Granskningsbetänkande

Herr talman! Vi är samlade i dag för att debattera konstitutionsutskottets granskning av regeringen, något vi gör varje år.

Som ordförande i riksdagens konstitutionsutskott inledde jag förra årets granskningsdebatt på ett helt annat sätt, nämligen genom att framhålla att KU är det utskott som anförtrotts vården av våra grundlagar, inklusive de mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter som slås fast där. Jag övergick sedan till att kommentera massakern på hbtq-personer i Orlando i Florida som hade ägt rum kvällen före.

Också årets granskningsdebatt äger rum några få timmar efter vad som tycks vara ett terrordåd, denna gång i London.

Den granskning av regeringens arbete som KU har utfört och som vi nu ska debattera är en företeelse som vi i denna kammare ser som en självklar, närmast rutinartad del av vårt svenska demokratiska samhällssystem.

Samtidigt vet vi att det finns människor, i vårt land och på andra platser, som inte accepterar den demokratiska värdegrund som vi tar för självklar och som inte accepterar demokratins och frihetens principer och idén om varje människas lika värde utan som tvärtom är beredda att låta det besinningslösa våldet härja för att bekämpa vårt samhälle och vårt sätt att leva. Det senaste exemplet på det såg vi i går i London.

Vi vet ännu inte fullt ut vem som ligger bakom attacken i London, men den framstår tydligt som riktad mot muslimer. Om syftet var att angripa muslimer som en hämnd för de islamistiska terrordåd som drabbat Storbritannien på senare tid är det viktigt att slå fast att en spiral av hat och hämnd är precis vad IS och andra extremistgrupper vill se.

IS vill slå in en kil mellan muslimer som lever i västvärlden och andra befolkningsgrupper. Högerextremister hatar mångfald och demokrati lika mycket som IS gör och är även de redo att använda våld för att skapa och fördjupa konflikter.

Vår demokrati och våra samhällens värdegrund utmanas av dessa extremistgrupper och deras terrordåd, men vi får inte ge vika. Det är vi som avgör om vi låter dem provocera fram motsättningar eller inte. Vi får inte låta dem segra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Herr talman! Låt mig övergå till att konstatera att konstitutionsutskottet i över 200 år har granskat att regeringen och dess medlemmar i sin ämbetsutövning har följt grundlagarna och andra lagar och regler som styr regeringsarbetet. Frågan är inte om en viss åtgärd är politiskt önskvärd eller inte utan om gällande regler har följts när beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Jag vill, herr talman, meddela att konstitutionsutskottet även detta år har granskat ett antal anmälningar mot regeringen och sammanställt sina iakttagelser i ett betänkande som härmed redovisas för kammaren.

Denna granskning av anmälningar som lämnats in av riksdagsledamöter gör KU varje vår. Alla anmälningar som lämnats in senast i slutet av januari granskas innevarande vår. Anmälningar som lämnas in senare granskas nästa vår. De anmälningar vi nu diskuterar avser därmed främst händelser som ägde rum under 2016.

Årets granskning har avsett 34 anmälningar, ett med KU:s mått mätt normalt antal. Ser man på de senaste 20 åren har antalet anmälningar varierat mellan ca 20 och ca 40.

Av dessa 34 anmälningar rör 30 nuvarande regering medan 4 rör den tidigare regeringen. En av anmälningarna riktar sig mot sittande regering, men KU noterar att liknande problem förekom även under den förra regeringens tid.

Genom åren har det med jämna mellanrum uppstått en debatt om KU:s påstådda politisering. Vissa år har motsättningarna i utskottet varit stora och lett till ett antal ställningstaganden som partierna inte kunnat bli överens om.

2015 och 2016 års KU-granskningar var därför historiska eftersom KU då var i princip helt enigt över alla parti- och blockgränser om sina slutsatser. Det fanns enstaka reservationer från SD och V, men i övriga ärenden var alla helt överens. Allianspartierna och regeringspartierna kunde enas i samtliga frågor. Så enigt hade KU inte varit under de senaste 20 åren. Jag gick översiktligt igenom ställningstaganden ytterligare tio år bakåt, så jag kan med rätt stor säkerhet säga att KU inte hade varit så enigt i en vårgranskning på 30 år.

När vi inledde arbetet med 2017 års granskning var därför frågan om KU skulle lyckas bli enigt igen, en tredje gång.

Herr talman! Jag glad och stolt över att kunna meddela kammaren att KU har lyckats igen. Även i år har KU kunnat enas om sina ställningstaganden över parti- och blockgränser i en omfattning som är unik, bortsett från de senaste två åren. Återigen är regeringspartierna och allianspartierna överens om alla ställningstaganden. Alla partier är överens om samtliga ärenden där brister påtalas.

SD har en enda reservation, vilket är det lägsta antalet reservationer på i varje fall 20 år. Det genomsnittliga antalet reservationer åren närmast före 2015 var strax över nio, vilket onekligen ger en bild av den tidigare höga konfliktnivån i utskottet.

Genom årets granskningsbetänkande har KU åter i hög grad lyckats sätta juridiska och konstitutionella principer före snäv partipolitik.

Det har ett stort värde att KU har kunnat enas. Jag vill därför, i egenskap av KU:s ordförande, framföra ett varmt tack till alla utskottets ledamöter för att denna breda enighet har kunnat uppnås. Jag vänder mig särskilt till utskottets vice ordförande, Björn von Sydow, som på ett påtagligt sätt har bidragit till den konstruktiva anda som har präglat utskottets arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Jag vill även rikta ett stort tack till KU:s utmärkta kansli, under ledning av kanslichef Peder Nielsen, vars arbete är en ovärderlig del i den process som har lett fram till denna breda enighet.

I år kunde vi också föra samförståndet ytterligare ett steg framåt. Åren 2015 och 2016 var vi som sagt överens mellan allianspartierna och regeringspartierna om alla ställningstaganden - det vill säga vi var överens om texterna. Däremot uppkom efteråt en viss diskussion om tolkningen av texterna. Det var inte alltid KU-ledamöter som var mest aktiva i den diskussionen, men till exempel gjordes från en del håll gällande att KU enbart framförde kritiska synpunkter i de ärenden där ordet "kritik" användes i KU:s slutsatser.

För att göra detta tydligt att så inte är fallet utan att KU kan uttrycka kritiska synpunkter på en mängd olika sätt valde utskottet i år, på mitt förslag, att inte alls använda ordet "kritik". I stället framförs kritiska synpunkter med andra ordval.

Härutöver upplever jag att det i år fanns en ambition i utskottet att försöka skapa ett ännu bredare samförstånd kring hur vi ska se på KU:s sätt att uttrycka sig och hur vi ska tolka KU:s ställningstaganden. Vi valde i utskottet att låta den processen ta formen av en diskussion om ett pressmeddelande.

Det har varje år utarbetats ett pressmeddelande om KU:s granskning, men utskottets ledamöter har tidigare inte varit delaktiga i det arbetet.

Nu enades vi om att dela in pressmeddelandet i två avsnitt. Det första har rubriken "Brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande". Där räknar vi upp de ärenden där vi är överens om att KU påpekar brister av olika slag. Det andra avsnittet har rubriken "Andra resultat i granskningen", och där presenteras några av KU:s övriga slutsatser.

Jag ser det som mycket värdefullt att vi har kunnat enas också om detta pressmeddelande för att därigenom ge en struktur och en tolkningsram för hur man ska läsa KU:s betänkande. Jag vill tacka för gott samarbete och goda insatser från ledamöternas sida också i det arbetet.

Vi återkommer senare under denna debatt till de olika ärendena mer i detalj. Jag vill här bara helt kort ge en översiktlig bild av vad som nämns under rubriken "Brister i regeringens handläggning och statsrådens agerande". I förra årets granskningsdebatt anförde jag att ärendena kan grupperas enligt en trappstegsmodell med tre steg, och jag tänkte göra på samma sätt i dag.

På det översta trappsteget finns ärenden där regeringens agerande kommer i konflikt med regeringsformen eller dess syfte. Där finns i år ärendet om inrikesministerns uttalanden om en europeisk gränsbevakning, där inrikesministern lämnade felaktiga uppgifter till KU i en utfrågning våren 2016. KU säger att statsrådet har försvårat den konstitutionella kontrollen, vilken ju regleras i regeringsformens 13 kap.

På samma trappsteg finns också ett ärende som handlar om att kulturministern inte fullföljde EU-nämndens ståndpunkt i ministerrådet, en ståndpunkt som var resultatet av en samrådsskyldighet som regleras i regeringsformen och preciseras i riksdagsordningen. Kulturministern fick för övrigt förra året kritik för exakt samma sak.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

På det mellersta trappsteget finns ärenden där det begåtts ett fel men där det inte handlar om en direkt konflikt med regeringsformen utan om en konflikt med andra normer. Där finns flera olika ärenden, till exempel felaktiga uttalanden från statsråd i olika ämnen, till exempel när det gäller den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Vattenfalls försäljning av tyskt brunkol och en debattartikel om reklamskatten.

På det nedersta trappsteget finns formella handläggningsfel och administrativa problem. Där nämner vi flera ärenden där långsam diarieföring har ställt till problem. Vi nämner också ett ärende om bristande dokumentation vad gäller statens relation med Nordea.

I dessa olika fall, som alla innehåller kritiska påpekanden, ger KU vägledning om hur bra regeringsarbete bör bedrivas.

KU är unikt. KU granskar smått och stort varje år. Steg för steg byggs en alltmer omfattande praxis för gott regeringsarbete. Detta har nu pågått i mer än 200 år, och jag hoppas att det kommer att pågå länge än.

Med detta, herr talman, överlämnar KU sitt granskningsbetänkande till riksdagen.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter och kollegor! Jag ber först att få framföra ett varmt tack för utskottsordförandens vänliga ord. Jag vill också i allt väsentligt instämma i vad herr ordföranden just inlett vår redovisning för kammaren med.

Jag vill också instämma i den betydelse som vårt arbete med att utforma ett pressmeddelande har haft. Jag tyckte att det märktes vid presskonferensen. Det blev en ganska rimlig betoning i frågor och svar. Det uteslöt ju inte att det kom frågor om andra anmälningar och våra ställningstaganden.

Jag vill säga att den socialdemokratiska gruppen både i konstitutionsutskottet och, vilket har redovisats internt, hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen, som princip vill arbeta på ett sätt som innebär att vi strävar efter att nå enighet i våra bedömningar. Granskningarna under föregående mandatperiod, 2010-2014, innebar mycket medieintresse. Det är ingenting som man ska kritisera. Det var också mycket stora frågor som då stod på dagordningen. Det var om och hur den dåvarande regeringen styrt de svenska myndigheterna i förhandlingarna när det gäller samarbetsavtalet med Saudiarabien, och det var Nuonärendet, det vill säga hur den gemensamma beredningen i regeringen och dokumentationen om hur Vattenfall skulle köpa Nuon hanterades.

Resultatet av dessa processer i konstitutionsutskottet blev majoritetsskrivningar med åtföljande reservationer. Konstitutionsutskottets arbete försvårades på olika sätt genom de motsättningar som låg i dagen redan under beredningen av ärendena. Både inifrån och utifrån måste man fråga sig vilken legitimitet som kan komma från den typen av granskningsprocesser, med allvarliga frågeställningar som från början verkar närmast dömda till att leda till en majoritet - i detta fall för oppositionspartierna i riksdagen - och lite fromma reservationer till förmån för regeringsarbetet.

Konstitutionsutskottet och vår granskning av statsråden har vi sedan 1809. Aktiviteten har varierat. I anslutning till grundlagsreformen 1970 kunde systemet ha avvecklats, men i stället har influenserna från den amerikanska kongressens förhör - förhören rörande president Trump pågår ju just nu - stimulerat en utveckling på samma sätt här, nämligen med muntliga utfrågningar. Medieintresset har, genom den potentiella konfliktnivån, varit stort, även om ärendena inte alltid haft verkligt stor betydelse för upprätthållandet av regelverken. Därtill kommer att vi för det mesta har haft minoritetsregeringar, och det har lett till att denna politisk-juridiska granskningsform har fått en mycket uppmärksammad roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Rollen påbjuds konstitutionsutskottet genom regeringsformen. Men frågan är hur den ska utövas. Man kan tänka ett ögonblick på vad vi skulle ha haft för andra processer om vi inte hade haft KU:s granskning. En möjlighet, som hade kunnat utvecklas både genom föreskrifter i grundlagar och kanske även genom praxis, vore att de vanliga domstolarna skulle granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning - alltså som en parallell till den lagprövningsrätt som finns och som är nogsamt reglerad, eller den rättsprövning som ibland sker i domstolarna, där man bedömer om regeringen har fattat beslut på ett tillfredsställande rättsligt underlag. Det är ingen omöjlig utveckling, där domstolarna successivt - i vårt fall från tingsrätter och förvaltningsdomstolar hela vägen upp till de högsta instanserna - i någon form skulle granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Man kan också tänka sig att man hade vidgat justitieombudsmännens möjligheter att granska. De möjligheterna stannar i dag vid tjänstemännen i Regeringskansliet. Man hade också kunnat tänka sig att Riksrevisionen hade kunnat få den rollen.

Jag kan inte se att det skulle ha varit ett slående bättre alternativ till den möjlighet som vi har och som vi har arbetat med de senaste åren, nämligen att söka nå förhandlade tolkningar som är av legitimerande karaktär internt för oss som riksdagsledamöter och för respektive partiers företrädare i regeringen och som också får karaktären av legitimitet i hela det övriga granskningssamhälle som vi lever i.

Jag vill göra några ytterligare observationer vad gäller årets granskning. Vi har kommit in på granskning av statsministern. Det är en känslig fråga som konstitutionsutskottet många gånger försöker skjuta ifrån sig eftersom den berör sittande regering, som i sin tur är byggd på en omröstning i riksdagen. En statsminister har godkänts, det vill säga inte fått en majoritet emot sig. Men vi vet också att en statsminister kan utsättas för en misstroendeförklaring. Är en absolut majoritet av ledamöterna då för en sådan är statsministern skyldig att avgå.

Detta är allvarliga saker som naturligtvis gäller den enskilda statsministern. Men det gäller också hela regeringsfrågan. Regeringen styr riket. Och det är ett viktigt förhållande att, även om vi i grunden har minoritetsparlamentarism, styrelsesystemet fungerar.

I år har vi nalkats denna ganska känsliga sak genom olika anmälningar. Det har varit anmälningar kring överklagande av strandskyddsärenden i Regeringskansliet, både för innevarande mandatperiod och för föregående. Vi har diskuterat frågan om tidigare statsråds medverkan i granskningsprocessen i konstitutionsutskottet, och vi har kommit in på frågan om uttalanden som statsministern har gjort.

Kanske kan man säga i efterhand att det har visat sig att vi har funnit en varsam men tydlig väg när det gäller att kunna granska en statsministers tjänsteutövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Herr talman! Trots att tiden rinner vill jag också nämna en skrivning som jag anser är betydelsefull för framtiden. Det är en skrivning som gäller just hur statsministern har uttalat sig här i riksdagen. Vi riktar viss kritik mot att statsministerns uttalanden inte har varit i alla avseenden korrekta. Men det jag vill understryka är att kansliet på ett bra sätt har lyft fram frågan om tillämpningen av regeringsformens 1 kap. 9 §, där det uttalas att regeringen ska vägledas av inga andra intressen än sakliga.

När man tittar närmare på både grundlagskommentarer som har varit och en studie i frågorna ser man att denna frågeställning gäller när regeringen är myndighet och tillämpar ärendehantering gentemot enskilda eller till exempel kommuner eller offentliga eller privata kooperativ eller företag. Däremot påbjuder det inte att ett statsråd eller statsministern i meningen saklig ska vara bunden till vissa resonemang eller fastslåenden av förhållanden. Debattfunktionen och yttrandefrihetsprincipen gäller även statsråd och statsministern.

Jag hoppas att det klara ställningstagande som vi har gjort här i år kan spela en avgörande roll när vi fortsättningsvis har att hantera anmälningar eller diskussioner som refererar till saklighetskravet i regeringsformens 1 kap.

Herr talman! Med detta vill jag också förklara att vi socialdemokrater är nöjda med konstitutionsutskottets betänkande nr 20.

(Applåder)

Herr talman! Vi i KU är nu klara med vår årliga granskning av regeringen och statsrådens tjänsteutövning. Totalt har 32 anmälningar behandlats av utskottet. Den 8 juni avlämnade vi vårt granskningsbetänkande KU20 vid en presskonferens. Det är alltså det granskningsbetänkande som vi diskuterar i dag.

Senare i dag kommer vi att diskutera och eventuellt debattera de olika delarna av detta granskningsbetänkande, men i den inledande delen vill jag lyfta fram vad utskottet har kommit fram till på ett mer övergripande plan.

De anmälningar som har inkommit till utskottet har rört en rad olika områden, som brukligt. Det handlar bland annat om regeringens förhållande till riksdagen, handläggningen av regeringsärenden, regeringens ansvar för förvaltningen, statliga bolag samt, naturligtvis, statsrådens tjänsteutövning.

Utskottet har funnit att det finns tydliga brister i nio ärenden. Den ur konstitutionell synvinkel allvarligaste bristen, åtminstone enligt min uppfattning, är inrikesministerns osanna uppgifter till utskottet under förra årets utfrågning gällande europeisk gränsbevakning, som ordföranden var inne på.

I vårt ställningstagande, som stöds av samtliga partier, inklusive ministerns eget, uttrycker vi oss på följande sätt: "Därutöver framgår av granskningen att statsrådet lämnade felaktiga uppgifter i samband med en utfrågning i konstitutionsutskottet våren 2016. Det inträffade innebär att statsrådet har brustit i sitt uppgiftslämnande till utskottet och därmed försvårat den konstitutionella kontrollen."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Detta är, som jag nämnde, ur en rent konstitutionell synvinkel den absolut allvarligaste kritiken. Precis som vi skriver i vårt ställningstagande har statsrådet Anders Ygeman genom att lämna felaktiga uppgifter till utskottet också försvårat för riksdagens kontrollmakt.

En förutsättning för att kontrollmakten ska fungera är att de som kontrolleras också säkerställer att de uppgifter de lämnar till oss i utskottet, oss granskare, är korrekta. Om ministrarna inte gör det fortsättningsvis finns det en uppenbar risk att utskottets integritet kommer att ifrågasättas.

Ett annat ärende som jag tror kommer att få en stor politisk efterverkan är regeringens turer kring Vattenfall och brunkolsverksamheten i Tyskland. Frågan var ursprungligen rent politisk, åtminstone så länge valrörelsen fortfarande var igång. Sedan blev det skarpt läge, och det parti som tidigare åkt land och rike runt viftandes med en kolbit i ena handen och ett vallöfte i den andra bytte helt plötsligt fot. De hävdade att de nu upptäckt att de var konstitutionellt förhindrade att stoppa försäljningen. Det var då det blev en fråga för oss i konstitutionsutskottet.

Utskottets granskning är på den här punkten solklar: Det var möjligt att säga nej till försäljningen utan att ändra uppdraget för Vattenfall. Från utskottets sida uttrycker vi detta genom att framhålla vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta.

Vilka konsekvenser detta medför återstår naturligtvis att se. Jag kan dock tänka mig att det finns en hel del miljöpartistiska medlemmar och väljare som faktiskt trodde på det där lite skojfriska och klämkäcka språkröret som för inte så länge sedan stod på barrikaderna viftandes med kolbiten i ena handen och vallöftet i andra. Det blev aldrig som han lovat.

Vårt ställningstagande i den del som rör brunkolsaffären är därför sannolikt det mest dramatiska rent politiskt. På mediespråk brukar det heta att statsråd prickas eller får kritik av KU. Vilken kritik som nu kommer att riktas mot framför allt MP från dess kvarvarande väljare är såklart inte någon fråga för oss i utskottet, men det är nog så intressant ur ett rent politiskt perspektiv.

Utöver detta gör utskottet flera observationer. Dessa bör främst ses som ett medskick till regeringen. I vissa delar finns även här något som flertalet säkert skulle kalla för en brist. Ett sådant exempel är statsministerns påstående om att Sverigedemokraterna aldrig ens röstat på sin egen budget. Ett enigt konstitutionsutskott konstaterar att statsminister Löfvens påstående var felaktigt i denna del och framhåller även här vikten av att statsråds uttalanden ska vara korrekta.

I fråga om årets granskning finns det bara en reservation. Den kommer från mitt eget parti, Sverigedemokraterna. Vad den handlar om kommer vi att redovisa senare under debatten.

Nu, herr talman, vill jag avsluta detta inledningsanförande med att rikta ett stort tack till mina utskottskamrater från alla partier för ett konstruktivt arbete. Jag vill rikta ett stort tack till vårt förträffliga kansli och naturligtvis till talmannen och önska alla en glad och trevlig sommar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Herr talman! Vi debatterar nu KU20, KU:s vårgranskning. Det är den del av vår granskning som brukar dra till sig lite mer uppmärksamhet, eftersom den utgår från de anmälningar som varje riksdagsledamot kan göra när som helst under året. I slutet av januari brukar vi samla ihop alla årets anmälningar. Sedan granskar vi dem för att se om ministrarna har följt reglerna för regeringens arbete.

Inför årets granskningsbetänkande inkom 34 granskningsanmälningar, varav 2 har bordlagts då det föreligger rättsliga processer.

Av de granskade ärendena kom fjorton från Moderaterna, sju från Sverigedemokraterna, två från vardera Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. En kom från Socialdemokraterna.

I år är det med andra ord, och kanske helt naturligt, i huvudsak sittande regering som granskas. Den förra regeringen granskas enbart i tre ärenden. Trots det finns det också några kommentarer där vi uppmärksammar båda regeringarna. Detta gäller särskilt kommentarerna kring diarieföring och sena handläggningstider.

Det har, precis som flera talare har varit inne på tidigare, under den här mandatperioden utvecklats ett mycket gott samarbete i KU, något jag särskilt vill tacka vårt presidium, Andreas Norlén och Björn von Sydow, för. Det gör att hela utskottet är överens om nästan allt i utskottets betänkande, vilket jag ser som en stor styrka.

De brister vi har funnit i årets granskning tycker jag präglas av konstitutionsutskottets roll som den goda revisorn. KU har bland annat uppmärksammat långa handläggningstider, sen arkivering, diarieföring och otydliga uttalanden.

