Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Fru talman! Vi ska i dag debattera och diskutera utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Det är en debatt vi har haft många gånger tidigare. För er som följer den för första gången, till exempel ni på åhörarläktaren, tänker jag inleda med en sammanfattning eller en repetition, om man så vill.

För det första: Sverige har gått från att ha varit en av världens mest homogena och trygga och minst korrupta länder till att vara ett land där gängkriminalitet och organiserad brottslighet blir alltmer tongivande. Att situationen är mycket allvarlig verkar de flesta partier vara överens om. Än en gång: Det räcker dock inte att vara överens om att vi befinner oss i ett allvarligt läge. Relevant är också varför det ser ut som det gör. Det är självklart av betydelse när vi ska diskutera vad vi kan göra för att på allvar hantera problemen.

För det andra: En stor majoritet av dem som ligger bakom gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten har en annan bakgrund än den svenska. De kommer inte minst från dysfunktionella länder i Mellanöstern och Afrika. Det gäller även fenomen som förnedringsrån, överfalls- och gruppvåldtäkter samt den accelererande islamiseringen. Många av dessa människor hör till kriminella grupper som arbetar målmedvetet med att nedmontera våra institutioner och nedmontera och bekämpa vårt öppna, trygga och demokratiska samhälle.

För det tredje: Att det har kunnat bli så här är en direkt följd av en medveten politik som tidigare regeringar har fört och tvingat på det svenska folket. Det är en följd av mångkulturalism, och det är en följd av massinvandring. När man tar emot väldigt många människor från länder med ett demokratiskt underskott och utbredd korruption och där man inte har samma tilltro som vi har till myndigheter, till staten, till polisen eller till demokratin som system skapar det självklart problem. Det blir problem i form av utanförskap, segregation, våld och otrygghet men också gängkriminalitet och organiserad brottslighet.

För det fjärde: Eftersom det här till stor del är ett importerat problem måste invandringen självklart minska kraftigt om vi på allvar ska ta tag i problemen, som Sverigedemokraterna ofta påpekar. Men vi måste också utvisa så många grovt kriminella utlänningar vi kan; det spelar ingen roll vilket land de kommer ifrån. Har man inte medborgarskap i Sverige och begår brott ska man ut - konsekvent.

Om vi inte gör detta spelar det ingen roll hur bra kriminalpolitik vi än har; vi kommer att misslyckas. Så allvarlig är situationen i dag. Eftersom vi dessutom har kunnat se hur gängkriminella värvas till så kallad islamistisk extremism, som någon tidning beskrev det, måste såklart också kampen mot islamismen fortsätta och tas på betydligt större allvar än i dag.

Nu vet vi till exempel att det finns gängkriminella som har rekryterats av underrättelsetjänsten i Iran för att begå olika former av grova våldsbrott här i Sverige. Det är helt galet! Det är helt galet att en diktatur kan vända sig till i det här fallet svenska medborgare - vilket många av dessa människor tyvärr är - som delar diktaturens sunkiga och antidemokratiska åsikter och be dem utföra våldsdåd här i Sverige.

Därför måste vi slå hårdare mot de grupper som försöker använda Sverige och vår demokrati som en tummelplats för sitt ordningsstörande och sin kriminella och demokratihotande verksamhet.

Fru talman! Tidöpartierna arbetar hårt för att nå de mål som vi trots allt ställer upp i betänkandet. Det handlar kortfattat om att minska brottsligheten och öka människors trygghet, både den upplevda och den faktiska. Men det handlar också om att verka för en hög rättssäkerhet och rättstrygghet. En viktig del av detta handlar självklart om att den som begår ett brott också blir dömd för detta och att straffet står i proportion till gärningen - detta samtidigt som brottsofferperspektivet självklart skärps.

Men situationen är allvarlig. Den upplevda otryggheten är fortsatt hög samtidigt som vi ser en ökning vad gäller anmälda brott, antal sprängningar och det dödliga våldet i största allmänhet. Det är klart att det är ett misslyckande för hela samhället.

Det finns dock saker som är positiva. Vi ser nu hur antalet poliser äntligen ökar. Vi har en något högre uppklaringsprocent vad gäller grova brott kopplade till organiserad brottslighet. Det dödliga skjutvapenvåldet har minskat, och det verkar minska även i år. Vi får hoppas att denna försiktigt positiva trend håller i sig.

Positivt är också att vi har en regering som samarbetar med Sverigedemokraterna inom ramarna för det vi kallar Tidösamarbetet. Vi är överens om att det är prioriterade frågor att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Vi har också fått flera viktiga lagändringar på plats.

Fru talman! I februari trädde lagen om preventiva vistelseförbud i kraft, vilket gör det möjligt att begränsa kriminellas möjlighet att vistas på vissa platser även om man inte är dömd för något brott.

Det har visat sig vara väldigt bra att vi äntligen fick denna lagstiftning på plats. Bara några veckor efter att lagen trädde i kraft kunde vi läsa i medierna om ett vistelseförbud i Rågsved, där ett antal kriminella individer hade portats från att vistas på tunnelbanestationen, i centrum och vid ett antal skolor. Vi kunde läsa att boende och näringsidkare vittnade om ett lugnare område och att kunderna hade börjat komma tillbaka.

I september rapporterades att det då fanns 80 sådana förbud i hela landet, primärt riktade mot gäng i Stockholm och Göteborg. Framför allt rapporterades också att detta har haft en märkbar effekt, som man uttrycker det, och lett till färre skjutningar och sprängningar.

I november fick vi en ny förverkandeslagstiftning på plats. Bara under den första veckan rapporterade polisen om 56 ärenden om självständigt förverkande och om beslagtaget gods till ett värde av över 10 miljoner kronor. Det handlade om motorcyklar, bilar, klockor, väskor och kontanter. Det är fantastiskt!

I juni meddelade polisen att man som en konsekvens av dels ett förändrat arbetssätt, dels en ny lagstiftning hade avvärjt nästan 200 grova våldsbrott sedan 2023. Polisen pekade då särskilt på säkerhetszonerna och på vistelseförbudet, som jag nu har nämnt, men också på lagen om preventiva tvångsmedel som trädde i kraft i oktober 2023.

Redan i februari i år, alltså bara några månader efter den nya lagens ikraftträdande, meddelade polisen att man hade kunnat förhindra flera grova brott med hjälp av just de preventiva tvångsmedlen. Det handlar alltså om hemlig avlyssning och hemlig dataavläsning mot personer som kan antas vara på väg att begå grova brott, inte minst då - än en gång - skjutningar och sprängningar.

Jag vet att Tullverket inte ligger på vårt bord. Det är ändå en viktig fråga, och jag vill bara kort nämna att uniformerad tullpersonal nu kommer att ha rätt att bära skjutvapen. Vapen har köpts in, och utbildningen har påbörjats. Jag tror att det här är jätteviktigt. Det handlar om att höja personalens säkerhet, för de har varit en utsatt grupp i många år. Men det handlar också om att Tullverket måste och kan vara en viktig del i kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten. Det gäller att stoppa så mycket vi kan innan det kommer in i Sverige.

Jag ska kort också ta upp den inre utlänningskontrollen, för den är värd att nämna. I september rapporterade polisen att man vid en enda insats som pågick under tre dagar, där man kontrollerade utländska medborgares rätt att vistas i Sverige, bland annat hittade 31 personer som togs till Migrationsverkets förvar.

Här kommer vi förmodligen att få en betydligt bättre och effektivare lagstiftning på plats, vilket kommer att göra nytta på riktigt. Det finns alltså väldigt mycket positivt, trots allt elände.

Jag vill avsluta med att peka på ett förslag som Sverigedemokraterna har tagit fram och som nu hanteras inom ramen för Tidösamarbetet. Det handlar om framtagandet om en särlagstiftning för gängkriminella, som är en viktig fråga för oss. Vi menar att genom en sådan lagstiftning kan vi rikta insatserna direkt mot de individer som allvarligt hotar vårt samhälle. Gängkriminella skulle till exempel kunna övervakas med obligatorisk fotboja och med utegångsförbud. Deras ekonomiska makt skulle kunna strypas genom bidragsspärrar, näringsförbud och granskning av bankkonton. Nyrekrytering till gängen skulle kunna straffas hårdare. Fängelsestraffen för de grövsta brotten och de grövsta brottslingarna skulle kunna bli ännu längre. Vi menar att införandet av en sådan särlagstiftning mot gängkriminella öppnar upp för mängder av förslag som skulle kunna göra livet mycket svårt för de här individerna. Det är där jag menar att en stor del av kampen måste tas.

Trots alla problem vi ser och allt elände som händer finns det ändå positiva tendenser, så jag tror att vi ändå kan se förhållandevis positivt på framtiden.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och tackar för ordet.

Fru talman! Tidöpartierna utlovade ju en rivstart mot gängkriminaliteten. Men i flera avseenden fortsätter det åt fel håll. Att det går i rätt riktning, som vi fick höra här, tror jag inte är vad många svenskar känner igen sig i just nu.

Vi socialdemokrater har sedan ett år tillbaka aktivt drivit behovet av en svensk maffialag liknande RICO-lagstiftningen, som varit mycket framgångsrik i att bekämpa maffia och organiserad brottslighet i USA. Vi har avsatt 5 miljoner kronor i vårt budgetalternativ för att få till stånd en utredning av de centrala beståndsdelar som finns i RICO-lagstiftningen och som saknas i Tidöavtalet och helt enkelt se över hur de skulle kunna implementeras i en svensk rättstradition.

Den 11 oktober lade vi fram fyra konkreta punkter som vi menar att regeringen måste ha med i sin utredning, närmare bestämt ett kollektivt straffansvar för den kriminalitet som begås av en kriminell sammanslutning, givetvis med skärpta straff för brotten, ett utökat kronvittnessystem för att få fler att ange gängtopparna i utbyte mot lägre straff, att möjliggöra åtal mot juridiska personer för att komma åt maffians företagande men också göra det straffbart att göra business med maffian och att se över hur berörda myndigheter ska jobba med lagen.

Samma dag som vi presenterade dessa punkter meddelade Sverigedemokraterna å sin sida att de drog tillbaka sin egen motion beträffande gängkriminaliteten. Jag vet inte om det var så, men många tolkar det som att det hade att göra med de medieuppgifter som gjorde gällande att det fanns kopplingar mellan Sverigedemokraternas partiledning och gäng och gängtoppar och att deras förslag möjligtvis skulle kunna slå tillbaka mot dem själva.

Jag undrar helt enkelt om Rikard Jomshof anser att Sverige behöver en svensk maffialag. Om ja, varför röstade man nej till vårt förslag och drog tillbaka sin egen motion?

Fru talman! Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. En av de första frågor som vi började driva stenhårt var just en RICO-lagstiftning, eller som vi kallar den DIKO-lagstiftning - det finns många ord för den. Redan 2011-2012 lade vi fram ett färdigt förslag. Vi tog fram ett program som vi lade fram här i riksdagen. Alla röstade emot det, även Socialdemokraterna. Det fanns då inget som helst intresse av att stödja förslaget.

Det visar än en gång att Sverigedemokraterna gång på gång har varit betydligt bättre på att förutse vilka problem som skulle följa på den politik som inte minst Socialdemokraterna bär ansvar för. Det är ett faktum att Socialdemokraterna röstade nej till våra förslag.

Nu sitter vi i Tidösamarbetet. Det är bara att titta på Tidöavtalet för att se att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten är väldigt högt prioriterade frågor. Det är helt uppenbart att de förslag som vi har kommit överens om är betydligt mer långtgående än de som Socialdemokraterna någonsin tidigare har presenterat. Vi ligger alltså i framkant även där. Vi arbetar redan med detta.

Vad gäller motionen drog vi tillbaka den för att i stället hantera den inom ramarna för vårt samarbete, och det gör vi nu. Vi har kommit överens om att särlagstiftning för gängkriminella ska diskuteras, och jag hoppas att vi når långt med det. Jag tror att vi har närmare 50 olika förslag som är betydligt mer långtgående än den copy-paste-produkt som Socialdemokraterna har tagit fram, där man har tittat på vad vi sverigedemokrater gjorde för mer än tio år sedan. Vi vill gå betydligt längre, och vi kommer att gå betydligt längre. Det visar bara att Socialdemokraterna inte bara har huvudansvaret för att det ser ut som det gör, utan att ni alltid är sist på bollen. Vi jobbar redan med det här.

Fru talman! Jag kan konstatera att det är ett parti i Sveriges riksdag som nu lägger fram förslag om en svensk maffialag, och det är Socialdemokraterna. Och när vi gör det röstar Sverigedemokraterna emot det. Det är också fakta, Richard Jomshof.

Jag vill vara tydlig med att jag tycker att mycket av det som regeringen gör mot gängkriminaliteten är bra. Vi är överens om en hel del. Det vore ju konstigt om jag inte tyckte det, eftersom det mesta som regeringen har fått på plats hittills under mandatperioden är sådant som vi socialdemokrater påbörjade. Men någon svensk maffialag är det ju de facto inte.

Det som har varit framgångsrikt i USA är det samlade greppet men också flera centrala beståndsdelar som faktiskt saknas i Tidöavtalet.

Richard Jomshof talar emot sig själv, för först säger han att en svensk maffialag redan hanteras inom Tidöavtalet, men i nästa andetag säger han att en svensk maffialag kommer i nästa Tidöavtal. Med andra ord finns den inte i nu gällande Tidöavtal, eller hur?

Det har inte tagits några initiativ till att se över möjligheten att åtala juridiska personer eller att utdöma kollektivt straffansvar för samtliga i en kriminell organisation. Men om det nu är så att Sverigedemokraterna och regeringen har hörsammat Socialdemokraternas förslag är det bra. Det kan bara tyckas vara lite barnsligt att man inte klarar av att erkänna det. Men det är bra om det kommer. Om Richard Jomshof kan lova att regeringen och Sverigedemokraterna kommer att påbörja ett arbete med att införa en svensk maffialag lovar jag att jag ska välkomna det.

Fru talman! Jag kan också konstatera många saker, fru talman. Jag kan konstatera än en gång att vi lade fram ett förslag om en RICO-lagstiftning redan 2011-2012. Alla röstade emot den, även Socialdemokraterna.

Jag kan konstatera att det inte finns något parti som så här långt har gått så hårt åt gängen som vi nu gör inom ramarna för Tidöavtalet. Jag kan också konstatera att vi har en särlagstiftning för gängkriminella, som vi kallar den. Det är närmare 50 förslag som Sverigedemokraterna har tagit fram och som vi just nu diskuterar inom ramarna för vårt samarbete. Detta arbete pågår alltså redan.

Vi kan gå tillbaka till förra mandatperioden, och det här är intressant. Oppositionen, alltså regeringen och Sverigedemokraterna som nu samarbetar med regeringen, tvingade fram en lång rad tillkännagivanden. Det var på grund av dessa tillkännagivanden som det sedan började hända lite smågrejer från den socialdemokratiska regeringens sida, vilket sedan ledde fram till en hel del förslag, men många urvattnade. Dessa fick vi sedan ta tag i och göra betydligt bättre, för de var inte speciellt bra. Vi gör alltså betydligt mer, och jag kan konstatera att Sverigedemokraterna oftast är först och Socialdemokraterna sist på bollen.

Bara en liten avslutande kommentar till detta med kopplingar till gäng. Det är intressant, för det finns nog inget parti som har sådana kopplingar till kriminella gäng som just Socialdemokraterna. Det finns ju en lång rad avslöjanden även på personliga plan. Vi har ju socialdemokratiska ledamöter här i riksdagen i dag som har nära släktingar som är grovt kriminella. Vi vet till exempel att det finns socialdemokrater som har haft nära kopplingar till olika former av kriminella gäng, inte minst mc-gäng. Om det är något parti som har enorma problem vill jag påstå att det är Socialdemokraterna. Det spelar ingen roll om vi talar om lotteriverksamhet eller enskilda skandaler i Stockholms kommun. Det är inte bara islamisterna som har lyckats infiltrera partiet utan även de gängkriminella.

Fru talman! Jag kommer från Norrköping, en stad som drabbats hårt av våldsvågen det senaste året. Jag har ärligt talat tappat räkningen över antalet skjutningar och sprängningar. Vi har vant oss vid helikoptrarna över hustaken. Jag och mina grannar har själva fått erfara hur det känns att vakna upp till nyheten om en skarpladdad bomb på lekplatsen där våra barn brukar leka. Vi har fått läsa i lokalpressen om dödslistor på högstadieelever - listor som cirkulerar i sociala medier som en del av gängkrigen, där bland annat en pojke avrättats mitt i ett radhusområde. För en dryg månad sedan skedde ytterligare en skjutning där skytten var 14 år och en 18-åring fick föras till sjukhus med livshotande skador. I våras ägde en brutal skjutning rum i en av våra shoppinggallerior.

