Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Nu ska vi debattera utgiftsområde 22 Kommunikationer och anslagen för transport och infrastruktur. Jag vill börja med att tacka regeringen för ett bra samarbete mellan Tidöpartierna. Vi har nu fått fram en bra budget för de kommande åren. För vårt område, utgiftsområde 22, uppgår summan till ansenliga 94,4 miljarder.

Man brukar i kommunerna ofta prata om att fastigheter används som en budgetregulator, och många kommuner har ett eftersatt underhåll på fastigheter. Lite på samma sätt skulle man också kunna se våra vägar och järnvägar, i synnerhet i ljuset av att vi har en väldigt hög underhållsskuld. Bara för järnvägen beräknas den uppgå till otroliga 90 miljarder. För våra vägar är det inte fullt så illa - vi talar om storleksordningen 20 miljarder kronor. Trafikverket självt säger att 150 miljarder extra krävs till 2037 för att klara av det befintliga underhållet och planerade projekt, och det behövs ytterligare 120 miljarder för att amortera av hela underhållsskulden. I slutändan är jag tveksam till om det räcker, även om det är min absoluta förhoppning att det inte springer iväg mer.

Att anlägga infrastruktur var sannolikt inte billigt på romarrikets tid. Det var inte billigt att börja bygga stambanorna på 1850-talet, och det var inte billigt när motorvägarna började byggas på 1950-talet. Och en sak kan vi nog vara rörande överens om: Det är verkligen inte billigt 2024.

Jag tänkte göra en liten jämförelse mellan vad som budgeterades åren 2022 och 2025. År 2022 budgeterades 31,9 miljarder kronor för utveckling, eller om man så vill investeringar, gällande statens transportinfrastruktur. För kommande år, 2025, ligger denna post på 41 miljarder. För vidmakthållande eller underhåll var det 30,4 miljarder år 2022, och för 2025 är det 40,3 miljarder.

Tre år senare lägger vi alltså 28 procent mer på investering och 33 procent mer på underhåll. Det är inte heller så att vi har byggt nämnvärt mer eller underhåller nämnvärt mer, utan det är överlag ett resultat av att allting har blivit väldigt dyrt. Och för all del, det gäller ju det mesta i samhället, som mjölk och el. Bensin och diesel är lyckligtvis undantagna, och det tackar jag ett gott Tidösamarbete för.

Vad vill jag då ha sagt med detta, fru talman? Jo, en slutsats är att även om vi tycker att det är dyrt att bygga i dag kommer det ändå att vara avsevärt mycket dyrare i framtiden. En annan slutsats är liknande: Tycker vi att det är dyrt att underhålla vår infrastruktur i dag kommer det ändå att vara väsentligt dyrare i framtiden.

Således är det absolut mest okloka vi kan göra att inte lägga tillräckligt med pengar på att underhålla vår infrastruktur utan att låta den förfalla och bygga upp en underhållsskuld.

En tredje slutsats är att det sannolikt kommer att bli svårare och svårare att få råd att bygga ny infrastruktur om tio år, och det blir ännu svårare om 20 år, då mycket pekar på att det troliga scenariot är fortsatt stigande kostnader för nybyggnation. Sett i relation till allmänna kostnadsökningar kommer kostnaden sannolikt att springa iväg.

Således är det väldigt viktigt att vi nu lägger de pengar vi har avsatt i budgeten på rätt projekt. Det är projekt med hög samhällsnytta. Det handlar om vägar och järnvägar där många reser eller där mycket gods transporteras. Detta måste beaktas i den kommande nationella planen.

Fru talman! Jag noterar att oppositionspartierna anslår något mer - hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet är det avsevärt mer - i sina budgetar, men jag noterar också att det som vanligt ska läggas mer pålagor, alltså skatter och avgifter, på dem som flyger, på dem som kör bil och på våra åkerier. Värt att notera är att bilister och åkerier redan i dag betalar in väsentligt mycket mer till statskassan än de som åker tåg eller kollektivt. Bara skatten på fordonsbränsle ligger på runt 100 miljarder kronor. Lägg därtill skatteintäkter från trängselskatt, vägavgifter, service och reservdelar.

Med en budget på runt 35 miljarder för innevarande år betalar alltså den vägburna trafiken in i runda slängar 70 miljarder mer än den kostar staten. Samtidigt har vi en budget för den spårburna trafiken på ungefär 37 miljarder, och vi får in ungefär 2 miljarder i banavgifter.

De övriga 35 miljarderna kan man alltså anse att vägtrafiken subventionerar järnvägstrafiken med. Järnvägstrafiken har en kostnadstäckningsgrad på 5-6 procent. Därtill blir det 35-40 miljarder till andra statliga poster i överskott från vägtransportsektorn.

Det är dyrt nog att köra bil för dagens familjer, och från Sverigedemokraternas sida är vi inte roade av att öka kostnaderna för vare sig åkerierna eller de av inflationen hårt tyngda familjerna, som är beroende av sin bil. Värt att notera är också att 82 procent av transportarbetet i Sverige utförs på vägarna, 11 procent sker på våra järnvägar, och 6 procent är lufttrafik. Endast 1 procent utgörs av sjöfart. Tåget har absolut en viktig funktion att fylla, men det har faktiskt våra lastbilar och bilar också.

Fru talman! Vår infrastruktur är grundläggande för vårt välstånd. När vi här debatterar järnväg, flyg, sjöfart och luftfart talar vi också om stommen i Sveriges ekonomi. Det handlar om grunden för vår konkurrenskraft men även om en så viktig sak som vår frihet att röra oss och att resa. Alltför länge har vi blundat för att vår infrastruktur slitits ned betydligt snabbare än vi har underhållit den.

Vi har också sett hur mycket kurvorna för trafiken ökat, och här ser vi framför allt stora utmaningar på väg och järnväg i storstadsområdena men även på järnväg med mycket gods och enkelspår. För att vi ska kunna fortsätta de projekt som ligger i nuvarande nationell plan välkomnar jag därför att vi kan skjuta till de medel i budgeten som krävs för att fortsätta stärka kapaciteten. Bara jämfört med förra årets budget förstärker vi medlen för investering med 12 procent och för underhåll med hela 19 procent.

Nu är det upp till Trafikverket att leverera. I rapport efter rapport har Riksrevisionen slagit ned på den bristande kostnadskontrollen och på bristfällig kompetens inom Trafikverket. Det ligger därför ett uppdrag på Trafikverket att ta fram mer effektiva upphandlingar.

Fru talman! Apropå upphandlingar har vi under en lång tid stött och blött bytet av kontaktledningar, stolpar och fundament samt det hjälpkraftssystem som försörjer växlar, ställverk och signaler med el på Västra stambanan. Det ska även konverteras till ett AT-system som, något förenklat, gör det möjligt att få ut ett större effektuttag på kontaktledningen. Den första etappen är Olskroken-Alingsås.

Det ska också sägas att det här är det första av fyra projekt. Om Trafikverket inte har ändrat sin planering ska detta följas av ytterligare tre sträckor i riktning mot Laxå.

Förr i tiden hade det här varit ett givet projekt för Banverket Industridivisionen, som rankades som Europas bästa järnvägsbyggare. Denna organisation lades dessvärre ned 2010. Industridivisionen var inriktad på industriellt byggande som gick snabbt och var effektivt. Man kunde genom sin storlek satsa på moderna maskiner i stor omfattning, och man hade mycket personal för att kunna genomföra projekten snabbt. I dag finns inte de resurserna, vare sig när det gäller bemanning eller när det gäller maskinpark. Denna första sträcka ska nu delvis stängas av, vilket skapar kapacitetsinskränkningar och extrem störningskänslighet under en lång tid - från januari 2025 till 2027.

Västra stambanan är en pulsåder för såväl gods- som resandetrafik. Projektet är upphandlat, och för just detta projekt kan vi inte göra mer än att hålla tummarna och hoppas att tidtabellsupplägget håller. Långsiktigt menar jag dock att det inte är samhällsekonomiskt hållbart att inte bygga industriellt, då flera hundra mil kontaktledning, räls och över 1 000 växlar är i behov av att bytas ut.

Enligt mig vore den bästa lösningen för detta såklart att återskapa Banverket Industridivisionen, men om det inte går att få en politisk samstämmighet om detta måste något annat göras. Det är möjligt att myndigheten skulle kunna införskaffa maskiner, men om man ska få dem att komma till sin rätt behövs specialistkompetens. Dagens maskiner är betydligt effektivare än till exempel Industridivisionens gamla trådbyteståg och kan även sätta fundament. Jag utgår från att Trafikverket i sitt uppdrag verkligen tittar på att kunna genomföra mer effektiva upphandlingar och tittar djupt just i frågan om hur man kan få till bättre maskiner och organisation för det hela.

Fru talman! Jag tänkte avsluta med mer järnväg, nämligen det nya signalsystemet ERTMS. Det har funnits ett tag, men det har inte införts på så många sträckor i Sverige. Vi sverigedemokrater har tidigare sagt att det inte ska införas brett förrän systemet är väl testat och risken för fel har minimerats.

Nu är tiden inne. Signalsystemet har driftsatts på delar av Malmbanan, och det jag har fått till mig är att det har fungerat väl. Så kallade signalfel, alltså olika former av fel kopplade till signalsystemet, orsakar runt 10 000 förseningstimmar om året, plus minus 20 procent. I Riksrevisionens granskning kan man också läsa att ERTMS markant minskar antalet fel kopplade till signalsystemet. Det ger också ett mer enhetligt system som bör bli betydligt billigare att underhålla.

Med Tidöpartiernas satsningar är tanken att ERTMS ska vara infört 2042 i stället för 2070, som det står i nuvarande plan. Då är jag 98 år, om jag lever. Vi kommer då också att slippa en stor del av kostnaden för att byta ut dagens ATC-system för att därefter avveckla det.

Från Sverigedemokraternas sida kommer vi liksom övriga Tidöpartier att arbeta enträget med att förbättra, förstärka och effektivisera underhållet av Sveriges infrastruktur och byggandet av densamma.

Fru talman! Tack, Patrik Jönsson, för ett intressant inlägg!

Jag vill fråga om, och resonera kring, några saker. Patrik Jönsson pratade väldigt mycket om hur svårt och dyrt det är i dag. Jag skulle vilja backa tillbaka till hur världsläget var på 1800-talet när de nuvarande stambanorna, som vi fortfarande har, byggdes. Det var då väldigt många svenskar som levde i svält och fattigdom som utvandrade. Kriget var också nära, men vi hade ändå råd att bygga. I dag har vi dock inte råd att bygga. Hur ser ledamoten på det?

Patrik Jönsson pratade också om samhällsnyttan och att Tidöpartierna bara ska göra det som är samhällsekonomiskt nyttigt att göra. Det är klart att man får väldigt mycket funderingar om det, inte minst med tanke på att vi vet att de samhällsekonomiska modeller som används för att ta fram samhällsnytta missgynnar järnvägen väldigt mycket.

Jag vet att Patrik Jönsson brinner för järnvägen och tycker att den är jätteviktig. Jag skulle därför vilja veta hur Patrik Jönsson ser på att vi använder modeller som så tydligt missgynnar ett av transportslagen.

Fru talman! Tack, ledamoten Gunilla Svantorp, för frågorna!

Apropå den första, den smått filosofiska utläggningen om hur det var under 1800-talets mitt, stämmer det ju att jättemånga svenskar utvandrade. Jag tror att det var över 900 000 som åkte till Amerika. Det var verkligen fattigt, men vi ska också komma ihåg att vi hade oerhört låga byggkostnader. Vi hade inga anläggningsmaskiner, utan man stod med spade, hacka och rullebör. Timpenningen var jättelåg, så man fick väldigt mycket för pengarna. Det fanns också massor av arbetskraft att ta av. Infrastrukturprojekt har också använts som nödåtgärder och beredskapsjobb. När Göta kanal hade byggts och var färdig var den nästan dysfunktionell, för då hade tågen börjat rulla.

Det var alltså billigt att bygga. Hade vi mindre pengar då än vi har nu att lägga på detta? Nej, jag tror faktiskt att det var så billigt att bygga då, men visst var det dyrt i relation till den tiden. Jag kan faktiskt inte svara rakt av på den frågan.

Jag ska vända på den andra frågan: Vill Gunilla Svantorp i Socialdemokraterna bara bygga projekt med dålig samhällsekonomisk lönsamhet? Jag tror inte det. Jag menar att det är viktigt att vi prioriterar rätt när vi bygger, för det är så pass dyrt och svårt att få loss pengar till att bygga.

Jag tror att vi är ganska ense om att man verkligen ska vara noggrann med vilka projekt man väljer. Jag tänker på dessa sekunder som är kvar av min talartid inte gå in på projektet med höghastighetståg och nyttan med det, men vi får se om vi återkommer till det.

Fru talman! Jag blir lite fundersam över vad Tidöpartiernas vision för framtiden är. Man pratar väldigt mycket om utmaningar, svårigheter och så vidare, men människor vill ju också känna hopp. Man vill faktiskt tro att tåget man står och väntar på någon gång kommer. Om man har ett bolag och ska få ut gods ur det här landet, eller få in material, vill man kanske också få tid på spåren. I dag finns det dock ingen sådan tid eftersom det är överfullt.

Patrik Jönsson pratade en hel del om bristande kostnadskontroll hos Trafikverket. Man kan inte låta bli att fundera - och det gör vi såklart i alla partier - särskilt över hur mycket det här hänger ihop med marknadssystemet vi har i dag. Där är det faktiskt något annat än samhällsnyttan som efterfrågas och är syftet. Det är faktiskt ett syfte att tjäna pengar på våra gemensamma investeringar.

Har Patrik Jönsson och hans parti funderat på om det kan vara marknaden som driver kostnaderna och om det kanske vore bättre att ha ett annat system? De kan fundera lite på vad samhällskritisk infrastruktur är och hur rådigheten kring den egentligen ska se ut.

Patrik Jönsson säger att det är spännande och att det är viktigt att prioritera rätt. Jag håller med om att det ska bli spännande att se på detta utifrån olika parametrar som finns, bland annat när det gäller samhällsekonomisk nytta men också när det gäller klimatet. Patrik Jönsson och hans parti nämner sällan klimatet, men det är ju också en viktig fråga att prioritera rätt för att få ned utsläppen. I dag stiger de i stället just kring transportsektorn. Patrik Jönsson och hans samarbetspartier har alltså mycket att svara på.

Fru talman! När det gäller vår vision har vi varit tydliga med att vi verkligen prioriterar att bygga infrastruktur och underhålla infrastruktur så att det ska komma och gå i tid.

Vi ska komma ihåg att Socialdemokraterna har suttit och styrt i åtta år. Det vi ser i dag är ett resultat av socialdemokratisk politik. Det är inte ett resultat av dessa två år. Det har inte skett några mirakel direkt. Det hinner man inte när det gäller infrastruktur. Det är längre planeringstider än så. Frukterna av det vi gör får vi skörda om två tre år. Då hinner man få lite effekt av dessa åtgärder.

Gunilla Svantorp pratar om vision. Socialdemokraternas tidigare vision handlade om att bygga en jättedyr höghastighetsanläggning för tåg med hastigheter på 320 kilometer i timmen.

Det går i dag ett tåg i timmen mellan Malmö och Stockholm i vardera riktningen. Mellan Göteborg och Stockholm går det ungefär 1,4.

Här ville man då lägga en höghastighetsansläggning för 400 miljarder. Det skulle vara en gigantisk gökunge som puttar ut alla andra angelägna projekt ur boet. Eller så skulle man få plocka pengar från annat - vård, omsorg och skola. Vad vet jag?

Vi ställer inte upp på den linjen. Det ska funka att arbetspendla. De flesta resor som görs är ganska korta eller medellånga. Andelen långväga resor är ganska liten. Det rör sig väl om ungefär 4-5 procent som kan anses vara långväga resor. Vi vill satsa rätt på det. Det är viktigt att prioritera. Det gör vi här - ordentligt.

Sedan var det frågan om den bristande kostnadskontrollen. Ja, jag kan bara konstatera att det var betydligt billigare att drifta anläggningen och att bygga när vi hade underhåll och byggnation i egen regi. Men även på den tiden tog man såklart in privata firmor för stora projekt. Det måste man göra. I dag är det inte någon bra kostnadskontroll. Det kan vi konstatera med hjälp av Riksrevisionen.

Fru talman! Tack, ledamoten Jönsson, för presentationen av Tidöregeringens budget på detta område! 94,4 miljarder var det väl. Det var många inspel kopplat till vad pengarna skulle räcka till och så vidare. Jag tyckte mig finna en ödmjukhet från ledamotens sida. Man hoppas att pengarna räcker till allt det som man vill göra.

Jag skulle vilja ställa tre frågor.

