Djurskydd

Anf. 1 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande om djurskydd.

Sverige har bland världens högst ställda krav på djurskydd, och det är vi stolta över. Det goda djurskyddet innebär att våra djur är friskare och får avsevärt mindre antibiotika jämfört med djur i andra länder.

Hög antibiotikaanvändning innebär en risk för att det bildas multiresistenta bakterier som kan föras över till oss människor. EU:s smittskyddsmyndighet ECDC beräknar att cirka 35 000 människor per år dör av antimikrobiellt resistenta infektioner i EU, och det är en oroväckande ökning.

Sverige ligger bra till, och det är därför viktigt att vi fortsätter att minska onödig användning av antibiotika, inte minst på EU-nivå. Djurskyddsnivån i EU behöver utvecklas till svensk standard, och djurskyddsdirektiven ska efterlevas överallt i alla EU-länder. Här har Sverige en möjlighet att bistå med kunskap och vägledning. Att våra svenska djur mår bättre gör att det krävs mindre antibiotika i djuruppfödning. Det är ett vinnande koncept som fler länders lantbrukare bör ta efter dels för att stärka livsmedelsförsörjningen, dels för att motverka antibiotikaresistens.

Fru talman! Rapporter om vanskötsel av djur väcker starka känslor, inte minst hos mig själv. Djur är levande, kännande varelser som förtjänar respekt och ett gott liv under goda förhållanden. Det man ska komma ihåg är att det är enbart en mycket liten andel av Sveriges lantbrukare som står för misskötsel av djur. Oavsett den lilla andel som missköter sig, drar det en skugga över hela branschen. De allra flesta svenska lantbrukare prioriterar god djurvälfärd och följer djurskyddslagstiftningen.

Detta innebär dock inte att vi kan luta oss tillbaka, för självklart finns brister att åtgärda. Därför är det viktigt med en välfungerande kontrollfunktion som upptäcker dem som inte sköter sig i tid. Det handlar både om att djur aldrig ska behöva utstå misskötsel eller lidande och om förtroendet för svensk livsmedelsproduktion. Svenska konsumenter sätter ett stort värde på djurvälfärd, varför vi måste kunna garantera att mjölken, köttet och äggen är producerade på ett sjyst sätt.

Fru talman! I budgetpropositionen för 2024 föreslog regeringen ett ekonomiskt stöd till minkföretagare som frivilligt avvecklade sin verksamhet. Det gav möjligheten för de få minkföretag som finns kvar i Sverige att avveckla verksamheten på ett planerat och ordnat sätt. Beslutet ligger rätt i tiden. Minkuppfödning för pälsproduktion är förenat med flera utmaningar, inte minst ur smittskyddssynpunkt.

Fru talman! Senast den 30 juni redovisas utredningen om stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd. Sveriges högt ställda djurskyddskrav, tillsammans med Sveriges goda djurhälsoläge och ansvarsfulla antibiotikaanvändning, utgör värdefulla mervärden för den svenska livsmedelsproduktionen. Samtidigt kan kraven vara betungande för de enskilda producenterna.

Det är därför viktigt att en utredning har tillsatts som ska se över hur vi kan stärka konkurrenskraften för svenska livsmedelsproducenter. Den ska dessutom föreslå åtgärder för hur vi kan stärka djurskyddet både inom EU och globalt.

Fru talman! Den organiserade hundsmugglingen växte fram under pandemin, då allt fler ville skaffa hund. Svenska hunduppfödare hann inte med efterfrågan, och hundsmugglingen växte fram i Sverige. Tullverket har ett flertal gånger varnat för smuggelvalpar. Smugglingen medför ofta att hundarna tvingas utstå långa och tuffa transporter. De är sällan vaccinerade och avmaskade, och de kan därför bära på sjukdomar. Spridning av smittsamma sjukdomar från insmugglade djur riskerar därmed att öka. Dessa hundar säljs avsevärt mycket billigare med falska papper och identiteter. Att köpa en smuggelhund är i dag straffbart.

Polisen har kunnat påvisa att det finns kopplingar till grov organiserad brottslighet med ytterligare smuggling av narkotika. Tullverket får i dag avvisa hundar när de kommer till gränsen. Verket får dock inte besluta om omhändertagande eftersom endast veterinärer har den beslutanderätten. Det vill vi ändra på.

Fru talman! Sveriges bönder upplever en allt större rädsla för att deras djurbesättningar ska skadas av så kallade djurrättsaktivister. Enligt en enkät från Lantbrukarnas Riksförbund upplever bönderna att attacker från djurrättsaktivister riktade mot bönder har ökat de senaste åren. Enligt undersökningen handlar djurrättsaktivisternas attacker om intrång i bostäder, skadegörelse, telefonterror, misshandel och hot. Tidigare var det framför allt mink- och pälsdjursuppfödare som drabbades av djurrättsaktivisterna, men numera drabbas även mjölkbönder, äggproducenter, hästägare och fiskodlare.

Risken för att utsättas för brott utgör naturligtvis en stor psykisk belastning för bönderna, men det kan också vara allvarligt för djuren. Det medför inte bara stress för djuren, utan risken för smittspridning av virus och bakterier ökar också i samband med intrång. Det förekommer dessutom att aktivister släpper djur lösa, vilket inte heller är att värna om djuren då de har mycket stora problem att överleva i det fria.

Fru talman! Sverige har bland världens högst ställda krav på djurskydd. Det ska vi fortsätta att utveckla och vara stolta över.

(Applåder)

Anf. 2 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Ledamoten säger att det inte är tid att luta sig tillbaka, och det håller jag verkligen med om. Ledamoten nämner smuggelhundar, men jag tänker också på en annan typ av hundärenden som behöver behandlas i dag. Det är nog få av oss här inne som har missat den senaste tidens rapportering om aggressiva hundar och hundangrepp, som i vissa fall har lett till dödlig utgång - vilket såklart är fullständigt oacceptabelt.

Att en hund biter en människa kan bero på många saker. Hunden kan känna ett behov av att försvara sig själv, känna sig trängd och behöva skapa ett avstånd eller ha stor kamplust. Det sistnämnda har lett till en diskussion om ett eventuellt rasförbud. Men egentligen ska det inte behövas eftersom det redan i dag är olagligt att inneha eller avla fram hundar som bär på stor kamplust, eller extrem kamplust som det heter i Sverige.

Därför skulle det vara intressant att få höra vad regeringen tänker göra för att lagstiftningen som redan finns på plats följs och hur ledamoten tänker att uppföljningen av regelefterlevnaden kan förbättras.

Anf. 3 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Jag håller med Sofia Skönnbrink om att detta redan existerar i lagstiftningen och att vi måste se till att det efterföljs på ett bättre sätt. Det kan göras på flera olika sätt.

Jag skulle dock vilja gå tillbaka till något som jag tror att vi i den här kammaren ofta bortser från: egenansvaret. Det finns många ansvarstagande hundägare som har hundar som i många fall kallas kamphundar men som är uppfostrade på rätt sätt och kommer från en ansvarstagande hunduppfödare.

Mycket av detta handlar just om hur man tränar sin hund och tar ansvar för det djur som man åtagit sig att ta ansvar för. Vi ser många exempel på hundar som inte i vanliga fall räknas som kamphundar, till exempel labradorer, som biter vuxna och barn.

Jag tror att det här är en fråga som är mycket större än att vi kan förändra det genom lagstiftningen. Jag vill att vi återkommer till egenansvaret och vad den enskilda hundägaren kan göra för att ta ansvar för sin hund.

Anf. 4 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi är överens om att ett stort ansvar faller på just hundägaren, varpå det här med rasförbud är värt att diskutera. Det finns nämligen raser med kampegenskaper som inte har den typen av aggressivt beteende som är direkt farligt för andra djur och för människor. En viktig del i att undvika att hundangrepp sker är bland annat, som ledamoten säger, att det finns en ansvarsfull ägare som fostrar sin hund på rätt sätt.

Men det är också viktigt att aggressiva hundar omhändertas i tid. I Statskontorets rapport Hund under kontroll, som släpptes ganska nyligen, kan man läsa att länsstyrelsens och polisens arbete med tillsynslagen inte fungerar ändamålsenligt och att omhändertagandet av djur inte är tillräckligt effektivt.

Ett återkommande tema i rapporten är att delat ansvar är ingens ansvar och att samarbetet myndigheter emellan måste förbättras avsevärt. Man pekar också på att myndigheterna behöver ökade befogenheter för att kunna ta hand om den typen av ärenden på ett bra sätt.

Slutligen vill jag fråga ledamoten vilket av förslagen som presenteras i Statskontorets rapport som regeringen tänker vore bra att gå vidare med. När kan vi förvänta oss att ny lagstiftning för att stärka länsstyrelsens och polisens roll när det gäller att omhänderta djur kommer att presenteras?

Anf. 5 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Ledamoten Skönnbrink nämnde att omhändertagandet inte är tillräckligt effektivt och att systemet som finns på plats i dag inte fungerar som det ska. Jag kommer att läsa rapporten och ta till mig det som står i den. Jag ser fram emot att läsa den.

