EU:s framtidsfrågor
Debatt om förslag 4 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenSören Lekberg (S)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Unckel (M)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenIngvar Svensson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenKenneth Kvist (V)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Andersson (C)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenVice statsminister Lena (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenMarianne Samuelsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Ahlqvist (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Lennmarker (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenKarl-Göran Biörsmark (Fp)
- Hoppa till i videospelarenLars Ohly (V)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBertil Persson (M)
- Hoppa till i videospelarenChristina Axelsson (S)
- Hoppa till i videospelarenBerit Andnor (S)
- Hoppa till i videospelarenCamilla Sköld Jansson (V)
- Hoppa till i videospelarenMargareta Viklund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenWilly Söderdahl (V)
Protokoll från debatten
Anföranden: 84
Anf. 1 Per Unckel (M)
Fru talman! Det är en spännande tid för den euro-
peiska unionen. Det är en spännande tid, därför att
unionen står inför sitt sannolikt största utvidgnings-
projekt sedan den startade. Slutförhandlingar förs nu
med upp till tio nya medlemsstater, som inom en
förutsebar framtid kan komma att bli nya deltagare i
unionens arbete.
Men det är också spännande därför att det sanno-
likt är första gången som vi på allvar sedan Romför-
draget slöts i grunden startar en diskussion om EU:s
uppgifter och om EU:s sätt att arbeta. Det behövs då
och då i varje organisation, men naturligtvis särskilt i
en organisation med så förpliktande inslag som den
europeiska unionen innehåller.
Det spännande i den diskussion som nu förestår
blir inte mindre av att förutsättningar dessutom ska-
pats för att föra debatten i en form som den europeis-
ka unionen aldrig någonsin tidigare har prövat. Med
ett brett deltagande från regeringar och parlament ska
nu ett antal ledamöter i det europeiska konventet
försöka finna sådana lösningar som senare kan ac-
cepteras av en sedvanlig regeringskonferens.
Det här är också, fru talman, ett excellent tillfälle
att bredda och fördjupa debatten också i Sverige om
vår relation till det alltmer samarbetande Europa och
att ställa oss själva frågan vad vi vill använda vårt
medlemskap i den europeiska unionen till, och inom
parentes lägga bakom oss diskussionen om huruvida
vi faktiskt ska vara med eller inte. Dessutom bör vi
ställa oss frågan hur vi på bästa sätt konstruktivt blir
en aktiv del i arbetet med och inom unionen. Det är
vår uppgift, liksom alla andra medlemsstaters uppgift,
att aktivt påverka unionens sätt att fungera och att ta
till vara de intressen som är Sveriges inom ramen för
unionens arbete.
Låt mig säga, fru talman, redan inledningsvis, att
man får mera inflytande i organisationer där man fullt
ut är beredd att ta ansvar för besluten. I denna mening
är Sveriges utanförskap i förhållande till EMU ett
bekymmer, inte bara därför att vi inte får tillgång till
de gemensamma pengar som ett helt europeiskt folk
redan använder, utan därför att det lätt skickar signa-
len till våra samarbetspartner att Sverige inte fullt ut
är berett att acceptera och delta i sådant som för unio-
nen och dess övriga medlemsländer framstår som
varande av central betydelse.
Den debatt som riksdagen nu avhåller och det be-
tänkande som det gemensamma konstitutions- och
utrikesutskottet har avlåtit är baserade på dels en
regeringsskrivelse inför konventets arbete och Sveri-
ges hållning till detta, dels ett antal omfattande och
insiktsfulla motioner från riksdagens partier. Det är
emellertid värt att understryka att trots regeringsskri-
velse och trots motioner finns ingen ambition för
riksdagen att instruera vare sig riksdagens egna leda-
möter i konventet eller än mindre den representant
som regeringen utsett att företräda sig.
Låt mig, fru talman, säga ett par ord om ett par av
de frågor som det här betänkandet innehåller och
framför allt koncentrera mig på det som brukar kallas
för de institutionella spörsmålen. Senare kommer
Göran Lennmarker för Moderaterna att mera diskute-
ra frågeställningen vad EU ska göra snarare än hur
det ska göras.
Låt mig redan nu emellertid säga att vi följer en
lika enkel som förpliktande princip när det gäller att
avgöra hur EU-arbetet ska gestalta sig i institutionellt
hänseende, nämligen att det ska vara svårt att tilldela
EU nya befogenheter, men när väl befogenheterna är
tilldelade ska det vara enkelt och rationellt för den
europeiska unionen att fullfölja de förpliktelser som
fördragen har lagt på den. Får jag också till detta
lägga att EU inte får vara eller ska vara en tummel-
plats för allehanda eljest nationella frågeställningar,
som bättre hanteras av nationella parlament eller
lokala kommuner. EU får inte bli en plats som uppre-
par allt det som finns någon annanstans, utan ska vara
en institution som handhar sådant som inte bättre
sköts av någon annan.
EU är, fru talman, ingen stat, men det är heller
ingen vilken internationell organisation som helst.
Denna dubbelhet - inte stat, men inte en internatio-
nell organisation vilken som helst - gör att de nor-
mala förhållningsregler eller rättesnören vi har från
det nationella politiska arbetet respektive övriga in-
ternationella organisationer inte riktigt passar in. EU
är inte heller bara en mellanstatlig organisation eller
en överstatlig, utan en kombination av båda.
När man ser till EU:s institutioner är det av vikt
att slå vakt om det som alltsedan första början har
varit EU:s institutionella grundidé, nämligen starka
och sinsemellan hyggligt oberoende institutioner som
balanserar varandra: parlamentet, som genom åren
har fått mera inflytande, rådet, som representant för
regeringarnas strävanden och kommissionen, som
representant för hela det europeiska intresset.
Låt mig säga att denna maktdelning inte minst
tjänar de intressen som Sverige som liten nation står
för utomordentligt väl. Låt mig i detta sammanhang
varna för den vurm som man stundtals märker, också
i det nuvarande regeringspartiet, för tron att ett annat
förhållningssätt mellan och inom institutionerna än
det som har värkt fram genom åren skulle vara mera
gagneligt för oss. Den tanke av mellanstatlig karaktär
som tilldelar rådet, i synnerhet Europeiska rådet med
dess sammansättning av stats- och regeringscheferna,
ett avgörande inflytande finns det skäl att varna för
med hög stämma. Det är en organisations- och infly-
tandemodell som säkerligen passar utmärkt för stora
nationer som redan från början har mycket inflytande.
Men den passar inte de små nationer som hellre har
att ty sig till de fasta institutionernas spelregler, de
klara överenskommelserna och fullföljandet av dessa.
Med den utgångspunkten finns det skäl att under-
stryka att alla utvecklingar i riktning mot att beskära
den europeiska kommissionens avgörande inflytande
inte ligger i Sveriges intresse. Det ligger inte i vårt
intresse att gradvis överflytta den europeiska kom-
missionens inflytande till t.ex. det europeiska rådet.
Därmed skulle Sverige tappa några av sina viktigaste
landvinningar som liten nation som har vunnits under
EU:s tillblivelse.
Alltså: Slå vakt om maktbalansen mellan institu-
tionerna och om den lilla nationens alldeles speciella
företrädare i detta sammanhang.
Fru talman! Det jag nu säger innebär inte att rådet
inte behöver genomgå betydande reformering. Det
behöver det göra. Men det behöver inte genomgå
reformeringar i akt och mening att ta makt från någon
annan av de i dag balanserande institutionerna men
väl för att främja en ökad öppenhet i rådets arbete.
Att låta rådet utveckla sig till en lagstiftande eller
dellagstiftande institution som sköter detta arbete i
full öppenhet - det skulle ligga i Sveriges intresse.
Det skulle ligga i deras intresse som främjar öppenhet
och transparens också i det europeiska arbetet.
Fru talman! Till slut: Ett EU som är starkt måste
vara ett EU som är folkligt förankrat. Människor
måste förstå idén bakom EU men också kunna kon-
trollera det som EU gör och ställa dem till svars som
har makten och inflytandet över unionens beslut. Det
kräver att det finns en förankring för EU:s uppgifter i
sak hos folket i allmänhet men också en förståelse för
de strukturer inom vilka arbetet sker. Det är ett av de
viktigaste skälen till att ett av syftena med det kon-
vent som nu har börjat sitt arbete måste vara att göra
fördragen enkla, begripliga och tydliga. Det måste
kunna ses också av vanligt folk vem det är som tar
besluten och helst också varför de har gjort det.
Fru talman! Låt oss se dagens riksdagsdebatt icke
som avslutningen på någon månad av utskottsarbete
utan som inledningen av en bred debatt här i Sveriges
riksdag och bland svenska folket för att ledsaga det
arbete som det europeiska konventet och sedermera
de europeiska regeringarna har att genomföra under
de kommande åren.
Jag ber att med detta få yrka bifall till utskottets
hemställan på de punkter där den inte motsvaras av
moderata reservationer. Jag yrkar särskilt bifall till
den moderata reservationen nr 1.
Anf. 2 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! I en debatt som den här om EU:s
framtid, som ju handlar om framväxten av ett nytt
fördrag mellan en stor del av Europas stater, ett för-
modligen utvidgat EU - dock inte alla Europas stater,
det är viktigt att påpeka - kommer skilda meningar
fram och kontrasteras för att sedan, om det är möjligt,
sammansmälta. Där det inte är möjligt ger det ut-
rymme för framtida idémässig och politisk kraftmät-
ning.
Innan jag kommer in på det som skiljer - efter att
ha hört Per Unckel måste jag säga att det är en hel del
- är det viktigt att slå fast vissa saker där det åtmins-
tone mellan de politiska partierna i Sverige finns en
hygglig enighet. Det framgår av betänkandet KUU2.
Jag hinner inte nu konkret kommentera och förhålla
mig till det Per Unckel har sagt.
Den enkla bilden är att det alltid ska finnas stora
skillnader mellan oss som är EU-kritiska och de par-
tier som är EU-positiva. I grunden ligger det en san-
ning i det. Men det finns också många gemensamma
ståndpunkter.
Vi är t.ex. ense om sådana viktiga saker som att
medlemsstaterna ska vara fördragens herrar och att
nationalstaterna ska bestå - de är ju en förutsättning
men som vi vet långt ifrån tillräcklig förutsättning för
demokratins utveckling. Vi vill att de nationella par-
lamentens roll och därmed förhoppningsvis väljarnas
inflytande i EU-samarbetet ska förstärkas, även om vi
kanske skiljer oss åt i konkreta frågor i det fallet. Vi
är överens om att EU ska inordnas i den europeiska
konventionen för de mänskliga rättigheterna. Vi är
också för att EU:s institutioner och beslutande arbete
ska präglas av offentlighetsprincip och öppenhet.
Om vi säger att det på dessa och kanske andra
viktiga områden finns en betydande enighet är det en
god grund för att kunna samtala om framtidsfrågorna
utan att de präglas av sterila låsningar.
I debatten om hur EU-fördragen ska omvandlas
drar olika krafter åt olika håll. Det tillhör i och för sig
den demokratiska processen. Märkbart är dock att
kommissionen, som kan liknas vid en sorts tjänste-
mannaministär inom EU, och många företrädare för
EU-parlamentet företräder positioner som innebär
mera makt koncentrerad till kommissionen, den euro-
peiska centralbanken och domstolen - de organ som
är mest avlägsna från väljarnas inflytande och kon-
troll.
När kommissionen vill lägga under sig en inter-
nationell talesman för EU och därmed i praktiken en
daglig ledning för en, som de hoppas, gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik eller då kommissionen
vill skaffa sig ett större inflytande över den ekono-
miska politiken i medlemsstaterna, går den in för att
göra EU till en än mäktigare byråkrati med minskad
åtkomlighet för väljarnas ansvarsutkrävande.
Fru talman! Frågan om EU:s framtid gäller om vi
ska få ett Europa lett av en stark central apparat eller
om vi ska finna former för ett samarbete med en stark
och levande demokrati.
Demokratin har i dag stora problem. Många män-
niskor upplever sig marginaliserade. Politiken har
tendenser till elitisering. Klasskillnader som nu också
får tydliga etniska dimensioner förändrar villkoren
liksom en globaliserad ekonomi med stora kapitalrö-
relser över gränserna momentant och snabbt.
EU är självfallet inte upphovet till de tendenserna.
Men dess svårgenomträngliga beslutsstruktur, dess
överstatlighet även i sådana frågor och på sådana
områden som folken i olika länder själva vill styra,
påverka och se formade utifrån sina förhållanden och
traditioner bidrar till den marginalisering av männi-
skorna inför politiken som existerar.
EU - men inte bara EU - bär på en tendens till
politikens elitisering som EU måste göra upp med om
EU någonsin ska kunna bli något som liknar en fol-
kens union.
Det är säkert så att när människor tvivlar på att
den politiska processen tar hänsyn till dem, eller att
deras röster spelar någon roll, vänder de lätt politiken
och demokratin ryggen. Om t.ex. nationella parla-
ment som riksdagen inte längre verkar styra huvud-
delen av politiken så minskar sannolikt valdeltagan-
det och intresset för den politiska debatten. Och om
väljarna upplever att deras röster ändå väger så lätt
som de faktiskt gör i EU-sammanhanget så får inte
EU, och bör kanske inte heller få, legitimitet bland
väljarna - åtminstone inte som uttryck för deras vilja.
Ett mera överstatligt EU, som kommissionen och
starka krafter inom EU-parlamentet vill ha, avlägsnar
unionen än mer från väljarnas inflytande och ökar
deras marginalisering. När kommissionen lägger
förslag som ska ge den direkt makt över utrikespolitik
och ekonomisk politik, som jag nämnde tidigare, ja,
då är det verkligen att bidra till att förstärka det främ-
lingskap inför politik och demokrati som många
medborgare upplever. Det är att bidra till politikens
elitisering.
Även om man skulle krydda detta genom att över-
föra en del frågor till regional eller lokal nivå är det
ändå de stora frågorna som styr de små. De stora
besluten styr i allmänhet de små.
Lösningen på problemet måste i stället vara att
EU byter utvecklingsbana och ges en mera uttalad
mellanstatlig inriktning. Inom de institutionella för-
hållandena skulle det innebära att till centralism och
överstatlighet strävande institutioner, som kommis-
sionen och EU-parlamentet, kunde ombildas. Kom-
missionen borde då göras om till ett medlemsstater-
nas ministerråds gemensamma sekretariat och EU-
parlamentet till ett organ som, utsett av och således
med rötter i de nationella parlamenten, därmed är
mera folkförankrat.
EU måste inom ramen för detta kunna utveckla ett
mer flexibelt samarbete som ger ordet flexibilitet i
EU-sammanhanget en helt annan innebörd än det som
det nu har, nämligen att några stater ska vara spjut-
spetsar på vägen mot en europeisk superstat.
I stället kan ett samarbete utvecklas där medlems-
staterna demokratiskt inser att gemensamma tag och
lösningar är till allas fördel, och när detta behov för-
ändras kan också samarbetet förändras. Formerna för
samarbetet ska kunna växla; de ska kunna vara både
tätare och glesare. Vi ska kunna få ett EU som mera
accepterar olikheter och som kännetecknas av mindre
centralism och byråkrati.
Utvecklingen måste föras över på en bana så att
människorna märker att den politiken och EU:s för-
ändring går i takt med deras behov och intressen. Det
är därför enligt vår mening nödvändigt att Sverige i
arbetet starkt markerar mot tankarna på en centralise-
rad överstatlighet och bildande av ny superstat i Eu-
ropa. Det är nödvändigt att vi för till torgs stånd-
punkter som blir en röst för en utveckling som stärker
det folkliga inflytandet via organ som folken känner
att de kan påverka och som de har möjlighet att på-
verka och utkräva ansvar av.
Sveriges talesman bör därför i EU-debatten inte
närma sig de elitistiska strävandena från vissa organi-
sationer och grupperingar med en överslätande prag-
matism i begreppsliga frågor eller i de institutionella
frågorna. Även om man kan dela uppfattningen i
utskottsbetänkandet att inga slutmål bör sättas upp för
politiken så måste man i så fall ge det innebörden att
ett mål måste man ha, nämligen att öka demokratin
och att minska de ekonomiska, sociala och därmed
demokratiska och kulturella klyftorna. Bara så kan vi
förhindra att dagens demokratiproblem förvärras
genom en centralisering av EU med ett ytterst oöns-
kat resultat.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 2, 8 och 12 i KUU2, men jag står givet-
vis fast vid de uppfattningar som i detta betänkande
kommit till uttryck i övriga reservationer från Väns-
terpartiet.
Anf. 3 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! I mitten på 80-talet funderade jag nå-
got djupare kring mångfaldsbegreppet. Mångfald kan
ju upplevas både negativt och positivt. Det negativa
är något som åtskiljer, separerar och isolerar. Ibland
kan det också teoretiseras kring mångfalden - man
kan hylla mångfalden i teorin men i praktiken leva
efter enfalden. Nu ska vi inte hysa fördomar mot
svenskar, men ibland kan man få känslan att i den
svenska debatten får det bara rymmas en åsikt i taget.
Är det så, då är det enfaldigt.
När jag funderade kring mångfaldsbegreppet
sökte jag en positiv bild - helheten i mångfalden. Jag
fann en sådan bild i mosaiken, kanske främst i den
glasmosaik som finns i många av våra kulturbyggna-
der. Den består av en sammanhållande yttre ram och
ett inre kitt samt glasstenar som var för sig kanske
inte ser så märkvärdiga ut men tillsammans bildar ett
vackert mönster. Mångfalden sedd som en mosaik.
Fru talman! I våras fick jag vid något tillfälle frå-
gan hur min bild, min vision, är av den europeiska
unionen. Då erinrade jag mig denna bild av mångfal-
dens mosaik, dvs. EU som en mosaik.
Som den yttre sammanhållande ramen kan man se
den unika rättsliga konstruktion inom vars gränser
unionens medlemsstater återfinns. Kittet är den vär-
degemenskap som finns i den europeiska kulturen.
EU som idé skapades just utifrån ett värdetänkan-
de. Människosynen, människovärdet, ledde fram till
att det Europa som förblött i så många inomeuropeis-
ka krig måste sträva efter en metod att bygga freden -
fred mellan människor och nationer. Idén blev att
sammanfläta ekonomierna och därmed skapa ett öm-
sesidigt beroende som i praktiken skulle omöjliggöra
krigen. Den idén har successivt vunnit ökad anslut-
ning.
I dag blir vi så lätt fokuserade på ekonomin och
de olika praktiska detaljerna i samarbetet att vi
glömmer bort att kittet i den europeiska unionen är
värdegemenskapen - den fredliga samlevnaden mel-
lan människor baserad på respekten för de grundläg-
gande mänskliga fri- och rättigheterna. Ett EU som
inte är en europeisk värdegemenskap kommer snart
att falla i bitar.
Fru talman! Vi står nu inför en gigantisk utmaning
då tolv tretton europeiska länder vill förena sig med
EU. Det kommer att ställa stora krav på unionens
funktionalitet. Men det är klart att det går att hitta
praktiska lösningar om bara viljan finns.
I Nice påbörjade man det arbete som inom kort
ska fullföljas för att bereda marken för denna utvidg-
ning. Nice och Laeken har lämnat ett antal frågor
efter sig till det konvent som nyligen har inlett sitt
arbete. En fråga gäller avgränsningen av makt mellan
unionen och medlemsstaterna, en annan synen på hur
de mänskliga rättigheterna ska ges en starkare ställ-
ning i unionen, en fokuserar kring förenkling av för-
dragen och ytterligare en tar upp de nationella parla-
mentens roll.
Fru talman! I grunden står EU inför en legitimi-
tetskris. Ibland när det fattas positiva och framåtsyf-
tande beslut, där samarbetet inom EU egentligen är
den drivande kraften, kan detta på det nationella pla-
net upplevas som en nationell handlingskraft. Om det
handlar om tyngre och svårare beslut kan det lätt bli
så att de nationella politikerna så att säga skyller på
Bryssel. Det finns en stor fara i detta.
Den lagstiftning som antas av ministerrådet -
ibland med medinflytande för Europaparlamentet -
kan också i vissa fall bli alltför detaljerad eller dåligt
anpassad till lokala förhållanden och erfarenheter.
EU-kommissionen har klart för sig denna risk och
försöker för sin del analysera om det finns andra
vägar som kan beträdas utan att rättvisan i spelregler-
na sätts åt sidan. Kanske kan direktiven göras mer
generella och tillämpningarna mer lokala så att det
grundläggande syftet ändå uppnås. En sådan utveck-
ling skulle förstärka EU:s legitimitet hos vanligt folk.
Fru talman! Det finns också en risk i att minister-
rådet och Europeiska rådet tillskansat sig för stor
makt över den politiska agendan. Risken är att kort-
siktiga politiska särintressen tar över. Riskerna finns
att det långsiktiga syftet och helhetstänkandet får
stryka på foten.
Vi kristdemokrater hyllar den s.k. gemenskaps-
metoden. Den kombinerar respekten för olikheter
med förmåga att fatta beslut. Alla medlemsstater, från
de största till de minsta, behandlas lika enligt denna
metod. Gemenskapsmetoden är ett sätt att balansera
olika intressen genom att låta dem passera genom två
filter: det gemensamma intresset ska tillgodoses av
kommissionen och den demokratiska legitimiteten
genom ministerrådet och EU-parlamentet - de senare
är lagstiftare utifrån de befogenheter som medlems-
staterna tilldelat unionen.
Om gemenskapsmetoden ska fungera bra förut-
sätter det en stark kommission och att Europaparla-
mentet fungerar med medbestämmande. Denna metod
bygger i huvudsak på att majoritetsbeslut - dvs. kva-
lificerad majoritet - ska vara regel i ministerrådet för
att garantera effektiviteten i beslutet.
Fru talman! Det finns en tendens i både den in-
hemska debatten och den inom EU att nedvärdera
Europaparlamentet. Men det är faktiskt den enda
direkt folkvalda institutionen inom EU och som sådan
bör den åtnjuta uppskattning. Jag tror att två problem
måste åtgärdas för att ge Europaparlamentet den
folkliga legitimitet det borde ha. För det första måste
parlamentarikerna i EU-parlamentet inse att de inte
ska ägna sig åt att uttala sig om allt mellan himmel
och jord utan hålla sig strikt till den kompetens som
är tilldelad. För det andra är det viktigt att det direkt-
valda parlamentet får se sitt inflytande över besluten
stärkt. Vi kristdemokrater förordar att i de fall minis-
terrådet fattar beslut med kvalificerad majoritet bör
Europaparlamentet ges medbestämmande.
Fru talman! Gemenskapsmetoden bygger visserli-
gen på att EU:s befogenheter tilldelas suveränt av
medlemsstaternas parlament men är mer än ett mel-
lanstatligt samarbete. Det är vår övertygelse om att en
stark kommission måste vara en garanti för unionens
helhet. Det måste finnas en institution som låter prin-
cipen om alla staters likhet inför regelverket vara i
centrum för verksamheten. I dag tycks det, som sagt,
ha tippat över för mycket på rådets sida.
Fru talman! Ibland går det troll i begreppen och
orden. Frågan om de mänskliga fri- och rättigheterna
hör dit. För inte så länge sedan i den svenska debatten
betraktades Europadomstolen i Strasbourg som
"Petréns lekstuga" och Europakonventionen som
flummig naturrätt. Det är glädjande att en omsväng-
ning skett på den punkten i Sverige. Riksdagen var
sedan inte förtjust över att det blev ett konvent om de
mänskliga rättigheterna inom unionen. Rädslan fanns
där på grund av risken för dubbla system - ett inom
EU och ett inom det område som Europakonventio-
nen omfattar. När det sedan blev ett dokument var
man angelägen om att det bara skulle ha politisk -
inte rättslig - status. Och nu är man rädd för att stad-
gan ska få en rättslig status och därmed förhindra
EU:s anslutning till Europarådets konvention.
Fru talman! Det är förstås inte lyckat om den nu-
varande stadgan direkt införlivades i fördragen, för
det är den för lik Europakonventionen. Men att bygga
in ett fri- och rättighetskapitel i ett konstitutionellt
fördrag eller över huvud taget i fördraget är egentli-
gen inte så komplicerat.
Fru talman! När Europakonventionen införlivades
i svensk lagstiftning 1995 fanns ju sedan länge ett
rättighetskapitel i regeringsformen. Inte utgjorde det
något problem vid införlivandet av Europakonventio-
nen.
Fru talman! Ambitionen måste självfallet vara att i
förhållande till unionens institutioner måste medbor-
garen ha rätt att hävda sina rättigheter. En anslutning
till Europakonventionen för hela EU är viktig så att
en enda högsta domstol i Strasbourg kan garantera
rättslikhet för medborgarna, ju fortare, desto bättre.
Det hindrar inte att vi dessförinnan stärker rättighets-
skyddet inom unionen.
Fru talman! I betänkandet förs resonemang kring
förenkling av fördragen och behovet av en konstitu-
tion eller ett konstitutionellt fördrag. Det är klart att
öppenheten och tydligheten skulle må bra av om
medborgaren enklare skulle kunna få en överblick
över unionens befogenheter. Öppenhet och tydlighet
är en god grund för en verklig legitimitet för unionen.
Fru talman! EU, eller egentligen EG, är en unik
rättslig skapelse. Riksdagen kan ju som bekant dele-
gera makt. Vi delegerar makt till kommuner och
landsting och till regeringen och dess underlydande
statliga myndigheter. Men vi kan när som helst ändra
denna delegering om vi vill. Det gör vi också ibland.
