Allmänpolitisk debatt

Herr talman! Riksdagskolleger! Åhörare! Bristen på upplevd trygghet begränsar människors livschanser. Bristen på verklig trygghet innebär verkliga förluster i form av i värsta fall livet men också fysisk och psykisk hälsa och definitivt möjligheter att förverkliga sina framtida drömmar. Trygghet är ett mycket brett begrepp, men det har till stor del att göra med hur vi som arbetar med rättsfrågorna i denna kammare, i denna riksdag, möter dessa. Vi pratar om en verksamhet som är mycket socialt snedfördelad. Vi vet i dag att de människor som råkar allra värst ut, generellt, är människor som redan är socialt utsatta, även om brottsligheten också slår blint och kan drabba personer när som helst och nästan hur som helst. Vi vet också om att gärningsmännen också drabbas. Hur konstigt det än låter måste vi ha ett socialt perspektiv på detta också. De som dras in i kriminalitet vet vi går en för tidig död till mötes enligt all tillgänglig statistik. Jag vill ändå säga att Sverige är relativt tryggt jämfört med många andra platser på vår jord. Vi ska dock veta att det oförutsägbara och svårbegripliga kan drabba oss alla när som helst. Vi hade en tsunamikatastrof för snart ett år sedan som drabbade väldigt många människor helt oförhappandes på en annan del av jorden där man trodde att man hade trygghet. Många bra åtgärder vidtogs, men vi hade en problematik i statsapparaten, milt uttryckt, med att beslut inte fattades. Det trycktes inte på knappar, och den hjälp som man hade kunnat skicka levererades inte. Vi pratar en del om hoten från internationell och global terrorism - kanske inte direkt mot Sverige, men den kan påverka Sverige på andra sätt. Här är det fråga om enorma insatser, och det är mycket svårt att förbereda sig och möta den typen av hot. Jag tror dock att det finns mycket att göra. Dock är det så att den absolut närmast liggande frågan är tryggheten här hemma i Sverige, tryggheten i mitt bostadsområde, på gator och torg, för min familj och för mina barn. Här tycker jag att det finns tre trender som vi måste fokusera mera på och som vi måste ta på större allvar i den här riksdagen. För Folkpartiet liberalernas del kommer den återstående delen av den här mandatperioden och det här riksdagsåret att ägnas åt att fokusera på de här tre områdena. Det gäller hur vi möter de unga människor som har hamnat snett i en miljö där vi ser ett ökat våld och mer av laglöshet. Vi ser en kraftig enklavisering, det vill säga att det är vissa områden som lämnas utanför. Vi pratar inte bara om storstadsområden. Vi kan också prata om Borås, om Karlskoga, där jag var i går kväll, om Örebro, om Eskilstuna och om andra ställen där man märker att skolor, bostadsområden och innerstäder har sådana problem och där ungdomar i dag i väldigt stor omfattning håller på med brottslighet som förstör deras egna liv men definitivt också andras. Orsakerna är många. Det är mycket sociala frågor. Dagstidningarna i den här staden, Stockholm, rapporterar om hur man under 20 års tid har skurit ned budgeten för ungdomar med 70 %. Det säger väl någonting om vad som driver fram sådant här. Men det handlar också om att vi från rättssamhället är för flata, tycker jag. Vi har en mycket missriktad vilja i dagens rättspolitik vad gäller att kombinera sociala åtgärder och rättsliga åtgärder mot de unga som begår brott. Man vill inte gripa in. Det är bättre att en ung människa får vara ett papper i en pärm på ett socialkontor i stället för att man griper in direkt och visar en tydlig konsekvens av ett visst handlande. Jag tycker också att vi måste prata om det här med polisen. Sverige har i dag färre poliser än när den nuvarande regeringen tillträdde. Jag är dock glad - jag vill understryka detta - att vi utbildar alltfler poliser i dag, men vi ser en utveckling där det är mycket svårt att ha råd att anställa dessa. Följderna inom den svenska polisen blir att det som var tänkt att vara en polis nära medborgarna blir mer av en fjärrpolis: Poliser i bilar och poliser i stora polishus. Vi ser hur äldre poliser måste pensioneras i stor omfattning. Fler civilanställda är på gång att pensioneras just nu. Polisstationerna stängs. Närpolisområdena blir färre, och polisstationerna blir också färre. Uppklaringsprocenten är förfärande låg. Här krävs det ett helt annat tänkande. Folkpartiet liberalerna räcker ut en öppen hand till alla partier här när det gäller hur vi ska göra för att nu se till att vi värnar den närvarande och lokalt förankrade polisen. Det finns ingenting som är så bra och så brottsförebyggande som att det finns en närvarande, lokalt förankrad polis. Jag och Folkpartiet liberalerna tror nämligen att det viktigaste är att vi förebygger brott och ser till att det inte begås så många brott. Det är inte ett självändamål att brott ska begås så att fängelserna fylls. Vi måste börja tidigt om vi ska skapa verklig trygghet. Något som skiljer sig lite från de här ungdomarna och problematiken med stort utanförskap, ett liv i egen misär och djup, svår kriminalitet som börjar tidigt är ett fokus på den organiserade brottsligheten. Folkpartiet liberalerna har skrivit motioner i den här riksdagen i flera års tid om att vi måste vässa verktygen. Vi pratar om personer som inte har hjälp av några ungdomsvårdssatsningar eller av några höjda barnbidrag eller sjukersättningar - personer som bara vill begå brott. Vi måste leverera verktyg till svensk polis för att den ska kunna möta den här typen av brottslighet, för den är systemhotande. Det är talande att i dagarna måste svensk säkerhetspolis gripa sig an den här uppgiften enligt egen utsago. Vi i Folkpartiet - det lovar jag - kommer under det år vi har kvar fram till nästa val att fokusera på våra ungdomar och se till att färre ungdomar går ned sig i kriminalitetsträsket. Det är viktigt. Vi behöver också en lokalt närvarande polis och ett fokus på den systemhotande brottsligheten som inte är socialt påverkbar.

Herr talman! Ni pratar om att man ska fokusera på unga, Johan Pehrson från Folkpartiet. Jag tyckte mig också höra att du nämnde ordet förebyggande i någon bisats. Jag undrar bara: Hur går den utsagan ihop med den politik som ni företräder och söker väljarnas stöd för inför nästa val? Ni satsar visserligen 1 miljard mer än vad regeringen gör på rättsväsendet, men med andra handen minskar ni stödet till de mest utsatta familjerna i Sverige, nämligen dem som är drabbade av arbetslöshet eller sjukdom. Där är ert budgetalternativ betydligt sämre. Det innebär 14 miljarder mindre till arbetsmarknadssatsningar redan första året minus 6 ½ miljard när det gäller stödet till de sjuka och handikappade. Hur går er politik ihop, Johan Pehrson?

Herr talman! Jag är mycket glad för den här frågeställningen, för den är så avslöjande. I regeringens budgetförslag ges förklaringar till vad som driver fram kriminalitet. Där står om sociala faktorer, arbetslöshet och utanförskap. Jag håller helt med. Poängen är bara att arbetslösheten och det sociala utanförskapet ju har växt under tio års tid. Regeringen försöker gärna framstå - inte minst socialdemokrater i riksdagen - som om man är på utsatta människors sida, men vad gör man? Arbetslösheten växer liksom utanförskapet. Man pratar om att alkohol är ett stort problem. Ja, men nu har alkoholkonsumtionen ökat med 30 % i tio års tid, och man är helt lamslagen vad gäller att finna någon ny politik för att minska konsumtionen av illegal alkohol och så vidare. Jag hävdar att Folkpartiets politik för riktiga jobb, integration och en fungerande skola är svaret på det som i mycket är det bästa för att minska unga människors kriminalitet. Ett liv i evigt utanförskap och en skola där man ständigt misslyckas - ta det individuella programmet till exempel, som ni upprätthållit i snart tio års tid och som är ett misslyckande - gör att människor bryter ihop och knappt har något annat att välja på än att hamna i en miljö där risken är stor att de fortsätter med brottslighet.

Herr talman! Arbetslösheten är för stor, ja, men vi väljer att se den verkligheten och väljer att i vår budget storsatsa på att bekämpa arbetslösheten med alla medel. Ni drar ned med över 14 miljarder på det området nästa år. Hur tror Johan Pehrsons folkparti att det slår mot de familjer som har de sämsta marginalerna? Hur får du det till att vara ett förebyggande arbete?

Herr talman! Vi tror att de pengar som Socialdemokraterna pumpar in i stora statliga nödhjälpsprogram är till för att rädda statistiken till valet. Eftersom vi haft en hög nivå kommer nu en bombmatta av åtgärder som går ut på att gömma människor i statistik och säga att de inte är arbetslösa utan i åtgärder, åtgärder som vi vet alldeles för ofta är näst intill meningslösa. Vi fokuserar i vårt program på riktiga nya jobb. Det är jobb som ger svar på de utmaningar som Sverige står inför, utmaningar som att våga se Sverige i den internationella konkurrens som vi befinner oss i, jobb som fokuserar på kunskapsinnehåll, jobb som fokuserar på att vara riktiga jobb. Alla människor kan inte vara ingenjörer. Det tycker inte Folkpartiet, och vi tror det inte heller, men vi tror att det är bra att människor får riktiga jobb. Vi är beredda att öppna upp en tjänstemarknad. Vi är beredda att öppna upp den offentliga sektorn med de monopol som inte minst ser till att kvinnor är instängda i alltför lite valfrihet i stället för att kunna vara egna företagare.

Herr talman! Fasta lagar och en stabil rättsordning är grunden för ett fritt och öppet samhälle. Få saker inskränker människors frihet så som konsekvenserna av våld, droger och kriminalitet. Om man vill ha ett samhälle som ger frihet för enskilda människor måste man också ha ett starkt, tydligt och effektivt rättsväsende. Det har vi inte i Sverige i dag. Brottslighet tillåts breda ut sig och tränga längre ned i åldrarna utan att reaktioner följer. Många brottsoffer upplever att rättskedjan kapitulerat. Brottsligheten är utbredd i hela Sverige, och våldet ökar. Polis och åklagare tvingas prioritera bland brotten. Många utredningar får vänta eller läggs ned på grund av tidsbrist. I de fall ett brott når domstol blir straffet ofta lågt i förhållande till den kränkning som brottet inneburit för offret. Fängelserna är fyllda, kriminalvården fungerar dåligt och många som lämnar anstalterna återkommer snabbt efter att ha begått nya brott. Enligt Kriminalvårdsstyrelsens egen statistik återfaller ungefär 40 % inom tre år. För personer som dömts för stölder eller narkotikabrott är siffran 75 %. Enskilda människor runtom i Sverige känner frustration och uppgivenhet. Jag vet människor som inte bryr sig om att anmäla brott eller ringa polisen när de upptäcker något konstigt. Det är ingen idé, säger de. Det är en mycket farlig tanke. När brott inte anmäls, utreds och klaras upp skapas ett samhälle där kriminaliteten i praktiken tolereras. Brott lönar sig. Gränserna för accepterat beteende flyttas framåt. Utrymmet för de många människornas frihet krymper. Vi tvingas anpassa våra liv efter risken att bli offer för våld och brott. Jag ska erkänna, herr talman, att jag mer än en gång avstått från att gå den där sköna kvällspromenaden i sommarnattens Stockholm. Min mamma i Norrland vågar inte längre sova ensam i sommarstugan nere vid älven. Alldeles för många fritidshus har haft inbrott. Tusentals tonårsföräldrar ligger vakna på nätterna tills de unga flickorna och pojkarna hörs vrida om nyckeln i låset. De vet att det inte räcker att lita på de egna barnen. Så mycket händer. Buslivet breder ut sig kring idrottsarenorna, klotter och skadegörelse frodas, på Internet lurar pedofiler och kontokortstjuvar, butikerna anställer vakter och drar ned järngaller vid stängningsdags. Vi lever i ett tjyvsamhälle. De som kan anpassar sig och stannar hemma. De köper gallergrind och larm och drömmer om pepparsprej och vakthundar. De allra mest utsatta blir ännu mer utsatta och tvingas leva i ständig oro för brott och våld. Samtidigt vacklar respekten för lag och ordning. Statsministern stoppade i sig smågodis utan att betala häromåret. Han är inte ensam. Folk äter gratis i affärerna. De snattar. Svinnet i Sverige har tredubblats sedan 1970-talet. I dag uppgår svinnet i butikerna till ca 10 miljarder kronor om året enligt Svensk Handel. Folk kör för fort. Folk kör i fyllan. Folk köper sprit till minderåriga. De bränner hemma både det ena och det andra. Människor skapar egna regler och tar hand om rättskipningen själva när polis och rättsväsende inte fungerar. I slutet av juli kidnappade två män, beväpnade med kniv och avsågade hagelgevär, en 18-åring som de misstänkte för våldtäkt av en kvinnlig släkting. Det rörde sig inte om några tunga förbrytare, utan om vanliga svenskar som enligt Malmöpolisen ville skipa rättvisa. Utöver att det hade kunnat gå riktigt illa tror man dessutom att 18-åringen var fel kille. Människor som inte kan lita på rättssystemet tar saken i egna händer, och det är en farlig utveckling. Sverige har haft socialdemokratiska regeringar i tio år. Är ni socialdemokrater nöjda med resultaten? Vad är det som är bäst? Vilka åtgärder eller insatser tycker ni har varit de mest lyckosamma? Är det nedläggningen av 100 polisstationer - eller rättare sagt 116? Har det ökat eller minskat polisens effektivitet? Eller är ni ännu mer nöjda med ärendebalanserna i domstolarna? Eller med att rekryteringen till och antalet kriminella nätverk ökar och ökar? Det är intressanta frågor som man borde få svar på. Min bedömning är att det fungerar hyfsat väl på en del områden trots - inte tack vare - den socialdemokratiska regeringens kriminalpolitik. Så här kan det inte fortsätta. Vi kan och vi måste stärka rättsväsendet. I vår moderata vision kan man ta en kvällspromenad utan vakthund och bodyguard . I vår vision kan man åka på semester eller parkera bilen utan att vara rädd för inbrott och förstörelse. I vår vision kan man ringa polisen och få hjälp om något händer. I vår vision ställs de som bryter mot lagarna till svars och rättvisa skipas. Vårt mål är ett samhälle där brott inte lönar sig. Vårt mål är ett samhälle där brott inte accepteras. Kort sagt: Noll tolerans. Vi tror inte att vi når dit omedelbart - självklart inte. Men det finns saker man kan göra. Hur ska vi då nå dit? För det första måste vi ifrågasätta den förda politiken. Ni socialdemokrater ägnar för mycket kraft åt att problematisera förövarna och ifrågasätta polisen. Vi är mer engagerade i de människor som drabbas av brott. För det andra vill vi ha fler och modernare poliser. Jag läste i tidningen Advokaten att justitieministern tycker att det är jobbigt att i riksdagen diskutera antalet poliser. Jag förstår det, men jag lovar att jag kommer att fortsätta att göra det eftersom antalet poliser i yttre tjänst halverats under de senaste åren och eftersom rapporterna är många om att det inte går att ens komma fram på telefon. Vi har ytterligare förslag till åtgärder inom alliansen, och om vi får genomföra dem under nästa mandatperiod kommer vi att ta viktiga steg på vägen mot ett tryggare Sverige. (Applåder)

Herr talman! Det var en oerhört mörk bild av vårt samhälle som Beatrice Ask tecknade med den samlande beteckningen tjyvsamhälle. Jag vill fråga Beatrice Ask om hon tror att det finns ett samband mellan ett tryggt och rättssäkert samhälle, som jag utgår från att vi alla vill skapa och bidra till, och ett samhälle som minskar klyftorna mellan människorna. Jag tycker inte att Moderaterna är särskilt tydliga på just den punkten. Om det är Moderaternas åsikt att det finns ett sådant samband undrar jag varför de då i sin helhetspolitik föreslår oerhörda försämringar av till exempel socialförsäkringssystemen, vilket spikrakt leder till ett samhälle med kraftigt ökade klyftor. Det handlar om skattesänkningar mest för de rika. Tror ni på mindre kriminalitet och mindre brutalitet med ett samhälle som ökar klyftorna och orättvisorna?

Herr talman! Jag är upprörd över den segregation som tio års socialdemokratisk regering har lett till. Det har ökat svårigheterna och utanförskapet, och framför allt många ungdomar har lämnats utanför gemenskapen, utanför den gränssättning som man har gjort. Därför driver vi många krav, bland annat på en bättre skola. Det är ett av de verktyg vi har för tillrättaförande av de ungdomar som har bekymmer. Rolf Olsson ger uttryck för en märklig syn, nämligen att bidragsberoende skulle vara en lösning. Det är ju en förbannelse i många sammanhang! Det handlar om att föräldrarna inte kan försörja sig genom hederligt arbete - i bästa fall kan man, på grund av marginaleffekter, ta ett svartjobb. Det lär inte barn och ungdomar rätt och fel. Det skapar inte underlag för hederlighet. Det är otroligt mycket som borde ha gjorts för att minska segregationen i förorter och för att minska ensamma mammors utanförskap. Det är en grupp som vi moderater särskilt har arbetat med under de senaste åren.

Herr talman! Det var ju inget svar på min fråga. Jag kan konstatera att er politik leder spikrakt till ökade klyftor. Uppenbarligen har Moderaterna ingen ambition att minska klyftorna. Jag kommer osökt att tänka på ett land som inte kan beskyllas för att ha några bidragssystem, nämligen USA. Man ser den brutala bild som präglar det samhället, särskilt när det gäller de unga - i dag är det 2 225 minderåriga som sitter i fängelse där. Är det på det viset det ska bli med en moderatledd regering? Gud förbjude!

Herr talman! Jag vill påpeka för Rolf Olsson att när hans parti var med och hade ledningen i det här landet hade vi, under förra året, över 500 personer under 18 år i svenska fängelser. Det är alarmerande. När det gäller frågan om utanförskap vill jag säga att den skattepolitik vi för framför allt handlar om att ge ensamstående mammor större möjligheter att stå på egna ben ekonomiskt och att minska bidragsberoendet. Ensamstående föräldrar har en mycket besvärlig situation. Det är inte ovanligt att ungdomar i kriminalitet kommer från miljöer där man saknar den ena föräldern. Jag tror att insatser i den ekonomiska politiken för den gruppen är av central betydelse. Där har ni inte gjort något annat än att hålla fast vid bidragsberoende. Det är ingen lösning för de föräldrarna.

Herr talman! Moderaterna beskriver Sverige mycket svart. Ni målar en bild av brottslighet som breder ut sig och blir ännu värre i Sverige. Men verkligheten är helt annorlunda. Det vore intressant, Beatrice, om du kunde redovisa vad det är för underlag ni bygger er mörka bild på. Faktum är att antalet anmälda brott till och med minskade något under förra året. Brottsligheten har planat ut, vilket också stöds av offer- och självdeklarationsundersökningarna. Därför undrar jag: Vad är det egentligen ni stöder er på? Vi socialdemokrater arbetar aktivt och konstruktivt för att bekämpa brottsligheten. Utifrån det Moderaterna pekar på kan man då ställa sig en fråga. Vi driver ju frågan om lagring av trafikdata i EU. Det är ett viktigt instrument som ökar polisens möjligheter att bedriva ett effektivt arbete. Varför säger Moderaterna nej till det, om ni nu vill värna ett tryggt samhälle? Det är vi socialdemokrater som värnar ett tryggt samhälle, och vi har faktaunderlag för detsamma.

Herr talman! Med statistik kan man påstå precis vad som helst. Jag sade inte att anmälningarna generellt hade ökat. Jag påpekade att den grova brottsligheten hade ökat. I Rikspolisstyrelsen frågade din partikollega om detta för en tid sedan. Vi fick beskedet att ökningen av rekryteringen till kriminella nätverk låg på 300 % under förra året. Det är rätt mycket. Våldsbrottsligheten ökar tyvärr. Vi kan också se att den kriminella aktiviteten längre ned i åldrarna ökar. Det finns alltså gott om statistik som belägger det jag säger. Men framför allt pratar jag med människor. Det är ingen mörk bild jag ger. Jag valde att ta fram några av de berättelser som människor har låtit mig ta del av. Jag skulle ha kunnat hålla på längre med det. Jag ska åka till Luleå på måndag. Jag fick ett mejl häromsistens där man sade att det var bra att vi skulle prata kriminalpolitik, för man hade haft gänguppgörelser med vapen i Luleå den här veckan. Det är hur mycket som helst av detta elände! Sedan till detta om registrering av all datatrafik. Ni socialdemokrater skulle vilja registrera hederliga medborgares mejl, telefonsamtal, mobilsamtal, webbaktiviteter och så vidare - rubbet! Vi inriktar vår politik på att registrera och komma åt brottslingar. Det är skillnaden.

Herr talman! Det är intressant att höra vad Moderaterna säger: Man pratar med människor, och på det bygger man sitt statistiska underlag. Då måste man fråga: Vad är det för människor ni pratar med? Vi tycker att det är bra att vi har instanser som kan ta fram bra underlag som visar hur verkligheten ser ut. Det är det vi utgår ifrån - inte från att vi pratar med människor. Vi pratar med väldigt många människor. Men uppblåsningen i press och massmedier liksom de påståenden ni kommer med målar Sverige svart. Det är ett underbart land, och det är inte svart. Vi ser hela tiden till att skapa ett tryggare samhälle. Det är den delen som vi vill att du ska peka på. När det gäller detta med brottsligheten och EU säger ni ju de facto nej. Ni säger nej till att vi effektivt ska kunna minska brottsligheten, i synnerhet den grova brottsligheten.

Herr talman! Vi moderater arbetar mycket med den officiella statistik som finns, men vi är inte delaktiga i den propaganda som Christer Erlandsson ger uttryck för, där man bara pekar på de siffror som går bra. Riksdagens uppgift är att lösa problem, inte att skönmåla verkligheten. Jag är stolt över att jag träffar många människor och lyfter fram deras problem. Det ger lite kött och färg till den statistik som annars bara blir siffror. Det är människor vi pratar om - människor som utsätts för brott, människor som inte vågar gå ut på kvällarna, människor som får sina tillgångar tagna av kriminella. Det är detta vi pratar om. Tyvärr är situationen mörk.

Herr talman! Diskussionen om skönmålning kontra svartmålning är intressant och förtjänar en längre stunds diskussion. Det Beatrice Ask och Moderaterna gör är faktiskt att svartmåla verkligheten. Min fråga handlar om något annat som vi gemensamt borde kunna konstatera, nämligen att ekonomiskt och socialt utsatta människor också är de som är mest utsatta för brott. Er politik ger mindre marginaler åt dessa utsatta familjer och människor. Hur kan det öka tryggheten i Sverige?

Herr talman! Ni socialdemokrater förstår inte hur mycket det betyder att få arbeta och vara med i samhällsgemenskapen. Därför försöker vi moderater föra en ekonomisk politik som ser till att fler människor kan komma i arbete och på det sättet skapa en grund för sitt liv och sin framtid. Utanförskapet, arbetslösheten och segregationen som vi ser i delar av Sverige, som en följd av den politik ni har fört, har skapat miljöer där kriminalitet frodas. Det är väldigt olyckligt. Att detta kombineras med en usel skolpolitik gör inte saken bättre. Jag är oroad över att så många ungdomar fastnar i drogberoende och kriminalitet och att ni inte gör något i tid. I alliansen har vi presenterat ett omfattande program för att reagera tidigare och tydligare för att ta oss an de barn och ungdomar som far illa i Socialdemokraternas Sverige. Det är ingen svartmålning. Det är ett försök att ta tag i ett mycket allvarligt problem.