Ledamoten lyfte fram flera intressanta saker. Det är uppenbart att det behöver göras något nytt här, att man tänker om. Det krävs att man tar ett helhetsgrepp om hela systemet för att se till att det blir ett bättre, mer effektivt och fungerande system så att både hundar och människor kan vara trygga.

Anf. 6 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Detta är en djurpolitisk debatt. I sådana debatter låter de olika partierna ofta förvillande lika varandra. Enigheten i svensk politik har till stor del handlat om plågsamma djurförsök. I den frågan har vi varit överens mellan de olika blocken, och partier har gång på gång motionerat i riksdagen om att det måste läggas mer resurser på att fasa ut de plågsamma djurförsöken.

Många känner inte till att vi i Sverige har så pass många djurförsök som är så graverande att de klassas som plågsamma. Det är en ganska sträng definition av lidande. År 2021 var det alltså 243 009 djurförsök. Det är nästan svårt att ta in det enorma lidandet bakom denna stora siffra.

Jag tror att det har varit så stor enighet i frågan, i alla fall tills nyligen, på grund av att det är dyrt, förlegat och riskfyllt att använda djur som modell för människor. Vi skiljer oss nämligen åt extremt mycket. Det har visat sig att nio av tio av de produkter och mediciner som man fått grönt ljus för när man testat på djur sedan inte fungerat för människor.

Min fråga till ledamoten är helt enkelt: Varför väljer regeringen att slopa och mer eller mindre lägga ned 3R-centers arbete för att fasa ut de plågsamma djurförsöken?

Anf. 7 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Det här är ett känsligt ämne. Men vi vet också att mycket görs för att minska djurförsöken överlag och alldeles särskilt de plågsamma djurförsöken. Det är viktigt att det arbetet får lov att fortsätta och att vi fortsätter att minska de djurförsöken.

Ett stort arbete har redan gjorts. Nya tekniker tillåter också bättre och mer effektiva metoder för att pröva sig fram till exempelvis nya mediciner eller vad det nu skulle kunna vara. Ny teknik tillåter många fler möjligheter.

Jag tror alltså att arbetet skulle kunna fortsätta på ett mer effektivt sätt och utan de plågsamma djurförsöken, men då måste vi våga titta lite utanför boxen och se vilken ny teknik som finns och som vi kan använda.

Anf. 8 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag blir lite konfunderad. Detta är ett område där vi politiker kanske inte ska bestämma hur forskare egentligen ska gå till väga för att utföra sin forskning och ta fram mediciner, utan det är upp till forskarna.

3R-center har funnits för att samla information, ta fram best practice och hjälpa alla forskare som är ganska beroende av en historia och som av vana är inne på att forska med hjälp av djur. Det har varit ett väldigt viktigt nav. Jag tror att det är det som ledamoten hänvisar till när hon säger att mycket görs. Det har gjorts tack vare de personerna, som har hjälpt forskare i hela landet att hitta bättre, mer träffsäkra, billigare och effektivare metoder som inte går den förlegade omvägen via ett djur och som inte på något sätt hjälper oss att ta fram effektiva mediciner och produkter.

3R-center är det navet. Det är de som kan forskningen och rådgivningen bättre än vi politiker kan. Det är de som kan peka i rätt riktning.

Detta är inte bara fråga om effektivitet och att ligga i framkant i forskningen. Vi har också ett EU-krav på oss, och Sverige halkar efter. Grunden till det är att regeringen - jag vet inte om det var av illvilja eller om det var ett misstag, att man helt enkelt inte såg att pengarna behövde skjutas till - inte har sett till att pengarna finns där.

Det är alltså fina ord. Men pengarna för att hjälpa alla dessa forskare att komma över trösklarna och sätta igång med mer effektiv forskning är undandragna. Det ansvaret vilar på regeringen.

Anf. 9 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Givetvis ska inte politiker bestämma vilka metoder som ska användas, utan det är forskarna som ska forska fram nya tekniker. Jag ser fram emot att se vilka av dessa tekniker som går att applicera på olika sätt. Det var alltså snarare en nyfiken synpunkt.

Forskarna fortsätter med detta arbete. Det har gjorts mycket under lång tid, precis som ledamoten Le Moine nämner. Det är viktigt att det fortsätter, och forskarna kommer att fortsätta göra mycket. Det finns otroligt många som är engagerade inom detta område. Arbetet kommer alltså inte att stanna av.

Jag ser fram emot att se vilka andra möjligheter vi har att hitta nya vägar framåt just för att minska de plågsamma djurförsöken.

Anf. 10 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6.

Det finns många saker som jag älskar med Sverige och som gör mig stolt över att vara svensk: vår vackra natur, föreningslivet, välfärden och, inte minst, skolmaten, som ger våra barn en unik möjlighet att lyckas med sin utbildning. Som sann djurvän är det också alltid lika kul för mig att kunna prata om vårt starka djurskydd och vår låga antibiotikaanvändning i djurhållningen.

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att Sverige fortsätter att vara ett föregångsland när det gäller djurvälfärdsfrågor. Vi är stolta över den nya, moderna djurskyddslag som vi införde tidigare i regeringsställning, där det slås fast att djur ska kunna bete sig naturligt. Nu är det av största vikt att resten av Europa följer efter, inte bara för djurens utan också för våra svenska lantbrukares bästa.

Därför var det så glädjande när EU-kommissionen som en del av strategin från jord till bord fick i uppdrag att utreda och presentera förslag till nya regler för bland annat djurhållning, transport och slakt samt märkning av livsmedel. Men tyvärr blev denna glädje kortvarig, för nu står det klart att den planerade översynen av den EU-gemensamma djurskyddslagstiftningen inte kommer att genomföras i sin helhet, i alla fall inte i närtid. Det omfattande lagstiftningspaket som skulle ha presenterats förra året färdigställdes aldrig. I stället fick vi nöja oss med förslag som endast rörde transport av djur och stärkt välfärd för hund och katt samt spårbarhet på den inre marknaden.

Fru talman! Detta duger inte. Denna utdragna process måste påskyndas så att visionen om en förbättrad och moderniserad djurskyddslagstiftning i EU kan bli verklighet. Då behöver regeringen och landsbygdsministern göra mer än bara skicka ett brev till EU-kommissionen. Nu är det dags att vi står upp för djuren, våra svenska lantbrukare och alla de EU-medborgare som har varit med och drivit på för en förändring.

Fru talman! Den senaste tiden har vi socialdemokrater även bevakat en annan fråga, nämligen hundaveln i Sverige och särskilt förekomsten av varghybrider. Korsning av hund och varg innebär en blandning av tama och vilda gener, vilket riskerar att medföra beteendemönster som är svåra att förutsäga. Detta kan leda till farliga situationer, vilket gör att varghybriden enligt oss är direkt olämplig som sällskapsdjur.

Trots att det är olagligt att inneha, sälja eller avla fram individer som är mindre än fem generationer från vild varg finns det en växande trend som går ut på att äga en hund med så mycket varg-dna som möjligt i sig. I den granskning som Sveriges Radio genomförde i höstas framkom det att man i Sverige hade funnit individer med hela 95 procent varg-dna. Detta kan jämföras med lagliga hybrider, som endast får ha 3 procent varg-dna. Även om hybrider av denna typ är olagliga i dag finns det luckor i nuvarande regelverk som gör det svårt för kontrollmyndigheten att ta reda på om en misstänkt varghybrid har för hög andel varg-dna eller inte. Ännu mer problematiskt är att varghybrider tillåts importeras till Sverige, vilket ger oss ännu mindre kontroll över aveln och vilka individer som korsas.

Fru talman! På grund av detta gick vi socialdemokrater fram med ett utskottsinitiativ i miljö- och jordbruksutskottet, där vi bland annat föreslog att import och uppfödning av varghybrider ska klassas som artskyddsbrott och att all uppfödning och import av varghybrider ska förbjudas. Vi menar att det finns en risk med att ha varghybrider som sällskapsdjur, för människor och andra djur men även för den svenska vargstammen. Tyvärr fanns det inte någon majoritet för vårt initiativ i utskottet, vilket gjorde att det föll, men vi fortsätter att driva på i denna riktning.

Fru talman! En annan fråga som vi socialdemokrater har valt att lägga fokus på är att stimulera det lokala och småskaliga jordbruket. Vi menar nämligen att detta kan innebära stora fördelar när det gäller djurvälfärden samtidigt som det minskar sårbarheten i livsmedelssystemet.

Vi vill bland annat se mer småskalig gårdsslakt så att fler djur kan slippa den stress som transport, uppstallning och slakt riskerar att medföra. För att minska kostnaderna för djurhållaren vill vi också införa digitala veterinärbesiktningar som ett komplement till fysiska besök. På så sätt kan vi minska tidsåtgången samtidigt som vi bibehåller en hög kvalitet på slakten. I tider av veterinärbrist tror vi att detta är ett välkommet förslag eftersom det kommer att leda till ett minskat antal resor.

