Till innehåll på sidan

Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Betänkande 2017/18:FiU44

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
7 juni 2018

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

Beslut

En reglering av vinsterna i välfärden ska inte införas (FiU44)

Riksdagen sa nej till regeringens förslag om att införa en reglering av vinsterna i välfärden. Regeringens förslag handlar om att begränsa vinstuttaget för att på så vis stärka förtroende för privata aktörer och tilltron till välfärdssystemet i stort. Regeringen vill bland annat göra det genom att införa ett krav på tillstånd för alla som vill ha offentlig finansiering. Till exempel när en kommun ingår ett avtal med en privat skola.

Riksdagen tycker att problemet har en annan karaktär än vad regeringen beskriver. Förslaget är, enligt riksdagen, ett avsteg från den välfärdsmodell med möjlighet till valfrihet som har byggts upp i Sverige under en lång tid.

Dessutom riktade riksdagen en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att återkomma till riksdagen med ett förslag om att inrätta nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdsområdet.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på propositionen. Bifall till motion om att återkomma till riksdagen med förslag om att inrätta nationella kvalitetskrav för verksamheter som bedrivs inom välfärdens områden. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2018-05-17
Justering: 2018-05-29
Trycklov: 2018-05-30
Reservationer: 2
Betänkande 2017/18:FiU44

Alla beredningar i utskottet

2018-05-17

En reglering av vinsterna i välfärden ska inte införas (FiU44)

Finansutskottet föreslår att riksdagen säger nej till regeringens förslag om att införa en reglering av vinsterna i välfärden. Regeringens förslag handlar om att begränsa vinstuttaget för att på så vis stärka förtroende för privata aktörer och tilltron till välfärdssystemet i stort. Regeringen vill bland annat göra det genom att införa ett krav på tillstånd för alla som vill ha offentlig finansiering. Till exempel när en kommun ingår ett avtal med en privat skola.

Utskottet tycker att problemet har en annan karaktär än vad regeringen beskriver. Förslaget är, enligt utskottet, ett avsteg från den välfärdsmodell med möjlighet till valfrihet som har byggts upp i Sverige under en lång tid.

Dessutom föreslår utskottet att riksdagen riktar en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att återkomma till riksdagen med ett förslag om att inrätta nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdsområdet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2018-06-01
Debatt i kammaren: 2018-06-04

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 29 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till de gemensamma reservationerna 1 och 2 från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

I en värld stadd i ständig förändring spelar en stark och jämlik välfärd roll. Den spelar roll för att man ska utvecklas och våga möta det enda vi med säkerhet vet, nämligen att morgondagen ser helt annorlunda ut än gårdagen.

En av de största insikterna som mina knappt 25 år som förtroendevald främst i kommunala sammanhang har gett mig är hur välfärden, konkret och direkt, påverkar människors vardag - hur den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar till ett gott och meningsfullt liv.

Välfärd frigör nämligen människor ur den ekonomiska underordningens bojor. Vi blir inte beroende av egna ekonomiska tillgångar för att ta del av vård, skola och omsorg. Vi slipper ge upp stora delar av vårt liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte kan köpa dem på marknaden.

Så har den svenska modellen utvecklats. Den har byggt på den allmännyttiga principen att de resurser vi avsätter tillsammans till gemensamma angelägenheter ska användas till det de är tänkta för och att vi gemensamt bidrar efter förmåga så att välfärden finns där när den behövs, fördelad efter behov.

Det är enkelt och tidlöst. Eller annorlunda uttryckt: Vård, skola och omsorg är viktiga för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre när de inte finns.

Herr talman! Sverige utmärker sig. I dag är den gemensamma välfärden under attack. Inte någonstans i världen har välfärden blivit så styrd efter marknadens principer med så många kommersiellt vinstdrivna bolag i den offentligt finansierade skolan och med så många vinstdrivna företag i den offentligt finansierade välfärden.

Det finns anledning att för ett ögonblick stanna upp och reflektera över den utveckling, den marknadisering, vi ser av vår gemensamma välfärd. Trenden är att det bildas större, nationella koncerner som verkar inom många kommuner och landsting. Inom till exempel vård- och omsorgsbranschen dominerar stora koncerner, varav de flesta helt eller till större del ägs av riskkapitalbolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

På ett sätt är det här inte särskilt konstigt. Tillämpar man marknadens logik får man också marknadens resultat.

Låga inträdeskrav för att etablera sig och begränsade kapitalbehov i samverkan med de relativt säkra intäkterna i en skattefinansierad verksamhet med en stabil och förutsägbar efterfrågan har inneburit starka ekonomiska drivkrafter för etablering och köp av verksamhet inom välfärdssektorn. Med låg risk och goda kassaflöden i en ny, expansiv bransch med hög förändringstakt och täta ägarbyten drivs utvecklingen mot koncerner som kontrolleras av riskkapitalbolag.

Mångfalden försvinner, och valfriheten begränsas.

Herr talman! Det vi har sett de senaste åren är en ökad svårighet för kommuner och landsting att planera välfärdsverksamheterna. Det som brukar kallas valfrihet har oftare handlat om valfrihet för företag, inte för oss som behöver välfärden. Det råder i dag i det närmaste fri etableringsrätt för vissa typer av välfärdsföretag. Samtidigt har vi alla sett hur företag plötsligt kan lägga ned. Eleverna lämnas mer eller mindre i sticket, medan kommunen har det slutgiltiga ansvaret för att garantera att de ändå får sin utbildning. Det är bra.

Men ett sådant ansvar kräver också att vi har rätt verktyg. Det är inte rimligt att välfärdsföretag mer eller mindre kan välja var de vill etablera sig utan att ta hänsyn till vad de som bor där tycker eller vilka förutsättningarna är i övrigt. Det har lett till en överetablering på många platser och en kortsiktighet i planeringen, vilket går ut över dem som använder välfärden. Och när vinsterna inte längre är tillräckligt höga finns risken att företaget bara lämnar.

Studieförbundet Näringsliv och Samhälle visade att marknadiseringen oftast drivits igenom endast "med ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag". Expressens ledarsida skrev att "Sverige har förvandlats till experimentverkstad för välfärdstjänster. Och utfallet har inte blivit det som dess upphovsmän drömde om. I stället för eldsjälar har vi fått riskkapitalbolag. Avknoppningarna blev i många fall miljonvinster i privata fickor. Skandalerna har avlöst varandra." Kalla fakta visade hur en friskola i Malmö vägrade att ge Conrad, 8 år, med lindrig autism de resurser som han behövde med hänvisning till att det var för dyrt. Samtidigt tog ägaren ut 5 miljoner kronor ur verksamheten in i ett eget bolag. Uppdrag granskning visade hur Hälsans förskola pressade matbudgeten ned till 9 kronor per person och dag, så att barnen fick äta knäckebröd och dricka vatten till frukost. Trots det gick Hälsans förskola med vinst flera år i rad.

Runt om i Europa används Sverige som avskräckande exempel - av brittiska Tories, av norska Høyre och av den danska högern.

Herr talman! I dagens debatt kommer vi att höra en samlad borgerlig kör sjunga marknadens lov, där våra barn görs till kunder och våra äldre till handelsvaror. Vi kommer att höra det välkända mantrat hos dessa de vinstdrivna välfärdsföretagens försvarare, nämligen att det inte spelar någon roll vem som driver äldreboendet eller skolan - det viktiga är att värna kvaliteten. Men sådana påståenden, herr talman, är bara aningen klokare än om bonden skulle säga att han inte har något emot rävar i hönsgården - bara de är vegetarianer.

Vad de privata, vinstdrivande aktörerna erbjuder är snarare ofta samma tjänster som kommunen. Valfriheten har kommit att bestå av ett val mellan olika varumärken snarare än ett val av innehåll i tjänsten. Därför är dagens debatt om vinster i välfärden en mycket större fråga än vilka procentsatser på vinst som kan accepteras. Det är en fråga som handlar om de grundläggande principer som ska styra vår gemensamma välfärd - hur den ska organiseras, fördelas och finansieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Tillämpar man marknadens logik får man marknadens resultat. När skolsystemet utsätts för marknadskrafterna blir det slutliga resultatet mätt i ägarnas vinster och inte i elevernas kunskaper.

Om skolan är en tjänst på marknaden är den bristande likvärdigheten inget problem. Det blir elevernas - eller, med marknadens terminologi, kundernas - fel om de väljer en dålig skola, och konkurrensen kommer efter hand att slå ut vissa skolor och lämna kvar några andra. Exempel på detta såg vi när John Bauer-koncernen plötsligt gick i konkurs två veckor före skolavslutningen 2013. Därmed stod 11 000 elever utan skola inför höstterminen. Och medan elevernas skolsituation blivit allt sämre hade ägarna tagit av vinstutdelningar och ränteintäkter genom avancerade bolagsupplägg.

Herr talman! Flera studier har visat att det råder betygsinflation på vinstdrivande friskolor. Trots högre betyg klarar sig eleverna sämre första året på högskolan, enligt en rapport från Skolverket från februari. I en annan färsk rapport, från Institutet för Näringslivsforskning, visar Jonas Vlachos mycket tydligt att alla friskolegrupper genomgående sätter högre betyg än kommunala skolor efter att hänsyn tagits till resultaten på de nationella proven. Skolor tillhörande Internationella Engelska Skolan och Kunskapsskolan utmärker sig särskilt i detta avseende.

Tillämpar man marknadens logik får man marknadens resultat. Högre betyg blir ett försäljningsargument, och betygsinflation blir ett faktum. När lönsamheten får styra föredrar omsorgen kunder som är friskare.

Herr talman! För oss som tror på verklig mångfald och reell valfrihet är slutsatsen enkel: Utvecklingen med stora, växande koncerner som lägger under sig mindre, ofta ideella aktörer, måste brytas. En ordning där idéburna och mindre aktörer, som inte primärt driver sin verksamhet i syfte att göra vinst, måste lyftas fram och ges en större roll. Vinstsyftet som drivkraft styr helt enkelt verksamheterna fel.

Alla barn måste ges likvärdiga möjligheter att tillgodogöra sig de kunskaper och förmågor de behöver för livet. Alla skolor måste vara bra skolor. Utveckling nås genom samarbete och lärande, inte genom konkurrens. Det är brukarnas och medborgarnas valfrihet vi ska slå vakt om, inte välfärdsbolagens och riskkapitalisternas rätt att mer eller mindre fritt göra privata vinstuttag ur vår gemensamma, skattefinansierade välfärd. Kunskap ska vara fokus i svensk skola, och betygen ska spegla elevernas kunskaper - inte skolföretagens vinstjakt.

Herr talman! Som socialdemokrat tror jag på den mycket enkla principen att gemensamma resurser som vi avsätter till gemensamma angelägenheter ska användas till det de är avsedda för. Den principen har tjänat Sverige och det svenska folket väl. Den har skapat jämlikhet och gett människor verktyg att frigöra sig från den ekonomiska underordningens bojor. Mot denna svenska modell står i dag en borgerlig samhällssyn där marknadslogiken styr hur välfärdsresurserna fördelas och vem som har möjlighet att lyckas i livet.

(Applåder)


Anf. 30 Janine Alm Ericson (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Så är förslaget om begränsning av vinster i välfärden äntligen uppe för debatt - denna viktiga fråga som dominerade det förra valet och som har hållits aktuell under hela mandatperioden.

Det är en stor fråga som är avgörande för invånarnas tilltro till samhället och det som är våra gemensamma delar - det vi bygger tillsammans. I grunden handlar det om vad människor kan förvänta sig av offentligt finansierad välfärd och hur vi vill prioritera skattepengar och säkerställa kvalitet i verksamhet som finansieras med offentliga medel. Vi vet att en majoritet av Sveriges befolkning vill stoppa vinstjakten i välfärden.

Alldeles nyss debatterade vi tillståndskrav, och det är bra. Det är bra att ha, och det är bra att vi kan vara hyfsat överens om det. Men det räcker inte. Vi vill att det ska vara tydligt att våra gemensamma skattepengar ska gå till att göra skolan och omsorgen bättre. Välfärden är till för våra barn, elever, brukare och äldre. Så är inte alltid fallet med den nuvarande lagstiftningen.

När beslutet att tillåta privata företag i välfärden fattades på 1990-talet var tanken att valfriheten skulle öka genom att såväl företag som föreningar, kooperativ och andra former av aktörer kunde erbjuda en mångfald av exempelvis pedagogiska metoder och inriktningar inom välfärden. Genom att tillåta flera alternativ skulle medborgarna få valfrihet genom tillgång till en mångfald av olika verksamhetsinriktningar.

Även om det på många områden finns exempel på utförare med nya inriktningar och idéer som har bidragit till ett bredare utbud och utveckling har reformen inte lett till den stora mångfald i utbud som var tanken när den infördes. Antalet icke vinstdrivande aktörer är i stort sett detsamma nu som när reformen genomfördes. Det är framför allt privata vinstdrivande aktiebolag som har ökat kraftigt, på bekostnad av övriga.

De nya aktörerna erbjuder ofta samma tjänster som kommunen. Valfriheten riskerar då att främst bestå av ett val mellan olika varumärken och mindre av ett val av innehåll i tjänsten, där den idéburna sektorn nu spelar en blygsam roll. Den övergripande bilden är således att utvecklingen går mot stora koncerner som lägger under sig en allt större del av marknaden. Småföretag, föräldrakooperativ och andra mindre aktörer på området har i stor omfattning köpts upp och tagits över av koncernbolag som kan vara större än stora kommuner. Det riskerar att leda till likriktning i stället för till mångfald - tvärtemot vad som var syftet med lagen.

Vi i Miljöpartiet är fortfarande positiva till en mångfald av inriktningar och aktörer, så som det var tänkt från början. Vi ser att alla människor inte är exakt lika. Människor har olika preferenser, som behöver bejakas genom en mångfald av utförare och aktörer. Vi i Miljöpartiet tror framför allt på den kraft som idéburen verksamhet medför, där det finns en idé om hur något kan genomföras på bästa sätt och en drivkraft att göra det för den enskilda individens bästa. Det kommer vi att fortsätta värna.

De idéburna aktörerna har en liten del av välfärdsverksamheten i dag. Vi vill stärka dem, och det görs i och med det förslag som ligger. Eftersom deras verksamhet inte är fokuserad på vinst eller drivs med vinstsyfte omfattas de inte av de nya regleringarna. Om förslaget går igenom vore det ett tydligt steg på vägen mot att ge dem mer utrymme inom välfärdsområdet, något som hade stärkt såväl engagemang och verksamhet som hela samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Samtidigt måste det, återigen, slås fast att verksamheter i välfärden inte får och inte kan hanteras som på vilken marknad som helst. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden; vi är medborgare.

Det finns otaliga exempel på vad vinstjakten i skolan leder till: stora vinster som delas ut till aktieägarna och ibland också placeras i skatteparadis, knäckebröd till frukost för barnen och nu senast, i förra veckan, en oberoende undersökning av Institutet för Näringslivsforskning som visar att glädjebetyg delas ut av privata skolor.

Detta är ett stort svek mot eleverna. Vinstdrivande koncerner vinner på att konkurrera med höga betyg, men eleverna lämnas utan det som betyder något i verkligheten, nämligen stora kunskaper, konstaterade utbildningsminister Gustav Fridolin när det resultatet blev känt.

Felaktiga drivkrafter, i detta fall en övergripande önskan om vinster att plocka ut, i stället för ökad kvalitet och bättre verksamhet, ger lägre lärartäthet och lägre löner, lägre bemanning inom äldreomsorgen och otryggare anställningar för personalen. Lagstiftningen som den ser ut nu riskerar också att spä på segregationen, för som privat företag etablerar man sig gärna där kostnaderna är som lägst och vinsten kan bli som störst.

Vi i Miljöpartiet var inför valet mycket tydliga med att vi anser att skattemedel ska användas till den verksamhet de är avsedda för och att eventuella överskott ska återinvesteras i verksamheten. Detta gick vi till val på, och det fastslogs också i det nya valmanifest som vi antog på vår kongress i förra veckan.

Nu finns äntligen ett förslag på riksdagens bord - ett förslag som skulle stoppa vinstjakten i välfärden. Att det inte ska vara fri dragning på skattepengar borde vara en självklarhet, men tyvärr verkar vi inte vara överens om det, nu när borgarna och Sverigedemokraterna röstar ned förslaget och blir svaret skyldiga angående vad som bör göras i stället. Men för oss i Miljöpartiet är det tydligt: Pengar till välfärden ska gå till välfärden.

Därmed yrkar jag bifall till reservationerna från MP, S och V.

(Applåder)


Anf. 31 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag yrkar också bifall till reservationerna 1 och 2.

Här ligger 300 miljarder och väntar på oss. Det är en dödssäker placering, sa SAF:s dåvarande vd, moderaten Ulf Laurin, då borgarna med Moderaterna i spetsen inledde privatiseringen av skolan i början 90-talet. En dröm skulle uppfyllas. Jag kan se framför mig hur han riktigt gottade sig vid tanken på hur mycket pengar de skulle kunna tjäna, och detta utan att riskera något själva på den kvasimarknad som välfärden utgör.

Ett gigantiskt välfärdsexperiment inleddes, unikt i hela världen. Och de tjänade stora pengar: Miljon efter miljon och miljard efter miljard rullade in. Jag kan tänka mig att det säkert var en och annan kristdemokratisk bolagsägare som stilla utropade halleluja - det regnar manna från skyn!

Att bankerna har festat loss vet vi alla, men få vet att det är dubbelt så hög avkastning på att äga en skola som på att äga en bank och att det är tre gånger lönsammare att driva ett äldreboende än att äga en bank. Är detta rimligt? Nej, inte på någon punkt.

Tänk er själva att skattebetalarna står för i princip alla kostnader i de privata välfärdsbolagen, och ägarna får oftast betalt i förskott. Skattebetalarna står för driften, reklamen, personalkostnaderna, materialet, lönerna och vinsten, och det är dessutom riskfritt. Folk bryter ben oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur, barn behöver utbildning och mormor omsorg, och skattebetalarna är med och bekostar till och med bolagens uppköp av andra välfärdsbolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Och borgarna hjälper till. De tar fram tvångslagstiftning som tvingar fram privatiseringar runt om i landet och säljer ut gemensamma välfärdsverksamheter till kraftiga underpriser. Ingen slår väl Stockholms stad, som under ett år sålde ut offentliga välfärdsverksamheter värda 80 miljoner kronor för 3,4 miljoner. Detta stred till och med mot lagstiftningen, men vad gör man inte för sina vänner när de vill tjäna pengar?

Välfärdsprofitörerna tjänar, oavsett hur vi mäter, betydligt bättre än aktörer som driver annan privatfinansierad tjänsteverksamhet. Och detta kommer Sverigedemokraterna och borgarna att stå här och försvara i dag.

Engelska Skolan, Academedia, Kunskapsskolan, Aleris, Frösunda, Capio och andra välfärdsbolag är guldkalvar gödda med skattemedel. Det är klart att de lobbar hej vilt. De attackerar, hotar, annonserar och skriver. Oj, vad mycket energi och pengar de lägger ned för att få behålla det privilegiet, och det har de nu miljarder anledningar att göra. Lobbyismen och kampanjandet betalas väl dessutom troligen med skattemedel avsedda för välfärden. Kreativiteten är stor när det handlar om hur skattepengar ska komma ägarna till del. Så ser det Sverige ut som Engelska Skolans ägare har kallat för kommunistvälde.

Detta är något som de allra flesta upprörs över, även de borgerliga partiernas väljare. Det känns liksom inte riktigt bra att jobba och betala skatt för att pengarna sedan ska gå till lobbyism för vinstjakt i välfärden och till obegränsade vinstuttag. Detta urholkar tilliten till skattesystemet och den generella välfärden och minskar demokratins omfång.

Det är därför vi i Vänsterpartiet så länge har drivit på för att få slut på vinstjakten i välfärden. Vi var länge ensamma bland de politiska partierna men hade och har ett stort folkligt stöd i frågan. Numera har fler partier slutit upp, och det är väldigt bra. Men vi kan också konstatera att vi utan Vänsterpartiet inte hade haft en proposition på riksdagens bord i dag.

Herr talman! Sverigedemokraterna är för obegränsade vinstuttag ur välfärden, till och med så mycket att de hellre röstar på Moderaternas motion än på sin egen. Jag har dock aldrig hört en sverigedemokrat förklara varför det är rimligt att skattepengar som skulle gå till mormors omsorg i stället ska få användas till annat, vad som helst.

Och det var väl också skattepengar som bekostade vinstlobbyisternas uppvaktning av Sverigedemokraterna för att få dem att byta sida i frågan. Vi kan bara föreställa oss vad som stod uppdukat på det där bordet, för efter det var deras vallöften om att stoppa vinstjakten i skolan borta. Och vad är väl mormors omsorg värd mot vinstlobbyisternas intressen att berika sig på den? Kommers i mormors omsorg var helt okej bara Sverigedemokraterna fick komma in i näringslivets finrum och därmed också närmare Moderaterna.

