick till val på och tycker är viktigt för Sverige.

Sveriges Konsumenter finns dock kvar. Det är inte så att organisationen står och faller med statsbidraget, utan den finns kvar och är fortfarande aktiv. Man ägnar sig mycket åt opinionsbildning, för en aktiv debatt och återkommer till regeringen med olika inspel och synpunkter inom det konsumentpolitiska området.

Regeringen har i stället valt att satsa på att öka anslagen till Allmänna reklamationsnämnden för att konsumenter ska kunna få tvister hanterade inom rimlig tid. Vi lägger nu extra pengar på Konsumentverkets konsumentvägledning för att man ska kunna stötta många sårbara konsumentgrupper.

Regeringen gör alltså satsningar inom det här området men disponerar medlen lite annorlunda än vad den förra regeringen gjorde.

Fru talman! Jag tackar civilministern för svaret, men jag tycker inte riktigt att jag fick svar på frågan.

Anledningen till att Sveriges Konsumenter är en så viktig organisation är att man kan komma in väldigt tidigt i EU-processen. EU är ju som en stor lobbyapparat. Sveriges Konsumenter finns fortfarande kvar men har det väldigt tufft. Man är inne i en period av varsel, och vi har inte sett slutet på det än. Jag är starkt oroad över hur den här utvecklingen ser ut. Statsbidraget är ju väldigt viktigt för att vi ska ha oberoende organisationer, som Sveriges Konsumenter.

Jag vill gärna ha svar på den fråga jag ställde tidigare.

Fru talman! Svaret blir ungefär detsamma: Sveriges Konsumenter finns kvar. Man är inte helt beroende av statsbidraget. Det är mycket möjligt att organisationen behöver säga upp en del av personalen; jag är inte helt uppdaterad när det gäller den frågan. Sveriges Konsumenter finns dock kvar. Organisationen är fortfarande aktiv. Man har annan finansiering och kan därmed också verka på EU-nivå, där det pågår mycket aktivitet inom konsumentfrågorna.

Den svenska regeringen är aktiv i att stärka konsumentskyddet på europeisk nivå. Detta är inte minst viktigt med tanke på den ökade ehandel vi ser i dag, inte minst med länder utanför EU.

Fru talman! Varje år mördas cirka 15 kvinnor i Sverige av sin nuvarande eller tidigare partner, och var fjärde kvinna utsätts någon gång för psykiskt eller fysiskt våld i en nära relation. Mäns våld mot kvinnor är ett fundamentalt angrepp på kvinnors frihet och värdighet, men det drabbar också alla de barn som växer upp i familjer där det förekommer våld.

Regeringen har sedan dag ett prioriterat arbetet med att stärka skyddet för kvinnor och flickor. Skärpt kontaktförbudslagstiftning, skärpta straff för sexuella kränkningar och rivna sekretesshinder är bara några exempel på vad regeringen hittills har gjort.

Jag frågar nu justitieminister Gunnar Strömmer vad regeringen avser att göra ytterligare för att motverka våld mot kvinnor.

Fru talman! Jag tackar Mikael Damsgaard för möjligheten att få diskutera denna oerhört angelägna fråga.

Det är helt riktigt att vi har gjort och gör otroligt mycket för att komma åt det som måste sägas vara ett av vårt samhälles latenta och allra mest mörka problem, nämligen mäns våld mot kvinnor – och för den delen även annat våld i nära relationer. De strafförändringar vi gör är oerhört betydelsefulla, och jag tänker på dem som riktar sig mot det sexuella och fysiska våldet men också att vi i närtid ska återkomma till riksdagen när det gäller kriminalisering av psykiskt våld. Det handlar alltså om att komma åt även denna typ av våldsamhet som drabbar kvinnor. Vi har även äntligen tagit tag i frågan om det ekonomiska våldet, en fråga som har ältats sedan början av 2000-talet och som nu äntligen är föremål för rejäla utredningsgrepp.

Vi ska också se till att de lagstiftningsförändringar som sker den 1 december när det gäller sekretessen också innebär verkliga förflyttningar också på detta område.

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Kan ministern utveckla något om vad påföljderna för psykiskt våld kan bli och vad som görs för att det ska bli lättare för kvinnor att lämna destruktiva förhållanden?

Fru talman! Påföljderna måste givetvis stå i relation till brottens allvar. En svårighet med den kränkning psykiskt våld innebär är att en enskild handling kanske inte når upp till ett särskilt högt straffvärde. Det handlar alltså om att hitta ett verktyg för att komma åt ett destruktivt mönster över en längre tid, och här ska straffen förstås stå i paritet med brottens allvar. Vi återkommer som sagt i närtid till riksdagen med detta.

Där rann min talartid ut. Vi får återkomma även till den andra frågan.

Fru talman! TV4 visade nyligen en verklighet som borde oroa oss alla. Enligt Ivo ökade missförhållandena förra året, särskilt när det gäller kvinnor som utsätts i sina egna hem. Låt mig ta två exempel. I Skellefteå satt en manlig vårdare med könet framme efter att ha duschat en äldre kvinna, och i min egen hemstad våldtogs 85-åriga Elsa av en manlig vårdare. Båda dessa kvinnor hade önskat sig kvinnliga vårdare.

På en flygplats får en kvinna självklart välja kvinnlig personal vid visitation, men som äldre och beroende av hemtjänst är hon maktlös inför vem som kommer in i hemmet och vem som hjälper henne i duschen.

Kristdemokraterna tog vid rikstinget beslut om att ändra på detta så att äldre ska kunna välja kön på personal vid integritetskänsliga insatser. Vi vill också införa ett nationellt avstängningsregister så att vårdare som stängts av för misstänkta övergrepp inte kan byta jobb utan att det upptäcks.

Vad säger äldreministern om dessa krav?

Fru talman! Stort tack, Mikael Oscarsson, för denna viktiga fråga!

För det första ökar vi nu steg för steg kraven för att få jobba inom äldreomsorgen. Det handlar om kompetenskrav och språkkrav men också om att kommunerna får ett tydligt lagstöd för att göra bakgrundskontroller. Det handlar om utdrag ur misstankeregister och belastningsregister så att man får lämplig personal på plats. Vi går också vidare med obligatoriska bakgrundskontroller så att det inte är fritt valt arbete. Detta kommer att stärka tryggheten och säkerheten för äldre.

När det gäller Mikael Oscarssons andra fråga handlar det i grund och botten om den valfrihet för äldre som både jag och ledamoten vurmar för och värnar oerhört mycket. Här handlar det om att sätta äldre i centrum, inte systemet.