Fru talman! Låt oss stanna kvar lite i frågan gällande veterinärbristen. Liksom föregående år finns det stora utmaningar när det gäller djursjukvården i Sverige. Bemanningssvårigheterna har varit kända under lång tid, och som ni alla vet har distriktsveterinärerna problem med att hitta kompetent personal. Den obekväma arbetstiden, jourverksamheten och arbetet med lantbruksdjuren gör att många veterinärer i dag väljer att söka sig till landets smådjurskliniker i stället. Inte minst ur ett landsbygdsperspektiv är detta problematiskt eftersom distriktsveterinärerna fyller en väldigt viktig roll när det gäller att ta hand om sjuka lantbruksdjur och hästar. Deras verksamhet innebär många gånger skillnaden mellan liv och död.

Fru talman! För att hela Sverige ska kunna leva är det därför väldigt viktigt att vi kan skapa en hållbar och långsiktigt välfungerande veterinärvård för alla djur oavsett var i landet de befinner sig. Regeringen har aviserat att nya lagförslag på området kommer att presenteras denna månad, och vi socialdemokrater följer ärendet noggrant. För oss är det viktigt att det finns en veterinär beredskap dygnet runt, året runt, så att alla djurägare kan känna sig trygga med att deras djur kan få den vård som de behöver, när de behöver den.

Även ur ett smittskyddsperspektiv har våra veterinärer en väldigt viktig roll när det gäller att övervaka och förhindra att allvarliga, smittsamma djursjukdomar får fäste och sprids vidare. Detta blev tydligt inte minst i höstas, när vi fick det första utbrottet av afrikansk svinpest i Sverige.

Fru talman! Intresset för djurskyddsfrågorna är stort, och svenska medborgare är måna om att våra djur behandlas med värdighet och respekt. Vi socialdemokrater vill att våra tamdjur, sällskapsdjur och produktionsdjur ska hållas och skötas i en god miljö och på ett sätt som gör att deras hälsa och välmående främjas. Att djurskyddsreglerna efterlevs är viktigt inte bara för djuren utan också för att vi ska kunna upprätthålla allmänhetens förtroende för svensk djurhållning, särskilt vad gäller livsmedelsproducerande djur.

Ett av de viktigaste verktygen för att upptäcka och åtgärda bristande djurhållning är länsstyrelsens djurskyddskontroll. Vi socialdemokrater tycker att denna kontroll behöver vara regelbunden, effektiv, rättssäker och rättvis och att resurserna bör riktas dit där de gör mest nytta.

Myndigheterna behöver också ges rimliga förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag så att vi slipper ta del av ytterligare djurskyddsskandaler. Detta gäller inte enbart livsmedelsproducerande djur utan också när det handlar om aggressiva hundar och dödliga hundattacker, något som har varit högaktuellt den senaste tiden.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att ett starkt djurskydd och en stärkt konkurrenskraft kan gå hand i hand, om beslut fattas med hänsyn till båda perspektiven. Allt fler efterfrågar etiskt producerade varor, vilket ger svenska produkter en konkurrensfördel.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).

Anf. 11 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Att vi ska ha ett högt djurskydd är något vi i kammaren ofta är väldigt överens om, och det är bra. Vi vill också ha ett högt djurskydd på EU-nivå - även detta är vi överens om.

Slakt utan bedövning är förbjudet i Sverige, och alla partier är överens om att det ska vara det. Men det är tillåtet i andra länder, även andra EU-länder. Ibland är märkningen väldigt otydlig, vilket leder till att många konsumerar kött från djur som slaktats utan bedövning, ibland rituellt.

Jag undrar hur Socialdemokraterna ser på detta. Vill man ha en tydligare märkning, eller vill man jobba på EU-nivå för att förbjuda slakt utan bedövning? Hur ser man på ett importförbud för kött från djur som slaktats utan bedövning?

Anf. 12 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Märkning av livsmedel var en del av det paket från EU som skulle ha presenterats under 2023 men som alltså stoppades, vilket jag nämnde i mitt anförande.

Självklart är det jätteviktigt med en tydlig märkning av livsmedel för att konsumenter ska kunna göra ett medvetet val. Samtidigt får det inte bli så mycket märkning att den i stället blir förvirrande och vilseledande. Det gäller alltså att hitta en bra balans mellan det som gör det tydligare för konsumenten och det som kanske snarare förvirrar.

Det finns jättemycket att säga om obedövad slakt. Som ledamoten nämner är det redan i dag förbjudet i Sverige att slakta djur utan att de har fått en ordentlig bedövning. Detta är oerhört viktigt för djurvälfärden och absolut något som även vi i Socialdemokraterna står bakom.

Självklart ska vi driva på för att liknande lagstiftning ska införas även i andra EU-länder. Där är EU-samarbetet väldigt viktigt. Vi tror att vi behöver driva på, och därför är vi måna om att översynen nu genomförs i sin helhet och att den inte presenterar ett urvattnat förslag där viktiga delar har plockats bort. Vi kommer absolut att fortsätta att driva på för en förändring på EU-nivå.

Samtidigt är det ännu viktigare att regeringen och de partier som ingår i regeringsunderlaget - bland annat Sverigedemokraterna, som har direkt inflytande på den politik som förs i dag - gör det de kan för att påverka både nationellt och internationellt när det gäller vilken typ av djurskyddslagstiftning och regler för djurvälfärd som vi vill se.

Anf. 13 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag hade lite svårt att uppfatta svar i det som sades. Ledamoten menar att för mycket märkning skulle bli förvirrande. Innebär det att ledamoten menar att det skulle bli förvirrande om man märker en produkt så att det framgår att slakten skett utan bedövning?

Vi vill absolut se mer märkning på EU-nivå och även här i Sverige, också märkning om att det har producerats i Sverige. Men hur ser Socialdemokraterna på importförbud? Skulle Socialdemokraterna vilja se ett importförbud när det gäller produkter där slakten har skett utan bedövning? Och hur ser Socialdemokraterna på att sådana produkter köps in även av offentlig sektor?

Anf. 14 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor! Vad jag menar med att märkningen inte får bli förvirrande är att det måste finnas en stringens och att det ska vara tydligt för konsumenten vilken märkning som gäller och inte. Frivillig märkning kan också vara väldigt vilseledande. Man kan till exempel förstärka en produkts nytta genom att uppge sådant som att den är extra nyttig eller hälsosam. Där måste man kolla på vad som är viktig märkning och inte.

Det skulle som sagt ha kommit ett förslag, men det blev stoppat. Vi får vänta och se vad man tänker från EU-håll när det gäller att finna en enhetlighet som funkar även över landsgränser.

Sedan tror jag att det viktigaste man kan göra för att få bukt med den här typen av obedövad slakt i andra länder är att främja den djurhållning vi har i Sverige i dag, där man inte får slakta djur utan bedövning. Genom att välja svenska produkter kan man med säkerhet veta att de djur man lägger på sin tallrik inte har blivit utsatta för denna plågsamma hantering. Det viktigaste är alltså att stimulera svenskt jordbruk genom att välja svenska produkter.

Vad gäller ledamotens fråga om offentlig sektor vill jag säga att det jag har förstått är att offentlig måltidsverksamhet är bäst i klassen vad gäller att köpa in svenskproducerat och lokalproducerat. Sedan kan det säkert förekomma att man köper in andra typer av produkter, men det är i så fall mer av en kommunal fråga. Kommunala företrädare får hålla sig à jour med vad deras tjänstepersoner väljer att köpa in för mat till måltidsverksamheten i respektive kommun.

Anf. 15 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som har anförts av Socialdemokraterna. Mina inlägg är kanske inte lika förutsägbara.

Jag tycker att det är viktigt att verkligen prioritera de här frågorna framöver. Nu har vi en regering där engagemanget kanske inte når riktigt så långt som det skulle behövas.

Vi i Miljöpartiet är väldigt stolta över vad vi har åstadkommit tillsammans vad gäller djurskyddsfrågorna, men det finns mer att göra. Därför är jag nyfiken, och det är av nyfikenhet jag nu frågar hur Socialdemokraterna ställer sig till antibiotikaskatt. Det är en skatt som skulle kunna bidra till att stimulera för mer växtbaserat och för att det kött som ändå konsumeras i Sverige ska vara svenskproducerat. Man skulle kunna lägga skatt på kött som inte når upp till de krav som svenska folket förväntar sig av djurhållning i Sverige. Detta är min fråga.

Socialdemokraterna har också engagerat sig mycket i frågor om kamphundar med mera. Det sades i anförandet en hel del om bristande kontroller. Det är jag och Miljöpartiet de första att instämma i. Det är en genomgående trend att kontrollerna brister, och det drabbar djuren. Därför är jag också nyfiken på att höra hur Socialdemokraterna ställer sig till en djurskyddsmyndighet, alltså en myndighet som inte ligger under Jordbruksverket utan samlar kompetens och kan göra kontroller på ett mer systematiskt och rättvist sätt.

Anf. 16 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för intressanta frågor! Vi har ju inte så mycket tid, och det var ganska breda frågor.

När det gäller den första frågan, om antibiotikaskatt, vill jag säga att det nog mer är mina kollegor i skatteutskottet som har insyn kring hur man ska hantera olika skattesatser och sådant. Det är alltså inget som rör just mitt expertområde i miljö- och jordbruksutskottet.

Jag vill gärna fokusera mer på frågan om kamphundar och detta med en djurskyddsmyndighet.