De privata välfärdsbolagen drivs oftast i aktiebolagsform. Det är en bolagsform som enligt aktiebolagslagen har som enda syfte att bereda ägaren vinst. Vinstmålet påverkar på ett fundamentalt sätt bolagets verksamhet, då enbart aktiviteter som är förenliga med vinstintresset bedrivs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Aktiebolagslagen tvingar alltså fram en selektering, där lönsamma kunder ska väljas ut, liksom lönsamma produkter och tekniker. Kommer du på något bra får det inte spridas vidare, för då är det en affärshemlighet. Det som inte faller inom lönsamhetens ram måste i huvudsak väljas bort. Detta vill bolagen inte gärna medge, men kollar vi hur det ser ut ser vi det tydligt. Detta är också något som gör oss fattigare som samhälle.

Skolbolagen placerar sig nämligen där barn till välutbildade föräldrar bor och där de förväntar sig att få mer lönsamma barn. Om ett barn förväntas kräva en timme för att nå det uppsatta målet och ett annat barn tio timmar för samma sak väljs det förstnämnda. Sedan konkurrerar de genom att sätta höga betyg, och vi har betygsinflation.

Detta är ganska givet, för inte söker någon till en skola där betygen är låga. Det lockar liksom inga nya kunder. När varje elev ger i stort sett samma peng räcker inte pengarna till de elever som har större behov. De får gå i de mindre attraktiva kommunala skolorna, då pengarna som skulle ha gått till deras mer resurskrävande undervisning i stället hamnade som vinst hos ägarna i den privata aktiebolagsskolan med mer lönsamma elever.

Lärartäthet, löner och utbildningsnivå är lägre hos de privata skolbolagen, men klasstorlekarna är större. Betygen är självklart högre - så saluförs den privatiserade skolan.

De privata vårdbolagen etablerar sig självklart i socioekonomiskt starka områden, där de väntar sig att de boende har bättre hälsa och söker vård för mindre kostsamma sjukdomar. De som bor i socioekonomiskt utsatta områden, det vill säga de som har sämst hälsa och är sjukast, går till offentliga vårdcentraler. Så styr hälso- och sjukvårdslagen bort från en jämlik och behovsstyrd vård.

Borgarna och vinstlobbyisterna har kritiserat utredningen och den proposition som vi nu debatterar. Detta gör de trots att utredningen är väldigt omfattande med drygt 800 sidor. Den är väl genomarbetad, har involverat olika experter och har beretts ordentligt.

När de själva drev igenom privatiseringen av skolan hade de en 20sidors proposition till underlag, skriven av två personer, bägge moderater. De skulle själva komma att tjäna storkovan på privatiseringen. Det var så viktigt att få tjäna pengar på barnens undervisning att man struntade i all normal beredning. Sedan dess är det många moderater, liberaler och kristdemokrater som har tjänat stora pengar i den skattefinansierade privatiserade välfärden. Många fingrar i syltburken är det. Egenintresset ljuger aldrig.

Den proposition vi nu debatterar sätter ett tak för hur stora vinster de kommersiella bolagen får göra och säkrar att pengarna i huvudsak ska gå till den verksamhet de är avsedda för. Med sådana åtgärder kan fler lärare anställas, arbetsvillkoren förbättras, löner höjas, fler med utbildning anställas och personaltätheten och fortbildningen öka. På så sätt kan vi få bättre kvalitet.

Skattepengar ska vi vara varsamma med. Skattebetalarna ska ju kunna lita på att pengarna används för avsett ändamål. Det tycker jag att politiker som annars ofta pratar om ansvar för statsfinanserna och anser sig som ansvarsfulla borde inse. Men det där med ansvar för skattebetalarnas pengar verkar faktiskt inte vara högerns paradgren.

Att det nu finns ett lagförslag som begränsar vinsterna i välfärden är ett resultat av att Vänsterpartiet har haft detta som krav i förhandlingarna med regeringen. Det har inte varit en enkel resa, men nu är propositionen här, även om motståndet emellanåt varit stort. Att det är bra garanteras inte minst av den höga ton och de pengar som lobbyisterna har lagt ned på att stoppa det. De förstår att om lagförslaget skulle gå igenom är det slut med deras ohemula vinster, och vinstjaktens era i välfärden är förbi. Kvar skulle de bli som är där för verksamhetens egen skull, det vill säga de som ska vara där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Alla fakta - alla oerhörda skandaler, enorma vinstuttag, skattesmitning, segregering, ineffektivitet och ren brottslighet - visar hur fel vi har hamnat när vi har låtit vinstjakten styra. Inte ens mångfalden har ökat. Det finns ett stort folkligt stöd för att begränsa vinstuttagen i välfärden. Många vill även förbjuda vinstuttag helt och hållet. Så ser det ut i majoriteten av befolkningen. Men högern kommer med sin ideologi att rösta för att tillåta obegränsade vinstuttag, och de har tyvärr majoritet i riksdagen.

Vi vet dock att det en dag kommer en lagändring på plats. Folket kommer inte att tillåta att skattepengar till välfärden i stället går till att berika ägarna. Till er i högern vill jag därför säga: Ni kanske vinner omröstningen på torsdag, men ni har inte vunnit frågan. Ni har inte folket med er utan långt bakom er.

Välfärden är till för oss alla, inte för att ge vinst åt ägare. Frågan om vinster i välfärden handlar om hur vi ser på varandra och på samhället. När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga med att vi får vård utifrån våra behov, inte utifrån hur lönsamma vi är. När vi får en behandling ska vi kunna vara säkra på att den ges för att göra oss friska, inte för att den är den mest lönsamma. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller vinstmöjligheter. Mormors omsorg ska bygga på omtanke och kunnande, inte på hur största möjliga vinst kan göras.

Där vinsttänkandet styr påverkas våra relationer till varandra. Välfärden ska vara en fristad från sådant. Välfärden är nämligen det finaste vi kan ge till varandra.

(Applåder)


Anf. 32 Niklas Wykman (M)

Herr talman! "Men genomgången visar . på en stor mängd händelser där elever faktiskt slagit lärare. Det handlar bland annat om skallningar i bröstet, slag i magen, krokben, sparkar, spott i ansiktet, bett i handen och örfilar."

Två kvinnor har fått tandköttsinflammation eftersom de inte har fått den munhygien de ska. En har inte fått den gångträning hon behöver, och en annan har fått svampinfektion under naglarna eftersom hon inte tillräckligt fått hjälp med att tvätta sig.

Detta är två berättelser från den svenska välfärden, en från Malmös kommunala skolor och en från Mjölbys kommunala äldreboende. Där det finns människor finns det också problem. De exempel jag nu läste upp ska aldrig tas till intäkt för att lägga ned eller förbjuda den gemensamma kommunalt utförda välfärdsverksamheten. Den är central för Sverige och för att människor ska få likvärdig och bra tillgång till den välfärd som de förtjänar.

Men när det kommer till de fristående aktörerna låter det från vänsterkanten alltid tvärtom. Man lyfter upp ett enskilt exempel på något som har gått fel och tar det till intäkt eller argument för att det inte ska få finnas mångfald eller valfrihet och att man som enskild människa inte ska ha egenmakt att välja utförare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Svenska folket må ha olika uppfattningar i vinstfrågor eller valfrihetsfrågor. Men när man talar med och möter människor märker man en sak väldigt tydligt: De är väldigt trötta på att bli tilltalade som om de vore barn - som om de ingenting begrep eller som om de inte själva kunde förstå eller klura ut något. Allting de möts av måste vara en oneliner, ett fyndigt argument eller något som låter slagkraftigt, argt eller uppjagat.

Jag vill vända mig till alla er på vänsterkanten som är här i dag och säga: Demokratin kan faktiskt bli bättre, och vi kan gemensamt återvinna ett större förtroende för våra gemensamma institutioner, för den gemensamma välfärden och för det samhälle som vi vill ha och bygga genom att sluta vara så polariserande och så aggressiva och genom att sluta använda enskilda exempel eller enskilda misslyckanden som argument för stora eller genomgripande förändringar. Så fungerar inte samhället, och så vill människor inte ha det.

För oss moderater och för oss i Alliansen är det självklart att svensk välfärd ska utföras med hög kvalitet och med god tillgänglighet. Vi ska se till att alla barn får goda kunskaper. Vi ska se till att vård och omsorg inte fördelas utifrån tjockleken på plånboken utan utifrån det faktiska behovet. Vi ska självklart ha system, kontroller och mekanismer som gör att vi får så stor nytta som möjligt för våra gemensamma skattepengar. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I dag, när vi har denna debatt efter så många hårda ord, upprörda inlägg, långa debattartiklar och högtravande tal, har svensk välfärd stora utmaningar. En av de största är den demografiska utvecklingen. Den så kallade försörjningskvoten går från ungefär 0,7 till ungefär 0,9. Vad betyder det? Jo, det betyder att tidigare behövde en person i arbetsför ålder försörja 0,7 andra. Snart kommer den siffran i stället att vara 0,9, det vill säga varje person som är i arbetsför ålder behöver försörja en person som inte är det. Detta ställer krav på effektivitet, på den nytta vi får av våra pengar och på hur vi lyckas utveckla den gemensamma välfärden för att klara den uppgift vi har framför oss.

Vi har omfattande problem med finansieringen av välfärden. Det mäts över olika tidsperioder, av olika institut och på olika sätt. Men bara de senaste veckorna har vi mötts av rapporter om att det saknas 30 miljarder kronor för välfärden, eller upp till 500 miljarder för välfärden under åren framöver.

Vi vet att vi har höga sjuktal. I samtliga välfärdsgrenar är sjuktalen högre än i samhället i stort. Vi vet att vi står inför stora utmaningar i välfärden när det gäller att lyckas tillgodogöra oss och inkorporera all den nya teknik som finns. Den kan höja kvaliteten på livet i alla dess skeenden, men den kan också spara pengar och göra att vi kan utföra fler tjänster och bättre tjänster till lägre kostnader.

Men vi vet också att vi har akuta problem i välfärden. Det mest akuta problemet, eller åtminstone det som det oftast pekas på, är de mycket långa sjukvårdsköer som har skapats under den här regeringen. Vi har också problem med att man i kommunala skolor inte når lika höga resultat som man gör i friskolor. Vi har problem med att fria skolor sätter något högre betyg än vad kommunala skolor gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Vi möts av rapporter om vanvård i kommunala och enskilda boenden. Vi möts av rapporter om aggressiva upplägg - de är inte minst möjliga efter den skattebefrielse som Magdalena Andersson genomförde på obetingade näringsandelar. Vi möts också av vanskött kommunal ekonomi, som leder fram till mycket kraftiga och snabba besparingar på den gemensamma välfärden.

Vi kan till exempel läsa i tidningen om hur Vänsterpartiet i Degerfors behöver hantera den välfärd de är satta att sköta. Det handlar bland annat om att nattpersonal tas bort på ett vårdboende och att undersköterskor inte får någon utbildning i vare sig vård i livets slutskede eller anhörigstöd. Jag upprepar hur Vänsterpartiet i Degerfors sköter välfärden: Det handlar bland annat om att nattpersonal tas bort på ett vårdboende och att undersköterskor inte får någon utbildning i vare sig vård i livets slutskede eller anhörigstöd. Det finns alltså allvarliga problem i den svenska välfärden.

Det finns också problem med att välfärdsföretag eller kommunala skolor inte alltid konkurrerar med de saker vi helst skulle önska eller så som vi vill att det ska göras i samhället. Vi vill självklart att ett äldreboende eller ett hemtjänstföretag ska ha som främsta fördel eller främsta marknadsföring för att man ska välja dem att omsorgen är bäst. Vi vill givetvis att alla skolor marknadsför sig med att deras lärare är bäst. Men, absolut, ibland ser vi exempel på att andra saker värderas och lyfts fram som kanske inte borde vara där. Det kan handla mer om tekniska hjälpmedel än om vad läraren faktiskt kan, och så ska det inte vara.

Jag har pekat på utmaningar med demografin, med finansieringen och med hur vi ska klara av att tillgodogöra oss den nya tekniken. Vi har akuta utmaningar med köer i sjukvården och med brister i den kommunala ekonomin som tvingar oss till snabba och hastiga besparingar. Hur ska vi då se på entreprenörskap och företagande? Ska vi se på det som någonting som gör det svårare att lösa dessa problem, eller ska vi se på entreprenörskap som någonting som faktiskt kan hjälpa oss att lösa problemen?

De människor jag möter och pratar med ute i samhället - som har olika politiska färger, värderingar, härkomst och så vidare och som kanske inte själva nödvändigtvis har politiska uppdrag - är väldigt skeptiska till den mycket uppskruvade debatt som finns i politiken. Det är binärt. Man ställer saker och ting mot varandra. Antingen kan det få finnas fria utförare, eller så måste allting vara kommunalt. Politiker på respektive sida måste så mycket som möjligt slänga dåliga exempel i ansiktet på varandra. De människor jag möter funderar själva hemma vid köksbordet snarare över hur saker och ting faktiskt kan bli bättre. Där finns det en stor insikt och en djup kunskap kring att nytänkande, innovation, företagande och entreprenörskap många gånger - inte på ett magiskt sätt och inte alltid men allt som oftast, över tid och på det hela taget - bidrar till att göra saker och ting bättre.

Det handlar om att kunna ha kostnadskontroll, att jämföra olika alternativ med varandra, att testa, att pröva, att genomlysa, att utvärdera och att följa upp på ett sätt som bara är möjligt där mångfalden finns och som aldrig går där enfalden råder.

Det handlar om att man inom företagande och entreprenörskap ibland i sin vilja att tjäna pengar absolut är mer experimentellt lagd. Man är beredd att testa nya saker. Man är beredd att använda ny teknik. Man är beredd att prova nya modeller för att hantera sin personal och ta hand om sin personal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Här ser vi att Vänsterpartiet sitter i bänkarna och skrattar åt detta. Men faktum är att när man frågar personal hur de upplever entreprenörer och företagande säger de att deras åsikter respekteras bättre i privat verksamhet och deras förslag tas mer till vara. De upplever att de har bättre möjlighet att påverka brister på sin arbetsplats än i kommunal verksamhet. De upplever att deras arbetsuppgifter oftare och bättre hinns med på den schemalagda tiden. De upplever mer att deras närmaste chef är skicklig i sitt yrkesutövande. De är på det hela taget mer motiverade att utföra sina arbetsuppgifter. Men framför allt kan man jämföra sjukfrånvaron. Den är, beroende på vilken del av välfärden man kollar på, 10-25 procent lägre.

I det här läget vill vänstersidan helt ta bort företagande och entreprenörskap och själva kärnan för företagande och entreprenörskap. Det vill man i ett läge där den demografiska utmaningen är omfattande, där kostnadsutmaningen är omfattande och där utmaningen med att få in ny teknik i dessa branscher är omfattande - och personalen är mer nöjd i dessa verksamheter. Att göra detta vore förödande för vår gemensamma möjlighet att klara den gemensamt finansierade välfärden.

Att ta bort företagande och entreprenörskap ur välfärden vore att skapa ett A-lag och ett B-lag på ett sätt som vi inte vill i Sverige och som vi aldrig tidigare har sett. Med företagande och med entreprenörskap kommer bättre möjligheter och nya möjligheter - inte alltid, inte överallt och inte samtidigt men över tid.

Ifall vi inte kan hålla företagande och entreprenörskap inom den gemensamt finansierade välfärden kommer det att bli uppdelat som i USA, där de flesta människor, många gånger de mest utsatta människorna, får nöja sig med det som erbjuds offentligt och gemensamt och där andra köper sig andra lösningar. Så vill vi i Alliansen inte att välfärden ska utvecklas i Sverige. Vi vill inte ha ett A-lag och ett B-lag. Vi vill bara ha ett Alag, och det kräver att alla får vara med där - de som behöver vården, de som går i skolorna men också utförarna, oavsett om det är kommuner eller privata företag.

Jag vädjar till er: Dela inte upp Sverige! Klyv inte Sverige mellan dem som har råd och dem som inte har råd! Håll Sverige samman genom att låta alla vara med! Ta den hand som sträcks ut här i dag! Det handlar om att sluta ha ett ideologiskt krig kring välfärden. Ta i stället utmaningen att diskutera de problem som finns och de utmaningar som finns! Lyssna på det Kjell-Olof Feldt säger! Lyssna på det som er kommunstyrelseordförande i Norrköping, Lars Stjernkvist, säger! Lyssna på borgarrådet Karin Wanngård i Stockholm! Lyssna i Skåne på Henrik Fritzon! De vill inte att man genomdriver det här.

I dag kom det en ny undersökning, som visar att av de socialdemokratiska kommunfullmäktigeledamöterna tror bara 11 procent att ett vinstförbud skulle ge mer välfärd. 89 procent av era personer ute i kommunerna tror alltså inte att detta blir bättre.

Vi vet att sju av tio som studerar till sjuksköterska tror att det är bättre att det finns en mångfald bland arbetsgivarna. Åtta av tio tror att de har bättre möjligheter att lyckas i sin karriär och i sina jobb om det finns privata utförare. Det finns 14 000 företag som är verksamma i de här områdena. 240 000, nästan en kvarts miljon, människor arbetar i dag i yrken som påverkas av detta riksdagsbeslut. Och det finns 340 000 elever som går i skolor som riskerar att stängas ifall det som i dag står i propositionen drivs igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Min slutliga vädjan till vänsterblocket i svensk politik är: Se nu detta för vad det är! Ta av de ideologiska skygglapparna! Sluta ta förslag till riksdagen som ni vet bara väcker osämja! Lyssna i stället på de vårdbiträden, undersköterskor, läkare, lärare, specialpedagoger och alla andra yrkesgrupper som finns! Bli mer pragmatiska och ha en gemensam diskussion med oss om hur välfärden kan bli bättre i Sverige!

Låt mig avsluta med en berättelse om en person. Jag citerar ur Nerikes Allehanda:

"När den kommunala skolan inte gav det stöd Maja Nykvist behövde för att läsa och skriva, valde hon och hennes familj att byta till en friskola med fem mils resväg enkel resa."

Vidare står det:

"- Visst var det jobbigt att byta skola. Men alla var snälla och man fick den hjälp man behövde, berättar Maja, som trivs i skolan.

Nu har Maja gått på friskolan i två år, och trots tidiga morgnar, långa resor och höga bensinkostnader är det värt det, säger Annika, mormor och Maja.

- Det är så roligt att se Maja glad att gå till skolan, inte orolig och ledsen som hon kunde vara innan. Skolan är bra på att ta vara på det som eleverna är bra på och utveckla det, så de lär sig lite till."

Det finns alltså inte en lösning för alla människor, men med det förslag som vänstern i dag lägger på bordet skulle Majas möjlighet att byta till en annan skola inte längre finnas kvar. PWC har tydligt belyst detta. Man har också tydligt visat att med de villkor som finns i den här propositionen går det inte att bedriva annan verksamhet än kommunal.

Det finns inte en storlek, ett sätt, som passar alla. Jag kan med stor besvikelse bara konstatera att Miljöpartiet har övergett sina tidigare ideal på det här området. Jag ber er att tänka om, för välfärden behöver annat än ideologiska konflikter.

(Applåder)


Anf. 33 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Nu har du avfärdat våra anföranden som raljanta och högtravande, Niklas. Då vill jag uppmärksamma ledamoten på den utredning som ligger till grund för både propositionen och betänkandet. Den är knappast raljant och högtravande, snarare torr och saklig. Framför allt är det inte 800 sidor oneliners.

Vi kan påminna oss finanskrisen 2008. Redan då, i en finansiell kris, insåg dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman att vi har mer regler i bankväsendet än vi har i privat driven välfärdsverksamhet. Den borgerliga regeringen under Fredrik Reinfeldts ledning valde då att tillsätta Ägarprövningsutredningen och påpekade redan i direktiven att vi ser en utveckling mot ett fåtal större bolag som dominerar marknaden, vilket i förlängningen innebär att vi riskerar både mångfald och valfrihet.

Herr talman! Av Reinfeldts arv ser vi inget. Den nyliberala tanken om marknadens förträffliga logik har slagit rot i borgerligheten. Jag undrar: Vem i riksdagens kammare är det som för ideologiska krig? Det är ju tydligt vilka intressen borgerligheten och Niklas Wykman företräder genom förslag på sänkta löner, marknadshyror, nej till avdragsrätt för fackföreningsmedlemsavgift och ja till fria vinstuttag i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Man hade kunnat önska och stilla bedja om att Wykman och hans partikamrater lyfte luren till sin gamla arbetsgivare Anders Borg och hans chef Fredrik Reinfeldt, som kanske hade kunnat tala om för dem att det är dags att stoppa vinstjakten och garantera mångfalden i svensk välfärd.


Anf. 34 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Niklas Karlsson talar om många saker men inte om någon av de saker som har med detta ärende att göra. Jag ämnar diskutera ärendet vi har framför oss; jag tycker att de vårdbiträden, de undersköterskor, de 350 000 elever och de 250 000 människor som arbetar i denna verksamhet förtjänar det och inte ideologiska trätor av olika slag. Det vore bättre om vi diskuterade det.