Fru talman! Alla här har ju varit på Arlanda, och många har säkert någon gång blivit utvalda för visitation och då fått välja. En äldre kvinna ska inte behöva utsättas för att en man utför intimhygienen, utan hon ska också kunna välja. Då man på flygplatser runt om i världen har denna respekt måste man kunna ha densamma även inom äldreomsorgen. Jag hoppas därför för de äldres värdighet att detta kan lösas och att vi får denna valfrihet och detta register.

Fru talman! Jag delar verkligen ledamotens beskrivning av att äldre måste sättas i centrum, inte systemet. Äldre ska ha rätt att välja och kunna påverka sin egen situation både vad gäller innehållet i den vård och omsorg de har behov av och rätt till och vem som utför denna omsorg. Jag tycker att äldre självklart ska kunna välja utförare och både i hemtjänst och på särskilt boende ha stort inflytande över vem som utför dessa livsviktiga sysslor.

Fru talman! Söktjänster som Mrkoll gör det i dag möjligt att med några knapptryck kartlägga människors namn, adresser och annan personlig information. Detta används inte bara av allmänheten utan också av kriminella för att välja ut och kartlägga brottsoffer, särskilt äldre och andra sårbara personer.

Utredningen om söktjänster föreslog ändringar i grundlagen, men regeringen har beslutat att invänta EU-domstolens prövning innan man gör ingrepp i grundlagen.

Min fråga till justitieministern är därför: Hur avser regeringen att inom ramen för vanlig lag stärka skyddet för människors integritet och försvåra för kriminella att missbruka söktjänster tills rättsläget klarnar?

Fru talman! Jag tackar Mauricio Rojas för frågan.

Det är riktigt att det å ena sidan är ett oerhört stort problem i samhället att känslig, privat och personlig information är lättillgänglig genom söktjänster, vilket i praktiken gör det möjligt för kriminella att kartlägga sina brottsoffer, inte minst äldre, som ett underlag för sin brottslighet. Å andra sidan har många aktörer i samhället ett legitimt behov av att kunna göra bakgrundskontroller för att skydda sig mot kriminella, infiltration och påtryckningar.

Som grädde på moset har vi också ett rätt snårigt rättsläge för att reda ut detta, och då har vi valt följande väg framåt: När det gäller grundlagsförändringar, som också skulle träffa bakgrundskontrollerna, avvaktar vi med detta. Däremot kommer vi nu att undersöka förutsättningarna i den vanliga sekretesslagstiftningen, och vi har aviserat en utredning i denna del som kommer att titta på precis det problem Mauricio Rojas tar upp, nämligen kartläggningen av brottsoffer i de söktjänster som möjliggör det.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Liberalerna hade gärna sett att man redan nu gått längre, men vi accepterar att regeringen har valt att avvakta EU-domstolens dom. Det vore dock intressant om ministern i all korthet kan förklara vad vi kan förvänta oss av denna dom.

Fru talman! Vad det här gäller är, som många känner till, att vi i dag har ett grundlagsskydd för den här typen av söktjänster genom så kallade utgivningsbevis. Det gäller de söktjänster som till exempel levererade underlag till det socialdemokratiska kommunalrådet Boel Godner i Södertälje när hon av mycket legitima skäl ville skapa en robusthet runt sin organisation. Det skyddar också den typen av tjänster som används för helt andra ändamål. Vi får se vad EU-domstolen säger om vårt grundlagsskydd. Men än så länge kommer vi att kunna gå på sekretessen med mycket större precision.

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Vid lanseringen av den nya demensstrategin betonade ministern att personer med demens och deras anhöriga ska ges det stöd och den vård som krävs för att leva ett värdigt och meningsfullt liv, vilket jag kan skriva under på.

Samtidigt rapporteras det i dagarna att många kommuner saknar resurser för att kunna fullfölja dessa löften. Det är brist på specialutbildad personal, långa väntetider och ojämn tillgång till exempelvis daglig verksamhet.

Min fråga är därför: Hur säkerställer regeringen att demensstrategins ambitioner omsätts i praktiken i samtliga kommuner, oavsett kommunens storlek och ekonomi?

Fru talman! Tack, Mikael Dahlqvist, för en mycket viktig och angelägen fråga! Jag är mycket glad över att du väcker frågan om den reviderade demensstrategi som vi gick fram med i våras. Den är onekligen väldigt viktig.

Det är av största vikt att vi nu höjer ribban när det gäller kompetensen runt om i landets alla kommuner men också att vi stärker samarbetet mellan region och kommuner för att det ska bli verklighet. Vi går nu från en tid där vi har sett demens och demenssjukdomar som en del av det naturliga åldrandet till att se det för vad det verkligen är, nämligen sjukdomar.

Det är sjukdomar som behöver bemötas med en vård- och behandlingsplan, en bra rehabilitering och preventivt arbete i kommunerna med femfingermodellen, som ska implementeras. Det behövs också en oerhört god och bra omsorg när man kommer till de kanske sista åren, som är betydligt mer omsorgskrävande.

Här har vi utvecklat och förlängt Äldreomsorgslyftet, som kommunerna kan ta del av just för att höja kompetensen. Vi ser att mycket av Äldreomsorgslyftet går till att just utbilda specialistundersköterskor inom demens.

Fru talman! I utredningen Polisiär beredskap i fred, kris och krig föreslås att svensk polis även under pågående angrepp ska vara strikt civil. Det är anmärkningsvärt utifrån det försämrade säkerhetsläget. Vi minns alla bilden från Drottninggatan, där polisen springer mot faran med dragna vapen.

Sverigedemokraterna är oroliga för att det i händelse av ett angrepp blir tvärtom. Svensk polis utan tydliga befogenheter att agera som kombattanter skulle tvingas att stå passiva när främmande soldater rör sig mot Rosenbad och riksdagen.

Lärdomar från Ukraina visar att polisen hade en avgörande roll under krigets första kritiska timmar. En tillfällig kombattantstatus skulle inte hindra polisens civila uppdrag när Försvarsmakten och Hemvärnet väl är mobiliserade.

Min fråga till justitieministern är därför mot bakgrund av Försvarsmaktens mycket klara remissvar: Anser justitieministern att en strikt civil status för polisen bäst tjänar Sverige i händelse av krig eller kuppförsvar?

Fru talman! Tack, Katja Nyberg, för möjligheten att diskutera den här väldigt viktiga frågan för Sveriges både inre och yttre säkerhet!