Det hänsynslösa våldet, som också drabbar så många oskyldiga svenskar, har blivit vardag. Nattens skjutningar och sprängningar får rubriker i morgontidningen men är redan passé till kvällsnyheterna. Men över hela vårt land lever i dag vanligt folk med en rädsla för våld i sin absoluta närhet. Sverige har blivit otryggt.

Samma månad som skjutningen på Mirum Galleria i Norrköping hittades 40-åriga Nora död i sin lägenhet i grannstaden Linköping. En man som hon haft en relation med misstänks ha mördat henne. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med mord, ofta i samband med att hon försöker lämna mannen.

Fru talman! Den socialdemokratiska kriminalpolitiken vilar på två huvudsakliga prioriteringar: att stoppa gängkriminaliteten och att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Var 20:e minut, dygnet runt, anmäls en kvinnomisshandel. Långt fler utsätts för fysiskt, psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld. Det är oacceptabelt. Detta våld måste både förebyggas och bestraffas.

Under många år har Socialdemokraterna steg för steg sett till att vi fått fler poliser, bättre verktyg och strängare straff, bland annat på kvinnofridsområdet. Samtyckeslagen, som gör det tydligare att sex som inte är frivilligt är förbjudet, utgör en av milstolparna och ett paradigmskifte i synen på våldtäkt. I regeringsställning skärpte vi straffen för flera sexualbrott, överträdelse av kontaktförbud och grov kvinnofridskränkning. Vi kriminaliserade hedersförtryck, och tjej- och kvinnojourerna fick ökat stöd.

Det var bra reformer, men det räcker inte. Socialdemokraterna vill se en nollvision och en kriskommission mot mäns våld mot kvinnor. Vi vill införa ett tidsobestämt straff med särskild utskrivningsprövning för återfallsvåldtäktsmän som bedöms vara benägna att begå nya övergrepp. Vi vill att regeringen slutar dra fötterna efter sig när det kommer till att få en ny brottsofferlag på plats och att kriminalisera psykiskt våld. Vi förutsätter också att regeringen skyndsamt ser till att ta fram en proposition för att göra det enklare att meddela kontaktförbud i enlighet med förslagen från den utredning som vi socialdemokrater tillsatte i regeringsställning. Så länge kvinnor utsätts för våld har vi nämligen inte gjort tillräckligt.

Fru talman! Vecka efter vecka vaknar vi upp till rapporter om nya skjutningar och sprängningar. Föräldrar har fått springa i panik med ungarna under armen från platser där skjutningar skett mitt på ljusa dagen. I gallerior och köpcentrum känner sig de anställda inte längre säkra på jobbet. Hederliga medborgare i utsatta områden ligger sömnlösa av oro för att deras barn ska dras in i gängens vidriga klor. Det här är Sverige av i dag. Vi befinner oss i en nationell kris. Det är uppenbart att ingen regering, vare sig den förra, den förrförra eller den nuvarande, har lyckats bryta gängkriminalitetens framfart.

Svenska folket ställer med rätta höga krav på att politiken ska agera och lösa problemet. Många har dessutom haft höga förhoppningar om att en vändning snabbt skulle komma med Tidöregeringen med tanke på det höga tonläget och de löften som utfästes innan valet.

När halva mandatperioden har gått är det dock smärtsamt tydligt att Sverigedemokraterna och regeringen har misslyckats med att vända utvecklingen. I flera avseenden går det till och med åt fel håll: Fler oskyldiga svenskar drabbas och påverkas i sin vardag. Våldet blir allt grövre och kryper allt längre ned i åldrarna. Bara det senaste året har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med 200 procent.

Så här kan vi inte ha det. Det kan inte fortsätta på det här sättet. Politiken måste fortsätta flytta fram samhällets positioner och agera snabbt och resolut.

En del säger att vi socialdemokrater inget gjorde under åtta år. Har vi verkligen rätt att säga någonting nu? Jag vill verkligen inte fastna i det som har varit. Jag tycker att det är vår skyldighet att blicka framåt och lösa problemen. Men jag vill ändå bara kort föra till protokollet att vi faktiskt gjorde en hel del. Vi skärpte ett åttiotal straff, kriminaliserade ett trettiotal nya gärningar, satsade historiskt mycket på polisen, införde obligatorisk häktning vid grovt vapenbrott och initierade den största reformen på 60 år, för att citera justitieministern, med den förverkandelag som nu ger polisen bättre möjlighet att beslagta gängens brottsvinster - för att nämna några saker.

Trots det är jag den första att tillstå att vi borde ha gjort ännu mer, ännu tidigare och ännu snabbare. Det var uppenbarligen inte tillräckligt.

Det är också uppenbart att det som nu krävs inte bara är mer utan ett helt nytt angreppsätt. Det är absolut nödvändigt att fortsätta det arbete med skärpta straff och satsningar på polisen som vi påbörjade och som Tidöregeringen har tagit vidare. Det är exempelvis därför vi socialdemokrater säger att vi vill fortsätta bygga ut polisen. Vi har ett nytt mål om 50 000 anställda varav minst 34 000 ska vara polisutbildade med ökad lokal närvaro. Det är också därför vi säger att regeringen skyndsamt måste ge polisen möjlighet till realtidskameraövervakning med ansiktsigenkänning.

Min poäng är dock att enbart den typen av insatser inte kommer att räcka. För att de ska få effekt krävs också en bredare ansats för att sätta dit gängledarna, som alltför ofta går fria. Också nyrekryteringen måste brytas. Det innebär att politiken måste tänka större, vidta helt nya åtgärder och - ja, faktiskt - ibland också ompröva tidigare ställningstaganden.

Tyvärr är det lite för mycket business as usual på Justitiedepartementet. Det görs mycket som är bra. Vi är överens om mycket inom rättspolitiken. Det mesta som regeringen hittills har fått på plats är dessutom sådant som vi socialdemokrater påbörjade. Jag betraktar verkligen den samsynen som en styrka. Men det är beklagligt att Tidöpartierna inte orkar lyfta blicken från sitt två år gamla avtal och göra allt som krävs, också sådant som inte står där.

Fru talman! För att sätta dit gängtopparna vill vi att det införs en svensk maffialag med inspiration från den amerikanska RICO-lagstiftningen. Eftersom vi har ett rättssystem som skiljer sig från det amerikanska måste det givetvis utredas noggrant. Vi har därför avsatt 5 miljoner kronor i vårt budgetalternativ för en sådan utredning och pekat på några centrala beståndsdelar i den amerikanska lagstiftningen som saknas i Tidöavtalet och som vi vill att regeringen utreder.

En del handlar om ett gemensamt straffansvar för samtliga medlemmar i en kriminell sammanslutning. Det ger också starkare drivkrafter för fler att ange dem högre upp i hierarkin. En annan del rör därför kronvittnessystemet, som vi införde redan förra mandatperioden men som ännu tydligare behöver riktas mot just maffiatopparna. En tredje beståndsdel är bättre möjligheter att gå efter maffians företagande genom att se över möjligheten att åtala juridiska personer men också att göra det straffbart att göra business med kriminella aktörer.

Fru talman! Fler skärpta straff leder också till behov av fler fängelseplatser. Men regeringen saknar en trovärdig fängelseplan. Dubbelbeläggningar används redan, och besöksrum görs om till bostadsrum. Därmed är risken uppenbar att det återfallsförebyggande arbetet med såväl rehabilitering som utbildning och sysselsättning blir lidande. Det vi ser nu är en mycket oroande och potentiellt farlig utveckling.

Utbyggnaden av kriminalvården måste ske i hög takt. Samtidigt måste tiden på anstalt användas för att förhindra återfall. Man ska komma ut från fängelset som en bättre person. Därför vill vi socialdemokrater införa ett mål om att 90 procent av klienterna med en strafftid som överstiger ett år ska delta i behandlingsprogram.

Fru talman! Jag kan inte nog understryka att det behövs hårdare tag mot de kriminella gängen men att det inte kommer att räcka. För att vända utvecklingen måste kranen med tillförsel av nya barn och unga in i gängen stängas av.

Den senaste tiden har det blivit smärtsamt tydligt hur de kriminella gängen driver HVB-hem och dessutom använder dem som rekryteringsbas. Det larmas om vapen- och knarkgömmor, för att inte tala om alla barn som är på rymmen från HVB-hem när de begår fruktansvärda brott. Det här är inte klokt.

Socialdemokraterna vill kommunalisera HVB-vården för ungdomskriminella och ge personalen ökade befogenheter att visitera, beslagta och begränsa ungdomarnas rörelsefrihet. Regeringen måste kasta av sig de ideologiska skygglapparna och inse att den här verksamheten inte lämpar sig för den privata marknadens vinstintressen. Varken gängkriminella eller andra lycksökare ska casha in skattepengar. Det är pengar som behövs i vården av de här barnen.

Det behövs också insatser redan innan det är aktuellt med en placering. Tyvärr tackar alldeles för många föräldrar nej till socialtjänstens insatser. Därför behöver socialtjänsten fler tvingande verktyg. Vi har föreslagit 1 ½ miljard till en punktmarkering av unga som är på väg in i grov kriminalitet, antingen med en följeslagare eller fotboja. Det handlar om att skydda barn från att plocka upp det där vapnet och skjuta. Men även det är egentligen för sent agerat. Samhället måste komma in ännu tidigare.

Tidigare i höstas var jag i Köpenhamn och träffade min socialdemokratiska kollega tillika Danmarks justitieminister. Vi diskuterade bland annat deras ungdomskriminalitetsnämnder, som innebär tidiga och tydliga konsekvenser från samhällets sida när barn och unga dras in i kriminalitet.

Redan när vi socialdemokrater satt i regeringsställning tillsatte vi en utredning för att få på plats ungdomskriminalitetsnämnder enligt dansk modell i Sverige. Det förslaget ligger nu på regeringens bord, men hittills har det varit väldigt tyst. Det är mycket snack om danska straff för svenska brott, men regeringen visar inget engagemang för danska insatser för att bryta nyrekryteringen i Sverige.

Ungdomskriminalitetsnämnderna skulle innebära tuffa och tvingande insatser även om de ligger utanför det straffrättsliga systemet. Det skulle givetvis kosta pengar. Kanske är det därför Sverigedemokraterna och regeringen är så ointresserade. De bränner bevisligen hellre miljarder på skattesänkningar för de rikaste.

Tyvärr är det tidiga brottsbekämpande arbetet regeringens blinda fläck. Regeringen skjuter inte till en enda krona i ökade statsbidrag till kommunerna nästa år. Det blir i stället en avmagringskur som tvingar kommunerna att spara på just insatser för att möta ungdomar med en kriminell livsstil. Det är lika dumt som att skära ned på sjukvården under en pandemi.

Den situation som vi är i i dag är att likna vid en pandemi. Det är inte bara våldet som sprider sig utan också skräcken. Sverige måste ta ett helhetsgrepp och göra upp med decennier av försummelse av utsatta områden där gängkulturen kunnat växa sig stark. Vi måste sätta hårt mot hårt mot gängen, mot gängtopparna och mot deras nyrekrytering av barn och unga. Det handlar både om att skydda samhället från farliga individer och om respekt för brottsoffren. Men det handlar också om att stärka framtidstron och samhällsgemenskapen.

Fru talman! Avslutningsvis: Trygghet är och har alltid varit något av det viktigaste för oss socialdemokrater. Du har rätt att känna dig trygg - i arbetslivet, när du går i pension och om du har oturen att bli sjuk. Lika självklart ska det vara säkert och tryggt på våra gator, i gallerior och i våra bostadsområden.

Men i dag känner många tvärtom en stark otrygghet på grund av gängvåldet, som också drabbar många oskyldiga svenskar i deras vardag och som förstör barns och ungas framtid. Inte all brottslighet i Sverige ökar; det är viktigt att lägga till. Men den grova organiserade brottsligheten äter sig in i hela samhället, in i näringslivet och in i välfärden. Och när det kommer till det dödliga skjutvapenvåldet och sprängningarna sticker Sverige ut på ett helt horribelt sätt. Det här måste få ett slut.

Vi socialdemokrater vill se en sträng och rättvis kriminalpolitik, och vi är beredda att göra allt som är rättssäkert och träffsäkert. Vi ska göra det som krävs för att återupprätta tryggheten som gått förlorad i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill korrigera Teresa Carvalho. Det är säkert så att Socialdemokraternas kriminalpolitik vilar på två ben. Jag skulle vilja påstå att det ena benet är senfärdighet och att det andra är att man försöker skuldbelägga andra för sina egna misslyckanden. I det särskilda yttrandet från Socialdemokraterna - det står ju en del i den texten - anklagar man regeringen för till exempel passivitet och hävdar att man utgör ett tydligt alternativ. Det blir lite skrattretande.

Man skriver att det finns hela städer och bostadsområden där tillvaron och tryggheten är slagen i spillror. Det är i själva verket Socialdemokraternas eget fel. Jag vill påminna om att inget annat parti har styrt Sverige under så lång tid som just Socialdemokraterna har gjort. Man satt dessutom vid regeringsmakten under de två föregående mandatperioderna, innan vi tog över. Man hade all tid i världen att arbeta förebyggande och med att åtgärda problemen. Det var det ena.

Jag vill också påminna om att Stefan Löfven under sin tid som statsminister vid flera tillfällen deklarerade att regeringen skulle krossa gängkriminaliteten, som han sa. Vi kunde höra Morgan Johansson återupprepa den väldigt tomma frasen under sin tid som justitieminister. Vid ett tillfälle sa han dessutom på fullt allvar - jag citerar: Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.

Det gick så där. Sanningen är den att när Tidöpartierna tog över efter valet 2022 var situationen värre än någonsin. Det var en följd av det totala misslyckande som Socialdemokraterna kom att erbjuda svenska folket med sin politik. Vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation. Så är det. Men det är i mångt och mycket Socialdemokraternas fel.

Jag har två frågor. Varför är Socialdemokraterna alltid sist på bollen? Och varför tar inte Socialdemokraterna ansvar för sina egna misslyckanden?

Fru talman! Jag börjar med att konstatera att Richard Jomshof inte lyssnat särskilt väl på mitt anförande, med tanke på de två frågor han ställer. Jag får helt enkelt upprepa en del av det jag sa i talarstolen tidigare.

Innan jag kommer till det vill jag säga att jag tycker att det är anmärkningsvärt. Vi befinner oss i en nationell kris. Vi måste väl ändå vara överens om att detta är det när barn mördar och mördas, och det fortsätter att gå åt fel håll. Det ser man just på antalet barn som är indragna i denna fruktansvärda kriminalitet. Bara det senaste året - alltså inte under Socialdemokraternas tid vid regeringsmakten utan under den tid som Richard Jomshofs parti varit det största underlaget till regeringen - har antalet barn som är involverade i mordärenden ökat med 200 procent.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att i ett sådant läge, och när det dessutom finns en bred majoritet i Sveriges riksdag som är för hårdare tag för att trycka tillbaka de kriminella gängen, framför allt välja att fokusera på tjafs om vem som har tagit ansvar och inte i stället för att försöka lösa problemen och bejaka den samsyn som ändå finns. Det är anmärkningsvärt.

Men framför allt skiner det igenom att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra. De har inte erfarenhet av att sitta i en regering. Det ska vi väl vara tacksamma för, ska jag tillägga. Men i det här läget borde nog regeringsunderlagets största parti vara tacksamt för att det finns en stabil majoritet för väldigt mycket av regeringens politik på området.

Fru talman! För att lösa problemen krävs det att man också vet varför det har blivit som det har blivit, vilket jag också pekade på i mitt anförande. Det finns inget parti som har styrt Sverige så länge som Socialdemokraterna. Det är också Socialdemokraternas politik som genomsyrar och ligger till grund för alla de problem vi ser i dag. Därför vore det klädsamt om Socialdemokraterna också tog ansvar för de egna misslyckandena. Att släppa in bocken som trädgårdsmästare tror jag inte är ett framgångsrecept, tvärtom.

Det är bra att det finns en samsyn, men i detta läge tycker jag att vi ska hålla er i Socialdemokraterna borta med tanke på att det trots allt är ni som bär ansvar för att det ser ut som det gör.

Det är Socialdemokraternas politik som har skapat många av de problem vi ser i dag. Det är ert fel. Ni fick er mångkultur. Ni fick er massinvandring. Ni fick er islamisering, segregation och splittring. Det var precis detta ni ville ha. Alternativet är att ni har fört en politik där ni inte hade någon som helst koll på vad den skulle leda fram till. Jag vet faktiskt inte om det är bättre eller sämre.

Jag förutsätter att ni ändå har varit medvetna om vad de politiska beslut ni har fattat kunde leda fram till. Vi ser resultatet i dag.

Det är inte lätt att åtgärda de problem som ni har skapat. Det tar tid. Vi befinner oss i en väldigt allvarlig situation.