Niklas Karlsson tog upp ärendet ägarprövning, som vi debatterade tidigare i dag. Där är vi i stora delar överens, så det är nog oklart för den som lyssnar vad det har med detta ärende att göra.

Detta ärende handlar om att ni vill införa regleringar som skulle riskera verksamhet som påverkar 250 000 människor som arbetar och 350 000 elever. Det skulle leda till att många verksamheter skulle behöva stänga ned.

Beräkningar visar att det i dag på en intjänad hundralapp i välfärdsverksamheten finns i genomsnitt ungefär 6,50 kronor till att betala räntor, skatter och investeringar och bygga buffert med. Genomför man förslaget som regeringen har lagt på bordet skulle det finnas ungefär 30 öre till att göra investeringar och ha en buffert över. Så går det inte att driva äldreomsorg eller skolor eller annan välfärdsverksamhet. Som PWC har konstaterat skulle förslaget innebära nedläggning av detta.

När det gäller de 800 sidor du hänvisar till, Niklas Karlsson, känner du självklart till att personen som var ansvarig för beräkningar i utredningen avgick i protest därför att utredningen vägrade beakta fakta. Alltså är detta kanske inte så genomarbetat som man kunde önska.


Anf. 35 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Det är knappast en ursäkt men möjligen en förklaring att Moderaterna och Niklas Wykman inte riktigt vill svara på frågorna. När inte argument eller bred folklig opinion biter på borgerliga företrädare kanske jag kan skicka med ett par ord av nationalskalden Werner von Heidenstam, som en gång avfärdade arbetarrörelsen och socialdemokratin som "proletärfilosofiska krafter". Det kanske inte rubbar Moderaterna i deras dogmatiska tro på marknaden och dess logik, men det kanske biter om inte argument eller folklig opinion gör det.

Så sant vi äga ett fädernesland,vi ärvde det alla lika,med samma rätt och med samma bandför både arma och rika;och därför vilja vi rösta frittsom förr bland sköldar och bågar,men icke vägas i köpmäns mitt,likt penningepåsar på vågar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Vi stridde gemensamt för hem och härd,då våra kuster förbrändes.Ej herrarna ensamt grepo till svärd,när varnande vårdkase tändes.Ej herrarna ensamt segnade nermen också herrarnas drängar.Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,att medborgarrätt heter pengar.

(Applåder)


Anf. 36 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Jag kan givetvis upprepa att jag tycker att Sveriges vårdbiträden, undersköterskor, läkare och lärare förtjänar en annan och bättre diskussion. Men vi har den diskussion vi har. Vi står på deras sida, och vi står på de här elevernas sida.

En klok person och socialdemokrat, Kjell-Olof Feldt, försökte förhindra 90-talskrisen men blev då avsatt av sitt eget parti och ersatt med Allan Larsson. Kjell-Olof Feldt försökte också stoppa löntagarfonderna, som skapade stora problem för svenska jobb och svensk tillväxt. Apropå dikter skrev Kjell-Olof Feldt en berömd dikt som gick så här:

Löntagarfonder är ett jävla skit,men nu har vi baxat dem ända hit.

Kjell-Olof Feldt har sagt att detta är ett ännu värre förslag, så jag rekommenderar Niklas Karlsson en bredare diktrepertoar framöver.

(Applåder)


Anf. 37 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Givet allt vi vet om konsekvenserna av privatiseringen av välfärden skulle jag vilja påstå att det är ideologisk blindhet att hålla fast vid detta välfärdsexperiment. Sverige är unikt i världen om att tillåta obegränsade vinstuttag; det vet även Niklas Wykman. Vad är det då om inte ideologisk blindhet att hota med att skolor ska lägga ned för att pengarna ska gå till eleverna? Är det inte ideologisk blindhet att sälja ut skolor till kraftiga underpriser för att bereda privata skolägare möjlighet att göra vinst? Är det inte ideologisk blindhet att sälja ut vårdcentraler för 700 000 när de är värda 20 miljoner? Är det inte ideologisk blindhet att konstatera att privat driven äldreomsorg och skola är underbemannad och har lägre löner och sämre arbetsvillkor och sedan försvara det?

Niklas Wykman tar upp den PWC-rapport som har florerat i debatten. Han glömmer dock att nämna att den är skriven av Peje Emilssons revisor. Peje Emilsson är numera vd för Kunskapsskolan, men han var den som skrev den proposition på 20 sidor som låg till grund för hela detta välfärdsexperiment. Han är också moderat, precis som många andra i den privatiserade välfärden.

Är det inte så, Niklas Wykman, att det är ideologisk blindhet att stå här och försvara det här välfärdsexperimentet när det finns så mycket fakta på bordet som talar om var vi har hamnat och vilka konsekvenser det har fått?


Anf. 38 Niklas Wykman (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Jag vill börja med att ge Ulla Andersson rätt i stora delar. Den typ av avknoppning som förekom för länge sedan - det är en metod som inte har använts på mycket länge - var behäftad med flera fel, och det blev inte bra. Så gör man inte längre. Där tycker jag att Ulla Andersson som så många gånger tidigare - inte alltid, såklart, men många gånger - pekar på viktiga poänger. Det är inte ett bra sätt att hantera valfrihet, mångfald och konkurrens i välfärden. Det får man lära sig av, när saker och ting inte är rätt.

Men att gå därifrån till att återigen tilltala den svenska befolkningen som om de vore barn eller inte förstod och säga att det betyder att alla former av entreprenörskap, företagsamhet, mångfald, valfrihet och möjlighet att investera eller tjäna pengar är fel, ja, det leder till rätt extrema slutsatser. Den typen av extrema slutsatser kommer inte att hjälpa svensk välfärd att klara sina utmaningar med vårdköer, demografiska problem och finansieringsproblem.

Där behövs tvärtemot entreprenörskap och företagande. Där behövs givetvis också bra kommunal verksamhet. Det är oroväckande när man hör Ulla Andersson och läser om Vänsterpartiet i Degerfors, som inte kan sköta den kommunala ekonomin. Enligt tidningen handlar det bland annat om att nattpersonal tas bort på ett vårdboende och att undersköterskor inte får någon utbildning i vare sig vård i livets slutskede eller anhörigstöd.

Men det är givetvis inte ett argument mot gemensamt finansierad välfärd eller kommunal välfärd, herr talman, utan det är i första hand ett argument för att byta ut Vänsterpartiet i Degerfors.

Här, Ulla Andersson, behövs det ändå lite bättre nivå. Att allting inte har varit helt rätt alla gånger betyder inte att allting alltid är fel. Då hamnar man i extrema positioner. Där har vi tyvärr Vänsterpartiet, som har fått med sig Socialdemokraterna.


Anf. 39 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Extrema diskussioner - det betyder alltså att Niklas Wykman anser att en stor majoritet av svenska folket för en extrem diskussion när man vill säkerställa att de skattemedel som man har betalat in går till den verksamhet som de är avsedda för. Det var en mycket märklig uppfattning, måste jag säga.

Kan Niklas Wykman förklara för mig varför vi ska tillåta obegränsade vinstuttag ur välfärden? Det är ju ändå skattepengar som vi använder och som är avsedda för omsorg, utbildning och sjukvård. Det är ju dessutom rätt stora pengar vi talar om; övervinsterna 2015 var 4,7 miljarder. Det motsvarar lönerna för 12 500 undersköterskor. Hade det inte varit bättre att de hade fått jobba i äldreomsorgen och att vi hade ökat personaltätheten och sett till att lönerna kunde höjas?

Niklas Wykman vet ju precis som jag att en undersköterska i den privatiserade äldreomsorgen tjänar ungefär 800 000 mindre är en undersköterska i kommunal äldreomsorg under ett arbetsliv. En gymnasielärare i en fristående skola här i Stockholm tjänar ungefär 1 ½ miljon mindre på sitt arbete än en gymnasielärare i den kommunala skolan i Stockholm.

Detta är pengar som i stället går till ägarna. De går till ägare som Peje Emilsson eller Anders Hultin, JB-koncernens vd, som också var med och skrev denna proposition en gång i tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Jag skulle vilja säga att Moderaternas höga svansföring, hot och propaganda i denna fråga handlar väldigt mycket om egenintresse. Det är nämligen väldigt många av era medlemmar, ministrar och kommunal- och landstingsråd som själva driver välfärdsbolag eller är anställda av välfärdslobbyisterna.

Låt oss se till att skattepengar går till det som de är avsedda för i stället.

(Applåder)


Anf. 40 Niklas Wykman (M)

Herr talman! Låt mig börja med att för vad jag bedömer är en mycket stor del av denna riksdags räkning ta avstånd från den typ av anklagelser - nästan brottsanklagelser - om korruption och så vidare som Ulla Andersson kommer med. Om det finns misstankar om sådant måste det givetvis utredas inom ramen för det rättsväsen vi har. Det kan man inte stå här och bara häva ur sig hur som helst, utan det måste i så fall hanteras inom en rättsstat.

Ulla Anderssons argumentation är skarp och hård, men när man möter de ungefär en kvarts miljon människor som arbetar i denna verksamhet och lyssnar på vad de har att säga är de överlag mer nöjda. Om man tittar på de vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och lärare som är anställda åtminstone i de organiserade delarna av verksamheten ser man att de har högre löner, och detta vet Ulla Andersson säkert om. De har inte lägre löner.

Sedan kan man alltid trixa med statistiken hur mycket som helst. Man kan tänka sig att det finns små företag som har fler människor som är halvtidsanställda eller deltidsanställda och göra den typen av utfästelser. Då bemöter man dock - återigen - svenska folket som om de inte förstod och som om det var barn man talade till. Men det är ju inte det.

Det handlar alltså om väldigt många människor som varje dag går till friskolor och som arbetar i denna verksamhet. Det handlar om 14 000 företag, 340 000 elever och en kvarts miljon arbetstillfällen.

Det handlar om Kjell-Olof Feldt, som inte tycker att detta är bra. Det handlar om Lars Stjernkvist, som inte tycker att detta är bra. Det handlar om ledande socialdemokrater i Region Skåne och om ledande socialdemokrater i Stockholms stadshus som inte tycker att detta är bra. Det är bara 11 procent av de socialdemokratiska kommunpolitikerna som tror att detta är bra, och det är bara 5 procent av Miljöpartiets kommunpolitiker som tror att detta ger bättre välfärd.

Man borde visa mer ödmjukhet och ägna sig lite mindre åt ideologi och lite mer åt att ta sig an de stora problemen.

Jag rekommenderar Ulla Andersson att gå till sin regeringssamverkan och fråga sig varför vi har fördubblat vårdköerna. Detta vore någonting att ta tag i och att lösa i stället för ett fiktivt problem.

De miljarder som du talar om stämmer inte heller.

(Applåder)


Anf. 41 Oscar Sjöstedt (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Detta är sannolikt det minst genomtänkta förslag som presenterats under hela denna mandatperiod, möjligen undantaget det betänkande som vi ska debattera härnäst.

Inget - absolut inget - kommer att bli bättre med detta förslag. Ingen kommer att bli vinnare; tvärtom kommer det att finnas gott om förlorare. I första hand tänker jag på de 340 000 barn och ungdomar - och givetvis deras föräldrar - som i dag går i fristående skolor. Dessa skolor vill denna regering lägga ned.

Den socialistiska minoritetsregeringen visar här sina sanna färger. I en ideologisk iver, och påhejad av kommunistpartiet, är regeringen beredd att helt och hållet bortse från konsekvenserna för den enskilde medborgaren i syfte att avskaffa valfriheten för den enskilde och för familjen. Det, herr talman, är direkt skamligt.

Av totalt 1 392 enskilda fristående skolor som nu hotas av nedläggning är den absoluta majoriteten att betrakta som små aktörer, vanligen med bara en enda skolenhet. Många av våra absolut bästa skolor är just fristående. Internationella Engelska Skolan har nämnts tidigare i debatten. De har över 160 000 elever i kö, där barn tillsammans med sina föräldrar frivilligt har ställt sig. Någonting gör de rätt.

Här i Stockholm går mer än hälften av alla gymnasieelever i en fristående skola. I hela riket är motsvarande siffra en dryg fjärdedel. Man kan inte ens föreställa sig belastningen på den enskilda kommunen om alla dessa skolor tvingas till nedläggning.

Men, herr talman, låt oss titta lite framåt i tiden och inte bara fastna för att just denna mandatperiod råkar gå mot sitt slut.

Antalet barn och ungdomar förväntas öka med 325 000 fram till 2027. Det handlar alltså om nästan en tioårsperiod. Detta är barn som ska gå i förskola, i grundskola och i gymnasieskola. Om denna uppgift för kommunen över huvud taget ska gå att lösa pekar alla rimliga prognoser på att antalet friskoleplatser kraftigt behöver öka; de behöver inte minska eller försvinna.

Även om andelen elever på fristående skola skulle minska kommer antalet att öka. Det är sådant här som jag tycker att debatten borde handla om. Det är sådant här vi borde ha fokuserat på under mandatperioden - hur vi ska utveckla skolan. Vi ska inte avveckla stora delar av den.

Hur ska skolan se ut om tio år, med ytterligare 325 000 individer i åldrarna 0-19? Hur klarar vi den utmaningen? Allting heter, som ni känner till, "utmaning" på politikerspråk.

Denna proposition gör absolut ingenting för att komma till rätta med detta. Tvärtom gör den problemen än värre. När man sedan, i nästa steg, går vidare med förslaget och inför samma principer även för sjukvården kommer nästan varannan vårdcentral att tvingas lägga ned.

Hur skulle våra landsting klara av en sådan situation? Det enkla svaret är att de inte skulle det. Hela detta förslag är ett oerhört hårt slag riktat rakt mot den svenska välfärdens hjärta.

Herr talman! Är allting därmed frid och fröjd med hur läget ser ut i dag? Nej, det är det inte - inte i alla avseenden. Därför har Sverigedemokraterna i samband med detta betänkande lagt fram flera förslag, som samtliga syftar till att höja kvaliteten i välfärden - på riktigt. Vi identifierar genuina problem och presenterar konkreta lösningar - på riktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Genomgående för samtliga förslag till kvalitetshöjningar är att de gäller lika för alla, oavsett driftsformer och oavsett om huvudmannen är en kommun, ett aktiebolag, ett kooperativ, en stiftelse eller någon annan organisation eller förening. Det är samma villkor och samma höga krav.

Herr talman! Vi ska ha tydliga regler för tillstånd, vilket vi tidigare har debatterat här i kammaren, att få öppna och driva en skola, ett äldreboende, en vårdcentral eller vad det nu må vara. Ägare, styrelse, ledning, verksamhetsplan och ekonomisk plan ska prövas för att garantera långsiktig och hållbar verksamhet som präglas av hög kvalitet. Att dela ut vinst ska inte vara möjligt om inte den ekonomiska stabiliteten finns. Det är viktigt.

Tyvärr verkar det inte bättre än att regeringen sjabblar bort den här möjligheten. Jag tror att jag har stått här i talarstolen och sagt det säkert tio gånger vid det här laget: Ni är i minoritet. Vill ni få igenom era förslag måste ni söka stöd och samla en majoritet för dem här i kammaren. Det är inte jättesvårt att fatta en sådan ganska trivial sak.

Herr talman! Vi ska kraftigt utöka tillsynen av välfärdens verksamheter. Från att huvudsakligen ha en eller ett par föranmälda kontroller ska vi ha flera oanmälda kontroller. Vi sverigedemokrater ökar också anslaget till specifikt Skolinspektionen för detta ändamål i vår budgetmotion.

Det ska givetvis finnas förutsebara och tydliga sanktioner för det fall att någon aktör, oavsett om den är offentlig eller privat, inte sköter sitt uppdrag. Det kan vara alltifrån ett åläggande om att åtgärda en upptäckt brist till statlig tvångsförvaltning. Det är jag inte ett dugg tveksam till att ta till om det skulle behövas, eller för all del också ett återkallande av själva tillståndet att bedriva verksamheten.

Egentligen är det väldigt enkelt: De duktiga aktörerna ska vi ha kvar och de dåliga ska bort, punkt. Och den ersättning som finansierar detta ska vara mer enhetlig samt i högre grad vara knuten till resultatutvecklingen över tid.

Herr talman! Sverigedemokraterna kommer inte att medverka till några initiativ som ytterst syftar till att avskaffa den enskilde medborgarens valfrihet. Det kommer inte att ske. Vi är däremot beredda att diskutera samtliga initiativ som syftar till att öka kvaliteten i välfärden. Regeringens proposition syftar enbart till att avskaffa valfriheten. Därför kommer vi på torsdag denna vecka att sätta stopp för den.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Paula Bieler och Dennis Dioukarev (båda SD).


Anf. 42 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Vi hör stora ord från Sverigedemokraternas företrädare om att detta är det minst genomtänkta förslag - som jag uppfattar det - under hela mandatperioden som behandlas i Sveriges riksdag och att absolut ingenting skulle bli bättre om det skulle gå igenom.

Jag noterar samtidigt att Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, i en debatt i Aktuellt förra veckan håller med statsminister Stefan Löfven om att det håller på att bli betygsinflation i svensk skola, och han tycker att så mycket som möjligt av varje satsad skattekrona ska användas till det som det är tänkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Jag noterar samtidigt att Jimmie Åkesson så sent som i oktober 2014 sa: Vi har gått till val på att vi vill ha begränsningar av vinstuttag i välfärden. Det är i grunden bra om man gör en översyn.

Richard Jomshof, partisekreterare, säger samma år att Sverige bör följa den linje som gäller i övriga Norden, där friskolor inte får ta ut några vinster ur verksamheten. I stället bör dessa återinvesteras i verksamheten.

Björn Söder säger att Sverigedemokraterna vill att ett förbud mot att vinster tas ut från verksamheten införs för enskilda huvudmän. I grunden är skolpengen skattepengar som tillförs utbildningsväsendet för att utbilda elever till nytta för både dem själva och samhället. Att skattemedel förs ut från verksamheten, säger han vidare, med risk för lägre lärartäthet och sämre undervisningskvalitet, anser vi sverigedemokrater vara orimligt.

Och Paula Bieler säger i SD-Kuriren samma år: Det kan tyckas märkligt att de som vanligtvis talar mest om vikten av att sänka skatterna samtidigt är de som har minst problem med att skattemedel plockas ut i vinster. Rimligen borde det vara de som upprörs mest över att deras surt förvärvade slantar inte går till den verksamhet som förväntas utan landar på andras konton.

Vad är det som har hänt, Oscar Sjöstedt?


Anf. 43 Oscar Sjöstedt (SD)

Herr talman! Det jag förhåller mig till när vi nu landar tydligt i Sverigedemokraternas syn på hela den här frågan är det beslut som Sverigedemokraterna tog på den valkonferens som vi hade i mars 2014. Detta är det kontrakt som vi har slutit med väljarna som lade sin röst på oss i valet. Där är det ganska uppenbart och tydligt att det är den linje som jag här redovisar. Möjligen har vi nu en något mer konkretiserad linje. Men linjen är densamma; den har inte ändrats på något sätt. Det har alltså inte hänt någonting.

Jag tror att när ledamoten Karlsson tänker på vinstbegränsning ser han Ilmar Reepalu-utredningen framför sig, att det bara kan ske på det sättet. Det går ju att uppnå en begränsning av de faktiska vinsterna på väldigt många sätt. Det här är förmodligen det sämsta. Att införa ett vinstförbud som avvecklar alla privata verksamheter är förmodligen det sämsta sättet att uppnå en begränsning av de vinster som kan uppstå i privata aktiebolag som är verksamma inom välfärdssektorn.

Det bästa sättet, och det som vi föreslår, är att ha väldigt höga krav på verksamhetens innehåll. Då begränsas vinsterna. Om man uppfyller de höga krav som vi som politiker borde ställa och ändå gör en vinst har jag inga problem med det. Man kan alltså uppnå samma sak på lite olika sätt.

Jag sa inte att detta är det minst genomtänkta förslaget. Jag sa att det är det minst genomtänkta förslaget undantaget det betänkande som vi ska debattera härnäst, nämligen om afghanamnestin för fullvuxna män. Men det kommer senare.

Jag skulle också vilja säga några ord om betygsinflation. Men jag tror inte att jag hinner med det, så jag återkommer i nästa replik.


Anf. 44 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Nu säger Sverigedemokraterna att linjen är densamma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Jag skulle kunna läsa upp de citat som jag läste upp i mitt förra inlägg en gång till, och det hade blivit tydligt en gång till att det inte alls är samma uppfattning som Sverigedemokraterna har nu. För tids vinnande uppmanar jag dem som tittar på den här debatten att titta på den förra repliken i repris. Ni har bytt uppfattning, och det erkänner ni själva.

Oscar Sjöstedt säger själv i Ekot den 26 maj 2015: Nej, jag förnekar inte att det finns politisk taktik i vårt agerande.

Vidare säger Per Ramhorn, som är sjukvårdspolitisk talesman för Sverigedemokraterna, när Sverigedemokraterna blir uppvaktade av lobbyister 2015: Intresset var enormt. Vi fick så många förfrågningar att vi fick ordna en kö.

Något har hänt. Linjen är inte densamma.