Jag menar nog att det inte behövs ytterligare en ny myndighet. Vi har enligt mig ett välfungerande system i Sverige för hur man ska upptäcka och åtgärda bristande djurhållning, antingen det gäller lantbruksdjur eller privat ägande av hund eller katt. Vi vet dock att de har väldigt mycket att göra ute på länsstyrelsernas djurskyddsenheter. De är överkörda med jobb och har en arbetssituation där hot och hat har blivit allt vanligare. Man har svårt att hitta folk som orkar fortsätta i yrket, för det är extremt utsatt. Jag tror att det finns mycket att göra för att stärka dem i deras roll. Det handlar också om att tillföra tillräckligt med resurser, så att man hinner med alla typer av kontroller.

Först och främst ska de prioritera lantbruksdjuren, alltså de livsmedelsproducerande djuren. Det gör att tiden inte riktigt räcker till för till exempel uppföljning när det gäller aggressiva hundar och omhändertagande av hund.

Det finns också ett ökat antal anmälningsärenden, som är ännu högre prioriterat i förhållande till livsmedelsproducerande djur. Det gör att de ofta får åka ut på akuta ärenden, vilket tar tid från den planerade kontrollen.

Jag tror alltså mycket på att få in mer resurser och skapa en hållbar arbetsmiljö för de inspektörer som finns i branschen i dag.

Anf. 17 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Det finns ju tid att samtala vidare och utröna vad man kan vara överens om. I grund och botten är det som framförs väldigt positivt.

Det tidigare replikskiftet handlade ju egentligen om halalslakt. Från Sverigedemokraternas sida engagerar man sig mycket för djuren, men det är just med anledning av att detta med halalslakt är viktigt. Det var intressant att lyssna på.

Men mot bakgrund av den debatten tänker jag på möjligheter till ursprungsmärkning. Det är ju ett reellt problem. Som konsumenter har vi möjlighet att välja ekoägg, ekokött och så vidare, men när det handlar om färdigmat eller mat på restaurang har vi inte möjligheten att göra sådana medvetna val.

Vi i Miljöpartiet har drivit att man ska ha ursprungsmärkning hela vägen. Jag tror att det skulle kunna vara ett sätt som inte blir alltför förvirrande att helt enkelt ge konsumenterna möjlighet och makt att välja det som de tycker är viktigt även när de äter på restaurang.

Hur ser Socialdemokraterna på det förslaget?

Anf. 18 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för den frågan! Det är jättekul att få prata om ursprungsmärkning av kött på restaurang. Ni som var med mig i livsmedelsdebatten vet ju att det var nästan det enda jag tjatade om i hela den debatten. Det är en hjärtefråga för oss socialdemokrater att man ska införa det på restauranger och kaféer men också i storhushåll. Det är precis av det skäl som ledamoten tar upp, alltså att konsumenter på ett enkelt sätt ska kunna göra ett medvetet val.

Vi tycker att det är väldigt skevt. När man köper köttfärs i butik vet man exakt varifrån köttfärsen kommer. När du rullar köttbullar hemma vet du vilket land som det djur som du valt att äta härrör från. Men äter du på restaurang har du ingen aning om ifall hamburgaren kommer från Sverige eller varifrån den är importerad.

Det finns i dag motargument om att man på frivillig basis kan ange att man serverar svenskt kött. Men vi är väldigt måna om att det ska bli en enhetlighet, precis som jag nämnde i replikskiftet med Sverigedemokraterna. Det handlar om att det ska vara samma typ av regelverk över hela kedjan. Det ska vara ett lagkrav att man måste ange detta.

Detta är något som vi tidigare, när vi var i regeringsställning, skickade in en anmälan till EU-kommissionen om. Det handlar just om att få införa egna nationella bestämmelser. Men denna anmälan valde landsbygdsminister Peter Kullgren att dra tillbaka. Han ville avvakta det EU-gemensamma lagstiftningspaketet, där bland annat märkningen skulle vara med. Detta skulle presenteras under föregående år.

Nu blev ju inte detta gjort. Då sitter vi i en situation där vi fortfarande inte vet när denna typ av märkning kommer att införas. Men vi socialdemokrater hoppas att processen kommer att skyndas på så att vi senast i höst eller åtminstone till nästa julbord kan veta om det är svensk eller dansk julskinka som vi äter.

(Applåder)

Anf. 19 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag, som innefattar ett tillkännagivande till regeringen om att öka tillgången på småskaliga gårdsslakterier och mobila slakterier.

Fru talman! Sverige har ett starkt och bra djurskydd, ett djurskydd som vi kan vara stolta över i fråga om vår djurhållning. Det är framför allt våra duktiga jordbrukare som har gått i bräschen för detta, så att det har blivit på det sättet. Resultatet är att vi använder minst antibiotika i hela EU.

Vi kan vara stolta, men det är också viktigt att jordbrukare i EU lär sig av våra svenska bönder. Vi vet att man tyvärr i många EU-länder fortsätter med överanvändning av antibiotika i jordbruket. Det är, fru talman, oerhört allvarligt.

I dag vet vi att minst 700 000 människor dör årligen på grund av resistens mot olika läkemedel. Detta är för mänskligheten en oerhört viktig fråga som vi i Sverige kan ta ledning i.

Vi kristdemokrater tycker att EU är för detaljerat i många frågor, men i den här frågan borde EU verkligen göra mycket mer för att länder ska använda mindre antibiotika. På det sättet motverkar man det allvarliga hot som finns. Som sagt: Här kan Sverige vara en ledstjärna.

Fru talman! Vi har nu en regering som tar livsmedelsstrategin på största allvar. I livsmedelsstrategin står det att konkurrenskraften ska öka för Sveriges jordbrukare. Därför beslutade regeringen i februari förra året att ge en särskild utredare i uppdrag att bland annat analysera hur de svenska djurskyddsbestämmelserna påverkar svenska livsmedelsproducenters konkurrenskraft och hur man med bibehållna högt ställda djurhållningskrav kan stärka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion.

Det är en viktig signal om att vi nu går från att prata om konkurrenskraft i livsmedelsstrategin till att få fram förslag på hur vi kan göra detta. Jag vet att det är många inom Lantbrukssverige som ser fram mot utredningen, som kommer i slutet av juni i år.

Fru talman! Den stora vildsvinsstammen har i många år varit ett stort bekymmer för svenskt jordbruk. Vi är många som har varit oroliga för konsekvenserna av detta. Det gäller framför allt den fruktade afrikanska svinpesten. Tyvärr drabbade den smittan Sverige i fjol. Vi ser hur enormt allvarliga konsekvenser detta får och hur viktigt det är att vi tar smittan på största allvar.

Antalet vildsvin måste minska - det är ett som är säkert. Därför gav regeringen i februari Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för hur vildsvinsstammen ska kunna minska utifrån lokala och regionala behov. Det är mycket viktigt, och det är bra att detta nu görs.

Fru talman! Den organiserade smugglingen av hundar är ett stort bekymmer, och det är ett mycket stort lidande för djuren. Jag är dock glad över att vi i riksdagen i april 2022 beslutade om tre tillkännagivanden till den förra rödgröna regeringen om förslag för att hindra smuggling av hundar.

Den nuvarande regeringen agerar i frågan och har exempelvis tillfört Tullverket mer medel i syfte att förbättra myndighetens möjligheter att upprätthålla gränsskyddet och ta fast fler smugglare.

Regeringen arbetar tillsammans med EU för att få bukt med den organiserade smugglingen. Den 7 december 2023 presenterade EU-kommissionen förslag till en ny EU-förordning om välbefinnande och spårbarhet för hundar och katter som av ekonomiska skäl föds upp för att säljas som sällskapsdjur. Förhandlingar i ministerrådet inleds under våren 2024. Vi är många som hoppas på en förändring och på att vi på detta sätt kan förhindra det djurplågeri som pågår.

Fru talman! Min kollega Helena Storckenfeldt lyfte i sitt anförande en fråga om djurrättsaktivister eller, rättare sagt, djurrättshaverister. Det är ett gissel och ett stort bekymmer för våra svenska jordbrukare att det är på detta sätt. Det måste till en förändring så att det blir ett starkare skydd för gårdar och för jordbrukare.

(Applåder)

Stina Larsson (C)

Anf. 20 Stina Larsson (C)

Fru talman! Jag lyssnade till ledamoten Oscarssons anförande om djurskydd. Ledamoten är väldigt stolt över den svenska lagstiftningen och ser den som en ledstjärna. Jag delar ledamotens syn på detta, också när det gäller att våra grannländer i Europa och EU-länderna borde närma sig den svenska lagstiftningen kring djurskydd.

Min första fråga är: Hur jobbar regeringen och Kristdemokraterna för att den svenska djurskyddslagstiftningen också ska finnas inom EU?

Anf. 21 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för en mycket viktig fråga! Som ledamoten mycket väl vet finns det djurskyddslagar i EU - det är inte så att det inte finns några. Men det finns mycket mer att göra.

Som jag lyfte i mitt anförande är Sverige ett gott exempel. Våra bönder tog verkligen ett stort ansvar. Vi har till exempel detta med knorren, där EU har följt efter på vissa sätt. Men man är inte framme i alla länder.