Min första fråga handlar om digitaliseringen. Vi har ett bredbandsmål som ska uppnås till 2025. Det handlar också om budgetsatsningarna. Min fråga till ledamoten är: Bedömer ledamoten att man kommer att nå detta mål under 2025? Om inte undrar jag vilka regeringens insatser är när det gäller detta.

Min andra fråga handlar om utskottsinitiativen, som man anser vara färdigbehandlade i den här budgeten. Det är främst två stycken jag tänker på. Utskottet har jobbat för att det ska vara en bättre samverkan mellan olika myndigheter för att det ska vara ordning och reda på våra vägar. Jag vet att ledamoten har ett starkt engagemang i dessa frågor, sedan många år i trafikutskottet, och att han har lyft detta vid många tillfällen. Då blir jag lite förvånad över att man anser detta vara färdigbehandlat efter ett rundabordssamtal och ett uppdrag i augusti 2024 till Trafikverket och Polismyndigheten om att se över frågan om nya kontrollplatser. Kan man verkligen anse detta vara färdigbehandlat utan att ha sett några resultat som visar att det kommer att lösa sig?

Min tredje fråga är: När tror ledamoten att vi kommer att nå klimatmålen?

Fru talman! Först gäller det bredbandsmålet. Strax under 4 miljarder tillskjuts fram till 2027, vill jag minnas. Kommer det att räcka för att vi ska nå i mål? Jag är återigen ödmjuk. Jag säger: förhoppningsvis. Ju längre ut i periferin man ska bygga, desto mer kostar det. Det är ingen hemlighet att det är billigast att bygga ut bredband i städer, och där är det oftast ganska färdigutbyggt. De i en stad som vill ha bredband har ofta fått den möjligheten.

Detta är en ganska hög summa, och vi har fromma förhoppningar om att det kommer att räcka för att nå bredbandsmålet.

Sedan var det en fråga om huruvida man kan anse att det är färdigbehandlat eller inte på det här sättet. Ja, det kan man väl göra. Man kan vara ganska generös i fråga om när man anser någonting vara färdigbehandlat i riksdagen. Jag kan väl ställa mig bakom detta - jag anser det.

Den sista frågan handlade om klimatmålen. Vi arbetar för att nå klimatmålen. Tidigare såg det inte ut som att man skulle nå klimatmålen. Det kommer att vara tufft och behövas åtgärder. Men vi bygger fler och fler laddpunkter, och vi har också stöd till det.

Jag tänker på när EU:s ETS 2 kommer. Oavsett vad vi gör i Sverige kommer bensin och diesel att bli dyrare, och incitamenten att skaffa sig en elbil kommer att öka. Vi kommer också att ha ett bredare utbud av begagnade elbilar, varför jag tror att vi ska se på detta med tillförsikt.

Fru talman! Tack, ledamoten Jönsson, för svar på mina frågor!

Jag skulle vilja fortsätta med samma frågor.

När det gäller bredbandet har man varit orolig för att det kanske kan behövas uppemot 20 miljarder kronor för att nå det sista. Precis som ledamoten säger är det dyra investeringar. Men vill man att hela Sverige ska leva och utvecklas handlar det om att alla människor har rätt till detta. Det är faktiskt det som står i dessa målsättningar.

Ledamoten sa själv att han hade fromma förhoppningar om att kunna nå detta. Jag skulle vilja fråga hur de fromma förhoppningarna och de 4 miljarderna fram till 2027 kan rimma med att man förmodligen skulle behöva femfaldiga den summan för att kunna nå målet. Hur ser han på det, som en del av underlaget till Tidöregeringen?

Sedan gäller det klimatmålen. Jag är medveten om att det var tre frågor och att det är kort tid med två minuter. Men ledamoten sa att man tror att man kommer att kunna nå dem, att fler kommer att köpa en elbil och så vidare. Men här har regeringen visat på en ganska stor hattighet i fråga om olika incitament. Man får några incitament som gäller under ett par år. Sedan drar man bort dem och så vidare. Inte minst branschen, som jag vet att vi båda har goda kontakter med, har sagt att denna hattighet inte bidrar till någon möjlighet att ställa om trafiken - den lätta trafiken och den mer tunga trafiken.

Jag skulle gärna höra hur ledamoten ser på möjligheten att med de satsningar som regeringen gör ställa om sektorn.

Är det bara elektrifiering som gäller, eller kan man också tänka sig andra drivmedel som vi båda vet är viktiga? Det gäller biogas, vätgas och så vidare. Jag skulle gärna höra lite mer om de satsningar man avser att göra framöver. Det handlar inte bara om att lita till antalet begagnade bilar på marknaden.

Fru talman! Där finns andra sätt att få bra bredbandstäckning än att just gräva ned fiber, även om fiber såklart är det absolut bästa och snabbaste om man bara ska ha en hög hastighet. Ibland får man kanske leta efter andra metoder som helt enkelt är mer prisvärda.

20 miljarder är en ganska hög summa, av skattemedel, att lägga på detta. Man får väl fundera på om det är motiverat. Vi får väl ge det lite tid och se: Hur långt kommer vi med dessa pengar? Jag tror faktiskt att vi kommer ganska långt. Ska man nå varenda kund allra längst ut i organisationen kan det absolut bli så att det kommer att kosta mer än 4.

Vi pratar om klimatmål. Jag måste säga att jag inte tycker att det känns riktigt bra att vi har länder som Kina och Indien, som är på väg att bygga, eller som de senaste åren har byggt, över 1 000 kolkraftverk, som släpper ut groteska mängder. Sveriges utsläpp är i princip knappt mätbara. Skulle vi stänga hela landet, stänga varenda fabrik och ställa varenda bil skulle det liksom inte gå att mäta.

Med det sagt ska vi såklart göra vad vi kan inom realismens gränser, och det gör vi. Om vi hinner exakt enligt tidtabell eller inte låter jag vara osagt. Det är möjligt att vi inte gör det. Det såg inte ut som att vi skulle göra det under den tid som ledamoten Ulrika Heie var med och styrde. Ulrika Heie satt inte i regeringen, men hon tillhörde ett stödparti till Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Någonstans måste man också låta hushållen ha en rimlig ekonomi. Alla har inte råd med en elbil. Alla har inte råd att skaffa det absolut senaste värmesystemet utan kör kanske på ett sämre värmesystem och så vidare. Vi måste vara rimliga och realistiska.

Fru talman! Tack så mycket, Patrik Jönsson, för ett anförande med många intressanta delar!

Jag håller helt med ledamoten om att det är otroligt viktigt att komma i kapp med underhållet. Men då måste min motfråga bli om Patrik Jönsson är nöjd med att bara komma i kapp med 10-15 procent av underhållet på järnväg under planperioden. Det har ju varit ganska stora ord från infrastrukturministern och hela Tidöregeringen om att ta igen underhållet, och därför blir man nästan förbluffad när ni bara lyckas ta igen 10-15 procent. Det är en höjning med 5 procent på totalen. Det motsvarar inte riktigt de stora orden, menar jag.

Vi vet att det skylls på systemfel, Trafikverket och så vidare. Det är ett system som inte fungerar, och underhållet görs inte på ett tillräckligt rationellt sätt. Jag menar att man behöver göra ett rejält omtag och genomföra underhållet betydligt mer effektivt. Utifrån Patrik Jönssons ord i anförandet och i replikskiftena tror jag att vi är ganska överens om detta, därav min första fråga angående underhållet.

Patrik Jönsson var inne på det som berör klimatomställningen, kostnader och så vidare. Ulrika Heie ställde den relevanta frågan om regeringen och Patrik Jönsson vill nå klimatmålen. Om svaret är ja lyser verkligen en politik för detta med sin frånvaro. Faktum är att regeringen missar klimatmålen grovt.

Jag väntar med den andra frågan till min nästa replik och ger Patrik Jönsson chans att svara på min första fråga.

Fru talman! Tack så mycket, Linus Lakso, för frågorna! De är högst befogade.

Jag kan rakt av svara nej - jag är såklart inte nöjd med 10-15 procent. Men vi är lite i händerna på Trafikverket, och när de säger att de inte kan utföra mer underhåll är det såklart lönlöst att ge mer pengar. Jag kan ändå se en poäng i att följa upp det här. Vi kommer ju att ta nya omtag vart fjärde år.

Det är många saker jag kan tycka inte fungerar bra. Jag har själv jobbat som el- och bandriftsledare i över tio år, och jag upplever att det var betydligt effektivare då. Det var betydligt effektivare och lättare att komma till i spåren och få jobba. Det var smidigare planering. Det mesta var mycket smidigare.

Vi minns alla införandet av MPK. Jag påtalade att det skulle bli en katastrof och att vi måste kunna backa, torrköra och ha båda systemen parallellt. Men man gjorde ingenting åt det. Jag menar också att myndigheten är alldeles för stor och måste delas upp. Det är en lösning, men enbart det löser inte problemen.

Jag är alltså absolut inte nöjd med de 10-15 procenten. Jag hoppas verkligen att vi kan återkomma och få bättre resultat, för vi är alla betjänta av att järnvägen ska fungera.

Det är också ett problem, vill jag säga, att vi har väldigt många utbildningsplatser som gapar tomma. Folk vill inte utbilda sig till ban-, signal- eller eltekniker, och man kan ju inte tvinga ungdomarna till att göra det.

Vill vi nå målen i klimatomställningen? Ja, det är väl önskvärt. Det finns inget självändamål med höga utsläpp. Tvärtom är det bra ju mindre vi släpper ut. Det gäller alla länder och varenda kotte i världen. Men det får vara rim och reson.

Vi har gjort en rimlig avvägning och bedömer att vi kommer att nå målen. Vi får väl se var det landar.

Fru talman! Tack, Patrik Jönsson, för det tydliga svaret!

Då kommer jag till min andra fråga. Ledamoten nämnde att när vi inför ETS 2 kommer kostnaderna för bensin och diesel att öka. Därom är vi överens.

Men apropå kostnaden för privatpersoner stämmer det inte som Patrik Jönsson säger att vi vill att det ska bli dyrare att transportera sig. Tvärtom vill vi göra de hållbara alternativen billiga och attraktiva och har därför bland annat ett leasingstöd för elbilar riktat till låginkomsttagare på landsbygden. På så sätt tar man sig ur ett fossilberoende och drabbas därmed inte av ökade kostnader för bensin och diesel när vi inför ETS 2. Vi vill också införa det vi kallar Sverigekortet för att kunna resa billigt med kollektivtrafik, vilket är förmånligt för låginkomsttagare.

Den bild som Patrik Jönsson ger stämmer alltså inte alls, och min fråga är därför varför man inte möjliggör för människor att ställa om till ett hållbart resande om man nu vill nå klimatmålen. Det blir ju billigare med ett statligt subventionerat kollektivtrafikkort, och det tycker vi är väl värt pengarna. Det blir billigare om man kan få råd att leasa en elbil i morgon, slippa dyra bensin- och dieselkostnader och i stället kunna tanka relativt mycket billigare el hemma.

Vore inte det smartare? Då kan vi faktiskt nå klimatmålen och samtidigt möjliggöra för prisvärda och hållbara transporter i hela landet.

Fru talman! Det är lovvärt att vilja göra världen mycket enklare för alla, som Linus Lakso säger. Men kostnaderna hamnar ju någonstans. I Miljöpartiets förslag vill man bland annat, vill jag minnas, dubblera flygskatten och öka kostnaderna väsentligt för bensin och diesel. Det drabbar jättemånga hushåll som har en bensin- eller dieselbil.

Är det ens rimligt att alla ska skaffa en ny elbil? En elbil måste gå ungefär 12 000 mil innan man ens har kommit i kapp de CO2-utsläpp som det medför att producera den jämfört med en bensin- eller dieselbil. Jag kör 300 mil om året med min bil. Det vore ju förkastligt att skaffa en elbil; det hade missgynnat miljön.

Linus Lakso och Miljöpartiet har tidigare varit positiva till att bygga höghastighetsbanor för ett tåg i timmen i vardera riktningen. Utsläppen från produktionen av den betong som går åt hade tagit hur många år som helst att hämta hem. Man måste liksom se konsekvenserna av sin politik.

Jag tror inte på konceptet att ge något slags bidrag till mindre bemedlade personer för att de ska få billigare leasing. Jag tycker att det är rimligt att få avdrag för de kostnader du har för att köra till och från jobbet. Vi har höjt avdraget för dem som reser till och från jobbet, och det tycker jag är jättepositivt.

Jag tror alltså inte riktigt på Miljöpartiets politik. Jag tror att den skadar landet genom minskad tillväxt, och får vi mindre tillväxt får vi även mindre pengar till att göra insatser för miljön. Jag tror faktiskt att man skjuter sig själv i foten med den här politiken.

Jag påminner för fortsättningen om att vi talar via talmannen och inte till varandra rakt över talarstolarna i replikskiften.

Fru talman! Då var det dags för budgetdebatten om Sveriges vägar, järnvägar, sjöfart, luftfart och digitalisering. Vi dyker ganska snabbt ned i antalet miljarder som ska satsas i olika sektorer, men allt handlar egentligen om att ge Sverige förutsättningar till en god konkurrenskraft. Människor ska ha möjligheter till jobb och så vidare. Andra utskott kanske pratar mer om detta i sina debatter, men det här är ändå vad det handlar om: att bygga ett Sverige som fungerar.

Det är viktigt, för var man än bor i Sverige har man rätt till en effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning. Målen säger att alla ska ha grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt att transportsystemets utformning ska bidra till utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska också vara jämställt.

Det ska också utformas så att ingen dödas eller skadas allvarligt. Det ska bidra till att generationsmålet för miljö nås och även bidra till ökad hälsa.

Utöver detta finns ett transportpolitiskt mål om att växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010.

Hur går det då? Kan man lita på infrastrukturen i Sverige? Kan man lita på att vägarna håller och på att tågen kommer i tid så att man själv kommer i tid innan förskolan stänger för dagen?

Nej, det är mycket som går åt fel håll. Både tågets och flygets punktlighet försämras, varaktigheten i totalstoppen på vägarna har ökat, användbarheten för människor med någon form av funktionsnedsättning har inte förbättrats, allt fler dödas eller skadas allvarligt i trafiken och andelen som använder fysiskt aktiv transport - gång och cykel - har minskat.

Det finns alltid vissa staplar som visar att man går i rätt riktning. Men sedan finns det tyvärr områden som pekar i fel riktning. Och man kan verkligen vid varje tillfälle fundera på hur detta hänger ihop.

Sammanfattningsvis bedömer regeringen själv att det övergripande transportpolitiska målet inte har nåtts eftersom flertalet indikatorer har utvecklats negativt. Det är klart att det då är viktigt att vi funderar på vad som händer med allt detta.

Fru talman! Det handlar också om digitaliseringspolitiken. Målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Går det åt rätt håll? Nej, det gör det inte.

AI-kommissionen presenterade sitt arbete för ett par veckor sedan. Det är ingen rolig läsning för den som säger sig vilja vara bäst i världen på detta område, och vi ligger väldigt dåligt till när det gäller just de politiska förutsättningarna.

Nu finns det möjligheter att ändra på detta. Kommissionens ordförande sa att 63 av 75 förslag kan genomföras redan i nästa vårbudgetproposition. Jag tänker att regeringens företrädare uppskattar att så snabbt kunna omsätta dessa förslag i verkligheten. Kommissionen betonade att det inte var något smörgåsbord utan att alla 75 punkter, varav 63 kan genomföras ganska snabbt, behöver genomföras sammantaget eftersom allt hänger ihop.

Nu, med några veckor för genomläsning och reflektion, undrar man verkligen vad Tidöpartierna tänker och vad som kommer att genomföras. Ska förslagen genomföras, eller ska vi tappa ännu mer mark och konkurrenskraft? Jag hoppas att vi även kan prata om framtidsfrågor i denna budgetdebatt.

Fru talman! Hela utskottet är kritiskt till att regeringen inte ger en utförlig och långsiktig redovisning av väg- och järnvägsnätets kvalitet, som utskottet i ett flertal år har efterfrågat. Det gör det svårare att få en samlad bild av utvecklingen. Vi vet alla att vi har en stor underhållsskuld på både väg och järnväg, och en sådan här redovisning skulle faktiskt underlätta arbetet framåt när det gäller att intensifiera underhållet så att skulden betas av så snabbt det går.

Fru talman! En annan del av budgeten handlar om regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden. Man anser att fyra är färdigbehandlade. Vi i Centerpartiet instämmer i att två av dem är färdigbehandlade, men vi är synnerligen förvånade över att de två andra nu skulle vara färdiga.

I vårt särskilda yttrande beskriver vi utförligt varför vi inte anser detsamma. Jag ska här ge en kort beskrivning av det.