Det som är tråkigt i sammanhanget är att Sverigedemokraterna kastar sin gamla politik över ända. Trots att det finns en bred folklig uppfattning att de pengar som vi avsätter till gemensamma angelägenheter ska användas till just detta byter man fot. Man har en helt annan uppfattning och talar om att det ska finnas kvalitetskrav som ska styra detta. Men man är inte beredd att precisera vilka det är.

Om det som Oscar Sjöstedt står i riksdagens talarstol och säger i dag är genuint menat, att man är beredd att hitta lösningar på hur vi ska begränsa vinsterna i välfärden, är jag den förste att ta i hand med Oscar Sjöstedt på att införa en sådan begränsning. Jag är inte låst vid det här förslaget, som jag tycker är klokt och begåvat. Men i brist på andra förslag är det detta vi har att ta ställning till.

I stället för att bara sänka förslaget borde Sverigedemokraterna komma med egna förslag. Då kan vi hitta en majoritet i Sveriges riksdag för att använda resurserna effektivt och se till att pengarna går till det som det var tänkt.


Anf. 45 Oscar Sjöstedt (SD)

Herr talman! Niklas Karlsson kan få läsa upp precis hur många citat han vill som är vidkommande - eller totalt ovidkommande, vad det verkar.

Vi hade en lång diskussion på vår valkonferens i mars 2014 och landade i en linje i den här frågan, och det är den linje som gäller. Den har inte ändrats. Det är inte så.

De flesta har internet. Google is your friend - go nuts!

Niklas Karlsson påstår att vi inte har folket med oss i denna fråga. Det har vi visst. Enligt de senaste opinionsmätningarna är det en minoritet av väljarkåren som stöder regeringens lagförslag.

Det beror också lite på hur man ställer frågan. Frågar man "Vad är viktigare, regeringens förslag eller att behålla valfriheten?" svarar alla partiers sympatisörer utom kommunistpartiets att det är viktigare att behålla valfriheten. Frågar man "Är det rimligt att privata bolag inom välfärdssektorn har en avkastning i nivå med tjänstesektorn i stort?" svarar en majoritet av våra sympatisörer och en majoritet av hela väljarkåren ja. Så är det.

Svenska folket tycker om valfrihet. Socialdemokraterna och regeringen gör det uppenbarligen inte.

Det är det denna fråga handlar om, valfrihet kontra monopol. Vi värnar valfriheten, och vi gör det tillsammans med allianspartierna, vilket vi är tacksamma för. De båda regeringspartierna och Vänsterpartiet förordar monopol. Så enkelt är det.


Anf. 46 Ulla Andersson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Det är nog inget annat parti som skulle kalla ett vallöfte irrelevant. Jag tror att många minns hur Jimmie Åkesson stod i de stora tvdebatterna inför valet och lovade att det skulle bli slut på vinstjakten. Vinstutdelning i skolan skulle till och med förbjudas.

Om vi vill utveckla skolan borde politikens huvudansvar vara att tillse att skattemedel går till just skolan och inte till skolans ägare. Annars dräneras skolan på pengar.

Oscar Sjöstedt säger att de flesta anser att det är rimligt att den privata välfärdsverksamheten har samma avkastning som annan privat finansierad tjänsteverksamhet. Ja, det är precis det denna proposition föreslår. Varför yrkar då Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna avslag på propositionen?

Vinster i välfärden handlar också om demokratin. För varje kommunal verksamhet som privatiseras inskränks demokratin. Vi har inte insyn i styrelserna och kan inte se hur skattemedlen används.

Anser Oscar Sjöstedt att det är rimligt att skattemedel används till lobbyism? Jag frågar eftersom Sverigedemokraterna troligtvis är experter i denna fråga. Var det inte just i era korridorer riskkapitalisterna sprang för fullt för att få er att ändra er i denna fråga? Och nu står du här som en lydig dräng åt riskkapitalisterna och försvarar dem med hull och hår för att tillförsäkra dem deras enorma framtida vinstuttag.

(Applåder)


Anf. 47 Oscar Sjöstedt (SD)

Herr talman! Men snälla, Ulla Andersson, för guds skull!

Först och främst: Bli inte företagare, Ulla Andersson. Det kommer inte att gå bra.

Propositionen föreslår i praktiken ett vinstförbud, för det är designat på ett sådant sätt. Det talas om operativt kapital. Ett tjänsteföretag har givetvis ett lågt, nästan obefintligt operativt kapital. Värdet i ett tjänsteföretag består i att man har kunnig, engagerad och kompetent personal. Det bokförda operativa kapitalet är noll, för man bokför ju inte sin personal. Den finns inte med i balansräkningen.

Jag har inte haft ett enda möte med en riskkapitalist. Men de får gärna höra av sig, för jag har inga problem med att träffa dem. Riskkapital är generellt bra, och många företag hade inte kunnat starta utan tillgång till riskkapital. Jag har inget emot riskkapitalister, men jag har inte haft något möte med dem - än i alla fall.

Precis som jag sa i det tidigare replikskiftet med ledamoten Niklas Karlsson från Socialdemokraterna kan vinstbegränsning uppnås på olika sätt, antingen på det dåliga sättet genom att förbjuda eller på det bra sättet genom att ställa höga och tydliga krav på innehåll, kvalitet och så vidare.

En sak är jag nyfiken på när det gäller Vänsterpartiet och regeringspartierna. Privata företag i välfärdsbranschen drivs dubbelt så ofta av kvinnor som av män. Vad har Vänsterpartiet och regeringspartierna emot kvinnliga företagare och kvinnlig företagsamhet?


Anf. 48 Ulla Andersson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Om ägarna har stoppat in kapital i bolaget är det rimligt att de får avkastning på det. Men har de inte stoppat in något kapital ska de inte få någon avkastning. De kommer dock att få lön för sitt arbete. Det är det denna proposition handlar om. Jag tror att de flesta skattebetalare tycker att det är en rimlig logik och att skattemedel som de har betalat in efter att ha jobbat och kämpat går till det de är avsedda för.

Det handlar om rätt mycket pengar. År 2015 var övervinsterna 4,7 miljarder. Det motsvarar 12 500 undersköterskor, som kunde ha tagit hand om mormors omsorg, eller ca 9 000 lärare. Det motsvarar också en höjning av garantipensionen med ungefär 1 000 kronor.

Det är betydligt bättre att använda skattemedel till att förbättra för skoleleverna, ta hand om mormor eller höja garantipensionerna. Det är inte rimligt att de lobbyister som springer i era korridorer berikar sig på skattemedel som är tänkta att gå till välfärden.

Jag frågar igen, Oscar Sjöstedt: Är det rimligt att skattemedel går till lobbyism och reklam, till uppköp av olika privata bolag och till att berika ägarna i bolag som många gånger har färre anställda, större klasstorlekar, sämre arbetsvillkor och lägre löner när skattemedlen behövs så väl i varje befintlig välfärdsverksamhet, vilket de ju faktiskt är avsedda för? Är det då inte rimligt att de också går dit? Det är ju det skattebetalarna och väljarna vill.

Jag tycker att ni ska stå upp för era vallöften och inte kalla dem irrelevanta.

(Applåder)


Anf. 49 Oscar Sjöstedt (SD)

Herr talman! Det är ju inte så. Jag har tittat på det och plockat fram siffror från Statistiska centralbyrån och andra. Är det en differens i dessa yrkeskategorier, det vill säga sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, lärare med flera? Nej, det finns inga sådana löneskillnader. Att man skulle tjäna avsevärt mindre i ett privat bolag än i den offentliga sektorn stämmer inte.

Detsamma gäller personalomsättningen. Är personalomsättningen avsevärt högre i de privata bolagen? Det borde den ju vara om de privata arbetsgivarna är så värdelösa och kommuner och landsting är Shangri-La. Men så är det inte. Det stämmer inte; det är helt fel. I vissa fall är personalomsättningen betydligt lägre hos privata arbetsgivare.

Man ställde en fråga bland lärare på fristående skolor, det vill säga med privat arbetsgivare: Skulle du kunna tänka dig att vara lärare i den kommunala skolan? Mer än hälften svarade nej. De kunde inte tänka sig att jobba i den kommunala skolan.

Hade ni lyckats med uppsåtet att stänga ned alla privata skolor, vilket ni som tur är inte kommer att lyckas med, hade först och främst 340 000 barn och ungdomar inte haft en skola att gå till. Vidare hade en majoritet av dessa lärare inte gått över till den kommunala skolan. De hade försvunnit till något annat i offentlig sektor eller näringsliv, vad vet jag. De hade i alla fall inte fortsatt som lärare i den kommunala skolan. Det är rätt anmärkningsvärt, och det borde ni ha tänkt på innan ni lade fram detta förslag.


Anf. 50 Emil Källström (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Vi har tidigare i debatten hört referenser till vad Fredrik Reinfeldt sagt och inte sagt. Jag skulle vilja inleda med att minnas vad en annan och snart före detta statsminister har sagt och gjort.

Inför S-kongressen 2009 ledde statsminister Stefan Löfven en arbetsgrupp som då föreslog partiet att skippa vinstförbud därför att det inte leder någonstans och i stället satsa på kvalitetskrav, som är vägen framåt. Tänk vad mycket bättre vårt land hade varit om Socialdemokraterna hade hållit fast vid den klokskapen. Vi hade kunnat göra något betydligt bättre av den tid som denna debatt tar för oss.

Låt oss slå fast vad det är vi talar om: 340 000 elever går i dag i skolor, förskolor och gymnasier som drivs av aktiebolag, 50 000 personer har privat hemtjänst och ungefär 240 000 anställda berörs av det som vi nu diskuterar. Det är en stor del av den svenska välfärden, och det är en del av denna välfärd som är här för att stanna.

Den svenska modellen utvecklas hela tiden. Vi är nu en förkrossande majoritet av svenskarna som tar för givet att den svenska modellen bygger på gemensam skattebaserad finansiering, vilket innebär att den finns tillgänglig för alla och att alla har möjlighet att välja, oavsett plånbok.

Valfriheten i Sverige är inte något som bara de som har råd kan ta del av, utan tvärtom är den något som alla, åtminstone de som har turen att bo i rätt kommun, har möjlighet att ta del av. Tyvärr finns det de som har oturen att bo i socialdemokratiskt styrda kommuner - jag själv är en av dem - där välfärden och valfriheten fortfarande är kraftigt begränsade. Detta ska vi självfallet göra något åt.

Herr talman! De som sitter och lyssnar på en sådan här debatt - på tv eller här i kammaren - kanske ställer sig frågan: Vem ska man lita på egentligen? Jag tycker att vi har fått en ganska väl sammanfattad genomgång av alla studier och forskningsrapporter som har tagits fram de senaste åren när det gäller den svenska välfärden och privata aktörer inom denna. Sanningen är att det är ganska spridda skurar. Det finns publikationer och annat som kommer fram till att de kommunala verksamheterna överpresterar på vissa punkter, medan det finns de som kommer fram till att de privata överpresterar på andra punkter. Det är en komplex bild vi har att hantera.

Detta är ett område som är dåligt lämpat för förenklingar och svartvita beskrivningar. Låt oss därför hantera frågan som så komplex som den är. Vi måste helt enkelt lägga det på oss själva att gå vidare med politik som ser verkligheten i all dess komplexitet och löser de problem som finns på riktigt. När det gäller den proposition som nu lagts på riksdagens bord är det oklart om den löser några problem över huvud taget. Den leder sannerligen inte till vare sig ökad kvalitet eller valfrihet.

Många talar om valfriheten som att det har gått för långt eller att det skulle vara för mycket. Det är ett enormt storstads- och Stockholmsperspektiv. I stora delar av landet finns det inget att välja på. Det är kommunala monopol när det gäller hemtjänsten. Det finns väldigt få friskolor, oavsett om det gäller förskolor eller gymnasier, och det finns alltför lite valfrihet i välfärden.

Vi ser till exempel inom skolan att det är i de kommuner där det är allra minst valfrihet - få saker att välja mellan - som resultaten släpar efter. Detta är dåligt, och den svenska välfärden och valfriheten i välfärden måste utökas och förbättras snarare än något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Jag kan konstatera att vi talar om sak, men vi måste också tala om form. Vi kunde alla se för tre år sedan exakt vad som skulle hända i dag. Det har stått klart under lång tid att detta är en politiskt död process. Det har stått klart under lång tid att det inte kommer att bli något av detta. Tänk om man i stället hade försökt komma fram där det faktiskt går att komma fram och nå resultat där det faktiskt går att nå resultat. I stället har vi haft en mandatperiod full av repriser av förra valrörelsens diskussioner.

Jag och Ardalan Shekarabi, som inte här just nu men som ska upp i talarstolen lite senare, möttes i morse för en debatt om detta i Svd:s Ekonomistudion. När vi satt i väntrummet stod TV3 på, och där kördes sitcomen The Nanny. Den var gammal och tråkig när jag var ung, eller åtminstone yngre. Det jag tänkte var: Går den fortfarande? Jag får ungefär samma känsla när jag hör denna debatt. Går dessa argument fortfarande? Har vi inte kommit vidare, och borde vi inte komma vidare? Sanningen är: Jo, det är hög tid att göra det.

Låt oss nu rösta ned detta ogenomtänkta förslag, vilket vi kommer att göra, och sedan gå vidare där det faktiskt finns en politisk grogrund. Vi kan komma överens om tuffare kvalitetskrav. Det kan till exempel handla om att se de problem som nu diskuteras och som måste få en lösning.

Det är oroväckande med betygsinflation, oavsett var den uppstår. Vissa beskriver betygsinflation som att det är ett problem bara i den privat utförda utbildningen men inte i den kommunala. Sanningen är självfallet att betygsinflation ska bekämpas oavsett var den uppstår. Ett sätt som skulle kunna leda i rätt riktning är det vi nu diskuterar och som vi borde besluta om, nämligen centralt rättade nationella prov, som skulle kunna vara en motkraft.

Andra problem som nu diskuteras - självfallet är de problem - är när skolor med mycket kort varsel försvinner. Det är ett uppenbart problem, och där behövs kanske tydligare statliga riktlinjer. Men att skolor lägger ned och försvinner - vi har hört två exempel under debattens gång: John Bauer och något i Karlstad - kan inte vara ett problem bara när de är privata.

Var fanns upprördheten från vänster när den då socialdemokratiskt styrda Nordmalings kommun lade ned ett antal byskolor under jullovet? Julavslutningen var på byskolan, men sedan när det var dags att börja igen efter trettonhelgen var skolan borta. Det är lika orimligt, inte sant? Om vi köper att detta är ett problem måste vi ju lösa det, oavsett om det är en privat, ideell eller offentlig utförare som står för problemet.

Vägen framåt är att vi släpper de ideologiska skygglapparna, sätter oss ned och kommer överens om riktlinjer som styr mot det vi vill ha, nämligen ökad kvalitet och valfrihet i hela landet.

Herr talman! Jag tror att Ulla Andersson har helt rätt. Jag ser många förvånade blickar i lokalen. Det är inte ofta det händer, men när det händer ska det lyftas upp. Ulla Andersson hade helt rätt här tidigare i diskussionen när hon sa att detta är tack vare Vänsterpartiet. Detta är uppenbart en eftergift till Vänsterpartiet.

Låt oss nu sätta stopp för denna olyckliga parentes i den svenska välfärdsdebatten. Nu röstar vi ned detta förslag, går vidare i våra liv och ser till att de regler vi lägger på plats och den utveckling vi vill ha inom välfärdssektorn leder till kvalitet och valfrihet, inte till Vänsterpartiets nycker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

(Applåder)


Anf. 51 Ulla Andersson (V)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för berömmet. För Vänsterpartiet är vallöften viktiga. Vi tycker inte att de är irrelevanta, som andra partier, till exempel Sverigedemokraterna, har gjort här i talarstolen före mig.

Jag har en fråga till Emil Källström: Har Centerpartiet funderat över hur det blir när aktiebolagslagens mål att bereda ägaren vinst är det överordnade målet, med den selektering som detta innebär?

Har ni funderat något över varför privata friskolor framför allt etablerar sig där barn med föräldrar med lång utbildning bor? Kan det vara så att man gör detta därför att man tror att dessa barn har mindre behov och att man på så sätt kan tjäna mer pengar?

Har Centerpartiet funderat något över varför privata vårdcentraler etablerar sig där de friskaste människorna förväntas bo? Kan det vara så att det är där man tror sig tjäna mest pengar?

Har Centerpartiet funderat något över varför de privata friskolorna, till exempel här i Stockholm, i genomsnitt ger flera tusen kronor mindre i lön till en lärare eller varför en undersköterska i äldreomsorgen tjänar mycket mindre i den privatiserade äldreomsorgen än i den kommunala?

Kan det vara just som i aktiebolagslagen, det vill säga att det övergripande målet är att bereda ägaren vinst? Eller gör Centerpartiet någon annan analys av detta?


Anf. 52 Emil Källström (C)

Herr talman! Jag kan försäkra Ulla Andersson att Centerpartiet på alla relevanta punkter gör en annan analys än Vänsterpartiet. Det gäller inte bara detta område.

Det som Ulla Andersson ger uttryck för är egentligen den enda rimliga hållningen, förutom den som Centerpartiet och Alliansen står för. Det som du argumenterar för, Ulla Andersson, är i själva verket ett förbud mot aktiebolag i välfärdssektorn. Det är en hållning som jag inte delar men som jag skulle respektera om det var det som vi skulle rösta om.

Ulla Andersson argumenterar emot själva tanken att ha aktiebolag i välfärdssektorerna. Sedan kommer hon att rösta för ett förslag som innebär att de får fortsätta att finnas. Det tycker jag är märkligt.

Vår linje är att värna den valfrihet som vi har. Vi tror att aktiebolagen som nu har funnits i 20 år i svensk välfärd kommer att fortsätta att finnas där. Vi lagar efter detta läge och utvecklar både valfrihet och kvalitet. Det är så att säga det som är grundtanken i Centerpartiets politik.

Jag har en motfråga till Ulla Andersson. De problem som vi ser inom välfärden, är de lika illa oavsett vem som står för problemen? Jag var inne på det i mitt anförande. Är det lika illa när Nordmalings kommun lägger ned tre byskolor under jullovet som när en privat aktör gör samma sak? Det var en socialdemokratisk majoritet, stödd av Vänsterpartiet, som gjorde detta. Jag såg ingen upprördhet från Ulla Andersson. Jag tycker att problemen är lika illa oavsett om det handlar om en privat aktör eller om en kommun. Vad tycker Vänsterpartiet?


Anf. 53 Ulla Andersson (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Herr talman! Emil Källström svarade över huvud taget inte på mina frågor. Jag frågade om ni har gjort någon analys av varför dessa välfärdsföretag etablerar sig just där de friskaste människorna förväntas bo. Varför etablerar sig privata vårdcentraler just där de friskaste människorna förväntas bo? Varför etablerar sig de privata skolbolagen just där de elever som anses ha lättast att uppnå kunskapsmålen bor? Varför etablerar de sig just där? Kan det ha något att göra med att de framför allt vill ha pengarna som mål? Det blir ju konsekvenser. Välfärden dräneras på resurser.

Den utredning som du, Emil Källström, har kritiserat mycket hårt visar nämligen hur pengar går just till annat än de faktiskt är avsedda för. Det handlar om nästan 5 miljarder kronor under 2015. År 2017 gjorde de tio största koncernerna över 3 miljarder i vinst. Tänk hur mycket dessa pengar hade behövts till sjukvården och till skolorna, inte minst för att rädda byskolor.

Jag hoppas att du kan svara på detta, Emil Källström. Anser ni att vinsten och inte verksamheten är målet? Kan det vara en bakvänd ordning när vinstintresset styr?

Är det rimligt, Emil Källström, att det är tre gånger så hög avkastning i den privatiserade äldreomsorgen som det är för att driva och äga en bank? Är det rimligt att det är dubbelt så hög avkastning för att driva en privat skola som för att äga och driva en bank? Jag tror inte att väljarna tycker det. Vänsterpartiet tycker definitivt inte det. Det är därför som vi vill reglera vinsterna i välfärden. Centerpartiet tycker att det ska vara oreglerade vinstuttag i välfärden i all evinnerlig framtid, verkar det som, oavsett konsekvenserna.

(Applåder)


Anf. 54 Emil Källström (C)

Herr talman! Ulla Andersson började med att kritisera mig för att inte svara på frågan. Sedan ägnade hon sina två minuter åt att inte tillnärmelsevis svara på frågan om problemen är lika illa oavsett om det är fråga om kommunala eller privata utförare. Jag kan bara tolka detta som att problem bara finns i den privat utförda välfärden. När samma problem uppstår i den offentliga verksamheten är det ingen fara. Jag tycker att det är en konstig hållning.

Ulla Andersson ställde en mängd nya frågor. Men egentligen hade alla samma tema, och det var att Ulla Andersson misstolkar, till synes medvetet, verkligheten. Sedan förväntas jag svara på om jag tycker att Ulla Anderssons misstolkningar är rimliga eller inte.

Jag skulle kunna göra det ganska enkelt för mig. Jag tycker att det är ganska orimligt att, som Ulla Andersson, bara portionera ut delar av verkligheten och säga att man beskriver hela verkligheten.