Jag vill avsluta med en fråga. Vi ser i dag hur oskyldiga människor kommer i skottlinjen och hur oskyldiga kvinnor, barn och familjemedlemmar mördas trots att de inte har någonting med de kriminella gängen att göra annat än att kanske ha ett släktskap. Vissa har inte ens det. Vi ser hur dessa mördas, och vi ser hur det skjuts på skolgårdar.

Jag drar mig till minnes att Morgan Johansson vid mer än ett tillfälle sa att det är en liten risk att oskyldiga drabbas. Detta uttalade han under sin tid som justitieminister, och det är inte speciellt smakfullt.

Delar Teresa Carvalho uppfattningen att det är en liten risk att oskyldiga drabbas? Är hon villig att be alla oskyldiga om ursäkt för vad den förda politiken har lett fram till?

Fru talman! Vissa delar här är nästan svåra att ta på allvar, men jag ska försöka bena ut några av dessa påståenden och frågor.

Låt mig börja med det sista ledamoten tog upp. Frågan om risken för oskyldiga att drabbas när kulorna viner är naturligtvis relevant. Men jag undrar om Richard Jomshof ser att det skett en utveckling de senaste åren. Risken för att oskyldiga drabbas är i dag betydligt större än för bara några år sedan. Det var precis detta jag talade om.

Jag säger inte att krisen började för exakt två år sedan, men nog måste även Richard Jomshof se att det i flera avseenden fortsätter åt fel håll? Jag nämnde antalet barn som är involverade i mordärenden. Men det handlar också om att våldet blir allt grövre och att allt fler oskyldiga drabbas. Då måste man vara beredd att ompröva en del ställningstaganden, ta ansvar och vara beredd att göra väldigt mycket mer.

Richard Jomshof och Sverigedemokraterna är tyvärr alldeles för låsta vid sitt Tidöavtal och klarar inte av att göra sådant som behövs för att möta de akuta krav som ploppar upp här och nu.

Under det senaste året har vi sett skjutningar i gallerior; det har blivit en ny trend. Vi socialdemokrater lade därför fram ett förslag om att ändra lagen så att man kan förbjuda tillträde i gallerior för vissa, men då röstade Sverigedemokraterna nej.

Richard Jomshof talade om att ta ansvar. Jag stod här i talarstolen nyss och sa att trots att vi socialdemokrater gjorde mycket är jag den första att tillstå att vi inte gjorde tillräckligt och att vi är beredda att göra allt som krävs och allt som är rättssäkert och träffsäkert. Jag önskar att fler partier hade samma inställning.

Fru talman! Jag vill inleda med att kommentera det som Teresa Carvalho avslutade med, det vill säga att hon vill utvidga tillträdesförbudet till att gälla gallerior för att stoppa skjutningar och gängkriminella. Hur tänker Teresa Carvalho att en lag som inte ens förmår att utestänga snattare från livsmedelsbutiker ska kunna utestänga gängkriminella från gallerior? Vi har ett vistelseförbud på plats och kan göra mer, men tillträdesförbudet är en fullständigt tandlös lagstiftning att använda i detta fall.

Jag tänkte ta tillfället i akt och prata budget. Det är ju ändå det vi behandlar i betänkandet.

Vid en första anblick av budgetalternativen kan det framstå som att skillnaderna är tämligen små. Det finns en bred enighet bakom satsningarna på rättsväsendet. Men när man höjer blicken kan man konstatera att det finns en avgrund inom det rödgröna regeringsalternativet i synen på finanspolitiken.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill inte bara ha massiva skattehöjningar, utan de vill de tre kommande åren också låna 200 miljarder kronor för sina favoritinvesteringar. Givet den överenskommelse som finns mellan Socialdemokraterna och regeringspartierna avseende det finanspolitiska ramverket undrar jag hur Teresa Carvalho ser på möjligheten att komma överens med sina rödgröna kamrater om prioriteringar. Vad kommer man att prioritera bort om man inte kan låna 200 miljarder kronor? Är det rättsväsendet eller biståndet som ska prioriteras bort? Eller vad är det?

Fru talman! Jag måste börja med att göra Mikael Damsgaard lite besviken och påminna honom om att till skillnad från Tidösamarbetet, som är ett samarbete där man, förmodar jag, får ge och ta och kompromissa sig fram, har Socialdemokraterna inget samarbete på det sättet med något annat parti i Sveriges riksdag. Vi samarbetar gärna med andra partier, men vi har inget formaliserat regeringsalternativ mitt i mandatperioden.

Jag företräder Socialdemokraterna och Socialdemokraternas politik. Om Mikael Damsgaard har frågor om vårt budgetalternativ får han jättegärna ställa dem till mig. Jag förstod att han ju har läst vår budget och konstaterat att det inte fanns några stora skillnader avseende området rättsväsendet.

Det finns dock vissa skillnader, vill jag belysa för både Mikael Damsgaard och alla andra som lyssnar till debatten. Vi vill se mer pengar till rättsväsendet än Tidöregeringen och föreslog 145 miljoner kronor mer till olika insatser, bland annat till en task force. När det sker sprängningar runt om i vårt land ska staten snabbt kunna finnas på plats för att hjälpa de drabbade.

Vi vill också lägga mer pengar på Centrum för våldsbejakande extremism för att ge dem bättre förutsättningar att motverka att extremismen sprider sig i vårt land och att vara bättre förberedda om det värsta skulle hända. Men mycket riktigt finns inga jättestora skillnader på detta område.

Däremot är det väldigt stora skillnader i våra budgetalternativ om man lyfter blicken lite grann. Vi socialdemokrater föreslår exempelvis 1 ½ miljard till punktmarkeringar av unga på väg in i gängkriminalitet. Det är helt nödvändigt för att bryta nyrekryteringen. Man måste säga att detta är regeringens blinda fläck. Det är synd att Moderaterna inte har ställt sig bakom denna satsning. Det hade behövts i den nationella kris som råder.

Fru talman! Om det förhåller sig så som Teresa Carvalho anförde, att man vill vara ett tydligt alternativ, måste man också samla en majoritet bakom sin politik. Annars är man inget tydligt alternativ.

Vi kan inte ha det så som det var under den förra mandatperioden, då vi hade en handlingsförlamad regering som inte fick igenom sin politik och då budgetarna blev nedröstade. Och även om det kom många reformer inom det rättspolitiska området var de ofta tandlösa - för lite och för sent.

Vi vet att Socialdemokraterna är beredda att kompromissa om det mesta för att få komma till maktens taburetter. Magdalena Andersson kunde avskaffa värnskatten och sänka skatten för de rikaste för att komma till makten. Vad är Socialdemokraterna beredda att kompromissa om den här gången? Är det satsningarna på rättsväsendet, eller är det något annat? Miljöpartiets och Vänsterpartiets pengar kommer inte att räcka till.

Fru talman! Det är mycket riktigt så att vi socialdemokrater gärna samarbetar, inte minst i rättspolitiken, för vi befinner oss i en nationell kris. Jag är helt övertygad om att väljarna förväntar sig det av oss, och då menar jag inte bara oss socialdemokrater utan oss politiker.

Lägg ner stridsyxan, och gör det som krävs för att lösa problemen! Det är i alla fall det jag hör när jag är ute och pratar med folk. Många pekar på att det hade varit bättre om Moderaterna och Socialdemokraterna hade kunnat vara lite mer överens om riktningen framåt så att det håller över tid, över regeringsskiften och annat.

Jag håller med om detta. Det hade varit jättebra med ett större gemensamt ansvarstagande i mitten av svensk politik, som andra givetvis också får ansluta sig till, med en stabil riktning framåt. Det tror jag att Sverige hade mått bra av. Jag beklagar att Moderaterna tyvärr inte har varit intresserade av detta utan i stället helt lutar sig mot Sverigedemokraterna, som faktiskt är ett ganska extremt parti.

Jag är helt säker på att också Mikael Damsgaard kan tycka att Sverigedemokraterna är ett ganska jobbigt skavsår emellanåt. Det är ändå rätt mycket som skiljer Moderaterna och Sverigedemokraterna åt. Det vill jag i alla fall tro.

Om vi nu ändå ska hålla på att prata om att ändra sig vill jag säga något. Det är tydligen populärt att leka leken att säga att Socialdemokraterna har ändrat uppfattning om exempelvis anonyma vittnen. Ja, det står jag för.

Vi är dock inte de enda som har ändrat oss om saker. Statsministern, som tidigare var för fri invandring, har ändrat sig om det. Även justitieministern har ändrat sig om anonyma vittnen, som han tidigare var emot. Sverigedemokraterna var tidigare emot vinster i välfärden, men nu är man för det. Angiverilagen har man också ändrat sig om.

Jag tycker inte att det är konstigt att politiska partier ändrar sig om saker. Samhällsutvecklingen kräver det av oss. Men jag är väldigt tydlig med en sak, och det är att vi inte kommer att ändra oss i frågan om att vi behöver vara beredda att göra allt som är rättssäkert och träffsäkert för att vända utvecklingen och stoppa de kriminella gängen.

Fru talman! När regeringen Kristersson tillträdde för drygt två år sedan hade den grova organiserade brottsligheten tillåtits att breda ut sig. Det grova våldet med skjutningar och sprängningar hade nått nivåer som helt saknar motstycke i länder som vi normalt sett jämför oss med.

När Magdalena Andersson lämnade posten som statsminister var inflationen i Sverige 10 procent. Inflationen har gröpt ur svenska hushålls köpkraft, men den har också urholkat kommunernas ekonomi. Om man frågar vilket kommunalråd eller regionråd som helst i landet kan de berätta hur inflationen har ökat kommunernas och regionernas pensionskostnader, hur ökade matpriser har gjort skolmaten dyrare och hur indexerade hyresavtal urholkar verksamheters budgetar.

Nu vänder vi utvecklingen. Steg för steg, fru talman, får den moderatledda regeringen, i samarbete med Sverigedemokraterna, ordning på Sverige.

För att trycka tillbaka brottsligheten lägger regeringen nu om kriminalpolitiken. Tidöavtalet innehåller en stor mängd offensiva och mönsterbrytande åtgärder. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga.

Preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner och preventiv avlyssning av gängkriminella begränsar de kriminellas frihet men gör vanliga hederliga invånare i vårt land både tryggare och friare.

Med hårdare straff kommer både gängkriminella och serievåldtäktsmän att sitta bakom lås och bom längre. Kontaktförbudslagstiftningen skärps för att öka brottsoffers trygghet. Med fler uniformerade poliser i yttre tjänst förebyggs brottslighet, men fler brott kan också utredas och klaras upp.

Vi inför en ny socialtjänstlag där det förebyggande arbetet är ett kärnuppdrag. Föräldrarnas roll och ansvar är centralt, och därför förstärks föräldraskapsstödet. Den statliga barn- och ungdomsvården reformeras. Kriminalvården tar över ansvaret för unga som döms för grova brott. Unga som vårdas med stöd av LVU på grund av koppling till grov kriminalitet ska kunna punktmarkeras med fotboja. Skolsociala team, som redan i dag finns på många skolor, utvecklas ytterligare. Informationsflödet från socialtjänst och skola till brottsbekämpningen ska öka.

Med en ny förverkandelagstiftning kan vi komma åt gängens bilar, kontanter och lyxprylar. Näringsförbud ska kunna utfärdas för personer som är involverade i grov organiserad brottslighet för att företag inte ska kunna användas som brottsverktyg. Ett finansiellt underrättelsecentrum inrättas där finanspolisen, bankerna och flera andra aktörer samarbetar för att komma åt den kriminella ekonomin.

Därtill görs massiva satsningar på rättsväsendet i statens budget. Från 2023 till 2027 ökar rättsväsendets budget från 69 till 100 miljarder kronor. Det är en ökning med över 40 procent.

Jag återkommer till regeringens budgetsatsningar.

Fru talman! Att få bukt med inflationen har varit avgörande för att stärka såväl kommunernas ekonomi som hushållens köpkraft. Att riksbankens penningpolitik och regeringens finanspolitik har gått i takt och att arbetsmarknadens parter har tagit sitt ansvar har lett till att inflationen i Sverige har sjunkit snabbare än i många jämförbara länder. Vi kan därför nu se hur hushållens köpkraft ökar och att kommunernas ekonomi återhämtar sig.

Vän av ordning kan fråga sig varför jag pratar om inflation, kommunernas pensionskostnader och hushållens köpkraft när vi ska debattera justitieutskottets betänkande om utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Skälet till detta, fru talman, är att allt hänger ihop.

En förutsättning för de historiska satsningar som regeringen gör på rättsväsendet är att det finns ett regeringsunderlag som går i takt och att det finns en majoritet här i kammaren för gemensamma prioriteringar. För tredje året i rad får regeringen majoritet för sin budget i riksdagen. Så såg det inte ut under den förra mandatperioden.

Om vi tittar på oppositionspartiernas budgetunderlag för utgiftsområdet kan vi se att de i huvudsak ligger förhållandevis nära regeringens budget. Vissa partier vill lägga lite mer på vissa anslag. Det kan framstå som att man vill prioritera något särskilt, men om man skrapar lite på ytan träder en annan bild fram.

Nyligen gjorde regeringspartierna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet upp om det finanspolitiska ramverket - att de offentliga finanserna över en konjunkturcykel ska vara i balans. Två partier i det rödgröna regeringsunderlaget har dock en helt annan uppfattning. De vill i stället ha ett underskottsmål på 1 ½ procent och låta framtida generationer betala för dagens utgifter.

Detta får genomslag även i deras förslag till budget för 2025 och de preliminära budgetramarna för 2026 och 2027. Trots att Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill genomföra massiva skattehöjningar kommer de ändå att behöva låna uppemot 200 miljarder kronor under de kommande tre åren för att bekosta sina favoritinvesteringar.

Den oundvikliga fråga som därför måste ställas är: Vad är det som kommer att få stryka på foten när det rödgröna regeringsalternativet ska lägga fram en gemensam budget?

Är det den blocköverskridande överenskommelsen om det finanspolitiska ramverket - vilket jag hoppas och tror inte är fallet? Eller är det Vänsterpartiets och Miljöpartiets fest på lånade pengar?

Om det är Socialdemokraterna som går vinnande ur striden om det finanspolitiska ramverket, då kommer de rödgröna regeringsförhandlingarna bli intressanta när pengarna helt enkelt inte räcker till.

Hur mycket kommer skatterna att höjas? Eller ska a-kassan i stället sänkas, som Centerpartiet vill? Får försvaret stryka på foten när biståndet ska höjas? Vad händer med satsningarna på rättsväsendet när Miljöpartiet vill bygga höghastighetsjärnväg?

Det står i kontrast till Sveriges nuvarande regering, som inte bara har viljan utan också den kompetens och den handlingskraft som krävs för att omsätta ord i handling.

Sverige står som bekant inför allvarliga utmaningar när det gäller trygghet och säkerhet. Den systemhotande brottsligheten, terrorhotet och främmande makters påverkan kräver kraftfulla åtgärder. Men vi får inte heller glömma det allvarliga samhällsproblemet kopplat till mäns våld mot kvinnor som måste bekämpas med precis samma kraft som gängkriminaliteten. Vi har också en utbredd mängdbrottslighet med alltifrån tillgreppsbrott till bedrägerier som också måste tas på allvar. Det är brott som måste beivras.

Allt detta är bakgrunden till att den moderatledda regeringen stärker rättsväsendet med omfattande satsningar i budgetpropositionen för 2025.

Satsningen på polistillväxten behöver fortsätta. Med budgetpropositionen för 2025 beräknas Polismyndighetens anslag öka från 37 till 51,9 miljarder, en ökning på över 40 procent över åren 2023-2027. Detta möjliggör fler poliser på våra gator och torg, kraftigt utbyggd kameraövervakning och bättre villkor för polisaspiranter.

Brottslighetens utveckling, mer resurser och nya verktyg till polis och åklagare och skärpta straff gör att trycket på Kriminalvården är högt. Kriminalvården genomgår därför nu den största utbyggnaden i modern tid. Med en ökning på hela 84 procent, från 14,1 till 26 miljarder kronor under budgetperioden, skapar vi de ekonomiska förutsättningarna för att det ska finns platser för att låsa in de kriminella.

En väl fungerande rättsstat kräver att hela kedjan fungerar. Därför förstärker vi Sveriges Domstolar med 1,7 miljarder kronor under perioden för att hantera det ökade målinflödet och höja säkerheten i våra domstolar. Åklagarmyndigheten tillförs 700 miljoner kronor under samma period för att säkerställa att fler brott kan lagföras.

I en alltmer orolig omvärld stärker vi också Säkerhetspolisens budget, vilket är nödvändigt för att möta de växande hoten från främmande makt och för att bekämpa terrorismen.