Många av statsråden har granskats i rollen som departementschefer. Jag tror att konstitutionsutskottets utfrågningar och granskning är en viktig pusselbit i att förbättra arbetsformerna på Regeringskansliet.

Tidigare talare har gjort en genomgång av samtliga ärenden, och eftersom vi har en så stor enighet ska jag inte upprepa det här. I stället tänkte jag framöver i kapitlen djupdyka i något ärende inom varje område som jag tycker jag förtjänar det lite extra.

Så här i inledningen vill jag lyfta fram frågan om Vattenfall och de uttalanden som några ministrar har gjort i samband med försäljningen av kolgruvor i Tyskland.

KU skriver så här: "I april förra året föreslog Vattenfalls styrelse att bolaget skulle sälja sin tyska brunkolsverksamhet. Regeringen tog ställning till förslaget i en så kallad ägarsamordning. Ansvariga ministrar uttalade att regeringen inte hade möjlighet att säga nej till Vattenfalls förslag att sälja den tyska brunkolsverksamheten utan att först ändra Vattenfalls uppdrag. Inför beslutet om brunkolsförsäljningen pågick även en miljödiskussion där frågan var om man skulle säga nej till en försäljning och i stället låta brunkolet vara kvar i marken. Men den aspekten var inte aktuell när regeringen diskuterade frågan med Vattenfalls styrelse. Konstitutionsutskottets granskning visar att det var möjligt att säga nej till försäljningen utan att ändra uppdraget för Vattenfall. Utskottet framhåller vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta."

Frågan om Vattenfalls ägardirektiv har många gånger varit uppe till olika avdömningar i KU. Genomgående leder frågan till att många olika aspekter lyfts in. Det är inte helt enkelt att separera vad vi tycker politiskt från annat när det gäller så stora affärer som Vattenfall har genomfört. Riksdagen vill helt enkelt ha synpunkter på frågan om Vattenfall, och man har det rätt ofta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Det har också visat sig vara svårt med motsättningen mellan de två begrepp som återfinns i ägardirektivet, nämligen att Vattenfall ska vara affärsmässigt och att man ska vara ledande i miljöomställningen. Dessa två aspekter har lett till mycket politiskt bryderi genom åren, inte bara i KU utan också i den politiska debatten.

I årets granskning har vi tittat på uttalanden från Åsa Romson och Isabella Lövin. Samtidigt är det viktigt att påpeka att vi inte har granskat själva affären och dess förhållande till affärsmässigheten. Inte heller har vi granskat andra tänkbara alternativ och i vilken mån det exempelvis hade gått att, utan att först gå till riksdagen, driva alternativet att behålla alla kolgruvor men sedan inte tillåta Vattenfall att ta ut något kol ur dem.

Det finns trots allt de som anar att ett sådant alternativ skulle kunna få stora affärsmässiga konsekvenser för staten och därmed för skattebetalarna. Det finns också de som misstänker att ett sådant alternativ skulle kunna vara något som regeringen skulle kunna behöva kompensera Vattenfall för.

Jag kommer själv från Miljöpartiet, och jag minns väldigt väl hur själva debatten gick och vilka krav och önskemål som miljörörelsen ställde på Miljöpartiet. De kraven handlade just om att staten skulle behålla kolgruvorna men lägga dem i malpåse.

Vi har ännu inte fått ett fullständigt facit på vare sig den affärsmässiga eller den miljömässiga delen av affären och hur det har gått. Men några saker vet vi: att Vattenfall själva nu har en större möjlighet att bli miljöledande, då de kan få in lite pengar. I stället för att investera i kol kan de investera i förnybart. Vi vet att Tysklands miljökrav nu har stoppat den tänkta kolexpansionen. En av gruvorna är helt stoppad, och tre är pausade. Hela idén om att divestera i stället för att investera i kol, det vill säga göra sig av med för att göra olönsamt, verkar ha fungerat.

Parallellt har regeringen arbetat hårt för att strama upp EU:s utsläppshandelssystem genom att skrota utsläppsrätter. Uppgörelsen i EU handlar om att ta bort 1,5 miljarder ton koldioxid fram till 2030 och från 2024 ta bort lika mycket utsläppsrätter som EU släpper ut årligen.

Den svenska regeringens bidrag är att köpa utsläppsrätter för 300 miljoner kronor årligen som kan skrotas. Planen är att detta ska kunna fortsätta fram till 2040 och att vi då har skrotat utsläppsrätter för ungefär tre gånger hela Sveriges koldioxidutsläpp.

(Applåder)

Herr talman! Årets KU-granskning av statsråden och av regeringsarbetet har lett till kritik av statsråd i nio ärenden - brister i statsrådens hantering av ärendena. I ytterligare tre ärenden har KU påtalat brister i Regeringskansliets diarieföring och dokumentation.

Det är av stort värde att konstitutionsutskottets slutsatser är enhälliga i de här ärendena, detta eftersom KU tolkar och utvecklar reglerna om hur Sverige ska styras. I huvudsak handlar detta om att öppenhet och offentlighet ska värnas, att uttalanden av statsråd är korrekta, att regeringsbeslut fattas på ett korrekt sätt - inget ministerstyre, inga jävsförhållanden - samt att statsråden företräder Sverige i EU i enlighet med vad som beslutats i riksdagens EU-nämnd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Enigheten i KU är värdefull, och jag vill särskilt tacka KU:s ordförande och vice ordförande för de insatser som gjorts för att skapa denna enighet.

Några ärenden har fått stor uppmärksamhet redan i samband med att anmälan gjorts till KU. Det gäller bland annat ärendena om hur utrikesminister Margot Wallström och försvarsministern Peter Hultqvist skaffat sina lägenheter när de blivit statsråd. KU har inte kritiserat hur de skaffat sina lägenheter, men kritik har riktats mot konstaterade brister i diarieföringen inom Utrikesdepartementet bland annat när det gäller ett brev från fackförbundet Kommunal och också när det gäller Försvarsdepartementets hantering genom en statssekreterare i kontakterna med den militära bostadsstiftelsen MHS-Bostäder.

KU framför dessutom mot bakgrund av vad som framkommit i dessa ärenden en synpunkt om att regeringen borde underlätta för nytillträdande statsråd som inte bor i Stockholm att skaffa lägenheter.

Eftersläpande diarieföring inom Utrikesdepartementet kritiseras också i samband med regeringens säkerhetsrådskampanj. Medier som sökte uppgifter om kampanjens finansiering och om kontakterna med Dag Hammarskjölds Minnesfond fick inte ut dessa uppgifter från Utrikesdepartementet. Vad som framkommit nu vid KU:s granskning visar dock att det inte finns någon kritik mot hur regeringen hanterat de så kallade Dacreglerna som gäller finansiering av biståndsmedel, i det här fallet av säkerhetsrådskampanjen.

Tidigare näringsministern Annie Lööf var den 6 april på utfrågning i KU om ett brev från EU:s industrikommissionär. Det var ett brev som kom till Näringsdepartementet 2012. Brevet fick stor uppmärksamhet i Svenska Dagbladet i samband med Volkswagens utsläppsskandal. Uppgifterna i Svenska Dagbladet byggde på en artikel i den tyska veckotidningen Der Spiegel.

KU:s granskning av brevet och dess hantering inom Näringsdepartementet har visat att brevet inte hade något samband med avgasskandalen, som Svenska Dagbladet uppgett i artikeln. Det var denna artikel som ledde till själva anmälan till konstitutionsutskottet. Inom dåvarande regeringen var det inte näringsminister Annie Lööf som hade ansvar för att handlägga frågor om marknadsövervakning av fordonsprodukter, som brevet i själva verket handlade om. Granskningen har därför inte lett till något uttalande av konstitutionsutskottet.

Ett annat ärende som har fått betydande uppmärksamhet är Vattenfalls försäljning förra året av brunkolsverksamheten i Tyskland. I samband med regeringens hantering av detta ärende uppgav tre statsråd, Mikael Damberg, Åsa Romson och Isabella Lövin, i olika uttalanden att regeringen endast kunde svara ja på Vattenfalls begäran att få sälja verksamheten till ett tjeckiskt företag. De menade att det annars hade behövts ett ändrat ägardirektiv.

KU har funnit uttalandena från de tre statsråden felaktiga och riktar kritik för att de har varit osakliga. Vi har konstaterat att det inte hade behövts något nytt ägardirektiv till Vattenfall för att fortsätta verksamheten. Regeringen kunde alltså ha sagt nej till Vattenfalls begäran att få sälja verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

KU riktar kritik mot miljöminister Karolina Skog och statsministern för långa handläggningstider inom Miljödepartementet av strandskyddsärenden. Det är ett problem som också den tidigare regeringen hade. I ett strandskyddsärende som KU särskilt har tagit del av tog det över ett år och fyra månader innan Regeringskansliet tog in de kompletteringar som behövdes för att ärendet skulle kunna hanteras. Det anser KU vara oacceptabelt och menar att både departementschefen och statsministern har ansvar för en bättre planering inom Regeringskansliet.

I hela tre ärenden kritiserar KU kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Det gäller uttalandet om vem som anställde Mona Sahlins tidigare livvakt för att sköta mediekontakter i hennes verksamhet som nationell samordnare. I själva verket var det ministern som fattade beslutet, men i ett uttalande hon gjorde framstod det som att det inte var hon som hade gjort det. Det var alltså osakligt.

Samma osaklighet konstaterades i en debattartikel i Dagens Nyheter i augusti 2016 som handlade om reklamskatten. Alice Bah Kuhnke hade skrivit artikeln, och där påstods felaktigt att tillkännagivandet från riksdagen om reklamskatten var riktat mot regeringen Reinfeldt. I själva verket kom tillkännagivandet redan 2002 och var riktat mot Göran Perssons regering - en osaklighet.

Det tredje kritikärendet gäller ett uttalande som Alice Bah Kuhnke inte gjorde i EU:s ministerråd. Hon skulle ha framfört den svenska ståndpunkten att kultur, idrotts- och utbildningsfrågor tillhör den nationella kompetensen enligt beslut fattat i EU-nämnden, men hon framförde aldrig den.

Detta var några intressanta frågor som jag har funnit i KU:s arbete med KU:s betänkande. Vi fortsätter debatten, och det finns säkert mycket mer att lyfta fram.

(Applåder)

Herr talman! Jag misstänker att det kan bli lite förvirrat för en del som har lyssnat på hela debatten när ordföranden inleder med att informera om att KU har valt att inte använda ordet kritik. Däremot hittar KU olika saker som vi ser som brister, ibland hos ministrar och ibland mer generellt i handläggningen på departementen. I det senaste anförande var det mycket prat om kritik som KU har riktat, men vi har lyft fram saker där vi ser att det finns brister. Vi ser nog också olika på dessa brister, det vill säga hur kritiska vi i själva verket är bakom de ord som vi lyckas enas om.

Men vi är ense i våra skrivningar. Det beror inte bara på att vi har jobbat för att bli ense utan också på att det relativt sett har varit ärenden av lite mindre sprängstoffskaraktär än vad det ibland har varit. Det finns inget Saudiarabienärende eller någon Nuonaffär. Det är lite mer begränsade ärenden som inte är lika stora kioskvältare. Den stora kioskvältaren är väl möjligen Vattenfall. Det ärendet har också varit uppe tidigare vid flera tillfällen.

När det gäller Vattenfall kan vi konstatera att behovet av korrekta uttalanden, som flera talare har lyft upp, är viktigt. Vi har haft diskussioner om saker rör regeringsformen eller inte. Även om de gör det, eller inte, kan ändå frågor som påverkar debatten vara allvarliga. Jag anser att uttalandena om att det inte skulle gå att sälja brunkolet i Tyskland faktiskt påverkade debatten. Det är allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Självklart gick det att säga nej till försäljningen. Däremot kanske det inte alls hade varit möjligt att låta kolet ligga i backen, som lyftes fram tidigare. Men det är inte den frågan vi har granskat. Gick det att säga ja eller nej till affären? Det gick att säga nej. Om man hade sagt nej till affären hade man i ett senare skede kanske gjort på ett annat sätt - eller inte. Det är viktigt att inte göra felaktiga uttalanden. Ibland kan vi fundera över att det är smart att en minister inte är så tvärsäker och uttalar att det inte är möjligt att säga nej till affären. Detta gäller särskilt som det är svårt att tolka de olika delarna i Vattenfalls regelverk i ägardirektiven.

Vi har också lyft upp frågor om dokumentation och diarieföring. Det kan tyckas vara mindre frågor, men problemet med dem är att de återkommer vartenda år. Varje år har vi ärenden som inte är dokumenterade, och vi kan därför inte komma fram till något därför att vi inte kan göra en ordentlig uppföljning - inte för att KU konstaterar att det inte finns några problem utan för att KU konstaterar att det inte går att följa upp ordentligt därför att det brister i dokumentationen. Det är ett stort problem, och jag utgår från att samtliga departement jobbar vidare med frågor om diarieföring och registrering av allmänna handlingar.

När KU upptäcker saker och frågar efter handlingar eller när medierna börjar titta på saker händer det att handlingar dyker upp som sedan diarieförs. Då kan man fundera över vilka handlingar som inte är diarieförda och som ingen har frågat efter. Vilka ärenden har vi inte sett?

Det är riktigt illa. Handlingar ska diarieföras och allmänna handlingar registreras. Det här är något som KU, tyvärr, lär få se i nästa granskning också. Jag hoppas få slippa, men jag tror tyvärr inte att det är så. Även om det är mindre ärenden, är det ändå allvarliga frågor. Där är det bra att KU är ense. Det är sådant som man behöver jobba med alldeles oavsett regering.

(Applåder)

Herr talman! Så är vi då här efter ett stort antal sammanträdestimmar, många utfrågningar, mycket funderande och läsande av handlingar för att debattera vårt granskningsbetänkande.

Som utskottsnovis vill jag särskilt tacka ett utskott som är fenomenalt att samarbeta med och ett kansli som oavsett tid på dygnet alltid finns till hands. Det är ett fall för Arbetsmiljöverket, skulle jag vilja hävda, men det underlättar det viktiga arbete som detta utskott har att utföra. Det är ett unikt utskott på många sätt. Mitt tack går naturligtvis också till utskottets ordförande och vice ordförande som sätter ramarna för denna behandling.

Jag ska erkänna att jag var skeptisk till att vi skulle kunna behålla "KU-andan" hela vägen in i mål, men jag får se mig överbevisad - hittills i alla fall. Vi har tillsammans lyckats ge KU den inramning och det innehåll som detta utskott både förväntas ha och förtjänar att ha.

För er behöver jag ju inte förklara vikten av att ett utskott i parlamentet har denna roll - att vi granskar regeringen, att vi får och kan göra det och att vi gör det på ett sätt som garanterar stabilitet och trovärdighet oavsett vilken av de båda sidorna som befinner sig i Rosenbad under denna eller nästa mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Min liberale utskottsföregångare Mathias Sundin sa i förra årets debatt att en gång är ingen gång; två gånger är en vana. Detta apropå att det var ett nästan enigt utskott som stod bakom förra årets granskningsbetänkande. I år är det tredje året, så nu får vi väl kalla det en etablerad vana. Det är en vana som jag tycker att vi ska försöka upprätthålla och föra vidare till kommande generationer.

Att vi är överens här och nu innebär ju inte att vi inte har några politiska skiljelinjer. Den dag vi inte har det kan vi lägga ned både parlamentet och konstitutionsutskottet. Länge leve ideologierna och diversifieringen i politiken!

Ibland kan jag också tycka att det har känts lite märkligt och att det hade känts lite bättre, om än kortsiktigt, att få leverera en politisk rallarsving lite då och då. Vi här inne är ju fullblodspolitiker allihop. Men jag måste ändå konstatera att långsiktigt är detta sätt att arbeta på mycket mer tillfredsställande - och som sagt av stor vikt för den parlamentariska ordningen och demokratin.

KU har tillsammans vägt och mätt alla anmälningar och argument utifrån det uppdrag vi har i detta utskott: Hur står anmälningarna och agerandena i förhållande till de lagar och förordningar vi och våra ministrar har att följa?

Vi har i nästan total enighet kommit fram till att av de 34 anmälningar utskottet fått in leder 9 anmälningar till anmälan om brister - det nya KU-ordet för kritik - i ärenden rörande regeringens hantering och statsrådens agerande och 3 anmälningar till anmärkningar på diarieföringen och dokumentationen inom Regeringskansliet. Precis som Mia Sydow Mölleby sa tidigare kan det te sig som ynka små ärenden, men i själva verket är det av yttersta vikt för att vi ska kunna behålla den öppna demokrati vi har att något så enkelt som diarieföring och rutiner faktiskt fungerar i vårt system.

För tids vinnande tänker jag i övrigt gå in på särskilda ärenden i påföljande debatt. Med det lägger jag detta kapitel till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! När du hör "KU" och "konstitutionsutskottets granskning av regeringen", vad tänker du på då? Tänker du på 1 250 sidor som vi har jobbat fram under våren? Eller tänker du möjligen på ett berömt citat om att veta hut? Jag skulle vilja säga att vi gör klokt i att tänka på de 1 250 sidorna innan vi tänker på ett klatschigt citat. Bakom KU:s granskning ligger nämligen ett enormt arbete.

KU har granskat 32 ärenden under våren. Det är ju så att varje riksdagsledamot har rätt att lämna in en anmälan och be KU att granska någonting som möjligen är fel enligt regelverket, möjligen inte.

Allting görs lika noggrant som om det vore en polisundersökning. Man gör en förundersökning och går igenom alla fakta i fallet. Det är mer en juridisk bedömning än någonting annat. Många i utskottet - dock inte jag - har juridisk bakgrund och utbildning. De på kansliet, som är alldeles utomordentligt duktiga, har det genomgående om de inte är statsvetare.

KU har en alldeles särskild uppgift, och den har klarnat alltmer genom åren. För att sätta in den i dess sammanhang måste jag gå tillbaka till 1810. I 1810 års riksdagsordning står det i 76 §: "Allt hvad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af ny riksdag i samma mål vara tillåten."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Därav kommer uttrycket dechargedebatten. Så hette granskningsdebatten tidigare. Det kommer av franskans decharge, som betyder avlastning. I det här sammanhanget handlar det om beviljad ansvarsfrihet för fullgjort uppdrag. Det betecknade då en av parlamentet beviljad ansvarsfrihet för regeringens medlemmar. Den vunna ansvarsfriheten kallades decharge.

Men nu är det inte riktigt samma sak. I den nu gällande regeringsformen 13 kap. 1 § föreskrivs att KU "ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning".

År 2009 satte sig konstitutionsutskottet och försökte formulera vad detta innebär i RFR14, eller KU:s lilla gröna som den kallas - Konstitutionella kontrollfunktioner är det korrekta namnet. Den fungerar som en handbok sedan 2009. På s. 11 nämns det att KU 1968 framhöll att grundtanken är att granskningen ska vara administrativ och inte politiskt inriktad. Det har man följt sedan dess.

Enligt grundlagspropositionen 1973:90 s. 415 är granskningen numera inriktad på i första hand rättskontroll och administrativ praxis. Så ska det vara. Det handlar om att kontrollera om statsråden i sin tjänsteutövning och Regeringskansliet vid sin handläggning av regeringsärendena har följt gällande regler och vedertagen praxis. Vid underlåtenhet att handla prövas frågan om skyldighet att handla förelåg enligt regler och praxis.

De bakgrundsregler som i första hand åsyftas när det gäller granskningen är sådant som har att göra med procedur och kompetensreglerna i regeringsformen och riksdagsordningen, det vill säga regler om lagrådsremiss, normgivningskompetens och propositionsavlämnande. Men det kan också vara fråga om materiella lagbestämmelser som regeringen tillämpar vid beslut i förvaltningsärenden, till exempel bestämmelser i utlänningslagen, plan och bygglagen och sekretesslagen. Det kan ha att göra med om regeringen och dess ledamöter har gjort sakliga och korrekta uttalanden eller inte.

Konstitutionsutskottet iakttar stor försiktighet med att uttala sig på ett sådant sätt att det blir fråga om en överprövning i sak av ett enskilt ärende. Normalt sett lägger sig KU inte i den materiella bedömning som regeringen har gjort, alltså den politiska bedömningen. Vi prövar alltså inte om regeringen har gjort rätt politiskt, visat gott omdöme eller liknande. Vi kan varken i förväg eller i efterhand gå in och göra en politisk bedömning och anvisa en politisk väg.

Med det sagt ska ledamöterna i konstitutionsutskottet göra en bedömning: Har det här följt regeringsformen? Har det följt god praxis, alltså den praxis som har bildats?

Jag har nu suttit som ledamot i konstitutionsutskottet i sju år. Dessförinnan satt jag i fyra år som arbetande suppleant. Jag måste säga att det som jag nu läste upp som ett ideal för hur KU ska verka och som har sagts sedan 1968, det har nu förverkligats tre år i rad: Vi har tillsammans lyckats lägga politiken åt sidan och göra bedömningar som handlar om praxis, om regelverk, om det är gott statsmannaskap och om man har följt regeringsformen. Därför väger det tungt. Tre gånger i rad är väldigt viktigt. Det här sa KU tidigare, och nu har det blivit verklighet.

Jag kommer senare under denna debatt - vi kommer att debattera resten av denna måndag - att gå igenom konkreta fall.

Gransknings-betänkandeInledning

Jag vill bara nämna att det som sticker fram extra i årets granskning är flera fall av icke korrekta uttalanden. Det kan vi inte acceptera. När statsråden, i sin egenskap av att vara statsråd, uttalar sig ska det vara korrekt. Man har rätt att som politiker också vara människa, och ska vara det i somliga sammanhang. Men i rollen som statsråd kan man inte tillåta sig att slira någonting på sanningen. Vi ska kunna lita på vad ett statsråd säger. Vi är människor, och vi gör fel. Men då påpekar KU att detta skulle kunna göras bättre.

Det viktigaste i det som vi har gjort är kanske inte dessa 1 250 sidor utan faktiskt ett litet enkelt pressmeddelande. Detta pressmeddelande fungerar som en tolkningsnyckel in till dessa drygt 1 000 sidor, eftersom vi talar om hur det ska förstås. Det är tolv punkter där det finns kritik - anmärkningar mot regeringens sätt att hantera sitt ämbete. Vi tycker att det är angeläget att man gör det rätt.