Men när vi delegerat makt till EG/EU så har vi inte
riktigt samma möjligheter till att förändra delegatio-
nen. Ett återtagande av maktdelegationen förutsätter
ju att samtliga medlemsstater accepterar detta - och
det är ingen särskilt enkel process. Vi kan förstås
alltid utträda ur unionen, men att återta delegerad
makt är alltså särskilt svårt. Därför är det oerhört
viktigt att försöka inse alla tänkbara konsekvenser när
man överlåter befogenheter. Därför är det också vik-
tigt med den allmänna diskussion om vilken kompe-
tens EG/EU egentligen ska ha. En sak måste dock
vara klar: EG/EU kan aldrig få en autonom rättslig
kompetens, det vi ibland här i riksdagen kallar för
kompetenskompetens. Den kompetens EU ska ha
bygger på en tilldelad kompetens, och tilldelarna är
de nationella parlamenten i medlemsstaterna.
Fru talman! Till slut vill jag bara något kommen-
tera de s.k. öppna samordningsmetoden. Den är bra
om den används rätt. Den är ett sätt att uppmuntra
samarbetet, utbyta erfarenheter och komma överens
om gemensamma mål och riktlinjer. Men det är vik-
tigt att den inte skadar de gemensamma målen i för-
dragen eller EU-institutionernas politiska ansvar. Den
bör därför inte användas där det finns utrymme för
gemenskapsmetoden, och det är förstås viktigt att den
inte utövas på ett sådant sätt så att den äventyrar de
nationella parlamentens kompetens och inflytande.
Där har vi som nationella parlamentariker ett stort
ansvar som vakthållare.
Med detta ber jag att få yrka bifall till reservation
3.
Sedan skulle jag något vilja kommentera det sär-
skilda yttrandet som finns på s. 97 i betänkandet. Av
det kan man få intrycket att Kristdemokraterna inkor-
porerat Moderaterna, men det har vi inte. I slutskedet
instämde Moderaterna i detta särskilda yttranden,
men i brödtexten ändrades inte "Kristdemokraterna
anser" utan det står fortfarande kvar.
Anf. 4 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Först och främst vill jag yrka bifall
till reservation nr 1 i UU10 och reservation nr 4 i
KUU2, för att det ska vara gjort.
Fru talman! Det är naturligtvis en utmaning att
diskutera EU:s framtid och delvis historien, bl.a.
ordförandeskapet, på tio minuter. Först vill jag säga
att det finns en bred övergripande majoritet i större
delen av frågorna. Det gäller t.ex. de frågor som har
nämnts här om maktbalansen och att slå vakt om de
små ländernas inflytande. Jag tänker beröra de reser-
vationer vi har, inte alla men några, för att visa var vi
vill gå längre eller där vi har en annan uppfattning.
Jag börjar med att mycket kort kommentera
UU10, där vår motion om riksdagens arbete med EU-
frågor fått glädjande stöd av Moderaterna, Kristde-
mokraterna och Folkpartiet. Den har också fått ett
mycket kraftfullt stöd av Daniel Tarschys i dagens
DN. Han ger där ganska svidande kritik mot hur rege-
ringen hanterar EU-besluten.
Riksdagens utskott måste komma in mycket tidi-
gare i EU-arbetet. Det handlar om beredningen av
vitböcker och grönböcker, att få upp aktuella frågor i
den allmänna debatten, större öppenhet och att mins-
ka misstron mot EU. I dag sker alltför mycket arbete
på tjänstemannanivå, dolt för svenska parlamentari-
ker.
Vi tycker att regeringen borde lägga ökad vikt vid
den tidiga förankringsprocessen, diskussioner med
berörda utskott om vitböcker och samråd om tjänste-
männens arbete i olika grupper så att fackutskotten
har tidigt inflytande i utformningen av de nationella
positionerna. Det har vi talat om många gånger.
Fru talman! Centerpartiets politiska grundsyn ut-
går från idéerna om livskraft, självbestämmande och
livskvalitet. Vi tror på människors förmåga att själva
skapa bara de får rätt förutsättningar och människors
möjligheter att ta ansvar enskilt och tillsammans. Det
ligger också till grund för vår syn på EU och EU:s
framtid och den diskussion som pågår i konventet
inför nästa regeringskonferens och som finns redovi-
sad i vår reservation om övergripande frågor om EU:s
allmänna inriktning.
EU är ett projekt i rörelse, ett projekt som saknar
slutmål. Att EU:s allmänna inriktning vägleds av en
pragmatisk grundhållning är bra, men bara i kombi-
nation med en tydlig viljeinriktning. Vi tycker att det
saknas i majoritetens skrivning. Vi vill ha visioner för
vad vi vill med den europeiska unionen. Annars blir
det som när Alice i Underlandet frågade efter vägen
och inte visste vart hon ville gå. Hon fick förstås
svaret: Då spelar det ingen roll vilken väg du tar.
Jag och Centerpartiet har en vision om ett smala-
re, men effektivare, EU, där makten byggs underifrån
och delegeras uppåt. Var besluten ska fattas måste
avgöras av närheten till dem som berörs, men också
av om det går att fatta beslutet på just den nivån. Vi
vill utveckla EU för att möta Europas framtidsfrågor
och de stora utmaningarna: utvidgningen, mil-
jöproblemen, utvecklingen av utrikes- och säkerhets-
politiken, den bristande folkliga förankringen samt
den ökande högerpopulismen, som nu sätter sina
tydliga spår i flyktingpolitiken. Just på det området
måste Sverige vara en bromskloss i utvecklingen och
stå på barrikaderna för humanitet.
Målet måste vara ett EU i fred och säkerhet, hu-
manism och demokrati omfattande hela Europa, dvs.
nuvarande ansökarländer, inklusive Turkiet, men
också länderna på Balkan. Vägen dit är lång. När det
gäller Turkiet går utvecklingen beträffande mänskliga
rättigheter nu snarast i motsatt riktning. Men målet
måste stå fast, och vår utrikespolitik inriktas på detta
liksom på att EU ska visa ökad solidaritet med om-
världen och vara en stark kraft när det gäller global
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling.
Vi tycker att EU:s huvudsakliga ämnesområden
ska vara frågor som inte kan hanteras lokalt, regionalt
eller nationellt.
Utskottsbetänkandet har enligt min mening en
alltför försiktig inställning till en öppen, bred och
ifrågasättande debatt om hur det framtida EU ska se
ut. Jag hade gärna sett mer resonemang om hur vi kan
säkra legitimiteten genom att bygga makten under-
ifrån och delegera uppåt.
I vår reservation för vi också ett resonemang om
federalism, som jag gärna vill citera.
"Tanken om en författning byggd underifrån ut-
trycks ofta i termer av federalism. Frågan om federa-
lism handlar ytterst om huruvida samarbetet i huvud-
sak ska vara mellanstatligt eller överstatligt. EU upp-
visar i dag en natur där båda formerna för beslut
blandas. Mellanstatlighet kan uppfattas som den mer
demokratiska samarbetsformen, med vetorätt hos
varje deltagande part. Detta kan leda till, vilket sker
ofta, att förhandlingar förs i slutna rum. Mycket talar
för att inslag av överstatlighet bidrar till ökad öppen-
het och underlättar delaktighet. Det är beklagligt att
begreppet federalism används på olika sätt i debat-
ten."
Vi förespråkar en fortsatt blandform mellan dessa
beslutsformer. Vår vision är också ett medborgarnas
Europa, vilket måste innebära att fler av unionens
medborgare har möjlighet att läsa, förstå och ge syn-
punkter på unionens grundläggande dokument. Det
måste innebära att beslutsfattare är möjliga att identi-
fiera och utkräva ansvar av. En konstitution för den
europeiska unionen skulle bidra till detta. En klarare
och tydligare maktfördelning mellan institutionerna
skulle också bidra till en bättre förståelse bland med-
borgarna. EU-kommissionen ska vara fördragens
väktare, den verkställande kraften och en tjänsteman-
naorganisation. Vi tycker att både ministerråd och
parlament ska ha initiativrätt.
Fru talman! En levande demokrati förutsätter för-
utom öppenhet och insyn också levande debatt och att
människor känner samhörighet med varandra. Bristen
på arenor för människor att mötas, debattera och
samverka på är ett problem. Det är farligt att fri-
koppla de politiska institutionerna från gräsnotsnivån,
så som fallet riskerar bli med europeiska institutioner
som inte motsvaras av gränsöverskridande nätverk
bland medborgarna. Det folkliga motstånd som vi har
sett bl.a. i Göteborg visar oss att människor känner
sig fjärmade från den politik som förs inom EU. Det
ökade stödet för högerpopulism som vi har sett i ett
flertal länder i Europa är ytterligare ett tecken på att
klyftan mellan beslut och medborgare ökar. För att
inte dessa åsikter ska öka behöver vi överbrygga
denna klyfta och göra det möjligt för människor att
identifiera sig med EU. Vi måste bjuda in dem på
politikens arenor.
När fördragen blir oöverskådliga och det är svårt
att avgöra vad EU beslutar och inte beslutar om blir
unionen svag också inom de områden där det finns
behov av kraftfullt gemensamt agerande. Ett tydligt
ställningstagande för en kompetenskatalog hade varit
en fördel. En sådan katalog bör vara uppdelad i tre
avdelningar: en om exklusiva EU-kompetenser, en
om delade kompetenser samt en om frågor där EU
används som mellanstatligt samarbetsforum. Vi bör
inte låsa oss vid hur dessa kompetenser bör fördelas.
Jag skulle snarare vilja föra en debatt om hur man den
vägen kan förtydliga kompetensfrågorna utan att på
förhand försöka definiera hur de bör fördelas.
Till sist, fru talman, vill jag önska dem som deltar
i konventet framgång i sitt arbete.
Eftersom detta är min sista riksdagsdebatt vill jag
tacka alla kamrater i riksdagen för gott samarbete, för
gott kamratskap och för många roliga upplevelser.
Det gäller förstås utrikesutskottets ledamöter och
kansli. Jag har jobbat i sammanlagt sex olika utskott
under mina 17 år i riksdagen, och det har varit myck-
et intressant och lärorikt. Men utrikesutskottet är utan
tvekan pricken över i och det som har intresserat mig
mest av alla utskott.
Jag vill också tacka all annan personal som har
ställt upp i olika sammanhang, t.ex. växeln, vakterna,
informationsdisken, lokalvården, kanslierna i de ut-
skott där jag har jobbat tiderna, Nordiska rådet, inter-
nationella kansliet, kammarkansliet och alla andra.
Jag tackar alla ledamöter som jag har samarbetat med
i olika konstellationer och grupper i riksdagen, på
resor och i utredningar. Jag tackar naturligtvis också
fru talman och de vice talmännen. Tack för allt gott
samarbete!
Jag kanske inte kommer att sakna själva jobbet så
mycket, men ett vet jag alldeles säkert: Jag kommer
att sakna väldigt många människor. Det gäller också
kontakterna med Regeringskansliet och tjänstemän på
UD, på Utbildningsdepartementet och Kulturdepar-
tementet och, sist men inte minst, utrikes- och bi-
ståndsministern för alla konstruktiva diskussioner
som vi har fört och det goda samarbetet. Det gäller
även vice statsministern i hennes olika roller under
årens lopp.
Tack så mycket för det!
Anf. 5 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Efter Marianne Anderssons tack till
alla känns det lite svårt att komma med en replik.
Marianne Andersson tillhör de kolleger inom riksda-
gen som det alltid är trevligt att utväxla åsikter med.
Det går att föra en mycket bra diskussion med henne.
Detta kan hon ta med sig till sitt fortsatta liv. Jag
önskar henne allt gott i framtiden.
Jag vill ändå ta upp en fråga där vi kan kontrastera
våra åsikter lite grann mot varandra, vilket kan vara
intressant.
Som jag förstod det pratade Marianne Andersson
om överstatlighet nedifrån, och problemet var att
överstatlighet skulle föra till större öppenhet. Proble-
met med överstatlighet är ju att en majoritet av stater,
i det här fallet inom EU, kan påtvinga andra stater en
vilja som de demokratiska institutionerna i det landet
inte har. Därmed kan folken i de länder som kommer
i minoritet påtvingas en politik som inte har stöd i
folkmajoriteten. Därmed spänner också överstatlighet
mot demokratin, där den nationella suveräniteten
fortfarande är den form eller det rum i vilket demo-
kratin bäst utnyttjas.
Det är denna problematik som måste lösas. Innan
den är löst kan i varje fall inte jag plädera för mer
överstatlighet, utan för att samarbetet måste baseras
främst på mellanstatlig grund.
Anf. 6 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Kenneth Kvist kanske noterade att jag
förespråkade en blandform mellan mellanstatlighet
och överstatlighet. Vi förespråkar inte någon form av
överstatlighet utan att man har beslutat om ett visst
område. Det är ett viktigt ställningstagande. Ibland
finns det ju också fördelar med överstatlighet just
efter det att man har fattat de besluten.
Mellanstatlighet medför ju även, som jag sade ti-
digare, att förhandlingarna förs i slutna rum. Det blir
inte alls den öppenhet som man kanske tror. Det finns
alltså för- och nackdelar med båda formerna.
Därför tycker vi också att det är viktigt att man
bibehåller den blandform som vi har i dag. Det är ju
lite olika beroende på vilka beslut det gäller.
Anf. 7 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Jag noterade att Marianne Andersson
inte bara var för överstatlighet utan ville ha en bland-
form. Men hon talade om en överstatlighet nerifrån
och att det skulle ges större öppenhet. Då måste jag
säga att det inte finns särskilda regler för öppenhet
när råden diskuterar sådant som ska leda till överstat-
liga beslut. Det är samma procedur, den är lika sluten
oavsett om den är mellanstatlig eller överstatlig där-
för att diskussionerna förs mellan regeringarna.
Det kan diskuteras hur man ska formera en kon-
kret större öppenhet, det är ett angeläget problem och
där är vi överens. Men jag tror att överstatligheten
måste vara väldigt strikt begränsad. Det är möjligt att
den ska finnas. Den finns egentligen i våra krav på att
alla länder ska följa de mänskliga rättigheterna. Jag
kan nog tänka mig att den ska finnas i gränsöverskri-
dande verksamhet som viss miljöförstörande verk-
samhet osv. Där kan man acceptera överstatlighet,
men den ska vara ytterligt begränsad. Grundformen
ska framför allt vara mellanstatlighet. Bara så försäk-
rar vi att politiken går i takt med folkviljan i alla
medlemsstater.
Anf. 8 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Det är ganska intressant att höra Ken-
neth Kvist. Nu säger han själv att det kan finnas vissa
områden där det faktiskt kan vara bra med överstat-
lighet. Vi är egentligen ganska överens om att innan
överstatlighet införs på något område ska det föregås
av en bred och djup debatt så att man vet vad det
handlar om, att man är medveten om vilka konsek-
venser just det beslutet får, och också om att det finns
områden där överstatlighet kan vara en fördel. Egent-
ligen är inte skillnaderna så jättestora som Kenneth
Kvist vill göra gällande.
Anf. 9 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Den europeiska gemenskapen och det
europeiska arbetet för fred har pågått i drygt ett halvt
sekel i olika hastighet. Ibland har hela projektet som
sådant verkligen darrat, och man har undrat om det
finns en väg framåt. Jag kan bara påminna om hur de
Gaulle en gång slog igen dörren för Storbritannien för
att komma in i samarbetet. Då trodde man att det var
en spik i kistan. Men så har det inte blivit, utan arbe-
tet har gått vidare envist och enträget. Nu står vi inför
nya utmaningar.
De som en gång startade det här spännande pro-
jektet, fredsprojektet, var visionärer. Det är viktigt att
vi är det också, försöker vara det, och inte bara ser till
hur det ska se ut nästa år eller året därpå utan har en
långsiktig strategi för hur vi vill se den europeiska
gemenskapen och EU:s arbete utvecklas.
Som jag ser står vi nu inför någon sorts brytpunkt.
Det kan man tycka att man gör i olika skeden, men
onekligen är det nog så i fråga om EU:s arbete. Då är
det två stora utmaningar: utvidgningen av antalet
stater, nya stater, in i gemenskapen och den demo-
kratiska förankringen. Inte minst det sista är otroligt
viktigt. Om vi missar den demokratiska förankringen
i arbetet har vi gjort det mycket besvärligt för den
fortsatta utvecklingen. Ska EU klara den så viktiga
östutvidgningen och återfå medborgarnas förtroende
krävs omfattande reformer av unionens beslutsformer
och funktionssätt.
Det råder i dag inga som helst tvivel om att Euro-
pas medborgare, politiker och regeringar är medvetna
om detta. Men jag måste säga att den svenska rege-
ringen tassar något. Det framgår av den skrivelse som
ligger till grund för den här debatten, skrivelse 115.
Regeringen tassar lite försiktigt fram och fortsätter att
sätta sig något på tvären i debatten, tycker jag, inte
tillräckligt visionärt. Statsminister Göran Persson och
utrikesminister Anna Lindh talar allt oftare och allt-
mer om att allt är bra som det är. Man ska inte rubba
för mycket för då kanske man skulle skada mer är
temat.
Det är olyckligt att Sverige ska vara det land som
försöker bromsa de nödvändiga förändringarna för att
EU verkligen ska bli en medborgarnas union.
Utvidgningen fordrar förändringar för att man ska
klara ett EU med 25-talet medlemsländer. Det handlar
om sådant som öppenheten, maktbalansen mellan
EU:s institutioner och kompetensfördelning mellan
EU och medlemsstaterna. Fokus i diskussionen måste
ligga på hur en omfattande utvidgning ska kunna
kombineras med fortsatt effektivitet och förbättra den
demokratiska legitimiteten i EU:s beslutsfattande.
Det ska handla om hur vi kan se till att göra be-
slutsfattandet mer öppet för insyn och öppet för de-
mokratisk kontroll liksom hur vi i fortsättningen ska
kunna tillgodose små länders intressen i lika hög grad
som stora länders intressen i unionen. Den demokra-
tiska förankringen fordrar en öppen konstruktiv
idédebatt, och jag hoppas verkligen att det är det vi
ska få se de närmaste åren fram till 2004 som är en
viktig milstolpe. Då gäller det att vi presenterar tydli-
ga alternativ och för fram dem i debatten. Diskussio-
nen här i dag och reservationerna visar att det finns
tydliga alternativ.
Vi har hört här hur Vänsterpartiets inställning är.
När jag lyssnar på Kenneth Kvist måste jag säga att
det är mycket konstruktivt utifrån hans utgångspunk-
ter. Vi vet att Vänsterpartiet egentligen inte ville vara
med i samarbetet, men nu när man är med försöker
man hitta lösningar. Men från vår utgångspunkt är det
något bakåtsträvande och inte riktigt med den inrikt-
ning som vi vill ha. Jag kanske inte ska säga att det är
bakåtsträvande utan säga att det är en annan inrikt-
ning på EU:s utveckling än vad vi vill ha. Vi vill gå åt
ett annat håll. Det gör att vi får mellan våra partier,
och även med Miljöpartiet som vill lämna unionen
totalt, en spännande debatt.
Det är bra att tydliga alternativ lyfts fram. Utan
klara alternativ är det stor risk att debatten tystnar,
och det för inte utvecklingen vidare.
Regeringen sitter något nöjd och ger sitt stöd åt
den rådande ordningen, och det är knappast någonting
spännande. Regeringen förespråkar mellanstatlighe-
ten. Det ger Göran Persson och hans kolleger mycket
makt i det här sammanhanget. De träffas och diskute-
rar i slutna rum, så kommer de ut och säger att nu har
vi kommit överens. Då har man inte den öppenhet
som vi vill se från Folkpartiet liberalernas sida. För-
handlingar sker alltså ofta inför lykta dörrar, och det
är olyckligt. Man måste kunna utkräva det politiska
ansvaret för de beslut som fattas. Det handlar om för
medborgarna tydliga beslutsprocesser och en demo-
kratisk kontroll.
Sammanfattningsvis vill jag ta upp några punkter
om vad vi anser att EU ska koncentrera sig på.
I de stora gränsöverskridande frågorna måste man
kunna ha en överstatlighet. Folkpartiet liberalerna
ryggar inte för att diskutera överstatlighet och någon
form av ett federalt system där vissa beslut fattas
överstatligt medan andra beslut fattas av länderna
själva. Det bör upprättas en kompetenskatalog som
anger var ansvaret för besluten ska ligga.
Vi har i all anspråkslöshet försökt att ta fram nå-
gon form av författning, ett slags konstitution som
ska göra det tydligt för medborgarna vad det handlar
om. I dag är det ibland nästan ogenomträngligt även
för oss parlamentariker som jobbar med dessa frågor
att förstå hur beslutsgångarna är.
Vi har gjort en liten sammanställning av en för-
fattning för den europeiska unionen som visar på en
väg som man kan gå. Den är inte alls på något sätt
färdigarbetad. Det finns mycket som man kan disku-
tera, men det är ändå ett bidrag till debatten. Jag och
Folkpartiet tror att det är viktigt att man har klara
riktlinjer på pränt så att det hela är förståeligt för
medborgarna.
EU ska inte syssla med allting. Det finns frågor
som löses bäst av medlemsländerna själva. Det kan
röra finanspolitik, skolfrågor, sådana sociala frågor
som barnbidrag, dagisavgifter, föräldraledigheter osv.
Detta är nära frågor som EU inte ska lägga sig i, utan
det är i de stora ödesfrågorna som man ska fatta be-
slut på överstatlig nivå, fredsfrågorna, miljöfrågorna
etc.
Jag vill använda de sista 30 sekunderna av min
utmätta talartid till att tacka för mina 17 år i riksda-
gen. Det här är min sista debatt, och jag tycker att det
är intressant att jag får ha den i en så viktigt fråga
som EU:s framtid.
Det har varit spännande år. Jag har suttit med i ut-
rikesutskottet sedan 1988 och sett en fantastisk ut-
veckling. På den tiden var det apartheid i Sydafrika,
Sovjetunionen existerade och det fanns en stor mur i
Berlin. Sverige stod utanför EU. Det har alltså hänt
väldigt mycket.
Jag vill också tacka kamraterna i utskottet, i riks-
dagen, tjänstemännen och talmannen för dessa år. Jag
hoppas inte att detta ska förhindra att någon önskar
begära replik på mig.
Jag vill också yrka bifall till reservation nr 5 i be-
tänkandet KUU2.
Anf. 10 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Jag tänkte förlänga K-G Biörsmarks
tid i talarstolen några ögonblick, och jag vill återgälda
det tack som han framförde till riksdagen. Vi har haft
en del goda och trevliga duster. Det har varit ett gott
kamratskap trots skilda principiella uppfattningar.
En skild principiell uppfattning har vi just i frågan
om överstatlighet, som jag än en gång vill återkomma
till.
K-G Biörsmark säger att problemet med mellan-
statlighet är - som han uttrycker det - att Göran Pers-
son och hans motsvarigheter får för mycket makt
därför att förhandlingarna sker bakom lyckta dörrar.
Det är inte det som är problemet med mellanstatlig-
het, utan det ger de nationella folkvalda parlamenten
en möjlighet att kontrollera sina regeringar, möjlighet
till inflytande och möjlighet att utkräva ansvar av
regeringarna.
Det är lite annorlunda med överstatlighet. K-G
Biörsmark och Folkpartiet har tydligen för sig att det
är lättare att utkräva ansvar vid överstatlighet. Men så
är det ju inte. Om ett beslut har en överstatlig karaktär
gentemot vårt land tvingas vi som minoritet att foga
oss i ett sådant beslut. Vi kan ju inte utkräva ansvar
av Tysklands förbundskansler eller Frankrikes premi-
ärminister för att de har kört över Sveriges regering.
Vi kan utkräva ansvar av Sveriges regering. Vid
överstatlighet blir således möjligheterna till an-
svarsutkrävande mycket sämre.
Överstatlighet innebär att de beslutsfattare som
man kan utkräva ansvar av kan vara överkörda i en
situation där de är i minoritet. Därför försämrar alltså
överstatligheten ansvarsutkrävandet.
Anf. 11 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Kenneth Kvist har ett något statiskt
tänkande här. Jag ser framför mig ett ökat inflytande
från parlamentet och parlamentarikerna och en ökat
kraft hos Europaparlamentet. Det gäller framför allt
sådana frågor som vi är beroende av och som är så
viktiga för oss alla, t.ex. miljöfrågorna eller utrikes-
och säkerhetspolitiken.
Det är klart att vi från en synpunkt frånhänder oss
en viss makt. Men å andra sidan vinner vi möjligheter
att gå fram kraftfullare, t.ex. på miljöområdet.
Samma resonemang som Kenneth Kvist för kan
man ju föra inom Sverige. Det finns många kommu-
ner och landsting som tycker att staten har alldeles för
stor makt över deras beslutsområden. De skulle vilja
att staten inte lade sig i så mycket. Den övergripande
delen av besluten som påverkar den kommunala de-
mokratin och länsdemokratin fattas här i riksdagen.
Det kan bli likadant med EU, att vi vinner vissa saker
därför att det blir mer kraft bakom besluten. Då är
överstatlighet en metod att genomföra detta.
Anf. 12 Kenneth Kvist (V)
Fru talman! Den här jämförelsen haltar. Den för-
utsätter att EU är en stat, men EU är ingen stat. Möj-
ligen med undantag av Folkpartiet är det inget parti i
Sveriges riksdag som vill att EU ska vara någon form
av stat.
Man ska kanske inte argumentera om politikens
former med politikens innehåll, som K-G Biörsmark
gör. Han säger att med överstatlighet vinner vi möj-
lighet att gå fram mera kraftfullt på miljöområdet.
Men det kan vara precis tvärtom, att överstatlighet
tvingar fram mycket sämre miljöåtgärder än dem som
en folkmajoritet i vårt land vill se vidtagna. Vi hind-
ras då från det med tanke på att vi ska vara den ge-
mensamma marknaden till lags. Det visar ju inte på
någon kraftfullhet i besluten.
Det grundläggande problemet med ett överstatligt
beslut där alla inte är eniga - om det är enhälligt kan
det lika gärna vara mellanstatligt - är att demokratis-
ka parlamentariska stater tvingas att vidta åtgärder
mot folkets genom val uttryckta vilja. Detta är över-
statlighetens grundläggande problem. Därför ska det
vara utomordentligt lite av överstatlighet. Samarbetet
ska i stället baseras på mellanstatliga principer.