Brottsoffer ska få upprättelse och stöd. Därför ökar den moderatledda regeringen också anslagen till Brottsoffermyndigheten. Det möjliggör snabbare handläggning av ärenden om brottsskadeersättning och ett förbättrat stöd till dem som drabbats av brott.

Den moderatledda regeringen menar allvar i arbetet med att återupprätta tryggheten i Sverige. Det handlar om konkreta åtgärder som kommer att göra verklig skillnad i människors vardag, från fler synliga poliser i lokalsamhället till säkrare domstolar och fler anstaltsplatser.

Vi kommer inte att vila förrän varje medborgare kan känna sig trygg. Med budgetpropositionens omfattande förstärkningar av rättsväsendet tar vi nu viktiga steg på vägen mot ett säkrare och friare Sverige. Med det står jag bakom utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Att Mikael Damsgaard och Moderaterna inte har koll på Miljöpartiets syn på det finanspolitiska ramverket förvånar dessvärre inte. Det är sant att vi vill ha en annan modell än den vi har.

Vi vill att Sverige ska ha en investeringsbudget och att vi finansierar sådant som vi har nytta av och som har värde för lång tid framåt vid sidan av driftsbudgeten. Vår syn på det finanspolitiska ramverket innebär att det som är driften för staten ska gå plus minus noll över en konjunkturcykel. Att vi vill ha tåg som går att lita på är också helt korrekt, till skillnad från regeringen.

Mikael Damsgaard är svaret skyldig om hur hans favoritprojekt, exempelvis kärnkraften, ska finansieras. Ska Mikael Damsgaard dra ned 300 miljarder på rättsväsendet, miljövård, infrastruktur och på alla områden för att finansiera kärnkraften, eller hur har han tänkt sig? Miljöpartiet har ett svar. Regeringen och Moderaterna har det inte.

Fru talman! Mikael Damsgaard försökte i ett tidigare replikskifte få det till att det skulle bli svårt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att enas om hur satsningar på rättsväsendet ska se ut. Jag kan konstatera att Miljöpartiet vill se 1,6 miljarder mer på rättsväsendet än vad Mikael Damsgaard uppenbarligen tycker är tillräckligt.

Mikael Damsgaard påstår att vi vill se stora skattehöjningar. Sanningen är att vi säger nej till de skattesänkningar som regeringen gör för höginkomsttagare med 3 000-4 000 kronor netto i månaden för dem som har 150 000 kronor i månadslön.

Fru talman! Varför tycker Mikael Damsgaard att det är mer prioriterat med skattesänkningar för höginkomsttagare än att satsa på rättsväsendet och mot gängkriminaliteten?

Fru talman! Min poäng är den att när Miljöpartiet vill låna 200 miljarder kronor för sina favoritutgifter, som de kallar för investeringar, uppstår ett problem om de ska regera med ett parti som ser lite annorlunda på det och tänker att vi ska ha balans i den offentliga ekonomin. Plus och minus ska gå ihop. I det ska även investeringar i infrastruktur rymmas.

Det kommer att kräva väldigt stora omprioriteringar. Antingen får alla framtidsinvesteringarna stryka på foten, eller så behöver det göras omprioriteringar i det som Rasmus Ling beskriver som driftsbudgeten för staten. Det är de omprioriteringarna jag är intresserad av.

Om Miljöpartiet inte kan låna 200 miljarder kronor under budgetperioden till sina favoritinvesteringar, vilka omprioriteringar vill man göra i den andra delen av budgeten? Är det anslaget för förvaret, rättsväsendet, eller vad är det som ska stryka på foten? Det är den frågan jag vill ha svar på.

Fru talman! Jag avkrävs svar när jag gav ett tydligt svar, men jag får inte svar på mina frågor. Vi säger nej till Mikael Damsgaards skattesänkningar för höginkomsttagare. Jag tror att det var tydligt tidigare, och jag understryker det en gång till. Har man 150 000 kronor i månadslön behöver man inte 3 000-4 000 kronor extra varje månad.

Min fråga är återigen: Varför tycker Moderaterna att det är viktigare med skattesänkningen än att satsa på rättsväsendet? Är man nöjd med den situation vi har? Tycker man att polisen har för mycket pengar, att Kriminalvården har för mycket pengar och att Säkerhetspolisen och Sveriges Domstolar har för mycket pengar? Går det för mycket pengar till det förebyggande arbetet?

Jag tycker inte det. Mikael Damsgaard tycker uppenbarligen det. Han tycker uppenbarligen att det är viktigare att människor som har riktigt höga inkomster får ännu mer än att vi satsar det mest basala i samhället, nämligen trygghet för alla oss som bor här.

Fru talman! Det är ganska länge sedan nu. Men det gjordes en gång i tiden en blocköverskridande uppgörelse om skatterna. Det är några år sedan. Där lades det fast en princip om hälften kvar. Man skulle få behålla minst hälften av en löneökning, och den högsta marginalskatten skulle vara 50 procent. Det var en blocköverskridande överenskommelse, och jag tycker att den var klok.

Så har det inte varit på länge. Vi har både haft värnskatt och en avtrappning av jobbskatteavdraget som har lett till högre marginalskatter. Skatterna har i vissa inkomstskikt varit långt över 50 procent vid en löneökning, det vill säga man har fått betala mer än hälften av en löneökning i skatt.

Vi tycker inte att det är rimligt. Det är någon form av moral i att om du får en inkomstökning ska du ändå kunna behålla åtminstone hälften av den.

Om vi kommer tillbaka till budgeten och prioriteringarna är Miljöpartiets satsningar på rättsväsendet Monopolpengar. Om man lånar 200 miljarder kronor för att göra sina favoritinvesteringar och det man tycker är viktigast och sedan inte kommer att kunna göra det när man verkligen kommer till makten, vad är det då som ska prioriteras bort? Det vet vi ingenting om.

Jag tror inte att löftet om att ge mer pengar till polisen eller rättsväsendet är värt bläcket det är skrivet med. Det är Monopolpengar som Miljöpartiet använder sig av.

Fru talman! Under det senaste året har det skett flera hänsynslösa och riskfyllda skjutningar bland vanligt folk i gallerior runt om i vårt land. Otryggheten ökar, och både anställda och besökare känner en påtaglig rädsla.

Inte minst inför julhelgerna blir det påtagligt att säkerheten behöver höjas. Ägarna av landets gallerior behöver kontrollera och förstärka säkerheten. Det kan handla om utökad kameraövervakning, larmbågar, fler vakter och, allra helst, fler närvarande poliser.

Vi socialdemokrater har föreslagit två saker med anledning av detta: dels att polisen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ges ett särskilt uppdrag att stödja galleriorna i deras riskbedömningar, dels att lagen snabbt ska ändras för att kunna porta kriminella från våra gallerior. Mer konkret förslår vi alltså att lagen om tillträdesförbud till butiker, badanläggningar och bibliotek justeras så att förbudet också kan gälla tillträde till gallerior.

Det här röstade Moderaterna och de andra partierna i regeringsunderlaget nej till i justitieutskottet i dag. Hade regeringspartierna sagt ja till att inleda en process kring det här förslaget hade vi tämligen snart kunnat få en ökad säkerhet i våra gallerior.

Jag tycker att det är helt obegripligt. Hur motiverar Moderaterna att man säger nej till konkreta och angelägna förslag som faktiskt skulle kunna hindra att oskyldiga faller offer för fler skjutningar i gallerior i vårt land?

Fru talman! Socialdemokraterna förvånade mig i samband med det här utskottsinitiativet. Vi ska komma ihåg att Socialdemokraterna stod ensamma kvar bakom detta. Jag tror att övriga partier insåg att det kanske inte är vägen framåt.

Man vill ha snabb lagstiftning. Man ville lagstifta direkt i utskottet, från ax till limpa. Man sa att det här bara är en enkel förändring i lagen och att vi bara skulle skriva till ett ord och stryka en mening - snabbt gjort i utskottet. Vi kanske skulle kunna rösta före jul, till och med!

Men så går det inte till. Vi har beredningskrav i svensk grundlag när vi ska stifta lag. Vi behöver utreda och remittera. Vi kan tycka att det går långsamt, men så är faktiskt fallet. Socialdemokraterna förvånar mig därför.

När det gäller sakfrågan kan man fråga sig hur skarpt förslaget verkligen var. Det var konkret, men är det verkningsfullt? Vi vet att reformen med tillträdesförbud till butik är ett paradexempel på ineffektiv socialdemokratisk rättspolitik. Man drev fram en lagstiftning som har visat sig vara helt tandlös och svår att tillämpa och som butiksägare har rivit sitt hår över. De hade stora förhoppningar, men lagen har inte fungerat särskilt väl i verkligheten.

Hur ska den lagstiftningen fungera för att stoppa gängkriminella i gallerior? Det övergår mitt förstånd.

Fru talman! I dag hade alltså Moderaterna chansen att säga ja till ett förslag om att utöka grunden för det tillträdesförbud som gäller enskilda butiker till att också gälla gallerior, detta för att öka säkerheten i våra gallerior där det under året har ägt rum flera skjutningar. Den chansen tog man inte.

Nu får vi höra från Moderaterna att det bland annat handlade om att det inte går till så och att det inte kan gå så snabbt. Det är fascinerande att när Socialdemokraterna lägger förslag får det inte gå för snabbt, men när Moderaterna lägger förslag ska det gå väldigt snabbt. Vi behöver inte fastna där; jag bara konstaterar det.

Jag konstaterar också att Mikael Damsgaard mycket väl vet att vi var helt öppna för att diskutera alternativa handlingsvägar, för det argumenterade jag för på utskottet i dag. Vi hade kunnat nöja oss med att utskottet kom överens om att rikta ett tillkännagivande till regeringen så att regeringen kunde ta hand om detaljerna och lagstiftningsprocessen.

Men det ville inte Moderaterna. Moderaterna argumenterade emot förslaget och röstade emot det.

Vi hör även hur Mikael Damsgaard argumenterar för att det som finns i dag är tandlöst. Det är mycket möjligt att enskilda butiker inte i särskilt många fall har ansökt om att kunna porta ungdomar som snattar. Jag möter betydligt fler som tycker att det hade varit angeläget för galleriägare att kunna porta gängkriminella som inte bara skjuter i galleriorna utan hänger där och sprider otrygghet, säljer droger och annat. Men det är inte Moderaterna och regeringen beredda att över huvud taget testa.

Vi socialdemokrater är beredda att testa nya verktyg. Jag beklagar att Moderaterna inte orkar lyfta blicken från Tidöavtalet och göra allt som krävs.

Fru talman! Jag hade förra mandatperioden förmånen att få debattera den här frågan när vi behandlade den i kammaren då. Då hade vi förslag om att man skulle utvidga grunden för tillträdesförbud till att gälla till exempel ordningsstörningar. Det ryms alltså inte i lagen för butiker. Butiker kan inte ansöka om tillträdesförbud för ungdomar som stör ordningen i butiken. Det krävs att de har begått brott i butiken och att det finns risk för upprepad brottslighet för att man ska kunna få beviljat tillträdesförbud av åklagare.

Det är många butiker som ansöker om tillträdesförbud, men de får avslag i väldigt hög utsträckning. Den lagstiftningen har alltså inte fungerat så som många hade hoppats på. Att det skulle fungera för att avvisa gängkriminella från gallerior - ja, Teresa Carvalho kan upprepa det hur många gånger som helst, men det är inte ett effektivt verktyg.

Däremot har vi någonting annat som har visat sig vara effektivt när det gäller stadsdelscentrum och så vidare, nämligen de preventiva vistelseförbuden som innebär att polisen kan besluta att förbjuda vissa personer att vistas på vissa platser. Det kan absolut vara en effektiv åtgärd, och jag tycker absolut att polisen ska använda sig av det verktyget när de finner det lämpligt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten, och jag uppskattar att vi i en budgetdebatt lyfter upp regeringens ekonomiska politik.

Jag vill nämna att år tre in i regeringens och Sverigedemokraternas mandatperiod har Sverige en av EU:s lägsta nivåer av ekonomisk tillväxt, men däremot en av de högsta nivåerna av arbetslöshet. Det är bra att vi pratar om inflation. Det har både varit och är viktigt. Och det är också viktigt att prata om prioriteringar, som ledamoten gör, men vi pratar om en kaka som knappt växer.

Vi behöver prata om tillväxt och om fler i jobb. Därför undrar jag hur den moderata ledamoten anser att höjda kostnader för att anställa unga, att få fler unga i jobb, skulle gagna bekämpningen av ungdomsbrottsligheten eller för den delen gagna landets tillväxt.

Fru talman! Jag tackar för frågan, och det är kul att få prata budget.

Jag är helt överens med ledamoten om betydelsen av ekonomisk tillväxt. Vi har under lång tid haft en svag ekonomisk tillväxt och låg produktivitetsutveckling i svensk ekonomi, vilket har gjort att kakan har växt för lite. Här måste mer göras, och regeringen gör mycket inom det området.

Men det har varit några tuffa år med hög inflation där vi har behövt driva en återhållsam politik för att kunna trycka ned inflationen, så att vi inte ska hamna i samma situation som Frankrike befinner sig i nu med regeringskris och där omfattande besparingsprogram måste läggas fram. Vi har fört en ansvarsfull och återhållsam politik för att trycka ned inflationen. Nu har vi vunnit den kampen mot inflationen, och nu lägger regeringen fram en offensiv budget med betydande satsningar och skattesänkningar. Det kommer att öka hushållens köpkraft och stimulera ekonomin. Därtill skapas möjligheter för Riksbanken att sänka räntorna, vilket ytterligare förstärker hushållens köpkraft.

Vad gäller prognoserna framåt kan vi se att tillväxten är betydligt bättre, och Sverige ser ut att få bättre tillväxt än de flesta andra EU-länderna. Men det återstår att se. Vi kan se att utvecklingen vänder framöver.

Fru talman! Det är fint att vi ser att det kanske händer saker, men vi behöver agera just nu. Centerpartiets budgetmotion för 2025 har vi gett titeln Jobben Jobben Jobben. Vi är medvetna om att de inte är lösningen för allt, men de är banne mig en viktig start för att få pengar till att göra viktiga saker.

Inflationen kommer förhoppningsvis att vara besegrad, men det lyfts fram att kommunernas ekonomi är drabbad av kostnadsökningarna. Där skulle staten ha kunnat ta ett större ansvar för kostnadskrisen i kommunerna eftersom man har helt andra budgetverktyg än det kommunalekonomiska regelverket tillåter. Centerpartiet föreslår 5 miljarder i sektorsbidrag till skolan, sänkta arbetsgivaravgifter för ingångslöner, de tio först anställda blir skattefria och ett högkostnadsskydd för sjuklönekostnader i småföretag. Det är i små och medelstora företag som tillväxten sker, och det är där kakan finns som vi vill fördela. Vi är överens om mycket av det som behövs, bland annat på rättsväsendets område.

Jag uppskattar den ekonomisk-politiska debatten, och jag har gärna fler sådana med den moderatledda regeringen för att få tillbaka en arbetslinje, skapa jobb och tillväxt och därmed en ökad trygghet.

Fru talman! Jag tror att det finns goda förutsättningar att komma överens om den ekonomiska politiken med Centerpartiet. Sedan kan man i enskilda prioriteringar göra olika bedömningar, men jag skulle säga att det finns goda möjligheter.

Vi är överens om betydelsen av en ekonomisk tillväxt så att den totala kakan växer. Därmed kan vi stärka hushållens köpkraft och förstärka resurserna för att allt det vi vill göra i den offentliga sektorn på den statliga nivån, i regioner och i kommuner.

Fru talman! Jag börjar med att säga att jag är glad att jag har min hemvist i norr. Jag bor i Umeå sedan 1970. Då hade staden cirka 60 000 invånare. Vid det senaste årsskiftet hade siffran vuxit till mer än 133 000.

Staden har haft en devis om att Umeå ska växa tryggt och säkert. Detta har lyckats under en rödgrön regim under dessa år, och det har bland annat inneburit en mycket medveten samhällsplanering där olika bebyggelseformer blandas; hyresrätter, bostadsrätter, villor och radhus. Det blir automatiskt en god integration.

Umeå har en blandad befolkning med många olika kulörer. Det har också varit många feministiska satsningar, och staden har till och med blivit utnämnd till världens mest feministiska stad i utländsk press, bland i annat Frankrike och England.

Med detta sagt har jag ett lite annorlunda perspektiv. Jag upprörs naturligtvis, precis som alla andra, över den grova kriminaliteten, men jag ser både på grund av min bakgrund och mitt partipolitiska ställningstagande annorlunda på hur vi borde tackla den. Vi pratar här mycket om kriminalrättsliga reformer, men jag tror att vi måste se mycket bredare på problemen och fundera över vilka grundstenar vi vill ha i ett samhälle, utöver att vi vill bli kvitt kriminaliteten.

