Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Straffrättsliga frågor

Betänkande 2024/25:JuU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Straffrättsliga frågor(pdf, 328 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:10 Straffrättsliga frågor

Beslut

Nej till motioner om straffrättsliga frågor (JuU10)

Riksdagen sa nej till cirka 140 förslag i motioner om straffrättsliga frågor. Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om kontrollerande beteende, sexualbrott, förmögenhetsbrott och brott mot allmän ordning.

Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 91

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-04-10
Justering: 2025-04-22
Trycklov: 2025-04-23
Reservationer: 5
Betänkande 2024/25:JuU10

Alla beredningar i utskottet

2025-03-20, 2025-04-10

Nej till motioner om straffrättsliga frågor (JuU10)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 140 förslag i motioner om straffrättsliga frågor. Förslagen har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om kontrollerande beteende, sexualbrott, förmögenhetsbrott och brott mot allmän ordning.

Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-04-28
Debatt i kammaren: 2025-04-29
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:JuU10, Straffrättsliga frågor

Debatt om förslag 2024/25:JuU10

Webb-tv: Straffrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Jilmstad (M)
Anf. 13 Lars Jilmstad (M)

Fru talman! När vi i dag debatterar detta betänkande om straffrättsliga frågor står vi inför förhållanden som rör själva kärnan i vårt samhällskontrakt – rättvisa, trygghet och skydd för de svagaste bland oss. Det handlar om hur vi ser på vår gemensamma moral, hur vi visar att samhället står på den utsattes sida och hur vi omsätter dessa värderingar i kloka och verkningsfulla lagar.

Fru talman! Det psykiska våldet är en mörk skugga i många människors liv. Det bryter ned, isolerar och förminskar. Det är ett våld som inte lämnar synliga märken men som kan förvandla ett hem till ett fängelse och en relation till ett tyranni. Särskilt kvinnor drabbas av denna form av systematisk kontroll och nedbrytning.

När flera partier nu motionerar om att kriminalisera detta står vi helhjärtat bakom den ambitionen. För Moderaterna är det en självklarhet att samhället ska stå på brottsoffrets sida.

Men just för att denna fråga är så viktig måste vi ta ansvar för att skapa en lagstiftning som verkligen fungerar i praktiken. Vi vill inte ha symbolpolitik. Vi vill ha verkliga resultat för verkliga människor i verklig nöd.

Moderaterna står därför redo att gå vidare med kriminalisering när regeringen har slutfört sitt arbete. De kvinnor som i dag lever under psykiskt våld förtjänar en lagstiftning som faktiskt ger dem upprättelse. Vår moraliska kompass är tydlig: Alla former av våld i nära relationer ska bekämpas med full kraft, oavsett om de lämnar blåmärken på kroppen eller på själen.

Fru talman! När det gäller våra barn kan vi aldrig göra tillräckligt. Det är en moralisk plikt för ett civiliserat samhälle att skydda dem som inte kan skydda sig själva. De sexuella övergreppen mot barn, särskilt de som nu sker i den digitala världen, utgör ett av vår tids mörkaste brott mot vår gemensamma mänsklighet.

Vi ser med särskild oro på fenomenet sexuell utpressning av barn, där unga människor manipuleras och tvingas till handlingar under hot och skam. Detta är ett övergrepp som kan följa ett barn genom hela uppväxten och sätta djupa spår långt in i vuxenlivet.

Regeringens proposition, som nu ligger på riksdagens bord, innehåller betydande förstärkningar av skyddet. Vi utvidgar straffansvaret för våldtäkt mot barn, vi ökar möjligheterna att lagföra dem som utnyttjar barn genom köp av sexuell handling och vi anpassar lagstiftningen till den digitala verklighet där många övergrepp nu sker.

Parallellt med detta utreder vi hur provokativa åtgärder kan användas mer effektivt i brottsbekämpningen – ett viktigt verktyg för att komma åt förövare innan de hinner skada fler barn.

Fru talman! Låt mig nu vända blicken mot en fråga som är av en annan typ men som också rör grundläggande rättsprinciper. I frågan om för sent inlämnade årsredovisningar står vi inför en balansgång mellan effektiv brottsbekämpning och rimliga villkor för företagare.

Sverigedemokraterna lyfter i sin motion en viktig princip: Straffet ska stå i proportion till brottets allvar. Det är svårt att försvara ett system där en småföretagare som av ren okunskap eller tidsbrist missar en administrativ deadline riskerar samma straffrättsliga konsekvenser som vid allvarliga våldsbrott.