Herr talman! Jag håller helt med Beatrice Ask om att arbete är centralt om vi ska förändra brottsligheten i Sverige långsiktigt. Men det som är både paradoxalt och lite sorgligt är att den insikten som Beatrice Ask säger sig ha inte återspeglas i den politik som Moderaterna för. Om nu arbete är centralt, hur kan ni då mena att alla de som är arbetslösa i dag skulle kunna få fler jobb bara därför att a-kassan sänks? Är du över huvud taget medveten om att det i snitt går 40 sökande på varje ledigt jobb? Hur kan de få fler jobb att söka bara för att deras a-kassa sänks? Vad ska de leva på under tiden de söker jobb om ni får regera?

Herr talman! Å ena sidan är ersättningsnivån inte lägre än den ni anser att andra kan leva på. Å andra sidan handlar arbetsmarknadspolitik inte bara om ersättning. Det finns också rader av andra förslag som vi har för att över huvud taget öka antalet jobb. Glöm inte de satsningar vi gör på företagsamheten. Låt mig när det gäller de utsatta miljöerna säga följande. Det faktum att vi satsar på att skaffa fram fler poliser gör att vi åtminstone kan se till att det finns någon polis av kött och blod som kan bedriva ett förebyggande arbete bland barn och ungdomar i utsatta områden. Det saknas i dag. Då får man sådana händelser som till exempel i Ronna. Det är ert ansvar. Så vill vi inte ha det.

Fru talman! Jag har satt en rubrik på mitt anförande: "Gör det möjligt att vittna under sekretessbelagd identitet." För en vecka sedan stod följande rubrik i Dagens Nyheter: "Hells Angels-medlem släppt sedan vittne backat." Det var en 34-årig medlem i Hells Angels som suttit häktad för övergrepp i rättssak som åklagaren tvingades släppa därför att ett vittne tagit tillbaka sina uppgifter, varvid utredningen körde fast. Praktiskt taget varje dag kan vi läsa om eller höra i radio och tv att vittnen och brottsoffer pressas att ej gå till polisen. Det sker med delvis subtila medel. "Vi vet att din dotter går i klass 2 a i den och den skolan", kanske en man säger som bär en T-shirt dekorerad med ett mc-gängs emblem. Budskapet kan inte missförstås även om hotet inte uttalas öppet. Allt oftare hotas nu även personal inom rättsväsendet. Rättstryggheten kräver bland annat att vi kan lita på våra domstolar och att rättvisa domar avkunnas. Att allmänheten samverkar med polis och åklagare är helt grundläggande för samhällets förmåga att klara upp allvarliga brott. Det förutsätter att folk vågar ställa upp och vittna i en rättegång. Under senare år har rädslan för att vittna ökat. Till stor del beror det på den allt grövre organiserade brottslighetens framväxt. De flesta som vet något om de kriminella gängens verksamhet tiger - övertygade om att de måste det för att överleva. Men för varje gång som gängens brottsliga verksamhet förblir ostraffad av samhället stärks deras makt över dem som skulle kunna ändra på det. Att hota någon som ska vittna är att göra sig skyldig till övergrepp i rättssak, och antalet dömda för detta brott ökar dramatiskt. År 1981 lagfördes 158 personer för detta brott. År 1997 hade antalet stigit till 340 för att fem år senare vara uppe i 603 brott. Det innebär att först ägde en dubblering rum under en 15-årsperiod. Sedan skedde i stort sett en fördubbling igen, men nu på bara fem år. Kurvan steg mera måttligt fram till millennieskiftet för att sedan stiga tvärt, vilket visas av att år 2000 var antalet fällande domar för övergrepp i rättssak 65. År 2004 hade siffran stigit till 348. Det var en femdubbling på endast fyra år. Den kraftiga uppgången kan med stor sannolikhet sättas i samband med att under den senaste tioårsperioden har de tungt kriminella gängen i Sverige ökat åttafaldigt, från sex till 46. Enligt en kartläggning redovisad i Dagens Nyheter den 27 september finns de nu på 23 orter över hela södra halvan av landet medan det endast var Helsingborg, Malmö och Stockholm som var hemvist för gängen 1995. Flera grova våldsbrott förblir ostraffade eftersom alla som vet något tiger, och då går inget att bevisa. Länskriminalen i Stockholm, Västra Götaland och Skåne har ett tiotal olösta mord eller försvinnanden med kopplingar till gängkriminalitet. I februari 1998 sköts en väktare i benet inne i Fittja centrum i utkanten av Stockholm inför 25 vittnen. Alla som visste något om motivet teg. Året efter knivhöggs en man till döds på samma plats. 70 personer fanns på plats när polisen anlände. Ingen ville vittna. Hur ska man höja benägenheten att vittna i dylika fall? En idé som förts fram är att nyckelvittnen ska få vara anonyma, men det går inte i Sverige i dag. Ett samhällsprogram i Sveriges Radios P 1 belyste under våren 2004 det här problemet. Bland annat kontaktades alla chefsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö för att utröna hur de såg på möjligheten att vittna anonymt. De var långt ifrån främmande för tanken. Bara var fjärde sade nej. Av sammanlagt 26 chefsåklagare i de tre städerna gick tre inte att nå. Av de 23 som svarade sade fem att de absolut ville införa möjligheten att vittna anonymt i Sverige. Elva tvekade men lutade åt att idén borde prövas. Sex åklagare svarade nej, medan en inte ville ta ställning. Intressant är att den för svensk rättskultur helt främmande tanken på anonyma vittnen har ett överraskande starkt fäste bland åklagarna. I Sverige har vi på senare år börjat anpassa domstolarnas lokaler på sådant sätt att vittnen och brottsoffer ej ska behöva konfronteras med gärningsmannen. Brottsofferjourerna med flera gör en fantastisk insats vad gäller vittnesstöd. Allt detta är naturligtvis bra, men det vore naivt att tro att det räcker med det för att hålla uppe vittnesbenägenheten. Fru talman! I Norge och Danmark har lagarna ändrats för att tillåta anonyma vittnen. Också i Nederländerna och i Storbritannien finns möjligheten. Det är dags att fundera över sådana förändringar även i Sverige. Ett gangstervälde där ingen vågar vittna om brottsliga gärningar skulle på sikt hota vår demokrati. Kanske skulle vittnesmål utan röjd identitet vara tänkbara i vissa fall, till exempel vid brott då vittnet inte har någon anknytning till vare sig brottsling eller brottsoffer. Fru talman! Det är hög tid att regeringen låter utreda om och i vilken omfattning vittnesmål under sekretessbelagd identitet bör möjliggöras för att behålla vittnesbenägenheten på en hög nivå så att domar kan avkunnas och gärningsmän få rättmätiga straff.

Fru talman! Ingemar Vänerlöv lyfte upp en besvärande bild för det svenska rättssamhället. Jag kan i allt väsentligt, tyvärr, instämma i den. I den resa som jag alltid är på väg i i Rätts-Sverige möter jag mer av tystnaden. Alla berättar om hur människor i dag tiger när det ska prata om vad de har sett. Det sker av ren rädsla för att den egna säkerheten inte kan garanteras. Jag tycker dock att det som Ingemar Vänerlöv just nu föreslår är att gå för långt, åtminstone så länge vi inte har prövat det vi vet vi kan göra. Det ena är att vi inrättar ett rejält nationellt vittnesskyddsprogram i vårt land. Det finns i nästan alla andra länder, men i Sverige finns inte detta. I dag är fortfarande skyddet av vittnen som har vittnat och som kan utsättas för hot en fråga för de enskilda myndigheterna - ytterst en fråga om deras budget. Det skulle inte polisen erkänna själv, så klart, men i praktiken förhåller det sig delvis så. Vi tror på ett samlat grepp om detta i Sverige som också underlättar att vi internationellt har ett utbyte av människor som har vittnat för att de ska få skyddad identitet och chans till ett nytt liv för den insats de har gjort. Men vi ska också se till att ingripa mot den organiserade brottsligheten, bekämpa den, trycka tillbaka den och sätta dessa personer där de hör hemma, i fängelse.

Fru talman! Det som Johan Pehrson här säger om utbyggt vittnesskydd och allt detta kan jag hålla med om. Men jag är tveksam om det verkligen skulle räcka. Jag nämnde den hemska statistik som vi har att betrakta i dag, att de tyngre kriminella gängen under den senaste tioårsperioden har ökat åttafalt, från 6 till 46. Det är med stor sannolikhet det som har gjort att antalet fällande domar för övergrepp i rättssak har femdubblats på de senaste fyra åren. Jag har här sagt att jag vill att regeringen ska utreda om och i vilken omfattning det skulle vara möjligt att ha sekretessbelagda vittnesmål i Sverige, så som man har i Norge och i Danmark.

Fru talman! Det är väl ingen fara i att utreda någonting, men jag vill ändå peka på den fara som finns. Jag tror att svenskt rättsväsende skulle kunna hantera detta och klara av trovärdighetsfrågan med dessa vittnen. Men det blir ändå ett problem, eftersom den som är misstänkt och senare åtalad har väldigt svårt att bemöta de påståenden som görs från denna person, då det inte går att peka på trovärdighetsproblem eller att den personen av andra skäl skulle vilja vittna om just det som förs fram i vittnesmålet. Det finns ett grundläggande rättssäkerhetsproblem med ett sådant system, så man måste vara mycket varsam. Jag tror att vi absolut först ska pröva vittnesskyddet på nationell nivå med rejäla regler och möjlighet till internationellt utbyte, och verkligen komma åt den grova organiserade brottsligheten med polisiära medel.

Fru talman! Jag håller med Johan Pehrson. Det är absolut inget fel på Johan Pehrsons förslag. Men jag menar inte att vi måste ha antingen-eller, utan jag vill ha både-och. Parallellt med det som Johan Pehrson föreslår skulle jag vilja att man utreder det här. I Norge och Danmark ändrades lagarna i början på 2000-talet. Jag bad riksdagens utredningstjänst kolla upp i vad mån de har märkt någon skillnad där. Dock har man ingen statistik som påvisar någonting. I Norge ska man i slutet på det här året börja med en utvärdering för att se hur det har slagit.

Fru talman! Det var intressant att höra på Ingemar Vänerlövs anförande. Det blev ännu mer intressant sedan Johan Pehrson hade begärt replik, därför att här märker vi en tydlig skiljelinje i den så kallade eniga alliansen. En fråga som jag vill ställa till Ingemar Vänerlöv är: Hur tror du att rättssäkerheten skulle påverkas om man införde detta system som du förespråkar? Jag är rädd för att trovärdigheten och rättssäkerheten kommer att ifrågasättas i allra högsta grad om man får vara anonym när man vittnar. Vi har också under detta år till och med beslutat att införa möjligheten att vittna via videokonferens, just för att skydda den del som du tar upp som är mycket allvarlig. Jag tycker att vi ska göra allt vad vi kan för att skydda vittnena, men rättssäkerheten och trovärdigheten i ett vittnesmål är väldigt viktiga.

Fru talman! Ja, jag kan tycka som Göran Norlander. Men självklart kan vi inte ständigt ha anonyma vittnesmål. Jag menar att det måste utredas i vilka fall det skulle vara möjligt att vittna under sekretessbelagd identitet. Jag är inte jurist så att jag kan avgöra att det ska vara exakt si och så, men i Norge, Danmark, Storbritannien och Nederländerna har man kommit fram till att detta är vägar att pröva. Jag menar att vi måste vara öppna för dessa möjligheter som kan stå till buds.

Fru talman! Rättsväsendet är ett stort och viktigt politikområde. I Vänsterpartiet menar vi att rättspolitiken måste vara oupplösligt kopplad till en strävan efter ett rättvist samhällsbygge med en aktiv välfärdspolitik som främjar rättvis fördelning och solidaritet människor emellan. Samhällen med stora klyftor av klassnatur, könsnatur eller etnisk natur är ofta samhällen som präglas av våld och kriminalitet. Det kan vi se runtom i världen. Därför kan man inte isolera rättspolitiken från andra politikområden. Därför måste hela politiken sträva efter rättvisa och minskade klyftor. Därför duger det inte med bara rop efter fler poliser, fler tvångsmedel, längre fängelsestraff och mer repression, samtidigt som man lägger förslag på kraftigt försämrade villkor för ekonomiskt underprivilegierade som arbetslösa och långtidssjuka, om man på allvar vill förebygga och minska kriminaliteten. Om någon tvivlar: Titta er omkring i världen! Hela politiken måste hänga ihop. Fru talman! Jag ska säga några ord om vikten av ett rättvist rättsväsende, som vi också har en partimotion om. Avgörande förutsättningar för ett fungerande rättsväsende är att alla människor har förtroende för och tilltro till detta rättsväsende och att det finns en demokratisk insyn som ger det legitimitet. I Sverige har vi, enligt min mening, på många sätt ett bra rättsväsende, men det finns ändå brister och det går definitivt att göra det bättre. Jag ska ta några mycket konkreta exempel som jag menar skulle förbättra det hela. Det finns i hela vårt samhälle strukturer som rangordnar människor på grund av klass, kön, sexuell läggning eller etnisk tillhörighet. Rättsväsendet ska naturligtvis arbeta för att minska och begränsa dessa strukturers inverkan, men vi måste vara medvetna om att också rättsväsendet genomsyras av samma strukturer, och det måste åtgärdas. Det är extra viktigt att rättsväsendets personal arbetar mot fördomar, är öppna för kunskaper och kompetenshöjning på dessa områden och arbetar för att alla människor ska få ett gott och respektfullt bemötande. Nu vet vi att det pågår ett sådant arbete, och det finns uppdrag bland rättsväsendets alla myndigheter, men det är Vänsterpartiets mening att detta arbete måste ytterligare intensifieras och stärkas. Jag ska ta upp några konkreta aspekter. Jag har i andra anföranden tidigare berört frågor om människors upplevelser av etnisk diskriminering inom rättsväsendet. Delvis behandlas detta område inom ramen för den pågående utredningen om strukturell diskriminering, och det är mycket bra. Men denna utredning kan inte genom direktiven innebära en heltäckande lösning på problem som betydande grupper fortfarande uppfattar som olikheter inför lagen. Det finns ett flertal undersökningar gjorda vid Göteborgs och Stockholms universitet som pekar på faktiska skillnader när det gäller domar mot personer med invandrarbakgrund och mellan etniska svenskar till de invandrades nackdel. Vänsterpartiet har under flera år krävt att en utredning med jämförande studier ska göras som ska klargöra och belysa just dessa förhållanden. Vi har hittills inte fått gehör för sådana studier när vi har yrkat på detta bland andra partier, men det kommer nya chanser med årets motioner. Fru talman! För oss i Vänsterpartiet har det under många år varit mycket viktigt att uppmärksamma situationen inom rättsväsendet för de homo-, bi- och transsexuella. Det har gjorts viktiga framsteg, men det finns kvarstående brister, inte minst för de transsexuella, och Vänsterpartiet lägger fram motionsförslag som är ägnade att förbättra situationen för dessa. I brottsbalken fastslås i dag möjligheter att väcka åtal om någon förolämpas på grund av homosexuell läggning. Det är gott och väl, men bestämmelsen omfattar inte annan sexuell läggning och inte heller könsidentitet. Vi har inte fått gehör för en ändring härvidlag hittills, men nya möjligheter kommer även här att ges genom att vi lägger fram dessa förslag igen. Generellt menar vi i Vänsterpartiet att rättsväsendet måste höja sin kompetens när det gäller bemötandet av HBT-personer och öka insikterna om den situation som många av dessa personer lever i. Hatbrotten som de utsätts för med diskriminering, förtryck och våld är avskyvärda och måste bekämpas beslutsamt. En studie vid Stockholms universitet visade att 77 % av studiens tillfrågade HBT-personer under 20 år någon gång utsatts för hatbrott. Det är självklart en alarmerande och helt oacceptabel siffra. Det är vi säkert överens om. Fru talman! Jag ska avslutningsvis säga några ord om den växande användningen av tvångsmedel och det ständiga flödet av förslag till nya tvångsmedel som diskuteras. Vi begåvas ju, som vi har diskuterat, varje år med en hittills knapphändigt skriven rapport om hur mycket nu existerande tvångsmedel har använts. Vi kan utläsa att det stadigt ökar. Utöver detta kommer snart förslag på bland annat buggning, preventiva tvångsmedel och lagring av trafikdata. Det är en häftig eskalering, och det är viktiga integritetshänsyn som står på spel. Ja, jag vill påstå att också demokratin står på spel. Vi har i Vänsterpartiet fått gehör för en utredning om ökad parlamentarisk kontroll, och det är bra. Men omfattningen av de nya förslagen oroar oss. Vi efterlyser en aktiv debatt bland fler partier, och vi kommer att fortsätta att driva krav på detta. När får vi till exempel fler partier att ansluta sig till kravet på att oskyldiga som avlyssnats av polisen i efterhand ska få reda på denna integritetskränkning? Vi tycker att det är en högst rimlig ståndpunkt. Därför har vi motionerat om det.

Fru talman! Det var ett intressant inlägg, tycker jag. Det här med att vi måste bekämpa hatbrotten tycker jag är väldigt viktigt. Det finns ju element och organisationer som över tiden i Sverige varierar i styrka och popularitet. Man kan följa detta noga i Säpos öppna rapportering. Ena stunden är det militanta nazister. Sedan kan det vara kommunister, och islamister är ju någonting som man diskuterar mycket nu och faktiskt är väldigt oroad för. Det är personer som hatar det samhälle som vi från riksdagen försöker bygga. De personerna begår hatbrott, inte minst mot HBT-personer, men de vill ju angripa hela samhället, det öppna samhället. Jag hävdar då att vi har en absolut skyldighet i denna riksdag och i hela samhället att försvara demokratin. Det är inte bara en rättighet. Det är en skyldighet. Och då tror jag att man måste vara beredd att använda sådana medel som är effektiva. Är vi inte effektiva tillåter vi i praktiken dessa hatgrupper att breda ut sig, och det var ju just Rolf Olsson emot, vad jag hörde.

Fru talman! Ja, det finns, Johan Pehrson, säkert goda skäl att diskutera varje enskilt sådant tvångsmedel. Det finns skäl som talar för det. Det kan jag utan vidare hålla med Johan Pehrson om. Men jag tycker att också Johan Pehrson borde vara hederlig och vilja ta med och problematisera detta. När vi tittar på den kumulativa, den sammanlagda, effekten av ständigt nya flödande förslag om nya tvångsmedel är det viktigt att vi ställer oss frågan: Vad är det för ett samhälle vi bygger? Ska vi försvara demokratin genom att inskränka den och genom att göra kränkningar av människors integritet? Jag tycker att Johan Pehrson ska ta en diskussion också om de frågorna och den problematiken.

Fru talman! Jag delar helt Rolf Olssons uppfattning att detta är mycket viktigt. Vi behöver stärka insynen redan i dag i fråga om hur våra underrättelsetjänster, inte minst svensk säkerhetspolis, använder sina policyer och hur man jobbar med de tvångsmedel som man har i dag. Det blir än viktigare om man tillför nya. Därför driver Folkpartiet sedan lång tid kravet på en förstärkt demokratisk insyn i detta. Men låt oss inte låtsas att verkligheten inte finns. De här grupperna, militanta kommunister, nazister, islamister som hatar det här samhället, som hatar mig, som hatar Rolf Olsson, för att inte tala om andra människor, måste man möta med obehagliga metoder. Allt annat är faktiskt att vara lite naiv, och det får vi inte vara.

Fru talman! Jag tror inte att det är naivt att inta en roll som innebär att man inte faller in i den stora kör som tycker att det inte finns någon annan väg att gå än att ständigt uppfinna nya tvångsmedel och lyssna på medborgarna. Ja, jag tar den obekväma rollen att faktiskt höja ett varnande finger och ifrågasätta om det effektivaste sättet är att försvara demokratin genom att inskränka den. Jag kommer naturligtvis gärna att fortsätta den diskussionen med Johan Pehrson, men, som sagt, se till att diskussionen också blir allsidig!

Fru talman! Jag skulle vilja fråga Rolf Olsson om det här med rättvisa. Tycker du att det är rättvist att människor på många orter i Sverige inte längre har den trygghet som en polisstation innebär? Det handlar om Sölvesborg, Olofström - jag kan räkna upp massor av orter. Orsa har till exempel numera den fantastiska servicen med bemannat poliskontor fyra timmar i veckan. Det gäller ju att polisen har någonting att göra de där fyra timmarna, för tänk om det händer något på någon annan tid. I stora delar av landet finns det dessutom inget utlagt turlag, så att någon kan komma om något inträffar. Är det rättvist att stora delar av befolkningen står utan det stöd och den trygghet som en polisinsats kan innebära när någonting händer?

Fru talman! Jag tycker att det är en viktig och allvarlig fråga. I hela landet ska man naturligtvis kunna känna att man har tillgång till polis, även i glesbygden. Vi arrangerade från Vänsterpartiets sida ihop med Polisförbundet i våras ett frukostseminarium som var välbesökt, även av moderater. Vi diskuterade just de här problemområdena. Vi har motionerat om det och vill på olika sätt verka för att glesbygdspolisen också ska ges möjligheter. Jag tror att vi måste tänka oss mer flexibla lösningar. Vi kan kanske inte tänka oss fullskaliga polisstationer överallt, men vi måste se till att underlätta för polisen att vara synlig i alla delar av vårt land. Den här repliktiden medger inte att jag går in på detaljer när det gäller hur det ska ske. Men, som sagt, problemet är allvarligt. Det håller jag med Beatrice Ask om. Men då måste vi också sträva efter att ha ett rättvist samhälle i hela landet och se till att inte, i till exempel av arbetslöshet drabbade delar, rättvisan och ekonomiska förmåner skärs ned för de här människorna.

Fru talman! Det här är ingen glesbygdsfråga. Falun är ett exempel där polistäckningen är ganska dålig. Orsa är ingen glesbygd. Det handlar om Gränna, Gottsunda - jag har en lista här. Det är ju halva Sverige. Varför för ni den här politiken om du är så bekymrad över den? Varför tillför ni inte polisverksamheten resurser så att man kan ha verksamhet på orter där det bor en massa människor och där vi vet att till exempel brottsligheten också är allvarlig? Det handlar ju inte bara om att vara bekymrad och ordna frukostseminarier. Du har ju suttit vid makten här i flera år och får väl göra något åt saken. Vad är skälet till att ingenting händer?

Fru talman! Det är en kraftig förvanskning av sanningen som Beatrice Ask gör sig skyldig till. Mellan åren 2002 och 2006 satsas det 3,7 miljarder kronor inom ramarna för just rättsväsendet, och poliserna svarar väl för ungefär hälften eller lite drygt det. Så att säga att det inte sker någon satsning är ju ett osynliggörande av de satsningar som faktiskt görs. Men det finns alltid anledning att diskutera om det kan göras mer. Min diskussion kring glesbygdspolisen var ett försök att på kort tid visa att den här problematiken naturligtvis är identifierad också av oss som samverkar - s, v, mp, alltså. Det här är inget okänt fenomen, och vi arbetar med den problematiken.