Jag delar helt uppfattningen att vi framför allt måste ha fokus på vad polisen kan bidra med också i ett sådant läge. Det finns utan tvekan lärdomar att dra av kriget i Ukraina, både initialt och under de år som har gått.

Den här frågan är föremål för utredningens behandling. Jag kan konstatera att olika remissinstanser belyser frågan från lite olika håll. Vi har nämnt Försvarsmakten. Polisen, Säkerhetspolisen, Försvarshögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut ställer sig däremot på utredarens sida i den frågan.

En sak är i varje fall säker: Vi skyndar inte fram i den här frågan. Det är oerhört viktigt att våra myndigheter pratar ihop sig om uppgiften, hur den ska lösas och vilken status som kommer att vara bäst ägnad för att lösa den uppgiften. Vi får återkomma till frågan längre fram.

Fru talman! Forskare och tunga myndigheter som Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Kriminalvården är kritiska mot att sänka straffbarhetsåldern till 13 år och att sätta barn i fängelse. Det är en kritik som de delar med Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Justitieombudsmannen, för att nämna några.

Förslaget strider mot barnkonventionen, som Sverige var ett av de första länderna att underteckna. Forskningen visar att förslaget kan få motsatt effekt och i stället öka ungdomsbrottsligheten. Det har vi bland annat sett i Danmark. Gängen börjar i stället rekrytera ännu yngre barn.

Vi behöver i stället bryta gängens möjligheter att rekrytera barn genom att investera i våra barn och unga. Barn ska ha rätt till en bra skola, mötas av trygga vuxna och ha tillgång till bra fritidsaktiviteter – inte sitta i fängelse.

Tänker ni lyssna på forskningen, myndigheterna och barnrättsorganisationerna och dra tillbaka förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för möjligheten att få diskutera den här utomordentligt viktiga frågan i dag!

I månadsskiftet oktober/november är det 40 barn under 15 år som är föremål för bevistalan där frågan gäller mord eller delaktighet i mord. Det är de barnen vi talar om. Vi talar inte om barn i största allmänhet.

De barnen har i väldigt hög grad varit kända för socialtjänsten under lång tid och föremål för det omgivande samhällets insatser under väldigt lång tid.

Vårt samhälle måste på ett eller annat sätt både skydda de barnen, skydda det omgivande samhället och ge brottsoffer upprättelse.

Detta är det breda skälet till att vi ska övergå till ungdomsfängelse. Jag tror att det finns en bred majoritet i Sveriges riksdag för det när det gäller ungdomar i åldern 15–17 år.

Varför gör vi det? Det är för att Sis-hemmen har varit en katastrof. Tala om att reproducera brottslighet! Det är över 90 procent av dem med kopplingar till gängen som är på Sis dömda till sluten ungdomsvård som återfaller i grov, allvarlig brottslighet.

Den som inte vill ändra den ordningen har en ganska rejäl förklaringsbörda.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med ett citat: Om man tänker att för 100 år sedan, då blev sådana som jag inlåsta på institution, och nu blir vi inlåsta i vårt eget hem. Man tycker att vi borde ha kommit längre. Så sa 24-åriga Emelie Pålsson från Helsingborg i en intervju med SVT den 12 november. Emelie är blind och rullstolsburen. Hon är helt beroende av ledsagning för att kunna leva ett liv på likvärdiga villkor, men detta nekas hon.

Under de senaste tio åren har två av tre med synnedsättning blivit av med sin ledsagning. Emelie är bara en av dessa. Det är inte bara orimligt – det är oanständigt. Riksdagsmajoriteten krävde för ett och ett halvt år sedan att det ska tas fram en ny lagstiftning för att garantera Emelie och andra drabbade rätten till en rimlig livssituation.

Mina frågor till socialtjänstministern är följande: Vad har hänt? När kommer den nya lagen? När kan Emelie och alla andra förvänta sig en rimlig livssituation?

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Christofer Bergenblock! Regeringen delar verkligen ledamotens oro när det handlar om personer som är i behov av ledsagning.

LSS-lagstiftningen var en lagstiftning som en borgerlig regering införde och som vi var väldigt stolta över. Utgångspunkten var att personer med funktionsnedsättningar ska ha rätt att delta i samhället på samma sätt som alla vi andra. Den lagstiftningen är en kommunal lagstiftning. Det faller ett mycket tungt ansvar på våra kommuner att leva upp till den.

När regeringen tog del av på vilket sätt olika kommuner nu hanterar detta gavs Socialstyrelsen i uppdrag att återkomma med en rapport, vilket man har gjort. Den bereds nu tillika med det tillkännagivande som har gjorts av riksdagen.

(Applåder)

Fru talman! Karensavdraget innebär att en anställd som stannar hemma på grund av sjukdom förlorar motsvarande en hel arbetsdags sjuklön. Detta drabbar arbetare väldigt olika beroende på vilket yrke de har. Många har ett jobb där det går att arbeta hemifrån om man är sjuk, vilket gör att de inte behöver sjukanmäla sig och därför inte påverkas av karensavdraget. Men i många andra samhällsbärande yrken, inte minst inom hälso- och sjukvård eller barnomsorg, har man inte möjlighet till hemarbete, vilket innebär att man måste antingen sjukanmäla sig och förlora en viktig del av sin inkomst eller fortsätta arbeta trots att man egentligen är för sjuk.

Karensavdraget är alltså i grunden djupt orättvist, och Sverige borde göra som övriga nordiska länder och helt avskaffa det. Trots det valde regeringspartierna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet i veckan att rösta nej till att avskaffa karensavdraget.

Min fråga till socialförsäkringsministern är: Anser ministern att orättvisan i karensavdraget är rättfärdigad, eller kommer regeringen att genomföra några andra åtgärder för att kompensera de arbetare som missgynnas av karensavdraget?

Fru talman! Jag vill rikta ett stort tack till Malte Tängmark Roos för frågan. Det är viktigt att vi diskuterar detta och klarar ut det.

Som jag ser det är förslaget om att avskaffa karensavdraget ett dyrt och oansvarigt förslag i repris. Vi har testat detta, och vi vet hur det gick förra gången. Äldre fick inte hjälp och stöd då omsorgspersonal sjukskrivit sig. Busslinjer ställdes in för att busschaufförer inte kom till jobbet. Sjuklönerna och sjukfrånvaron sköt i taket.

Fru talman! Det som jag tycker är osedvanligt oseriöst med det här förslaget just här och nu är att det är helt och hållet ofinansierat av de partier som lagt fram det. Vi vet alla att detta kostar väldigt mycket pengar. Så sent som i våras stod Magdalena Andersson själv och berättade att det skulle kosta minst 5 miljarder kronor. Men i oppositionspartiernas budgetar står det noll. Min fråga är: Vem ska då betala?