Jag vill avsluta med att tacka ledamöterna i konstitutionsutskottet, i synnerhet ordföranden och vice ordföranden, för gott samarbete. Detta hade inte varit möjligt om vi inte hade gjort det tillsammans. Både för regeringssidan och för oppositionssidan finns det stora frestelser att göra politik av detta. Vi ska bli återvalda. Hur i all världen kan man bli det när man blir helt ensam? Det är kanske inte det allra bästa sättet att gå väljarna till mötes. Men detta handlar om att göra det uppdrag som regeringsformen har lagt i vårt knä på allra bästa sätt. Också det tycker jag ska premieras av väljarna.

Jag vill också tacka kansliet, som har gjort ett utomordentligt arbete. Det är inte vi ledamöter som sitter och plitar ihop dessa 1 250 sidor och väljer vartenda ord, utan kansliet ger oss underlag som vi petar i och som vi jobbar med. Men vi är helt beroende av att det fungerar från kansliet. Vi tackar så mycket för det.

(Applåder)

Vissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Herr talman! Jag tänkte lyfta fram ett speciellt granskningsärende som vi kallar för G13, Tidigare statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning. Det ligger under kapitel 1, "Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen".

KU har tidigare gjort en översyn av vad som kan förväntas av ett tidigare statsråd som kallas in till KU-förhör, och hur man bör hantera tidigare statsråd som inte infinner sig till KU-förhör. Detta är dock extremt ovanligt och riskerar att omkullkasta konstitutionsutskottets praxis eller granskande roll, då KU granskar om regeringen och ministrarna följer lagar och regler.

Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna i regeringen till KU och göra en så kallad KU-anmälan. Utskottet undersöker sedan om de ministrar som anmälts har gjort fel eller inte.

När jag träffar skolklasser brukar jag lite förenklat likna det vid ett detektivarbete, eftersom det är nästan så vi arbetar. Vi följer noggrant upp alla ledtrådar som vi kan för att se hur saker och ting har hanterats.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Efter utskottets arbete framfördes till regeringen att nuvarande ministrar och tidigare statsråd ska finnas till KU:s förfogande, också efter deras tid som statsråd. KU uttalade att dessa åtaganden ska avfattas skriftligt, eftersom de ska kunna följas upp på ett tillfredsställande sätt. För att ge eftertryck åt kravet på skriftliga åtaganden framhöll utskottet i sin granskning att detta skulle följas upp och att det skulle framgå i vilken form åtagandena hade gjorts. Detta var i februari förra året.

Den 25 maj 2016, alltså bara några månader senare, tillsattes några nya statsråd. Men trots KU:s uttalande avkrävde statsministern inte sina nya ministrar någon skriftlig försäkran om att medverka i KU:s granskning efter statsrådstiden.

För ungefär ett år sedan, i juni förra året, blev Regeringskansliet uppmärksammat på att konstitutionsutskottet avsåg undertecknade handlingar. Då togs också undertecknade handlingar fram.

Jag ska läsa upp ett stycke som beskriver vad det var som utskottet önskade:

Konstitutionsutskottet ska enligt regeringsformen granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning. Utskottet kan också inhämta upplysningar genom skriftliga redovisningar och muntliga utfrågningar av bland andra statsråd och tidigare statsråd. Någon formell skyldighet för statsråd eller tidigare statsråd att delta i konstitutionsutskottets utfrågningar finns inte. Statsråden i den regering som tillträdde den 3 oktober 2014 har emellertid åtagit sig att alltid medverka i den konstitutionella granskningen fullt ut och detta även efter det att uppdraget som statsråd upphört. Åtagandet innebär alltså att dessa alltid kommer att delta i utfrågningar som konstitutionsutskottet kallar till med anledning av sin granskning.

Hela detta system bygger på att det finns ett förtroende mellan riksdagen och Sveriges statsminister och på att statsministern avkräver detta av ministrarna.

Hösten 2014 var det dessutom mycket tydligt också i medierna att detta hade avkrävts. Utskottet har också fört detta resonemang i sitt betänkande med anledning av utredningen. Men det finns fortfarande inte något lagkrav på detta, alltså att ministrarna ska infinna sig till KU-förhör. Utskottet ville då implementera någon form av praxis, som tidigare nämnts.

När ministrarna kallas till KU-förhör vill man att de infinner sig. Det finns dock en tidigare minister som inte kom till KU-förhör. Den personen kommer förmodligen för all evig framtid att vara förknippad med det. Det är väl ett incitament om något att faktiskt infinna sig till förhör.

Utskottets ställningstagande i just detta fall, G13, är att utskottet förväntar sig att statsministern ställer sådana krav i samband med regeringsbildningen. Kraven och åtagandena borde enligt utskottets uppfattning dessutom avfattas skriftligt, som tidigare nämnts.

Utskottet konstaterar att statsministern har ställt sådana krav på tillträdande statsråd. Åtagandenas innehåll återgavs redan inledningsvis skriftligt. Men först efter några månader togs undertecknade åtaganden fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Utskottet noterar också att undertecknade åtaganden inte togs fram omgående, vilket inte var tillfredsställande. Men vi välkomnar att statsministern nu har sett till att införa en ordning i enlighet med utskottets tidigare ställningstagande.

Personligen är jag mycket stolt över att vår socialdemokratiska statsminister är den första att tillämpa den praxis som KU har tryckt på att man ska implementera, då utskottet tror att praxis är att föredra innan vi lägger fram ett förslag om en eventuell lagstiftning i frågan. Jag hoppas att man avser att hålla och tillämpa denna praxis även fortsättningsvis.

I övrigt vill jag tacka ordföranden, kansliet och det övriga utskottet för ett gott samarbete.

(Applåder)

Herr talman! I denna debattrunda tänker jag uppehålla mig vid tre granskningsärenden - 13, 25 och 34. Ärende 13 handlar, som vi hörde Veronica Lindholm noga redogöra för här, om tidigare statsråds medverkan i KU:s granskning.

Jag vill först understryka att det, för att utskottet ska kunna fullgöra sin kontrollmakt, är helt avgörande att KU kan ta del av information och upplysningar i de ärenden som KU granskar.

Vid utövandet av denna kontrollmakt kan det självklart vara lika viktigt att KU har möjlighet att höra ett avgånget statsråd som ett sittande. Därför är det enligt utskottet också viktigt, angeläget och välkommet att statsministern har infört en ordning i enlighet med utskottets tidigare ställningstagande i denna fråga. Här är vi verkligen överens i utskottet.

Konkret betyder detta med mina ord, om jag får låta lite tjatig efter Veronica Lindholm, att statsministern i samband med regeringsbildningen ska avkräva tillträdande statsråd ett åtagande om att medverka i KU:s granskning också efter det att man har lämnat sitt uppdrag. För att KU ska kunna följa upp åtagandet och göra det på ett tillfredsställande sätt har KU, när ärendet behandlades, uttalat i sitt betänkande att åtagandena ska avfattas skriftligt. Det uppfattades och upprepades av flera ledamöter i den kammardebatt som hölls i februari 2016.

Efter vårens granskning och utfrågning av statsministern har KU förstått att statsministern trodde att han fullgjorde KU:s krav på skriftlig form när han som svar på utskottets begäran skickade in en skriftlig redogörelse av innehållet i statsrådens åtaganden. Enligt statsministern var det först vid denna kontakt mellan Regeringskansliet och KU:s kansli i juni förra året som statsministern fick klart för sig att utskottet med "skriftlig form" avsåg att åtagandena skulle vara egenhändigt undertecknade av statsråden.

Herr talman! Jag kanske naggar KU:s enighet i kanten nu, men personligen kan jag tycka att det är ytterst märkligt att statsministern kunde ha uppfattningen att kravet på statsrådens försäkran i skriftlig form var uppfyllt utan att statsråden över huvud taget hade undertecknat någon försäkran.

När missförståndet om vad KU avsåg med "skriftliga åtaganden" väl var utrett inkom mycket riktigt statsministern med åtaganden som var undertecknade av samtliga statsråd. Detta skedde mellan den 20 september och den 4 oktober. KU välkomnar som sagt att statsministern har infört denna ordning, men utskottet skriver också i betänkandet att det inte är tillfredsställande att undertecknandet drog ut på tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

En annan granskning jag helt kort ska säga några ord om gäller ärende nr 25 om pressmeddelande om Nobel Center i Stockholm. Det står förstås regeringar av alla kulörer fritt att i pressmeddelande uttala att man ger stöd till en viss verksamhet, eller som i detta fall bidra till driften av det blivande Nobel Center. Men för att en regering över huvud taget ska kunna finansiera, eller som i detta fall, vara med och delfinansiera Nobel Center förutsätts ett beslut av Sveriges riksdag. Regeringen har ingen egen kassa att ösa pengar ur.

I det pressmeddelande som kom från Regeringskansliet den 23 november 2016 lämnades dock ingen information om detta. Där meddelas helt tvärsäkert att staten kommer att bidra till Nobel Centers drift med 40 miljoner kronor per år från och med att centret öppnar och tre år framåt. Utskottet konstaterar att pressmeddelandet därmed riskerar att ge ett felaktigt intryck, och KU framhåller vikten av att information i pressmeddelanden ger en korrekt och rättvisande bild av ärendets status.

Herr talman! Tills sist: Granskningsärende nr 34 handlar om kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes agerande i ministerrådet när det gäller rådsslutsatser om kultur i EU:s yttre förbindelser. EU-nämnden och statsrådet hade kommit överens om att kulturministern på ministerrådet den 23-24 november 2015 skulle betona att kulturpolitik är en nationell angelägenhet. Av regeringens skriftliga återrapport framgick dock inte om statsrådet drev den linjen.

Vid den muntliga återrapporteringen i EU-nämnden visste ministerns statssekreterare att berätta: "Min uppfattning är att det inte togs upp specifikt eftersom det inte riktigt fanns något specifikt kring mötet som föranledde att det behövde lyftas." Statssekreteraren försökte här alltså förklara att det på mötet inte var något som krävde att man hävdade att kultur är en nationell angelägenhet.

Visst kan det tyckas nitiskt i överkant att KU då ändå rådbråkar ett statsråd som avstår från att fullfölja EU-nämndens beslut, i det här fallet att framhålla den nationella kompetensen i kulturpolitiken, när kompetensfrågan inte kom upp på bordet på rådsmötet. Man kan tycka att det är övernitiskt, men i linje med KU:s tidigare ställningstaganden anser KU att det är angeläget att framhålla vikten av att ståndpunkter som har förankrats i EU-nämnden också fullföljs fullt ut i rådet.

Om regeringen bedömer att en avvikelse från EU-nämndens ståndpunkt är nödvändig - sådana situationer kan ju uppstå - finns det möjlighet att söka förnyad kontakt med nämnden. Det låter kanske dramatiskt, men det handlar ju om telefon. Så skedde dock inte i det här fallet. Av riksdagsordningen och dess förarbeten framgår vidare att om regeringen av något skäl inte agerar i enlighet med EU-nämndens ställningstagande ska man redovisa skälen för detta i den skriftliga återrapporteringen. Så skedde inte heller i det här fallet. Återrapporteringen var alltså ofullständig.

KU konstaterar avslutningsvis att statsrådet Alice Bah Kuhnke gjorde sig skyldig till en liknande försummelse i fråga om återrapporteringen till EU-nämnden också under den tid som avser förra årets granskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Med de orden sätter jag punkt.

(Applåder)

Herr talman! Som vi har hört här tidigare förväntar sig alltså KU att även avgångna statsråd ska komma när KU kallar. Man har enats om en absolut lägsta nivå som innebär att statsministern ska fixa fram ett papper som upplyser tillträdande ministrar om detta.

Att vi sverigedemokrater finner en sådan ordning något otillräcklig kommer väl knappast som en nyhet för någon. Vi har också yttrat oss särskilt om detta i alla sammanhang som denna fråga har varit uppe i. Bland annat när ärendet var uppe för beredning i samband med den förra höstgranskningen varnade vi för att handlingen snarast får ses som symbolisk, då den ändå inte har någon rättsverkan. Alldeles uppenbarligen har även statsministern sett det som något symboliskt då vi nu alltså har fått en diskussion kring huruvida den här lappen behöver vara undertecknad eller ej.

Ska jag vara helt ärlig, herr talman, ter det sig egentligen tämligen egalt för mig om en lapp som inte betyder någonting är påskriven eller inte. Jag vet partier i denna kammare som tillämpar liknande förfaringssätt när det kommer till deras riksdagsledamöter. För att kandidera har man inte mycket annat val än att skriva på en lapp om att avsäga sig alla förtroendeuppdrag ifall man lämnar partiet. Samtidigt förstår nog många att så länge lagstöd saknas blir det ändå upp till den enskilde att avgöra hur man vill göra den dag en sådan situation uppstår.

Att tro att statsråden skulle resonera annorlunda - alltså säga ja, tack och amen för att få uppdraget och sedan inte förbehålla sig rätten att utan risk för sanktioner göra en ny prövning när det väl blir allvar - vore nästan lite naivt, för att använda ett av senare års främsta modeord inom den svenska politiken.

Finns det någon här inne som eventuellt är missnöjd med den rådande ordningen att folk kan göra lite som de vill oavsett vad de eventuellt har gått med på tidigare uppmanar jag vederbörande att göra mig sällskap i att se över regelverket en gång till - åtminstone vad gäller våra granskningsobjekt statsråden. Med en adekvat och ändamålsenlig lagstiftning kan KU i alla fall stärka den parlamentariska kontrollen över regeringen i allmänhet.

När det sedan kommer till enskilda statsråd i synnerhet - vad ska man säga om Alice Bah Kuhnke, herr talman? Hur svårt ska det vara att inse att man faktiskt står under just parlamentarisk kontroll och bara göra som man blir tillsagd av folkets främsta företrädare i riksdagen? Att gång efter annan säga en sak till EU-nämnden och sedan åka ned till Bryssel och säga någonting annat, eller i det här fallet rättare sagt ingenting alls, håller inte i längden, herr talman.

Tro mig; både jag och min partikollega kommer att återkomma flera gånger under dagen om allt konstigt som vår så kallade kultur- och demokratiminister har haft för sig på senare tid - eller ja, kanske inte allt konstigt, för då skulle vi nog få vika större delen av den här dagen bara åt henne. Men hon förekommer likväl rätt flitigt i årets granskningsbetänkande, och kulturministern har passande nog lyckats med konststycket att ådra sig kritik i samtliga ärenden där hon har granskats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Jag kan förstå att det säkerligen inte är helt enkelt för någon som har handplockats från kulturetablissemanget att på relativt kort tid, eller i det här fallet några år, lära sig all styltig formalia om samråd, mandat, återrapporteringar - eller kommittéförordningar och dito handböcker, för den delen - men det förtar inte det faktum att en majoritet i EU-nämnden uppmanade kulturministern att vid kommande rådsmöte lyfta fram uppfattningen att vissa frågor är nationella angelägenheter och så ska förbli.

Än en gång lovade statsrådet dyrt och heligt att agera på ett sätt som är förenligt med riksdagens förväntningar, bara för att åka ned till Bryssel och inte göra ett smack. Är det någon här som börjar att ana ett visst mönster när det gäller vad folk säger i ett tidigt skede och vad de sedan faktiskt gör när det väl kommer till kritan?

Vad värre är, herr talman, struntade hon inte bara i att göra vad som ålåg henne, utan hon underlät också att redogöra för det i den jobbiga återrapporten som den styltiga formalian föreskriver att man ska upprätta på ett visst stelbent och alldeles okreativt sätt.

Jag säger inte att detta nödvändigtvis var ett medvetet försök att komma undan. Helt ärligt är jag inte ens säker på att hon alla gånger riktigt vet vad det är som förväntas av henne.

Icke förty blev det alltså hennes statssekreterare som på en direkt fråga i nämnden om vad som hände med detta medskick fick bära hundhuvudet och klä skott för hennes tillkortakommanden. Och som vanligt var det Sverige och det svenska folket som förlorade på det.

Apropå saker som Sverige och svenskarna förlorar på grund av regeringens bristfälliga företrädare och ageranden måste jag bara lyfta fram ett ärende till i denna del, herr talman.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht medverkade ju vid ministerrådets förhandling om fiskemöjligheterna i Östersjön för 2017. På det förberedande mötet med EU-nämnden diskuterades bland annat en del procentsatser avseende hur mycket fisket av vissa arter måste begränsas för att vara hållbart över tid.

Vidare uttrycktes farhågor över att några av våra grannländer bedriver vad de kallar för fritidsfiske. Detta sker dock i en skala som de flesta andra människor nog skulle beskriva som närmast industriell. Vi pratar om ett större antal ton fisk än antalet enskilda fiskar som jag drar upp på en sommar, herr talman.

Hur som haver enades man till sist om att regeringen skulle hålla sig till den övergripande Östersjöplanen och till de intervall som anges där. Vidare angavs att den generella ståndpunkten är att fritidsfisket i första hand ska regleras nationellt.

Av granskningen har emellertid framgått att regeringen och EU-kommissionen inte var särskilt framgångsrika i sina förhandlingar. De procentuella minskningar man kom fram till var inte tillräckliga för att hålla sig inom och under Östersjöplanens nivåer, åtminstone inte vad avser torsk i västra Östersjön.

Men då ju några av våra grannländer överutnyttjar fritidsfisket å det grövsta blev det enda sättet att, med blotta förskräckelsen, klara sig undan att reglera fritidsfisket för alla. I stället för att ta itu med verkningsfulla åtgärder mot dem som missköter sig straffade man alltså alla medlemsstater. Det kan inte vara rätt och rimligt, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Likaså finner jag det högst tveksamt om det över huvud taget kan vara rätt och rimligt att ett enskilt statsråd kan åka ned till Bryssel och på egen hand saka bort nationellt självbestämmande som om det rörde sig om ett dåligt kortspel.

Herr talman! Det är ju så med makt - och kanske framför allt med egenmakt - att det inte är någonting som man vare sig får eller tar, utan det är någonting som man ger bort. Det synes tyvärr vara precis vad landsbygdsministern har gjort å våra vägnar, trots att det alltså var andra länder som misskötte sig.

Detta är beklagligt, herr talman, och tyvärr ingenting som vi längre kan göra någonting åt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (-).

Herr talman! Vi har nu gått över till att tala om den första av fyra delar i vårens granskningsbetänkande, "Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen".

Precis som flera tidigare talare tänker jag koncentrera mig på frågan om tidigare statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning. Detta har under mandatperioden varit en viktig fråga för KU. Bakgrunden var det som hände under förra mandatperioden, då KU skulle granska den förra regeringens köp av Nuon - också det en fråga som hade med Vattenfall att göra.

I detta sammanhang ville KU höra före detta näringsministern Maud Olofsson, men hon valde att inte hörsamma KU:s kallelse utan avböjde att delta. Vid den genomgång som gjordes senare fann man att det en gång tidigare hade hänt att en före detta minister inte kom då KU kallade - det var en minister som var sjuk när kallelsen kom.

Att en före detta minister inte kommer när KU kallar var och är någonting mycket ovanligt. När detta nu hade hänt skapade det debatt, eftersom det skulle kunna riskera att skapa en ny form av praxis och system - fler ministrar skulle kunna vägra att infinna sig. Om det skulle bli så att fler förre detta ministrar satte ett sådant handlande i system skulle detta i sig verkligen urholka möjligheten för KU att kunna fullfölja granskningar i fortsättningen.

Vi i KU har ju inte möjligheter att tvinga någon att delta. Därför uppstod en diskussion om hur riksdagen i fortsättningen ska göra för att inte fler före detta ministrar ska strunta i att infinna sig.

Det tillsattes en parlamentarisk utredning under Bertil Wennberg, före detta kanslichef på KU:s kansli. Många av ledamöterna i KU deltog också i denna parlamentariska utredning, som övervägde olika alternativ och till sist - med en bred majoritet - landade i att föreslå en ordning där ministrarna skriftligen åtar sig att delta i KU-förhör även efter att de avslutat sin tjänstgöring som minister.

Utredningen presenterade sitt förslag för ett tag sedan. Därefter har det tagit sin lilla tid att få allt på plats, vilket vi också kommenterar i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Vi fick en påminnelse om att det är skillnad på ordet skriftligt och ordet undertecknade, vilket har tagits upp under debatten. Men nu finns det till slut även undertecknade papper på att ministrarna åtar sig att delta i KU:s utfrågningar även efter att de avslutat sin tjänstgöring som minister.

Jag tycker att det är bra att vi nu har landat i ett system som stärker riksdagens kontrollmakt på detta sätt, och det är bra att regeringen har hörsammat riksdagens vilja.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill kommentera några av de ärenden som ligger under detta kapitel i KU:s granskning.

Ett ärende handlar om den av regeringen aviserade investeringen i Nobel Center i Stockholm. KU har funnit brister i det pressmeddelande som regeringen skickade ut. Det framgick inte att en sådan investering skulle kräva ett riksdagsbeslut, och det anser konstitutionsutskottet vara en viss brist i detta fall.

Ärendet om tidigare statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning gällde anmälan mot statsminister Löfven, beroende på att han inte såg till att tillträdande statsråd undertecknade detta åtagande efter att frågan varit uppe i KU.

Detta har statsministern sedan rättat till, och numera är det så att tillträdande statsråd undertecknar ett åtagande. Någon skyldighet för före detta statsråd att komma till KU har inte funnits tidigare.

Jag har redan kommenterat kultur- och demokratiministerns agerande i ministerrådet. Att hon inte framförde det som Sverige framhåller är viktigt. Vissa frågor är nationella angelägenheter, och det är inte EU som har överhöghet.

Det är viktigt för svensk del att göra sådana markeringar, och det har kultur- och demokratiministern nu ännu en gång fått besked om från konstitutionsutskottet.

Jag vill något kommentera två ärenden som inte har lett till kritik. Det handlar om förhandlingarna om EU:s nya vapendirektiv och förhandlingarna om fiskemöjligheter i Östersjön. Det är ärenden som var ganska omdebatterade i samband med förhandlingarna i EU kring detta. Konstitutionsutskottet har dock inte funnit några formella brister i själva hanteringen av de här frågorna gentemot EU från statsråden Anders Ygemans och Sven-Erik Buchts sida.

(Applåder)

Herr talman! I dessa ärenden som handlar om "Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen", som är rubriken på detta kapitel i betänkandet, har vi åtta anmälningar. Fem av dem handlar om riksdagens och regeringens relationer vad gäller EU-ärenden på olika sätt. Det handlar om kontakterna inför EU-hanteringen på ministermöten och så vidare.