Här har Sverige också varit ett föregångsland på många områden; kriminalpolitiskt när det handlar om jämlikhet och jämställdhet. Vi har minskat klassklyftorna rejält under många år, men nu rullar det tillbaka och klyftorna ökar. De blir triggers till en vilja att begå brott.

Vi har också genomfört banbrytande reformer som har handlat om att skydda kvinnor och barn mot övergrepp. De är oerhört viktiga, och de har bidragit till att vi har velat kupera våldet så att det inte ska spridas från generation till generation. Vi ska inte låta unga pojkar lära sig våld som maktmedel, vilket ändå sker i dag. Vi måste se att dessa problemområden verkligen hänger ihop, och jag är glad att det är fler än jag som har markerat det från talarstolen i dag.

Vi har länge byggt vidare på grundläggande principer i vår regeringsform och den rättssäkerhet som garanteras där och i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Där ser jag att vi riskerar att tumma på reglerna.

SD-regeringen splittrar och markerar skillnader mellan oss och dem. Man styr uppifrån och ser nedåt. Klassklyftorna ökar och kvinnornas underordning skärps. Retoriken blir också präglad av förakt mot invandrare, inte minst muslimer. I misstro kräver man mer kontroll, övervakning och ständigt hårdare straff. Jag ska återkomma till det.

Jag menar att det faktiskt är för sent om vi enbart fokuserar på straffen. Vi måste få ned den grova brottsligheten. Det allra viktigaste då, menar många forskare nu, är att vi riktar fokus på att förhindra nyrekryteringen av barn och unga.

Det brottsförebyggande arbetet måste börja med en väl utbyggd välfärd, inte minst i politiskt eftersatta områden. Om skola, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl tillsammans med ett levande civilsamhälle minskar möjligheterna att rekrytera. Det kräver ökade resurser, vilket jag tyvärr inte ser att majoriteten är beredd att investera i dag. Man sparar hellre.

Det finns bevis för att hårdare straff inte fungerar. Man blir inlåst en period, men vad händer sedan? Och vad händer när vi har en situation i fängelserna i Sverige i dag där det är överbeläggning? Man har inte utrymme att alltid satsa så som man borde göra på behandlingsinsatser och sysselsättningar, och överbeläggningen kommer att öka än mer.

Andra insatser som har kommit och som har tagits upp här är visitationszoner. Jag är kritisk mot dem, för flera utvärderingar visar att de framför allt riktas mot dem som har en annan hudfärg och etnicitet.

Vänsterpartiet vill i stället satsa på trygghetszoner i politiskt eftersatta områden. Vad menar vi då med trygghetszoner? Ja, egentligen det som vi har sett att Danmark gjorde. Man satsade väldigt brett på skola, socialtjänst och polis tillsammans med andra myndigheter och civila organisationer för att bygga nya allianser och bygga tillit och förtroende tillsammans, verkligen tillsammans, med och för människorna i området. Vi vill avsätta ytterligare resurser för sådana satsningar.

Jag har också tagit del av presentationer av dem som arbetar i det som kallas Rätt Kurva, en projektform som är tagen från Tyskland. I Sverige har det här genomförts på ett antal orter. Det pågår nu och kommer att utvärderas av Göteborgs universitet. Man gör det med stöd av näringslivet och den ideella föreningen Beredskapslyftet. Man riktar sig till barn mellan 8 och 15 år som redan har kommit i riskzonen så att polisen har uppmärksammat dem, och man vill bryta rekryteringen till kriminella gäng.

Det man gör är att man inte fokuserar enbart på barnet, utan man ser också till familjen. Vad finns det för basförutsättningar? Är det en förälder som arbetar många mil bort och inte hinner vara förälder utöver att fixa försörjningen? Kan man hjälpa till med ett jobb som ligger närmare? Kan man hjälpa till med praoplats, sommarjobb eller några timmar extra, till och med under skoltid, för vissa barn så att de får vita pengar och kan vara stolta över det? Det tror vi skulle behöva utvidgas, och det skulle kunna vara en god förebild på många andra håll.

Vi vill satsa ytterligare när det handlar om våld mot kvinnor och barn. Vi kallar det ett femicidpaket. Femicid är benämningen på mord på kvinnor.

Man skulle absolut vilja att inte en enda kvinna till skulle dödas i Sverige, men så sker tyvärr. Vi ser i utvärdering efter utvärdering att i de insatser som gjorts när kvinnor har sökt hjälp eller när grannar har slagit larm har man ibland misslyckats helt med att göra riskbedömningar. Man har inte tillräcklig kompetens om detta våld i rättskedjans olika led, från dem som tar emot anmälningar till polis och åklagare och så småningom i domstolen. Det arbetet behöver absolut uppvärderas.

Vi vill satsa ytterligare mot ekobrotten. Den privatisering som Sverige gjort sig skyldigt till, skulle jag vilja påstå, där våra skattemedel används på ett felaktigt sätt inom välfärden gör den också attraktiv att agera i för de kriminella gängen.

Jag skulle också vilja nämna en sektor som inte nämns så ofta när vi pratar om rättsväsendet. Det handlar om de många civila processerna, eller förvaltningsprocesserna, där man som enskild skulle behöva rättshjälp. Gränsen för att få rättshjälpsersättning har inte höjts sedan slutet av 1990-talet. Det tycker vi är upprörande. Det är mycket inom familjerätten och förvaltningsrätten som har avgörande betydelse i många människors liv, och vi borde investera mycket mer. Jag hoppas att vi får återkomma till det fler gånger och att det blir verkliga reformer på det området.

Jag skulle vilja att vi var fler som uppmärksammade det som kommer att ske i juni här i Stockholm. Då delar man ut det som ibland kallas Nobelpriset i kriminologi, Stockholmspriset i kriminologi. Det är två som får dela på prissumman i år.

Den ena som ska få åtminstone en halv miljon för sina insatser, Frances Crook, har jobbat länge som verkställande direktör för ett känt institut i England. Hon varnar för att ensidigt fokusera på fängelsestraff och menar att vi måste bryta den trenden, att det är en illusion att hårdare straff ger trygghet och ett tryggare samhälle. Forskningen bevisar motsatsen, hävdar hon och har referenser för det.

Retoriken som hyllar fängelse som en effektiv lösning ger en spiral där vi ständigt vill ha längre och längre straff. Jag tror att vi behöver fängelser, men vi behöver inte alltid längre och längre straff. Vi behöver hitta andra reformtyper. Vi behöver börja regera mot brott på ett tydligare sätt men inte regera genom brott och skapa ibland onödigt stor rädsla. Vi ska göra det utifrån konkreta kunskaper, forskningsresultat och med seriositet utifrån beprövad erfarenhet.

Fru talman! Jag tänkte ta mig friheten att blicka bakåt lite innan vi går in på hur det ser ut i dag och varför vi befinner oss där vi befinner oss just nu, delvis baserat på egna erfarenheter som chef för underrättelseverksamheten i södra Sverige under ett antal år.

Redan på 90-talet, för 30 år sedan, fanns det tecken på att organiserad brottslighet och gängkriminalitet började få fäste i vårt land. Mc-gängen Hells Angels och Bandidos var väl det tydligaste tecknet, men det noterades även att det fanns ett antal kriminella grupperingar med rötter i och kopplingar till främst Balkan, Mellanöstern och Nordafrika.

Tyvärr får vi konstatera att vi tillät dessa kriminella grupperingar att växa sig allt starkare trots tidiga varningar från polis och andra brottsbekämpande myndigheter. En misslyckad migrations- och integrationspolitik i kombination med en kriminalpolitik som hade en förlåtande och överslätande syn på brottslingar snarare än ett fokus på värnandet om brottsoffer lade grunden för en tillväxt. Påföljderna var också löjligt låga, med inriktningen att i möjligaste mån undvika fängelsestraff, något som säkert bidrog till att Sverige var lockande.

Befogade och väl underbyggda rapporter viftades bort, och budbärarna beskylldes för främlingsfientlighet och rasism, något som i sin tur medverkade till en tystnadskultur. Det upplevdes som bättre att hålla tyst än att bli uthängd eller utfryst av chefer, medier eller politiker.

Det var väl egentligen först när dåvarande chefen för polisens nationella operativa avdelning Mats Löfving tog bladet från munnen och berättade att det i Sverige finns minst 40 kriminella klaner som etablerat sig här enbart i syfte att begå brott som fler insåg vidden och det allvarliga läget.

Det vi nu bevittnar i form av grova våldsbrott, gränsöverskridande brottslighet, angrepp på våra välfärdssystem, infiltration och otillbörlig påverkan i näringsliv och offentlig förvaltning är resultatet av en oförmåga och/eller ovilja från tidigare regering att angripa aktörerna.

Vi har i dag hört härifrån talarstolen att Socialdemokraterna har gjort en helomvändning när det gäller synen på detta. Men jag kan också konstatera att Socialdemokraterna knappast varit de som stått i frontlinjen när det gäller att bekämpa det.

Det är snarare så att Socialdemokraterna år efter år har sagt nej till viktiga beslut som skulle förebygga och förhindra brott. Man sa nej till folkräkning, så vi vet inte vilka som bor i landet. Det är svårt att utvisa tungt kriminella om man har låtit dem stanna. Vi har inte kunnat lagföra gängledare som rekryterar barn eftersom detta inte varit brottsligt. Tystnadskultur har fått råda i våra domstolar eftersom man sagt nej till anonyma vittnen. Socialtjänst, polis och skola har inte kunnat prata med varandra, för man har haft en mur av sekretessbestämmelser som hindrat detta. Allt detta ändras nu av oss kristdemokrater och övriga Tidöpartier.

Fru talman! Vi har nu äntligen en regering som gör något åt saken. Vi lägger om rättspolitiken och gör stora satsningar på rättsväsendet. Ny lagstiftning ger polisen nya och bättre verktyg för att förebygga, förhindra och klara upp brott. Vi sätter brottsoffret i fokus.

Påföljderna skärps för flera brottskategorier. Är du gängkriminell blir det straffskärpning. Vi ser över och moderniserar straffrätten med nya bestämmelser när det gäller stämpling, förberedelse och försök till grova brott. Nyligen fick vi en ny förverkandelagstiftning som ökar möjligheten att förverka tillgångar som förvärvats genom brottsvinster.

Vi har också stärkt den gränsnära polisverksamheten, vilket har gett polisen utökade befogenheter i gränsområdena.

Som nämnts här kan polisen nu också utfärda vistelseförbud för gäng som skapar otrygghet på torg och i köpcentrum - hör och häpna!

Detta var bara några exempel på insatser som gör livet svårare för kriminella.

Fru talman! Insatserna börjar nu ge resultat. Uppklaringen av grova brott har ökat markant, från låga 20 procent till över 70 procent. Dessutom har polisen förhindrat ett stort antal grova brott. Antalet brottmål avseende stämpling och förberedelse för grova brott har ökat påtagligt i domstolarna.

I budgeten för 2025 föreslås en ökad satsning på Polismyndigheten. Ökad lokal polisnärvaro och synlighet tillsammans med ökat fokus på att utreda de så kallade vardagsnära brotten, som stöld, bedrägeri, misshandel och skadegörelse, är en del av prioriteringarna för 2025. Insatserna mot det grova våldet i form av skjutningar och sprängningar fortsätter oförminskat.

Jag sitter i Polismyndighetens insynsråd, där vi hade möte häromdagen och kunde konstatera att den senaste trygghetsmätningen visade på goda resultat som tyder på ökad trygghet. Även om vi fortfarande befinner oss i ett allvarligt läge märker tydligen personer som besvarar enkäten att det händer saker och ting från regeringens och de brottsbekämpande myndigheternas sida.

Utredning och förebyggande insatser mot grova brott i nära relation vässas med ny metodik och en ökad användning av kontaktförbudet.

Medel anslås även för ökad kameraövervakning och inrättande av ett finansiellt underrättelsecentrum.

Anslagen till Polismyndigheten kommer att öka till 45 miljarder, en ökning med cirka 4 miljarder från 2024. Vi tycker givetvis att detta är bra satsningar. Även Åklagarmyndigheten och domstolarna får ökade anslag för att klara den väntade ökningen av brottmål.

Fru talman! Ökad uppklaring och längre påföljder för grova brott leder till ökad beläggning på Kriminalvårdens anstalter. Kriminalvården gör redan i dag stora insatser för att hantera mottagning och behandling av de personer som ska avtjäna sina straff. Kapaciteten har ökat genom att intagna får dela cell, men det krävs en kapacitetsförstärkning för att bibehålla kvalitet, effektivitet och säkerhet. Detta gäller såväl vanliga anstalter som kvinno- och ungdomsfängelser - ungdomsfängelser finns inte i dag men kommer att finnas 2026.

Planering för byggnation av fängelser och häkten pågår. Kriminalvården behöver såväl ett ökat antal platser som mer personal. Under 2024 fick Kriminalvården 17,8 miljarder, och nu ökas anslagen till 20,4 miljarder.

Utöver det som nämnts gör regeringen omfattande insatser när det gäller det brottsförebyggande arbetet, i bred samverkan med andra aktörer. Ska vi rå på brottslighet i allmänhet och den organiserade brottsligheten i synnerhet och förhindra rekrytering krävs insatser från alla samhällssektorer. En stor del av de medel som nu anslås går till brottsprevention.

Vi kristdemokrater förstår föräldrarnas betydelse, och regeringen agerar aktivt för att stärka familjernas roll och stärka barnperspektivet i brottsbekämpningen. Vi ger stärkt lagstöd åt socialtjänst, föräldrar och skola. Vi river sekretessen, som förhindrat dem att samarbeta. Det kommer också en ny socialtjänstlag med större verktygslåda. Socialtjänsten kan arbeta med tidiga insatser, och det finns ett större fokus på brottsförebyggande arbete.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Rättsväsendet är tillsammans med försvaret den yttersta garanten för vår öppna, liberala demokrati, med uppgiften att skydda människors fri- och rättigheter både mot brott som begås av enskilda och även mot den offentliga maktens godtycke eller maktmissbruk. Att upprätthålla rättsstaten och tryggheten för alla individer, oavsett kön och för gammal som ung, i hela landet är en av statens kärnuppgifter.

De senaste årens katastrofala utveckling, med skjutningar, sprängningar och en ökad otrygghet tillsammans med ett försämrat internationellt säkerhetsläge, ställer mycket höga krav på rättsväsendet. Många har också lyft den organiserade brottsligheten, som har kommit att bli ett hot inte bara mot enskilda utan också mot vår allmänna välfärd. Oerhörda våldsbrott och handel med narkotika, vapen och människor tillsammans med stölder och bedrägerier utmanar det samhälle vi värnar - ett samhälle som är byggt på tillit och trygghet. Jag ser en lika oacceptabel situation när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn.

Vi får heller inte förminska de skador och det lidande som de så kallade mängdbrotten medför för både enskilda och småföretag. Det behövs helt enkelt ett ökat fokus på alla som utsätts för brott.

För att lösa denna uppgift krävs att hela samhället kraftsamlar. Det behövs utökade befogenheter och brottsförebyggande arbete på flera områden. Centerpartiet lägger till exempel 5 miljarder mer än regeringen på skolan, som ett sektorsbidrag.

Men innan jag går in på det utgiftsområde som vi har att hantera vill jag säga: I en värld av ökad polarisering och mycket fokus på skillnader - och inte på likheter alla gånger - vill jag säga att Centerpartiet under mandatperioden har röstat ja till de lagförslag från regeringen som avser brott och brottsbekämpning.

Vi har varit för preventiva tvångsmedel. Vi har varit för vistelseförbuden. Vi har varit för den förverkandelagstiftning som nu sätts i kraft. Vi har dock inte varit för anonyma vittnen och visitationszoner. Vissa andra säger att de är för rättssäkra och träffsäkra medel. Men vår bedömning är att dessa inte är det. Det är därför vi inte är för dem.

Fru talman! Vi kan då komma in på budgeten. Vi är positivt inställda till regeringens stora förstärkning av rättsväsendet, men vi menar att resursökningarna hittills inte gett de resultat som de borde ha gett. Därför föreslår Centerpartiet att medel omfördelas inom Polismyndigheten, så att grunduppdraget - inklusive hanteringen av våldet mot kvinnor och barn samt mängdbrotten och att det ska vara en närvarande polis i hela landet - kan genomföras. Här avsätter vi 500 miljoner kronor.

Vi föreslår också en dubblering av anslagen till polisens avhopparverksamhet, vilket medför ett tillskott om 75 miljoner kronor. Avhopparverksamheten är en viktig och alltför lågt prioriterad del av arbetet mot gängen, där det särskilt saknas ett nationellt arbete med barn och unga.