(Applåder)

Fru talman! Berättelserna blir allt fler om äldre som släpper in hemtjänstpersonal och sedan utsätts för stölder. Det förekommer personal som är känd för grova brott. Vi har sett våld och övergrepp mot äldre i deras egna hem, där tryggheten borde vara självklar. Vi vet att socialsekreterare och kommunala tjänstemän pressas, hotas och påverkas. Vi vet att den organiserade brottsligheten är systemhotande. Bristfälliga regelverk får inte bli ett hinder för nödvändiga kontroller.

Kommuner som riskerar att infiltreras måste kunna försvara sig. De vill skydda medborgare och personal men saknar rätt verktyg. Regeringens proposition om utökade registerkontroller är därför ett viktigt första steg för att skydda äldre och barn samt kommunernas mest centrala funktioner.

Min fråga till justitieministern är: Vilka konkreta förbättringar innebär propositionen för att öka tryggheten och minska risken för brott inom kommunernas verksamhet för barn och äldre, och hur ger den kommunerna bättre möjligheter att skydda sig mot infiltration?

Fru talman! Jag tackar Charlotte Nordström för möjligheten att diskutera även den här väldigt viktiga frågan i dag.

Vi har alla bara de senaste dagarna tagit del av nya vittnesbörd om helt förfärliga övergrepp mot äldre runt om i Sverige. Man kan vara väldigt förvånad över att det inte redan tidigare har funnits reella verktyg på plats för kommunerna att göra nödvändiga bakgrundskontroller. Glädjande nog kommer det här nu på plats. Det kommer att vara i kraft från den 1 mars nästa år.

Vad är det då vi gör? Jo, vi ger möjlighet för kommuner att ta del av uppgifter ur belastnings- och misstankeregister för personer som ska anställas i kommunerna när det gäller äldreomsorg, barnomsorg och funktionsnedsättningar. Det blir glasklart vilka uppgifter man får ta del av. Det blir också glasklart vilka kontroller som ska göras när det gäller barn. Vi har även möjlighet att göra motsvarande kontroller avseende ledande befattningar.

Detta är helt nödvändigt, både för att vi ska kunna upprätthålla ett anständigt samhälle och för att vi ska kunna skydda dem som på olika sätt är väldigt utsatta.

Fru talman! Många passar på att handla nu under Black Week. Vi vill ju göra klipp och kanske köpa lite julklappar. Allt som oftast tror vi att vi gör klipp. Men så är det ibland tyvärr inte. Det gäller som konsument att man är på sin vakt för att kunna göra dessa klipp. Det finns otydligheter i prissättning och i värsta fall också farliga produkter. Detta gäller särskilt om man handlar produkter från Kina, till exempel på plattformarna Temu eller Shein. Det har visat sig att man ibland inte får den produkt man förväntar sig, att produkten är av dålig kvalitet eller att den innehåller gifter som är förbjudna i Europa men på detta sätt tar sig in på våra marknader. Detta förhållande är till nackdel för konsumenten, som inte får den produkt den förväntar sig, men även dåligt för Europas näringsliv, som genom detta får stå ut med osund konkurrens.

Jag vill fråga civilministern hur kunderna i Sverige ska skyddas från att på detta sätt manipuleras eller köpa farliga produkter.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för denna både viktiga och högst aktuella fråga. Detta är verkligen på tapeten nu, inte minst genom avslöjanden om att sexdockor föreställande barn säljs på en del av plattformarna. Det är osmakligt, upprörande och oacceptabelt på alla sätt. Vi behöver såklart förskona oss från detta. Jag kan verkligen ge en uppmaning till Sveriges konsumenter. Vill man vara säker på att de produkter man köper upprätthåller europeisk standard och är säkra och fria från farliga kemikalier ska man handla från plattformar som finns stationerade i Europa. Köp inte från Temu och Shein! Den uppmaningen var det värt att använda det mesta av min talartid till.

Sedan gör vi väldigt mycket för att förstärka på europeisk nivå och höja säkerheten i de produkter man köper. Vi gör också många insatser för att minska införseln av farliga, osäkra och olagliga produkter från dessa plattformar.

Fru talman! Den här veckan uppmärksammas internationellt och i Sverige som Orange Week, en vecka fri från våld. Vi måste göra mer för att upptäcka och förebygga våld i nära relationer och framför allt mäns våld mot kvinnor.

Försäkringskassan har i flera år haft i uppdrag av regeringen att verka för förbättrad upptäckt av våld, bland annat genom att ställa frågor i handläggningsprocessen. Vi har dock nu nåtts av oroande signaler om att Försäkringskassan som konsekvens av ett JO-beslut väljer att inte längre ställa frågor om huruvida våld förekommer i nära relationer. Det finns också signaler om att de ändrade rutinerna har påverkats av de besparingar som Försäkringskassan tvingats genomgå de senaste åren.

Min fråga till statsrådet Anna Tenje är om hon kan garantera att Försäkringskassan framgent kan fullgöra sitt uppdrag att upptäcka våld i nära relationer.

Fru talman! Stort tack till ledamoten för frågan! Detta var ny information för mig, och jag hoppas verkligen innerligt att den inte stämmer. Jag har flera gånger framhållit att det systematiska arbete och de rutiner man har inom Försäkringskassan är oerhört viktiga och att de borde spridas inom fler myndigheter och inom fler delar av vårt samhälle – just för att det är så viktigt att ställa frågan.

Försäkringskassan har fått stora resurstillskott de senaste åren och har också stora resurstillskott framför sig. Innevarande år gör man dessutom inte av med de pengar man har fått. Det skulle förvåna mig om detta beror på att man har för lite pengar.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att detta fortsätter, och jag kommer definitivt att säkerställa att så är fallet. Så sent som i veckan har jag framhållit vikten av att kommuner använder Äldreomsorgslyftet för att utbilda sin personal inom äldreomsorgen. Våldet går inte i pension.

(Applåder)

Fru talman! Användningen av molntjänster inom offentlig sektor är i grunden både nödvändig och positiv. I dag använder myndigheter ofta en blandning av egen it-drift och drift som är utkontrakterad till privata aktörer; ibland anlitas även internationella leverantörer av molntjänster. Detta sker dock utan någon sammanhållen nationell styrning eller strategi.