Där skiljer vi oss åt, och jag tror att det är nyttigt
för debatten att vi kan kontrastera dessa uppfattning-
ar.
Anf. 13 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Det sista som Kenneth Kvist sade var
väldigt intressant. Han uteslöt inte att det ska finnas
överstatlighet, men det skulle vara väldigt lite av det.
Kenneth Kvist har ett problem med sin utgångs-
punkt, om det inte skulle finnas någon överstatlighet
alls, och det är att den som vill gå fram långsammast
eller inte vill gå fram alls t.ex. på miljöområdet sätter
dagordningen med sitt veto, och då händer ingenting.
Kenneth Kvist måste svara på hur man kommer ur det
dilemmat. När vi vill ta kraftfulla tag på ett politiskt
område med de ödesfrågor som vi har framför oss,
inte minst miljöfrågorna men även fredsfrågorna,
utrikespolitiken och säkerhetspolitiken och det då är
ett land som sätter ned klackarna i golvet och säger
nej, då går ju inte utvecklingen framåt.
Jag menar, och Folkpartiet menar, att just på så-
dana områden där det är så viktigt att det fattas kraft-
fulla beslut ska det finnas möjlighet till överstatlighet.
Då talar man om att detta blir en superstat. Men det
behöver inte alls bli någon superstat i den bemärkel-
sen att det blir någon sorts nytt land, utan det är det
som är fastlagt i en författning i en konstitution som
talar om vilka områden det rör sig om, och det är
dessa och inget annat. Sedan finns det beslutsfattare
på olika nivåer. Då är vår politik så nära människorna
som möjligt. Besluten ska fattas nära de människor
som berörs av de här frågorna.
Det finns ingen önskan i sig att föra över en massa
nya beslut till denna överstatlighet, inte alls, bara
vissa frågor. Jag förstod av Kenneth Kvists sista re-
plik att han inte uteslöt detta helt och hållet.
Anf. 14 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Det som vi nu debatterar är EU:s
framtidsfrågor. Det är väldigt bra att vi har en sådan
debatt. Det är särskilt angeläget om vi ska få en de-
batt ute i samhället kring EU:s framtidsfrågor att vi
också för debatten här i parlamentet för att över hu-
vud taget lyfta de frågor som sedan ofta behandlas i
slutna rum. Det är ju många som ifrågasätter demo-
krati- och inflytandemöjligheterna. Därför är det
oerhört viktigt att man får i gång debatten kring de
här frågorna i samhället. När vi bläddrar lite grann i
vårt betänkande kan vi se att det i riksdagen finns lite
olika uppfattningar och syn på EU:s framtid och hur
man vill forma den. Ute i samhället lär det väl finnas
minst lika många uppfattningar om det.
EU:s framtidsfrågor - ja, i grunden tycker jag att
det är handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Det är
en fråga om hur demokrati och delaktighet ska funge-
ra, och det är en fråga om hur utanförskapet ska be-
kämpas.
De hot som vi står inför är, tycker jag, väldigt
mycket bristande demokrati och delaktighet. Det gör
att stora grupper av människor marginaliseras. Mark-
naden gör människor till en handelsvara. Alla männi-
skor har inte lika värde, utan man värderas utifrån om
man kan delta som arbetskraft eller om man hamnar i
reservgruppen som över huvud taget aldrig kommer
in på arbetsmarknaden.
Det här är frågor som berör människor och som
väldigt många människor ser i dag i både Sverige och
övriga Europa. De frågor som framtiden naturligtvis
handlar om är hur vi ska få ett samhälle där alla män-
niskor kan känna delaktighet, där vi får en ökad de-
mokratisering och ett ökat inflytande för människor.
Inför toppmötet i Göteborg var det tusentals män-
niskor som förberedde sig för att kunna vara med och
påverka genom att förbereda seminarier och olika
arbetsformer, just för att man ville vara med. Man
ville vara delaktig i samhällsdebatten. Tyvärr spårade
det helt ur. Några få demonstranter som inte klarade
att demonstrera demokratiskt och en alltför nervös
polisstyrka tog över den demokratiska processen på
ett sätt som gjorde oerhört många människor besvik-
na. Jag tror att det till stor del bidrog till att många
känner att det inte ens är någon idé att försöka vara
med och påverka.
Min förhoppning är att den diskussion som ska
vara om framtidsfrågorna kommer att ge människor i
vårt land nytt hopp och nya möjligheter att vara med
och påverka, för det är ändå det som är grunden för
demokratin. Det viktiga i en demokrati är att alla
människor kan vara med och känna delaktighet. Det
är där som väldigt mycket av bristerna finns inom EU
i dag och naturligtvis också där de stora framtida
utmaningarna ligger.
Per Unckel sade att vi skulle lägga bakom oss dis-
kussionen om vi ska vara med eller inte och att utan-
förskapet i EMU skickar signaler om att vi inte fullt
ut vill delta. Jag trodde att konventarbetet var till för
att skicka signaler om att vi vill vara med och påverka
hur vår framtid ska se ut, hur EU ska utformas och att
även de som i dag är kritiska till ett EU-medlemskap
skulle kunna delta i den debatten och diskussionen.
Jag trodde inte att rädslan för att EU inte gillar att vi
är kritiska var det viktiga i det här sammanhanget.
I denna kammare är det Miljöpartiet och Vänstern
som vågar vara kritiska, som vågar skicka signaler
om att det finns människor som inte tycker att ett
överstatligt EU-system är det vi vill ha. Jag tror att
det är en viktig del i den demokratiska processen att
också de människor som tycker som Miljöpartiet och
Vänstern, vilka är betydligt fler än de som i dag röstar
på oss tyvärr, får en röst i de här sammanhangen. Alla
vi människor är nog för ett samarbete. Vi vill att vi
ska kunna samarbeta över gränser. Men vi vill ha
beslutsformer och processer som gör att vi kan vara
delaktiga och också känner att vi kan påverka.
Lena Hjelm-Wallén skrev på DN Debatt om fyra
viktiga punkter inför framtidsdebatten. Det var jord-
bruket, asyl- och migrationsfrågorna, det rättsliga
samarbetet och öppenheten som hon tog upp som
viktiga frågor att debattera. Jag tycker också att det är
viktiga frågor, inte minst utifrån samarbetet i världen
i övrigt, för EU är en del av världen precis som Sve-
rige är en del av världen. De stora globala problem vi
står inför är fattigdomen och de stora miljöproble-
men. Då är det viktigt att EU inte bygger system som
gör att man stänger ute resten av världen.
Jordbruket är en av de frågor där vi tydligt kan se
att man har strävat efter att ha en jordbrukspolitik
som gynnar det egna jordbruket men som missgynnar
framför allt tredje världen.
På asyl- och migrationssidan ser jag med fasa hur
vi i dag hanterar människor som är på flykt, hur barn
far illa när de kommer till vårt land och hur de för-
modligen far ännu mer illa i många andra länder, hur
dåliga vi är på att ta hand om människor som av olika
skäl behöver fly.
När det gäller det rättsliga samarbetet måste vi
naturligtvis bekämpa terrorism, knark och andra brott
som förekommer, men det måste också bygga på en
grund som gör att individens rättssäkerhet tryggas.
De förändringar vi har sett under den senaste pe-
rioden tycker jag är ganska skrämmande när det gäl-
ler individens rättssäkerhet. Öppenheten är naturligt-
vis oerhört viktig. Om man inte har en öppenhet och
en möjlighet att granska och komma åt de beslut som
fattas är det ju omöjligt att vara delaktig i samhället.
EU har långt kvar att gå innan vi kan få den öppenhet
som jag tycker att vi från svensk sida bör värna.
Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till re-
servation 6, där vi till en viss del beskriver vår syn på
EU:s framtidsfrågor. Vi har flera reservationer, som
vi naturligtvis stöder, men för tids vinnande yrkar jag
bara bifall till reservation 6.
Anf. 15 Marianne Andersson (C)
Fru talman! I en av Miljöpartiets reservationer står
det att Miljöpartiet anser att Sverige ska driva att
utrikes- och säkerhetspolitiken helt ska avföras från
EU:s kompetensområde. Då har jag noterat att Miljö-
partiet i väldigt många avseenden är mycket kritiskt
till USA och USA:s agerande på flera områden. Det
kan man vara. Det är jag också. Jag kan delvis in-
stämma i den kritiken.
Men i dag är det ingen som egentligen kan utmana
USA. Jag tycker att det är väldigt viktigt att det finns
en balans, att det finns någon som ändå kan balansera
deras politik. Ibland kan den sammanfalla men ibland
skiljer sig också EU:s utrikespolitik från USA:s. Det
är bara en del av argumentationen för att ha en utri-
kespolitik, tycker jag. Jag undrar hur Miljöpartiet ser
på Sveriges möjligheter. Om vi själva t.ex. skulle
kritisera USA eller utmana USA i någon fråga - hur
skulle det gå till?
Jag ser att EU är ett väldigt viktigt verktyg i hela
det globala samarbetet när man samarbetar om t.ex.
mänskliga rättigheter.
Anf. 17 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Min fråga gällde ju utrikespolitiken,
som Miljöpartiet vill ta bort från EU:s kompetens.
När det gäller den fråga som Marianne Samuelsson
tar upp här handlar det ju inte om ett eget försvar utan
om krishantering och om att EU ska kunna medverka
till fred och säkerhet i världen. Jag tycker att det är
väldigt viktigt att EU-länderna går samman.
Sedan vet jag att Miljöpartiet också skriver att
man är kritisk mot planerna på ett samarbete för att
främja vapenexport utanför EU, som det står. Då kan
det vara intressant att erinra sig historien. Många
länder i EU har haft en mycket generös politik när det
gäller vapenexport. I det samarbete som nu sker är
inriktningen betydligt striktare, vilket ju i stället är en
framgång för Sveriges politik och det inflytande som
vi kan ha. Skulle man släppa Frankrike fritt, med
tanke på hur de har agerat tidigare, skulle resultatet
bli betydligt sämre än vad det här samarbetet har
inneburit.
Anf. 18 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Jag har inte riktigt samma uppfattning
som Marianne Andersson, förstår jag, i de här frågor-
na. Min uppfattning är nog att Sverige var betydligt
mer aktivt när det gäller freds- och nedrustningsfrå-
gorna i ett internationellt perspektiv innan vi gick
med i EU än vad vi är i dag. Sveriges röst i världen
har blivit betydligt tystare - just för att man anpassar
sig och är rädd att stöta sig med övriga EU-länder,
och i viss mån också med USA i dagsläget.
Där tycker jag faktiskt att det har blivit en tydlig
förändring och försämring av den svenska utrikespo-
litiken. Sedan finns det naturligtvis möjligheter att
även inom EU påverka och jobba, men vi är väldigt
kritiska till att EU alltid ska tala med en röst. Det står
ju så, att även i internationella sammanhang som t.ex.
FN ska inte något av EU-länderna kunna tycka något
annat än vad den gemensamma EU-gruppen gör. Det
är naturligtvis så, inte minst när man har kärnvapen-
länder med i EU, att det förändrar Sveriges möjlig-
heter att aktivt arbeta i de här frågorna på ett interna-
tionellt plan.
Anf. 19 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! I reservation 6, som Marianne Samu-
elsson just har yrkat bifall till, skriver Marianne Sa-
muelsson och Miljöpartiet bl.a. så här: "Tyvärr har
den före detta ja-sidan i svensk EU-debatt inte velat
ta upp diskussionen om EU:s långsiktiga utveckling."
Jag känner mig i varje fall inte träffad av detta,
och Folkpartiet gör det inte heller. Vi har verkligen
försökt ta upp diskussionen om den långsiktiga ut-
vecklingen och också lagt fram material på olika
områden för att stimulera denna debatt.
Men det var egentligen inte det viktigaste som
stod i den reservationen, utan det är en annan formu-
lering. Marianne Samuelsson skriver att redan själva
grundtanken med EU är fel. Hon fortsätter med att
säga att Sverige bör lämna EU. Då är min fråga: Om
vi nu skulle tänka oss det scenariot att vi går ur EU,
vilka metoder ser Marianne Samuelsson då som möj-
liga framöver t.ex. för att, som vi har varit inne på
tidigare, skärpa miljölagstiftningen och för att i ett
samarbete med andra länder få lite klös i miljöpoliti-
ken? Vilka är alternativen?
Anf. 20 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Först vill jag ta upp detta med att
lämna EU. Vi och vårt parti har röstat emot EU-
medlemskapet, och vi står fast vid ståndpunkten att vi
tycker att det vore bättre om Sverige var kvar utanför
EU, som Norge har valt att vara. Vi ser inte att Nor-
ges röst i världen har tystnat eller att Norge inte har
haft möjlighet att arbeta med viktiga frågor på ett
internationellt plan.
Därför tycker vi också att det är viktigt att det
finns en utträdesparagraf i EU:s konstitution. Det är
förvånande, tycker jag, att Karl-Göran Biörsmark
tycker att en utträdesparagraf skulle något slags hot
mot EU-gemenskapen. Det borde vara självklart att
det finns ett regelsystem för de demokratier, de län-
der, som skulle vilja rösta och välja något annat, t.ex.
om något av de länder som i dag är medlemmar
skulle få en majoritet som röstar för att lämna EU. Då
borde det vara en självklarhet att det finns en utträ-
desparagraf. Det förvånar mig mycket att K-G Bi-
örsmark inte tycker att det behövs en sådan.
Anf. 21 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Nu tog Marianne Samuelsson till det
klassiska debattknepet att tala om något annat än det
som jag ställde frågan om. Jag ställde nämligen frå-
gan om vilket alternativ Marianne Samuelsson och
Miljöpartiet har om man nu vill gå ur EU och inte
vara med i det samarbetet för att få lite kraft bakom
politiken och inte vara en ensamseglare.
Vi kan naturligtvis höja rösten som enskilt land,
men är vi i ett större sammanhang och kan påverka
det kan det få helt andra effekter, bl.a. på miljöområ-
det. Det var det min fråga gällde.
När nu Miljöpartiet vill lämna den här gemenska-
pen, vilka kraftfulla åtgärder och kraftfulla samar-
betsmöjligheter ser då Miljöpartiet och Marianne
Samuelsson för att t.ex. öka kraften i miljöpolitiken
och få en bättre utveckling på det området?
Anf. 22 Marianne Samuelsson (Mp)
Fru talman! Först och främst, K-G Biörsmark, har
EU inte varit särskilt kraftfullt på miljöområdet. Sve-
rige har snarare fått backa från flera miljökrav som
man tidigare har haft. Vi hade en debatt om EU:s
regelsystem när det gäller företagsflytt. Det visade sig
att EU när man gick in med en massa bidrag för att
flytta tillverkningen - i det här fallet handlade det om
däcktillverkning - inte ens hade ett system som gjor-
de det möjligt att ställa krav på fabriken att man
skulle bibehålla den miljövänligare produktion man
hade i Sverige, utan det var upp till företaget att be-
stämma. Man kunde genom EU-stöd flytta en fabrik
och alltså växla ned miljökraven. Det visar att EU
inte alls är den miljökraft som K-G Biörsmark anser
att EU är. Naturligtvis finns det andra vägar att lyfta
fram miljöfrågorna.
Jag förutsätter, och det är vårt mål i den här dis-
kussionen, att så länge vi är med måste EU ha en
öppnare attityd gentemot omvärlden. Då bör man
aktivt kunna delta i den globala och internationella
debatten och skapa regelsystem som gör att man inte
isolerar sig i en omvärldsdiskussion. Vi får faktiskt se
till att tillsammans värna den globala solidariteten.
Det bör vara en självklarhet att vi från svenskt håll
driver denna fråga.
Anf. 23 Sören Lekberg (S)
Fru talman! Flera talare har redan efterlyst en bred
och förutsättningslös debatt om Europeiska unionen
och dess framtid. Därför är det glädjande att konstate-
ra att Sveriges riksdag under loppet av ett år har haft
flera sådana breda debatter.
För snart ett år sedan hade vi en debatt med an-
ledning av det dåvarande gemensamma utskottets
betänkande om EU:s framtid. Det var det första steget
i den här debatten, och det var en bred diskussion vi
förde offentligt här i Sveriges riksdag och i dess
kammare. Förra året hade vi på hösten en debatt om
Nicefördraget, och vi godkände Nicefördraget. Det
var också en debatt som handlade om EU:s framtid.
Vi vet ju att Nicefördraget är synnerligen viktigt för
utvidgningen av unionen. Misslyckas ratifikations-
processen i medlemsländerna finns det en stor risk för
att utvidgningen försenas.
Vi har nu den här debatten i dag i kammaren, och
det kommer naturligtvis flera debatter framöver.
Utgångspunkten i dag är regeringens skrivelse som
baserar sig på det som har hänt i Nice och Laeken och
att det nu har tillsatts ett konvent. I samband med det
anger regeringen i skrivelsen vissa allmänna stånd-
punkter inför det fortsatta arbetet.
Det som är viktigt att konstatera och som också
påpekas i vårt betänkande är att det nu finns ett brett
sammansatt konvent där också kandidatländerna är
med. Det hälsar vi med stor tillfredsställelse. Det är
unikt i EU:s historia att det är på det sättet. När kon-
ventet är färdigt ska det följas av en tid av reflexion,
då medlemsstaterna får möjlighet att tänka igenom de
resultat som konventet har kommit fram till. Då får
naturligtvis också riksdagen möjlighet att gå igenom
resultatet av konventet. Därefter startar den egentliga
regeringskonferensen.
När vi läser betänkandet, och framför allt när vi
lyssnar på debatten, bör vi också hålla i minnet att det
finns en skala av åsikter om hur Europeiska unionen
ska utvecklas. Som jag ser det har vi å ena sidan en
grupp under ledning av Folkpartiet, men där även
Kristdemokraterna är med, som vill gå väldigt långt
åt det ena hållet. Det är den väg som många i Europa-
parlamentet vurmar för och som kanske också kom-
missionen vill följa. Å andra sidan har vi Miljöpartiet
och Vänsterpartiet som vill gå en helt annan väg.
Mellan dessa poler har vi partier med en mer prag-
matisk inställning.
Bortser man från de nyanser som förekommit i
debatten kan man konstatera att det finns en bred
uppslutning kring och ett stöd för den rådande ord-
ningen när det gäller hur EU:s grundvalar ska funge-
ra. Det är en pragmatisk hållning som utvecklas i
betänkandet om hur EU ska utvecklas.
Det är viktigt att slå fast det som flera redan har
varit inne på, nämligen att det är medlemsstaterna
som ger Europeiska unionen dess befogenheter. Det
är medlemsstaterna som via sina parlament ska ratifi-
cera förändringar, och det är alltså medlemsstaterna
som är fördragens herrar. EU bygger på en maktba-
lans mellan olika institutioner. Det är ingen parla-
mentarisk demokrati, utan den bygger på den här
uppdelningen.
Vi i majoriteten är positiva till att förenkla för-
dragen och ser ett värde i det, men vi inser samtidigt
de praktiska svårigheter som kan föreligga. Vi är inte
negativa till att använda begrepp som
"konstitutionellt fördrag". Det är inte den typen av
etiketter vi ska syssla med och koncentrera oss på.
Det viktiga är att de nationella parlamenten i med-
lemsstaterna ratificerar förändringar i fördragen, och
vi är därför mycket tveksamma till om det går att hitta
någon form för en annan, förenklad förändringspro-
cess.
Vi är däremot tveksamma till en kompetenskata-
log. Det är många som talat för detta. Vi tror inte att
det är en så god tanke, även om man kan förstå moti-
vet. Det är nämligen svårt att fastställa en exakt kom-
petenskatalog. Hittills har EU-samarbetet gått framåt
och varit progressivt på grund av att det har innehållit
ett mått av flexibilitet. Med en kompetenskatalog
skulle det finnas en risk för att denna flexibilitet för-
svinner. Det viktiga är naturligtvis att hela tiden ta
fasta på subsidiaritetsprincipen och att den verkligen
prövas inför varje beslut som ska fattas.
Herr talman! EU-samarbetet har under året visat
sig ha en oerhörd kraft. Det har befrämjat demokratin,
tillväxten och utvecklingen. Jag tycker att vi ska hålla
det i minnet när vi diskuterar framtidsfrågorna, sär-
skilt utvidgningen av unionen.
Jag läste en gång Willy Brandts memoarer. Där
beskriver han ingående hur man diskuterade i mitten
på 1970-talet då det gällde att få in de gamla diktatu-
rerna i ett demokratiskt tänkande. Det handlade då
om Spanien, Portugal och Grekland. Dåvarande EG,
eller EEC, som det hette, bestämde sig för att ta med
dessa länder. De var fattiga, underutvecklade osv.,
men tog man med dem skulle de "vaccineras" mot
diktatur och för alltid bli demokratier. Historien visar
nu hur rätt detta var. På samma sätt ska vi naturligtvis
hantera framtiden, den nära framtiden då vi ska ta
med länderna i Öst- och Centraleuropa.
När vi nu diskuterar den framtida processen får vi
inte heller bli fartblinda, vilket jag tror en del lätt kan
bli, att man vill gå på i ullstrumporna och utveckla
överstatligheten osv.
Jag hade tillfälle att vara med på en konferens där
en välrenommerad statsvetare från Storbritannien
deltog. Hennes namn är Helen Wallace. Hon sade att
om man tittar på Europas historia så har de senaste
10-15 åren varit de mest omvälvande någonsin. Det
är en verklig revolution som har ägt rum i Europa på
kort tid.
Det för mig in på att jag för egen del vill tacka för
åren här i riksdagen. I början av 80-talet när jag kom
in i riksdagen såg Europa helt annorlunda ut än i dag.
Det var före enhetsakten. Tidningen The Economist
funderade på att lägga ned sin redaktion i Bryssel
eftersom man tyckte att EU var ett tråkigt projekt. Det
var bara tullunion, tariffer och ingenting mer. Sedan
kom enhetsakten, Maastricht, de nya medlemsländer-
na Spanien, Portugal och Grekland som jag talade om
tidigare, järnridån försvann, muren revs, Sverige,
Österrike och Finland har kommit med som med-
lemmar, och det har skett en enorm utveckling under
dessa år. Det ska vi inte glömma bort. Därför ska man
också vara försiktig när man nu ska gå vidare. Man
ska konsolidera det som man har uppnått, och man
ska gå framåt steg för steg. Jag tror att det är en god
linje att steg för steg se till att EU kan utvecklas or-
ganiskt.
Jag vill beröra en fråga som jag tror är oerhört
viktig för samarbetet inom unionen. Vi hade i förra
veckan en liten informell överläggning med Margot
Wallström, vår EU-kommissionär. Hon sade då nå-
gonting som är intressant. Jag tänkte närmast på det
som nämndes förut i debatten om Sveriges röst i
världen. Vi talar ju väldigt mycket om det. Sverige
ska höras i världen, Sverige ska höras i FN osv. Men
hon sade att Sveriges röst måste också höras inom
Europeiska unionen. Vi är ju medlemmar där. Vi ska
naturligtvis inte krypa omkring och inte säga vår
mening. Det är ju vår plattform. Det är ju här som vi
har möjlighet att påverka besluten. Därför är det ock-
så väldigt viktigt att medlemsstaterna tar sitt ansvar,
att de nationella parlamenten gör det. De nationella
parlamenten får inte abdikera från den europeiska
debatten. De nationella parlamenten måste vara med
och forma politiken för framtiden, ta initiativ och
sedan kanalisera dessa initiativ via sina regeringar. Vi
lever ju i parlamentariska demokratier, och där for-
mar man politiken, och man kanaliserar den via rege-
ringarna. Därmed kan man alltså föra EU-frågorna
vidare.
Jag är mycket glad för att riksdagen i Sverige ti-
digt insåg detta och därmed har sett till att riksdagen
har skapat en organisation för att hantera EU-
frågorna. Och jämför man oss med andra så ligger vi i
framkant. Jag har lite svårt att förstå de kritiker som
dyker upp emellanåt både här i kammaren och även
utanför huset och som torgför sig på debattsidor. Det
verkar som om de inte riktigt har följt med i utveck-
lingen och kanske inte heller är medvetna om de
verktyg som faktiskt ligger på bordet i riksdagen och
i riksdagens utskott då det gäller att hantera framtids-
frågor. Vi kan naturligtvis bli bättre på detta och ska
hela tiden se över verksamheten, och vi ska naturligt-
vis också se till att vi kan hitta nya samarbetsformer
tillsammans med våra kolleger i de andra nationella
parlamenten. Jag tror att det är viktigt för framtiden
för att på det sättet gemensamt föra EU-projektet
framåt.
Herr talman! Slutligen sägs det i betänkandet att
vi som har förmånen att vara med i konventet har ett
personligt mandat. Det är naturligtvis bra. Vi ska inte
binda riksdagen eller på något sätt ställa till bekym-
mer som gör att riksdagens handlingsfrihet begränsas.
Men jag tror nog att det betänkande som vi så små-
ningom i dag ska besluta om här i riksdagen är nå-
gonting som vi ska föra med oss och delge konventet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 24 Per Unckel (M)
Herr talman! Sören Lekberg får ursäkta mig om
jag får intrycket av att han driver principen om prag-
matismen in till gränsen där den övergår i kökken-
mödding.
Jag har en kommentar och en fråga med den ut-
gångspunkten. Kommentaren är att när Sören Lek-
berg tar avstånd från eller är starkt tveksam till idén
om en kompetenskatalog säger han att vi inte ska
göra klart för oss vad det är som EU ska göra och vad
det är som nationalstaterna ska göra. Jag tror att detta
är en farlig ståndpunkt därför att den riskerar att leda
till att sådant som nationalstaterna borde ägna sig åt
glider vidare till EU, medan EU däremot inte får det
gjort som nationalstaterna inte klarar av.