Det är klart att vi i Sverige, med den goda erfarenhet som vi har, kan visa att detta gör skillnad. Det handlar om djurplågeri. Framför allt handlar det också om detta med antibiotika, som jag talade om. Det är otroligt viktigt att vi får ned användningen. Jag tycker att det är en livsavgörande fråga, och vi i Sverige visar på goda exempel.

Jag vet att regeringen nu talar om detta på olika sätt. Jag vet att landsbygdsministern talar mycket om detta med sina kollegor för att man ska få till en förändring. När det gäller den frågan kan jag sova gott om nätterna, eftersom man talar mycket om den och arbetar aktivt för detta.

Stina Larsson (C)

Anf. 22 Stina Larsson (C)

Fru talman! Det är bra att ledamoten kan sova gott om nätterna när det gäller just denna fråga. Det blev ju ett väldigt urvattnat förslag från EU, som bara landade på djurtransporter. Det kom inte den breda översyn av djurskyddet som vi hade önskat.

Vi har haft överläggningar med statssekreteraren från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet i våra sammanträden hos miljö- och jordbruksutskottet. Där hade vi tydliga medskick och avvikande synpunkter kring djurtransporterna, eftersom det var det ärende som låg på bordet. Det handlade exempelvis om att även EU skulle minska sin tid för transporter från nio timmar till åtta timmar, som vi har i Sverige. Men jag upplevde statssekreteraren som väldigt undvikande. Statssekreteraren ville inte riktigt ta till sig dessa medskick och gav inte riktigt samma bild som den som ledamoten här beskriver - att man är ledande i diskussionerna på detta område inom EU. Jag är lite bekymrad över det.

Varför ställde sig inte regeringen och statssekreteraren från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet bakom våra medskick om att exempelvis minska transporttiderna från nio till åtta timmar?

Anf. 23 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack till ledamoten Stina Larsson för frågorna!

Jag var inte med på det utskottsmöte som ledamoten refererar till, men jag vet att när vi diskuterar med regeringen så tar man upp frågor om just djurskydd på olika sätt. Ledamoten säger att hon är bekymrad. Det tycker jag inte att hon ska vara; jag vet att ledamoten kan vara helt säker på att regeringen verkligen arbetar för att få till en förändring.

Vi har det goda exemplet som jag lyfte upp i mitt anförande om hur vi har gjort i vårt land, och ledamoten är ju mycket väl införstådd med allt som har gjorts. I Sverige har våra jordbrukare gjort ett fantastiskt arbete, och vi kan därigenom verkligen visa att det är den svenska modellen som är den bästa.

Jag är som sagt var övertygad om att man arbetar med frågan, och jag förutsätter att man kommer att fortsätta med det.

Anf. 24 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Ledamoten lyfter fram utbrottet av den afrikanska svinpesten. Nu har det gått ungefär åtta månader sedan det hände, och tack vare väldigt stora uppoffringar från medborgare och företag i de berörda kommunerna har man nu lyckats få kontroll över och ett stopp på smittspridningen. Detta är viktigt ur flera olika perspektiv och inte minst för djurvälfärden, eftersom smittan är väldigt plågsam för de individer som drabbas. Det är också viktigt för livsmedelsproduktionen, eftersom det kan få väldigt stora konsekvenser om smittan tar sig in i större tamgrisbesättningar.

De inskränkningar som bekämpningen har medfört har dock fått väldigt stora konsekvenser för väldigt många olika typer av verksamheter, även sådana som inte är direkt berörda och därför har rätt till kompensation enligt epizootilagen. Det rör sig bland annat om företag i besöksnäringen som erbjuder boende och aktiviteter med koppling till naturupplevelser i det drabbade området. Även restauranger och kaféer märker av att det kommer allt färre turister och övernattar, äter ute och så vidare.

Min fråga till ledamoten blir därför om den typen av företag kan förvänta sig ekonomisk kompensation och hur länge till det i så fall kommer att dröja.

Anf. 25 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack till ledamoten Sofia Skönnbrink för en mycket viktig fråga!

Precis som ledamoten var inne på vet vi nu konsekvenserna. Vi har under många år pratat och diskuterat i utskottet om vad det här med vildsvinen kan innebära. Nu har det tyvärr visat sig att även Sverige kan bli drabbat. Det har drabbat dessa kommuner, med näringsliv och jordbrukare, på ett förfärligt sätt.

Jag kan inte svara exakt på vad man tänker göra från regeringens håll. Jag vet att man har lyft kompensation och ser över detta, men jag kan inte direkt svara på när, var och hur. Det är för mig omöjligt, för jag har inte den kontakten med regeringen. Men de sitter precis och pratar om vilka kompensationer som kan komma.

Jag vet däremot att det har kommit brev och telefonsamtal från kommunerna, från företrädare för regionen och från andra som lyfter dessa frågor. Det är förfärligt att det är på det här sättet.

Anf. 26 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Ja, det är minst sagt förfärligt. Miljö- och jordbruksutskottet var på besök i Fagersta i början av året, och det var svårt att inte bli berörd av de berättelser som olika företagare och föreningar delgav angående utbrottet. Jag kan inte undgå att ta upp det som min kollega Åsa Eriksson sa i en intervju: Hade det här varit i Sälen eller Åre hade nog hanteringen sett helt annorlunda ut, eftersom det är väldigt många stockholmare som vill vara där och fira påsklov.

Förra gången jag lyfte frågan om kompensation till företag som är indirekt påverkade var under den särskilda debatt som vi hade tidigt i höstas i det här ärendet. Då sa ledamotens partikamrat, tillika landsbygdsministern, att jag skulle hålla tungan rätt i mun och inte sprida onödig oro om huruvida alla som hade rätt till och behov av kompensation skulle få det. Uppenbarligen fanns det dock skäl för min oro eftersom ledamoten ännu inte vet när de här företagen ska få den ersättning som utlovats.

Det är inte särskilt lätt att få folk att vilja besöka de här trakterna nu, eftersom det är instängslat och det finns områden som är täckta av varningsskyltar. Just nu är man mest känd för att ha en smittsam djursjukdom som härjar. Vi här i kammaren vet att det är under kontroll, men uppfattningen hos allmänheten tror jag inte är densamma.

Frågan är hur ledamoten tänker att de här företagen ska kunna undvika en konkurs utan kompensation från staten. Om det är så att man inte ska gå ut med en kompensation, vad tänker ledamoten då att företagarna ska göra för att överleva under den här svåra tiden?

Anf. 27 Magnus Oscarsson (KD)

Fru talman! Tack för följdfrågan, Sofia Skönnbrink!

Uppenbarligen har ledamoten haft samtal och diskussion här i kammaren med berörd minister, och det är väl ändå det viktigaste. Men jag tar med det som ledamoten säger nu och lyfter det en gång till. Jag vet samtidigt att brev med berättelser om det som ledamoten är inne på har kommit in från regionen, kommuner och företag, så därför vet jag att man bereder ärendet i Regeringskansliet och på departementet för att följa upp det.

Mer än så kan jag inte säga. Det vore lite märkligt om jag skulle lova saker här och inte veta mer än det jag kan säga och stå för.

Som ledamoten själv var inne på har kommuner och de som bor där, näringslivet, jordbrukare och alla andra, ställt upp till 100 procent. Det är viktigt att få med i sammanhanget. Om jag förstår det rätt har nu vartenda vildsvin skjutits i det hägn som byggts upp runt detta, och man har fått ned smittan. På så sätt kan man ändå känna att man har lyckats.

När det gäller konsekvenserna kan man, som ledamoten säger, fråga sig vad som skulle ha skett om det här hade hänt någon annanstans i Sverige, i Åre eller så. Vad hade det då blivit av det?

Det är otroligt viktigt att vi lär oss av det goda exemplet och av hur man har löst det enorma bekymret som blev.

Anf. 28 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 7 så att jag inte glömmer det.

I Sverige har vi ett starkt djurskydd, och det är någonting som vi är väldigt stolta över. Vi har många duktiga lantbrukare och djurägare som gör sitt absolut bästa för att ta hand om sina djur. Djurskydd engagerar, och det finns också en stor vilja att köpa svenskt. Det här är väldigt bra.

Men dessa djurskyddsstandarder innebär också stora utmaningar. En internationell marknad innebär också att konkurrensen är hård för de svenska bönderna. Man spelar helt enkelt på en ojämn spelplan.

Djurskyddet har dock många fördelar. I Sverige kan vi äta ägg utan större risk för salmonella, i Sverige har grisen knorren kvar och i Sverige klipps inga näbbar. Detta är något som har väldigt stort stöd.

Ändå kan det när vi går och handlar ligga kycklingfiléer, eller fläskfiléer, bredvid varandra där den ena är mycket billigare än den andra. Den ena är producerad i Sverige och den andra är importerad, och den som är importerad kan vara producerad på ett sätt som inte ens hade varit lagligt i Sverige. Om svenskt lantbruk hade producerat varan på samma sätt som den importerade varan är producerad på hade det lett till rättsliga konsekvenser. Detta är en stor utmaning för de svenska bönderna.