Vid lanseringen av Sveriges digitaliseringsstrategi för 2025–2030 den 28 maj 2025 aviserade civilminister Erik Slottner att regeringen arbetar med att ta fram en molnpolicy. Mot denna bakgrund vill jag fråga civilminister Erik Slottner: Vilka principer avser regeringen att bygga denna molnpolicy på, och när planerar regeringen att presentera den?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för denna fråga, som är väldigt aktuell och efterfrågad inte minst i offentlig sektor, precis som ledamoten säger. Vi ser ett ökat behov av molntjänster. Vi behöver kunna lagra data på ett säkert och bra sätt, men det ger också utrymme till innovation och inte minst nya AI-tjänster.

Av denna anledning aviserade regeringen i sin digitaliseringsstrategi att vi också ska presentera en molnpolicy. Det kommer vi att göra relativt snart, det vill säga att den kommer att presenteras under den här mandatperioden.

De ledord och principer som kommer att vara vägledande för policyn är funktionalitet, säkerhet och innovation. Det är det vi vill uppnå. Men det ska alltså skapa komplement till de molntjänster vi har i dag, och det ska skapa ökad vägledning till offentlig sektor när det gäller vilken typ av data man kan leverera i de olika typerna av datalagringstjänst.

Fru talman! Vad har Brå, Civil Rights Defenders, Barnombudsmannen, DO, Kriminalvården och Advokatsamfundet gemensamt? Jo, alla avstyrker de regeringens förslag om att 13åringar ska kunna dömas till fängelse. De avstyrker detta på grund av rättssäkerhet, barns utveckling, risk för negativa konsekvenser och brist på evidens.

Varför är det så viktigt för regeringen att genomföra en förändring när man fullständigt struntar i vad remissinstanserna säger? Deras uppdrag är ju att bistå med den fackkunskap som politiken ibland saknar.

Jag har svårt att förstå hur en regering som pratar om vikten av evidens och beprövad erfarenhet inom barn- och ungdomsvården går fram med förslag som innebär det rakt motsatta. Barnen är ju både brottsoffer och gärningspersoner. Vi pratar alltså om mellanstadiebarn med storlek 158 i kläder. Menar regeringen på fullt allvar att 13åringar ska sättas i fängelse, trots den skarpa kritik som säger att det inte kommer att hjälpa?

Fru talman! Vi kommer att återkomma till vilken väg vi väljer när det gäller detta i början av det nya året.

Jag vill säga: Det finns verkligen ingen som tycker att 15-åringar eller 16-åringar ska sitta i fängelse heller. Men det är en realitet att vårt samhälle har utvecklats på ett sådant sätt. Jag nämnde de 40 barn under 15 år som nu är föremål för rättegångar om mord, så kallad bevistalan. Detta har exploderat under senare år.

Det är 500 barn som är involverade i mord och mordplaner om vi ser det över längre tid, och 125–130 av dem är under 15. Vad ska vi göra med dessa barn? Folk säger: familjehem. Men det finns ingen där ute som vill erbjuda familjehem längre.

Vad händer med alla andra barn när socialtjänsten och den statliga ungdomsvården på grund av rena utträngningseffekter inte längre har möjlighet att arbeta med de barn som befinner sig i den så kallade riskzonen? Folk säger: Barn i riskzonen ska inte slängas i fängelse! Självklart inte, men problemet är bara att systemet inte har kraft att arbeta med barn i riskzon, inte heller när det gäller den bredare preventionen.

Vi måste få till en annan arbetsfördelning mellan olika delar av vårt samhälle om vi över huvud taget ska lyckas med uppgiften att säkerställa att barn inte hamnar i allvarlig kriminalitet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Vi har fått uppleva ett paradigmskifte i svensk politik i och med införandet av en ny socialtjänstlag. Den personal inom socialtjänsten som jag möter i mitt arbete är oerhört positiv till den här förändringen. Men självklart är det ju så att ministern i sitt arbete träffar många fler ur dessa personalgrupper runt om i landet. Min fråga till ministern är: Hur upplever ministern mottagandet av den nya socialtjänstlagen i landet, och hur går det med införandet av den runt om i Sverige?

Fru talman! Tack så mycket, Thomas Ragnarsson, för frågan! Jag har faktiskt aldrig varit med om att en lagstiftning varit så efterlängtad och efterfrågad som den nya socialtjänstlagen. Regeringen har valt att arbeta med en historiskt tidig implementering och ge kommunerna förutsättningar redan från den 1 januari 2024, alltså ett och ett halvt år före införandet, att jobba med att börja analysera hur behoven ser ut i just den kommunen.

Det faktum att vi har jobbat så nära professionsförbunden i arbetet med att ta fram lagstiftningen är också något som borgar för att den får rätt effekt. Det är fantastiskt roligt. Det har varit ett väldigt fint mottagande. Vi kommer också att ha en tidig utvärdering. Men detta ger äntligen verktyg för att kunna jobba förebyggande på riktigt.

(Applåder)

Fru talman! Statens servicecenter spelar en väldigt viktig roll för många människor i vårt land som behöver komma i kontakt med våra statliga myndigheter. Just därför har vi socialdemokrater varit kritiska mot regeringens nedskärningar på myndigheten och nedläggningen av ett trettiotal kontor runt om i landet, som bland annat resulterat i att hela landskap blivit utan statliga servicekontor. Vi har protesterat tillsammans med flera andra aktörer.

Fru talman! Det verkar som om våra krav till viss del har hörsammats. I går kunde vi läsa i Altinget att ett antal nya kontor ska öppnas, samtidigt som några kontor som nyligen stängts ska återöppnas. Det är givetvis väldigt positivt att man gör det. Men samtidigt pekar det på ryckigheten i regeringens politik när man öppnar ett kontor som man stängde så sent som i oktober.

Därför vill jag ta tillfället i akt och fråga civilministern om man nu har insett sina felprioriteringar. När kan vi se dessa kontor öppnas?

(Applåder)

Fru talman! Det är intressant att notera att Socialdemokraterna i sin skuggbudget inte lägger tillbaka pengarna till myndigheten. Man lägger tillbaka ungefär hälften av de pengar som har sparats på Statens servicecenter. Det är ett intressant observandum med tanke på det otroligt höga tonläge som Socialdemokraterna har haft i frågan i den här kammaren.

Det är ju myndigheten som avgör var de lokala servicekontoren ska finnas. Men regeringen har gett ett antal riktlinjer, bland annat att det ska finnas minst ett servicekontor i varje så kallad FA-region. Antalet FA-regioner utökas nu med elva vid årsskiftet, efter Tillväxtverkets revidering. Detta gör att Statens servicecenter får revidera lite när det gäller var kontoren ska finnas geografiskt. Det föranledde också att regeringen ökade på anslagen med 10 miljoner kronor per år för att säkra en sådan täckning.