Min fråga i denna otydlighetsavdelning hänger
samman med socialdemokratin och mellanstatlighe-
ten. Jag skulle vilja be Sören Lekberg reda ut hur
Socialdemokraterna faktiskt ser på detta och dess-
utom försöka reda ut hur tesen, som många hävdar,
om mellanstatlighet skulle vara något slags skydd för
de mindre ländernas möjligheter till påverkan. Många
inklusive jag själv hävdar ju snarast raka motsatsen,
nämligen att det mellanstatliga samarbetet möjligen
är ett samarbete där alla kan säga nej - så långt är jag
med - men där de som driver på när det gäller inne-
hållet i det som man säger ja till är de länder som har
de största musklerna. Och per definition är Sverige
inte riktigt ett land som har möjlighet att tävla i den
genren.
Anf. 25 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Jag tror att man måste vara lite mer
nyanserad än Per Unckel just nu är. De små länderna
kan faktiskt göra sig gällande i EU-samarbetet. Vi har
sett det under de år som vi har varit medlemmar. Jag
tänker närmast på Amsterdamförhandlingarna. Där
rådde det mellanstatlighet. Men trots det lyckades vi
tillsammans med andra övertyga samtliga om att det
var viktigt att i fördraget skriva in offentlighet, kon-
sumentskydd, etc. Vi fick även med ett kapitel om
sysselsättningen. Det var en stor framgång. Jag vet att
partivänner till Per Unckel på den tiden sade att detta
var en omöjlig uppgift. Men det lyckades även för ett,
jag vill inte säga litet men, mellanstort land som Sve-
rige att tillsammans med andra gå den vägen.
Det låter väldigt tilltalande med en kompetenska-
talog. Men fördragen i dag talar ju faktiskt om vad
EU ska göra. Och vi vet också att i fråga om varje
beslut som ska tas vare sig det gäller en förordning
eller ett direktiv ska det finnas en rättslig grund för
detta som klart och tydligt ska anges. Om man inte är
belåten med det har man möjlighet att få det överprö-
vat. Att man ska gå så långt som att sätta upp en ka-
talog i stenskrift tror jag inte på, och det finns en risk
att flexibiliteten då äventyras.
Anf. 25 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Jag tror att man måste vara lite mer
nyanserad än Per Unckel just nu är. De små länderna
kan faktiskt göra sig gällande i EU-samarbetet. Vi har
sett det under de år som vi har varit medlemmar. Jag
tänker närmast på Amsterdamförhandlingarna. Där
rådde det mellanstatlighet. Men trots det lyckades vi
tillsammans med andra övertyga samtliga om att det
var viktigt att i fördraget skriva in offentlighet, kon-
sumentskydd, etc. Vi fick även med ett kapitel om
sysselsättningen. Det var en stor framgång. Jag vet att
partivänner till Per Unckel på den tiden sade att detta
var en omöjlig uppgift. Men det lyckades även för ett,
jag vill inte säga litet men, mellanstort land som Sve-
rige att tillsammans med andra gå den vägen.
Det låter väldigt tilltalande med en kompetenska-
talog. Men fördragen i dag talar ju faktiskt om vad
EU ska göra. Och vi vet också att i fråga om varje
beslut som ska tas vare sig det gäller en förordning
eller ett direktiv ska det finnas en rättslig grund för
detta som klart och tydligt ska anges. Om man inte är
belåten med det har man möjlighet att få det överprö-
vat. Att man ska gå så långt som att sätta upp en ka-
talog i stenskrift tror jag inte på, och det finns en risk
att flexibiliteten då äventyras.
Anf. 26 Per Unckel (M)
Herr talman! Det är nog risk för att medlemssta-
ternas regeringar blir lite mer bundna av en kompe-
tenskatalog. Men det är faktiskt själva poängen, inte
minst om man, som både Sören Lekberg och jag, är
ledamot av ett nationellt parlament genom att säga:
Dessa uppgifter avser vi faktiskt att behålla här hem-
ma, medan följande huvuduppgifter bättre hanteras av
Europeiska unionen.
Bekymret med Sören Lekbergs attityd från demo-
kratiska utgångspunkter eller för den delen från sub-
sidiaritetsutgångspunkter är att avsaknad av kompe-
tensuppdelningen leder till att regeringarna inom EU
får ett mycket vitt handlingsutrymme.
Som jag sade i mitt huvudanförande tycker jag att
regeln ska vara att det ska vara svårt att ge EU ny
kompetens. Däremot ska det vara lätt för EU att an-
vända den kompetens som man har fått.
Låt oss ta diskussionen om det mellanstatliga ett
steg till. Ett uttryck för den här mellanstatliga håll-
ningen är ju Tony Blairs förslag om att ha en rådspre-
sident som sitter i fem år. Såvitt jag förstår har Sören
Lekbergs eget partis statsminister sagt att det där
borde man nog fundera över. Men innebörden i detta
är i så fall att rådet blir mycket starkare - det säger
sig självt - och då är det per definition någon annan
som blir svagare. Ser inte Sören Lekberg en risk i att
en sådan utveckling först och främst gynnar de länder
som för fram denna typ av förslag, nämligen de stora
länderna - på de små ländernas bekostnad?
Anf. 27 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Detta med bl.a. rådspresident är så-
dant som far omkring i luften. Personligen har jag
svårt att se någon vits med detta. Jag har sett att Gö-
ran Persson när han har varit positiv uttalat sig om ett
längre ordförandeskap som kan delas av flera länder,
och det är något helt annat.
När det gäller rådet osv. ska vi inte komma ifrån
det faktum, Per Unckel, att det finns ett klart samband
mellan rådet och de nationella parlamenten. Det är
via rådet som de nationella parlamenten för fram sina
uppfattningar - det är ju den vägen man går i en par-
lamentarisk demokrati. Jag är medveten om att det i
vissa länder kanske inte fungerar på bästa sätt, att
regeringarna så att säga är allenarådande. Men i t.ex.
Sverige är det en nära samverkan, och det tycker jag
är bra. Det är bra för demokratin, och det stärker
också de små länderna.
Slutligen vill jag i fråga om kompetenskatalogen
säga att det nog lätt kan bli en diskussion som mer är
semantisk. Vad det handlar om är att fördragen - eller
ett konstitutionellt fördrag, om vi får ett sådant någon
gång i framtiden - ska tala om vad EU ska göra. Där-
för behövs det ingen katalog vid sidan av detta. Av
fördragen ska det alltså framgå vad EU ska göra.
Dessutom är det inte - jag återkommer till detta efter-
som jag tycker att det är det principiellt viktiga -
någon katalog eller domstol som bestämmer detta
förhållande, utan medlemsstaterna själva fattar be-
slutet om att ge EU befogenheter eller inte.
Anf. 28 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Sören Lekberg säger att vi kristde-
mokrater går för långt, men EU styrs inte som en
parlamentaristisk stat eller med traditionell maktdel-
ning. Däremot handlar det om en maktbalans mellan
de olika institutionerna. I valet mellan dynamiken och
det statiska, i valet mellan motorerna och släpvagns-
modellen, väljer vi så klart dynamiken och motorer-
na. Sören Lekberg verkar - i sällskap med moderater
och centerpartister, som nyss sades - nöja sig med
pragmatismen.
När det gäller vad vi vill gå långt i och som vi pe-
kar på som en viktig substans på området med utöka-
de majoritetsbeslut handlar det om effektivitet, inte
minst med tanke på att vi ska ha en stor utvidgning.
Vidare gäller det inflytandet för Europaparlamentet
och medbestämmandet. Där är det också en fråga om
det ska vara en diskussionsklubb eller ett beslutande
parlament. Detta är en bra frågeställning.
Anser Sören Lekberg att gemenskapsmetoden i
dag fungerar på ett tillfredsställande sätt? Är det en
riktig balans mellan rådet, kommissionen och Euro-
paparlamentet?
Apropå dynamiken skulle jag gärna vilja ställa en
fråga. Såvitt jag erinrar mig har vi kristdemokrater
tidigare varit ensamma om att tala om en europeisk
åklagarmyndighet. Rätta mig gärna om jag har fel på
den punkten! Hur ser Sören Lekberg på detta? EU-
kommissionen gjorde ju ett inspel till konventet just
med den här frågeställningen.
Anf. 29 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Liknelsen med dynamiken och släp-
vagnen var rolig. Men jag tror att vi, med den ordning
som vi har i dag, har en väldig dynamik i verksam-
heten. Jag pekade på det som har hänt under de se-
naste åren. Vi får inte, Ingvar Svensson, bli fartblinda
och bara lyssna på vad vissa inom det europeiska
samarbetet tycker och tänker, utan vi måste också se
upp. Vi måste se till att vi går i takt med medborgar-
na, att opinionen är med oss och att beslutsprocessen
är förankrad.
Vi har redan talat mycket om demokratin, om hur
viktig den är. Från svenska utgångspunkter vet vi att
man måste ta sig tid med att förankra besluten. Där
delar jag uppfattningen att vi, när vi kommer överens
om att befogenheter ska överföras och att det finns
goda skäl för att göra det, också ska göra det. Vi ger
då det gemensamma de befogenheter som behövs för
att genomföra det hela.
I debatten, Ingvar Svensson, där det lite slarvigt
talas om mellanstatlighet och detta med gemen-
skapsmetoden, glömmer man faktiskt bort att när
Nicefördraget - förhoppningsvis - blir ratificerat i
samtliga medlemsländer kommer, tror jag, 73 % eller
75 % av besluten att fattas med kvalificerad majoritet.
Kvar finns då en kärna av frågor som ligger väldigt
nära varje medlemsstats hjärta. Där gäller fortfarande
detta med att det ska vara enhälliga beslut. Det ska vi
inte glömma bort.
När jag lyssnar på Ingvar Svensson och andra här
får jag lätt intrycket att det i dag i princip är bara
enhällighet som råder, men så är det inte.
Anf. 30 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Sören Lekberg modifierade något
det här med att gå lite långt. Om det är 73 % som
kommer att gälla för majoritetsbeslut och man vill
öka ytterligare något är det kanske inte särskilt långt-
gående. Det är säkert så att det i vissa sammanhang
finns ett behov av att bevara enhällighet på vissa
områden, i synnerhet på sådana områden som ligger
staternas suveränitet väldigt nära; det har jag förstått.
Däremot förstår jag inte detta med fartblindheten.
Jag får en känsla av att Sören Lekberg och hans parti
gärna vill släpa sig in i utvecklingen i den europeiska
unionen.
Slutligen: Frågan om den europeiska åklagarmyn-
digheten fick jag inget svar på.
Anf. 31 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Jag har inte funderat särskilt mycket
på detta med åklagarmyndigheten. När det gäller det
rättsliga området, den s.k. tredje pelaren, har vi upp-
fattningen att man faktiskt får överväga om mer be-
slut ska överföras till det gemensamma. Som framgår
av betänkandet skriver vi väldigt positivt om det -
man bör nu överväga att sakfrågor inom den s.k.
tredje pelaren ska kunna gå över till och bli föremål
för beslut med kvalificerad majoritet. Jag vet inte om
detta är ett konkret svar på Ingvar Svenssons fråga.
Det betyder i alla fall att du har fått ett någorlunda
positivt svar.
Återigen vill jag varna för fartblindheten, Ingvar
Svensson! Det är viktigt att EU konsoliderar sig - att
man inte springer vidare och att man inte tror, som
jag hör många säga, att saker och ting, om man stöter
på problem från folkopinionen osv., uppifrån ska
kommenderas fram. Man ska informera mer osv. Men
det är inte så lätt som att institutionerna i Bryssel ska
informera, utan jag tror att man måste förankra be-
sluten djupare. Därför tror jag att en pragmatisk håll-
ning är väldigt viktigt för framtiden.
Anf. 32 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Herr talman! Jag har lite grann samma tema som i
föregående frågor till Sören Lekberg. Det gäller det
här med det pragmatiska. Det låter ju bra. I ett demo-
kratiskt system kan man inte alls kommendera upp-
ifrån, utan det hela måste förankras. Det håller jag
helt med om. Men samtidigt får det inte bli liksom på
stället marsch.
Med tanke på de förslag som läggs fram från
Folkpartiet när det gäller det framtida EU och ut-
vecklingen under decennierna framöver vill jag säga
att det är tur att det finns partier som vågar ha en lite
visionär syn - liksom de gjorde som för ett halvt
sekel sedan startade hela projektet. Jag tror att det är
viktigt att man ser framåt och har en vision av hur det
ska vara. Den ska naturligtvis sedan hanteras.
Jag har en konkret fråga, och den gäller just den
demokratiska förankringen. Det finns i dag kritik när
det gäller bristen på öppenhet vad beträffar minister-
rådet, som har överläggningar i slutna rum. Ett av
Folkpartiets förslag gäller införande av någon form
av tvåkammarsystem, där ministerrådet skulle kunna
vara den ena kammaren. Då blir det en öppen kam-
mare, där man kan följa debatten speciellt när det
gäller sådant som har med lagstiftning att göra.
Hur ser Sören Lekberg på detta? Försök vara lite
visionär i stället för pragmatisk. Se inte enbart till
2002, utan se till 2010, t.ex.
Anf. 33 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Vi är inte förespråkare för "på stället
marsch". Om vi ser tillbaka ser vi att det har varit en
enorm utveckling de senaste åren. Det handlar inte
alls om att hålla tillbaka eller vara släpvagn.
Det förekommer naturligtvis visionärt tänkande,
men man får inte springa så långt före i debatter och
ställa sig så långt vid sidan av att ingen lyssnar på en.
Jag tror att det är väldigt viktigt att vi förankrar frå-
gorna - att vi diskuterar med kollegerna i andra na-
tionella parlament, osv.
När det gäller frågan om tvåkammarsystemet kan
jag säga att utskottet är skeptiskt till det. Det beror på
att vi redan i dag har ett tvåkammarsystem. Vi har
rådet, som faktiskt är den lagstiftande församlingen.
Vi har ett parlament vars uppgift från början var, och
fortfarande är, att kontrollera den mäktiga kommis-
sionen men som under senare år har fått möjlighet till
medinflytande då det gäller lagstiftningsfrågor.
Jag tycker också att rådet måste öppna sig mer.
Jag tycker inte om kritiken om slutna rum. Därför
tycker jag att det ligger i rådets eget intresse att öppna
sig de gånger man fattar lagstiftningsbeslut. Det fram-
förs också i vårt betänkande.
Anf. 34 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Herr talman! Sören Lekberg säger att vi inte kan
springa före i debatten. Men det är precis vad jag
tycker att vi ska göra. Vi ska ligga långt framme i
debatten för att få genomslag för våra tankar, idéer
och visioner. De kan inte komma som ketchupen ur
flaskan helt plötsligt, utan det måste vara en process.
Jag menar att det är viktigt att vara tydlig och klar i
sina program och ställningstaganden för att uppmunt-
ra denna debatt. Det ger bättre grogrund för en demo-
kratiskt förankring, och man får lättare med sig män-
niskor på idéerna och tankarna.
Risken är att man stryper debatten på grund av att
man vill vara pragmatisk. Man vågar inte ta de visio-
nära idéerna. Jag tror att hela EU vinner på denna
öppenhet, och det blir bättre i framtiden.
Det är bra att vi är på samma linje när det gäller
att öppna rådet. Jag tror att mycket av den kritik som
finns härstammar just från att man upplever att det är
lite slutet och att rådet bara talar om vad man har
kommit överens om. Detta förfaringssätt väcker lätt
en berättigad ilska.
Anf. 35 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Jag är inte emot visionärt tänkande
eller breda debatter. Tvärtom har jag i mitt inlägg
understrukit hur värdefullt det är. Karl-Göran Bi-
örsmark försöker tillämpa ett knep. Bara för att man
inte delar hans uppfattningar skulle man vara emot
det visionära tänkandet.
Jag är för den breda debatten. Jag tycker att det är
väldigt bra att den förs. Jag är för offentligheten. Vi
har drivit de frågorna hårt i Sverige. Vi har sett till att
den svenska riksdagen har fått större inflytande, osv.
Men det är skillnad mellan det och att helt och hållet
ansluta sig till Folkpartiets idéer. Det är Folkpartiets
idéer som jag inte tror är gångbara - som jag inte tror
på. Det är någonting helt annat.
Vi vet att flertalet svenskar inte vill gå den vägen.
Därför måste man, om man ska föra utvecklingen
framåt, stå med bägge fötterna på jorden. Man måste
också se till att man har opinionen med sig. Det är
skillnaden mellan mig och Karl-Göran Biörsmark.
Anf. 36 Kenneth Kvist (V)
Herr talman! Mycket har handlat om en pragma-
tisk inställning. Sören Lekberg återkommer till det.
Också jag vill uppehålla mig lite vid det. Jag tycker i
och för sig att ett visst mått av pragmatism är heder-
värt. Man ska vara odogmatisk och kunna ta ställning
till frågorna vartefter de kommer.
Jag vill gå tillbaka och ta lite lärdomshistoria. Vad
beträffar Sören Lekbergs och Socialdemokraternas
inställning vill jag alludera på Eduard Bernsteins
klassiska uttryck "Rörelsen är allt, målet intet". När
det gäller EU säger man nu att rörelsen ska vara
pragmatisk och inte snabb och att målet ska vara
suddigt.
Jag tror att man ska vara pragmatisk, men att man
ska ha en tydlig utgångspunkt. Själva rörelseriktning-
en är också väldigt viktig.
Jag kan nog dela uppfattningen att man inte ska
sätta upp några absoluta slutmål för politisk verksam-
het, för historien känner nog inga absoluta slutmål.
Men jag tror att rörelseriktningen är viktig. Därför
känner jag sympati när Sören Lekberg talar om att
man inte ska vara fartblind. Men det är inte bara far-
ten man ska varna för, utan det är själva rörelsen. Det
har i EU skett en rörelse mot ökad överstatlighet -
mot ökade inslag av kvalificerat beslutsfattande -
vilket i medlemsstaterna har begränsat de nationella
parlamentens betydelse. Det försvårar för människors
utövande av det demokratiska inflytande de vill kun-
na utöva. Där finns en problematik.
Anf. 37 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Kenneth Kvist tar upp ett filosofiskt
resonemang. Jag är naturligtvis intresserad av att
försöka gå in på det spåret.
Vi delar inte uppfattningen att det ska finnas nå-
got slags slutmål för EU-samarbetet. Så är det inte.
Jag talar om pragmatismen. EU förändras hela tiden,
men samtidigt förändras det politiska landskap som
EU verkar i. Det är väldigt svårt att säga vad som
kommer att ske om fem eller tio år.
Det finns något som är viktigt att göra klart för
sig, som jag har sagt flera gånger. EU-samarbetet är
någonting annat än sedvanligt internationellt samar-
bete i mellanstatlig form. Här har medlemsstaterna
kommit överens om att överlämna vissa befogenheter
till det gemensamma. Man beslutar gemensamt om
hur de befogenheterna ska utnyttjas. Det är någonting
helt annat än vanligt mellanstatligt samarbete. Men
det är fortfarande medlemsstaterna som avgör hur fort
man ska springa och vilka mål man ska inrikta sig
mot.
Låt mig gå tillbaka till hur det såg ut under de
första årtiondena. Samarbetet gick sakta och höll på
att stanna av. Så plötsligt blev det dynamik i det. Jag
tror att vi kommer att se samma sak i framtiden. Det
blir dynamiska skeden. Sedan blir det stagnation eller
stillastående, och så tar det fart igen.
Det viktiga är att det är medlemsstaterna som i
demokratisk ordning ger befogenheterna.
Anf. 38 Kenneth Kvist (V)
Herr talman! Vi är överens om att det är med-
lemsstaterna som ska ge EU dess befogenheter och
som ska ge begränsade befogenheter till institutioner
som inte styrs direkt av medlemsstaterna. Jag håller
också till en del med om Sörens beskrivning av rörel-
seriktningen, herr talman. Det går ibland snabbt,
ibland långsammare, och det sker en förändring. Men
det avgörande är att vi måste vara med och kraftfullt
försöka påverka riktningen på denna rörelse och den-
na förändring. I Sören Lekbergs huvudanförande
ligger egentligen en del principer som i alla fall till en
del går åt det håll som jag tycker är bra. Man betonar
nämligen överstatlighet och de nationella parlamen-
tens roll osv.
Varför inte försöka göra detta till en klar princip,
till en klar rörelseriktning som man vill eftersträva?
Jag tycker inte att man bara ska ha en inställning när
det gäller detta som att vi, bara det är pragmatism,
kan förhålla oss till utvecklingen vartåt den än går.
Man måste nog, för att kunna ha en bra pragmatism,
ha en principiell hållning, och jag menar att denna
principiella hållning bör vara att vi utvecklar ett sam-
arbete som har mellanstatligheten som grund och
bärande princip.
Anf. 39 Sören Lekberg (S)
Herr talman! EU-samarbetet är ju mellanstatligt,
och i mellanstatlig form har man gett det gemensam-
ma vissa befogenheter. Jag håller med Kenneth Kvist
om att detta till sin grund är mellanstatligt.
Sedan - om vi ska sätta upp mål - handlar det
naturligtvis om att fördjupa samarbetet på det sättet
att medlemsstaterna och deras nationella parlament
måste ta ett större ansvar för att förankra processerna
men också för att vara aktiva partner i samarbetet. De
ska ta initiativ och via sina regeringar föra fram frå-
gor och inte passivt åse processen. Det tror jag är ett
viktigt mål för framtiden.
Anf. 40 Marianne Samuelsson (Mp)
Herr talman! Sören Lekberg nämnde i sitt anfö-
rande frågan om Sveriges röst i världen och Sveriges
röst i EU och citerade Margot Wallström, som är EU-
kommissionär på miljöområdet. Det handlade om att
Sveriges röst i EU måste höras. Det får mig att funde-
ra.
När toppmötet var i Sverige hade regeringen valt
miljöfrågan som en av de viktiga frågorna. Sedan har
det kanske inte hänt så särskilt mycket kring miljön
och miljökraven. Har regeringen en agenda för hem-
mapubliken, där man driver och pratar om miljöfrå-
gor, och en annan när man kommer till EU, då man
blir tämligen tyst? Det måste ju vara så om kommis-
sionären tycker att Sveriges röst är tyst inom EU.
Anf. 41 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Det var en märklig sammanfattning
av mitt inlägg.
Jag försökte använda det som Margot Wallström
sade till att understryka detta med att de nationella
parlamenten måste ta för sig och att vi som medlem-
mar i Europeiska unionen måste synas och höras. Vi
kan inte överlåta till diplomater i Bryssel, EU-
parlamentariker eller kommissionärer att sköta det. Vi
måste själva se till att det väcks debatt, att idéer föds
och att idéer utvecklas och blir till förslag. Det var det
som jag tänkte på och som jag försökte framhålla.
Jag tycker att vi glömmer bort det här. Vi talar
väldigt mycket om att Sveriges röst inte hörs numera
på den internationella arenan. Det tycker jag är non-
sens. Sveriges röst hörs mer än någonsin, och vi har
större inflytande än någonsin, men vi måste också
höras ljudligt i EU-samarbetet. Det var min utgångs-
punkt, och jag vill definitivt dementera påståendet om
att det skulle finnas dubbla agendor från regeringens
sida.
Anf. 42 Marianne Samuelsson (Mp)
Herr talman! Det är ju bra om det inte finns
dubbla agendor utan att rösten är lika kraftfull när
man kommer ned till EU som den ibland är inför
hemmapubliken, inte minst när det gäller miljösidan.
Men uttalandet och citatet kom onekligen från en som
borde vara insatt i hur pass mycket Sveriges röst hörs,
eftersom kommissionären på miljösidan finns med på
mötena. Så det finns ändå anledning att fundera över
om vi inte hörs tillräckligt ens i EU i dag. Om det är
så borde regeringen ta till sig att man måste höras
kraftfullare både internationellt och inom EU.
Anf. 43 Sören Lekberg (S)
Herr talman! Det var inte miljöfrågor som vi då
diskuterade med Margot Wallström. Jag måste än en
gång påpeka att det handlade om EU-debatten, EU-
frågorna och EU-processen i allmänhet. Detta kan vi
inte överlåta till regeringen att svara för, utan det
måste ankomma på oss alla att föra den debatten och
se till att vi hörs och att Sveriges riksdag hörs. Det
var det som det handlade om, att Sverige faktiskt ska
höras även i EU-samarbetet, men vi kan inte säga att
det bara är regeringens uppgift. Vi har alla ett ansvar
att ta. Det var det som jag försökte säga.
Anf. 44 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att det
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets
betänkande om EU:s framtidsfrågor är ett mycket
läsvärt betänkande. Det ger en god bild av den aktu-
ella diskussionen, och det bidrar med många värde-
fulla synpunkter i det fortsatta arbetet.
Riksdagen ska ratificera eventuella förändringar
av EU:s fördrag, och det är därför en självklarhet för
regeringen att förankra de svenska positionerna i de
här frågorna hos riksdagen. Betänkandet är därför
mycket viktigt.
Den allt överskuggande frågan för EU just nu är
naturligtvis utvidgningen. Som jag ser det är det den
viktigaste frågan för dagens politiker i Europa. Ut-
vidgningen tryggar freden i Europa genom att knyta
länderna till varandra i ett ömsesidigt samarbete. Den
befäster demokratins princip över hela vår kontinent
och tryggar rättsstatens principer. Den möjliggör
förbättrad ekonomisk och social utveckling i alla
medlemsländer, både nya och gamla, och jag vet att
den svenska riksdagen står bakom synen på att ut-
vidgningen är den viktigaste framtidsfrågan för EU.
Genom Nicefördraget, som riksdagen godkände
förra året, gjordes de nödvändiga institutionella för-
ändringarna för att möjliggöra en anslutning av nya
medlemmar, och de förhandlingar som under de se-
naste två åren har förts med totalt tolv ansökarländer
har varit intensiva och hittills i grunden mycket fram-
gångsrika. Förhandlingarna är nu i ett avgörande
skede. Såväl nuvarande som kommande EU-länder
måste just det här året lägga ned stor kraft på att föra
förhandlingarna i hamn. Sverige deltar aktivt och
konstruktivt i det här arbetet, och det är av stor vikt
för regeringen att vi har riksdagens helhjärtade stöd i
den här processen.