Jag säger inte att vi ska försvaga våra djurskyddslagar. Däremot behöver vi arbeta internationellt och på europeisk nivå för att höja djurskyddsstandarden. Det pågick ett arbete inom EU, men det blev inte mycket av det. Det blev lagar och regler för transporter, vilket är bra, men mycket mer finns att göra. Nu har vi ett EU-val framför oss, och det innebär att det finns nya chanser att förbättra livsvillkoren för djuren ute i EU - och även att stärka den svenska konkurrenskraften.

Därför tycker vi att Sverige ska verka för ett förstärkt djurskydd inom EU genom att en högre miniminivå för djurskydd etableras i hela EU. Då kan den svenska livsmedelsproducenten upprätthålla en hög standard för djurvälfärd, vilket i sin tur stärker konkurrenskraften. En höjd minimistandard skulle även leda till en mer rättvis konkurrenssituation på EU:s inre marknad och bidra till en mer enhetlig metod för djurskydd inom unionen.

När vi ändå pratar om importerat kött: Det är många som äter kött som är slaktat på ett sätt man själv anser vara oetiskt. I Sverige är det inte lagligt att slakta utan bedövning, men det är det i andra länder - och sådant kött importeras till Sverige. Vi skulle vilja se en tydligare märkning för att människor ska kunna göra mer medvetna val, och i andra hand vill vi även se ett förbud mot import av kött från djur som slaktats utan bedövning.

För Sverigedemokraterna är djurskydd en prioriterad fråga, och vi sverigedemokrater gör skillnad även när det gäller djurskyddsfrågor. Nu har vi även lyckats få igenom ett tillkännagivande som grundar sig på en sverigedemokratisk motion som utskottet ställt sig bakom. Det gäller småskaliga och gårdsnära slakterier, vilket är något bra. Det innebär att transporterna kan bli kortare för djuren.

Allt i Sverige är dock inte helt perfekt. Den senaste tiden har vi mötts av många rubriker om hundar som har begått attacker mot både människor och djur. Detta är djupt problematiskt, speciellt eftersom det är något som har ökat den senaste tiden. Vi har kanske alla sett olika program där detta har granskats och där det framgår att hundar har marknadsförts som farliga dödsmaskiner. Det är djupt oroande.

Det som är positivt är att regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur länsstyrelsernas och Polismyndighetens verksamhet gällande att skydda omgivningen mot farliga hundar fungerar samt om vår nuvarande lagstiftning verkligen fungerar. Jag ser fram emot det fortsatta arbetet under mandatperioden. Det är positivt att regeringen tar frågan på allvar.

Någonting annat som har hänt inom djurskyddsområdet är översynen av minknäringen. Minknäringen har länge varit en integrerad del av vårt jordbrukslandskap, men vi ser nu att det finns behov av att se över minknäringen. Därför har vi och regeringen lagt fram ett ekonomiskt stöd på 180 miljoner kronor för 2024-2025 till minkföretagare som frivilligt avvecklar sin verksamhet. Detta gör det möjligt att avveckla verksamheten under planerade och ordnade former.

Genom stödet visar vi också full respekt för de investeringar som minkägarna har gjort. Många minns kanske hur Danmark slaktade 13 miljoner minkar efter att den dåvarande socialdemokratiska regeringen tvingade fram ett förbud. Det innebar stora ekonomiska förluster för dem som bedrev minknäring. Detta är det socialdemokratiska sättet att göra det på, men vi ser hellre att det sker under ordnade former.

Utsläppta minkar har också länge varit ett problem. Minknäringen har utsatts för sabotage som har lett till att många minkar nu hotar fågellivet och ställer till med stora problem för ekosystemet. Vi har också sett att många djurrättsaktivister har börjat ge sig på aktörer inom andra näringar - grisbönder, fågeluppfödare och så vidare - vilket gör att lantbrukare inte känner sig trygga. Detta är ett annat stort problem i Sverige som vi ser allvarligt på. Även jordbrukare måste kunna känna sig trygga på sin arbetsplats, och detta är också någonting vi vill förbättra.

Det finns mycket att prata om när det gäller djurskydd, och jag kommer inte att hinna med allt. Sammanfattningsvis händer det dock mycket på djurskyddsområdet, och mer är att vänta. En mandatperiod är kort, och vi är snart halvvägs. Men vi ser att det på område efter område, inklusive djurskyddsområdet, spelar roll vilken regering som styr landet.

(Applåder)

Anf. 29 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Jag är faktiskt väldigt tacksam över att mina socialdemokratiska kollegor i Danmark tog ett beslut om att avliva minkar för att stävja en global pandemi. Det tackar jag dem för.

Jag återgår till det vi diskuterar i dag. Ledamoten tog upp i sitt anförande att uppdateringen av den EU-gemensamma lagstiftningen på djurskyddsområdet blev stoppad. Vi vet inte heller när det ska presenteras några nya förslag om exempelvis hållande av djur, slakt med mera. Jag hör att det är en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna att stärka djurskyddet internationellt, vilket man vill göra bland annat genom att stärka kraven i EU. Det är för att man vill öka konkurrenskraften för svenska lantbrukare.

När det planerade lagstiftningspaketet nu inte kom på plats är det väldigt viktigt att arbetet inte avstannar. I stället behöver vi växla upp och driva på för att EU ska bli världsledande just inom djurskyddsområdet. Som största parti i regeringsunderlaget har Sverigedemokraterna stora möjligheter att påverka den politik som förs både nationellt och internationellt, det vill säga även inom ramen för EU-samarbetet. Dessutom kandiderar ju ledamoten till EU-parlamentet, och därmed tänker jag att ledamoten har väldigt god insyn både i vilken typ av politik man vill föra framåt och i vilken politik man har fört den senaste tiden.

Därför skulle jag vilja veta vad Sverigedemokraterna själva har gjort och planerar att göra för att se till att vi kan få på plats en modern, ny och uppdaterad djurskyddslagstiftning i EU.

Anf. 30 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag tackar Sofia Skönnbrink för frågan.

Jag tror inte att något parti i riksdagen är nöjt med vad det blev av arbetet på EU-nivå. Detta skulle kunna bidra både till att öka konkurrenskraften för våra svenska bönder och till att stärka djurskyddet. Man konkurrerar ju med ett sämre djurskydd. Om två olika produkter står bredvid varandra är den ena producerad så att man helt enkelt har konkurrerat med djurskydd.

Detta är någonting som vi tycker är prioriterat, även på EU-nivå. Nu har inte Sverigedemokraterna några ministrar som åker ned och förhandlar, men i samtal med regeringen är detta en prioriterad fråga. Det är någonting vi kommer att jobba vidare med.

Anf. 31 Sofia Skönnbrink (S)

Fru talman! Det verkar inte finnas någon solklar plan från Sverigedemokraternas sida för hur man vill driva på för en förändring vad gäller djurskyddet i EU. Detta kan vara bra för väljarna att veta inför EU-valet som hålls den 9 juni - lägg det på minnet.

Då är frågan om man i stället kommer att öppna för att inskränka svensk lagstiftning. Ledamoten tog återigen upp att svenska producenter konkurrerar på ojämlika villkor inom EU-samarbetet. Under föregående år tillsatte regeringen en utredning som ska titta på hur konkurrensförutsättningarna för svenska lantbrukare ska kunna förbättras samtidigt som högt ställda djurskyddskrav behålls. Vad som menas med högt ställda djurskyddskrav kan ju skilja sig väldigt mycket åt. Vi vet till exempel att Kristdemokraterna, som är ett av Sverigedemokraternas samarbetspartier, har bett om att få ett undantag från beteskravet. Föregående år skrev ledamotens egen partikamrat Martin Kinnunen tillsammans med landsbygdsministern under en debattartikel där det nämndes att utrymmeskrav och krav på strömedel till grisar var fördyrande åtgärder för svenska lantbrukare.

Min fråga till ledamoten blir därför om man i stället för att invänta en förstärkt lagstiftning i EU kommer att gå med på inskränkningar i svensk lagstiftning. Vilka lagkrav skulle man i så fall kunna tänka sig att förändra alternativt plocka bort?

Anf. 32 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Det finns många sätt att driva på djurskyddspolitiken. Ett sätt är att ligga på regeringen, som förhandlar i ministerrådet. Ett annat sätt är att gå via parlamentet. Det är också viktigt vem som är kommissionär.

Som enskild ledamot här i riksdagen eller i parlamentet är det svårt - det behövs samarbete för att man ska få någonting att gå igenom. I EU-parlamentet sker samarbete med andra partier och andra länder. Det vi kan göra här i riksdagen är att ligga på regeringen, och det gör vi också.

Jag har lite svårt att tala för Kristdemokraternas politik. Däremot vet jag att det pågår en utredning om hur man ska kunna göra det mer fördelaktigt att vara lantbrukare i Sverige. Utredningen ska presenteras den 13 juni, tror jag, och jag ser fram emot den. Man vill ha en stark konkurrenskraft utan att sänka kraven för djurskydd. Ingen lantbrukare vill ju sänka sina krav, och ingen lantbrukare vill att djuren ska må sämre.

Jag vet att man försöker hitta effektiva sätt att göra det mer fördelaktigt. Om lantbruket behöver lägga ned och vi behöver importera mer har vi ju inte vunnit någonting ur ett djurskyddsperspektiv.