När det gäller exemplet med byskolor är tydligen ett sätt att rädda byskolor att nu stänga ned möjligheterna för nya aktörer och för valfrihet.

Jag har nyheter till Ulla Andersson. Det enskilt viktigaste för att rädda kvar skolor på landsbygden i Sverige - i min del av landet och i Gävleborg som Ulla Andersson kommer från - är just möjligheten för nya aktörer att starta verksamhet när kommunen drar sig undan. Det är de offentliga aktörerna som framför allt driver mot centralisering. Då är det fantastiskt bra att kunna ha denna ventil, det vill säga att aktiebolag eller föräldra- eller personalkooperativ faktiskt värnar om de små enheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Valfriheten är ett sätt för människor att själva utveckla välfärden och se till att den är som de själva vill ha den. Det är det som valfrihet handlar om.

Om vi lägger all makt i politikers händer finns det ingen möjlighet för den enskilde att påverka. Det tycker jag är dåligt.


Anf. 55 Mathias Sundin (L)

Herr talman! Låt mig resonera lite grann om vinst och förlust. Vänsterpartiet skrev nyligen en artikel där de gav sig på nätläkarna, eller videoläkarna, som vi har sett poppa upp de senaste två tre åren. Vänsterpartiet anklagade dem för allt möjligt dåligt. Men en anklagelse lyste med sin frånvaro, nämligen den om övervinster. Vänsterpartiet anklagade inte nätläkarna för att göra övervinster eller vinster över huvud taget.

Varför gör de inte det? Jo, därför att nätläkarna går med stor förlust. De går med hundratals miljoner i förlust, inte för att de driver dåliga bolag utan för att de bygger upp en ny verksamhet. Det är investerare och långivare som tar dessa förluster för att Kry, Mindoktor.se, Doktor 24, Doktor.se och så vidare ska kunna bygga upp sina verksamheter och längre fram, förhoppningsvis, göra vinst. Risken är naturligtvis stor att de aldrig gör en vinst. Det är en helt ny bransch som de bygger upp. Möjligheten att just det bolag som du har satsat på ska bli en av vinnarna är ganska liten. Om möjligheten att i framtiden göra vinst inte alls finns eller är några tiondelar av omsättningen är det väldigt få, eller snarare ingen, som kommer att riskera några hundra miljoner för att uppnå detta.

Denna utveckling med nätläkarna har inte skett i det offentliga, eftersom det offentliga inte har någon större tolerans för förluster. Det offentliga investerar inte hundratals miljoner i en sådan utveckling om de inte blir tvingade till det av just konkurrensskäl. Det är det som vi nu ser när det handlar om digital vård.

Entreprenörerna bakom dessa bolag har sett en möjlighet att lösa ett problem inom välfärden, nämligen dålig tillgänglighet och långa väntetider i vården.

Vänsterpartiets artikel inleds med något som skulle kunna få vilken reklambyrå som helst att slå sig för bröstet. Man skriver: Ett klick i mobilen, och några minuter senare har du kontakt med en läkare som ställer diagnos och skriver ut recept.

Anledningen till att vi i dag har möjlighet att med ett klick i mobilen få kontakt med en läkare är vinst, eller möjligheten till vinst. Utan möjligheten att göra vinst hade detta inte skett. Utan möjligheten att göra vinst hade dessa entreprenörer, långivare och investerare aldrig riskerat åratal av förluster.

Nätläkarna skiljer sig såklart inte från andra företag inom välfärden. Om du ska starta en skola behöver du en lokal att vara i. Nästan aldrig är den lokalen anpassad för att vara en skola eller tillräckligt fräsch för att vara en skola. Du behöver pengar för att renovera den. Ingen lånar ut pengar till en renovering om företaget aldrig kommer att kunna göra något annat än en minimal vinst. Då kan man inte bygga upp en buffert för dåliga tider. Då kan man inte investera i innovation och utveckling av en verksamhet som just i början är förlustbringande men som på sikt kan leda till bättre kvalitet och större effektivitet, vilket ger just vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Det är därför, tror jag, som jag hör så mycket om att friskolorna är snabbare än de kommunala skolorna på att börja använda artificiell intelligens som stöd i undervisningen. Det kan leda till just högre kvalitet och bättre effektivitet, vilket kan ge högre vinst. Om någon kan driva en skola med högre kvalitet och lägre kostnader är detta något vi ska belöna, inte förbjuda.

Naturligtvis finns det företagare som försöker ta sig en annan väg till vinster, nämligen att dra ned på kvaliteten. Sådant kan löna sig på en marknad med dålig konkurrens, dåligt utformade regelverk och dålig granskning från medier och politiker. Vi behöver ett bättre regelverk i Sverige, vilket vi har debatterat alldeles nyligen och vilket vi har föreslagit från Alliansen, men jag tycker att vi står oss rätt väl på de andra punkterna.

Om det är så att det i en bransch uppkommer övervinster - hur man nu exakt ska definiera detta - beror det ofta på dåligt fungerande konkurrens. Men på en fungerande marknad med tydliga regelverk, tydlig granskning och öppenhet ökar övervinster eller höga vinster incitamenten för andra att ge sig in i den branschen. Incitamenten ökar för andra entreprenörer att starta företag och bedriva verksamheten bättre till lägre kostnad. Därmed pressas vinsterna ned.

Herr talman! Vad vill då Vänsterpartiet göra när de inte kan förbjuda nätläkarna att göra förlust? Jo, de skriver att landstingen "ska ansvara för utvecklingen av digital vård". Det vore ett effektivt sätt att kraftigt bromsa utvecklingen med digital vård i Sverige.

Vi ska låta valfrihet för elever, föräldrar, patienter, funktionsnedsatta och andra finnas kvar inom välfärden. Vi ska låta kreativitet, nya infallsvinklar och entreprenörskap finnas kvar inom välfärden. Förbjuder vi vinst bromsar vi detta. Förbjuder vi vinst kommer vi att tappa dem som vågar göra förlust för att bygga upp något nytt.

Herr talman! Förbjuds vinst i välfärden så förbjuds förlust i välfärden. Det vore en stor förlust för välfärden.

(Applåder)


Anf. 56 Larry Söder (KD)

Herr talman! Hög kvalitet i skolan, vården och omsorgen är en förutsättning för ett sammanhållet Sverige där vi kan ge alla människor likvärdiga förutsättningar och stöd oavsett bakgrund eller bostadsort. Vi har alla därför höga ambitioner för välfärden. Svensk skola, sjukvård och omsorg ska tillhöra de bästa i världen. Det är därför debatten och reformviljan för den svenska välfärden måste handla om hur vi kan säkra en välfärd med hög kvalitet och bibehållen valfrihet.

Men en annan bild har tonat fram i Sverige den senaste mandatperioden, en mer problematisk bild.

Jag hävdar att vi har en kris i äldreomsorgen. Fler än 5 000 personer får vänta mer än tre månader från ett positivt beslut tills de får plats på särskilt boende. Denna siffra är stigande vad avser de närmaste åren, och kommuner skulle behöva all hjälp och allt stöd som kan uppbådas för att klara av att leverera till det behov som finns.

Vi har skolverksamheter där skiftande resultat redovisas. En del skolor redovisar väldigt bra resultat. Andra skolor borde vi fokusera på för att hjälpa dem till bättre resultat och kvalitet. Valfriheten har blivit naturlig. Elever och föräldrar använder den för att kunna välja den skola man tror passar bäst för den enskilde eleven. Skolverksamhet där konkurrensincitamentet höjer kvaliteten höjer personalen, eleverna och föräldrarnas möjlighet till inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

I detta läge föreslår regeringen ett vinsttak som de facto innebär att var femte äldreboende måste läggas ned på sikt och att nästan 40 procent av den förväntade utbyggnaden av äldreomsorgen, som hittills sett ut att ske privat, uteblir. Det här beslutet skulle innebära att det underskott av platser som vi har inom äldreomsorgen ökar drastiskt. Regeringen tar inte platsbristen på allvar.

Det vinsttak regeringen föreslår kommer att innebära att de mindre fristående skolorna över tid kommer att få lägga ned, då möjligheten till buffert och tryggheten för eleverna inte kommer att kunna garanteras ur ett ekonomiskt perspektiv.

Förslaget om att begränsa vinster i välfärden är för mig ett angrepp på hela vårt samhälles sätt att fungera. Staten ska gå in och reglera hur hög vinsten får vara i ett visst företag. Vad kan bli konsekvensen i förlängningen? Vilka företag anser sig regeringen nödgad att i framtiden reglera vinsterna för?

Ett incitament för kvalitetsutveckling och valfrihet tas i princip bort. Detta sker för att Vänsterpartiet ska stödja den socialdemokratiska regeringen. Då måste den göra saker som försämrar för Sveriges äldre och för eleverna. Detta måste även för en socialdemokrat kännas alldeles fel.

Regeringen och Vänsterpartiet har en majoritet emot sig. Det vet man om när man bereder propositionen. Ändå lägger man fram den. Man vill ha vinster i välfärden som slagträ inför valet och vända bort blicken från det faktum att välfärden är i kris och behöver riktiga reformer inför framtiden. Det hade varit klädsamt om debatten i stället hade handlat om kvaliteten inom skolan och äldreomsorgen, hur vi får fler äldreboendeplatser eller hur vi kan kapa köerna inom sjukvården och öka tillgängligheten inom sjukvården.

Förlorarna i detta spel är de äldres omsorg och ca 340 000 elevers skola, som nu hamnar i ett osäkert läge. Risken vi tar med en sådan här debatt är att 3 435 företag och ekonomiska föreningar blir osäkra om framtiden och inte känner stödet från oss här i denna kammare.

Företagsägande handlar i grunden om rätten till inflytande och möjligheten att få ekonomisk ersättning via vinstutdelning. Möjligheten till vinstutdelning skapar incitament att utveckla verksamheten mot högkvalitativa tjänster som andra faktiskt väljer. Det finns inget välfärdsföretag som finns kvar om det inte finns sådana som väljer det.

Riskerna med att starta som företagare är stora. Många gör det trots riskerna, men allt fler avstår på grund av att spelreglerna är tuffa och att man hela tiden ändrar förutsättningarna. Vi som kristdemokrater anser att företagande är bra för konkurrensen, bra för ökad kvalitet och utveckling av kvaliteten inom omsorgsverksamheterna samt bra för kostnadskontroll. Alternativet, att få tillbaka situationen att vi bara har kommunala verksamheter och inga fristående, vore att gå tillbaka 50 år i tiden.

Kvaliteten ska sättas i främsta rummet, menar vi. Med högre och bättre krav kan vi bibehålla idérikedomen från alla dessa företagare, samtidigt som vinsterna inte kan nå alltför höga höjder. Ett vinsttak stryper i praktiken denna utveckling. Det blir nästan omöjligt att utveckla och investera i verksamheterna. Då försvinner många av företagen, och brukarna och eleverna blir utlämnade till de kommunala inrättningarna. Vi vill verkligen inte ha det så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Förslaget om att sätta ett tak på 7 procent av operativt kapital slår med precision mot dem som vi gärna ser är kvar, det vill säga mot dem som har varit anställda i kommunal verksamhet men har en idé om att jobba på annat sätt och kanske har andra idéer om hur man borde kunna öka kvaliteten. De som missgynnas är dessa personer, som vill ta steget att bli företagare men inte har några stora pengar på banken som gör att de kan köpa en fastighet eller annat. De har sin kunskap, sitt engagemang och sin vilja till kvalitetsutveckling.

De som finns i dag kommer långsamt att försvinna bort, då bufferten sakta kommer att försvinna. De som klarar sig med Socialdemokraternas förslag är de som kan köpa fastigheter eller på annat sätt öka det operativa kapitalet. De kan fortsätta som tidigare, men de som vi värnar, de mindre företagarna, som mestadels är kvinnor, kommer att slås ut.

Förslaget innebär en långsam död för välfärdsföretagen. Detta är en marknad med många kvinnliga företagare och en marknad som mår väldigt bra av konkurrens för att öka kvaliteten och vidareutveckla verksamheterna.

En rolig ekvation som regeringen har gjort och som visar att man gjort en tankevurpa är att man räknar med att de miljarder man förväntar sig i övervinster på något sätt skulle kunna stärka den kommunala verksamheten. Problemet är bara att kommunal verksamhet ligger på samma kostnadsnivå eller högre kostnadsnivå än de fristående verksamheterna. Det betyder att tillskottet blir noll kronor eller en förlust för kommunerna. Verksamheten måste ändå bedrivas av någon annan, och kostnaden finns där ändå.

Summan blir att man borde titta framåt i stället för att använda en retorik jag trodde vi lämnat bakom oss. Stärk kvaliteten och hitta sätt att mäta kvaliteten på ett bättre sätt. Lär oss att göra bra upphandlingar som är inriktade på vad vi förväntar oss i kvalitet i stället för att summan på sista raden är det viktigaste.

Vi som parti tror att vi behöver välfärdsföretagen. De tar risker, de skapar kvalitet och de skapar konkurrens. Vi värnar gärna om möjligheten till valfrihet. Vi kristdemokrater ställer oss bakom utskottets förslag och säger därmed nej till ett vinsttak.

(Applåder)


Anf. 57 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! "Ett problem har dock varit att borgerligheten har avfärdat all kritik mot skolmarknaden som om det vore ett dolt försök att inskränka individens möjlighet att välja skola. Även kritik som har varit såväl befogad som saklig har ignorerats. Jag menar att många tongivande politiker inom borgerligheten har gått skolkoncernernas ärenden i stället för att verka för ett så välfungerande skolsystem som möjligt."

Fru talman! Dessa var inte mina ord. Dessa ord var citat ur en artikel författad av förbundsordföranden för Moderata ungdomsförbundet, en efterträdare till Niklas Wykman och Ulf Kristersson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Fru talman! Jag har varit politiskt aktiv sedan 1993. När jag blev politiskt aktiv var talman Urban Ahlin en nybliven riksdagsledamot som ansågs vara talangfull. Inte någon gång under de år som jag har varit politiskt aktiv har jag varit med om situationer där moderata, liberala och sverigedemokratiska väljare gått fram till socialdemokrater för att skriva under en politisk namninsamling. Men det har jag upplevt under de senaste dygnen och veckorna när jag har varit ute med namnlistor för att få in namnunderskrifter för att stoppa vinstjakten i välfärden.

Folk har kommit fram till mig och berättat att de röstat på Moderaterna i flera val men har så svårt att förstå kampen för att tillåta obegränsade vinstuttag från välfärden. Folk har kommit fram och sagt att de kanske funderar på att rösta på Sverigedemokraterna men har så svårt att förstå att Sverigedemokraterna som parti sviker sina egna vallöften och nu försvarar läckaget ur svensk välfärd.

Det är märkligt att vi har en situation där en majoritet av de borgerliga väljarna, en majoritet av de sverigedemokratiska väljarna, tar strid mot sina egna partier och kräver att den svenska staten återtar kontrollen och säkerställer att vi lever upp till den rimliga förväntan som finns. Den innebär att svenska skattebetalares pengar används till svensk välfärd och skola och inte lämnar välfärdsverksamheten.

Varför gör de borgerliga och sverigedemokratiska väljarna den bedömningen? Varför hamnar de i konflikt med de partier som de annars sympatiserar med i andra frågor, fru talman? Svaret kan man finna när man reser runt i Norden. Jag har gjort det under de här åren. Jag har mött borgerliga ministerkollegor i Danmark, i Finland och i Norge.

Jag har ställt frågan till dem: Mina vänner, ni har ju en högermajoritet i era parlament. Ni har möjlighet att driva igenom en skolreform i Danmark, i Norge och i Finland och göra det som svensk borgerlighet gjorde här i början av 90-talet, att släppa in det kommersiella vinstintresset i norska, danska och finska skolan. Varför gör ni inte det?

Det svar jag har fått, fru talman, får mig att skämmas. Det svar jag har fått vid samtliga tillfällen har varit: Vi har ju sett hur det har gått i Sverige. Det är bakgrunden till varför det norska högerpartiet Højre, det liberalkonservativa partiet i Danmark och de borgerliga partierna i Finland motsätter sig vinstjakten i skolsystemen. De har sett hur det har gått i vårt land.

Fru talman! Vi politiker har en skyldighet gentemot medborgarna att kontinuerligt utvärdera den politik som har förts och kontinuerligt, brutalt, justera våra egna ställningstaganden och slakta heliga kor. Vi har ingen rätt att driva en politik med ideologiska skygglappar, utan det är vår skyldighet att se resultatet av den politik som förts och se om saker och ting behöver förändras.

Jag har några frågor till de borgerliga vänner som deltagit i denne debatt och till de sverigedemokrater som nu kommer att fälla avgörandet och fortsatt ge stöd till obegränsade vinstuttag ur svensk välfärd. Har svensk skola blivit bättre sedan vi släppte in kommersiella aktörer i början av 90talet? Har resultaten i svensk skola förbättrats? Har jämlikheten i svensk skola förbättrats sedan internationella riskkapitalister gått in och tagit över en dominerande position i den svenska gemensamt finansierade skolan?

Fru talman! Jag har besökt många äldreboenden under de senaste månaderna. Jag har träffat många undersköterskor. Det har varit undersköterskor som jobbar i de offentliga verksamheterna och undersköterskor som jobbar i privata äldreboenden. Det finns anledning för den här kammaren, för regeringen och för Sveriges Kommuner och Landsting att genomföra en självkritisk analys av hur undersköterskor har behandlats i vårt land. Det är bara att titta på lönenivåerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

När man har mött de undersköterskorna och mött de arbetsvillkor de har, oberoende av om det är offentlig regi eller privat regi vi talar om, är det helt oförståeligt att det i dag finns en riksdagsmajoritet med Sverigedemokraterna i spetsen som försvarar en modell där undersköterskor i genomsnitt tjänar 1 800 kronor mindre i månaden om de råkar jobba i privata äldreboenden och hemtjänstföretag. Det är 1 800 kronor mindre!

Vi kan sätta stopp för detta. Vi kan på torsdag få en lagstiftning i denna kammare som begränsar vinsterna i välfärden den 1 januari 2019. Det skapar legitimitet och folklig förankring för det system vi har i välfärden. Det löser den ideologiska tvist som funnits i svensk politik sedan mitten av 80-talet. Ansvaret är riksdagens. Regeringen har lämnat förslaget.

Till skillnad från Finland, Danmark och Norge och många länder på den europeiska kontinenten vill vi inte helt förbjuda vinstuttag ur välfärden och skolan. Det är den ordning som gäller i övriga Europa. Vi går inte så långt. Vi är beredda att ha ett system som tillåter en rimlig avkastning på insatt kapital, till skillnad från i andra länder.

Är då riksdagen beredd att ta sitt ansvar? Eller har Moderata samlingspartiet, Liberalerna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bestämt sig för att försvara obegränsade vinstuttag ur svensk välfärd? Då kommer väljarnas dom att vara hård. Väljarna har inget alternativ att inte betala skatt. Den här kammaren tvingar väljarna, medborgarna och invånarna i vårt land att betala skatt. Då är det rimligt att den här kammaren säkerställer att skattebetalarnas pengar också används till svensk välfärd - till det de är avsedda för.

Det är riksdagen som har bollen på torsdag. Jag vädjar till alla riksdagsledamöter att ta sitt ansvar och komma ihåg vilka förpliktelser vi har mot svenska medborgare och invånare i vårt land.

(Applåder)


Anf. 58 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Vi har hört ett engagerat inlägg från Ardalan Shekarabi. Jag vill börja med att säga att det är bra att statsrådet är här. När viktiga och kontroversiella frågor avgörs är det värdefullt att regeringen, som lägger fram förslagen, är på plats och deltar i debatten. Allt annat vore givetvis ansvarslöst.

Det är kanske särskilt bra med tanke på att regeringen, vad det verkar, kommer att förlora voteringen efter en rätt illa skött process som också är väldigt politiserad på ett ideologiskt sätt - långt ifrån den verklighet där lärare, elever och andra befinner sig.

Ardalan Shekarabi har ett högt tonläge. Det låter nästan som på teatern, kan man säga. Men det kanske inte är så välförankrat i den grå och pragmatiska vardag där de flesta människor befinner sig. Det är välkänt för de flesta att den kommunalisering av skolan som Göran Persson genomförde inte har varit bra för den likvärdighet som Ardalan Shekarabi efterfrågar. Det är utvärderat och tydligt visat att det ligger till på det sättet.

Visst, man kan absolut behandla svenska folket som om de vore barn och försöka blanda bort korten, finta och så vidare. Men det blir inte bra. Man förlorar legitimitet, och demokratin tar skada.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Om det nu är så att Moderaternas väljare står i kö för att i stället rösta på Socialdemokraterna är det väl så, och då får vi se hur det går i valet. Jag tror att politiskt ledarskap och att vinna folks förtroende handlar om att inte vara populist utan att våga stå för någonting som också kan vara jobbigt ibland när det inte är så lätt.

Därför undrar jag: Kommer du att acceptera riksdagens beslut och lägga ned detta nu och gå vidare?