Det pratas med rätta om fler poliser på gator och torg, men vi måste samtidigt påminnas om att hemmet är den vanligaste brottsplatsen för våld mot närstående och att allt fler brott begås på nätet, ofta i datorn eller mobilen. Den så kallade cyberbrottsligheten blir allt vanligare och påverkar fler myndigheter. Centerpartiet föreslår därför att Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet ska tillföras 5 miljoner kronor vardera för att utveckla arbetet mot just cyberbrottslighet.

Fru talman! Centerpartiet ser ett stort behov av ett mer sammanhållet stöd till våldsutsatta kvinnor. Jag vill ta tillfället i akt och säga att vi ser mycket positivt på det arbete som nu genomförs inom polisens nationella operation Beta, där fokus är på presumtiva gärningsmän samt på ett mer samlat stöd för de utsatta. Det är årligen alltför många kvinnor som förlorar sitt liv på grund av detta våld.

Mycket beror på svårigheter att hitta bostad och att ta sig ur ett ekonomiskt beroende. Detta medför problem för många kvinnor som vill lämna en destruktiv och våldsam relation. Centerpartiet vill därför tillföra 100 miljoner kronor till anslaget som gäller bidrag till brottsförebyggande arbete. En lämnapeng ingår i det.

Centerpartiet ser mycket positivt på den förstärkning till Sveriges domstolar som regeringen nu äntligen föreslår. Vi föreslår där också en satsning på att halvera tillståndsprocesserna i viktiga miljö- och energifrågor. Därför får Sveriges domstolar ett tillskott på 5 miljoner kronor för det - våra förvaltningsdomstolar behöver det.

Mycket av det som gäller den svenska utvecklingen av energi, byggnation och infrastruktur får vänta för länge i domstolar. Det är allt från enskilda bygglov till stora investeringsprojekt.

Avslutningsvis ska jag nämna något som vi har varit inne på förut. Nu behandlar vi statens budget, och det går då inte att lämna denna talarstol utan att säga: Tre år in i regeringens och Sverigedemokraternas mandatperiod har vi en av EU:s lägsta ekonomiska tillväxter men en av de högsta nivåerna av arbetslöshet. Jag har fått nämna detta i replikskiftet, men nu gjorde jag det igen.

Att fokusera på inflationen och på hur vi ska prioritera är viktigt, men ekonomisk tillväxt med social och miljömässig hållbarhet är vad Sverige är mest betjänt av just nu. Då krävs det ett större fokus på en effektiv offentlig sektor och ett ännu större fokus på att få Sverige i arbete. Därför heter Centerpartiets budget: Jobben, jobben, jobben.

Detta gynnar oss alla, även rättsväsendet och det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet.

Många av inläggen här rör sig i föregående mandatperioder eller i kommande mandatperioder, men vi kan vara här och nu. Med makt kommer ett stort ansvar. Med den ekonomiska politiken och de budgetar som vi nu diskuterar vilar det ett tungt ansvar på regeringen när det gäller att den gemensamma kakan, som behövs så mycket för bland annat det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet, ska bli större.

Jag har inget eget yrkande utan hänvisar till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

(forts. § 9)

Herr talman! Frågan är vad som är viktigast - hur mycket pengar polisen får till sin budget, eller vad de gör med pengarna, det vill säga vilka resultat de levererar.

I min värld kommer alltid resultaten att vara viktigare än budgeten.

Så tänker också många poliser ute på gator och torg när det kommer till prat om polisens budget. De vill veta vad de får i lön, vilka ob-tillägg de har och hur många helger de måste jobba. Kan jag få semester i sommar? Finns det pengar till utbildning? Kan jag byta ut den här gamla bilen? Min uniform är trasig, kan jag få en ny? Blir det något julbord?

Poliserna ser till verksamheten. De ser till den vardag de jobbar i.

Är man chef över någon av de myndigheter som vi diskuterar i dag, till exempel polisen, gäller det att kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Budgeten ska såklart hållas, men också verksamheten är viktig. Resultaten måste levereras.

Jag har som polis jobbat under åtta olika justitieministrar och sju olika rikspolischefer. Det har varit med blandade känslor och blandade resultat. I dag känner jag mig, för första gången under mina 33 år som verksam inom Polismyndigheten, trygg. Vi har en regering som förstår vikten av att satsa på rättspolitiken. Vi har en justitieminister som har vilja, mod och ambitioner. Vi har en rikspolischef och biträdande rikspolischef som har vilja, visioner och även där ambitioner. Förutsättningarna för att Sverige även framöver ska ha en bra och fungerande rättspolitik och en väl fungerande polismyndighet är således goda.

Förutom det självklara att brottsligheten ska minska och människors trygghet öka är man från regeringens håll tydlig med att man vill se att polisen visar resultat. Det ska bli fler lokalt närvarande poliser, så kallade områdespoliser. Man vill se en bättre uppklaringsprocent och bättre utredningsresultat av mängdbrotten, de så kallade vardagsbrotten. Våld i nära relation ska vara fortsatt prioriterat. Man vill också att arbetet mot den organiserade brottsligheten med skjutningar, sprängningar och rekrytering av unga även fortsättningsvis ska ligga högt upp i prioriteringen.

För att kunna göra detta får Polismyndigheten i budgeten 45 miljarder. Det är mer pengar än vad polisen har fått någonsin tidigare. Men med det kommer också krav på prestation. Då är vi tillbaka till det jag sa i början av anförandet om budget och resultat: Budgeten ska hållas, men man måste också leverera resultat.

Herr talman! Det skjuts och dödas fortfarande i Sverige på en helt oacceptabel nivå. Då kan man vara raljant och säga: Titta, det skjuts ju trots att regeringen lägger fram offensiv politik och offensiva lagar och polisen får mer resurser än vanligt. Så kan man säga, och så får man applåder i de egna leden.

Men låt oss stanna upp i den tanken en sekund och i stället tänka: Hur illa hade det varit om den här regeringen inte hade varit så offensiv som den är? Om den bara hade suttit passiv och tittat på, som tidigare regeringar gjort genom åren, hur hade det sett ut då?

Den här regeringen har producerat reform efter reform, lag efter lag. Mycket av det som Polismyndigheten har sagt att man behöver för att kunna vara effektiv har man fått.

Men arbetet mot kriminaliteten, inte minst den organiserade kriminaliteten, är svårt. När polisen flyttar fram sina positioner och blir mer effektiv ser de kriminella till att ducka och hitta andra vägar och andra sätt att tjäna pengar. I dag ser vi hur allt fler i ledande positioner inom de kriminella nätverken inte längre är verksamma i Sverige utan befinner sig utomlands, inte sällan i lite mindre demokratiska länder där det är svårt att få till ett samarbete för de rättskipande myndigheterna. Där är det svårt att komma åt dem.

Här hemma i Sverige kan polisen störa verksamheten - göra det jobbigt att vara en del av de kriminella nätverken, göra det jobbigt att vara kriminell. Ledarna är dock svårare att komma åt. Vi kan kapa armarna på draken, men vi behöver kapa huvudet.

Det här kräver ett nytänk. Jag gläds därför när jag ser att regeringen och justitieministern är med och ligger i framkant i det jobbet. Jag noterade att justitieministern varit utomlands och träffat sina motsvarande ministrar i syfte att komma fram till bra samarbeten. Jag vet att även Polismyndigheten jobbar i den riktningen. Det bådar gott.

Herr talman! Jag har en kollega på polisen som kallas för "Doktorn". Han är ett känt ansikte i Gamla stan här i Stockholm, där han inte sällan syns åka runt i gränderna på sin segway. "Doktorn" är områdespolis, och han är enligt mig urtypen för hur en områdespolis ska vara. Han är tillgänglig. Han syns. Han är ute och jobbar på gator och torg. Han känner näringsidkarna i området. Han känner dem som bor i området. Han vet vilka som brukar leta burkar i papperskorgarna. Han vet vilka portar som har trasiga lås. Han kan ficktjuvarnas knep på julmarknaden. Han kan känna igen en bedragare på långt avstånd. Det finns inte mycket som sker i Gamla stan som inte "Doktorn" känner till.

Det är så här en områdespolis ska vara. Han eller hon ska vara ett naturligt inslag i gatubilden. En områdespolis ska ha kunskap om sitt område, om dem som bor där, om dem som besöker det och om dem som är verksamma i det, legalt eller illegalt. Det är då det brottsförebyggande arbetet fungerar. Det är då områdespoliserna gör skillnad.

Det här vittnar många områdespoliser om i dag: Det fungerar bra när de får arbeta problemorienterat, när de får verka ostört från annan verksamhet och när de får jobba långsiktigt.

När det kommer till det brottsförebyggande arbetet och vikten av det tror jag att jag sa det här förra året, och jag kan upprepa det igen. Polisen jobbar på tre sätt: brottsförebyggande, ingripande och utredande. Ju mer brottsförebyggande polisen kan jobba, desto mindre behöver man ingripa och desto mindre behöver man utreda. Då kan man också flytta resurserna till det brottsförebyggande arbetet.

Men för att det ska finnas tillräckligt många områdespoliser krävs det att polisen får växa. Det gör den också. Det blir fler poliser här i Sverige. I somras klev vi över den magiska gränsen: 24 000. Nu är det alltså över 24 000 poliser. Så många poliser har det aldrig någonsin funnits i Sverige.

Om den här kammaren hade varit full av poliser hade det applåderats nu. Fler poliser betyder nämligen att arbetsmiljön för våra poliser blir bättre. Det blir fler som delar på helger, nätter och övertid. Det innebär att fler poliser kommer att stanna kvar i yttre tjänst, där det behövs poliser.

Herr talman! Till sist och kanske viktigast - jag ser i dag med oro på hur allt fler unga dras in i kriminalitet, i grov kriminalitet. Tonåringar rekryteras för att utföra transporter av narkotika och vapen och för att mörda. Det finns i dag platser på nätet och appar där uppdragen ligger som menyer på restaurangerna. Det är bara att välja och vraka. Man får 10 000 för att transportera en väska från Helsingborg till Stockholm, 100 000 för att skjuta skallen av någon i Eskilstuna, 25 000 för att spränga en bil i Upplands Väsby och så vidare. Listorna är långa och många.

Det här är såklart lockande och frestande för en ung person som det kanske går dåligt för i skolan, som lever i en dysfunktionell familj och som har vuxit upp med våld och droger. Det kan vara en ung person som ingen ser, som ingen frågar hur han har det eller hur han mår. Det kan vara en ung person som under hela sin uppväxt har fått höra att han inte duger, att han inte är bra på något och att han är värdelös.

Då kommer de här grabbarna, som peppar honom och stöttar honom och får honom att ta ett av de här uppdragen. De hejar på honom: Skjut in genom dörren bara. Det är ingen fara. Du kommer inte att åka fast.

Efter att han har gjort det är han någon. Äntligen finns det några som ser honom, som uppskattar honom och som berömmer honom. Och de där andra, de som tidigare inte såg honom, tittar nu på honom med helt andra ögon, med någon form av respekt men framför allt med rädsla. Detta lyfter honom. Det ger honom självförtroende. Helt plötsligt är han någon.

Men livet i kriminalitet är inte lösningen. Det är ofta bara en kortsiktig flykt undan någonting annat. Inte sällan blir livet i kriminalitet och de kriminella nätverken snabbt obehagligt. Det som från början var frivilligt och spännande blir snart tvång och obehag. Plötsligt blir skjutandet och dödandet verklighet. Du blir själv ett av målen. Du börjar sova dåligt, du är stressad, du får ångest, du skaffar skyddsväst, du vågar inte röra dig fritt och du skippar skolan. Droger, vapen, kontroller och visitationer av polisen blir vardag.

Plötsligt en dag sitter du där i cellen med kala väggar. Du är ensam och övergiven. Gängen skiter i dig. Det finns andra som kan ta över efter dig. Än en gång är du tillbaka där du var från början - ensam och övergiven, och ingen ser dig.

Herr talman! Där har vi, samhället, en skyldighet att göra något. Vi måste finnas där tidigt och fånga upp de här unga männen som inte blir sedda i dag och de barn som inte känner att de har några andra alternativ än att söka sig till de kriminella gängen. I någon form av desperation att bli något, att vara någon, är de beredda att döda. Vi pratar om barn som är så unga som 12 eller 13 år. De är vilsna, övergivna och osedda. Vi måste stoppa nyrekryteringen. Den debatten får vi aldrig sluta ta, herr talman.

(Applåder)

(TALMANNEN: En mild påminnelse om vårdat språk i kammaren. I kammaren säger vi att man struntar i saker och använder inte det verb som ledamoten använde.)

Herr talman! Vi lever i en orolig och våldsam tid. Vi har områden och länder med konflikter och fullskaliga krig. Vi har ett globalt terrorhot, som också är riktat mot Sverige. Vi har också en utbredd våldskultur, inte minst i gängmiljöerna. Och vi har en organiserad brottslighet. Situationen är oerhört allvarlig.

Att den är allvarlig innebär att frågan är prioriterad. Den är prioriterad för Miljöpartiet och för resten av oppositionen men också för regeringen och regeringsunderlaget. Självklart har vi olika uppfattningar i olika frågor.

Som oppositionsparti kommer vi att kritisera förslag som vi inte tror på. Det kommer vi inte att vara rädda för. Men vi kommer inte heller att kritisera för sakens skull. Vi kommer att välkomna förslag som vi tror kan leda framåt. Vi kommer att lägga fram egna förslag och naturligtvis välkomna om regeringen tar dem vidare. Vi kommer också att kritisera i de fall det inte sker.

Herr talman! Vi kommer att omvärdera och göra nya ställningstaganden i de fall omvärlden förändras eller omständigheter motiverar det. Vi kommer inte att ha någon prestige i detta.

Polisen har fått många nya verktyg. Miljöpartiet har stått bakom de flesta av dem. Det finns saker som vi inte har stått bakom det senaste året, exempelvis visitationszoner och anonyma vittnen. Men flertalet har vi sett som nödvändiga. Vi tycker till exempel att hemliga tvångsmedel, även i de fall de används preventivt och för dem som inte fyllt 15 år, också kommer att vara behövliga eftersom utvecklingen lett dithän. Det behövs för att rädda liv.

Straffen för att ha begått brott har skärpts kraftigt det senaste decenniet. Det är emellanåt värt att illustrera utvecklingen och vart vi har tagit oss, herr talman. År 2014, då S-MP-regeringen tillträdde, var minimistraffet för grovt vapenbrott sex månaders fängelse. I dag är det fyra år. Vi har också skärpt straffen för sexualbrott och andra grova våldsbrott. Och det har varit motiverat.

De flesta som sitter fängslade på våra anstalter runt om i Sverige sitter dock inte inne för att ha begått de allvarligaste brotten. Det stora flertalet har inte begått mord eller grova sexualbrott utan är inlåsta på grund av andra saker. Vi behöver vara vaksamma så att vi inte får en situation där människor som dömts till fängelse under en kortare tid blir rekryterade av gängen under fängelsetiden och kommer ut som mer härdade kriminella än när de blev inlåsta.

Kriminalvården är en av de mest pressade myndigheterna i Sverige. De har besökt oss i justitieutskottet i dag. De bedriver ett fantastiskt arbete och gör utbyggnaden av både fysiska platser och personal i snabb takt. Men de är pressade. Det får konsekvenser för hur man kan arbeta så att de som sitter inne blir bättre när de en dag kommer ut.

Herr talman! Att gå på pengarna är A och O i arbetet mot gängkriminaliteten. Den nya förverkandelagstiftningen, som vi hanterade här i riksdagen för en ganska kort tid sedan, är vi många som sätter stort hopp till.

I några delar hade Miljöpartiet velat gå längre, vilket framgår i vår följdmotion. Vi har också ställt frågor om detta tidigare till justitieministern. I propositionen redogjordes för just detta: När tingsrätten avstyrker att beslag ska kvarstå har vi velat att det inte ska ske förrän domen vunnit laga kraft. Om ärendet ska vidare till hovrätten innebär det alltså att den som fått något beslagtaget inte ska få tillgång till det, utan man ska avvakta tills hovrätten har gjort sin prövning. Jag hoppas, herr talman, att regeringen vill överväga att gå vidare med förslaget.

Vad gäller budgeten, som är ämnet för debatten, är Miljöpartiet det parti i Sveriges riksdag som satsar mest på rättsväsendet. Vi vill satsa mer på polisen och Ekobrottsmyndigheten än vad regeringen gör, och vi vill inrätta en polisinspektion som en egen myndighet. Den skulle i så fall ersätta avdelningen särskilda utredningar som finns i dag. Vi vill att det ska vara en separat myndighet, liknande Ivo för sjukvården och Skolinspektionen för skolan, som ska kunna granska polisen och kanske också någon annan del av rättsväsendet. Det här blir mer angeläget när hela rättsväsendet växer som det gör.

Herr talman! Vi har också satsningar på 1 miljard på det brottsförebyggande arbetet. Vi gör en satsning på rättsliga biträden för att fler ska kunna få rättshjälp, vilket är en viktig rättssäkerhetsfråga, och vi vill satsa mer på ersättning för skador som uppkommit på grund av brott.