Det gäller först ökad samordning av myndigheternas arbete när det gäller kontroll av yrkestrafiken. Man hänvisar till ett rundabordssamtal mellan myndigheter. Dessutom har man gett ett uppdrag för tydligare ansvarsfördelning när det gäller kontrollplatser längs vägnätet. Det gjordes i augusti 2024.

Ett antal ledamöter från Tidöpartierna har drivit på i dessa frågor i många år, och plötsligt räcker det med ett rundabordssamtal och ett uppdrag till två myndigheter. Jag är förvånad. Jag trodde att man ville se resultat innan man ansåg att tillkännagivandet var färdigbehandlat.

Detsamma gäller tillkännagivandet om att Sverige bör utreda vilka konsekvenser som de svenska kraven på miljökontroll har fått i jämförelse med miljökontrollen i andra länder. Transportstyrelsen säger att vi har högre krav i vissa fall och lägre krav i andra fall och att det därmed på något sätt blir jämnt. Och regeringen säger att Transportstyrelsen ska inkludera förbättrade metoder på vissa områden och fortsätta regelutvecklingen. Man är på rätt väg, men det har ännu inte gett resultat. Jag förstår inte hur regeringspartierna kan vara nöjda med det.

Fru talman! Vad vill då Centerpartiet? I vår budgetmotion tillför vi ytterligare 1 000 miljoner för att stärka svensk infrastruktur. Vi tillför 600 miljoner till vägunderhållet och till underhållet på järnvägen. Vi tillför 200 miljoner till upphandlad trafik och 200 miljoner till de regionala flygplatserna.

Skicket på det mindre vägnätet, inte minst alla grusvägar som också är statliga, är alarmerande dåligt på många håll. Därför behövs ytterligare och tydligare satsningar utöver det som regeringen orkar skriva in i sin budget.

I våras var jag i Fyrbodal som är en del av Västra Götalands län och som har ett för södra Sverige något annorlunda klimat, vilket också påverkar vägnätets kvalitet på ett något annat sätt än i södra Sverige i övrigt. Jag var närmare bestämt i Färgelanda kommun. Där visade man på det skrämmande dåliga underhållet på de statliga grusvägarna. Det handlar om vägar som kollapsar därför att vägkroppen är helt slutkörd när det står en mindre lastbil på den. Det handlar om vägtrummor som byts ut mot en mindre dimension. Och alla förstår säkert att om vatten behöver ta sig ut under en väg och man byter till en mindre vägtrumma kommer mindre vatten att rinna under vägen och mer vatten att vara kvar på den andra sidan och därmed också urholka vägens kvalitet.

Jag tycker att det är skrämmande att se så låg kompetens och att man utför den typen av underhållsåtgärder på det svenska vägnätet. Det är otroligt viktigt att vi satsar på detta. Inte minst i och med det Natomedlemskap som vi nu går in i vet vi att både stora och mindre vägar kommer att behöva stärkas på många olika sätt.

När det gäller järnvägen är det bland annat ett stort antal växlar som fortsatt behöver bytas. Och vi tror att man skulle kunna speeda upp farten något mer än vad man sagt från Trafikverket.

Hur regeringen i sin budget hanterar den upphandlade trafiken är alarmerande. Trafikverket talar om hur mycket resurser som behöver kopplas till de olika avtal som man har för trafiken som går över regiongränserna, bland andra Norrtåg, Stångådalsbanan i Region Kalmar, nattågstrafik till norra Sverige med mera. Och företrädare för regeringspartierna kallar det för en ren miss på departementet. Eller är det ren ovilja att inte se till den viktiga tåg- och busstrafik som finns runt om i landet?

Det vi vet är att det fattas pengar som man kunde ha skjutit till för att ha en infrastruktur som fungerar i hela landet. Nu drabbas människor som ska till jobbet eller som ska hälsa på släkt och vänner, alltså helt vanligt folk som behöver kunna ta tåget i Kalmar län, i Norrbotten eller i Jämtland, bara för att ta några exempel. Framtiden för dessa tågsträckningar och antalet tåg som kan trafikera är fortfarande osäker på grund av regeringens plumpa misstag eller ovilja. För Centerpartiet måste tågtrafiken fungera i hela Sverige.

Flyget har haft det tufft sedan pandemin och inte kommit i fatt. Det drabbar många flygplatser i vårt avlånga land. Här knackar den gröna omställningen för flyget på dörren. Men det dröjer ett tag innan den kan öppnas fullt ut och tekniker av olika slag är framme, liksom hållbart bränsle. Vi tillför ytterligare 200 miljoner kronor till de regionala flygplatserna för att de ska kunna ställa om och helt enkelt överleva.

Fru talman! Jag har en sista kommentar. Det femte transportslaget, de digitala kommunikationerna, har ännu en bit kvar innan målet om att alla ska ha tillgång till det 2025 är uppnått. Regeringen pekar själv på att det finns indikationer på att det kommer att bli dyrare.

Jag skulle önska en tydligare redovisning när det gäller detta och hur vi kan uppnå detta mål. Och jag hoppas att vi alla kan önska varandra ett gott nytt bredbandsår.

Fru talman! Centerpartiet ligger förhållandevis nära såväl Tidöpartierna som Socialdemokraterna i sitt budgetförslag för utgiftsområdet. Miljöpartiet och Vänsterpartiet däremot har extremt mycket mer pengar. Det beror på att de verkar har gränslöst med resurser. Man undrar om sedelpressen finns i källaren på deras partikanslier. Men tyvärr ska detta finansieras med skattehöjningar och ökad skuldsättning för framtida generationer.

Centerpartiet har redan pekat ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat. Och i detta regeringsunderlag blir man beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hur tänker Centerpartiet få igenom sin egen politik i detta samarbete? Och hur har man tänkt skydda skattebetalarna från höjda skatter och framtida generationer från ökad skuldsättning när det gäller att finansiera allt som Vänsterpartiet och Miljöpartiet har på sin agenda?

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågorna!

Precis som ledamoten inledde med att säga ligger vi relativt nära varandra i ganska många delar av den budgetproposition som lagts fram. Det handlar också om att ytterligare förstärka både underhållet, flyget och den upphandlade trafiken - det är de tre delar som Centerpartiet har valt att lyfta in för att förstärka det arbete som Tidöregeringen har med i sin budget för 2025.

Vad som händer om två år är en hypotetisk fråga. Vi ska ha ett val dessförinnan. För Centerpartiet är det otroligt viktigt att gå till val på den politik som vi driver och som, vilket ledamoten själv nämnde, på transportområdet ligger relativt nära den breda mitten, skulle man väl kunna säga, i det politiska landskapet i Sverige. Ledamoten nämnde själv att också Socialdemokraterna ligger i detta härad.

Vilka sedelpressar som finns i källaren hos olika partier tänker jag inte uttala mig om.

Det finns ett uttryck som användes av en tidigare partiledare för Centerpartiet: Man säljer inte skinnet förrän björnen är skjuten. Det finns ingen möjlighet att uttala sig om vilka konstellationer som kan bli möjliga efter valet 2026. Det beror på hur väljarna lägger sina röster. Det går alltid att resonera utifrån dagsläget, det förra valresultatet eller de opinionsundersökningar som görs med jämna mellanrum. Som det ser ut just nu går det inte särskilt bra för Tidöpartierna. För Centerpartiet är det viktigt att få igenom sin politik, oavsett vilket samarbete man finns i.

Fru talman! Man kan trots allt ha många tankar och idéer, och det är lättare att samarbeta och hitta bra kompromisser för Sverige om man ligger åt ungefär samma håll. Med de samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som Centerpartiet har tänkt sig och skulle behöva i en regeringskonstellation har jag svårt att se hur inrikesflyget skulle överleva och hur vi skulle få någon form av fungerande vägnät i Sverige.

Jag kan tycka att det är direkt förmätet av ledamoten Heie att prata om underhåll av vägar och att dra snyfthistorier om hur dåligt det är i Fyrbodal. Trafikverket var väldigt tydligt när den nuvarande planen antogs: Vägnätet kommer att vara i sämre skick i slutet av planperioden eftersom det inte satsas tillräckligt mycket pengar på vägunderhåll. Detta är en plan som en regering som Centerpartiet stödde var med och tog fram. Jag kan som sagt tycka att det är anmärkningsvärt att man står här och drar snyfthistorier när man är så pass medskyldig till att vi i dag har ett vägunderhåll som inte alls möter de behov vi ser om vi åker ut på vägar runt om i Sverige.

Hur ser beskedet ut till våra trafikanter där ute på vägarna? Hur ser kompromisserna ut? Hur mycket pengar blir det egentligen till vägunderhåll om Centerpartiet får vara med och styra? Någonstans krävs kompromisser. Tittar man på historien - och den måste man kunna lära sig av - ser man att en regering med Socialdemokraterna som ledare och Centerpartiet som stödparti inte bryr sig särskilt mycket om de vägar i Fyrbodal som ledamoten Heie pratar sig så varm för.

Fru talman! Jag skulle önska att ledamoten Stockhaus höll sig för god för att lägga ord i min mun och tala om vad jag borde säga i olika sammanhang.

När det gäller snyfthistorier tror jag att vi alla är med om att besöka olika delar av vårt land och se brister i infrastrukturen. Jag har suttit i riksdagen i 18 år, och det har varit både alliansregeringar och socialdemokratiskt ledda regeringar under den tiden. Jag tycker att man har ett samlat ansvar för hur vägnätet, järnvägsnätet och så vidare har sett ut under den tiden.

När det gäller den plan som togs fram under förra mandatperioden var Centerpartiet inte en del i arbetet med att ta fram den; det var efter att januarisamarbetet hade fallit. Det stämmer alltså inte riktigt.

När det gäller planeringen av svensk infrastruktur borde den vara mycket mer långsiktig och bygga på mycket bredare majoriteter. Detta tycker jag är en jätteviktig del. Jag hoppas att den här regeringen tar åt sig av att de lappkast vi har sett på senare år inte främjar vare sig investeringar eller ett hållbart utnyttjande av våra gemensamma resurser.

Det finns möjligheter att göra riktigt breda överenskommelser i svensk politik på infrastrukturens område. Då skulle ledamoten inte behöva vara så orolig för vägsnuttar i olika delar av landet, utan man skulle kunna vara trygg med att det finns förutsättningar för att säkerställa en god infrastruktur, oavsett om det gäller sjöfart, luftfart, väg eller järnväg - eller digital kommunikation, för den delen.

När det gäller dessa olika delar finns det verkligen förutsättningar i Sveriges riksdag för att lösa detta på ett bra sätt. I nästa debatt deltar infrastrukturministern, som i och för sig inte tillhör samma parti som ledamoten Stockhaus. Det har, tycker jag, hörts positiva kommentarer som handlar om att man ser vikten av långsiktiga lösningar. Detta efterfrågar både enskilda människor och företagen, för att Sveriges konkurrenskraft ska byggas stark framåt.

Fru talman! Jag har haft förmånen att samverka med allianspartier i sexton år - åtta år i majoritet och åtta i opposition - hemma i Uddevalla och även i Västra Götalandsregionen. Många gånger var det i den samverkan jag deltog i KD och Centern som stod nära varandra.

Fru talman! Så tycker jag att det är även här i kammaren när man lyfter olika problem. Det finns, menar jag, en värdegemenskap rent ideologiskt mellan de gamla allianspartierna. Men av olika skäl har man landat på olika sätt.

Haken med detta, fru talman, är att politik handlar om att vilja få igenom sina egna frågor. Ska man få igenom sina egna frågor underlättar det om man samverkar med någon som är beredd att förhandla om just de egna frågorna.

Inom Tidö har vi hittat ett samarbete där åtminstone vi som kristdemokrater känner att vi i olika utskott och budgetförhandlingar har fått igenom en hel del. Det finns saker som vi inte är nöjda med - bistånd är ett exempel. Men vi har ändå hittat en gemenskap där vi kan stångas, bråka, förhandla och komma fram till lösningar.

Jag var tidigare i arbetsmarknadsutskottet och är nu i trafikutskottet, och när jag läser de olika motionerna måste jag ändå ställa frågan till ledamoten Ulrika Heie: Hur ska ni få igenom Centerns politik?

Fru talman! Tack, ledamoten Magnus Jacobsson, för frågorna!

Jag tänkte inte fördjupa mig i en fråga om värdegemenskaper eller huruvida olika värderingar antingen står stabilt eller har förändrats under de senaste fem sex åren. Den diskussionen tänker jag att vi kan ta någon annanstans.

Haken när det gäller att få igenom sina egna frågor diskuterade jag nyss med ledamoten Stockhaus. Det handlar om att skapa breda uppgörelser. Den retorik som Tidöregeringen nu har - vi behöver inte lyssna på någon annan, för vi får med nöd och näppe igenom våra egna förslag - tycker jag är synnerligen olycklig för hela Sveriges utveckling. Tar man på sig att leda ett land finns också möjligheten att skapa breda majoriteter och uppgörelser och även hålla dem. Ledamotens parti kanske inte alltid har visat sig vara det mest pålitliga när det gäller att hålla olika energiöverenskommelser eller andra överenskommelser.

Jag är tacksam för ledamotens omsorg och för att han bekymrar sig över hur Centerpartiet ska få igenom sin politik. Men jag var också tidigare inne på att det handlar om att skapa breda överenskommelser. De partier som står upp för att hela Sverige ska leva och för Sveriges konkurrenskraft skulle kunna bidra till betydligt bredare överenskommelser, som då skulle vara beständiga över tid, oavsett om det blir ett skifte på statsministerposten eller inte.

Jag tackar för medkänslan från den kristdemokratiske ledamoten, men jag ser inga problem med att på olika sätt driva frågor som är viktiga för Centerpartiet, oavsett om det gäller sjöfart, luftfart, väg eller järnväg. Vi vill att hela systemet ska fungera, inte minst kopplat till de digitala kommunikationerna.

Fru talman! Jag tycker att det är behjärtansvärt att eftersträva breda uppgörelser och håller med om att man bör göra det. Alla vi som befinner oss i denna kammare vet dock att man när man väl har bildat någon form av majoritet tenderar att förhandla inom majoriteten, och när den förhandlingen är färdig är det inte alltid lika lätt att förhandla med någon annan. Så ser det ut kommunalt och regionalt, och så ser det även ut i denna kammare.

Om man ska ha breda uppgörelser måste man leta efter uppgörelser med partier med vilka man åtminstone har någon form av grundläggande överenskommelse om vad som är problemet. För den som läser de tre olika motionerna blir det helt uppenbart att inriktningarna är olika. Därför, fru talman, kan jag inte riktigt förstå resonemanget om breda uppgörelser.

Resonemanget blir ännu svårare att förstå om man lyssnar till Centerpartiets ledare, som inte är här i kammaren och alltså inte kan försvara sig. Han har vid åtskilliga tillfällen sagt att det är på den röda sidan Centern ska hitta sitt mandat. Men om vi läser Tidöpartiernas budget - och till och med delar av Socialdemokraternas budget, dock inte de delar som avser vägar - och sedan tittar på Centerns budget ser vi att det finns en helt annan värdegemenskap och en helt annan uppfattning om hur infrastruktur ska utvecklas.

Fru talman! För mig handlar det inte bara om allmän omsorg om Centerpartiet - jag tror att de är stora nog att ta hand om sig själva - utan även om en omsorg om svenska folket och att hela landet ska fungera. Då behövs det en politik som bygger på att hela landet ska fungera.

Fru talman! Man får rätta mig om jag har fel, men jag skulle tro att detta med att hela landet ska fungera lyfts fram i alla partiers motioner när det gäller kommunikationer. Jag har väldigt svårt att se att något av de åtta partierna i Sveriges riksdag skulle säga att vi kan strunta i Skåne eller Norrland eller att vi kan strunta i Krokom eller någon annan kommun ute på någon ö. Alla vill att hela Sverige ska leva - det är en grundläggande värdering när det gäller hur kommunikationer ska fungera i Sverige.

Det finns andra arbetssätt, Magnus Jacobsson. Försvarsberedningen är ett sådant. Där sätter sig alla åtta partier i Sveriges riksdag ned tillsammans och tittar på hur situationen ser ut, vilka utmaningar och hot man ser framöver och hur vi behöver stärka Sveriges gemensamma försvar. Jag skulle säga att infrastruktur, i och med Sveriges Natomedlemskap, bör ha liknande planeringsförutsättningar och inte det nuvarande arbetssättet. Jag blir lite förvånad när man kramar det nuvarande arbetssättet med sådan emfas och säger att vi ska göra som vi alltid har gjort. Indikationer pekar på att detta - att göra som vi alltid har gjort - gör att vi faktiskt går bakåt.

Vi borde prova nya arbetssätt som kan ge oss nya förutsättningar och koppla ihop infrastrukturområdet med försvarsområdet och kompetensförsörjningsområdet. Det har vi ett ansvar att göra, oavsett om vi sitter i majoritet eller i opposition.

Vi har ett gemensamt intresse av att skapa framtida förutsättningar som är viktiga för Sverige. Det finns andra arbetssätt som gör att man kan inkludera och ge förutsättningar för alla partier att komma till tals. Alla förstår att uppgörelser handlar om förhandling, men för Sverige, Sveriges konkurrenskraft och de människor som bor och vill verka här vore ett annat arbetssätt, där man kom överens om långsiktiga förutsättningar, mycket bättre.

Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om att infrastruktur är en grundläggande del av vårt samhälle och vår ekonomi. Det är genom infrastruktur vi kan förflytta oss, kommunicera och skapa möjligheter för företag att växa och skapa jobb. Jag är stolt över att regeringen har lagt fram en stark budgetproposition för 2025 som satsar på infrastruktur.

Budgetpropositionen för 2025 innehåller investeringar i hela vårt transportsystem som kommer att leda till bättre och snabbare förbindelser mellan olika delar av landet, vilket i sin tur kan öka tillväxten och skapa fler jobb.

Det är viktigt för den här regeringen att se helheten i transportsystemet. Det är ett system där alla fyra transportslag - bil, tåg, flyg och båt - är självklara delar som har olika styrkor och fungerar olika bra för olika ändamål. Vi ställer inte trafikslag mot varandra utan vill skapa ett effektivt transportsystem där alla trafikslag har en viktig plats.

Fru talman! Vi ser att alla trafikslag ställer om, och vi måste ta höjd för ett transportsystem där alla transportslag är fossilfria. Detta är en framtid som en del partier i oppositionen inte verkar ta hänsyn till.

En stor och väsentlig skillnad mellan denna regering och den förra är synen på flyget. Vi ser att flyget är nödvändigt för tillgängligheten både inom Sverige och mellan Sverige och andra länder. Vi ser också att flyget ställer om. Förutom de minskade utsläpp som nya flygplan bidrar till och större inblandning av biobränsle kommer ReFuelEU Aviation att innebära större press på flyget att ställa om.

Vi tror på flyget och vill säkerställa att det finns en välfungerande flygplatsinfrastruktur i hela Sverige och god tillgång till Stockholm från alla delar av landet, även om en del ledamöter kanske inte tycker att just detta är det viktigaste. I budgeten ligger därför en fortsatt satsning på ekonomiskt stöd till de regionala flygplatserna för att säkra god tillgänglighet i hela landet. Regeringen jobbar också vidare med de återstående förslagen i flygplatsutredningen.

Fru talman! Flygskatten ligger inte inom vårt utgiftsområde men är ändå en viktig fråga för vårt område. Den har påverkat svenskt flyg på ett förödande sätt. Det är en skatt på resande och inte en skatt på utsläpp, vilket till och med Riksrevisionen har kritiserat. Vi har förlorat tillgänglighet på grund av flygskatten. Det är talande att Norwegian nu, när flygskatten försvinner, väljer att åter starta en pilothubb i Stockholm.

Svenskt Näringsliv har i en rapport tydligt visat att den flygpolitik som den tidigare regeringen förde ledde till minskad tillväxt. Nu tar vi äntligen bort flygskatten, och vår förhoppning är att tillgängligheten kommer att öka igen.

Fru talman! Väg och järnväg står ofta i fokus i debatten om infrastruktur. Sjöfarten debatteras inte lika ofta. Sjöfarten är viktig för Sverige. Stora volymer av vår export och import fraktas med fartyg åtminstone delar av sträckan.

Denna regering värnar svensk sjöfart och vill se fler svenskflaggade fartyg. Det är viktigt inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Från den 1 juli tas stämpelskatten för nya fartyg bort, och det blir dessutom enklare att hyra in och hyra ut i huvudsak obemannade fartyg. Detta är två viktiga steg för bättre villkor för svensk sjöfart. Regeringen arbetar också vidare med frågan om att förändra tonnageskattesystemet.

Fru talman! En stor utmaning är att säkerställa att vi får ut så mycket som möjligt för de pengar som satsas på infrastruktur, oavsett om det handlar om nyinvesteringar eller om underhåll. De upphandlingar Trafikverket gör behöver bli mer effektiva och ändamålsenliga. Regeringen avser därför att ge Trafikverket i uppdrag att följa upp och utvärdera upphandlingar samt, inte minst, att stärka sin egen upphandlingskompetens. Vi kommer också att vidta åtgärder för att möjliggöra ett effektivare väg- och järnvägsunderhåll.

Fru talman! Det finns fantastiska möjligheter med digitaliseringen. Som nämnts tidigare i debatten har vi som land tappat fart i utvecklingen - andra länder drar ifrån. En väl fungerande digital infrastruktur är grunden för att vi alla ska kunna ta del av de möjligheter som digitaliseringen ger. Regeringen har starkt fokus på detta och på att utveckla AI och digitalisering i Sverige. Det handlar om fysisk infrastruktur där man möjliggör andra lösningar än att gräva fiber. Det finns mobila lösningar som har kommit till och som kan hjälpa till att förbättra den digitala infrastrukturen.

AI-kommissionen tillsattes av regeringen för att komma med förslag på hur vi ska kunna dra nytta av de möjligheter som AI ger och samtidigt kunna hantera riskerna. Det är en gedigen rapport som vi har fått på vårt bord, och nu är det dags att börja arbeta med de förslagen. Det här bereds i Regeringskansliet.

Någonting som skett de senaste dagarna är att det för att få bättre samordning och fokus i de här frågorna nu finns ett uppdrag att slå ihop Digg och PTS så att det finns en tydlig myndighet som har helhetsansvar, något som många har efterfrågat.

Fru talman! Jag har läst igenom oppositionens olika budgetförslag och kan konstatera att det är en långt ifrån samlad opposition. Det spretar ordentligt, från Socialdemokraterna som gör väldigt små förändringar i förhållande till regeringens budgetförslag till Miljöpartiet som lovar allt till alla och spenderar pengar som om de hade en sedelpress i källaren.

Tidöpartiernas förslag på infrastrukturområdet är inte till 100 procent lika, men våra förslag går åtminstone i samma riktning. Det gör att det inte är så svårt för oss att komma överens om en budget på infrastrukturområdet som inte innebär kompromissande från väldigt olika ståndpunkter.

Sammantaget är budgeten för 2025 en stark satsning på infrastruktur, och det är en satsning som kommer att ge bättre förutsättningar för tillväxt och utveckling i hela landet.

I och med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Maria Stockhaus för anförandet!

Jag tänkte ställa samma fråga till Maria Stockhaus som till ledamoten för Sverigedemokraterna tidigare. Regeringen och framför allt regeringspartierna har pratat väldigt mycket om hur otroligt viktigt det är att återta underhållet av järnvägen. Jag upprepar det faktiska resultatet av regeringens budget och framtida satsningar: Man höjer anslaget med 5 procent, och man lyckas återta 10-15 procent av underhållet under planperioden. Det här kommer att leda till fortsatt försenade och inställda tåg och fortsatt tågkaos, så min fråga är om ledamoten Stockhaus verkligen är nöjd med det här.

Fru talman! Maria Stockhaus är väldigt upprörd över att Miljöpartiet har en investeringsbudget. Jag kan upplysa om att det finns olika åsikter om det även inom regeringsunderlaget. Kristdemokraterna har uttryckt att man vill se en investeringsbudget.

Jag tycker inte att det är så konstigt som Maria Stockhaus vill få det att framstå. De flesta kommuner har en investeringsbudget. Den som köper en fastighet lånar ofta till en bostadsrätt eller en villa, något som Moderaterna ofta uppmuntrar som boendeform, så jag tror att det är en ganska spelad upprördhet.

Tvärtom ser vi att det är ett systemfel att vi inte klarar av att både återta underhållet och investera i den framtida infrastruktur som vi ser behövs. Jag vill höra Maria Stockhaus reflektioner över detta, fru talman.

Fru talman! Nu pratar vi ju inte om infrastrukturpropositionen utan om budgeten för nästa år, men de går i varandra.

Skulle jag önska att vi kunde återta mer av underhållsskulden? Absolut! Men ansvarig myndighet säger att om vi inte ska göra stora ingrepp i trafikflöden klarar vi inte av att få ut mer tid i spåren än det som de här pengarna motsvarar. I infrastrukturpropositionen ger vi Trafikverket precis de pengar som man säger att man har möjlighet att göra av med.

Jag skulle säga att det är om vi följer den budget för planperioden som Miljöpartiet har lagt och försöker göra av med de pengarna som vi får tågkaos med stora nedstängningar. Eller också låter man de pengarna ligga på hög, vilket vore väldigt olyckligt.

Sedan är det jätteviktigt att säkerställa att Trafikverket blir effektivare i sin upphandling, och där sätter regeringen nu enorm press på myndigheten. Infrastrukturministern pratar ofta om depåstoppslösningar, där man snabbt ska komma in och ut. Där har dialogerna med alla inblandade i branschen gett stor framgång när det gäller att hitta effektivare sätt att få ut mer tid i spåren. Det är ett arbete som fortsätter, och precis som vi har satt målet att återta underhållet på väg är ambitionen att kanske inte på tolv års sikt men åtminstone framdeles återta allt underhåll även på järnväg. Vi vill ju inte bygga höghastighetståg som äter upp alla pengarna, utan vi tycker att det är viktigt att satsa på att det vi har fungerar.

Fru talman! Tack till Maria Stockhaus för svaret!

Ja, det är ju lite i det dilemmat man hamnar när man inte samtidigt vill utöka kapaciteten så att man faktiskt får möjlighet att styra om trafik och återta underhållet.

Jag noterar att Tidöpartierna inte verkar särskilt överens om huruvida det här går att göra effektivare. Patrik Jönsson var ganska tydlig i sin uppfattning att det absolut borde finnas utrymme för att återta mer av underhållet. Han var inte alls nöjd med regeringens politik på området, så jag kan bara konstatera att man inte är överens. Där hoppas jag faktiskt att Patrik Jönsson gör en än bättre förhandling nästa gång för att vi ska få tåg som fungerar och kapacitet på järnvägen som motsvarar framtidens förväntningar.

Vi vet ju att Trafikverket dessutom har underskattat utvecklingen på järnväg kraftigt. Nu gör den här regeringen om precis samma misstag. Man misslyckas med att återta underhållet, och man investerar inte i den kapacitet som faktiskt behövs.

Det här är för att man inte inser det faktum att det är ett systemfel att vi inte har en investeringsbudget för nödvändig infrastruktur. Det är investeringar som vi gör kanske vart hundrade år. I mitten av 1800-talet investerade vi i de stambanor vi har. Man har alltså haft 100-150 år på sig att betala av en sådan stor investering. Och man gör det på löpande budget, vilket i princip inga andra organisationer eller företag eller ens privatpersoner gör när de gör en väldigt stor investering som de gör en gång under en väldigt lång tidsperiod. Då hamnar man ju i de här problemen, så upprördheten över en investeringsbudget är kanske det mest förvånande när vi ser att det är det som behövs för att lösa problemet.

Där hoppas jag att Kristdemokraterna verkligen sätter ned foten och driver igenom sin politik i nästa förhandling.

Fru talman! Nu är det sex partier som är överens om det finanspolitiska ramverket, och där ingår Kristdemokraterna. Det handlar om ett balansmål, så den debatten lär ju vara avslutad. Vi är överens om att hantera pengar på ett ansvarsfullt sätt så att framtida generationer inte drabbas.

I den förra planen och den förra propositionen valde man att inte lägga de pengar som fanns på att prioritera underhåll. Trafikverket säger uttryckligen att med den här prioriteringen kommer både väg och järnväg att vara i sämre skick i slutet av planperioden än i början. Det är ett lite märkligt resonemang att säga att den förra regeringen satsade så mycket på underhåll. Det är knappast ett faktum när man inte ens lyckades upprätthålla samma kvalitet i spåren som det var i början av planperioden.

Om man ska lägga ut så mycket pengar de kommande tolv åren undrar jag vilken ny kapacitet Miljöpartiet tror ska komma på plats så snabbt att man kan göra av med alla de här underhållspengarna utan att behöva stänga ned stora delar av järnvägssystemet. Nu kan inte ledamoten svara, men jag har lite svårt att se hur man kan lägga ut så mycket pengar och hävda att då hade det funnits mer kapacitet. Det är ju bara önsketänkande. Den kapaciteten hade inte varit på plats ens om det hade varit en annan regering som hade haft möjlighet att göra av med de här pengarna.

Det enda sättet att göra av med de summor som Miljöpartiet satsar på järnvägsunderhåll är att stänga ned verksamheten så att det inte går att åka tåg under en lång period. Det har vi svårt att se som en lösning.

Däremot behöver vi ha ett effektivare underhåll, och där är jag och Patrik Jönsson rörande överens. Jag ser inte att vi har några meningsskiljaktigheter om just synen på underhåll.

Fru talman! Vi diskuterar infrastrukturen och dess budget för kommande år. Detta är viktigt, inte minst med tanke på att det är infrastrukturen som binder ihop hela Sverige och också binder ihop Sverige med andra länder, framför allt våra nordiska grannländer.

Med tanke på vad som händer när det gäller Danmark, Tyskland, Fehmarn Bält och pågående satsningar där kan man fundera på vår riktning och hur vi ska se till att tågen kan gå framöver.

Vi vet att vi har underinvesterat under många år, oavsett vilka som har styrt. Detta märks, inte minst på urspårningar av tåg, vägar som går sönder, tågförseningar, försämrad framkomlighet och mycket stor trängsel på våra järnvägsspår. Det är ett reellt hot mot den gröna industriella utveckling som vi ser är nödvändig i vårt land.

Sverige har alltid varit ett land som har legat i framkant i den tekniska utvecklingen. Infrastrukturen får inte vara det som hindrar att vi fortsätter att göra det, men just nu ser det faktiskt ut så. Det är också så att Sveriges del i den globala konkurrensen utmanas. Om hela Sverige ska kunna leva och utvecklas och om man ska kunna bo i hela vårt land är infrastrukturen den livsnerv som vi måste satsa på.

Vi har, som tidigare talare har nämnt, en viktig utmaning i klimatutmaningen. Vi måste ställa om alla våra trafikslag. Vi har redan i dag trafikslag som är fossilfria och som vi borde satsa betydligt mer på än vad vi gör nu.

Sedan behöver vi kanske samarbeta mer med andra utskott. Precis som någon sa tidigare hanteras en del av de förslag som rör vårt utskott i andra utskott, och vi kanske behöver ha lite mer samarbete med dem för att komma fram till rätt saker som vi ska titta på.

Sedan har vi en fråga som jag tycker är jätteviktig och som har blivit ännu viktigare i och med Natointrädet och den säkerhetspolitiska situationen. Det är frågan om samhällsviktig infrastruktur. Vad är det egentligen, vad ska räknas dit och hur ska vi hantera den?

Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om detta, inte minst med tanke på det marknadiseringssystem som vi har i Sverige när det gäller järnvägen men också vägarna och där man tycker att det är viktigare att Trafikverket lär sig att bli en bra upphandlingsmyndighet än att de lär sig att underhålla våra vägar och järnvägar.

Jag tycker att det är ett jättemärkligt synsätt. Vi behöver verkligen titta på detta. Hur kan vi behålla rådigheten? Om det är något vi har lärt oss av Ukraina är det att de - mitt i ett brinnande krig - har rådighet över sin infrastruktur, vilket gör att den fungerar.

Man kan fundera i en minut på hur det skulle fungera i vårt land, med 59 eller 60 aktörer på järnvägen och med upphandlade små kontrakt överallt för vägunderhållet. Det skulle inte fungera en dag. Jag skulle därför önska att rådigheten över samhällsviktig infrastruktur var en viktig punkt som alla våra partier diskuterar. Detta är något som borde vara viktigt inte bara för vårt parti utan för alla.

I budgeten har vi några satsningar där vi skiljer oss från Tidöpartierna och deras framlagda förslag. Det handlar framför allt om den upphandlade trafiken, som är viktig för att hela Sverige ska kunna leva. Väldigt mycket av den upphandlade trafik som nu riskerar att försvinna finns ju på ställen där det inte lönar sig att bedriva trafik, och då är det ännu viktigare att vi sätter ned foten och pekar och säger att detta är jätteviktigt. Man ska kunna leva, bo och verka i hela Sverige, och därför lägger vi mer pengar på det.

Vi tycker också att det är viktigt att barn och unga inte är beroende av sina föräldrars plånböcker för att kunna åka kollektivt, och därför återkommer vi med ett gammalt förslag: att det ska vara avgiftsfritt för unga att åka kollektivt på sommaren. Helst skulle man önska att de kunde göra det hela tiden.

Vi var med utskottet i Estland och besökte Tallinn, där kollektivtrafiken för invånarna är avgiftsfri. Det skulle vara spännande om vi kunde diskutera kollektivtrafik lite mer ur ett medborgarperspektiv och ett rättviseperspektiv. Vi lägger alltså mer pengar på avgiftsfri kollektivtrafik för unga.

Vi lägger också mer pengar i budgeten än vad Tidöpartierna gör på underhåll av järnvägar och vägar. Vi lägger även mer pengar på att flytta över gods från väg till sjöfart.

Vi återkommer med ytterligare ett gammalt förslag, CSN-lån för körkort, men nu utvidgar vi det till att också gälla bussar och lastbilar. Det är viktigt, inte minst med tanke på den personalbrist som finns inom olika sektorer i transportbranschen.

Körkort har blivit en klassfråga i dag. Det är väldigt dyrt att ta körkort. Om det är något som vi har lyckats med i Sverige är det studielånen. Det spelar ingen roll varifrån du kommer - du kan ändå få möjlighet att plugga vidare, och med vårt förslag får du också möjlighet att klara av att betala för ett körkort.

Mot vårt förslag står den verklighet som vi ser i dag, med inställda eller försenade tåg och med nattåg och annan upphandlad trafik som hotas av indragning med två månader kvar. Nu löste man det, säger man lite grann så där, men det är ändå inte löst för alla i vårt land. Detta gäller inte minst i norr, där regionen fortfarande kommer att få betala ganska många miljoner ur egen ficka. Vi ser också busslinjer som försvinner.

Jag skulle också vilja säga något om digitalisering. AI-kommissionen kom med sitt förslag häromveckan. Det är ett väldigt spännande förslag, och jag håller med ledamoten Stockhaus om att det är spännande läsning. Det som är intressant med AI-kommissionen är att de har varit väldigt intresserade av vad alla partier tycker i denna fråga. De vill se en långsiktighet och långsiktiga spelregler.

Alla partier har fått tillfälle att träffa Carl-Henric Svanberg och ge sina inspel. Han har också varit flera gånger hos oss i utskottet och verkligen poängterat att han tycker att det är viktigt att alla partier är med. Jag tycker att det har varit föredömligt arbetat. Jag hoppas verkligen att vi nu inte bara får ett färdigt förslag om hur det kommer att bli utan att vi även fortsättningsvis får vara delaktiga i arbetet, eftersom det är långsiktighet Sverige behöver. Man behöver veta vad det är som gäller.

Jag tänker avsluta med några fler ord om klimatet och klimatutmaningen. Flera har varit inne på hur vi ska nå våra klimatmål. Det är inte så enkelt med de partier som styr i dag, där fokus inte ligger på klimatlagen, vars mål sju av åtta partier ändå var överens om att vi ska nå.

Vi vet att den sektor som vi är satta att hantera - transportsektorn - är den sektor som måste få ned utsläppen allra mest. Vi har förbundit oss att skära ned dem med 70 procent till 2030. Vi är snart framme vid 2030, och utsläppen ökar. Det är allvarligt.

Mitt parti har lagt mer pengar, fru talman, än vad som var sagt. Då kan man inte reservera sig, och därför har vi i stället ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Det är fascinerande att Socialdemokraterna talar om långsiktighet och vikten av breda överenskommelser när de sitter i opposition. Jag kan inte påminna mig ett enda tillfälle då vi blev inbjudna att diskutera några frågor över huvud taget på trafikutskottets område med den regering som inte ens hade majoritet här i riksdagen. Jag tycker alltså att det är lite förmätet att prata om breda överenskommelser med den historien bakom sig.

Jag skulle vilja ta upp frågan om Socialdemokraternas syn på flyget. Socialdemokraterna vill ta bort flygskatten, vilket regeringen gör. Det är väldigt bra, apropå breda överenskommelser. Den skatten har ju slagit hårt mot svenskt flyg, och den påverkar både utrikes- och inrikesflyget. Den har även bidragit till att man har tappat linjer till och från Arlanda.

I Danmark och Norge har inrikesflyget återhämtat sig till samma nivåer som innan pandemin, men vi ligger långt efter. En återinförd flygskatt riskerar att försvåra återhämtningen ytterligare. Om hela Sverige ska leva behövs flyget - annars finns inte tillgängligheten.

Centerpartiet och Vänsterpartiet vill behålla flygskatten, och Miljöpartiet vill inte bara behålla utan dubbla flygskatten. Men om man inte har egen majoritet måste man kompromissa, och det är lättare att få till bra kompromisser om man åtminstone är överens om politikens inriktning. Det är tydligt att när det gäller hur man ser på flyget finns det en hagelsvärm av idéer. Hur kommer Socialdemokraterna att säkra att Sverige i framtiden har ett inrikesflyg som fungerar, flygplatser att flyga till och flygbolag som är villiga att flyga?

Fru talman! Tack, ledamoten Stockhaus, för frågan! Jag tycker att det är spännande att vi ska stå här i talarstolen och svara på hypotetiska frågor - speciellt när vi ser på siffrorna att delar av Stockhaus underlag riskerar att åka ur riksdagen vid nästa val. Man kanske skulle fundera på hur det egna underlaget ser ut.

Jag tror att ledamoten Stockhaus är ganska klar över vad vi socialdemokrater tycker om flyget. Vi tillsatte ju flygutredningar, bland annat en som kom med sitt betänkande alldeles i samband med valet men som har hanterats som popcorn; man har plockat lite här och där. Ledamoten Stockhaus sa i sitt anförande att man snart kommer med förslag på hur man ska hantera resten. Det tycker jag är väldigt bra.

Vi tillsatte utredningen under förra mandatperioden för att få en inriktning. Vi tycker nämligen att flyget är viktigt. Vi tycker att det är viktigt att man kan leva, verka och bo i hela Sverige. Det kommer vi att fortsätta driva. Sedan är det en förhandlingsdiskussion, som allt annat.

Det är spännande att flyget ligger i topp för ledamoten Stockhaus. Det finns ju några andra transportslag som borde vara mer intressanta om man ska styra det här landet - inte minst järnväg. Jag skulle alltså vilja höra ledamoten Stockhaus berätta hur Tidöpartierna tänker se till att man kan ta sig fram, som person men kanske framför allt som gods, i hela vårt land. Vad ska hända med Malmbanan? Det är mycket snack men väldigt lite verkstad. Hur ser ledamoten Stockhaus på järnvägens framtid i Sverige?

Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande tidigare ser vi moderater positivt på alla fyra trafikslag. Alla behövs, och de är bra på olika sätt och till olika saker i olika delar av landet. De behövs, alla fyra, för att hela Sverige ska leva.

När det gäller flyg skulle Arlandarådet under förra mandatperioden presentera en slutrapport. Jag har fått läsa den, och i den stod i princip samma sak som Peter Norman pekar på i sin nya utredning om Arlandas utveckling. Arlandarådet hade till och med en presskonferens bokad, men den avbokades av regeringen, och Arlandarådets rapport kastades i papperskorgen trots att den innehöll viktiga utvecklingsprojekt för att stärka Arlanda. Med dem hade vi varit i en helt annan situation när det gäller Arlanda än vi är i dag. Socialdemokraterna säger att man värnar flyget men kastade samtidigt en viktig rapport i papperskorgen. Jag får inte riktigt ihop det.

Pratet om att hela Sverige ska leva och om vikten av järnvägen faller ganska platt med tanke på att enligt planen och de tidigare satsningarna på höghastighetståg får norra Sverige en väldigt liten del av pengarna som satsas på infrastruktur. Men om det är någonting man ska göra för att säkerställa att tågen går i tid och få effekt på kort sikt är det att satsa på järnvägsunderhållet. Det har Tidöpartierna haft i sina budgetar även i opposition. Vi satsar mycket på att se till att Trafikverket får de pengar de behöver till nödvändigt underhåll.

Fru talman! Det är mycket snack och lite verkstad, skulle jag vilja säga. Tidöpartierna satsar inte jättemycket på att underhålla eller bygga ny järnväg. Det syns tydligt i den prioritering vi ska diskutera i nästa debatt.

Att Moderaterna ser positivt på alla trafikslag - underförstått till skillnad från alla andra - är ett mantra som upprepas av ledamoten Stockhaus i alla debatter. Men frågan är vad som händer. Man kan säga att man ser positivt på alla trafikslag, men i alla utspel är det ändå bara ett som gäller. Man kan inte ens svara på den enkla fråga jag ställde om hur framtiden ser ut för järnvägen i norra Sverige.

Jag håller alltså inte alls med om att Tidöpartierna ser positivt - lika positivt - på alla fyra trafikslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade med stort intresse på Socialdemokraternas redogörelse här i kammaren och har även roat mig med att läsa det särskilda yttrandet samt motionen i nästa betänkande. Där är det något jag inte helt och hållet får att hänga ihop.

Både i anförandet och i de texter som finns hävdar socialdemokratin att man satsar på både väg och järnväg, och i siffermaterialet i den budget vi just nu debatterar höjer man mycket riktigt anslagen för vidmakthållande med 500 miljoner. Det är bara det att av brödtexten framgår att det är 500 miljoner till järnväg. Det innebär med andra ord att i det dokumentet har man samma budget som regeringen när det gäller väg, men man ökar på järnväg. Det är en prioritering man kan göra, men då kan man inte säga att man satsar mer än regeringen.

Av det dokument som vi kommer att debattera om ungefär en timme framgår med all önskvärd tydlighet på sidan 33 att socialdemokratin under planperioden minskar vägunderhållet med 45 miljarder och ökar med 45 miljarder när det gäller järnväg.

Fru talman! Det är väldigt svårt att hävda att en minskning är en ökning. Men det är de facto det som står här. Jag måste alltså få lov att ställa den enkla frågan om socialdemokratin ökar eller minskar anslagen till väg.

Fru talman! Den här debatten handlar om nästa år. Den handlar inte om det vi ska diskutera senare, alltså tolvårsperioden. Nästa år ökar Socialdemokraterna den budgetpost som gäller väg och järnväg med 500 miljoner. Så har i alla fall jag förstått att det ser ut när jag har läst. Den andra frågan får ledamoten gärna ställa till mig under nästa debatt. Jag tycker att vi ska hålla oss till ämnet för den här debatten.

Nu när ledamoten Jacobsson ändå är på plats skulle jag vilja ställa en fråga om ett uttalande ledamoten ska ha gjort på mässan Persontrafik i Göteborg för någon vecka sedan. Det handlade om kollektivtrafiken och att ledamoten inte tror på målet att fyra av tio transporter framöver ska ske kollektivt. Det tycker jag låter väldigt märkligt med tanke på att det finns en klimatlag med klimatmål som faktiskt går ut på att vi ska använda de transportslag som är fossilfria. Vi kan inte vänta tills det har utvecklats längre fram. Vad som händer då är det ju ingen som vet. Dessutom har jag inte uppfattat att Tidöpartierna är negativt inställda till kollektivtrafiken. Jag blev alltså väldigt överraskad och vill därför fråga om det jag har hört stämmer.

Fru talman! Då tar vi det särskilda yttrandet, sidan 66: "Vi väljer därför att anvisa 500 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur till ökat underhåll av järnvägen för 2025." Man håller alltså ett anförande om att man även satsar på väg, men det finns inga pengar till väg. Det vill jag ha klargjort för dem som lyssnar.

Vi kristdemokrater är stora vänner av kollektivtrafik. Men man måste faktiskt sätta realistiska mål. Att tänka sig att var fjärde transport i hela landet ska ske kollektivt tror inte jag personligen är realistiskt. Däremot tror jag att vi ska eftersträva, arbeta för och jobba vidare med att hitta klimatsmarta lösningar. Då kommer det att handla om andra bränslen. Det kommer att handla om elektrifiering. Det räcker att titta på hur den svenska befolkningen bor.

Detta är en mycket hög ambition. Jag har stor respekt för att de som arbetar med kollektivtrafik eftersträvar detta mål, men jag tror att vi i politiken måste se till att nå klimatmålen på ett sådant sätt att det fungerar för medborgarna oavsett om de bor mitt i en storstad eller på landet.

Fru talman! Med det sagt skulle jag vilja komma tillbaka till en annan fråga. När jag tittar på de olika budgetarna kan jag konstatera att faktum kvarstår: Socialdemokratin har i många stycken likheter med oss i Tidösamarbetet. Socialdemokratin har också likheter med Centerpartiet. Men det är avsevärda skillnader mot Vänstern och Miljöpartiet.

Det spelar faktiskt ingen roll hur många motioner eller särskilda yttranden man skriver när den tuffa verkligheten sedan ändå är att man på något sätt ska bilda en regering. Man kan givetvis spekulera i och drömma om att några partier trillar ut. Det har man gjort länge. Det brukar inte hända. Men hur ska socialdemokratin få igenom sin politik med detta spretiga regeringsunderlag?

Fru talman! När man inte har så mycket att prata om när det handlar om politiken är det bra att flytta fokus till någonting annat. Då verkar regeringsfrågan, den som kommer om två år, vara det som vi i alla debatter numera ska diskutera.

Jag säger som tidigare talare har sagt: Det är en hypotetisk fråga vad som kommer att hända. Det får vi se då. Under tiden kommer åtminstone jag och mitt parti att ha fokus på vår politik och ingenting annat.

(Applåder)

Fru talman! För en politiker som jobbar med infrastruktur är dagens två debatter en tidig julafton. Då får man väl passa på att önska alla god jul, inklusive SSAB.

Vi har i dag en debatt som handlar om budgeten. Det som är positivt i det betänkande vi nu debatterar är att det blir ökade anslag till bland annat enskild väg. Den stora förändringen rent siffermässigt är den som sker 2026 och 2027, där man ökar med 6 miljarder och sedan med ytterligare 2 miljarder.

Att det ser ut så hänger helt enkelt ihop med att vi fortfarande är inne i den gamla infrastrukturplanen. Det tänker kanske inte alla utanför denna kammare på. Personligen tror jag att det är en väldigt god ordning att vi jobbar med tolvårsplaner med fyra års omvärdering. Sedan kan man säkert fundera på Centerns lösning med ännu bredare diskussioner, men själva metoden att peka ut en bit framåt tror jag på.

Detta leder å andra sidan till att en regering faktiskt sitter och regerar under väldigt lång tid med den förra regeringens beslut. Så är det för oss, och så kommer det eventuellt att vara för en annan regering vid ett annat tillfälle.

I och med de beslut vi snart kommer att fatta sker det en kraftfull satsning på infrastruktur. Med den kraftfulla satsningen löser vi ut vägunderhållet, men vi löser inte ut järnvägssidan. Det är ingen som har varit hemlig med det, utan här finns en skillnad.

Regeringen fortsätter också satsningen på enskild väg. Man fortsätter satsningen på BK4-vägar, vilket jag tror är positivt. Vi behöver få ett väl fungerande system i hela landet så att man kan transportera gods och flöden.

På järnvägssidan har vi stora utmaningar. Dessa utmaningar kommer faktiskt att bli större under en period. Det sker ombyggnationer. Jag kan bara ta Bohusbanan hemma hos mig själv som exempel. Den blev försenad, vilket haft stor påverkan på transporter mellan Uddevalla och Bohuslän ned till Göteborg. Vi ser det också på andra platser där man gör investeringar - investeringar som är positiva men som kortsiktigt påverkar människors möjlighet att resa med tåg.

Här är det viktigt att vi hittar metoder och upphandlingar som gör att man vid upphandling också värderar den tid det tar att bygga om. Jag känner en oro över att man inte har gjort det tidigare och hoppas att den här regeringen ska titta lite mer på frågan.

Egentligen gäller samma sak för nybyggnation. När man bygger nytt har det i alla fall fördelen att det inte krockar med befintlig trafik, men även där är det väsentligt att man upphandlar på ett sådant sätt att tid värderas.

En annan viktig aspekt när det gäller nyetablering är det år vi nu har: Nu kan regioner, kommuner, näringsliv och de olika partierna bolla in vad man vill ha med i nästa plan. Den ska ju antas någon gång 2026. Jag och Kristdemokraterna har ett budskap som vi försöker skicka med, och det är: stråk, stråk, stråk.

Järnvägens effektivitet fungerar när den är färdigbyggd. Den fungerar inte när man håller på och lappar och lagar eller har tillfälliga lösningar. Här måste man våga fokusera på stråken. Då får vi också mer effekt, och då kommer vi att kunna dra nytta av den.

Det är positivt att regeringen investerar i nya spår. Man investerar också i trafikledningssystem som kommer att underlätta på spåren på sikt.

En fråga som har varit uppe när det gäller järnvägen men som egentligen ligger lite vid sidan av det vi hanterar är diskussionen mellan SJ och regionerna. Jag tror ändå att det är viktigt att påpeka i talarstolen att SJ är ett vinstdrivande bolag som följer aktiebolagslagen. Regionerna följer kollektivtrafiklagstiftningen, och där får man lov att subventionera. Det är alltså två helt olika spelplaner.

Detta leder till det vi har sett exempelvis här i Stockholmsregionen, nämligen att SJ har dragit sig ur medan regionen har tagit ett större ansvar för arbetsmarknadsregioner. Detta kan man fundera på över tid. Eller också är det så: Skånetrafiken fungerar bra, Västra Götalandstrafiken fungerar bra, SL och andra fungerar bra, och så kanske SJ och övriga tågoperatörer ska jobba med fjärrtrafiken. Men vi behöver ändå vara medvetna om detta, framför allt medborgarna: Här är operatörer som agerar under olika lagstiftning, och därför kan det bli lite komplicerat ibland.

Om vi lämnar järnvägen, som är ett kärt barn, och går över till flyget ser vi även här att vi har stora utmaningar. Vi hade en politik som odlade flygskam, snabbt följd av covid. Nu befinner vi oss i en flygkris. Vi ser hur BRA och SAS börjat samarbeta, vilket troligtvis var helt nödvändigt för att klara trafiken, och det pågår en konkurrensprövning.

Nu har man väl inte gått vidare med det fullt ut, men detta är också en spännande fråga. Å ena sidan ska det givetvis finnas konkurrens på en marknad, men om de här två bolagen inte får konsolidera sig finns det å andra sidan risk att vi förlorar ännu mer transporter.

Flyget är inte bara ett miljöproblem, vilket en del ibland lyfter fram det som. Flyget är kollektivtrafik på avstånd. Det är spännande att riksdagsledamöter från Kiruna kommer snabbare till Stockholm än vad jag gör som åker tåg, eftersom flyget fungerar som en snabb form av kollektivtrafik. Det är affärsresor, det är vård, det är brand, det är försvar, det är sjöräddning och det är polis. Vi måste ha med hela det perspektivet när vi pratar flyg.

Då blir det också viktigt att lyfta in frågan om exempelvis Arlanda och Bromma eller de lokala flygplatserna. Många kommuner känner nu att man inte klarar av det längre. Utifrån det perspektivet tycker jag att det är positivt att det pågår en stor utredning om hur det ska fungera i Stockholmsområdet. Jag tror att vi har tappat ett antal år. Vi borde ha satsat på Arlanda tidigare, framför allt infrastruktur till och från Arlanda. Det var tveksamt att förlänga avtalet med Arlanda Express utan att ens samtala med trafikutskottet. Men nu är vi där vi är.

När det gäller den mer långsiktiga synen på flyget tillhör jag de som säger att man borde titta på hur Finland och Norge har gjort. Men tills vi har en mer långsiktig lösning behöver vi ändå uppmuntra ett flyg som är miljövänligt. Vi måste uppmuntra den omställning som pågår. Då kan inte kommuner och regioner mer eller mindre förbjuda folk att resa med flyg.

Fru talman! När det gäller sjöfarten är det samma sak. Det finns utmaningar, men regeringen jobbar aktivt för att vi ska kunna så att säga flagga in mer fartyg. Man gör regelförändringar och ser över skatterna. Det här är oerhört viktigt, framför allt ur ett säkerhetsperspektiv. Jag upplever egentligen att vi är mer eller mindre överens när vi samtalar med varandra om sjöfartens vikt.

Fru talman! Trafikverket är ett kärt barn, höll jag på att säga, eller så är det ett mindre kärt barn. Jag kan inte resa någonstans i landet utan att denna myndighet får kritik. De får också kritik av Riksrevisionen.

Jag behöver inte gå längre än till min egen hembygd. I Åmål vill man bygga fängelse och känner att man har fått en bra dialog med Kriminalvården. Men det faller kanske på att man inte får fram de trafiklösningar som behövs, på grund av att det tar för lång tid hos Trafikverket.

Det är dessutom inte en fråga som bara enskilda kommuner drabbas av. Det gäller även folk i näringslivet.

Det är bra att regeringen har satt igång ett arbete, men jag vill ändå från denna talarstol säga att Trafikverket måste bli effektivare. De måste bli mer kundorienterade. Det duger inte att stora affärer, som kan innebära arbetstillfällen i glesbygd, ska falla på grund av att myndigheten inte får ordning på sina relationer.

Fru talman! Jag går vidare till bredband, post och it, och jag kommer att dra över min talartid - jag ber om ursäkt från början.

Postnord kommer vi att få jobba med. Vi kommer att få fortsätta följa den processen. Verkligheten är ändå sådan att antalet brev som skickas går ned, men antalet paket som skickas går upp. Och ungdomar, som ni som nu sitter på läktaren, och vi i kammaren mejlar alltmer. Med allt färre användare blir det allt svårare att upprätthålla en fungerande postverksamhet.

På it-sidan gör regeringen en hel del. Jag har stor respekt för det som sades i anförandet tidigare om IT-kommissionen och det de lyfte fram. Men man jobbar också med e-legitimation och e-plånbok och gör en utredning om PTS, för att de ska få ett nytt uppdrag. Och man avsätter nästan 4 miljarder för att bredbandet ska utvecklas. Jag tycker att det är bra men skulle kunna önska mer.

Jag ska berätta en kort anekdot. Första gången jag satt i riksdagen satsade Göran Persson 10 miljoner på att bygga bredband i Sverige. Det intressanta är att vi faktiskt var bland de bästa i Europa då. Ingen av oss visste nog vad det skulle kosta. Det kan alltid läggas mer, och det kan läggas mindre. Men jag är tacksam för det som är.

Fru talman! Mitt sista lilla block gäller miljön. Det ska vara socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Vi har ofta debatter med Miljöpartiet om reduktionsplikt, elbilspremier, statliga miljöavtal och liknande. Men sanningen är att miljöåtgärder inte kan bygga på bara subventioner. De måste också bygga på en långsiktighet och på att människor som bor i olika delar av landet har olika förutsättningar.

Jag tror personligen att vår teknikutveckling, marknadskrafter och vanliga medborgares vilja att förbättra miljön kommer att leda till en bättre miljö.

Fru talman! Krisen i svensk infrastruktur beskrivs som ett nationellt haveri. Jag har själv haft ett litet personligt haveri här. Jag hade nämligen förstått det som att debatten om budget och debatten om infrastrukturpropositionen skulle hanteras samlat, vilket var extremt fel uppfattat av mig. Men därför hade jag förberett hela mitt anförande på det sättet och har nu fått skriva om det de senaste 15 minuterna. Så ser läget alltså ut för mig.

I landet finns ett starkt driv för att få till en hållbar transportinfrastruktur. Det finns också gott om exempel på kommuner och regioner som går före och ställer om. I till exempel Gnosjö kommun har hemtjänsten i centralorten ställt bilen och cyklar till sina hemtjänsttagare. Huddinge kommun planerar för ett nytt område där man kommer att ha ett väl utbyggt system för en storskalig bilpool. Ockelbo kommun har avgiftsfri kollektivtrafik sedan 29 år tillbaka. Och i Lunds kommun planerade man sin nya stadsdel, Brunnshög, utifrån tredjedelsmålet, alltså att max var tredje resa ska göras med bil. Det är en kommun som jobbar integrerat med transporteffektivitet i sin ordinarie planering. Så här kan man fortsätta väldigt länge. Det finns gott om positiva exempel ute i landet. Det händer väldigt mycket.

Den stora bilden skulle också kunna vara betydligt mer positiv om vi inte hade ett läge där landets kommuner och regioner går före medan regeringen och den nationella nivån släpar efter. Klimatkommunerna, som samlar kommuner och regioner, konstaterar att ett alltför stort ansvar för att minska utsläppen från transportsektorn landar på kommunerna.

Många kommuner och regioner har också, som en del i sitt klimatarbete, skärpt sina resepolicyer och tagit fram nya riktlinjer för kurser, konferenser och tjänsteresor. Flera kommuner ser också tydliga effekter och är stolta över att det arbetet ger resultat.

Men vad gör regeringen? Jo, man väljer att se de resepolicyer som antagits som ett problem och uppmanar i stället landets kommuner och regioner att flyga mer. Regeringen väljer också att avskaffa stadsmiljöavtalen, alltså det verktyg som finns för att i samverkan och tillsammans jobba för en hållbar stadsutveckling och ökad transporteffektivitet.

Vänsterpartiet gör tvärtom. Vi avskaffar inte stadsmiljöavtalen, utan vi förstärker dem för att den nationella nivån även fortsättningsvis ska kunna bidra till mer kollektivtrafik, cykling, gång och klimatsmarta godstransporter.

Fru talman! Förutom arbetet som sker i våra kommuner och regioner finns det ett starkt tryck och en förväntan från civilsamhället och branschens aktörer. Här finns till exempel pendlaruppropet som kräver en hållbar arbetspendling med billigare kollektivtrafik och en storsatsning på järnvägen och cykelinfrastrukturen.

Här finns också Majblommans Riksförbund, som har tagit fram rapporten Framtidstro till priset av en bussbiljett. De föreslår en nationell reform med fri kollektivtrafik för alla barn och unga mellan 12 och 18 år, för att vi ska möta barnkonventionens krav på att alla barn ska ha rätt till en meningsfull fritid men också för att motverka den transportfattigdom som i dag breder ut sig i Sverige.

Fru talman! I uppföljningen av de transportpolitiska målen från Trafikanalys ser vi att funktionsmålet, som handlar om allas rätt till grundläggande tillgänglighet av god kvalitet, utvecklas negativt. Uppföljningen visar också tydligt att transporternas ekonomiska överkomlighet minskar.

Priset för att resa kollektivt har ökat kraftigt i Sverige, med 139 procent de senaste decennierna. Det betyder att priserna i kollektivtrafiken har ökat dubbelt så mycket som bränslepriset, 139 procent kontra 70 procent. Höga bränslepriser engagerar. För flera partier i den här kammaren var det en av valrörelsens viktigaste frågor. Men prisökningen i kollektivtrafiken får inte alls den uppmärksamhet och det fokus som den förtjänar, trots att den är större.

Om vi ska nå funktionsmålet behövs en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som folk har råd med. Vänsterpartiet budgeterar därför för en Sverigebiljett, som ska gälla på all kollektivtrafik i landet och som ska kosta 450 kronor i månaden. Vi avsätter också resurser för en utbyggd, förstärkt kollektivtrafik och krokar på så sätt arm med landets regioner och delar på ansvaret för en ökad mobilitet och ett hållbart transportsystem.

Fru talman! Avslutningsvis: I debatten i dag har vi hört att det är viktigt att hålla ihop landet. En ledamot nämnde också reseavdraget, som kompenserar den som har långa avstånd till jobbet. Men det reseavdrag som finns i dag exkluderar flera transportslag.

Vi föreslår därför det som sju av åtta partier var överens om så sent som sommaren 2022, nämligen ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Det skulle alltså behandla alla transportslag neutralt, samtidigt som det också skulle utjämna regionala skillnader. Det är ett mer rättvist reseavdrag, men det är också ett effektivt styrmedel för att sänka utsläpp från transportsektorn och klara våra klimatmål.

Med detta vill jag be om ursäkt för att jag överskridit talartiden. Jag vill också hänvisa till vårt särskilda yttrande kopplat till budgeten och tacka så mycket för mig.

Fru talman! Jag reagerade på diskussionen kring resepolicyer, där ledamoten berömde kommuner och regioner som missgynnar flyget i sina resepolicyer och hävdade att regeringen säger att alla borde flyga mer. Det hon glömmer i det resonemanget är att det handlar om att flyga mer men att köpa biobränsle för de flygresor man gör, så att man är med och bidrar till flygets omställning och dessutom säkrar att vi har ett inrikesflyg kvar i Sverige.

Jag har en fråga till ledamoten, fru talman. Jag antar att även Vänsterpartiet vill att hela Sverige ska leva och att vi ska hålla ihop landet. En förutsättning för det är ju att vi kan ta oss snabbt mellan olika delar av landet, och då är flyget ett bra färdmedel.

Vilken framtid har flyget i Vänsterpartiets Sverige?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna eller kanske snarare synpunkterna.

När man lyssnar på när ni i Tidöpartierna pratar flyg kan man få intrycket att flyget redan i dag är fossilfritt eller väldigt nära fossilfritt. Så ser det ju inte riktigt ut, utan 98 procent är fossila bränslen i dagens flyg. Inblandningen av biobränslen har ju också sina begränsningar. Den ska inte övergå 50 procent, för då blir det inte längre säkert. Också flygets dubbla klimatpåverkan på hög höjd kvarstår. Det finns alltså flera problem med flyget.

Ledamoten beskrev det som att de kommuner och regioner som har antagit skärpta resepolicyer missgynnar flyget. Så ser jag det inte alls. Det man säger är att om det finns ett alternativ till flyget ska man välja det. Det handlar ju om att klara våra klimatmål och framför allt 2030-målet, som jag utgår från att vi är överens om eftersom det har klubbats i riksdagen.

Om man kan ta sig från punkt A till punkt B med tåg på en tid som understiger tre till fyra timmar ska man välja tåget framför flyget. Det utesluter inte på något sätt flyget till hundra procent, men man gör ett val vid varje givet tillfälle. Det tycker jag är rimligt. Jag tycker också att det är rimligt att man har den typen av resepolicyer, och det tänker jag att ledamoten också skulle kunna tycka.

Fru talman! Jag vill sätta frågan i lite perspektiv. Av utsläppen i Sverige står flyget för 1-2 procent. I ett helt annat sammanhang fick ledamotens företrädare gissa hur stor del av utsläppen som flyget står för och gissade på 30 procent. Jag undrar om det inte snarare är sådana antaganden som ligger bakom Vänsterpartiets synpunkter.

Det finns myndigheter, regioner och kommuner som ger bonusar på lönen om man väljer tåget i stället för flyget, och det är ju ingenting annat än flygfientligt. Samtidigt kräver en del av de regioner som har den här typen av policy dessutom statliga medel för att deras flygplatser, som de absolut vill ha kvar, går med underskott. Det är en ekvation som inte går ihop.

Vad man kan göra är att köpa biobränsle motsvarade förbrukningen vid sin flygresa. Då är man med och säkerställer att flyget ställer om.

Med den flygskam som inte minst Vänsterpartiet har varit med och bidragit till har vi en flygkris som, vilket någon nämnde tidigare i debatten, riskerar att leda till ett inrikesflyg som helt kollapsar. I så fall kommer det att bli väldigt svårt för hela Sverige att överleva och att kunna ha företag och jobb i alla delar av Sverige annat än i offentlig sektor. Att vi bara har offentlig verksamhet kanske i och för sig är någonting som Vänsterpartiet välkomnar. Men vi behöver företag i Sverige, och de behöver transporter och de behöver flyget.

Jag känner inte att jag fick svar på min fråga i min första replik. Hur ser Vänsterpartiet på flygets framtid i Sverige? Finns det någon framtid för flyget över huvud taget, eller är det så att vi helt enkelt inte ska ha något inrikesflyg i Sverige och därmed, tyvärr, heller inga företag?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag tycker att det vevas ganska friskt. Det kan vara svårt att urskilja frågorna, för det pepprar på ganska rejält.

Maria Stockhaus pratade om siffror och att vi från vårt parti har missuppfattat siffror, men jag tänker att det går åt båda håll. Man pratar exempelvis om att flyget har minskat sina utsläpp. Men utsläppen från flyget har ökat med 28 procent 2004-2019. Det är ett faktum.

Sedan tänker jag på begreppet flygskam, som ledamotens parti och övriga Tidöpartier är väldigt angelägna om att problematisera. Flygskam handlar för mig om att reflektera över sina val, helt enkelt. Precis som jag nämnde tidigare handlar det om en resepolicy där man på ett enkelt sätt kan ta sig med tåg från punkt A till punkt B. Är det då inte rimligt att göra den avvägningen, att göra det valet?

Avslutningsvis, vad gäller frågan om framtiden för flyget ur ett vänsterpartistiskt perspektiv: Det finns en framtid för flyget och för de regionala flygplatserna, absolut.

Vi förstår definitivt behovet av beredskapsflygplatser. Men vi anser inte, som Tidöpartierna, att samtliga regionala flygplatser ska vara beredskapsflygplatser per automatik.

Jag hoppas att detta var svar på frågorna.

Fru talman! Vi debatterar i dag 2025 års budget för utgiftsområde 22 Kommunikationer.

Utgiftsområdet Kommunikationer består av två delområden, dels transportpolitik för väg, järnväg, sjöfart och flyg, dels politiken för digitalisering, elektronisk kommunikation, bredbandsutbyggnad, post och grundläggande betaltjänster.

Den totala budgeten för området är 94,5 miljarder för 2025 och är en av de största posterna i statens budget. Den absoluta majoriteten av pengarna går till underhåll och utbyggnad av våra vägar och järnvägar, och användningen av dessa pengar styrs av den nationella infrastrukturplanen.