Anf. 59 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, Niklas Wykman, för frågan! Jag anklagas för att vara populist. Jag vill påminna om att jag var djupt engagerad i frågan om en regionreform i Sverige under denna mandatperiod. Mycket kan man säga, men det är knappast populistiskt att driva den typen av strukturreformer. Och det gick ju som det gick med den frågan.

Jag vill gärna påminna Niklas Wykman om att Moderata samlingspartiet för två år sedan meddelade svenska folket att man föreslog ett system där man ville införa vinstförbud för skolor som gick dåligt eftersom man såg ett samband mellan vinst och kvalitet. Det var ett utspel som hanterades av den förra moderata partiledaren Anna Kinberg Batra. Det skrevs flera artiklar där Moderaterna erkände att skolan och välfärden inte kan fungera som en marknad.

Jag vill också påminna Niklas Wykman om att Anders Borg och flera andra moderata och borgerliga ministrar i den förra regeringen inför förra valet, 2014, sa följande: I svensk välfärd ska inte riskkapitalister finnas.

Var det ett vallöfte? Var det ett retoriskt grepp efter Caremaskandalen eller JB-konkursen? Eller var det ett ärligt konstaterande av att det ändå är lite märkligt att Sverige som enda land i västvärlden släpper in kommersiella aktörer? Och det är inte bara kommersiella aktörer, fru talman, utan aktörer med höga avkastningskrav? Är det inte rimligt att nu, efter flera decennier, konstatera att vi hade ett marknadsliberalt experiment men att det inte gick vägen? Det blev inte riktigt som vi hade förväntat oss.

Man behöver inte vara vänster, och man behöver inte vara socialist för att motsätta sig ett läckage ur den gemensamt finansierade välfärden.


Anf. 60 Niklas Wykman (M)

Fru talman! Ardalan Shekarabi levererar igen ett gäng oneliners, angrepp och felaktiga eller möjligtvis urklippta citat som inte har med saken att göra. Han argumenterar som om han ville kasta ut bolag och vinstintressen ur välfärden. Men det vill han ju inte alls!

Ardalan Shekarabi hävdar tvärtom att det är viktigt att behålla vinstintressen, internationella koncerner och riskkapitalister. Det står till och med i det förslag som Ardalan Shekarabi har lagt på bordet och kanske till och med har läst själv, får man utgå ifrån.

Det blir väldigt konstigt för svenska folket att bli behandlat på det här sättet - lågkvalificerat, ointelligent, oinitierat och populistiskt. Om det vore så populärt att behandla svenska folket så borde det rusa i opinionen för de partier som gör det, till exempel Ardalan Shekarabis eget parti. Men så är det inte, för politik handlar om att stå upp för saker som är svåra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Hemma vid köksbordet och när man själv får välja kan man absolut hoppas på att kunna äta chipspåsen utan att gå upp vikt. Man kan önska att det vore så. Men människor uppdrar till oss som folkets företrädare att se hela bilden. Om man vill ha valfrihet och valmöjligheter, om man vill lösa problem och om man vill klara demografin och så vidare finns det också behov av företagsamhet. Företagsamhet har vinst. Man kan välja att säga: Jag vill bara ha det ena av detta. Jag vill bara ha uppsidan, och jag vill aldrig ta ansvar för nedsidan. Jag är en sådan politiker som säger det som är populärt.

Men även detta ser folk igenom till slut, och nu har de sett igenom detta och dömer utifrån det. De dömer utifrån helheten och inte bara utifrån det som låter bäst.

Jag upprepar min fråga: Kan Ardalan Shekarabi nu tänka sig att lägga ned detta? Förslaget kommer att förlora i riksdagen. Kan vi sedan ha en riktig välfärdsdiskussion, till exempel om de vårdköer ni har orsakat?


Anf. 61 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack för frågan återigen, Niklas Wykman! Vi kommer inte att lägga ned detta.

Svenska folket förväntar sig att vi fortsätter att kämpa mot vinstjakten i svensk välfärd - för de betalar skatt, fru talman. De betalar hög skatt i Sverige. Denna höga skatt är tänkt att gå till att anställa fler undersköterskor och fler lärare. Den är tänkt att gå till att höja kvaliteten i välfärden.

Vi har inte rätt att beskatta vår befolkning i syfte att möjliggöra vinstutbetalningar till ägare i den offentligt finansierade välfärden. Det är överbeskattning, fru talman, och vad jag känner till borde en liberalkonservativ politiker motsätta sig en överbeskattning av folket.

Vad människor gör med sina privata pengar och sitt privata kapital lägger jag mig inte i. Nu talar vi om skattepengar, som vi med tvång tar in för att finansiera äldreomsorgen. Vi kan konstatera att vi under 2015 hade ett läckage på minst 4,7 miljarder kronor. Det är 10 000 undersköterskor, fru talman.

Jag har under de här åren, när jag har besökt många äldreboenden, aldrig mött en undersköterska som tackar nej till ännu en kollega. Om vi ska höja kvaliteten i äldreomsorgen måste vi öka bemanningen. Då är det en rimlig start att se till att skattebetalarnas pengar används till att anställa undersköterskor.

Detta är ingen extrem position. Det är den nuvarande svenska lagstiftningen som är extrem. Det är denna lagstiftning som sticker ut i jämförelse med alla andra länders.

Fru talman! Borgerliga politiker i Danmark, Norge och Finland är inte emot valfrihet. De levererar valfrihet. Det är fullt möjligt att kombinera valfrihet med ordning och reda i välfärden och regler för hur skattebetalarnas pengar ska användas.

(Applåder)


Anf. 62 Emil Källström (C)

Fru talman! Ardalan Shekarabi påminde om några av sina tidigare processer som har landat i ingenting. Detta är ytterligare ett sådant exempel. Det här hade i stället kunnat vara en mandatperiod då vi försökte komma överens om ett antal punkter för hur vi ska förstärka både kvalitet och valfrihet inom välfärden. Men det är väl helt enkelt så att det blir upp till nästa regering att ta de initiativ som borde ha tagits nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Kanske är det så att man blir pressad när man står inför ett nederlag. Det är kanske därför som det är ett högt tonläge. Det är kanske därför som min poäng som jag gjorde här i talarstolen - den handlade om det faktum att skolor ibland försvinner mycket snabbt och att det är ett problem och att vi i sådana fall måste betrakta det som ett problem oavsett vem det är som med kort varsel lägger ned en skola - tolkades av Ardalan Shekarabi på Twitter som att jag hade sagt att det inte är ett problem. Det är väl sådant man gör när pulsen är hög.

För att förstärka min poäng tänker jag ställa samma fråga till Ardalan Shekarabi som jag ställde till Ulla Andersson men inte fick svar på. Det här är en bra symbol för den fråga vi faktiskt talar om, för om man tycker att det är ett problem, vilket jag tror att vi båda gör, att skolor ibland försvinner med kort varsel och att det inte finns långsiktighet, är inte det då ett problem oavsett vem som står för denna kortsiktighet? Jag hörde ingen upprörd ton hos Ardalan Shekarabi när hans socialdemokratiska kollegor i Nordmaling lade ned ett antal byskolor över jullovet. Är det ett problem, Ardalan Shekarabi, att skolor ibland är väl kortsiktiga? Och i sådana fall: Ska vi inte hitta en lösning som gäller alla skolor och alla elever oavsett huvudman?


Anf. 63 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, Emil Källström, för frågan och för debatterna under de senaste dygnen!

Det är klart att det är ett problem om det inte finns kontinuitet i skolan. Det är ju därför vi har satt igång arbetet med en utveckling av styrningen av den offentliga sektorn. Inom några veckor kommer vi att få betänkandet om en tillitsbaserad styrning av inte minst skolan. Vi kommer att behöva jobba mycket mer med kontinuitet och tillit gentemot professionerna, lärarna.

Jag vill påminna Emil Källström om att konkursen som vi talade om, JB-konkursen, föregicks av stora vinstutbetalningar. Orsaken till att JB inte kunde drivas vidare var att ägaren tog ut pengar - inte sina egna pengar utan skattebetalarnas pengar. Det är fullt lagligt att ta skattepengar som skulle ha gått till skolverksamhet, högre löner för personalen och fler lärare och dela ut dem i vinst. Det här är det enda landet i världen, vad jag känner till, fru talman, där det är lagligt att göra så. Några av de här bolagen skryter till och med om att de tar de här pengarna för att investera i skolor och förskolor i Norge och Saudiarabien. Vad jag känner till, fru talman, är det inte svenska medborgares skyldighet att finansiera investeringar i förskolor och skolor i Norge och Saudiarabien. Vi har tillräckligt mycket utmaningar i Sverige. Vi har tillräckligt mycket att göra med att förstärka välfärden. När man möter undersköterskorna som vittnar om underbemanningen inom äldreomsorgen blir man påmind om att vi behöver göra så mycket, både i privat regi och i offentlig regi, för att ge dem en ärlig chans att ge våra äldre bra kvalitet. En start är att se till att vi har några regler för hur skattepengarna ska användas så att vi får en högre bemanning.

Jag tittade på en av koncernerna inom äldreomsorgsverksamheten i går. De gjorde en vinst på över 600 miljoner kronor förra året. Är det inte rimligt att det finns regler om att de här 600 miljonerna ska återinvesteras i verksamheten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

(Applåder)


Anf. 64 Emil Källström (C)

Fru talman! Ardalan Shekarabi har inte bara glömt att ta på sig slips i dag, utan han glömde också att svara på min fråga. Det här är en bra symbol för vad den här debatten handlar om. Om vi är överens om att det är ett problem med skolors kortsiktighet - det kanske är så att huvudmannen ska behöva garantera ett visst mått av kontinuitet och långsiktighet - är mitt svar: Låt oss då se om vi kan komma överens om regler som leder till just detta, alltså långsiktighet och kontinuitet och att de gäller lika oavsett huvudman. Ardalan Shekarabis lösning är att sitta och fippla och reglera i resultaträkningen och hoppas att det leder till det han säger att det ska leda till. Men det leder fel. Vi ska styra mot det vi vill ha. Vi ska styra mot kvalitet. Vi ska styra mot innovation och långsiktighet. Vi ska styra mot det vi vill ha direkt och inte ta omvägen via helt nya innovationer när det gäller att detaljreglera resultaträkningar för olika kategorier av företag.

Det här är en mandatperiod då vi hade kunnat sitta ned och komma överens om detta. Det skulle ha varit en väg fram, och det skulle ha inneburit att vi nu hade haft regler på plats som hade påverkat välfärdens aktörer här i dag. Det var ett av regeringens alternativ. Det andra var att ge sig in i en på förhand dödsdömd politisk process som vi redan på förhand visste skulle leda in i en betongvägg och sluta i ett magplask. Det är det vi nu står inför. Likt en bilolycka är det här ingenting man vill se, men det är svårt att hålla undan blicken när det sker. Vi måste komma vidare från detta politiska spel. Vi måste fokusera på de frågor där det finns vägar framåt och där det faktiskt händer någonting. Svenska folket är less på den här diskussionen. Nu vill vi se resultat. Låt oss ta oss dit.


Anf. 65 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, Emil Källström!

Jag är benägen att hålla med om att svenska folket är trött på den här debatten. Det är dags att vi faktiskt sätter ned foten och inför ett regelverk för hur resurserna ska användas. Första gången den här debatten kom igång var i mitten av 90-talet, och sedan har frågan debatterats och debatterats. Inför varje val, när det har kommit upp skandaler, har borgerliga och socialdemokratiska politiker sagt: Det här är ett problem. Någonting måste vi göra, för vi ska inte ha kortsiktighet och riskkapitalister i välfärden. På torsdag är det första gången som riksdagen tar ställning till ett lagförslag. Det går att lösa den här frågan, och vi har en lösning på plats den 1 januari.

Emil Källström talar om att det behövs regelverk och att vi borde sätta oss och prata om regler för långsiktighet och finansiell stabilitet. Då måste jag tyvärr vara en glädjedödare och berätta för Emil Källström att riksdagen precis har funnit en majoritet för ett sådant regelverk med ägar- och ledningsprövning. Det innebär att vi för första gången får kontroll på vilka ägare som finns i välfärden. Det är naturligtvis ett lägstakrav som man måste ha på staten. Staten måste ha kontroll. Vi kan inte låta kriminella och andra typer av olämpliga aktörer ta sig in i välfärden. Vi måste ha krav på till exempel finansiell stabilitet. Därför kommer vi att få en lagstiftning på plats om ägar- och ledningsprövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Jag beklagar att Centerpartiet ställer sig utanför den här lagstiftningen och inte stöder den. Det är märkligt att Centerpartiet väljer att tillsammans med Sverigedemokraterna inta en ytterst extrem position som ger resultatet att kriminella aktörer kan etablera sig inom svensk välfärd. Det är inte acceptabelt att vi i dagsläget har ett regelverk som faktiskt tillåter kriminella att etablera sig i välfärden. Det är full lagligt för kriminella att komma in i välfärden och ta del av offentliga medel med dagens lagstiftning. Det borde inte vara så, och tack och lov finns det en riksdagsmajoritet för en ändring. Det är ändå en bra start, men vi behöver också regler för hur resurserna ska användas.

(Applåder)


Anf. 66 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! Har svensk skola blivit bättre? Det frågade sig statsrådet Shekarabi med anspelning på hela den här debatten. Vad jag känner till är statsrådet tämligen högutbildad och borde rimligen kunna förstå skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Korrelation implicerar inte kausalitet. Det tillstånd vi har i den svenska skolan har helt andra förklaringar, inte minst Socialdemokraternas vanstyre av densamma.

En minoritet av hela väljarkåren stöder det här förslaget. En majoritet av väljarkåren är överlag emot regeringens förslag. Våra väljare har vi på vår egen sida - därvidlag är jag inte ett dugg orolig. När man ställer frågan om det här som vi nu har pratat om i några timmar lite mer nyanserat och formulerar den så här: Är det viktigast att begränsa vinsterna eller är det viktigast att bibehålla valfriheten? svarar en majoritet av samtliga partiers sympatisörer - kommunistpartiet undantaget, för de struntar i kvalitet och vill bara bli av med allt som är privat - alltså såväl Sverigedemokraternas som Socialdemokraternas sympatisörer, att det är viktigast att behålla valfriheten. Så är det.

Vi har 340 000 barn och ungdomar som inte kommer att ha en skola att gå till om regeringen skulle få igenom det här. Blickar vi framåt kommer det att vara 400 000 fler unga i åldrarna 0-19 år om tio år. Det är mer än dubbelt så många kvinnor som män som driver företag inom välfärdssektorn. Frågar man lärarna som jobbar vid fristående skolor säger en majoritet av dem att de inte vill gå tillbaka till den kommunala skolan.

Jag har alltså två frågor: Hur ska kommunerna klara det här om tio år, med 400 000 fler unga, om man börjar avveckla välfärden som regeringen vill? Och - seriöst - vad har Socialdemokraterna emot kvinnliga företagare och kvinnlig företagsamhet? Jag begriper det inte.


Anf. 67 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag vill tacka Oscar Sjöstedt för frågan.

Oscar Sjöstedts antagande att alla de här bolagen skulle försvinna från välfärdsverksamheterna om det sätts en begränsning av vinsten motsvarande den avkastningen i övriga tjänstesektorn vittnar om en ganska skrämmande bild. Om de här bolagen är i välfärden för att tjäna mer pengar än man gör i övriga tjänstesektorn har vi definitivt fel typ av ägare i välfärden.

Min bild är att det inte alltid är på det sättet. Vi har massor med bolag som sköter sig och som har som huvudregel att de återinvesterar överskottet i verksamheten. Men det finns också de som är ute efter stora pengar, som tjänar stora pengar och som får ut stora summor från svensk välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Är det rimligt att vi sätter stopp för obegränsade vinstuttag och har någon typ av rimlig begränsning av vinsterna i välfärden? Ja, det tycker svenska folket. Det har svenska folket tyckt väldigt länge. Man kan också tycka att det är en rimlig position för den här kammaren.

Vad gäller orsakssamband och skolans utveckling kan vi ta del av internationell forskning. Om man inte orkar läsa alla forskningsrapporter har OECD hjälpt oss genom att sammanställa den forskning som har gjorts och som har analyserat den svenska skolutvecklingen. Utifrån denna sammanställning kan man definitivt konstatera att kommersialiseringen av svensk skola har påverkat skolresultaten.

Framför allt har kommersialiseringen av svensk skola påverkat professionen. Och om vi ska kunna nå kunskapsmålen i den svenska skolan måste vi erkänna en professionell autonomi för lärarna och gå ifrån den attack på svenska lärare som har pågått de senaste decennierna.

Vi måste erkänna att lärarna måste få större handlingsutrymme. Då måste vi ha mer tillitsbaserad styrning. Och det finns en konflikt mellan mer tillitsbaserad styrning och kommersiellt ägande som har stora vinster som mål.


Anf. 68 Oscar Sjöstedt (SD)

Fru talman! När det gäller kommersialisering säger jag: absolut. Det som jag tror att den svenska skolan fortfarande lider av är kommunaliseringen av skolan. Det var lite före min tid egentligen. Men det problemet borde vi adressera. Det har vi tyvärr inte stöd för här i kammaren än, men några partier kanske ändrar sig i den frågan.

När det gäller rimlig avkastning har ni i praktiken lagt fram ett förslag, Ardalan Shekarabi, där rimlig avkastning sätts till 0 procent. Den effekten får det här förslaget i praktiken, eftersom ni har lagt fram ett så konstigt förslag.

När man pratar om vinster är det normala att prata om rörelsemarginal. Det normala brukar vara att ställa det i relation till omsättning. Men ni har använt ett begrepp som nästan ingen använder när man pratar om sådana här saker: operativt kapital. Men i tjänstesektorn är operativt kapital jättelågt, eftersom man inte har tunga och dyra inventarier. Det man har som är värdefullt är personal. Och personalens operativa kapital bokförs som noll.

I praktiken är lagförslaget ett vinstförbud. Den rimliga avkastningen sätts till 0 procent. Det är klart att ingen företagare vill investera tid, energi och pengar om ett statsråd säger att den rimliga avkastning man kan förvänta sig är 0 procent eller kanske 0,2 procent.

Det är ganska komplex materia, men om vi kokar ned det blir effekten av ert förslag att de privata inslagen försvinner och man får ett offentligt monopol.

Vi föredrar valfrihet. Det har ett egenvärde. Om man är besviken på det kommunalt drivna äldreboendet eller den kommunala skolan kan man välja bort dem. Det gäller inte bara eleverna och de äldre. Det gäller löntagarna också. En majoritet av dem tycker att det är viktigt att det finns flera arbetsgivare att välja mellan.


Anf. 69 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Fru talman! Först måste jag upplysa Oscar Sjöstedt om att förslaget inte är 0 procent i avkastning, utan det är 7 procent plus statslåneräntan på insatt kapital. Det motsvarar den avkastning man har i övriga tjänstesektorn. Det är därför utredaren och sedermera regeringen har valt det här upplägget.

Långt innan jag blev statsråd tittade jag på detta och författade en rapport om olika sätt att begränsa vinsterna inom offentligt finansierad välfärd. Om man skulle välja en annan modell och använda sig av omsättningen skulle man erkänna att man ska ha en modell där man helt enkelt accepterar att till exempel var tionde krona försvinner från verksamheten. Varför ska vi ha en sådan regel?

Målet i den här kammaren måste vara att varje skattekrona ska användas till det som den är avsedd för. Det måste vara den rimliga förväntan man kan ha på den här församlingen. Allt annat är en förlust för skattebetalarna.

Om det är på det sättet att vi har 4,7 miljarder som vi kan avstå ifrån bör vi ha en debatt om vi ska sänka skatten med 4,7 miljarder eller använda de 4,7 miljarderna till något annat, till exempel till att höja pensionerna eller öka bemanningen inom äldreomsorgen.

Men nu ska vi erkänna att det är helt okej att acceptera att skattebetalarnas pengar lämnar verksamheten. Varför ska vi göra det? Vi måste värna om skattebetalarnas pengar. Sverigedemokraterna är väldigt tydliga inom andra politikområden med att det är viktigt att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Då blir det märkligt att det på just det här området är helt okej att ha ett jättestort läckage, dessutom till skatteparadis - som vi har läst om - eller till investeringar i skolor i Saudiarabien eller Norge.

Det är bra med svensk export. Men det är väl också bra att bolagen står för de investeringarna med egna medel och inte med skattebetalarnas pengar.

(Applåder)


Anf. 70 Larry Söder (KD)

Fru talman! Jag träffade en välfärdsföretagare från Varberg och tog tillfället i akt att fråga henne vad hon skulle vilja säga till ministern om hon stod här. Jag tänker läsa upp det, rätt och upp ned.

Hon skriver: Vi bedriver en äldreomsorg av hög kvalitet. Och vi gör det med medarbetare som stormtrivs med att jobba i ett privat företag. Hos oss får varje kund en skräddarsydd hemtjänst, och personalen får känna att de har de rätta förutsättningarna.

Vi har precis haft en uppföljning hos oss gjord av kommunens tjänstemän. De sa att de inte hade hittat något att anmärka på över huvud taget.

Detta är det jag kämpar för varje dag. Jag tycker inte att en politiker, som har gjort den här frågan till något som den inte är, ska få tala om för mig eller någon annan att det vi gör inte betyder något.

Att vi driver våra företag bara för att bli rika är så fel. Att välskötta företag som går med vinst, så att personal och kunder kan känna trygghet, inte får finnas kvar i dagens Sverige är oacceptabelt. Det är våra kunder som väljer oss, och vi lever vidare bara på grund av att kunderna är nöjda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Fru talman! Min fråga till Ardalan Shekarabi är: Varför vill du strypa möjligheten för ett företag, likt detta i Varberg, att få verka i Sverige? Det är det ni gör med ert förslag.


Anf. 71 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag vill tacka Larry Söder för den här frågan. Det är viktigt att den besvaras.

Jag har ingenting emot att det finns privata aktörer i offentlig välfärdsverksamhet. Om det här förslaget skulle gå igenom skulle vi ändå ha det mest marknadsliberala skolsystemet i Europa, alltså även med det förslag som kallas för Reepalus förslag.

Vi har valt en pragmatisk linje och sagt: Okej, det ska finnas kommersiella aktörer i välfärden. Men det måste finnas en rimlig begränsning av möjligheterna att göra vinst, så att vi som huvudregel säkerställer att skattebetalarnas pengar återinvesteras i verksamheten om överskott uppstår.

Om den företagare som Larry Söder har pratat med har investerat egna medel och byggt upp en verksamhet ska hon också ha rätt till rimlig avkastning. Och det ska vara en avkastning som motsvarar den i övriga tjänstesektorn.

Det är ändå rimligt att vi diskuterar detta öppet. Man skulle kunna företräda en annan linje och säga att Sverige borde göra som Norge, Finland, Danmark eller alla andra europeiska länder och införa ett förbud mot vinstutbetalningar från skolan till exempel. Vi har valt att inte föreslå något sådant, eftersom vi är en pragmatisk regering som utgår från dagens verklighet och som gärna vill se en mångfald av olika aktörer inom offentlig verksamhet. Men vi lyssnar också på folkets vilja att se till att skattepengarna används på rätt sätt.

Med tanke på de stora utmaningar och den underbemanning som vi har i svensk välfärd är det rimligt att vi också har bättre regler för hur resurserna ska användas, så att vi får fler lärare och undersköterskor. Kom också ihåg att undersköterskorna i de privata verksamheterna generellt sett har sämre villkor. Det behövs alltså också regler för att se till att de villkoren blir bättre.


Anf. 72 Larry Söder (KD)

Fru talman! Situationen för en välfärdsföretagare - precis som den som jag träffade - är ju att de normalt i princip inte har något operativt kapital i sitt företag. Med ert förslag betyder det att de går med noll kronor i vinst. Det är rörelseresultatet som är siffran längst ned. Till det ska man betala en skatt och man ska också på ett eller annat sätt kunna göra en investering i företaget. Det är därför som jag påstår att detta innebär en långsam död för de välfärdsföretag som ser ut precis som det företag som jag pratar om. Man har ingen möjlighet att bygga upp en buffert och erbjuda personalen säkerhet.

Ett företag i denna situation har kanske 20-30 anställda som vill ha säkerheten att ha ett jobb att gå till om ett år och att företaget överlever. Men ert förslag innebär faktiskt att man drar undan benen för dem. Det är det som gör mig orolig.

Man kan säga att man vill ha kvar välfärdsföretagen och de mindre företagen, men det är ju precis tvärtom. Ert förslag innebär att de stora välfärdsföretagen med många olika enheter och med ett stort operativt kapital kommer att klara sig medan de små kommer att slås ut. Jag tycker att det är olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Därför är vi emot ert förslag. Vi gick med på förslaget som vi diskuterade tidigare för vi tror att det behövs lite mer kontroll. Men det här är fullständigt uppåt väggarna, om vi vill ha välfärdsföretagen kvar.


Anf. 73 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Återigen tack, Larry Söder, för frågan! Det kan vara så att Kristdemokraterna har missförstått hela upplägget. Vi har valt att justera förslaget från utredningen i syfte att säkerställa att alla bolag, oavsett hur litet operativt kapital de har, ska ha rätt till ett visst överskott för att kunna bygga upp en buffert. Vi har remitterat ett sådant förslag och vi har sagt att vi kommer att återkomma med ett sådant lagförslag för att den lagen ska träda i kraft samtidigt som det lagförslag som diskuteras just nu.

Självklart måste vi beakta de villkor som de minsta bolagen har. Vi måste alltid säkerställa att regelverket för välfärden bejakar mångfald, vilket dagens regelverk inte gör eftersom vi har en situation där några koncerner tar över i princip hela skolmarknaden och äldreomsorgsmarknaden. Så får det inte vara. Därför har vi justerat förslaget.

Jag vill avslutningsvis tacka Kristdemokraterna och andra partier som, trots de konflikter som vi har i den här frågan, har arbetat konstruktivt för att åtminstone ta några steg under den här mandatperioden i syfte att skapa ordning och reda i välfärden och framför allt att skapa bättre villkor för de idéburna aktörerna. De hörs inte så ofta i debatten. De har inte miljoner som investeras i lobbyverksamhet, men de står för viktiga värden i välfärden.

Med det beslut som kommer att fattas på torsdag kommer de idéburna aktörerna att få lite bättre förutsättningar. Det innebär också att vi ökar mångfalden och kvaliteten i välfärden. Där är vi överens, och där ska vi fortsätta att jobba tillsammans.


Anf. 74 Mathias Sundin (L)

Fru talman! Ursäkta att jag förlänger debatten, men jag blev så nostalgisk när Ardalan Shekarabi pratade om när han kom in i politiken och om att han nu har gått omkring med listor på stan och fått en och annan borgerlig väljare att skriva under. Det fick mig att tänka på när jag själv lite senare än Shekarabi kom in i politiken. Då gick vi också runt med namnlistor, det var i Norrköping, och det var många, framför allt socialdemokrater, som skrev under dessa listor. Socialdemokraterna i landstinget tänkte lägga ned akuten i Norrköping. Då skrev socialdemokraterna i Norrköping och i övriga Östergötland under listorna mot detta dumma och kortsiktiga förslag.

Emil Källström sa flera gånger att dumma och kortsiktiga beslut kan fattas av privata företag men också av politiker, av socialdemokrater, av moderater och också naturligtvis av en och annan liberal, även om det är undantagsfall.

Men jag hör ingenting från vare sig Ardalan Shekarabi eller Ulla Andersson om att man ska sätta åt dåliga kortsiktiga beslut inom kommunal och offentlig sektor på precis samma sätt som man ska göra med privata företag. Man ska höja kvalitetsgolvet. I det förra ärendet föreslog vi att man ska höja kvalitetsgolvet både för privata företag och för kommunala utförare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Varför detta fokus bara på de privata företagen? Varför inte också på de kommunala utförarna?


Anf. 75 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Tack, Mathias Sundin, för frågan!

Vi talar om de privata aktörerna i välfärden eftersom den här debatten rör en proposition om lagstiftningen för privata utförare i välfärden. Vi har haft andra debatter i den här kammaren som har handlat om bland annat kommunallagen. Det har rört lagstiftningen för våra kommuner och landsting. Självklart ska vi jobba med de frågor som rör de enheter och verksamheter som utförs i egen regi, men den lagstiftning som vi har att behandla rör privata aktörer.

Det är olika principer som styr dessa verksamheter. I kommunal verksamhet finns det ett antal principer som fastställs i kommunallagen. Det gäller till exempel förbudet mot att gynna enskilda aktörer, men de principerna gäller inte de privata utförarna. Därför uppstår det en skillnad i regleringen som gör att frågan om vinster i välfärden blir aktuell. Det är också därför som vi har den här debatten över huvud taget.

Om det inte har hörts att regeringen har ett intresse av att säkerställa att också kommunal verksamhet utvecklas och att resurserna används på ett effektivt sätt i kommunal verksamhet ber jag om ursäkt. Då måste vi tala mycket högre om Nya Karolinska och om det vi ser kring den upphandlingen. Det är ett mycket intressant fall, inte minst mot bakgrund av att det är ett av få exempel på OPS-lösningar i Sverige.

Då kan vi analysera och utvärdera denna OPS-lösning och se om vi kan använda oss av fler sådana lösningar i samband med investeringar inom sjukvården eller om vi har anledning att tro att just det här upplägget i just den här upphandlingen har skadat anseendet för svensk förvaltning och också slösat med skattebetalarnas pengar.

(Applåder)


Anf. 76 Mathias Sundin (L)

Fru talman! Jag vill ge en eloge till Ardalan Shekarabi för att han lyckades få med Nya Karolinska i detta. Om man skakar liv i en socialdemokrat, oavsett tid på dygnet, är det första han säger: Nya Karolinska. Det är inte dåligt. Men det var inte riktigt det jag menade, och det förstod nog Ardalan Shekarabi. Att vi pratar om privata företag i dag är ju naturligtvis för att ni har lagt fram en sådan proposition. Frågan är varför ni inte lägger fram propositioner som behandlar avarter inom det kommunala, det offentliga och det privata.

Fru talman! Jag skulle vilja stilla en annan nyfikenhet som jag har. Jag är från Norrköping och där finns det många vettiga socialdemokrater som vi under den senaste mandatperioden har regerat tillsammans med under ledning av Lars Stjernkvist. Han är ju en av dem som är emot det här förslaget.

I den allmänna debatten om ert förslag till olika former av vinstförbud och begränsningar har det talats om att detta egentligen bara är en eftergift till Vänsterpartiet. Det har också nämnts här i debatten i dag. Men någon gång måste man ändå inse att det inte är på det sättet. Man kan inte bara tro att politiska partier gör någonting av maktpolitiska skäl, även om det naturligtvis kan spela roll. Men ni tror på detta och tycker att det är en fullt rimlig politik att dessa företag inte ska existera inom välfärden. Du säger någonting annat här, men Vänsterpartiet hade aldrig gått med på ett förslag som innebär att det rullar på ungefär som nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Min nyfikenhet gäller: Var kommer denna vänstergir ifrån? Jag håller med om att det inte är en maktpolitisk eftergift till Vänsterpartiet, utan det är en ideologisk uppfattning. Var kommer den ifrån?


Anf. 77 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Mathias Sundin har självklart rätt i att vi inte ska diskutera ett husbygge i Solna, utan vi ska diskutera regelverket för privata utförare.

Det är intressant att Mathias Sundin kallar detta förslag och regeringens förhållningssätt som en typ av vänstervridning med tanke på att det här är principer som stöds av mellan 70 och 80 procent av svenska befolkningen. Det är principer som försvaras av Liberalernas systerpartier i samtliga nordiska länder. De går betydligt längre än vad det här förslaget gör i synen på vinster i skolan.

Om Mathias Sundin gör bedömningen att liberaler, konservativa krafter och högerpopulistiska krafter i övriga nordiska länder är någon typ av dolda socialister med en dold vänsteragenda kan det nog vara värt att utvärdera den här frågan i statsvetenskaplig forskning.

Men jag vill ändå vidhålla att det här är ett förslag som motsvarar det förhållningssätt som råder i alla andra länder i världen, åtminstone på skolans område. Vi är undantaget och, som sagt, hade det varit en fantastisk resa inom skolan efter att det här experimentet infördes, då hade vi kanske inte haft någon anledning att stå här och debattera.

Men vi har bevisligen en del utmaningar inom skolan. Vi ser också en hel del negativa följder av kommersialiseringen - nu senast gällde det betygsinflation. Då är det väl rimligt att diskutera hur vi kan säkerställa en begränsning av vinstincitamentets negativa följder i svensk välfärd och skola.

(Applåder)


Anf. 78 Peter Persson (S)

Fru talman! I år är det 100 år sedan Sveriges riksdag klubbade igenom att införa allmän och lika rösträtt. Demokrati infördes i vårt land efter att högern efter decennier gav upp sitt motstånd. Vi fick en ny tid och en annan dagordning. Demokratin utvidgades gradvis. Det som tidigare var förbehållet de få erövrades genom välfärden nu av de många.

Det var demokratin som åstadkom detta. Marknaden var oförmögen. Så erövrade vi sociala försäkringar som gav trygghet i livets oundvikliga skeenden. Så erövrades ett gemensamt samhälle, inte bara förbehållet de få utan också de många. Det gamla parallella med bäst möjlighet för störst plånbok smältes ned. Det gemensamma med god kvalitet och med alla involverade blev något enormt.

Välfärdens utveckling har givit människor i vårt land en enorm frihet. Se bara på alla barn som i dag följer en förälder till förskolan och där lockas till stimulans, glädje och omsorg medan föräldrarna är trygga på sina arbetsplatser! Se på skolan där begåvningen inte hålls tillbaka av penningen, utan den stimuleras! Se på vården där det är krämpan, inte kreditkortet, som avgör! Se på värmen inom den äldreomsorg som omfattar alla!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Det innebar stora demokratiska framsteg när vi byggde detta gemensamt med solidarisk finansiering. Fördelningen prövades efter behov, inte titel, plånbok eller härkomst. Vi skapade, fru talman, i ordets egentliga och verkliga mening en social demokrati i vårt land.

Under 80-talet bedrevs en extremt nyliberal politik världen över. Ledorden var "privatisera", "inför marknad", "gör om medborgare till kunder" och "genomför samtida skattesänkningar". Ledande företrädare för nyliberalismen, såsom Thatcher, uttalade: Det finns inget som heter samhälle. Det är bara du, du och du. Vi är individer. Reagan sa: Det är inte regeringen som är lösningen utan problemet.

Politik och demokrati var ett problem. Det gemensamma försämrades. Det drevs stenhård propaganda för så kallade alternativa - det vill säga privatkapitalistiska - intressens tillträde till det gemensamma.

Fru talman! Jag tror att dagens debatt handlar om demokratisyn, om samhälle och medborgare eller om marknad och kunder. Inte alla inom borgerligheten men en hård nyliberal kärna har en invasionsplan. Först ska man införa en skolpeng. Sedan kommer en äldrepeng. Man vill göra om medborgaren till kund. Därefter inför man en marknad med privata aktörer. Nästa steg är att man får lägga till egna resurser för att få bättre kvalitet. Det kan heta Silver Life eller något annat. Ånyo blir det plånboken, inte behovet, som får avgöra. Demokratin töms på sitt innehåll, och många människor hamnar utanför. Vi etablerar ett nytt klassamhälle.

Fru talman! Regeringens proposition och Socialdemokraternas, Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation handlar inte om att slå ut alternativ. Vinstbegränsningen minskar intresset hos riskkapital och multinationella företag. Den föreslagna nivån på vinstbegränsning är sådan att många underleverantörer i vårt land skulle jubla om de kunde erövra en sådan vinst.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen. Jag vill hävda att vi i veckan fattar ett beslut om demokratins räckvidd och dess innehåll. Alla i vårt land har rätt till den bästa välfärden.

(Applåder)


Anf. 79 Ali Esbati (V)

Fru talman! "Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare." Detta är kärnan i den väldigt viktiga och stundtals ganska klargörande debatt som vi har i dag. Vad ska vi vara i förhållande till välfärden? Ska vi vara konsumenter, vars krav begränsas av ekonomisk köpkraft och social position och som i bästa fall får lov att glutta på ett redan dekorerat skyltfönster? Eller ska vi vara medborgare med rättigheter och ansvar och med förvissningen om att kunna få den bästa tillgängliga hjälpen utifrån våra behov och, inte minst, med möjligheten att kunna påverka själva utbudet?

"Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare." Denna mening inleder överenskommelsen mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som på Vänsterpartiets initiativ slöts kort efter valet 2014. Den överenskommelsen har varit förutsättningen för ett budgetsamarbete mellan Vänsterpartiet och regeringen. Den har också utgjort plattformen för det omfattande utredningsarbete och politiska hantverk som har lett fram till en proposition som ska göra den gemensamt finansierade välfärden i vårt land bättre och starkare genom att få bort vinstjakten som drivkraft i dess verksamheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Fru talman! Den gemensamt finansierade välfärden, som i bästa fall gör det möjligt för oss att bjuda varandra på det bästa vi för stunden kan få fram i vårt samhälle, har ett mycket starkt stöd i vårt land. Det är inte så konstigt. Det handlar ju inte bara om en storartad och värmande tanke, utan om någonting konkret och väldigt vardagsnära.

Vi har alla varit med om välfärdens betydelse när vi har lämnat våra dyrbaraste till förskolan, när vi plötsligt tvingats uppsöka akuten efter en vurpa eller när en gammal förälder fått sin dagliga hjälp på ett äldreboende. Vi vet också vad det betyder när den välfärden av ett eller annat skäl funkar dåligt. Men att vi faktiskt kan ha tillgång till förskola, skola, äldreomsorg, socialtjänst, primärvård och akutvård, särskilt stöd vid funktionshinder med mera gratis eller till en låg kostnad förstår de flesta av oss gör livet tryggare och rikare.

Därför går stödet för det även långt in i de borgerliga väljarleden. Det vet förstås företrädarna för högerpartierna i riksdagen. De vet att när de ropar sig hesa och blå på uppdrag av de fåtaliga kapitalägare som vill kunna fortsätta sätta sugrören i välfärdsmiljarderna representerar de knappt ens sina egna väljarskaror. Det är därför de försöker blanda bort korten genom att prata om allt annat än kärnfrågan: Ska vi vara medborgare i förhållande till välfärden eller blott konsumenter?

Hos Sverigedemokraterna blir det där ännu mer pinsamt tydligt. Här har vi ett parti som till och med lovade sina väljare att göra tvärtom. De låtsades vid behov vara engagerade i att stoppa pengarullningen från välfärden till riskkapitalister. Men så blev det roligare att bjudas på finkonjak hos näringslivslobbyisterna och viktigare att göra sin ekonomiska politik aptitlig för Moderaterna.

För oss som hela tiden har vetat att Sverigedemokraterna är ett högerparti med fascistiska rötter är den här piruetten inte någon överraskning. För en del SD-väljare lär den ändå vara det, därav de märkliga brösttonerna från SD:s representant här i dag.

Men låt oss en stund lämna den parlamentariska spelverksamhet som högerpartierna ägnar sig åt och återvända till den politiska kärnfrågan, alltså hur vi bäst organiserar den välfärd som de flesta säger sig slå vakt om.

Den gemensamma välfärden har vuxit fram genom många människors möda. Vid de flesta steg har den varit motarbetad av reaktionära krafter på högerkanten. De styrande principerna bakom välfärden har dock inte bara stöd i breda lager av befolkningen, utan dessa principer har också nedfällts i de lagar som ska styra välfärdens verksamheter. Det är lagar som gäller också i dag men som vinstjakten i praktiken sätter krokben för.

Så här står det till exempel i hälso- och sjukvårdslagen: "Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. [...] Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården."

Detta är alltså inte ett partiprogram utan lag, stiftad av Sveriges riksdag.

I socialtjänstlagen slås det fast: "Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet [och] jämlikhet i levnadsvillkor."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

I skollagen står det bland annat så här: "En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen."

Det här är någonting helt annat än det som styr kommersiell handel på en marknad - och det är poängen! Den oerhört viktiga fråga som den 850 sidor långa Reepaluutredningen har stött och blött är om det blir lättare eller svårare att uppfylla de här lagarna om det finns aktörer inom välfärden som sätter vinstmotivet främst och som har rätt att göra vilka övervinster som helst av de medel som ska gå till välfärdsverksamheter. Och det är ju så tydligt att det blir svårare.

Det självklara för en ansvarsfull politisk ledning i folkets och välfärdens tjänst måste ju då vara hur vi ändrar det här som blev så fel. Det är vad den här propositionen i grunden handlar om, och det är vad högerns representanter i den här debatten avfärdar och obstruerar.

Fru talman! Det är väl utrett, både i beredningsprocessen för den här propositionen och i andra rapporter, att vinstmotivet påverkar möjligheten till likvärdighet och till behovsstyrning inom välfärden, i konflikt med det som uttrycks i de lagar som styr verksamheterna.

Från profitförsvararna hör vi i stället om innovation och dynamik. Och nog görs det innovativa saker för att säkra vinsterna. Vi har skolkoncerner som ser till att byta ut elever med arbetarbakgrund eller med behov av språkstöd mot elever som tack vare sina föräldrars bakgrund och samhällsposition har mindre behov av hjälp. Det kallas valfrihet. Det är det inte. Men det är lukrativt.

Vi vet också mer och tydligare hur de privatägda skolorna sätter så kallade glädjebetyg, betyg som inte återspeglar elevernas kunskapsnivå. Varför? Jo, för att det är en viktig del av marknadsföringen och därmed en viktig del av att kunna få profit.

Att detta på ett väldokumenterat och mycket långtgående sätt leder till motsatsen till att "uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar" är ju inte de här bolagens sak. Men det är någonting som vi i den här salen måste ta ansvar för.