Fru talman! Inom nästan alla politikområden, inom staten, i kommunerna och i landstingen, finns det målsättningar. För att veta om man bedriver verksamheten på rätt sätt sätter man upp målsättningar som kan följas upp och utvärderas. Då får man veta: Har vi lyckats med vår verksamhet? Har vi arbetat på rätt sätt? Eller har vi misslyckats med att uppnå våra mål? Då kanske vi behöver tänka om och arbeta på något nytt sätt. På ett viktigt område saknas det nästan helt målsättningar. Det handlar om hur vi ska få en minskad brottslighet i det här landet. År 2004, förra året, anmäldes 1 248 743 brott. Bland dessa finns givetvis händelser som inte var brott, men å andra sidan begicks det säkert en mängd brott som aldrig anmäldes. Då är frågan: Ska vi vara nöjda med 1,2 miljoner brott? Frågan kan tyckas konstig. Varje brott i sig är ju ett misslyckande. Vi kan inte säga att vi accepterar så många ihjälslagna och så många våldtagna. Varje brott i sig är ett misslyckande. Ändå måste vi sätta upp några målsättningar för att ha någonting att arbeta efter, för att polisen, åklagarna och andra rättsvårdande myndigheter, även kommunernas brottsförebyggande råd och socialtjänsten, ska ha någonting att arbeta efter. Vi har tidigare hört det från Beatrice Ask, och Centerpartiet har också föreslagit här i riksdagen, att vi ska arbeta efter nollvision. Det betyder inte att vi ska ha noll anmälda brott i Sverige. Det vore nog ganska naivt att tro att vi någonsin kommer dit. Det betyder att varje brott som huvudprincip ska utredas. Om vi ska visa brottsoffren respekt måste vi ta varje enskilt brott på allvar. Utöver nollvisionen behövs det realistiska målsättningar för hur brottsligheten ska minska. Vi måste ha mätbara mål som kan utvärderas för att se om vi arbetar på rätt sätt. Vi vet inte i dag. Polisen säger själv att de inte vet om det sätt de arbetar på är rätt för att de ska nå fram. Det finns inga målsättningar. Det finns inte ens en utvärdering av om man arbetar på rätt sätt. Antalet anmälda våldsbrott mellan 1994 och 2004 steg med 32 %, från drygt 65 000 våldsbrott till 86 000. Först och främst måste vi bryta den uppåtgående trenden. Det stämmer precis som vi fick höra tidigare att de totalt anmälda brotten under förra året gick ned. Men det beror framför allt på att antalet anmälda stöldbrott har minskat. Våldsbrotten fortsätter att öka, alltså med 21 000 brott under de senaste tio åren. Om våldsbrottsligheten har kunnat öka med 21 000 brott under de senaste tio åren måste den också kunna minska med 21 000 brott under de kommande tio åren. Det är en inte alltför djärv målsättning. Att ha någonting att arbeta efter tror jag är oerhört viktigt för alla rättsvårdande myndigheter. Det är givetvis bara en start. Vi kan ju som samhälle varken vara nöjda med 86 000 våldsbrott eller 65 000 våldsbrott. Men vi måste ha någonting att börja arbeta efter. Fru talman! Jag tycker även att varje kommun borde ha något slags målsättning. Ute i kommunerna har man mål och planer för allt från simkunnighet till parkskötsel, men det är sällan en kommun har en målsättning att man faktiskt ska minska brottsligheten med så och så mycket. Anledningen, tror jag, är att polisen är statlig. Man ser därför brottsbekämpningen som en statlig angelägenhet. Centerpartiet står för att polisen ska förbli statlig. Vi ska inte ha någon kommunalisering. Men det är ändå ett ansvar både för staten, alltså för polisen, och för kommunerna genom socialtjänst, skola, lokala brottsförebyggande råd och så vidare. Samarbetet mellan de statliga och kommunala brottsförebyggande myndigheterna måste bli mycket bättre för att vi ska nå fram. Under 2004 begicks det över 9 000 våldsbrott i Stockholm. Det begicks ungefär 4 400 våldsbrott i Rolf Olssons Göteborg, och det var nästan 3 000 våldsbrott i Malmö. Det finns ingenting som säger att det ska begås så många våldsbrott i de här städerna. Vi måste ha någonting att jobba efter. Vi måste ha något slags målsättning. Om det hade gällt vilket som helst annat politikområde hade vi garanterat haft någon målsättning för vart vi skulle nå, och så hade vi vidtagit åtgärder för att komma dit. Men när det gäller brottsligheten verkar det precis som om vi när Brottsförebyggande rådet kommer med sin statistik ett antal månader efter årsskiftet skulle säga: Jaha, förra året begicks det så många brott. Då är det väl bra med det. Och inga åtgärder föreslås, för vi har inte något att mäta efter. Vad ska vi vara nöjda med? Vilka åtgärder ska vi lägga fram? Detta saknar jag, och det är definitivt inte svenska folkets önskan att det ska vara så. Om det är någonting som folk ute pratar om så är det den ökade brottsligheten. Det behövs politiskt ledarskap, och det behövs tydliga målsättningar. Framför allt behövs det en ny regering för att vi ska komma dit.

Fru talman! Vad är trygghet? Antagligen lite olika för olika människor. Men för de flesta av oss tror jag att det handlar om att få vara nära våra kära och att inte behöva oroa oss för hur pengarna ska räcka till. Att ha ett jobb att gå till är trygghet. Att veta att ungarnas skola är bra är trygghet. Att känna tillförsikt inför morgondagen, att våga möta förändringar är trygghet. Självklart handlar trygghet också om rätten att slippa bli utsatt för brott. Människors liv och egendom ska skyddas. Vi måste vara stentuffa i kampen mot brott. Men vi måste också vara stentuffa i kampen mot brottens orsaker. Det är här som skillnaden går mellan oss och de borgerliga partierna. Ni är bara tuffa mot brottslingarna, och inte alla gånger det heller. Ni misslyckas kapitalt med att vara tuffa mot brottens orsaker. Visst är det så att det finns allvarliga hot mot människors trygghet, liv och ägodelar. Vi har hört en del exempel under debatten hittills i dag. Den organiserade brottsligheten, våldet mot kvinnor och barn och all annan brottslighet måste bekämpas med de bästa, mest effektiva och moderna tekniker som finns. För att stärka det svenska rättsväsendet har regeringen med samarbetspartier satsat oerhört stora summor de senaste åren. Om vi räknar med årets satsningar och nöjer oss med det får rättsväsendet dryga 3,2 miljarder mer under den här mandatperioden. Av skattebetalarnas pengar - det kan vara intressant att veta för de skattebetalare som lyssnar på den här debatten - används i år 29 miljarder drygt till rättsväsendet. Vi utbildar och anställer 4 000 nya poliser. Vi har öppnat två nya polishögskolor, i Umeå och Växjö. Antalet poliser ökar för femte året i rad. I kriminalvården byggs nu antalet platser både i öppna och slutna anstalter ut, och resurserna till behandling och ökad säkerhet ökar. Samtidigt som vi gett mycket mer resurser till rättsväsendet måste vi också ställa krav. Polisen måste bli mycket bättre på att klara upp brott. Människors trygghet är ju beroende av att vi vet att polisen, domstolarna och kriminalvården gör sitt jobb bra. Det räcker inte att andelen brott som klaras upp är 30 %, även om det är en förbättring jämfört med det sämsta året, 1996. Det duger inte att antalet personuppklarade brott är 16 %, även om det är 1 % bättre än förra året. Här är det viktigt att polisens utvecklingsarbete med ledarskapsutveckling, bättre undersökningsmetoder och stöd till poliserna fortsätter med oförminskad kraft. Här kommer också den nya tekniken att revolutionera polisens arbetsmetoder och ge helt nya möjligheter att klara upp brott. Jag tänker till exempel på de ökade möjligheterna vi nu kommer att få att använda DNA-tekniken i kampen mot brott. Kampen mot den grova brottsligheten måste föras med alla medel. Arbetet med att stärka och modernisera rättsväsendet måste ständigt pågå eftersom brottsligheten tar nya former. Kampen mot brottens orsaker handlar framför allt om jobb och försvaret av ett humant solidariskt Välfärds-Sverige. Den insikten har inte de borgerliga partierna. Det försvaret ställer inte de borgerliga partierna upp på. Ni talar om vikten av att satsa på rättsväsendet. Det är bra, men det räcker inte. Samtidigt som ni satsar några kronor mer än regeringen på rättsväsendet minskar ni anslagen till arbetslösa, sjuka och handikappade. Er politik stämplar inte bara enskilda sjuka och arbetslösa längre ut i marginalerna och utanförskapet. Ni gör faktiskt hela Sverige till ett sämre och mer otryggt land. Det är klart att det ligger i oppositionens uppgift att kritisera. Men jag menar att det också borde finnas ett ansvar från er sida att inte svartmåla verkligheten. Verkligheten, som alldeles för sällan ges utrymme i den allmänna debatten, är att vi inte har en skenande ökning av den totala brottsligheten. Den allmänna brottsutvecklingen har stannat av. Stölder, inbrott och sådant har faktiskt minskat drastiskt. Ungdomsbrottsligheten har stabiliserats de senaste decennierna. Det dödliga våldet ökar inte, utan ligger still. Dagens unga är inte mer brottsliga än 70- och 80-talens. En av de förändringar som verkar allvarlig, och som flera har tagit upp, är att våld som leder till polisanmälan ökar enligt statistiken. Här pågår en diskussion bland forskarna om i vilken utsträckning detta faktiskt återspeglar att vår tolerans mot våld har minskat. Det kanske är så att vi i dag anmäler till exempel barnmisshandel inom familjen på ett helt annat sätt än innan lagen mot barnaga kom. Skolorna kanske anmäler våld mellan skolelever i högre utsträckning än tidigare. Den ökning av våld som finns i kriminalstatistiken kan inte verifieras i andra undersökningar och annan statistik. Denna betydligt ljusare och mer nyansrika bild av brottsutvecklingen får aldrig något spaltutrymme, men man tycker att de politiker som är intresserade av kriminalpolitik och rättsväsende borde vara intresserade. Min uppmaning till de borgerliga debattörerna är: Använd inte kvällspressens sensationsskriverier som faktaunderlag när ni utformar er politik. Då missar ni den verkliga verkligheten. Vill vi göra Sverige till ett tryggare land med mindre brottslighet måste vi börja med att se sanningen. Sanningen är att det är de ekonomiskt och socialt mest utsatta som också är mest utsatta för brott. Den politik ni går till val på visar att ni inte har förstått det. Vi socialdemokrater för en politik till försvar för det solidariska Välfärds-Sverige. Det är den politiken som i längden bäst bekämpar brottsligheten. I detta anförande instämde Christer Erlandsson (s).

Fru talman! Markkontakt och balans är otroligt viktigt när man pratar om de här frågorna. Jag håller med om att det krävs mycket annat, Britta Lejon, om man ska minska brottslighetens drivkrafter. Det krävs till exempel en fungerande missbrukarvård. Den har ju minskat under tio års tid. Socialdemokraterna är ansvariga. Det krävs till exempel en fungerande allmänpsykiatri så att människor som mår dåligt inte, efter att ha fått ett nej, behöver gå ut och slå något i huvudet på en annan människa för att få hjälp. Den har också minskat och försämrats under tio års tid. Vi har en integrationspolitik som gör att utanförskapet för allt större enklaver av människor som är desperata över att de inte får vara en del av det gemensamma samhället växer. Detta händer nu under er tid. Du pratar om att ett ändrat omräkningstal på sjukpenningen från ett år till ett annat skulle orsaka masskriminalitet. I budgetpropositionen räknar ni upp ett antal faktorer som påverkar kriminalitet, men ni glömmer bort att ens nämna ordet polis på de sidor som förklarar att man med kontroll och poliser som kan förebygga kan minska brottsligheten. Det är talande. I alla viktiga frågor har ni i stort sett misslyckats. Ni erkänner inte polisens roll. Det är så att man storknar av förvåning.

Fru talman! Johan Pehrson får använda vilka uttryck han vill. Jag håller med om att psykiatri, missbrukarvård, integrationspolitik och en mängd annat också naturligtvis är viktiga för att förebygga brottslighet. Det är självklart. Det var precis det som hela mitt inlägg handlade om. Du säger att det är så. Därför undrar jag: På vilket sätt kommer det att återspeglas i den politik som ni söker väljarnas mandat för? Ni ska ju kampera ihop med Moderaterna. Båda partierna gör väldigt drastiska nedskärningar i de resurser som går till de människor som har det svårast. Jag förstår inte hur er politik går ihop, Johan Pehrson. Du pratar om att vi inte nämner polisen. Vi ger polisen oerhört mycket ökade anslag. Jag nämnde polisen flera gånger i mitt inlägg, om jag inte minns fel. Vi har gett polisen fram till i år 2,3 miljarder mer under den här mandatperioden, för att inte tala om de resurser de kommer att få de kommande åren. Det vet Johan Pehrson, så jag förstår inte riktigt upprördheten.

Fru talman! Nu blir jag arg. Förra året beslutade man om en budget till polisen. Då beslutade vi i den här kammaren 100 miljoner extra till polisen. Efter sex dagar drog regeringen tillbaka mycket mer än de pengarna. I år lovar man mer pengar och inför ett generellt anslagssparande, så de får inga nya pengar. Det är därför man måste säga upp civilanställda. Just nu sitter man på varenda myndighet och räknar. Man gör sig av med äldre poliser, man stänger lokaler och man funderar på att inte köpa teknisk utrustning eftersom man inte har några pengar. Man vill anställa nya poliser, men det blir nya poliser som får sitta bakom ett skrivbord. Vi menar på allvar att Sverige inte kan fortsätta att vara ett bidragssamhälle. Vi måste fundera över hur man får nya riktiga jobb. Det skapar trygga människor, människor som har en chans till framtidstro och kan påverka sin egen tillvaro. Vi måste få nya riktiga jobb.

Fru talman! Johan Pehrson får använda vilken statistik han vill. Men det är faktiskt så att antalet poliser ökar för femte året i rad. Man skulle kunna tro att man då enbart har ökat antalet poliser och skurit ned jättemycket på de civilanställda. Under 90-talets svåra krisår skars det drastiskt bland de anställda i polismyndigheterna. Men nu har faktiskt också antalet civilanställda på polismyndigheterna ökat. Det är över 500 totalt sett i landet. Det kan ju se olika ut på olika håll. Antalet poliser ökar och antalet civilanställda på myndigheterna ökar.

Fru talman! Britta Lejon använder sitt anförande till att försvara den regering som hon tidigare satt i. Det kanske inte är så överraskande. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt lyssnar eller ser på den här debatten och själva känner efter om den verklighetsbeskrivning av ett tryggt samhälle med lagom många brott som Britta Lejon ger är den som vi upplever. Eller är det den verklighetsbeskrivning som jag har gett och som mina borgerliga kamrater tidigare har gett av ett samhälle där det är alldeles för mycket brottslighet som är den rätta. Alla får själva känna efter. Britta Lejon behöver inte ens svara. Britta Lejon försöker ställa upp en gräns mellan att vi vill bekämpa brottslighet och att ni i vänsteralliansen vill göra något åt grunderna för brottsligheten. Det stämmer alldeles utmärkt att vi verkligen vill bekämpa brottsligheten. Där har du alldeles rätt. Men det är ju inte så enkelt. Jag rekommenderar dig att läsa den borgerliga alliansens rapport om ungdomsbrottslighet. Där får du se allt vi vill göra för att minska brottsligheten och se till att unga kriminella inte ens kommer in i kriminalitet.

Fru talman! Johan Linander är så där lagom raljant när han citerar det jag sade. Jag vill bara för tydlighetens skull, så att ingen behöver sväva i ovisshet, säga att jag sade att den allmänna brottsutvecklingen inte har ökat. Självklart finns det problem. Flera av er har tagit upp nyrekryteringen till gäng till exempel. Jag tycker att det finns många andra aspekter som vi också måste bekämpa på det allra mest effektiva sättet med alla resurser som finns. Men, Johan Linander, kom inte och påstå att jag genom att försöka beskriva verkligheten som den faktiskt ser ut säger något annat än att varje brott är ett brott för mycket.

Fru talman! Nej, det ska jag ärligen säga: Jag har aldrig misstänkt Britta Lejon för någonting annat än att tycka att varje brott är ett för mycket. Men sitter man vid makten får man faktiskt också se till att det händer någonting. Mellan 1994 när ni vann valet och 2004, som den senaste tillgängliga statistiken är från, har våldsbrotten ökat med 32 %. Man kan prata om stöldbrott och sådant, och givetvis är det allvarliga brott för dem som blir utsatta. Men pratar vi om grov brottslighet är det våldsbrotten och sexualbrotten, vilka har ökat ännu mer, som vi ska tala om i första hand.

Fru talman! Johan Linander säger att det inte har hänt någonting under den tid vi har suttit vid makten. Jag tyckte att jag i mitt inlägg redovisade några av de väldigt stora och omfattande förändringar och förstärkningar av det svenska rättsväsendet som den svenska regeringen och samarbetspartierna har gjort. Ja, våldsbrottsligheten har ökat. Jag sade dock i mitt inlägg att det finns en mer nyanserad bild av våldsbrottsligheten som också måste återspeglas i vår diskussion om hur vi bemöter brotten. Annars riskerar vi att göra det på ett felaktigt sätt. Vår tolerans mot våldsbrott har nog också minskat, vilket återspeglas i en ökad anmälningsbenägenhet. Men jag vill absolut inte på något sätt göra våldsbrotten mindre allvarliga än vad de är. Dem måste vi bekämpa bättre.

Fru talman! Jag har ett antal reflexioner på Britta Lejons anförande och en fråga. Livskvalitet är ju väldigt viktig för människor. Den mäts runtom i världen i vår globala tillvaro, och Wien är en av de städer där livskvaliteten anses vara högst. Man har frågat människor: Varför är det så bra i Wien? Jo, därför att vi har trygghet. Och då är det inte den trygghet som Britta Lejon pratar om - nära och kära, hus och hem och sådant. Nej, det är tryggheten från våld och brott som är central i ett rättssamhälle där vi som människor överlåter till staten att skydda oss mot detta. Våra nära och kära kan vi bestämma om, men att trygga oss mot våld och brott är statens uppgift. Där har vi en skyldighet, och där lever vi inte upp. Vad tänker Britta Lejon och Socialdemokraterna göra för att leva upp till det kontraktet med människor?

Fru talman! Det känns lite roligt att Cecilia Magnusson ställer den frågan till mig. Jag har redovisat en del av de åtgärder som regeringen vidtar. Vi satsar på ett modernt, effektivt rättsväsende som med skärpa kan slå tillbaka mot den brottslighet som vi i dag har att möta. Vad gör Cecilia Magnussons moderata parti när det gäller att bemöta brottsligheten på det mest effektiva sättet? Ja, inte alla gånger tillräckligt, kan jag tvingas konstatera efter att ha suttit snart ett år i justitieutskottet. Ni ställer till exempel inte upp på regeringens förslag att vi i EU ska kunna använda oss av spårning av mobilsamtal för att bekämpa brott, trots att vi vet att det är någonting som polisen använder. I väldigt många grova brottsfall använder man sig av sådan information för att kunna lösa brotten. Cecilia Magnusson och hennes parti har nog en del att visa när det gäller hur vi ska kunna leva upp till att effektivt bemöta dagens grova brottslighet.

Fru talman! Det är ju så att Moderata samlingspartiet sitter i opposition. Det är Socialdemokraterna som har makten och som inte kan leva upp till detta kontrakt. Tyvärr måste jag också informera Britta Lejon om att våld, överfallsvåldtäkter och inbrott löser man inte med telefonavlyssning av IP-telefoni. Det borde väl ändå vara grundläggande.

Fru talman! Ja, ni är i opposition, och jag hoppas att det fortsätter så. Dock gör ni faktiskt anspråk på att vara regeringsdugliga, och då är det väl ganska viktigt att visa att man faktiskt förstår vikten av nya, effektiva verktyg för polisen att bekämpa grov brottslighet med. Där har ni inte ställt upp. Visserligen kan jag förstå en del av era invändningar, men jag och den stora majoriteten här i kammaren menar att vi måste ge polisen de här verktygen. Cecilia Magnusson ifrågasätter behovet. Jag kan bara konstatera att många mord och dråp löses just genom den typ av metoder som polisen nu ska få möjlighet att använda sig av.

Fru talman! Först skulle jag vilja ge två kommentarer. Britta Lejon sade att det dödliga våldet har minskat. Det beror ju inte på kriminalvårdspolitiska insatser eller färre våldsbrott - de ökar nämligen. I stället är anledningen att sjukvården har blivit bättre. Oavsett hur vi räknar är det så. Bara på Södersjukhusets akutvårdsmottagning tar man emot två knivskadade i veckan och två skottskadade i månaden. Numera dör man inte alltid av ett rejält knivstick i magen. Däremot får många unga män gå med påse på magen resten av sitt liv. Jag tycker alltså inte att man ska framhålla detta som ett framsteg när det gäller brottsstatistiken. Antalet poliser har ökat, fick vi också höra. Ja, det är sant, men Rikspolisstyrelsens egen prognos är att antalet poliser med regeringens politik kommer att minska. Dock är inte det huvudproblemet utan det faktum att antalet poliser i yttre tjänst har halverats på tio år. Det finns inga människor av kött och blod ute bland ungdomar, ute bland socialt utslagna och ute där brott sker. Detta är någonting man måste ifrågasätta, och det gjorde jag i mitt inledningsanförande. Jag har en jättesvår fråga till Britta Lejon som jag hoppas få svar på: Vet Britta Lejon egentligen vilket parti som har haft regeringsmakten de senaste tio åren? Vilken slutsats kan man då dra utifrån den verklighet vi ser omkring oss, både när det gäller social misär, utanförskap och ökad segregation och när det gäller brottslighet?

Fru talman! Jag tror att Beatrice Ask uppfattade det jag sade något fel. Jag sade inte att det dödliga våldet har minskat; jag sade att det har stabiliserats och ligger på en oförändrad nivå. Det är lite skillnad. Beatrice Ask tar bland annat upp poliser i yttre tjänst. Jag hörde att du gjorde det också i ditt anförande. Jag tycker inte att vi bara kan stirra oss blinda på antalet poliser när det gäller att ha en effektiv polisverksamhet. Polismyndigheterna består också av andra kategorier och personalgrupper. Om inte poliserna ska dränkas i administrativa göromål är det viktigt att det finns andra människor som gör kontorsjobbet så att poliser kan befinna sig i yttre tjänst. Just av det skälet är det glädjande att kunna konstatera att också antalet så kallade civilanställda i våra polismyndigheter i detta avlånga rike faktiskt har ökat.

Fru talman! Jag delar uppfattningen att det behövs mer personal inom polisverksamheten. När jag säger poliser tänker jag också ofta myndighetsmässigt. Det gör inte alltid polisväsendet självt. Likväl skulle jag vilja veta vilka insatser man är som mest stolt över. När det gäller polisverksamheten har vi ju, vilket jag också tog upp, haft en våg av nedläggningar av polisstationer. Stora områden och viktiga orter saknar i dag tillgång till egen polis. Vad är Britta Lejons svar till medborgarna där? På vilket sätt ökar det människors trygghet i Orsa, för att nu ta det exempel jag använde i mitt anförande?

Fru talman! Jag tycker nog återigen att man måste vara lite försiktig med hur man beskriver verkligheten. Det har lagts ned en del polisstationer runtom i landet. Det betyder dock inte, Beatrice Ask, att de människor som lever på de orterna saknar tillgång till polis. Är det så får man se till att rätta till det. Självfallet ska människor kunna känna sig trygga i detta avlånga rike och veta att om det inträffar någonting ska det också komma någon som hjälper till att lösa upp situationen. Polisen måste effektivisera och modernisera sitt sätt att arbeta. Det kan inte vara så att vi kramar byggnader, utan det måste finnas poliser ute på gator och torg och i bilar som är beredda att arbeta aktivt. Det är viktigare än antalet byggnader som polismyndigheten har.