Herr talman! Diskussionen om EU:s framtidsfrå-
gor har nu börjat på allvar. Bakgrunden är förstås
utvidgningen men lika mycket insikten om att det
finns en omfattande demokratisk utmaning för EU.
Många människor anser att mycket i EU är obegrip-
ligt, att alltför mycket avhandlas ovanför människor-
nas huvuden och att det brister i den demokratiska
kontrollen.
Framtidsfrågorna är därför angelägna, och diskus-
sionen behöver ta tid. Nya förslag måste vara väl
förankrade i samtliga medlemsländer och inte minst i
parlamenten. Det ska finnas gott om tid för en bred
debatt i samhället. Allmänheten måste kunna få läm-
na in sina synpunkter.
Det konvent som EU:s stats- och regeringschefer
beslutade att inkalla för att diskutera en rad frågor
inför nästa regeringskonferens är nu i gång. Konven-
tets diskussioner är helt öppna för allmänheten.
I min roll som den svenska regeringens represen-
tant vill jag medverka till att hitta breda lösningar i de
frågor som konventet diskuterar. Samtidigt är det
viktigt att framhålla att konventet också kan presente-
ra ett antal olika alternativ ifall enighet inte kan upp-
nås.
Konventet är bara det första steget i en längre pro-
cess som ska leda fram till ett nytt fördrag. Men det är
ett viktigt steg. Medlemsstaterna är fördragets herrar.
Därför måste alla förändringar av fördragen framför-
handlas i en kommande regeringskonferens och sedan
ratificeras av de nationella parlamenten.
Utgångspunkten för konventets arbete bör vara att
diskutera vad vi vill att EU ska ägna sig åt. Vi bör
först peka på vad vi vill uppnå inom enskilda politis-
ka områden för att därefter hitta de institutionella
lösningar som möjliggör det vi önskar. Vi låter alltså
sakfrågorna bestämma var och hur besluten ska tas.
Gör vi det sätter vi medborgarnas intressen i centrum.
Regeringens utgångspunkt är att vi inom EU ge-
mensamt bör kunna fatta beslut i genuint gränsöver-
skridande frågor och i frågor där nyttan av det ge-
mensamma beslutsfattandet klart överskrider nyttan
av att fatta besluten i varje medlemsland.
I de inledande diskussionerna i konventet har jag
pekat ut några områden där EU behöver förstärkt
kompetens för att bättre svara upp mot våra grund-
läggande politiska målsättningar. Det handlar t.ex.
om asyl- och migrationspolitiken och det rättsliga
samarbetet.
Därtill har betydelsen av EU:s utrikespolitiska
agerande ökat kraftigt. Regeringen anser därför att
frågor som rör EU:s förbindelser med andra länder
bör samlas i ett särskilt råd för externa relationer.
Samtidigt växer behovet av samordning inför Euro-
peiska rådet. Det s.k. Allmänna rådet bör därför om-
vandlas till ett råd som verkligen ansvarar för den
allmänna politiska samordningen inom EU:s minis-
terråd. Detta är naturligtvis förändringar som rådet
självt kan fatta beslut om, men det är bra att vi har en
diskussion om det.
Vidare bör de politiska målsättningarna på vissa
områden i fördraget moderniseras. Inte minst gäller
detta jordbrukspolitiken, där dagens ganska ensidiga
producentperspektiv behöver kompletteras med ett
konsument- och miljöperspektiv.
Öppenheten måste ytterligare förstärkas på flera
sätt. Handlingsoffentligheten måste utvidgas till att
gälla alla institutioner och EU-organ. Fördraget bör
slå fast tjänstemännens rätt till yttrandefrihet. Vi bör
också slå fast värdet av en god förvaltning. Därtill
behöver rådets sammanträden vara öppna när rådet
agerar lagstiftare.
De huvudsakliga frågorna för konventet rör na-
turligtvis kompetensfördelning och maktbalans. Be-
träffande kompetensfördelning råder det ganska stor
enighet i konventet. Det är inte många som föreslår
särskilt radikala förändringar. Därför blir jag lite
förvånad när jag läser betänkandet.
Majoriteten är tveksam till en strikt kompe-
tenskatalog. Det är också jag. Men i konventet är det
så att de som vill begränsa unionens makt är de som
förespråkar en kompetenskatalog. I riksdagen tycks
det vara tvärtom. Här är det Vänsterpartiet och Miljö-
partiet som motsätter sig en katalog medan Folkparti-
et och Centerpartiet är mera positiva. Detta visar
möjligen att kompetenskatalogen kan tolkas olika
beroende på vad man fyller den med.
En viktig fråga är närhetsprincipen, subsidiaritets-
principen i beslutsfattandet. Prövningen av att EU
inte tar på sig beslut som lika bra eller bättre kan
fattas nationellt sker, enligt min uppfattning, bäst som
en naturlig del i det vanliga beslutsfattandet. Regler
för subsidiaritetsprövningen finns redan. Vad som
behövs är att tillämpa reglerna bättre och mer kon-
sekvent. Jag är tveksam till nya organ för att klara
just detta.
Maktbalansen har inte kommit upp i konventet än
för en genomgripande diskussion. Regeringens stånd-
punkt är att nuvarande balans i huvudsak ska behål-
las. De nationella regeringarna och därmed de natio-
nella parlamenten måste ha en central roll i EU-
arbetet. Samtidigt finns det naturligtvis behov av en
mycket stark kommission som ska ha initiativrätt och
en starkt övervakande roll på de områden där EU har
givits kompetens av medlemsländerna. Till detta
kommer också EU-parlamentets viktiga roll.
Att utgå från sakfrågorna tycker jag är det vikti-
gaste också när man tittar på institutionerna. Ansvar-
sområdena blir lite olika. Det gäller också fördelning-
en mellan gemenskapsmetoden och det mellanstatliga
samarbetet. Gemenskapsmetoden är den bästa för
harmonisering av lagstiftning, kontroll av icke-
diskriminering osv. Men på andra områden, exempel-
vis för insatser mot arbetslösheten, är det inte framför
allt övernationell lagstiftning som krävs. Där sker
samarbetet bättre genom mellanstatlighet och den
öppna samarbetsmetoden.
När den svenska regeringen talar om mer mellan-
statlighet handlar det alltså inte om att föra över det
som i dag hanteras överstatligt till mellanstatligt be-
slutsfattande. Det handlar om att vi ser möjligheter på
nya områden för EU-samarbete där man huvudsakli-
gen ska använda ett mellanstatligt samarbete. Jag
tänker på områden som kamp mot arbetslöshet, de-
mografiska frågor, tillväxt osv.
Herr talman! Framtidsdebatten pågår väl inte så
väldigt intensivt än, inte i vårt land och inte heller i så
många andra länder. Men jag tror att den kommer att
öka kraftigt under året.
Det är klart att det kommer att finnas olika åsikter
- detta handlar ju om politik - vilket detta betänkande
visar. Vi har här i dag framför allt talat om sådant
som ska avhandlas inom EU:s framtidskonvent. Det
betyder att en del mycket angelägna framtidsfrågor,
t.ex. miljön Marianne Samuelsson, inte riktigt passar
in. Där handlar det inte i första hand om att det be-
hövs fördragsförändringar. Det handlar mycket mera
om politisk vilja och politisk handlingskraft.
Andra områden behöver dock fördragsförändring-
ar för att underlätta vad vi politiskt önskar. Det är
också de som blir föremål för konventsbehandling.
Diskussionen om EU:s framtidsfrågor är alltså
mer än det som avspeglas i debatten i konventet och
sedan i regeringskonferensen. Men det är ändå så att
det är just nu som den nya europeiska unionen formas
i konstruktiv dialog mellan nuvarande EU-länder och
dagens kandidatländer. Det är självklart att vi i Sveri-
ge ska delta i diskussionen om framtidsfrågorna och
om hur vi bäst ska samarbeta i Europa för att lösa
dem.
Anf. 45 Per Unckel (M)
Herr talman! Jag ska försöka se om det går att få
en något tydligare bild av vad regeringen tycker när
det gäller det Lena Hjelm-Wallén säger om att rege-
ringen vill behålla den nuvarande maktbalansen. Det
som har inträffat under de senaste åren är ju att rådet
har tagit sig ökat inflytande, inte minst i konstellatio-
nen stats- och regeringscheferna, och dessutom ett
mycket formlöst inflytande. Samtidigt har kommis-
sionen enligt alla vittnesbörd tappat inflytande. Ty
följande har en överskiftning skett till förmån för
mellanstatlighet och regeringar och bort från kom-
missionsinflytande.
Då har jag tre frågor med den utgångspunkten.
1. Vilken balans är det egentligen som ska behål-
las? Är det den balans som har uppnåtts nu, med
en svagare kommission och ett starkare råd, el-
ler den balans som gällde för ett antal år sedan?
2. Vad tycker Lena Hjelm-Wallén om Europeiska
rådets sätt att verka? Är detta en bra form för
beslutsfattande i avgörande framtidsfrågor? De
av oss som har begränsad insyn i detta sätter väl
ett och annat frågetecken för hur effektivt, de-
mokratiskt och transparent detta beslutsfattande
egentligen är.
3. Finlands regering har gjort sig känd som den
som gått i spetsen för de små staternas rättighe-
ter och ty följande slagits för en stark kommis-
sion. Min undran är: Vore det inte dags för den
svenska regeringen att sluta upp på den finska
regeringens sida?
Anf. 46 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Jag ger Per Unckel rätt i analysen.
Det europeiska rådet har förvisso stärkt sin ställning,
och samtidigt kan vi se att kommissionen inte är lika
stark som tidigare. Detta har alltså ingenting med
fördragsförändringar att göra, utan det är så det har
utvecklats. Det beror på individerna i väldigt hög
grad.
Sverige är för en stark kommission - dock inte i
första hand på grund av att, som det ofta sägs, kom-
missionen är de små staternas bästa vän. Det kanske
är så, men det är nog inte detta det i första hand har
handlat om för oss. Däremot är det kommissionen
som ska stå för det övergripande EU-intresset, och
det är viktigt att det finns någon som tydligt gör det.
Man kan hoppas att kommissionen via sina initiativ
osv. ser till att stärka sin egen roll. Det går alltså att
göra inom nuvarande maktbalans såsom den visas av
fördragen. Det besvarar egentligen Per Unckels första
och tredje fråga.
Sedan är jag, precis som nästan alla som har del-
tagit i Europeiska rådets sammanträden, ganska kri-
tisk mot hur det fungerar. Det är alldeles för lösligt
för att vara ett så viktigt organ. Det är också därför
vår statsminister och andra har lagt fram förslag till
hur det ska bli mer stadga i de europeiska rådens
sammanträden. Det handlar om mer långsiktighet i
arbetsplaneringen, vilka frågor som ska komma upp
osv. Det handlar också om hur ordförandeskapet ska
kunna hantera detta med lite större framförhållning.
Anf. 47 Per Unckel (M)
Herr talman! Jag väljer att tills vidare ta Lena
Hjelm-Wallén på orden när det gäller hennes uttalan-
de om att regeringen vill ha en stark kommission och
att detta också ska ses som ett svar på min fråga om
Sveriges regerings förhållande till den finska rege-
ringens propåer.
Låt mig till detta bara göra ett komplement. Jag
håller med Lena Hjelm-Wallén om att den förskjut-
ning vi har sett från kommission till råd, enkelt ut-
tryckt, i allt väsentligt har ägt rum utan fördragsför-
ändringar. Men - och det är ett viktigt men - när
Lena Hjelm-Wallén understryker att detta har att göra
med personer representerar hon ju själv en krets med
människor som i allra högsta grad är inflytelserika i
fråga om hur den här processen ska drivas vidare. Om
man har ambitionen att kommissionen ska stärka sitt
inflytande och spela den aktiva roll som både Lena
Hjelm-Wallén och jag uppenbarligen vill se ankom-
mer det också på regeringen att säkerställa att man
hanterar sitt arbete i rådet på ett sätt som gör att
kommissionen får utrymme att spela den rollen. Jag
är inte riktigt säker på att regeringarna överlag har
övertygelsen att det också ligger i deras intresse att
arbeta i rådet på ett sätt som gör att kommissionen får
den nödvändiga ställningen.
Anf. 48 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Det beror kanske på vilka områden
vi talar om. På många områden är det ju så att kom-
missionen har initiativrätt. Det finns väldigt stor an-
ledning för ministrarna i de ministerråden att arbeta
mycket nära kommissionärerna, annars kommer man
ingen vart alls. Sedan finns det andra områden där det
är delad kompetens eller där det väldigt tydligt är de
nationella företrädarna som håller i styråran. Där är
naturligtvis kommissionens roll mycket svagare, och
man känner inte heller samma behov av att samverka
med kommissionen. Även där kan det dock väldigt
ofta behövas. Det här är ett område man får förhålla
sig till på ett ganska praktiskt sätt, men med respekt
för varandras roller.
Att de nationella företrädarnas, huvudsakligen
statsministrarnas, roll har ökat tror jag beror på att vi
har en ganska ifrågasättande debatt om EU. Den
demokratiska legitimiteten ligger väldigt mycket mer
hos stats- och regeringschefer än inom det mer diffu-
sa organ som är EU-kommissionen.
Anf. 49 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Eftersom gemenskapsmetoden varit
föremål för debatt i det föregående replikskiftet ska
jag inte fördjupa mig i den.
Under ämnet förstärkt kompetens talade Lena
Hjelm-Wallén om en moderniserad jordbrukspolitik
där inte bara producentansvaret utan även konsument
och miljö måste komma in i bilden. Det kan vi väl
vara överens om. Jag vet också att Lena Hjelm-
Wallén anser sig missförstådd när det gäller detta och
konventets arbete. Men jag skulle gärna vilja veta på
vilket sätt konventet ska komma in på de här frågor-
na. Lena Hjelm-Wallén var tidigare inne på de insti-
tutionella lösningarna. Vilken är den institutionella
lösningen på jordbrukspolitiken? Vad jag förstår är
det alltså inte de praktiska besluten i de samman-
hangen.
Sedan skulle jag vilja ge en liten rekommenda-
tion. Lena Hjelm-Wallén använde begreppet närhets-
principen som en synonym till subsidiaritetsprinci-
pen, och det är ju egentligen ett missförstånd. Jag
vore tacksam om vi slapp se den typen av skrivningar
eller uttryck från Regeringskansliet.
Anf. 50 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Det är svårt, detta med subsidiari-
tetsprincipen. När man ska tala om den och dess
prövning försöker man gärna göra det lite enklare.
Jag är medveten om att det inte är fullt jämförbart.
EU har tyvärr många sådana här mycket knepiga ord
som gör att människor känner sig ganska främmande
för vad vi talar om. Det tycker jag är rätt bekymmer-
samt.
Jordbrukspolitiken är för mig ett exempel på ett
område där det inte handlar om institutionella föränd-
ringar utan om frågan: Vad står det egentligen i för-
draget? Har man en regeringskonferens tittar man
definitivt på om det är någonting man vill ändra i
fördraget. Då är det inte bara maktbalansen det
handlar om, utan det kan också gälla frågan om för-
draget någonstans på ett viktigt politikområde ut-
trycker sig på ett mycket gammaldags sätt. Så är det
vad gäller jordbrukspolitiken.
Jag menar inte att konventet ska syssla med några
jordbruksreformer, inte på något sätt. Däremot är det
viktigt att titta på texten i den målsättning som finns
kring jordbrukspolitiken när vi går igenom fördragets
olika delar i konventet.
Anf. 51 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag kan förstå de här synpunkterna
om jordbrukspolitiken, fördraget osv. Jag har inga
invändningar på den punkten. Men jag har väldigt
svårt att se just hur man ska fasa in den här fråge-
ställningen i konventets arbete. Det vore intressant att
höra om Lena Hjelm-Wallén har någon idé om hur
det ska gå till.
Anf. 52 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Vad det handlar om är om det också
kommer att öppnas möjligheter att här och där göra
textförändringar av fördragets målsättningsparagrafer.
Det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte detta
kommer. Det är alltså i ett sådant sammanhang som
jag ämnar ta upp jordbrukspolitiken.
Anf. 53 Kenneth Kvist (V)
Herr talman! Vice statsministern noterar vår in-
ställning till kompetenskatalog. Jag vill bara säga att
det beror på att vi anser att skriver man fast en kom-
petenskatalog är det också svårt att återföra be-
slutsmakt, att alltså bryta kompetenskatalogen. Då
behöver man en speciell procedur för att ändra den.
Därför tycker jag att det är logiskt av oss som är kri-
tiska till att utvidga EU:s kompetens att vara tvek-
samma till den. Men i den frågan tycks vi trots allt ha
en gemensam ståndpunkt.
Däremot talar vice statsministern litet rundhänt,
skulle jag vilja säga, om möjligheterna för EU på nya
områden. Utan att nu ange någon kompetenskatalog
måste jag säga att det inte kan vara så att EU-
samarbetet, även om det ska vara mellanstatligt på
många områden, kan gå hur långt som helst eller
omfatta vad som helst. Några gränser måste det väl
finnas också för den svenska regeringen för hur
mycket EU-samarbete man vill ha.
Jag tycker att det är intressant att höra diskussio-
nen om kommissionen, där Lena Hjelm-Wallén säger
att någon ju ska försvara det övergripande EU-
intresset. Men vad är detta? EU kan väl inte ha ett
eget intresse som står över huvudet på medlemssta-
terna och medlemsstaternas folk. Jag skulle kunna
säga att det just är att människor i en del medlems-
stater upplever att EU tror sig ha ett sådant intresse
över huvudet på folken som utgör en del av det de-
mokratiska problemet med EU.
Jag skulle också vilja fråga vad vice statsministern
tycker om vår idé att avskaffa EU-parlamentet som
direktvald institution och förankra det i de nationella
parlamenten. Statsministern har vid något tillfälle
varit inne på en sådan tankegång.
Anf. 54 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Jag tror att EU-parlamentet ska få
fortsätta att väljas direkt, i alla fall inom överskådlig
tid. Vi ser inte någon bättre lösning på det just nu.
Däremot är det alldeles rätt att vi i den här makt-
balansen starkt vill värna de nationella parlamenten.
Det vill vi göra av rent demokratiska legitimitetsskäl.
Vi tror att det som sker där är mer begripligt för män-
niskor, de nationella parlamentarikerna är närmare
människorna. Vi tycker att det är en viktig del också i
EU:s utveckling.
I EU kan man inte ta in hur många frågor som
helst, säger Kenneth Kvist. Det beror lite grann på
hur man gör det. För några år sedan var det ingen som
kunde tro att vi skulle tala om arbetslöshetsfrågor
inom EU. Nu gör vi det, men inte därför att EU har
fått beslutsrätt på det området utan därför att EU-
länderna, regeringarna och parlamenten finner att det
är bra att vi samråder om de frågorna, sätter upp vissa
målsättningar, rekommendationer och gör jämförelser
för att på det sättet utveckla de olika nationella poli-
tiska initiativen. Jag tror att det är ett mycket bra sätt.
Men då passade inte det traditionella EU-
beslutsfattandet. Det är därför man talar om att det är
ett tydligt mellanstatligt samarbete och att det är en
helt annan metod man använder, nämligen den öppna
samarbetsmetoden.
Anf. 55 Kenneth Kvist (V)
Herr talman! Den öppna samarbetsmetoden har
inte utvärderats ordentligt än. Det bör man väl göra. I
den ligger kanske också en risk för en väldig press
från kommissionens sida.
Men jag är väldigt nöjd med inställningen till de
nationella parlamenten som regeringen genom Lena
Hjelm-Wallén uttalar, herr talman. Det är viktigt att
de är positiva. Men jag tycker nog att man måste
ifrågasätta just en institution som EU-parlamentet i
dess nuvarande form. Det är ju det som får EU att
likna någon sorts embryo till en statsbildning.
Sedan frågan om en stark kommission. Jag kan ju
förstå att vi får argumentera ett tag innan vi får en
bred uppslutning kring vår ståndpunkt att omvandla
kommissionen till ett sekretariat åt rådet. Men ett
första steg borde väl vara att förstärka de nationella
parlamenten genom att ge dem också initiativmöjlig-
heter, något som saknas med kommissionens initia-
tivmonopol. Jag skulle vilja att vice statsministern
reflekterade lite kring detta.
Jag vill också säga att jag tycker att det Lena
Hjelm-Wallén har sagt i sitt inlägg och även i någon
replik, om jag inte minns fel, om hur sakfrågorna ska
avgöras är en något väl pragmatisk hållning i förhål-
lande till sådana konstitutionella frågor som vi nu
diskuterar. Man måste nog ändå försöka sätta en
demokratisk princip i botten för hur beslutsfattandet
ska ske. Om man sedan på ett okonventionellt sätt
som inte binder staterna har diskussioner och erfaren-
hetsutbyte på breda områden har vi såvitt jag kan
förstå inga delade meningar om det.
Anf. 56 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Jag tror inte att vi ska tillskapa fler
organ, och talar man om att nationella parlament
också skulle ha initiativrätt tycker jag att man liksom
kommer in på ett sidospår. Där tror jag att vi i det
informella samarbete som finns får hålla oss till den
organisation som kallas COSAC. Sedan får de natio-
nella parlamenten agera genom sina nationella före-
trädare, och det är ju regeringsföreträdarna.
Jag tycker nog att EU-parlamentet från att ha varit
ganska vildvuxet ändå har börjat leta sig fram till en
form där man mer sysslar med de frågor som faktiskt
är parlamentets. Det vore bra om den utvecklingen
kunde fortsätta. Om EU-parlamentet sysslar med
allehanda frågor man inte har någon beslutsrätt över
men det är det som framkommer i medierna blir det
naturligtvis en väldigt underlig bild som människor
får av EU-parlamentet. Att man koncentrerar sig mer
där man ska vara medbestämmande, exempelvis i
lagstiftningsfrågor, vore någonting att önska, tycker
jag.
Anf. 57 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Herr talman! Vice statsminister Lena Hjelm-
Wallén hade samma anslag som jag när det gäller
utmaningarna här, nämligen utvidgningen, det demo-
kratiska underskottet samt var och hur besluten ska
fattas. Det är de som är de spännande frågorna fram-
över.
När det gäller kompetenskatalogen sade Lena
Hjelm-Wallén ungefär att kompetenskatalogen tydli-
gen kan se olika ut beroende på vad man fyller den
med. Så är det naturligtvis. Vi kan ha lite olika syn på
vad vi vill ha in i denna kompetenskatalog och hur
den ska se ut. Det är inget konstigt i detta. Vi menar
från vårt håll att det ger en tydlighet för medborgarna
och ger dem en annan demokratisk möjlighet att följa
arbetet om man får en sådan kompetenskatalog.
Det för mig över till frågan hur vi ska få en tyd-
lighet i EU:s uppbyggnad. Där menar vi att vi skulle
försöka komma fram till någon form av författning
för EU där man på ett enkelt och tydligt sätt klarar ut
de här frågorna och där också kompetensområdena
ligger fast. Det betyder inte att detta är skrivet i sten
för alltid, det kan naturligtvis förändras.
Min fråga är: Anser Lena Hjelm-Wallén att det
vore bra om vi fick fram en författning som tydliggör
detta för medborgarna?
Anf. 58 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Presidenten för konventet fångade
mycket skickligt upp detta. Han sade att vi har ett
fördrag och att vi nu också ska se till att vi får ett
konstitutionellt fördrag. Vad det kallas - författning,
konstitution eller fördrag - spelar för mig ingen större
roll. I det här måste tydliggöras vilken kompetens EU
ska ha. Jag talar då om att göra det i ganska grova
drag. Om det blir för detaljerat försvinner mycket av
dynamiken inom EU.
När Romfördraget skrevs fanns inte ett ord med
om miljövård. Skrivs något in om kompetens vid ett
tillfälle, i stenskrift, blir man sedan låst - såsom vi är
i dag av t.ex. jordbrukspolitikens målformuleringar.
De har legat kvar sedan 50-talet. Det blir svårt att
ändra i fördraget. Det kan förhindra en dynamisk
utveckling av EU. Det är av det skälet jag är tveksam
till en kompetenskatalog. Däremot ska vi så tydligt
som möjligt beskriva områdena.
Anf. 59 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag tolkar
det som en öppning gentemot den här idén. Jag är inte
bunden vid namnet som sådant - konstitutionellt
fördrag, eller hur man nu vill formulera det.
Det viktiga är att vi får en tydlighet. I dag är det
svårt att leta sig fram i irrgångarna i de olika bestäm-
melser som finns. Det skulle vara pedagogiskt bra om
man fick fram någon form av fördrag som ger den
tydligheten. Det skulle vara lättare att informera och
diskutera.
Personligen tror jag att det är bra att ta fram någon
form av kompetenskatalog. Det betyder inte att den
ska vara för evigt. Den ska naturligtvis justeras under
resans gång. Den har också då implikationer på hur
andra beslutsområden ska formuleras. Den fortsatta
debatten får visa hur vi ska komma fram till att ändra
i denna kompetenskatalog.
Jag uppfattar det ändå som en positiv signal från
vice statsministern att detta är en önskvärd väg att gå.
Anf. 60 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Jag tror att det ibland går lite troll i
orden. Blir det fråga om den strikta kompetenskatalo-
gen blir det en kraftig låsning av EU:s möjligheter till
att dynamiskt utveckla sig. Det är så deltagarna i
konventet beskriver det hela, dvs. de som gärna vill
ha en strikt kompetenskatalog. De menar att det är ett
sätt att sätta grimma på EU, dvs. att EU inte utvecklas
mer än nödvändigt.
Jag förstår att Karl-Göran Biörsmark har en mot-
satt åsikt om vad han vill ha katalogen till. Därför tror
jag att diskussionen om detta kan tas först när vi ser
vad katalogen skulle komma att innehålla.
Anf. 61 Marianne Andersson (C)
Herr talman! Självklart står jag bakom de reser-
vationer jag inte yrkade bifall till. Jag glömde att säga
det i mitt anförande.