Eftersom budgetramen för Miljöpartiet är större än regeringens finns det ingen möjlighet att göra ett yrkande. I stället hänvisar jag till Miljöpartiets särskilda yttrande i betänkandet.

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik men när Rasmus Ling tog upp en satsning på 1 miljard till brottsförebyggande åtgärder kom jag osökt att tänka på något som Albert Einstein ska ha sagt: Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Jag blev lite nyfiken. Genom åren har det ju ändå satsats mycket pengar på brottsförebyggande åtgärder inom socialtjänsten och skolan. I kommunerna har man gjort ett antal brottsförebyggande insatser på olika sätt. Men vi har ändå hamnat i den situation som vi i dag befinner oss i, med grov kriminalitet, med barn som rekryteras för att utföra grova våldsbrott och så vidare.

Hur har ni tänkt spendera denna miljard på brottsförebyggande åtgärder? Finns det något nytt som inte redan gjorts?

Herr talman! Jag tackar jättemycket för frågan.

Jag kan hålla med om att det är galenskap att om och om igen göra saker som inte fungerar. Det här gäller saker som har prövats, dock inte i Sverige. Som Teresa Carvalho redogjorde för i sitt inlägg har man i Danmark satsat på att punktmarkera unga på glid som riskerar att rekryteras till gängen.

Det är naturligtvis inte gratis att ha vuxna som går med barnen och ser till att de är i skolan och inte begår brott efteråt. Efter skolan följer de med barnen hem och ser till att de gör läxorna. Det här kostar pengar, och vi har avsatt 1 miljard där detta blir en viktig del.

I Danmark har detta visat sig vara en effektiv åtgärd. Man kan naturligtvis också vidta andra åtgärder - 1 miljard är mycket pengar men kommer inte att räcka till allt. För dem som redan har börjat begå brott kan övervakning med elektronisk fotboja vara ett alternativ. Det finns också ungdomsövervakning och annat.

Att satsa ordentligt - 1 miljard - för att se till att dessa pojkar, som det oftast handlar om, inte begår brott eller sugs upp av gängen, vore betydligt bättre än att välja att göra som regeringen och satsa 30 miljarder på att sänka skatterna för dem med de allra högsta inkomsterna.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är möjligt att metoden att punktmarkera unga kriminella kan ha effekt. Det är inte så att polisen inte har prövat detta tidigare i några sammanhang. Det har inte minst skett i vår hemstad Malmö.

Jag är lite nyfiken på om Rasmus Ling inte ser någon brottsförebyggande effekt av det faktum att vi klarar upp brott, låser in grovt kriminella på längre tid och ser till att de inte kan begå de brott som de eventuellt hade begått om vi haft en mer liberal kriminalpolitik än vad som nu är fallet.

Tanken är ju att vi ska få bort farliga individer från gatan så att de inte kan begå brott. Det ska givetvis också ha en viss avskräckande effekt för andra personer som eventuellt har planer på att begå brott.

Herr talman! Det är ställt utom allt tvivel att brott som klaras upp och att brott får konsekvenser i sig är brottsförebyggande. Jag hoppas att det är svar nog på frågan, även om det kanske går att utveckla det hela. Givetvis har det effekt - även en brottsförebyggande sådan - om en stor andel av de brott som begås klaras upp.

Om man tittar på forskningen och andra länder är svaret dock inte lika tydligt när det gäller att fängslade personer skulle vara en avskräckande faktor. De länder som har de högsta straffen har inte lägre andel kriminalitet än andra länder. Något sådant tydligt samband finns alltså inte. Om däremot individer som är oerhört våldsamma och som begår grova våldsbrott och har gjort det vid upprepade tillfällen sitter inne kan de självklart inte begå brott gentemot samhället under tiden.

Herr talman! Denna åtgärd är ingenting som har provats. Vi menar inte att poliser ska följa med de unga, utan vi vill göra en statlig satsning i likhet med den man har gjort i Danmark. Där har man väldigt tydligt kunnat konstatera att detta har stor effekt.

Jag vet att Tidöpartierna och regeringen är väldigt intresserade av Danmark. Men tyvärr har de bortsett från denna åtgärd, trots att Danmark tydligt har visat att den haft stor effekt. I stället för att satsa pengar på att hålla potentiellt kriminella borta från kriminalitet och i stället vara i skolan och göra läxor efter skoldagen väljer regeringen tyvärr att prioritera skattesänkningar för folk som har väldigt hög månadsinkomst.

Herr talman! I valet 2022 fick Moderaterna och de partier som finns på vår sida av politiken mandatet att få ordning på Sverige. En majoritet av väljarna röstade för ett skifte för att vända utvecklingen i ett Sverige som blivit fattigare och farligare.

Vi tog över i ett läge där tioåriga barn rekryteras in i kriminella nätverk och där barn både mördar och blir mördade. Vi tog över i ett läge där skjutningar och sprängningar undergräver integriteten, friheten och tryggheten för oskyldiga människor och där regler om sekretess hindrar skola, polis och socialtjänst att sitta ned runt samma bord och dela information med varandra om barn som far illa.

Vi tog över i ett läge där myndigheter utsätts för infiltration och påverkan, där kriminella bedrar våra välfärdssystem och där den kriminella ekonomin har fått frodas medan gängtopparna lever lyxliv och ägnar sig åt grov brottslighet mot Sverige från soligare breddgrader.

Det utgångsläge vi ärvde var alltså mörkt. Mellan 2012 och 2022 tredubblades det dödliga skjutvapenvåldet i Sverige. Polisen har uppskattat att den kriminella ekonomin omsätter cirka 100-150 miljarder kronor per år, och svindlande 62 000 personer bedöms vara antingen aktiva i eller kopplade till ett kriminellt nätverk.

Det svenska problembild som vi tog över saknar motstycke i våra nordiska grannländer och för den delen i andra europeiska länder. I förlängningen hotas vårt fria och öppna samhälle.

Under alldeles för många år gjordes alldeles för lite - för lite för att slå mot våldet, för lite för att strypa den kriminella ekonomin och för lite för att bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Men nu har vi lagt om kursen. Ingen uppgift är viktigare för regeringen än att trycka tillbaka den systemhotande organiserade brottsligheten.

Sedan regeringsskiftet för drygt två år sedan lägger vi om politiken för att bekämpa och förebygga brott. Strategin är enkel och står på tre ben: slå hårt mot gängens grova våld, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen. Månad för månad blir det nu mycket svårare att vara kriminell i Sverige.

I oktober förra året fick polisen rätt att avlyssna gängkriminella för att förhindra skjutningar och sprängningar och att också göra detta preventivt. I januari fördubblades minimistraffet för grovt vapenbrott, i februari infördes vistelseförbud och i april fick polisen rätt att upprätta säkerhetszoner samtidigt som skyddet för poliser stärktes. Det handlar om de poliser som arbetar närmast och som är mest utsatta för den organiserade brottsligheten.

I juli blev det enklare att vräka kriminella hyresgäster, i september utökade vi ytterligare möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel och i november fick polis och åklagare äntligen möjlighet att gå direkt på maffialedarnas tillgångar och lyxprylar.

Två år in i mandatperioden är vi dock långt ifrån klara. Vi är bara i början av en tioårsresa för att ta kontroll över gängen.

Från årsskiftet, herr talman, blir det enklare att bryta gängens tystnadskultur genom anonyma vittnen. Reglerna om sekretess kommer att ändras så att information kan delas mellan myndigheter för att förebygga och klara upp brott, och systemet när det gäller de unga görs om i grunden - alltifrån en ny socialtjänstlag hela vägen till ungdomsfängelse. Samtidigt gör regeringen stora ekonomiska satsningar både på rättsväsendet och på bredare brottspreventiva insatser.

Herr talman! Regeringen föreslår alltså att anslagen till rättsväsendet under åren 2023-2027 ska öka från 69 till 100 miljarder kronor totalt. I budgeten för nästa år finns tydliga prioriteringar. Låt mig nämna fyra av dessa.

För det första ökar vi polistätheten och stärker den polisiära förmågan. Polisen ska växa mot målet att polistätheten åtminstone ska motsvara genomsnittet i EU. För att få fler att söka sig till polisutbildningen stärker vi aspiranternas villkor. Det är den första substantiella löneökningen för aspiranter sedan 2002. Vi föreslår att de som studerar vid polisutbildningen från höstterminen 2024 under vissa förutsättningar och villkor ska få sina studielån återbetalda eller avskrivna.

Vi inrättar nu ett finansiellt underrättelsecentrum inom polisen och stärker polisens kameraförmåga. När vi nu gör så kraftiga satsningar på polisen handlar det i högsta grad också om att polisen ska kunna göra mycket mer än att bekämpa gängbrottsligheten. Det gäller inte minst mäns våld mot kvinnor.

Det här är alldeles nödvändigt för att vi också ska få full kraft i alla andra reformer på detta område som nu är på gång: de skärpta kontaktförbuden, de skärpta straffen och de sekretessbrytande reglerna, som så att säga ska rivas ned för att man ska kunna dela information i syfte att förhindra det dödliga våldet mot utsatta kvinnor.

Tillväxten är också viktig för att säkerställa att det sker lokalt. Det ger ökade möjligheter att klara upp fler brott i den brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen. I det uppdrag som vi gav den nya rikspolischefen vid tillträdet för ett år sedan underströk vi betydelsen av att öka effekten och effektiviteten - jag använder gärna ordet produktiviteten - i myndigheten när vi nu tillför så mycket mer av skattebetalarnas pengar. Det var det första.

För det andra stärker vi Säkerhetspolisens förmåga att reducera allvarliga hot från främmande makt och våldsbejakande extremism och terrorism.

För det tredje säkerställer vi att Kriminalvården kan fortsätta sin utbyggnad med full kraft.

För det fjärde tillförs domstolarna medel för att kunna hantera ett ökande antal mål och stärka säkerheten. Samtidigt får också Åklagarmyndigheten ökade resurser så att fler brott kan utredas och lagföras och fler brottsvinster återtas.

Dessa prioriteringar handlar om att vi som land ska kunna hantera de potenta hoten mot vår inre säkerhet: terrorismen och den våldsbejakande extremismen, de statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och den organiserade brottsligheten. Samtidigt ska vi ha en bredd så att vi också kan hantera alla andra utmaningar mot enskilda människors frihet och trygghet i vårt land.

Herr talman! Vi ser nu att nya resurser, nya verktyg och nya arbetssätt börjar få effekt. Antalet skjutningar under årets tre första kvartal har gått ned påtagligt i jämförelse med det blodiga rekordåret 2022. Avsevärt fler våldsbrott förhindras och klaras upp.

Steg för steg ger vi också tillbaka makten till den skötsamma majoriteten. Genom vistelseförbud har öppna drogscener kunnat stängas, och hederliga medborgare har börjat få tillbaka det offentliga utrymmet från gängen. Men risken för nya våldsspiraler finns kvar. Oskyldiga människor fortsätter att drabbas av våldet. Gängen hittar hela tiden nya sätt att berika sig och rekrytera nya barn och ungdomar.

Redan före valet sa Moderaterna att det skulle ta minst ett decennium att vända utvecklingen. Erfarenheter från andra länder bekräftar detta. Vi talar om ett maraton, inte sprint. I New York tog det tio år att ta tillbaka kontrollen från gängen. I Danmark tog det ungefär lika lång tid.

Sverige är nu två år in på sin tioårsresa. Vi kommer att fortsätta att flytta fram positionerna tills vi är framme - tills vi har slagit ned våldet, strypt den kriminella ekonomin och brutit rekryteringen av barn och unga i Sverige.

Budget för budget, reform för reform fortsätter vi att göra Sverige till ett tryggare och friare land.

(Applåder)

I detta anförande instämde Caroline Högström (M).

Herr talman! Jag vill börja med att rikta ett uppriktigt tack till justitieministern för att han deltar i debatten här i dag. Det ger mig möjlighet att ställa en högaktuell fråga, och det tackar jag särskilt för.

Bara det senaste året har antalet barn under 15 år som misstänks vara involverade i mordärenden ökat med 200 procent. Kommunernas kostnader för placeringar av barn och unga skenar samtidigt som regeringen har satt kommunerna på en avmagringskur som gör att de nu tvingas spara på insatser för att möta barn och unga med kriminellt beteende. I stället sänker regeringen skatten för de rikaste och uppmanar kommunerna att prioritera.

Att regeringen inte skjuter till en enda krona till de generella statsbidragen till kommunerna och heller inte går in och specifikt avlastar med tanke på de skenande placeringskostnaderna är inte bara tondövt utan också obegåvat. Alla vet ju att vi måste bryta nyrekryteringen om vi ska kunna stoppa de kriminella gängens framfart, men det här är onekligen regeringens blinda fläck.

Polisen larmar dessutom om att gängkriminella driver och äger HVB-hem och om HVB-hem som fungerar som knark- och vapengömmor, varifrån barn rekryteras med helt hänsynslösa metoder. Alldeles för ofta får vi höra om tonåringar som rymt från just HVB-hem och är ute på morduppdrag, och i förra veckan fick vi höra om ett företag som cashat ut 10 miljoner kronor i vinst från våra skattepengar, som borde ha gått till vård av dessa barn.

Vi socialdemokrater vill stoppa detta genom att öka personalens befogenheter och låta kommunerna ta över, men detta säger Moderaterna bestämt nej till. Jag vill fråga justitieministern: Hur kan regeringen försvara det här sjuka HVB-hemshaveriet?

Herr talman! Jag lyssnar på socialdemokratiska kommunalråd som inte alls tror att det ens är möjligt, möjligtvis teoretiskt, att kommunalisera barn- och ungdomsvården.

Det är naturligtvis inte samma sak som att försvara de missförhållanden som finns både i hem som drivs av privata aktörer och i dem som till exempel drivs i förbund mellan olika kommuner.

Under hösten har polisen i samspel med Ekobrottsmyndigheten och IVO som är tillsynsmyndigheten bedrivit ett mycket intensivt arbete för att leta upp, granska och stänga ned hem där det finns missförhållanden.

Det råder ingen som helst tvekan om regeringens linje och de ansvariga myndigheternas linje. Det arbetet kommer inte att upphöra förrän det sista inslaget av kriminalitet är uppdraget med rötterna. Det gäller oavsett vem som råkar vara huvudman för hemmen.

När det gäller avmagringskurer är det dessvärre så att den inflation som vi ärvde av den tidigare regeringen har satt hela vårt samhälle på avmagring. Faktum är att det bästa vi kan göra för att säkerställa att kommuner långsiktigt har resurser att också bedriva ett offensivt arbete för brottsprevention är att trycka tillbaka inflationen så att inte pengarna fortsätter att tappa i värde. Genom det arbetet har hela kommun- och regionsektorn bara när det gäller minskade pensionskostnader nästa år 50 miljarder mer att röra sig med.

När det gäller sänkta skatter på arbete fanns det en tid när Socialdemokraterna också ägnade en tanke åt hur resurserna i samhället ska växa. Vi vet att det bästa sättet att få resurserna till välfärden och rättsväsendet att växa är att människor arbetar och att det lönar sig att arbeta.

Jag är stolt över att vi återupprättar den linjen. Det är den som borgar för att tillväxten ska öka, att resurserna ska öka och att möjligheterna ska bli bättre för kommuner och brottsbekämpande myndigheter att arbeta både preventivt och repressivt mot kriminaliteten.

Herr talman! Låt mig börja där justitieministern slutade. Det blev en skattepolitisk debatt.

Jag tror att justitieministern vet att Socialdemokraterna inte säger nej till alla skattesänkningar. Vi har också skattesänkningar för vanligt folk. Det jag vände mig emot var att regeringen med närmast kirurgisk precision går in och sänker skatten för de allra rikaste i vårt samhälle.

Det görs i ett läge där vi befinner oss i en nationell kris med barn som mördar och mördas och det behövs mer pengar till socialtjänsten och alla möjliga som behöver jobba med att bryta nyrekryteringen.

Det är uppenbart att det är regeringens blinda fläck. Det är uppenbart att regeringen inte har någon vidare krisinsikt när det kommer till HVB-hemmens roll i den nationella krisen, som var det jag frågade om.

Att kriminella kan driva HVB-hem och tjäna pengar på dem, köpa och sälja dem på Blocket som begagnade bilar, är inte bara ett haveri. Det borde också vara en röd linje för alla partier, och kanske framför allt för det parti som leder regeringen.

Herr talman! Utöver oviljan att stoppa HVB-haveriet har regeringen också skurit ned på specifika statsbidrag som finns riktade till att bryta nyrekryteringen i utsatta områden. Man säger nej till våra förslag om 1 ½ miljard till punktmarkering av unga på glid med fotboja eller följeslagare.