Fru talman! Britta Lejon pratar om att vi inte ska krama byggnader. Men under Socialdemokraternas sista tio år har man dels genomfört en närpolisreform, dels avvecklat densamma. Det fanns i Stockholm på 90-talet 60 olika närpolisstationer. När man nu har tvingats lägga ned flertalet av dem har det visat sig att otryggheten har kommit tillbaka och våldsbrotten ökat. Inte minst kan man se det i Södertälje, i Ronna, där det var upplopp för en tid sedan. Menar Britta Lejon att man kan vara nöjd med den utvecklingen? De normala människorna ser ju aldrig en polis. Vi ser inga poliser i Stockholms län och ännu färre ute i landet där människor rör sig. Är det så att den otrygghet som många ungdomar upplever och de våldtäkter som har ökat markant, inte minst här i Stockholms län, beror på att det är för många poliser ute där ungdomar är under kvällar, nätter och morgontimmar? Min bild är inte den. Min bild är att ungdomar är otrygga därför att det inte finns några poliser där de är. Det skulle jag gärna vilja höra Britta Lejons syn på.

Fru talman! Återigen måste mitt svar bli ungefär likadant som till Beatrice Ask. Självfallet ska också människor i Stockholm kunna känna sig trygga i förvissningen att det finns poliser när de behövs. Men antalet närpolisstationer är inte det viktiga. Däremot säger jag att vi naturligtvis måste se till att polismyndigheten har tillräckliga resurser, tillräckligt med personal för att det ska kunna finnas poliser ute på gator och torg där de behövs. Det är också därför vi satsar så väldigt mycket på rättsväsendet och på polisen. Det har vi gjort de senaste åren och så blir det de kommande åren. När Hillevi Engström pratar om att många unga upplever otrygghet vill jag återigen bara säga att riktigt så enkel är inte bilden. Det finns unga människor som upplever otrygghet, precis som det finns äldre som upplever otrygghet. Men där har vi tyvärr den verklighet som jag försökte beskriva tidigare, nämligen att det är många ekonomiskt och socialt utsatta som upplever större otrygghet än andra grupper. Då blir min fråga till Hillevi Engström, som företräder Moderata samlingspartiet, hur tror du att er politik kan öka deras trygghet i framtiden?

Fru talman! Jag blir bekymrad när man tar människors oro på så lite allvar och i stället pratar om arbetslöshetsersättningar och andra saker. De som ska gå hem från pendeltåget en sen natt tycker att det är obehagligt. De vågar inte göra det. De drar sig för att gå hemifrån. Det är förvånansvärt att inte Britta Lejon känner till situationen här i Stockholms län. De som har gott om pengar kan åka taxi. Det är en orättvisa som finns i Socialdemokraternas Sverige. Det är människor med små marginaler som blir drabbade ännu mer av de grova våldsbrott som faktiskt sker. I den frågan har vi fortfarande inte fått något svar.

Fru talman! Jag tror nog att jag vet ungefär lika bra som Hillevi Engström hur verkligheten i Stockholmsområdet ser ut, eftersom vi båda bor här, dessutom i samma kommun. Med vilka förslag i Moderaternas politik kommer ni att stärka de utsatta ungdomar som Hillevi Engström ömmar så för? Det finns brister i dagens Sverige, ja, men Moderaternas politik är absolut ingen lösning på de bristerna.

Fru talman! Britta Lejon säger i sitt anförande att kampen mot den grova brottsligheten måste bedrivas effektivt och med alla medel. Bekämpningen av grova ekonomiska brott är prioriterad enligt regeringen sedan många år. Ändå kommer det nu, fru talman, signaler om kraftiga nedskärningar inom Ekobrottsmyndigheten, i en organisation som fortfarande efter drygt sju år bara täcker halva Sverige. Faktum är att den enda delen av ekobrottsbekämpningen i Sverige som ökar för närvarande är skattebrottsenheterna inom Skatteverket. Annars går det ganska stadigt bakåt för närvarande. Min fråga till Britta Lejon blir: Vad har ni socialdemokrater för strategi, om någon, för att stärka ekobrottsbekämpningen i framtiden och få en samlad organisation för den?

Fru talman! Jag fick lov att fråga talmannen vilket parti Ulf Sjösten tillhör. Men jag förstår att det är Moderaterna, om jag inte är felunderrättad. Då blir frågan från Ulf Sjösten ännu konstigare än innan. Jag förstår inte vilken sorts nedskärning som Ulf Sjösten pratar om. När det gäller Ekobrottsmyndigheten är det inte någon nedskärning. Vi har nyligen tillsatt en utredning för att se över hur Ekobrottsmyndighetens verksamhet kan effektiviseras ännu mer i framtiden. Däremot kan jag upplysa Ulf Sjösten om att ni i ert budgetförslag inte har mer pengar till Ekobrottsmyndigheten än vi har. Men ni har i er allians partier som vill minska anslaget till Ekobrottsmyndigheten. Jag förstår inte hur Ulf Sjöstens fråga stämmer överens med den verklighet och den politik som Ulf Sjösten vill gå till val på.

Fru talman! Jag kan informera Britta Lejon om att i Västra Götaland, som är en del av försöksverksamheten, säger man för närvarande upp fyra av tolv administratörer. Det är ett ganska stort ingrepp i den administrativa resursen för Ekobrottsmyndigheten i Västra Götaland. Det faktum att Ekobrottsmyndigheten bara finns i tre storstadslän är inte en ny problematik. Försöket har pågått sedan den 1 juli 1998. Någon gång, Britta Lejon, borde det vara dags att sätta ned foten och säga om vi ska ha kvar Ekobrottsmyndigheten eller inte. Men att ha det som i dag, med två organisationer för bekämpning av grov ekonomisk brottslighet i Sverige, är inte bra. Det förlorar ekobrottsbekämpningen på.

Fru talman! Det gläder mig att det också inom Moderata samlingspartiet finns varma förespråkare för Ekobrottsmyndigheten och kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Låt oss då göra gemensam sak för att skapa de bästa förutsättningarna för den verksamheten också i framtiden. När vi får förslagen om utformningen av framtidens ekobrottsmyndighet vill jag gärna återigen få diskutera med Ulf Sjösten hur vi ska åstadkomma det på bästa sätt.

Fru talman! Icke förvånande talar Britta Lejon om att all brottslighet måste bekämpas. Jag skulle vilja komma in på den brottslighet som begås av psykiskt störda lagöverträdare. Redan 1994, när Mattias Flink i Falun sköt ihjäl sju personer i ett tillstånd av psykotisk karaktär, insåg man att här fanns något att göra åt rättspsykiatrin och ingripanden mot psykiskt störda lagöverträdare. Det tog fem år. År 1999 tillsattes Psykansvarskommittén med uppdrag att föreslå en reformerad reglering av det straffrättsliga ansvaret för dessa överträdare och ingripandena mot dem. Kommittén jobbade i två år. Den var helt enig i sina slutsatser. Man lämnade över betänkandet Psykisk störning, brott och ansvar till justitieministern i januari 2002. Alla i kommittén bedömde att det var väldigt angeläget att man fick i gång reformer snabbt på det här området, men man bedömde ändå att beredningar och sådant skulle ta ungefär två år. Man räknade med att det hela skulle kunna vara i gång 2004. Fortfarande har det inte hänt någonting, Britta Lejon. Någon förklaring?

Fru talman! Jag håller med Ingemar Vänerlöv om att detta är ett väldigt viktigt område. Det är någonting som påverkar brottsligheten och otryggheten i allra högsta grad i Sverige. Just därför är det så viktigt att landstingen, staten och för den delen också kommunerna tar ett gemensamt ansvar för att förändra detta till det bättre. Jag är inte heller riktigt nöjd med att det har tagit så lång tid. Men jag vet att Justitiedepartementet arbetar med delar av det som Psykansvarskommittén tog upp. Man kommer att återkomma till riksdagen under detta år med en del av de förslagen. Samtidigt vill jag ändå också poängtera att för att vi ska kunna bemöta den här problematiken på absolut bästa sätt är det väldigt viktigt att våra landsting prioriterar de här frågorna tillräckligt väl och har resurser för att göra det. Där har vi sett att det har varit väldigt knepiga år en tid bakåt för våra landsting men att det nu ser betydligt ljusare ut. Jag har stora förhoppningar inför framtiden om att det ska bli mycket bättre på det här området.

Fru talman! Jag hoppas att Britta Lejon kan stöta på uppåt i sitt parti. För närvarande är det så att de regler som gäller är väldigt luddiga. Vi har bara exemplet med Anna Lindhs mördare Mijailovic. Tingsrätten dömde till livstids fängelse. Hovrätten ändrade till rättspsykiatrisk vård. Sedan vill jag minnas att Högsta domstolen ändrade hovrättens dom och fastställde tingsrättens dom till livstids fängelse. Som det är nu kommer olika instanser till olika resultat. Det upplevs väldigt stötande av allmänheten. Här måste någonting göras. Jag hoppas att Britta Lejon kan stöta på så att det händer någonting lite snabbare än vad som hittills har varit fallet.

Fru talman! Att olika instanser kommer till olika slutsatser är en verklighet som vi lär få leva med fortsättningsvis också. Det är kanske en av orsakerna till att vi har olika instanser. Man ska garantera en rättssäkerhet. I övrigt kan jag bara hålla med Ingemar Vänerlöv om att det här är ett allt viktigare område för en ökad trygghet i Sverige. Därför måste vi kunna bemöta detta på bästa sätt. Vi behöver göra mer på det här området, visst.

Fru talman! Torsdagen den 6 oktober, för exakt en vecka sedan, satte jag mig ned och funderade över vad jag skulle ta upp i den allmänpolitiska debatten. Det finns mycket att ta upp, mycket att slå ned på och mycket som vi inte är nöjda med. Jag tänkte följa mina båda lokaltidningar, Sydöstran, röd, också politiskt, och Blekinge Läns Tidning, av annan kulör, dock inte speciellt blå. Jag bestämde mig för att följa de här lokaltidningarna under en vecka. Sagt och gjort. På första sidan i Blekinge Läns Tidning stod det: "Utpekad flera gånger men går ändå fri. Tina blev släpad i håret längs grusgången. En kniv hölls mot hennes nacke. Mannen uttalade högt att han skulle våldta henne." Fru talman! Jag bläddrade vidare i tidningarna från den 6 oktober och bestämde mig för att bara ta denna dags brott. Det var fullt tillräckligt. Jag bestämde mig också för att koncentrera mig på den typ av brott som ofta kallas för vardagsbrott. Fru talman! Bara det faktum att det finns något som kallas för vardagsbrott visar var vi hamnat. Brott borde inte vara en del av vår vardag. Inbrott i bil, villa och lägenhet, snatterier och butiksstölder räknas till de här brotten. Fru talman! Jag inser att våldtäkt, misshandel och rån är värre för brottsoffren än de så kallade vardagsbrotten. Men vi får inte glömma att även bakom dessa brott finns ett eller flera brottsoffer, brottsoffer som efter till exempel ett inbrott i hemmet inte känner för att bo kvar. Det finns folk som byter bil därför att det har varit inbrott i deras bil. Och glöm inte att en cykelstöld, även om cykeln är försäkrad, drabbar många familjer hårt ekonomiskt. Jag bläddrar vidare i BLT och Sydöstran från torsdagen den 6 oktober. Jag hoppar över barnmisshandel, rån och till och med SSU-fiffel. Jag hittar följande rubriker, och då har jag sorterat bort dem som finns med i de båda tidningarna. Karlskrona: Gåtfullt inbrott i vattenverket, Cyklade runt med bilstereo, Merca på drift, Åkgräsklippare stals från Lantmännen, Datorstöld på Thörnströmska, Släpvagn stals utanför bostad, Får ihjälbitna i Nävragöl. Fru talman! Jag nöjer mig med Karlskrona. Från övriga länet hittar jag elva notiser. Jag kan inte låta bli att nämna en från Olofström där det står så här: "Fem bilinbrott under en natt." Detta är en ovetenskaplig genomgång över anmälda brott. Den huvudsakliga drivkraften att anmäla brott är försäkringstekniska skäl. Människor förväntar sig tyvärr inte längre i Socialdemokraternas Sverige att polisen ska klara upp de här brotten. Fru talman! Polisen har blivit bestulen - på resurser. Under de elva åren med Socialdemokraterna i regeringsställning har rättsväsendet i allmänhet, och polisen i synnerhet, utsatts för rena rama svältkuren. Det började med att ni stoppade intagningen till polishögskolorna. Vi har i dag färre poliser än 1994. Men det är inte hela förklaringen. Många poliser har hamnat "bakom skrivbordet", och administrativ personal, även om den har ökat lite nu på slutet, har minskat. Antalet poliser som tjänstgör i yttre tjänst har stadigt sjunkit under åren. Det visar också Stefan Holgerssons doktorsavhandling Yrke: Polis. Han visar detta klart och tydligt. Jag vill nämna några siffror, fru talman. Bemanningen 1994 Ort A, drygt 35 000 invånare: 2-3 patruller Ort B, drygt 18 000 invånare: 1-2 patruller Ort C, drygt 16 000 invånare: 1 patrull Bemanningen 2003/2004 Orterna A-C, ihopslagna: 2-3 patruller som alla utgår från ort A. Fru talman! Detta stämmer mycket väl med vad som hänt på många ställen i landet, inte minst i västra Blekinge. Även polisstationerna i Olofström och Sölvesborg är i princip nedlagda. Den vanlige medborgarens otrygghet är ofta inte direkt knuten till de grövsta våldsbrotten. Det är tvärtom den så kallade vardagsbrottsligheten, stölder, inbrott och klotter, som gör medborgarnas vardag otrygg. Vi moderater vill ha poliser med lokal närvaro, som känner bygden och dess invånare. Svenska folket har, med all rätt, tröttnat på att polisstationer läggs ned, att polisen inte kommer när det skett ett inbrott och att utredningarna läggs ned på ett tidigt stadium utan begriplig motivering. Vi moderater vill öka antalet poliser till 20 000 under nästkommande mandatperiod. Vi vill att de ska kunna klara avancerat polisarbete med grov gränsöverskridande brottslighet men också åstadkomma en bättre polis med lokal förankring som kan bekämpa vardagsbrottsligheten. Då kan man inte utgå från någon huvudort långt bort; då måste man ha poliser som känner till var folk bor, var gatorna är och var bus förekommer. Avslutningsvis, fru talman! Naturen tolererar inga tomrum. Det vet jag som gammal NO-lärare. När rättsväsendet och polisen drar sig tillbaka fylls tomrummet av kriminella.

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att du pratar om vardagsbrottsligheten. Jag tror inte att man kan bromsa och hindra vardagsbrottsligheten genom att ha en polis i varenda Ica-affär för att förhindra snatteri eller en polis i varje villaområde för att förhindra eventuella villainbrott. Däremot tror jag att man kan göra någonting åt orsakerna till de här brotten. De är att hämta i sociala faktorer i samhället. Ni vill ge polisen 1½ miljard mera. Då blir frågan: Varifrån tar ni de pengarna? Är det inte så att genom att ge mer pengar till polisen tar man dem från de områden där det skapas flera brott?

Fru talman! Om man kunde förhindra brottslighet med bara sociala reformer skulle hela det långa socialdemokratiska maktinnehavet vara ett enda stort misslyckande. Under den tid man har ökat bidragen genom flera sociala reformer har de här brotten ökat. Det vore bra om det kunde finnas en polis i varje butik, men jag hoppas att det inte ska behövas. Men när det har hänt någonting måste det komma en polis dit, inte minst för affärsinnehavarens skull och för den som har blivit bestulen men också för den som begår brotten därför att den personen behöver bli föremål för åtgärder. Sedan får det sociala lösas i sin ordning, och kommunen får ställa upp med missbruksvård och så vidare. Men det ena goda förtar inte det andra, Leif Björnlod. Det gäller att klara upp de här brotten, inte minst med tanke på det enskilda brottsoffret. Även en Ica-handlare ser jag som ett brottsoffer.

Fru talman! Jag tycker att målsättningen är lika, men för att kunna klara av de här vardagsbrotten måste vi förhindra att de begås. Titta bara på vissa bostadsområden som har fått en sådan tradition att man föder gängbildningar. Ungdomarna kvalificerar sig i gänget genom att klara av snatterier och genom att genomföra rån. Här har samhället misslyckats att uppfostra det uppväxande släktet. Man har fått fel värderingar i olika gängbildningar. För det krävs det inte fler poliser utan en aktivare social verksamhet på de här områdena.

Fru talman! Jag kan bara hålla med Leif Björnlod: Samhället har misslyckats när det gäller det sociala. Vi är säkert alla delaktiga, men Leif Björnlod är rejält delaktig, i alla fall har han varit det de senaste tre åren.

Fru talman! Moderaterna målar återigen Sverige mycket svart. Vi är överens om att all brottslighet ska bekämpas, Jeppe, men orsakerna till brottsligheten får man inte glömma. Det går inte att göra som ni moderater och hävda att fler och fler poliser löser det hela. De facto har det aldrig funnits så många poliser som nu, tack vare den socialdemokratiska politiken i samverkan med Vänstern och Miljöpartiet. Vi har också sett till att vi utbildar många fler än tidigare. I juni månad hade vi 17 300 poliser i Sverige. Men det är inte det som är det intressanta. Det intressanta är varför vi har en brottslighet. All form av brottslighet ska bekämpas, men då är det orsakerna till brottsligheten som är det viktiga. Om människor är trygga, om människor har ett arbete och inte behöver känna oro inför framtiden i ett tryggt samhälle med en generell välfärd förebygger vi brott. Då blir det färre brott. Ert recept, som skiljer sig från vårt, är bara fler poliser, inte att man ska åtgärda så att inga brott uppstår.

Fru talman! Jag tycker att Christer Erlandsson bjuder på den här repliken. Visst, ju fler människor som har arbete, desto bättre är det. Men, Christer Erlandsson, det är ju det som är ett ännu större misslyckande än rättsväsendet, och det säger inte lite. Det är ju där ni har misslyckats. Nu pratar ni om alla poliser som ni utbildar. Men ni pratar inte om dem som förtidspensioneras varje år för att man ska ha råd att anställa de nyutbildade. Ni pratar inte heller om alla som förtidspensioneras för att de så att säga ska dras undan från statistiken. Om sociala reformer vore lösningen, då undrar jag när det gäller ekonomisk brottslighet, Christer, om det är sociala reformer som fattas också för de ekonomiska brottslingarna. I så fall får ni ju lägga på ett kol där också.

Fru talman! Ni moderater talar mycket klart och tydligt om att orsakerna bryr ni er inte om. Ni vill rättfärdiga det hela genom hårdare och längre straff. Vi tror inte på den vägen. Vi kan se hur många av dem som i dag sitter i fängelserna som saknar en yrkesutbildning, hur många av dessa som inte har klarat grundämnena i grundskolan och i gymnasieskolan. Det är där åtgärderna måste sättas in så att människor har en trygghet i samhället, har ett arbete att gå till, har en framtidstro. Då kan barnen och familjerna, alla, känna sig trygga. I ett sådant samhälle har vi eliminerat brottsligheten. Det är de åtgärderna vi vill använda, för i grunden är alla människor goda. Det gäller att skapa förutsättningarna. Där skiljer vi oss åt.

Fru talman! Jag vet att Christer inte är mycket för att lägga ut verksamheter på entreprenad. Men här verkar det som att ni har lagt ut både skolan och familjepolitiken på entreprenad, för ni verkar ju inte vilja stå fast vid den. Jag håller fullkomligt med om att det är oerhört viktigt att våra ungdomar har en bra utbildning. Men också där har ni misslyckats. Nu sätter ni in åtgärderna möjligtvis i det individuella programmet och inte när barnen är små och behöver det. Och er familjepolitik är en av de saker som gjort att jag engagerat mig, för på 80-talet när jag gick med i partiet gick den ut på att det kommunala skulle ta över föräldrarnas fostran, vilket jag motsätter mig.

Fru talman! I går inleddes firandet av den största judiska högtiden, försoningsdagen eller jom kippur. Det är under den här högtiden som alla judar, oavsett var de befinner sig i världen, söker sig till synagogan, precis som vi svenskar gör framför allt under tider av första advent och jul. Det är djupt tragiskt att nu konstatera att det i Sverige nästan var tredje dag anmäls ett antisemitiskt inspirerat brott till polisen. Både företrädare för judiska institutioner och enskilda judar beskriver hur hotbilden den senaste tiden har tilltagit. Hot, trakasserier, skadegörelse och våld av olika slag är den förfärande verklighet som präglar många judars liv i Sverige. Den här hösten, fru talman, har jag ägnat mig åt att sätta mig in i hur det är att vara jude i Sverige. Jag har talat med de judiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö och fått veta att en fjärdedel av medlemsintäkterna går till säkerhetsåtgärder. Kan ni föreställa er att en fjärdedel av Missionsförbundets eller för den delen Svenska kyrkans medlemsintäkter skulle gå rakt in på Securitas inkassokonto? Det är obegripligt och ofattbart att det ska vara så här för den judiska minoriteten som bor i Sverige. Verksamhetsmedlen kommer alltså inte längre medlemmarna till del som förr, för pengarna måste användas till säkerhetsanordningar och inhyrda vakter. Fru talman! Det är oförenligt med samhällets mest fundamentala uppgift, den att garantera trygghet och säkerhet för alla medborgare oavsett ursprung, kön eller religiös tillhörighet. Dessvärre tvingas jag i dag konstatera att regeringen inte lever upp till den mest grundläggande principen för en demokrati: säkerhet och säkerställande av de mänskliga rättigheterna för alla oaktat vem man är och var i landet man befinner sig. Regeringens minoritetspolitik är otidsenlig. I dag värnar man språk, men inte liv, hälsa och säkerhet. Människorna och institutionerna måste också garanteras skydd. Det är tragiskt att konstatera att runtom i Europa har antisemitismen vuxit med skadegörelse, våld, ökade attacker, självmordsbombningar - ja, vi behöver bara nämna Madrid och Istanbul. De här brotten har antisemitiska förtecken. Och vi konstaterar att inte ens i Sverige går vi fria från allvarliga angrepp på den judiska minoriteten eller institutioner som har judisk prägel. Forskningsrapporter och enskilda vittnar nu om att antisemitismen har ändrat skepnad. Nu är det inte längre bara högerextrema grupper utan också vänsterradikala och islamistiska organisationer som sprider antisemitisk propaganda och deltar i våldsaktioner riktade mot judar. Det här är förfärande och skrämmande på alla möjliga sätt. Jag blir väldigt upprörd när jag konstaterar att jag fått fram de här siffrorna om att en fjärdedel av medlemsintäkterna går till säkerhetsomkostnader för de judiska församlingarna i svenska storstäder. Och vad får jag veta av ansvarig minister? Jo, följande, fru talman. Statsrådet Lena Hallengren, socialdemokrat, säger i tidningen Dagen att det är orimligt att staten ska betala för judiska församlingars säkerhetsomkostnader. Detta tycker jag är djupt kränkande för den judiska minoritet som lever och bor i Sverige. Säkerhet är en grundläggande rättighet och det som präglar och kännetecknar allas våra rättigheter. Vi som lever i en demokrati har rätt till detta. Kan det vara så att antisemitismen i vårt eget land, precis som i övriga Europa, har vuxit och att vi accepterar dessa attacker, hyllningar av självmordsbombare, krönikörer i svenska medier som talar om judar som bärare av kollektiv skuld? Och svenska staten via dess minister stiger bara åt sidan och säger att det är orimligt att staten ska betala. Fru talman! Vem ska betala? Är det rimligt att medlemmarna i de judiska församlingarna ska pumpa in pengar till Securitas inkassokonto. Det är inte rätt. I religionsfrihetens Sverige är det inte rimligt att församlingarna ska bära dessa kostnader. Judarna utgör i Sverige en nationell minoritet, och deras säkerhet och frihet att utöva sin religion i synagogorna är ett samhälleligt ansvar i religionsfrihetens Sverige. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet. Det är viktigt att understryka att då är det statens ansvar, och regeringen har tyvärr inte tagit ansvar för detta. I detta anförande instämde Beatrice Ask och Hillevi Engström (båda m), Karin Granbom (fp) och Annelie Enochson (kd).