Vi vill ha ett Sverige som är välkomnande och enkelt för företagande. Det skapar jobb, välfärd och framtidstro. Samtidigt måste regelverket kring företagande utformas så att ohederliga och kriminella aktörer kan identifieras och uteslutas. Vi anser därför att denna fråga kräver den genomlysning som nu pågår genom den särskilda utredning som vi har tillsatt.

Detta är inte en fråga om att vara för eller emot företagande; det är en fråga om att skapa ett system som både främjar företagsamhet och upprätthåller den grundläggande ordning som ett fungerande näringsliv kräver.

Fru talman! Utöver dessa tre områden rymmer betänkandet en mängd viktiga frågor, från brott mot allmän ordning till straff för rattfylleri och åtgärder mot penningtvätt. För samtliga dessa områden pågår nu ett genomgripande reformarbete.

När utskottet föreslår avslag på motioner är det inte för att frågorna saknar betydelse, utan tvärtom. Det är just för att de är så viktiga att vi vill säkerställa att den lagstiftning vi skapar verkligen gör skillnad. Vi vill inte ha symbolpolitik; vi vill ha resultat.

Vi från Moderaternas sida välkomnar det engagemang för rättssäkerhet och trygghet som kommer till uttryck i betänkandet. Det svenska samhällskontraktet bygger på att varje människa ska kunna leva i trygghet, att varje barn ska kunna växa upp utan rädsla för övergrepp och att varje företagare ska kunna verka under rimliga och förutsägbara villkor.

Sverige ska vara ett land där brottsoffer får upprättelse, där barn skyddas från övergrepp och där företagare kan fokusera på att skapa jobb utan rädsla för oproportionerliga påföljder. Det är vår vision, och det är för den vi arbetar varje dag.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Heléne Björklund (S)
Anf. 14 Heléne Björklund (S)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet om straffrättsliga frågor.

Jag vill börja med att tydliggöra att vi socialdemokrater ställer oss bakom våra reservationer nummer 1 och 5, och jag yrkar bifall till båda dessa. Det handlar om mäns våld mot kvinnor och om kampen mot den organiserade brottsligheten. Det är där jag kommer att ha mitt fokus i denna debatt.

Vi socialdemokrater driver en kriminalpolitik som vilar på ett tydligt och enkelt budskap: repression med precision. Vi ska vara stenhårda mot brottsligheten men på ett rättssäkert och träffsäkert sätt.

Vi lever i ett Sverige där otryggheten sprider sig snabbare än tryggheten byggs och där gängvåldet kryper allt längre ned i åldrarna. Under Socialdemokraternas regeringsinnehav skärpte vi straffen, genomförde en historisk förverkandelag och ökade antalet poliser till rekordnivåer.

Vi är stolta över den kursändringen, men vi är också ärliga: Det räckte inte. Vi borde ha gjort ännu mer, och vi borde ha gjort det ännu snabbare. När vi ser att antalet skjutningar, sprängningar och mord ökar och när barn under 15 år involveras i mordärenden – då krävs ett nytt och kraftfullare angreppssätt.

Därför föreslår vi en ny svensk maffialag. Den innebär i korthet att hela gänget ska kunna straffas och inte bara den som håller i vapnet. Fler ska våga ange sina chefer, gängtopparna, och få kortare straff om det kan hjälpa polisen. Vi ska slå mot gängens företag och svarta pengar och inte bara mot personerna. Vi vill se särskilda maffiaenheter, elitstyrkor inom polisen, åklagarna och Ekobrottsmyndigheten, som kan jaga gängkriminella.

Det här är verktyg som vi tror kan fånga in gängtopparna, som annars gömmer sig utomlands och strypa pengaflödet som göder våldet.

Vi socialdemokrater anser att Sverige måste växla upp kampen mot penningtvätt och den kriminella ekonomin. Det räcker inte med att ta hand om gängens vapen, utan vi måste också slå mot deras kassaflöden. Gängens makt byggs inte bara av vapen och våld. Den byggs av pengar – blodspengar som göder lyxliv, mutor och nya brott. Gängens affärsmodell bygger helt enkelt på att de ska kunna tvätta sina pengar rena, köpa fastigheter, starta företag och göra affärer.

Det här är organiserad brottslighet på riktigt, och den utgör ett direkt hot mot vår samhällsmodell. Därför vill vi socialdemokrater växla upp kampen mot penningtvätt, och jag yrkar därmed bifall till vår reservation 5.