Fru talman! I förra veckan erkände en 18-årig islamist planer på att begå ett terrordåd i centrala Stockholm. Även om terrorhotet mot Sverige inte är lika stort som tidigare är det alldeles uppenbart att det finns mängder med individer i Sverige som är beredda att begå terrordåd mot Sverige och mot svenskar.

Tidigare har Säpo varit öppen med antalet våldsbejakande islamister eller åtminstone kunnat ge en grov uppskattning av hur många som finns i Sverige. Detta vägrar nu Säpo att göra, trots att frågan varit återkommande på våra möten i justitieutskottet.

Vi vet att islamismen är ett hot mot hela västvärlden. Ska politiken kunna vidta nödvändiga och lämpliga åtgärder behöver Säpo vara tydlig med hur stort problemet faktiskt är. Är regeringen beredd att ge Säpo i uppdrag att kartlägga antalet våldsbejakande islamister i Sverige?

Fru talman! Detta är en jätteviktig fråga, och jag ska strax diskutera den. Jag vill bara korrigera en viktig punkt. Säkerhetspolisen vägrar ingenting. Säkerhetspolisen är en mycket konstruktiv part i dialog både med riksdagens justitieutskott och med regeringen om hur man bäst ska beskriva denna problematik.

Det är på grund av Säkerhetspolisen och dess ingående arbete mot den våldsbejakande islamismen som en person nu ställs inför rätta. Jag ville bara börja i den delen.

Däremot har vi en dialog med Säkerhetspolisen i ljuset av att polisen inte heller på det sättet har redovisat gängkriminalitetens utbredning men nu gör det på ett sätt som skapar en rätt stor och precis uppfattning om problemets storlek. Vi har en dialog med Säkerhetspolisen om hur man på motsvarande sätt ska kunna beskriva alla relevanta extremisthot. Nu talar vi om den våldsbejakande islamismen, högerextremismen och den autonoma vänstern.

Det finns ingen vägran någonstans. Möjligtvis finns en respekt för svårigheten i uppgiften för att sedan kunna ge en relevant och adekvat bild både till ledamöterna här och till allmänheten. Jag återkommer gärna i frågan.

Fru talman! Föreställ er att ni är gammal och sjuk. Ni har sovit dåligt, och när ni vaknar befinner sig omvårdnadspersonalen i rummet. Ni försöker förklara att ni har ont, men ingen förstår er. Någon räcker fram er medicin, och ni ser att det saknas en del. Ni försöker förklara, men ingen förstår er.

I somras kunde vi ta del av en händelse i Västerås, där ambulanspersonal blev kallad till ett boende. När de anlände kunde ingen svara på frågor om den äldres tillstånd.

Nu genomför regeringen ett språkkrav inom äldreomsorgen. Min fråga går till statsrådet Anna Tenje. Jag undrar: Vilka förbättringar av kvaliteten men också av tryggheten förväntar sig regeringen att se när detta genomförs?

Fru talman! Stort tack, Noria Manouchi, för den här viktiga frågan!

Jag kan bara konstatera att språket är grundläggande. Precis som ledamoten beskriver handlar det bokstavligen om liv och död.

Regeringen inför nu ett språkkrav, som egentligen handlar om tre delar som sammantaget kommer att öka kvaliteten, tryggheten och säkerheten.

Äldre måste kunna förstå och göra sig förstådda för att kunna ha sin valfrihet och kunna påverka situationen och innehållet i den vård och omsorg som de får och är i stort behov av.

Det handlar också om patientsäkerheten, precis som ledamoten beskriver. Det ska vara tryggt och säkert personal sinsemellan men också mellan personal och ambulanspersonal som kommer till platsen och, för den delen, mellan personal och anhöriga och de äldre själva.

Det handlar även om arbetsmiljö. För att kunna ha en trygg, säker och bra arbetsmiljö måste personalen kunna tala med varandra. Det handlar då givetvis om patientsäker överföring, men det handlar också om att kunna prata med varandra vid fikabordet om hur livet är i stort och smått.

Fru talman! Ett antal mycket små kommuner i vårt land kommer att drabbas av ett ekonomiskt dråpslag och förlora miljontals kronor i intäkter årligen när regeringen nu väljer att gå vidare med en mycket liten del av kostnadsutjämningen.

Samtidigt stod företrädare för Sverigedemokraterna så sent som i går här i kammaren och förklarade att man för Sverigedemokraternas del står bakom hela den parlamentariska utredningens förslag kring skatteutjämningen. Uppenbarligen är regeringsunderlaget splittrat i frågan om hur man ska ta skatteutjämningsförslagen vidare.

Därför är min fråga till statsrådet Slottner: Har regeringen stöd i hela regeringsunderlaget för att försämra för de allra minsta kommunerna, som förslaget nu ligger? Eller varför kommer det inget förslag kring den parlamentariska utredningen, som samtliga partier var eniga om?

Fru talman! Till att börja med vill jag säga att hela utgångspunkten i frågeställningen är felaktig.

Det liggande förslaget från kommittén skulle förbättra för väldigt många små och glesa kommuner. Regeringen har nu valt att gå vidare med en promemoria där man ska se hur gleshet ska kunna kompenseras i högre grad än vad kommittén föreslår. Vi anar att gleshet kostar mer än vad vi i dag kompenserar för. Däremot går vi inte vidare med litenhet lika starkt som i kommitténs förslag.

Hela poängen med skatteutjämningssystemet är att kompensera för sådant som inte är påverkansbart för kommunerna, det som alltså är strukturella skillnader mellan kommunerna. Gleshet är en strukturell skillnad medan litenhet inte är det på samma sätt. Det har ju att göra med vilka kommungränser man väljer att ha.

Detta är en promemoria som nu är ute på remiss. Regeringen har inte satt ned foten i frågan än men har i budgeten aviserat att en proposition ska komma under nästa år.

Fru talman! Min fråga går till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Efter en EU-dom är det inte möjligt för pensionärer som är födda 1938 eller senare och som bor utanför Sverige att ta del av garantipensionen.

Regeringen och Sverigedemokraterna arbetar aktivt och brett för att motverka välfärdsbrottslighet och felaktiga utbetalningar. Det har bland annat möjliggjort en samverkan mellan Pensionsmyndigheten och gränskontrollen på Arlanda, och det har stoppat felaktiga utbetalningar i miljonklassen till utlandet.