Fru talman! En rättsstats trovärdighet och styrka visar sig genom det sätt man tar hand om sina minsta och svagaste medborgare på. Och vad kan vara mer svagt än barn som berövats en av sina föräldrar genom att de bortrövats till ett annat land. Det borde vara en rättsstats självklara mål att alla tillgängliga resurser sätts in för att se till att dessa barn kommer tillbaka till den förälder som har vårdnaden och är kvar i Sverige. Det finns i dag mellan 100 och 150 barn i Sverige som är bortrövade av en av sina föräldrar. Det är svårt att få fram exakta uppgifter. Oftast är det pappan som har tagit barnen till sitt hemland. Enligt UD har antalet bortrövade barn fördubblats under de senaste fem åren. På läktaren sitter i dag en av dessa mödrar som har blivit berövad sina barn. Hon sitter här i dag, och genom sin närvaro representerar hon åtskilliga andra mödrar och fäder som är utsatta för det grymmaste man kan uppleva som förälder - att bli fråntagen sina barn. En av de uppgifter som riksdagsledamöterna har är att påtala brister i regeringens handlande, och när det gäller regeringens agerande, eller rättare sagt brist på agerande, för att få hem de bortrövade barnen kan det framföras stark kritik. Det är regeringen som avgör departementens arbetsinriktning och vilka frågor som ska prioriteras. Utrikesdepartementet är det departement som har ansvaret för att försöka få hem de bortrövade barnen. Det finns ca 2 500 anställda på UD. Av dessa är det endast en handfull som arbetar med de bortrövade barnen. När man pratar med föräldrar till de bortrövade barnen är de besvikna över att de inte blir bemötta på ett tillfredsställande sätt från UD. De menar att de själva får jobba hårt för att få kontakt med ansvarig handläggare och för att få veta vad som händer med deras barn. Vid mina kontakter med ambassadpersonal i olika länder har det framkommit att alla tycker att just frågan om bortrövade barn tillhör de jobbigaste, svåraste och tyngsta av alla arbetsuppgifter. Det är därför anmärkningsvärt att UD inte avsätter mer personal för sådana tunga uppgifter som att få hem de bortrövade barnen. Många av föräldrarna vittnar om vilken oerhört svår ekonomisk situation de hamnar i när deras barn blir bortrövade. Det är många som inte kan få rättshjälp eftersom de ligger precis ovanför gränsen för en årsinkomst på 260 000 kr. UD uppmanar också föräldrarna att skaffa advokater. Att avlöna en svensk och kanske även utländsk advokat är självklart mycket kostsamt. Det uppstår då en svår ekonomisk situation samtidigt som föräldrarna är oerhört utsatta, oroliga och vilsna. De lever i ett trauma, i en katastrof där deras barn är bortrövade, kidnappade. I kontakten med föräldrarna krävs det därför en hög grad av empati, medmänsklighet och engagemang. Personalen på UD måste kunna hantera denna stress och bistå psykologiskt. Därför borde det vara en självklarhet att alla föräldrar till dessa bortrövade barn får en personlig handläggare och konkreta handlingsplaner för just sin unika situation. Dessa handlingsplaner ska läggas upp i samråd med föräldern. Handläggarna ska vara anträffbara och ha informationsplikt minst var 14:e dag för att informera föräldrarna om hur långt man har kommit. Det borde även vara en självklarhet att Sveriges olika ambassader hjälper till med att översätta material åt föräldrarna utan kostnad. På ambassaderna finns den personal som kan språket och som därför kan bistå föräldrarna. Det kan starkt ifrågasättas om regeringen genom UD sköter sitt uppdrag när inte tillräckligt med personal avsätts för att hjälpa dessa våra minsta medborgare. Det måste vara en av regeringens, och därmed en av UD:s, högsta prioriteter att se till att alla de bortrövade barnen snart kommer hem till Sverige och att alla föräldrarna som är berövade sina barn kan få den hjälp de behöver. Om Britta Lejon hade varit kvar i kammaren hade jag sagt till henne att då kunde även dessa medborgare få känna trygghet.

Fru talman! Efter så här många timmars debatt börjar ämnet bli uttömt, men jag ska ge några kommentarer med anledning av de inlägg som har gjorts här. För det första vill jag väldigt noga betona att Sveriges invånare har rätt att skyddas mot brott och att all brottslighet är oacceptabel och ska bekämpas. Sedan har vi olika metoder och olika uppfattningar om hur det ska göras. Men vi som jobbar politiskt aktivt på lokal nivå, regional nivå eller riksnivå tycker jag har ett väldig stort ansvar. Den bild som vi ger av samhället och av den verklighet som vi upplever tycker jag är en signal som måste vara tydlig och riktig så att vi inte gör den svartmålning som många här har gjort. Det är många här som har tagit upp polisen, och jag tänkte ägna mig lite grann åt det. Det gäller bland annat att polisstationer ute på mindre orter stängs. Jag har följt upp det här ganska noggrant, så jag vet att på en del polisstationer som man har stängt har man haft 1-2 besök i veckan. Då måste man ju ställa sig frågan: Är det bättre att man har en polisstation där poliser sitter och väntar på att folk ska komma och göra ett besök eller en anmälan eller att man har poliser som är synliga ute och patrullerar i bil eller till fots? Jag tycker att det senare är mycket bättre. Sedan har vi naturligtvis ett problem ute i glesbygden, detta att kunna täcka upp alla stora ytor. Det måste vi naturligtvis ta krafttag för att klara ut. Då är det också viktigt att vi försöker hitta flexibla lösningar. Jag tror inte på att man ska ha en polisstation på varje ort. Däremot håller jag väldigt hårt fast vid att man ska ha poliser tillgängliga på varje ort. För att det ska lösas gäller det att vi har lite fantasi. Det finns länder runtom i världen där man har gjort försök med portabla polisstationer och så vidare. Det är en sak som vi måste jobba med. Jag hoppas att det finns kreativa lösningar på det. När det gäller brottsligheten och uppklaringen av brott är det ju väldigt viktigt att vi, när vi har en poliskår, ger den resurser och låter den använda nya, moderna metoder så att den får möjlighet att klara upp olika brott. Jag ska ge ett exempel. Det är lätt att vi kritiserar polisen. Jag ska inte namnge orten, men det finns en ort som det skedde ett dubbelmord i under våren. Det finns inga vittnen. Det finns i stort sett inga spår eller någonting, och det upptäcktes tre dagar efter att det hade skett. Här måste vi ha förståelse för att det är en jättesvår uppgift för polisen att lösa ett sådant mord. Men vi ställer krav på att de ska göra det, och då måste vi också tillåta att man får använda den moderna tekniken, DNA-analyser och kanske också telefonavlyssning, buggning och andra metoder som finns tillgängliga. Vi ska alltså inte enbart klanka på polisen, men vi har rätt att ställa krav på dem. Och när vi ställer krav ska vi också som politiker vara beredda att ge dem de medel som behövs för att de ska klara sin verksamhet. I detta anförande instämde Christer Erlandsson och Margareta Persson (båda s).

Fru talman! Jag håller inte med Göran Norlander om att detta ämne är uttömt. Jag tänkte ta upp en av de viktigaste frågorna när det gäller rättskipningen, och den gäller faktiskt brottsoffren. Vi har inte varit inne särskilt mycket på varför det är så viktigt att klara upp brotten. Det är för att brottsoffren ska få upprättelse. Brottsoffren ska få hjälp med att bearbeta den kränkning som de har varit med om. Och där har Socialdemokraterna brutalt misslyckats. För om det är någonting som vi vet så är det att om vi inte tar hand om brottsoffren är det de som riskerar att bli nästa generations brottslingar eftersom de blir så kränkta i själen att de slår tillbaka. Och där har rättssystemet, rättsstaten, en oerhört viktig uppgift. Jag skulle vilja fråga Göran Norlander: Kan Göran Norlander ge fem förslag från socialdemokratisk sida som stärker brottsoffrens trygghet?

Fru talman! Jag säger på en gång att jag inte kan göra det på rak arm. Däremot håller jag med Cecilia Magnusson om att det finns väldigt mycket att göra för att hjälpa dem som har varit utsatta för brott. Jag talade för ett tag sedan med en kassörska i en butik som hade blivit utsatt för rån. Hon beskrev den känsla hon upplevde varje gång det kom in någon när hon satt ensam i butiken. Den känslan hade hon haft i flera år och skulle kanske ha den resten av livet. Först när man hör något sådant kanske man förstår hur det kan vara att bli utsatt för någon form av brott. Därför måste vi naturligtvis lägga ned alla tänkbara resurser för att hjälpa dem som utsätts för brott.

Fru talman! Göran Norlander är talande för hela socialdemokratin - man har inga förslag till hur brottsoffrens ställning ska förbättras. Tack och lov har vi moderater förslag i form av motioner om ett stort åtgärdspaket, och det är bara för Socialdemokraterna att ta till sig dem och instämma i dem, så kan vi förbättra för brottsoffren i det här landet. Jag ska ge bara ett exempel, nämligen en sammanhållen lagstiftning. För att vi ska kunna veta hur vi bättre ska kunna hjälpa brottsoffren måste vi samla lagstiftning som gäller brottsoffer i en lagstiftning, så att vi också internationellt ska kunna leva upp till de FN-direktiv och EU-direktiv som vi faktiskt har förbundit oss att följa. Det finns en ramlag som vi har att följa vad gäller brottsoffren. Det hoppas jag att Göran Norlander och Socialdemokraterna är medvetna om.

Fru talman! Eftersom Cecilia Magnusson förbrukar så mycket tid ska jag använda väldigt lite tid. Jag lovar att vi med noggrannhet ska läsa den motionen. Och om det finns några guldkorn där ska vi ta till oss dem.

Fru talman! Göran Norlander sade i sitt anförande att alla medborgare har rätt att skyddas mot brott. Inflödet av nya droger ökar ständigt. I Västra Götaland hade vi sju-åtta dödsfall förra året till följd av bruket av GHB och GBL. Tyvärr ökar detta varje år. Vi har en klassificeringsprocess i Sverige av nya droger som är impotent och långsam, och den är ni socialdemokrater ansvariga för, Göran Norlander. Vilken strategi, om någon, har ni för att ge dessa unga människor skydd mot inflödet av nya droger?

Fru talman! Jag kan för Ulf Sjösten berätta att jag kommer från en kommun där vi har haft väldigt stora problem bland annat med GHB. Det är vi och Västra Götaland som har haft denna problematik. Tack och lov har vi kommit bort från det eftersom polisen gjorde väldigt kraftfulla insatser och lyckades häva detta. Jag håller med om att det tar för lång tid med klassificeringen. Under förra mandatperioden hade jag ett antal frågor till ministern och uppvaktningar med mera just för att man skulle kunna påskynda denna process. Men det har visat sig att det inte är enkelt, men vi gör allt vad vi kan för att förenkla denna process så att den ska gå snabbare. Det är nämligen mycket allvarligt, och allt måste göras för att bekämpa införseln av olika droger. Sedan måste vi också vara medvetna om att tekniken ofta går väldigt snabbt. Man är uppfinningsrik och klarar av nya typer av droger, och myndigheterna, till exempel Socialstyrelsen eller vilken det är, hinner inte med i uppfinnarnas takt.

Fru talman! Problematiken med nya droger är inte ny på något sätt. Den är förskräckande ålderstigen. Att bara hänvisa till att detta är komplicerat är en förklaring till handlingsförlamningen som man ofta får från socialdemokratisk sida. Faktum är att man i exempelvis Norge har löst detta problem med en snabbare klassificering av nya droger och med en interimistisk klassificering av nya droger. Varför skulle vi inte kunna ha det här i Sverige?

Fru talman! Vi kan inte förneka att det är komplicerat. Och vissa av dessa droger måste faktiskt användas i andra sammanhang då de inte är avsedda för att missbrukas. Men naturligtvis är vi ansvariga för att det går långsamt, Ulf Sjösten. Det är vi som har regeringsmakten, som du har påpekat. Det vore dumt att förneka det. De brister vi har är vi självklart ansvariga för. Men vi är också ansvariga för att ta itu med dem, och det lovar jag att vi ska göra. Så fort vi upptäcker någonting gör vi allt vi kan för att förhindra det. Men vi kan inte åtgärda allting. Vi kommer aldrig att lösa alla problem så att världen blir helt problemfri. Den dagen tror jag ingen av oss får uppleva.

Fru talman! Det är sällan som Göran Norlander och jag debatterar mot varandra, så vi får väl debattera med varandra. Jag har en fråga till dig. I ditt anförande nämnde du att polisen självklart ska använda alla metoder som finns, såsom DNA-teknik, dataregistrering, datalagring och buggning av telefonsamtal. Jag delar den uppfattningen till viss del, nämligen när ett brott har begåtts och när det är relevant att använda sig av den här tekniken ska polisen givetvis göra det. Men ser inte du, Göran Norlander, att det finns en risk i detta, att man mer generellt använder metoder och gör registreringar där även icke misstänkta personer kan föras in i registret? Det talas till exempel om att man ska kunna bugga olika lokaler. Och det enda stället som har blivit friplats är biktstolen. Jag menar att det måste gälla även på tidningsredaktioner, på advokatkontor, på sjukhus och hos präster. Det måste finnas ett bättre skydd för den enskilda oskyldiga individen. Ser inte du, Göran Norlander, att det finns en väldigt stor risk om man med svepande ord säger att man givetvis ska använda alla metoder utan att begränsa dem?

Fru talman! Jag menar med bestämdhet att man ska låta polisen använda dessa resurser. Men när vi kommer till riskerna med att de kan missbrukas håller jag helt med Leif Björnlod. Här måste vi se till att vi har en processordning där till exempel en domstol först godkänner att man tillåter exempelvis buggning och att det finns en demokratisk insyn. Det är väldigt viktigt. Vi ska inte behöva känna oss otrygga. Men för att klara upp dessa grova brott så kanske vi måste inse att man är tvungen att använda sig av dessa metoder. Jag såg i dag på en löpsedel vid en affär att man var på väg att klara upp ett brott genom att man har kunnat titta i telefonoperatörernas listor och spårat ett mobiltelefonsamtal. Vi måste därför inse att polisen måste få använda sig av denna typ av metoder, men naturligtvis med försiktighet och med insyn.

Fru talman! Jag sade också tidigare att det är självklart att man ska använda den teknik som bovarna använder och att man helst ska ligga ett steg före. Det tror jag är viktigt. Men för att skydda individer så att detta inte drabbar dem, skulle du då kunna tänka dig att staten skulle kunna tvingas att betala en ersättning till människor som har blivit avlyssnade eller drabbade på olika sätt av dessa åtgärder, trots att de är helt oskyldiga, och att staten skulle tvingas att erkänna att man verkligen hade gjort detta?

Fru talman! Jag kan inte svara på en sådan fråga rakt upp och ned. Eftersom Leif Björnlod frågade om jag kan tänka mig det, så svarar jag att jag måste få tänka på detta.

Fru talman, riksdagskolleger och åhörare! Några dagar före jul 1991 fick Peter Larsson ett brev från polisen med en kallelse till förhör. Det förhöret hölls några veckor senare, och Peter Larsson delgavs misstanke om grov ekonomisk brottslighet. Utredningen blev färdig ungefär ett år senare. Det tog två år för åklagaren att väcka talan. Då är vi framme vid sommaren 1995. Det tog ytterligare tre år innan domstolen höll rättegång i målet. Sammanlagt tog det alltså sju år innan Peter Larsson fick sin rättegång och blev inte dömd utan frikänd när det gäller nämnda ekonomiska brottslighet. Så lång tidsutdräkt vid svenska domstolar kan vi bara inte acceptera. Det här skulle kunna vara ett av de fall som jag tidigare försökt förklara för justitieministern förr eller senare kommer till Europadomstolen. Nu behöver det inte ens gå till Europadomstolen, för vår svenska högsta domstol har slagit fast att vi i vårt land är bundna av Europakonventionen. Högsta domstolen utdömde skadestånd till Peter Larsson. Det var kanske tillfredsställande för Peter Larsson att få ersättning i pengar. Men det är inte tillfredsställande för oss i riksdagen som har ansvaret för domstolsväsendet att det ska dröja sju år innan man kommer till rättegång. Detta är inget unikt fall, utan det finns många sådana här fall framför allt på det område där det handlar om tvistemål. De elva tidigare talarna här har i huvudsak uppehållit sig vid straffrätt och brott. Ungefär hälften av verksamheten i svenska domstolar är tvistemålshantering - tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och staten. Det finns, som jag personligen känner till, tvistemål i Göteborgs tingsrätt som legat tre fyra år och bara väntar på att man ska få tid att ta upp dem till förhandling. Så kan vi absolut inte ha det! Vi kan bolla med statistik. När jag förberedde detta anförande tittade jag på regeringens egen budgetproposition. Jag tittade på redovisningen av ökat antal mål, av balanser och av hur man uppfyller de av regeringen uppsatta verksamhetsmålen i domstolarna. Det är ingen behaglig läsning för den som vill ha ett bra domstolsväsende. Det är faktiskt en skrämmande läsning - regeringens egna ord. Det görs satsningar även på domstolarna - det är jag fullt medveten om - men inte alls i den utsträckning som behövs. Det blir helt enkelt sämre för varje år som går i stället för bättre i domstolarna. I budgetpropositionen finns det nu ett förslag om att anställa hundra nya tingsnotarier extra i förhållande till vad man har. Det är i och för sig en bra satsning och väldigt bra för de unga jurister som får de här möjligheterna. Det är säkert också bra för den kommande domarrekryteringen, men det kommer inte att hjälpa domstolsväsendet att lösa den kris som man befinner sig i. Nyligen fick jag på mitt bord en kopia av ett brev som hovrättslagmannen Per Eriksson i Malmö har skrivit till sin president, till sin närmaste chef. För att alla ska förstå hur allvarligt det är ska jag återge lite grann av vad som står i brevet: Arbetsbelastningen på avdelningen är nu högre än vad avdelningen med den nuvarande reducerade kapaciteten klarar av. Jag måste därför meddela att jag inte längre kan ta det fulla ansvaret för verksamheten på avdelningen. Detta gäller ansvaret för att målen avverkas i den takt de kommer in, för att ålderssammansättningen på inneliggande mål blir den anbefallda, för att avgörandena håller erforderlig kvalitet och för att målen handläggs i enlighet med rättegångsbalkens föreskrifter. Det gäller också ansvaret för den psykosociala arbetsmiljön på avdelningen. Mål med häktade och andra förtursmål avgörs så snart det över huvud taget är möjligt. Detta sker i allt större utsträckning med åsidosättande av rättegångsbalkens regler om frister och om en sammanhållen huvudförhandling. Det sker också genom att redan utsatta huvudförhandlingar i icke förtursmål ställs in i stor omfattning. Särskilt drabbar detta tvistemålen. Södra avdelningen av Sveriges advokatsamfund har nyligen uppmärksammat förhållandet och i en skrift till hovrätten ställt frågan om vi har slutat att avgöra tvistemål. Detta, mina vänner i ansvarig ställning, är inte kvällstidningsjournalistik, utan en offentlig handling som finns hos hovrätten i Malmö. Jag distribuerar gärna kopior om någon närmare vill ta del av handlingen. Vad jag vill ha sagt i dag är att vi måste tänka på domstolsväsendet. Vi kan inte bara i en debatt i huvudsak med justitieutskottets ledamöter tala om brott, poliser och kriminalvård, utan vi måste också tänka på domstolarna som är kärnan i en demokratisk stat. Domstolarna behöver nu en ordentlig förstärkning. Jag skulle gärna vilja vädja till ansvariga som lyssnar om att försöka göra någonting redan i samband med behandlingen av den här budgetpropositionen. De fyra allianspartierna har lagt ut lite mera pengar på domstolarna i ett försök att göra något, men de som kan göra något på kort sikt är naturligtvis Socialdemokraterna och stödpartierna. Min vädjan förklingar förmodligen ohörd. Enda sättet för oss att klara ut detta är naturligtvis att byta regering nästa höst.

Fru talman! Jan Ertsborn tar upp ett angeläget område. Jag tycker att det är bra att du belyser tvistemålen och det faktum att de ofta hamnar i en sämre position i domstolarna än brottmålen. Visst är det så. På något sätt hamnar de i strykklass, och det är inte bra. Men så är det på många håll i dag. Jag håller helt med dig om att vi måste se till att skapa förutsättningar för att domstolsväsendet ska kunna ta hand om tvistemål på ett bra sätt också i framtiden. Då behövs det säkert resurser. Anledningen till att jag ställer mig upp och talar här nu är att jag hoppas att Ertsborn har noterat att det sker en viss ökning, även om den säkert inte är tillräcklig enligt hans synsätt. Det sker ändå en viss ökning av anslaget till domstolsväsendet redan nu. Jag har bara en fråga: Har dessa ökningar noterats?

Herr talman! Jo, mycket riktigt har jag läst i budgetpropositionen och inte bara i den text som jag hänvisade till om balanser och annat. Jag är införstådd med att det finns en viss ökning. Det fanns en viss ökning även förra året. Men tyvärr sker inte ökningen alls i den utsträckning som Domstolsverket, som ju bäst känner till förhållandena, kräver och har krävt i flera år. Det är helt enkelt nödvändigt för att vi ska kunna vända trenden i domstolarna att vi lägger på ett antal hundra miljoner kronor.