Anf. 33 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Det är, som sagt, förvillande lika ord och bilder som används för att beskriva djurpolitiken. Jag tycker att det målas upp en bild som nästan skulle kunna komma från en reklamkampanj. Det låter som att det är så fantastiskt bra i Sverige. Det enda problemet är att resten av världen inte har samma standarder.

Jag kan hålla med om att vi har kommit långt vad gäller antibiotika och i många andra delar, men det viktiga är ju att vi hela tiden ligger på och driver på för att föra djurvälfärden framåt.

Det pågår nu en utredning som handlar om att stärka konkurrenskraften för livsmedelsproducenter och om ett stärkt djurskydd. Det som oroar mig med detta är att betesrätten pekas ut som en börda för konkurrenskraften. Jag trodde att vi i denna kammare var hyfsat överens om att svenska livsmedel och svensk djurvälfärd är någonting vi ska vara stolta över och att vi ska försöka hitta framkomliga politiska vägar för att stärka konkurrenskraften utan att försvaga djurskyddet.

Att djur under större delen av sina liv inte får lov att vistas utomhus är inte förenligt med ett naturligt beteende. Min fråga är därför om Sverigedemokraterna står upp för betesrätten.

Anf. 34 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Rebecka Le Moine, för frågan!

Vi har fortfarande utmaningar i Sverige, även om djurskyddet här är bättre än i många länder. Det är viktigt att man kan kombinera djurskydd med konkurrenskraft. Det pågår nu en utredning, som ledamoten nämnde, och jag kan inte föregripa den.

Beteskravet är någonting som Sverigedemokraterna har jobbat för även på EU-nivå. Sverigedemokraterna har försökt att driva på för en betesersättning för att göra det mer fördelaktigt att ha ett beteskrav. Detta var dock någonting som den förra regeringen, som Miljöpartiet satt i, stoppade. Även tidigare, när vi satt i ren opposition, försökte vi i Sverigedemokraterna att driva på för beteskravet.

Anf. 35 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag har väldigt svårt att föreställa mig att Miljöpartiet aktivt skulle ha stoppat betesrätten. Jag tycker att vi ska se och prata om detta som en rättighet och inte bara som ett krav, för det handlar ändå om levande varelser. I språket hör man nyanser och skillnader i värderingar.

Det är som sagt väldigt fina ord. Sverigedemokraterna har en hög svansföring, men ändå använder de väldigt mycket av sin djurpolitik och sitt talarutrymme till att sikta in sig på halalslakt. Vad tänker Sverigedemokraterna om de 200 000 hönor som sitter i bur? Vad tänker Sverigedemokraterna om den extrema avel som gör att kycklingar får leva hela sitt liv med extrem växtvärk innan de slaktas? Det handlar om 100 miljoner varje år. Vad tänker Sverigedemokraterna om att det finns individer som är inomhus under hela sitt liv? LRF har fått igenom ett undantag om att kor får vara inomhus i 18 månader.

Är det rätt att lägga allt sitt krut på att prata om halalslakt när det finns reella och väldigt allvarliga djurskyddsproblem i Sverige? Jag tycker att det visar hur genomskinligt Sverigedemokraternas engagemang för djurpolitik är.

Anf. 36 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag hade dock svårt att uppfatta någon riktig fråga.

Nu heter det ju beteskrav. Jag vet inte om ledamoten vill ändra namn på det. Den som vill kan ju motionera om detta.

Det finns absolut brister, men de flesta djurägare vill sina djur det allra bästa. Det finns ett fåtal fall där ägarna har misskött djuren, och det är beklagligt. Vad tänker Sverigedemokraterna om det? Jo, att så ska det inte gå till, och därför finns det lagar och regler att följa.

Att Sverigedemokraternas djurskyddspolitik bara skulle handla om halalslakt håller jag inte med om. Jag råder ledamoten att läsa Sverigedemokraternas kommittémotion. Det står inte bara om halalslakt där, utan det är en liten del. Det finns mycket mer politik att driva än bara slakt utan bedövning.

Elin Nilsson (L)

Anf. 37 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag är inte den första som säger detta i talarstolen i dagens debatt, men Sverige är och ska vara ett föregångsland när det gäller djurskydd. Vi ska tala med klar stämma i EU. Djurskyddet måste stärkas i hela unionen och även på internationell nivå.

Att ta väl hand om djuren är en värdemätare på hur det är ställt i ett samhälle. Ett starkt djurskydd ger inte bara djuren drägliga livsvillkor, utan det ger oss hälsosam mat och är en viktig pusselbit i att mota antibiotikaresistensen i grind. Frågan om djurskydd är långtifrån ny. Sverige fick sin första djurskyddslagstiftning i mitten av 1800-talet.

Fru talman! I det betänkande vi nu debatterar finns mycket som jag skulle vilja fokusera på och lägga tid på, men jag väljer att lägga min tid på minkuppfödningen - eller pälsindustrin, om man så vill. Om jag är rätt underrättad har det funnits pälsfarmer i Sverige i drygt hundra år. Att hålla djur på en liten ytan enbart för deras päls skull är enligt min mening fel och har ingen plats i ett modernt samhälle. Redan 1995 lämnades den första folkpartistiska motionen med en hemställan om att förbjuda pälsuppfödning i bur in i riksdagen. En ny lagstiftning 2001 gjorde att alla rävfarmer i Sverige successivt stängdes, och den sista chinchillafarmen i Sverige stängdes 2014.

När det gäller minkuppfödning har djurskyddskraven stegvis skärpts, men Sverige har inte varit det mest ambitiösa landet i Europa. Men nu ser vi faktiskt slutet även på minkuppfödningen. I årets budgetproposition avsätts 180 miljoner till frivillig avveckling av minkfarmer under detta och nästa år, och det ska ske planerat och ordnat. Stödet kommer att betalas ut till företag som frivilligt avvecklat sin verksamhet. Regeringen har även meddelat möjligheten att införa ett förbud om avveckling inte sker frivilligt. Branschen har redan meddelat att det är troligt att den sista minkfarmen stängs innan årets slut.

Fru talman! Människan har i alla tider hållit djur för matens, ullens och skinnets skull. Med detta följer ett ansvar för djurens välfärd. Att ta ställning för en avveckling av minknäringen handlar inte om att vara emot djurhållning; det handlar om djurskydd. Det betyder att en del djurhållning helt enkelt måste avvecklas för djurens skull, och så kommer nu att ske.

Fru talman! Jag tänker inte stå här och ta åt mig hela äran för detta, absolut inte. Frågan har drivits av många i och utanför politiken under lång tid. Men just nu är det faktiskt Tidöpartierna som styr landet och levererar politiken som gör att minknäringen kommer att avvecklas. För mig är detta en liberal seger och en seger för det sunda förnuftet och ett bättre samhälle. Men framför allt är det en seger för djurvälfärden. Detta om något visar på ett engagemang i djurrättsfrågan. Det spelar roll vilka som styr Sverige.

(Applåder)

Kajsa Fredholm (V)

Anf. 38 Kajsa Fredholm (V)

Fru talman! År 2019 fick Sverige en ny djurskyddslag. Den nya lagen innehåller framför allt tydliga skrivningar om vad som anses vara naturligt beteende för ett djur som hålls i fångenskap och att djuren ska ges möjlighet att agera utifrån det beteendet. Trots det fortsätter Sverige att tillåta att hönor hålls i bur för äggproduktion, och vi får alltför ofta läsa om missförhållanden inom svensk kycklingindustri. Djurskyddslagens skrivningar om djurens rätt till naturligt beteende räcker uppenbarligen inte till.

Vänsterpartiet anser att det är hög tid att förbättra djurskyddspolitiken så att den i högre grad baseras på respekt för djuren. I vår motion om djurskydd från 2022 går det att läsa mer om våra förslag.

Fru talman! I dagens debatt kommer jag att fokusera på missförhållanden inom kycklingindustrin. Det pågår tyvärr ett systematiskt djurplågeri i flera av Sveriges kycklingfabriker. Jag ska ge några exempel.

SVT:s Uppdrag granskning granskade i ett reportage förra året förhållandena inom aveln i svensk kycklingindustri. I reportaget framgick att ett multinationellt företag trots påpekade brister från länsstyrelsen snurrade och trampade ihjäl djur som var vid medvetande.

Organisationen Djurens Rätt kartlade förra året kontrollerna som gjordes hos de fyra största kycklingfabrikerna i landet. Man gick igenom de kontrollrapporter som gjordes av Livsmedelsverket och länsstyrelserna. Kartläggningen visade att det vid hela 60 procent av kontrollerna upptäcktes stora brister. Samtliga kycklingfabriker hade problem med klämda vingar och huvuden, hög dödlighet i transporter och frätskador från avföring.

Det konstaterades att den vanligaste djurskyddsbristen för kycklingar förra året var en hög andel frätskador under kycklingarnas fötter och uppfläkt hud ned till muskulaturen. Detta innebär såklart ett stort lidande då kycklingarna befinner sig i en så smutsig miljö att det orsakat skador under deras fötter. Ändå har de transporterats till slakteriet där de har tvingats sitta i transportburar under flera timmar.