För att kontrollera om pensionärer bor utomlands kan man jämföra folkbokföringsadresser med faktiska bostadsadresser. Det är även till stor hjälp att få uppgifter från andra länder eller att pensionärer själva anmäler att de har flyttat från Sverige.

Min fråga är: Kommer regeringen att ta fram fler verktyg för att underlätta kontroller för att stävja felaktiga utbetalningar av garantipensioner till utlandet?

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en mycket angelägen och viktig fråga!

Så sent som i går fick vi besked från Utbetalningsmyndigheten som visade att personer som vistas olagligen och olovligen i Sverige tillskansar sig pengar som de inte har rätt till. Det tänker regeringen stävja.

Vi har också gått vidare med flera åtgärder när det gäller precis det som ledamoten nu lyfter. Det handlar om personer som säger sig bo och leva i Sverige men som inte gör det. De kanske inte ens har vistats här på väldigt många år.

Man beräknar att 15–20 miljarder betalas ut i felaktiga utbetalningar. Hälften av detta är rena rama bidragsbrottsligheten. Här vidtar regeringen många och stora åtgärder både lagstiftningsmässigt och genom att tillföra mer pengar till Försäkringskassan och i det här fallet till Pensionsmyndigheten.

De jobbar framåtlutat. Det finns mer att göra. Men jag räknar med att de definitivt kommer att öka kontrollerna, inte minst för dem som inte längre bor i Sverige men som ändå tillskansar sig bosättningsbaserade förmåner och garantipension.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Erik Slottner och handlar om offentlig upphandling.

Det finns stora möjligheter med denna lagstiftning, där man kan använda innovations- och funktionsupphandling. Men det är tyvärr alldeles för sällan detta används trots att det skulle kunna skapa så mycket mer värde för AB Sverige genom affärer.

En annan del i detta är att kommuner och regioner emellanåt använder idén om att köpa just idéer från företagen, vilket gör att företagen inte kan återanvända dem. Och kommunerna ska lägga idéerna i lådan, för de får inte använda dem. Det är ett problem, för då missar vi också affärer.

Den tredje delen är att det finns en uppfattning att man inte får ställa krav som faktiskt är möjliga att ställa enligt upphandlingslagstiftningen. Det handlar om sådant som att man tror att det alltid måste vara lägsta pris som gäller.

Min fråga till statsrådet är därför: Hur arbetar regeringen med offentlig upphandling för att vi ska kunna växla upp och göra bättre affärer i vårt land?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det här är verkligen en outnyttjad potential för kommuner, regioner och myndigheter när det gäller att få mer valuta för pengarna och få ut mer kvalitet för varje skattekrona som man lägger i offentliga affärer.

Vi ser exempel på både kommuner, regioner och myndigheter som mycket strategiskt jobbar med offentliga inköp för att kunna sänka kostnaderna rejält samtidigt som de har lyckats mota kriminella och andra oseriösa aktörer från den offentliga affären. Det är så här vi vill jobba.

Regeringen fattade beslut i oktober om en färdplan för offentlig upphandling som är väldigt konkret och som presenterar olika åtgärder som regeringen har beslutat om för att främja exempelvis just innovationsupphandling. Det handlar också om att man ska kunna rata det lägsta anbudet om man förstår att det är ett onormalt lågt anbud som ligger i botten. Det handlar även om väldigt mycket annat just för att komma åt de kriminella aktörerna.

Färdplanen är full av tips och rekommendationer från regeringen för att få bättre fungerande upphandlingar.

Fru talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer.

För några veckor sedan dömdes fyra unga män i Stockholms tingsrätt för delaktighet i och ansvar för mycket grov våldsverksamhet. Samtliga var kopplade till aktivklubbar, alltså de nazistiska klubbar som har vuxit sig starka över hela landet och där man fostras ideologiskt och i våld för att på sikt kunna påverka demokratin, hela Sverige och det sätt vi väljer att leva på.

Vi har debatterat den här frågan tidigare. Justitieministern har sagt att det finns planer på att lägga lagförslag på Sveriges riksdags bord för att komma till rätta med aktivklubbarna.

Det är bra att dessa fyra män har fått stå till svars för sina våldsdåd, men vi behöver komma åt tillväxten i den nazistiska, högerextrema miljön.

Kan justitieministern garantera att Sveriges riksdag får ta ställning till nya lagförslag för att komma till rätta med aktivklubbarna?

Fru talman! Tack till Mattias Vepsä för ännu en möjlighet att diskutera den här frågan!

Till att börja med kan jag säga att Sveriges riksdag redan hade kunnat ta ställning till sådan lagstiftning om inte Socialdemokraterna hade blockerat den under förra mandatperioden. Vad det i grund och botten handlar om är möjligheten att kriminalisera deltagande i organiserade sammanhang som ägnar sig åt allvarlig brottslighet. Det var den lagstiftningen vi drev på för att få på plats genom en grundlagsändring under förra mandatperioden så att vi hade kunnat få den på plats tillsammans med motsvarande reglering mot terrorism och våldsbejakande extremism som vi har kunnat få på plats under den här mandatperioden.

Nu har vi ändå fått en grundlagskommitté som har ställt sig bakom denna ändring. Arbetet är redan igång – förvisso fyra år försenat, men det får S ta på sig. När ändringen väl kommer på plats kommer vi att komma åt alla typer av organiserade sammanhang som ägnar sig åt allvarlig brottslighet – inklusive den problematik som Mattias Vepsä, förvisso förtjänstfullt, tar upp.

(Applåder)

Fru talman! Barn som lever med våld i hemmet får inte alltid det skydd de behöver. Socialtjänsten har stora skillnader i bedömning och uppföljning mellan olika kommuner runt om i landet. Resultatet blir att barn som redan är traumatiserade möter en socialtjänst som i vissa delar av landet är snabb och kompetent men i andra delar passiv, osäker och kanske till och med underbemannad.

Det är oacceptabelt att barns säkerhet avgörs av vilken kommun som råkar ha hand om deras ärende. Ett barn ska aldrig behöva förlita sig på tur för att staten ska klara att ta sitt ansvar. En nationell standard och tydliga krav är nödvändiga om vi ska säkerställa att alla barn, oavsett bostadsort, får det skydd de behöver.

När avser socialtjänstministern att säkerställa att barn som bevittnar våld får likvärdigt skydd oavsett var i landet de bor?

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Sara Gille!