Herr talman! Jag tänker ägna mitt anförande åt en angelägen fråga på justitieområdet. Det är allas likhet inför lagen och att lika fall ska bedömas lika. Konsekvenserna av brott ska vara förutsägbara, och på brott ska följa straff. Detta är ganska grundläggande värden i en rättsstat. Men det fungerar dessvärre inte på bästa sätt i dag. Det beror på en mängd olika aspekter som jag tänker beröra här. Det beror nämligen på var i Sverige brottet har skett någonstans. Det beror alltså på var man bor. Det beror också på vem man är som brottsoffer, hur man är och när brottet har skett. Det beror på en mängd olika saker om det ska följa något straff på ett brott. Det är en mängd olika aspekter som brottsoffret inte alls har någon möjlighet att påverka. Detta är bekymmersamt. Rättssäkerheten blir satt ur spel när det beror på yttre omständigheter om rättvisa över huvud taget kan skipas, om brottsoffer ska få någon upprättelse och om brottslingen ska kunna dömas och ställas till ansvar. Det här är viktigt om samhället ska kunna skyddas och invånarna ska kunna undvika att bli utsatta för fler brott. Även för den som inte är brottsoffer, till och med för den som är brottsling och kriminell, finns det brister i rättssäkerheten när den beror på vilka resurser polismyndigheten har, vilken kvalitet det är på utredningen och vilken situationen är när det gäller åklagarsamarbete, teknisk utrustning, metodutveckling och så vidare. Dagens situation är med andra ord ganska otillfredsställande. Det hela beror på vad de 21 olika polismyndigheterna prioriterar, hur mycket pengar man lägger på utbildning, på spetskompetens, på metodutveckling och annat. Jag ska ta ett exempel på en brottstyp som jag tycker är allvarlig. Det är sexuella övergrepp mot barn. Om det brottet - tyvärr - har inträffat så är förutsättningarna att det klaras upp bäst om man bor i Malmö. Där har polisledningen nämligen bestämt sig för att prioritera den typen av brottslighet. I Malmö har man ett kriscentrum för barn. Man har rekryterat och anställt de bästa poliserna, som har spetsutbildning. De är handplockade. Man har särskilda åklagare som utreder brotten tillsammans med polisen. Man har även rättsläkare som undersöker alla barn som är offer för den här typen av brottslighet. Det gäller de barn i Malmö som tyvärr är brottsoffer men som ändå har stora chanser att få någon sorts rätt skipad. Så här ska det förstås inte vara i en rättsstat. Jag ställer en fråga till Socialdemokraterna. Hur kan det få fortsätta att vara på det här sättet? Hur kan det få spela roll var man bor någonstans, vem man är och vilket ursprung man har? Hur kan det få spela roll vilka kläder man har och när på dygnet man rör sig ute när man blir utsatt för brott? Jag tycker att situationen är allvarlig. Vi moderater föreslår, bland annat av det här skälet, att vi ska ha en enda polismyndighet i Sverige. Då kan det inte råda något som helst tvivel om att det ska vara samma kvalitet, samma satsningar och prioriteringar och samma krav på spetsutbildning och kompetens. Det är inte så i dag. I dag spelar det roll vem man är och var man bor när man är utsatt som brottsoffer. Det skulle jag gärna vilja få en synpunkt på från ansvariga på justitieområdet.

Herr talman! Hillevi Engström tar upp det viktiga med allas likhet inför lagen och att vi i dag har olika polismyndigheter som gör olika prioriteringar utifrån den verklighet som de ser och har att hantera. Jag håller naturligtvis fullkomligt med Hillevi Engström om att likheten inför lagen måste vara total. Men jag konstaterar också att det ibland ser lite olika ut i olika delar av vårt land. Jag tycker att den fråga som Hillevi Engström lyfter fram om hur polisen ska vara organiserad är viktig. Jag vet att det pågår en diskussion internt inom polismyndigheterna i Sverige i dag om vilken lösning som är den bästa för att kunna åstadkomma en likhet inför lagen i större utsträckning än i dag. Jag vet att det också finns olika uppfattningar inom poliskåren om ifall det ska vara en ökad centralisering eller inte. Jag avstår nog från att sätta ned foten i detta skede. Jag tycker att det är viktigt att diskussionen pågår. Jag tycker också att vi kan ha i minnet vilka svårigheter det har varit tidigare när vi har minskat på de olika sorters styr- och ledningsgrupper som polisen har haft ännu fler av tidigare. Det är alltså en viktig diskussion. Den måste fortsätta i polismyndigheterna.

Herr talman! Det känns betryggande att vi delar synen på problembeskrivningen, i alla fall i viss mån. Sedan får vi se vilka lösningar vi kan komma fram till. Men även inom en och samma myndighet - den allra största, som är den i Stockholm - har det visat sig att det finns stora skillnader. Om man till exempel tar brottet kvinnomisshandel så blir kvinnor med ett annat etniskt ursprung mycket bättre utredda i söderort. Där är det större chanser att en kvinna med ett annat etniskt ursprung får en upprättelse och att gärningsmannen blir fälld till ansvar än till exempel i västerort. Här tittar vi ändå bara på ett län och en länspolismyndighet. Detta är oacceptabelt. Jag tycker att det måste till utredningar som visar dels var problemen finns, dels hur vi ska lösa dem. Det saknas utvärderingar och det saknas en analys och tydliga styrmedel från rikspolischef och andra. I dag är ju polisen så decentraliserad att myndigheterna bestämmer själva över sina prioriteringar. Detta är oacceptabelt om vi vill att tilltron till polisverksamheten ska vara på en hög och acceptabel nivå.

Herr talman! Det är viktiga och intressanta frågeställningar som Hillevi Engström lyfter upp. Jag tror dock inte att vi ska göra oss själva eller polisverksamheten i Sverige otjänsten att tro att lösningen endast består i valet av organisationsmodell. Det handlar också - och kommer alltid att handla - om att det finns tillräckligt med kunskap hos den personal som ska bemöta brottsoffer och bekämpa brottslighet. Där finns det mycket som redan är på gång inom polisen men som naturligtvis också måste fortsätta och även nå hela riket. Jag vill alltså utfärda en viss varning för att ha en övertro på organisationsmodeller.

Herr talman! Allas likhet inför lagen, att lika fall ska bedömas lika, att lagstiftningen är förutsägbar när det gäller konsekvenser av brott och att det på alla brott ska följa straff - det är det som i varje fall Moderaterna går till val på. Vi vill se en ökad satsning på rättsväsendet både när det gäller organisation, bemanning, kvalitet och inte minst utbildning. Det finns mycket att göra, och det tror jag att vi kan återkomma till.

Herr talman! Under de senaste tio åren har de kriminella nätverken i Sverige ökat explosionsartat. Rikskriminalpolisen anger att det handlar om en sjudubbling. Antalet personer som beräknas ingå har ökat från 60 till 700. Tidigare fanns problemet främst i storstäderna. Nu opererar nätverken i nästan hela Sverige. Inget tyder på att expansionen kommer att minska. I stort sett på samtliga orter befaras nyrekryteringen fortsätta i hög takt. Antalet ungdomar som ingår i mindre lösa konstellationer och är i riskzonen att rekryteras är många. Färska studier från Malmö, Göteborg och Stockholm visar att det där finns över tusen unga som tillhör någon form av kriminellt ungdomsgäng. De kriminella nätverken ägnar sig åt all verksamhet som ger pengar. Det kan handla om människohandel, vapenhandel, narkotikabrottslighet och så vidare. Ökningen av värdetransportrån är särskilt noterbar för allmänheten. Under de senaste sju åren har över en halv miljard kronor hamnat i värderånarnas fickor. Per capita är Sverige ett av de länder som är mest utsatta i Europa. Ovanpå allt blir värdetransportrånen allt grövre. De inblandade är tungt beväpnade. Vi har sett exempel på stor hänsynslöshet mot transportörer och mot allmänhet genom att till exempel bilar har satts i brand i samband med flykt. Utöver att brotten är mycket grova i sig används pengarna från rånen ofta för att återinvesteras i annan brottslig verksamhet. Men transport av pengar måste ske. Handeln och därmed svensk ekonomi är starkt beroende av att detta fungerar. Ordentliga samtal och krafttag måste komma till stånd för att göra någonting åt dagens ohållbara situation. Regeringen gör för lite. Polisens möjligheter att förebygga och gripa in måste förbättras. De förebyggande insatserna är oerhört viktiga. Dessa är uppenbart inte tillräckliga då utvecklingen har blivit som den är. Uppklaringen är alldeles för låg. Av dessa mycket allvarliga grova brott är det bara ett av tre rån som klaras upp. Informationshanteringen verkar vara eländig. Det finns inget system för överblick myndigheterna emellan. Databasen Obis, som står för Organiserad brottlighet i Sverige, som skulle bli hela rättsväsendets spjutspets mot Sveriges mest avancerade kriminella har blivit en stor flopp. För att få ordning på detta problem har Folkpartiet föreslagit att vi inrättar ett nationellt underrättelsecenter. Det verkar inte heller finnas någon sammanhållande strategi myndigheterna emellan för att komma åt den organiserade brottsligheten. I Rikskriminalpolisens rapport Problembild 2007 skrivs det att statsmakterna inte prioriterar den nyuppkomna nätverksbrottsligheten utan att insatser ska göras mot gärningsmän inom specifika brottstyper. Därmed kan inte polisen effektivt bekämpa den organiserade brottsligheten. Rikskriminalpolisen beklagar sig alltså över stuprörstänkandet, och det gör jag och mitt parti också. Som jag tidigare sade expanderar nu förekomsten av aktiva kriminella nätverk ut i landet. Också i mitt hemlän har vi nu drabbats. Utifrån detta talade jag med närpolischefen. Han sade att de har varken resurser eller rutiner att jobba med denna typ av brottslighet. Därmed skickades ärendet till Rikskriminalpolisen. Men där har de fullt upp. De hinner inte med vad de redan har. Det skulle alltså behövas betydligt fler poliser och analytiker som kunde hjälpa polismyndigheterna ute i länen. Lagstiftningen måste också ses över. Dagens regler måste skärpas så att deltagande i organiserad brottslighet ska generera ett högre straffvärde. Vi bör också se över straffskalan för icke fullbordade brott. Det är tokigt att brottslingar ska komma lindrigt undan bara för att polisen måste ingripa just innan en bomb smäller i syfte att skydda allmänheten. Det finns mycket att säga om organiserad brottslighet och värdetransportrån. Men jag måste stanna där. Jag vill dock avsluta med att säga att det är viktigt att vi för en dialog med transportbranschen och bankerna. Liksom vi kan de göra förbättringar. Jag vet också att de har ett antal förslag och idéer liksom vi som vi behöver byta oss emellan. Vi behöver diskutera dem och ta ställning till dessa.

Herr talman! Nu byter vi ämne och talar om socialförsäkringar. Med den rubriken finns det just i år anledning att nämna Adolf Hedin, inte minst för mig som liberal. Liberalen Adolf Hedin, vars minne högtidlighölls här i riksdagen alldeles nyligen, var den första politikern som lanserade socialförsäkringstanken genom en motion år 1884. Men jag ska hålla mig lite mer till dagens verkligheter. Fortfarande är tanken med socialförsäkringssystemen att de ska vara en av grundstenarna i den generella välfärdspolitiken. Hur våra liv utvecklas avgörs inte enbart av hur vi klarar av, anstränger oss eller vår duglighet, kompetens och allt vi talar om. Det beror också till en viss del av tur och otur. Att leva har sina risker. Vi råkar ut för saker som ligger utanför vår egen kontroll, och vi föds med olika resurser. Vi väljer vare sig föräldrar eller genuppsättning. Det gör att skyddet i en socialförsäkring är så oerhört viktigt. I de obligatoriska socialförsäkringarna mot inkomstbortfall sker en fördelning av sådana riskkostnader. Den fördelningen uppnås genom att alla är med. Den som löper en mindre risk att bli sjuk får vara med och betala till samma försäkring som dem som har mycket större risk. Personer med ärftliga sjukdomar, kroniskt sjuka och människor med större sjuklighet än genomsnittet slipper på det sättet betala betydligt högre premie än unga friska människor, och de slipper i allra värsta fall att nekas försäkring. Skulle man i stället för dagens allmänna sjukförsäkringar ha ett krav på ett sparande som skulle täcka bland annat inkomstbortfall vid sjukdom skulle skillnaderna mellan olika individer med olika riskbilder bli enormt stora. Därför tycker vi som liberaler att den här modellen som utjämnar risker som individen inte rår över är den modell som närmast kan sägas uppfylla det liberala jämlikhetskravet att alla människor ska ha samma möjligheter i livet. Vi har länge pläderat för en parlamentarisk utredning för att få till stånd en bred uppgörelse kring socialförsäkringsfrågorna i framtiden. Vi tycker att det blev ett bra resultat i pensionsfrågan. Nu har regeringen valt en annan modell. Vi återkommer i våra motioner till hur det arbetet borde ha lagts upp och hur det ska gå vidare. De delar som vi för fram är inte absoluta krav utan utgångspunkter för en diskussion med huvudsyftet att skapa ett förtroendeingivande system som uppmuntrar till arbete och också ger stabilitet åt de offentliga finanserna. Men under den här punkten finns det anledning att också diskutera hur det ser ut i dag, och då kommer jag in på sjukskrivningsfrågorna och förtidspensionerna. Det är ju ingen överraskning att Folkpartiet länge har talat om finansiell samordning. En samordning mellan socialförsäkring och sjukvård prövades med god framgång i början på 90-talet. Det utvärderades av utvärderingsorgan som måste ges stor tilltro. Hade detta försök fått fortsätta hade vi säkert kunnat undvika en hel del av de problem som socialförsäkringen nu dras med. Men trots goda utvärderingar valde den socialdemokratiska regeringen att avskaffa det hela. Det som har funnits kvar är en liknande modell som inte är fullständig som man kallar för Socsam. Vi vill gå ett steg längre när det gäller finansiell samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring. Därför föreslår vi att man ska inrätta ett antal vårdregioner, alltså att landstingen och försäkringskassorna läggs ned. I stället skulle dessa vårdregioner få fullt ansvar för både sjukvård och sjukförsäkring. När man kan samordna resurser så effektivt kan väntetider och vårdköer kapas och man kan få till stånd behandling och rehabilitering väldigt snabbt. Vi möter ofta frågan hos människor: Vart tar pengarna vägen? Varför räcker inte pengarna? Människor går sjukskrivna i månader och ibland i åratal i väntan på behandling. Detta med vårdregioner skulle göra det möjligt att skapa en mycket tydligare samordning. Men i väntan på det - för det kommer naturligtvis att ta tid - måste det bli en bättre ordning för den finansiella samordningen än vad vi har i dag. Det måste bli möjligt att jobba med samordning också bara mellan försäkringskassor och sjukvård - detta för att hålla tillbaka långtidssjukskrivningarna som fortfarande är väldigt många och också för att ge människor bättre möjligheter till rehabilitering. Finspång är en del av Socsammodellen. 2003 minskade kostnaderna för sjukpenningen med 4,3 % medan den i hela riket ökade med 4,1 %. Jag säger inte att Finspång är typiskt för hela landet, men här finns ändå en möjlighet till sänkta kostnader.

Herr talman! Jag tänkte börja med att kommentera Linnéa Darells fundering kring finansiell samordning. Jag tycker också att det är angeläget, och jag ser fram emot att vi gemensamt argumenterar för att fortsätta med den samverkan som behöver ske mellan försäkringskassa, arbetsförmedling, kommuner och landsting. Denna samverkan sker i ökad utsträckning även om jag, Folkpartiet och andra partier är angelägna om att det ska ske snabbare. Men för Folkpartiet blir det extra bekymmersamt eftersom det i alliansen finns ett antal partier som inte alls ställer sig bakom finansiell samordning. Därför kan det vara svårt att tro att vare sig sjukvårdsregioner eller finansiell samordning har någon framtid. Jag vill också passa på att ställa en annan fråga. Folkpartiet har ju haft en socialliberal grund för sin inställning till socialförsäkringar. Men alliansen föreslår - och ni ställer er bakom det - att 80 % av antagandeinkomsten för förtidspensionärer ska ligga till grund för den framtida pensionen. Det innebär att en undersköterska som har 14 000 kr i månaden och som har varit förtidspensionerad i fem år förlorar flera tusentals kronor om året på detta. Dessa förtidspensionärer som inte har en chans att kvalificera sig tillbaka till arbetsmarknaden, som är utslitna efter ett hårt arbetsliv vill ni tillsammans med de övriga partierna inom alliansen nu spara 2,7 miljarder på. Varför ska en utsliten undersköterska vara med och betala för alliansens skattesänkningar?

Herr talman! De siffror som Tomas Eneroth anger har vi inte fått belägg för när vi har räknat på det här. 2,6 miljarder låter ju väldigt mycket. För den enskilde handlar det inte alls om så stora belopp som tusentals kronor. De frågor som ständigt dyker upp från Socialdemokraterna om nivåer, om förutsättningar för fortsatta bidrag och i det här fallet om förtidspensioneringar är inte de frågor och den oro som jag möter ute bland människor. Det jag möter från speciellt långtidssjukskrivna kvinnor - till exempel en undersköterska i offentlig sektor - är frågan: Varför bryr sig ingen om ifall jag kommer tillbaka till jobbet eller inte? Hur ska jag få möjlighet att göra det? Varför får jag inte efter flera år något erbjudande om rehabilitering? Än mer möter jag detta hos de som motvilligt har blivit förtidspensionerade: Varför ger mig ingen en chans att jobba igen?

Herr talman! Jag är mycket angelägen om att man ska erbjuda människor som har varit sjukskrivna länge att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Där har vi både medfinansiering och andra förslag som bidrar till detta. Men det jag nu pratar om, Linnéa Darell, är människor som är så pass allvarligt sjuka att de inte kan komma tillbaka. De har MS, cancer eller är helt enkelt utslitna i armar och axlar. För dem föreslår alliansen att pensionen ska sänkas, inte bara ersättningsnivån utan även den pension som de ska leva på när de är 60, 70 och 80 år gamla. Då måste jag ställa frågan: Varför är det så viktigt att spara på en förtidspensionerad undersköterska så att hon blir av med 2 000 kr om året, en person som inte har en chans att komma tillbaka till arbetet, för det kan man inte om man är allvarligt sjuk?

Herr talman! Tomas Eneroth nämnde medfinansieringen som skulle vara ett gott exempel på hur man hjälper denna undersköterska att komma tillbaka till jobbet. Men så har det ju inte blivit, Tomas Eneroth. Medfinansieringen har i stället inneburit att människor sägs upp för att de är sjuka för länge. Det har sannerligen inte varit till någon hjälp för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag skulle vilja höra: Vilka förslag har du och dina kamrater i vänsteralliansen annat än att hitta på ytterligare nya åtaganden för att klämma åt arbetsgivarna?

Herr talman! I måndags eftermiddag träffade jag Anders i Motala i Östergötland. Anders är chef för ett framgångsrikt, och så långt jag förstår, välskött företag. Det är inte så stort, knappt 30 anställda, men inte heller ett typiskt småföretag. Det är Anders och hans företag som är en förutsättning för den välfärd vi har till uppgift att fördela - en grundbult i välfärdssamhället. Det är bara så trist att regeringen inte ser sambanden mellan den entreprenörsanda som driver Anders i Motala och hållbarheten i de välfärdssystem som vi behandlar i den här delen av den allmänpolitiska debatten. I stället för att se detta samband ägnar sig regeringen åt att både skuldbelägga och kostnadsbelägga Anders och hans företag. Jag fick en inblick i måndags eftermiddag i hur det här Motalaföretaget arbetar med arbetsmiljön. Jag blev imponerad, och jag fick definitivt inte uppfattningen att vare sig den sociala eller fysiska miljön på den här medelstora arbetsplatsen hade försämrats radikalt sedan 1997, snarast att den hade förbättrats genom medveten personalvård. Det var 1997 som sjukskrivningstalen började skjuta i höjden, och de har till i dag mer än fördubblats. Enligt regeringens grundtes beror detta i allt väsentligt på den dåliga arbetsmiljön. Vem mer än Hans Karlsson, hans regeringskolleger och Socialdemokraterna här i kammaren tror att svenska arbetsplatser bara är hälften så bra i dag som de var för åtta år sedan? Eftersom regeringens huvudsakliga utgångspunkt när det gäller att minska sjukskrivningstalen är arbetsplatsernas roll och ansvar blir också förslagen därefter. Arbetsgivarna ska bära ett ytterligare betalningsansvar för ohälsan alldeles oavsett orsaken till den anställdes sjukskrivning. Hur stor andel av de långtidssjukskrivna som är det av arbetsrelaterade orsaker finns det olika uppgifter om, alltifrån så lite som 10 % till som allra mest 50 %. Men oavsett orsak får arbetsgivaren betala 15 % av sjukpenningkostnaderna för de heltidssjukskrivna. Herr talman! Vi är medvetna om att det här leder till en ytterligare utsortering på en arbetsmarknad som redan är trång för personer med en belastande sjukdomshistorik. Företagen blir därför, föga överraskande, ännu mer noggranna när de ska anställa människor. De frågar om hälsotillstånd, fritidsaktiviteter och de tar in uppgifter från Försäkringskassan om den de eventuellt ska anställa. En regering som säger sig vilja öppna arbetsmarknaden för flera stänger den i själva verket för de svagaste. Om detta skulle man kunna säga mer, men, herr talman, jag vill peka på ett antal andra vägar för att återföra långtidssjukskrivna till arbete. Självklart krävs det ett batteri av åtgärder på flera områden. Vi kristdemokrater talar ofta om människors svårigheter att få det så kallade livspusslet att gå ihop. Det gäller inte minst yrkesarbetande föräldrar. Därför kan inte kampen mot ohälsan bara föras inom statsbudgetens utgiftsområde 10, utan den måste föras på många andra politikområden också. Det handlar inte minst om valfrihet och rättvisa i familjepolitiken. Men åtskilligt kan och bör också göras inom socialförsäkringarnas ram. Vi kristdemokrater vill sätta individen i centrum. Det kan ju tyckas självklart, men så är det dessvärre inte alltid i dag. Många sjukskrivna bollas mellan olika offentliga aktörer i fyra sektorer, nämligen landstingens sjukvård, kommunens socialtjänst, statens arbetsförmedling och så naturligtvis Försäkringskassan. Olika mål och medel hos dessa fyra aktörer leder till att individer lätt hamnar mellan stolarna. Vi kristdemokrater talar om en samlad friskförsäkring, och vi bygger vårt resonemang på Gerhard Larssons så kallade rehabiliteringsutredning. Det som saknas i alltför många fall är en genomtänkt individuell rehabiliteringsplan. I dag erbjuds bara var tionde långtidssjukskriven en verklig rehabilitering, och det trots att statistiken visar att två tredjedelar av de personer som rehabiliteras kan återgå till arbetet helt eller delvis. Vi vill också individanpassa sjukersättningen. I stället för dagens fasta nivåer vill vi ha en steglös ersättning från 20 % till 100 %. Tiden medger inte att jag nu räknar upp alla andra åtgärder som vi föreslår. Herr talman! Efter elva socialdemokratiska regeringsår är nästan var sjätte svensk sjukskriven eller förtidspensionerad. När den dramatiska ökningen startade var regeringen tämligen passiv och var så under några år. En och annan åtgärd har vidtagits därefter, och det mesta har handlat om vart den stora notan ska skickas, främst till arbetsgivarna alltså. Löftet om att halvera sjukpenningdagarna till 2008 förutsätter ett tricksande med statistiken. Antalet sjukpenningdagar minskar förvisso just nu, men samtidigt har antalet förtidspensionerade ökat dramatiskt. Det gäller i hög grad relativt unga människor som, ofta tvångsmässigt, förpassas till ett närmast permanent utanförskap. Endast 1 % av de förtidspensionerade återgår någonsin till arbetslivet, och dessutom drabbas dessa människor av en dramatiskt minskad ersättningsnivå. Herr talman! Nu behövs en ny politik för samhällsekonomins skull, men främst för människornas skull.