Det är viktigt att den kriminella ekonomin inte får breda ut sig, och det är viktigt att vi gör detta med träffsäkerhet. Det är inte hederliga företagare som ska straffas, och det är inte vanliga löntagare som ska betala priset.

Fru talman! Vi pratar ofta, med rätta, om det hänsynslösa gängvåldet, som drabbar många oskyldiga. Men vi måste också tala om den osynliga brottslighet som slår mot oskyldiga i deras egna hem.

Att stoppa mäns våld mot kvinnor är en fråga om trygghet, frihet, rättvisa och respekt. Mäns våld mot kvinnor var en prioriterad fråga under den förra S-ledda regeringen. Under vårt regeringsinnehav skärpte vi straffen för sexualbrott, misshandel och grov kvinnofridskränkning. Vi införde samtyckeslagstiftningen – ett paradigmskifte i svensk rättshistoria. Vi kriminaliserade hedersförtryck, och vi tillförde särskilda kvinnofridsutredare till polisen.

Men vi såg också det psykiska våldet – den tysta misshandeln som inte lämnar blåmärken men som bryter ned en människas själ. Därför tillsatte vår S-regering en utredning om att kriminalisera kontrollerande beteende. Utredningen blev klar redan 2022, men den nuvarande regeringen har låtit förslaget ligga och samla damm. Det duger inte. Psykisk misshandel är våld, och kontrollerande beteende är brott. Det ska därför kriminaliseras.

Fru talman! 107 gånger varje dag året runt, eller var trettonde minut, anmäls en kvinnomisshandel i Sverige. Bakom dessa siffror döljer sig en verklighet av fysiskt våld, men också en form av misshandel som alltför ofta förblir osynlig: den psykiska.

Psykiskt våld bryter ned människor långsamt. Det börjar med en kommentar, ett förbud mot att träffa vänner eller ett ifrågasättande av kläder eller matvanor. Det handlar om kontroll och isolering.

Den S-ledda regeringen tog dessa signaler på allvar och tillsatte en utredning som föreslog införandet av en ny brottstyp: kontrollerande beteende. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Avslutningsvis: Vi socialdemokrater ser som sagt behovet av en kraftfull, bred och långsiktig kriminalpolitik. Vi är beredda att ta ansvar, även i opposition. Det är därför vi omprövar, förstärker och utvecklar vår politik. Vi gör det av respekt för varje brottsoffer och för varje barn som riskerar att dras in i gängens klor. Vi gör det för att vi ser att Sverige behöver en ny riktning.

(Applåder)

Torsten Elofsson (KD)
Anf. 15 Torsten Elofsson (KD)

Fru talman! För de flesta i vårt land står trygghet högst upp på önskelistan. Lag och ordning har seglat upp som en av väljarnas absolut viktigaste frågor.

Mörka rubriker om våldet och den grova kriminaliteten avlöser varandra. Det handlar om individer som anser sig ha rätt att bruka och göra våld på hela samhället. Påskhelgen förmörkades av dödsskjutningar och ett stort antal sprängdåd – nu senast, bara häromdagen, det fruktansvärda dådet i ett lugnt radhusområde i Tumba där en mor och en dotter fick livshotande skador i ett sprängdåd, båda givetvis helt oskyldiga.

Fru talman! Ljuset i mörkret är ändå att vi nu har en regering som förstår allvaret i detta. Vi skärper lagstiftningen på flera områden. De brottsbekämpande myndigheterna, polisen med flera, har fått helt nya verktyg. Man blir effektivare och klarar upp fler brott. Vi har dock fortfarande en lång väg att vandra för att bekämpa det våld vi nu ser.

Vi gör den största omläggningen av rättspolitiken i modern tid. Det gör vi därför att vi ser och vet vad nedmonteringen av goda normer och värderingar över tid har gjort med det svenska samhället. I detta ligger mycket av förklaringen till den brutala brottsutveckling vi nu ser.

Det har inte varit tydligt vilka värderingar som inte är valbara. Sverige har svikit familjens betydelse och betydelsen av en kompass kring rätt och fel. Detta har också avspeglats i de låga straffen och i den straffmätning som lagt större vikt vid förmildrande omständigheter för gärningsmannen än vid kravet på brottsoffrets upprättelse.