Sedan hör jag förvisso emellanåt att regeringen har börjat prata om att bryta nyrekryteringen. Det är otroligt välkommet. Det har inte alltid låtit så. Men insatserna lyser fortfarande med sin frånvaro.

Jag vill verkligen uppmana Gunnar Strömmer att inte låta detta enbart bli läpparnas bekännelse. Jag hoppas att justitieministern kommer tillbaka till kammaren efter ett välbehövligt juluppehåll med lite mer engagemang för att bryta nyrekryteringen.

Herr talman! Jag kan utlova att engagemanget kommer att vara minst lika högt som det har varit under två år när vi reformerar också det brottspreventiva arbetet med samma systematik som för det brottsbekämpande arbetet.

Faktum är att de barn som nu dras in i gängen var antingen precis nyfödda eller två, tre eller fyra år gamla när de socialdemokratiska statsråden klev in i Rosenbad.

Jag håller helt med om behovet av att ändra systemet, ändra på det brottsförebyggande arbetet och reformera hela barn- och ungdomsvården. Men det är svårt att säga att man kan hitta någon ledning i det arbete som Socialdemokraterna själva bedrivit på området. Vi tvingas söka inspiration på andra håll, och det gör vi nu också.

Det gäller allt från de mest absurda delarna. Det har exempelvis inte vara möjligt att ta mobiltelefoner eller surfplattor från dem som är intagna på Sis-hemmen. Det vore ändå klädsamt med ett visst mått av ödmjukhet om man lämnar ett sådant arv efter sig när det gäller prevention.

Det är inte så att socialtjänsten har haft de verktyg som de behöver. Äntligen kommer nu en socialtjänstlag på plats, som för övrigt paras med en investering på 8 miljarder kronor för att det ska kunna få full effekt.

Den punktmarkering som efterlystes kommer nu. Om du önskar lite mer engagemang från min sida skulle jag på det nya året önska lite mer kommunikation och substans än varmluft. Jag har noterat initiativen i utskotten. De kännetecknas av att det är en halv A4-sida med ett dubbelt radavstånd, och inga andra partier röstar för dem.

Om jag ska visa lite mer glöd på politikområden som andra statsråd ansvarar för vill jag gärna få lite mer substans att jobba med från andra hållet. Det kanske vore ett lämpligt ömsesidigt nyårslöfte.

Det jag tar med mig från den här dagen, där jag har suttit ganska länge och lyssnat här i kammaren, är vad vi kommer med här. Det är fyra partier med en stor insikt om verkligheten, en förmåga att förnya politiken när det gäller både brottsbekämpning och brottsprevention och en förmåga att komma överens om pengar som är på riktigt.

Dessutom ansvarar vi gemensamt för en ekonomisk politik som är stabil och har en idé om att kakan ska växa så att vi kan investera ännu mer. Jag hörde Teresa Carvalho säga att hon inte har med sig ett alternativ samlat bakom Socialdemokraterna. Det har bekräftats i dag. Kanske får vi även se mer av den varan på det nya året.

(Applåder)

Herr talman! Häromveckan träffade jag en mjölkbonde hemma i Dalarna. Han är entreprenör och också engagerad i LRF Entreprenad. Han berättade om de utmaningar som landsbygdsföretag har inom skog, mark och jordbruk.

En rapport från just LRF Entreprenad om deras medlemsföretag som kom tidigare i höst visar att stölder av diesel och bedrägerier fortsatt är de största brottsgrupperna, men de ökar inte. Däremot har stölderna av maskiner och verktyg ökat.

Det som är häpnadsväckande är att hälften av de brottsutsatta anger att de inte polisanmäler det. Det i sig är ett grovt underkännande av förtroendet och tilliten till polisen och rättsväsendet. En tredjedel av dem som anmälde uppger att polisen avskrev direkt eller vägrade att ta emot deras anmälan.

Min fråga är: När kommer de stora resursökningarna som regeringen föreslår och som vi stöder? När kommer de att ge resultat för dessa små landsbygdsföretag?

Vi har en kriminaldebatt och en skattedebatt, men det är också en budgetdebatt som tangerar den ekonomiska politiken. Fortsatt tillväxt är viktigt. Vi vet att småföretagen som får landet att leva är viktiga.

Frågan är: Hur länge ska småföretagen vänta på produktiviteten och effektiviteten, som är lovvärda? När kommer de? Är det om tio år eller åtta år?

Herr talman! Det kan möjligtvis ta ett år eller i värsta fall två år.

Tack för möjligheten att få diskutera en väldigt viktig aspekt av brottsligheten. Den återspeglas också i det uppdrag som vi gav till den nya polisledningen när den tillträdde för ett år sedan.

Det råder ingen som helst tvekan om att man ska bekämpa den organiserade brottsligheten. Det gäller våldet, den kriminella ekonomin och rekryteringen av barn och unga, som vi har talat om hittills. Det är en otroligt central uppgift för polisen. De omfattande resursförstärkningarna måste förstås i hög grad ses i det ljuset.

Men som jag underströk tidigare måste man se att de stora resurstillskott som nu sker också är ägnade att se till att inte den uppgiften ska tränga undan allt annat viktigt polisiärt arbete.

I uppdraget till polisledningen låg först och främst att säkerställa att polistillväxten sker lokalt där brottsligheten sker nära medborgarna. Det är det första.

Det andra är de framgångar vi nu ser när det gäller till exempel brottsuppklaringar av dödsskjutningar. Det är brottsuppklaringar sedan 2022. Det har gått från ungefär 20 procent nationellt till över 70 procent i år.

Det är en ganska remarkabel resa som polisen gör med nya arbetssätt, nya resurser och nya verktyg. Det arbetssättet ska också överföras till den medborgarnära brottsligheten. Det är den andra viktiga delen av uppdraget. Där har vi sådant som inte räknas som vardagsbrottslighet, som mäns våld mot kvinnor och den typen av brottslighet, men där finns i högsta grad tillgreppsbrotten, de stölder som drabbar många medborgare och inte minst lantbrukare, till exempel dieselstölder och andra drivmedelsstölder, stöld av maskiner, elektronik och så vidare.

Jag tycker därför att vi ska vända åter till de brottsutsatta lantbrukarna och säga att räddningen är på väg. Polisen har nu ett uppdrag att implementera de effektiva arbetssätten från gängkriminaliteten också när det gäller den vardagsnära brottsligheten, som förvisso i de här fallen också kan vara en del av en organiserad brottslighet. Steget är inte långt.

Herr talman! Det här är företagare som jag möter här och nu, inte för ett eller två år sedan. Det är livsmedelsföretagare, och eftersom det här inte är public service kan jag säga att jag till exempel träffar Icahandlare som säger att de skickar in polisanmälningar men sedan inte ens öppnar kuvertet när det kommer tillbaka, för de vet att brottet är direktavskrivet.

Det här handlar om samhällskontraktet. Vi står bakom satsningarna, och det är lovvärda ambitioner, men som företrädare för oppositionen och medborgarna har vi också ett stort ansvar.

Uppfattade jag att statsrådet talade om ett eller två år? Att värna samhällskontraktet så att folk ringer polisen för att de förväntar sig att samtalet tas emot gör också att man vill betala skatt och gå och rösta. Det ligger alltså väldigt mycket i vågskålen här. Brotten sker i hela vårt land, så vi ska inte ha någon ytterligare polarisering.

Bara för att upprepa det: Det talades alltså om ett eller två år och även om åtta år eller tio år i inlägget. Det är viktiga budskap för de här företagen som varje dag väljer att investera och jobba för Sverige.

Herr talman! Tack, Ulrika Liljeberg, för att du lyfter dessa otroligt viktiga frågor gällande småföretagsamheten! Där finns en stark arbetsgemenskap, och det är, oss emellan, möjligen därför jag också tycker att den mer systematiska partiarbetsgemenskapen borde föras framåt en del.

Med det sagt vill jag bara säga att det är väldigt viktigt att vi får lyfta dessa frågor nu.

Gällande den lokala tillväxten har vi sagt några saker till, om jag ska utveckla den delen av uppdraget. Vi investerar inte så mycket av skattebetalarnas pengar i polisen nu för att det ska växa på toppen, utan det måste växa nära medborgarna. Polisen måste svara i telefon när medborgarna ringer. Polisen måste kvittera.

När det gäller de Ica- och Coophandlare som Ulrika Liljeberg refererar till säger många också att de inte ringer till polisen, för de tycker inte att det är meningsfullt. Man kanske inte upplever att polisen responderar på det sätt man skulle önska, men dessvärre är det också så att den resa som inleds om man ska ta en fråga hela vägen till domstol, med effekten av alltför låga straff och annat, framstår som en meningslös operation.

Jag håller alltså helt med om detta. Vi ska ha en polis som växer lokalt och som svarar i telefon när medborgarna ringer. Polisen ska hantera också det som ibland lite slarvigt, tycker jag, beskrivs som mängdbrottslighet, alltså den medborgar- och företagarnära brottsligheten. Polisen ska överföra de effektiva arbetssätt som gör att man fått upp brottsuppklaringen så markant när det gäller exempelvis dödsskjutningar också till den brottsutredande verksamheten lokalt.

Detta arbete har inletts. När jag sa ett till två år menade jag att de ska se effekterna av det här påtagligt i närtid, även om vi har nog med insikt just utifrån internationella erfarenheter att säga att den punkt där vi kan säga att vi har tagit ett ordentligt stryptag på de kriminella nätverken och verkligen tryckt tillbaka dem till en punkt när vi ligger före kurvan nog ligger ett antal år framåt i tiden.

Herr talman! Även jag vill passa på att tacka för statsrådets närvaro vid denna debatt. Det är heller inte första året utan något återkommande, och jag tycker att det är väldigt bra för det demokratiska samtalet och debatten kring de här väldigt viktiga frågorna.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid situation i kriminalvården, som ju är oerhört ansträngd på många sätt. Häktena är fulla de allra flesta dygn och tillfällen. Vi har till och med sett fall där man har behövt använda polisens arrest för att tillfälligt hysa personer som inte ska försättas på fri fot. Många sitter också häktade länge, och det är många som har restriktioner. Det här är någonting som man såklart inte gör bara för att utan för att det behövs under utredningens gång.

Det finns dock personer som sitter häktade utan restriktioner, och det finns personer som släpps på fri fot. Jag tänkte fråga om ett tidigare förslag som finns från en utredning och som också Kriminalvårdens ledning har fört fram som önskemål i den kapacitetsrapport som man för snart ett år sedan gav till regeringen. Där efterfrågade man att möjligheten till så kallad hemarrest och områdesarrest skulle införas som ett slags mellanting mellan att vara på fri fot och att sitta häktad utan restriktioner. Det innebär alltså att man får fotboja och antingen måste vara i sitt hem eller i ett avgränsat område.

Herr talman! Är det här, eller något annat, någonting som Gunnar Strömmer kommer att överväga för att mildra trycket? Det gäller givetvis inte för de allvarligaste fallen och ska heller inte vara till men för utredningar, utan det handlar om en ökad flexibilitet och om att kunna lätta på trycket.

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan!

Det råder ingen som helst tvekan om att det är ett stort tryck på den svenska kriminalvården, och det är en lång rad faktorer som har fört oss till den punkten.

Det går inte att komma runt att utbyggnaden av kriminalvården kom igång alldeles för sent. Samhällsutvecklingen, som vi har beskrivit den från olika håll i dag, med en organiserad, väldigt allvarlig brottslighet skapar i sig ett väldigt tryck. När vi ser att polisen nu ökar brottsuppklaringen från 20 till 70 procent när det gäller dödsskjutningar, de allra allvarligaste brotten, som kommer att ge väldigt många fängelseår är det en enormt stor framgång i vårt samhälle, men det är klart att det också bidrar till att ytterligare öka trycket på kriminalvården.

Nödvändiga straffskärpningar som har bidragit till detta är redan gjorda, exempelvis fördubblingen av minimistraffen för de grova vapenbrotten och den olovliga hanteringen av sprängmedel - detta är helt nödvändiga straffskärpningar som också bidrar till det ökade trycket. I det läget är vi naturligtvis beredda att göra en rad olika saker för att inte bara lätta på trycket utan också uthålligt se till att kriminalvården expanderar och kan genomföra sitt uppdrag.

Det är därför vi investerar rekordstora summor i svensk kriminalvård. Det är en anslagsökning utan historiskt motstycke. Vi har gett uppdrag till kriminalvården om effektiviseringar av verksamheten på olika sätt. Det bedrivs till exempel ett väldigt progressivt digitaliseringsarbete som också kan vara väldigt rationaliserande när det kommer till personalresurser i kriminalvården. Vi undersöker möjligheten att hyra anstaltsplatser utomlands. Vi är också öppna för att se på andra verktyg och åtgärder som kan bidra till detta.

Utan att på förhand skriva av några förslag ska vi ha med oss vad som är syftet med häktningarna. Det får inte äventyras. Risken för flykt och för att man förstör utredningen måste alltid komma i första rummet. Om man kan ta hänsyn till det och ändå bidra till att lätta på trycket är jag öppen för att titta på det, men jag kan inte ge några mer konkreta besked i dag.

Herr talman! Då ser jag fram emot att det kommer mer tydliga besked framöver när regeringen har övervägt detta mer.

Givetvis ska det inte äventyra utredningar eller försvåra förundersökningar, vilket jag underströk i det första inlägget och vidhåller även nu. Men som vi hörde i dag kan man bli försatt på fri fot. Vi har liksom inget mellanting mellan att vara häktad utan restriktioner och att bli försatt på fri fot. Om man gör det här på ett välavvägt sätt skulle det också kunna minska risken för flykt.

Det här gällde häktena, men det är även ett stort tryck på anstalterna. Även med den stora utbyggnad och stora anslagsökning som justitieministern tar upp står vi likväl under överskådlig tid inför en situation där det kommer att vara pressat. Rekryteringsbehovet kommer troligen att vara större än vad man kommer att lyckas med alla gånger. Det kommer att vara en pressad myndighet under lång tid framöver.

Även på detta område har vi diskuterat hur vi ska underlätta. Vi är av naturliga skäl oftast inriktade på de grövsta våldsverkarna och de värsta brotten. Men de flesta som sitter hör inte till dem som har mördat eller begått grova våldtäkter, utan de flesta är något annat. Trygghetsberedningen, som leddes av Henrik Vinge, föreslog också ökade möjligheter att avtjäna straffet med fotboja i de fall det är lämpligt. Är det här något, herr talman, som regeringen kommer att överväga att gå vidare med?

Herr talman! Vi överväger naturligtvis noggrant Trygghetsberedningens förslag. Beredningen leddes, helt riktigt, av Henrik Vinge från Sverigedemokraterna. Det kom fram en lång rad mycket gediget underbyggda förslag - dessutom i stor partipolitisk enighet. Det är klart att vi överväger de förslagen mycket noggrant.

En viktig utgångspunkt har varit att den typen av exempelvis elektronisk övervakning och fotboja förvisso skulle kunna användas i flera fall men inte i sådana fall när det till exempel handlar om brott där det skulle vara stötande att använda den typen av påföljd - typiskt sett brott som riktas mot person.

Vi är öppna för detta, och det ingår i en del av den helhet som vi nu arbetar med vad gäller påföljderna och Kriminalvårdens framtid.

Jag vet inte om vi kommer att ha fler utbyten före jul, och låt mig därför få säga ett stort tack för alla meningsfulla meningsutbyten med Rasmus Ling. Likväl måste jag ändå göra en reflektion om det så kallade alternativet till det som vi fyra partier för fram i dagens debatt. Det gäller några saker som jag tar med mig härifrån i dag.

En sådan är Socialdemokraternas besked att man inte har ett samlat alternativ bakom sig utan bara argumenterar som ett parti. Det kanske håller några månader till, men jag tror inte att det kommer att hålla så mycket längre. När det kommer till kritan måste man få ihop detta. Jag vet att det fanns olika uppfattningar om man skulle gå in i arbetet med olika syn på vilka ekonomiska ramverk som ska gälla. 200 miljarder är inga småpengar. Antingen köper inte Socialdemokraterna detta när det kommer till kritan, och då ska 200 miljarder av Rasmus Lings budget bort. Är det då rättsväsendet som ska ta den smällen? Eller så får Socialdemokraterna ge med sig, och då kommer skuldsättningen att öka. Då kommer skattebetalarnas pengar att gå till räntor på lån i stället för till rättsväsendet. Det ska bli en intressant och utomordentligt central debatt att fortsätta framöver.

Sedan är det ett faktum att Socialdemokraterna röstar på våra förslag eftersom vi lägger dem på bordet, men i 70 procent av fallen säger Vänsterpartiet nej och i 60 procent av fallen säger Rasmus Ling nej. Hur ni ska få ihop det politiska innehållet återstår också att se, men det får vi ta på det nya året.

Tack för i år och på återseende!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 december.)