Ett annat problem är att man använder sig av framavlade turbokycklingar, kycklingar som är avlade för att så snabbt som möjligt få stora bröstmuskler för köttproduktion. Deras slaktålder är normalt 35 dagar, men de växer så snabbt att de får ont och blir sjuka och dör i förtid.

Det här är några exempel på vad som förekommer inom svensk kycklingindustri.

Vi i Vänsterpartiet anser att rådande missförhållanden inom svensk kycklingindustri måste åtgärdas så snart som möjligt. De brister som har uppmärksammats i djurvälfärden tyder på att problemet är strukturellt. Det räcker alltså inte att ansvariga chefer på avslöjade företag avgår.

Vi har i vår budget föreslagit ett ökat anslag med 100 miljoner kronor för att utöka länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Det är ett steg i rätt riktning för att stärka djurvälfärden inom kycklingindustrin bland annat, men det är inte tillräckligt. Det behövs även stärkta krav på bättre förhållanden.

Det behövs fler åtgärder för att förbättra kycklingarnas möjligheter att bete sig naturligt och slippa lidande. Exempelvis bör man se till att kycklingarna ska ha tillgång till en större yta, införa ett förbud mot turbokycklingar och införa förbättrade bedövningsmetoder och förbättrade möjligheter till ett naturligt beteende och utevistelse.

Vänsterpartiet anser att det är hög tid att Sverige nu tar steg för en stärkt djurvälfärd och för en minskad industriell kycklingproduktion. Regeringen behöver genom praktisk handling åtgärda de problem och lidanden som blir allt tydligare för varje år som går.

Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation 2.

Stina Larsson (C)

Anf. 39 Stina Larsson (C)

Fru talman! Djur ska ha det bra och skyddas från lidande. Tyvärr är det inte så överallt i dag, och därför är det viktigt att vi har denna debatt om djurskydd. Djur ska så långt som möjligt kunna få utlopp för sina instinkter och kunna utföra sitt naturliga beteende.

Sverige ligger långt framme inom djurskydd, smittskydd och djurhälsa. Exempelvis får grisarna röra sig fritt och ha knorren kvar, och smågrisarna får stanna kvar hos suggan längre här i Sverige än i övriga Europa. Vi har också Europas friskaste djur, vilket minskar djurens behov av antibiotika. Den som har kommit i kontakt med en hund i Sverige behöver inte heller vara orolig för rabies.

Det goda svenska djurskyddet lönar sig - för djuren, för miljön och för folkhälsan, men tyvärr inte alltid för den svenska lantbrukaren. Det kostar nämligen lite mer att låta kycklingarna och grisarna få mer utrymme att röra sig på och att låta korna komma ut på sommaren.

Sverige är ett föregångsland på många områden inom djurskydd, och vi vet att djurens välbefinnande garanteras främst genom lantbrukarens kompetens och hur väl produktionssystemet möter djurens behov. Jag och Centerpartiet tycker att de svenska bönderna ska få goda villkor så att de kan fortsätta producera mat med världens bästa djurskydd.

Det var en stor besvikelse när länderna inom EU inte lyckades komma överens om nya lagar för djurhållning. Det som presenterades var ett urvattnat förslag om djurtransporter. I stället för de maximala åtta timmar som Sverige har som regel för transport av djur till slakt, föreslås nu nio timmar - som kan bli ännu fler timmar i bil för djuren om chaufförerna behöver ta pauser.

Varje år transporteras omkring 1,5 miljarder djur antingen inom EU eller mellan EU-länderna. Ofta är förhållandena minst sagt ovärdiga, och ibland är djuren helt utan mat och vatten. Det finns redan regler och lagar för dessa djurtransporter, men problemet är att de inte följs ordentligt. Det måste det bli ändring på. Därför behövs det ett minimibelopp för böter som kan utdelas inom EU när någon bryter mot djurskyddslagen.

EU borde alltså bli mer svenskt när det gäller djurhållningen. Våra lantbrukare tar hand om sina djur och vet att det är en god investering som ger hög kvalitet på vår mat. Det ger också friskare djur med låg användning av antibiotika. Centerpartiet vill införa bindande krav på minst 50 procents reducering av mängden antibiotika som ges till lantbruksdjur, med undantag för föregångare som Sverige, samt att EU driver på för ett globalt Parisavtal om antibiotikaanvändning.

EU måste också stoppa stympningen av djur som görs helt i onödan runt om i Europa. Det är helt absurt att en lantbrukare i Belgien kan beställa en maskin på nätet för under en tusenlapp och sedan börja kapa näbbarna på sina kycklingar. Vi vill i stället ställa krav på åtgärder som tillgång till strö och sysselsättning och optimal belysning, fodersammansättning och skötsel av ströbädden som gör att kycklingar hackar mindre på varandra.

Fru talman! Jag och Centerpartiet vill införa ett totalförbud mot rutinmässig svanskupering av grisar och ett totalförbud mot näbbtrimning av kycklingar inom EU. Det är dags för EU att anpassa sig till den svenska lagstiftningen och sluta stympa dessa djur.

Fru talman! Vi har också under flera år haft en diskussion och debatt kring veterinärbristen i Sverige. Vi vet att det är brist på veterinärer, särskilt i de mer glesbefolkade delarna av landet. Det kan leda till dålig tillgång till veterinärvård och höga kostnader för lantbrukare och djurägare. Vi ser även att allt fler skaffar djur, men om djursjukvården inte efterföljer behovet blir detta en smärtsam och livshotande konsekvens.

Sverige har i dag för få svenska utbildningsplatser för veterinärer, samtidigt som regelverket försvårar att ta in ej svenskspråkig personal från utlandet. Att ha utländsk arbetskraft har räddat många djurliv i Sverige och kommer att fortsätta göra detta, då situationen ser ut som den gör. Orimligheten talar för sig själv när branschen i dag rekryterar fler svenskar som studerat till veterinär utomlands än svenskar som utbildats vid SLU. Det råder en stark obalans i utbildningssystemet som måste ställas till rätta.

Veterinärområdet har utretts många gånger, och jag och Centerpartiet anser att det är hög tid att föra fram nya åtgärder. Några av våra förslag är att låta fler djurskötare avlasta veterinärer och se till att det blir fler utbildningsplatser för just djurskötare samt att öka stödet för jourhållningen till distriktsveterinärerna och förändra kravet på att journaler endast ska skrivas på svenska och dessutom att öka det internationella samarbetet inom utbildningsväsendet för veterinärer för en bättre samverkan mellan de europeiska länderna.

Veterinärbristen drabbar också allmänheten i form av försämrat smittskydd och sämre förutsättningar att producera mat. Den ökar också sårbarheten vid kris och krig.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 8.

Fru talman! Den senaste tiden har debatten gått het om förbud eller inte förbud mot kamphundar. Det är egentligen inte så konstigt, för det väcker känslor när människor och djur blir bitna och utsatta av hundar.

Vad ska vi göra för att stoppa detta? Ska vi förbjuda vissa hundraser som man har gjort i Norge och Danmark? Nej, det tycker inte jag. Förbud brukar sällan bidra till en lösning. I stället är kreativiteten stor, och man rundar problemet; i vårt grannland Danmark förekommer det fortfarande att människor blir bitna av hundar, trots ett förbud. Statistiken från den svenska polisen visar att det är många blandrashundar som blivit omhändertagna efter olika tillbud, inte enbart kamphundar.

Det behövs därför tydligare krav på våra uppfödare. Det är inte rimligt att alla olika hundraser ska korsas med varandra och att vem som helst ska kunna köpa en sådan valp. Det finns i dag regler och riktlinjer kring hur hundar ska hållas, och det är naturligtvis viktigt att dessa följs.

Viktigast för att komma till rätta med hundattackerna är att vi ställer krav på hundägaren. Det finns i dag bra information för nya hundägare som behöver stöd när de ska välja hundras. Kennelklubbar och föreningar arrangerar utbildningar och informerar för att beskriva ansvar och arbeta förebyggande.

Länsstyrelserna behöver ha snabbare tillsyn och hantering av ärendena för att kunna beslagta hundar eller delge krav på munkorg eller koppeltvång. Tyvärr används hundar ibland i kriminella sammanhang, och myndigheterna har svårt att komma i kontakt med hundägare som gör sig oanträffbara. Polisen behöver därför involveras på ett effektivt sätt. Om en hundägare vid upprepade tillfällen låter sin hund attackera andra människor bör hunden avlivas.

Att ha hund innebär för många en stor glädje och frihet i livet. Med denna frihet kommer också ett ansvar att se till att hunden mår bra och att den inte attackerar vare sig människor eller andra hundar, oavsett vilken ras det är. Det är oftast hundägaren som är problemet, inte hunden eller rasen.

Avslutningsvis vill jag säga att Sverige är ett föregångsland på många områden inom djurskydd. Jag och Centerpartiet vill säkerställa en hög nivå på djurskyddet även utanför vårt lands gränser genom att driva på andra länder i EU. Det behövs särskilda insatser för att öka andelen veterinärer som jobbar med lantbruksdjur, och vi behöver se till att den lagstiftning vi har kring djurskydd efterlevs på ett bra sätt.

Centerpartiet kommer att fortsätta driva på i djurhållningsfrågorna lika envist i Sverige som i Europaparlamentet.