Fru talman! Regeringen arbetar ihärdigt och med stor energi på det rättsliga området – för lag och ordning, för tryggheten, för att stärka goda normer och värderingar och för att förebygga brott.

Det finns inga alexanderhugg mot kriminaliteten. Som polis har jag under ett helt yrkesliv sett brottslighetens utveckling på nära håll. De åtgärder som nu införs borde ha varit på plats långt tidigare, men benägenheten och viljan till förändring saknades. Nu är det som det är, och jag vet att det är tålmodigt arbete som krävs, ett metodiskt arbete steg för steg. Det finns ingen quickfix här. Sakta men säkert återtar vi tryggheten, men det kommer att ta tid. Det tror jag att vi alla inser.

Fru talman! Kristdemokraterna har i åratal sagt att samhället måste prioritera den person som utsatts för brott. Nu har vi en regering som också låter detta faktum styra politiken.

Regeringen har inlett ett paradigmskifte i synen på lag och ordning. Vi har inlett en historisk, fullständig och total översyn av straffrätten, den lagstiftning som styr de påföljder som utdöms när rättvisa ska skipas i våra domstolar. Målet med detta arbete är enkelt: att vikta om vågskålen, förändra straffrätten och låta brottsoffret, inte förövaren, stå i centrum. Vi ska lägga omsorgen där, inte på gärningsmannen.

Fru talman! Undersökningar indikerar att en majoritet av väljarna anser att skärpta och mer avskräckande straff är den bästa linjen för att minska brottsligheten. Inkapacitering av förhärdade brottslingar har en brottsförebyggande effekt. Utvisning och avvisning av kriminella har en brottsförebyggande effekt. Vi ska fortsätta jobba med de frågorna.

Straffen har inte upplevts som rättvisa och proportionerliga. Brottsoffer har inte fått den berättigade upprättelse som förväntats. Nu ändrar vi på det. Vi inför straff som ser till att farliga personer låses in på längre tid och inte kan begå nya brott, förstöra andras liv eller rekrytera nya unga personer in i kriminalitet. När de väl kommer ut ska vi se till att de inte återfaller i brott.

Fru talman! Sverige behöver en ny straffrätt, en ny balans där vi viktar om vågskålen med fokus på straffskärpning snarare än rabatt.

Vi kristdemokrater vill förändra mängdrabatten i nuvarande form och låta försvårande omständigheter väga tyngre. Brottsdrabbade ska inte lämnas i sticket, för då lämnar vi hela samhället i sticket.

Ytterst handlar det om värderingar – att det ska finnas rättvisa, att den som drabbas av brott och den kränkning det innebär ska få den upprättelse som är berättigad.

Kristdemokraterna är det värderingsdrivna partiet. Som kristdemokrat kommer jag alltid att kämpa för de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Dessa värderingar behövs nu mer än någonsin.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 16 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag tackar Torsten Elofsson för anförandet.

Det är nog ganska bekant att vi inte är helt överens om inriktningen på kriminalpolitiken och orsakerna till brottsligheten. Det jag nu fäste mig vid i anförandet var ledamotens markering av att allmänheten menar att strängare straff är effektiva. Mot det står ju en enig forskning, både svensk och internationell, som säger att så inte är fallet. Det som är avgörande för väldigt många är i stället risken för upptäckt.

Jag undrar om ledamoten har någon kommentar till detta.

Torsten Elofsson (KD)
Anf. 17 Torsten Elofsson (KD)

Fru talman! Jag tackar Gudrun Nordborg för frågan.

Det jag refererade till var en enkätundersökning som visade att allmänheten är av den övertygelsen. Det finns i och för sig ingen motsättning i detta. Forskarna pekar visserligen på att det finns motstridiga faktorer, men strängare straff har onekligen en brottsförebyggande effekt i den meningen att människor så länge man inkapaciterar dem inte heller kan begå brott.

Det var också det jag pekade på i mitt anförande: Längre straff verkar hämmande i den meningen att förhärdade brottslingar inte kan begå nya brott.

Sedan har de en viss avskräckande effekt, men den är omdiskuterad i vetenskapen. Forskning är ju vad den är, och det finns ingen fullständig enighet när det gäller den här frågan.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 18 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Då upprepar jag att jag hävdar att forskningen är näst intill fullständigt samstämmig, både den internationella och den svenska, om att längre straff inte avhåller och avskräcker från nya brott.