Transportsystemet är en grundbult för landets utveckling, och det ökade fokuset på beredskap och vårt medlemskap i Nato har ytterligare satt fokus på tillståndet i infrastrukturen. Pålitliga och miljövänliga transporter och modern infrastruktur är viktigt för jobben och en hållbar tillväxt i hela landet. För oss liberaler är samverkan mellan alla trafikslag grunden för ett effektivt transportsystem, där restiden räknas från dörr till dörr och inte för en specifik delsträcka.

Det effektivaste sättet att öka kapaciteten är att satsa på underhåll, och budgeten för 2025 innehåller en fortsatt satsning på underhåll baserat på infrastrukturplanen 2022-2033.

Regeringen har samtidigt lagt fram ett förslag till infrastrukturproposition för åren 2026-2037. Vi ökar anslagen till både underhåll och nyinvesteringar för åren 2026 och 2027, som ingår i den nya propositionen, för att ligga i fas med den kommande infrastrukturplanen. Totalt ökar utgiftsområdet med 11 miljarder 2026 och ytterligare 4,5 miljarder 2027.

Under 2025 läggs mer fokus på vägunderhåll, som får en extra satsning på 1,5 miljarder. Dessutom satsas 50 miljoner i stöd till enskilda vägar. Vi måste börja beta av underhållsskulden, som försämrar trafiksäkerheten och leder till nedsatta hastigheter.

Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges utsläpp. Trafikverket pekar på att varje transportslag måste finna egna lösningar för att reducera sina utsläpp, eftersom en överflyttning mellan trafikslag bara bidrar med någon procent till målen.

Eftersom vägtransporterna står för över 90 procent av de inrikes utsläppen inom transportsektorn är en elektrifiering av våra vägtransporter prioriterad för Liberalerna, dels för att sänka utsläppen, dels för att frigöra fossilfria bränslen till flyg och sjöfart.

Vi behöver snabbt bygga ut laddinfrastrukturen. Liberalerna ser bristen på laddinfrastruktur som den största risken för att företag och privatpersoner inte väljer en elbil vid nästa bilköp och för att klimatomställningen stannar upp. Vi behöver också stödja inköp av eldrivna fordon.

I och med budgeten för 2024 görs ett helt batteri av satsningar över en treårsperiod fram till 2026, det vill säga resten av mandatperioden. Vi har lagt 4,5 miljarder som stöd till inköp av ellastbilar och elarbetsmaskiner, och ett nytt stöd på 1,6 miljarder har införts för inköp av lätta lastbilar. Med hjälp av det har inköpen av eldrivna lätta lastbilar ökat markant.

Samtidigt har 5,3 miljarder satsats med fokus på laddinfrastruktur, elektrobränslen, biogasproduktion och avfallshantering genom Klimatklivet.

Sammanlagt satsas närmare 12 miljarder under treårsperioden 2024-2026, och vi är mitt uppe i denna satsning.

För att klara omställningen av vägtransporterna behöver produktionen av biobränslen öka kraftigt. Viktigast för vägtransporterna är dock elektrifieringen, då biodrivmedel och elektrobränslen har ett större värde för andra transportslag som har svårare att ställa om, till exempel sjöfarten och flyget. Det gäller inte minst på grund av FuelEU Maritime och ReFuelEU Aviation med krav på att vi nu ska börja blanda in elektrobränslen och biobränslen i dessa två trafikslags bränslen.

Flyget i Sverige befinner sig i en väldigt kärv situation. Inrikesflyget har återhämtat sig i de flesta länder, inte minst här i Norden, men i Sverige ligger vi efter. Flyget har en viktig funktion för våra internationella kontakter och för att hålla ihop landet. Regeringen fortsätter att ge stöd till de regionala flygplatserna - ett stöd på nästan 300 miljoner.

Samtidigt är det viktigt att vi nu lämnar flygskammen bakom oss. Resepolicyer behöver ändras. Det måste bli tillåtet att flyga fossilfritt om resans totala kostnader är lägre med flyget än med ett alternativt trafikslag om man räknar in exempelvis hotellnätter och biobränsle. Varför är det okej att kräva offentlig upphandling av fossilfria vägtransporter samtidigt som en fossilfri flygresa inte är tillåten? Vi liberaler kan inte förstå detta resonemang.

Redan i dag kan man flyga fossilfritt, och utvecklingen inom elflyg och alternativa bränslen tar stora steg framåt. Svenska Heart Aerospace tar fram elflygplan för produktion före 2030, och produktionsstart för elektrobränslen för flyget är satt till 2027-2029. Vi liberaler ser positivt på den fortsatta satsningen på forskning och innovation för fossilfritt flyg och inte minst för elflyg.

Av den internationella godstrafiken går 90 procent via sjöfart. Svensk sjöfarts betydelse för Sverige kan inte nog betonas. Regeringen arbetar nu med regelverket för sjöfarten för att öka inflaggning till Sverige. Vi fattar nu beslut om slopad stämpelskatt från årsskiftet, och regeringen bereder ett förslag om ny tonnageskatt.

Vi ger dessutom Transportstyrelsen 8 miljoner för att hantera administrationen av det nya bareboatsystemet, som gör det möjligt för redare att hyra ut obemannade fartyg.

Isbrytare är beställda för att sjöfartens person- och godstransporter ska kunna fungera även vintertid.

Gotlandstrafiken är upphandlad från och med 2027, med begränsningar i prispåverkan och med klimatkrav.

Regeringen ser nu till att sjöfarten äntligen sätts i fokus.

Budgeten för kommunikationer består också av kostnader för den digitala utvecklingen. För närvarande har bredbandsutbyggnaden en satsning på 3,8 miljarder för åren 2024-2027. Den kommande digitaliseringsstrategin kommer att innehålla en uppdaterad bredbandsstrategi. Samtidigt gör vi en förstärkning av sektorn för elektronisk kommunikation och post i det civila försvaret, den största satsningen sedan kalla kriget. Vi utreder också en statlig elegitimation och digital plånbok, något som har flera poster i budgeten för 2025.

I förra veckan presenterade den av regeringen tillsatta Al-kommissionen sin rapport, som innehåller 75 förslag på tolv områden om hur vi på ett bättre sätt ska kunna utnyttja potentialen hos AI i Sverige. Regeringen bereder nu de många intressanta förslagen i rapporten och ser över var de kan tas om hand. Exempelvis kan det bli inom den kommande digitaliseringsstrategin.

AI-kommissionens ordförande förslog att allt skulle hamna i vårändringsbudgeten, men den är mer till för justeringar av budgeten. Vi ser nu på hur vi ska hantera alla de väldigt bra förslag som finns i rapporten.

Fru talman! Jag har här redogjort för den sammanhållna politiken som samarbetspartierna lägger fram. Nu kan jag inte hålla mig från att undra hur oppositionen ska kunna få ihop ett alternativ. Deras förslag inom området har tillägg på mellan 1 miljard och 39 miljarder, och förslagen pekar i alla riktningar. Väljarna är troligen intresserade av hur oppositionens gemensamma förslag skulle se ut för att kunna jämföra med det förslag som vi lägger fram nu.

Slutligen var den stora infrastrukturhändelsen under 2024 framtagningen av propositionen för den nationella infrastrukturplanen för 2026-2037, som vi ska debattera senare i dag. Därefter påbörjas arbetet med att ta fram den nationella infrastrukturplanen, i vilken de konkreta åtgärderna och projekten formuleras. Detta kommer att påverka framtida budgetar som behöver innehålla en lång rad förstärkningar inom infrastrukturen, inte minst i norr och till två nya spår mellan Göteborg och Alingsås.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Helena Gellerman för anförandet.

Jag tycker egentligen att väldigt mycket av det som nämndes och som Liberalerna lyfte fram med budgeten var bra. Det är dock inte riktigt det som är problemet.

Det gjordes en oberoende granskning av alla partiers klimatpolitik inför valet. Där blev Liberalerna näst bäst, efter Miljöpartiet. Ni har väldigt goda ambitioner. Men sedan kom problemen och krocken med verkligheten. Inte minst verkar Liberalerna otroligt bekymrade över hur oppositionen ska kunna förhandla ihop sig.

Tidöpartierna verkar ha lyckats, och tyvärr lyckas de genom att Liberalerna har lagt sig totalt platt och har övergett hela sin miljö- och klimatpolitik. Det resultat vi ser är i stället för Liberalernas ambition kraftigt ökade utsläpp. Nu börjar Tidöpartiernas politik få genomslag. Under både det första och det andra kvartalet i år fick vi kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser.

När det gäller investeringarna i hållbart flygbränsle, som alla Tidöpartier talat sig så varma om, drar man i handbromsen runt om i Sverige på grund av en misslyckad industripolitik och en misslyckad energipolitik. På grund av den här regeringens politik är företag rädda för att investera i grön hållbar omställning i Sverige. Problemet är att de vackra orden över huvud taget inte stämmer överens med verkligheten, som går i totalt motsatt riktning.

Min enkla fråga är om Helena Gellerman är nöjd med att utsläppen ökar kraftigt.

Fru talman! Jag tackar Linus Lakso för frågan. Klimatet och miljön går hand i hand och ligger oss väldigt varmt om hjärtat. Det var till exempel en av anledningarna till att vi stod utanför den energiöverenskommelse som slöts för nästan tio år sedan; om man inte jobbar med kärnkraft, så att man får en stabil energiförsörjning, kommer man inte att kunna göra den klimatomställning som behövs. Det är själva grunden. Jag har varit med i många diskussioner där man sagt att klimatdebatten inte handlar om energi, men det är faktiskt så att vi behöver gå från fossil energi till fossilfri energi. Vi ser nu att vi har fått väldigt svajiga elpriser, och vi behöver ha en stabil grundproduktion av el för att vi ska kunna göra klimatomställningen.

Vi tänker långsiktigt. Ska vi få en klimatomställning på lång sikt måste det fungera fram till 2045. Då behöver vi mer kärnkraft. Men vi behöver alla kraftslag om vi ska dubblera energiproduktionen: kärnkraft, vattenkraft, vindkraft och solkraft. Vi kommer antagligen även att behöva gasturbiner för att klara klimatomställningen och företagens behov av el. De föregående regeringarna lade ned fyra kärnkraftverk, vilket har gjort att hela nätet blivit svajigt i hela Sverige. Energin är en grundförutsättning för att kunna göra omställningen. En av de saker som vi såg som väldigt positiva med att gå in i Tidösamarbetet var att vi inte tar bort några kraftslag utan inkluderar även kärnkraften.

Fru talman! Jag noterade att Helena Gellerman inte svarade på min fråga eller över huvud taget bemötte någonting av det jag sa om det totala misslyckandet med att nå klimatmålen och få till gröna investeringar i hållbart flygbränsle runt om i Sverige. Även när det gäller att klara elektrifieringen går politiken åt helt fel håll. Andelen elbilar i nybilsförsäljningen minskar, tvärtemot Helena Gellermans ambition.

Det är ganska tydligt att Tidöpartierna konstant använder just kärnkraften som ett fikonlöv för att skyla sin totalt misslyckade klimatpolitik. Nu blir det ännu mer tydligt att det också är ett misslyckande i sig att lägga alla ägg i samma korg och satsa på kärnkraften. På grund av den extremt långa tid det tar att bygga ut kärnkraften kommer utsläppen enligt vad Naturskyddsföreningen visat att öka med 220 miljoner ton när man satsar på det i stället för det förnybara.

Det som Helena Gellerman säger är inte alls med verkligheten överensstämmande. Den här regeringen motarbetar ju konstant det förnybara. Man tog bort 60-öringen för solceller, sänkte det gröna avdraget och säger nej till havsbaserad vindkraft i hela Östersjön. På fredag kommer en utredning som sannolikt kommer att lägga en död hand över resten av den havsbaserade vindkraften. Man använder det kommunala vetot; inom Tidöpartierna inklusive Liberalerna säger man nej till mellan 70 och 100 procent av vindkraften på land. Företagen ser att regeringen och Tidöpartierna totalt misslyckas med att få fram billig hållbar energi till 2030 och 2035, och det är det som är avgörande för om man ska våga investera här och nu.

Fru talman! Då ska jag försöka konkretisera svaren.

När Klimatrådet tittade på klimathandlingsplanen sa de att ingen regering varit närmare att nå målen 2045 än den här regeringen med det förslag som ligger. Det beror på att vi fokuserar på hur man ska nå ett stabilt energisystem.

När det gäller minskning av elbilarna beror det på hur man ser det. Hela bilmarknaden har ju gått ned. Det innebär också naturligtvis att antalet elbilar gått ned. Men den procentuella andelen elbilar har inte förändrats.

Vi var väldigt positiva till att titta på varje förslag om att producera vindkraft i Östersjön, men försvaret har sagt att det inte är möjligt på grund av rådande omvärldsläge. Hade det varit 2020 hade det kanske varit lättare att säga ja till det här. Men i det omvärldsläge vi nu har går det inte att anlägga detta, för då försämrar vi Sveriges försvarsförmåga.

Jag får säga att jag är lite förvånad, eftersom Linus Lakso liksom jag är ingenjör. Jag tror att han liksom jag förstår att det finns fysikaliska begränsningar för att systemet ska kunna fungera, så att företagen kommer att ha el 24:7, det vill säga hela tiden, även på natten, när solen inte lyser och vinden inte blåser. Det kan man inte garantera i det system som Miljöpartiet vill ha. Man pratar bara om förnybara energisystem. Det går inte fysikaliskt, och det tror jag att även Linus Lakso förstår.

Fru talman! Miljöpartiets vision är billiga och hållbara transporter och kommunikationer i hela landet. För att uppnå det behövs rätt lösning på rätt plats. De hållbara alternativen behöver bli billigare och attraktivare.

Vi behöver se till att återta underhållet på både väg och järnväg; det kommer vi in mer på i nästa debatt. Där satsar vi betydligt mer än regeringen. Vi behöver också göra stora investeringar i att bygga ut infrastrukturen.

Vi vill att man ska kunna resa hållbart här och nu, var man än bor i landet och vilka behov man än har. Därför vill vi ha ett leasingstöd på 2 500 kronor i månaden för elbilar och andra hållbara lösningar, som biogas. Stödet ska vara riktat mot landsbygd och låginkomsttagare. Syftet är att den som vill köra hållbart men inte vill eller kan köpa en bil ska ha möjlighet att köra med både låg driftskostnad och låg klimatpåverkan. Det är så vi hjälper människor att ställa om.

Här har regeringens politik misslyckats totalt. Det är också så att inte bara den totala mängden utan även andelen elbilar i nybilsförsäljningen sjunker kraftigt, medan andelen bensin- och dieselbilar ökar. Det här sätter fast människor i ett beroende av fossila bränslen, som vi nu sannolikt bland annat importerar från Ryssland.

Det har blivit på tok för dyrt att resa kollektivt. Det vill vi ändra på. Vi vill ha en månadsbiljett som gäller för all kollektivtrafik i hela landet, ett Sverigekort. Ett sådant kort har man till exempel infört i Tyskland, där det kostar under 500 kronor i månaden att resa kollektivt, hälften för unga och studenter. Kostnaden för att resa kollektivt har ökat, mycket mer än för andra reseformer, som nämndes tidigare. Närmare bestämt har den ökat med 140 procent de senaste 20 åren. Det är dubbelt så mycket som ökningen av bensinpriset. Det kanske kommer som en nyhet för Tidöpartierna eftersom man i stället väljer att lägga över 31 miljarder på fossila subventioner.

I Norrbotten kostar ett månadskort över 3 000 kronor och i Stockholm bara en tredjedel av det. Vi vill minska kostnaderna för hållbart resande kraftigt. Det kommer i synnerhet att gynna människor med små marginaler.

Det saknas dessutom ett nationellt biljettsystem för kollektivtrafiken, något som försvårar resor över länsgränserna och gör det svårare att resa kollektivt när man kommer till en ny region. Ett Sverigekort skulle lösa även det problemet.

För att samtidigt bidra till att kollektivtrafiken utvecklas och kan investera i mer turtäthet vill vi lägga ett investeringsstöd för kollektivtrafiken på 5 miljarder kronor för nästa år.

I betänkandet behandlas också anslaget 1.7 Trafikavtalen. Det finns för att säkerställa just tillgänglighet i hela landet. Miljöpartiet vill att tågen ska fungera och även kollektivtrafiken såväl i norra Sverige som i Bergslagen och i Kalmar i Småland. Det tycks regeringen inte vilja.

Trafikverket hade redan under 2024 äskat 195 miljoner kronor för att kunna upprätthålla nuvarande tillgänglighet. Det är väldigt små pengar i de sammanhang vi diskuterar i dag. Det är medel som regeringen valt att inte tillföra i budgeten för 2025.

Nu sitter Norrtåg och deras resenärer med indragna linjer och försämrad tillgänglighet som följd. Norrtåg har stora osäkerheter om hur plötsliga kostnader ska kunna täckas upp.

Även om Trafikverket inte minst tack vare hård press från Miljöpartiet har tillfört huvuddelen av pengarna ofinansierat för att skyla regeringens misslyckande saknas ännu 48 miljoner för Norrtåg.

Ska Norrtåg spara de saknade pengarna kan hela tåglinjer behöva läggas ned, som till exempel mellan Luleå och Haparanda eller mellan Vännäs och Vindeln. I dag är det bara Norrtåg som trafikerar de sträckorna. Alternativt får man göra kraftiga neddragningar i turtäthet, vilket försämrar tillgängligheten i hela norra Sverige.

De vackra orden vi hörde från regeringsföreträdarna om att man ska kunna resa i hela landet ger jag inte mycket för när vi ser vad man faktiskt gör i verkligheten.

För att upprätthålla dessa avtal har vi skjutit till de pengar som behövs och lite mer därtill. Vi tycker även att det ska finnas nattåg mellan Göteborg och Umeå och att nattågen ska kunna fortsätta förbi Åre ända till Trondheim för att bättre bygga ihop Norge och Sverige.

Det stora misslyckandet här från regeringen är att man satsar alldeles för lite på underhåll av järnvägen. Det har blivit smärtsamt tydligt för svenska folket hur dåligt skick järnvägen är i.

Under december förra året och januari i år hade vi 11 000 inställda avgångar. Det var år 2010 med Alliansen vid rodret som underhållet lades ut på entreprenad. Det ser vi konsekvenserna av i dag.

När det gäller järnvägstrafiken som går på till exempel Södra och Västra stambanan landar punktligheten på ungefär 50 procent. Det menar jag är helt oacceptabelt.

Trafikverkets och järnvägens underhållsskuld måste täppas igen. Här misslyckas regeringen totalt. Vi behöver göra mer. Sverige behöver rejäla investeringar i klimatet, i omställningen och även i hållbar infrastruktur.

Därför föreslår Miljöpartiet på totalen en investeringsbudget som vi menar är helt nödvändig för att både nå målen och skapa förutsättningar för att kunna resa hållbart i hela Sverige.

Mer av transporterna behöver ske på tåg men även till sjöss. Vi vill också ha nationella planer för att bygga ut laddinfrastruktur och möjlighet att tanka biogas och vätgas för att möjliggöra hållbara alternativ.

Vi behöver en snabb elektrifiering som lyckas i verkligheten, bättre kollektivtrafik och ett främjande av cykel som transportmedel. Inte minst därför behåller vi och utökar i stället de stadsmiljöavtal som vi anser är helt nödvändiga för att hjälpa kommunerna och regionerna i deras omställning. Vi vill också se att man genomför ett färdmedelsneutralt reseavdrag.

Det stora och flagranta misslyckandet här är ändå att regeringen totalt misslyckas med att nå klimatmålen. Det nämndes tidigare att transportsektorn står för ungefär 30 procent av utsläppen. Det är också inom den sektorn som utsläppen ökar kraftigt.

Hur mycket olika ministrar och regeringsföreträdare än försöker att prata bort det och vilseleda är det ett faktum att regeringens politik leder till kraftigt ökade utsläpp.

Därtill lyckas man ändå inte göra satsningar så att tågresenärerna ska komma fram i tid eller att man i stället ska kunna resa hållbart till låga priser runt om i Sverige.

Fru talman! Vi menar att Miljöpartiets förslag till budget i stället hade rått bot på dessa problem. Det kan man läsa mer om i vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att ledamoten Linus Lakso i ett tidigare anförande påstod att jag sa att jag var missnöjd med att regeringen hade som målsättning att arbeta bort ungefär 10-15 procent av underhållsskulden på järnväg.

Jag tyckte att jag var tydlig, men jag väljer att snälltolka det. Det kan vara så att min skånska gjorde att det blev ett missförstånd. Jag var väldigt missnöjd med att Trafikverket inte hade en bättre förmåga än så. Så är det sagt.

Fru talman! Ledamoten Linus Lakso säger att man vill se billigare och hållbarare transporter i hela landet. Jag måste bara ställa en fråga. Man föreslår fördubblad flygskatt, ökad skatt på bensin och diesel, ökade fordonsskatter på bensin- och dieselbilar och höjning av reduktionsplikten.

Sedan lägger man en extra investeringsbudget på 66,8 miljarder där man bland annat gör Northvoltsatsningar på saker som bevisligen inte fungerar och bevisligen inte är gångbara. Det gäller till exempel 3 miljarder på elektrobränslen. Det finns bekräftat i land efter land att det inte fungerar.

Vi har i dag ett elpris på 806 öre i kväll i min egen zon 4. Det blir oändligt dyrt bränsle. Jag får inte ihop Miljöpartiets ekvationer. Man kan nästan misstänka att man får en inflation som var i efterkrigstidens Tyskland på 29 500 procent i oktober 1923.

Fru talman! Först och främst är vi överens om att vi inte tycker att Trafikverket fungerar optimalt i dag, Patrik Jönsson. Eftersom det finns en majoritet i Sveriges riksdag som anser det är det synd att det inte går att komma vidare i den frågan.

Det är grundproblemet till att vi inte lyckas återta underhållet. Där skulle vi behöva mycket effektivare metoder, något som jag tror att ledamoten också nämnde i sitt anförande och i sina repliker.

Det är väldigt synd att Sverigedemokraterna inte har satt ned foten där i regeringssamarbetet och krävt att man styr upp det. Nu dras vi med fortsatt eftersatt underhåll, försenade tåg, resenärer som står på perrongen och väntar på tåg som är inställda, tåg som aldrig kommer. Det borde nog vara lite mer av självkritik från Sverigedemokraterna när det gäller hur de har lyckats i förhandlingarna med tanke på vilka ambitioner de har haft.

Många här har pratat om att man vill se ett hållbart flyg. Vi kan konstatera att någon då behöver producera ett hållbart flygbränsle. Sverigedemokraterna verkar ju nästan vara nöjda när stora och viktiga industrisatsningar misslyckas i Sverige, så var ska då detta hållbara flygbränsle produceras?

Allting tenderar att bli en energidebatt, så jag får väl fortsätta på det spåret i nästa replik.

Fru talman! Jag är inte nöjd med svaret på min fråga eftersom jag inte fick något. 66,8 miljarder av andras pengar anslås av Miljöpartiet på projekt som i flera länder bevisligen inte har fungerat.

Miljöpartiet är ansvarigt för att ha slagit sönder vår kärnkraft, vilket gör att elen i landet är svindyr. Det riskerar till och med att inverka på driftssäkerheten. Jag är själv eldriftsledare, och jag vet att driftssäkerheten i elnätet riskeras när frekvenserna landar under låt oss säga 49,5 eller över 50,5 hertz - jag vet inte exakt vilka tal som Svenska kraftnät har. Då slås elnätet sönder, och det är alltså det elnät som Linus Lakso vill använda för att producera sina elektronbränslen med mera.

Jag ställde en fråga. Ni hävdar att ni vill ha billigare och hållbara transporter i hela landet. Hur kan det bli billigare när man dubblerar flygskatten, ökar skatten på bensin och diesel, ökar fordonsskatten på fordon som går på bensin och diesel och dessutom ska höja reduktionsplikten? Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Fru talman! Jag blir jätteglad om jag får ett svar på min fråga, och jag tror att väldigt många svenskar också blir glada om de får det. Vi är beroende av våra bilar, och vi är beroende av våra lastbilar. Vi behöver mat på bordet, och vi behöver kunna ta oss till jobbet. Jag uppskattar om Linus Lakso vill svara på frågan, fru talman. Jag vore tacksam för det.

Fru talman! För att vara tydlig: Jag tror att Patrik Jönsson missade en viktig detalj. Vi pratade om billiga och hållbara transporter. Det behöver hänga ihop.

Din egen statsminister, som du har röstat fram, upprepade ganska frekvent i valrörelsen dessförinnan att man behöver kunna hålla två saker i huvudet samtidigt. Jag har faktiskt inte hört honom använda uttrycket sedan han blev statsminister, och jag tror att det beror på att den här regeringen är totalt oförmögen att göra detta.

Vi behöver alltså göra det lätt och så billigt som möjligt för folk att använda det hållbara alternativet, men vi behöver också klara klimatmålen. Det är där Tidöpartierna totalt misslyckas. Jag ifrågasätter Sverigedemokraternas ambition att över huvud taget nå klimatmålen, och om man inte har den ambitionen blir det ju lätt. Men faktum är att om man ger människor möjligheten att byta till elbil blir driftskostnaderna betydligt lägre.

Det är framför allt Sverigedemokraterna som är orsaken till de höga elpriserna, för Sverigedemokraterna stoppar de absolut nödvändiga investeringarna i mer hållbar elproduktion här och nu. Det är det som driver upp priserna. Vi vet att vi behöver använda mer el, och då behöver vi investera i mer elproduktion. Sätter man stopp för det genom kommunala veton, genom regeringsförhandlingar och genom att försämra för alla möjliga kraftslag som man inte gillar utom just sitt favoritkraftslag, kärnkraften, blir elen mycket dyrare.

För övrigt kan jag, apropå en lögn som ofta upprepas, nämna att kärnkraften lades ned på kommersiella grunder. Det har bland andra Vattenfalls tidigare ordförande varit tydlig med.

Fru talman! Linus Lakso har tidigare i debatten frågat hur Kristdemokraterna ser på investeringsbudget. Jag vill bara i all ödmjukhet påminna om att jag lyfte den frågan under hela förra mandatperioden. Och vid det tillfället var det, vad jag minns, bara Vänsterpartiet som höll med.

Kristdemokraterna har sedan som parti via Hans Eklind varit med i en förhandling. Där har man rådbråkat frågan och landat i ett balansmål. Tycker jag att det är bra? Nej, jag hade föredragit en investeringsbudget. Men har man gjort en uppgörelse har man gjort en uppgörelse, och man kan inte gärna redan innan den ens är färdig och har testats under en tid börja säga att man ska göra om den.

Vi kristdemokrater kommer givetvis att hålla fast vid uppgörelsen, och sedan förutsätter jag att man någon gång i framtiden - om det sedan är om en, två eller tre mandatperioder - tittar på hur det har fungerat.

Vad man däremot kan veta rent historiskt är att vi hade investeringsbudget fram till 1980. 1981 halverades investeringarna på infrastruktur, och så har det varit sedan dess. Den underhållsskuld som har byggts upp har alltså byggts upp under den tid vi hade ett annat system. Från kristdemokratiskt håll är jag oerhört glad att vi har kunnat genomföra en förhandling och gjort en kompromiss, och jag är glad för de pengar det har frigjort.

Det finns en kultur åtminstone ute i kommunerna, där jag har varit mest aktiv, där man accepterar en spelplan. I kommunerna är det SKR:s siffror som man, oavsett färg, ofta utgår ifrån. Utifrån det perspektivet kan jag tycka att det är konstigt att Miljöpartiet har en egen budgetmodell som är annorlunda än alla andras. Det blir liksom inte jämförbart för medborgarna.

Fru talman! Jag hör att det finns ett engagemang för att återförstatliga underhåll av järnväg till Trafikverket. Det är bara det problemet, fru talman, att Trafikverket inte klarar av det. Det är ett av de stora problemen. Om man nu avsätter mer pengar till Trafikverket än de kan hantera är det pengar som återförs till regeringen. Hur tänker Miljöpartiet där?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Magnus Jacobsson för ärligheten att säga att han inte nådde hela vägen i förhandlingarna. Så kan det vara; Miljöpartiet är väl medvetet om att det kan hända. Men det får tyvärr konsekvenserna att vi, precis som ledamoten är inne på, kommer att fortsätta med en stor underhållsskuld och med investeringar som vi skulle behöva men som inte blir av.

Miljöpartiet föreslår en investeringsbudget. Man kan se det som att det ibland behöver tänkas lite nytt eller snarare lite nygammalt, eftersom vi faktiskt har haft en investeringsbudget. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte är det väldigt många, om inte de flesta, kommuner som har det. Alla företag lånar upp för stora investeringar, och de flesta privatpersoner gör det. Det är bara konstigt att staten inte har en investeringsbudget. Jag hoppas att fler partier kan tänka om när det gäller detta.

När det gäller Trafikverket och att kunna använda pengarna har vi i Miljöpartiet varit tydliga med att vi inte tycker att det funkar bra i dag. Vi skulle egentligen behöva återgå till en myndighet som enbart fokuserar på järnvägen och har den spetskompetensen. Väg och järnväg skiljer sig åt genom att järnvägen är mer av ett sammanhållet system där alla delar behöver funka med varandra. Vi behöver effektivisera underhållet kraftigt genom innovationsupphandlingar och genom att använda den moderna teknik som finns.

Det har varit en ganska massiv kritik mot hur man har gjort med Västra stambanan, där andra operatörer menar att de hade kunnat göra det radikalt mycket fortare och med mycket mindre trafikstörningar som följd.

Jag tror att man behöver tänka lite nytt. Man behöver tänka lite innovativt.

Fru talman! När det gäller frågan om Trafikverket tror jag att de absolut flesta har uppfattningen att det inte fungerar riktigt väl.

Jag kan gå till mitt eget parti. Jag har rest runt och ingått i en samhällsbyggnadskommitté som partistyrelsen tillsatte, och jag tror inte att jag har varit på något ställe där man ger Trafikverket beröm.

För egen del - och jag är noga med att säga att det är för egen del - hade jag inte varit främmande för att dela upp. Men jag delar också regeringens analys att en uppdelning i sig inte givet är en lösning. Det innebär också en lång tid av omorganisation.

Regeringen har påbörjat ett arbete där man tydligt fokuserar på att det måste bli effektivare. Jag ägnade en del av mitt anförande åt att Trafikverket måste bli effektivare. Det får inte vara så att Trafikverket är en bromskloss för företag och kommuner. Jag använde förslaget om ett fängelse i Åmål som ett exempel. Men det är inte bara i Åmål som man ser detta, utan vi ser på flera platser i Sverige att det finns en vilja att investera - men det bromsas upp.

Problemet med idén att återföra mer och mer av upphandlingar - vi har debatterat detta i fyra år sedan den förra mandatperioden - är att det inte finns en enda rapport hos Riksrevisionen som tyder på att det skulle bli bättre med Trafikverket. Sverige äger en maskinpark, men på grund av felaktiga upphandlingar körs den i Norge. Det finns egentligen alldeles för få företag i branschen, och om de ska fungera måste det snarare ske fler upphandlingar med tydligare tidsmål.

Jag delar verkligen uppfattningen att vi behöver effektivisera, och en fråga som är den absolut viktigaste är att vid upphandlingar också räkna in samhällsnytta. Jag är inte säker på att det som sker hemma i Göteborg och Alingsås, att man åker omkring med traktor och byter ledningar, är det bästa för svensk samhällsnytta.

Men här upplever jag ändå att regeringen har tagit tag i detta, och jag vet att Tidöpartierna ligger på hela tiden. Där är det bra att oppositionen också ligger på så att vi tillsammans gör Trafikverket till en mer effektiv myndighet.

Fru talman! Vi verkar vara överens, Magnus Jacobsson, om en hel del. Självklart tror inte heller jag att det är så enkelt att vi med ett trollslag delar upp allt, och så blir allt frid och fröjd. Det är klart att det är en process, och man får alltid väga investeringskostnad mot vad som kan hota effektiviteten vid en delning av myndigheten.

Jag tror att man kan göra detta på ett smart sätt. Utskottet har nyligen varit på studieresa till Danmark, och vi har tidigare erfarenheter här i Sverige av att jobba mer projektbaserat eller i konsortium. Det kan vara en övergångslösning att jobba med den riktningen, att successivt dela upp Trafikverket och se till att rikta den kompetens som verkligen behöver få utlopp.

Jag vill vara tydlig för alla åhörare att jag inte tror att det är något fel på medarbetarna på Trafikverket. Jag tror att de är ytterst kompetenta, och jag tror att de själva är frustrerade över att de inte får utlopp för sin kompetens och kan göra vad de brinner för, nämligen att få Sveriges tågsystem att fungera så bra som möjligt så att tågen kommer fram i tid. Här har vi ett politiskt ansvar att ge förutsättningar för dem som vill få detta att fungera, som har valt att utbilda sig på området för att de vill att det ska finnas fungerande tåg.

Det är synd att vi inte kan ta lite snabbare och tydligare steg framåt. Det är klart att det behöver vara en process när man eventuellt ska dela upp en myndighet, men om det görs på ett klokt sätt tror jag att vi inte tappar så mycket utan i stället ökar effektiviteten och jobbar på smartare sätt. Jag tror att det är fullt möjligt, men jag tycker inte att regeringen lyckas över huvud taget där. Och det är synd.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)