Det är intressant att lyssna på Lena Hjelm-Wallén
och alla de frågor som har varit i luften hela förmid-
dagen. Jag delar uppfattningen att man ska vara
pragmatisk, men det är viktigt att man har någorlunda
tydliga mål så att man vet vartåt man jobbar. Det
fattas i betänkandet och i skrivelsen.
Lena Hjelm-Wallén säger i fråga om kompe-
tenskatalogen att vi ska diskutera vad EU ska ägna
sig åt och därefter hur besluten ska fattas. Det har lite
bäring på kompetenskatalogen - eller vad vi nu ska
kalla den för - som vi diskuterar i vår reservation.
Vi är inte heller för en strikt kompetenskatalog
skriven i stenskrift - som Lena Hjelm-Wallén säger.
Vi vill ha en tydligare diskussion. Vi har sagt att
katalogen kan vara uppdelad i tre avdelningar, en om
den exklusiva EU-kompetensen, en om delade kom-
petenser samt en om frågor där EU används som en
mellanstatlig samarbetsform. Vi vill ha en mer fyllig
debatt om detta. Jag hoppas att konventet kommer att
ägna sig åt det.
Jag har en fråga som gäller det andra betänkandet
vi pratar om i dag men som vice statsministern kan-
ske inte är så inblandad i. Hur ska riksdagen komma
in tidigare i arbetet med de olika frågorna? Det är
vitböcker, grönböcker, arbetsgrupper osv. I stor ut-
sträckning handlar det om hur fackutskotten ska få
kännedom och kunskaper. Det framgår också i dagens
artikel som Daniel Tarschys har skrivit. Där finns
stöd för den reservationen. Det är en viktig fråga som
vi ofta diskuterar. Har vice statsministern några fun-
deringar om hur detta ska åstadkommas? Det borde
vara möjligt.
Anf. 62 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Mycket i EU-sammanhang när det
ska fattas beslut är ganska komplicerat. Det är det
också mellan regeringen och riksdagen. Naturligtvis
är Marianne Andersson inne på något riktigt, nämli-
gen att komma in i det hela tidigare. Det är ofta
tjänstemän som förhandlar. De vet hur resonemangen
går. Det gäller också de fackutskott i riksdagen som
har hand om frågorna. Det är viktigt.
Jag ska avslöja en hemlighet! Ibland säger man i
riksdagen att man inte vet vad tjänstemännen gör. Det
är likadant för oss statsråd. Det pågår så vansinnigt
mycket. Vi såg ju hur många arbetsgrupper som fanns
när Sverige var ordförande.
Man håller inte koll på allting. Vi måste också
förvänta oss att de många ämbetsmän som sitter här
agerar i andan av den fastslagna nationella politiken.
Jag vet hur det är i riksdagen, nämligen att man
alltid är rädd att komma efter. Men det finns i Rege-
ringskansliet en mycket god vilja att informera även
om - tyvärr - den informationen då och då kommer
sent. Jag är medveten om det. Ibland får också vi
handlingarna sent, dessutom ibland på andra språk än
vi förstår. Det är komplicerat. Jag kan försäkra att det
finns en god vilja.
Vi kan naturligtvis alltid klä visioner i vackra ord.
Vad jag inte accepterar - och jag tror inte heller att
det var Marianne Anderssons mening - är en vision
om att gå kraftigt i federativ riktning. Ibland låter det
så, framför allt i diskussionerna i Bryssel. Det accep-
terar inte jag.
Anf. 63 Marianne Andersson (C)
Fru talman! Målen kan vara åt det ena eller det
andra hållet, men det är viktigt att ha den vision man
tycker är riktig för framtiden. Det är tydligare än att
bara vara pragmatisk.
Vi vet alla hur arbetstyngda alla är och hur myck-
et detaljer det kan vara. Men det är kanske inte me-
ningen att varje fackutskott ska vara med i varje liten
detalj som diskuteras i alla arbetsgrupper. Det blir
ohållbart. Men nog går det att se när det är en större
fråga och fackutskotten behöver komma in. Det kun-
de vara ett uppdrag till de tjänstemän som sitter i
arbetsgrupperna att ta upp en diskussion och ge in-
formation så att utskotten känner att de är med från
början.
Det är naturligtvis också ett stöd för den svenska
regeringens inflytande när fackutskotten är med. Det
är inte så lätt att sitta i en arbetsgrupp. Det är svåra
frågor. Att få med ett så brett deltagande och infly-
tande som möjligt måste vara en fördel för alla. Jag
hoppas att det kan bli bättre och att det går att få till
stånd en rutin i arbetsgrupperna.
Anf. 64 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! Den stora arbetsuppgiften just nu
som verkligen är visionär - även om den samtidigt är
mycket vardagsaktig - är att få Europa och EU att ha
samma gränser, dvs. utvidgningen av EU. Det fredli-
ga samarbetets Europa ska skapas. Det är den största
uppgiften just nu. Nog är den visionär.
Samtidigt måste vi fråga oss om vi går i denna
riktning och vilka frågor som är viktiga. Visst går det
att vara pragmatisk. Jag har pratat lite grann om att vi
kanske måste konsolidera EU, inte precis där EU är
nu men några steg framåt - men inte jättekliven. Vi
har ändå en situation där det finns ett stort gap mellan
den politiska eliten, etablissemanget, och allmänhe-
ten, inte bara i Sverige utan i de flesta EU-länder.
Jag menar att vår stora uppgift i konventet och re-
geringskonferensen, i parlament och regeringar, är att
göra EU begripligt för människor och att syssla med
det folk vill att vi ska syssla med, så att det blir re-
sultat och vi därmed kan vinna människor för EU.
Det är det viktiga.
Visst kommer vi i Regeringskansliet successivt att
bli bättre också på kontakterna med parlamentet. Det
är inte så många år vi har arbetat på det här sättet, och
det blir en rutin och en vana också i Regeringskansli-
et att även i mindre frågor och mitt i förhandlingarna
räkna in fackutskotten också. Jag är övertygad om
det. Men förvisso behöver det påpekas, och vi tackar
för det.
Anf. 65 Marianne Samuelsson (Mp)
Herr talman! När vi talar om EU:s framtidsfrågor
är det klart att de politiska visionerna och de politiska
målen för vilket samhälle vi vill ha måste vara ganska
avgörande för EU:s framtid. Om vi inte har någorlun-
da lika syn på hur vi vill forma samhället måste det
vara oerhört svårt att tro att man ska kunna göra det i
form av konventionstexter.
Det är intressant att miljöfrågorna tydligen inte
alls finns med i det här skedet, eftersom det inte rör
sig om några ändringar i fördragen. Men miljöfrågor-
na är övergripande och viktiga för ett bra samhälle.
Vi är ju alla beroende av en god miljö, och vi kan i
dag se att det sker ganska stora förändringar i miljön
som påverkar människors hälsa, djur och natur osv.
Den delen måste in. Om vi ska göra det här be-
gripligt måste vi ha de politiska målen med i diskus-
sionen. Annars tror jag att den blir totalt ointressant
för vanliga människor. Just själva formen för kon-
ventionstexter får man inte alltid så stort engagemang
för, men man måste tydliggöra det. Jag tror att det är
oerhört viktigt för oss som politiker att våga ta dis-
kussionen om vilken framtid och vilket samhälle vi
vill se.
Om jag sedan går in på vad det är som ni ska
åstadkomma här, tycker jag att det är lite intressant
med frågan om asyl- och migrationspolitiken. Vad
vill regeringen i det fallet? Hur vill man forma den?
Det gäller också frågan om det rättsliga samarbetet.
Det har varit mycket diskussion kring polissamarbetet
och den gränsöverskridande polismyndigheten. Var
står regeringen i de frågorna i dag?
Anf. 66 Vice statsminister Lena (S)
Herr talman! När det gäller asylfrågorna är det
viktigt att EU fortsätter att uppträda som den klubb av
demokratier som står upp för mänskliga rättigheter
och rätten att söka och få asyl om man har skyddsbe-
hov. Det ska gälla alla EU-länder. Vi vill ju ha ett
större samarbete på det området, för att vi gemensamt
ska ta ansvaret för de flyktingströmmar som kommer.
Just nu förs diskussionen på ett negativt sätt i
flyktingfrågan. Men jag tror att det kommer att stagas
upp. Jag hoppas att det är bara under en kortare tid
som vi har drabbats av den här väldigt negativa dis-
kussionen.
Vad gäller samarbetet runt gränserna är det så att
vi nu har gemensamma gränser. Då måste man också
se till att gränserna säkras. Det kommer att vara så att
vi ger varandra information, att det blir mer av sam-
arbete, utbildning tillsammans osv. Men jag tror inte
på en gemensam gränsmyndighet, gemensam gräns-
polis eller någonting sådant. Det hör till den natio-
nella suveräniteten att man själv svarar för detta.
Anf. 67 Birgitta Ahlqvist (S)
Herr talman! I betänkande UU10 behandlas dels
regeringens berättelse om verksamheten inom EU
under 2001, dels en redogörelse för det svenska ord-
förandeskapet i EU:s ministerråd första halvåret
2001. Dessutom behandlas ett antal motioner som rör
både samarbetet och regeringens redogörelse.
Som vanligt i utrikesutskottet är samstämmighe-
ten stor, men det finns ju när det gäller EU-frågorna
en del principiella bitar som skiljer oss åt, som vi alla
har hört i den här debatten. Kenneth Kvist redogjorde
också mycket tydligt för detta i sitt inlägg tidigare.
Verksamheten i EU präglades under 2001 för Sve-
rige till stor del av det svenska ordförandeskapet. De
frågor som vi i Sverige prioriterade var utvidgningen,
miljösamarbetet och sysselsättningen. Men vi har
också under 2001 bl.a. uppmärksammat frågor som
rör EU:s civila och militära krishanteringsförmåga,
öppenhetsfrågor och skuldavskrivningar. Jag tänkte
försöka hinna beröra alla de här bitarna i mitt inlägg.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets för-
slag till beslut när det gäller båda de betänkanden
som vi behandlar och avslag på alla reservationer.
Herr talman! Utvidgningsprocessen är nu oåter-
kallelig, och EU:s målsättning är att förhandlingarna
med några kandidatländer ska vara klara före utgång-
en av detta år. De länder som är redo ska kunna delta
som medlemmar i valet till Europaparlamentet 2004.
Dessa beslut tog vi under vårt ordförandeskap i Göte-
borg. Det blev, kan man säga, genombrottet i utvidg-
ningsprocessen.
I Köpenhamn 1993 fastställdes kriterierna för be-
dömningen av länder som önskar bli medlemmar i
EU. Dessa innebär bl.a. att de stater som ska bli
medlemmar ska ha rättsstatens karakteristiska kän-
netecken, dvs. demokrati, respekt för lagar och de
mänskliga rättigheterna samt skydd och respekt för
minoriteters rättigheter, fungerande marknadsekono-
mi och förmåga att hantera konkurrens och mark-
nadskrafter inom unionen. Dessutom ska de natur-
ligtvis ha en lagstiftning som följer EU:s fördrag.
Utvidgningen innebär alltså unika möjligheter att
stärka frihet och demokrati, fred och stabilitet, välfärd
och sysselsättning på den europeiska kontinenten.
Demokratiska samhällssystem är viktiga för stabilitet,
säkerhet och utveckling.
Utvidgningen är en mycket viktig process för alla
länder, både nya och gamla medlemmar i unionen.
Miljöområdet var också ett av de prioriterade om-
rådena, och även där uppnåddes viktiga framsteg. EU
är en viktig partner i det internationella miljösamar-
betet, och miljöfrågorna måste lösas globalt om vi ska
lyckas. EU:s medborgare är av regeringscheferna i
unionen garanterade en ren och hälsosam miljö. För
att nå detta ska alla nya viktiga förslag inom större
politikområden bedömas inte bara utifrån ekonomiska
och sociala effekter utan också utifrån miljömässiga
effekter.
När det gäller en hållbar utveckling prioriteras fy-
ra områden, nämligen att motverka klimatförändring-
ar, att säkerställa hållbara transporter, att undanröja
hot mot folkhälsan samt att förvalta naturresurser på
ett mer ansvarsfullt sätt. Varje år ska regeringschefer-
na följa upp unionens arbete, se hur det fungerar och
se om det går framåt.
Det sjätte miljöhandlingsprogrammet, som mi-
nisterrådet och EU-parlamentet beslutat om, ska bidra
till att miljöhänsyn integreras i alla politikområden.
Miljön ska "mainstreamas" på ungefär samma sätt
som jämställdheten.
Efter Amsterdamfördragets ikraftträdande har
sysselsättningsarbetet fått en allt större plats i EU:s
arbete. Regeringscheferna har enats om full syssel-
sättning och om att göra unionen till världens mest
konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsberoende
union, som det står i texten. Samordningen av syssel-
sättningspolitiken sker på grundval av gemensamma
riktlinjer för sysselsättning, nationella handlingspla-
ner, en årlig gemensam rapport från kommissionen
och rådet, en möjlighet för rådet att avge kommenta-
rer till enskilda medlemsstater och utbyte av goda
erfarenheter mellan medlemsstaterna.
När Sverige blev medlem i unionen 1995 pratade
man aldrig om vikten av hög sysselsättning. Det
handlade enbart om den ekonomiska tillväxten. Men
när vi kom med drev vi sysselsättningspolitiken i
olika sammanhang, och det gav så småningom resul-
tat. Eftersom jag själv satt i EU-parlamentet då minns
jag mycket tydligt det intensiva arbete som svenskar-
na lade ned för att lyfta fram sysselsättningspolitiken.
Även om sysselsättningsfrämjande åtgärder i stor
utsträckning ligger på medlemsländernas bord, för det
gör de, betyder det ändå oerhört mycket för folket i
unionen att det finns ett tryck och en uppföljning från
kommissionen att medlemsländerna ska uppnå full
sysselsättning.
EU har också en roll som fredsfrämjare. Den ge-
mensamma utrikes- och säkerhetspolitiken framgår
av artikel 23 i fördraget. Grunden för den är enhällig-
het. När man ska verkställa de beslut man fattat till-
lämpar man kvalificerad majoritet. Men länder som
inte vill delta, och som inte heller vill stoppa övriga
länder från att delta, kan alltså avstå från röstning.
Sverige har valt att vara militärt alliansfritt. Det
har bidragit till stabilitet i vår del av Europa. Det har
också gjort det möjligt för Sverige att ta självständig
ställning i nedrustningsfrågor, inte minst inom kärn-
vapenområdet. Det är vi folkvalda i Sveriges riksdag
som fattar beslut om Sveriges agerande i kriser och
krig. Vår militärt alliansfria politik har ett starkt folk-
ligt stöd. Men detta sätter inga hinder för att vi i Sve-
rige allsidigt och aktivt ska kunna delta i internatio-
nella säkerhetssamarbeten.
Därför deltar vi bl.a. i den civila och militära kris-
hanteringsstyrkan i EU. Vid toppmötet i Laeken i
december 2001 förklarades EU:s nya krishanterings-
styrka som operativ. EU har på mycket kort tid byggt
upp en organisation för planering och ledning av
krishanteringsinsatser. Dessa ligger i andra pelaren i
det mellanstatliga utrikes- och säkerhetspolitiska
samarbetet. Det är viktigt att både den civila och den
militära hanteringen ligger där eftersom dessa beslut
fattas av de nationella parlamenten på mellanstatlig
nivå. I dag finns en viss kapacitet när det gäller den
civila krishanteringsinsatsen i första pelaren. Det
gäller polisutbildning, gränsövervakning och minröj-
ning.
EU:s krishantering innebär inga ömsesidiga för-
svarsförpliktelser eller bildandet av en Europaarmé,
som har varit uppe här i diskussionen tidigare. EU är
ingen försvarsunion. Samarbetet står dessutom öppet
för deltagande också från länder som ligger utanför
EU.
Herr talman! Tyvärr ser jag att jag har förbrukat
min tid. Därför stannar jag här.
Anf. 68 Marianne Samuelsson (Mp)
Herr talman! Den gemensamma utrikes- och sä-
kerhetspolitiken är ju en del av det som Birgitta
Ahlqvist tar upp här. Jag tycker att det var lite intres-
sant att hon hamnade i att det över huvud taget inte
ska vara någon armé eller någon gemensam försvars-
samverkan och vi i Sverige får göra som vi vill. Rik-
tigt så tolkar inte jag texterna. Det är lite intressant
med dessa 60 000 personer. Vad ska man egentligen
ha dem till enligt Birgitta Ahlqvist?
Anf. 69 Birgitta Ahlqvist (S)
Herr talman! När det gäller både den civila och
den militära krishanteringsstyrkan beslutar vi i Sveri-
ge själva om vi ska vara med eller inte. Vi har alltså
ett veto som vi kan lägga in. Vi kan dessutom använ-
da oss av det så att inget EU-medlemsland kan agera i
den här speciella frågan. Vi kan också avstå, och i
och med det deltar inte Sverige, men övriga länder
som vill delta kan göra detta.
Vi vet också sedan tidigare att vi i Europa har haft
oroshärdar, t.ex. på Balkan, som har inneburit att vi
har behövt en militär styrka för att klara upp situatio-
nen. Men detta är ingen Europaarmé, och det är ingen
försvarsunion.
Anf. 70 Marianne Samuelsson (Mp)
Herr talman! Birgitta Ahlqvist säger att övriga
länder kan delta om Sverige avstår. Jag tycker att det
är detta som är problemet i de här frågorna. Vi befin-
ner oss på ett litet sluttande plan när det gäller vart
EU är på väg och vad som händer med den svenska
alliansfriheten. Det blir oerhört svårt för omvärlden
att förstå var Sverige befinner sig när det gäller alli-
ansfriheten om man avstår från att delta genom att
säga nej till det, samtidigt som vi har denna insats-
styrka som förmodligen ska skickas ut och delta ak-
tivt. Kommer inte de personer som finns i insatsstyr-
kan att delta i denna aktion?
Anf. 71 Birgitta Ahlqvist (S)
Herr talman! Sverige kan avgöra detta självt. Vi
kan avstå om vi anser att andra länder ska genomföra
detta. Men vi kan också lägga in vårt veto och där-
med stoppa hela aktionen.
Det är alltså inte någon försvarsunion. Vi är inte
med i någon militär allians utan det här är ett sätt att
hantera kriser, och vi har sett att olika sådana kan
växa upp även i Europa.
Anf. 72 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! När man ska titta framåt kan det vara
klokt att börja med att titta bakåt. När man ser på 50
års erfarenheter av europeisk integration kan man
konstatera att detta har varit ett oerhört framgångsrikt
projekt. Man får väl säga att den tid när denna integ-
ration har fungerat har varit den bästa perioden i
Västeuropa. Andra områden i världen som har försökt
att integrera sig på motsvarande sätt har inte alls i
samma utsträckning lyckats: Latinamerika, Afrika,
arabvärlden och Asien, för att inte tala om östra Eu-
ropa.
I det perspektivet har faktiskt den europeiska in-
tegrationen varit oerhört lyckad. Dessutom är de nya
demokratier och självständiga länder som vi ser i
Central- och Östeuropa mycket ivriga att komma
med. Det skulle man inte vara om det inte vore ett
attraktivt projekt.
Jag tror att det är viktigt att ha det här i minnet när
vi ska se framåt. Vi kan fundera något över varför
man har varit så framgångsrik jämfört med vad som
varit fallet i många andra försök. Jag tror att en orsak
är att man har byggt på en rättsgemenskap med starka
institutioner, inklusive en domstol. Det har varit ord-
ning och reda i samarbetet, som varit starkt institutio-
naliserat. Det är nog en av förklaringarna till att det
har gått så väl i Europa jämfört med på många andra
håll.
Man har vidare särskilt fokuserat på de kanske
viktigaste sakerna i det internationella samarbetet:
den fria rörligheten för människor, en gemensam
marknad och - visserligen sent men ändå - en ge-
mensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det har kanske
varit lika viktigt att man inte har överlastat unionen.
Man har inte försökt göra allting utan fokuserat på det
väsentliga.
Väldigt stora delar av det politiska området har
unionen inte gått in på, dem som vi reserverar för
inrikespolitik. Jag tänker på skatter, transfereringar av
olika slag, sociala system, utbildningssystem etc.
Man har i dessa sammanhang tagit upp de mer gräns-
överskridande aspekterna.
Jag har nu sett bakåt. Ser vi framåt finner vi en
union som går från att vara västeuropeisk till att nu
bli alleuropeisk. Det är ju ett oerhört stort steg i Eu-
ropas historia att den europeiska unionen faktiskt
kommer att bli alleuropeisk. I ett första skede, för-
hoppningsvis genom beslut i december, ska det bli 25
medlemmar i unionen, och perspektivet är längre än
så, kanske 30-35 medlemmar, osäkert när i tiden.
Detta innebär att den framtida union som vi nu
bygger är ett gemensamt projekt mellan de 15 med-
lemsländerna i dag och de tillkommande medlem-
marna. Det är vårt gemensamma framtida Europa
som vi bygger, inte för dagens till 15 länder begrän-
sade medlemskrets utan för hela denna ländergrupp.
Jag tror att två utgångspunkter är centrala i detta.
Den ena är det dynamiska Europa, det Europa som
faktiskt kan växa och utvecklas, och den andra är det
öppna Europa. Vi får inte bygga ett Europa som är
slutet mot omvärlden och som på något sätt blir sig
selv nok, vilket kan vara en frestelse om man är stor
och samlar många länder.
Jag tänker här eftersom Per Unckel tidigare uppe-
höll sig vid de institutionella frågorna från moderat
håll mer fokusera på den andra delen i en liten gylle-
ne regel som vi har, nämligen att vara noggrann och
försiktig när det gäller att ge EU kompetens men att
EU sedan det har fått kompetens ska kunna agera.
Vad är det då för kompetens som vi vill ge EU?
Vi har angett sex huvudområden som vi menar att EU
ska vara verksamt i under den period som vi nu ser
framför oss. Det skulle föra för långt att gå in på allt
som rör detta, och en del är ganska allmänt känt.
Det första är det som rör den inre marknaden, där
vi vill se förstärkningar på många områden.
Det andra är förstärkningar av möjligheterna att
förhindra gränsöverskridande miljöproblem.
Det tredje området är den fria rörligheten för per-
soner, där det är naturligt att EU får en gemensam
invandrings- och flyktingpolitik. Det ligger i detta.
Det kommer att ta tid eftersom det spretar väldigt
mycket vad gäller i vilken riktning man vill gå. Att få
en anständig sådan politik kommer att ta tid.
Jag tänkte här också gå in på ett fjärde område,
som jag nu tror ligger i konventet och som konventets
energi i mycket bör fokusera på. Det gäller bekämp-
ningen av den grova internationella brottsligheten.
Jag tror att en del av missnöjet med EU ibland inte är
att EU gör för mycket utan att EU gör för lite. Jag
misstänker att många av Europas invånare säger att
EU borde göra mycket mer för att bekämpa den grova
internationella brottsligheten, terrorismen, narkotika-
handeln och den fruktansvärda människohandeln.
Här tror jag att det behöver göras en hel del. Det
är ett svårt område, och det är inte tu tal om att hu-
vuddelen av all brottsbekämpning även i fortsättning-
en kommer att ske nationellt och lokalt. Men vi måste
få en större kapacitet att göra detta också på europe-
isk nivå eftersom våra medlemsländer när det gäller
delar av den här brottsbekämpningen är för svaga för
att klara den själva. Vi måste bygga upp mekanismer
som kan klara detta inom den europeiska unionen.
Erfarenheterna har hittills kanske inte alltid varit
de bästa. Vi menar från moderat håll att det mellan-
statliga samarbetet, den tredje pelaren, kanske har lett
till att vi lite grann har slarvat i den här byggenska-
pen. Vi tycker inte att rättstryggheten har fått exakt
den plats som den borde har fått. Det har varit moti-
vet för vår tveksamhet i delar av det här.
Framför allt efter den 11 september gick det
plötsligt mycket fort. Det var som med ketchupflas-
kan: Först hände ingenting, och efter den 11 septem-
ber skulle det gå jättefort med att komma någon vart
på det här området. Vi tror att man måste ändra me-
kaniken i samarbetet och få in det mer i de traditio-
nella fårorna, där Europaparlamentet spelar en roll.
Europaparlamentet gjorde faktiskt viktiga insatser för
rättssäkerheten i det här arbetet.
Vi menar att det är naturligt att den tredje pelaren
upphör som specialkonstruktion och att man bör få
mer av normalt samarbete som vi har i övrigt inom
EU på det rättsliga området. Det kommer likväl att
vara svårt, för subisidiariteten är här viktig, och dess-
utom är området omgärdat med långa traditioner av
lagstiftning, från tiden från Storbritanniens Magna
Charta och våra landskapslagar och framåt, vilket gör
att det här blir trassligt att genomföra. Likväl är det
nödvändigt.
Jag tror att en av orsakerna till att det ibland före-
kommer en irritation över EU är att vi inte har kom-
mit längre, inte att EU har tagit på sig för mycket utan
att EU faktiskt har gjort för lite.
Det femte området i min uppräkning som jag tror
att det är viktigt att konventet tar hand om är den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En
stark plusfaktor i det sammanhanget är att det finns
en i betydande mån gemensam syn mellan medlems-
länderna och även kandidatländerna. Jämfört med vad
jag trodde i folkomröstningskampanjen 1994 är jag
överraskad över den betydande samsyn som finns
mellan EU:s medlemsländer. Vi har en sådan även i
besvärliga frågor, som i Mellanösternpolitiken men
även på andra områden.
Däremot har vi ett problem med att vi har trasslat
till det organisatoriskt. Vi har tre poler för utrikespo-
litiken. Det är först kommissionen, som vi kan kalla
Patton, om vi ska sätta ett namn på den. Vi har vidare
rådssekretariatet, Solana, och för ögonblicket det
spanska ordförandeskapets utrikesdepartement i Mad-
rid. Den spanske utrikesministern får väl symbolisera
den polen.