Jag vill börja med att säga att jag delar ledamotens bild och de intentioner som finns i frågan, det vill säga att alla barn har rätt att få ett tidigt stöd. Jag kan tyvärr konstatera att det under ganska många år funnits ganska många regeringar som inte har jobbat med detta som en prioriterad fråga.

Men det gör den här regeringen! Det är därför vi inom en rad olika områden nu har förstärkt barns skydd. Det må handla om att få egna rättigheter kopplat till skyddat boende. Det må handla om propositionen Tryggare hem för barn, som innebär att inget barn som känner sig rädd för exempelvis en vårdnadshavare ska tvingas till vårdnad, umgänge eller boende med densamma. Det må handla om det utvidgade utreseförbudet eller den nya socialtjänstlagen, som innebär att man kan få ett tidigt förebyggande skydd.

Vi bygger också på med kunskapshöjande insatser och ger uppdrag till Socialstyrelsen som kan handla om förstärkningsteam eller om de olika delar där Socialstyrelsen nu jobbar mycket framåtlutat för att stödja kommunerna med kunskap.

Fru talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

Frågan om den indexering av schablonen för assistansersättning som regeringen lovat skulle komma i budgeten för 2026 men som sedan drogs tillbaka med förklaringen att det blev fel i presentationen och att det inte var regeringens mening att genomföra indexeringen utan att skjuta den på framtiden verkar glädjande nog ha fått en vändning.

Ministern har vid tillfällen i närtid uttalat att det inte finns någon tidsplan. I veckan kunde man dock i webbtidningen Heja Olika läsa intervjuer med representanter för regeringsunderlaget – sverigedemokrater, kristdemokrater och liberaler – där det öppnades för att man vill lyfta assistansersättningen i vår och se en indexering 2026.

Min fråga är helt enkelt: Hur ställer sig ministern till detta? Kan ministern komma med ett tydligt besked angående hur regeringen tänker förhålla sig?

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan.

Regeringen anser verkligen att personlig assistans är en frihetsreform. Den ska värnas. Regeringen har också för avsikt att säkerställa att det finns långsiktiga och stabila förutsättningar. En del i detta är att undersöka förutsättningarna för att införa en indexering, något som regeringen presenterade i budgetpresentationerna för drygt ett år sedan.

Det handlar om att förutsättningarna måste undersökas. Detta arbete pågår fortfarande. Precis som det står i årets budgettext inför 2026: Det här arbetet fortgår, och förutsättningarna undersöks nu.

Detta står samtliga Tidöpartier bakom. Budgettexten och budgetpropositionen är signerade och förhandlade av samtliga Tidöpartier, så det här är ett gemensamt ställningstagande.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga är till justitieminister Gunnar Strömmer eftersom han är chef för Justitiedepartementet och inte chef för Statsrådsberedningen, SB. Det är det statsministern som är. Ändå är det Gunnar Strömmer som ska besvara en interpellation till statsministern som rör SB och varför de har undanhållit bevis från rättsvårdande myndigheter och varför SB inte har lämnat ut handlingar, något JO har inlett en granskning om. JO är dock förhindrad att granska statsministern; det ankommer på riksdagen i enlighet med regeringsformen.

SB är inte Gunnar Strömmers ansvar. Han arbetar inte ens där. Eller har det ändrats? Annars framstår detta som ännu en av Kristerssons skenmanövrer för att undvika ansvar och granskning – som att någon partistrateg bestämt att den mer populära Gunnar Strömmer får ta detta.

Jag har själv erfarenhet av gott samarbete med Gunnar Strömmer, och jag uppskattar justitieministern. Men det sätt på vilket det täcks upp för statsministerns felsteg är mycket besvärande. Är justitieministern ansvarig för de fel som statsministern och hans kansli begått, eller varför ska han annars svara på de här frågorna?

Fru talman! Först får jag tacka för komplimangen. Jag uppfattade att det både mellan och på raderna talades om min popularitet. Det får man vara glad för, i synnerhet när det kommer från en socialdemokratisk riksdagsledamot från Oskarshamn.

Nej, det är helt riktigt: Jag jobbar inte på Statsrådsberedningen utan två trappor ned. Vi hjälps åt. Jag tror att Laila Naraghi är väl bekant med att frågor kan fördelas i regeringen beroende på vad man har för ansvarsområde. Nu får jag dessutom möjlighet att diskutera de här frågorna två gånger, både i dag och, förutsätter jag, i samband med en interpellationsdebatt längre fram. Jag ser fram emot den diskussionen, på samma sätt som jag tycker att också detta utbyte har varit både trivsamt och givande.

Fru talman! Den kommande bidragsreformen är viktig för att stärka arbetslinjen och bryta utanförskapet. Det ska alltid löna sig att arbeta. Bidragsreformen tar ett helhetsgrepp mot den bidragspolitik som har lett till att tusentals barn varje dag inte ser sina föräldrar gå till arbetet och dessutom riskerar att ärva sina föräldrars utanförskap.

Bidragsreformens tre delar är bidragstak, kvalificering till socialförsäkringen och aktivitetskrav. Aktivitetskrav innebär att personer som uppbär försörjningsstöd ska delta i aktiviteter för att närma sig arbetsmarknaden.

Min fråga till statsrådet Anna Tenje är: När avser regeringen att aktivitetskravet ska träda i kraft, och vilken förväntan har regeringen på hela denna reform men särskilt på aktivitetskravet?

Fru talman! Ett stort och innerligt tack till Ulrika Heindorff för en utomordentligt bra fråga.

Jag har stora förväntningar på hela bidragsreformen och på aktivitetskravet i synnerhet. Vi föreslår att aktivitetskravet träder i kraft den 1 juli 2026, och det blir den första delen av bidragsreformen som då rullar ut.

Jag har stora förväntningar eftersom jag själv har varit med och infört reformen. När jag var kommunstyrelsens ordförande i Växjö införde vi heltidsaktiveringen i försörjningsstödet. Det innebär att om man har 100 procent arbetsförmåga förväntas man vara sysselsatt i olika aktiviteter på 100 procent.

Vi pressade tillbaka utanförskapet i Växjö med 20 procent när vi införde heltidsaktiveringen i försörjningsstödet. Vi bröt utanförskapet, och fler barn fick se sina föräldrar gå till jobbet. Detta ledde till jobb och vidare studier. Det här är på riktigt reformer för att minska barnfattigdom och ta folk ur utanförskap.

Jag har stora förväntningar. I och med att hela bidragsreformen läggs ihop med aktivitetskravet kommer vi att pressa tillbaka utanförskapet ännu mer.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.