Om vi skulle låsa in alla i fängelser skulle det ju inte ske några brott i samhället, men frågan är om det är värt det för varje brottsling. Eller ska vi ha en skarpare gradering där de som vi kan vara ense om är farliga och hotfulla får de långa straffen medan vi har ett annat förhållningssätt till övriga som begår brott, alltså en mer nyanserad syn på straffets effekter i relation till vad forskningen säger?

Torsten Elofsson (KD)
Anf. 19 Torsten Elofsson (KD)

Fru talman! Vi genomförde en stor kriminalvårdsreform på 70-talet, och nu skådar vi resultatet. Vi har i decennier arbetat med olika typer av brottsförebyggande insatser. Vi har också liberaliserat synen på brottslingar och ansett dem vara någon typ av offer som utan egen förskyllan dras in i kriminalitet. Allting har varit samhällets fel.

Nu ser vi resultatet av detta. Den organiserade brottsligheten har fått växa sig stark. Det våldsbrottslighet vi nu beskådar har fått växa sig stark utan att man har gjort någonting.

Vänstern säger hela tiden att man måste satsa mer på brottsförebyggande åtgärder, precis som om vi inte skulle ha gjort det. I min hemstad Malmö har vi slängt in miljoners miljoner i brottsförebyggande insatser för att fixa de utsatta områdena, bland annat i Rosengård. Vi har satsat mer på bland annat lärare och lärartäthet. Har det hjälpt? Nej, det har det inte.

Nu lägger vi om straffrätten på så sätt att straffen skärps för de grövsta brottslingarna. Sedan finns en skala för vilka typer av brott som ska leda till frihetsberövande påföljder, fotboja eller skyddstillsyn och villkorlig dom. När vi tittar på den typen av brott vi nu bekämpar ser jag ingen anledning att pilla med brottsförebyggande åtgärder. De unga har redan fallit in i mönstret, och de blir förhärdade kriminella innan de fyller 15. Då måste vi göra insatser. En del är att skärpa straffen för de tyngst kriminella.

Adam Marttinen (SD)
Anf. 20 Adam Marttinen (SD)

Fru talman! Vi debatterar riksdagens motionsbetänkande om de straffrättsliga frågorna, och utskottet föreslår i korthet att samtliga motioner avslås med hänvisning till att frågorna på olika sätt bereds inom Regeringskansliet. Gott så.

De stora straffrättsliga reformerna, utöver vad som föreslås i motionerna i dag, har det arbetats intensivt med, och det kommer en rätt stor leveransfas från regeringen första halvåret 2026, som många av oss ser fram emot.

Fru talman! Straffrätten är dock alltid intressant att debattera eftersom den på ett bra sätt ofta belyser politiska och ideologiska skillnader. I Sverige har vi de senaste 50 åren haft en vänsterorienterad kriminalpolitik som har fokuserat på att förklara brottens orsak med sociala orättvisor. Lösningarna har därmed alltid varit att laglydiga etablerade medborgare ska betala mer i skatt som sedan ska gå till brottslingar så att brottslingar slipper begå nya brott för att få uppleva känslan av ett mer klasslöst samhälle.

Miljoner och miljarder har spenderats på fritidsgårdar, idrottsplatser, integrationsprojekt och saft och bulle i socioekonomiskt utsatta områden som enda lösningen på en tilltagande kriminalitet. Brottsligheten har trots det bara eskalerat.

Det är alltså något fel med vänsterns politik eftersom den inte ger tillfredsställande resultat. Tack och lov, vill jag påstå, kommer Tidöavtalets straffrättsliga reformer att innebära ett slut på vänsterflummet i kriminalpolitiken. Det vi gör just nu kommer att innebära ett historiskt trendbrott i svensk politik.

Jag menar, som konservativ, att alla i ett samhälle som det Sverige erbjuder har ett eget ansvar för sina egna handlingar. Därmed motiverar jag att straff ska innebära en kännbar markering mot den brottsliga gärningen. Straffet har enligt mig ett egenvärde i sig som en normbildande konsekvens, och enligt mig ska straffet utformas som en del av upprättelsen för brottsoffren. Samtidigt måste ett straff också inbegripa en garanti att farliga personer inte ska kunna begå nya brott.

Argument om att längre straff inte hjälper och att långa fängelsestraff riskerar att göra brottslingarna ännu farligare platsar inte i en modern konservativ straffrätt som sätter laglydiga medborgare och brottsoffer i främsta rummet. Att längre straff inte hjälper har varit ett flitigt använt argument genom åren från vänsterkanten, och vi fick också höra det i replikskiftet. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel i sak, men vi prioriterar helt olika perspektiv. Vänstern, som betraktar brottslingar som offer för samhälleliga orättvisor, vill helt enkelt inte att ett straff ska vara en markering som påverkar brottslingen negativt. Straffet ska i stället vara en möjlighet för brottslingen.

Jag och många med mig betonar i stället det egna ansvaret för egna handlingar och värnar i stället brottsoffrens utsatthet och samhällets behov av skydd. Det kan innebära att brottslingar får det lite svårare, och det är en helt naturlig politisk konflikt.

Fru talman! Det finns stora skillnader mellan Sverigedemokraternas och Socialdemokraternas straffrättsliga politik, och jag är tacksam över att vi inte företräds av Magdalena Andersson och Morgan Johansson. När den här mandatperioden är slut kommer vi också att ha gjort slut på Socialdemokraternas kriminalpolitiska era, och jag känner ett stort folkligt stöd för det vi just nu gör.

Fru talman! När den här mandatperioden är slut kommer vi att se helt nya straff som står mer i samklang med den allmänna rättsuppfattningen än vad vi någonsin har sett förut. Vi talar om dubbla straff för gängkriminella, och vi kommer att se tidsobestämda straff för farliga återfallsförbrytare och en sänkt straffmyndighetsålder med ungdomsfängelse i stället för ungdomsvård. Vi kommer att se en kraftig påökning för dem som begår flera brott med kraftigt eller helt slopade straffrabatter – för att nämna några exempel.

Sammantaget kommer våra straffrättsliga reformer att resultera i en historiskt hög fängelsepopulation, vilket alltså är något positivt med tanke på hur samhället ser ut i dag. Vi kommer vidare att se historiskt höga nivåer när det kommer till utvisningar av utländska medborgare som begår brott, när vi har ändrat villkoren för när de ska utvisas och när vi har infört obligatoriska krav på åklagare att alltid pröva utvisning när utlänningar begår brott.

Fru talman! Det är stor skillnad på Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas kriminalpolitik. Nu lämnar vi saft-och-bulle-politiken bakom oss och prioriterar riktiga straff, fler utvisningar och inte minst riktig upprättelse värd namnet för brottsoffren.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 21 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Jag gör det för Vänsterpartiets räkning därför att det vore en viktig reform om vi på allvar kan markera mot psykiskt våld och kontrollerande beteende.

Jag vill gå tillbaka lite grann historiskt och nämna kvinnofridsreformerna i slutet av 90-talet. De hade till syfte att minska fokuset på hur man såg nästan enbart på det fysiska våldet för att i stället försöka se de psykiska effekterna av våldet, det vill säga en vridning mot såren inombords, det mest smärtsamma, som sitter kvar som sår även om blåmärken och benbrott har läkt.

Där skedde alltså ett juridiskt paradigmskifte. Man skulle inte se varje gärning som en isolerad händelse, utan det kunde vara fråga om ett förlopp där man skulle markera mot upprepningen. Så gjorde man i lagtexten genom att införa brottet grov fridskränkning om handlingen sker i nära relation. Om det var en man som angrep sin kvinna var brottet grov kvinnofridskränkning. Detta lyckades delvis. Tolkningen av de psykiska effekterna som det allvarliga i brottet har dock klingat av i rättstillämpningen. Det är fortfarande så att man fokuserar mest på det fysiska våldet i rättsväsendet.

Det har ändå kommit efterföljande kriminaliseringar som har byggt på frågan om upprepning. Det är inte minst viktigt att nämna barnfridsbrottet i sammanhanget. Där kan vi nu inkludera det psykiska våldet som ett moment även i barnfridsbrottet och markera att våldet är av extremt allvarlig betydelse för barn.

Promemorian som nämns i betänkandet som vi egentligen diskuterar när vi pratar om psykiskt våld kom redan i augusti 2022. Där fanns kloka resonemang om hur det här våldet fungerar och vad detta skulle kunna inkludera, inklusive att föra in ekonomiskt våld och det kontrollerande beteendet i det psykiska våldet. Det var väldigt klokt tänkt. Men promemorian lämnades in, och regeringen bestämde stoppdatum för remisstiden till den 15 november 2022. Det är mer än två år och fem månader sedan. Sedan har regeringen ruvat på hur man ska formulera straffbestämmelserna.

Jag menar att det kan vara klokt med eftertanke här. Det förekom nämligen några kritiska kommentarer om att man ville ha förtydligande i lagtexten, vilket förstås är viktigt. Men ska det ta så här lång tid? I andra fall, där det inte har handlat om kvinnors och barns utsatthet, har regeringen skyndat mycket mer.

Man hävdade att det var framför allt bland rättsväsendets aktörer som det fanns tveksamheter. Det var oerhört intressant att läsa remissvaren över huvud taget. De visade på en väldigt varierande våldskompetens, inte minst från rättsväsendets sida. Det som störde mig mest var Åklagarmyndigheten, som menade följande om det ekonomiska våldet: ”Det kan i detta sammanhang inte bortses från den starka motivbild som kan finnas för målsäganden att i efterhand påstå oriktiga förhållanden i syfte att undvika återbetalningsansvar.”

Det fanns många fler inom rättsväsendet som hade en mycket mer realistisk inblick i vad det här våldet innebär. Stockholms tingsrätt pratade om en våldsregim. Svea hovrätt markerade att en reform var ett viktigt steg i rätt riktning. Lunds universitet markerade att det var oerhört viktigt att också få ett språk för vad många kvinnor och barn upplever och det lidande som det här medför.

Umeå universitet gjorde detsamma och visade också på att det kan bli farligt om vi delar upp våldet i för många olika sorter. De pågår väldigt ofta parallellt och förstärker varandra. Det är en markering, som också många andra har gjort, mot att vi inte får fragmentisera våldet. Det är något som pågår och som sammantaget får allvarliga konsekvenser. Inte sällan kommer det psykiska våldet i en relation först, och sedan byggs det på med kanske alla de andra våldsformerna.

Jag vill också lyfta upp Istanbulkonventionen. Det är först när vi kommer till remissvaren från ideella organisationer som den lyfts fram. Man markerar att psykiskt våld och ekonomiskt våld ingår i det som vi enligt konventionen har åtagit oss att agera mot.

Jag vill även komma in på regler om bodelning, som vi har diskuterat en del i den här kammaren. Bodelningsreglerna kan ge utrymme för ytterligare former för ekonomiskt våld.

Under min tid som lektor vid Umeå universitet undervisade jag i bland annat familjerätt. Vår lagstiftning hade länge texter som markerade att om ett långt äktenskap där kvinnan hade varit hemma och servat mannen som gjort karriär slutade i skilsmässa, som inte sällan handlade om att mannen hade träffat en yngre kvinna, skulle mannen vara skyldig att ge underhåll, i varje fall under en övergångsperiod. Då skulle kvinnan kunna etablera sig på arbetsmarknaden på något sätt, till exempel genom att gå en kortare utbildning.

Jag minns reaktioner från studenterna efter några år, då vi kanske hade kommit längre med jämställdhetstänket. De sade: Men ska han aldrig bli av med henne? I dag frågar vi oss i stället om hon aldrig ska bli av med honom. Det kan handla om konstruktioner med skulder, borgensåtaganden och andra förpliktelser som mannen har förbundit sig till och som kvinnan blir fast i.

Jag vill avslutningsvis säga något som jag ofta har sagt i talarstolen. Det våld som vi ser i familjerna och de nära relationerna riskerar att sprida sig och också komma in i det som vi lätt fokuserar ännu mer på; det handlar om gängkriminaliteten och sprängningarna. Det är självklart väldigt allvarligt. Men vi får inte bortse från vad grunderna kan vara.

Vi har i dag ännu mer dokumentation och forskning som visar att de flesta av förövarna har upplevt våld tidigt i livet. Jag tror att det finns anledning att ta hand om de unga brottsoffren väldigt mycket mer, så att inte de också blir förövare.

Ulrika Liljeberg (C)
Anf. 22 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! De senaste åren har vi sett en mycket problematisk utveckling när det gäller tryggheten i Sverige. Den har försämrats. Vi ser gängkriminalitet med skjutningar och sprängningar. Vi ser handel med människor, vapen och narkotika. Vi ser bedrägerier mot äldre och mot välfärden. Alla är mycket allvarliga brott. Och mycket bra har gjorts, men mycket mer behöver göras.

I dag kommer jag dock att fokusera på ett lika allvarligt område: mäns våld mot kvinnor och våld i relationer.

När vi pratar om gängkriminalitet pratar vi ibland om utsatta områden. Men jag vill erinra om att när det gäller sexualbrott, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn är hela Sverige ett utsatt område. Det är inte gator och torg som är brottsplatsen. Brottet sker oftast i hemmet men även på nätet.

Jag vill återigen lyfta fram behovet av en närvarande och tillgänglig polis i hela landet för alla brott och för alla brottsutsatta.

I detta betänkande lyfter Centerpartiet dock fram behovet av att psykiskt våld och kontrollerande beteende kriminaliseras. Det var, som flera andra har sagt här, hösten 2021 som den socialdemokratiska regeringen gav en utredare i uppdrag att se över straffansvaret för psykiskt våld. I uppdraget ingick att ta ställning till om straffbestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning skulle ändras eller om det skulle införas ett nytt brott.

I den promemoria som kom i augusti 2022 föreslogs en ny brottstyp, psykisk misshandel, och att den brottsbeteckningen även skulle täcka in ekonomiskt våld. Promemorian med förslagen har remissbehandlats, och sedan november 2022 bereds förslagen inom Regeringskansliet, nu inte med en socialdemokratisk regering utan med Tidöregeringen. Där har förslagen beretts i två och ett halvt år – i två och ett halvt år har förslagen beretts.

Det är konstitutionellt helt i sin ordning att lägga ned utredningar eller att inte ta dem vidare. Saker förändras. Men vi har en justitieminister som har sagt i bland annat interpellationsdebatter att regeringen ser detta som ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även straffrättsligt. Det säger även moderata ledamöter här i dag. Sedan säger man: Vi ska bara hitta ett sätt att lösa det, så att vi får den kraft, tydlighet och synlighet som problemen förtjänar.

Efter två och ett halvt år önskar jag och utsatta kvinnor i Sverige att regeringen hanterar det även med den snabbhet, skyndsamhet och prioritet som problemen och de utsatta förtjänar.

Centerpartiet yrkar därför bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-04-29
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 13, Voteringar: 2
Stillbild från Beslut 2024/25:JuU10, Beslut: Straffrättsliga frågor

Beslut 2024/25:JuU10

Webb-tv: Beslut: Straffrättsliga frågor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Kontrollerande beteende m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:561 av Angelica Lundberg (SD),

    2024/25:823 av Åsa Eriksson (S),

    2024/25:872 av Magnus Manhammar (S),

    2024/25:1414 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 7,

    2024/25:1657 av Karin Sundin (S) yrkandena 1 och 2,

    2024/25:1903 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 7,

    2024/25:2328 av Morgan Johansson (S),

    2024/25:2618 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 13,

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 70,

    2024/25:3157 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 18 och

    2024/25:3164 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 36.
    • Reservation 1 (S, V, C, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V, C, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD620010
    M550013
    C02004
    V01806
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -1100
    Totalt144141064
    Ledamöternas röster
  2. En utvärdering och översyn av lagstiftningen om våldtäkt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:257 av Josef Fransson (SD) och

    2024/25:1903 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 5.
  3. En översyn av det straffrättsliga skyddet för barn mot sexuell exploatering och övergrepp

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1492 av Magnus Berntsson (KD).
  4. Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2059 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 9.
  5. Sexuell utpressning av barn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:2059 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 6 och

    2024/25:2614 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 4.
    • Reservation 2 (MP)
  6. Kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1537 av Marléne Lund Kopparklint (M) delyrkande 2,

    2024/25:2228 av Johanna Rantsi (M) och

    2024/25:2890 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkandena 8 och 9.
  7. Avkriminalisering av för sent inlämnade årsredovisningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1469 av Tobias Andersson m.fl. (SD) yrkande 1.
    • Reservation 3 (SD)
  8. Skärpt straff för involverande av underåriga i kriminalitet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:412 av Markus Wiechel och Björn Söder (båda SD) yrkande 2.
  9. Hatbrott och diskriminering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:434 av Serkan Köse (S) yrkande 1.
  10. Olaga våldsskildring

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:157 av Nima Gholam Ali Pour (SD).
  11. Buskörningar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2075 av Torsten Elofsson (KD) yrkande 2.
  12. Manipulation av A-traktorers hastighetsbegränsande utrustning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1392 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 5.
    • Reservation 4 (SD)
  13. Rattfylleri

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:630 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD) och

    2024/25:2270 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD).
  14. Penningtvättsbrott m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3196 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 8.
    • Reservation 5 (S)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -0101
    Totalt19688065
    Ledamöternas röster
  15. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.