Vi ser detsamma på område efter område i välfärden. När privata vårdcentraler etablerar sig där befolkningen är som friskast eller föredrar fler besök av patienter med enklare åkommor framför längre besök av patienter med komplexa besvär, då är det förstås inte något som främjar "en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen". Visst leder det till en viss typ av innovation men knappast en som har stöd i befolkningen, som betalar skatt till välfärdstjänsterna.

Vinstdriften går ut över välfärdens organisering, och den går också ut över dem som gör välfärden, det vill säga personalen. Det är inom de privata verksamheterna som vi finner lägre personaltäthet, lägre grad av behörig och utbildad personal och fler med osäkra anställningar. Överallt i den svenska välfärden finns det människor som sliter hårt för att vi ska få en fungerande äldreomsorg, förskola och sjukvård, oavsett ägandeform förstås. Men vid kommersiell drift ska de här personerna, förutom detta, också skrapa ihop profit till ägarna. Det är klart att det påverkar villkoren.

Självklart påverkar också vinstdriften de kommunala verksamheterna. I den här debatten har vi hört anekdotisk bevisföring från höger: Här är det en grej som funkar dåligt inom kommunen! Självklart finns det en massa saker som funkar bättre och sämre överallt, men det är det som är poängen: Det är hela systemet som sätts på prov. De skolor som inte sätter glädjebetyg eller inte lägger resurser på lockande reklam riskerar att få för få elever och tappa skolpeng. De äldreboenden där personalen har tryggare jobb och tar sig mer tid för de boende riskerar att bli utmålade som ineffektiva i kampen om pressade kommunala budgetmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Det är väldigt oklart hur det i alla de här exemplen på kommuner där saker kunde ha blivit bättre hade funkat bättre om Academedia hade fått ytterligare några hundra miljoner eller någon miljard ur samma pott.

Fru talman! Så här ska vi inte ha det. Så här ska vi inte behandla den dyrgrip som välfärden är. Decennier av nyliberala marknadsexperiment i välfärden måste börja rullas tillbaka för att personalen ska kunna göra sitt jobb och för att vi medborgare ska kunna lita på den gemensamt finansierade skolan, äldreomsorgen, sjukvården och LSS-verksamheten.

Den här propositionen erbjuder en modell, noga genomtänkt och väl genomarbetad, för att sålla ut de verksamheter inom några av välfärdens områden där ägarna sätter kommersiell avkastning och övervinster främst. Det är en modell som ger ökat utrymme för ideella verksamheter som i dag pressas av de kommersiella - en förändring som skulle se till att så mycket som möjligt av de pengar som är avsatta för välfärden också går till välfärden.

Nu har vi lagt fram denna proposition på riksdagens bord, och det är upp till högerpartiernas representanter att förklara varför de hellre vill att välfärdspengar ska gå till riskkapitalister än till personal och verksamhet inom välfärden. Hittills har de verkligen inte lyckats så väl.

Om de vid omröstningen på torsdag skulle svika välfärden och fälla förslaget är det ett löfte i alla fall från oss i Vänsterpartiet att det här blir en viktig fråga i valrörelsen. Då får ni som vill ha kvar sugrören ned i statskassan för de kommersiella koncernerna förklara er, även utanför den här salen, för dem som behöver välfärden och för dem som skapar välfärden. Lycka till!

(Applåder)

I detta anförande instämde Håkan Svenneling (V).


Anf. 80 Karin Rågsjö (V)

Fru talman! Från höger klagas det väldigt över den offentligt drivna välfärden. Den svartmålas dagligen, och det arbetas, tycker i alla fall jag, tydligt på att underminera trovärdigheten för det offentliga. Det är glasklart.

Det sker hand i hand med näringslivet och med Peje Emilsson som huvudguru, den Peje Emilsson som kommer att satsa på att bygga exklusiva äldreboenden med guldkant för förmöget folk - Silver Life med all inclusive för vissa som betalar tjänster. Grunden är dock kommunens äldrepeng, alltså våra skattepengar.

Så ser de omtalade visionerna och innovationerna ut från välfärdsbolagens sida: bättre för dem som har det bäst. Ni kan gå in och titta på det här på nätet. Det är ingenting som jag hittar på, utan det är real life - Silver Life.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Sverigedemokraterna, som vad jag ser har avlägsnat sig ur salen, var emot vinster i välfärden under valet 2014. Jag gissar att det är just herr Emilsson som har fixat och trixat så att Sverigedemokraterna nu sitter i näringslivets fina soffa med de övriga högerpartierna.

Vårdföretaget Attendo har mer än fördubblat sin vinst för 2016. Attendo är Sveriges största privata välfärdsföretag och gjorde 2016 en vinst på 649 miljoner kronor. De rika blev ännu rikare när det börsnoterade Attendo delade ut närmare 200 miljoner kronor till sina ägare. Fem chefer i koncernledningen lär ha kasserat in 40 miljoner kronor. Så kan det gå till. Det är lönsamt att leva på våra skattepengar.

Ni tycker att det är okej att de privata bolagen gör den här jättevinsten inom äldreomsorgen. Avkastningen på eget kapital i privata omsorgsbolag är 41 procent, att jämföra med 11,6 procent i bankerna. Det är extremt lönsamt. De pengarna kunde vi ha använt till att utveckla äldreboendena och till de personalsatsningar som är så extremt nödvändiga.

I februari 2017 publicerade forskare vid Institutionen för socialt arbete på Stockholms universitet en ny rapport om äldreomsorgens arbetsvillkor. Man har mätt dem mellan 2005 och 2015, vilket sammanfaller med det borgerliga regeringsinnehavet. Studien bygger på enkätsvar från väldigt många - 1 200 undersköterskor - och man har jämfört svensk äldreomsorg med äldreomsorgen i Danmark, Finland och Norge.

Rapporten visar på extremt stora förändringar inom den svenska äldreomsorgen. Antalet hjälptagare som en hemtjänstanställd möter under en arbetsdag har ökat påtagligt. Personalens handlingsutrymme har minskat. Man upplever sitt arbete som betydligt mer psykiskt och fysiskt tungt och även mycket mer tidspressat. Detta har skett under den period då det så att säga har varit en skjuts när det gäller att öppna privat äldreomsorg. Så är det.

Stockholms läns landsting är fortfarande skyltfönstret, så att säga, men det kanske inte är någon som vill titta i det längre. Stockholms kommun var dock också ett av högerns stora skyltfönster, och i Stockholm fanns det 135 privata utförare att välja mellan 2014. Ni förstår vilken valfrihet alla de äldre hade! Det fanns också 25 kommunala hemtjänstenheter. Det var en stor katalog för de äldre att bläddra i. Många av företagen valde att heta någonting på A, för man tänkte att äldre och anhöriga kanske inte orkade läsa igenom hela katalogen. Man hette något på A, Aa eller Aaa. Det är på riktigt; det kan den som tittar i katalogen se. Katalogen är nu skrinlagd, för vi har en ny majoritet i Stockholms stad. Det är vi väldigt glada för.

Vi kan ta oss en titt på hur himla bra det här blev. Socialstyrelsen har gjort öppna jämförelser 2014, och man kan ju tänka sig att med den här fantastiska utvecklingen i Stockholms stad skulle Stockholms äldreomsorg ha gått som tåget - inte sant? Men så här är det: Man kan leta efter gröna pluppar, som visar vilka som var duktiga. Stockholm hade ingen sådan grön plupp. Det var väl märkligt? Stockholm tillhörde något slags mellankategori och fick en gul plupp. Det var 50 procent som fick gula pluppar, vilket var mitt emellan. Och 25 procent fick röda pluppar, vilket var riktigt dåligt.

Så var det den gången, när man höjde Stockholms stad till skyarna för att privatiseringen var så extrem här. Gynnar konkurrens kvalitetsutveckling? Ja, vi kan ju titta på de här siffrorna och se att det kanske inte alltid är så. Det här belyser inte direkt kvalitetsskillnader, men vi kan ändå se att det är en tydlig trend. Det är jag helt övertygad om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Många har nämnt de anställda inom äldreomsorgen, och det tänker jag också göra. Jag tycker nämligen att följande är värt att nämnas. Det sägs ofta att det här är en fantastisk bransch för kvinnor. Då kan man titta på vilka det är som har fått betala för det här, och det visar sig att det är de privat anställda som har fått göra det. De har betydligt lägre lön än de kommunalt anställda. Man kan ju fråga sig om det ska vara så. Men det är på personalen de privata aktörerna drar in vinsten - vad annars? Det är självklart.

Det här har också blivit en feministisk fråga; till och med Sverigedemokraterna, som verkligen inte är ett parti som står upp för feminismen, har påstått att det här med vinstdrivna företag i stort sett är en succé - en feministisk succé. När man pratar med personalen får man höra att det verkligen inte är så. Det är verkligen ingen feministisk succé. Man kan till exempel titta rakt in i Attendos koncernledning, som inte heller är någon succé - där sitter det fem män och två kvinnor. Det är väl inte så bra.

Förr eller senare kommer det här rånet mot välfärden att avslutas; det är jag helt övertygad om. Jag säger som Ulf Lundell:

Men det är folket som bygger landet Folket är dom enda som kan det

Jag hänvisar fortfarande till de stora undersökningar som jag litar på, det vill säga Sifos, SCB:s och så vidare. Där är 70 procent med på tåget. Näringslivets egenproducerade undersökningar tar jag väldigt lätt på, måste jag säga, efter att blivit bombarderad med deras propaganda i fyra år.

En del politiker från höger som har drivit frågan om marknadens guldgräveri i välfärden - för det är verkligen guldgräveri - har sedan faktiskt fått positioner i de här styrelserna. Detta är sant och riktigt, och man kan diskutera det. Det är ingen myt, och det är inget spridande av lögner; detta är på riktigt. Gå marknadens ärenden kan man nog göra en kort sväng, men jag tror att frågan kommer att få ett större genomslag. Vi kommer att fortsätta arbeta för det, för detta är en superviktig fråga.

Det var någon som nämnde nätdoktorer, och nej, de är inte vinstdrivande. Men det här handlade om hur man ska organisera hälso- och sjukvården, och då kan man inte ha privata nätläkare. Vilka är det som ringer nätläkarna? Det handlar om hur man styr vårdens pengar. Man kanske tror att det är människor från Pajala och Västernorrland som ringer nätläkarna, men så är det inte alls - 43 procent av dem som ringde var från Stockholm, där vi har en extrem tillgänglighet, specifikt i innerstan. Det kan man ju fundera på.

Jag tänker inte gå in på hälso- och sjukvården, men det här handlar om organiseringen av sjukvården och hur man i de privata sektorerna inom hälso- och sjukvården laddar för att slå sönder hela välfärden runt hälso och sjukvården.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati, Daniel Riazat och Håkan Svenneling (alla V).


Anf. 81 Daniel Riazat (V)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Fru talman! Kunskap är makt. En skola för ett modernt och demokratiskt samhälle handlar inte bara om att utbilda för arbetslivet - den handlar också om allas rätt till utbildning och kunskap.

Vänstern byggde upp en skola för alla på 1900-talet, i strid mot en höger som ville att kunskap skulle vara ett privilegium för några få. Inte i något annat land var skillnaderna i resultat mellan skolor så små som de var här i Sverige. I dag går utvecklingen åt fel håll.

Elevers bakgrund spelar allt större roll, och hur mycket eleverna lär sig beror alltmer på vilken skola de hamnar i och vilka föräldrar de har. Nästan sju av tio 15-åringar i stadsdelen Bergsjön i Göteborg gick i fjol ut nian utan att vara behöriga till gymnasiet. Mönstret är liknande i många andra områden som lider av klassegregation. Eller, som forskaren Anders Thunberg sa till Expressen i morse: Vi börjar närma oss botten när det gäller ojämlikheten i den svenska skolan.

I en granskning som SR-programmet P1 Kaliber gjorde tillsammans med UR:s Skolministeriet 2013 visade man hur dessa skolkoncerner pressar sin personal och sina lärare att sätta högre betyg. Eva Jorendahl, lärare i svenska och religion, fick sparken när hon vägrade sätta högre betyg än hon tyckte att eleverna förtjänade utifrån resultaten. År 2016 vittnade lärare runt om i landet om pressen att just sätta högre betyg på sina elever för att få bättre lön. Man fick inte upp lönen om man hade för många underkända, berättade Gunilla Persson, pensionerad naturkunskapslärare.

Den senaste veckan har vi återigen fått rapporter om hur dessa glädjebetyg sätts i system helt enkelt för att man ska locka till sig det man ser som kunder men som vi andra, demokrater och människor som på något sätt ser välfärden som en viktig samhällsfunktion, kallar elever och barn.

Göran och Magnus är två lärare som blev avskedade och avstängda i november förra året. Anklagelserna som Academedia, deras arbetsgivare, riktade mot dem var att de ska ha varit illojala mot företaget. De ska ha arbetsvägrat samt ha utgjort ett hot mot arbetsmiljön. Academedia har inte en endaste gång backat upp sina anklagelser med någon som helst konkret dokumentation över vilka fel dessa lärare ska ha begått. Göran och Magnus hade arbetat på samma skola i 9 respektive 16 år, och inte en enda anmärkning mot dessa lärare hade kommit in under de åren.

För ett par månader sedan backade Academedia när det gäller avskedandet och krävde i stället att de båda skulle omplaceras till andra skolor, vilket också gjordes. De blev dessutom avstängda från all typ av undervisning. Academedia har fortfarande inte presenterat några som helst bevis mot Göran och Magnus. Strax före debatten fick jag dessutom höra att det just nu pågår en förundersökning mot Academedia för brott mot meddelarskyddet, och jag hoppas verkligen att de en gång för alla åker dit på den punkten.

Eller varför inte ta upp JB-konkursen, som har nämnts tidigare i talarstolen. Från en dag till en annan meddelade man barn, elever, föräldrar och personal: Nu har vi gjort våra vinster - vi har gjort ungefär 1 miljard i vinst bara under det här året - och nu försvinner vi. Nu får kommunen ta hand om er.

Är det på det sättet vi vill bygga vår välfärd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Ny statistik från Skolverket visar att lärare på friskolor dessutom i genomsnitt har betydligt lägre löner än de kommunalt anställda lärarna, både i grundskolan och på gymnasiet. Man har sämre tillgång till specialpedagogik, skolbibliotek, elevhälsa och andra viktiga funktioner som det kan sparas på.

Men lägg allt detta åt sidan. Låt oss säga att man ideologiskt sett inte håller med Vänsterpartiet i frågan om vinster i välfärden. Sämre lärartäthet - nej, det är ideologiskt. Det är vänsterpartistisk politik att tycka så. Sämre tillgång till elevhälsa - det är diktatur; det är kommunism. Sämre tillgång till bibliotek - det är inget som är viktigt för någon annan än vänstern.

Men vad händer när våra skattepengar också används för att göra reklam och propaganda för vinstjakten i välfärden och för att skicka ut mejl till anställda där man säger att en röst på de rödgröna skulle innebära att du blir uppsagd? Våra gemensamma skattepengar används för att, som Academedia gjorde den 19 januari i år, skicka ett meddelande till sina anställda och skrämma dem för det här förslaget. Oavsett vilken ideologi man har menar jag att en vettig, demokratisk medborgare ska tycka att detta är fel.

En jämlik och bra skola och förskola är bra för oss alla. När elever med olika bakgrund och livsåskådning möts förbättras dessutom inte bara resultaten, utan också sammanhållningen och demokratin.

Till alla er som jobbar på Academedia, Internationella Engelska Skolan eller Kunskapsskolan vill jag säga att det borde ha stått följande i breven som har gått ut till er: Tack för din insats och för att du är med och skapar ett bättre samhälle! Tack för att du dagligen ger våra barn verktygen för att växa upp och bli demokratiska och bygga upp vårt land! Tack för att du utbildar morgondagens undersköterskor, lärare, läkare och byggarbetare! Utan dig hade detta samhällsbygge inte varit möjligt.

Det är vad som borde ha stått i brevet från dessa skolägare, men så länge vinstjakten går före allt annat för de borgerliga partierna, deras vänner i Sverigedemokraterna och riskkapitalbolagen kommer detta inte att inträffa.

Vill man ha en sammanhållen och jämlik skola röstar man alltså för det här förslaget. Jag vill också uppmana alla som tittar på denna debatt där hemma att på torsdag klockan tre vara med och demonstrera på Mynttorget mot Alliansens och de borgerliga riskkapitalisternas nedslag mot förslaget. Stötta organisationen Elevintresse före vinstintresse, för det är precis vad detta borde handla om.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati och Håkan Svenneling (båda V).


Anf. 82 Carl Schlyter (MP)

Fru talman! Vi debatterar vinst i välfärden, men egentligen är det ju förlust i välfärden vi debatterar - förlust av resurser från skolelever till riskkapitalister och förlust av tryggheten i att veta att det när jag går till doktorn bara är mina vårdbehov som står i centrum för verksamheten. En doktor försöker i varje läge att upprätthålla sin ed, men det tär på arbetsglädjen att komma hem och veta att man kanske var illojal mot bolaget man jobbar för när man hjälpte patienten och profiten sjönk.

Redan för över 100 år sedan kom George Bernard Shaws pjäs Doktorns dilemma. Varför ska vi fortsätta med detta dilemma? Varför inte avskaffa vinstmotivet och låta patienten hamna i centrum?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

Alliansen har rätt när de säger att detta inte kommer att lösa alla problem i vården. Vi måste avskaffa idén om new public management, där varje människa och varje elev blir en kund och det ska sättas ett pris på allt, vad man än gör. Varje människa tvingas att följa detaljstyrda direktiv i stället för att använda sin utbildning till lärare eller doktor för att göra största möjliga nytta.

Vad händer med läraren som lyckats väl, fick lite resurser över och kan glädjas åt att göra en utflykt till närmaste naturum eller kanske till historiska museet för att lära sig mer om antiken? Då hamnar man i lojalitetskonflikt med ägaren, och i stället för att göra en meningsfull utflykt får man kanske titta på en video om antiken. I stället för att känna lukten och höra fåglarna får man kanske titta på en video om naturen.

Det är fel drivkraft om den som brinner för elevernas utveckling i stället kommer att driva skola för profitens skull. Jag önskar att de borgerliga faktiskt trodde mer på marknaden. Vinsterna är ju egentligen bara en enorm subventioneringspolitik för att hjälpa företagare som inte är duktiga nog att tjäna egna pengar med egna medel från vanliga konsumenter utan i stället måste utnyttja lagens krav på skolplikt för att tjäna pengar. Den som har idéer om hur barnen kan få bättre undervisning och den som brinner för en god ålderdom vill jobba för lön, oavsett om man kan plocka ut vinst eller ej.

Och ärligt talat - vi är extrema i Sverige. I Norge får man mindre pengar per elev om man driver friskola, och det finns inget vinstläckage. I Danmark finns det gott om friskolor men inga vinstmöjligheter. Nederländerna har en rekordhög andel friskolor men inga vinstutdelningar. Till och med i USA brukar man i genomsnitt ge 19 procent mindre pengar per elev i friskolor, om man vill ha dem.

Eller varför inte nämna England, där 7 procent av eleverna går i oberoende skolor. Men dessa privatskolor är finansierade med privata medel. Man kan se klassklyftor och andra problem med detta, men där kommer i alla fall pengarna in i undervisningen, inte ut från den till riskkapitalister. Till och med detta är faktiskt ett sätt att se till att mer pengar går in i än ut ur systemet.

Vidare går 82 procent av de amerikanska studenter som går i friskolor på skolor utan vinstintresse. Stanfords undersökning har visat att de blir bättre på matematik utan vinstintresse. Och hör och häpna: Inte ens i USA fick man göra vinst på vård, skola och omsorg före 1973.

Det är alltså vi som är ett extremt land. Låt oss bli normala! Mångfalden kommer att finnas kvar, men man blir av med dem som bara bedriver verksamhet för vinstens skull.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2018-06-07
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Tillstånd att ta emot offentlig finansiering inom socialtjänsten, assistansersättningen och skollagsreglerad verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår regeringens förslag till
    1. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
    2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
    3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
    4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
    5. lag om ändring i skollagen (2010:800). Därmed bifaller riksdagen motionerna

    2017/18:4087 av Oscar Sjöstedt m.fl. (SD) yrkande 1 och

    2017/18:4112 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M, L, C, KD) yrkande 1 och

    avslår proposition 2017/18:159 punkterna 1-5.
    • Reservation 1 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S096017
    M700013
    SD38004
    MP02401
    C22000
    V01902
    L15004
    KD14002
    -3005
    Totalt162139048
    Ledamöternas röster
  2. Nationella kvalitetskrav m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om att inrätta nationella kvalitetskrav för de verksamheter som bedrivs inom välfärdens områden och detta tillkännager riksdagen för regeringen.Därmed bifaller riksdagen motion

    2017/18:4112 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M, L, C, KD) yrkande 2 och

    avslår motion

    2017/18:4087 av Oscar Sjöstedt m.fl. (SD) yrkandena 2-7.
    • Reservation 2 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S096017
    M700013
    SD37005
    MP02401
    C22000
    V01902
    L15004
    KD14002
    -3005
    Totalt161139049
    Ledamöternas röster