Regeringen ska ju samråda med riksdagens EU-nämnd och sedan driva den linje som EU-nämnden har kommit fram till när regeringen förhandlar i EU. Riksdagens uppfattning ska även följas vid informella möten, lunchmöten med mera, inom EU-systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Både förra året och i år har vi hamnat i ett läge där vi har haft ett ärende där det är oklart eller lite otydligt vad EU-nämnden egentligen har kommit fram till. Ledamöter har tolkat olika hur mandatet har sett ut. Det har inte lett till att vi har några synpunkter på hur regeringen har hanterat frågan, men vi har ändå haft anledning att påtala att det faktiskt är viktigt att man vet vad det är för mandat som regeringen har fått och att mandatet uppfattas lika av samtliga, både minister och alla ledamöter i EU-nämnden.

Den här gången gällde det fiskekvoterna. Det förekom en del siffror under mötet i EU-nämnden, men det var inte utifrån dessa som man sedan förhandlade, utan det var ett visst spann när det gällde var gränserna kunde sättas för fisket. Det var inte helt tydligt för alla i nämnden hur man hade landat i beslutet.

När en minister ska delta i ett möte händer det också att riksdagen skickar med saker som ska sägas utöver de exakta beslutsformuleringarna. Ett sådant ärende har tagits upp här i talarstolen flera gånger. Det var när kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke deltog i ministerråd gällande rådsslutsatser om kultur i EU:s yttre förbindelser.

Nämnden ställde sig bakom förslaget till rådsslutsatser men ville att det också skulle framhållas i diskussionen att kulturpolitiken är en nationell angelägenhet. I ministerrådet blev det ingen diskussion i frågan. Kultur och demokratiministern räckte då inte upp handen och sa: I den här icke-diskussionen skulle jag vilja framhålla att kulturfrågorna är en nationell angelägenhet. Hon avbröt inte heller mötet för att gå och ringa till EU-nämnden och fråga om det var okej att hon inte tog upp frågan i diskussionen som aldrig blev av. Det hade hon ju kunnat göra, men det hade kanske framstått som lite märkligt i sammanhanget. Men vad hon definitivt skulle ha gjort var att i återrapporteringen informera om att det inte blev någon diskussion och att hon därför inte tog upp de frågor som hon hade fått som medskick att ta upp.

Det är som jag sa fem olika ärenden som handlar om riksdagens och regeringens förhållande vad gäller besluten inför EU-möten. Det pågår nu en utredning om hur de ska hanteras. Det är ganska tydligt att det finns ett stort behov av att titta vidare på regeringens och riksdagens samarbete vad gäller EU-frågorna, riksdagens medskick och hur de ska hanteras. Fram till dess kommer det kanske att fortsätta vara lite rörigt.

(Applåder)

Herr talman! Som liberal och varm EU-anhängare gläder det mig att EU-nämndens arbete lyfts fram i den här debatten. Jag kommer också att uppehålla mig vid frågan, eftersom jag, förutom att ha äran att vara KU-ledamot, också sitter i EU-nämnden. Därför bekymrar det mig extra att vi har i princip samma ärenden på agendan detta år som vi hade förra året när det gäller regeringens förhållande till riksdagens EU-nämnd.

Vi har frågan om justitieministerns agerande i EU-nämnden om ett svenskt ställningstagande om en reform av EU:s gemensamma asylsystem, en tämligen viktig fråga. Vi har frågan inrikesminister Anders Ygemans agerande vid förhandlingarna om EU:s nya vapendirektiv, likaså en viktig fråga. Vidare har vi frågan om jordbruksminister Sven-Erik Buchts agerande vid EU-förhandlingarna om en förordning om fiskemöjligheter i Östersjön. Och vi har frågan om kultur- och demokratiministerns agerande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Detta är som sagt inget nytt. Eftersom detta är min första debatt i denna typ av ärenden gick jag naturligtvis in och kontrollerade vad som sas förra året. Jag var tvungen att dubbelkontrollera handlingarna så att jag inte läste dagens referat från detta möte, redan, men det visade sig att det var från förra året. Det var nämligen i princip samma sak vi uttalade.

Det var samma ministrar och samma problematik som togs upp av utskottet förra året: Hur ska samråd mellan regeringen och EU-nämnden ske? När ska det ske? Vad är att anse som ett informellt respektive formellt möte i Bryssel, och vad innebär det i så fall för skillnad för statsrådens manöverutrymme?

Också då välkomnades den parlamentariska utredning som har att se över riksdagens arbetsformer rörande EU. Och jag passar på att också i år välkomna denna utredning. Eftersom vi är flera KU-ledamöter som sitter i utredningen hyser jag en stark förhoppning om att vi inte behöver läsa förra årets referat i nästa års debatt igen.

Av anmärkningarna som rör regeringen och EU-nämnden leder visserligen bara ett ärende, det om kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes agerande i ministerrådet, till en anmärkning för uttalad brist. Ett enigt KU påtalar att statsrådet brast i sin tjänsteutövning, dessutom för andra gången vilket gör det hela än mer allvarligt, när hon inte anförde det uttalande som hon hade blivit ålagd av EU-nämnden att framföra i ministerrådet. Det är flera av mina kollegor som i detalj har redogjort för hur gick detta till.

Vad som också förtjänar att nämnas är att anmälan av samma Alice Bah Kuhnke för hennes hantering av rekryteringen av en tjänsteman till den nationella samordnaren och anmälan av henne rörande hennes debattartikel om reklamskatten får påpekande av ett enigt KU om brister, vilket torde visa att det behövs en betydligt bättre styrning av kultur- och demokratiministerns portföljer.

De övriga ärendena rörande regeringen och EU-nämnden leder visserligen inte till något påtalande om brister från KU, men man kan konstatera att de alla har uppkommit därför att riksdagsledamöter har ansett att det rått otydligheter om vilka mandat statsråden faktiskt har fått från riksdagens EU-nämnd och huruvida man har hållit sig till dessa.

Herr talman! Det finns mycket som jag är stolt över i det här parlamentet men särskilt att Sverige har ett på många sätt unikt sätt att förankra den svenska ståndpunkten i EU-frågor genom ett öppet och aktivt arbete mellan regeringen, de olika utskotten och EU-nämnden, och det är bra. Det är bra om Sverige ska kunna fortsätta att vara den tydliga rösten i EU, och det behövs i dessa dagar, om inte annars. Men det är ett system som bygger på ett ömsesidigt förtroende, ett förtroende man ska vara rädd om.

Därför är det bra att vi i KU nu har granskat dessa anmälningar, har resonerat kring vad som är rimligt när det gäller samråd och förankring mellan regering och riksdag och är tydliga med att regeringen i alla lägen har att framföra den förankrade svenska ståndpunkten, oavsett om det är vid formella eller informella möten som diskussion uppstår.

Utskottet förutsätter att dessa granskningar tas med i den tidigare nämnda EU-utredningen, så att vi inte behöver stå här igen nästa år och upprepa samma saker.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Herr talman! Jag har den föga avundsvärda uppgiften att gå fram och sjunga till samma noter som de tidigare. När vi är helt ense blir variationen något mindre.

Det är viktigt för oss som ledamöter i KU att var och en tar sitt ansvar. Vi deltar inte som ett kollektiv, utan var och en av oss har ansvar för det vi sätter vårt namn under. Jag har funnit KU:s ställningstaganden när det handlar om kapitel 1 och regeringens förhållande till riksdagen alldeles utmärkta, men jag vill göra som de andra och lyfta fram några saker som sticker ut.

När det handlar om ett framtida Nobel Center och om detta ska ligga på Blasieholmen i Stockholm eller inte konstaterar konstitutionsutskottet att det har funnits ett pressmeddelande som innebär ett besked om att regeringen avser att bidra till driften av ett sådant center när det har öppnat utan att frågan om var centret ska ligga närmare berörs.

En sådan delfinansiering förutsätter ett beslut av riksdagen, men pressmeddelandet saknar information om detta. Det betyder att pressmeddelandet riskerar att ge ett felaktigt intryck. Det är inte bra - så kan vi inte ha det. Därför säger KU att vi vill framhålla vikten av att informationen i pressmeddelanden ger en korrekt och rättvisande bild av ärendets status. Det är viktigt att detta sköts; vi kan inte ha det annorlunda.

När det handlar om G13 och undertecknande av försäkran om att man kommer att inställa sig när KU kallar till granskning är det ett ärende som har varit uppe om och om igen. Det är inte tillfredsställande att statsråd inte kommer. Självfallet ska ett statsråd infinna sig när han eller hon kallas till KU.

Statsministern var snabbt ute och sa att han redan begärt ett sådant undertecknande. Vid närmare granskning var detta kanske inte så tydligt, utan det har fått påminnas och påminnas igen. Det har gjorts skillnad mellan att göra ett skriftligt åtagande och att göra ett undertecknat åtagande.

Konstitutionsutskottet går inte in i närmare detalj utan konstaterar att det inte var tillfredsställande att undertecknandet av åtagandet inte togs fram omgående. Det får vara bra så. Sedan är konstitutionsutskottet med all rätt generöst nog att säga att vi välkomnar att statsministern nu har sett till att göra det som vi sa tidigare. Där sätter vi punkt på KU-manér.

Sedan handlar det om ett tillfälle med statsrådet och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke och hennes brist när det gäller att göra det hon borde göra, inte bara när det blir fel och hon säger saker som inte är korrekta utan när hon inte säger det som faktiskt är korrekt.

Andra har använt utrymmet här till att, mer än vad som är brukligt i KU-sammanhang, anmärka. Jag nöjer mig med att läsa innantill om vad vi är överens om som brister: "Inför ett möte i ministerrådet kom EU-nämnden och kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke överens om att statsrådet skulle betona att kulturpolitiken är en nationell angelägenhet. Vid rådets antagande av rådslutsatser gjorde dock kultur- och demokratiministern inte något sådant uttalande. Utskottet framhåller vikten av att en ståndpunkt som förankrats i EU-nämnden fullföljs fullt ut i rådet. Om regeringen inte agerar i enlighet med nämndens ställningstaganden ska skälen för detta tydligt redovisas i den skriftliga återrapporten. Enligt utskottet var återrapporteringen till EU-nämnden i frågan ofullständig."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Där sätter vi punkt, och vi räknar med att berört statsråd ska lyssna till det.

(Applåder)

Herr talman! I granskningsbetänkandet har konstitutionsutskottet tittat närmare på vissa frågor som rör regeringens förhållande till riksdagen. Bland annat berörs regeringens hantering av EU-frågor, och det är dessa som jag liksom vissa föregående talare tänker uppehålla mig kring.

EU-arbetet är minst sagt komplicerat. Vi har tre parter - riksdagen, regeringen och EU - och samspelet mellan dessa. Även om det är regeringen som företräder Sverige i EU är det ändå viktigt att regeringen informerar och förankrar sitt agerande hos riksdagen. Tanken är att riksdagen, som folkets främsta företrädare, ska ha inflytande i de ståndpunkter som Sverige ska ha i EU. Detta innebär att riksdagen ska ha en reell möjlighet att i förväg kunna påverka inriktningen hos politiken och inte endast rätten att i efterhand kontrollera det som regeringen har gjort. Utgångspunkten för denna samverkan mellan riksdag och regering är att Sveriges intressen i EU tillgodoses på bästa sätt.

Det är som sagt tydligt att det är regeringens ansvar att driva EU-arbetet. De besked som regeringen får av EU-nämnden är, som man har sagt flera gånger tidigare här, inte lagligt bindande. Men de är politiskt bindande eftersom regeringen företräder Sverige i EU och agerar där med fullt politiskt ansvar.

Som vissa kollegor har sagt här tidigare och som vi har märkt under tidigare års granskningar och under denna granskning råder det ibland oklarheter kring vad som egentligen gäller beträffande samråden mellan EU-nämnden och regeringen eller regeringen och riksdagen.

Det gäller särskilt diskussioner som förts mellan ministrar i informella sammanhang där det exempelvis kan dyka upp frågor som statsrådet borde ha vänt sig till EU-nämnden för att samråda om. Varför förde man diskussioner under en informell lunch utan att först vända sig till EU-nämnden, har statsrådet agerat i linje med EU-nämndens mandat och så vidare?

Detta får mig att förstå att medan den principiella ansvarsfördelningen är tydlig kan den begränsade skriftliga regleringen i regeringsformen och riksdagsordningen tillsammans med en nu ganska lång rad yttranden från KU göra det svårt i vissa lägen att säkert veta vilka skyldigheter regeringen har gentemot riksdagen.

Det finns reglering i dag, och dessa regler ger en viss vägledning om hur samverkan mellan riksdag och regering bör se ut i EU-frågorna. Regeringen ska exempelvis fortlöpande informera och samråda med riksdagen om vad som sker inom ramen för EU-arbetet men även rådgöra med EU-nämnden inför möten och beslut i Europeiska rådet.

KU:s praxis har utvecklats så att det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet med nämndens råd och ståndpunkter. Vi ska också veta att EU-nämndens roll och arbetsmetoder har utvecklats genom praxis, mandatperiod för mandatperiod. Till exempel har tolkningen av vad som ska samrådas kring successivt breddats till att i dag omfatta alla punkter på en rådsdagordning, även sådant som endast ska diskuteras eller informeras kring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Det är självfallet viktigt med god samverkan mellan riksdag och regering och att samråden fungerar väl. Jag som är med och granskar dessa ärenden i KU, vilket är ett privilegium, och även sitter i EUN tycker att de oftast gör det i det stora hela, med vissa få undantag.

EU-nämnden vill såklart få hit statsråden för samråd, information och diskussion, och regeringen är som jag ser det angelägen om att de svenska ståndpunkterna förankras hos EU-nämnden innan de framförs i EU. Men i de fall det inte går som det är tänkt är det viktigt att vi reder ut vad som gäller ur ett konstitutionellt perspektiv. Detta tycker jag att vi gör på ett bra sätt i konstitutionsutskottet.

Herr talman! Det har kommit in fem KU-anmälningar rörande EU-ärenden under detta kapitel, som KU har granskat. Granskningen i de fem ärendena har lett till att KU har pekat på brister i ett av ärendena, medan det i fyra ärenden inte har framkommit några brister, då de av statsråden framförda ståndpunkterna har varit i linje med vad som hade förankrats i EU-nämnden.

Jag har inte tänkt gå in och redogöra ärende för ärende. Däremot vill jag kort nämna något av intresse när det gäller det ärende som rör justitie och migrationsministerns samråd med EU-nämnden om ett meddelande från kommissionen. Ärendet handlar om huruvida samrådsskyldighet föreligger beträffande diskussioner som förs under en informell lunch med ministerkollegor och inte utgör en del av rådsmötet.

KU har kommit fram till att det inte föreligger skyldighet för regeringen att samråda med EU-nämnden inför en informell lunch. Inte heller föreligger krav på samråd inför informella ministermöten, där ju inga formella beslut fattas. Men det är viktigt att ståndpunkter som inom EU förs fram av regeringen och som i och för sig inte omfattas av samrådsskyldighet ändå är förenliga med vad som tidigare har förankrats i EU-nämnden.

Då ingen samrådsskyldighet förelåg i detta ärende och ståndpunkterna som statsrådet förde fram låg inom ramen för vad som hade förankrats i EU-nämnden har vi inte kunnat finna några brister ur ett konstitutionellt perspektiv. Detta ställningstagande lyfter jag upp här därför att jag tycker att det tydligt klargör vad som gäller och ger oss vägledning inför kommande granskningar.

Jag ser positivt på att vi ledamöter i KU har granskat ärendena med objektiva och opartiska ögon och efter mogna överväganden har kunnat nå enighet i samtliga dessa EU-relaterade ärenden, utan några reservationer, förutom ett särskilt yttrande. Vi har genom vårt gemensamma arbete i KU i det stora hela, tycker jag, upprätthållit KU:s anseende i rollen som granskande organ, vilket är viktigt ur demokratisynpunkt.

Herr talman! Avslutningsvis ska jag också beröra det som andra redan har nämnt. Det är nämligen så att dessa ärenden är återkommande, och förra året fick riksdagen ändå anledning att fundera över hur regelverket och systemet ser ut när det gäller de EU-relaterade ärendena och samverkan mellan riksdag och regering.

Av den anledningen beslutades i juni 2016 att en parlamentariskt sammansatt EU-kommitté ska utreda riksdagens arbete med EU-frågor. Jag sitter tillsammans med några andra ledamöter från KU i den kommittén.

Senast dessa frågor utreddes var för tio år sedan, och samarbetet i EU har förändrats väsentligt under denna period. Det är därför angeläget att de frågor som har varit föremål för KU:s granskning, men även andra EU-relaterade frågor, ses över för att säkerställa ändamålsenliga arbetsformer och verktyg inför framtiden. Jag ser fram emot resultatet av detta arbete.

(Applåder)

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhåll-ande till riksdagen (kapitel 1)

Handläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Herr talman! KU har granskat en anmälan gällande om försvarsminister Peter Hultqvist vid information till riksdagen har iakttagit saklighetskravet i regeringsformen. Bakgrunden till detta ärende är att den dåvarande regeringen 2010 gick till riksdagen och begärde ett bemyndigande för byggande av två ubåtar. Detta projekt har varit väldigt komplicerat under sin livstid. Det har stoppats och omstartats under resans gång. Projektet har levt under två regeringars arbete.

Utskottet har granskat tre delar som rör anskaffning av dessa ubåtar. Det första som granskats är hur riksdagen hållits informerad. Den andra delen handlar om hanteringen av den kostnadsram som fastställts för riksdagen. Den tredje delen handlar om det bemyndigande som funnits för anskaffningen av ubåtarna.

Vad gäller informationen till riksdagen kan konstateras att riksdagen under hela projektets levnad, det vill säga under två regeringar och åtta år, hållits informerad om dess utveckling via budget, utskottsinformation och skrivelser. Vi finner där inga formella brister. Men vi kan konstatera att en del oklarheter hade kunnat undvikas om information lämnats tidigare vid några tillfällen.

Den andra delen, som handlar om kostnadsramen, ger heller ingen anledning till några synpunkter från KU.

Den tredje delen är betydligt mer komplicerad; den handlar om det bemyndigande som funnits för ubåtarna. Utskottet gör bedömningen att det bemyndigande som fanns från 2010 har gällt under hela perioden och att det därför inte begåtts något formellt fel - regeringen har haft ett bemyndigande att stödja sig på.

Utskottet konstaterar också att den ordning som har funnits under många regeringar innebär att det, inom det jätteanslag på försvarsområdet som handlar om materielanskaffning, är lämpligt att för stora projekt i särskild ordning gå till riksdagen och begära bemyndiganden. Det innebär annars en ganska kraftig inskränkning av riksdagens finansmakt om regeringen disponerar ett anslag på 60-80 miljarder och kan hoppa lite hur som helst. Det verkar inte särskilt klokt.

Det är nog bra att JAS-projekt, ubåtsprojekt, helikoptrar, kanoner eller vad det nu kan vara, som handlar om väldigt mycket pengar, hanteras i särskild ordning. Vi tycker att detta är en bra ordning och finner alltså att regeringen inte har gjort något fel i den delen. Det har funnits ett bemyndigande under hela denna tid.

Men för att undvika oklarheter framöver anser utskottet att det är bra om regeringar i samband med hanteringen av sådana här projekt tydligt berättar för riksdagen på vilket bemyndigande man stöder sig så att detta är klart för riksdagen - av omsorg om riksdagens finansmakt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte i andra kapitlet ta upp två granskningsärenden som vi har haft anledning att titta lite extra på.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det ena gäller det som min kollega Hans Ekström har tagit upp, det vill säga försvarsministern och hanteringen av projektet med anskaffning av ubåtarna A26, det framtida ubåtsvapnet, och det andra gäller granskningsärende 6, utrikesminister Margot Wallströms hantering av säkerhetsrådskampanjen.

För att få lite distans mellan våra olika anföranden tror jag att jag börjar med säkerhetsrådskampanjen. Annars kanske det finns risk för en del upprepningar.

Herr talman! Redan 2004 anmälde den dåvarande regeringen sitt intresse för att Sverige skulle kandidera till en icke-permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Detta är självklart en attraktiv plats; det är en liten och viktig skara i FN:s organisation.

Efterföljande regeringar, både den tidigare alliansregeringen och den nuvarande S- och MP-regeringen, har på olika sätt försökt föra fram Sveriges namn som kandidat. Det började, under den nuvarande regeringen, luta åt att Sverige skulle ha en rejäl chans när det skedde en del förändringar gällande stöd för Sveriges kandidatur inom de olika grupperingarna i kandidatarbetet. Sveriges kampanj skulle bedrivas med öppenhet, en låg kampanjbudget och utan så kallat röstbyte, det vill säga att man utlovar olika favörer mot att man vinner medlemsstaters röster.

Under april 2016, herr talman, förekom en serie artiklar i Dagens Nyheter om vad som framställdes som oklarheter gällande vilka pengar som använts i kampanjen. Med anledning av detta inkom en anmälan mot utrikesministern från Daniel Bäckström och Ola Johansson från Centerpartiet. Den har vi hanterat sedan dess.

Ett kampanjarbete av den här arten är väldigt komplicerat. Det har också visat sig under den omfattande granskning som KU har gjort i det här ärendet att om man skulle försöka reda ut alla dessa delar i kampanjarbetet och vad som används och vad som inte används - herrejesus, vilket arbete det skulle vara. Men vad som är viktigt och som ligger till grund för den här anmälan är huruvida utfästelsen om att det har varit en öppen redovisning ekonomiskt, att inga röstbyten har skett och att kampanjbudgeten då skulle vara låg stämmer. Det är detta vi har tittat på.

Framför allt var ett antal konferenser under augusti 2015 och mars 2016 i fokus. Regeringen i samarbete med Dag Hammarskjöldfonden bjöd in ett antal FN-ambassadörer från så kallade mindre bemedlade, eller fattigare, länder. Konferenserna skulle handla om klimatarbete, konfliktförebyggande och resiliens, och frågan har varit vilka medel som användes till detta.

Herr talman! Det finns ett antal regler kring vad man kan få avräkna från biståndsbudgeten i olika främjandearbeten och också vad gäller olika biståndsarbeten när det gäller sådana här länder. Det finns en lista över vilka länder som kan räknas in där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Under hela hanteringen som vi har haft av detta i KU har denna lista över vilka länder som deltog i de två konferenserna hanterats med sekretessmarkering. Denna information blev vid utfrågningen av statsministern öppen information, och hur vi hanterar detta har kommit att bli en sidoprocess. Det tar jag inte upp här i dag, då den är pågående.

Dock är den här frågan föremål också för en granskning av JO. DN begärde ut ett antal olika handlingar som hade med det här säkerhetsarbetet att göra, och då blev det ett dröjsmål. Också vi från utskottet riktar kritik mot UD när det gäller brister i hur man har hanterat detta. Jag återkommer till det.

JO har alltså en granskning parallellt med detta, liksom utrikesutskottet, som i detta nu tittar på huruvida den här kampanjen har levt upp till mål och medel. Det har gjort att vi inom KU, som är effektiva och inte vill parallellarbeta, har inriktat oss på huruvida man har följt reglerna kring ekonomin. Utifrån vad vi har hittat har regeringen följt alla regler kring biståndsarbete. Jag vill dock göra en personlig reflektion kring detta. UD bör arbeta för att göra detta tydligt. För en lekman utanför UD:s korridorer är detta oerhört invecklat, och vi vill ju ha öppenhet även i den interna styrningen. Det är alltså ett personligt medskick till UD att man i ljuset av det som har hänt bör kika på detta.

Vi har däremot funnit från utskottets sida att en eftersläpning vad gäller diarieföring har uppstått, en så kallad backlog, och den är fullkomligt oacceptabel vad gäller allmänna handlingar. Det är en kritik som även tidigare har riktats mot UD vad gäller just organisatorisk beredskap för utlämnande av allmänna handlingar. Detta problem kvarstår alltså fortfarande, och ett enigt utskott påpekar att denna brist finns hos UD.

Herr talman! Den andra granskningen som jag vill uppehålla mig vid är försvarsministerns och regeringens hantering under sin tid vid makten av den så kallade ubåtanskaffningen av A26. Granskningsanmälan är inlämnad av försvarsutskottets ordförande Allan Widman.

Vad det handlar om är några olika delar, i huvudsak två delar. Den ena är om man har hållit sig inom kostnadsramen under hela det här projektet fram till dags datum, vilket utskottet har funnit att regeringen har gjort. Den andra delen är huruvida försvarsministern har gett saklig, korrekt och relevant information om ärendet till försvarsutskottet. Här går meningarna isär hos anmälaren och försvarsministern.

Det här med anskaffning av försvarsmateriel, herr talman, är lite annorlunda än anskaffning av annat i stort. Det är någonting som sträcker sig över lång tid, och dessutom handlar det om rätt dyra prylar. När det handlar om så stora inköp som hela system, ubåtssystem eller stridsflygssystem, är det som utskottet understryker en god ordning av regeringen att söka ett brett stöd i riksdagen för dessa stora investeringar, för de kommer att sträcka sig över många olika regeringar. Det är en god ordning vi har i Sveriges riksdag vad gäller försvarsfrågor i stort att försöka enas över tid och i stora drag.

Det framkom under ett sammanträde i försvarsutskottet information från Försvarsmakten som gjorde att bland annat ordföranden studsade till. En del av det här är hemligstämplat, men det hade en del med exporthantering och villkor att göra som eventuellt, enligt anmälaren, skulle få betydande påverkan på de kostnadsramar som är satta för det här projektet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Under granskningen och de utfrågningar som vi har haft har vi inte kunnat påvisa olika förhållanden. Det är lite svårt att leda detta i bevis. Det finns inga stenografiska uppteckningar från de här utskottssammanträdena, men i den del som gäller informationen understryker utskottet samfällt att det är, precis som Hans Ekström sa tidigare, tolkningar av olika effekter av det här med exportvillkoren men att det absolut skulle ha kunnat förutses av försvarsministern att denna information skulle ges vid ett mycket tidigare tillfälle. Då skulle man ha kunnat undvika den här situationen som uppstod.

Herr talman! I granskningen framkom också en fråga om bemyndigandet. Som jag sa tidigare är det god ordning att regeringen söker ett bemyndigande om en stor investering hos riksdagen. Det gäller i ett år. Frågan om bemyndigandet väcktes av den förutvarande regeringen i vårändringsbudgeten 2010 och redovisades som slutbehandlat i mars 2011 i den så kallade skrivelse 75, det vill säga själva bemyndigandet.

Sedan dess har det hänt en massa saker. Det visade sig att man inte kunde gå vidare under 2014 med dåvarande ägare av Kockumsvarvet, Thyssen Krupp, och därmed upphävde man anskaffningsbeslutet. Det gjorde man i vårändringsbudgeten 2014. Då uppstod frågan: Behövde regeringen söka ett nytt bemyndigande för sin fortsatta hantering av projektet?

Här kommer frågan in huruvida man ska betrakta försvarsmaterielprocessen som annorlunda eller åtminstone kanske med lite andra ögon än annat införskaffande. Vi resonerade oss fram till, vilket jag tycker är helt rimligt eftersom jag har jobbat med de här frågorna i många herrans år, att det handlar om en lång process. Först är det en anskaffningsfas och sedan har vi en konstruktionsfas, en produktionsfas och en byggnationsfas. Det här pågår under många år, och vi hade kanske varit i mål mycket tidigare om inte det här med ägandeförhållandena hade inträffat. Man fick helt enkelt ta en helt annan inriktning. Men besluten, bemyndigandet, gäller fortfarande även om det i viss mån är upphävt trots att processen är igångsatt.

Därmed kunde regeringen i mars 2015 besluta om produktion och byggnation. Viktigt är i alla fall att de kommer ut från varvet, ned under vattnet och fullgör sina viktiga spaningsuppgifter.

Herr talman! Utskottet drar alltså slutsatsen att regeringen, i form av försvarsministern, borde ha lämnat viss information i ett tidigare skede. Regeringen ska i sin redovisning till riksdagen tydligt ange var man är i processen och vilket bemyndigande som ligger till grund för just dessa försvarsmaterielinvesteringar av större strategisk betydelse.

(Applåder)

Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskat sex anmälningar som tar sikte på handläggningen av regeringsärenden. Anmälningarna har fokuserat på regeringens handläggningstider, jävsregler, diarieföring, information till riksdagen, utlämnande av allmän handling och behandling av inkomna skrivelser.

Diskussionsinnehållet i åtminstone två av de här ärendena känner vi till väl sedan tidigare. Konstitutionsutskottet har nämligen vid flera tidigare tillfällen granskat och riktat kritik - eller påtalat brist som det numera heter - mot handläggningstiden av överklagandeärenden vid Miljödepartementet. Det gjordes i höstgranskningarna 2013, 2014 och 2016. Och det görs även i vårgranskningen 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Vid den senaste granskningen, hösten 2016, uttalade utskottet vikten av att departementet har en god personalsituation samt att organisationen är effektiv och ändamålsenlig. För den enskilde är detta av central betydelse. Det är inte rimligt att det tar över ett år - i det nu aktuella fallet 16 månader - att handlägga ett ärende. Utskottet menar att det är ett ansvar för departementschefen - och ytterst Regeringskansliets chef - att se till att det finns tillräckliga resurser för att möta ökade behov.

I ett annat ärende där Sveriges kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd har tangerat granskning har utskottet påtalat att det förekommit brister i diarieföringen. Det är inte första gången Regeringskansliet brister i detta avseende.

Att handlingar diarieförs korrekt är en förutsättning för att allmänhetens tillgång till allmänna handlingar ska garanteras. Det är en grundläggande princip i svensk förvaltning som säkerställer offentlig debatt samt insyn i och granskning av myndigheter. Det är inte bra när sådana brister förekommer.

Utskottet har även granskat ett ärende avseende rekrytering av en statssekreterare vid Utbildningsdepartementet. Anmälan tar som utgångspunkt ett förslag från regeringen om att avskaffa dagens system med granskning av kvaliteten på utbildningarna vid universitet och högskolor. I dag är det Universitetskanslersämbetet som utför granskningen. Men det ska nu ersättas med självutvärdering vid varje lärosäte.

Regeringens skrivelse överlämnades i december 2015. I januari 2016 anställdes rektorn vid Mälardalens högskola som statssekreterare hos högskoleministern. Samtidigt pågick en rättsprocess; en amerikansk student hade stämt Mälardalens högskola och begärt återbetalning av studieavgifter, eftersom hon ansåg att undervisningen var direkt undermålig. Mälardalens högskola låg också under riksgenomsnittet i genomförda kvalitetsutvärderingar, som vid tidpunkten genomfördes av Universitetskanslersämbetet.

Ärendet i sig antyder viss jävsproblematik. Statssekreteraren har alltså varit rektor för en högskola som kritiserats hårt i nationella kvalitetsutvärderingar, ett system som regeringen sedan föreslog skulle avskaffas, endast månaden innan statssekreteraren anställdes vid Utbildningsdepartementet.

Högskolan har dessutom varit med och skrivit remissvar på utredningen under den tid statssekreteraren var anställd som rektor vid lärosätet. Statssekreteraren är sedan den person, näst ministern, som ansvarar för genomförandet av avvecklingen av kvalitetsutvärderingssystemet.

Samtidigt har Mälardalens högskola förekommit i ett rättsfall rörande just kvalitetssäkring. Rättsfallet är dessutom inte slutligt avgjort ännu. Det innebär att det fortfarande pågår en rättsprocess mot högskolan där statssekreteraren som nu är näst ansvarig för att utvärdera det nya systemet var rektor när rättsfallet aktualiserades.

Sverigedemokraterna ifrågasätter skarpt lämpligheten i att en person som varit rektor för ett lärosäte, som kritiserats inom ramen för ett visst system, deltar i regeringens och Regeringskansliets arbete med att förändra detta system. Vi anser att granskningen i sig inte heller har klarlagt alla omständigheter kring de frågetecken som nämnts. Av den anledningen har vi inte kunnat bedöma ärendet fullt ut. Vi har då valt att komma med ett särskilt yttrande. Vi inser nämligen att de frågetecken som inte är utredda inte har gett oss tillräcklig grund för att vi ska reservera oss i ärendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

(Applåder)

Herr talman! Vi har gått över till kapitel 2 i granskningsbetänkandet där vi särskilt lyfter fram sex olika ärenden. Kapitlet heter "Handläggning av vissa regeringsärenden m.m.".

Även här tänker jag fokusera på ett ärende, nämligen "Överklagande av strandskyddsärende". Det är nog ett av ärendena i granskningsbetänkandet där vi har uttryckt oss skarpast när det gäller brister.

Ett av de vanligt förekommande problemen, nu när det har börjat byggas mer i samhället, är långa handläggningstider i kommuner, hos Lantmäteriet, hos länsstyrelsen, hos miljödomstolen och på Regeringskansliet. Långa handläggningstider är frustrerande och riskerar allt som oftast att försena byggprojekt.

Ofta förklarar den granskande myndigheten - vi har sett den här typen av kritik även från JO-håll - att man har haft svårt att rekrytera kompetent personal och att det i vissa mål kan vara svårt att förutse komplexiteten.

Det granskade ärendet, som det nu är fråga om, gällde undantag från strandskyddsbestämmelserna. De lagändringar som gjordes redan 2009 och de följande översynsuppdragen till länsstyrelsen fick till följd att antalet överklagade strandskyddsärenden ökade mycket under åren 2014-2015. Det borde med andra ord kanske ha kunnat förutses i större utsträckning.

Vi skriver så här i vårt betänkande: "Visar det sig att resursbehovet blir större än väntat måste åtgärder för att möta upp behovet vidtas skyndsamt. Det ankommer på departementschefen och, ytterst, Regeringskansliets chef att hantera detta. I det aktuella fallet gäller detta både den nuvarande och den tidigare regeringen."

I det överklagandeärende som granskats gick det drygt ett år och fyra månader, 16 månader, från att ärendet kom in till Regeringskansliet till att kompletteringar begärdes. En sådan tidsåtgång är inte acceptabel. Det här är som sagt någonting som granskande myndigheter lyfter upp på flera olika håll. Det behöver verkligen åtgärdas överallt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill kommentera några ärenden. Jag nämnde ett redan i inledningen. Det handlar om överklagande av strandskyddsärenden. Bristerna när det gäller handläggningstider har lett till påtalande av brister - vi kanske kan uttrycka det på det sättet - när det gäller både miljöministern och statsministern. Vi vill se till att regeringen ska ha en planering som leder till snabbare beslut.

När det gäller hanteringen av säkerhetsrådskampanjen påtalar vi brister i fråga om diarieföringen inom Utrikesdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Dessa brister ledde till att medierna spekulerade om hur finansieringen hade gått till. De ledde också till problem när det gällde sekretesshanteringen av frågorna. Detta är naturligtvis allvarligt eftersom det var en viktig fråga som genom den bristande diarieföringen ledde till att spekulationerna i medierna delvis blev felaktiga. De ledde till denna KU-anmälan mot kampanjen beroende på att man inte kunde få fram uppgifter om finansieringen. Detta var naturligtvis inte bra.

När det gäller hanteringen av anskaffning av ubåtar har detta kommenterats ingående av Hans Ekström och Annicka Engblom. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det är viktigt att det finns tydliga bemyndiganden så att beslutsformerna blir tydligare än vad de har varit under regeringens och Försvarsdepartementets hantering av den här frågan.

Ett ärende som inte har lett till något påtalande om brister är hanteringen av begäran av att få del av en analys inom Finansdepartementet. Anmälan har lämnats av en ledamot i skatteutskottet som i samband med en debatt fick besked från finansministern om att man hade gjort analyser inom Finansdepartementet som angav en viss riktning. Men ledamoten i skatteutskottet kunde inte få del av analysen när hon begärde att få ut den.

Detta leder i sig inte till någon kritik, men jag kan förstå anmälarens synpunkter. Det är svårt att delta i en debatt när man inte kan få del av de analyser som har gjorts på Finansdepartementet och som åberopas i det här fallet av finansministern.

(Applåder)

Herr talman! Fördelen med att vara långt ned på talarlistan är att man vet vad de andra har sagt. Nackdelen är att det mesta också är sagt.

Under detta avsnitt har utskottet att behandla frågor som rör långa handläggningstider vid beredningen av ett överklagande i ett strandskyddsärende, hanteringen av Sveriges kampanj inför FN:s säkerhetsråd, hanteringen av inkomna brev, regeringens hantering av rekrytering av en tidigare rektor för Mälardalens högskola och ett beslut om anskaffning av ubåtar - högt och lågt, vitt och brett.

Två av anmälningarna leder till uttalanden om brister i hanteringen. Det gäller anmälan och överklagande av ett strandskyddsärende och UD:s hantering av kampanjen inför FN:s säkerhetsråd. Båda ärendena får kritik för bristande rutiner för diarieföring, dokumentation och långa handläggstider.

Att arbetstoppar och personalomsättning kan orsaka problem att hinna med är vi alla väl införstådda med, oavsett vilken sida av vattnet man sitter på. Men ur medborgarnas perspektiv är det synnerligen viktigt att det finns tydliga och pålitliga rutiner på plats för att säkerställa att medborgarnas ärenden hanteras korrekt och skyndsamt samt att det sker efter vedertagna rutiner och med transparens.

Mycket är redan sagt, men jag vill ändå - trots Hans Ekströms och Annicka Engbloms redogörelse för ärende G7 om försvarsminister Peter Hultqvists hantering av beslutet om anskaffande av ubåtar - nämna några ord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det är flera punkter i hanteringen som granskas. Man kan notera att även om KU visserligen inte finner några formella grunder för att uttala renodlad kritik noterar ändå utskottet att oklarheter hade förebyggts om försvarsministern hade lämnat viss information i ett tidigare skede än vad som gjordes.

Det är ett uttalande som tydligt visar att det är en bedömningsfråga om, när och vilken information som ska lämnas från regering till ett berört utskott. I detta fall, i en så stor och viktig fråga för Sverige, hade det varit bättre om statsrådet hade gjort en annan bedömning än den som han nu gjorde.

KU påtalar alltså ingen brist i detta, men det är min förhoppning att anmälan och den process som har lett fram till att vi står här i dag ändå kommer att fungera som en påminnelse om vikten av att det ibland är bättre att tänka efter ännu en gång innan man fattar sitt beslut.

(Applåder)

Herr talman! Vi är på väg mot slutet av kapitel 2, "Handläggning av vissa regeringsärenden m.m.". Vi talar bland annat om det som vi kallar för G7, granskningsärende 7 som handlar om ubåtar. Det mesta av värde kan inte sägas eftersom det är hemligstämplat. Jag väljer då att läsa ur vårt betänkande för att därmed understryka det som vi är överens om.

Angående ubåtsbeställning säger vi att det är viktigt att information är tydlig, fullständig och aktuell: "Utskottet noterar dock att oklarheter hade förebyggts om försvarsministern lämnat viss information i ett tidigare skede än vad som nu gjordes."

Jag kommenterar inte detta vidare. Jag noterar bara att om detta hade uppfyllts hade vi inte haft det här ärendet.

När det handlar om materielanskaffning av typ en ubåt skriver vi att det är en lämplig ordning att materielanskaffning av större och mer strategisk betydelse underställs riskdagens prövning. Vi skriver: "Utskottet vill ändå framhålla vikten av att regeringen tydligt anger vilket anskaffningsbemyndigande som ligger till grund när den redovisar olika åtgärder inom ett större materielanskaffningsprojekt på försvarsområdet för riksdagen samt att regeringen löpande informerar riksdagen om hur ett sådant projekt utvecklas och vilken inriktning projektet får inom bemyndigandets ram."

Vi räknar med att försvarsministern kommer att följa detta.

G6, granskningsärende 6, handlar om säkerhetsrådskampajen. Vi kan konstatera att utrikesminister Margot Wallström brast i diarieföringen. Speciellt problematiskt var det under en utfrågning som utskottet hade. Där kunde utrikesministern inte svara på vem som hade finansierat en viss middag, om det var biståndsmedel, Dag Hammarskjöldfonden eller om det var UD. Det blev inte klarlagt där. Vi hade fått skriftligt material där detta klart framgick. Men vi skriver att "vissa klarlägganden från regeringens sida gjorts". Vi nöjer oss med det. Det är KU-språk som betyder att det behövdes vissa klarlägganden.

(Applåder)

Herr talman! I den här delen av granskningsbetänkandet tänkte jag säga någonting kort om ärendet som handlar om hantering av begäran att få ta del av en analys inom Finansdepartementet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

I det här ärendet hade finansministern i samband med en öppen utfrågning med anledning av nya internationella skatteregler hänvisat till att regeringen hade gjort en egen analys av vad ett nytt direktiv om skatteflykt kunde få för konsekvenser för Sverige.

Anmälaren i detta ärende begärde vid två olika tillfällen att få ut analysen från Finansdepartementet. Beskedet var att handlingen utgjorde internt arbetsmaterial och att den därför inte kunde lämnas ut.

Då har vi i KU tittat närmare på detta för att se om det är fråga om en allmän handling eller inte och om departementet agerade korrekt eller inte.

KU har gjort en djupdykning i den här delen. Kansliet har också gjort betydande insatser för att få fram relevant lagstiftning och annat som kan vara vägledande inför vår bedömning.

KU har redogjort för att bestämmelserna avseende utlämnande av allmänna handlingar och vad som ska ses som en allmän handling stipuleras i tryckfrihetsförordningen där även offentlighetsprincipen till viss del kommer till uttryck. Där sägs att varje svensk och utländsk medborgare har med stöd i grundlagen rätt att ta del av allmänna handlingar.

En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och om den är inkommen till eller upprättad hos myndigheten. I detta sammanhang är bestämmelsen i 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen av intresse. Där sägs att en handling anses som upprättad hos en myndighet när den har expedierats. En handling som inte har expedierats anses upprättad först när ett ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats hos myndigheten eller om handlingen inte hänför sig till ett visst ärende när den har justerats av myndigheten eller på något annat sätt färdigställts.

Vi skriver här att tanken bakom utformningen av dessa regler är att en myndighet bör ha ett rimligt utrymme att själv bilda sig en uppfattning och fatta en ståndpunkt innan den måste ställa handlingarna till förfogande för allmänheten. Fram till dess att en handling är färdig eller upprättad är den således att anses som en myndighets arbetsmaterial. Detta har vi att ställa emot omständigheterna i detta ärende.

Vidare har KU skrivit något om minnesanteckningar. Man har sagt att minnesanteckning som har tillkommit hos en myndighet och inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den är att anses som upprättad anses som allmän handling hos myndigheter om den inte tas om hand för arkivering.

Det finns en hel del annat som har anförts i denna del av betänkandet, herr talman. Jag vill göra ärendet rättvisa. Det var därför jag tog upp det här, efter det hårda arbete som har gjorts.

Därmed är jag framme vid själva slutsatsen: I den nu aktuella granskningen har handläggaren vid Finansdepartementet gjort bedömningen att handlingen var ett internt arbetsmaterial och att det inte fanns någon allmän handling att lämna ut. Mot bakgrund av den rättsliga utredning som vi har gjort i ärendet kan vi inte finna några skäl att ifrågasätta den bedömningen.

Detta var vad jag tänkte säga i just det här ärendet, men jag vill såklart passa på att tacka ledamöterna och kansliet för ett väl utfört arbete med granskningen. Arbetet bland både ledamöter och kanslipersonal har varit hårt, men nu när vi har kommit fram till debatten för granskningsbetänkandet har det visat på den rättvisa vi ger KU:s anseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Eftersom detta är min sista debatt före sommaruppehållet vill jag även önska herr talmannen och alla andra en riktigt trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Även jag tänker kort uppehålla mig vid strandskyddsärendet, eftersom jag tycker att ärendet i mycket avspeglar hur den enskilda människan kan komma i kläm när det inte finns tillräckligt med personal.

Det kan vara svårt att rekrytera personal. På miljöprövningsenheten har det varit lite rörigt. Enheten lades ned av Alliansen 2011. Sedan öppnades den igen 2013. Det är klart att det då blir svårt med personalkompetensen. Eftersom ärendena är så komplexa är det viktigt att man anställer rätt personal. Där finns en svårighet.

Jag ska läsa ett litet stycke ur det material vi har jobbat med. "Det är dock den enskilde som blir hårdast drabbad av att ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet behöva gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som kanske gäller frågor som har avgörande betydelse för en persons ekonomiska eller personliga förhållanden kan förorsaka otrygghet och personligt lidande, kanske också ekonomiska förluster. Det gäller här inte en ren servicefråga utan handlar i hög grad också om den enskilda människans rättssäkerhet."

Vi i KU har haft en hel del ärenden under lupp. Rätt många gånger kan man applicera just detta att den enskilda människan kommer i kläm. Så får det inte vara.

Också jag vill tacka vårt fantastiska kansli. Ni är värda alla applåder som finns i hela världen.

(Applåder)

Herr talman! Här i Sverige ska medborgare kunna räkna med en både rättssäker och effektiv handläggning av de ärenden de har i kontakten med det offentliga Sverige, såsom domstolar och myndigheter. Enligt förvaltningslagen ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Enligt konstitutionsutskottet är just snabb handläggning en central fråga både för enskilda, berörda individer, och för myndigheter.

Det är dock viktigt att komma ihåg, precis som tidigare har sagts här, att det är den enskilde som drabbas hårdast om ärendehandläggningen drar ut på tiden. Att i ovisshet behöva gå och vänta på ett myndighetsbeslut, som kanske är avgörande för den ekonomiska och personliga situationen, kan leda till otrygghet och stort lidande. Det handlar i grund och botten om den enskilda människans situation.

Det är därför av största vikt att förebygga, förekomma och stoppa långa handläggningstider. Jag vill med anledning av detta tala om den granskning som KU har gjort vad gäller strandskyddsärendena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Herr talman! Nya strandskyddsregler infördes 2009. I samband med att lagändringarna trädde i kraft fick länsstyrelserna av den dåvarande regeringen i uppdrag att se över och fatta beslut om utvidgade strandskyddsområden i det egna länet. Det skulle genomföras under perioden fram till den 31 december 2014. Enligt KU:s granskning har det framgått att det i departementet var väntat att översynen skulle leda till en ökad och mycket omfattande ärendehantering. Detta visade sig också bli fallet.

Bara från oktober 2014 till februari 2015, det vill säga under fem månader i slutet av och strax efter översynens deadline, inkom 108 överklaganden med anledning av denna fråga. Detta kan jämföras med ett normalår om tolv månader som i vanliga fall brukar rendera i ungefär totalt 100 ärenden till enheten.

Enligt vår granskning framgår att regeringen inte vidtog tillräckliga åtgärder för att förekomma dessa förväntade problem med långa handläggningstider från att de nya reglerna trädde i kraft 2009 till slutdatumet för översynerna under 2014. Åtgärderna som vidtogs var inte tillräckliga under vare sig regeringen Reinfeldts tid vid makten under perioden - drygt fem år 2009-2014 - eller under regeringen Löfvens tid under perioden de tre sista månaderna av 2014, oktober till december.

Herr talman! Den tidigare regeringens beslut om en översyn av utvidgade strandskyddsområden bidrog till en mycket stor ökning av antalet ärenden som kom in. Som någon nyss nämnde följdes beslutet dessutom av en större organisationsförändring på Miljödepartementet. Den innebar att den särskilda enhet som hanterade handläggningen av förvaltningsärenden avvecklades. Den ska ett par år senare, 2013, ha återinrättats.

Avvecklingen av ansvarig enhet och en omorganisation i ett kritiskt skede på ansvarigt departement innebar att viktiga uppgifter flyttades omkring. Detta är något som inte tycks ha befrämjat Regeringskansliets handläggning.

Herr talman! KU har vid upprepade tillfällen granskat överklagandeärenden vid Miljödepartementet, bland annat hösten 2013. Också då konstaterades att handläggningstiderna i ett antal ärenden var långa. Det rörde sig i ungefär hälften av ärendena om handläggningstider på mellan ett och ett halvt år och drygt två år.

I den senaste granskningen som KU har gjort har det framkommit att enheten som arbetar med detta successivt har förstärkts. Det har också framkommit att komplexiteten i ärendena har varit svår att förutsäga. På grund av lagändringen 2009 och det därpå följande översynsuppdraget ökade ärendena kraftigt vid årsskiftet 2014/15. Därtill har det förekommit ett stort antal yrkanden om inhibition samt interimistiska yrkanden, vilka måste ges prioritet.

Det är viktigt att understryka betydelsen av att gedigna analyser av resursbehovet görs när lagändringar sker och när det beslutas om översyner som bedöms ge ökad ärendetillströmning, som i detta fall. Detta måste ske för att så långt som möjligt förbereda för att man ska kunna ta hand om alla ärenden och hålla handläggningstiderna nere.

Visar det sig sedan att resursbehovet blir större än väntat måste åtgärder för att möta detta vidtas skyndsamt. Det är bra att regeringen tar detta på stort allvar, och det är bra att man har genomfört förstärkningar på Miljö- och energidepartementet för att komma till rätta med problemet. Därtill är det glädjande att handläggningstiderna har minskat som ett resultat av detta, även om mycket arbete kvarstår för att få ned väntetiden ytterligare.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2

Herr talman! Det tål att upprepas: Varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

(Applåder)

Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen och statliga bolag (kapitel 3)

Herr talman! När jag förberedde mitt anförande i går kväll hade jag skrivit en mycket lång text som innehöll en noggrann redogörelse med mycket "och", "men", "utan" och "förty". Jag är säker på att det anförandet hade föranlett att herr talmannen efter anförandets avslutande vänligt men bestämt påpekat att jag hade överskridit talartiden med 40, 50 eller 60 procent.

Jag funderade då på konklusionen av vad jag skulle säga. Ibland kanske det är bra att göra det, och det gäller kanhända inte bara mig i den här församlingen. Det jag kom fram till var att jag i det här ärendet, som handlar om Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten i Tyskland och två statsråds uttalanden om huruvida regeringen hade varit förhindrad att stoppa den försäljningen eller inte, skulle säga följande: Regeringen var inte förhindrad att förhindra försäljningen av brunkolsverksamheten. Statsråden har därför gjort fel. Men jag tror att alla förstår att deras uttalanden gjordes i en politisk kontext där debattens tema var "låt kolet ligga". Svaret på detta var inte lika klart. Jag tror att människor då måste inse att ett formellt fel är begånget, men att den politiska kontexten kanhända förklarar uttalandena.

Jag hoppas att jag inte får skäll nu, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Mina anteckningar har jag med mig, så ni kommer att få lyssna på mig en lite längre stund än på Hans Ekström. Jag hoppas att det är okej.

Under förra årets debatt tackade jag utskottet och kansliet för hårt arbete och gott samarbete och önskade en trevlig sommar. Det vill jag inleda med att säga även i dag, eftersom det här sannolikt är min sista debatt inför sommaren.

I kapitlet "Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen och statliga bolag" behandlas fyra granskningar - vissa mer intressanta, vissa lite mindre. Granskningarna gäller direktiv till Trafikverket inför den nationella transportinfrastrukturplanen 2018-2029, kultur- och demokratiministerns hantering av frågor rörande en nationell samordnare, försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet, som vi har varit inne på ganska mycket i inledningen, samt utövande av ägande i Nordea avseende etik i kundverksamheten.

Herr talman! Granskningen av direktiv till Trafikverket inför den nationella transportinfrastrukturplanen 2018-2029 ger inte anledning till något uttalande av utskottet, och jag tar därför heller inte upp det mer i mitt anförande.

Herr talman! Under den tid då Mona Sahlin var nationell samordnare mot våldsbejakande extremism anställdes hennes före detta livvakt som medarbetare i samordnarens sekretariat. Utskottet noterar de särskilda omständigheter som förekommit under granskningen, men gör inte en prövning av tillsättningens lämplighet i det enskilda fallet.

I granskningen av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnkes hantering av frågor rörande en nationell samordnare konstaterar utskottet att statsrådet fattade beslutet om anställning av den aktuella tjänstemannen hos samordnaren och att det i beslutet även ingick anställningsvillkor. Beslutet bereddes i enlighet med Kulturdepartementets rutiner och grundades bland annat på samordnarens bedömning. Utskottet framhåller att statsrådet är ytterst ansvarigt för att den aktuella tjänsten tillsatts på sakliga och objektiva grunder samt för att det inte tagits hänsyn till ovidkommande omständigheter.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

Statsrådets uttalanden i Expressen kunde tolkas som att anställningsbeslutet hade fattats av samordnaren, vilket alltså inte varit fallet. Uttalandet, som gjordes i en intervju i vilken kultur- och demokratiministern skulle lämna sakupplysningar och kommentera handläggningen av det aktuella anställningsärendet, var alltså felaktigt. Utskottet framhåller vikten av att statsråds uttalanden är korrekta.

Granskningen har dessutom visat att samordnaren inte har avgett någon årlig arbetsredogörelse till Regeringskansliet, vilket ska göras enligt kommittéförordningen. Något undantag från kravet att lämna en sådan arbetsredogörelse finns inte i förordningen.

Statsrådet har framhållit att Regeringskansliet har fått information om utredningens arbete på annat sätt. Utskottet finner ändå, särskilt mot bakgrund av det som har framkommit om bristerna i diarieföringen och i verksamheten hos den nationella samordnaren, anledning att betona vikten av att departementet håller sig tillräckligt underrättade om förhållandena i kommittéerna för att kunna vidta åtgärder om så behövs.

Herr talman! Rörande försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet kommer redogörelsen att ta en lite längre stund från min sida. Detta har redan varit uppe och blivit kallat för kioskvältare. Jag tänkte uppehålla mig särskilt vid det här.

I april förra året föreslog Vattenfalls styrelse att bolaget skulle sälja sin tyska brunkolsverksamhet. Den här frågan är intressant på många olika sätt, men enligt 13 kap. 1 § första stycket regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet granskar alltså inte Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten i sig och inte heller affärsmässigheten i försäljningen.

Riksdagen har beslutat att statens uppdrag för Vattenfall är att generera en marknadsmässig avkastning genom att affärsmässigt bedriva energiverksamhet, så att bolaget - detta led har inte betonats lika mycket - tillhör de bolag som leder utvecklingen mot miljömässigt hållbar energiproduktion.

Liksom alla andra aktiebolag regleras statligt ägda aktiebolag av aktiebolagslagen. I egenskap av företrädare för det statliga ägandet lyder regeringen under samma regler som andra bolagsägare.

Vad gäller Vattenfall ska enligt bolagets arbetsordning styrelsen genom styrelseordföranden samordna sin syn med företrädare för ägaren i frågor där bolaget står inför särskilt viktiga avgöranden. Regeringen tog ställning till förslaget i en sådan ägarsamordning. Av utredningen framgår att regeringen vid ägarsamordningen enbart skulle ta ställning till förslaget från Vattenfalls styrelse om att bolaget skulle avyttra brunkolsverksamheten, ingenting annat.

Statsråden Isabella Lövin, Åsa Romson och Mikael Damberg hävdade att regeringen inte hade möjlighet att säga nej till Vattenfalls förslag att sälja den tyska brunkolsverksamheten utan att först ändra Vattenfalls uppdrag, alltså verksamhetsföremålet i bolagsordningen.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

När statsrådet Mikael Damberg sedan kom till utskottet under granskningen anförde han i uttalanden att frågan gällde att säga ja eller nej till den transaktion som Vattenfalls styrelse hade beslutat om. För att i nästa led avgöra om svaret skulle bli ja eller nej gjordes en analys för att se om avyttringen av brunkolsverksamheten var förenlig med riksdagens uppdrag för bolaget, det vill säga verksamhetsföremålet i bolagsordningen, samt budgetlagens krav på affärsmässighet och statens ägarpolicy.

Av granskningen har det framgått att det var möjligt att säga nej till avyttringen utan att ändra detta uppdrag för Vattenfall. Utskottet framhåller vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta.

Vid den aktuella tidpunkten pågick även en miljödiskussion, vilket till exempel Agneta Börjesson var inne på, där frågan var om man skulle säga nej till en försäljning och i stället låta brunkolet vara kvar i marken. Men den aspekten var inte aktuell när regeringen diskuterade frågan med Vattenfalls styrelse.

Herr talman! Utskottet har även granskat den förra regeringens utövande av ägandet i Nordea avseende etik i kundverksamheten.

I statens ägarpolicy angavs att alla företag hade ett stort ansvar i frågor som rörde hållbar utveckling och socialt ansvar, såsom etik, miljö, mänskliga rättigheter, jämställdhet och mångfald, men att de statligt ägda företagen skulle vara föredömen och förväntades ligga i framkant i arbetet med dessa frågor.

I granskningen har det framkommit att regeringen under den tidsperiod granskningen gäller avsåg att verka för att statens ägarpolicy skulle gälla även delägda statliga företag, såsom Nordea. Det är dock inte klarlagt i vilken utsträckning regeringen verkade för att Nordea skulle tillämpa statens ägarpolicy och om regeringen i förlängningen därmed levde upp till sina åtaganden gentemot riksdagen, detta eftersom dokumentation som kan påvisa det inte har påträffats på Regeringskansliet. Utskottet anser att regeringen borde ha dokumenterat på vilket sätt den samrådde med övriga ägare och verkade för att ägarpolicyn skulle tillämpas av Nordea.

Herr talman! Jag får redan nu flagga och varna för att det finns risk för att det kommer att bli vissa upprepningar under debatten eftersom vi alla verkar vara sugna på att prata om ungefär samma saker. Så kan det lätt bli i KU:s granskning när det gäller de ärenden som är särskilt intressanta.

KU har som bekant en väldigt lång historia. Vi grundades redan 1809. Vad inte lika många känner till är att 1909, det vill säga 100 år efter KU:s tillkomst, bildades ur Kungliga Trollhätte kanal- och vattenverk något som fick namnet Kungliga Vattenfallsstyrelsen. I dag känner vi det som Vattenfall AB. Det är ett av Europas största energibolag.

Från att ha bedrivit jungfrulig verksamhet i Göta älv och Lule älv har företaget i dag, på gott och ont ska sägas, en bred verksamhetsportfölj i flera länder, och man utvinner energi ur såväl kol som kärnbränsle och såklart även vattenkraft.

Vad gäller kolkraften är det något som alla inte är odelat positiva till av flera skäl. Det var en fråga som redan i valrörelsen tillmättes en stor dignitet. Få tycker sannolikt att det är särskilt lämpligt att det statliga företaget Vattenfall var involverat i en av Europas mest kontroversiella kraftproduktioner, i synnerhet den tyska brunkolen.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

Det finns olika sätt att hantera detta faktum på och många frågor att debattera. Men debatten om KU:s granskningsbetänkande i dag är inte rätt forum för det. Det är inte rätt forum för den rent politiska debatten.

Det vi ska tala om nu är vad som sagts i frågan när den tidigare har varit aktuell, nämligen statsråden Mikael Dambergs och Isabella Lövins felaktiga uppgifter. Jag talar om deras felaktiga uppgifter till såväl riksdagen som svenska folket.

För det var ju så att den som höll högst tonläge kring brunkolen var Miljöpartiets ena språkrör Gustav Fridolin, som åkte land och rike runt med en kolbit i ena handen och lovade att avveckla Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. Men så blev det som bekant inte. I stället såldes verksamheten helt sonika vidare till ett tjeckiskt bolag.

Detta blev såklart besvärligt, och särskilt för ett parti som försöker profilera sig som riksdagens grönaste parti, som tänker mest på miljön och som har lovat att ingen försäljning ska ske.

För den stora allmänheten finns nu en överhängande risk att hela brunkolsaffären framstår som att S och MP tillsammans kokat ihop en listig plan som gick ut på att gömma sig bakom riksdagen och Mikael Damberg, som inte varit lika högprofilerad i frågan och som då skulle ta smällen om någon anade ugglor i mossen.

I en intervju med TV4 den 21 maj sa statsrådet Damberg: Riksdagen har bestämt att detta ska vara ett affärsdrivande bolag. Det betyder att styrelsen inte kan fatta beslut som inte är affärsmässiga och inte heller regeringen kan agera i strid med riksdagens beslut.

Isabella Lövin passade även hon på att försvara beslutet. Till Dagens industri säger hon den 11 maj 2016: "Jag har förstått att för att stoppa den affären så måste man ändra ägardirektiven till Vattenfall. Ska vi kunna ändra det direktivet krävs det en majoritet i Sveriges riksdag."

Vid den så kallade ägarsamordningen skulle regeringen ta ställning till förslagen från Vattenfalls styrelse om att bolaget skulle avyttra brunkolsverksamheten.

Frågan var då om regeringen utan att bryta mot ägardirektiven, som den fått från riksdagen, kunde säga: Ja - vi kan sälja, eller Nej - vi kan inte sälja.

Konstitutionsutskottets granskning visar att det var möjligt att säga nej till försäljningen utan att ändra uppdraget för Vattenfall, vilket flera av ledamöterna redan konstaterat.

Bägge statsråden har således lämnat felaktiga uppgifter. Det har även framkommit att det inför beslutet om brunkolsförsäljningen även pågick en miljödiskussion där frågan var om man skulle säga nej till en försäljning och i stället låta brunkolen vara kvar i marken. Men den aspekten var inte aktuell när regeringen diskuterade frågan med Vattenfalls styrelse.

Detta får i realiteten liten eller ingen betydelse för utskottets ställningstagande. Den politiska betydelsen av vår granskning kan naturligtvis bli betydligt större. Har Miljöpartiet de facto bidragit till att den tyska brunkolen gått från svenskt ägandeskap till tjeckiskt?

Den frågan ställer sig nog en hel del väljare i dag. Samtliga inblandade har därmed farit med tvivelaktiga uppgifter, eller som det heter på KU-språk: Utskottet vill framhålla vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta.

Herr talman! Ett annat ärende som jag vill ta upp handlar om kultur och demokratiministerns hantering av frågor rörande en nationell samordnare.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

Ärendet handlar om uttalanden som Alice Bah Kuhnke gjorde i samband med de skandaler som uppmärksammades kring den dåvarande nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, och hennes förehavanden.

Statsrådet gjorde uttalanden som kunde tolkas som att det inte var hon personligen som anställt den tjänsteman som i medier har benämnts som livvakten. Utskottet har dock kunnat konstatera att detta uttalande av statsrådet var felaktigt, och att anställningen i formell mening gjordes av statsrådet på rekommendation av Mona Sahlin.

Utskottet har också noterat att lönenivån för den aktuella tjänstemannen var osedvanligt hög. Den var långt över den nivå som tidigare anställda på liknande positioner har haft. Huruvida denna lönenivå varit korrekt eller ej är inte någonting vi i KU har tagit ställning till, utan detta blir snarare en fråga för andra att ställa till Alice Bah Kuhnke.

Utöver dessa brister har det även framkommit att samordnaren inte lämnat någon årlig redogörelse av den nationella samordnarens arbete till Regeringskansliet. Kultur- och demokratiministern har hävdat att Regeringskansliet minsann fått information, men att det bara gått till på lite annat sätt.

Det är dock inte tillfredsställande, och utskottet vill därför betona vikten av att Regeringskansliet håller sig tillräckligt underrättat om förhållandena i kommittéerna för att kunna vidta åtgärder om så krävs.

Hade Regeringskansliet varit mer noga med att hålla uppsikt på den tidigare nationella samordnaren och hennes förehavanden, hade kanske flera av dessa problem aldrig behövt uppstå från första början.

Herr talman! Våldsbejakande extremism är, oaktat i vilken form den gestaltar sig, en alltför viktig ödesfråga för att hanteras av andra än riktiga experter, med riktiga kunskaper.

Att den förra regeringen valde att tillsätta Mona Sahlin som vår nationella samordnare var nog så illa, inte minst mot bakgrund av vad som nu har uppdagats. Att nu ersätta henne med en julmustexpert är inte bara ansvarslöst. Det är faktiskt direkt provocerande.

De brister utskottet nu konstaterat är såklart på rent formella grunder. Konstitutionsutskottet lägger i sin granskning ingen värdering i vem regeringen anställer, eller vilken yrkesbakgrund vederbörande har.

Det är en fråga för andra att ställa, och det är en fråga regeringen har att svara på. Som ledamot av Sverige riksdag kommer jag dock att fortsätta ställa den frågan.

Som ledamot av KU står jag upp för det utskottet säger, nämligen att vi framhåller vikten av att statsråds uttalanden är korrekta.

Herr talman! Då är vi inne på kapitel 3 i årets granskningsbetänkande, "Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen och statliga bolag". Vi berör särskilt fyra ärenden, och jag har redan berört frågan om Vattenfall i mitt inledningsanförande. Jag hade inte tänkt att ta upp det mer.

Jag kan ändå inte avhålla mig från att säga att vi här faktiskt inte granskar Miljöpartiets valrörelse och vallöften. Jag känner ändå att jag behöver tillrättalägga vad som sa tidigare i debatten om våra vallöften och det som gavs uttryck för.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

Kolbiten handlade om att inte öppna nya gruvor som eventuellt låg i pipeline för att öppnas. Det vallöftet levererades direkt under hösten första året i regeringen. Det handlade också om 100 procent förnybart. Där har vi nu en bred överenskommelse i riksdagen för att leverera på detta.

Jag tänkte i stället tala om kulturminister Alice Bah Kuhnkes hantering av den nationella samordnaren, som då var Mona Sahlin. Mona Sahlin hade anställts av den förra regeringen för att leda och dra igång det breda arbetet mot våldsbejakande extremism. KU har i likhet med Riksrevisionen tidigare tittat på hur antalet nationella samordnare har ökat genom åren. De har genom åren också fått olika roller och namn. En del är mer av förhandlare, andra utredande och några är i likhet med den nationella samordnaren pådrivare, igångsättare och till viss del utredande.

De flesta är i likhet med den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism egna myndigheter och utredningar. Men det finns också andra samordnare, som är anställda direkt på departementet.

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har hanterat det förebyggande arbetet med att bygga upp en kunskapsbas och verktyg som ska kunna användas på skolor och arbetsplatser och i föreningsliv. Samordnaren har successivt fått fler och fler arbetsuppgifter och dessutom mer resurser för att anställa mer personal. Man har med andra ord från båda regeringarna ansett att verksamheten med att förebygga extremism är oerhört viktig. Det lokala arbetet har kommit igång successivt i de olika kommunerna, och de flesta kommuner har pågående arbete med handlingsplaner. Till årsskiftet är tanken att verksamheten ska inordnas i en permanent myndighet. Det är bra.

I anmälan beskrivs ett uttalande som kulturministern har gjort i Expressen där det kan tolkas som att ministern har menat att hon inte själv har ansvarat för anställningarna. Vi har också granskat ett uttalande i Dagens Nyheter där det framgår att ministern har ett sådant ansvar. Vi har hört ministern, som menar att hon har försökt att uttala så tydligt hon bara kan att hon har haft detta ansvar hela tiden men att det helt enkelt har blivit fel här. Hon tar fullt ansvar för detta.

Utskottet konstaterar i betänkandet att det var kultur- och demokratiministern som fattade beslutet om anställningarna. Beslutet bereddes i enlighet med Kulturdepartementets rutiner, och det grundades bland annat på den nationella samordnarens bedömning att personen i fråga var lämplig för att utföra de arbetsuppgifter som var aktuella.

Herr talman! Vi har i detta avsnitt två ärenden om statsråd som har uttalat sig på ett sätt som konstitutionsutskottet inte har funnit varit korrekt. Det är två ärenden men fyra statsråd som tillrättavisas - så kan vi väl säga - av KU för bristande saklighet.

Det ena handlar om kultur- och demokratiministerns uttalande när det gäller anställningen av en tidigare livvakt till samordnaren mot extremism. Kultur- och demokratiministern tillstår i en medieintervju inte att det var hon som hade fattat beslut om anställningen. Om ministern hade glömt det eller inte ville tillstå att det var hon som hade fattat beslutet vet vi inte, men uttalandet var i varje fall felaktigt och kritiseras av KU för bristande saklighet.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

Det andra gäller Vattenfalls brunkolsverksamhet. Vi har diskuterat att det var möjligt att säga nej, och det är helt utrett av KU. Vi är överens om att det hade varit möjligt att ge ett annat besked än det som de tre ministrarna gav. Det innebär att det också i detta fall är en bristande saklighet som påtalas från konstitutionsutskottets sida.

(Applåder)

Herr talman! Under denna rubrik har vi två delikata ärenden som utskottet har ägnat mycket tid och huvudbry åt. Det gäller kultur- och demokratiministerns hantering av frågor kring en nationell samordnare och försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet.

Detta är verkligen frågor där det gäller att hålla fokus på vad det är KU är satt att granska och att sortera mellan vad som är fakta och vad som är kvällspressjournalistik - som inte ska föraktas men som definitivt inte får tas för hela sanningen. Dessutom ska KU sortera ut vem som har sagt och gjort vad och när.

Bakgrunden till båda ärendena har mina kollegor förtjänstfullt redan redogjort för, så det jag ska avhålla mig från att upprepa. Men jag kan ändå inte låta bli att kort kommentera dessa båda olyckliga fall, som ju också tas upp på KU:s svarta lista.

Vad gäller kultur- och demokratiministerns hantering av frågor kring en nationell samordnare kan man väl enkelt säga att det varit en sällsynt röra. KU konstaterar dock att det var Alice Bah Kuhnke som fattade beslutet om anställning av tjänstemannen hos den nationella samordnaren och att kultur- och demokratiministerns uttalanden i en tidningsintervju kunde tolkas som att anställningsbeslutet hade fattats av samordnaren, vilket alltså inte var fallet. Detta föranleder utskottet att ännu en gång framhålla vikten av att statsråds uttalanden är korrekta.

KU:s granskning visar också att samordnaren inte har lämnat någon årlig redogörelse av den nationella samordnarens arbete till Regeringskansliet. Kultur- och demokratiministern har framhållit att Regeringskansliet har fått information om kommitténs arbete på annat sätt. Utskottet vill likväl betona vikten av att Regeringskansliet håller sig tillräckligt underrättat om förhållandena i kommittéerna för att kunna vidta åtgärder om så krävs.

Det finns som sagt mycket att fundera på runt den nationella samordnaren. Det gäller tydliga uppdrag och ansvarsfördelningar liksom hur rutiner följts. Men jag anser att KU i och med detta har fullgjort sin del i granskningen med anledning av den anmälan som kom in.

Vad gäller försäljningen av Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet och frågan om huruvida det var möjligt för regeringen att säga nej till den försäljning som Vattenfalls styrelse föreslog visade KU:s utfrågning tydligt följande: Trots riktlinjer och ägarpolicyer om krav på affärsmässighet, effektivitet och avkastning, och å andra sidan avvägningen mellan detta och miljöperspektivet, var de ansvariga ministrarnas uttalande att regeringen inte hade någon möjlighet att säga nej utan att först ändra Vattenfalls uppdrag inte korrekt.

På KU-språk formulerar vi det som att vi "framhåller vikten av att statsråds uttalanden grundas på uppgifter som är korrekta" - ännu en gång. På ren svenska skulle jag säga att jag som riksdagsledamot och medborgare blir rejält arg när berörda ministrar uttalar sig på ett sätt som i bästa fall kan tas för okunskap och i sämsta fall som ett sätt att vrida opinionen i den riktning man själv utifrån sin egen ideologiska övertygelse skulle föredra.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

(Applåder)

Herr talman! Under kapitel 3, "Vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen och statliga bolag", vill jag liksom tidigare talare lyfta upp två frågor. Det gäller granskningsärende 10 om Alice Bah Kuhnkes hantering av nationell samordnare samt granskningsärende 11 om brunkolet. Det får räcka så.

När det handlar om Alice Bah Kuhnkes hantering av den nationella samordnaren konstaterar utskottet att det var kultur- och demokratiministern som fattade beslutet om anställning av den aktuelle tjänstemannen, en före detta livvakt, hos den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin.

Det fanns medieuppgifter som tydde på någonting annat, men vi har klart visat att det inte är så. Kultur- och demokratiministern är ytterst ansvarig för att den aktuella tjänsten tillsattes på sakliga och objektiva grunder samt för att det vid anställningen inte tagits hänsyn till ovidkommande omständigheter. Vi kan inte i detalj pröva hur det enskilda ärendet har hanterats, men det var Alice Bah Kuhnke som hade ansvaret för det.

Uttalanden i tidningsintervjun i Expressen kunde tolkas som att anställningsbeslutet hade fattats av den nationella samordnaren. Det var alltså inte fallet. KU lyfter upp att utskottet vill framhålla vikten av att statsråds uttalanden är korrekta. Återigen, och utan att jag börjar räkna på fingrarna: Alice Bah Kuhnke ska vara väldigt försiktig med källhänvisningar.

Regeringskansliet måste få en årlig arbetsredogörelse för den nationella samordnaren. Det har inte skett, och detta är också en punkt som KU kritiserar.

Så till frågan om brunkolet. KU har inte att hantera eller bedöma den politiska aspekten av brunkolet, hur det var i valrörelsen och vad som sas och inte sas. Det kan dock sägas att hela denna fråga har blivit genompolitiserad.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen

och statliga bolag (kapitel 3)

KU har haft som uppgift att se vad som var korrekt rent sakligt.

Frågan om en miljödiskussion var inte aktuell inom ramen för ägarsamordningen.

Av granskningen har det framgått att det var möjligt att säga nej till avyttringen av brunkolsgruvorna utan att ändra uppdraget för Vattenfall.

Utskottet framhåller att statsråds uttalanden ska grundas på uppgifter som korrekta.

Jag kan också nämna att det satt långt inne och att det inte var någon lätt process att komma fram till detta. Utöver politiseringen kan nämnas att det tog drygt en timme innan statsrådet Mikael Damberg vid en utfrågning i KU medgav att det var möjligt att säga nej till avyttringen utan att ändra uppdraget för Vattenfall.

Vissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Herr talman! Jag vill redan nu be om ursäkt för att jag kommer att dra över tiden, men med en sådan här regering blir det tyvärr rätt många smutsiga bykar som måste vädras.

I Regeringskansliet och departementen finns politiker och tjänstemän. Ibland är det dessutom så att man ikläder sig olika roller, och då är det extra viktigt att man inte blandar ihop dessa roller. Även om man ena stunden är politikern och språkröret Gustav Fridolin kan man vid andra tillfällen vara utbildningsminister i Sveriges regering. I det sistnämnda fallet lyder man under en delvis annan reglering, till exempel regeringsformen.

Som företrädare för regeringen och likaså arbetsgivare är det viktigt att man tydligt kommunicerar till sina anställda om, när och att dessa agerar som statsanställda och inte som tjänstemän i en ideell politisk förening. Det vill säga: Vad miljöpartister gör på sin fritid bryr sig inte KU om. Men när tjänsteman i Regeringskansliet vill knåda kollegor och steka nyheter blir det en helt annan sak.

Utskottet har konstaterat att en allmän utgångspunkt vid kontakter mellan företrädare för statliga institutioner och medier är att den redaktionella självständigheten självklart inte ska trädas förnär. När det gäller kontakter med public service-företag tillkommer dessutom att dessa företag sänder program med stöd av tillstånd från regeringen.

Som utskottet tidigare har framhållit har alla som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen att iaktta en hög grad av försiktighet när det gäller agerande i förhållande till den som är föremål för en myndighets beslut.

Regeringen och statsråden har inför riksdagen ansvar för verksamheten inom Regeringskansliet. I det aktuella fallet har enligt uppgift kontakterna med SVT ägt rum utan utbildningsministerns kännedom, och så kan det kanske vara. Men utbildningsministern borde ändå ha gjort det tydligt att det kan bli vanskligt att vara tjänsteman i Regeringskansliet och samtidigt tjänsteman i Miljöpartiet - i synnerhet i de fall kontakterna med SVT i huvudsak rör frågor kopplade till utbildningsministerns eget parti.

För att undvika dylika ärenden i framtiden betonar KU framdeles att tjänstemän i Regeringskansliet har till uppgift att bereda regeringsärenden och att i övrigt biträda regeringen och statsråden i deras verksamhet - inte att knåda partikollegor och steka nyheter.

Detta kan vara något att ha i åtanke nästa gång någon regeringsföreträdare eventuellt får för sig att luncha med våldsbejakande islamister eller att vägra ta kvinnor i hand.

En annan sak man måste tänka på när man arbetar på ett departement är Twitter. Även här har man att förhålla sig till om man ikläder sig rollen som partifunktionär eller opolitisk tjänsteman. Vill man inte bedriva politik som Donald Trump bör man tänka på vilken relation man har till sociala medier.

Jag talar självklart om Utrikesdepartementets otrevligheter gentemot våra kristdemokratiska kollegor och den tweet som publicerades på myndighetens officiella kanal. Det har i efterhand konstaterats att tweeten skickades av misstag av en medarbetare på departementet som trodde sig vara inloggad på ett annat konto är UD:s officiella.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

KU har nåtts av informationen att man med anledning av det inträffade har tagit fram riktlinjer och policydokument vad gäller just information och kommunikation i sociala medier samt att innehållet i dokumenten tillgängliggörs på olika sätt.

Det är ju förstås lätt att vara efterklok, men detta borde ju rimligen aldrig ha kunnat inträffa.

Man frågar sig hur mycket regeringens tjänstemän arbetar för rikets kontra det egna partiets bästa.

Just vad gäller UD tycker vi oss också ha kunnat se en del andra kreativa tilltag på senare tid, såsom uttryckliga friskrivningar om att tjänstemännen publicerat uppgifter utan regeringens inblandning, trots att UD:s kanaler alltså ska avspegla den officiella svenska hållningen.

Så var till exempel fallet när en aktivistisk tjänsteman på UD ville bemöta en artikel i Wall Street Journal som vederbörande tyckte gav en felaktig bild av Sverige. Om detta förfaringssätt var sanktionerat av berört statsråd och om det kommer att bli vanligare i framtiden att agera på detta sätt vet vi inte. Men motivet torde vara klart: att försöka skydda statsråden från KU:s granskning - då ju KU alltså granskar regering och statsråd snarare än tjänstemän. Under alla omständigheter förefaller det att vara en bekväm och lättillgänglig brasklapp att ta till när man så behagar.

Herr talman! Ibland kan det där med kontakterna med medierna alltså vara lite svårt. Jag nämnde i mitt inledningsanförande att jag skulle återkomma till Alice Bah Kuhnke, som ju alltså klandras i samtliga ärenden hon granskats i.

Även hon misslyckades med att hålla sig till sanningen när hon i en debattartikel om skatt på reklam blandade ihop tillkännagivanden och årtal. Var det 2002 eller 2008 som riksdagens tillkännagivande till regeringen kom? Statsrådet verkade inte veta och verkade inte heller ha bemödat sig med att vinnlägga sig om fakta innan hon började formulera sin debattartikel, trots att hon hade gott om tid.

Även om kulturministern är dålig på att hålla reda på sina papper och är notorisk i sina KU-återfall får hon nästan betraktas som tvåa och slagen av regeringens egen Bagdad Bob, nämligen inrikesminister Anders Ygeman.

Han glömmer inte eller blandar bort sina anteckningar. Han far helt enkelt med osanning när det passar honom - och därtill inför konstitutionsutskottet.

Redan förra året blev Anders Ygeman intervjuad i TT om förändringar i Sveriges ståndpunkt rörande om en EU-gränsstyrka skulle kunna sättas in mot medlemsstaters vilja. Han lät då påskina följande: att samtliga partier ställt sig bakom Sveriges position och att han på torsdagen förankrat regeringens linje i justitieutskottet. Han menade också att om ett land efter att ha gått igenom hela trappan motsatte sig insatser skulle dessa vara tvingande.

Till saken hör att både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet hade invändningar och motsatte sig förslaget som det var utformat. Detta kom även till utryck i justitieutskottets protokoll.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

För ordningens skull vill jag säga att det inte går att tillföra något till protokollen i efterhand om detta inte har anförts på mötet.

Vid en utfrågning med Anders Ygeman under KU:s förra vårgranskning frågade jag inrikesministern vad detta betydde, och han svarade då: Det beror helt enkelt på den kultur som riksdagen har för att justera protokoll. Du kan ändra mening fram till dess att protokollet är justerat. Några partier valde att använda den möjligheten för att efter utskottets sammanträde justera sin ståndpunkt. Det var ingen ståndpunkt som framfördes på mötet.

Betänk att som jag precis sa finns ingen möjlighet att ändra mening efter att mötet avslutats och protokollet justerats.

Inrikesministern satt alltså på en öppen utfrågning och försökte sig på en liten rövare inför hela utskottet - detta trots att han alltså hade tillgång till nämnda protokoll och gott om tid att förbereda sig inför KU:s utfrågning.

I samband med KU:s granskning har han dessutom framhärdat i sin uppfattning snarare än att be om ursäkt och försöka rätta till problemet i efterhand.

Som utskottet tidigare har framhållit förutsätter den konstitutionella kontroll som utförs av konstitutionsutskottet att utskottet kan lita på att de uppgifter som lämnas är riktiga, att de ger en rättvisande bild av det som granskas och att inga väsentliga fakta utelämnas. KU har i tidigare ställningstaganden understrukit att uppgifter som lämnas till konstitutionsutskottet ska vara korrekta och att medvetet vilseledande uppgifter självfallet aldrig kan accepteras och står i strid med saklighetskravet i regeringsformen.

Man kan ju ställa sig frågan varför vi ens anordnar möten mellan utskotten och regeringens representanter om de för det första inte bryr sig om att ta till sig vad som sägs där, för det andra inte ens bryr sig om att läsa protokollet och för det tredje sedan ljuger om det inför KU. Om detta kan vi säkert vara överens allesammans.

Nu går jag över till vår reservation, nämligen den som handlar om rikspolischefen och hans tillskyndare Morgan Johansson. Jag har tidigare talat om vikten av att förhålla sig saklig när man agerar som statsråd och inte blanda ihop sina roller som minister och som partipolitiker. Detta klarar inte Morgan Johansson av då han ständigt skyndar till sin socialdemokratiska skyddslings försvar. Rikspolischefen har inte fått sin position på grund av kompetens och kunnighet om polisiära frågor utan snarare på grund av sina kontakter med höga socialdemokratiska företrädare. Här kan jag i viss mån känna sympati för Morgan Johansson, som måste hålla ihop partiet samtidigt som han måste försvara en uppenbart oduglig myndighetschef. Och det är då det kan bli så fel.

Det som har hänt är att rikspolischefen i en intervju med tidningen Expressen gjort diverse olämpliga uttalanden. Detta föranledde att han blev anmäld och utredd för tjänstefel.

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson blev med anledning av detta intervjuad av Dagens Nyheter och yttrade då följande: "Dan Eliasson har markerat mot Sverigedemokraternas värderingar, och man ska vara klar över att SD inte är vilket parti som helst. - - - Jag tycker det är bra att rikspolischefen markerar mot värderingar som inte är i linje med vad svensk polis ska hålla sig till. Polisen och annan svensk statsförvaltning bygger på den grundläggande uppfattningen att alla människor är lika mycket värda. Där har Sverigedemokraterna en annan uppfattning. Därför tycker inte jag att det är märkligt att markera på det sättet."

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Man när intervjun genomfördes pågick alltså ännu utredningen om tjänstefel. Detta innebär att justitie- och migrationsministern uttalade sig i ett pågående ärende.

Han uttalade sig om den person som var under utredning och om den fråga som saken gällde. Detta ligger snubblande nära de förutsättningar som var för handen i ett annat ärende, där stadsrådet Anders Ygeman uttalade sig om en åklagares häktningsbeslut. Där konstaterade konstitutionsutskottet att statsråd med hänsyn till sin speciella ställning, även med beaktande av att de i och för sig i likhet med alla andra medborgare har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang, bör visa viss återhållsamhet när det gäller uttalanden som rör myndighetsutövning mot enskilda eller tillämpning av lag.

De uttalanden som jag talar om rör tillämpningen av lag eftersom statsrådet applicerade sin egen tolkning av brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel.

Morgan Johanson har urskuldat sig med att han inte kände till att en utredning pågick och att han endast utryckt fortsatt förtroende för rikspolischefen. Men saken är den att ärendet har omskrivits i två av Sveriges största kvällstidningar, vilket innebär att statsrådet borde ha känt till det om han skött sin omvärldsbevakning. Jag var själv utomlands men kände till hela händelseförloppet ändå.

Ser man till vad statsrådet verkligen yttrat och vad som publicerats i medierna säger han ingenting om förtroende, utan han gör rent materiella tolkningar av lag i ett pågående ärende. Det får därmed anses klarlagt att statsrådet har farit med osanning. Detta är i sig självt allvarligt. Därför är det omöjligt för oss att inte reservera oss mot majoriteten i detta ärende.

Herr talman! Inledningsvis vill jag framhålla att ett enigt utskott står bakom detta granskningsbetänkande. Det kan vara bra för allmänheten att känna till detta.

Jag tänker även här ta upp ett speciellt granskningsärende, nämligen G9, om inrikesministerns uttalanden efter överläggning i riksdagen om en europeisk gränsbevakning, som ligger under kapitlet "Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning m.m.".

Den 11 februari 2016 besökte Anders Ygeman justitieutskottet för överläggning om kornmissionens förslag till förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning. Av protokollet framgår bland annat att underlaget för överläggningen utgjordes av en promemoria från Regeringskansliet, att regeringens förslag till svensk ståndpunkt framgick av promemorian och att regeringen delade den vid sammanträdet framförda uppfattningen om vikten av att de svenska grundlagarna värnas, liksom rätten att söka asyl.

Det framgår vidare av protokollet att företrädarna för Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna förklarade att de ställde sig bakom regeringens ståndpunkt. Precis som vi hörde nyss framförde företrädarna för Sverigedemokraterna enligt protokollet att de stödde regeringens ståndpunkt i förhandlingarna men att de av principiella skäl motsatte sig att EU inkräktar på medlemsstaternas rätt att kontrollera och upprätthålla sina gränser. Av protokollet framgår vidare att företrädaren för Vänsterpartiet framförde att hon inte ställde sig bakom regeringens ståndpunkt, då förslaget är alltför långtgående och leder till mer överstatlighet. Protokollet från justitieutskottets sammanträde justerades den 23 februari 2016.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

I en intervju med TT som publicerades på Sveriges Televisions webbplats den 11 februari 2016 uppgav Ygeman att regeringen hade fått stöd i riksdagen för linjen att en europeisk gränsstyrka ska kunna sättas in om ett medlemsland missköter bevakningen av EU:s yttre gräns. Han uttalade vidare: "Jag är mycket glad över att samtliga partier ställt sig bakom det som numera är Sveriges position."

Samma vår, 2016, granskade utskottet inrikesminister Anders Ygemans agerade i EU:s ministerråd i fråga om EU:s gränskontroller

Den 18 april 2016 höll utskottet en utfrågning med honom. Han fick bland annat frågor om uppgiften i intervjun med TT om att samtliga partier i justitieutskottet hade ställt sig bakom regeringens ståndpunkt. I denna del uppgav då Anders Ygeman bland annat att ingen avvikande mening hade meddelats vid sammanträdet. Han förklarade: "Det beror helt enkelt på den kultur som riksdagen har för att justera protokoll. Du kan ändra mening fram till dess att protokollet är justerat." Några partier valde att använda den möjligheten för att efter utskottets sammanträde justera sin ståndpunkt. Det var ingen ståndpunkt som framfördes på mötet.

I e-post till en av anmälarna har justitieutskottets kanslichef på fråga uppgett att protokollet från justitieutskottets sammanträde den 11 februari 2016 inte innehåller några uppgifter som inte framkom vid sammanträdet. Enligt kanslichefen brukar dock företrädare för utskottets kansli i efterhand stämma av urvalet av det som har anförts vid sammanträdet med ledamöterna och då göra tillägg eller strykningar om det är något som bedöms behöva förtydligas eller som ledamoten anser är relevant eller inte.

Jag vill också ta upp saklighetskravet. Av 1 kap. 9 § regeringsformen följer att domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Den yttre ramen för objektivitetsprincipen följer av samma kapitel och samma paragraf, medan dess närmare innehåll fås genom bland annat uttalanden av justitieombudsmannen och Justitiekanslern samt av Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden vid dessa instansers prövning och granskning av konkreta myndighetsbeslut och myndigheters ageranden. Konstitutionsutskottet har vid en tidigare granskning redogjort för betydelsen av saklighetskravet. Det finns i ett granskningsbetänkande från 2007/08.

Genom en skrivelse till Regeringskansliet begärde utskottet svar på ett antal frågor. Utskottet fick den 2 februari 2017 en svarspromemoria utarbetad inom Justitiedepartementet.

Av denna promemoria framgår att vid sammanträdet med justitieutskottet den 11 februari 2016 framfördes ett antal synpunkter av riksdagspartiernas företrädare, bland annat av företrädare för Moderaterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Det framgår vidare av promemorian att inrikesministern inte uppfattade att någon synpunkt hade karaktären av en avvikande mening i förhållande till regeringens slutliga ståndpunkt vid sammanträdet och att uttalandena vid intervjun senare samma dag var en konsekvens av detta. Mot bakgrund av det sagda utgick inrikesministern från att frågan om avvikande mening hade förtydligats i protokollet efter det att sammanträdet avslutats, och inrikesministerns uttalanden vid utfrågningen i konstitutionsutskottet den 18 april 2016 ska ses i ljuset av just detta.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Sedan gäller det utskottets ställningstagande. Vi kan konstatera att det av utredningen i ärendet framgår att inrikesministern under intervjun med företrädare för TT den 11 februari 2016 lämnade felaktiga uppgifter när det gällde stödet i riksdagen. Såsom ansvarigt statsråd ansvarar inrikesministern för sina uttalanden och därmed även för att de uppgifter som han lämnar är korrekta.