Herr talman! Jag delar naturligtvis inte Sven Brus uppfattning om medfinansieringen. Det är viktigt för eventuella åhörare av debatten att veta att i den stund man blir deltidssjukskriven eller får en rehabiliteringsåtgärd betalar arbetsgivaren ingenting i medfinansiering. Det är vår uppfattning att detta har bidragit till väsentligt bättre sjukskrivningsrutiner på många ställen. Jag hör inte den klagan som jag hörde innan förslaget genomfördes. Det är inte tusentals företag som går i konkurs, utan man börjar tvärtom få ordning på sina sjukskrivningsrutiner nu. Sedan talar Sven Brus angeläget och varmt om vikten av att göra förebyggande insatser, och ingen delar den uppfattningen mer än jag. Jag tycker att det är angeläget, och vi lägger fram fler förslag. Vi ser nu att vi har förutsättningar att nå målet på en halvering av ohälsan. Det tycker jag är glädjande. Men återigen, på tal om vem det är som ska betala notan, jag tycker vi gör det gemensamt. Jag tycker att vi alla har ett ansvar. Sven Brus ställer sig bakom ett förslag från alliansen som innebär att det är de sjuka och förtidspensionerade som ska betala detta genom bland annat en kraftig försämring för människor som redan är förtidspensionerade. Jag har svårt att förstå hur det kan rimma väl med kristdemokratisk politik att se till att en människa som inte har en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden ändå ska få en ordentligt sänkt pension.

Herr talman! Den bild av medfinansieringseffekterna som Tomas Eneroth målar upp stämmer väldigt illa med de olika undersökningar och de erfarenheter som man har gjort på företagarsidan, de varningssignaler som till exempel handikapporganisationerna i Sverige har skickat och det som man nu också upplever blir en verklighet, nämligen att den redan trånga arbetsmarknaden för människor med vissa problem och med en dålig sjukdomshistorik har blivit ännu trängre. Det sker en selektering och en utsortering av de svagaste. Det är alldeles uppenbart. Det visar ökningen av uttag av hälsointyg från Försäkringskassan, och det finns en rad signaler på detta. Därför förvånar mig den här skönmålningen av medfinansieringens effekter. Den rimmar väldigt illa med verkligheten. I min nästa replik ska jag försöka svara på den andra frågan.

Herr talman! Jag ser fram emot svaret från Sven Brus på den andra punkten. Medfinansieringen får vi många tillfällen att debattera. Vi försöker följa reformen. Men hur kan det stämma med kristdemokratisk uppfattning att just de människor som har det som sämst, som redan nu med de förslag som alliansen lägger fram ska få en sänkt förtidspension, dessutom ska få en sänkt ålderspension? Det är ju människor som inte har en chans att återkvalificera sig på arbetsmarknaden. Det är människor som har MS, är cancersjuka eller har andra allvarliga sjukdomar. Jag har svårt att se varför det är just de som ska behöva dra in 2,7 miljarder kronor till alliansens skattesänkningar.

Herr talman! Socialdemokraterna, och Tomas Eneroth i det här fallet, fokuserar all uppmärksamhet på ersättningsnivåerna. De är förvisso viktiga att diskutera. Men jag vill påminna om att dagens socialdemokratiska politik tvingar över ett stort antal människor i 30-40-årsåldern till den låga ersättningsnivå som vi talar om, 64 % i förtidspension. Mot sin vilja tvingas man in i denna låga ersättning och i ett permanent livslångt utanförskap.

Herr talman! Jag måste säga att med tanke på Tomas Eneroths replik tycker jag att det är ganska glädjande egentligen att ett av fyra borgerliga partier i Genomförandegruppen nu går in och rör avgifterna och hur pensionssystemet ska finansieras. Vi får väl se hur det kommer att gå och hur det slutar. Jag förstår att Sven Brus är uppriktigt oroad över ohälsan och de höga ohälsotalen i Sverige. Min fråga blir egentligen ganska kort. Jag ser i Kristdemokraternas motion att ni vill öka antalet karensdagar från en dag till två dagar. Jag skulle vilja veta på vilket sätt Sven Brus tror att fler karensdagar kommer att göra människor friska.

Herr talman! Det krävs åtskilligt flera politiska insatser för att göra människor friskare. Det är de insatserna som vi efterlyser och saknar i den politik som förs i dag. Det förslag som vi har haft under ett antal år om ytterligare en karensdag bygger på en omfördelning mellan oss som är måttligt sjuka, som har den förmånen att vara friska och bara drabbas en och annan gång av sjukdom. Vi gör en omfördelning mellan oss och de långvarigt sjuka som behöver större insatser och mer vård och rehabilitering. Då får vi bära den bördan. Sedan finns det ett tak, som Ulla Hoffmann också vet, när det gäller antalet karensdagar under en rullande tolvmånadersperiod. Detta innebär förvisso en belastning för vissa människor, men sammantaget är det en omfördelning från sällan sjuka till ofta och långvarigt sjuka.

Herr talman! Jag ser inte riktigt den omfördelningen. För mig blir det så att en lågavlönad person som i dag inte har råd att vara hemma och vårda sina kortvariga sjukdomar nu kommer att få ännu svårare att vara hemma och vårda sig så att man inte så småningom blir långtidssjuk. Det här, i kombination med att ni vill sänka sjukersättningen genom att SGI:n ska beräknas på tolv månader, får jag inte att gå ihop. Ska detta vara det recept som högerkartellen har för hur vi ska råda bot på ohälsan?

Herr talman! 30 sekunder räcker inte för att svara på den här frågan, därför att vi måste se en helhet. Om vi tittar på de skattetabeller som vi har i vårt budgetförslag som innebär kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare så ser vi att den undersköterska som Ulla Hoffmann talar om här ändå kommer att gå med vinst, även om hon drabbas av två karensdagar lite då och då, därför att det blir en så pass kraftig sänkning av hennes inkomstskatt.

Herr talman! I november 2003 avslog riksdagen en motion från Folkpartiet om en översyn av socialförsäkringarna enligt pensionsreformens modell. Samma månad deklarerade statsministern överraskande från riksdagens talarstol att regeringen ville göra en stor sådan översyn av socialförsäkringssystemet med pensionssystemet som förebild. Utredare är generaldirektören för dåvarande Riksförsäkringsverket, Anna Hedborg, som alltså ska utreda den verksamhet hon varit ansvarig för under det senaste decenniet. Anna Hedborg var dessutom en av huvudkonstruktörerna bakom det nya pensionssystemet - en händelse som faktiskt kan se ut som en tanke! Visserligen säger man i direktiven att de grundläggande principerna ska ligga kvar. Men trots det är syftet med utredningen att skapa ett system som är mer ekonomiskt robust och mindre beroende av konjunkturen. Socialförsäkringssystemets känslighet för bland annat ökade kostnader för sjukförsäkringen ska minska, säger man. Och om vi tittar på vad som menades med ett ekonomiskt robust system i pensionssystemet så ser vi att det handlade om att svika löftet till pensionärerna och i stället lägga över hela risken på de enskilda pensionärerna. Det handlar om ett system som är bra för statsbudgeten men som också kan innebära att pensionerna sänks om utbetalningarna till pensionärerna blir för höga och avgifterna inte räcker till. Socialförsäkringarna finansieras genom avstått löneutrymme från löntagarna. Avgifterna tillhör löntagarna, och de 100 miljarder kronor som nu förväntas i överskott ska därför användas till att förbättra försäkringen och därmed förhindra att ett sjukt arbetsliv slår ut människor. Detta är nödvändiga satsningar för att vi ska få ett rymligt arbetsliv som inte gör människor sjuka. Herr talman! I gårdagens partiledardebatt stod de arbetslösa och sjukskrivna i fokus. Lars Leijonborg anklagade Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att ha gjort bidragsberoendet till en överideologi, som han uttryckte det. Det som förvånar är att Lars Leijonborg lägger om Folkpartiets syn på socialförsäkringar från att vara just försäkringar till bidrag. Det är en radikal omsvängning. Hur kan de försäkringar som betalas av sociala avgifter, som i grunden är avstått löneutrymme, betecknas som bidrag? Varje månad förmedlar arbetsgivaren de avgifter som arbetarna betalar genom att avstå lön. Hur kan det bli bidrag? Sanningen är väl den att genom att använda begreppet "bidrag" för en försäkring som faller ut, är det lättare att misstänkliggöra sjuka och arbetslösa. Leijonborg säger att om den sjukskrivna är arbetsför så borde han eller hon arbeta. Låt oss titta lite närmare på det uttalandet. Försäkringskassan ska i dag samordna rehabiliteringen kring den som är sjukskriven för att han eller hon ska kunna gå tillbaka till sitt gamla eller ett nytt jobb. I den stegvisa prövning som kassan gör ska man också pröva om den sjukskrivna kan ta ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden. Och där börjar problemen. Försäkringskassans mål är nämligen att den sjukskrivna ska vara arbetsför, det vill säga ha en restarbetsförmåga, medan arbetsförmedlingen, som ska förmedla jobben, har som mål att den sjukskrivna ska vara anställningsbar. Och se, att vara arbetsför är inte detsamma som att vara anställningsbar. Så länge Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har olika mål kommer människor att falla mellan stolarna. Och till dem säger högerkartellen att de måste acceptera lönesänkningar och vara beredda att flytta. De sjuka och arbetslösa är inte några änglar, sade Folkpartiets ledare också i gårdagens debatt. Frågan är hur han och andra ser på de arbetsgivare som utnyttjar så kallad svart arbetskraft. En del av de oegentligheter som förekommer är till exempel individer som uppbär sjukersättning och trots det förvärvsarbetar. Men den typen av oegentligheter skulle inte existera om det inte samtidigt fanns skrupelfria arbetsgivare som skapade en efterfrågan på svart arbetskraft. Dessa arbetsgivare gör sig skyldiga till brott genom att de inte betalar in skatt eller socialavgifter, vilket i förlängningen leder till låg pension för dem som blir utsatta. De arbetsgivare som hänsynslöst utnyttjar människors utsatthet för att slippa betala riktiga löner är de som borde stå i fokus för den så kallade fuskdebatten. Helt klart är att majoriteten av de försäkrade sköter sig. Vad högerkartellen vill göra är en regel av undantagen. Att basera åtgärdsprogram och utredningsdirektiv på en bild av det fuskande folket skapar ett samhällsklimat där kontroll och misstänkliggörande breder ut sig. Jag är övertygad om att det samhällsklimat av kontroll och misstänkliggörande som vi nu ser i efterdyningarna av denna häpnadsväckande debatt är ett betydligt mer allvarligt hot mot samhället än fusket i sig. Herr talman! Till sist vill jag ta upp en annan sak. I mitten av 80-talet kom det ut en bok som heter Med SAF vid rodret . Den beskriver hur svenskt näringsliv vill att arbetsmarknaden ska se ut för att skapa alla dessa vinster för aktieägarna och för sig själva, en vinst som förra året uppgick till 221 miljarder kronor. I boken finns en önskelista på olika åtgärder som svenskt näringsliv vill se genomförda. Hela den listan utom en sak är nu genomförd. Det som är kvar är sjukförsäkringen, och nu står den på dagordningen. Samtidigt vill högerkartellen sänka sjukersättningen, både nivån och den sjukpenninggrundande inkomsten, öka antalet karensdagar, sänka förtidspensioner och ålderspensionen för förtidspensionärer. Vad mer kan svenskt näringsliv begära?

Herr talman! Jag skulle vilja återvända till den undersköterska som vi talade om för en liten stund sedan och säga så här: Säg nu att hon, som har varit sjuk några gånger och drabbats av ett par karensdagar och så vidare, skulle komma på tanken att byta arbetsgivare och söka ett nytt arbete. Hon kommer till den nya arbetsgivaren, och han säger: Jag skulle vilja se ett intyg från Försäkringskassan om hur din hälsoprofil ser ut och hur du har varit sjukskriven. Jag vill också gärna veta vilka dina fritidsintressen är, till exempel om du åker slalom eller kör motorcykel. Man kan bli utfrågad om sådana detaljer, därför att arbetsgivaren är medveten om att om personen i fråga har en svag hälsoprofil och om hon drabbas av olyckor till följd av sin fritidsverksamhet eller vad det kan vara så kommer arbetsgivaren att få betala 15 %. Jag tycker att det är förnedrande och kränkande för individen att bli utsatt för denna granskning, men det är alltså konsekvenserna av den medfinansiering som Ulla Hoffmann och hennes parti står bakom.

Herr talman! Jag håller med Sven Brus: Det är faktiskt en väldigt kränkande behandling. I den situationen skulle jag se till att jag hade den fackliga organisationen med mig. Jag är nämligen helt övertygad om att de där frågorna inte ska ställas och att man heller inte är tvungen att besvara dem. Samtidigt håller jag med Sven Brus. Vi ser ju att många kvinnor inom offentlig sektor är sjukskrivna. Sedan kan Sven Brus och jag diskutera vilken orsaken är. Jag har mina förklaringar, nämligen stora nedskärningar, som har gjort att alldeles för få människor har fått jobba alldeles för mycket inom offentlig sektor. Det är ju därför vi nu inom de tre partierna satsar ordentligt på att kommuner och landsting ska få pengar så att man kan anställa fler.

Herr talman! Ja, nu vet vi ju att det inte är i kommuner, landsting och stora företag som det öppnas nya arbetstillfällen. Vår förhoppning är ju att det ska komma nya jobb i små och medelstora företag. För småföretagaren som ska gå från en eller två anställda till tre eller fyra är det ett oerhört stort steg att ta att anställa ytterligare en person, med den riskbild som medfinansieringen innebär. Man kan diskutera om det är etiskt rätt eller inte, men det är fullt begripligt att en företagare av omsorg om sitt företag ändå ställer sådana här frågor. Återigen: Är medfinansieringsförslaget ett verkligt mänskligt och humant förslag?

Herr talman! Samtidigt som vi införde 15 % medfinansieringsansvar även för de små företagen tog vi också bort den tredje sjuklöneveckan, så jag skulle vilja påstå att där har alla företag faktiskt gjort en stor förtjänst. Samtidigt införde vi också en hel del regler för småföretag. Man skulle kunna säga att vi just där hade både livrem och hängslen. Jag tror att medfinansieringsansvaret - det visar också de rapporter vi får från Försäkringskassan - innebär att även de små arbetsgivarna nu är bra mycket mer aktiva när det gäller att ha en bra arbetsmiljö.

Herr talman! Ulla Hoffmann säger att det är ett problem att Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har olika mål. Vänsterpartiet har en sagolik förmåga att ställa sig i opposition trots att det så gott som sitter i regeringen. Frågan om de olika målen och kravet på samverkan mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har vi diskuterat några gånger tidigare, inte minst i socialförsäkringsutskottet. Vad är då svaret på den från ett parti som så gott som sitter i regeringen? Min andra fråga till Ulla Hoffmann är, med tanke på hur hon kritiserade Leijonborg för att han talat om fusk och överutnyttjande, om hon tycker att det är okej med överutnyttjande av sjukförsäkringen.

Herr talman! Det var intressant att höra Linnéa Darells ingång om att vi har en förmåga att ställa oss i opposition med tanke på den diskussion som varit om just sjukförsäkringssystemet, högerkartellen och hur ni förhåller er där. Det är ett problem att det finns två olika mål för dessa båda myndigheter, Försäkringskassan och Ams. Det problemet har vi påtalat väldigt länge och också försökt att göra något åt inom de tre partierna. Vi har sett till att det förs över pengar, men det har inte blivit på det sättet ännu. Jag tror att Linnéa Darell känner till att det är så. Många projekt faller just på att arbetsförmedlingen, sedan man rehabiliterat en person och sett till att han eller hon blivit arbetsför, säger nej tack eftersom personen inte är anställningsbar. Självklart måste vi göra något åt det, och då menar jag att det är bättre att göra något åt det än att sänka ersättningsnivåer och göra annat som föreslagits, som att folk ska flytta ut i landet eller, som Lars Leijonborg sade i går, att folk måste acceptera lönesänkningar.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min andra fråga, och därför upprepar jag den. Tycker Ulla Hoffmann och Vänsterpartiet att det är okej att socialförsäkringarna överutnyttjas när det förekommer?

Herr talman! Jag ber om ursäkt, men tiden räckte inte till. Jag ska svara på den frågan nu i stället. Nej, det är självklart att vi inte tycker att det är okej att människor använder försäkringen på fel sätt, men vi menar att i den debatt som nu pågår, där majoriteten sköter sig, hamnar fokus på fel saker. I stället för att se till att människor har det på ett sådant sätt att de inte använder sig av försäkringen på ett sätt som man inte ska göra måste kassan kontrollera rätt på ett helt annat sätt än de gör i dag. Man ska inte göra en regel av undantagen såsom ni i högerkartellen vill göra.

Herr talman! Socialförsäkringsområdet står i centrum för debatten om välfärden. Centerpartiet hör till de partier som både i dagsläget och historiskt försökt se på socialförsäkringarnas möjligheter och problem utan skygglappar. Trygghet kan skapas på många olika sätt, och ibland kanske vi överbetonar betydelsen av rent ekonomisk trygghet. Tryggheten består av mycket annat som inte finns med i socialtjänstlagen: tryggheten i att man har eller kan få ett jobb, tryggheten i att man kan få hjälp och rehabilitering när man blir sjuk, utbränd eller utsliten, tryggheten i den egna sparade slanten, i ägandet av en villa, en bostadsrätt eller ett företag. Och naturligtvis - viktigast av allt - den konkreta sociala tryggheten i fungerande familjer, fungerande grannskap och lokalsamhällen, stödet från släkt, vänner och arbetskamrater. Den mellanmänskliga tryggheten kan vi inte bestämma över i riksdagen även om Centerpartiets förslag om att ge större trygghet för familjerna långsiktigt påverkar även denna trygghet. Men tryggheten i en arbetsmarknad som producerar jobb och en socialförsäkring som på ett bättre sätt ger rehabilitering och hjälp tillbaka är något som vi i riksdagen har ett mycket stort och mycket direkt ansvar för. Herr talman! Där finns mycket att göra. Dagens sjukförsäkring fungerar inte bra. Även om en viss förbättring av rutinerna kommit till stånd ges fortfarande människor som drabbats av ohälsa inte den hjälp som de behöver för att komma tillbaka. Generaldirektör Curt Malmborg har uppfattat våra förslag om att människor ibland måste få hjälp tillbaka till ett annat jobb än det man är sjukskriven från. Frågan är dock om arbetsförmedlingen är beredd att hjälpa Försäkringskassan i den delen. Den svenska myndighetsuppdelningen har ofta visat sig vara ett besvärligt hinder för att få till stånd de bästa lösningarna. Och varken Ams eller Försäkringskassan har tidigare visat sig särskilt dugliga i detta arbete. Centerpartiet har därför under en följd av år föreslagit en sammanslagning av sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen till en samordnad arbetslivsförsäkring. På så vis skulle man kunna skapa en gemensam myndighet med lokala arbetslivskontor i stället för dagens försäkringskassekontor och arbetsförmedlingar. Dessa arbetslivskontor skulle på ett mycket bättre sätt kunna ge människor den hjälp de behöver för att hamna rätt. Nu kan vi se att detta förslag förverkligas i vårt grannland Norge. Jag skulle gärna vilja höra hur andra partier ser på detta. Centrum för denna nya arbetslivsförsäkring skulle vara en tydlig arbetslinje. Försäkringsadministrationen skulle få en mer aktiv roll, inte bara i förhållande till den sjukskrivne eller arbetslöse, utan även mot arbetsgivare som exempelvis har en mycket hög sjukfrånvaro bland de anställda. Just detta framhålls av en del forskare som den stora skillnaden mellan Sverige och andra länder med lägre sjukfrånvaro. Herr talman! Införandet av arbetsgivarnas sjukpenningavgift, som innebär att de får betala 15 % av en sjukskriven anställds inkomst till staten, är ett misstag. Den leder till att arbetsgivarna inte vågar anställa personer med förhöjd risk för sjukskrivning, till exempel personer som tidigare varit långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa, men även funktionshindrade och personer med sociala problem. 15-procentaren motverkar direkt arbetet för att få tillbaka människor i arbetslivet och förstärker utvecklingen mot en sluten arbetsmarknad där bara de mest produktiva får anställning. Herr talman! Det är brukligt att stora reformer utreds genom en parlamentarisk utredning där alla partier i riksdagen är representerade. Statsministern utlovade en sådan stor utredning vid en riksdagsdebatt hösten 2003. Av denna bidde det en socialdemokratisk enpartiutredning under ledning av Anna Hedborg. Även om den efter valet 2006 ska följas av en riktig parlamentarisk utredning är det ett mycket märkligt förfarande. Det tycks som om Anna Hedborgs uppgift antingen är att försena eller att snäva in utredningsarbetet så att viktiga - men för socialdemokratin obehagliga - frågor inte ställs. Detta är beklagligt. En verklig socialförsäkringsutredning behövs och borde ha fått börja arbeta på en gång. Men efter valet 2006 - när vi förhoppningsvis fått en ny majoritet i Sveriges riksdag - kommer den parlamentariska utredningen att kunna tillsättas utan att låta sig besväras av Anna Hedborgs enpartiutredning. Verkligheten gör inte halt även om en socialdemokratisk regering kan försena den ett eller annat år.

Herr talman! Jag har några frågor till Birgitta Carlsson, och de blir ungefär desamma som jag ställde till Sven Brus. Jag ser i er budgetmotion att ni vill införa en andra karensdag. Jag skulle vilja veta på vilket sätt Birgitta Carlsson tror att det kommer att göra människor friskare. Samtidigt ser jag att ni vill att det redan efter sex månader ska ske en avstämning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden. Om vi nu är eniga om, vilket jag tror att vi är med tanke på den erfarenhet vi har, att arbetsförmåga inte är samma sak som att vara anställningsbar undrar jag på vilket sätt Birgitta Carlsson tror att en sådan avstämning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden ska göra att folk kommer tillbaka i arbete.

Herr talman! Först till frågan om en andra karensdag. I vår motion står det ganska klart uttryckt att om man inte klarar av finansieringen kan man tänka sig en andra karensdag, men detta ligger då längre fram i tiden. Jag kommer inte ihåg det exakta årtalet, men det är inte nu i varje fall. Med den politik som vi för på det här området, med snabbare rehabilitering för de människor som verkligen behöver det, kommer kostnaderna att sjunka så pass rejält att vi inte kommer att behöva fatta något beslut om att införa en andra karensdag. Så till detta med avstämning. Om vi arbetar snabbare än i dag och om vi får till stånd det som vi förordar, nämligen ett arbetslivskontor, där man hanterar all problematik kring en människa, så kommer man att kunna få hjälp betydligt snabbare än inom sex månader. Om anledningen till att man inte finns på jobbet egentligen är att man inte trivs på sin arbetsplats, så handlar det ju om att man måste få ett nytt jobb. Jag tror att jag ganska tydligt sade det i mitt anförande.

Herr talman! Det är skönt att höra att vi alla tror på den politik som vi för. Annars hade det väl varit skam. Allting ska gå snabbare, och Försäkringskassan ska göra en massa. Det ska bli nationella riktlinjer för sjukskrivning och så vidare. Samtidigt vill ni rationalisera och spara 90 miljoner kronor på Försäkringskassan. Hur går det ihop?

Herr talman! Ulla Hoffmann vet mycket väl att vi inte är ensamma om att tro att man kommer att kunna göra stora samordningsvinster när man nu har en enda myndighet, Försäkringskassan, i stället för som tidigare, då det fanns en försäkringskassa i varje län. Man måste kunna minska administrationen inom kassan, och där tror vi att det finns stora vinster att göra.

Herr talman! Jag vill börja med det som Birgitta Carlsson nämnde om Anna Hedborgs utredning. Det är viktigt att vi har klart för oss att man, innan man påbörjar en parlamentarisk utredning, behöver ha ett ganska brett underlag. Det är Anna Hedborgs uppgift att ta fram ett brett underlag för gemensamma diskussioner. Jag ser också ett särskilt värde i att vi inte gömmer denna viktiga fråga om socialförsäkringarna i en parlamentarisk utredning före ett val. Nu har vi ett år fram till valet, där väljarna står mellan alternativet en nedrustad socialförsäkring light , som alliansen företräder, och den klassiska nordiska modellen, som vi socialdemokrater företräder. Därför är det viktigt att vi inte låser fast oss i förhandlingar än på ett tag. Jag kunde inte låta bli att notera det som Birgitta Carlsson sade: "Ibland kanske vi överbetonar betydelsen av rent ekonomisk trygghet". Jag kan möjligen förstå hur Birgitta Carlsson resonerar, men för den som lever knappt är de hundra eller tvåhundra kronor man har i pension oerhört viktiga. Jag ställer samma fråga till Birgitta Carlsson som till övriga allianskamrater: Varför vill Birgitta Carlsson att en förtidspensionerad 62-årig undersköterska ska få sänkt pension med flera tusen kronor? Vari ligger det goda i det förslaget?

Herr talman! Jag har suttit med i ett antal utredningar eftersom jag har varit riksdagsledamot ganska länge. I alla de utredningarna har man varit mycket angelägen om att alla som sitter med i utredningen ska få vara med och inhämta kunskap för att kunna bilda sig en bra uppfattning i fortsättningen. Nu ska först en person skaffa sig all denna kunskap och sedan ska andra få vara med och, utifrån den kunskap denna person skaffat sig, göra bedömningar. Jag tror att det är viktigt att alla är med hela tiden. Detta är ett så viktigt område, och då är det viktigt att de som sitter i utredningen också har hela baskunskapen med sig från början. När det gäller pensionen är vi mycket angelägna - och det vet Tomas Eneroth - om att höja golvet. Det har vi kämpat för under många år. Vi har inte backat från det. Vi tycker att det är väldigt viktigt att den som är pensionär ska kunna leva på sin pension.

Herr talman! Anna Hedborg informerar alla partier och har träffat företrädare för alla partier. Sedan ska vi ha gemensamma parlamentariska överläggningar, men jag vill att vi faktiskt ska veta vad vi ska debattera om först och gärna få riktlinjer från väljarna i ett allmänt val. När det gäller pensionärer får Birgitta Carlsson möjligen gå tillbaka och läsa på det som hon nu kommer att stå för i riksdagen. Det förslag som Centern och alliansen står bakom är att antagandepoängen på förtidspensionerna kommer att reduceras till 80 %. Effekten av detta för dem som har förtidspensioner blir kraftigt sänkt ålderspension. Det är illa nog att ni sparar på förtidspensionärer, tycker jag, men ni ser dessutom till att dagens förtidspensionärer får en kraftigt sänkt ålderspension. Det har jag väldigt svårt att smälta, för det är grupper av människor som inte har någon chans att återkvalificera sig och komma tillbaka till arbetsmarknaden sedan de, på grund av cancer eller MS, i 62-årsåldern blivit förtidspensionärer.

Herr talman! Det är rätt som Tomas Eneroth säger att Anna Hedborg har informerat partierna. Det säger jag inte emot. Men vi i andra partier vill också vara med och inhämta all kunskapen. Tomas Eneroth håller envist fast vid att lyfta fram MS-sjuka och cancersjuka. Om det finns ett rejält golv i pensionen, något som man kan leva av - som ju är vad Centerpartiet kämpar för - behöver man inte vara orolig för det andra förslaget.

Herr talman! Ett modernt och effektivt samhälle ska vara brukarvänligt. I ett sådant samhälle utgår man från system som är lätta att känna till och förstå. Om någon utanför socialförsäkringsutskottet händelsevis har försökt sätta sig in i socialförsäkringarna har den personen säkert upptäckt att det inte är speciellt lätt. Jag skulle vilja säga att det inte är speciellt lätt alla gånger för oss ledamöter heller, men som tur är har vi tjänstemän som kan förklara. I senaste numret av Försäkringskassans tidning, Dagens socialförsäkring, redovisas en kundundersökning som pekar på kassans svaga punkter. De som kontaktar Försäkringskassan kallas numera kunder. Några av de punkter kunderna pekade på var att de vill veta hur lång tid deras ärenden kommer att ta, att det ska vara lätt att komma fram på telefon eller till rätt person, att regler förklaras så att de förstår och att broschyrer och annat informationsmaterial är lätta att förstå. Detta kan tyckas vara rättigheter, men så är det inte i verkligheten. Jag frågar mig: Om nu Försäkringskassan och andra myndigheter numera har kunder och kundtjänst - borde det då inte i rimlighetens namn finnas en avdelning för reklamation också? Miljöpartiet har i många år drivit att det måste finnas en ombudsman som man kan vända sig till. Vi anser att en sådan ombudsman måste ha möjlighet att utdöma sanktioner efter prövning. Ytterligare ett begrepp, som bland annat tas upp i Anna Hedborgs utredning av socialförsäkringen, är "portvakter". Ett av de häften som utredningen har gett ut handlar om just portvaktens roll. Lite slarvigt uttryckt handlar det om att mota folk från att komma in i sjukförsäkringen. Jag kan hålla med om att man ska försöka hjälpa människor att slippa sjukskrivning, men då får man inte abdikera i andra ändan, från vårdens, myndigheters och arbetsgivares sida. I det praktiska livet kan den enskilde som söker arbetsförmedling eller ersättning från försäkringskassa mötas av synsättet att det är myndigheten som vet bäst. Det normala vore att underlätta och anpassa utifrån brukarens behov. Som kund borde man kunna kräva att snabbt få svar på de frågor man har, hjälp med det man behöver eller kanske bara guidning för att komma tillbaka i arbete eller för att i övrigt kunna delta i samhället och försörja sig själv. Myndigheter borde vara stöttepelare och samtalspartner. Så resonerar man i Norge. För ganska länge sedan beslutade vi här i riksdagen om avstämningsmöten. Läkarförbundet anser i punkter som man har tagit fram att behandlande läkare behöver mer stöd av försäkringsläkarna, exempelvis genom fasta konsulttider. Jag frågar mig om det kanske vore bättre att ha fasta tider för avstämningsmöten med försäkringskassa, företagshälsovård, arbetsgivare och, inte minst, den sjukskrivne själv. Ett annat problem som Läkarförbundet tar upp är ersättningen för avstämningsmöten. Nu går ersättningen till läkarna, men de anser inte att det är tillräcklig kompensation för det inkomstbortfall som uppstår. Jag frågar mig: Ska det inte ingå i det dagliga arbetet - och därmed i läkarlönen - att gå på avstämningsmöten för att följa upp fortsatt behandling och sjukskrivning? Det borde spara på återbesöken på mottagningarna. Det bästa vore också enligt min mening att ge ersättningen till vårdcentralen eller den avdelning där läkaren arbetar. Då kunde man kanske anställa ytterligare en läkare, eller varför inte en beteendevetare eller sjukgymnast. Det har uppstått stora problem för sjukskrivna som av Försäkringskassan bedömts ha arbetsförmåga medan arbetsförmedlingen har ansett att de inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Dessutom har det blivit problem för sjukskrivna när Försäkringskassan har ansett att människor kan arbeta och arbetsgivaren inte anser att personer kan utföra det arbete de tidigare har haft. Den sjukskrivna har då till slut kastats ut från sjukförsäkringen, och arbetsgivaren har i sin tur sagt upp personen. Man har gömt sig bakom arbetsbrist eller i värsta fall har personen tvingats säga upp sig själv. Om personen själv har sagt upp sig har det uppstått ytterligare problem med lång karenstid och utebliven inkomst, vilket i sin tur gett upphov till socialbidrag. Herr talman! Miljöpartiet anser att man ska satsa på nya livschanser. En ny livschans kan vara att gå vidare efter en lång tids sjukskrivning. Miljöpartiet anser att det behövs en vidgad arbetsmarknad. Det handlar om att skapa möjligheter, bland annat för dem som har varit långtidssjukskrivna men som egentligen bara behöver byta jobb. Många människor har nedsatt arbetsförmåga och får oftast inget arbete, och vi anser att varje person bör ges hjälp och stöd utifrån sin personliga vilja och sina förutsättningar. Försäkringskassans generaldirektör Curt Malmborg efterlyste häromdagen i tv fler jobb för dem som har varit sjukskrivna länge. Vi i Miljöpartiet stöder honom helt på denna punkt. Man kan fråga sig varför personer, speciellt kvinnor, som råkar ut för så kallade diffusa symtom inte får den hjälp de behöver för att inte hamna i långtidssjukskrivning. Läkare har tillfrågats, och de har svarat att de inte vet vad de ska göra med de diffusa symtomen. De har fortsatt att sjukskriva. Man kan tycka att de borde ha tagit hjälp av andra för att göra bra bedömningar, till exempel sjukgymnaster, psykologer och arbetsterapeuter. Det finns läkare som samarbetar, men de är få. Herr talman! Företagshälsovården är ett bra exempel på helhetssyn. Inom företagshälsovården finns för det mesta flera yrkeskategorier som dels kan bedöma arbetsförmåga, dels hjälpa arbetsgivaren att se vad som kan ändras på jobbet och dels kan hjälpa till att underlätta återgång i arbete. I höst hade regeringen utlovat en proposition om företagshälsovård, och vi räknade med beslut före årsskiftet. Tyvärr har vi ännu inte sett till propositionen, och det är synd eftersom det undergräver möjligheten att snabbare minska kostnaderna för sjukskrivningar och sjukersättningar.

Herr talman! Tack för möjligheten att i en allmänpolitisk debatt få tala om sociala försäkringar. Socialförsäkring är faktiskt en genial idé, det vill säga att vi gemensamt försäkrar oss mot risker och att det inte nödvändigtvis är individerna själva som måste göra det. Det är en gemensam, solidarisk försäkring. Socialförsäkringarna är den största förmögenhetsöverföring som sker från män till kvinnor. Det är en handling av jämställdhet när 29 miljarder kronor överförs från män till kvinnor genom våra sociala försäkringar, där resurser överförs från oss som är friska till dem som är sjuka, från oss som sällan behöver använda trygghetssystem till dem som behöver göra det oftare på grund av sämre hälsa, sämre arbetsmiljö eller andra förutsättningar. Det här är i grunden en solidarisk försäkring. Poängen är att du och jag inte vet när vi kommer att behöva ta ut en ersättning från försäkringen. Vi vet inte riktigt hur riskerna i livet ser ut. Men genom att vi obligatoriskt och gemensamt försäkrar oss delar vi på risken. Linnéa Darell sade det lika vackert i sin inledning, och jag instämmer. Det är egentligen grunderna som Hedin framförde i fråga om sociala försäkringar. Desto mer ledsen blir jag när jag konstaterar att Folkpartiet liberalerna i rasande takt har dragit sig långt från det som är grunderna i den sociala försäkringen och närmar sig ett läge där vi snarare öppnar upp för marknadsförsäkringar. Jag ska ge ett exempel. Vi vet själva av erfarenhet vad som hände när vi i saneringen av statens finanser sänkte ersättningen i sjukförsäkringen till 75 %. För många blev det omöjligt att klara sig. "Det går inte. Jag måste ta en privat försäkring." Man gick till ett privat försäkringsbolag som konstaterade att de inte ville ge en försäkring eftersom man inte var tillräckligt lönsam. Försäkringsbolaget ville göra en hälsoprövning, och klarade man inte hälsoprövningen fick man inte en försäkring. Då skapades kollektiva försäkringar genom fackföreningarnas försorg. Men både Metalls, Länsförsäkringars och andra fackliga organisationers försäkringar har gått i graven. Det var inte ett tillräckligt stort försäkringskollektiv. Det var för få. Det var de som behövde dem som tecknade försäkringarna. Där har vi den principiella grunden för en allmän, obligatorisk sjukförsäkring. Men vi vet att det gäller bara när tillräckligt många omfattas av den, när man känner solidariteten i att vara med i en försäkring. När en och en halv miljoner människor har legat över taken i sjukförsäkringen har det funnits en risk, en öppning, för att börja leta privata eller andra lösningar. Därför är takhöjningen oerhört viktig. Vi höjer taken i sjukförsäkringen till tio basbelopp. Vi gör det för att 80 % ska vara 80 % även för en lärare eller för en byggnadsarbetare, så att de därmed inte ska behöva kompensera sig med privata eller individuella försäkringar - för dem som kan teckna sådana. Det är själva grundtanken i en gemensam, obligatorisk försäkring. Men alliansens partier är emot en höjning av taket i sjukförsäkringen. Man vågar inte stå upp för principen om en allmän socialförsäkring, utan man börjar nu den dalande vägen, som också har varit ett faktum i flera av Västeuropas länder, till lägre generella ersättningsnivåer som kräver privat komplettering. Då vet vi, så fort marknaden går in, att effekterna blir att det är bara några som har möjlighet att teckna försäkringen. De grupper som har det sämst på arbetsmarknaden, kvinnor, ungdomar och människor med funktionshinder, kommer att ha sämst möjlighet att få ett fungerande försäkringsskydd. Det är väl en händelse som ser ut som en tanke att Bo Könberg i dag blir landshövding. Vi ska gratulera honom, och jag är glad å hans vägnar. Men det känns lite som att den siste socialliberalen lämnar Folkpartiet. Kvar är ett folkparti som sviker de grundläggande principer som det ändå funnits en samstämmighet om i svensk politik. När Sven Brus, som jag i allra högsta grad respekterar som en fantastiskt duglig politiker, ändå konstaterar att vi socialdemokrater är fixerade vid ersättningsnivåer får jag lite kalla kårar. Jag förstår att det kan vara arbetsamt för alliansens partier. Jag förstår att det kan vara jobbigt när vi återkommer med frågor om hur man ska klara sig på 60 % eller den och den ersättningen, men det är för att vi hämtar detta från människor vi möter som redan i dag känner sig trängda och tycker att det är jobbigt att leva på en låg ersättning för att de har drabbats av sjukdom, arbetslöshet eller är så pass sjuka att de har blivit förtidspensionerade. Då blir det viktigt med den ekonomiska ersättningen. Det är det som är avgörande för om det finns en chans att komma tillbaka. En tremånaders sjukperiod för en familj som har köpt villa kan rasera hela familjeekonomin, kan rasera möjligheten att återkomma på arbetsmarknaden. Det är den ideologiska bro - den principiella bro - som sjukförsäkringen faktiskt är, och det är så viktigt att den är på en ersättningsnivå att det finns en chans att komma tillbaka och inte behöva gå från hus och hem. Ändå föreslår alliansen sänkta ersättningsnivåer. Vi har under ett års tid fått dagsnoteringar från Moderaterna och andra partier om vilka förslag som egentligen gäller. Efter Bankeryd fick vi reda på att SGI skulle gälla för 24 månader som sedan i budgetförslagen ändrades till 12 månader. Grunden för sjukpenning räknas om genom att historiskt räkna in inkomsten. TCO har hjälpt oss - om man inte litar på Socialdemokraterna - att räkna ut att det här ger kraftiga besparingar för människor, det vill säga sänkta ersättningsnivåer. Varför är det bra? Varför är det bra med fler karensdagar? Och framför allt - en fråga som jag har ställt i mina repliker till er: Varför ska förtidspensionerade få sänkt pension? Jag har svårt att se varför miljardbesparingarna på 8-9 miljarder kronor - i Moderaternas fall 13 för år 2007 - ska drabba sjuka och arbetslösa. Varför ska det vara framgångsreceptet för Sverige? Jag hittar gärna gemensamma förslag för att ge människor möjlighet att komma tillbaka med hjälp av ännu mer finansiell samordning, satsningar på rehabilitering, ökad samverkan mellan arbetsgivare och försäkringskassa. Låt oss hitta sådana konstruktiva förslag, men lägg inte fram förslag som raserar familjeekonomin för människor som är sjukskrivna. Jag har svårt att acceptera det.

Herr talman! Jag tycker också att anständiga ersättningsnivåer är oerhört viktiga. Men den socialdemokratiska fixeringen vid ersättningsnivåerna består i misslyckandet att åstadkomma det som är det optimala för den långtidssjukskrivna, nämligen inte att ha en hög ersättningsnivå utan att komma tillbaka till arbetet. Det är det som är den lösning som den sjukskrivne efterfrågar och längtar efter. Där har regeringen kapitalt misslyckats. Jag skulle vilja ta upp en annan fråga i min replik. Vår förra partiledare Alf Svensson sade för ett par år sedan i ett sammanhang att det kunde förekomma ett överutnyttjande av sjukförsäkringen och att det till och med kunde förekomma ett rent fusk. Då ryckte ett stort antal statsråd och andra socialdemokrater ut och var oerhört indignerade. De sade att alla sjukskrivna är sjuka. Det förekommer inget fusk i sjukförsäkringen. Nu ser jag i ett regeringsdokument en skrivning som talar om att fusket är omfattande. Man ska dessutom vidta kraftfulla åtgärder, och det talas om en fuskdelegation och så vidare. Jag skulle vilja fråga Tomas Eneroth: När gick fusket i sjukförsäkringen från att inte finnas över huvud taget till att bli mycket omfattande?

Herr talman! Jag har haft samma syn på fusket hela tiden. Om man fuskar i försäkringen ska man ha 0 % ersättning, inte 80 %. Jag har svårt att förstå dem som argumenterar för att vi ska sänka ersättningsnivåerna generellt bara för att det är några få människor som fuskar. Det är den ena principiella hållningen. Den andra är att vi kartlägger och ser omfattningen på det fusk som då eventuellt förekommer. Den senaste rapporten visade att i 0,69 % av sjukpenningärendena kunde man stoppa utbetalningarna efter en process. Det är förvisso för mycket, men det är inte de 50 eller 70 %, eller hur mycket det nu var, som Alf Svensson ibland talade om. Jag tror att det här är en fråga om retorik och politik. Självklart ska vi se till att alla system, vare sig det är skattesystemet, som alliansen sällan talar om, sjukförsäkringssystemet, a-kassan eller annat, är ordentliga, kontrollerbara och uppföljningsbara. Vi ska garantera att man har möjlighet till samkörning mellan systemen. Det har ju vi öppnat för under de här åren. Använd inte några människors utnyttjande av en försäkring som argument för att försämra den för alla! Det är ju inte de 13 miljarder som alliansen så småningom vill ta från försäkringen som man ska hävda med stöd av att det har fuskats i försäkringarna.

Herr talman! Alf Svensson talade aldrig om några procentnivåer och definitivt inte om dem som Tomas Eneroth nämner här. Men representanter från den regering som Tomas Eneroth stöder här i kammaren sade uttryckligen att det inte förekommer något fusk, och i dag står det i regeringens egna dokument att fusket är omfattande. Jag fick inget svar på min fråga: När passerade det från att inte finnas till att bli mycket omfattande?

Herr talman! Återigen: När vi kartlägger och ser om det finns ett överutnyttjande eller fusk är vi beredda att göra insatser och vidta åtgärder, men inte i den omfattning som alliansen föreslår - det finns inte i den omfattningen. Jag kan ändå konstatera att det verkar som om Kristdemokraterna, precis som övriga allianspartier, tror att möjligheten att komma tillbaka i arbetet ökar om man får sänkt ersättning. Den principiella uppfattningen har jag väldigt svårt att dela. Det innebär en försämrad familjeekonomi. Jag konstaterar att Kristdemokraterna där tyvärr ansluter sig till de partier som tycker att man ska försämra för sjuka i stället för att se till att de får en trygghet.

Herr talman! I dag kunde vi i ett TT-meddelande se ett uttalande från Riksrevisionen som säger att "mindre än en procent av dem som tar emot sjuk- eller aktivitetsersättning, tidigare förtidspension, återgår till arbete". Man säger vidare att "alltför lite har gjorts . för att underlätta och stimulera återgång till arbete". Jag utgår från att Riksrevisionen säger detta utifrån en ekonomisk bedömning. Men därutöver vet vi också att ungefär 60 % av dem som är i den här situationen har fått förtidspension på senare tid. Väldigt många - 60 % är drygt 300 000 personer - uppger att de skulle kunna arbeta och också vill arbeta. Då är min fråga till Tomas: Vilka förslag har du och dina kamrater i alliansen för att den här knappa enda procenten åtminstone skulle kunna bli 10 eller 20 %?

Herr talman! Vi har ganska många förslag på det området, och vi jobbar med flera. Inte minst kommer det i budgetpropositionen ett förslag som gör att arbetsförmedlingen får en helt annan möjlighet att arbeta med folk innan de måste lämna arbetsplatsen för att de just behöver byta arbetsuppgifter och byta arbetsgivare, vilket jag var inne på tidigare i debatten. Det tillsammans med finansiell samordning tror jag kan erbjuda många människor en chans att komma tillbaka. Nog finns det många förslag. Samtidigt tycker jag ibland att vi måste fundera över om vi stillatigande ska acceptera en arbetsmarknad som i allt större utsträckning exkluderar människor. Oavsett medfinansieringens effekter kan vi konstatera att långt innan dess har vi under 90-talet sett hur människor har exkluderats från arbetsmarknaden. Vi går in med lönebidragssatsningar, förändrar Samhalls roll och gör fler insatser för att bredda arbetsmarknaden. Men ibland tror jag att man inom svensk arbetsgivarallians måste ta sig en funderare på vilket sätt man ska bredda så att vi får tag på människor även framöver. Jag vill ändå passa på att ställa frågan tillbaka till Linnéa Darell: Ökar möjligheten att komma tillbaka i arbetet om man får sämre ersättning när man är sjuk?

Herr talman! Vi hörde alldeles nyss Ulla Hoffmann, som också ingår i regeringsunderlaget, säga att samordningen mellan försäkringskassa och arbetsförmedling inte fungerar. Nu säger Tomas att det ligger ett förslag i budgeten, som jag trodde att Vänsterpartiet stod bakom, att arbetsförmedlingen ska jobba mer med dem som behöver gå tillbaka i arbete. Det kunde vara intressant att veta hur det egentligen är: Vad är uppdraget? Jag konstaterar på denna korta tid att Tomas inte alls nämner frågan om att det behövs fler jobb. Om 300 000 säger att de vill kunna jobba, har ni någon idé om att de också ska ha ett jobb att gå till?

Herr talman! Ja, jag har suttit i denna riksdag sedan 1994 och tagit ansvar för att minska arbetslösheten kraftigt, till skillnad från de mycket höga nivåer som vi hade i Sverige under den tid vi hade en borgerlig regering, så nog är vi beredda att se till att skapa fler nya jobb. Det är en grundförutsättning för att hela Sverige ska kunna leva vidare. Men jag noterar också att Linnéa Darell inte svarar på den fråga som för en folkpartist måste vara lite bekymmersam, varför man tror att människor i ökad utsträckning kommer tillbaka till arbetet bara för att de får sämre ersättning. Jag tror inte att det är så. Jag tror att de allra flesta som är sjuka faktiskt är sjuka och att vi ska betrakta dem med respekt från politiskt håll.

Herr talman! Tomas Eneroth är med rätta upprörd över att högerkartellen vill sänka förtidspensionen till 60 % och sedan också sänka ålderspensionsavgiften till 80 %. Men om jag förstår det hela rätt är väl avgifterna till pensionssystemet en fråga för Genomförandegruppen, och där har ni ju lovat att ni ömt ska vårda pensionsöverenskommelsen och att ingen ska göra någonting utan att den andra vet det. Socialdemokraterna måste ju ha vetorätt där. Jag skulle vilja höra: Hur har Genomförandegruppen diskuterat högerkartellens förslag om sänkta ålderspensionsavgifter?