Jag tror inte att vi kan ha det så här, om vi ska ha
en gemensam och effektiv utrikes- och säkerhetspoli-
tik. Vi måste faktiskt samla den på ett ställe för att få
en gemensam beredning och en kontinuitet, på sam-
ma sätt som ett lands utrikespolitik faktiskt kräver en
kontinuitet och en institutionell kompetens. Jag tror
att vi i unionen måste komma fram till att samla ihop
detta, och jag tror att det möjligen ändå måste vara
kommissionen som på något sätt blir den naturliga
samlingspunkten.
Jag kan vara öppen för olika lösningar här, men
jag tror att vi måste få en mer väl fungerande utrikes-
och säkerhetspolitik. Vi behöver dessutom ha bättre
resurser till förfogande för fredsbevarande och freds-
skapande områden, men det är mera nationella an-
svarsområden, och då är det mera riksdagen som bär
ansvaret och inte så mycket EU.
Det tredje området, som jag tror möjligtvis är ett
embryo till en höger-vänster-diskussion inom kon-
ventet är frågan om den ekonomiska samordningen
och samordningspolitiken. En del vill ta euron till
intäkt för att gå mycket långt på det här området. Man
säger att om vi har en monetär union så måste vi
också därmed ha en ekonomisk politik som är mycket
enhetlig. Det talas ibland om den europeiska sociala
modellen, och man vill använda detta som ett motiv
till varför man ska gå långt i det här avseendet.
Här tror jag att det finns en stor risk, om man inte
håller tungan rätt i mun. Vi får nu ett EU som kom-
mer att vara mycket heterogent med mycket stora
skillnader i produktivitet i de nya medlemsstater som
kommer in från Central- och Östeuropa. Det handlar
om våldsamt stora skillnader. Då måste det vara
flexibilitet som är förutsättningen. Om vi har en ge-
mensam makroekonomisk politik så måste mikropo-
litiken vara mycket flexibel. De nya medlemsländer-
na måste kunna växa 6-8 % under en generation för
att komma ikapp, och det kräver att vi inte i unionen
får en sådan ekonomisk politik och arbetsmarknads-
politik att vi låser fast deras utveckling och att de
stagnerar eller växer för långsamt. Då riskerar vi att
bryta sönder unionen om tio år, när de upptäcker att
de fortfarande ligger långt efter Västeuropa. Här tror
jag möjligtvis att en av de mer intressanta diskussio-
nerna kommer att vara under konventet. Och här
gäller just återhållsamhetens princip: att veta vad det
är som är viktigt att vi faktiskt gör gemensamt på det
europeiska området, och vad vi inte ska göra, för att
bibehålla flexibiliteten. Det är ju faktiskt Europas
styrka: Vi är en kontinent som håller samman men
också bygger mycket på flexibilitet mellan de olika
medlemsländerna.
Anf. 73 Lars Ohly (V)
Herr talman! Det är lite av favorit i repris över
den här debatten. Vi har fört den förut. Det är väl
kända ståndpunkter, men det gör den inte mindre
angelägen.
Utvecklingen av den europeiska unionen går i en
riktning som leder till bildandet av en europeisk su-
perstat om den får fortgå. Den monetära unionen är
en viktig del av det, likaså den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken likaväl som säkerhets- och
försvarspolitikens samordning, upprättandet av en
militär styrka - snabbinsatsstyrkan inom EU - ökad
användning av kvalificerad majoritet i beslutsfattan-
det i så gott som alla fördragsändringar hittills och
förslag om långtgående institutionella förändringar
som inrättandet av en president, mer makt till EU-
parlamentet och att alltmer makt flyttas från med-
lemsstaternas nationella parlament till EU:s institu-
tioner.
EMU-medlemskapet, som vi hoppas kunna för-
hindra för svensk del, innebär en ekonomisk politik
inskriven i fördrag. Dessa fördrag är överställda
svensk lagstiftning, t.o.m. svensk grundlag. Med ett
EMU-medlemskap kommer rösträtten att ytterligare
devalveras och urholkas, därför att då blir det grund-
lagsvidrigt, fördragsvidrigt, att företräda en ekono-
misk politik som står i strid med den ekonomiska
politik som EMU-medlemskapet kräver.
Militariseringen av EU har inneburit att EU nu
samlar sig för att skaffa muskler för att på den inter-
nationella arenan kunna tvinga världssamfundet att
agera i enlighet med unionens intressen. Det är en
stormakt som formerar sig. Det är en stormakt som
ska samarbeta mycket intimt med USA, men samti-
digt ska kunna ta sig egna rättigheter och egna befo-
genheter och kunna använda en militär styrka för att
uppnå dessa.
Den svenska alliansfriheten blir alltmer av en po-
temkinkuliss. Det visar sig inte minst av att Modera-
terna numera alltmer öppet talar om nödvändigheten
av ett framtida svenskt Natomedlemskap, trots att det
är ett av de partier som står bakom den nya säker-
hetspolitiska doktrinen som av regeringen tolkas som
att Sverige fortsatt kommer att vara militärt allians-
fritt.
Sedan Sveriges medlemskap i EU har alltså
många steg tagits där makt har överförts från de na-
tionella parlamenten till överstatligt beslutsfattande
inom EU. Därmed ökar avståndet mellan väljare och
beslutsfattare ytterligare, och den demokratiska legi-
timiteten urholkas.
Däremot går det inte att finna ett enda exempel på
att makt har flyttats andra vägen. Trots alla diskus-
sioner om demokratiskt underskott och bristande
demokratisk legitimitet inom EU finns det inte ett
enda exempel på att man har återfört makt till de
nationella parlamenten och därigenom ökat väljarnas
möjlighet att faktiskt utkräva ansvar av beslutsfattar-
na.
Den här utvecklingen har ju inget entusiastiskt
stöd hos majoriteten av medborgarna i EU:s med-
lemsländer. Snarare förstärks intrycket av maktlöshet,
vilket leder till passivitet och uppgivenhet. Deltagan-
det i EU-parlamentsvalen, eller snarare det bristande
deltagandet i dessa val, visar på avståndet och gör
också EU-parlamentet till en institution med svår-
överträffat låg legitimitet ur demokratisk synvinkel
för att vara en folkvald institution.
Vid ett studium av vilka som är mest kritiska mot
unionens utveckling kan man konstatera att kvinnor i
Sverige är mer kritiska än män, och det är inte så
underligt. EU:s ekonomiska politik och ett eventuellt
EMU-medlemskap kommer att leda till förstärkta
krav på lägre skatter och minskad offentlig verksam-
het, och därmed hotas kvinnors kamp för jämställd-
het. Lågavlönade och arbetslösa är väsentligt mer
EU-kritiska än direktörer och högavlönade. Den ge-
nomsnittlige EU-entusiasten är en högavlönad man
med borgerliga sympatier.
Medan den här utvecklingen pågår är den svenska
regeringen relativt tyst. Allt är i stort sett bra som det
är, och om det förändras så är nog det bra, det också.
Pragmatism tycks vara att gilla läget i alla situationer,
vilket leder till att den svenska regeringen traskar
patrull efter de krafter som ser superstatsbygget som
önskvärt och som drömmer federalistiska drömmar
om ett Europas förenta stater.
Man använder också maktspråk mot folk och
medborgare som vågar sätta sig upp mot den ödesbe-
stämda utvecklingen. När det irländska folket för ett
år sedan sade nej till Nicefördraget i en demokratiskt
genomförd folkomröstning, ja, då var det plötsligt
inte fördragen som gällde. Då var det plötsligt inte så
att Nice-fördraget föll, vilket det skulle ha gjort om
man hade följt EU:s egna bestämmelser. Nej, i stället
sade EU:s ledare, däribland Göran Persson, att detta
var ett problem för den irländska regeringen som nu
minsann får övertyga det irländska folket om att man
ska rösta en gång till, och då ska man rösta rätt. Det
här är ju en demokratisyn som är fasaväckande.
Det finns alltså mycket som går i fel riktning, men
det finns också delar i det betänkande jag framför allt
pratar om, nämligen utrikesutskottets betänkande
nr 10, som är bra. Det gäller t.ex. skrivningarna om
den blockad som pågår mot Armenien, och som Tur-
kiet och Azerbajdzjan står för. Det är ett exempel på
att Turkiet fortsätter på en historisk väg, som också
visar sig i förtrycket av olika nationella minoriteter i
landet, men som den här gången har sitt ursprung i
konflikten om Nagorno-Karabach. Den här blockaden
har inneburit svåra lidanden för det armeniska folket,
och den är dessutom folkrättsvidrig. Blockad av ett
land får endast förekomma om en sådan har sanktio-
nerats av Förenta nationerna. Men Turkiets och Azer-
bajdzjans blockad är inte sanktionerad av FN, utan
helt och hållet en turkisk-azerisk uppfinning. Därför
är det utmärkt att utrikesutskottet så klart har tagit
ställning mot denna rättsstridiga och omänskliga
blockad. Det är också bra att utrikesutskottet så starkt
betonar att konflikten mellan Armenien och Azer-
bajdzjan måste lösas på ett fredligt sätt.
Turkiet har också ockuperat en del av den själv-
ständiga staten Cypern. Genom sina krigshandlingar
har man drivit människor på flykt från en del av Cy-
pern och därefter genomfört folkomflyttningar, en
sorts bosättningspolitik med mönster från Israels
bosättningar på palestinskt territorium.
Turkiska medborgare har skeppats från det turkis-
ka fastlandet till de ockuperade delarna av Cypern
vilket också är ett mycket tydligt folkrättsbrott. Vi
kan inte tolerera sådana vare sig i Turkiet eller i Pa-
lestina.
I betänkandet behandlas också en motion som
handlar om övervakningssystemet Echelon. För
många är det fortfarande okänt vad Echelon står för.
Det är ett signalspaningssystem som används för att
övervaka såväl privatpersoner som organisationer och
företag. Det finns alltfler och allt tydligare bevis för
det. Det är naturligtvis riskfyllt när man vet att den
kommunikation som man har som privatperson t.ex.
med e-post kan övervakas. Det kan ställa till än större
problem för företag som kan avlyssnas och därige-
nom förlora viktiga order. Det är en form av företags-
spionage som det måste vara oerhört väsentligt för
oss att komma till rätta med.
Det är en organiserad avlyssning som naturligtvis
är illegal på flera plan. Att avlyssna och kontrollera
privatpersoners korrespondens är ett brott mot såväl
den europeiska konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter som FN:s konvention om mänsk-
liga rättigheter. Trots detta fortsätter intrången.
Det borde vara rimligt att en majoritet i Sveriges
riksdag lyfte fram förekomsten av Echelon och vikten
av att den svenska regeringen tar initiativ i EU:s mi-
nisterråd för att utarbeta ett internationellt regelverk
för att beivra företagsspionage genom denna typ av
signalspaningssystem. Därför, fru talman, yrkar jag
bifall till reservation 25 i utrikesutskottets betänkande
10. Jag står naturligtvis bakom våra ståndpunkter i
övriga reservationer. För tids vinnande yrkar jag inte
bifall till dem.
Slutligen: Det har varit en parad av ledamöter från
framför allt utrikesutskottet som har hållit sina sista
anföranden här i dag. Jag vill gärna tacka alla de som
valt att frivilligt avgå ur riksdagen i höst. Jag vill
tacka för ett gott samarbete och en del minnesvärda
stunder. Framför allt vill jag rikta mig till den person
i utrikesutskottet som jag sannolikt har minst gemen-
samt med, åtminstone i EU-frågor, nämligen K-G
Björsmark. Vi ses i Idrottsparken den 29 juli!
Tack också till utrikesutskottets kansli.
Anf. 74 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet och
Folkpartiet, Lars Ohly och jag är de som har minst
gemensamt när det gäller mycket inom utrikespoliti-
ken. Jag har också fått det bekräftat nu när jag har
lyssnat till Lars Ohly. Jag lyssnade också mycket
intresserat på vad Göran Lennmarker sade tidigare.
Jag gjorde den reflexionen att det var ett visionärt tal
som pekar framåt, på möjligheter. När jag lyssnar på
Lars Ohly är det precis tvärtom: Det är bara elände,
elände och elände med Europeiska unionen.
Hur kommer det sig att denna eländiga organisa-
tion ändå har resulterat i en fredlig utveckling i Euro-
pa som är historiskt unik? Vi har inte haft krig mellan
länder i Europa på ett halvt sekel, vilket är unikt. Det
kan inte bara vara elände med den europeiska unio-
nen, Lars Ohly. Jag är den förste att skriva under på
att det finns tillkortakommanden. Dem ska vi rätta
till. Men själva tanken är ändå rätt tänkt, att samar-
betet ska leda till en fredligare värld. Varför inte bidra
till att göra det bättre i stället för att försöka lämna
detta fredsprojekt?
Det finns ett område där vi däremot har haft en
del gemensamt, och det är biståndspolitiken. Jag har
alltid uppfattat Vänsterpartiet som en draghjälp när
det gäller de frågorna. Det är det fina med demokra-
tin, att man kan skilja på sak och person. Vi kan ha en
hård debatt här men också glädjas åt den tjusiga fot-
bollskampen i Norrköping.
Anf. 75 Lars Ohly (V)
Fru talman! Visioner går inte bara i en riktning.
Visionär är man inte enbart om man företräder mer
makt till den europeiska unionen, att unionen ska
syssla med fler frågor eller att EU ska bli en starkare
aktör på världsscenen. Visionär kan man också vara i
den meningen att man företräder en syn som innebär
mer av demokrati och folkligt inflytande. Visionär
kan man vara genom att företräda en syn som innebär
att man ifrågasätter EU:s institutioner och deras folk-
liga legitimitet och i stället förespråkar att den demo-
krati som bygger på ansvarsutkrävande från väljarna
faktiskt förstärks i stället för att försvagas.
Visst har vi haft en utveckling av fred under lång
tid, åtminstone i delar av Europa. Men K-G Bi-
örsmark menar säkert inte på allvar att krigsrisken
skulle ha ökat om Sverige skulle ha stått utanför den
europeiska unionen genom ett beslut i folkomröst-
ningen 1994. Eller menar K-G Biörsmark det på
allvar? Menar K-G Biörsmark kanske t.o.m. att om
Sverige står utanför EMU, vilket sannolikt blir före-
mål för en ny folkomröstning så småningom, så
kommer krigsrisken i Europa att öka? Nej, jag tror
inte det. Därför är inte heller det ett bra argument för
att övertyga dem som ser den europeiska unionens
brister varje dag och som riskerar att bli offer för
passivitet och uppgivenhet i stället för demokratiskt
engagemang för förändringar.
Anf. 76 Karl-Göran Biörsmark (Fp)
Fru talman! Nej, Lars Ohly, naturligtvis hade inte
krigsrisken i Europa ökat om Sverige hade stått utan-
för. För det är andra som har krattat manegen, det är
andra som har gått i förväg. Det är andra som har
gjort jobbet när vi har suttit på läktarplats och tittat
på. Jag hade önskat att vi skulle varit med långt tidi-
gare och satt axeln till för att driva detta arbete, med
vår kunskap och vår erfarenhet. Men det gjorde vi
inte, utan vi satt på åskådarläktaren och följde ut-
vecklingen. När det passade oss vände vi på klacken
och sade: Nu vill vi vara med. Credit till dem som
gjorde jobbet!
Jag har tagit upp den demokratiska förankringen
här i dag. Det är ett problem, jag håller med om det.
Men det finns kanske andra vägar att gå än den som
Lars Ohly företräder här, nämligen att ge EU-
parlamentet större makt så att man kan utkräva ansvar
för dem som är valda. Det är en väg att gå. Vi har
också skrivit det i ett förslag till den författning som
vi skulle kunna tänka oss att den europeiska unionen
kunde arbeta efter. Jag kommer att överlämna försla-
get, så att Lars Ohly kan studera det. Sedan kan vi
fortsätta diskussionen vid ett annat tillfälle.
Jag tackar så hjärtligt för alla goda debatter under
årens lopp.
Anf. 77 Lars Ohly (V)
Fru talman! Vad ökar då risken för krig, om nu
inte det att Sverige eventuellt står utanför EMU gör
det? Det finns ett antal faktorer som är oroväckande.
Ökad vapenexport leder garanterat till att risken för
krig ökar. Nya militära stormakter som försöker posi-
tionera sig på världsscenen och skapa sig ett utrymme
för att dominera över territorier och områden som inte
hör till deras egna är definitivt en sådan risk. Ökade
klyftor i världen är den kanske största risken för kon-
flikter framöver.
Vi har en europeisk union som subventionerar
egen produktion och har ganska höga tullar gentemot
tredje världens produktion av framför allt livsmedel
och jordbruksprodukter. Vi kan se att den europeiska
unionen bygger murar mot omvärlden. Det finns
t.o.m. förslag om att man ska skicka krigsfartyg för
att borda flyktingbåtar. Vi ser en europeisk union som
bygger upp en egen militär styrka som inte alltid ska
användas efter beslut i FN:s säkerhetsråd utan kanske
även av EU efter eget gottfinnande.
Vi ser en union som förstärker samarbetet för va-
penproduktion och vapenexport. Tyvärr är själva
unionen i dag ett exempel på ökad krigsrisk. Unio-
nens politik leder till att riskerna för konflikter i värl-
den ökar. Det kan naturligtvis endast åtgärdas genom
att unionen byter inriktning, blir en demokratiskt
förankrad union som sysslar med det som den ska
syssla med och tar avstånd från alla federala visioner
om ett stormaktsbygge i Europa.
Anf. 78 Holger Gustafsson (Kd)
Fru talman! Vi debatterar i dag två betänkanden,
KUU2 och UU10. Man kan säga att vi tittar tillbaka
på 2001 samtidigt som vi har synpunkter på och tan-
kar kring det som ligger framför oss i EU-arbetet.
Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3 i
UU10 från Kristdemokraterna. Den avser 2001 års
arbete inom EU.
Jag måste säga att det är oerhört intressant att
lyssna till Lars Ohly när har ger en beskrivning av
EU. Jag tror att ingen svensk medborgare känner igen
sig när han beskriver en superstat med alla de be-
kymmer som han tycker sig kunna måla in i detta
bygge. Men det kanske inte är så svårt att förstå när
nu EU har lyckats trycka tillbaka den politik som
Ohly starkt sympatiserade med. Det var en politik där
minsann inte demokratin och öppenheten var särskilt
stor och där gränserna var slutna för omvärlden.
EU har lyckats pressa tillbaka detta och besvikel-
sen är naturligtvis stor. Därför målar man upp EU på
det sätt som sker. Jag kan inte så någon annan anled-
ning till det eftersom det ju saknar all kontakt med
den verklighet som vi svenskar i dagsläget upplever.
Runtom i Europa pågår en intensiv debatt om hur
unionen ska utvecklas framöver. Den debatten bör vi
delta i. Konventet om EU:s framtid har fått en när-
mast flygande start. Den svenska regeringen förefal-
ler nästan unik i sin uppfattning att det mesta är bra
som det är, att status quo ska bevaras. Det har sagts
många gånger i dag och behöver kanske sägas igen.
Det pågår en enorm dynamik i Europa. Det är en
utveckling som medför att EU måste reformeras för
att klara sina uppgifter även om målen för samarbetet
är desamma som tidigare. Därför är det oroväckande
att regeringen är så ovillig att diskutera institutionella
reformer.
Sören Lekberg talade tidigare om att bevara rå-
dande ordning och att vara pragmatisk inför framti-
den. Jag är övertygad om att Sverige behöver en rege-
ring som deltar med entusiasm i Europasamarbetet,
en entusiasm som inte begränsas till de tillfällen då
statsminister Göran Persson själv kan stå i centrum,
utan en ärlig entusiasm inför hela EU-samarbetet.
Unionen kommer inom en snar framtid att bestå
av 27 medlemsländer. Det är inte svårt att förstå vilka
svårigheter det kommer att medföra i själva be-
slutsprocessen om enhällighet ska krävas på lika
många områden som i dag. Det är det arbetet vi ska ta
ansvar för. Hur ska man i EU exempelvis få en mo-
dern och hållbar politik om varje land har möjlighet
att stoppa förslag som skulle innebära vissa nackdelar
för den egna befolkningen? Om vi ska ha det på det
sättet kommer utvecklingen att stoppas. Man kommer
nämligen alltid att kunna finna den typen av nackde-
lar.
Slutsatsen måste vara att användandet av kvalifi-
cerad majoritet måste öka. Exempel på viktiga områ-
den där majoritetsbeslut krävs är handel, asylpolitik,
miljöstyrande avgifter och regionalpolitiken. Men det
finns även andra områden.
Det behövs alltså en reform av EU syftande till
stärkt demokrati, öppenhet och effektivitet. Fördragen
bör därför delas upp i två delar, där de viktigaste
bestämmelserna om beslutsfattande och kompetens-
fördelning samlas ihop till en del, alltså till ett kon-
stitutionellt fördrag som får en särskild status. Det
skulle ge ökad tydlighet för medborgarna om vad EU
är och hur unionen fungerar. Jag tror att vi är många
även i denna kammare som skulle behöva få stöd i de
funderingarna.
Fru talman! På många områden var 2001 ett
framgångsrikt år för EU. Man fick enighet i målet att
de första nya länderna ska tas in i unionen år 2004.
Betydelsen av detta, och den upptrappade förhand-
lingstakt som Sverige drev fram, är stor.
Ett annat område som gick framåt var det utrikes-
och säkerhetspolitiska samarbetet. EU är på god väg
att få en gemensam krishanteringsförmåga, både
militärt och civilt. Eftersom kriser och katastrofer ofta
är gränsöverskridande fenomen anser Kristdemokra-
terna att detta EU-samarbete är mycket positivt. Eu-
ropas säkerhet är odelbar, och oroligheter i andra
delar av kontinenten påverkar oss. Det är viktigt att
Europa inte är helt beroende av USA när det gäller att
hantera kriser av större omfattning.
Samtidigt driver de politiska ledarna i unionen på
för att så snabbt som möjligt deklarera att krishante-
ringsstyrkan är "operativ". En varning är på sin plats
så att EU inte låter sina höga ambitioner springa före
vår faktiska förmåga. Det kanske inte är så klokt.
Man ska nog ha tillgång till sakerna innan man säger
att man kan använda dem.
Det behövs ett europeiskt samarbete för ekono-
misk tillväxt. Många av EU-länderna dras med eko-
nomiska problem. Det handlar om sviktande statliga
finanser, långtidsarbetslöshet, för lite företagande, för
lite resurser för investeringar och för lite satsningar
på konkurrenskraftig forskning. Det är inga nyheter,
men det talas i Sverige ganska tyst om dessa grund-
problem.
Behovet av ekonomiska reformer är uppenbart.
Därför välkomnar vi kristdemokrater EU-samarbetet
kring tillväxtfrågor. Det sker framför allt genom s.k.
öppen samordning, som baseras på jämförelser mel-
lan medlemsländerna. Med EMU-projektet i hamn
och en alltmer integrerad inre marknad måste en
samordning av ländernas politik ske för att nå den
ekonomiska tillväxten.
Hittills har samarbetet gett ganska små resultat.
De offentliga finanserna sviktar under trycket av ett
expanderande välfärdssystem. Stora hinder kvarstår
beroende på bl.a. höga skatter och krångliga regler.
Bristande konkurrens på den inre marknaden innebär
högre priser och färre jobb i varje medlemsland.
Problemet är att många av regeringarna är ytterst
angelägna om att ta till sig beröm, men de undviker
kritiken. Det gäller inte minst Sverige, som svarat
med ord i stället för med handling på de rekommen-
dationer som kommissionen har gett. De kritiska
punkterna handlar för Sveriges del inte minst om
bristande konkurrens inom flera branscher med priser
som ligger 20-25 % över genomsnittet, det högsta
skattetrycket i Europa samt ett bidragssystem som
inte uppmuntrar till arbete. Den samlade effekten av
detta, konstaterar kommissionen, är en lägre ekono-
misk tillväxt och lägre välfärd för svenska folket.
De rekommendationer som getts till Sverige
handlar om att sänka skattetrycket på arbete, förbättra
skatte- och bidragsincitamenten för att arbeta, minska
obalansen mellan könen på arbetsmarknaden samt
förbättra de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effek-
tivitet. Rekommendationerna är långt ifrån några
nyheter, och de har till stor del upprepats från tidigare
år. Rekommendationerna kommer alltså år för år från
kommissionen till Sverige.
Det är frapperande hur lite den svenska regeringen
känt sig kallad att agera för att undanröja dessa pro-
blem. Man måste fråga sig om regeringen verkligen
stöder den öppna samordningsmetoden.
Fru talman! Låt mig avsluta med miljöpolitiken i
EU. Vid Europeiska rådet i Göteborg antogs en s.k.
strategi för hållbar utveckling. Det låter storslaget,
men innehållet var i själva verket ganska magert och
en stor besvikelse för den som läst kommissionens
ursprungliga förslag till strategi.
Många av de ambitiösa förslag som kommissio-
nen arbetat fram ströks i en handvändning när försla-
gen kom upp på ministerrådets bord. Många konkreta
mål och åtgärder togs bort. Allvarligast är att klimat-
frågan ströks från dagordningen och därmed sköts på
framtiden.
Betydelsen av hållbar utveckling understryks ofta
i EU:s olika rapporter och skrivelser, men i praktisk
handling lyser detta perspektiv med sin frånvaro. Låt
mig t.ex. nämna det beslut som ministerrådet väntas
fatta denna vecka om fortsatt stöd till stenkolsindust-
rin i Europa. Det är ett fenomen i flera av EU:s s.k.
strategier att orden flödar över men handlingen lyser
med sin frånvaro.
Både när det gäller integreringen, hållbar utveck-
ling, och samarbetet för ekonomisk tillväxt finns en
tendens att låta orden skyla bristen på reformvilja.
Eller som vår egen regering uttrycker sig ibland: Det
är mycket ord, men lite verkstad.