Därutöver framgår det av utskottets granskning att inrikesministern i samband med utfrågningen i KU den 18 april 2016 också lämnade felaktiga uppgifter när det gällde vad som framförts vid justitieutskottets sammanträde.

Som utskottet tidigare framhållit förutsätter den konstitutionella kontroll som utförs av utskottet att man kan lita på att de uppgifter som lämnas är riktiga och ger en rättvisande bild av det som granskas och att inte väsentliga fakta utelämnas.

Det inträffade innebär att inrikesministern har brustit i sitt uppgiftslämnande till utskottet och därmed försvårat den konstitutionella kontrollen.

Som representant för regeringspartierna är det bara att beklaga detta. Men KU ger en rättvis bild och gör en rättvis bedömning.

(Applåder)

Herr talman! Jag kanske får be om ursäkt. Jag var måhända lite för snabb på knappen. Men i inledningen av Veronica Lindholms anförande fick jag nästan intryck av att det var en del saker som kanske inte riktigt var med verkligheten överensstämmande och att man läste handlingarna lite som en viss herre på sydligare breddgrader läser Bibeln.

Uppfattade jag Veronica Lindholm korrekt? Anförde hon att vi var helt eniga i betänkandet eller att vi var helt eniga när det gäller just detta ärende? Det får bli en första kontrollfråga.

Herr talman! Vi var helt eniga i betänkandet, inte just i fråga om denna beslutspunkt.

Herr talman! Då kanske jag inte var för snabb i alla fall, för som Veronica Lindholm vet har vi faktiskt lämnat in en reservation, vilket betyder: Nej, KU är inte helt enigt i betänkandet som sådant. Det finns en reservation och två särskilda yttranden från Sverigedemokraterna.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Sedan skulle jag vilja fråga Veronica Lindholm om en annan sak. När hon redogjorde för omständigheterna och den information som hade kommit från justitieutskottets kanslichef Thomas Lindstam kunde jag nästan få intrycket av att man ville förminska och förringa detta: Jo, men det kanske var som inrikesministern sa, att det fanns en möjlighet att göra den här typen av ändringar i efterhand. Men i kanslichefens e-postmeddelande står det uttryckligen att så inte var fallet. Då undrar jag varför Veronica Lindholm valde att utelämna just den delen när hon refererade till detta e-postmeddelande.

Herr talman! Det är väldigt enkelt. På s. 333 i betänkandet står precis den text som jag nyss läste upp.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade tänkt att uppehålla mig kort vid granskningsärendet om inrikesministerns uttalande om den europeiska gränsbevakningen. Men efter Veronicas inlägg känner jag ett ännu mindre behov av att utveckla detta. Vi har fått det väl beskrivet, tycker jag.

Jag kan lyfta fram någonting som jag tycker att det är av betydelse för KU att verkligen inskärpa. Ett statsråd har brustit i sitt uppgiftslämnande till KU. Det är vi i KU överens om. Det allvarliga i detta är just att det försvårar för KU att utöva kontrollmakten. Det är allvarligt. Det är vi överens om, och det är stort, tycker jag.

(Applåder)

Herr talman! Det är en lång debatt, så även jag ska fatta mig mycket kort. Vi är nu inne på det sista kapitlet, nr 4, i vårens granskningsbetänkande.

Jag har egentligen bara tänkt tala om en av granskningarna som inte har varit uppe tidigare i debatten. Det är ett granskningsärende som rör den förre migrationsministern Tobias Billströms uttalande om dem som jobbade som tolkar i samband med Sveriges militära insats i Afghanistan. Vi har inte påpekat brister där, men vi har en del kommentarer i vårt betänkande.

I juli 2012 begärde 24 personer som jobbat som tolkar i samband med Sveriges militära insats asyl i Sverige. Dåvarande migrationsministern uttalade att det skulle vara helt orimligt om en person som var anställd av svenska staten skulle kunna få en förmånligare behandling än en som inte var det. Frågan kom senare att lösas genom en ordning som innebär att tolkar med skyddsbehov får komma som flyktingar till Sverige.

När det gäller denna fråga har utskottet en kommentar. Även om uttalandet beskrev gällande lagstiftning kunde det, taget ur sitt sammanhang, tolkas som att det berör möjligheten att ansöka om uppehållstillstånd. Det är självklart angeläget att ett statsråds uttalande ger en så fullständig bild som möjligt av relevanta omständigheter.

(Applåder)

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Herr talman! Jag har några kommentarer till kapitel 4. Jag vill inleda med ärendena som handlar om utrikesministerns relation till ett fackförbund och försvarsministerns relation till en militär stiftelse. Båda dessa handlar om ministrarnas problem med att skaffa lägenhet i samband med att de blev statsråd och inte bodde i Stockholm. Som jag nämnde inledningsvis i tidigare anförande har KU uttalat att det vore rimligt om regeringen gjorde ansträngningar för att underlätta för statsråd att skaffa bostäder.

Anmälningarna avser frågan om det har varit jäv. KU har funnit att det inte har varit jäv för utrikesministern eller försvarsministern i fråga om detta. Men en del andra problem har framkommit i samband med denna granskning. Det är diarieproblem men också en jävssituation, kan man väl uttrycka det som, när statssekreteraren vid Försvarsdepartementet fick i uppgift att sköta kontakterna mellan Försvarsdepartementet och den stiftelse han själv tidigare arbetade i styrelsen för. Där påtalar vi vissa problem.

Sedan gäller det statsministerns och utrikesministerns användning av ordet diktatur. Det har anmälts. Anmälaren menar att man i uttalanden om Saudiarabien närmast borde vara skyldig att använda ordet diktatur. Jag tycker att det är ett viktigt principiellt uttalande som görs av KU. Vi uttalar att särskilt inom utrikespolitiken kan man inte binda statens företrädare vid att använda sig av vissa ord. Diplomatin kräver att man har ett visst utrymme att använda ord som passar in i sammanhangen för att kunna föra en konstruktiv debatt med olika länder. KU har därför i det här sammanhanget valt att säga att det var okej att inte använda ordet "diktatur".

Jag tycker att det är viktigt att vi också i det här sammanhanget visar vad som är en rimlig hantering från statsrådens sida.

Inrikesministern har blivit anmäld för ett uttalande som gäller datalagring, där man menar att han har uttalat sig på ett sätt som inte överensstämmer med rättspraxis efter ett beslut i EU-domstolen som har sagt att man inte kan tvinga telekomföretagen att stå för datalagringen.

KU har dock bedömt att uttalandet som inrikesministern har gjort i det här sammanhanget handlar om att vi för att klara brottsbekämpningen har behov av att det finns sådana här uppgifter. KU har därför funnit att detta uttalande inte strider mot sakligheten. Det handlar alltså om behovet, inte ett konstaterande om man får lagra eller inte lagra.

Det är också en viktig del att klara ut för framtiden: Var går gränsen för våra statsråd?

(Applåder)

Herr talman! Då är vi inne på sista avsnittet i granskningsdiskussionen. Granskningsdebatten kanske är väl lite mycket sagt - en följd av anföranden.

Två av dessa ärenden handlar om ministrars anskaffning av bostäder. Det gäller utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist.

KU konstaterar att reglerna vad gäller jäv har följts i det här sammanhanget, men vi påpekar också att det kan finnas skäl för regeringen att se över möjligheten att faktiskt tillhandahålla bostäder till ministrar. Vi har ett system för oss riksdagsledamöter, där riksdagen tillhandahåller bostäder eftersom vi har och vill ha ett system med riksdagsledamöter från hela landet. Det är viktigt att vi också kan ha ministrar som kommer från andra håll än huvudstaden. Att ha någonstans att bo är grundläggande för att fungera som minister, och det vore därför rimligt att regeringen tittar över detta. Det är väldigt märkligt att det ska vara upp till ministrarna själva att ordna bostad.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

I samband med granskningen har också Margot Wallströms relation till Kommunal uppmärksammats. Man upptäckte att det fanns ett brev som inte var diariefört förrän efter en månad.

Diarieföringen och hanteringen av allmänna handlingar inom Utrikesdepartementet är någonting som KU har tittat på vid flera tillfällen. Det har varit ett återkommande tema. Som jag sa i inledningen är det avgörande för att allmänheten ska kunna granska makten att man faktiskt vet vilka handlingar som finns och att diarieföringen fungerar. Jag utgår från att Utrikesdepartementet fortsätter att utveckla det systemet så att det fungerar fullt ut.

Ett annat ärende som gäller Utrikesdepartementet är användningen av departementets Twitterkonto. Utskottet uttrycker det lite snyggare, men här kan man väl konstatera att en tjänsteman helt enkelt har varit klantig. Det är bra att departementet nu har tagit fram tydliga riktlinjer och instruktioner för hur sociala medier ska användas, och det har också spridits i både UD och Regeringskansliet.

En god följd av det här kanske är att tjänstemän kommer att ha lite extra koll så att man verkligen är inne på rätt konto när man hanterar departementens konton på sociala medier. Att departementen är aktiva på sociala medier är bra, men det ska vara korrekt information. Där har Utrikesdepartementet korrigerat det fel som begicks och också skrivit ett Twittermeddelande att man inte stod bakom den felaktiga tweet som kom ut.

(Applåder)

Herr talman! Här kommer ännu ett anförande i följden.

Jag skulle vilja ta upp en av de anmälningar som inte hamnat på listan över de fall där KU uttalar brister men som ändå förtjänar några ord, för jag tror att där finns en viss visdom att dra, och det gäller ärende G21 gällande statsministerns och utrikesministerns användning av ordet "diktatur".

Statsministern anmäls för att han i intervjuer inför en resa till Mellanöstern har uppgett att han inte där avser att beteckna Saudiarabien som en diktatur men att han avser att även i fortsättningen ta upp frågor om mänskliga rättigheter.

Detta gör han trots UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Saudiarabien, där det tämligen tydligt påvisas att monarken har enväldig makt och att "situationen för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien är allvarlig och föremål för omfattande internationell kritik".

Till det kommer också en lång uppräkning av hur mänskliga rättigheter kränks i Saudiarabien.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Detta gör statsministern trots att utrikesministern i interpellationsdebatter också gett en helt annan bild av Saudiarabien än statsministern, där hon räknar upp ett antal grova brott mot mänskliga rättigheter och fastslår att det är "klart att man inte kan använda något annat ord än diktatur".

Anmälarens fråga är därför berättigad: Om UD och utrikesministern, som ju ska vara expert på utrikesfrågor och relationer, gör en tolkning av vad Saudiarabien är, hur kan då statsministern ha en helt annan tolkning?

Herr talman! Hur man än definierar begreppet "diktatur" hamnar Saudiarabien under den rubriken. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en tydlig röst för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen. Vi kan inte ha olika måttstockar för olika statsråd. En utrikespolitisk linje måste hållas.

Då är frågan om statsministern agerade fel när han använde ett annat begrepp än det som UD och utrikesministern använde.

I förarbetena till regeringsformen står att regeringen som huvudregel ska uppträda som en enhet, men det finns inga formella regler för att man ska uppträda enigt. Däremot kan man naturligtvis med fog anse att det är bra för riket om en minister har samma linje som en annan, särskilt vad gäller utrikespolitiken.

Statsministerns uttalande ger faktiskt uttryck för regeringens ståndpunkt att arbetet för att främja demokrati och mänskliga rättigheter inte i första hand genomförs genom att vi kategoriserar länders styrelseskick utan genom att aktivt verka för demokrati och mänskliga rättigheter i alla relevanta sammanhang.

Utrikesministern har vid flera tillfällen gett uttryck för samma ståndpunkt. Det måste helt enkelt inom ramen för arbetet till stöd för våra demokratiska värderingar vara möjligt att anpassa och nyansera uttalanden utifrån förutsättningar i olika situationer.

Utskottet konstaterar också detta och anser att uttalandena inte kan anses strida mot de krav vi har vare sig på kategorisering av länder eller den sammantagna bild som regeringen förmedlar av vår förda utrikespolitik.

Men, herr talman, att Saudiarabien är en diktatur tror jag att vi alla i denna kammare och i regeringen står bakom, liksom att Sverige måste vara en tydlig röst i det långsiktiga arbetet för att stärka demokrati och mänskliga rättigheter överallt i världen.

(Applåder)

Herr talman! Först vill jag beklaga att jag förväxlade statsrådet Ygeman med statsrådet Damberg i mitt förra anförande. Den jag avsåg var statsrådet Damberg, och utfrågningen av honom finns på s. 3 i vårt granskningsbetänkande, delen om utfrågning. Jag tackar särskilt vice ordföranden för tillrättaläggandet.

Vi är nu framme vid kapitel 4, som handlar om statsråds tjänsteutövning. Först och främst dyker bostäder upp igen. Det har varit ett par tillfällen när vi varit tvungna att titta på bostäder - utrikesministerns och försvarsministerns bostäder - och huruvida de har varit jäviga eller inte jäviga och så vidare.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Det vi har kommit fram till när det gäller försvarsminister Hultqvists bostad är enbart att statssekreteraren som försvarsministern hyrde indirekt av tidigare var anställd vid Försvarsmaktens ledning och dessutom ledamot i styrelsen. Utskottet anser att lämpligheten i att statssekreteraren gavs ansvar för myndighetsdialogen med Försvarsmakten i frågor som gällde relationen mellan Försvarsmakten och Stiftelsen MHS-Bostäder kan ifrågasättas. Där sätter vi punkt!

Men utskottet gör något viktigare. Vi säger samfällt att utifrån de frågor som väckts i granskningen anser utskottet att det kan finnas skäl för regeringen att överväga behovet av att tillhandahålla bostäder, och i så fall på vilket sätt, åt statsråd som inte är bosatta i Stockholmsområdet.

Jag skulle säga att detta är den gode revisorn som pekar framåt. Utskottet vill inte ha fler sådana ärenden. Vare sig de är solklara, befinner sig i gråzonen eller är helt felaktiga vill vi inte pröva sådana ärenden fler gånger. Det vore en god gärning om regeringen ville tillhandahålla bostäder. Det vore dessutom en god affär för staten eftersom bostäderna knappast lär förlora i värde med tiden.

Jag vill säga något om granskningsärende nr 9 om statsrådet Ygemans felaktiga uppgifter om EU-gränsbevakning. Det finns två uttalanden av inrikesministern efter en överläggning i justitieutskottet om europeisk gränsbevakning.

Utskottet kan konstatera att av utredningen i ärendet framgår att inrikesministern under intervjun med företrädare för TT den 11 februari 2016 lämnade felaktiga uppgifter när det gällde stödet i riksdagen. Därutöver framgår av vår granskning att i samband med utfrågningen i konstitutionsutskottet den 18 april 2016 lämnade han felaktiga uppgifter när det gällde vad som framförts på justitieutskottets sammanträde.

Det ena är allvarligt, och det andra är ännu mer allvarligt. Det innebär att inrikesministern har brustit i sitt uppgiftslämnande till konstitutionsutskottet. Vad innebär det? Jo, han har därmed försvårat den konstitutionella kontrollen. Det ser vi mycket allvarligt på.

I granskningsärende 30 är det statsrådet Bah Kuhnkes reklamskatt som avhandlas. I den aktuella granskningen noterar vi att den tidigare regeringen föreslog en sänkning av reklamskatten för vissa periodiska publikationer men inte ett avskaffande av densamma. Kultur- och demokratiministern avsåg enligt Regeringskansliets svar att i den aktuella debattartikeln lyfta fram att den tidigare regeringen inte helt avskaffade reklamskatten. Men utskottet kan alltså konstatera att riksdagens tillkännagivande om reklamskatten gjordes i april 2002, varför uppgiften om att riksdagens majoritet gav den tidigare borgerliga regeringen i uppdrag att avskaffa reklamskatten helt enkelt är felaktig.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan glädja herr talmannen med att även detta anförande blir kort. Mycket är sagt. Jag tänkte koncentrera mig till frågan om bostäder för statsråd.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Stockholms bostadsmarknad är het. Rubrikerna i tidningarna handlar om svartaffärer. Det handlar om barn till ledamöter i Svenska Akademien som får går före till Akademiens lägenheter. Det handlar om hur hovets hundratals lägenheter distribueras till kungabarnens kompisar. Det handlar om allt möjligt annat i den delen.

Staten disponerar de facto många lägenheter i Stockholm, direkt eller indirekt, via sitt ägande. Ändå råder en situation där det inte bara nu utan också tidigare har varit problem med statsråden och deras bostäder. Statsråd i tidigare regeringar har mot riksdagens regler bott kvar i riksdagens lägenheter. Jag ska inte nämna namn - det förlänger debatten, och det är onödigt. Det har funnits tidigare statsråd som inte har varit knutna till Försvarsdepartementet men ändå har fått lägenheter via en till försvaret närstående militär stiftelse. Jag ska inte nämna namn på dem heller.

Bostäder i Stockholm är problematiskt. Jag förstår inte varför vi ska utsätta statsråd, partierna, regeringen eller riksdagen för att i onödan dra politik i tvivel när staten disponerar så många lägenheter. Det är självklart att en person från Arvidsjaur ska kunna bli statsråd i Sveriges regering. Man ska inte behöva vara född i staden och ha stått i bostadskö sedan man var barn för att få en bostad om man blir statsråd i Sveriges regering. Det är orimligt. Den frågan måste lösas.

(Applåder)

Herr talman! Det var synd att Hans Ekström inte nämnde några namn. Då hade vi kanske äntligen fått en debatt till skillnad från en lång rad anföranden.

Jag får den stora äran att som sista talare avsluta anförandena om granskningsärendena i 4 kap. i betänkandet. Jag tänkte enbart uppehålla mig vid det jag har djupdykt i i ärendehanteringen, det som många fler har talat om, nämligen Stiftelsen MHS-Bostäder.

Jag kan inte nog understryka att jag delar uppfattningen som jag tror att de allra flesta har i bostadsfrågan för statsråden. Det är en fråga för regeringen att lösa och ingenting för oss i riksdagen. Nog torde det vara den ordningen även för statsråden, inte bara vad gäller det rent praktiska utan även det rent säkerhetsmässiga. Många statsråd får en stor framträdande roll och har personskydd på olika sätt. Detta hänger självklart ihop med var de vistas under sin tid i Stockholm. Det är en del av utskottets mening när frågan passas till regeringen att detta borde man definitivt lösa. Det är också mångas personliga mening.

Jag går över till själva granskningsärendet. I en serie artiklar i Svenska Dagbladet uppmärksammades att försvarsministern genom Militärhögskolans bostadsstiftelse MHS-Bostäder fick tillgång till en lägenhet i Stockholm. Vid granskningen ställde KU frågan hur detta gick till. Det var alltså ett tips inifrån Regeringskansliet om att man kunde söka bostäder hos stiftelsen. När man övergår från att vara riksdagsledamot till statsråd måste bostadsfrågan lösas med kort varsel.

Vad är MHS-Bostäder? En styrelse utses av ÖB. I styrelsen sitter bland annat militärer på höga poster knutna till Försvarsmakten. Försvarsmakten lyder, som bekant, under Försvarsdepartementet och försvarsministern. Detta är detsamma som nära förhållanden där man självklart måste titta på hur de förhåller sig till varandra.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning m.m.

(kapitel 4)

Till yttermera visso, som också ingår i anmälan, finns vissa intressekonflikter mellan bostadsstiftelsen och Försvarsmakten då stiftelsen vill förvärva ett antal fastigheter. De hanteras av Fortifikationsverket. Affärens omfattning ekonomiskt gör att den faller under ett regeringsbeslut. En väv vävs samman.

Frågan om jävsförhållandet, herr talman, är huruvida försvarsministern, ytterst ansvarig för departementet, har deltagit i någon av beredningarna av fastighetsförvärvet eftersom han efter sitt tillträde som minister som statssekreterare anställde tidigare generallöjtnanten och chefen för ledningsstaben och högkvarteret Jan Salestrand, som alltså gick från Försvarsmakten in i Regeringskansliet. Jan Salestrand satt också i den här bostadsstiftelsen fram till en vecka före sitt tillträde som statssekreterare. Det är klart att det här är väldigt nära förhållanden, som vi inte har kunnat bortse från.

Dessutom har Riksrevisionen gjort en revision och tittat lite extra på hanteringen - hur man anvisar lägenheter från bostadsstiftelsen, vilka som ska anses som verksamhetsstöd och hur bostadsförmedlingstjänsterna går till. Man har haft vissa rekommendationer.

Den som hanterat myndighetsdialogen med Försvarsmakten om Riksrevisionens rekommendationer är just tidigare generallöjtnant Jan Salestrand. Detta är såklart något som kan liknas vid jävsliknande förhållanden. Det är i alla fall mycket olämpligt att regeringen och ytterst försvarsministern har utsett statssekreteraren att hantera detta. Det berör ju och spiller självklart över på försvarsministern som ytterst ansvarig.

För att sammanfatta: Nej, jäv har inte kunnat beläggas hos försvarsministern vad gäller förhållandena vid fastighetsförvärvet. Vi har kunnat konstatera att bostadsfrågan har skötts på vederbörligt sätt. Dock är det högst olämpligt att statssekreteraren Jan Salestrand sköter myndighetsdialog i ärenden som han i olika befattningar haft del i, både som försvarsmaktsanställd och som del av MHS-Bostäder.

Herr talman! Som sista talare vill jag framföra ett enormt stort tack till mina kollegor i KU. Det är ett sant nöje att gå till jobbet varje dag i ert sällskap. Vi hanterar den, tycker jag, svåra och omfattande granskningen både på hösten men framför allt på våren med både entusiasm och glädje och även med stor seriositet.

Liksom tidigare talare kan jag inte nog understryka - med hur många streck som helst - och framhålla vårt fantastiska kansli, som sliter dagar och nätter för att ge oss ett underlag som många gånger är juridiskt tungt och kräver extra detaljer för att sätta vår uppmärksamhet på det som den bör sättas på. Tusen tack! En god sommar tillönskar jag er alla och även talmannen!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.