Den öppna samordningen är ofta bra. Men EU kan
inte bara bygga på att varje land plockar russinen ur
kakan. Grunden måste vara den s.k. gemenskapsme-
toden, alltså ett samarbete baserat på gemensamma
regelverk som gynnar helheten, kontrollerade av
starka institutioner med fastlagda befogenheter.
Kommissionens och parlamentets roll behöver värnas
och stärkas, för öppenhetens och effektivitetens skull.
Anf. 79 Bertil Persson (M)
Fru talman! Få frågor är viktigare än EU:s fram-
tidsfrågor. När Sverige nu med EU-medlemskapet har
klivit ur kommentatorsbåset i världspolitiken och
klivit ut på spelplanen är framtidsfrågorna inom EU
en verklig nyckelfråga.
I det gemensamma utskottets betänkande KUU2
finns en bra redovisning för de ståndpunkter som är
gemensamma för riksdagens partier men också i
reservationerna redovisningar för hur de olika parti-
erna ställer sig inför konventsfrågorna.
Från vår sida framhåller vi särskilt att det ska vara
svårt att tilldela EU nya funktioner, men sedan ska
det fungera. Det ska kunna fullgöra sina nya uppgif-
ter. Det är också väldigt viktigt att vi fullt ut deltar i
EU:s arbete och då även EMU.
I UU10, som är utrikesutskottets bidrag till detta,
finns det en del specifika frågor som vi särskilt vill
understryka. Det första är att riksdagens roll behöver
stärkas. Arbetet sker nu väldigt ofta i tjänstemanna-
samarbete eller vitböcker. Det behövs en mycket
tidigare förankring av de nya frågorna i riksdagens
arbete. Riksdagens utskott behöver engageras på ett
helt annat sätt. Därför vill jag redan nu yrka bifall till
reservation nr 1 i UU10.
Som Holger Gustafsson sade är sysselsättnings-
frågorna viktiga och angelägna. Det är viktigt att följa
rekommendationerna från ministerrådet och kommis-
sionen när det gäller ett minskat skattetryck på arbete,
att reformera skatte- och bidragssystem och att mot-
verka könssegregeringen på arbetsmarknaden.
En annan fråga som är väldigt angelägen för oss
är att stödja de baltiska staterna. Vi tycker att det är
viktigt att stödja deras möjligheter att bli Natomed-
lemmar. Stabila och säkra gränser skapar lugn på
båda sidor om gränserna. Tomrum skapar bara oro
och spänningar. Det är också viktigt att vi stöder dem
fullt ut när det gäller marknadstillträde till EU:s
marknader redan nu innan gemenskapsförhandlingar-
na är genomförda.
Ett annat område som är angeläget för oss är na-
turligtvis EU:s utvecklingssamarbete. Det har varit
utsatt för väldigt mycket kritik. Reservationerna är
magnifika i EU. Det är i realiteten relativt lite pengar
som betalas från EU för de insatser som EU ska göra
och borde ha gjort på detta område. Det är väldigt
viktigt att man får igång utvecklingssamarbetet på ett
helt annat sätt.
Från vår sida vill vi som alltid driva skuldavskriv-
ningsfrågorna. Vi vill att Sverige ska ta det initiativ
som vi har krävt till en total skuldavskrivning för
HIPC-länderna, dvs. de högt skuldsatta fattiga län-
derna, år 2004 och engagera hela EU i det arbetet.
Jag tror också att det är viktigt att EU tar en ledar-
roll när det gäller inte bara EU:s samarbete utan ock-
så försöker samordna det bilaterala samarbetet, dvs.
medlemsländernas biståndssamarbeten. Jag tror att
effekterna kan bli väsentligt större om man arbetar
tätt tillsammans.
En fråga som vi mycket ofta har drivit i dessa
sammanhang är MR-frågorna. MR-frågorna måste bli
allt viktigare inte bara i biståndssamarbetet utan ock-
så när det gäller EU:s medelhavspolitik.
EU:s regionalpolitik är också en viktig fråga. Den
måste reformeras. Strukturfondsstödet måste reduce-
ras för de nuvarande medlemsländerna. Men på det
området har riksdagen redan på näringsutskottets
initiativ i NU2 givit ett tillkännagivande till regering-
en, så där behövs inget nytt ställningstagande från
riksdagens sida i dag.
Fru talman! Som så många andra i utrikesutskottet
vill även jag tacka utskotts- och riksdagskamrater för
ett gott samarbete och ett gott kamratskap under en
spännande epok. Tack!
Anf. 80 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Det är viktigt att vi diskuterar fram-
tidsfrågorna inom Europeiska unionen på flera sätt
och lyfter fram visioner om EU. Det gör vi genom att
diskutera frågorna i konventet men också genom att
lyfta fram frågor som är engagerande.
Vi brukar säga att Sverige är fantastiskt. Så säger
man säkert också om sina egna länder i övriga med-
lems- och ansökarländer. Men jag tror nog att alla kan
hålla med om att Sverige har ett speciellt läge. Vi kan
ses som en ö mot resten av Europa. Vi har visserligen
fast landförbindelse längst upp och numera också i
söder. Men fortfarande är sjöfarten en mycket viktig
länk till både EU och resten av världen. Vi kan också
se oss som speciella därför att vi är ett nordligt land i
EU:s utkant med gles befolkning och stora avstånd.
Just därför är transportpolitiken en speciellt viktig
framtidsfråga för oss och något som också engagerar
många.
När vi talar om EU:s framtid är det angeläget att
också tala om goda transporter så att vi enkelt kan nu
andra medlems- och ansökarländer och ha god till-
gång till den inre marknaden. Vikten av ett modernt,
dvs. effektivt och hållbart, transportsystem kan inte
nog poängteras.
Trafikutskottet har engagerat sig i EU-
kommissionens vitbok Den framtida transportpoliti-
ken, vägval för framtiden och avgett ett yttrande till
EU-nämnden som lämnats vidare för beaktande till
regeringen. Vi har i vårt yttrande poängterat såväl
vikten av hållbara transporter för miljöns skull som
vikten av enhetliga regler för att motverka illojal
konkurrens och social dumpning.
Alla former av diskriminerande särregler behöver
avvecklas på det här området.
Vi har också tryckt på angelägenheten av en hög
ambition för trafiksäkerhetsarbete men också trans-
portforskning och ökad säkerhet för barn i trafik.
Fru talman! Sverige är ett öppet och föreningsrikt
land, vilket nog också är speciellt. Genom vår före-
nings- och folkrörelsekultur har medborgarna kunnat
påverka samhället. Det arbetssättet behöver också
lyftas in i EU, och i framtidsdebatten bör man ta upp
hur förutsättningar för medborgarna att genom ideella
organisationer kunna delta i EU:s föreningsliv ska
kunna utvecklas.
De projektpengar som finns att söka i dag kräver
ofta stora egeninsatser. Våra ideella organisationer,
som i regel lever på medlemsavgifter, har svårt att få
sina resurser att räcka till för att även klara av arbetet
med EU-frågor. En del av detta engagemang innebär
att organisationerna behöver kunna delta i möten som
hålls i andra länder än Sverige. Det är dyrt att resa,
även om det går snabbare och enklare än förr. EU
inbjuder också ofta NGO:er, dvs. icke-statliga frivil-
ligorganisationer, till seminarier och möten etc. Vi
har föreningar som kan företräda Sverige i olika
sammanhang, exempelvis miljö- och konsumentorga-
nisationer. Då bör de också ges förutsättningar att
kunna ta sitt ansvar.
I morgon ska vi debattera regeringens skrivelse
om mål och inriktning för det svenska arbetet med
konsumentfrågor i EU. Jag får då anledning att åter-
komma just till denna fråga.
Fru talman! Det finns många organisationer som
vill vara med och påverka frågor inom EU. Bl.a. vill
jag nämna problem som kommer att uppstå när typ-
godkännandedirektivet om två- och trehjuliga fordon
helt träder i kraft den 17 juni 2003. Denna fråga en-
gagerar i dag många fordonsentusiaster och deras
organisationer.
Fru talman! I förra veckan gav en enig riksdag re-
geringen till känna vad som anfördes i trafikutskottets
betänkande TU13 om regler för att underlätta verk-
samheten med amatörbyggda och ombyggda fordon.
Regeringen har glädjande nog redan hörsammat vår
hemställan i en proposition genom att föreslå änd-
ringar i lagen om vägtrafikregister. Men nu väntar vi
på förslag om möjligheter till regler för ombyggnad
av två- och trehjuliga motorcyklar och hur de ska
kunna säljas vidare trots EU-direktiv. Det är många i
Sverige som är entusiaster kring sina fordon, inte
minst motorcyklar. De vill även i framtiden kunna
odla sitt intresse.
Fru talman! EU:s framtid handlar inte bara om
formalia, utan också om frågor som engagerar. Jag
har pekat på vikten av goda transporter och enskilda
medborgares möjligheter att påverka också EU-
direktiv.
Anf. 81 Berit Andnor (S)
Fru talman! Det är en oerhört viktig debatt som vi
för i dag. Den handlar om vår gemensamma framtid -
om Europas framtid och om den europeiska unionens
framtid.
Likväl som vi snart drar i gång en valrörelse där
vi kommer att diskutera Sveriges framtid måste vi
också brett diskutera EU:s framtid. Det finns natur-
ligtvis olika idéer och olika grunder beroende på
varifrån vi formar våra ståndpunkter. Det har synts i
debatten i dag.
Men vi deltar i debatten, och det viktiga, som jag
ser det, är att vi får fler att delta i debatten. Det är ju
det som är det stora problemet - vi har ett begränsat
antal deltagare i debatten om Europas framtid.
Ofta upplevs de s.k. institutionella frågorna, som
kommer att bli föremål för den regeringskonferens
som startar 2004, som oerhört abstrakta och som
mycket svåra och komplicerade. Det är de också.
Detta är ingenting som man sitter hemma och disku-
terar, utan det är komplicerat och svårt. Detta är ett
problem, för vi måste ha i gång en debatt.
För att i någon mån skapa förutsättningar för en
bredare debatt har regeringen utsett en parlamentarisk
kommitté, EU 2004-kommittén, som har i uppdrag att
skapa förutsättningar för en bred, öppen och förut-
sättningslös debatt. Kommittén består av åtta perso-
ner - en från varje parti - och så jag som är ordföran-
de. Det säger sig självt att vi inte kan skapa en bred,
öppen och förutsättningslös debatt själva. Den insik-
ten har vi. Det gäller särskilt ett så svårt ämne som
detta är.
Vår utgångspunkt har varit att vi måste arbeta till-
sammans med andra. Vi gör det på två sätt. Det ena är
att vi delar ut bidrag till föreningar och organisationer
som har intresse och vill göra någonting. Det kan vara
lite olika saker. Det spelar egentligen ingen roll vad
det är, utan det kan vara olika typer av aktiviteter. Det
viktiga är att man diskuterar EU:s framtidsfrågor. Vi
har 15 miljoner kronor till detta, och intresset har
varit fantastiskt stort. Vi hade vår första bidragsge-
nomgång i början på året. Det var över 200 organisa-
tioner som sökte bidrag på 63 miljoner kronor, så det
kändes faktiskt lite futtigt att bara kunna dela ut tre
och en halv miljon. Nästa omgång blir i slutet av
detta år. Detta är ett sätt att försöka stödja olika orga-
nisationer och föreningar som vill delta i debatten.
Ett annat sätt är naturligtvis att vi själva, också då
i samverkan, som kommitté drar i gång verksamheter
över landet. Nu i augusti drar vi i gång det som vi
kallar för Länsstafetten. Det innebär att vi i län efter
län, över hela landet, kommer att anordna debatter
och seminarier och även skapa en mötesplats för de
olika föreningar och organisationer som har fått bi-
drag av oss att visa upp sig på. Så kan vi också skapa
förutsättningar för en tydligare debatt. Länsstafetten
kommer att fortsätta under tiden fram till dess att
regeringskonferensen påbörjas.
Vi kommer också att ge ut en del skrifter och bro-
schyrer. En av dem är den som jag visar här. Ni
kommer som riksdagsledamöter att få del av den. Det
är en s.k. liten aptitretare som heter Sluta strunta i
EU!
Vi har vår webbsida, som bygger på ett material
som innebär att man mycket lätt ska kunna skaffa sig
en djupare kunskap. Den ska först skapa ett intresse
och sedan ge förutsättningar för ett djupare engage-
mang och djupare kunskap.
Vi har också ett särskilt skolprojekt på gång till-
sammans med Skolverket, som innebär att vi via vår
webbsida kommer att skapa en bank av olika projek-
tidéer dit gymnasieungdomarna kan vända sig. Vi
kommer även att skapa en särskild fil åt lärarna så att
de också ska kunna använda detta som ett bra hjälp-
medel.
Vi har en framtidspanel som arbetar och som
kommer att kunna vara en motor på vår hemsida och i
det debattforum som vi vill skapa där.
Vi har också många andra idéer och projekt i
gång.
Det viktiga är att vi också får ett brett engage-
mang bland de politiska partierna. De har också ett
stort ansvar, och även ni som riksdagskolleger. Vi
måste gemensamt se till att vi skapar en förutsättning
för att fler ska delta i debatten. Det är naturligtvis helt
oacceptabelt att detta enbart sker bland en mycket
liten elit i vårt samhälle. Så får det inte vara! Det
undergräver hela det EU-projekt som vi har i gång.
Det undergräver legitimiteten i hela projektet.
Oavsett vad man tycker och tänker och oavsett
vilka idéer och synpunkter man har så är alla väl-
komna att delta i debatten. Det viktiga är att man
deltar, och i det arbetet hoppas jag att vi gemensamt
deltar.
Anf. 82 Camilla Sköld Jansson (V)
Fru talman! Som ledamot i EU 2004-kommittén
har jag haft anledning att fundera över villkoren och
formerna för den folkliga debatten om EU:s framtids-
frågor. Det är ingen enkel process, avståndet mellan
det som händer i unionen och kvinnan och mannen på
gatan är stort, och gång på gång blir vi påminda om
det faktum att EU brister i legitimitet och att där finns
stora demokratiunderskott att hantera.
Enbart det faktum att det finns ett behov av att
förankra samarbetet talar sitt tydliga språk. EU är
inget projekt som har vuxit fram underifrån, ur ett
folkligt engagemang, utan det är ett ovanifrånprojekt,
ett eliternas projekt. Med det följer att unionens kon-
struktion inte heller stämmer överens med de demo-
kratiska strukturer som byggts upp underifrån och
som utgår från nationalstatens ram.
Sedan samarbetet inleddes har mer och mer makt
överförts från de nationella parlamenten till EU:s
olika institutioner. Mönstret är tydligt, och vid varje
fördragsändring ser vi samma sak hända, att det mer
och mer handlar om integration och samordning än
om samarbete mellan självständiga parter. Det här är
en process som svenska folket självfallet måste få
tycka till om, och inte bara tycka till om utan också
de facto kunna vara med och påverka.
A och O för att skapa en bred debatt med ett
verkligt inflytande är att den är konkret och att det
finns något tydligt substantiellt att förhålla sig till.
Här har de politiska partierna i riksdagen och också
sittande regering ett stort ansvar. Om inte exempelvis
regeringspartiet går ut och deklarerar en klar uppfatt-
ning kommer det att hämma debatten, och risken
finns att misstroendet mot EU ökar ytterligare. Redan
nu finns det stämningar och uppfattningar om att EU-
processen är något förutbestämt och att det inte spelar
någon roll vad folket egentligen tycker.
Men det måste få spela roll! Ett sätt att bidra till
en bra debatt vore att riksdagen formulerade en
svensk ståndpunkt om hur vi ska se på EU:s utveck-
ling. Det skulle både bidra till en kvalitativt bra debatt
på vägen fram till ett ställningstagande, och också
ställningstagandena i sig vore ett viktigt bidrag. Då
kunde den s.k. EU-stafetten, som Berit Andnor talade
om, skulle kunna samlas runt något konkret att för-
hålla sig till.
Tyvärr har vi inte fått något stöd för vårt förslag
om att riksdagen ska besluta om en svensk strategi,
och tyvärr är inte heller alla företrädare så tydliga i
sina ställningstaganden som man skulle önska. Det
har den här debatten visat, och det kan man också se i
de betänkanden vi diskuterar.
Vi kan t.ex. läsa oss till en samstämmighet om att
enkla fördrag är en viktig demokratifråga. Å andra
sidan säger regeringen att det inte är fördragens kon-
struktion, om de är enkla eller inte, som är det vikti-
ga. Det viktiga är att utgå från de sakfrågor som EU
ska hantera och att utifrån det, från fall till fall, avgö-
ra vilken beslutsordning som är lämplig. Det säger sig
självt att resultatet av ett sådant förhållningssätt inte
leder till någon förenkling eller transparens i för-
dragen! Det är ju inte heller syftet.
Vi kan också ta del av en beskrivning av debatten.
Den beskrivs som splittrad och att den förs utifrån av
olika utgångspunkter. En liknande diskussion har
också förts från den här talarstolen när man beskrivit
de olika åsikter som finns här i kammaren. Man säger
att några av deltagarna har en tydlig bild av hur man
vill organisera samarbetet, där en inriktning går mot
mera av federation och där en annan uttalad inrikt-
ning förespråkar ett rent mellanstatligt samarbete.
Däremellan, säger man, återfinns de som är pragma-
tiska, och denna pragmatism skulle då vara något
neutralt, något mitt-emellan-altenativ. Som om vi kan
undvika att ta ställning, som om EU:s utveckling inte
kan kategoriseras, som om inte politiken i övrigt styrs
av bilder och uppfattningar om hur EU:s utveckling
kommer att se ut framöver.
Parallellt med denna "neutrala pragmatism" vidtas
politiska mått och steg som utgår från att man har en
bestämd uppfattning om vad som kommer att hända
härnäst och en bestämd uppfattning om karaktären på
det framtida samarbetet.
Det är t.ex. därför den här kammaren nästa vecka
kommer att behandla en proposition där regeringen
redan nu vill förbereda grundlagen inför nästa för-
dragsändring. Där deklarerar regeringen sin syn på
EU och EU:s närmaste framtid. Det handlar om att
EU ska få mera makt, både när det gäller vilka poli-
tiska områden som EU ska fatta beslut om och också
när det gäller stärkt makt genom val av beslutsformer
där det i vissa fall kan handla om överstatlighet och
majoritetsbeslut.
Det är möjligt att detta kan kallas "pragmatisk",
men mer träffande är att beskriva det som att rege-
ringen medvetet arbetar för en utveckling där de
överstatliga inslagen ökar och där de nationella par-
lamenten sakta men säkert förlorar i makt.
I den breda folkliga framtidsdebatt vi säger oss
vilja ha har svenska folket rätt att förvänta sig att dess
företrädare är öppna med sina visioner och med sina
bilder över hur man vill se det framtida samarbetet.
Där har regering och riksdag ett särskilt ansvar. Vi
har föreslagit att vi i riksdagen gemensamt ska fatta
beslut om en strategi. I dag har det från flera håll
efterlysts ställningstagande från den socialdemokra-
tiska regeringen.
Det är genom att själva vara tydliga som vi kan
visa vår respekt för framtidsdebatten. Genom att
själva vara tydliga gör vi det möjligt även för andra,
utanför parlament och riksdag, att lämna konkreta
bidrag till debatten. Då finns det något att förhålla sig
till.
Dagens debatt visar att det finns brister i tydlighet
på sina håll. Förhoppningsvis kommer de att rättas
till. Precis som Berit Andnor säger kan varken kon-
ventet eller EU 2004-kommittén få i gång framtids-
debatten. Vi ser fram emot att den socialdemokratiska
regeringen lämnar sitt bidrag.
Anf. 83 Margareta Viklund (Kd)
Fru talman! Jag har anmält mig till talarlistan i
sista minuten därför att jag vill lyfta fram en kom-
mittémotion som Kristdemokraterna har skrivit och
som delvis behandlas i betänkandet. Det är motion
nr 350.
Den motionen vill ge en bild av den svåra situa-
tion som många länder på Balkan fortfarande befin-
ner sig i samt västra Balkans behov av EU, både
multilaterala och bilaterala kontakter. Men i motionen
vill vi även peka på vägar att komma ur den svåra
situationen.
Vid mina kontakter med politiska representanter
av olika valörer från en del av länderna i det område
som vi diskuterar har ofta framkommit att de oerhört
starkt önskar att få ytterligare och mer nära samarbete
med Europa. Många har drastiskt uttalat en önskan
om att få riva gränserna och på så sätt få förenas med
Europa, som de anser att de tillhör.
Jag anser att vi genom vår, och då menar jag hela
Europa, mer eller mindre tydliga passivitet och lång-
samhet att komma till handling inför det som hände
på Balkan när problemen där var som störst har där-
för ett speciellt ansvar att på olika sätt medverka till
att de länder som vi diskuterar så fort som möjligt
kommer på fötter igen.
I den motion som jag tidigare nämnde behandlas
tre yrkanden, nämligen att regeringen ska verka för
att EU erbjuder
· inrättandet av ett särskilt program för tvärveten-
skapliga Balkanstudier
· inrättandet av ett särskilt program för förvalt-
ningsutbildning på Balkan
· inrättandet av ett särskilt rådgivar- eller men-
torprogram inriktat mot departement och central
förvaltning på Balkan.
Fru talman! Jag tycker att utskottet har behandlat
de angivna punkterna mycket välvilligt och berättar
också i texten att regeringen avser, om man inte redan
håller på, att göra väldigt mycket av det som tas upp i
motionen. Det är bra. Det är oerhört viktigt att västra
Balkan får stabilitet och att alla olika folkgrupper så
långt det är möjligt får förståelse för varandra och för
varandras problem. Det är också oerhört viktigt för
Europas och för vår gemensamma framtid och kan
ses som ett första steg i den som jag hoppas påbörjade
framtidsprocessen. Men att söka försoning och få och
ge förståelse och att genomföra detta i praktiken är en
stor process och kan ta tid.
Därför är det bra att så mycket enligt utskottet re-
dan görs och att kanske ännu mer planeras. Men alla
goda önskningar och planer måste ju också leda till
konkreta handlingar. Det gäller såväl de planerade
aktiviteterna som att målsättningen med aktiviteterna
uppfylls. Det är ju inte meningen att man ska sätta i
gång något för själva igångsättandets och statistikens
skull. Man måste också följa upp vad som blev av
den insats som man gjorde.
Ytterst är det ledarna i de olika länderna som har
det stora ansvaret. Vad de tycker och står för kan vara
helt avgörande för ett lands, en regions, framtid. Det
är därför viktigt att de politiska ledarna på olika nivå-
er finns med på tåget och inser angelägenheten för
varje enskild människa av att demokrati och mänskli-
ga rättigheter fungerar.
Fru talman! Jag har inget yrkande, men vi kom-
mer att följa de direkta och indirekta utfästelser som
har gjorts i betänkandet som svar på motion 350.
Anf. 84 Willy Söderdahl (V)
Fru talman! Jag vill först instämma i den del av
betänkandet som handlar om fördömandet av Turkiets
och Azerbajdzjans blockad av Armenien. Det är väl-
digt positivt att detta är så tydligt uttryckt i betänkan-
det. Sverige måste vara vaksamt och skärpa kraven på
Turkiet med tanke på att Turkiet finns med i EU-
sammanhang.
Jag hade tänkt ta upp tre reservationer som Väns-
terpartiet har om miljöfrågor, reservationerna 8, 10
och 11. Dessa reservationer har en gemensam nämna-
re. I EU-arbetet är alltid den fria rörligheten för varor
och kapital överordnad andra frågor.
Det finns många fina ord i flera EU-dokument om
miljö och miljöhänsyn. Men när dessa fina ord kom-
mer i konflikt med ekonomiska hänsyn får nästan
alltid miljön vika.
Ett aktuellt exempel är fisket inom EU som drivits
mot en katastrofsituation för både fisk och fiske. Det
är alltså ett såväl ekologiskt som ekonomiskt haveri i
antågande.
Ett annat exempel är när kommissionen inte ville
publicera sin egen miljöbyrås beskrivning av miljö-
tillståndet i EU.
I reservationerna finns det konkreta förslag till åt-
gärder som det brådskar att vidta om man vill göra
någonting för miljön. Som exempel kan jag nämna att
man borde inrätta en miljökommitté som granskar
kommissionens förslag och beslutet om de miljöprin-
ciper som finns i fördragen.
Man borde ge ökade resurser och befogenheter till
sin egen miljöbyrå, dvs. till Europeiska miljöbyrån,
och ta deras varningar på allvar i stället för att försöka
att sopa dem under mattan.
Man måste ge ekonomin ekologiska spelregler. En
ökad konsumtion, dvs. en ökad BNP som är ett av
unionens huvudmål, gör att det blir ett ökat material-
flöde som är ett av de stora hindren på vägen till ett
ekologiskt samhälle. Därför måste man nu lyfta fram
de ekologiska aspekterna på ekonomin.
Man måste försöka att utveckla systemet med
gröna räkenskaper och en grön bruttonationalprodukt.
Vi skriver också i reservationerna att det är viktigt
att man låter miljöhänsynen vara styrande för utveck-
lingen av EU:s transportpolitik.
Fru talman! Vi står bakom reservationerna, men
för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem.
Dokument
Beslut
EU:s framtidsfrågor (KUU2)
Riksdagen lade till handlingarna regeringens skrivelse om EU:s framtidsfrågor. Regeringen lämnar i skrivelsen information om det konvent som ska förbereda EU:s nästa regeringskonferens år 2004 och den pågående debatten om EU:s framtid, baserat på Nice- och Laekenförklaringarna. Den svenska inställningen i debatten om EU:s allmänna inriktning bör enligt riksdagen vägledas av tre principer: en pragmatisk grundhållning snarare än ett politiskt slutmål, en därav följande nedtoning av terminologibegreppsfrågorna samt stöd för den rådande ordningen för EU:s grundvalar, såsom dessa beskrivs i regeringens skrivelse.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag